Domstolens dom (nionde avdelningen) den 10 september 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen)

den 10 september 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Förordning (EEG) nr 2658/87 – Gemensamma tulltaxan – Tullklassificering – Kombinerade nomenklaturen – Nummer 0302 och 0511 – Begreppet ’fisk som är otjänlig eller olämplig till människoföda på grund av sin art eller på grund av sitt tillstånd’ – Räckvidd – Fisk och fiskavfall”

I mål C‑406/25,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för Västra Danmark, Danmark) genom beslut av den 11 april 2025, som inkom till domstolen den 16 maj 2025, i målet

Skatteministeriet

mot

FF Skagen A/S

meddelar

DOMSTOLEN (nionde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M. Condinanzi samt domarna N. Jääskinen och A. Kornezov (referent),

generaladvokat: A. Biondi,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– FF Skagen A/S, genom S. Andersen och L. Kjær, advokater,

– Danmarks regering, genom C.A.-S. Maertens, i egenskap av ombud, biträdd av B. Søes Petersen, advokat,

– Europeiska kommissionen, genom A. Demeneix och M.-L. Ehlers Defontaine, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av anmärkning 1 c till kapitel 3 i andra delen av Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad KN).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Skatteministeriet (Danmark) och FF Skagen A/S, ett bolag bildat enligt dansk rätt, angående tullklassificeringen av fisk och fiskavfall som detta bolag importerar.

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

3 Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) utarbetades av Tullsamarbetsrådet, numera Världstullorganisationen (WCO), som inrättades genom konventionen om inrättandet av ett Tullsamarbetsråd, som ingicks i Bryssel den 15 december 1950. HS inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som antogs i Bryssel den 14 juni 1983 [ Förenta Nationernas författningssamling , volym 1503, s. 4, nr 25910 (1988)] och som godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 12, s. 3) (nedan kallad HS-konventionen).

4 Världstullorganisationen godkänner, i enlighet med villkoren i artikel 8 i HS-konventionen, de förklarande anmärkningar och klassificeringsutlåtanden som antagits av HS-kommittén, vilken inrättats genom artikel 6 i konventionen.

5 Enligt artikel 3.1 a i HS-konventionen förbinder sig varje fördragsslutande part att se till att dess tulltaxenomenklatur och statistiska nomenklaturer överensstämmer med HS, för det första genom att använda alla nummer och undernummer i HS, utan tillägg eller förändring, och därtill hörande nummerkoder, för det andra genom att tillämpa de allmänna bestämmelserna för tolkning av HS, samt alla anmärkningar till avdelningar, kapitel och undernummer utan att ändra omfattningen och, för det tredje, genom att följa ordningen i HS-numren.

Unionsrätt

KN

6 Såsom framgår av artikel 1.1 och 1.3 i förordning nr 2658/87 reglerar KN tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen. Enligt artikel 3.1 i denna förordning återger KN de nummer och de sexsiffriga undernummer från HS, medan den sjunde och åttonde siffran utgör undernummer som är specifika för KN.

7 I de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN, vilka återfinns i avsnitt I A i del 1 i KN, föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] ska följande gälla:

1. Benämningarna på avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel är endast vägledande. Klassificeringen ska bestämmas med ledning av lydelsen av HS-numren (med fyrställig sifferkod), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i HS-numren eller i anmärkningarna, med ledning av följande regler.

…

6. Klassificeringen av varor enligt de olika undernumren till ett HS-nummer ska bestämmas med ledning av undernumrens lydelse, av anmärkningarna till dessa undernummer och av ovanstående regler i tillämpliga delar, varvid gäller att endast varubeskrivningar på samma siffernivå ska jämföras med varandra. Vid tillämpningen av denna regel ska anmärkningarna till den berörda avdelningen och det berörda kapitlet också beaktas, om inte omständigheterna kräver annat.”

8 Andra delen i KN, med rubriken ”Tulltaxan” innehåller avdelning I, med rubriken ”Levande djur; animaliska produkter”, bland annat kapitel 3, med rubriken ”Fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur”, och kapitel 5, med rubriken ”Produkter av animaliskt ursprung, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”.

9 Kapitel 3 innehåller anmärkning 1 som har följande lydelse:

”Detta kapitel omfattar inte

…

c) fisk (inbegripet lever, rom och mjölke) samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, döda, otjänliga eller olämpliga till människoföda antingen på grund av sin art eller på grund av sitt tillstånd (kapitel 5); mjöl och pelletar av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur, otjänliga till människoföda (nr 2301),

…”

10 Tulltaxan innehåller i kapitel 3 i KN följande nummer:

11 Kapitel 5 i andra delen av KN innehåller en anmärkning 1 som har följande lydelse:

”Detta kapitel omfattar inte

a) ätbara produkter (andra än tarmar, blåsor och magar av djur, hela eller i bitar, samt djurblod, flytande eller torkat),

…”

12 Tulltaxan innehåller i kapitel 5 följande nummer:

Förordning (EG) nr 178/2002.

13 I artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1) föreskrivs följande.

”1. Livsmedel skall inte släppas ut på marknaden om de inte är säkra.

2. Livsmedel skall anses som icke säkra om de anses vara

a) skadliga för hälsan,

b) otjänliga som människoföda.

…

5. När man fastställer om ett livsmedel är otjänligt som människoföda skall det tas hänsyn till om livsmedlet är olämpligt som människoföda i enlighet med dess avsedda användningsområde, eftersom det kan vara förorenat antingen genom främmande ämnen eller på annat sätt, eller genom förruttnelse, försämring eller nedbrytning.”

Förordning (EG) nr 852/2004

14 I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 226, 2004, s. 3) föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs allmänna hygienregler för livsmedelsföretagare …”

15 Artikel 2.1 i denna förordning har följande lydelse:

”I denna förordning avses med

a) livsmedelshygien , nedan kallat hygien : de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bemästra faror och säkerställa att livsmedel är tjänliga med hänsyn till deras avsedda användningsområde.

…

f) kontaminering : förekomst eller införande av en fara.

…”

16 Artikel 3 i denna förordning har följande lydelse:

”Livsmedelsföretagare skall se till att alla de led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel som de ansvarar för uppfyller de relevanta hygienkraven i denna förordning.”

Förordning (EG) nr 853/2004.

17 I artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 2004, s. 55) föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare. Dessa regler kompletterar reglerna i förordning [nr 852/2004]. De skall tillämpas på obearbetade och bearbetade produkter av animaliskt ursprung.”

18 Artikel 3.1 i förordning nr 853/2004 har följande lydelse:

”Livsmedelsföretagare skall följa tillämpliga bestämmelser i bilagorna II och III.”

19 Bilaga III till denna förordning innehåller ett avsnitt VIII, med rubriken ”Fiskeriprodukter”, som bland annat innehåller krav för fartyg, krav som ska uppfyllas under och efter landning av fiskeriprodukter, krav för anläggningar, inbegripet fartyg, där produkterna hanteras, hygienkrav för dessa produkter samt krav på lagring av obearbetade frysta fiskeriprodukter och färska fiskeriprodukter till vilka livsmedelstillsatser har tillförts i enlighet med unionslagstiftningen.

20 Detta avsnitt innehåller flera krav avseende fiskeriprodukters temperatur. Bland dessa krav föreskrivs i punkt I B 1 i kapitel I i denna avdelning jämförd med punkt 1 i kapitel VII i samma avdelning att fartyg som är konstruerade och utrustade för att bevara färska fiskeriprodukter under mer än 24 timmar ska vara utrustade med anordningar för lagring av fiskeriprodukter vid en temperatur som ligger nära den för smältande is. I punkt I B 3 i kapitel I föreskrivs bland annat att när fiskeriprodukter kyls i rent havsvatten ska fartygens lastutrymmen, tankar eller behållare säkerställa en enhetlig temperatur och göra det möjligt att uppnå en kylningsgrad som innebär att temperaturen för blandning av fisk och rent havsvatten har en temperatur på högst 3 °C sex timmar efter lastning och 0 °C efter sexton timmar. Enligt punkt 1 b ii i kapitel II i nämnda avsnitt, jämförd med punkt 1 i kapitel VII i samma avdelning, ska livsmedelsföretagare som ansvarar för lossning och landning av bland annat färska fiskeriprodukter och obearbetade fiskeriprodukter förhindra all konterminering av dessa produkter genom att skyndsamt placera dem i en skyddad miljö vid en temperatur som ligger nära temperaturen för smältande is. Det framgår av punkt 1 i kapitel VII och punkt 1 a i kapitel VIII i samma avdelning att de livsmedelsföretagare som utför dessa processer vid lagring och transport av dessa produkter ska säkerställa att samma produkter hålls vid en temperatur som ligger nära den för smältande is.

21 I punkt C i kapitel V i avdelning VIII i bilaga III till förordning nr 853/2004 föreskrivs bland annat att obearbetade fiskeriprodukter inte får släppas ut på marknaden om kemiska tester visar att gränsvärdena för total mängd flyktigt kväve (TVB-N) har överskridits.

Förordning (EG) nr 854/2004.

22 Enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 2004, s. 206) ska medlemsstaterna säkerställa att offentlig kontroll av fiskeriprodukter äger rum i enlighet med bilaga III till denna förordning, med rubriken ”Fiskeriprodukter”.

23 I punkt 4 i kapitel III i denna bilaga föreskrivs att fiskeriprodukter ska förklaras otjänliga som livsmedel om de behöriga myndigheterna anser att de kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa eller av någon annan orsak är otjänliga som livsmedel.

Förordning nr 2074/2005.

24 I avdelning II kapitel I punkt 1 i bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 av den 5 december 2005 om tillämpningsåtgärder för vissa produkter enligt Europaparlamentets och kommissionens förordning (EG) nr 853/2004 och för genomförandet av offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, om undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (EUT L 338, 2005, s. 27), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2022/2008 av den 17 oktober 2008 (EUT L 277, 2008, s. 18) (nedan kallad förordning nr 2074/2005), föreskrivs följande:

”När den organoleptiska bedömningen föranleder tvivel om produkternas färskhet ska obearbetade fiskeriprodukter betraktas som otjänliga som livsmedel om den kemiska kontrollen visar att följande gränsvärden för TVB-N har överskridits:

a) 25 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i punkt 1 i kapitel II.

b) 30 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i punkt 2 i kapitel II.

c) 35 milligram kväve/100 gram fiskkött för de arter som avses i punkt 3 i kapitel II.

…”

25 Kapitel II i avdelning II i bilaga II till denna förordning har följande lydelse:

”1. Sebastes spp ., Helicolenus dactylopterus , Sebastichthys capensis .

2. Arter tillhörande familjen Pleuronectidae (med undantag av hälleflundra: Hippoglossus spp .).

3. Salmo salar , arter tillhörande familjen Merlucciidae , arter tillhörande familjen Gadidae .”

Förordning nr 1333/2008

26 Med hänsyn till tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet är Europaparlamentets och kommissionens förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 2008, s. 16) tillämplig såväl i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2015/647 av den 24 april 2015 (EUT L 107, 2015, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1333/2008) som i dess tidigare lydelse. De bestämmelser som är relevanta i förevarande mål har emellertid inte ändrats i sak, varför de bestämmelser som följer av dessa ändringar ska citeras.

27 I artikel 5 i förordning nr 1333/2008 föreskrivs följande:

”En livsmedelstillsats eller ett livsmedel som innehåller en livsmedelstillsats får inte släppas ut på marknaden om användningen av livsmedelstillsatsen inte uppfyller kraven i denna förordning.”

28 Artikel 15 i denna förordning har följande lydelse:

”Livsmedelstillsatser får inte användas i obearbetade livsmedel utom när sådan användning uttryckligen anges i bilaga II.”

29 Punkt 2 i del A i bilaga II till nämnda förordning, med rubriken ”Allmänna bestämmelser om livsmedelstillsatser i förteckningen och villkoren för deras användning”, har följande lydelse:

”1. Endast de ämnen som förtecknas i del B … får användas som tillsatser i livsmedel, såvida inte något annat specifikt fastställs i del E.

2. Tillsatser får endast användas i de livsmedel och på de villkor som anges i del E i denna bilaga.

3. I del E i denna bilaga förtecknas livsmedel utifrån livsmedelskategorierna i del D i denna bilaga och tillsatser grupperas utifrån definitionen i del C i denna bilaga.

…”

30 Ättiksyra anges i del B i denna bilaga. Obearbetad fisk och obearbetade fiskeriprodukter samt bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter, inklusive blötdjur och kräftdjur anges i del D i den bilagan. I del E i samma bilaga återfinns ättiksyra inte bland de tillsatser som avses för dessa kategorier av livsmedel.

Förordning nr 1069/2009

31 I artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1) föreskrivs följande.

”I denna förordning gäller följande definitioner:

1. animaliska biprodukter : hela kroppar eller delar av kroppar från djur, produkter av animaliskt ursprung eller andra produkter som fås från djur och inte är avsedda som livsmedel, inbegripet ägg, embryon och sperma.

…”

32 Artikel 7.1 i nämnda förordning har följande lydelse

”Animaliska biprodukter ska indelas i särskilda kategorier med hänsyn till graden av risk för människors och djurs hälsa som de animaliska biprodukterna medför, i enlighet med förteckningarna i artiklarna 8, 9 och 10.”

33 I artikel 10 i förordningen föreskrivs följande:

”Kategori 3-material ska omfatta följande animaliska biprodukter:

a) Slaktkroppar och delar av djur som slaktats, eller kroppar eller delar av vilt som nedlagts, och som enligt gemenskapens lagstiftning är tjänliga som livsmedel, men som av kommersiella skäl trots detta inte är avsedda att användas som livsmedel.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

34 FF Skagen importerade huvudsakligen från Norge fisk och fiskavfall som det använde vid produktion av fiskmjöl, fiskolja och andra produkter avsedda som djurfoder.

35 Den 10 november 2016 genomförde Toldstyrelsen (Tullmyndigheten, Danmark) en inspektion av import av hela fisk av blåvitling, lodda, tobis, silverfisk, silvertorsk och taggmakrill, vilka FF Skagen hade deklarerat enligt kapitel 5 i del II i KN.

36 Inom ramen för denna inspektion begärde tullmyndigheten att analysinstitutet Force Technology (Danmark) skulle analysera prover av vissa av dessa fiskar och ange om de var tjänliga som livsmedel eller inte, för att kontrollera deras tullklassificering.

37 På grundval av en visuell och sensorisk bedömning av dessa prover ansåg institutet att de fångster som ingick i tre av de fyra analyserade proverna var tjänliga som livsmedel, medan fångsten i det fjärde provet inte var det, bland annat på grund av en mycket obehaglig lukt.

38 Nämnda institut beskrev de varuprover som det ansåg tjänliga som livsmedel som hela, utan att inälvor eller huvud hade avlägsnats. Dessutom beskrevs vissa av dessa prover som heterogena, och preciserade bland annat att vissa fiskar såg bra ut, medan andra hade krossats och skinnet hade skrapats av, ögon saknades eller huvudet och stjärten var åtskilda.

39 Det framgår av de köpeavtal som FF Skagen ingått avseende de fångster som analyserats och ansetts tjänliga som livsmedel att fisken förvarades ombord på fartygen under en period på upp till 8 dagar, beräknad mellan den första fångsten och landningen. Konserveringen skedde genom tillsats av ättiksyra eller ”syra”, utan närmare precisering. Det genomsnittliga TVB-N-värdet, som baserades på flera provtagningar från enskilda fångster, uppgick dessutom till 14–30 mg/100 g. Ett av de tio prover som användes för att fastställa den genomsnittliga halten av TVB-N hade en halt på 40 mg/100 g, medan de övriga nio proverna från samma fångst hade värden på mellan 27 och 33 mg/100 g.

40 Utöver de fångster som ingick i de tre prover som analysinstitutet ansåg tjänliga som livsmedel hade FF Skagen under den aktuella inspektionsperioden importerat andra fångster, vars genomsnittliga TVB-N-värde, som mätts av FF, understeg 35 eller 60 mg/100 g, beroende på vilken fiskart det var fråga om. Detta TBV-N värde varierade emellertid från ett enda prov med en högsta halt på 82 mg/100 g. Dessa sistnämnda fångster hade konserverats på fartygen i högst 12 dagar, beräknad från första fångsten och till landning med hjälp av en blandning av sötvatten och ättiksyra eller ospecificerad syra. Den vattentemperatur i vilken fångsterna hade konserverats varierade från parti till parti och uppgick till 8,6 °C vid landningen. Som svar på en begäran från FF Skagen upplyste danska livsmedelsmyndigheter om att de ansåg att användningen av ättiksyra som konserveringsmedel för de fångster som är i fråga i målet vid den nationella domstolen hade gjort dem otjänliga som livsmedel, och detta oberoende av deras TVB-N värde.

41 De danska tullmyndigheterna beslutade den 19 februari 2018 att hel fisk och fiskavfall som importerats av bolaget under kontrollperioden 1 januari 2015–30 november 2017 skulle klassificeras i kapitel 3 i del II i KN, om det genomsnittliga TVB-N-värdet i ett enskilt parti enligt bolagets mätning var lägre än 35mg/100 g för arter som tillhör familjen Gadidea , inbegripet fiskavfall, och lägre än 60mg/100 g för alla andra arter.

42 Bolaget överklagade tullmyndigheternas beslut till Landsskatteretten (Högsta administrativa skattemyndigheten, Danmark).

43 Den 6 augusti 2020 beslutade Landsskatteretten att den hela fisk och det fiskavfall som importerats var otjänliga som livsmedel på grund av sitt skick vid förtullningen. eftersom de bevarats i vatten som tillsatts ättiksyra före tullklareringen. Av denna anledning fann Landsskatteretten att de inte kunde klassificeras enligt kapitel 3 i del II i KN, i enlighet med anmärkning 1 c i detta kapitel Enligt Landsskatteretten skulle fisken härefter klassificeras enligt kapitel 5 i del II i KN under nummer 0511 91 90 i enlighet med de allmänna bestämmelserna 1 och 6 för tolkning av KN, som återfinns i avsnitt I A i del I KN.

44 Skatteministeriet överklagade den nationella skattemyndighetens beslut till Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark), som är den hänskjutande domstolen, och gjorde gällande att den fisk och det fiskavfall som är aktuella i det nationella målet skulle klassificeras enligt nummer 0302 i KN.

45 Den hänskjutande domstolen anser att det är oklart huruvida dessa varor omfattas av kapitel 3 i del II i KN eller av kapitel 5 i denna del

46 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att samtliga fångster som är i fråga i det nationella målet köptes enligt ingångna avtal för att användas i industriell produktion av fiskmjöl och fiskolja och inte som livsmedel. Genom att underteckna sådana avtal åtog sig FF Skagen att använda fisken för det ändamål för vilket den hade köpts.

47 Enligt den hänskjutande domstolen syftar tillsättningen av syra till att minska utvecklingen av TVB-N i fisk. TVB-N värdet anger förruttnelsegraden i fisken: ju högre TVB-N värdet är, desto mer rutten är fisken. Gränsvärdena för TVB-N följer av avdelning II, kapitel I, punkt 1 i bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005. Den hänskjutande domstolen har även påpekat att det enligt förordning nr 178/2002 inte är tillåtet att saluföra obearbetade fiskeriprodukter som livsmedel om de har tillsatts ättiksyra eller annan syra. I förordning nr 853/2004 föreskrivs dessutom att fisk ska kylas omedelbart efter landningen vid en temperatur som ligger nära temperaturen för smältande is.

48 Vad beträffar fryst fiskavfall som importerats av FF Skagen har den hänskjutande domstolen preciserat att ett av de berörda partierna åtföljs av ett standardhandelsdokument för transport av animaliska biprodukter och bearbetade produkter som inte är avsedda som livsmedel, vilket upprättats i enlighet med förordning nr 1069/2009. I detta dokument angavs att det ifrågavarande fiskavfallet var avsett som djurfoder och att det var frågan om biprodukter som omfattas av KN-nummer 0511 91 10 med rubriken ”Fiskavfall”. Fiskavfallet angavs i handelsdokumentet som ”kategori 3 a”-material som omfattar ”[s]laktkroppar och delar av djur som slaktats, eller kroppar eller delar av vilt som nedlagts, och som enligt gemenskapens lagstiftning är tjänliga som livsmedel, men som av kommersiella skäl trots detta inte är avsedda att användas som livsmedel” i den mening som avses i artikel 10 a i den förordningen. Efter fångsten av fisken och under transporten behandlades dessa fall i enlighet med bestämmelserna i nämnda förordning och inte enligt bestämmelserna i förordning nr 852/2004.

49 Mot denna bakgrund beslutade Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande fråga till domstolen för förhandsavgörande:

”1) Ska anmärkning 1 c till kapitel 3 [i del II i KN] tolkas så, att [detta kapitel] inte omfattar sådana varor som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen?

2) EU-domstolen uppmanas att ange om det har någon betydelse för svaret på den ställda frågan huruvida,

a) varorna har tillsats ättiksyra eller annan syra, inbegripet om det har någon betydelse huruvida varorna har tillsats ättiksyra som – enligt uppgift från producenten – inte är godkänd för livsmedel,

b) varornas genomsnittliga TVB-N-halt överskrider de gränsvärden på 25–35 som anges i [förordning nr 2074/2005],

c) varorna lagras i bulk, där delar av fisken har en TVB-N-halt som överstiger den halt som tillåts enligt [förordning nr 2074/2005],

d) varorna inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna om livsmedelshygien, bland annat

i. … förordning nr 178/2002,

ii. … förordning nr 852/2004,

iii. … förordning nr 853/2004,

iv. … förordning nr 854/2004,

v. … förordning nr 1333/2008,

vi. … förordning nr 1069/2009,

e) varorna enligt handelsdokumenten togs upp av fångstfartyget, bjöds ut till försäljning och såldes uteslutande för industriell produktion av djurfoder och inte som livsmedel,

f) varorna enligt de danska livsmedelsmyndigheterna, till följd av tillsatsen av ättiksyra, inte skulle vara tjänliga som människoföda, oavsett deras TVB-N-värde,

g) varorna importerats till Europeiska unionen som biprodukter enligt förordning [nr 1069/2009]. EU-domstolen ombeds i detta sammanhang ange vilken dokumentation som krävs för att en vara ska anses vara en biprodukt enligt [förordning nr 1069/2009].”

50 På förslag av ordföranden och efter att ha hört vice ordföranden och förste generaladvokaten beslutade domstolen att registrera förevarande begäran om förhandsavgörande i domstolens register. Denna begäran avser nämligen inte enbart ett särskilt område som avses i artikel 50b första stycket d i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Prövning av tolkningsfrågorna

51 Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida KN ska tolkas så,

– att hel fisk, som har förvarats ombord på fångstfartyg under längre tid genom tillsats av ättiksyra eller annan syra vid en variabel temperatur som kan överskrida de gränsvärden som fastställs i unionslagstiftningen om livsmedelshygien, som har olika halter av TVB-B, som i vissa fall överskrider de gränsvärden som föreskrivs i denna lagstiftning, som har lagrats i bulk, som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i nämnda lagstiftning, och för vilken det av de åtföljande handelsdokumenten framgår att den har fångats och sålts för framställning av djurfoder, samt

– fiskavfall som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i samma lagstiftning och för vilka det i de åtföljande handelsdokumenten anges att de utgör animaliska biprodukter som är tjänliga som livsmedel men som av kommersiella skäl inte är avsedda att användas som livsmedel och att de har producerats och sålts för framställning av djurfoder,

omfattas av nummer 0302 med rubriken ”Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nummer 0304” eller nummer 0511 med rubriken ”Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 och 3, olämpliga som livsmedel”.

52 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att dess uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering snarare består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier vars tillämpning leder till en korrekt klassificering i KN av de aktuella varorna än i att själv utföra klassificeringen. Klassificeringen av de aktuella varorna vid tullklassificeringen följer nämligen av en bedömning som enbart avser de faktiska omständigheterna, vilken det inte ankommer på EU-domstolen att göra inom ramen för en begäran om förhandsavgörande (dom av den 1 augusti 2025, Keesing Deutchland, C‑375/24, EU:C:2025:624, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

53 Det ska emellertid understrykas att enligt regel 1 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN ska tullklassificeringen av varor bestämmas med ledning av lydelsen av numren och anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen i KN (dom av den 1 augusti 2025, Keesing Deutschland, C‑375/24, EU:C:2025:624, punkt 38).

54 Vidare ska det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet sökas i varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningarna till avdelningarna och kapitlen (dom av den 1 augusti 2016, Keesing Deutschland, C‑375/24, EU:C:2025:624, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

55 En varas avsedda användning kan utgöra ett objektivt kriterium för klassificering, under förutsättning att den följer naturligt av varan och detta kan konstateras på grundval av varans objektiva kännetecken och egenskaper (dom av den 22 juni 2023, PR Pet, C‑24/22, EU:C:2023:507, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Emellertid utgör en varas avsedda användning ett relevant kriterium endast om klassificeringen inte kan företas enbart på grundval av varans objektiva kännetecken och egenskaper (dom av den 16 februari 2017, Ararmex Nederland, C‑145/16, EU:C:2017:130, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

56 Det är dock utrett att varorna i det nationella målet omfattas av avdelning I i del 2 i KN, med beteckningen ”Levande djur; animaliska produkter”.

57 Denna avdelning är uppdelat i fem kapitel, däribland kapitel 3, med rubriken ”Fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur”, och innehåller nummer 0302, med rubriken ”Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304”, och kapitel 5, med rubriken ”Produkter av animaliskt ursprung, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”, innehåller nummer 0511, med rubriken ”Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 eller 3, olämpliga som livsmedel”. Av den sista rubrikens ordalydelse framgår klart att nämnda kapitel 5 avser varor som inte motsvarar någon varubeskrivning i de fyra andra kapitlen i nämnda avdelning. Vidare gäller enligt anmärkning 1 a i kapitel 5 att detta inte omfattar andra ätbara produkter än tarmar, blåsor och magar av djur, samt djurblod (se, analogt, dom av den 16 juli 2009, Pärlitigu, C‑56/08, EU:C:2009:467, punkt 25).

58 I förevarande fall anges i anmärkning 1 c till del 2 avdelning I kapitel 3 i KN att detta kapitel inte omfattar fisk som är otjänlig till människoföda på grund av sin art eller på grund av sitt tillstånd. Av ordalydelsen i denna anmärkning framgår således att det avgörande kriteriet för att fastställa om en fisk omfattas av kapitel 3 är huruvida fisken är tjänlig som människoföda eller ej. Under dessa förhållanden blir den avgörande frågan huruvida de varor som är aktuella i det nationella målet, vid tullklareringen, var tjänliga till människoföda (se, för ett likande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Pärlitigu, C‑56/08, EU:C:2009:467, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

59 För att fastställa om en vara är tjänlig till människoföda i den mening som avres i denna bestämmelse ska samtliga relevanta omständigheter beaktas som avser varans objektiva kännetecken och egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkterna 42 och 57 och där angiven rättspraxis).

60 Det ska för det första understrykas att den hänskjutande domstolen i förevarande mål har hänvisat till olika omständigheter avseende det sätt på vilket de varor som är aktuella i det nationella målet har behandlats före tullklareringen, såsom tillsats av ättiksyra eller annan syra, lagring i bulk och hantering som inte uppfyller kraven för livsmedelshygien, en hög halt av TVB-N, en förhöjd temperatur och en lång lagringstid för dessa varor, varvid den vill få klarhet i om det föreligger en risk för människors hälsa till följd av en eventuell kontamination eller nedbrytning av dessa varor, vilket gör dem otjänliga som livsmedel.

61 Det ska i detta hänseende erinras om att sådana omständigheter hänför sig till de objektiva kännetecknen och egenskaperna hos de varor som är aktuella i det nationella målet och således kan avgöra huruvida de är tjänliga eller otjänliga som livsmedel.

62 Domstolen erinrar härvidlag om att den redan har slagit fast att den omständigheten att det på grund av tillverkningsprocessens kännetecken inte kan uteslutas att det kan förekomma skadliga ämnen i en vara som gör den otjänlig till människoföda utgör en relevant omständighet som kan motivera att en sådan vara betecknas som oätlig med hänsyn till dess objektiva kännetecken och egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkterna 43 och 48).

63 Domstolen erinrar vidare om att de upplysningar som tillverkaren av ifrågavarande vara har angett i princip kan visa varans objektiva kännetecken och egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkterna 44, 47 och 50).

64 Domstolen har även erinrat om att nedbrytning eller förstöring av animaliska ämnen ger upphov till toxiner som i princip gör dessa material otjänliga som livsmedel, vilket även medför en risk för bland annat människors hälsa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2021, Toropet, C‑836/19, EU:C:2021:688, punkt 60).

65 För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det, för att avgöra huruvida de fångster som är aktuella i det nationella målet är ”otjänliga till människoföda”, är tillåtet att beakta unionslagstiftningen om livsmedel och livsmedelshygien.

66 Såsom det har erinrats om i punkt 54 ovan ska det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen. Domstolen har således, vad gäller betydelsen av unionens livsmedelslagstiftning och i synnerhet förbudet mot utsläppande på marknaden av ”farliga livsmedel” i artikel 14 i förordning nr 178/2002, preciserat att tullklassificeringen av varorna vid tidpunkten för deras tullklarering åvilar nationella tullmyndigheter, som då bland annat tillämpar bestämmelserna i KN (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkt 52).

67 Härav följer att unionslagstiftningen om livsmedel och livsmedelshygien inte i sig kan vara avgörande för klassificeringen av en vara enligt ett visst nummer i KN, men ändå utgör en av de omständigheter som ska beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2015, Oliver Medical, C‑547/13, EU:C:2015:139, punkt 53, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkt 56. och dom av den 15 december 2016, LEK, C‑700/15, EU:C:2016:959, punkt 36).

68 I förevarande fall kan det således för det första beaktas den omständigheten, som nämns i beslutet om hänskjutande, bland annat i den andra frågan leden a och f, att ättiksyra eller annan syra har tillsatts de fångster som är aktuella i det nationella målet, vilka är obearbetad fisk, vilket enligt de uppgifter som tillverkaren av dessa syror har lämnat inte är tillåtet avseende livsmedel, trots att det framgår av artiklarna 5 och 15 i förordning nr 1333/2008 jämförd med bilaga II till denna förordning att denna förordning inte tillåter saluföring som livsmedel av obearbetad fisk och obearbetade fiskeriprodukter som innehåller sådana tillsatser.

69 Detsamma gäller den omständigheten, som den hänskjutande domstolen har åberopat, bland annat inom ramen för fråga 2 f, att de danska livsmedelsmyndigheterna ansåg att tillsatsen av ättiksyra i de fångster som är aktuella i det nationella målet hade gjort dem ”otjänliga till människoföda”. Det framgår nämligen av punkt 4 i kapitel III i bilaga III till förordning nr 854/2004 att fiskeriprodukter ska förklaras otjänliga som livsmedel om de behöriga myndigheterna anser att de kan utgöra en risk för människors eller djurs hälsa eller av någon annan anledning är otjänliga som livsmedel.

70 För det andra kan även den omständighet som anges i fråga 2 b beaktas, nämligen att den genomsnittliga halten av TVB-N i vissa av de fångster som är aktuella i det nationella målet överskred de gränsvärden som föreskrivs i avdelning II, kapitel I punkt 1 i bilaga II till förordning nr 2074/2005.

71 I denna bestämmelse föreskrivs att obearbetade fiskeriprodukter ska anses vara otjänliga som livsmedel i den mening som avses i förordning nr 853/2004 när den organoleptiska bedömningen ger upphov till tvivel om produkternas färskhet och den kemiska kontrollen visar att de föreskrivna gränsvärdena för TVB-N har överskridits. I avdelning II, kapitel I punkt 1 a–c i bilaga II till förordning nr 2074/2005 föreskrivs gränsvärden för TVB-N på 25, 30 respektive 35 mg/100 g fiskkött, beroende på de fiskarter som avses i kapitel II i avdelning I i bilaga II till denna förordning.

72 Det framgår av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att det bland de varor som är aktuella i det nationella målet har påträffats fisk med en halt av TVB-N som överskrider dessa gränsvärden, vilket tyder på en framskriden nedbrytning och således en risk för människors hälsa om den används som livsmedel.

73 För det tredje utgör även den omständigheten, som nämns i fråga 1 c, att den fisk som är aktuell i det nationella målet, inbegripet enskilda fiskar, vars halt av TVB-N överskred de gränsvärden som föreskrivs i avdelning II, kapitel I, punkt 1 i bilaga II till förordning nr 2074/2005, hade lagrats i bulk, en relevant omständighet som kan tyda på att det föreligger en risk för människors hälsa, det vill säga risken för mikrobiologisk eller annan kontaminering av all fisk, bland annat av fisk med långt framskriden nedbrytning.

74 För det fjärde är även den omständigheten, som bland annat nämns i fråga 2 d, att den behandling av fisk och fiskavfall som är aktuell i det nationella målet inte var förenlig med unionslagstiftningen om livsmedelshygien, eftersom denna lagstiftning just avser de hälsorisker som livsmedel kan medföra, relevant.

75 Det framgår särskilt av artikel 1.1 jämförd med artikel 2.1 a och artikel 3 i förordning nr 852/2004 att det i denna förordning fastställs allmänna bestämmelser om livsmedelshygien, det vill säga de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bemästra faror och säkerställa att ett livsmedel är tjänligt till människoföda med hänsyn till dess avsedda användning, som livsmedelsföretagare ska följa i alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel som de ansvarar för. Det framgår dessutom av artikel 2.1 f och flera bestämmelser i bilagorna till denna förordning att förordningen bland annat avser skydd mot ”kontaminering” av livsmedel, nämligen förekomst eller uppkomst av en fara.

76 Det framgår vidare av artikel 1.1 i förordning nr 853/2004 att det i denna förordning för livsmedelsföretagare fastställs särskilda regler för livsmedel av animaliskt ursprung som kompletterar dem som fastställs i förordning nr 852/2004 och som är tillämpliga på bearbetade eller obearbetade produkter av animaliskt ursprung. Enligt artikel 3.1 i förordning nr 853/2004 ska livsmedelsföretagare bland annat följa motsvarande bestämmelser i bilaga III till denna förordning.

77 Avdelning VIII i bilaga III, med rubriken ”Fiskeriprodukter”, innehåller bland annat krav för fartyg, krav som ska uppfyllas under och efter landningen av dessa produkter, krav för anläggningar, inbegripet fartyg, som hanterar produkterna, hygienkrav för samma produkter samt krav på lagring av dessa produkter. Avdelning VIII innehåller även flera krav avseende fiskeriprodukters temperatur, däribland de som föreskrivs i punkt I B 1 och I B 3 i kapitel I, i punkt 1 b ii i kapitel II samt i punkt 1 i kapitel VII och i punkt 1 a i kapitel VIII, vilka bland annat syftar till att säkerställa att färska fiskeriprodukter och obearbetade fiskeriprodukter, vid lagring och transport, inbegripet vid lossning och landning, hålls vid en temperatur som ligger nära gränsen för smältande is.

78 Enligt punkt C i kapitel V i avdelning VIII i bilaga III till förordning nr 853/2004 är det dessutom förbjudet att på marknaden släppa ut produkter som överskrider de gränsvärden för TVB-N som föreskrivs i förordning nr 2074/2005.

79 Under dessa omständigheter finner domstolen att ett åsidosättande av unionsbestämmelserna om livsmedelshygien kan påverka frågan huruvida en produkt, bland annat på grund av eventuell kontaminering eller nedbrytning, utgör en risk för människors hälsa och således är otjänlig som livsmedel.

80 Vad för det femte gäller relevansen av sådana handelsdokument såsom de avtal om köp av fångster som är i fråga i det nationella målet, vilka nämns i fråga 2 e, i vilka det anges att fångsterna var avsedda för industriell produktion av djurfoder och inte som livsmedel, finner domstolen att sådana dokument kan utgöra relevanta uppgifter om de aktuella varornas objektiva kännetecken och egenskaper, vilka ska beaktas vid klassificeringen av dem enligt lämpligt nummer i KN (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2016, Oniors Bio, C‑233/15, EU:C:2016:305, punkt 57).

81 Vad för det sjätte gäller den omständigheten att det fiskavfall som är aktuellt i det nationella målet har importerats till unionen som animaliska biprodukter i kategori 3, i enlighet med artikel 3 led 1, artikel 7.1 och artikel 10 a i förordning nr 1069/2009, som det hänvisas till i den andra frågan d led vi, erinrar domstolen om att denna kategori omfattar material som av unionslagstiftaren har ansetts utgöra en låg risk för människors och djurs hälsa, särskilt slaktkroppar och delar av djur som slaktats och som är ”tjänliga som livsmedel”, men som av kommersiella skäl trots detta inte är avsedda att användas som livsmedel (se, för ett likande resonemang, dom av den 2 september 2021, Toropet, C‑836/19, EU:C:2021:668, punkterna 41 och 47).

82 Den omständigheten att detta fiskavfall omfattas av nämnda kategori, om den anses vara styrkt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet, att kontrollera, kan således tyda på att dessa varor är otjänliga som livsmedel på grund av sitt tillstånd i den mening som avses i anmärkning 1 c till kapitel 3 i del två, avdelning I i KN, och även ska beaktas vid klassificeringen av nämnda produkter enligt lämpligt nummer i KN.

83 Med beaktande av samtliga ovan angivna omständigheter avseende de objektiva kännetecknen och egenskaperna hos de varor som är aktuella i det nationella målet ankommer det på det på den hänskjutande domstolen att bedöma om dessa varor ska anses otjänliga till människoföda med följd att de enligt anmärkning 1 c i kapitel 3 i avdelning I i del II i KN inte omfattas av nämnda kapitel 3 och följaktligen ska klassificeras enligt nummer 0511 med rubriken ”Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 och 3, olämpliga som livsmedel” i KN.

84 Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. KN ska tolkas så,

– att hel fisk, som har förvarats ombord på fångstfartyg under längre tid genom tillsats av ättiksyra eller annan syra vid en variabel temperatur som kan överskrida de gränsvärden som fastställs i unionslagstiftningen om livsmedelshygien, som har olika halter av TVB-N, som i vissa fall överskrider de gränsvärden som föreskrivs i denna lagstiftning, som har lagrats i bulk, som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i nämnda lagstiftning, och för vilken det av de åtföljande handelsdokumenten framgår att de har fångats och sålts för framställning av djurfoder, samt

– att fiskavfall som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i samma lagstiftning och för vilket det i de åtföljande handelsdokumenten anges att det utgör animaliska biprodukter, som är tjänliga som livsmedel men som av kommersiella skäl inte är avsedda att användas som livsmedel och att de har producerats och sålts för framställning av djurfoder

omfattas av nummer 0511 med rubriken ”Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 och 3, olämpliga som livsmedel”.

Rättegångskostnader

85 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Den kombinerade nomenklatur, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016,

ska tolkas så,

– att hel fisk, som har förvarats ombord på fångstfartyg under längre tid genom tillsats av ättiksyra eller annan syra vid en variabel temperatur som kan överskrida de gränsvärden som fastställs i unionslagstiftningen om livsmedelshygien, som har olika halter av den totala mängden flyktigt kväve, som i vissa fall överskrider de gränsvärden som föreskrivs i denna lagstiftning, som har lagrats i bulk, som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i nämnda lagstiftning och för vilken det av de åtföljande handelsdokumenten framgår att de har fångats och sålts för framställning av djurfoder, samt

– att fiskavfall som inte har hanterats i enlighet med bestämmelserna i samma lagstiftning och för vilket det i de åtföljande handelsdokumenten anges att det utgör animaliska biprodukter som är tjänliga som livsmedel men som av kommersiella skäl inte är avsedda att användas som livsmedel och att de har producerats och sålts för framställning av djurfoder,

omfattas av nummer 0511 med rubriken ”Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 och 3, olämpliga som livsmedel”.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: danska.