lagen.nu
C-238/25

Domstolens dom (första avdelningen) den 5 november 2026

CELEX
62025CJ0238
Datum
2026-11-05
Källa
eur-lex.europa.eu

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 5 november 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2014/31/EU – Icke-automatiska vågar – Begrepp – Grundläggande krav – Tillkommande krav avseende vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten, med en kapacitet på högst 100 kg – Mätinstrument som registrerar vägningsresultatet utan att skriva ut det eller visa det synligt – Terminologi som används inom Internationella organisationen för legal metrologi (OIML) – Tekniska standarder och föreskrifter – Harmoniserade standarden EN 45501:2015 ”

I mål C-238/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland) genom beslut av den 16 oktober 2024, som inkom till domstolen den 27 mars 2025, i målet

Land Nordrhein-Westfalen

mot

Bizerba SE & Co. KG,

ytterligare deltagare i rättegången:

Vertreterin des Bundesinteresses beim Bundesverwaltungsgericht,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen),

sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna S. Gervasoni, A. Kumin, I. Ziemele och M. Bošnjak (referent),

generaladvokat: A. Biondi,

justitiesekreterare: handläggaren E. Sartori,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 februari 2026,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Land Nordrhein-Westfalen, genom H.-J. Müggenborg, Rechtsanwalt, och E. Petit,

– Bizerba SE & Co. KG, genom D. Büge och C. Ziegler, Rechtsanwälte,

– Tysklands regering, genom J. Möller och P.-L. Krüger, båda i egenskap av ombud,

– Greklands regering, genom V. Karra, K. Konsta, A. Magrippi och K. Tagkli, samtliga i egenskap av ombud,

– Österrikes regering, genom A. Posch, J. Schmoll och T. Ganglbauer, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom T.S. Bohr och M. Owsiany-Hornung, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 7 maj 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 leden 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 2014, s. 107).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Land Nordrhein-Westfalen (Förbundslandet Nordrhein-Westfalen, Tyskland) och Bizerba SE & Co. KG (nedan kallat Bizerba). Målet rör ett förbud för Bizerba att, vid tillverkning av vågar i detta förbundsland, använda apparater på vilka CE-märkning eller metrologisk tilläggsmärkning har anbringats innan bedömningen av överensstämmelse har slutförts.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning (EU) nr 1025/2012

3 I artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 2012, s. 12) föreskrivs följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

1) standard : en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning, som inte är tvingande och som tillhör någon av följande typer:

...

c) harmoniserad standard: en europeisk standard som antagits på grundval av kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning,

...”

4 Artikel 10.6 i förordningen har följande lydelse:

”Om en harmoniserad standard uppfyller de krav som den avser att omfatta och som fastställs i unionens motsvarande harmoniseringslagstiftning, ska kommissionen utan dröjsmål offentliggöra en hänvisning till denna harmoniserade standard i Europeiska unionens officiella tidning eller med andra medel i enlighet med de villkor som fastställs i motsvarande bestämmelser i unionens harmoniseringslagstiftning.”

Direktiv 2014/31

5 I skäl 5 i direktiv 2014/31 anges följande:

”Medlemsstaterna bör ansvara för att skydda allmänheten mot oriktiga resultat vid vägning med icke-automatiska vågar när dessa används inom vissa tillämpningsområden.”

6 I artikel 1 i direktivet anges följande:

”1. Detta direktiv omfattar alla icke-automatiska vågar.

2. I detta direktiv särskiljs följande kategorier av användning av icke-automatiska vågar:

a) Bestämning av massa i samband med handel.

b) Bestämning av massa för beräkning av tull, taxa, skatt, bonus, vite, ersättning, gottgörelse eller liknande betalning.

c) Bestämning av massa vid tillämpning av lag eller förordning eller för sakkunnigutlåtande vid rättegång.

d) Bestämning av massa inom sjukvården för vägning av patienter i samband med kontroll, diagnostik eller behandling.

e) Bestämning av massa för beredning av medicin enligt recept på apotek och bestämning av massa vid analyser som utförs på medicinska eller farmaceutiska laboratorier.

f) Bestämning av pris baserat på massa vid direktförsäljning till allmänheten och framställning av färdigförpackade varor.

g) Alla andra användningar än de som anges i leden a–f.”

7 I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

1) våg : ett mätdon med vilket massan hos en kropp bestäms med hjälp av tyngdkraftens inverkan på kroppen; en våg kan också användas till att bestämma andra massrelaterade storheter, mängder, parametrar eller egenskaper,

2) icke-automatisk våg eller våg : en våg som kräver medverkan av en operatör vid vägningen,

...

11) harmoniserad standard : harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012,

...”

8 Artikel 3.1 i direktivet har följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att endast vågar som uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv tillhandahålls på marknaden.”

9 I artikel 4 i direktiv 2014/31 föreskrivs följande:

”Vågar som används eller är avsedda att användas för de ändamål som anges i artikel 1.2 a–f ska uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga I.

I de fall där vågen innefattar eller är ansluten till anordningar som inte används eller är avsedda att användas för de ändamål som anges i artikel 1.2 a–f behöver dessa anordningar inte uppfylla dessa väsentliga krav.”

10 I artikel 12 i direktivet föreskrivs följande:

”Vågar som överensstämmer med harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med de väsentliga krav i bilaga I som omfattas av dessa standarder eller delar av dem.”

11 Bilaga I till direktivet har följande lydelse:

”Väsentliga krav

Samma terminologi används som inom Internationella organisationen för legal metrologi [(OIML)]

Inledande anmärkning

Om en våg innefattar eller är ansluten till fler än en visningsanordning eller utskriftsanordning som används för de i artikel 1.2 a–f uppräknade användningsområdena behöver inte de väsentliga kraven ställas på sådana anordningar som återger resultatet av vägningen och inte kan påverka vågens funktion. Förutsättningen är att vägningsresultatet skrivs ut eller registreras korrekt och beständigt i någon del av vågen som uppfyller de väsentliga kraven och att resultaten är tillgängliga för de båda parter som berörs av vägningen. När det gäller vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten måste dock anordningar för visning eller utskrift av vägningsresultat för säljaren och kunden uppfylla de väsentliga kraven.

Metrologiska krav

...

5. Vägningsresultatet hos en våg ska vara repeterbart och ska vara detsamma när andra visningsanordningar används och när andra utbalanseringsmetoder används.

...

Konstruktion och utförande

8. Allmänna krav

8.1. Vågen ska vara så konstruerad och uppbyggd att den behåller sina metrologiska egenskaper när den är korrekt installerad och används på rätt sätt i den miljö som den är avsedd för. Vågen måste visa värdet på den vägda massan.

...

8.3. ...

Digitala elektroniska anordningar ska alltid utöva tillräcklig övervakning av att mätprocessen och indikeringsanordningen fungerar på rätt sätt och att all lagring och överföring av data sker korrekt.

...

9. Visning av vägningsresultatet och andra viktuppgifter

Vägningsresultatet och andra viktuppgifter ska visas på ett korrekt, entydigt och icke vilseledande sätt. Visningsanordningen ska vara lätt att avläsa vid normalt bruk.

...

14. Vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten, med en kapacitet på högst 100 kg: tillkommande krav

En våg som används vid försäljning direkt till allmänheten ska visa all väsentlig information om vägningen. Om den visar priset ska den tydligt visa kunden hur priset har beräknats på den vara som ska säljas.

...

En prisberäknande våg ska visa den väsentliga informationen länge nog för att kunden ska hinna läsa den ordentligt.

...

Vågar som liknar dem som normalt används vid försäljning direkt till allmänheten men som inte uppfyller de krav som anges i detta avsnitt måste nära visningsenheten vara beständigt märkta med texten ’Får ej användas för direktförsäljning till allmänheten’.

15. ...”

Standarden EN 45501:2015

12 Hänvisningarna till standard EN 45501:2015, med rubriken ”Metrologiska aspekter av icke-automatiska vågar”, återfinns i kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT C 14, 2016, s. 100).

13 Punkt T.1.3 i denna standard, med rubriken ”Indikationer på en våg”, innehåller följande definition [fri översättning]:

”Kvantitetsvärde som tillhandahålls av ett mätdon.

Anmärkning: ”Angivelse”, ”anger” och ”angivande” omfattar både visning och/eller utskrift. ”

14 I punkt 4.13 i nämnda standard, med rubriken ”Vågar för direktförsäljning till allmänheten”, anges följande [fri översättning]:

”Följande krav ska gälla för vågar i klass II, III och IIII med en största last som inte överstiger 100 kg, vilka är avsedda för användning vid direkt försäljning till allmänheten ...”

15 I punkt 4.13.1 i samma standard, med rubriken ”Grundläggande indikationer”, anges följande [fri översättning]:

”På en våg avsedd för direktförsäljning till allmänheten är de grundläggande indikationerna vägningsresultaten och informationen om den korrekta nollställningen och tareringen och förinställningen av tareringen.”

16 I punkt 4.13.6 i standarden EN 45501:2015, med rubriken ”Synlighet”, föreskrivs i första stycket följande [fri översättning]:

”Alla grundläggande indikationer (4.13.1 ...) ska tydligt och samtidigt visas för säljaren och konsumenten. Om detta inte är möjligt med en enda display krävs två displayer, en för säljaren och en för konsumenten.”

Tysk rätt

17 I 6 § punkterna 1 och 2 Gesetz über das Inverkehrbringen und die Bereitstellung von Messgeräten auf dem Markt, ihre Verwendung und Eichung sowie über Fertigpackungen (Mess- und Eichgesetz – MessEG) (lagen om utsläppande och tillhandahållande av mätinstrument på marknaden, deras användning och kalibrering samt om färdigförpackning), av den 25 juli 2013 (BGBl. 2013 I, s. 2722), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”1. ... mätinstrument får endast släppas ut på marknaden om villkoren i punkterna 2–5 är uppfyllda.

2. Mätinstrument ska uppfylla de väsentliga kraven, inklusive vad gäller de största tillåtna felmarginalerna. Väsentliga krav i den mening som avses i första meningen är sådana krav

1) som har fastställts i 30 § första punkten i tillhörande förordning, eller

2) som ska iakttas för att motsvara den senaste tekniska standard som gör det möjligt att säkerställa korrekta mätresultat och mätningar, såvida inte mer detaljerade krav anges i 30 § första punkten i förordningen.”

18 I 8 § punkterna 1 och 2 Verordnung über das Inverkehrbringen und die Bereitstellung von Messgeräten auf dem Markt sowie über ihre Verwendung und Eichung (Mess- und Eichverordnung – MessEV) (förordning om utsläppande på marknaden och tillhandahållande av mätinstrument, samt om deras användning och kalibrering), av den 11 december 2014 (BGBl. 2014 I, s. 2010, 2011), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”... [D]e mätinstrument eller underenheter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (EUT L 96, 2014, s. 149), ska, enligt den vid varje tidpunkt gällande lydelsen och i den mening som avses i [direktiv 2014/31] i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, uppfylla de instrumentspecifika krav som det hänvisas till i bilaga 3, tabell 1, kolumn 3, avseende respektive mätinstrument:

...

11) icke-automatiska vågar (förkortning: EU-vågar – icke automatiska).”

19 I bilaga 3, tabell 1, kolumn 11, till denna förordning föreskrivs att de särskilda väsentliga kraven för icke-automatiska vågar ska fastställas i enlighet med bilaga I till direktiv 2014/31.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

20 Bizerba tillverkar, i en fabrik belägen i Baden-Württemberg (Tyskland), en modell av en våg som integreras i kassasystem som tillverkas av andra tillverkare och används inom detaljhandeln. Vägningresultaten registreras av den berörda vägningsenheten, som överför dem till kassadatorn via ett gränssnitt som inte möjliggör någon förfalskning av mätvärdena. Dessa resultat visas för kunder och andra användare på kassasystemets monitor med hjälp av en programvarumodul som Bizerba har licensierat.

21 I februari 2019 konstaterade förbundslandet Nordrhein-Westfalen, i samband med kontrollen av ett kassasystem, att en metrologisk märkning visade år 2016, vilket tydde på att kassasystemet från och med det året uppfyllde alla tillämpliga krav, medan den våg som Bizerba tillverkade inte hade anslutits till displayterminalen förrän år 2017. Enligt detta förbundsland var det endast genom denna förbindelse som en våg skapades, vilket gjorde det möjligt att slutföra bedömningen av överensstämmelse.

22 Den 31 januari 2020 antog förbundslandet Nordrhein-Westfalen ett förvaltningsbeslut om förbud för Bizerba att från och med den 1 april 2020 använda apparater på vilka CE-märkningen eller den metrologiska tilläggsmärkningen hade anbringats innan bedömningen av överensstämmelse hade slutförts, vid tillverkning av vågar i detta förbundsland.

23 Bizerba överklagade till Verwaltungsgericht Köln (Förvaltningsdomstolen i Köln, Tyskland), som genom dom av den 21 april 2021 upphävde detta förvaltningsbeslut med motiveringen att Bizerba varken hade åsidosatt de krav eller det förfarande för bedömning av överensstämmelse som var tillämpliga på icke-automatiska vågar. Oberverwaltungsgericht Nordrhein-Westfalen (Förvaltningsöverdomstolen i Nordrhein-Westfalen, Tyskland) ogillade genom dom av den 8 september 2022 förbundslandet Nordrhein-Westfalens överklagande av denna dom.

24 Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen, har tagit upp ett överklagande till prövning, i vilket förbundslandet Nordrhein-Westfalen gjort gällande att den berörda vågen inte får släppas ut på marknaden som en ”icke-automatisk våg”, eftersom den inte är försedd med en egen visningsanordning.

25 Den hänskjutande domstolen har angett att enligt tysk rätt ska de väsentliga kraven för icke-automatiska vågar fastställas i enlighet med bilaga I till direktiv 2014/31. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida det för att en våg ska anses utgöra en ”icke-automatisk våg”, i den mening som avses i direktivet, krävs att vägningsresultaten visas eller om det räcker att dessa resultat registreras av den berörda vågen och att de visas med hjälp av en extern display.

26 Enligt den hänskjutande domstolen är denna visning en nödvändig del av alla icke-automatiska vågar, med hänsyn till ordalydelsen i bilaga I till direktiv 2014/31 och direktivets syften, särskilt konsumentskyddet.

27 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det framgår av terminologin i OIML, som citeras i den inledande anmärkningen i bilaga I till direktiv 2014/31, och av standarden EN 45501:2015, som är en harmoniserad standard till vilken hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, att ”angivandet” av vägningsresultaten kan omfatta inte bara deras visuella återgivning utan även registreringen av dem.

28 Denna terminologi kan emellertid inte leda till att bestämmelserna i direktiv 2014/31 ges en innebörd som de inte har. Under alla omständigheter utgör normhierarkin i unionsrätten hinder för att en harmoniserad standard avviker från bestämmelserna i en sekundärrättsakt.

29 Mot denna bakgrund beslutade Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och att ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Utgör ett mätinstrument en icke-automatisk våg i den mening som avses i artikel 2.1 och 2.2 i direktiv [2014/31], även om vägningsresultatet vare sig skrivs ut eller visas synligt, utan endast lagras digitalt?”

Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet

30 Genom handling som inkom till domstolens kansli den 4 juli 2026 begärde förbundslandet Nordrhein-Westfalen i enlighet med artikel 83 i domstolens rättegångsregler att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas.

31 Till stöd för denna begäran har förbundslandet gjort gällande att vissa aspekter av förevarande mål inte diskuterades i tillräcklig utsträckning vid förhandlingen och att förbundslandet inte instämmer i vissa av bedömningarna i generaladvokatens förslag till avgörande.

32 Enligt artikel 83 i domstolens rättegångsregler får domstolen efter att ha hört generaladvokaten, när som helst, besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

33 Domstolen konstaterar att det varken i stadgan för Europeiska unionens domstol eller i rättegångsreglerna föreskrivs någon möjlighet för parterna att inkomma med yttranden över generaladvokatens förslag till avgörande. Enligt artikel 252 andra stycket FEUF ska generaladvokaterna vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är inte bunden av vare sig generaladvokatens förslag till avgörande eller av den motivering som han eller hon lagt till grund för det. Den omständigheten att en part inte delar generaladvokatens synsätt i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som han eller hon har prövat i detta, kan följaktligen inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta det muntliga förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2026, Meta Platforms Ireland (Rimlig kompensation) , C-797/23, EU:C:2026:395, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

34 Vidare konstaterar domstolen, med beaktande av samtliga uppgifter som den förfogar över, att den har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet för att kunna pröva förevarande begäran om förhandsavgörande.

35 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att förordna om att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas.

Prövning av tolkningsfrågan

36 Domstolen erinrar inledningsvis om att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. I detta hänseende ankommer det på EU-domstolen att utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (dom av den 29 november 1978, Redmond , 83/78, EU:C:1978:214, punkt 26, och dom av den 4 juni 2026, Safi , C-492/24, EU:C:2026:442, punkt 24).

37 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen få klarhet i begreppet ”icke-automatisk våg”. Detta begrepp definieras i artikel 2.1 och 2.2 i direktiv 2014/31, bland annat med hänvisning till den funktion som säkerställs genom de berörda vågarna, utan att hänsyn tas till hur eller inom vilka områden vågarna används (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2024, Marhon , C-283/23, EU:C:2024:569, punkt 30).

38 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida den våg som är aktuell i det nationella målet får släppas ut på marknaden som en ”icke-automatisk våg”. Ett sådant utsläppande på marknaden förutsätter inte bara att en sådan våg är en ”icke-automatisk våg”, utan även, bland annat, att den uppfyller de tillämpliga kraven i direktiv 2014/31, i enlighet med artikel 3.1 i direktivet, däribland de väsentliga krav som anges i bilaga I och som nämns i artikel 4 i direktivet, till vilka det för övrigt uttryckligen hänvisas i den tyska lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

39 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2 leden 1 och 2 samt bilaga I till direktiv 2014/31 ska tolkas så, att en våg som registrerar vägningsresultaten, utan att skriva ut eller själv visa dem på ett synligt sätt, utgör en ”icke-automatisk våg”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och, om så är fallet, huruvida den kan uppfylla de väsentliga kraven i denna bilaga.

40 Vad gäller den första delen av denna fråga ska det erinras om att enligt artikel 1.1 i direktiv 2014/31 ska direktivet tillämpas på alla ”icke-automatiska vågar”, vilka i artikel 2 led 2 i direktivet definieras som ”en våg som kräver medverkan av en operatör vid vägningen”. Begreppet ”våg” definieras i artikel 2 led 1 i direktivet som ett mätdon med vilket massan hos en kropp bestäms med hjälp av tyngdkraftens inverkan på kroppen. Där anges även att en våg också kan användas till att bestämma andra massrelaterade storheter, mängder, parametrar eller egenskaper. Dessa definitioner kräver, enligt sin ordalydelse, inte att det finns någon anordning för visning eller utskrift.

41 Ett mätinstrument som, i likhet med det som är aktuellt i det nationella målet, registrerar vägningsresultaten, tjänar således till att fastställa en kropps massa med hjälp av tyngdkraftens inverkan på kroppen och motsvarar följaktligen definitionen av ”våg” i artikel 2 led 1 i direktiv 2014/31.

42 Den omständigheten att en sådan våg inte själv på ett synligt sätt skriver ut eller visar vägningsresultaten saknar betydelse i detta avseende. Massan är nämligen ”fastställd” så snart den är registrerad, oavsett på vilket sätt användarna av den berörda vågen får kännedom om den.

43 När en sådan våg, såsom i förevarande fall, kräver medverkan av en operatör vid vägningen, utgör den en ”icke-automatisk våg” i den mening som avses i artikel 2 led 2 i direktivet och omfattas följaktligen av direktivets tillämpningsområde enligt artikel 1.1 i direktivet.

44 Vad gäller den andra delen av den ställda frågan ska det inledningsvis påpekas att enligt artikel 4 första stycket i direktiv 2014/31 ska vågar som används eller är avsedda att användas för de ändamål som anges i artikel 1.2 a-f i direktivet, däribland bestämning av massa i samband med handel, bestämning av pris baserat på massa vid direktförsäljning till allmänheten och framställning av färdigförpackade varor, vilka anges i leden a respektive f i denna bestämmelse, uppfylla de krav som anges i bilaga I till direktivet.

45 Enligt fast rättspraxis ska ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde i regel ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande inte bara av bestämmelsens ordalydelse utan även det sammanhang där bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se dom av den 18 januari 1984, Ekro , 327/82, EU:C:1984:11, punkt 11, och dom av den 18 december 2025, Slagelse Almennyttige Boligselskab, Afdeling Schackenborgvænge, C‑417/23, EU:C:2025:1017, punkt 76).

46 Vad för det första gäller lydelsen av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2014/31, förutsätter flera punkter i denna bilaga att användarna av en icke-automatisk våg kan få kännedom om vägningsresultaten. Enligt punkt 8.1 i bilaga I till direktivet ska vågen ”visa” värdet på den vägda massan.

47 I punkt 9 i bilaga I till direktivet föreskrivs vidare dels att vägningsresultatet och andra viktuppgifter ska visas på ett korrekt, entydigt och icke vilseledande sätt, dels att visningsanordningen ska vara lätt att avläsa vid normalt bruk. Av detta följer att när vågen används under normala förhållanden ska denna uppgift kunna uppfattas visuellt av användarna med hjälp av en visningsanordning.

48 Det framgår emellertid varken av ordalydelsen i dessa bestämmelser eller, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 42 och 43 i sitt förslag till avgörande, av övriga bestämmelser i bilaga I till direktiv 2014/31 att en anordning för visning eller utskrift, såsom en nödvändig beståndsdel, ska integreras i alla icke-automatiska vågar, så att vägningsresultaten kommuniceras direkt till användarna, utan hjälp av en extern visningsanordning.

49 Den första meningen i den inledande anmärkningen i bilaga I till direktivet avser tvärtom det fallet att en våg ”innefattar” eller ”är ansluten” till fler än en visningsanordning eller utskriftsanordning. Dessa båda situationer anses vara likvärdiga i detta fall, vilket tyder på att en icke-automatisk våg, även om den inte innefattar en visningsanordning bland dessa komponenter, ändå kan uppfylla de väsentliga kraven i bilaga I.

50 Kravet på att minst en visningsanordning ska ingå i varje icke-automatisk våg framgår inte heller av punkt 5 första stycket i bilaga I till direktivet, enligt vilken vägningsresultatet hos en våg ska vara repeterbart och ska vara detsamma när andra visningsanordningar används. Även om det är riktigt att ordet ”andra” innebär att det finns en första visningsanordning, innebär det inte att denna visningsanordning måste vara inbyggd i vågen.

51 När det gäller vågar som innehåller digitala elektroniska anordningar innebär punkt 8.3 andra stycket i bilaga I till direktiv 2014/31, enligt vilken dessa anordningar alltid ska utöva tillräcklig övervakning av bland annat indikeringsanordningen, visserligen åtminstone att en visningsanordning är ansluten till den digitala elektroniska utrustningen, men den gör det inte möjligt att dra slutsatsen att den förstnämnda ska utgöra en del av den sistnämnda.

52 I punkt 14 i bilaga I till direktiv 2014/31 fastställs emellertid ytterligare krav som är tillämpliga på instrument för direktförsäljning till allmänheten, med en maximal kapacitet på högst 100 kg, såsom den våg som är aktuell i det nationella målet.

53 Enligt första stycket i denna punkt ska en sådan våg visa all väsentlig information om vägningen. Om den visar priset ska den tydligt visa kunden hur priset har beräknats på den vara som ska säljas.

54 Det framgår av denna bestämmelse att en våg, för att kunna användas vid direktförsäljning till allmänheten, måste tillhandahålla den berörda informationen direkt till användarna, vilket innebär att en anordning för visning eller utskrift ska vara inbyggd i vågen.

55 Detsamma gäller för prisberäknande vågar, för vilka det i punkt 14 tredje stycket i bilaga I till direktiv 2014/31 anges att de ska visa den väsentliga informationen länge nog för att kunden ska hinna läsa den ordentligt.

56 Den tolkning som det redogjorts för i punkt 54 ovan stöds av punkt 14 nionde stycket i bilaga I till direktivet, i vilken det anges att vågar som liknar dem som normalt används vid försäljning direkt till allmänheten men som inte uppfyller de krav som anges i detta avsnitt måste nära visningsenheten vara beständigt märkta med texten ”Får ej användas för direktförsäljning till allmänheten”. I detta sammanhang kan visningsenheten endast vara en del av den berörda vågen, eftersom denna text hänför sig till vågen och inte till en extern anordning.

57 Såsom framgår av den andra meningen i den inledande anmärkningen i bilaga I till direktiv 2014/31 påverkar dessa ytterligare krav, som anges i punkt 14 i bilaga I till direktivet, inte den eventuella förekomsten av en eller flera andra anordningar för visning eller utskrift för säljaren och kunden, vilka också måste uppfylla de väsentliga kraven i denna bilaga.

58 Vad för det andra gäller det sammanhang i vilket bilaga I till direktiv 2014/31 ingår, anges det i den inledande anmärkningen i denna bilaga att den terminologi som används är densamma som i OIML. Denna terminologi, som återfinns i OIML:s rekommendation R 76–1 från år 2006 om icke-automatiska vågar och i denna internationella organisations ”[I]nternationella terminologi för legal metrologi”, kan således ge användbar vägledning för att fastställa innebörden av vissa uttryck som används i bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2014/31.

59 Punkt T.1.3 i rekommendation R 76–1 från år 2006 och punkt 0.03 i ”[I]nternationell terminologi för legal metrologi” gör det emellertid inte möjligt att utesluta att orden ”angivelse” och ”ange”, beroende på ordalydelsen i de relevanta bestämmelserna i direktiv 2014/31, endast avser en sändning av information, en sändning som är synlig för användarna eller en sändning som är synlig för användarna och som görs av en del av den berörda vågen.

60 Även om det framgår av punkt T.2.4 i rekommendation R 76–1 från år 2006 att en ”visningsanordning” är den del av en våg som ger vägningsresultat i visuell form, innebär detta inte att varje icke-automatisk våg, bland sina komponenter, måste innehålla en visningsanordning eller att en sådan komponent inte krävs för vågar för direkt försäljning till allmänheten med en maximal kapacitet på högst 100 kg.

61 För det andra utgör standarden EN 45501:2015, med rubriken ”Metrologiska aspekter av icke-automatiska vågar”, en ”harmoniserad standard” i den mening som avses i artikel 2 led 11 i direktiv 2014/31, det vill säga en europeisk standard som antagits på grundval av en begäran från kommissionen för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning. Hänvisningarna till standarden EN 45501:2015 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, i enlighet med artikel 10.6 i förordning nr 1025/2012.

62 Det ska härvidlag erinras om att domstolen redan har slagit fast att en harmoniserad standard som antagits med stöd av ett direktiv och till vilken hänvisningar skett genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, ingår i unionsrätten på grund av dess rättsverkningar (dom av den 5 mars 2024, Public.Resource.Org och Right to Know/kommissionen m.fl. , C-588/21 P, EU:C:2024:201, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

63 Närmare bestämt framgår det av artikel 12 i direktiv 2014/31 att vågar som överensstämmer med harmoniserade standarder, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas överensstämma med de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktivet och ”omfattas” av dessa standarder.

64 I förevarande fall framgår det av punkt 4.13.6 i standarden EN 45501:2015, jämförd med punkterna T.1.3, 4.13 och 4.13.1 i denna standard, att när det gäller instrument för direktförsäljning till allmänheten, vars maximala kapacitet inte överstiger 100 kg, ska vägningsresultaten visas eller tryckas, men det krävs inte att en sådan visning eller utskrift görs av själva vågen.

65 Standarden EN 45501:2015 avviker i detta avseende från lydelsen i punkt 14 i bilaga I till direktiv 2014/31. Överensstämmelse med denna standard kan således inte ge upphov till en presumtion om överensstämmelse med de ytterligare krav som anges i denna punkt 14, och nämnda standard kan inte leda till en annan tolkning av punkt 14 i bilaga I till direktiv 2014/31 än den som anges i punkt 55 i förevarande dom.

66 Vad för det tredje gäller de mål som eftersträvas med direktiv 2014/31, syftar detta bland annat till att skydda allmänheten mot oriktiga resultat vid vägning, såsom anges i skäl 5 i direktivet.

67 Mot bakgrund av detta mål är en tolkning som innebär att vågar för direktförsäljning till allmänheten, vars maximala kapacitet inte överstiger 100 kg, ska uppfylla ytterligare krav – bland annat kravet att dessa vågar direkt ska visa all väsentlig information om vägningen och, om det rör sig om vågar som anger priset, klart ska upplysa kunden om beräkningen av priset på den produkt som denna köper, utöver de väsentliga krav som gäller för alla icke-automatiska vågar för att säkerställa ett förstärkt skydd för kunderna, för vilka vägningsresultaten bestämmer det pris som ska betalas – förenlig med detta mål.

68 Mot bakgrund av ovanstående ska frågan besvaras enligt följande. Artikel 2 leden 1 och 2 samt bilaga I till direktiv 2014/31 ska tolkas så, att en våg som registrerar vägningsresultaten, utan att själv skriva ut eller visa dem på ett synligt sätt, utgör en ”icke-automatisk våg”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och kan uppfylla de väsentliga kraven i denna bilaga, med undantag för de tillkommande krav som anges i punkt 14 i nämnda bilaga avseende vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten, med en kapacitet på högst 100 kg.

Rättegångskostnader

69 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 2 leden 1 och 2 i samt bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar,

ska tolkas så,

att en våg som registrerar vägningsresultaten, utan att själv skriva ut eller visa dem på ett synligt sätt, utgör en ”icke-automatisk våg”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och kan uppfylla de väsentliga kraven i denna bilaga, med undantag för de tillkommande krav som anges i punkt 14 i nämnda bilaga avseende vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten, med en kapacitet på högst 100 kg.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska.