Beslut vid regeringssammanträde 1990-05-17

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Thalén, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild kommitté tillkallas med uppgift att överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp.

Inledningsvis bör kommittén göra en kartläggning och analys av hur det nuvarande förmånssystemet tar hänsyn till situationen för de olika grupper av försäkrade som har betydande sådana merkostnader till följd av sin sjukdom eller sitt handikapp.

Utifrån en sådan genomgång skall kommittén bl.a. överväga vilka åtgärder som behövs och bedöms vara finansiellt genomförbara för att undanröja brister i förmånssystemet. Övervägandena bör ta sikte på i första hand

• systemet med läkemedelsförmåner, varvid bl.a. möjligheterna bör prövas att utvidga prisnedsättningen av läkemedel till vissa produkter för vilka den enskilde i dag helt får stå för kostnaderna samt ett slopande av åldersgränsen 16 år för prisnedsättning av speciallivsmedel vid vissa sjukdomar,
• införande av ytterligare en nivå inom handikappersättningen under den nu lägsta nivån 34 procent av basbeloppet,
• införande av ett särskilt högkostnadsskydd för sjukresor.

De vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel skall stå fast. Kommittén bör också utgå från att möjligheten till avdrag för sjukdomskostnader vid inkomsttaxeringen förväntas bli avskaffad fr.o.m. år 1991 och ta skälig hänsyn till detta vid utformningen av förslagen.

2. Bakgrund

Socialförsäkringsutskottet har under de senaste åren behandlat ett antal olika motioner om systemet för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av vissa läkemedelsförmåner, handikappersättning, högkostnadsskydd, sjukreseförmåner m.m. I ett betänkande våren 1988 (SfU 1987/88:22) uttalade utskottet följande.

"Dagens system för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av högkostnadsskydd, sjukreseförmåner m.m. uppvisar enligt utskottet en splittrad bild med många luckor. Utskottet anser därför att det finns anledning att göra en förutsättningslös utredning om hur det samlade förmånssystemet skall kunna reformeras för att skapa bättre rättvisa mellan olika grupper. För att det skall vara möjligt utan oacceptabla kostnadsökningar för försäkringen och sjukvårdshuvudmännen måste enligt utskottets uppfattning omprioriteringar kunna övervägas. Detta innebär enligt utskottets mening att ett ställningstagande i frågan om de kostnadsfria läkemedlen bör anstå i avvaktan på övervägandena inom utredningen. Vidare anser utskottet att som utgångspunkt för utredningen bör gälla att den försäkrades kostnader såväl vid varje enskilt vård- eller inköpstillfälle som under en längre period även i fortsättningen skall begränsas och att ett förändrat förmånssystem inte får leda till oskäliga höjningar av nuvarande avgifter."

I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 7), anförde dåvarande chefen för socialdepartementet att en reform för att undanröja de brister i förmånssystemet som riksdagen åsyftat var önskvärd, men även kostnadskrävande. I enlighet med vad riksdagen uttalat måste därför omprioriteringar mellan de olika förmånerna kunna övervägas. Med utgångspunkt från detta redovisades ett översiktligt förslag till en reformering av förmånssystemet som byggde på att förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar ersattes av ett enhetligt system för begränsning av den enskildes läkemedelskostnader. I förslaget ingick också en utvidgning av läkemedelsrabatteringen till andra produkter för vilka den enskilde nu helt får stå för kostnaderna, t.ex. mjukgörande salvor för psoriatiker, saliversättnings- och salivstimulerande medel till muntorra samt vissa naturmedel. Vidare innefattade förslaget ett avskaffande av åldersgränsen 16 år för prisnedsättning av speciallivsmedel vid vissa sjukdomar, införande av ytterligare en nivå inom handikappersättningen under den lägsta nivån på 34 procent av basbeloppet samt ett särskilt ekonomiskt skydd för personer med höga kostnader för sjukresor. Samtidigt angavs att ett avskaffande av den möjlighet som finns till avdrag för sjukdomskostnader i taxeringen också borde övervägas.

Socialförsäkringsutskottet uttalade vid sin behandling av detta principförslag att den begärda förutsättningslösa utredningen ännu inte kommit till stånd och förutsatte att denna nu omedelbart skulle startas. Därvid framfördes också att de vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel skulle bibehållas, med den begränsning som detta kunde innebära i utredningens direktiv. Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet anfört i dessa frågor (rskr. 43).

3. Utredningsuppdraget

Både regering och riksdag har under senare år gjort den bedömningen att det finns vissa brister i förmånssystemet inom socialförsäkringen med avseende på stödet till dem som har betydande kostnader till följd av sjukdom eller handikapp. Det är t.ex. inte tillfredsställande att läkemedelsförmånerna varierar mellan individer beroende på sjukdom och den sjukes ålder. Vissa grupper av sjuka omfattas inte alls av dessa förmåner. Det är heller inte tillfredsställande att personer, som till följd av sin sjukdom eller sitt handikapp ofta behöver företa resor för vård eller behandling och därmed drabbas av höga resekostnader, inte omfattas av ett högkostnadsskydd för dessa uppgifter.

En reformering av förmånssystemet för att undanröja sådana brister och skapa rättvisa mellan olika grupper sjuka och handikappade har därför ansetts vara önskvärd. För att begränsa kostnaderna för en sådan reform och därmed underlätta ett genomförande är det nödvändigt att även överväga omprioriteringar mellan de olika förmånerna. Vidare är det angeläget att ersättningssystemet kan göras mer enhetligt och administrativt enklare.

För att möjliggöra en sådan förändring av förmånssystemet krävs att kommittén redovisar förslag som inte ökar de offentliga utgifterna eller minskar statsinkomsterna. Det innebär att omprioriteringar skall göras från mindre väsentliga till mer angelägna områden samt att kommittén måste visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Konkreta förslag skall därvid anges till rationaliseringar eller omprövningar som innebär besparingar inom kommitténs utredningsområde eller näraliggande områden. Vidare bör kommittén ingående analysera och redovisa de ekonomiska effekter som sådana förslagna åtgärder kan medföra för den enskilde och försäkringen.

Kommittén bör efter en kartläggning av det nuvarande förmånssystemet göra en analys av hur bristerna i detta påverkar situationen för de olika grupper som har betydande kostnader för läkemedel och andra sjukvårdsåtgärder till följd av sjukdom eller handikapp. I denna kartläggning bör även ingå att göra en bedömning av hur försäkringens utgifter för de nu kostnadsfria läkemedelsförmånerna, inkl. förbrukningsartiklarna, kommer att utvecklas under de närmaste åren med hänsyn till främst volymutveckling och teknisk utveckling i form av t.ex. nya läkemedel.

Utifrån denna analys bör kommittén överväga och föreslå de åtgärder som, med ovannämnda finansiella begränsningar, skapar ett bättre och rättvisare förmånssystem. En viktig målsättning för utredningsarbetet bör vara att de föreslagna åtgärderna skapar förutsättningar för större enhetlighet i regelsystemet och därmed även leder till ökad administrativ enkelhet.

Utredningsarbetet bör i första hand inriktas på de områden inom förmånssystemet som särskilt uppmärksammats av riksdagen och som omfattades av regeringens nyss nämnda översiktliga förslag. De områden som i första hand avses är således de olika läkemedelsförmånerna, inkl. vissa produkter som i dag står utanför läkemedelsrabatteringen, samt handikappersättningen och sjukreseförmånerna. Till läkemedelsförmånerna bör i detta sammanhang även räknas det högkostnadsskydd som finns för läkemedel och öppen sjukvård .

Det står dock kommittén fritt att behandla även andra områden av förmånssystemet som bedöms vara av betydelse för att generellt sett kunna skapa större rättvisa mellan olika grupper sjuka och handikappade som har kontinuerliga och betydande kostnader för läkemedel, vård och behandling.

Som nämnts bör kommittén analysera effekterna för den enskilde av det föreslagna borttagandet av avdrag för sjukdomskostnader vid taxeringen av inkomster som uppbärs fr.o.m. år 1991. Det förutsätts att besparingseffekten av denna åtgärd, som har beräknats till 90 milj. kr., får tillgodoräknas socialförsäkringssystemet vid finansieringen av de ändringar i förmånssystemet som kommittén kan komma att föreslå.

Kommitténs förslag skall vara kostnadsberäknade. Detta gäller också de omprioriteringar inom förmånssystemet som kan komma att föreslås.

4. Ramar för arbetet

För kommittén skall gälla de allmänna tilläggsdirektiv som utfärdats den 16 februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. 1984:5).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och i samverkan med riksförsäkringsverket och socialstyrelsen samt med övriga berörda myndigheter och organisationer. Vidare bör samråd ske med handikapputredningen (S 1988:3).

Kommittén bör ha slutfört sitt uppdrag senast den 1 juli 1991.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst 11 ledamöter för att genomföra en utredning om det samlade förmånssystemet för försäkrade med kostnader för sjukdom och handikapp,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)