Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 15 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (sjunde avdelningen)

den 15 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Offentlig upphandling – Direktiv 2014/24/EU – Tilldelning av kontrakt – Artikel 57.4 första stycket h, 57.6 och 57.7 – Fakultativa skäl för uteslutning från deltagande i ett upphandlingsförfarande – Ekonomisk aktör som lämnat oriktiga uppgifter om kapacitet – Uppförande på en förteckning över leverantörer som lämnat oriktiga uppgifter i ett förfarande för offentlig upphandling – Artikel 18.1 – Proportionalitetsprincipen – Direktiv 89/665/EEG – Artikel 1 – Rätt till ett effektivt rättsmedel ”

I mål C‑402/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Lietuvos administracinių ginčų komisija (Litauiska kommissionen för förvaltningstvister) genom beslut av den 12 juni 2025, som inkom till domstolen den 17 juni 2025, i målet

Plungės rajono savivaldybės administracija

mot

Viešles jų pirkimų tarnyba,

ytterligare deltagare i rättegången:

VA Statyba UAB,

meddelar

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden Z. Csehi samt domarna M. Gavalec (referent) och F. Schalin,

generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Litauens regering, genom K. Dieninis, U. Jakaitytė och V. Kazlauskaitė-Švenčionienė, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom A. Biolan, J. Jokubauskaitė och G. Wils, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 18.1 och 57.4 första stycket h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65), i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1952 av den 10 november 2021 (EUT L 398, 2021, s. 23) (nedan kallat direktiv 2014/24), av artikel 1.1 fjärde stycket i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 (EUT L 94, 2014, s. 1) (nedan kallat direktiv 89/665) och av proportionalitetsprincipen.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Plungės rajono savivaldybės administracija (kommunförvaltningen i distriktet Plungė, Litauen) (nedan kallad den upphandlande myndigheten) och Viešingerjų pirkimų tarnyba (myndigheten för offentlig upphandling, Litauen). Målet rör upptagandet av bolaget VA Statyba UAB i den förteckning över leverantörer som lämnat oriktiga uppgifter vilken föreskrivs i litauisk rätt.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 89/665

3 Artikel 1 i direktiv 89/665 har rubriken ”Tillämpningsområde och tillgängliga prövningsförfaranden”. Artikel 1.1 och 1.3 föreskriver följande:

”1. Detta direktiv ska tillämpas på avtal som avses i direktiv [2014/24], såvida inte sådana kontrakt är undantagna i enlighet med artiklarna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 17 och 37 i det direktivet.

…

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en upphandlande myndighets beslut om kontrakt som omfattas av direktiv [2014/24] kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här direktivet, när det görs gällande att sådana beslut innebär en överträdelse av unionsrätten om offentlig upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar denna rätt.

…

3. Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfaranden är tillgängliga på detaljerade villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst kontrakt och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.”

Direktiv 2014/24

4 Skälen 14, 101 och 102 i direktiv 2014/24 har följande lydelse:

”(14) Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader, leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden, oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotterbolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och andra former av enheter som inte är fysiska personer, oavsett om de är offentliga eller privata, omfattas av begreppet ekonomisk aktör, oavsett om de är juridiska personer under samtliga omständigheter.

…

(101) De upphandlande myndigheterna bör dessutom ges möjlighet att utesluta ekonomiska aktörer som har visat sig vara opålitliga, exempelvis på grund av att de inte fullgör sina miljörelaterade eller sociala skyldigheter, inklusive bestämmelser om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till andra former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom överträdelser av konkurrensregler eller intrång i immateriella rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i yrkesutövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs redbarhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören sålunda blir olämplig för tilldelning av ett offentligt kontrakt oberoende av om den ekonomiska aktören annars har teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kontraktet.

… [D]e upphandlande myndigheterna … bör … också ha rätt att anse att det har förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen om de, innan de fattar ett slutligt och bindande beslut om att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning, på något lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte har fullgjort sina skyldigheter, inklusive skyldigheter som gäller betalning av skatter eller sociala avgifter, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt. De bör också kunna utesluta anbudssökande eller anbudsgivare vars genomförande av tidigare offentliga kontrakt har visat på betydande brister i fråga om de väsentliga kraven, exempelvis uteblivna leveranser eller uteblivet tillhandahållande, stora brister i fråga om levererade varor eller tillhandahållna tjänster som gör dem oanvändbara för det avsedda syftet, eller olämpligt uppträdande som ger upphov till allvarliga tvivel om den ekonomiska aktörens pålitlighet. Det bör i nationell rätt föreskrivas en längsta tid för sådan uteslutning.

Vid tillämpning av fakultativa skäl för uteslutning bör de upphandlande myndigheterna ägna särskild uppmärksamhet åt proportionalitetsprincipen. Mindre allvarliga oegentligheter bör bara under exceptionella omständigheter leda till att en ekonomisk aktör utesluts. Upprepade fall av mindre allvarliga oegentligheter kan dock ge upphov till tvivel om en ekonomisk aktörs pålitlighet, vilket kan motivera att den utesluts.

(102) Man bör dock kunna ta hänsyn till möjligheten att ekonomiska aktörer kan vidta efterlevnadsåtgärder för att avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att effektivt förhindra att de upprepas. Dessa åtgärder kan bland annat bestå i personella och organisatoriska åtgärder som att avbryta alla förbindelser med personer eller organisationer som är inblandade i det olämpliga uppträdandet, lämpliga åtgärder för att organisera om personalen, att införa rapporterings- och kontrollsystem, att inrätta en intern kontrollorganisation för att övervaka efterlevnaden samt att anta interna ansvars- och ersättningsregler. Om åtgärderna ger tillräckliga garantier bör den berörda ekonomiska aktören inte längre uteslutas enbart på dessa grunder. …”

5 Artikel 2 i samma direktiv har rubriken ”Definitioner”. Artikel 2.1 föreskriver följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

10. ekonomisk aktör : varje fysisk eller juridisk person, offentlig enhet eller grupp av sådana personer och/eller enheter, inbegripet tillfälliga företagssammanslutningar, som erbjuder sig att utföra byggentreprenader och/eller ett byggnadsverk, leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden.

…”

6 Enligt artikel 4 a i direktiv 2014/24 ska direktivet tillämpas på upphandlingar vars värde exklusive mervärdesskatt beräknas uppgå till minst tröskelvärdet 5 382 000 euro för offentliga byggentreprenadkontrakt.

7 I artikel 18 i detta direktiv, med rubriken ”Principer för upphandling”, föreskrivs följande:

”1. De upphandlande myndigheterna ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på ett öppet och proportionerligt sätt.

Upphandlingen får inte utformas i syfte att undanta den från tillämpningsområdet för detta direktiv eller att på ett konstgjort sätt begränsa konkurrensen. Konkurrensen ska anses begränsas på ett konstgjort sätt om upphandlingen utformas i syfte att på ett otillbörligt sätt favorisera eller missgynna vissa ekonomiska aktörer.

2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser som anges i bilaga X.”

8 Artikel 57 i direktivet har rubriken ”Skäl för uteslutning”. Artikel 57.4–57.7 föreskriver följande:

”4. En upphandlande myndighet får utesluta eller kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta en ekonomisk aktör från upphandlingsförfarandet i någon av följande situationer:

a) Om den upphandlande myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa åsidosättande av de tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 18.2.

…

h) Om en ekonomisk aktör i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte föreligger något skäl för uteslutning eller av att urvalskriterierna har uppfyllts, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande handlingar som krävs enligt artikel 59.

…

5. De upphandlande myndigheterna ska när som helst under förfarandet utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situationer som avses i punkterna 1 och 2.

När som helst under förfarandet får de upphandlande myndigheterna utesluta eller åläggas av medlemsstaterna att utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situationer som avses i punkt 4.

6. En ekonomisk aktör som befinner sig i någon av de situationer som avses i punkterna 1 och 4 får lämna bevis på att de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga för att bevisa dennes tillförlitlighet, trots att det föreligger relevanta skäl för uteslutning. Om bevisen anses vara tillräckliga ska den berörda ekonomiska aktören inte uteslutas från upphandlingsförfarandet.

I detta syfte ska den ekonomiska aktören bevisa att denne har ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som orsakats av brottet eller det allvarliga felet i fråga, att denne har klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna samt har vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.

De åtgärder som vidtagits av den ekonomiska aktören ska bedömas med beaktande av allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet i fråga. Om åtgärderna anses vara otillräckliga ska den ekonomiska aktören informeras om skälen till beslutet.

En ekonomisk aktör som genom en lagakraftvunnen dom har uteslutits från att delta i upphandlings- eller koncessionstilldelningsförfaranden ska under den period som uteslutningen gäller, enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig, inte ha rätt att utnyttja den möjlighet som anges i denna punkt.

7. Medlemsstaterna ska i enlighet med lagar och andra författningar samt med hänsyn till unionsrätten fastställa villkoren för tillämpning av denna artikel. De ska särskilt fastställa den längsta tillåtna uteslutningsperioden om den ekonomiska aktören inte vidtar några åtgärder enligt punkt 6 för att visa sin tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den lagakraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag då domen meddelades i de fall som avses i punkt 1 och tre år från dagen för relevant händelse i de fall som avses i punkt 4.”

9 Artikel 58 i direktiv 2014/24 har rubriken ”Urvalskriterier”. Artikel 58.1 föreskriver följande:

”Urvalskriterierna kan avse

a) behörighet att utöva yrkesverksamheten i fråga,

b) ekonomisk och finansiell ställning,

c) teknisk och yrkesmässig kapacitet.

De upphandlande myndigheterna får endast tillämpa kriterierna i punkterna 2, 3 och 4 på ekonomiska aktörer som krav för deltagande. De ska begränsa eventuella krav till sådana som är lämpliga för att se till att anbudssökanden eller anbudsgivaren har den rättsliga och finansiella förmåga samt att de besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.”

Litauisk rätt

Lagen om offentlig förvaltning

10 Enligt artikel 3 leden 4 och 10 i Lietuvos Respublikos viešojo administravimo įstatymas (Republiken Litauens lag om offentlig förvaltning) ska offentliga förvaltningsorgan utöva sin verksamhet med iakttagande av bland annat legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Lagen om offentlig upphandling

11 I artikel 2 led 36 i Lietuvos Respublikos viešųjų pirkimų įstatymas (Republiken Litauens lag om offentlig upphandling), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om offentlig upphandling), föreskrivs följande:

”Med ’leverantör’ – ekonomisk aktör – avses en fysisk person eller juridisk person enligt privat- eller offentligrättslig lagstiftning, en annan organisation och dess medlemmar eller en grupp av sådana personer, inklusive en tillfällig sammanslutning av ekonomiska aktörer, som på marknaden erbjuder sig att utföra arbeten, leverera varor eller tillhandahålla tjänster.”

12 Artikel 46 i den lagen har rubriken ”Skäl för att utesluta en leverantör”. I punkterna 4 och 10–12 i den artikeln föreskrivs följande:

”4. Den upphandlande myndigheten ska utesluta leverantören från upphandlingsförfarandet om

…

4) denna leverantör, inom ramen för upphandlingsförfarandet, har undanhållit uppgifter eller lämnat oriktiga uppgifter gällande överensstämmelsen med föreskrifterna i förevarande artikel och artikel 47 i denna lag och om den upphandlande myndigheten vederbörligen kan styrka denna omständighet, eller om leverantören, på grund av att denne har lämnat oriktiga uppgifter, inte kan förete de intygande handlingar som krävs enligt artikel 50 i denna lag. Leverantören ska också uteslutas från upphandlingsförfarandet på denna grund om denne under ett tidigare upphandlingsförfarande … har undanhållit oriktiga uppgifter eller lämnat sådana oriktiga uppgifter som avses i denna punkt eller, på grund av att han lämnat oriktiga uppgifter, inte har kunnat lägga fram de styrkande handlingar som krävs enligt artikel 50 i denna lag och därför har uteslutits under det sista året av upphandlingsförfarandet. …

…

10. Om en leverantör inte uppfyller kraven i punkterna 1, 4 och 6 i denna punkt ska den upphandlande myndigheten inte utesluta leverantören från upphandlingsförfarandet om följande två villkor är uppfyllda:

1) Leverantören har lämnat uppgifter till den upphandlande myndigheten som visar att leverantören har vidtagit följande åtgärder:

a) Leverantören har frivilligt betalat eller åtagit sig att betala ersättning för eventuella skador som orsakats av den överträdelse eller överträdelse som avses i punkterna 1, 4 eller 6 i denna artikel, beroende på vad som är tillämpligt.

b) Leverantören har samarbetat, lämnat aktivt stöd eller vidtagit andra åtgärder som bidrar till att belysa eller klargöra åsidosättandet eller överträdelsen eller, i förekommande fall, den överträdelse som denne gjort sig skyldig till.

c) Leverantören har vidtagit tekniska, organisatoriska eller personalledningsåtgärder för att förhindra ytterligare åsidosättanden eller överträdelser.

2) Den upphandlande myndigheten har utvärderat de uppgifter som lämnats av leverantören i enlighet med punkt 1 i denna artikel och antagit ett motiverat beslut enligt vilket de åtgärder som leverantören vidtagit för att visa sin tillförlitlighet är tillräckliga. Huruvida dessa åtgärder är tillräckliga ska bedömas med beaktande av hur allvarlig överträdelsen eller överträdelsen är och omständigheterna kring den. Den upphandlande myndigheten ska skriftligen underrätta leverantören om sitt motiverade beslut senast tio dagar efter att ha mottagit den information som avses i punkt 1 i denna punkt.

11. Om en leverantör genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande har uteslutits från förfaranden för upphandling och koncessionstilldelning, kan leverantören inte utnyttja den möjlighet som föreskrivs i punkt 10 i denna punkt under den tid som fastställs i det domstolsavgörandet.

12. Om en uteslutningsperiod har fastställts för en leverantör genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande av något av de skäl för uteslutning som anges i punkterna 1, 2, 2 1 , 4 och 6 i denna artikel, ska den upphandlande myndigheten utesluta leverantören från upphandlingsförfarandet under den period som fastställs i det rättsliga beslutet.”

13 I artikel 52 i lagen om offentlig upphandling, med rubriken ”Undanhållande av uppgifter, lämnande av oriktiga uppgifter och underlåtenhet att inkomma med handlingar”, föreskrivs följande:

”1. Den upphandlande myndigheten ska på den centrala upphandlingsportalen, på det sätt som fastställts av myndigheten för offentlig upphandling, offentliggöra följande uppgifter om den leverantör (eller, om det rör sig om en grupp av leverantörer, var och en av medlemmarna i gruppen) som under upphandlingsförfarandet har undanhållit information eller lämnat oriktiga uppgifter om efterlevnaden av bestämmelserna i artiklarna 46 och 47 i denna lag eller som, på grund av att den har lämnat oriktiga uppgifter, inte har inkommit med de styrkande handlingar som krävs enligt artikel 50 i denna lag:

1) Leverantörens namn (om det rör sig om en fysisk person, dennes för- och efternamn), det datum då den upphandlande myndigheten fattade sitt beslut att utesluta leverantören från upphandlingsförfarandet i enlighet med artikel 46.4.4 i denna lag och skälen till att beslutet fattades.

2) Det datum då leverantören överklagade den upphandlande myndighetens beslut att utesluta denne från upphandlingsförfarandet.

3) Det datum då domstolsbeslutet om att inte bifalla en begäran från leverantören om att bestrida den upphandlande myndighetens beslut att utesluta denne från upphandlingsförfarandet vann laga kraft och en länk till detta avgörande.

…

4. Syftet med det offentliggörande som föreskrivs i denna artikel är att informera upphandlande myndigheter, upphandlande enheter och koncessionsgivande myndigheter om skälet till att leverantören har uteslutits från upphandlingsförfarandet eller anbudsgivaren från koncessionstilldelningsförfarandet. Myndigheten för offentlig upphandling ska, inom ramen för sin uppgift enligt artikel 95.1 led 11 i denna lag, säkerställa att offentliggörandet av de uppgifter som avses i denna artikel inte varar längre än ett år från den dag då den upphandlande myndighetens beslut att utesluta leverantören från upphandlingsförfarandet med tillämpning av artikel 46.4 led 4 i denna lag fattades.”

14 I artikel 95 i lagen om offentlig upphandling föreskrivs följande:

”1. Myndigheten för offentlig upphandling ska ha följande uppgifter:

…

11) Hantera information som offentliggörs av de upphandlande myndigheterna i enlighet med artikel 91.1 i denna lag om leverantörer som inte har fullgjort eller har fullgjort ett kontrakt på ett felaktigt sätt och, i enlighet med artikel 52.1 i denna lag, om leverantörer som i samband med upphandlingsförfaranden har undanhållit information eller lämnat oriktiga uppgifter om efterlevnaden av bestämmelserna i artiklarna 46 och 47 i denna lag eller om leverantörer som, på grund av att de har lämnat oriktiga uppgifter, inte har inkommit med de styrkande handlingar som krävs enligt artikel 50 i denna lag.

…

2. Myndigheten för offentlig upphandling ska ha befogenhet att

…

6) om den har konstaterat att det föreligger en överträdelse av denna lag eller av en rättsakt genom vilken den genomförs, med iakttagande av skälighetsprincipen ålägga den juridiska personen att avbryta upphandlingsförfarandet, genomföra upphandlingsförfarandena i enlighet med denna lag, ändra eller upphäva rättsstridiga beslut eller handlingar, inbegripet beslutet att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader utan att tillämpa bestämmelserna i denna lag och de rättsakter genom vilka den genomförs, och, om den har konstaterat att kontraktet eller ramavtalet har ingåtts på ett rättsstridigt sätt, väcka talan vid domstol för att ogiltigförklara kontraktet eller ramavtalet och/eller besluta om andra påföljder för att tillvarata allmänintresset,

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

15 Genom ett meddelande om anbudsinfordran som offentliggjordes i juli 2023 inledde den upphandlande myndigheten ett anbudsförfarande för tilldelning av ett öppet internationellt kontrakt avseende uppförandet av ett blandat sport- och hälsovårdskomplex i Plungė (Litauen).

16 I detta meddelande hade den upphandlande myndigheten, bland de villkor för deltagande som krävs av de ekonomiska aktörerna, bland annat föreskrivit två kapacitetsvillkor, nämligen dels storleken på de årliga intäkterna från byggverksamheten under de tre senaste räkenskapsåren, dels ett framgångsrikt slutförande av bygg- och anläggningsarbeten, i enlighet med vad som specificerades, under de fem föregående åren.

17 Det framgår av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som den hänskjutande domstolen har lämnat att kontraktets uppskattade värde uppgick till 7 453 375 euro exklusive mervärdesskatt, det vill säga ett belopp som överstiger det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 4 a i direktiv 2014/24, såsom avses i punkt 6 ovan.

18 Efter att den 5 september 2023 ha informerat leverantörerna om den slutliga rangordningen av de inlämnade anbuden och om tilldelningen av kontraktet till VA Statyba, ingick den upphandlande myndigheten den 10 oktober 2023 ett avtal om bygg- och anläggningsarbeten med det bolaget.

19 Den anbudsgivare som rangordnats på andra plats väckte talan vid Klaipėdos apygardos teismas (Regiondomstolen i Klaipėda, Litauen) och gjorde gällande att VA Statyba hade lämnat oriktiga uppgifter om huruvida dessa två kapacitetsvillkor var uppfyllda och yrkade bland annat att det bolaget skulle upptas i förteckningen över leverantörer som hade lämnat oriktiga uppgifter, med tillämpning av relevanta bestämmelser i lagen om offentlig upphandling.

20 Genom dom av den 29 december 2023 konstaterade nämnda domstol att VA Statyba hade lämnat oriktiga uppgifter till den upphandlande myndigheten avseende iakttagandet av nämnda kapacitetsvillkor och kvalificerade de handlingar som hade konstaterats utgöra bedrägligt handlande gentemot den upphandlande myndigheten, genom grov oaktsamhet. Nämnda domstol fann därför att villkoren var uppfyllda i förevarande fall för att utesluta bolaget från upphandlingsförfarandet, med tillämpning av artikel 46.4 led 4 i lagen om offentlig upphandling.

21 Nämnda domstol beslutade följaktligen att upphäva den upphandlande myndighetens beslut av den 5 september 2023, samtidigt som det kontrakt som rättsstridigt ingåtts mellan denna myndighet och VA Statyba upprätthölls, samt att vilandeförklara förfarandet i den del det avsåg den upphandlande myndighetens skyldighet att uppta bolagets namn i förteckningen över leverantörer som lämnat oriktiga uppgifter. Dessutom påförde kommissionen den upphandlande myndigheten en straffavgift på 1 procent av kontraktets värde.

22 Genom beslut av den 15 mars 2024 fastställde Lietuvos apeliacinis teismas (Litauens appellationsdomstol) den dom som meddelats i första instans.

23 Till följd av den domen förde den upphandlande myndigheten inte upp VA Statyba i förteckningen över leverantörer som hade lämnat oriktiga uppgifter, eftersom den ansåg att villkoren i lagen om offentlig upphandling inte var uppfyllda.

24 Myndigheten för offentlig upphandling godtog inte den upphandlande myndighetens ståndpunkt och ålade den, genom beslut av den 27 februari 2025, att uppta VA Statyba i förteckningen över leverantörer som hade lämnat oriktiga uppgifter.

25 Den 28 april 2025 väckte den upphandlande myndigheten talan om ogiltigförklaring av detta beslut vid Lietuvos administracinių ginčų komisija (Litauiska kommissionen för förvaltningstvister), som är den hänskjutande domstolen.

26 Till stöd för sin talan har den upphandlande myndigheten gjort gällande att det framgår av artikel 52.1 i lagen om offentlig upphandling att endast de leverantörer som, med tillämpning av artikel 46.4 led 4 i denna lag, har uteslutits från upphandlingsförfarandet genom beslut av den upphandlande myndigheten är upptagna i förteckningen över leverantörer som har lämnat oriktiga uppgifter. Enligt den upphandlande myndigheten föreskriver nämnda lag således inte att en upphandlande myndighet får föra upp en leverantör i denna förteckning när det inte är den upphandlande myndigheten, utan en domstol, som har konstaterat att leverantören har lämnat oriktiga uppgifter.

27 Myndigheten för offentlig upphandling har däremot hävdat att artikel 52.1 i lagen om offentlig upphandling inte ger den upphandlande myndigheten något utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar att uppta en leverantör i förteckningen över leverantörer som har lämnat oriktiga uppgifter, från den tidpunkt då denna omständighet har konstaterats i ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

28 Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauiska kommissionen för förvaltningstvister) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Är en praxis som innebär att den upphandlande myndigheten är skyldig att offentliggöra namnet på varje leverantör (ekonomisk aktör) som har lämnat oriktiga uppgifter om iakttagandet av kapacitetsvillkoren, trots att den upphandlande myndigheten inte hade fattat något beslut om att utesluta en sådan leverantör (ekonomisk aktör) från deltagande i upphandlingsförfarandet innan detta förfarande avslutades (innan kontraktet ingicks) förenlig med målen med direktiv [2014/24] och med artiklarna 18.1 och 57.4 h i detta direktiv, samt med målen med direktiv [89/665] och med artikel 1.1 fjärde stycket i detta direktiv, tillsammans eller var för sig, men inte begränsat till dessa bestämmelser, samt med proportionalitetsprincipen?”

Prövning av tolkningsfrågan

Huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till prövnin g

29 Den litauiska regeringen har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning.

30 Den har anfört att direktiven 89/665 och 2014/24 inte innehåller någon bestämmelse som ålägger den upphandlande myndigheten, i förekommande fall i enlighet med ett beslut av myndigheten för offentlig upphandling, att ta upp en ekonomisk aktör i förteckningen över leverantörer som har lämnat oriktiga uppgifter, vilket innebär att utgången i det nationella målet endast är avhängig tolkningen av de relevanta bestämmelserna i nationell rätt.

31 Även om den fråga som ställts avser tolkningen av bestämmelserna i direktiven 89/665 och 2014/24, har den hänskjutande domstolen enligt nämnda regering inte förklarat på vilket sätt dessa bestämmelser har ett samband med det nationella målet eller varför den begärda tolkningen är nödvändig för att den ska kunna avgöra målet.

32 Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 19 december 2024, Tudmur, C‑185/24 och C‑189/24, EU:C:2024:1036, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

33 För att EU-domstolen ska kunna ge en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen, krävs det enligt artikel 94 c i rättegångsreglerna bland annat att begäran om förhandsavgörande ska innehålla en redogörelse för de skäl som lett den hänskjutande domstolen till att undra över tolkningen eller giltigheten av vissa unionsbestämmelser samt för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit mellan unionsbestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet.

34 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen har att pröva en tvist mellan den upphandlande myndigheten och myndigheten för offentlig upphandling om upptagandet av en ekonomisk aktör som har lämnat oriktiga uppgifter om iakttagandet av kapacitetsvillkor – vilket kan medföra att denna aktör utesluts från upphandlingsförfarandet – i förteckningen över leverantörer som har lämnat oriktiga uppgifter.

35 Genom sin tolkningsfråga har den hänskjutande domstolen uttryckligen frågat EU-domstolen hur unionsrätten ska tolkas och i synnerhet hur artikel 1.1 fjärde stycket i direktiv 89/665 samt artiklarna 18.1 och 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 ska tolkas.

36 Den hänskjutande domstolen vill få klarlagt om dessa bestämmelser ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis som låter en sådan myndighet ålägga en upphandlande myndighet att ta upp en ekonomisk aktörs namn i nämnda förteckning, trots att den upphandlande myndigheten inte har uteslutit aktören från upphandlingsförfarandet innan det har avslutats och trots att nämnda aktörs skuld för oriktiga uppgifter har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

37 Mot denna bakgrund är det inte uppenbart att den begärda tolkningen av direktiven 89/665 och 2014/24 saknar samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller att frågeställningen är hypotetisk.

38 Tolkningsfrågan avser nämligen tolkningen av unionsrättsliga bestämmelser, och eftersom EU-domstolens svar kommer att göra det möjligt för den hänskjutande domstolen att uttala sig om huruvida nationell lagstiftning och praxis är förenlig med direktiv 89/665 och direktiv 2014/24, är denna fråga relevant för att avgöra det nationella målet.

39 Under dessa omständigheter avser invändningen att dessa direktiv inte är tillämpliga i det nationella målet inte frågan huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning, utan den avser prövningen av begäran om förhandsavgörande i sak (se, i detta avseende, dom av den 27 november 2025, Gryczara, C‑746/24, EU:C:2025:925, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

40 Begäran om förhandsavgörande kan således tas upp till prövning.

Prövning i sak

41 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 18.1 och 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 samt artikel 1.1 och 1.3 i direktiv 89/665 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis enligt vilken en myndighet, som är behörig i fråga om offentlig upphandling, har rätt att ålägga en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på en ekonomisk aktör som har lämnat oriktiga uppgifter om att kapacitetsvillkoren har iakttagits, trots att den upphandlande myndigheten inte har uteslutit aktören från upphandlingsförfarandet innan det har avslutats och trots att nämnda aktörs skuld för oriktiga uppgifter har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

42 Det ska erinras om att medlemsstaterna enligt artikel 57.4 första stycket i direktiv 2014/24 är skyldiga att införliva de fakultativa skäl för uteslutning som anges i denna bestämmelse med sin nationella rätt och att medlemsstaterna inom ramen för denna skyldighet ska föreskriva antingen en möjlighet eller en skyldighet för de upphandlande myndigheterna att tillämpa dessa skäl (se, i detta avseende, dom av den 21 december 2023, Infraestruturas de Portugal och Futrifer Indústrias Ferroviárias, C‑66/22, EU:C:2023:1016, punkt 58).

43 Bland dessa skäl återfinns, i artikel 57.4 första stycket h i direktivet, det fall då den ekonomiska aktören har lämnat oriktiga uppgifter när denne lämnat sådan information som krävs för kontroll av bland annat att urvalskriterierna är uppfyllda.

44 Såsom framgår av denna bestämmelse och av skäl 101 i direktivet är syftet och målet med denna fakultativa grund att utesluta ekonomiska aktörer vars tillförlitlighet allvarligt äventyras på grund av att dessa aktörer uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter.

45 Varje medlemsstat ska, när den i sin nationella lagstiftning fastställer villkoren för tillämpning av detta fakultativa skäl för uteslutning, iaktta dess väsentliga särdrag, såsom de kommer till uttryck i artikel 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 (se, i detta avseende, dom av den 19 juni 2019, Meca, C‑41/18, EU:C:2019:507, punkt 33).

46 Tillämpningen av detta fakultativa skäl för uteslutning ska dessutom vara förenlig med proportionalitetsprincipen, en allmän unionsrättslig princip, som beträffande offentlig upphandling, erinras om i artikel 18.1 i direktiv 2014/24 och vars iakttagande förtjänar särskild uppmärksamhet vid tillämpningen av samma fakultativa skäl för uteslutning (dom av den 30 januari 2020, Tim, C‑395/18, EU:C:2020:58, punkterna 45 och 48 och där angiven rättspraxis).

47 För det första ska detta undantag vara tillfälligt. Det framgår nämligen av skäl 101 i direktiv 2014/24 att varje nationell rättsakt som fastställer villkoren för tillämpning av artikel 57.4 g i direktivet måste innehålla bestämmelser om en längsta tillåtna uteslutningstid. Artikel 57.7 i direktivet preciserar, vad gäller ett fakultativt skäl för uteslutning, att denna tid, när den inte har fastställts i en lagakraftvunnen dom, inte får överstiga tre år (dom av den 26 januari 2023, HSC Baltic m.fl., C‑682/21, EU:C:2023:48, punkt 39).

48 För det andra ska den berörda ekonomiska aktören under denna period av uteslutning, såvida inte denne genom en lagakraftvunnen dom har uteslutits från att delta i ett förfarande för offentlig upphandling, tillåtas att delta i ett sådant förfarande om aktören i enlighet med artikel 57.6 i direktiv 2014/24 lägger fram bevis på att de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga för att bevisa dennes tillförlitlighet. De ekonomiska aktörerna har således incitament att vidta korrigerande åtgärder (se, i detta avseende, dom av den 3 juni 2021, Rad Service m.fl., C‑210/20, EU:C:2021:445, punkt 35, och dom av den 26 januari 2023, HSC Baltic m.fl., C‑682/21, EU:C:2023:48, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

49 För det tredje kräver proportionalitetsprincipen en konkret bedömning av den berörda aktörens inställning och handlande, baserad på samtliga relevanta omständigheter (se, i detta avseende, dom av den 3 juni 2021, Rad Service m.fl., C‑210/20, EU:C:2021:445, punkt 40 och där angiven rättspraxis). Det framgår av ordalydelsen i artikel 57.4 första stycket h i det direktivet att vad särskilt gäller oriktiga uppgifter vid lämnandet av upplysningar som krävs för kontrollen av om urvalskriterierna är uppfyllda, måste den berörda ekonomiska aktörens skuld prövas och fastställas. Enligt skäl 101 i direktivet bör mindre allvarliga oegentligheter bara under exceptionella omständigheter leda till att en ekonomisk aktör utesluts.

50 Den hänskjutande domstolen vill få klarlagt om det endast ankommer på den upphandlande myndigheten att under upphandlingsförfarandet fastställa att villkoren för tillämpning av det fakultativa skäl för uteslutning som föreskrivs i artikel 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 är uppfyllda, eller om denna möjlighet även tillkommer en domstol efter det att förfarandet har avslutats. Den hänskjutande domstolen vill även få klarlagt om en myndighet som är behörig på området för offentlig upphandling kan ha befogenhet att, mot bakgrund av ett sådant konstaterande, ålägga en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på den ekonomiska aktören i fråga i förteckningen över leverantörer som befunnits ha lämnat oriktiga uppgifter.

51 Artikel 57 i direktiv 2014/24 hindrar inte att en domstol konstaterar att en ekonomisk aktör har lämnat oriktiga uppgifter om uppfyllandet av urvalskriterierna i ett upphandlingsförfarande efter det att förfarandet har avslutats.

52 Det saknar i detta avseende betydelse huruvida denna ekonomiska aktör har uteslutits från det aktuella upphandlingsförfarandet.

53 Enligt artikel 57.5 andra stycket i direktiv 2014/24 får de upphandlande myndigheterna när som helst under förfarandet utesluta eller åläggas av medlemsstaterna att utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 57.4 h i direktivet. Uteslutningskriteriet i den bestämmelsen kan följaktligen tillämpas såväl i det förfarande för offentlig upphandling där den ekonomiska aktören befunnits skyldig till att lämna oriktiga uppgifter genom att tillhandahålla de upplysningar som fordras för kontrollen av om urvalskriterierna är uppfyllda som i senare förfaranden för offentlig upphandling (se, i detta avseende, dom av den 3 oktober 2019, Delta Antrepriză de Construcţii şi Montaj 93, C‑267/18, EU:C:2019:826, punkterna 34 och 35, och dom av den 21 december 2023, Infraestruturas de Portugal och Futrifer Indústrias Ferroviárias, C‑66/22, EU:C:2023:1016, punkterna 67–69).

54 Eftersom det är tillåtet för en medlemsstat att ålägga de upphandlande myndigheterna att utesluta en ekonomisk aktör som befinner sig i ett sådant fall från förfarandena för offentlig upphandling, måste denna medlemsstat även ha möjlighet att ge en behörig nationell myndighet i uppdrag att besluta huruvida det finns anledning att anta ett beslut som medför en sådan skyldighet för dessa upphandlande myndigheter.

55 Med hänsyn till att ett beslut genom vilket en upphandlande myndighet vägrar att, även underförstått, utesluta en ekonomisk aktör från ett upphandlingsförfarande på grund av något av de fakultativa skäl för uteslutning som anges i artikel 57.4 första stycket i direktiv 2014/24 måste kunna bestridas, kan den nationella domstol där talan väckts pröva den upphandlande myndighetens bedömning av om villkoren för att tillämpa detta skäl för uteslutning var uppfyllda med avseende på den berörda ekonomiska aktören (se, i detta avseende, dom av den 7 september 2021, Klaipėdos regiono atliekų tvarkymo centras, C‑927/19, EU:C:2021:700, punkterna 143 och 144).

56 I förevarande fall konstaterade Klaipėdos apygardos teismas (Regiondomstolen i Klaipėda), genom dom av den 29 december 2023, som fastställdes efter överklagande, att VA Statyba genom grov oaktsamhet hade lämnat felaktiga uppgifter om iakttagandet av de två kapacitetsvillkor som den upphandlande myndigheten hade fastställt för att en ekonomisk aktör skulle kunna delta i det förfarande för offentlig upphandling som är aktuellt i det nationella målet. På grundval av detta konstaterande slog nämnda domstol fast att samtliga villkor var uppfyllda för att kunna tillämpa det fakultativa skälet för uteslutning i artikel 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24.

57 För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar är det nödvändigt att klargöra huruvida, och i så fall på vilka villkor, direktiv 2014/24 gör det möjligt att tilldela en myndighet som är behörig på området för offentlig upphandling en befogenhet att utfärda förelägganden som ålägger en upphandlande myndighet att uppta en ekonomisk aktör i en förteckning över ekonomiska aktörer som genom lagakraftvunnen dom har befunnits ha lämnat oriktiga uppgifter i ett förfarande för offentlig upphandling.

58 Det framgår av domstolens praxis att det är förenligt med artikel 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 och med proportionalitetsprincipen, som kommer till uttryck i artikel 18.1 i direktivet, att i en förteckning som är avsedd att underlätta förvaltningen av förfaranden för offentlig upphandling tillfälligt offentliggöra namnen på de ekonomiska aktörer som konstaterats ha lämnat oriktiga uppgifter rörande iakttagandet av kapacitetsvillkoren i sådana förfaranden. Detta fakultativa skäl för uteslutning syftar till göra det möjligt att begränsa sådana aktörers tillträde till offentliga upphandlingsförfaranden genom ett principiellt förbud mot att delta i dessa förfaranden. Offentliggörandet, som gör uppgifterna tillgängliga för upphandlande myndigheter och andra enheter som är behöriga på området för offentlig upphandling, har till syfte att underlätta tillämpningen av denna begränsning (se, analogt, dom av den 26 januari 2023, HSC Baltic m.fl., C‑682/21, EU:C:2023:48, punkterna 44 och 45).

59 Av detta följer att dessa bestämmelser i direktiv 2014/24 inte hindrar att en nationell myndighet, som är behörig i fråga om offentlig upphandling, ålägger en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på en ekonomisk aktör, när det i en lagakraftvunnen dom har fastställts att denna aktör under ett upphandlingsförfarande har lämnat felaktiga uppgifter om iakttagandet av de kapacitetsvillkor som föreskrivs för att kunna delta i detta förfarande, och detta oberoende av att nämnda ekonomiska aktör inte har uteslutits från upphandlingsförfarandet.

60 I ett sådant fall ska offentliggörandets varaktighet, mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 47 och 49 ovan, stå i proportion till hur allvarligt den berörda ekonomiska aktörens beteende är. Varaktigheten får, enligt artikel 57.7 i direktiv 2014/24, under inga omständigheter överstiga tre år från den dag då den ekonomiska aktören lämnade oriktiga uppgifter.

61 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 48 ovan ska den berörda ekonomiska aktören, även under den period då ett sådant offentliggörande sker, i princip tillåtas att delta i ett förfarande för offentlig upphandling om denne, i enlighet med artikel 57.6 i direktiv 2014/24, lägger fram bevis för att de korrigerande åtgärder som vidtagits är tillräckliga för att förhindra att oegentligheten, som består i att lämna oriktiga uppgifter om att kapacitetsvillkoren har iakttagits, upprepas och att dessa åtgärder följaktligen är ägnade att visa dess tillförlitlighet.

62 Den omständigheten att en ekonomisk aktör, som befinner sig i den situation som avses i artikel 57.4 första stycket h i direktivet – och som inte generellt har uteslutits från att delta i upphandlingsförfaranden genom en lagakraftvunnen dom – har lagt fram sådana korrigerande åtgärder, om den upphandlande myndigheten anser att de är tillräckliga, gör det nämligen möjligt för den ekonomiska aktören att inte uteslutas från det aktuella upphandlingsförfarandet. En ekonomisk aktör som är föremål för ett sådant offentliggörande ska följaktligen ges denna möjlighet.

63 Det ska dessutom erinras om att begreppet ”en upphandlande myndighets beslut”, i den mening som avses i artikel 1.1 fjärde stycket i direktiv 89/665, ska ges en vid tolkning (dom av den 7 september 2021, Klaipėdos regiono atliekų tvarkymo centras, C‑927/19, EU:C:2021:700, punkt 105 och där angiven rättspraxis). En förteckning över leverantörer som har lämnat oriktiga uppgifter, vilken gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att få kännedom om namnen på de ekonomiska aktörer som inte anses vara tillförlitliga leverantörer, innebär i princip att de tillfälligt utesluts från alla upphandlingsförfaranden, såvida inte den berörda ekonomiska aktören visar att den har vidtagit lämpliga korrigerande åtgärder. Under dessa omständigheter fordrar artikel 1.1 och 1.3 i direktiv 89/665, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att åtminstone det beslut genom vilket den nationella myndighet som är behörig i fråga om offentlig upphandling ålägger en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på en ekonomisk aktör i en sådan förteckning, eller den upphandlande myndighetens beslut om offentliggörande för att efterkomma föreläggandet, kan bli föremål för domstolsprövning enligt detta direktiv.

64 Av vad som anförts följer att den fråga som ställts ska besvaras med att artiklarna 18.1 och 57.4 första stycket h i direktiv 2014/24 samt artikel 1.1 och 1.3 i direktiv 89/665 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis enligt vilken en myndighet, som är behörig i fråga om offentlig upphandling, har rätt att ålägga en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på en ekonomisk aktör som har lämnat oriktiga uppgifter om att kapacitetsvillkoren har iakttagits, trots att den upphandlande myndigheten inte har uteslutit aktören från upphandlingsförfarandet innan det har avslutats och trots att nämnda aktörs skuld för oriktiga uppgifter har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, förutsatt att

– offentliggörandets varaktighet står i proportion till hur allvarligt den berörda ekonomiska aktörens beteende är och inte överstiger den längsta tid som föreskrivs i artikel 57.7 i direktiv 2014/24,

– den ekonomiska aktören under offentliggörandet kan styrka sin tillförlitlighet, i enlighet med artikel 57.6 i direktiv 2014/24, för att få delta i ett senare upphandlingsförfarande, och

– aktören har tillgång till ett effektivt rättsmedel mot minst ett av de beslut om ett sådant offentliggörande som fattats av denna myndighet respektive den berörda upphandlande myndigheten.

Rättegångskostnader

65 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Artikel 18.1 och artikel 57.4 första stycket h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1952 av den 10 november 2021, och artikel 1.1 och 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis enligt vilken en myndighet, som är behörig i fråga om offentlig upphandling, har rätt att ålägga en upphandlande myndighet att offentliggöra namnet på en ekonomisk aktör som har lämnat oriktiga uppgifter om att kapacitetsvillkoren har iakttagits, trots att den upphandlande myndigheten inte har uteslutit aktören från upphandlingsförfarandet innan det har avslutats och trots att nämnda aktörs skuld för oriktiga uppgifter har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, förutsatt att

– offentliggörandets varaktighet står i proportion till hur allvarligt den berörda ekonomiska aktörens beteende är och inte överstiger den längsta tid som föreskrivs i artikel 57.7 i direktiv 2014/24, i ändrad lydelse,

– den ekonomiska aktören under offentliggörandet kan styrka sin tillförlitlighet, i enlighet med artikel 57.6 i direktiv 2014/24, i ändrad lydelse, för att få delta i ett senare upphandlingsförfarande, och

– aktören har tillgång till ett effektivt rättsmedel mot minst ett av de beslut om ett sådant offentliggörande som fattats av denna myndighet respektive den berörda upphandlande myndigheten.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: litauiska.