med förslag till statsbudgeten för budåret 1989/90

Regeringens proposition = 1988/89:100

med förslag till statsbudget för budgetåret Prop

1989/90 1988/89: 100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 december 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det i 1989 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 visar en omslutning av 374 946 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 10715 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett överskott på 423 milj. kr. Detta innebär ett budgetöverskott som är 10534 milj. kr. mindre än vad som numera beräknas för innevarande budgetår.

I bilagorna 1—20 i budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga I behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

| Riksdagen 19588/89. I saml. Nr 100

Rättelse: $. 4 rad 7 nedifrån texten ändrad

Prop. 1988/89: 100 Förslag till Statsbudget för budgetåret 1989/90 Inkomster

Summa kr. 374946 888 000

Prop. 1988/89: 100 Utgiftsanslag:

Beräknad övrig medelsförbrukning:

Summa kr. — 374946 888 000

Prop. 1988/89: 100

Specifikation av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90

1989/90 Tusental kr.

1000 Skatter: | 1100 Skatt på inkomst: 1110 Eysiska personers inkomstskatt: I 111 Fysiska personers inkomstskatt 73514 000 73514 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomst-

skatt | 23485 000 23485 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter: | 1131 Ofördelbara inkomstskatter 1 100 000 1100 000

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt 260000 1142 Utskiftningsskatt och ersätt-

ningsskatt 40.000 1143 Bevillningsavgift 5000 1144 Lotterivinstskatt 1710 200 2015 200 100 114200

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-

ter till arbetarskyddsstyrelsens

och yrkesinspektionens verk-

samhet 176 375

1281 Allmän löneavgift 1835 000 54 066 375 54066 375

1300 Skatt på egendom: 1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter 400 000

1312 Fastighetsskatt 5550 000 5950 000 1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögen-

hetsskatt 2414000

1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt 50 000 "2464 000 1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt 1150 000

1332 Gåvoskatt 260.000 1410 000

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt 4220000

1342 Skatt på värdepapper 4775 000 8 295 000 18819 000

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 92 500 000 92500 000

1420, 1430 Skan på specifika varor:

1421 Bensinskatt 15 900 000

1422 Särskilda varuskatter 1 100 000

1423 Försäljningsskatt på motorfor-

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle I 1431 Särskild skatt för oljeprodukter

1440 Överskott vid försäljning av varor med stätsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens in-

levererade överskott 200 000 1442 Systembolaget ABs inlevererade . överskott 140 000 340 000 1450 Skatt på tjänster:

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt 3950 000

1462 Kilometerskatt 3 200 000 7150000

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel 3 100 000 3100 000 1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och

tjänster 60 000 60 000 158 557 001

Summa skatter: 331556 576

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott: 2110 Aflärsverkens inlevererade överskott: 2111 Postverkets inlevererade överskott 47 520 2112 Televerkets inlevererade överskott 203 500 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 286 000 2115 Affärsverket FFVYs inlevererade överskott 49 000 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning 500 000 2117 Domänverkets inlevererade överskott 170 400 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 48 500 2119 Statens vattenfallsverks inleverans av motsvarighet till statlig skatt 583 300 1888 220 2120 Övriga myndigheters inlevererade : överskott: 2121 Vägverkets inlevererade överskott 43000 2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 103 000 146 000 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott 4000 000 4000 000 2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 1485 600 2152 Lotterimedel 1 060 396 2545 996 8580216

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: 2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning 0

2214 Överskott av byggnadsstyrel-

sens verksamhet 1451 330

2215 Överskott av generaltullstyrel-

"sens fastighetsförvaltning 0 1451 330 1451 330

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

2300 Ränteinkomster: 2310,2320 Räntor på näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslån 130 000 2313 Ränteinkomster på statens av-

dikningslån 2314 Räntcinkomster på lån till fiske-

rinäringen 2316 Räntcinkomster på vatten-

kraftslån 159 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 2318 Ränteinkomster på statens lån

till den mindre skeppsfarten 7000 2319 Ränteinkomster på kraftled-

ningslån 0 2321 Räntcinkomster på skogsväglån 36 2322 Räntor på övriga näringslån,

Kammarkollegiet 135 000 2323 Räntor på övriga näringslån,

Lantbruksstyrelsen 2630 2324 Räntor på televerkets statslån 256 001 2325 Räntor på postverkets statslån 47260 2326 Räntor på affärsverkets FFV:s

statslån 23000 2327 Räntor på statens vatten-

fallsverks statslån 2241 000 2851185 2330 Räntor på bostadslån: 2331 Räntcinkomster på egna-

hemslån 0 2332 Ränteinkomster på lån för bo-

stadsbyggande 7:000 000 2333 Ränteinkomster på lån för bo-

stadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 180

2334 Räntor på övriga bostadslån,

Bostadsstyrelsen 5300 7000 680 2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån

för universitetsstudier och garantilån för studerande 110

2342 Ränteinkomster på allmänna

studielån 7000 7110 2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 350 000 350 000 2360 Räntor på medel avsatta till pen- Stoner: 2361 Ränteinkomster på medel avsat-

ta till folkpensionering 5000 5000

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 636 645 630 645 2380,2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m. 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 300 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv 0 2385 Räntcinkomster på lån för studentkårlokaler 100 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 15 000 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 160 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 1800 2392 Räntor på intressemedel 15 000

2394 Övriga ränteinkomster 70 000

2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 2200 000 2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet 1 539 000 3841 360 14691 980

2400 Aktieutdelning: 2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 640010 640 010 640010

2500 Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 538145 2517 Trafiksäkerhetsavgift 2522 Avgifter för granskning av filmer och vidcogram 4000 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmatericltillverkning 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register

Prop. 1988/89: 100 1989/90 Tusental kr.

2532 Utsökningsavgifter 106 600

2534 Vissa avgifter för registrering av

2538 Miljöavgift på bekämpningsme-

del och handelsgödsel 186 500 2539 Täktavgift 11900 2541 Avgifter vid tullverket 116000 2542 Patientavgifter vid tandläkarut-

bildningen 6 200 2543 Skatteutjämningsavgift 4807 000 2544 Avgifter i ärenden om lokala ka-

belsändningar 13858 2545 Närradioavgifter 2960 2546 Avgifter vid registrering av fri-

tidsbåtar 15 000 6 238694 6 238 694

2600 Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminalvården 165 000 2612 Inkomster vid statens rättske-

miska laboratorium 10400 2619 Inkomster vid riksantikvarie-

ämbetet 300 2624 Inkomster av uppbörd av felpar-

keringsavgifter 70 522 2625 Utförsäljning av beredskapsla-

ger 600 000 2626 Inkomster vid banverket 9200 000 1746 222 1746 222

2700 Böter m.m.: 2711 Restavgifter 306 284 ' 2712 Bötesmedel 241 800 2713 Vattenföroreningsavgift 100 548 184 548 184

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 431 000 431000 431 000

Summa inkomster av statens verksamhet 34327 636

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

3000 Inkomster av försåld egendom: 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m, m.: 3110 Aflärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 0 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner 0 3115 Affärsverket FFV:s inkomster av försålda fastigheter och maskiner 0 0 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 300 3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner 3 500 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 0 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader 2 500 6 300 6300

3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1000 1000 1000

3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom 21 000 3312 Övriga inkomster av försåld cgendom 4 500 25 500 25 500 Summa inkomster av försåld egendom: 32800

4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 160 000 160 000

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4122 Återbetalning av statens avdikningslån 350

4123 Återbetalning av lån till fiskeri-

näringen 37 744 38094

Prop. 1988/89: 100

1989/90 Tusental kr.

4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vatten-

kraftslån 265

4132 Återbetalning av luftfartslån 197

4133 Återbetalning av statens lån till

den mindre skeppsfarten 15 000 4134 Återbetalning av kraftlednings-

lån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga närings-

lån, Kammarkollegiet 121 000

4137 Återbetalning av övriga närings-

lån, Lantbruksstyrelsen 1500

4138 Återbetalning av tidigare infri-

ade statliga garantier 12 000 150029 348 123

4200 Återbetalning av bostadslån m. m.:

4211 Återbetalning av lån till egna-

hem 0

4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande 3 500 000

4213 Återbetalning av lån för bo-

stadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 800

4214 Återbetalning av övriga bostads-

lån, Bostadsstyrelsen 500 3 501300 3501 300

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier och garantilån för studerande 150

4312 Återbetalning av allmänna stu-

dielån 2.000

4313 Återbetalning av studiemedel 1 750 000 1759150 1759 150

4400 Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån 300 000 300 000 300 000

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till perso-

nal inom utrikesförvaltningen

m.m.

4513 Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv 4514 Återbetalning av lån för stu-

dentkårlokaler 150

Prop. 1988/89: 100

Summa återbetalning av lån 6051 466

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivning-

ar 0 5115 Affärsverket FFV:s amortering-

ar 49400

5116 Statens vattenfallsverks amorte-

ringar 1026 500 1075 900

5120 Avskrivningar på fastigheter: 5121 Avskrivningar på fastigheter 332 000 332.000 5130 Uppdraägsmyndigheters komplementkostnader m. fl: 5131 Uppdragsmyndigheters m. fl.

komplementkostnader 122000 122000

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar 210500 5143 Avskrivningar på ADB-utrust-

ning 334 550

5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-

ningar för civilt totalförsvar 53095 598 145 2128045

5200 Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 793 000 793 000 793000

5300 Statliga avgifter:

"5311 = Avgifter för företagshälsovård 57 365 57365 57 365

Summa kalkylmässiga inkomster 2978410

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 374946 888

Specifikation av utgiftsanslagen Prop. 1988/89: 100

I. Kungliga hov- och slottsstaterna

A Kungliga hovstaten I Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning | 16 750 000 16 750 000

B Kungliga slottsstaten I De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 20015 000 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 7625 000

— 27640000

Summa kr. 44 390 000

I. Justitiedepartementet Prop. 1988/89: 100

A Justitiedepartementet m. m.

vi Framtidsstudier, långsiktig analys m. m., reservationsanslag 10912 000 99977 000

B Vissa tillsynsmyndigheter m. m. | Justitiekanslern, förslagsanslag 4539 000 2 Datainspektionen, förslagsanslag 1 000 4540 000

C Åklagarväsendet

| Riksåklagaren, ramanslag 16465 000 2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag 364 238 000 380 703 000

D Domstolsväsendet m. m.

1775 135 000

E Kriminalvården

ta Engångsanskaffning av inventarier m. m., reservations-

anslag 20 150.000

Utbildning av personal m. fl., reservationsanslag 17 760 000

2213832 000

Prop. 1988/89: 100

F Rättshjälp m. m. Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 350 000 000 bt Rättshjälpsnämnderna, förslagsanslag 9957 000 Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1.000 RU Driftbidrag, förslagsanslag 2405 000 2406 000 Vissa domstolskostnader m. m., förslagsanslag 65 500 000 av Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 11

438 863 000

G Övriga myndigheter

Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 7896 000 Utvecklingskostnader, reservationsanslag 4647 000 12 543 000 WII Bokföringsnämnden, förslagsanslag 3217 000 Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 3 306 000 un Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag 8 5300 000 11 806 000

27 566 000

H Diverse -— Svensk författningssamling, förslagsanslag 8525 000 Bidrag till utgivande av litteratur på förvaltningsrättens område, reservationsanslag 50.000 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m.,

127 828000

Summa kr. 5068 444000

III. Utrikesdepartementet Prop. 1988/89: 100

ÅA Utrikesdepartementet m. m. 1 Utrikesförvaltningen, förslagsanslag 1044 435 000 2 Utlandstjänstemännens representation,

reservationsanslag 16 647 000 3 Inventarier för beskickningar, delegationer och

konsulat. reservationsanslag 17 311 000

Kursdifferenser, förslagsanslag 1000

" Olönade konsuler. förslagsanslag 11 620000 [SA Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom

— Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

i utlandet m.m., förslagsanslag 3 740 000

1149 860 000

Bidrag till vissa internationella organisationer

Organisationen för ckonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag 16 000 000 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag 21000 000 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m. m., förslagsanslag 7012 000 3 Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2500 000 Övriga internationella organisationer m. m.. förslagsanslag 3 543 000

428 367 000

C Internationellt utvecklingssamarbete || Bidrag till internationella biståndsprogram,

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Jörslagsanslag 222041 000 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), förslagsanslag 21830 000 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag 11140 000 Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag 4439 000 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), förslagsanslag 6 708 000 Information, reservationsanslag 30 350 000

11467 347 000

Prop. 1988/89: 100

D Information om Sverige i utlandet, m. m. l Svenska institutet, reservationsanslag 54 551 000 2 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet. reservationsanslag 42491 000 3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 14 904 000 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag 4851 000

116797 000

Utrikeshandel och exportfrämjande Kommerskollegium, ramanslag 40667 000 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 238 024 000 wWtt Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter

319 858 000

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska

området, reservationsanslag 4435 000 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),

förslagsanslag 3432 000

Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m. m., reservationsanslag 25 000-000

Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag 17 070 000

Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag 13498 000 Forskningsverksamhet vid Utrikespolitiska Institutet,

reservationsanslag 2175 000

65610 000

Summa kr. 13547839 000

Riksdagen 1988/$9. I saml. Nr 100 Rättelse: S. 30 rad 4 nedifrån Står: reservationsanslag 1020000 Rättat till: förslagsanslag 1020 000000

IV. Försvarsdepartementet Prop. 1988/89: 100 A Försvarsdepartementet m.m.

I Försvarsdepartementct, förslagsanslag 39.010 000

2 Utredningar m. m., reservationsanslag 3 000 000

42 010 000

B Arméförband

Arméförband:

9335 000 000 C Marinförband

Marinförband:

4222 000 000 D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

9025 000 000 E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning m. m.:

F Gemensamma myndigheter m.m.

BW Försvarets materielverk, förslagsanslag + 761 700 000 Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag + 366 580 000 Ova Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt, förslagsanslag + 42850 000 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag + 267 300 000 0&v Värnpliktsverket, förslagsanslag + 119000 000 Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag + 22555 000 Försvarshögskolan, förslagsanslag + 5220000 So Militärhögskolan, förslagsanslag + 51 150.000 Lå Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag + 13 120000 — WII Försvarets läromedelscentral, förslagsanslag + 1000 RB Krigsarkivet. förslagsanslag

+ 8940 000 Statens försvarshistoriska museer. förslagsanslag + 14870 000 mm ov Frivilliga försvarsorganisationer m. m., förslagsanslag + 105 600 000 Försvarets datacentral, förslagsanslag + 1000 Kustbevakningen, förslagsanslag + 197 700 000 Anskaffning av matericl till kustbevakningen, förslagsanslag » 45000 000 Vissa nämnder m.m, inom det militära försvaret, förslagsanslag + 16270 000 Reserv för det militära försvaret + 165513 000 Reglering av prisstegringar för det militära försvaret, förslagsanslag + 1600 000 000

4129 500 000

Civil ledning och samordning Överstyrelsen för civil beredskap:

165 500 000

AH Befolkningsskydd och fredsräddningstjänst

Befolkningsskydd och räddningstjänst,

förslagsanslag 610900 000 [AS Anläggningar för fredsorganisationen,

förslagsanslag 21400 000

Skyddsrum. förslagsanslag 525 370 000 BOW

Identitetsbrickor, förslagsanslag 1025 000 ur Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst

m.m., förslagsanslag 4000

1158 699 000

+ Beräknat belopp 19

Prop. 1988/89: 100

I Psykologiskt försvar l Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag 8760 000

8760 000

J Övrig varuförsörjning 1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag 231 733 000 2 Bercedskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 101 370.000 3 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m. m., förslagsanslag 1000

333 104 000

K Övriga ändamål 1 Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag 10 240 000 Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag 34285 000 BUWURM FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag 230475 000 Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag 3965 000 Our Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, reservationsanslag 6 720 000 I Nämnden för vapenfriutbildning. förslagsanslag + 128 150.000 00 Vissa nämnder m. m. inom försvarsdepartementets område, Jförslagsanslag 11770 000 se Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad verksamhet. förslagsanslag 1 000

425607 000

Summa kr. 30060 680 000

+ Beräknat belopp 20

V. Socialdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Socialdepartementet m.m.

— Socialdepartementet. förslagsanslag 29131 000

Utredningar m. m.. reservationsanslag 28660 000

WII Forsknings- och 'utvecklingsarbete samt försöksverksamhet,

325173 000

B Administration av socialförsäkring m. m.

I Riksförsäkringsverket, förslagsanslag 400 724000 2 Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag 513000 000

913 724 000

C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m.

NON Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, reservationsanslag 30.000 000 15355 100 000

D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom -—- Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag 7811 000.000 ND Folkpensioner, förslagsanslag 58 080 000 000 3 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag 1230 000-000 4 Vissa yrkesskadeersättningar m. m., förslagsanslag 2 500 000 5 Bidrag till ersättning vid närstående vård, förslagsanslag 4500 000 67128 000 000

E Hälso- och sjukvård m. m.

vi Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag 97955 000 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag 6 940 000 NO WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag 2019 000 8 Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag 3 800 000

Prop. 1988/89: 100 Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000

15 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch rationaliseringsinstitut 10 900 000 16 Bidrag till allmän sjukvård m. m., förslagsanslag 4556 682 000 17 Specialistutbildning av läkare m. m.. reservationsanslag 34990 000 18 Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälsooch sjukvård i krig, reservationsanslag 65 865 000 19 Driftkostnader för beredskapslagring m. m., förslagsanslag 56 935 000 Investeringsersättningar enligt läkarutbildningsavtal m. m., Törslagsanslag 133 000 000

5273 322 000

F Omsorg om barn och ungdom Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag 10 330 000 000 Bidrag till hemspråksträning i förskolan. förslagsanslag 34000 000 Barnmiljörådet, förslagsanslag 4173000 BÖR Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. förslagsanslag 4290 000

10372 463 000

Omsorg om äldre och handikappade Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m. m., förslagsanslag 3062 850 000 Bidrag till färdtjänst, förslagsanslag 566 000 000 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m. fl... förslagsanslag 37513 000 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag 34 928 000 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 33.000 000 Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 48918 000 Kostnader för viss verksamhet för handikappade,

4160 884 000

a to

Prop. 1988/89: 100 X

H Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

+ Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag 32276 000

955 105 000

I Internationell samverkan I Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt samarbete m. m., förslagsanslag 26812 000 2 Vissa internationella kongresser 1 Sverige. reservationsanslag 723000 3 Medverkan i EG:s aktionsprogram mot cancer, reservationsanslag 1 000 000

28 535 000

Summa kr. 104512 306 000

VI. Kommunikationsdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Kommunikationsdepartementet m. m.

1 Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag 21915 000

2 Utredningar m. m., reservationsanslag 5 300 000

3 Viss internationell verksamhet, förslagsanslag

— 6950000

34165 000

B Vägväsende

Vv Bidrag till drift av kommunala vägar och gator, reservationsanslag 558 100 000 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 439 000 000 JL Tjänster till utomstående, förslagsanslag 35 700.000 00 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 39 100 000 SO Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag

— 622 000 000

9552 905000

C Trafiksäkerhet | Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant, förslagsanslag 1000 2 Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m., förslagsanslag 1000 Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 29400 000 Bidrag till reningsutrustning på nya lastbilar och bussar, förslagsanslag 112 500 000 Bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar, förslagsanslag

— 50000.:000

191902 000

D Järnvägstrafik Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag 2595 000 000 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, reservationsanslag 583 300 000 va Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, Jörslagsanslag 94000 000 Bb Särskilda nyinvesteringar i stomjärn vägar,

2 Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik,

reservationsanslag 455 000 000

Prop. 1988/89: 100

9 Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning

från AB Swedcarrier, förslagsanslag 1000

3823 001 000

E Sjöfart

Sjötartsverket

Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster,

förslagsanslag 132 770 000 tv Fritidsbåtsregister. förslagsanslag 19.000 000

Övriga sjöfartsändamäl

Transportstöd för Gotland, förslagsanslag 37 000 000

Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag 1.000 SE Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag 1.000 R o Ersättning till viss kanaltrafik m. m., förslagsanslag 60 500 000

Stöd till svenska rederier, förslagsanslag 25000 000 <

Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag 550 000 000 NI Bro över Falsterbokanalen, reservationsanslag 26 400 000

850 672 000

F Luftfart

Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 25 500 000 [NS Ersättning för särskilda rabatter

vid flygtrafik på Gotland, förslagsanslag 14 500 000

Bidrag till kommunala flygplatser m. m.,

reservationsanslag 15 000 000

Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag 47 100.000

Statens haverikommission, förslagsanslag 1 000

102 101 000

G Postväsende -— Ersättning till postverket för befordran av tjänste-

försändelser, förslagsanslag 574 290 000 [NS Ersättning till postverket för tidningsdistribution 24 000 000

598 290 000

H Kollektivtrafik m.m.

BB Ersättning till lokal och regional kollektiv person-

trafik, förslagsanslag 34 000 000

Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag 1000

+ Beräknat belopp 25

Prop. 1988/89: 100

6 Köp av interregional persontrafik på järnväg. reservations-

anslag 583 800 000 1

Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss person-

trafik på järnväg, reservationsanslag 97 650 000

1099 861 000

I Transportforskning | Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag 1000 2 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut,

reservationsanslag 41 960 000 3 Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss

basutrustning, reservationsanslag 5 000 000 4 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag 37 720 000

84681 000

J Övriga ändamål I Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,

förslagsanslag 1000 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut, reservationsanslag 108 655 000

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:

Utrustning, reservationsanslag 20000 000

. Statens geotekniska institut, förslagsanslag 1000 un Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag 12019 000

140 676 000

Summa kr. 16478 254000

VIH. Finansdepartementet Prop. 1988/89: 100

ÅA Finansdepartementet m.m.

97 386 000

B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

l Riksskatteverket, förslagsanslag 710693 000

ND Regional och lokal skatteförvaltning,

An Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med skatteuppbörd m. m., förslagsanslag

— 52000000

3 826 359 000

C Statlig lokalförsörjning I Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag 1000 2 Investeringar m. m.,, reservationsanslag 1 100 000 000 3 Inredning och utrustning m. m., reservationsanslag 20000 000 1120 001 000

D Vissa centrala myndigheter m. m. Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 874026 000 Anskaffning av viss materiel, reservationsanslag 3775 000 877 801 000 Konjunkturinstitutet, förslagsanslag 18866 000 BUY Statens förhandlingsnämnd, förslagsanslag 4613 000 Bankinspektionen, reservationsanslag 1000 Ov Försäkringsinspektionen, reservationsanslag 1.000 Riksgäldskontorct: — Förvaltningskostnader, förslagsanslag +49 786 000 00 Vissa kostnader vid emission av statslån m. m., förslagsanslag +61 600.000 111 386 000 1012 668 000

Bidrag och ersättningar till kommunerna Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m., Jörslagsanslag +14511 000000 ta Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag +879 172 000 Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen, förslagsanslag +450 000 000 15840 172 000

+ Beräknat belopp 27

Prop. 1988/89: 100

F Övriga ändamål

l Bidrag till vissa internationella byråer och orga-

nisationer m. m., förslagsanslag 250 000 [ND Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,

förslagsanslag 16 700 000

Bidrag till vissa investeringar, förslagsanslag 1000 BU Exportkreditbidrag, förslagsanslag 1000 un Täckande av förluster till följd av vissa statliga

garantier, förslagsanslag 1000

Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag 1478 000

Sparfrämjande åtgärder, reservationsanslag 18385 000 <NSN

Ränteersättningar m. m., förslagsanslag 1000 Nols Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken,

förslagsanslag

— 45000.000

81 817 000

Summa kr. 21978403 000

VU Utbildningsdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Utbildningsdepartementet m. m.

| Utbildningsdepartementet, förslagsanslag 40 620000

2 Utredningar m. m., reservationsanslag 17 493 000

58113 000

B Skolväsendet

Centrala och regionala myndigheter m.m.

Centrala och regionala myndigheter m. m.

vi Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m.,

reservationsanslag 10815 000

Stöd för produktion av läromedel, reservationsanslag 4587 000

För skolväsendet gemensamma frågor

Forskning och centralt utvecklingsarbete inom skol-

Det obligatoriska skolväsendet m.m. 1 Bidrag till driften av grundskolor m. m., förslagsanslag 17.022 000 000 12 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m.,

förslagsanslag 44091 000

Sameskolor, förslagsanslag 17 686 000

Specialskolan m. m.: 14 Utbildningskostnader, förslagsanslag 240044 000 15 Utrustning m. m., reservationsanslag 7152 000 247 196 000 16 Bidrag till driften av särskolor m. m.,

Jörslagsanslag 710555 000 17 Kostnader för viss personal vid statliga realskolor,

förslagsanslag 1000

Gymnasiala skolor m.m. 18 Bidrag till driften av gymnasieskolor, förslagsanslag 5643 610 000 19 Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljnings-

ansvar för ungdom under 18 år m. m., förslagsanslag 236 198 000

Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial

nivå, förslagsanslag 110780 000

Investeringsbidrag

Bidrag till utrustning för gymnasieskolan m. m.,

reservationsanslag 101 844 000

24990 800 000

Prop. 1988/89: 100

C Vuxenutbildning l Bidrag till kommunal utbildning för vuxna,

förslagsanslag 1211 593000

Statens skolor för vuxna:

Utbildningskostnader, förslagsanslag 23075 000 WII Undervisningsmaterial m. m., reservationsanslag 5215 000 28290 000 RB

Bidrag till studieförbunden m. m., förslagsanslag 1119 828000 vi Undervisning för invandrare i svenska språket m. m.,

förslagsanslag 331 722 000

Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.,

3300 196 000

Högskola och forskning Centrala myndigheter för högskolan m. m. Universitets- och högskoleämbetct, förslagsanslag 97 835 000 Redovisningscentralerna vid universiteten, förslagsanslag 1000 Wi Datorcentralen för högre utbildning och forskning i Stockholm, förslagsanslag 1000 Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna, Jörslagsanslag 1 581 348 000 un Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 54 874 000 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m., reservationsanslag 38 356 000

Grundläggande högskoleutbildning Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag 992 522 000 Utbildning för administrativa, ekonomiska och

Utbildning för kultur- och informationsyrken, reservationsanslag 260519 000 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, reservationsanslag 547 392 000 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m., reservationsanslag 200871 000

Forskning och forskarutbildning inom högskolan m.m. Driftersättning enligt läkarutbildningsavtal m. m., förslagsanslag 1020 000 000 Forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag 26996 000

Prop. 1988/89: 100

Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m.,

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna,

Samordning m.m. inom biblioteksområdet,

reservationsanslag 12143 000

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,

reservationsanslag 30691 000

Övriga forskningsfrågor

Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag 52738 000

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag 124354 000 31 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag 249 202 000 32 Naturvetenskapliga forskningsrådet,

Arkivet för ljud och bild: 39 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 11 160000 40 Insamlingsverksamhet m. m., reservationsanslag 432 000 11592 000

10491 927 000

E Studiestöd m.m. Centrala studiestödsnämnden m. m., ramanslag 107152 000 to Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning - av studiesocialt stöd, förslagsanslag 17 734000 Studichjälp m. m., förslagsanslag 2030 400.000 BW Studiemedel m. m., förslagsanslag 2107 000000 Vuxenstudiestöd m. m., reservationsanslag 1245 000000 ov Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. förslagsanslag 132 753000 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, reservationsanslag 104 587 000

5744626 000

Prop. 1988/89: 100

F Kulturverksamhet m. m. Allmän kulturverksamhet m. m. — Statens kulturråd, förslagsanslag 18339 000 to Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m. m., reservationsanslag 90 137 000 Bidrag till samisk kultur 2816 000

Ersättningar och bidrag till konstnärer

NOU Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av

deras verk genom bibliotek m. m., förslagsanslag 64 380 000

Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3000 000

Teater, dans och musik

Bidrag till Svenska riksteatern, reservationsanslag 153282 000 10 Bidrag till Operan, reservationsanslag 186 671 000 li Täckning av vissa kostnader vid Operan och Svenska

rikskonserter, förslagsanslag 1000 -

15 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag 277 377 000 16 Bidrag till fria teater-. dans- och musikgrupper, reservationsanslag 40.000 000 Bidrag till Musikaliska akademien 2202 000

Bibliotek 18 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag 25476 000

Bildkonst, konsthantverk m.m. Statens konstråd, förslagsanslag 4016 000 Förvärv av konst för statens byggnader m. m., reservationsanslag 26 520000 Utställning av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 1303 000 Bidrag till Akademien för de fria konsterna 1404 000

Arkiv Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag 96 857 000 th BW Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag 18950 000 in Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag 2895 000 tta Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och On materiel m. m.. reservationsanslag 5658 000

Prop. 1988/89: 100

Kulturmiljövård 27 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag 63 188 000 28 Kulturmiljövård, reservationsanslag 47999 000 29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,

Jörslagsanslag 1000

Museer och utställningar 30 Centrala museer: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag 291257 000 31 Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar

Forskning

37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag 5818 000

1930 058 000

Massmedier m. m. Film m.m.

Dagspress och tidskrifter

DON Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

och litteratur, reservationsanslag 6 384 000

Litteratur 10 Litteraturstöd, reservationsanslag 33 861 000 11 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag 1.000 12 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 2813 000 13 Distributionsstöd till fackbokhandel m. m.,

förslagsanslag 3043 000 14 Lån för investeringar i bokhandel m. m., reservationsanslag . 2250000

3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100

Prop. 1988/89: 100

Talboks- och punktskriftsbiblioteket: 15 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 18 126000 16 Produktionskostnader, reservationsanslag 35 612.000 53738 000 17 Bidrag till Svenska språknämnden, förslagsanslag 2320 000

Radio och television Sveriges Radio m. m."" Kabelnämnden: 18 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 3131 000 19 Stöd till lokal programverksamhoet, reservationsanslag 1000 000 4131 000 20 Närradionämnden, förslagsanslag 3428 000 21 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finiand, förslagsanslag 10718 000 [5] [NA Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen, reservationsanslag = 348000

814172 000

H Internationellt-kulturellt samarbete Kulturellt utbyte med utlandet — Kulturellt utbyte med utlandet, reservationsanslag 9.090 000 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m., Jörslagsanslag 20 100 000 Bidrag till internationella kongresser m. m. i Sverige, reservationsanslag 9206 000 2 Bidrag till svenska institut i utlandet 8720 000 38816 000

I Lokalförsörjning m. m. 1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor, förslagsanslag 12144 000 2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m., reservationsanslag 377 000000

389 144 000

Summa kr. 47757852 000

»+ Särskild prop. lämnas

IX. Jordbruksdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Jordbruksdepartementet m. m.

28035 000

B Jordbrukets rationalisering m.m. Lantbruksstyrelsen, ramanslag 75995 000 Lantbruksnämnderna, ramanslag 245 368 000 Why Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m., förslagsanslag 40 000 000 Markförvärv för jordbrukets rationalisering. reservationsanslag 1.000 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag 20000 000 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. m. m., förslagsanslag 7900 000 Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m.,

497 567 000

C Jordbruksprisreglering || Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag + 28097 000 2 Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden, förslagsanslag 2799 000 3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

förslagsanslag 1910671 000 4 Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring,

reservationsanslag 1100 000

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.,

Prop. 1988/89: 100

D Skogsbruk

l Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag 1000

Skogsvårdsorganisationen:

0&H-—AWBRBVUV Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare,

reservationsanslag 20000 000

: 598 009 000

Fiske

BLIN Bidrag till fiskehamnar m. m., förslagsanslag 2424 000 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag 1000 av Bidrag till fiskets rationalisering m. m., Jörslagsanslag 92.000 000 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag 40.000 000 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsanslag 1000 Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag 1000 10 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m., Jörslagsanslag | 1 000.000 Li Bidrag till fiskevård m. m., reservationsanslag 5 324 000

112215 000

F Livsmedelskontroll m.m.

1 Statens livsmedelsverk, förslagsanslag 76 792000 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m. m., förslagsanslag 1000 3 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt, reservationsanslag 54718 000 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, Jförslagsanslag 1000 Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag 2371 000 Bekämpande av växtsjukdomar och smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag 7250 000 Lantbrukskemisk laboratorieverksamhet, reservationsanslag 6 885 000 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000

Prop. 1988/89: 100

10 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag 6 109000 11 Statens växtsortnämnd, förslagsanslag 362 000 2 st Lantbruksstyrelsen, djurens hälso- och sjukvård: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag. ' "1000 13 Bidrag till djurens hälso- och sjukvård, reservationsanslag 6400 000 14 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag . 2050 000 15 Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag 4169 000

167111 000

G Utbildning och forskning Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag 514097 000 bo Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag 240 006 000 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m., reservationsanslag 15400 000 bh Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag 126 734 000 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 47 600.000 ov Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, Jörslagsanslag 685 000

944 522 000

H Diverse || Bidrag till vissa internationella organisationer m. m., förslagsanslag 30400 000 Ersättningar för viltskador m. m., förslagsanslag 12 320 000

42720 000

Summa kr. 5014155 000

X. Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

89 591 000

Arbetsmarknad m. m.

BWIN Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag,

Statsbidrag till inskolningsplatser. reservationsanslag 250000 000 Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer, Jörslagsanslag | 14310 000 Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning, reservationsanslag 10.000 000 10 Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna, förslagsanslag 20000 000 AMU-gruppen:

16 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 48 000 17 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar. Jförslagsanslag 1000

11 821 463 000

+ Beräknat belopp 38

Prop. 1988/89: 100

C Arbetslivsfrågor 1 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, : fJörslagsanslag 296 022 000 Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag 78036 000 MM Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur, reservationsanslag 3628 000 Bb Yrkesinriktad rehabilitering, reservationsanslag 646 324 000 un Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, förslagsanslag 3826 282 000 Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, reservationsanslag 363 000 000 " Bidrag till stiftelsen Samhall, förslagsanslag 3 604 000 000 8817 292 000

Regional utveckling

vi Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m. m., förslagsanslag 1000 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag ' 395 000 000 Sysselsättningsstöd, förslagsanslag 165000000 [+ ES Expertgruppen för forskning om regional utveckling, ' reservationsanslag 4414 000 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag 2400 000 10 Bergslagsdelegationen, reservationsanslag 3 000 000 1721 816 000

E Invandring m.m.

i Överföring och mottagning av flyktingar m. m., Jörslagsanslag + 1212 000 000 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m. m., förslagsanslag 1957 500 000 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., förslagsanslag 2343 000

3329 725 000

25779 887 000

+ Beräknat belopp 39

XI. Bostadsdepartementet Prop. 1988/89: 100

A Bostadsdepartementet m. m. 1 Bostadsdepartementet, förslagsanslag 25617 000 2 Utredningar m. m., reservationsanslag 7500 000 3 Bidrag till vissa internationella organisationer m. m., reservationsanslag 1276 000 34393 000

B Bostadsförsörjning m.m. Bostadsförsörjning - Plan och bostadsverket, förslagsanslag 111 684000 Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag 65 292.000 Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 40000 000 ' BWIN Räntebidrag m. m., förslagsanslag 17 700.000 000 vi Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m. m., förslagsanslag 80 000 000 [oa Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus

15 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag | 42993 000 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning, reservationsanslag 1 000 000 Bidrag till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m., reservationsanslag 1000 18 Information och utbildning m. m., reservationsanslag : 14900 000 19 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, Jörslagsanslag 56 000 000 20 Statens va-nämnd, förslagsanslag

= 3182000

20246 053 000

C Fastighetsdataverksamheten 1 Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag 69 538 000 2 Utrustning m. m., reservationsanslag 1000 000

70 538 000

Prop. 1988/89: 100

D Lantmäteriet

252075 000

E Idrott

I Stöd till idrotten, reservationsanslag 259 344 000

259 344 000

Summa kr. 20862403000

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100 Rättelse: S. 50 rad 2 nedifrån Står: 47 080 000 Rättat till: 47 090 000 S. 53 rad 14 Står: 1982 Rättat till: 1989

XI I. Industridepartementet Prop. 1988/89: 100

A Industridepartementet m.m.

BB Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag 6 200 000

42218 000

Industri m. m. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 64 740 000

Utredningsverksamhet, reservationsanslag 3 000 000 69 740 000 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1060

BÖN Åtgärder för att främja industridesign.

I Branschfrämjande åtgärder, reservationsanslag 17.000 000 Oc Småföretagsutveckling, reservationsanslag 182 500 000 MD Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m., förslagsanslag 10.000 000 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. reservationsanslag 85 000 000 492717 000

C Exportkrediter m.m. l Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit. förslagsanslag 60.000 000 2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m. m.. förslagsanslag 50 000 000 3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 100 000 000 Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB, förslagsanslag 1000 000 211000 000

Prop. 1988/89: 100

D Mineralförsörjning m.m. Sveriges geologiska undersökning:

na Geologisk kartering m. m., reservationsanslag 79 149 000

Utrustning, reservationsanslag 35 513 000 114662 000

(SS Bergsstaten, förslagsanslag 3577 000 Statens gruvegendom:

B Prospektering m. m.. reservationsanslag 46492 000

nn Egendomsförvaltning m. m.. förslagsanslag 6070 000 52562 000

[Ag Delegationen för samordning av havsresursverksamheten, reservationsanslag 1 660 000

172 461 000

Statsägda företag m.m. Ränta och amortering på statens skuld till

SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag 30061 000

Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB.

förslagsanslag 1000

Räntestöd m. m. till varvsindustrin, förslagsanslag 200 000 000

Förlusttäckning till följd av statliga garantier

till svensk varvsindustri och beställare av

fartyg, förslagsanslag 30 000 000

260 062 000

Teknisk utveckling m. m.

Styrelsen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag 830 300 000

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 82963 000 913263 000 wWbhr Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag 27995 000

Europeiskt rymdsamarbete, m. m., förslagsanslag 276 323 000 AR Bidrag till Tele-X-projektet, förslagsanslag 1000 Nationell rymdverksamhet. reservationsanslag 37 813000

ND Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,

reservationsanslag 1.000 000 [ve] Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,

12 Bidrag till vissa internationella organisationer,

förslagsanslag 3066 000 13 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 6 180 000 14 Bidrag till Standardiseringskommissionen 20530 000

Prop. 1988/89: 100

Patent- och registreringsverket: 15 Immaterialrätt m. m., förslagsanslag 4000 16 Bolagsärenden, förslagsanslag 2000 6000 17 Patentbesvärsrätten, förslagsanslag 8442 000 18 Industriell utveckling m. m. inom informations-

teknologiområdet, reservationsanslag 30 000 000

1374 362 000

Summa kr. 2552 820 000

XIII. Civildepartementet Prop. 1988/89: 100

A Civildepartementet m. m.

360494 000

B Statlig rationalisering och revision, statistik m.m.

Ur Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,

Jörslagsanslag 1.000 000

Statistiska centralbyrån:

Statistik, register och prognoser, ramanslag 321 513000

1357 233 000

C Statlig personalpolitik m.m. l Statens lönc- och pensionsverk, ramanslag 40778 000 ba Statlig personaladministrativ informationsbehandling, förslagsanslag 1000 Statens arbetsgivarverk, ramanslag 40 600 000 Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering, Jförslagsanslag 28 000 000 Vissa trygghetsåtgärder för lärare, reservationsanslag 1000 Statens institut för personalutveckling:

Bidrag till myndighetsuppgifter 18 587 000

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 18 588 000 Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder,

Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, Jörslagsanslag 30 000 Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 7239000 Administration av statens personskadeförsäkring, m. m., förslagsanslag 6 200 000 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.,

förslagsanslag 2784 000 000

3255 449 000

Prop . 1988/89: 100

D Länsstyrelserna m. m.

l Länsstyrelserna m. m., förslagsanslag 1248 156 000

1248 156 000

E Polisväsendet

än Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag 604 996 000

[Sö Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet

SEE

Underhåll och drift av motorfordon m. m., förslagsanslag 130 197 000 a Gemensam kontorsdrift m. m. inom kvarteret Kronoberg,

förslagsanslag 1.000 [oa] Diverse utgifter. förslagsanslag 6 360 000

6781 600 000

F Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor

132 630 000

Kyrkliga ändamål Vissa ersättningar till kyrkofonden 28500 000 Bidrag till ekumenisk verksamhet 810.000

Bidrag till trossamfund. reservationsanslag 55515 000

BW Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor.

reservationsanslag 1813 000

86 638 000

H Ungdoms- och kvinnoorganisationer m. m.

Statens ungdomsråd, förslagsanslag 53447 000

to Bidrag till centrala ungdomsorganisationer m. m..

än Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, förslagsanslag 3029 000

DN Lotterinämnden, förslagsanslag | 1557 000 + Stöd till arbetskooperation m. m.. reservationsanslag 2500 000

182 065 000

+ Beräknat belopp. 46

Prop. 1988/89: 100

I Jämställdhetsfrågor I Jämställdhetsombudsmannen m. m., förslagsanslag 3688 000 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 12 360 000 16 048 000 Summa kr. 13420313000

XIV. Miljö- och energidepartementet Prop. 1988/89: 100

ÅA Miljö- och energidepartementet m. m. | Miljö- och energidepartementcet, förslagsanslag 27 223000 2 Utredningar m. m., reservationsanslag

— 15.000 000

42 223000

B Miljö I Statens naturvårdsverk, förslagsanslag 126 665 000 2 Miljövårdsinformation, reservationsanslag 9169 000

3¶Övervakning av miljöförändringar, m. m..

reservationsanslag 58992 000 4 Miljövårdsforskning. reservationsanslag 102 234000 5 Åtgärder mot luftföroreningar och försurning,

reservationsanslag 165 000 000 6 Särskilda projekt på miljövårdens område,

11 Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet,

17 Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,

reservationsanslag 7200 000 18 Åtgärder mot havsföroreningar, reservationsanslag 16 500 000 19 Utredningsverksamhet om CFC-föreningar,

reservationsanslag 3075 000 20 Internationella institutet för miljövänlig teknik m. m..

reservationsanslag 25 000 000

763172 000

C Energi

Statens energiverk: 1 Förvaltningskostnader. ramanslag 44638 000 2 Utredningar m. m. och information, reservationsanslag 14517 000 3 Elsäkerhet m. m.. reservationsanslag 1000 59 156 000 4 Statens elektriska inspektion, raämanslag 11 004 000 5 Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiområdet. förslagsanslag 1000 6 Encrgiforskning. reservationsanslag 293 588 000 7 Visst internationellt energisamarbete, förslagsanslag 26 889 000

Statens kärnkraftinspektion:

Prop. 1988/89: 100

Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB, reservationsanslag 48 000 000 Drift av beredskapslager, förslagsanslag 413679 000 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 248 850 000 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m., förslagsanslag 1000 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 21050000 Främjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag 2 500 000

1124721 000

Summa kr. 1930 116 000

XV. Riksdagen och dess myndigheter Prop. 1988/89: 100

ÅA Riksdagen

i Ersättningar till riksdagens ledamöter m. m.,

förslagsanslag 198 541 000 tu Riksdagsutskottens resor utom Sverige,

3 Utgivande av otryckta ståndsprotokotl, reservationsanslag 450 000 [0.0] Riksdagens byggnader, reservationsanslag 18 000 000

467 613 000

Riksdagens myndigheter Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, Jörslagsanslag 20735 000 Riksdagens revisorer och deras kansli, förslagsanslag 8558 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 6422 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, Jförslagsanslag 11 375 000

47 090 000

Summa kr. 514703 000

XVI. Räntor på statsskulden, m.m. Prop. 1988/89: 100

I Räntor på statsskulden, m.m... förslagsanslag += 58 000 000 000 + Beräknat belopp 51

XVII. Oförutsedda utgifter Prop. 1988/89: 100

I Oförutsedda utgifter, förslagsanslag 1000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1988 Prop. 1988/89: 100

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds

Föredragande: statsministern Carlsson och statsråden Feldt, Johansson, Freivalds. Hjelm-Wallén, Gradin, R. Carlsson, Sigurdsen, Lindqvist, Hulterström, Engström, Bodström, Göransson, Hellström, Thalén, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Dahl

Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90

Statsministern anför:

Regeringen beslutade den 15 december 1988 en ändring i departementsförordningen (1982: 1177) som träder i kraft den I januari 1989. Ändringen innebär en ganska betydande omfördelning av ärendegrupper mellan departementen som cen följd av de vid öppnandet av riksmötet 1988/89 anmälda förändringarna i regeringens sammansättning och arbetsfördelning. I sina huvuddrag innebär förändringen följande:

Till civildepartementet förs från justitiedepartementet ärenden om polisväsendet och från finansdepartementet pris- och konkurrensfrågor, frågor om näringsfrihet, konsumentpolitiska frågor samt frågor om avlöning och pension i offentlig anställning. Vidare förs till civildepartementet ungdomsfrågor och vissa lotteriärenden från jordbruksdepartementet samt jämställdhetsfrågor från arbetsmarknadsdepartementet. Till finansdepartementet förs från utrikesdepartementet frågor om konsolidering av utländska skulder samt ärenden om världsbanksgruppen, utom sådana ärenden som rör biståndspolitiska aspekter av världsbankens agerande i IDA-länder och i programländer för svenskt bistånd.

Kommunikationsdepartementet tillförs ärenden om registrering av fritidsbåtar från jordbruksdepartementet. Bostadsdepartementet tillförs idrottsfrågor från jordbruksdepartementet och industridepartementet tar från jordbruksdepartementet över frågor om rekreation och turism. Slutligen förs frågor om regionalpolitiken till arbetsmarknadsdepartementet från industridepartementet.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att omfördela medel under berörda anslag till departementen m. m. under de olika huvudtitlarna på så sätt att den ändrade ärendefördelningen mellan departementen kan komma till uttryck i anslagsbelastningen under innevarande budgetår (prop. 1988/89:25 bil. 4, FiU 8, rskr. 67).

Förslaget till statsbudget för nästa budgetår bör utformas med utgångspunkt i den nya departementsorganisationen. Som en följd av detta före- in [yT

dras de anslag, vilkas underliggande ämnesområden den 1 januari 1989 Prop. 1988/89: 100 byter departementstillhörighet. redan vid dagens regeringssammanträde i underprotokollen för de nya departementen.

Statsråden föredrar härefter inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. Anförandena och i förekommande fall översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för respektive departement.

Statsrådet Feldt anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbudget för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet

med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen Bilaga 1 Gemensamma frågor . Bilaga 2 Kungliga hov- och slottsstaterna (första huvudtiteln) | Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Bilaga 5 Försvarsdepartementet | (fjärde huvudtiteln) Bilaga 6 Socialdepartementet (femte huvudtititeln) Bilaga 7 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) | Bilaga 9 Utbildningsdepartementet | |

(åttonde huvudtiteln) | | a Bilaga 10 Jordbruksdepartementet | oo

(nionde huvudtiteln) | Bilaga II

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1988/89: 100 (tionde huvudtiteln) Bilaga 12 Bostadsdepartementet (elfte huvudtiteln) Bilaga 13 Industridepartementet (tolfte huvudtiteln) Bilaga 14 Civildepartemeniet (trettonde huvudtiteln) Bilaga 15 Miljö- och energidepartementet (fjortonde huvudtiteln) Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter (femtonde huvudtiteln) Bilaga 17 Räntor på statsskulden (sextonde huvudtiteln) Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 19

Beredskapsbudget för |

totalförsvaret Bilaga 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 An 'n

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1989 EN

js fra es

.

Finansplanen Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1988

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till budgetpropositionen 1989 såvitt avser finansplanen

Finansplan

I Den ekonomisk-politiska strategin

Omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 har tillsammans med en förbättrad världskonjunktur medfört en markerad omsvängning av Sveriges ekonomiska läge jämfört med krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Underutnyttjande av resurser och växande arbetslöshet hår vänts till högt kapacitetsutnyttjande och It det närmaste full sysselsättning. Ett starkt pris- och kostnadstryck har blivit följden.

Detta medför nya uppgifter och nya problem. Den höga pris- och lönestegringstakten utgör ett allvarligt hot mot sysselsättningen och den ekonomiska stabiliteten. Den ekonomiska politikens främsta uppgift är därför i det kortare perspektivet att pressa tillbaka inflationen utan att arbetslösheten ökas, och i det medellånga perspektivet att skynda på produktivitetstillväxten och säkra en sådan internationell konkurrenskraft att full sysselsättning och tryggad materiell välfärd för hela folket kan värnas. För detta krävs en kombination av stram efterfrågepolitik och utbudsstimulerande åtgärder.

Den tredje vägen

Den ekonomiska politiken lades om 1982, i syfte att hävda sysselsättningen och förbättra det låga sparandet. Uppgiften var att både arbeta och spara

I Riksdagen 1988189.1 saml. Nr 100. Bilaga I

Sverige ur krisen. Den tredje vägens ckonomiska politik innebar i sitt inledande skede en kraftig förstärkning av konkurrenskraften. En devalve- Bil. 1 ring av kronan underbyggdes av en stram budgetpolitik. Penningpolitiken och näringspolitiken lades om. Tillsammans med en förbättrad internationell konjunktur ledde detta till både ökad efterfrågan och förstärkt utrikeshandel.

Resultaten blev goda. Tillväxten ökade. produktiviteten steg, näringslivets lönsamhet förbättrades och investeringarna ökade. Bytesbalansen förstärktes, arbetsmarknaden började efter hand förbättras, den offentliga utgiftsökningen bringades under kontroll och budgetunderskottet minskades.

Inflationen kunde emellertid först gradvis bringas ned: 1983 uppgick den till 9 procent, 1984 till 8 procent, och 1985 till 7 procent. Under 1986 sjönk den till 4 procent — dock främst på grund av oljeprisfallet. Därefter steg inflationen igen, och 1988 beräknas den ha blivit 6 procent.

Inflationen har härigenom kommit att ligga på en nivå som överstiger den i våra viktigaste konkurrentländer, vilket medfört att konkurrenskraften gradvis har urholkats. Kapacitetsbrist har dessutom bromsat exporttillväxten. |

Samtidigt har den privata konsumtionen ökat snabbt sedan 1984. Både 1986 och 1987 steg den privata konsumtionen med ca 4 procent i volym. Orsakerna är flera. För det första har realinkomstökningarna varit betydande, samtidigt som en stark stegring av förmögenhetsvärdena på bl.a. aktier och småhus ägt rum. För det andra har de stigande reallönerna och förmögenhetsvärdena bidragit till att hushållens optimism — och därmed villighet att belåna sina växande förmögenheter — ökat. För det tredje har avregleringen på kreditmarknaden gjort det möjligt för hushållen att kraftigt öka sin skuldsättning. Sammantaget har dessa faktorer medfört att hushållssparandet fallit och att den privata konsumtionen ökat snabbt, vilket i sin tur dragit med sig en stark ökning av importen.

Ekonomiska problem

Den svenska ekonomin uppvisade under 1988 en bild av påtaglig styrka. Arbetslösheten var bara drygt I 1/2 procent, och reallöner och investeringar steg avsevärt. Detta läge ser ut att i stort sett bestä under 1989. Bytesbalansunderskottet ökar visserligen något och investeringstillväxten avtar, men arbetslösheten väntas förbli låg.

Denna bild döljer emellertid en rad problem.

1) Den snabba pris- och lönestegringstakten är inte långsiktigt förenlig med en ekonomi i balans. I långtidsutredningar och i andra sammanhang har det klargjörts att en fortsatt snabb pris- och lönestegringstakt medför en urholkning av konkurrenskraften. vilket på längre sikt försämrar bytesbalansen, ökar Sveriges skuldsättning i utlandet och medför att arbetslösheten åter börjar stiga.

I den preliminära nationalbudgeten räknas med en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 7 procent även 1989. Det bör understrykas att denna utveckling, om den realiseras, inte är förenlig med [NS

såväl under 1989 som under de därpå följande åren, ges en sådan inriktning Bil. 1 att inflationstendenser hälls utlbaka.

2) Det är fallande oljepriser, sjunkande dollarkurs och höjda exportpriser på världsmarknaden för bl.a. skogsprodukter som gjort att försämringen av bytesbalansen blivit begränsad. Lönekostnadernas snabba stegring medför att den förstärkning av konkurrenskraften som vanns genom devalveringen 1982 delvis har ätits upp. Samtidigt har produktiviteten utvecklats något svagare än i omvärlden. I längden kommer dock inte draghjälp utifrån, t.ex i form av sänkta oljepriser eller snabbt växande marknader, att kunna fortsätta att neutralisera en svag produktivitetsökning och alltför snabba lönestegringar.

3) Kapacitetsbrist hämmar produktionen. Detta gäller både arbete och kapital. Flaskhalsar driver upp priser och kostnader och bidrar till att den utlandskonkurrerande industrin inte förmår möta den efterfrågan som riktas mot svensktillverkade varor. Detta. tillsammans med det faktum att den svenska exportindustrin är relativt sett svag på vis a marknader som växer snabbt, leder till bytesbalansproblem.

4) Hushäållssparandet är negativt. Detta beror bl.a. på omfattningen av de offentliga försäkringssystemen i kombination med de låga lånekostnaderna efter skatt. Det svaga hushållssparandet är en viktig faktor bakom det låga totala sparandet i Sverige.

5) Det offentliga sparandet har visserligen förbättrats kraftigt sedan början av 1980-talet, men det riskerar att försvagas under kommande år. Förstärkningen av statsbudgeten de senaste åren är delvis resultatet av stora nominella lönestegringar, som medfört automatiska ökningar av statens skatteintäkter. De senaste årens långtidsbudgetar och treärskalkvler visar emellertid risken för att det offentliga sparandet äter börjar försämras. Det finns också anledning att ägna stor uppmärksamhet åt de finansieringsproblem som kan komma att uppträda i socialförsäkringssektorn.

Den ekonomiska politikens inriktning

Den ckonomiska politiken under den kommande mandatperioden måste, mot denna bakgrund. inriktas på att dels dämpa den inhemska pris- och kostnadsstegringen, dels stimulera produktiviteten och den långsiktiga tillväxten.

Årets budgetförslag är stramt. Statsutgifterna ökar med mindre än 196. För första gången sedan början av 1960-talet redovisas därmed ett förslag till en totalbalanserad budget. Den starka förbättring av statsfinanserna som har ägt rum de senaste åren är glädjande och i ett internationellt perspektiv anmärkningsvärd.

Särskilda åtgärder vidtas samtidigt för att under 1989 kyla ned överhettningen i byggsektorn 1 storstadsregionerna.

Regeringen kommer också att föreslå en indragning av vinstmedel från företagen. Detta bör ske genom att en särskild skatt tas ut på företagsvinsterna under år 1989. Skatten bör i huvudsak baseras på underlaget för vinstdelningsskatt och utgå med 15 42. Den särskilda vinstskatten bör inte

vinstskatten åstadkoms en vinstindragning om ca 3,5 miljarder kronor. I Bil. I sammanhaget kommer regeringen vidare att föreslå att det fasta fribeloppet för vinstdelningsskatten — och därmed också för den särskilda vinstskatten — skall vara 2 milj. kr. (f.n. är det fasta fribeloppet 1 milj. kr.).

Detta torde verka dämpande på lönestegringstakten, redan under 1989, och framför allt under 1990. Det är nödvändigt att den nominella löneökningen begränsas. Skulle den fortsätta att öka i samma takt som under 1988, riskerar resultatet att bli en fortsatt hög inflation och en försämring av bytesbalansen.

Den strama finanspolitiken måste kombineras med åtgärder som dämpar kostnaderna, ökar utbudet och stärker produktiviteten i den svenska ekonomin, Sädana ätgärder spelar stor roll, såväli det kortare, stabiliseringspolitiska perspektivet som i ett längre perspektiv.

Om kostnadssänkande, utbudsstimulerande åtgärder kombineras med en stram efterfrågepolitik kan inflationen dämpas utan negativa effekter på sysselsättningen. Den typ av åtgärder som då kommer i fråga har i sig ofta även långsiktiga. produktivitetshöjande effekter.

Sådana är synnerligen viktiga. I fortsättningen är det inte med hjälp av sänkta reallöner som den svenska exporten bör vinna sina framgångar på världsmarknaden. Tvärtom är uppgiften att löpande öka produktiviteten och höja kvaliteten på svensktillverkade varor och tjänster, så att utrymme skapas för ökande reallöner, stigande standard samt investeringar som kan förbättra miljön.

Mot den bakgrunden blir följande uppgifter angelägna för den ekonomiska politiken de närmaste åren:

e Rerionalpolitiken aktiveras för att stimulera tillväxten i områden där det

finns ledig kapacitet samt dämpa expansionen för att på så sätt motverka

ytterligare flaskhalsar i storstäderna. Kompetenshöjning. utbildning i

regionerna och en utbyggnad av infrastrukturen över hela landet är här av

stor betydelse, liksom den skärpning av byggregleringen som tidigare

genomförts. e Det krävs en omfattande skattereform. Det nuvarande skattesystemet

medför att löneökningarna drivs upp, att sparandet försvagas och att

skatteplanering stimuleras. Skattesystemet misslyckas därmed också med

att uppfylla de krav på utjämning och rättvisa som ställs. Därför måste

skattesystemet förändras och göras mer rättvist. Arbete och sparande

måste stimuleras genom lägre skattesatser och bredare skattebaser.

Skatteplanering måste bekämpas. Kapitalbeskattningen skall skärpas och

göras mer effektiv och neutral. Företagsbeskattningen måste reformeras,

så att den blir mer neutral och stimulerar kapitalets rörlighet mer än i dag. e Utslagningen från arbetslivet mäste minskas. Dagens omfattande utslag-

ning innebär mänskligt lidande, samtidigt som den är ekonomiskt kostsam

och minskar arbetsinsatserna i samhället. Här kan viktiga insatser göras av

den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen. Åtgärder för att minska

långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar är också av stör vikt för

att öka arbetskraftsdeltagandet.

e Arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta att bedrivas aktivt och ytterligare förskjutas från efterfrågestimulans (beredskapsarbeten. rekryterings- Bil. I stöd och ungdomslag) till utbudsstimulans i form av förmedlingsinsatser, utbildning och andra rörlighetsfrämjande åtgärder. Flyktingar och andra invandrare bör ges möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden snabbare än i dag. e Arbetskraftsutbudet kan stimuleras även på andra sätt. Inte minst viktigt är det att förbättra incitamenten för de pensionärer som så önskar att fortsätta i arbetslivet. De förslag om förändrad beskattning av pensionärer som redan lagts fram är ett steg i den riktningen. e Den offensiva industripolitiken måste drivas vidare. med sikte på att underlätta en smidig strukturomvandling. Detta är viktigt både för att omställning skall kunna ske i socialt acceptabla former och för att stimulera tillväxten i konkurrenskraftig industri. Ett centralt inslag i en sådan politik är insatser för att ta till vara de tillväxtmöjligheter som ett högt nyföretagande och en expansiv småföretagssektor ger. e Infrastrukturen måste byggas ut, samtidigt som ökad hänsyn tas till kravet på en god miljö. Framför allt är en utbyggnad av kommunikationerna väsentlig. Här pågår en modernisering av statens Järnvägar, vägnätet och inrikesflyget. Den modernisering av telenätet som nu sker är av stor betydelse för att få till stånd ett telekommunikationssystem som täcker hela landet och som gör det möjligt att sprida tillväxten mer jämnt. e En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik ekonomisk politik är en förutsättning för en aktiv miljöpolitik. Detta innebär att miljön värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs. Miljöhänsyn måste prägla verksamheten i alla samhällssektorer. e Det är angeläget att åstadkomma en högkvalitativ utbildning på alla nivåer och ett flexibelt utbildningssystem. Det behövs fler högt utbildade ingenjörer och forskare. Svenskt näringsliv har en hög FoU-andel, men den borde kunna omsättas i större produktivitetsförbättringar och fler innovationer. Åtgärder för att stimulera en bred användning av ny teknik inom näringslivet är därför viktiga. Samtidigt mäste den unikt svenska formen av breddutbildning av de anställda i ny teknik drivas vidare och kvaliteten i den grundläggande utbildningen i skolan hävdas. e Det är nödvändigt att slå vakt om och förstärka frihandeln för att hälla uppe konkurrenstrycket i den svenska ekonomin och hålla nere prisstegringarna. Avvecklingen av de kvantitativa handelsrestriktionerna för TEKO-produkter är ett exempel på en ätgärd i detta syfte. e Svenska varor och tjänster måste få tillgång till den inre marknad som skall upprättas i Västeuropa 1992. Det är en central uppgift för politiken att göra Sverige delaktigt i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. så att vår export inte diskrimineras. e Liberaliseringen av valutaregleringen bör fortsätta. De delar av regleringen som finns kvar har blivit allt mindre effektiva och tiden är mogen att i allt väsentligt avveckla dem. En förutsättning för avregleringen är att en

'n fullgod skattekontroll kan upprätthållas.

e I åtskilliga branscher med begränsad konkurrens finns möjligheten att

pressa priser och kostnader genom avregleringar. minskade subventioner Bil. I

och ökad konkurrens. Det gäller inte minst livsmedelssektorn och

bostadssektorn. En särskild utredning får nu i uppgift att undersöka

möjligheterna att skärpa konkurrensen på viktiga områden. e Inom den offentliga sektorn torde finnas goda möjligheter att höja utbytet

av de insatta resurserna. Betydande effektivitets- och välfärdsvinster

borde stå att vinna genom strukturomvandling, som för över resurser från

verksamheter och utgiftsområden med mindre välfärdsutbyte till aktivite-

ter med större effekter i form av rättvisare fördelning och större social

trvgehet. e För att undvika skattehöjningar och dämpa inflationstrycket blir det

nödvändigt att utforma en långsiktig strategi för hur de offentliga

utgifternas ökning skall kontrolleras och hållas tillbaka. Inte minst viktigt

blir det att analysera orsakerna till bakom de snabbt och automatiskt

stigande kostnaderna i de stora transtfereringssystemen. såsom sjukförsäk-

ringen, arbetsskadetörsäkringen och räntebidragssystemet.

I det följande redovisas riktlinjer och en rad förslag på dessa olika områden. De syftar till att lösa de problem den svenska ekonomin står inför i dag: överhettning och brist på kapacitet i stället för som tidigare stor arbetslöshet och svag efterfrågan. Nu är uppgiften att föra en politik för ökat utbyte av insatta resurser. dvs. effektivitet. samt tillväxt och balans.

För det krävs att ekonomin fungerar bättre. Stabiliseringspolitikens uppgifter ändrar karaktär. medan struktur- och allokeringsfrågor får en allt större betydelse. Så drivs den tredje vägens politik vidare. Målen för den ekonomiska politiken är oförändrade — full sysselsättning utan inftation. god ekonomisk tillväxt. balans i de utrikes affärerna och en rättvis fördelning av resurserna — men medlen mäste anpassas till den nya ekonomiska situationen.

2¶Den internationella ekonomin

Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området var gynnsam under 1988. BNP-tillväxten uppgick till ca 452 för OECD-området som helhet och till ca 3.54 för Västeuropa. De farhågor som en tid hystes för att en lågkonjunktur skulle följa i börskrisens spår har inte besannats. Internationellt samordnade insatser för att ästadkomma en tillräcklig likviditet i det finansielta systemet bidrog till att mildra de negativa effekterna av börsfallen. Dessutom visade sig styrkan i den ekonomiska tillväxten från mitten av 1987 ha varit underskattad. Det tidigare oljeprisfallet och nedgången i inflationen gav bestaende positiva effekter. vilket bidrog till att den internationella konjunkturen stärktes.

Tillväxten tycks nu i flera länder vara grundad på bättre produktivitetstillväxt och ökade investeringar. Näringslivets fasta investeringar växte 1988 med över 1067. 1 OECD-länderna, vilket är en påtaglig förbättring jämfört med tidigare år under 1980-talet. Den ökade investeringsverksamheten 6

sätt på vilket börskrisen hanterades — har fått en större tilltro till stabiliteten i Bil. 1 det ekonomiska systemet och dess förmåga att klara störningar. Sannolikt har också utbudsstimulerande åtgärder och insatser för en bättre fungerande ekonomi i flera länder bidragit till en starkare tillväxt och en större förmåga att klara störningar. Särskilt tycks detta gälla Västeuropa. där tillväxten tidigare under 1980-talet varit mycket svag.

Inflationsförväntningarna var fortsatt dämpade i många OECD-länder under 1988. I åtskilliga länder har den snabbare produktivitetstillväxten dessutom möjliggjort löneökningar utan ökad inflation. I Förenta staterna har en kraftig förbättring av sysselsättningsläget ägt rum utan att inflationen skjutit fart. Det motsatta gäller dock för Storbritannien, där en förbättring av arbetsmarknadsläget åtföljts av högre inflation.

Utvecklingen i OECD-länderna gynnades 1988 av att efterfrågan från länder utanför OECD-området. främst u-länderna, ökade. Till detta medverkade dels att anpassningsansträngningar i många skuldländer börjat ge resultat, dels att en rad råvarupriser höjts, främst för metaller och mineraler. . För oljeexporterande u-länder har utvecklingen varit mindre gynnsam, då oljepriset fallit under året. En ljusning för dessa länder kan dock ses i att OPEC cnats om produktionsnedskärningar, vilka kan leda till att oljepriset hålls uppe.

Utsikterna för OECD-länderna 1989

Vissa av de faktorer som sedan en tid stimulerat tillväxten är av övergående natur. Den starka kreditexpansion för hushållen som i flera länder följt på avregleringar av kreditmarknaderna kan inte förväntas fortsätta i samma omfattning. Den penningpolitiska åtstramning som successivt genomförts sedan början på sommaren 1988 kan väntas bidra till att dämpa expansionen. För de länder som nått ett högt kapacitetsutnytjande kommer tillväxten efter hand att anpassas till ökningen av produktionskapaciteten.

Samtidigt som flera tillväxtbefrämjande faktorer sälunda successivt klingar av är andra mer bestående. Åtgärder för att förbättra eckonomiernas funktionssätt har stor betydelse och kan förväntas bli ännu viktigare. Inte minst arbetet på att stärka den ckonomiska integrationen i Västeuropa kan visa sig bli mycket betydelsefullt. :

För OECD-området som helhet förväntas, mot denna bakgrund, en BNP-tillväxt på ca 396 1989 och 2.544 1990. Det betyder att den mycket starka tillväxten det senaste året gradvis dämpas, men att den ändå blir tämligen god.

Utsikterna för den internationella ekonomin är dock osäkra. En risk är att inflationen åter börjar stiga i flera av de ckonomier som nu befinner sig i ett överhettat läge och att de finansiella marknadernas förtroende-för regeringarnas förmåga att komma till rätta med inflationsproblemet därigenom: försvagas.

I flera länder finns en beredskap för åtgärder som i god tid kan sättas in för att förhindra att en uppgång sker i inflationen och att inflationsförväntningar åter får fäste i ekonomierna. Det är önskvärt med tidiga och bestämda

ingripanden vid en inflationsuppgång. Annars är sannolikheten stor att räntorna stiger och växelkurserna ändras i en utsträckning och i en takt som Bil. 1 riskerar att ge starkt negativa återverkningar på tillväxt och sysselsättning i världsekonomin.

Bedömningen som här görs om cen inflationstakt på ca 496 för OECDområdet de kommande två ären är således osäker. För svenskt vidkommande är det väsentligt att notera att flera av Sveriges viktigare konkurrentländer på världsmarknaden, däribland Förbundsrepubliken Tyskland, beräknas få en klart lägre inflation än detta genomsnitt.

En annan riskfaktor är obalanserna i det internationella handelsutbytet. Visserligen har obalanserna mellan USA, Japan och Västeuropa minskat under de senaste två åren, men utan ytterligare ekonomisk-politiska insatser är risken stor för att anpassningen nu bromsas upp. Även i detta fall kan resultatet bli att marknaderna driver fram skarpa kast i räntor och växelkurser.

För en sådan utveckling talar bedömningen att den inhemska efterfrågan i Förenta Staterna kommer att öka i stort sett i takt med övriga OECDländers, efter att ha ökat längsammare under 1988. För Japans del förväntas tillväxten av den inhemska efterfrågan även fortsättningsvis ligga högt. För Förbundsrepubliken Tyskland, däremot, förväntas den inhemska efterfrågan de kommande två ären växa långsammare än OECD-genomsnittet med åtföljande risk för brist på anpassning. Det västtyska bytesbalansöverskottet, mätt som andel av BNP, har i själva verket ökat under senare tid.

Även med en mer optimistisk bedömning av den amerikanska externa anpassningen finns risker för stora balansproblem i Västeuropa. Länder som redan i utgångsläget har underskott i bytesbalansen riskerar att få ta en större del av anpassningsbördan än länder med överskott.

För att undvika att den externa anpassningen avstannar, liksom för att undvika en starkare inflationsutveckling, är det väsentligt att konsumtionstillväxten dämpas och att sparandet ökar i den amerikanska ekonomin. En finanspolitisk åtstramning i Förenta staterna framstår som nödvändig. Den nya administrationens viktigaste uppgift i det korta perspektivet blir därför att övertygande visa att man resolut angriper budgetunderskottet.

Det förblir en viktig uppgift för överskottsländerna att åstadkomma en utveckling av inhemsk efterfrågan som bidrar till att bytesbalansöverskotten minskar. Det skulle mildra bytesbalansproblemen för övriga länder i Västeuropa och inte utsätta dessa för krav på större åtstramningsatgärder än vad den interna situationen påkallar.

Det finns också skäl att understryka allvaret i arbetslöshetssituationen. Arbetslösheten i OECD-området har kommit ned från en genomsnittlig nivä på nära 94 år 1983 till ca 7.546 1988. Trots att de ekonomiska utsikterna inbegriper en fortsatt relativt stark produktionstillväxt. väntas emellertid inte arbetslösheten minska ytterligare. Speciellt svår är situationen i Västeuropa där arbetslösheten ligger kvar på över 1096.

En faktor som gör arbetslösheten särskilt svår att komma till rätta med är att regeringarna i flertalet länder menar att det ekonomiska läget försvårar generella insatser för att öka sysselsättningen. Sådana åtgärder skulle, fruktar man, riskera att underblåsa inflationen.

Den höga arbetslösheten har därmed fått en allt mer permanent och svårbemästrad karaktär. För att öka sysselsättningen blir det nödvändigt att Bil. I genomföra strukturförändringar i OECD-länderna. Inte minst gäller detta sådana insatser som vi i Norden haft erfarenhet av, nämligen arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att göra arbetsmarknaden mer effektiv och underlätta flexibilitet och rörlighet. Intresset för sådana insatser har ökat i flera länder, vilket kan inge förhoppningar om en mera ambitiös sysselsättningspolitik i vår omvärld.

Utvecklingsländernas problem

För utvecklingsländerna har det senaste äret innehållit både positiva och negativa inslag. Deras samlade utlandsskuld, mätt som andel av exporten, har fortsatt att minska. Tillväxten är emellertid alltjämt svag bland utvecklingsländerna som grupp, och för många av de fattigaste är den lägre än befolkningsökningen. En varaktig förbättring av utvecklingsländernas situation beror både på deras egna anpassningsåtgärder och på den ekonomiska utvecklingen i industriländerna. Det är också angeläget att framsteg görs vad gäller avveckling av handelshinder. För de allra fattigaste länderna krävs ett betydande nettotillskott av resurser utifrån.

Skuldproblemen gör åtgärder som främjar tillväxten både i utvecklingsoch industriländerna viktiga. Många medelinkomstländer har stora svarigheter att klara sin skuldtjänst. och det finns risk att viljan till fortsatt anpassning minskar om den ekonomiska tillväxten förblir långsam. Det är nödvändigt att inom ramen för den nuvarande skuldstrategin finna skuldlösningar och anpassningsprogram som kan accepteras av både långivare och låntagare. Det är också nödvändigt att uppnå en större medverkan från de privata bankerna.

För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna är situationen fortfarande mycket svär. Dessa länder är i det närmaste helt utan kreditvärdighet och deras skulder fortsätter att stiga trots upprepade omförhandlingar. Under det gångna året har dock enighet kunnat näs, bl.a. inom valutafondens och världsbankens ram, om särskilda finansieringsinsatser för dessa länder. I den s.k. Paris-klubben nåddes ocksä, bl.a. efter agerande från svensk sida, under 1988 en överenskommelse om särskilt förmånliga konsolideringsvillkor för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Överenskommelsen gäller de länder i denna kategori som genomför av internationella valutafonden stödda strukturanpassningsprogram. Den bör kunna bidra till att underlätta deras situation.

3¶Sveriges ekonomi

3.1¶Utvecklingen 1988 och 1989

Bedömningarna av konjunkturutsikterna för 1988 har varierat kraftigt under det senaste året. Det gäller såväl den internationella utvecklingen som prognoserna för den svenska ckonomin. Det preliminära utfall för 1988 som 9

nu föreligger tyder på en starkare BNP-tillväxt än vad som förutsågs i början — Prop. 1988/89:100

av året. BNP-tillväxten beräknas nu till 2.896 1988. Den bars i högre grad upp Bil. 1 av export och investeringar och i mindre utsträckning av privat konsumtion än vad som tidigare förutsågs. Pris- och lönestegringen blev större än vad som förutsåps i våras.

År 1988 blev det sjätte året i rad med en relativt god konjunktur, se diagram 1. Den genomsnittliga BNP-tillväxten under perioden 1982-1988 var 2.556 per är. Antalet sysselsatta har under samma period ökat med över 200 000 personer och den öppna arbetslösheten har reducerats från toppnivån på ca 396 1983 till beräknade 1,69: 1988.

Diagram 1 BNP-tillväxt Procentuell förändring

449 TT TA

1980 1982 1984 1986 1988

Försörjningsbalans Den privata konsumtionen har ökat starkt under senare år. Mellan 1984 och 1988 steg den med sammanlagt 1596. Ökningstakten har emellertid gått ned något under 1988. Särskilt gäller det inköpen av s.k. sällanköpsvaror, för vilka ökningstakten dämpats från 8 å 996 per år 1986 och 1987 till ca 496 1988. De senaste årens försämring av hushållens sparkvot beräknas ha upphört 1988.

En viktig förklaring till den starka konsumtionsökningen under senare år är den avreglering av kreditmarknaden som genomfördes i slutet av 1985. Avregleringen gjorde det lättare för hushållen att låna pengar. I kombination med förbättrade realinkomster, stigande förmögenheter och optimistiska förväntningar om framtiden resulterade avregleringen i en kraftig kreditexpansion. Nettoutlaningen från banker, finansbolag och bostadsinstitut till hushåll beräknas ha ökat med över 260 miljarder kr. under åren 1986-1988.

Det är naturligt att en avreglering av det slag som genomfördes i slutet av 1985 leder till att hushållens inköp av bilar och andra varaktiga varor ökar 10

som har skett under 1988 och förväntningar om minskade bilinköp 1989 tvder Bil. 1 på att anpassningen nu till väsentlig del har genomförts. Det talar för en svagare privat konsumtionsökning 1989 trots att hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka I ungefär samma takt 1989 som 1988.

Vidare kan noteras att det blir allt dyrare att låna pengar. Under 1970-talet var realräntan efter skatt på vanliga hushållslån negativ. Under senare år har emellertid realräntan på hushållslån stigit påtagligt. Det är en följd dels av att räntenivån har stigit samtidigt som inflationen har sjunkit, dels av de avdragsbegränsningar som genomfördes i samband med omläggningen av inkomstskatten 1983-85. Den genomgripande reformering av skattesystemet som nyligen har aviserats kommer dessutom, främst till följd av sänkta marginalskatter, att innebära bättre skattevillkor för sparande och viterligare begränsningar i värdet av ränteavdragen. Även detta torde redan på kortare sikt minska hushållens benägenhet att ta nya lån och därmed bidra till ett ökat sparande och en dämpning av utlåningsexpansionen. Den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 292 1989, se tabell 1.

Tabell I Försörjningsbalans

Miljarder kr.. Procentuell volymändring löpande priser

! Förändring i procent av föregående ärs BNP.

Den offentliga konsumtionen har under senare är ökat betydligt långsammare än den privata konsumtionen. Antalet statsanställda har minskat med ca 3 000 personer per år. Stigande inköp av varor och tjänster från näringslivet beräknas dock resultera i en viss ökning av den statliga konsumtionen 1989. Även inom den kommunala sektorn har expansionen under senare år varit betydligt långsammare än under 1970-talet. Under 1987 och 1988 ökade emellertid den kommunala konsumtionen med ca 27 per är. Även 1989 bedöms den kommunala konsumtionen öka med 254. Expansionen kan dock komma att hållas tillbaka av brist på arbetskraft.

Bruttoinvesteringarna har ökat mycket snabbt 1987 och 1988. God lönsamhet. högt kapacitetsutnyttjande och optimistiska framtidsförväntningar har bidragit till denna utveckling. Kapacitetsutnyttjandet i byggsektorn är nu mycket högt. En rad åtgärder har sedan hösten 1986 vidtagits för att dämpa överhettningen i byggsektorn och öka utrymmet för bostadsbyggande.

Enkäter under hösten 1988 tyder på en fortsatt ökning av industriinvesteringarna 1989. Även bostadsbyggandet väntas ligga på en hög nivå. Bil. I Minskade subventioner till ombyggnadsverksamheten och rambegränsningar väntas dock medföra en kraftig reducering av denna del av investeringarna 1989. Ökningstakten för de totala investeringarna bedöms bli svagare 1989 än 1988.

Dessa prognoser för konsumtion och investeringar innebär sammantagna att inhemsk efterfrågan ökar långsammare 1989 än 1988. Denna avmattning i efterfrågeökningen medför — tillsammans med den senare beskrivna utvecklingen av utrikeshandeln — att BNP-tillväxten beräknas stanna vid 1,74 1989.

Konkurrenskraft och utrikeshandel

De svenska industriföretagens konkurrenskraft är fortfarande i väsentliga avseenden god. Lönsamheten är hög och har under 1988 stärkts ytterligare. Investeringsaktiviteten är omfattande och stigande. Kapaciteten byggs nu successivt ut och antalet sysselsatta i industrin ökar. Endast en tredjedel! av industriföretagen uppger att bristande efterfrågan begränsar tillväxten. De flesta anger istället brist på arbetskraft och otillräcklig kapacitet vid produktionsanläggningarna som de främsta hindren för expansion.

J andra avseenden har dock utvecklingen de senaste åren blivit allt mer problematisk. Produktivitetsutvecklingen har varit svag. Lönekostnaderna har ökat betydligt snabbare än i konkurrentländerna. Även prisökningarna har varit större än i andra länder. Skillnaden har förstärkts det senaste året. Särskilt på hemmamarknaden har de svenska företagen höjt sina priser under 1988. Detta försvagar de svenska produkternas ställning jämfört med importvaror.

Den höga lönsamheten i näringslivet kan snabbt förbytas i stora problem om lönekostnadsökningarna fortsätter att vara högre än i omvärlden. Den nuvarande höga vinstnivän är till stor del en följd av att försäljningsvolymerna har ökat de senaste ären. En svagare volymutveckling framöver kan i kombination med höga lönekostnadsökningar snabbt pressa ned lönsamhet och investeringar. Försök att motverka denna press på lönsamheten genom att höja priserna kan lätt leda till ytterligare minskningar av försäljningsvolymen.

Den internationella utvecklingen beräknas leda till att marknaden för de svenska exportföretagen ökar med 590 1989 när det gäller bearbetade varor. Till följd av i första hand kapacitetsbegränsningari de svenska industriföretagen beräknas exporten av bearbetade varor öka något mindre eller med ca 456. Andra delar av exporten beräknas utvecklas något svagare än exporten av bearbetade varor. Den samlade exporten av varor och tjänster skulle därmed kunna öka med ca 346. Importen förutses öka långsammare 1989 än under tidigare år. på grund av att den inhemska efterfrågetillväxten mattas av.

Under 1988 har priserna i utrikeshandeln utvecklats på ett sätt som varit gynnsamt för Sverige. Stigande priser på skogsprodukter och fallande priser på oljeprodukter förstärkte handelsbalansen. Även under 1989 förutses en

förbättring av bytesförhållandet. Oljepriset har antagits bli i genomsnitt 15 Prop. 1988/89:100 dollar per fat. Bil. 1

Handelsbalansen beräknas mot denna bakgrund ge ett betydande överskott även 1989, se tabell 2. Tjänste- och transfereringsbalansen beräknas däremot uppvisa ett ännu större underskott. De senaste årens kraftiga försämring av tjänstebalansen beror i första hand på ett stigande underskott i turistnettot, vilket beräknas öka till drygt 15 miljarder kr. 1989. Även transfereringsnettot beräknas försämras 1989. Detta följer av att ränteutgifterna ökar på grund av underskotten i bytesbalansen och en stigande internationell räntenivå.

Tabell 2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

Bytesbalansens underskott beräknas öka från ca 10 miljarder kr. 1988 till ca 14 miljarder kr. 1989. I detta sammanhang kan noteras att riksbanken har reviderat statistiken över tjänstehandeln för åren 1981-1987. Bytesbalansens utveckling enligt den nya statistiken redovisas i diagram 2.

Diagram 2 Bytesbalans Procentandel av BNP 4 4 rJ r2 1 m//N

-— Fr —2 rp —3

4 rr rr rr fr rr ror tr tr rt -A4

1970 1973 — 1976 1979 1982 1985 = 1988

Bil. I

På den privata arbetsmarknaden präglades 1988 ärs avtalsrörelse av förbundsvisa förhandlingar. Avtalen inom de olika förbundsområdena uppvisar stora skillnader bl. a. i fråga om lönenivåer, kostnadsfördelning och avtalsperioder. Flertalet avtal är ettåriga, även om det förekommer tvåårsavtal i vissa branscher. Lönceökningarna har i flera fall fördelats så att betydande kostnadsökningar uppstår 1989. Till de förbundsvisa avtalen kommer den lokala lönebildningen, som också uppvisar stora variationer mellan olika branscher.

Inom den kommunala sektorn träffades tväårsavtal. Avtalen innebär måttliga lönenivåökningar för 1989. Kostnadsökningarna blir dock större genom att avtalen medför överhäng från 1988. Avtalen innebär vidare att förutsättningarna för en lokal lönebildning i kommunsektorn ökar, I vilken utsträckning detta leder till ökade lönekostnader i kommuner och landsting kan bedömas först när en samlad genomgång av de lokala förhandlingarna har skett.

Inom det statliga området tecknades ettårsavtal. Avtalet innebär samman- Jagda lönenivåökningar om 6.656. Kostnaderna fördelas med 4,5£6 1988 och drygt 296 1989. Till de avtalade löneökningarna kommer också s. k. struktureffekter. Dessa löneökningar - som främst beror på att vissa regler i det statliga lönesystemet innebär automatiska lönepåslag efter viss tids tjänstgöring — har under senare tid uppgått till mellan 1/2 och 194 per år.

Såvitt nu kan bedömas uppgick lönekostnadsökningarna för hela arbetsmarknaden till ca 7,54 1988. Detta innebär att löneökningstakten i Sverige fortsatte att väsentligt överstiga den i våra viktigaste konkurrentländer. Det bör dock understrykas att underlaget för att bedöma löneutvecklingen 1988 ännu är svagt. Löpande timlönestatistik finns bara för en liten del av arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsparternas statistik avser speciella tidpunkter och publiceras med betydande eftersläpning. Bedömningarna av löneutvecklingen fär därför i huvudsak baseras på statistik över utbetalade lönesummor och arbetade timmar. Det medför betydande osäkerheter vid bedömningen av den svenska ekonomin.

Eftersom prognoser för lönekostnadsutvecklingen 1989 fortfarande saknas, baseras beräkningarna av utvecklingen i ekonomin på en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 746. Den tillfälliga indragning av vinstmedel som nu föreslås kan bidra till att dämpa lönestegringstakten något, framför allt under 1990.

Konsumentpriserna har enligt preliminära bedömningar ökat med drygt 656 under 1988, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i OELCD-området. se diagram 3. Ett schablonantagande om en timlöneökning på 74 1989, måttliga importprisökningar och i stort sett oförändrade indirekta skatter beräknas leda till en viss dämpning av inflationen till 5 1/26 1989.

12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. november 1988 för Sverige och t.o.m. Bil. I oktober för OECD. 16 ne — - FEN 16

144 14

AM ÅA Sverige

121 12 10- NN -10

S

8 V LA reg 67 -

4- OECD | W

24 | L2

[0] TTTTTATAAAAAPATAATAAT ATT ATT TTATAT TATT TTT TT TTT TÄFTETTTTATT AÄTETTTATTTTTTATTTEPOFTATTTTTTFAPPTTTFTTTTT [0]

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Sysselsättning

Efterfrågan på arbetskraft har ökat påtagligt under det senaste året. Antalet sysselsatta ökade enligt preliminära bedömningar med ca 60 000 personer 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska till 1.656 som genomsnitt för 1988, se diagram 4. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden är inte begränsad till storstadsområdena utan avser i stort sett hela landet. Det senaste året har arbetslösheten minskat i samtliga län.

Diagram 4 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden 150 150

Antal arbetslösa 125 - F 125

100 3 - 100

751 - 75

50 - - 50

”. vå Antal personer å su 250 mn ee” arbetsmarknadspolitiska Tr 25

ed åtgärder

0 TITAAARANT PAAANAAA AAA TT AATNTAANAT PANT NAT FESTA AAA FANTA AAA AA ATT T ATATATTTTTTTSTTATTTTTT [0]

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Anm.: Med arbetsmarknadspolitiska åtgärder avses beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd.

Produktionstillväxten hämmas i flera sektorer av brist på arbetskraft. I industrin uppgav 634c av företagen hösten 1988 att de hade brist på Bil. 1 yrkesarbetare. Det är en nivå som inte uppmätts sedan mitten av 1970-talet. Även inom byggsektorn var bristen på arbetskraft uttalad. Antalet lediga platser i de privata och offentliga tjänstesektorerna var högre under hösten 1988 än ett ar tidigare.

Även under 1989 förutses en hög efterfrågan på arbetskraft. Antalet svsselsatta beräknas öka med 35 000 personer och arbetslösheten bedöms bli fortsatt låg. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden kan även under 1989 väntas medföra problem i form av överhettning på delar av arbetsmarknaden med åtföljande svårigheter för företag och myndigheter att rekrytera arbetskraft.

Sparande

Den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982. Ett underskott på 40 miljarder kr. 1982 har förbytts i ett överskott på 34 miljarder kr. 1988. Detta kan helt hänföras till förbättringen av statsbudgeten.

Tabell 3 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser

Anm.: Engängsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter 1987 är inte inkluderad.

De senaste två ären har emellertid förstärkningen av det offentliga sparandet motverkats av en ännu större försvagning av den privata sektorns finansiella sparande, se tabell 3. Företagens finansiella sparande har minskat med uppskattningsvis 36 miljarder kr. mellan 1986 och 1988, främst till följd av ökande investeringar. Även hushållens finansiella sparande har minskat de senaste två åren. Hushållens sparkvot minskade med drygt 2 procentenheter 1987 och var ungefär oförändrad 1988. Tillsammans med ökade investeringar i egna hem har detta medfört att hushållens finansiella sparande minskat med 15 miljarder kr. mellan 1986 och 1988.

Trots att bruttosparandet i den svenska ekonomin har fortsatt att öka 1987 och 1988 har det således inte räckt till för att uppväga den stigande investeringsnivån, se diagram 5, Därigenom har bytesbalansen försvagats något både 1987 och 1988. Även 1989 förutses en ökning av underskottet i bytesbalansen.

Procent av BNI

Bil. 1

30 rn - - Tr 30

25 r- 25

Investeringskvot

20- - 20

15- Sparkvot — 15.

; mp

10 + AL ” fotot ts TT 10

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Sparkvot = bruttosparande som andel av bruttonationalinkomst (BNI, investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som andel av BNI. Skillnaden mellan sparkvoten och investeringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI. :

3.2 Utsikterna för 1990 I den redogörelse för konjunkturutsikterna som överlämnades till riksdagen i oktober 1988 redovisades även beräkningar för utvecklingen i den svenska ekonomin 1990. De baserades på en schablonmässig framskrivning av timlönerna med 7966 1990. . |

I den preliminära nationalbudgeten har dessa beräkningar reviderats och kompletterats med ett utvecklingsalternativ, som baseras på timlöneökningar på 490 1990. En sådan löncutveckling motsvarar den som ägt rum i omvärlden de senaste åren.

Skillnaden mellan de båda alternativen väntas inte bli så stor vad gäller den reala utvecklingen 1990. Den privata konsumtionen väntas öka med ca I 1/244-1 båda fallen, något mer vid den högre löneökningstakten. En lägre löneökningstakt skulle däremot leda till en bättre konkurrenskraft och till starkare investerings- och exportutveckling. Den offentliga sektorn skulle få större möjligheter att klara prioriterade verksamheter. medan kraven på nedskärningar och omprioriteringar skulle mildras.

BNP-tillväxten väntas i båda alternativen bli ca 1 1/29£ 1990, något högre vid den lägre löneökningstakten. Tillväxten består vid den lägre löneökningstakten i högre grad av kapitalbildning och i mindre utsträckning av privat konsumtion. |

Läpet på arbetsmarknaden torde bli fortsatt starkt i båda alternativen. Underskottet i bytesbalansen ökar nägot 19901 båda fallen. Däremot uppstår en påtaglig skillnad när det gäller inflation och konkurrenskraft. Vid 494

2 Riksdagen 198889. I saml. Nr 100. Bilaga I

timlöneökning förutses även inflationen sjunka till 44: Det innebär att prisoch lönestegringarna skulle komma ned till omvärldens nivå. De senaste Bil. 1 årens successiva urhölkning av devalveringsfördelarna skulle upphöra. Vid 766 timlöncökning beräknas inflationen ligga kvar på nivån 5 1/26. Det skulle innebära en fortsatt högre pris- och löncökningstakt än i omvärlden, en fortsatt urholkning av konkurrenskraften och en försämrad lönsamhet.

En förlängning av den pris- och kostnadsutveckling som ligger i det högre lönealternativet skulle därför redan efter ytterligare något år ge utslag i vikande sysselsättning, stigande arbetslöshet och försämrad extern balans.

3.3¶Arbetskraft och produktivitet under 1990-talet

De tidigare redovisade bedömningarna innebär att efterfrågan på arbetskraft i den svenska ekonomin fortsätter att vara hög under 1989 och sannolikt även under 1990. Mot bakgrund av de bedömningar som idag kan göras av arbetsutbudet finns det en risk för fortsatt brist på arbetskraft.

Arbetskraften under 1990-talet Arbetskraftens tillväxt bestäms av befolkningstillväxten, invandringen och förändringar i arbetskraftsdeltagandet. Under 1970-talet var det främst kvinnornas inträde på arbetsmarknaden som ökade tillgången på arbetskraft. Denna faktor kommer inte att väga lika tungt under de kommande åren, eftersom den kvinnliga förvärvsfrekvensen nu är så pass hög. De stora ärskullarna från 1960-talet kommer däremot att fortsätta att ge ett icke oväsentligt bidrag till arbetskraftens tillväxt de närmaste åren. Den inhemska befolkningens bidrag till arbetskraften beräknas därmed bli ungefär lika stort som tidigare under 1980-talet. 10-15 000 personer per år.

Under de senaste åren har invandringen ökat kraftigt och givit betydande bidrag till arbetskraften. En orsak är den ökade flyktinginvandringen. vars framtida utveckling emellertid: är mycket svår att förutsäga. Sannolikt kommer dock nettoinvandringen även de närmaste åren ligga kvar på en hög nivå. Därmed skulle arbetskraften under 1990-talets första är sammantaget öka med ca 30 000 personer om året, vilket är en tillväxt av ungefär samma storleksordning som under 1980-talet.

Däremot finns det inte anledning att räkna med att antalet arbetade timmar per person fortsätter att öka under de närmaste åren. Den förlängda föräldraledigheten och viterligare arbetstidsförkortning i form av en sjätte semestervecka motverkar den ökning av medelarbetstiden som en skattereform kan åstadkomma, åtminstone i det kortare perspektivet.

Detta kommer att lägga en restriktion på sysselsättningstillväxten, såväl i den offentliga sektorn som i näringslivet. De senaste fyra åren har sysselsättningen I näringslivet vuxit med 1 1/296 per år. En fortsatt tillväxt i den storleksordningen förutsätter en minskad offentlig sysselsättning — vilket riskerar att komma i konflikt med angelägna behov inom bl. a. vården och omsorgen.

Enligt de bedömningar av den ekonomiska utvecklingen som redovisades av Långtidsutredningen 1987, och som riksdagen senare ställde sig bakom.

krävs en fortsatt utbyggnad av de konkurrensutsatta delarna av det svenska — Prop. 1988/89:100 näringslivet under 1990-talets första hälft. Detta innebär att sysselsättningen Bil. 1 i dessa delar av ekonomin ej bör minska. Samtidigt ställs krav på en fortsatt ökning av sysselsättningen i den offentliga sektorn. Detta innebär att arbetskraften får svårt att räcka till för alla de anspråk som kommer att ställas från olika delar av den svenska ckonomin.

Även i ett ännu längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med

brist på arbetskraft, vilket kan utgöra en restriktion för tillväxten. Under 1990-talet minskar gradvis de årskullar som står för en stor del av inflödet på arbetsmarknaden, vilket kan innebära problem. Det är de yngre, nyinträdande på arbetsmarknaden som i praktiken står för en stor del av rörligheten. Med de unga tullförs arbetsmarknaden också nya kunskaper. Mot denna bakgrund ökar kraven på arbetsmarknadens anpassningsförmåga och funktionssätt. Sannolikt ökar också behoven av vidareutbildning.

Efter sekelskiftet ökar antalet pensionärer. Försörjningsbördan ökar för dem som är i arbete. Problemet skärps ytterligare av att de yrkesverksamma ålderskullarna då minskar. Dessutom finns det anledning att förvänta sig ett fall i antalet arbetade timmar per sysselsatt till följd av rent demografiska faktorer. Sammantaget innebär detta att arbetskraftsutbudet, räknat i antal timmar, under senare delen av 1990-talet och under de första decennierna på 2000-talet kan komma att minska år för år.

Behovet av ökad produktivitet Mot denna bakgrund är det under de närmaste åren motiverat att bedriva en stram finanspolitik för att hålla tillbaka efterfrägetrycket och att genomföra olika åtgärder för att öka tillgången på arbetskraft och kapital. Den kommande skattereformen blir av stor vikt för att stimulera arbetskraftsutbudet och råda bot på arbetskraftsbristen. Samtidigt görs ytterligare ansträngningar för att underlätta för handikappade och längtidsarbetslösa att få arbete och bättre ta till vara kvinnornas arbetsvilja och förmåga i mer kvalificerade arbeten.

I detta sammanhang finns det anledning att betona vikten av en god produktivitetsutveckling. Vid mitten av 1970-talet avtog produktivitetstillväxten i vårt land. Detta var inte unikt för Sverige. En stor del av västvärlden drabbades av samma problem. Under den därpå följande tioårsperioden var emellertid produktivitetstillväxten i Sverige lägre än genomsnittet för länderna i Västeuropa. Situationen har inte heller förbättrats under senare år, trots ett högt kapacitetsutnyttjande och en kraftig investeringsuppgång.

En snabbare produktivitetstillväxt är värdefull för den ckonomiska utvecklingen. Den gör det lättare att tillfredställa de många angelägna behov som finns. Förutsättningarna förbättras för att löntagarna skall kunna få en förbättrad köpkraft samtidigt som den offentliga servicen upprätthålls. Med en högre produktivitetstillväxt ökar också möjligheterna att få ned pris- och lönestegringarna. |

Till detta kommer att problemen med brist på arbetskraft kan lindras. Ökad produktivitet innebär att en viss produktionsnivå kan uppnås med en mindre insats av arbetskraft. 19

det och samtidigt öka produktiviteten i den svenska ekonomin. De riktlinjer och förslag för den ckonomiska politiken som redovisas i det följande är utformade med den avsikten.

4¶Den ekonomiska politiken

4.1¶Finanspolitiken

Finanspolitiken har under den senaste sexårsperioden'förts med betydande stramhet. Syftet har varit att återställa balansen i statsfinanserna. I detta avseende har politiken varit mycket framgångsrik... Budgetåret 1982/83 var det statliga budgetunderskottet 86,6 miljarder kr. -Budgetäret 1988/89 beräknas statsbudgeten uppvisa ett överskott på 11,0 miljarder kr. Därmed har också ett underskott i den offentliga sektorns finansiella sparande på drygt 665 av BNP 1982 förbytts i ett överskott motsvarande drygt 346 av BNP 1988.

Förbättringen av de offentliga finanserna har uppnåtts genom en kombina-" tion av stigande inkomster och dämpade utgiftsökningar. Den offentliga sektorns inkomster har i reala termer ökat med i genomsnitt 4,19c per år under perioden 1982-1988. Skattekvoten, dvs. skatter och avgifter som andel av bruttonationalprodukten, har stigit från ca 5096 1982 till ca 5694 1988.

En orsak till att den offentliga sektorns inkomster har ökat så starkt är att tillväxten i den svenska ekonomin har förbättrats. BNP har under perioden 1982-1988 ökat med i genomsnitt 2,59e per:år. Därigenom har skatteunderlaget ökat och även statens skatteinkomster. 'En annan orsak är att de nominella lönerna har stigit snabbt. Progressiviteten i skatteskalorna har då gjört att skattesystemet kommit att verka som en s. k. automatisk stabilisator, som drar in köpkraft när lönerna stiger snabbt. En tredje orsak är beslut om höjning av vissa skatte- och avgiftssatser:

Den offentliga sektorns utgifter har ökat betydligt långsammare än inkomsterna. I reala termer har utgifterna ökat med 1,74 per är under perioden 1982-1988. Detta är en avsevärd nedgång jämfört med den -: föregående sexårsperioden. Under åren 1976-1982 ökade de reala offentliga utgifterna med 4.496 per år. . os |

En närmare analys av utvecklingen visar att statens utgifter ökat ännu långsammare. I reala termer har statsutgifterna ökat med 0,64 per år mellan 1982 och 1988. En uppdelning av statens utgifter på olika ändamål ger vid handen att transfercringar till den privata sektorn (inkl. u-landsbiständ) har minskat med 0.127 per år, transfereringar till'socialförsäkringssektor och kommuner har ökat med 2,576 per år, räntcutgifter med 0,34£: per år och statlig konsumtion och investeringar med 0,26 per år.' |

Denna utveckling återspeglar en betydande återhållsamhet när det gäller statsutgifterna. Särskilt kan nämnas att statens stöd till industrin har minskat: från drygt 12 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till drygt 1 miljard kr. budgetåret 1987/88.

Socialförsäkringssektorns utgifter — vilka huvudsakligen består av allmän:

tilläpgspension, sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd — har däremot ökat — Prop. 1988/89:100 med 6,44 per år i reala termer under perioden 1982-1988. En orsak till den Bil. I snabba utgiftsökningen är att såväl antalet pensionärer som det penomsnittliga ATP-beloppet per pensionär har ökat. En annan orsak är ändrade regler i vissa försäkringssystem.

Även kommunernas utgifter har ökat under den senaste sexårsperioden. Dock har ökningstakten varit betydligt lägre än tidigare. Medan kommunernas utgifter i reala termer ökade med 2,890 per år 1970-1982 har ökningstakten begränsats till 1,.79c per år: 1982-1988.

Den måttliga ökningen av den offentliga sektorns utgifter har medfört att de som andel av BNP har minskat från 67 1/290 1982 till 61 1/29 1988, dvs. med 6 procentenheter. |

Detta innebär att finanspolitiken under den senaste sexårsperioden har varit utomordentligt restriktiv. Detta var nödvändigt för att återställa balansen i de offentliga finanserna. Fortsatt stora underskott i statsbudgeten skulle ha lett till betydande underskott i bytesbalansen, höga räntenivåer och återkommande valutakriser.

Det var också nödvändigt att föra en stram finanspolitik för att dämpa prisoch löneökningstakten. Denna har också reducerats jämfört med slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, men inte ända ned till de nivåer som gäller i omvärlden.

Slutligen var det nödvändigt att återställa sunda statsfinanser för att kunna bevara det svenska välfärdssystemet. Genom den politik som har förts har ätagandena till pensionärerna kunnat klaras, vissa sociala förmåner kunnat förbättras och en fortsatt måttlig utbyggnad i kommunerna kunnat finansieras.

Med hänsyn till den högkonjunktur som för närvarande råder. - högt kapacitetsutnyttjande, brist på arbetskraft, högre pris- och löneökningar än i omvärlden och stigande underskott i bytesbalansen — bör finanspolitiken förbli restriktiv. Årets budgetförslag är utformat med den utgångspunkten.

Mellan budgetåren 1988/859 och 1989/90 beräknas statsutgifterna öka med 0,99 1 reala termer. Det är framför allt tre områden som har prioriterats: kulturen, en utbyggnad, av föräldraförsäkringen samt en sänkning av inkomstskatterna 1989. Insatser görs. dessutom på miljöområdet, inom ceuropasamarbetet och för de handikappade. Satsningarna på dessa områden har möjliggjorts genom ett stramt budgetarbete. Budgetförslaget för 1989/90 redovisar, som framgår av diagram 6, för första gången sedan 1962 en totalbalanserad statsbudget. :

Den strama finanspolitiken bör drivas vidare även under kommande år. Därvid bör inte höjningar av skattetrycket användas som finanspolitiskt instrument. De åtgärder som nu föreslås vad gäller indragningar av företagens vinster har också avvägts så, att de ej leder till någon bestående ökning av skattebelastningen. Det totala skattetrycket bör inte stiga vtterligare. Höga skattesatser orsakar störningar i ekonomin. och skattehöjningar försvårar möjligheterna att få ned pris- och löneökningstakten i nivå med den i våra konkurrentländer.

Niljarder kr. Bil. 1

20- r 20 10- - 10 Ott [0] -10- - —-10 -20- I --20 -304 | - —30 -40- - —40 -50- - —50 -60 3 | "rr -60 -703 L- —70 -807- - —BO -9040—— förr gror fr rört td -90

1959/60 1965/66 1971/72 -1977/78 1983/84 1989/90

Samtidigt står delar av den offentliga sektorn till följd av automatiskt verkande regler samt befolkningsförändringar inför krav på betydande utgiftsökningar. Denna utveckling påskyndas av att allt fler pensionärer äger rätt till full ATP. :

Ett starkt utgiftstryck finns redan på kort sikt. En framskrivning av endast de automatiska utgiftsposterna visar på betydande transfereringsökningar de närmaste åren. Samtidigt visar erfarenheten att det kan komma att ställas krav på ökade offentliga utgifter inom många områden som i dag inte kan : förutses.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att utforma en mer långsiktig strategi för den offentliga sektorns utgifter. För att kravet på en stram finanspolitik och ett ökat sparande skall kunna förenas med kravet på att skattetrycket hälls nere, samtidigt som utgiftstrycket är starkt på vissa omräden, krävs dels betydande insatser för att öka utbytet i form av välfärd av de resurser som sätts in i den offentliga sektorn. dels en övergripande strategi för de offentliga utgifterna. |

En sådan utgiftsstrategi måste sätta ramar för den totala offentliga utgiftsökningen och samtidigt ange hur olika utgiftsområden skall prioriteras. En central uppgift blir att föra över resurser från områden med lägre välfärdstillskott till verksamheter med större utbyte. Allt detta kan sammanfattas i begreppet strukturförändringar inom den offentliga sektorn. Jag ämnar återkomma till utformningen av en sådan strategi i samband med vårens kompletteringsproposition. | |

4.2¶Penningpolitiken

Penningpolitiken i de större industriländerna har det senaste äret karakteri-

Del serats av höga realräntor och tendenser till åtstramning, men också av en betydande kreditexpansion. Till det senare har bidragit de avregleringar,

nationellt och internationellt, som varit förhärskande på kreditmarknaderna Prop. 1958/89:100

under senare är. Bil. I

Den svenska penningpolitiken har i sina huvuddrag inte skiljt sig från det internationella mönstret. De nominella räntorna har hållits på en hög nivå. i allmänhet högre än i utlandet. Om hänsyn tas till den högre svenska inflationstakten, blir dock skillnaden mindre. Det strama ränteläget har motiverats av det mycket höga resursutnyttjandet och av hushållens fortsatt kraftiga låncefterfrågan. Även om lånen i stor utsträckning tycks ha varit inriktade på finansiella placeringar stär det klart att kreditexpansionen bypgt under den starka inhemska efterfrågeökningen. En fortsatt försvagning av bytesbalansen har skett, varför det även från externbalanssynpunkt ställts krav på en stram räntepolitik. I slutet av april 1988 såg sig riksbanken föranlåten att vidta vissa åtstramningsåtgärder. Det allmänna ränteläget höjdes och kassakrav infördes för finansbolag, samtidigt som motsvarande krav höjdes för bankerna. Regeringen införde särskilda betalningsvillkor för kreditköp.

Penningpolitiken kan således karakteriseras som stram i sä måtto att räntan varit hög. Samtidigt har emellertid kreditexpansionen varit kraftig. Det senare torde i stor utsträckning vara en följd av den avreglering av kreditmarknaden som skett. Läntagarna har numera tillgång till en väl utvecklad kreditmarknad där konkurrensen fungerar bättre än tidigare. Uppenbarligen sker alltjämt en anpassning av läneportföljerna till de nya förhållanden som råder.

Avveckling av valutaregleringen I 1986 års kompletteringsproposition förordades en väsentlig liberalisering av valutaregleringen i enlighet med vad riksbanken anfört i sitt yttrande över valutakommitténs betänkande. Riksdagen har anslutit sig till de riktlinjer som där angavs. Enligt dessa skulle kravet på utländsk upplåning vid direcktinvesteringar i utlandet avskaffas, och det skulle bli möjligt för svenskar att investera i utländska fastigheter och att köpa utländska aktier. Detta program har nu till stor del genomförts. Riksbanken har härutöver på en rad områden genomfört liberaliseringar och förenklingar.

Erfarenheterna av den genomförda liberaliseringen är goda. En rad restriktioner som upplevts som besvärande för näringsliv och individer har avlägsnats utan att några allvarliga störningar uppkommit.

Alltjämt bestär dock betydande delar av valutaregleringen. Detta innebär bl.a. förbud för svenskar att göra placeringar i räntebärande värdepapper och bankdepositioner i utlandet och förbud för utlänningar att genomföra motsvarande placeringar i Sverige.

Motivet för valutaregleringen har varit en strävan att öka utrymmet för en penningpolitik som inriktas på inhemska mål och att skydda den svenska ekonomin från störningar utifrån och därmed vara ett stöd för stabiliseringspolitiken. Den långvariga användningen av valutaregleringen. den fortgäående internationaliseringen av näringslivet och introduktionen av nya finansiella instrument gör att de kvarvarande delarna av regleringen har blivit allt mindre effektiva. to '

Samtidigt har den svenska ekonomin förstärkts avsevärt sedan början av Prop. 1988/89:100

1980-talet. Budgetunderskottet har eliminerats, inflationen har nedbringats Bil. 1 | och bytesbalansunderskottet är väsentligt mindre. Den konkurrensutsatta delen av näringslivet, inte minst exportindustrin, är i dag mycket mer robust och lönsam. Detta har lett till att förtroendet för den svenska ekonomin och den ekonomiska politiken har ökat väsentligt.

De omfattande stockarna av utlandslån med åtföljande stora löpande amorteringar och möjligheten att förskjuta betalningar i utrikeshandeln gör vidare att valutaregleringen inte utgör det skydd mot valutaflöden i tider med valutaoro som den tidigare utgjort. Erfarenheten visar att i tider med orostendenser förtroendet endast kan återställas med generella åtgärder inom penning- och finanspolitiken.

Valutaregleringen ger dessutom upphov till snedvridningar som för med sig samhällsekonomiska kostnader. Svenskt näringsliv har i vissa avseenden hämmats i konkurrensen med utländska företag, inte minst på det finansiella området. Därtill kommer att regleringen inte slår likartat mot olika typer av företag. Inskränkningarna i de internationella koncernernas handlingsfrihet är relativt begränsade medan mindre och medelstora företag, särskilt de som enbart är inriktade på hemmamarknaden, påverkas mera kännbart.

Internationaliseringsprocessen pågår nu med stor kraft, inte minst på det finansiella området. Inom EG innebär strävandena att förverkliga den inre marknaden i början av 1990-talet bl.a. att valutaregleringarna i medlemsländerna i stort sett slopas. Det vore olyckligt om Sverige ställde sig vid sidan av denna utveckling.

Mot denna bakgrund bör liberaliseringen av valutaregleringen fortsätta. Tiden är mogen att i allt väsentligt avveckla de kvarvarande delarna av regleringen. Valutalagstiftning skall behållas endast i beredskapssyfte.

Det är dock viktigt att avvecklingen sker på ett sådant sätt att dels en god statistik över utrikesbetalningarna kan bibehållas, dels en fungerande skattekontroll kan upprätthållas. En tillfredsställande skattekontroll torde förutsätta att alla betalningar till och från utlandet går via valutabank. En sådan ordning bör kombineras med regler om uppgiftsskyldighet i fråga om vissa transaktioner. |

Härutöver bör alla typer av utländska värdepapper som förvärvas av valutainlänning läggas i depå hos valutabank eller godkänd fondkommissionär. Även denna ordning bör kompletteras med viss uppgiftsskyldighet för den hos vilken depositionen har skett.

Förutsatt att riksdagen ansluter sig till den uppfattning som här redovisats, bör de konkreta beslut som direkt avser en fortsatt avveckling av valutaregleringen fattas av riksbanken. Detta kan ske inom ramen för nuvarande valutalag och valutaförordning. Som nämnts är det dock en förutsättning att skattekontrollen kan upprätthållas på en tillfredsställande nivå. I denna del behövs lagstiftning. Erforderliga förslag kommer att föreläggas riksdagen.

Sparfrämjande åtgärder

Bil. 1 Hushållens skuldsättning fortsatte att öka under 1988. Detta får, som tidigare nämnts, främst ses som en anpassning till de möjligheter den avreglerade kreditmarknaden kan erbjuda. Den tidigare försämringen av hushallssparandet har dock upphört under 1988 och under 1989 förutses att sparandet ökar. Mot bakgrund av bl. a. det växande underskottet i bytesbalansen är det emellertid önskvärt med en kraftigare ökning av hushållssparandet.

Redan tidigare har riksdagen i sparstimulerande syfte. beslutat om : införandet av en ny sparform, ett s. k. ungdomsbosparande. Genom detta sparande, som startade den 1 december 1988, främjas finansieringen av ungdomars bostadsförvärv och bosättning. Riksdagen har vidare beslutat att en extrainsättning på 5 000 kr. i allemanssparandet skall tillåtas under tiden fr.o.m. december 1988 t.o.m. februari 1989.

Sänkningen av marginalskatterna 1989 utgör ett steg mot ett reformerat skattesystem, som kommer att innebära gynnsammare villkor för sparande och mindre gynnsamma villkor för länefinansierad konsumtion.

Regeringen gav sommaren 1987 spardelegationen i uppdrag att kartlägga hushållssparandet och dess bestämningsfaktorer samt att föreslå åtgärder som kan leda till ett ökat hushållssparande. Huvudrapporten redovisas i början av 1989. Även hushällens skuldsituation har blivit föremål för utredning. Syftet med, utredningen var bl. a. att föreslå åtgärder mot de sociala problem som kan uppstå som följd av en alltför stor uppläning för hushållen. Utredningen har nyligen överlämnats till regeringen, som nu bereder förslagen.

4.3¶Fördelningspolitiken

Full sysselsättning är det främsta målet för den ekonomiska politiken. Sysselsättningen är av central betydelse för att åstadkomma en jämn och rättvis fördelning av levnadsvillkor. De senaste åren har den gynnsamma sysselsättningsutvecklingen medfört att allt fler medborgare fått arbetsinkomster och kunnat höja sin levnadsstandard eller minska sitt beroende av inkomstprövade bidrag. Jämställdheten har förbättrats genom att kvinnornas förvärvsfrekvens och genomsnittliga arbetstid fortsatt att öka. Detta ger en jämnare fördelning av lönemkomsterna mellan kvinnor och män. Allt fler . kvinnor uppnår också full kvalifikationstid för ATP. En stark ekonomisk utveckling har således också visat sig vara bra för jämställdheten.

Arbetslösheten har fortsatt att minska under 1988. Fler ungdomar har fått arbete på den ordinarie arbetsmarknaden och antalet ungdomar i ungdomslag har nästan halverats sedan 1987. Andelen långtidsarbetslösa har minskat med en fjärdedel. Det betyder att färre utförsäkras från arbetslöshetskassan. Många som tidigare saknat eller haft otillräcklig egen arbetsinkomst har kunnat förbättra sin ekonomi. Det ger i sin tur färre nya socialhjälpstagare.

Regeringen har tillsatt en arbetsmiljökommission. Den har till uppgift att kartlägga de sämsta arbetsmiljöerna i landet och föreslå atgärder för att förbättra dem. Detta är en viktig uppgift för att minska orättvisor och . kvardröjande eller nya klassklyftor. Förbättrad arbetsmiljö ökar produktivi-

teten och bidrar bl. a. till att minska sjukskrivningen och utslagningen fran arbetsmarknaden. Bil. 1

Reglerna för ersättning till arbetslösa förändras i januari 1989. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen tas bort. och ersättningen blir i fortsättningen 9076 av tidigare arbetsinkomst. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjs samtidigt till 450 kronor. Denna nivå skall i fortsättningen följa löneutvecklingen för industriarbetare. Dagpenningens högsta nivå har därmed höjts med 2526 på ett och ett halvt år.

Särskilt betydelsefullt är att sysselsättningsutvecklingen varit så gynnsam i skogslänen. Möjligheterna till sysselsättning på hemorten har ökat. Samtliga skogslän visade 1988 positiva flyttningsnetton. Trenden har därmed vänt uppåt även i regioner som tidigare haft stora svårigheter. Den ekonomiska uppgången har fått en jämnare regional fördelning. Detta är ett utomordentligt viktigt bidrag till kampen för en rättvisare fördelning i vårt land.

Den höga efterfrågan på arbetskraft har förbättrat de anställdas position. Det finns nu goda förutsättningar att utnyttja detta för att förbättra arbetsmiljö och andra arbetsvillkor. Ett högt efterfrågetryck underlättar den strukturomvandling av näringslivet som är en förutsättning för fortsatta reallöneökningar. Den solidariska lönepolitiken och en konsekvent frihandelspolitik har stor betydelse för takten i denna utveckling. Samtidigt finns en risk att arbetskraftsbristen driver fram nominella löneökningar som är så stora att inflationen ökar och den "internationella konkKurrenskraften drabbas.

Det är därför viktigt, också ur fördelningspolitisk synvinkel, att pressa tillbaka prisökningarna och att göra olika insatser för att få inkomsterna att räcka till mer. Genom avvecklingen av de kvantitativa importrestriktionerna för TEKO-produkter och genom en omläggning av jordbrukspolitiken kommer TEKO-industrin och jordbruket att utsättas för hårdare internationell konkurrens. Detta borde dämpa prisutvecklingen på mat och kläder, vilket gynnar i synnerhet barnfamiljerna.

Den omfattande skattereform som planeras kunna genomföras från och med 1991 syftar bl. a. till att omfördela skatter från arbete till kapital. Lägre skatt på arbetsinkomster i allmänhet och inkomstökningar i synnerhet bör underlätta avtalsrörelserna och göra ökade arbetsinsatser mer lönande. Skattereformen kan därmed komma att gc ett väsentligt bidrag till en minskad inflation. Den kan också motverka den stora förmögenhetsomfördelning som inflationen drivit fram. Redan 1989 sänks inkomstskatterna.

För att se till att företagens ökade vinster inte skärper orättvisorna I förmögenhetsfördelningen, har löntagarfonder och förnyelsefonder givit de anställda del i kapitalbildningen. Beskattningen av aktier har skärpts. En engångsskatt på försäkringsbolagens förmögenheter har tagits ut. En rad likviditetsindragningar har genomförts; för närvarande har de stora företagen ca 7 miljarder kr. i särskilda konton i riksbanken.

Transfereringarna har en viktig roll när det gäller att jämna ut inkomster. För vissa hushållstyper är transfereringarna mycket betvdande, t.ex för pensionärer och ensamstående med barn. Som ett led i fördelningspolitiken sker betydelsefulla förändringar av vissa transfereringar under 1989.

Pensionerna höjs extra mycket den 1 januari 19859. En uppjustering av 26

basbeloppet med 600 kronor utöver den sedvanliga värdesäkringen äger rum = Prop. 1988/89:100

för att kompensera pensionärerna för den köpkraftsförsvagning de drabba- = Bil. 1

des av efter devalveringen 1982. Denna uppjustering inverkar på över hundratalet olika ersättningar som är knutna till basbeloppet. Genom förändringar av reglerna för kommunalt bostadstillägg minskas dessutom de marginaleffekter som många pensionärer drabbas av om de får arbetsinkomster.

Den 1 januari 1989 höjs studiemedlen från 14596 av basbeloppet till 17096. Bidragsdelen av studiemedlen ökas. Genom att årsavgiften vid återbetalning maximeras till fyra procent av den sammanräknade inkomsten blir det lättare för den studerande att förutse det ekonomiska utfallet av sina studier.

Familjepolitiken En framgångsrik ekonomisk politik gör det nu möjligt att förstärka stödet till barnfamiljerna. Utbyggnaden av barnomsorgen fortsätter, i synnerhet i mindre kommuner. Detta underlättar för småbarnsföräldrar att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap och ger dem möjlighet till mer stadigvarande arbetsinkomster. Samtidigt reformeras föräldraförsäkringen.

Föräldraförsäkringen är en hörnpelare i familjepolitiken. Genom en utbyggd föräldraförsäkring ges båda föräldrarna möjligheter att vara tillsammans med barnet under de viktiga första uppväxtåren. Föräldraförsäkringen bör nu byggas ut så att den täcker en ersättningsperiod på ett och ett halvt år. Utbyggnaden bör ske i etapper och vara helt genomförd den 1 juli 1991.

Den första etappen bör omfatta en utbyggnad av försäkringen med ytterligare tre månaders ersättning på sjukpenningnivå. Etappen genomförs den 1 juli 1989. Etapp två bör medföra att de 90 dagarna med ersättning på garantinivå byts ut mot ersättning på sjukpenningnivå. Denna etapp föreslås bli genomförd den 1 juli 1990. Etapp tre, slutligen, bör innebära att försäkringen utökas med ytterligare tre månader med ersättning på förälderns sjukpenningnivå. Denna etapp avses bli genomförd den 1 juli 1991.

Förslaget om utbyggd föräldraförsäkring ligger väl i linje med den svenska välfärdspolitikens bästa traditioner. Kvinnornas ökade insatser i förvärvslivet är av stort värde för landet. Utan deras arbetsinsatser skulle vare sig Sveriges näringsliv eller samhällsservice fungera. För familjen innebär kvinnornas förvärvsarbete ökade inkomster och därmed möjlighet att leva på en bättre ekonomisk standard. För kvinnorna innebär förvärvsarbete möjligheter till personlig utveckling och ekonomiskt oberoende. Kvinnorna har kommit till arbetsmarknaden för att stanna. Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att göra det möjligt för båda föräldrarna att förena förvärvsarbete med vård av barn.

Med den nu föreslagna utbyggnaden av föräldraförsäkringen ökas pappornas möjlighet att använda försäkringen. Det är viktigt för barnen att båda föräldrarna får möjlighet att aktivt delta i deras fostran. Samtidigt skapar reformen ökad valfrihet för föräldrarna och bidrar till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Det blir lättare för den enskilde föräldern att använda försäkringen just när det passar honom eller henne bäst, eller för | föräldrarna att sinsemellan fördela föräldraledigheten. Att föräldraförsäk- 27

ringen byggs ut enligt inkomstbortfallsprincipen ger också reella möjligheter även för föräldrar med vanliga inkomster och för ensamstående föräldrar att Bil. 1 stanna hemma med sina barn. |

4.4¶Sysselsättningspolitiken

Arbetskraftsdeltagandet fortsätter att stiga. Antalet sysselsatta ökade med ca 60000 personer 1988. Ungdomar i åldern 20-24 år svarade för en stor del av ökningen. vilket innebär att ungdomsarbetslösheten minskade starkt.

Arbetslösheten reducerades från 1,96 1987 till 1,64 1988. Arbetslösheten har minskat i samtliga län med störst nedgång i de norra delarna av landet. De regionala obalanserna har därmed minskat. Ett flertal sektorer och branscher uppger nu brist på yrkesutbildad arbetskraft och antalet obesatta vakanser är fortsatt högt. Länsarbetsnämndernas prognoser visar på en fortsatt stor efterfrågan i så gott som hela landet. Framför allt gäller det tillverknings- och byggnadsindustrin samt vårdsektorn. |

Den starka sysselsättningsökningen de senaste ären Har, tillsammans med en utveckling av arbetsmarknadspolitiken, medverkat till att antalet sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har kunnat minskas kraftigt. Beredskapsarbetenas omfattning har kunnat minskas från drygt 40 000 personer 1984 till 15 000 1988. Ungdomslag och rekryteringsstöd har sammantagna reducerats från att: omfatta drygt 50 000 personer 1984 till 13 000 personer 1988. Samtidigt vrids arbetsmarknadspolitiken mot mer utbildning och vidareutbildning, vilket inneburit att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning har ökat. |

Det finns för närvarande inga tecken på att arbetsmarknaden skulle försvagas. Produktionen i den svenska ekonomin väntas fortsätta att öka 1989 och inflödet av nyanmälda platser ligger fortsatt högt. Det talar för att sysselsättningstillväxten kommer att fortsätta även under 1989.

I regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder lades under hösten fram ett antal förslag i syfte att ta till vara det starka arbetsmarknadsläget för att hjälpa de arbetssökande som fortfarande har svårigheter att få arbete. Vidare lämnades förslag för att undanröja flaskhalsar i produktionen, vilka begränsar tillväxt och sysselsättning. Regeringen slog fast att arbetslinjen gäller, att kontantstöd och tillskapande av beredskapsarbeten skall minimeras och att större prioritet i stället skall ges åt utbudsstimulerande, aktiva insatser för att öka yrkesmässig och geografisk

rörlighet. | en

Dessa åtgärder bör nu fullföljas. Det goda arbetsmarknadsläget bör utnyttjas för att så långt möjligt ge arbete åt dem med svagast ställning på arbetsmarknaden och ytterligare minska de regionala skillnaderna i svsselsättning. Detta skall ske samtidigt som de direkt sysselsättningsskapande åtgärderna på ekonomins efterfrägesida fortsätter att minska i omfattning. Lediga platser måste tillsättas snarast möjligt och vakanstiderna hållas nere.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger senare denna dag fram förslag som innebär en fortsatt prioritering av arbetsmarknadens utbudssida, dvs. åtgärder för att vidga flaskhalsar och avhjälpa bristen på arbetskraft.

Bil. 1 Sedan regeringsskiftet är 1982 har det svenska skattesystemet varit föremål för omfattande förändringar. En av de mest betydelsefulla förändringarna var den skattereform som genomfördes 1983-1985 och som innebar att marginalskatterna sänktes samtidigt som underskottsavdragens värde begränsades. Denna reform har följts upp med ytterligare sänkningar av marginalskatterna, senast det beslut som riksdagen fattat för inkomståret 1989.

Till de viktigare reformerna inom skattepolitiken hör även den förenklade självdeklarationen. Andra förenklingar som genomförts är höjningen: av schablonavdraget för löntagare ull 3 000 kr., slopandet av sambeskattningen av B-inkomster och slopandet av den kommunala beskattningen av akticbolag. Ett flertal åtgärder har också vidtagits i syfte att förhindra skatteplanering. . |

Även om flera av de förändringar som gjorts av vårt skattesystem under de senaste åren har varit förhållandevis omfattande kvarstår många grundläggande brister i vårt skattesystems uppbyggnad och sätt att fungera.

Därför har regeringen initierat en genomgripande reformering av vårt skattesystem, vilken omfattar såväl beskattningen av individer och företag som de indirekta skatterna. Tre parlamentariska utredningar ser f.n. över dessa områden. Det är angeläget att en skattereform genomförs så snart som möjligt. Avsikten är att utredningarna skall bli klara till juni 1989. Genomgripande reformer inom alla dessa tre områden skulle då kunna träda i kraft tillinkomståret 1991. En fjärde parlamentarisk utredning ser samtidigt över frågan om miljöskatter.

Inriktningen av reformarbetet är densamma som styrt många andra länders skattcomläggningar. Lägre skattesatser, bredare skattebaser, en neutral och likformig beskattning samt enklare skatteregler bör vara de fyra grundpelarna för värt nya skattesystem. Detta gäller såväl inkomstbeskattningen för individer som företagsbeskattningen, liksom även reformeringen av den indirekta beskattningen.

För företagsbeskattningen innebär detta att skattesatsen kommer att sänkas kraftigt samtidigt som olika former av reserveringsmöjligheter begränsas. Målet är att den framtida företagsbeskattningen skall bli mer effektiv och stimulera kapitalets rörlighet. .

Även för den indirekta beskattningen är syftet att bredda basen, inte minst som ett led i anpassningen till vad som gäller inom EG. Basbreddningen bör ske genom att olika former av reduceringsregler och undantag från mervärdebeskattningen omprövas. Den breddade basen för mervärdebeskattningen bör kunna bidra till att finansiera en långtgående sänkning av inkomstskatterna för fysiska personer. En sådan reform skapar också större neutralitet vid valet av konsumtion mellan olika varor och tjänster.

Det är viktigt att vi återupprättar förtroendet för vårt skattesystem genom att utforma det så att det förmår att fördela skattebördan efter bärkraft och samtidigt stimulerar till arbete och sparande. Det är också viktigt att det sker utan obefogat dröjsmål. I detta ligger att skatteundandragande måste bekämpas. En rad åtgärder har vidtapits i detta syfte. Förslag läggs nu fram

om begränsning av avdragsrätten för reaförluster på aktier och liknande värdepapper. Härigenom förhindras olika former av skatteplanering som har Bil. 1 sin grund i den fulla avdragsrätten för förluster vid korttidsinnehav av aktier m.m.

Slutligen är det nödvändigt att i detta arbete se till helheten och hela landets intresse av en väl fungerande ekonomi, och inte ge vika för de olika särintressen som ser sina privilegier hotade av en stor skattereform.

4.6¶Åtgärder för effektivitet och ökad konkurrens

En övergripande uppgift för den ekonomiska politiken är att åstadkomma en god tillväxt och därigenom bidra till ett högre välstånd. Med cen snabbare tillväxt i de samlade resurserna förbättras möjligheterna att öka det materiella välståndet. Samtidigt skapar en stark ekonomi förutsättningar för en effektiv och framåtsyftande miljöpolitik.

En snabbare resurstillväxt kan komma till stånd genom att antalet sysselsatta ökar. Som tidigare redovisats är emellertid möjligheterna på detta område begränsade. En viss ökning av det genomsnittliga antalet arbetade timmar kan visserligen tänkas ske, inte minst som cen följd av den aviserade skattereformen. I motsatt riktning verkar emellertid bl. a. utbyggnaden av föräldraförsäkringen och planerna på en sjätte semestervecka samt på längre sikt den demografiska utvecklingen.

För att åstadkomma någon mer markant uppgång i resurstillväxten krävs därför i första hand ett effektivare produktionssystem, dvs. att de insatta resurserna används mer effektivt. Åtgärder som bidrar till att skärpa konkurrensen i den svenska ekonomin bör kunna medföra en förbättrad effektivitet och en högre tillväxt i arbetskraftens produktivitet. Samtidigt ger denna typ av ätgärder ett verksamt bidrag till inflationsbekämpningen.

Regeringen har under de senaste åren vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra effektiviteten och öka möjligheterna för en stabil ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin. En skatteomläggning har genomförts, de finansiella marknaderna har avreglerats, ett stort antal avregleringar har genomförts på transport- och telekommunikationsområdena, beslut har fattats om att alla kvantitativa handelshinder på TEKO-området skall tas bort, ett arbete för att lägga om den svenska jordbrukspolitiken har inletts, ett antal åtgärder har vidtagits för att göra konkurrenspolitiken mer effektiv, industripolitiken har givits en offensiv inriktning, en omfattande omstrukturering av den statliga företagsamheten har genomförts och tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot insatser för att öka utbudet av arbetskraft och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga. I det följande redovisas det fortsatta arbetet på några av dessa områden.

Utvecklingen inom EG Beslutet i EG att till 1992 skapa full frihet för varor, tjänster. kapital och personer att röra sig Över gränserna kommer att väsentligt påverka relationerna mellan de europeiska staterna. Arbetet för att förverkliga den inre 30

marknaden pågår nu med betydande intensitet och på bred front. Mellan EG och EFTA-länderna pågår diskussioner och förhandlingar om hur integratio- — Bil. 1 nen skall utsträckas till att omfatta hela Västeuropa. Sverige har också möjlighét att genom nationella beslut harmonisera sina regler med EGs.

Den ökade integrationen i Västeuropa kommer att öppna möjligheter för betydande ekonomiska vinster. Genom skärpt konkurrens skapas högre produktivitet och ökad tillväxt. Det är av stor vikt att också Sverige får del av denna ökade ckonomiska potential.

Riksdagen har på förslag av regeringen beslutat att Sverige, så långt som är möjligt inom de ramar som sätts av vår utrikes- och säkerhetspolitik, skall delta i den ekonomiska integrationen i Västeuropa. Regeringen genomför nu en kartläggning av vilka förändringar som krävs för att anpassa våra nationella regelsystem och lagar för att även vi skall bli delaktiga i dennainre marknad.

Som cen följd av denna satsning föreslås nu en betydande resursförstärkning för det västeuropeiska integrationsarbetet under det kommande budgetåret. De totala medel som kommer att användas för integrationsarbetet och övrigt västeuropeiskt samarbete beräknas under det kommande budgetåret uppgå till ca 200 miljoner kr. Av dessa utgör 40 milj. kr. ett nytillskott, avsett bl. a. för Sveriges deltagande i EG:s olika forsknings- och utbildningsprogram. Förslag om den närmare fördelningen av dessa resurser kommer att läggas fram i kompletteringspropositionen.

De finansiella marknaderna Under senare är har det skett en omfattande avreglering av de inhemska finansiella marknaderna. Det finns goda skäl att fullfölja denna process, som inneburit att krediter och risker i ekonomin förmedlas på ett mer effektivt sätt. Den snabba utvecklingen på det finansiella området ställer stora krav på en förnyelse av det regelverk som bestämmer verksamhetsvillkor, tillsyn och ägarfrågor på dessa marknader. För närvarande pågår en omfattande översyn och modernisering av regelverket. I det arbetet är det nödvändigt att noga väga in och ta hänsyn till den genomgripande integrationsprocess som nu sker inom EG. Detta är desto mer angeläget som varken försäkringsverksamhetskommitten eller kreditmarknadskommitten i sina betänkanden kunnat ta hänsyn till EG-utvecklingen i tillräcklig utsträckning.

Det är väsentligt att den svenska kapitalmarknaden ges en struktur som främjar konkurrens på lika villkor och som också möjliggör en anpassning till de rådande internationella utvecklingstendenserna. Detta är en ledstjärna i det pågående lagstiftningsarbetet och siktet bör vara högt ställt i dessa avseenden.

Konkurrenspolitik Prisstegringstakten har under senare år varit betydligt högre än den genomsnittliga inflationen i de delar av den svenska ekonomin som är: hemmamarknadsorienterade och som saknar mer betydande inslag av

ga a utländsk konkurrens. Särskilt har detta gällt de sektorer som omfattas av

regleringar och centralt förhandlade priser, såsom livsmedels-, bygg-, Prop. 19858/89:100 bostads- och transportsektorerna. Inom bygg- och byggnadsmaterielindu- Bil. 1 strin har företagssammanslagningarna och uppköpen under de senaste åren lett till minskad konkurrens och bidragit till den snabba kostnadsstegringen. Även de avtalade löneökningarna har under senare år tenderat att öka snabbare i de från utländsk konkurrens skyddade sektorerna. Kostnadsökningarna inom dessa sektorer tenderar att slå igenom starkare och snabbare på priserna. Mot denna bakgrund finns det särskilda skäl att granska just dessa delar av den svenska ekonomin.

Ctt ytterligare skäl att skärpa den svenska konkurrenspolitiken är den pågående västeuropeiska integrationen. Den syftar till en ökad internationell handel och till att företag i olika länder skall kunna agera på lika villkor över gränserna. Vid överträdelser av gällande regler skall ett enhetligt sanktionssystem gälla i de skilda länderna. I ljuset av denna utveckling är utformningen av den svenska konkurrenspolitiken av avgörande betydelse. Utvecklingen på detta område kräver en hög beredskap från svensk sida.

Konkurrenspolitiken måste nu ytterligare förstärkas. Konkurrensfrågorna, såväl nationellt som internationellt. måste tillmätas en större betydelse. Vissa delsektorer inom den svenska ekonomin bör avregleras, handelshinder bör tas bort och konkurrens från utlandet uppmuntras. samtidigt som möjligheterna att motverka inhemska konkurrensbegränsande åtgärder bör förbättras. Konsumenterna skall också ha bättre tillgång till rättvisande prisinformation.

I regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder från hösten 1988 aviserades att en parlamentarisk arbetsgrupp skulle tillsättas för att lämna förslag till en ny livsmedelspolitik. Denna arbetsgrupp har nu inlett sitt arbete. Utgångspunkten för reformarbetet är att bättre tillgodose malen om en tryggad livsmedelsförsörjning, bra kvalitet på livsmedel och rimliga konsumentpriser, en rimlig levnadsstandard för jordbrukarna samt regional balans och en god miljö. Viktiga inslag i en reform av jordbruket är en gradvis avreglering av de inhemska marknaderna för livsmedel och en minskning av handelshindren på jordbruksområdet. .

I samma proposition aviserades också tillsättandet av en utredning för att studera konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin och föreslå åtgärder för att förbättra konkurrensen. Chefen för civildepartementet kommer inom kort att föreslå direktiv för den kommande konkurrensutredningen.

4.7¶Förnyclsen av den offentliga sektorn

En central uppgift under de kommande åren blir att utveckla den offentliga sektorns effektivitet, dvs. se till att de resurser som ställs till det gemensammas förfogande ger största möjliga välfärd. Under efterkrigstiden har utbyggnaden av sjukvården, skolan, omsorgen och förbättringen av socialförsäkringarna i allt väsentligt skett inom den offentliga sektorn och finansierats genom höjda skatter. Det har funnits goda skäl för detta. En jämnt fördelad grundtrygghet finns nu tillgänglig, som en rättighet för alla medborgare i vårt land. Detta är en omistlig tillgång för det svenska

samhället. Det har varit ett högt prioriterat mål för den ekonomiska politiken — Prop. 1988/89:100 att bidra till att skapa de resurser som krävs för att värna denna välfärd. Det — Bil. 1 har också varit en av de största framgångarna för den tredje vägens ekonomiska politik att den offentliga sektorn och den generella välfärdspolitiken har kunnat tryggas i en värld där nedskärningar av samhällets insatser. dominerat i många länder. ee

För att denna trygghet framgent skall kunna säkras och utvecklas, måste effektiviteten i den offentliga sektorn ökas. Med effektivitet avses då graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin tur delvis av produktivitetens — produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona — utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven på en god kvalitet åsidosätts, desto mer kan produktionen ökas och desto större blir möjligheterna att nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Tjänstesektorn, såväl den privata som den offentliga, är emellertid svår att automatisera. Det medför att produktiviteten, såsom vi mäter denna,' "tenderar att öka långsammare än i den varuproducerande sektorn. Därmed tenderar också skattetrycket att stiga. För att det skall bli möjligt att hålla nere skattetrycket, samtidigt som behoven inom åldringsvård, barnomsorg, m.fl. områden tillgodoses, krävs därför att de offentliga resurserna används så att effektiviteten i den offentliga sektorn ökas. |

Samtidigt ändras gradvis medborgarnas krav på den offentliga sektorn. Den måste i högre grad än hittills kunna svara på krav om flexibilitet, hög kvalitet och anpassning till brukarnas individuella önskemål.

Det bör understrykas att detta inte innebär ett generellt krav på högre tempo eller sämre betalning för de offentligt anställda. Tvärtom handlar det om att öka de offentliganställdas möjligheter att göra ett gott arbete. Uppgiften är att förändra organisationen och ledningen av den offentliga verksamheten i några avgörande avseenden för att bättre kunna ta till vara de ' anställdas initiativkraft och arbetsglädje. Detta är också angeläget för att förbättra arbetsmiljön inom den offentliga sektorn. Det förutsätter samtidigt att verksamheten blir mindre styrd av centrala regler.

Den nödvändiga förnyelsen av den offentliga sektorn innebär dock främst att en koncentration till de mest prioriterade områdena för den offentliga verksamheten måste komma till stånd. Resurserna skall satsas på de verksamheter och välfärdssystem som visar sig ge det största utbytet i form av rättvis fördelning, välfärd och trygghet. Genom strukturförändringar inom den offentliga sektorn koncentreras resurserna till de områden där det är av särskild vikt att alla medborgare, oavsett inkomster eller ekonomisk ställning i Övrigt, kan förses med likvärdiga och högkvalitativa tjänster. Det gäller bl.a. barnomsorgen, skolan, sjukvården och arbetsmarknadspolitiken.

I förnyelsen av den offentliga sektorn bör också ingå att andra tjänster, vilka lämnar relativt sett mindre bidrag till rättvisa och trygga levnadsvillkor för medborgarna, kan produceras av entreprenörer men enbart under förutsättning att detta blir billigare utan att kvaliteten blir lidande. Ett skäl till att detta skulle kunna bli möjligt, är att anbudsförfarande skärper konkurrensen, vilket torde kunna sänka kostnaderna.

Även inom den offentliga sektorn skulle ett inslag av konkurrens kunna 33

3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga I

skapas genom att medborgarna tillåts att själva välja skola, sjukhus och vårdcentral i högre grad än i dag. Därmed ökas också konsumenternas = Bil. 1 valfrihet.

För att få till stånd en förnyelse måste personalens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara. Detta kan ske bl. a. genom en decentralisering av budgetansvar och befogenheter i kommuner och landsting.

Det är en huvuduppgift för den ekonomiska politiken att inleda ett arbete för att utveckla och förnya den offentliga sektorn. Nu är tiden inne att föra den offentliga sektorns utveckling över från efterkrigstidens utbyggnadsskede till ett utvecklingsskede med vad det innebär av strukturförändringar och effektivisering; allt i syfte att fortlöpande öka medborgarnas utbyte av de resurser som avdelats för produktion i den gemensamma sektorn.

5¶Budgetpolitiken

5.1¶Statsbudgeten

I budgetpropositionen i januari 1988 beräknade regeringen budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 till 36,9 miljarder kr. Utfallet blev ett underskott på endast 4.1 miljarder kr.

För innevarande budgetår — 1988/89 — beräknade regeringen i budgetpropositionen 1988 budgetunderskottet till 11.9 miljarder kr. I den av riksdagen fastställda statsbudgeten för budgetåret 1988/89 bedömdes budgetunderskottet uppgå till 6,5 miljarder kr. Jag räknar nu med att statsbudgeten innevarande budgetår kommer att ge ett överskott med 11,0 miljarder kr.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89 Miljarder kr.

Som framgår av tabell 4 är det den kraftiga inkomstökningen som ger ett så mycket starkare budgetutfall än vad som tidigare beräknats. Inkomstökningen är en följd av avsevärt högre nominella löneökningar för år 1988 än vad som antagits i de tidigare beräkningarna. Den direkta effekten på statsbudgeten är ökade intäkter av inkomstskatt och mervärdeskatt. Temporärt förbättras alltså ' budgetsaldot. Samtidigt försämras emellertid genom de snabba löneökningarna villkoren för en långsiktigt sund ekonomisk utveckling med krav på god konkurrenskraft och uthållig balans i statsbudgeten.

En orsak till att statsbudgeten förstärks jämfört med förra budgetåret är också att ränteutgifterna för budgetåret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga. Detta beror på att bokföringsprinciperna för statsskuldsväxlar har 34

förändrats, vilket detta budgetår ger en positiv engångseffekt på ränteutgif-

terna på 7,0 miljarder kr. Denna effekt kommer inte att kvarstå nästa — Bil. I

budgetår. :

Trots denna engångseffekt uppgår statsskuldräntorna till 52.8 miljarder kr., vilket motsvarar ca 1596 av de totala statsutgifterna. Detta är den årliga kostnaden för den statsskuld som skapades i och med de stora budgetunderskotten i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Om denna tunga utgiftspost skall kunna minskas, krävs ordentliga överskott i statsbudgeten under en följd av år.

Tabell 5 Budgetsaldo för budgetåren 1982/83 och 1987/88—- 1989/90 Miljarder kr. och andel av BNP

1982/83 1987/88 1988/89 1989/90

Av tabell 5 framgår att budgetsaldot för 1989/90 beräknas visa ett litet överskott. Bakom denna utveckling ligger att de reala statsutgifterna exklusive statsskuldräntor växer med endast 0,396 från innevarande budgetår, dvs. att de hålls i stort sett oförändrade. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl. a. till följd av att redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuldräntorna växer emellertid :statsutgifterna långsamt, nämligen med 0,97.

Att budgetsaldot ändå inte förstärks ytterligare jämfört med budgetåret 1988/89 beror på statsintäkternas utveckling. Efter flera års stark ökning. beräknas de nästa år minska, till följd av de inkomstskattesänkningar som beslutats för 1989 och de antaganden som gjorts om en nominell lönestegring på 496 1990. .

Att budgetpropositionen — för första gången på över ett kvartssekel — kan redovisa ett budgetförslag som är totalbalanserat, trots skattesänkningar och trots antaganden om dämpad lönestegringstakt 1990 vittnar om att utgiftsprövningen varit mycket stram. Prioriterade områden är satsningar på kultur och föräldraförsäkring samt att skapa finansiellt utrymme för inkomstskattesänkningarna 1989. Därutöver görs också vissa insatser för miljöpolitiken, EG-arbetet och för att förbättra de handikappades situation.

Likväl visar budgetförslaget på en fortsatt stark utgiftsstegring på några områden. Transfereringarna till hushållen har ökat mycket snabbt under 1980-talet. Också i årets budgetförslag beräknas de fortsätta att öka kraftigt. Den helt övervägande delen av utgiftsökningarna är automatik, dvs. volymeller prisjusteringar inom ramen för existerande regelsystem. Som jag 35

propositionen, = : : Bil. 1

Statens lånebehov Statens lånebehov har förändrats drastiskt under de senaste åren. I början av 1980-talet uppgick nettoupplåningen till 70-80 miljarder kr. per år, och fortfarande vid mitten av 1980-talet uppgick den till 50-60 miljarder kr. per år. Därutöver tillkom ett betydande behov av upplåning för att omsätta gamla lån. De senaste två åren har staten inte behövt göra någon nettouppläning alls. I stället har en viss amortering av statsskulden kunnat ske. Statens begränsade lånebehov förväntas bestå framöver.

Det begränsade lånebehovet medför att statsskuldpolitiken i ökad utsträckning kan inriktas på att sänka statens upplåningskostnader genom en aktiv förvaltning av statsskulden. Även om staten inte längre har något behov av nettoupplåning, är bruttoupplåningsbehovet betydande på grund av att statsskuldens löptid förkortats alltmer under 1980-talet. För 1989 beräknas bruttoupplåningsbehovet för att kunna omsätta skulden bli omkring 160 miljarder kr. :

Normen att staten inte skall låna i utlandet ligger fast. En betydande amortering, med 22 miljarder kr.. skedde av statens utlandsskuld under 1988.

Utgiftsram för lönekostnader 1989 Villkoren för lönebildningen i offentlig och privat sektor måste bli mer: likartade. Mot denna bakgrund har riksdagen lagt fast vissa budgetriktlinjer för staten. De innebär att statsmakterna inför varje avtalsrörelse skall lägga fast en ram för lönekostnadsökningar. För 1988 fastställdes denna ram till 490. För att säkerställa personalförsörjningen i statsförvaltningen har regeringen givit kompensation för lönekostnadsökningar upp till sammanlagt 5.696. Eftersom de faktiska lönekostnadsökningarna blev en procentenhet högre än 5,696, har kravet på ökad produktivitet i de statliga myndigheterna i motsvarande mån skärpts: I vissa fall kommer detta att medföra personalinskränkningar. |

En ny ram bör nu läggas fast för 1989. Det budgetförslag som här redovisas bygger på att löneutgifterna ökar med högst 596. Om lönekostnadsökningarna Överstiger denna procentsats måste de överskjutande kostnaderna” finansieras genom ökad produktivitet. Myndigheterna bör få disponera de produktivitetsvinster som frigörs i den statliga verksamheten.

Den nu redovisade utgiftsramen innébär inte att statsmakterna försöker reglera löneökningarna för de statsanställda. Ramen är inte ett lönetak. De statsanställdas löne- och anställningsvillkor bör vara likartade med villkoren för andra jämförbara grupper på arbetsmarknaden. Det är dock de avtalsslutande parternas sak att reglera dessa frågor. Vad ramen anger är att finansieringen av lönekostnadsökningar som överstiger 596 1989 måste ske ' på annat sätt än genom höjda skatter och ökade avgifter. Detta är en fråga som de avtalsslutande pårterna inte förfogar över. 36

5.2¶Den konsoliderade offentliga sektorn. —.. | 2 0 Prop. 1988/89:1 100

.. Bil 1.

Den konsoliderade offentliga sektorns firiansitlla sparande består av sum."

man av det finansiella sparandeti staten, kommunerna och söcialförsäkrings- e sektorn. För att få fram statens finansiella sparande' måste statsbudgetens

saldo justeras för bl. a. vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av - - en

lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster. I NS tabell 6 sammanfattas utvecklingen i i den samlade offentliga sektorn.

Tabell 6 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkringssektor 1982/83 och 1987/88-1989/90 Miljarder kr.

1982/83 — 1987/88 — ”1988/89 > 1989/90

Sparandet i staten har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre negativt. I kommunerna har verksamheten drivits med underskott och så beräknas fallet bli även under budgetåret 1989/90. Socialförsäkringssektorn har länge visat ett stort positivt finansiellt sparande. Det härrör nästan uteslutande från AP-fondens sparande. De andra delsektorerna inom socialförsäkringssektorn uppvisar ett sparande som ligger nära noll.

Den kommunala ekonomin Kommunernas och landstingens betydelse i samhällsekonomin har blivit allt större. Under 1980-talet har den kommunala konsumtionen ökat med i genomsnitt 22 per år, vilket överskrider vad riksdagen angivit vara förenligt med cen balanserad utveckling av samhällsekonomin. Behoven att dämpa den kommunala konsumtionsökningen accentueras nu också av bristen på arbetskraft och risken för att kommuner och landsting söker tillgodose behovet av personal genom att locka med stora nominella lönepåslag.

Situationen understryker betydelsen av att kommuner och landsting söker utnyttja de befintliga personalresurserna mer produktivt samtidigt som personalomsättningen bör nedbringas. Det är också väsentligt att genom omprioritering och omprövning av verksamheter öka effektiviteten och därmed dämpa behovet av nyanställningar. Riksdagen har tidigare angivit barnomsorgen samt vården och omsorgen av de äldre som de mest prioriterade områdena. Detta innebär inte att dessa verksamheter kan undantas från åtgärder för att öka effektiviteten. Tvärtom är det viktigt att sådana åtgärder vidtas. Det är också viktigt att staten visar stor återhållsamhet med att ställa krav på ny verksamhet i kommuner och landsting och i stället vidtar åtgärder som gör det möjligt för dessa att bättre utnyttja de tillgängliga resurserna. Mindre av detaljstyrning och mer av resultatstyrning, där krav på uppföljning och utvärdering får en betydligt större betydelse, 37 måste prägla statens agerande.

Kalkyler visar att den kommunala sektorns finansiella sparande kan

förbättras om lönekostnadsökningen blir låg. Det är således viktigt att den = Bil. 1

stora intäktsökning som kommer kommunerna till del år 1990 inte används för att snabbt öka den kommunala verksamheten eller kraftigt höja de nominella lönerna. Det bör också understrykas, att den nya lönebildningsmodell som börjat tillämpas i kommunsektorn — och som innebär att den lokala lönebildningen spelar en större roll — medför ett ökat ansvar för de enskilda kommunerna och landstingen att undvika sådana lönekostnadshöjningar som kan leda till krav på skattehöjningar.

Jag avser att efter ytterligare beredning av de kommunalekonomiska frågorna återkomma i 1989 års kompletteringsproposition till de åtgärder

som erfordras för att få till stånd en balanserad utveckling i den kommunala

sektorn.

Statsbudgeten och särskilda frågor

Bil. 1

1¶Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet 1 arbetet med den preliminära nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Med anledning härav räknar jag nu med något förändrade antaganden, vilka också återfinns itabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden Procentuell förändring

1988 1989 1990 RRV == Föredra- RRV = Föredra- = RRV Föredra-

ganden ganden ganden

Lönesumma 9,3 9,3 8,4 8,4 4,8 4,8 Konsumentpris, årsgenomsnitt 5,9 5,8 5,6 5,6 4,0 4,0 Privat konsumtion, löpande priser 8,9 8,7 7,8 7,9 5,7 5,6

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 8 december 1988. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1988/89 beräknat inkomsterna till 364 565 milj. kr.

RRV har för sina beräkningar antagit att basbeloppet kommer att uppgå till 28 000 kr. för år 1989. Regeringen har sedan RRV:s beräkning gjordes fastställt basbeloppet till 27 900 kr. Detta medför att jag räknar ned statsinkomsterna på inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 234 milj. kr. för innevarande budgetår. .

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling i löpande priser, räknar jag vidare ner inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr. 39

Sanimantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av inkoms- Prop. 1988/89:100 terna med 334 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår Bil. 1 av tabell 2.

Tabell 2. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89 Tusentals kronor RRV:s Förändring beräkning enligt föredraganden Inkomsttitel | 1111 Fysiska personers inkomstskatt 75 146 000 ——234 000 1411 Mervärdeskatt 86 300 000 — —100 000 Summa inkomster 364 565 340 Summa förändringar enligt föredraganden : —334 000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 231 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj. kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 226 milj. kr. Verket har beaktat tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick till 463 milj. kr. RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntor till 54,0 miljarder kr. En aktuellare beräkning ger vid handen att räntekostnaden beräknas bli något

lägre. Jag beräknar dessa utgifter till 52,8 miljarder kr. Utgifterna framgår av

tabell 3.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. och Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. med 248 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning.

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 1 005 milj. kr. för att uppgå till 24 345 milj. kr. Bedömningen är självfallet osäker, men jag accepterar tills vidare RRV:s beräkning som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89. 40

Miljarder kr.

Bil. 1

Summa 25,4 24,3

Enligt RRV:s och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att öka med 200 milj. kr. under budgetåret 1988/89.

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 3 miljarder kr. Jag har inga invändningar mot RRV:s beräkning.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1988/89 till 353 274 milj. kr.

Tabell 5. Statsutgifterna budgetåret 1988/89 Milj. kr.

Statsbudget RRV Föredra-

ganden Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 292 567 296 021 296 269 Statsskuldräntor 54 000 54 000 52 800

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90

Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 376 394 milj. kr. för budgetåret 1989/90. I förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår ett antal förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om det av regeringen fastställda basbeloppet har jag korrigerat ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 305 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionens utveckling i löpande priser, räknar jag ned inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

Utöver vad som sagts ovan justerar jag, i enlighet med de förslag chefen för socialdepartementet och statsrådet Lindqvist senare idag kommer att presentera, ner inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med sammanlagt 41

+ Riksdagen 198889. I saml. Nr 100. Bilaga I

1 902 milj. kr. Av detta belopp avser 1 970 milj. kr. ökade kostnader för den "Prop. 1988/89:100 utbyggda föräldraförsäkringen. Besparingarna till följd av de åtgärder som Bil. 1 föreslås inom tandvårds- resp. sjukförsäkringen beräknas till 42,5 resp. 25,5 milj. kr.

Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare idag att föreslå att trufiksäkerhetsverket finansieras fullt ut med avgifter fr.o.m. budgetåret 1989/90. Såsom framgår av förslaget minskar därmed belastningen på statsbudgeten med ca 30 milj. kr. för budgetåret 1989/90. Samtidigt föreslås att inleveransen av vissa avgifter till inkomsttitel Trafiksäkerhetsavgift slopas. vilket ger ett inkomstbortfall om ca 61 milj. kr. budgetåret 1989/90. I stället föreslås en omsättningsbaserad inleverans till inkomsttitet Övriga inkomster till statens verksamhet, vilken beräknas motsvara ca 31 milj. kr. 1989/90. Samlat påverkas således inte statsbudgetens saldo av de här närmast redovisade förändringarna.

Överskott av byggnadssiyrelsens verksamhet har räknats upp med 872 milj. kr. Skälet är att dispositionen av överskottet från försäljningen av tomt m.m. i Tokyo beräknas ske under budgetåret 198990.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer idag att föresla förändringar som medför ökade Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och vrkesinspektionens verksamhet med 17,4 milj. kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från verkets beräkningar en nedskrivning av inkomsterna för budgetäret 1989/90 med 1 447 milj.kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90 till 374 947 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRY:s beräkningar framgår tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1989/90 : Tusental kr.

RRV:s Förändring enl.

beräkning föredraganden Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt 73 S19 000 — 305 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto -2 359 DON —1 902 000 1271 Inkomster av arbetsgivaravgfter tull arbetar-

skyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet 159 000 + 17-375

1411 Mervärdeskatt 92-600 000-100 O00 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet 579 330 + 872 0V0 2517 Trafiksäkerhetsavgift 60.752 — 60 752 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 400 -000--+ 31 000

Summa inkomster 376 394 265

Summa förändringar enligt föredraganden — I 447 377

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudge- — Prop. 1988/59:100 tens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7). Bil. 1

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster

1989/90

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1100 Skatt på inkomst Namnändring 1143 Bevillningsavgift Namnändring 1343 Tillfällig förmögenhetsskatt för lvförsäkringsbolap, un-

derstödsföreningar och pensionsstiftelser Upphör 1431 Särskild skatt för oljeprodukter m.m. Namnändring 1435 Särskild skatt mot försurning Namnändring 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning Namnändring 2119 Statens vattenfallsverks inleverans av motsvarighet till Ny inkomst-

statlig skatt titel 2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott Upphör 2341 Ränteinkomster på statens län för universitetsstudier . .

och garantilån för studerande Namnändring 2533 Avgifter vid statens planverk Upphör 3116 Statens vattenfallsverks inkomster av försålda fastighe-

ter och maskiner Upphör 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försälda byggnader Namnändring 4311 Återbetalning av statens län för universitetsstudier och

garantilån för studerande Namnändring 5100 Avskrivningar och amorteringar Namnändring 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar Namnändring 5115 Affärsverket FFV:s amorteringar Namnändring 5116 Statens vattenfallsverks amorteringar Namnändring 5144 Avskrivningar på förräådsanläggningar för civilt total- :

försvar : Namnändring

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgifterna sammanlagt till 374 524 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar

då för 309 524 milj. kr.

Schablonmässtgt beräknas anslagsbehållningarna minska med 1 500 milj.

kr. under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallet, och därmed statens uppläningsbehov, påverkas även av

förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk. myndigheter och bolag. Sammantaget räknar jag schablonmässigt med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter med 500 milj. kr. I syfte att förslaget till statsbudget så längt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida 5 miljarder kr. upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utpifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsutgifterna för budgetåret 1989/90

Milj. kr. Bil. 1

Förslag till

statsbudget

Summa statsutgifter 374 524

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och 1989/90

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av

statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget

tillstatsbudget för budgetåret 1989/90 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10. Sammanfattningsvis beräknas budgetöverskottet till 11,0 miljarder kr. för 1988/89 och till 0.4 miljarder kr. för 1989/90.

Tabell 9. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88— 1989/90 Miljarder kr.

1987/88 1988/89 198990

Utfall Stats- Beräknat utfall Förslag till

budget statsbudget

enligt enligt

RRY föredra-

gande Inkomster 332,6 347,1 364,6 364,2 374,9 Utgifter exkl. statsskuldräntor 283,3 299,6 300,3 3004 316,5 Statsskuldräntor 534 54.0 54,0 52.8 58.0

Saldo — 4,1 — 6,5 10,3 11,0 0,4

Prop. 1988/89 100 Bil. l

000 000 000 000 000 000 S95 000 000 595 888 £ZE £eS 000 000 £7S IF6 €cP Lr z $ pLE Fir

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

06€ Prb 6€8 089 90£ FSc £OP CS8 S$S1 £88 tOr 078 tIE 911 £0L 000 000 000 000 000

tt 890 LrS 090 cIS Ber 8L6 LSL FOS 6LL c98 CSS Oct 0€6 tis 000 I 008 005 000

5 tl 0€ rOI 91 IT LP 0 c I 85 I & c $ c - I t

"IN 'IY

PWWNS PUUDG "WW :BUIUNNIQLOfSJapau Jaupary "AOYgSIfidin JIIYRPUÅLU seäurujeyagsärjsur JaJUIWIIuLdapsuonryrunwWoy 133UdWduedapspeuy.ewsagsy 23uadwayuedapiaraua PUINIRISSNOS ww Pä41ror 31udwa1uedapssuupligqln) 232udwuedapsynigqpiof 23JUdWIUTdIPSILASIOY uapinyssnms SpupunmuuoOYju 1ä3uawauedapannsng 231uwWIuedapsaymwn 222udwduedapspeisog 133uaunyuedapusnpuj J31UWud]uedapjernog 1udwWauedapsueuy 123J18I0 SSåp AR 231udwuedapjar>y UONIsodsip YI0 BILAO YJ0 :Bpjsupsyidf) AR EPpasimnIoj() AOY ydo JUIUYSVIA UIBEPSNIY ed PDUYNDLIG HNONS.HAQ IMUYDLIG JUDY 103ueY -ofix PeyQO OHJU

000 000 000 000 000 000

925 9£9 008 99 OTt 888 06/6861 958 LTE ct TSO 816 9r6 z slet TE 9 T PLE PeISpPNg ler

"IN

BUIWUINGS

t0J

JB8pNAsIe;s I3UWBSYIJA

WOpuUd83a

43)SWOYUI fn SUIJLIS pjesIOj uej 3esJOJ AR Buuerad1aly EIJISSEWJÄNIEN AR AR :4a1SwOYUJ IJISLUOYU] 13ISWONU] "OT JANPYS HI4eL

el

2¶Underliggande budgetutveckling

Bil. 1 Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhälls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits så statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: — vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter - tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter beaktats vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: = valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån = engångsvisa förändringar av redovisningsprinciperna för statsskuldväxlar = rena budgetavlastningar, som t.ex. att räntekostnaderna för studielänen

från och med år 1989 inte längre belastar statsbudgeten - vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på

kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten. Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden

1987/88-1989/90).

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1987/88—- 1989/90 Miljarder kr.. löpande priser

1987/88 198889 — 1989/90 Underliggande budgetsaldo -7,0 3.6 -3,8 Andel av BNP (7) —-0.7"7 0.57 0,37

3¶Statenslånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens länebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på ståtsverkets och riksgäldskontorets checkrtäkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhälta statens lånebehov och statsskuldens förändring. 1 det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra. 46

Bil. 1

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl. a. en engångseffekt i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte till uttryck i förbättrat redovisat budgetsaldo.

3. Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men den medförde däremot en minskning av statens lånebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en saldering av posterna 1—4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas utöver statens länebehov av trunsaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

7. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring.

Tabell 12. Statens lånebehov (netto) budgetåren 1987/88-1989/90

1987/88 — 1USN/89 198900 1. Budgetsaldots betydelse för statens länebehov +1 110 - 047 2. Kassamässiga korrigeringar - 4,5 3. Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbo-

lag m.fl. — SA 4. Riksgäldskontorets kreditgivning till vissa

affärsverk 1.7 2.8 90 5. Statens lånebehov = 71 82 N.h 6. Skulddispositioner : - dd = (0,5 - uppköp obligationer . (- 2,6) (- 03) = Övrigt (- 1.8) (—- 0.2)

7. Statsskuldens förändring - 11.0 — 17 8.6

” motsvarar budgetöverskott

Bil. 1

4.1¶Redovisning av statliga garantier

Riksrevisionsverket (RRV) har den 19 december 1988 redovisat verksamheten med statliga garantier. I tabell 13 sammanfattas uppgifterna. Redovisningen är kassamässig och avser tidpunkten den 30 juni 1988 utom för garantiramarna som avser tidpunkten den 1 juli 1988.

Gällande. av regeringen tilldelade garantiramar per den 1 juli 1988, uppgår till 155,2 miljarder kronor. Kreditgarantierna för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa står för den största ökningen under det gångna året. En kraftig minskning har beslutats i fråga om ramarna för industrigarantier och AB Aerotransport.

Gjorda garantiutfästelser uppgår till 124,9 miljarder kronor. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Stadshypotekskassan. Minskningar i utfästelser förekommer bl.a. beträffande stöd till varvsföretag, exportkreditgarantier. ABA och industrigarantier.

Den garanterade kapitalskulden var den 30 juni 1988 97,2 miljarder kronor, varav grundfondförbindelser 28,5 miljarder kronor. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantierna.

Den garanterade kapitalskulden har ökat med 600 milj. kr. sedan den 30 juni 1987. Inom denna nettoökning svarar valutakursförändringarna för en minskning med ca 100 milj. kr. Beträffande valutakursförändringarna i exportkreditgarantierna föreligger inga uppgifter.

Teleimvest AB, Stadshypotekskassan och biständssektorn svarar för de största ökningarna av kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller stöd till varvsföretag, Statens vattenfallsverk, Svenska Petroleum Exploration och exportkreditgarantierna.

Utgifter till följd av infriade garantier — 1.4 miljarder kronor — härrör som framgår av tabell 13 främst från stödet till varvsföretagen och exportkreditgarantierna. Infriade exportkreditgarantier fördelade på berörda länder avser 186 milj. kr. Irak, 180 milj. kr. Brasilien, 132 milj. kr. Egypten, 13 milj. kr. Peru. 104 milj. kr. Angola, 79 milj. kr. Cuba, 70 milj. kr. Libven. 66 milj. kr. Mexico.

Inkomster från garantiavgifter uppgår till ca 500 milj. kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna. Garantiavgifterna har minskat med 30 milj. kr. Även om dessa garantiavgifter nu tas ut på nya garantier ger detta ännu inte något större genomslag eftersom stocken av äldre garantier är helt dominerande och inte i sin helhet avgiftsbelagd förrän år 1990.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till drygt 600 milj.kr. Inkomster härrör främst från exportkreditgarantierna till bl.a. Irak, Polen och Turkiet. Betydande återbetalningar har även gjorts inom varvssektorn, t.ex. från Salén-koncernen. Consafe, Falkenbergs varv och

48 Johansson Gruppen.

Prop. 1988/89 100 Bil. I

23sWOyYuj AR

NIUREERG AR 13nuvsvö pfjoj SIPHIpN Iprujul ra (avYD IegJuiu 6'L9 00 00 EI Lr 00 (0 on Co LILI LOLT ti +'Tr9

Un NY/LS6T I

— Iastwoyuj

Ssöl -NUPRIRT 400HBAR töst t'90l (vor on 1SMLBpPng url fonför I OpPRUJUI fonuPIPT (ro 00 00 (ay uap INA plog CNC ONS [OM (y'Y9c N'Sc (MG) (rå FO FÖRT IST Utt SPP IOpu]

fu sad na AR I I ) ) '8861

preaajurlery PIN RNGT uNf (rie (TSOL6 Nsjeudey THIS y'ter ONES Oo EL UNSLO Of Otor 1"617 uap nOc

I tunl

sad öd 6t sö Ol TI 99 Or £6

yr

wesnuesed) ) SKAL -HUPAPE ad

lunf UrTAP (TsoOl 01S 000 aspoisepn STOL ONER LOL SOS ep 06 (CYTO (YTSS O'SLET 0848 t IR

Pplolry gr g861 up 6 Sc) 6) I CI XY OC FS fTI

tunf

jg OYSH uap WPINUPIPA UYAS Ur YOTS ONSINÉ 0s19 (Oct O8soc NYSEP SST (AST 0'Yyst NT 0'TNY O'Nci OST 8'981 apurj| LIF tad uap SUdIE]S) UNT LS ST) NE TI CI OO fy P sad SSI sarueses

I I

(IORURIPBSPURISIQ (YJOJSPUOJPUNIT NI UaputuRuNparyuodx3 (NUPIPBSAJEA SAST[FJUDIIPA NAIDALLISAPUI e3es 13101UOYSPIRESYLY NJDABLOUD IRBRAUVIRÅ JIYIJASYNIQULT 1NSDASUTRPUYNT AR ewnwuns

"EI JONIJADJIL PUNUnNStoG SanNuvIeD) apeparjin

ARIEA) SUDIPIS SUSIPIS SUJILIG SUDIMISG UELAG) INR ARIBA) ARIPA) [e30],

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade: garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i en nettokostnad på ca 300 milj. kr.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1988. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.

5¶Utgiftsram för lönekostnadsökningar

I finansplanen 1987 (prop. 1986/87:100) framhöll regeringen att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen inom den privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden bör bli mer likartade. Detta innebär bl. a. att löneökningar inom den statliga sektorn i ökande grad mäste motsvaras av höjd produktivitet eller verksamhetsinskränkningar för att undvika skatte- eller avgiftshöjningar eller en försvagning av budgeten. Finansutskottet (FiU 1986/87:10) delade denna uppfattning. En stor majoritet i riksdagen anslöt sig till finansutskottets betänkande.

Regeringen föreslog mot denna bakgrund i den reviderade finansplanen 1987 (prop. 1986/87:150) en reformering av beräkningen i statsbudgeten av lönemedel för statligt reglerade tjänster. Förändringen innebär att regeringen inför varje avtalsrörelse skall klargöra vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar som kan anses föreligga för den statliga sektorn. Varje kostnadsökning som går utöver denna ram måste mötas med effektivitetsoch produktivitetshöjande åtgärder eller besparingar. Riksdagen ställde sig bakom detta förslag (FiU 1986/87:30)

I finansplanen 1988 (prop. 1987/88:100) redovisades att regeringen för år 1988 fastställt en utgiftsram om 472. Regeringen konstaterade samtidigt att det kunde bli nödvändigt med särskilda åtgärder om det visade sig att löneutvecklingen under avtalsperioden 1986-1987 medfört förvärrade personalförsörjningsproblem inom vissa områden. De av riksdagen fastlagda riktlinjerna för den statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48) borde vara utgångspunkt för huruvida sådana åtgärder borde läggas till grund för medelsberäkningarna. Regeringen hemställde mot denna bakgrund om riksdagens bemyndigande att besluta om medelstiltdelning, för särskilda personalförsörjningsåtgärder i enlighet med vad som anförts. Riksdagen lämnade detta bemyndigande (FiU 1987/88:20).

Lönekostnadsökningarna till följd av det statliga löncavtalet för år 1988 uppgår till ca 6.696. Enligt regeringens bedömning är insatser motsvarande en lönekostnadsökning av 5,69 nödvändiga för att undvika förvärrade personalförsörjningsproblem inom staten. Detta följer även de riktlinjer som riksdagen lapt fast för den statliga personalpolitiken. Regeringen har därför med stöd av nämnda bemyndigande beslutat att justera utgiftsramen för år 1988 till S.656.

Lönekostnadsökningarna för 1988 års statliga avtal kom sammanlagt att överstiga den av regeringen fastställda utgiftsramen med 12 (6,6-5,6). Det extra rationaliseringskrav som härigenom föranleds för budgetåret 1988/89 uppgår därmed till 192. Till följd av detta reducerades förvaltningsanslagens 50

. lönekostnåder och statsbidrag i de delar medelsberäkningarna grundas på Prop. 1988/89:100 avtal inom det statliga reglerade området med motsvarande belopp i Bil. I samband med regleringsbrevens utfärdande. Myndigheter inom försvarsdepartementets område liksom bidrag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder har för budgetäret 1988/89 undantagits från tillämpningen av utgiftsramen (prop. 1987/88:100. bil. 1).

En ny utgiftsram bör nu — i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen ställt sig bakom — läggas fast för år 1989. Utgiftsramen bör i likhet med tidigare år omfatta förvaltningsanslag och statsbidrag i de delar medelsberäkningarna grundas på avtal inom det statliga reglerade området.

Det nu redovisade förslaget till statsbudget bygger på att löncutgifterna ökar med högst 59. Detta är enligt regeringens budgetpolitiska bedömning de nya resurser som kan tillföras statsbudgeten för ökade lönekostnader som inte kan täckas av förbättrad effektivitet och ökad produktivitet. Myndigheterna bör dock utöver utgiftsramen få del i de produktivitetsvinster som kan frigöras i den statliga verksamheten.

6¶Avveckling av tjänstebrevsrätten

Tjänstebrevsrätten innebär att statliga myndigheter kan skicka försändelser utan egen kostnad. Postverket ersätts för sina tjänster genom ett särskilt anslag under kommunikationsdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1988/859 uppgår anslaget till 595 milj.kr.

Tjänstebrevsrätten kan uppfattas som en fri nyttighet av myndigheterna. Myndigheterna möts idag av en faktisk kostnad när andra medier. exempelvis teletekniken, används i informationshanteringen. Om myndigheten skall kunna göra en riktig prioritering mellan alternativa kommunikationsvägar måste också den enskilda myndigheten kunna påverka kostnaderna. För myndigheter som är avgiftsfinansierade är det naturligt att portokostnaderna. som andra produktionstaktorer, finansieras genom intäkter från den avgiftsbelagda verksamheten.

En avveckling av tjänstebrevsrätten skall genomföras för samtliga myndigheter och i den täkt som är praktiskt möjlig (prop. 1987/S8:100 bil. 1s. 56, FiU 20, rskr. 122). Fr.o.m. den 1 juli 1988 avvecklades tjänstebrevsrätten i ett första steg för 36 myndigheter.

För att kompensera de anslagsfinansierade myndigheterna för de utgifter avsaknaden av tjänstebrevsrätt innebär kommer varje myndighet att få ökade förvaltningsmedel. För myndigheter med verksamhet som finansieras med avgifter skall portoökostnaden täckas av inkomsterna från avgifterna.

Avvecklingen av tjänstebrevsrätten föregås av mätningar av myndigheternas postmängder. Den 17 september 1987 uppdrog regeringen åt postverket att mäta postmängder för ca 160 myndigheter. Detta arbete har pågatt under budgetåret 1987:8N.

Jag föreslår att tjänstebrevsrätten upphör från och med den 1 juli 1989 för de 160 myndigheter. vars postmängder uppmättes under budvetäret 19N7/S5. Under resp. departementsområde redovisas vilka myndigheter som berörs av avveckling av tjänstebrevsrätten it detta andra steg. 'n

)

7¶Avveckling av de särskilda anslagen till Extra

Bil. 1

utgifter

Under de flesta huvudtitlar i statsbudgeten finns ett särskilt reservationsanslag till Extra utgifter uppfört. En genomgång av de kostnader som belastar dessa anslag har visat att merparten av kostnaderna lika gärna kan budgeteras och bokföras under departementens förvaltningskostnadsanslag.

Nägra särskilda reservationsanslag till Extra utgifter bör således inte upptöras i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90. Medel motsvarande vad som budgeterats under dessa anslag har beräknats under departementsanslagen eller, I förekommande fall, något annat lämpligt anslag.

8¶Förvaltningen av postverkets likvida medel

Genom riksdagens beslut (prop. 1986/87:100 bil.1, FiU 10, rskr. 122) har regeringen bemyndigats medge postverket rätt att självt förvalta sina likvida medel i enlighet med de riktlinjer som föredraganden angav i den nu nämnda propositionen (s. 75 f). Regeringen bemyndigades även att utfärda närmare bestämmelser bl.a. om de organisatoriska formerna för postverkets finansförvaltning.

Enligt riktlinjerna skulle finansförvaltningen bedrivas avskilt från postverksamheten i övrigt. Detta var en markering av den vikt som borde fästas vid finansförvaltningen och det krav på specialistkompetens som måste ställas på denna. I enlighet med regeringens beslut har därför en särskild placeringsdelegation bildats inom postverket.

Vad gäller placeringen av postverkets likvida medel framhöll föredraganden att en utgångspunkt för verksamheten borde vara att postverket inte skulle ta någon kreditrisk. Postverkets möjligheter att placera sina medel skulle därför vara begränsade till dels placering på inlåningsräkning i bank, dels förvärv av för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev som är utgivna eller garanterade av staten, kommun, bank, hypoteksinstitut eller kreditaktiebolag. Det förutsattes även att ränteriskerna i placeringsverksamheten skulle begränsas genom postverkets egen försorg.

Postverket placerar fr.o.m. den 1 juli 1987 sin överlikviditet på den svenska penningmarknaden i enlighet med vad jag nu har redovisat. Erfarenheterna av denna verksamhet är goda och har från resultatsynpunkt inneburit en klar intäktsförstärkning för postverket. En förutsättning för det framgångsrika resultatet har varit att postverket i sin placeringsverksamhet på ett smidigt sätt kunnat utnyttja de placeringsmöjligheter som funnits på dagslänemarknaden.

Den svenska penningmarknaden utvecklas alltjämt. Nya instrument och placeringsmöjligheter tillkommer fortlöpande. För postverket är det en nödvändighet att successivt kunna anpassa sin placeringsverksamhet till denna utveckling. Det gällande placeringsreglementet utformades med avsikt restriktivt med hänsyn till att postverket vid denna tidpunkt för första gången fick möjlighet att självt hantera sin överlikviditet. Mot bakgrund av än [ES

detta och då verksamheten hittills präglats av stor försiktighet och betryggan- — Prop. 1988/89:100 de säkerhet anser jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdeparte- — Bil. 1 mentet, att postverkets möjligheter att placera sina likvida medel nu bör vidgäs, utan att för den skull kravet på säkerhet i placeringarna eftersätts. De riktlinjer som riksdagen lagt fast för finansförvaltningen bör därför ändras så att det blir möjligt för regeringen att besluta om de ändringar i placeringsreglerna som föranleds av vad jag nu anfört.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget 1989 (Bilaga 1.1), Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2), Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen m.m. (Bilaga 1.3).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag

har förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1989/90, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-

ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det

föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräkna förändringar i dispositionen av rörliga krediter,

d) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. godkänna de ändrade riktlinjerna för förvaltning av postverkets

likvida medel, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

5. statliga garantier, 6. den fortsatta avvecklingen av tjänstebrevsrätten, 7. avvecklingen av de särskilda anslagen till Extra utgifter.

Innehäll Prop. 1988/59:100

Bil. | Finansplanen Den ckonomisk-politiska strätegil oossosseres esse s ess ser sr era bh Den internationella eKONOMM =.sssosersssrrssrr ere ss sees ess 2 Sveriges eKkONOMsssssseseser ser e reser rr rr rr rer rr ers ere sea 3.1 Utvecklingen 1988 Och 1989...sssssssssess ere esse s er rena 3.2 Utsikterna för 1990 =-ssssossressresesrsesrr rer ers ere e sees

Den ekonomiska politikeh —sssssoseseersererrer ere ers rr ere sa 20 4.1 Finanspolitikeih..soossssesrsee rer re rr er rr rese ses essens 20 4.2 Penningpolitiken sosse sesesser sees reser rss ers ss ens 22 4.3 Fördelningspolitiken sosse sseerreee reser ers reses ess era 25 4.4 Sysselsättningspolitiken —soososossssssrsersaer ser r esse ere 28 4.5 Skattepolitikeh ossssseee er sr er ere rer sr rss reses era sansa

4.7 Förnyelsen av den offentliga seKtOrfs.ssssssssserss sees resa An Budgetpolitikehsssssseroreseererrer rer ere rer rr reses ss ere ses I 5.1 Statsbudgeten sssoososererrse rer rr reser r str esse reses lo 5.2 Den konsoliderade offentliga seKförf sssssssssss ses ss sera

Statsbudgeten och Särskilda frågor I Statsbudgeten budgetåren 19858/89 och 1989/90) ss sssossssso0. soo. 1.1 Beräkningsförutsättningar sssssssrsresrrerrrres rss rss sr sa 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

ITSTS17 555 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

LTS 7AE 41

Underliggande budgetutveckling. osossosesresrrsrer esse rese ta 46 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 46 0 Statliga garantier ossssssssseerer rer rr rr rr rer ters sees eter a BR 4.1 Redovisning av statliga garantiCr ococssoseser reser sr area era RR Ah Utgiftsram för lönekOstnader sssssssorrerrerrer res rs ses e sn saa 'n Avveckling av tjänstebrevsrättel a .sssossserssrerssee ss ess r era 'n —

ISO Förvaltningen av postverkets likvida medel ssoossssssss ses e resa noun ta

HemStälläA socooserrarerrrrrr rr rar rr rr rr rer rr rr ere rss sr se ss 'n '

än —

gotab Stockholm

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1989

Preliminär nationalbudget

Bil. 1.1

Förord

Den preliminära nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1990.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på material från statistiska centralbyrån och den prognos för 1989 som konjunkturinstitutet publicerade den 13 december 1988. Konjunkturinstitutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningarna av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Det ckonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar, som görs i nationalbudgeten.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 21 december 1988.

I Riksdagen 198889. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Bil. 1.1

Internationella förutsättningar

De bedömningar av den internationella utvecklingen som gjordes i finansdepartementets oktoberrapport står sig fortfarande i stora drag. Den starka tillväxten under 1988 väntas fortsätta det närmaste året, vilket innebär att 1989 skulle bli det sjunde året i rad med relativt god tillväxt i industriländernas produktion. År 1990 beräknas tillväxten i OECD-området bli något svagare än under 1989. Tillväxten i våra nordiska grannländer väntas bli

betydligt lägre än OECD-genomsnittet. i |

Prisstegringstakten inom OECD-området väntas tillta något de närmaste två åren, medan arbetslösheten väntas ligga kvar på ungefär oförändrad nivå. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från början av december 1988 och ett råoljepris på 15 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1:1.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1987 1988 1989 1990 BNP i OECD, fc 3,3 4 3 21/2 Konsumentpriser i OECD

Källor: OECD och finansdepartementet.

Även om grundprognosen för den internationella ekonomiska utvecklingen är relativt gynnsam bör framhållas att det finns risk för en väsentligt sämre utveckling. En risk är att inflationen kan tillta mer än väntat och att det medför en ekonomisk-politisk åtstramning och ränteuppgång som kan leda till en lågkonjunktur i världsekonomin. En annan risk utgörs av betalningsobalanserna dels mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, dels inom Västeuropa. Svårigheter i anslutning till finansieringen av dessa obalanser kan leda till instabilitet på finansoch valutamarknader och likaledes leda till en konjunkturavmattning.

Löner och priser

Timlönerna beräknas ha ökat med 7,596 1988. Detta innebär att Sverige fick löneökningar som översteg den i våra viktigaste konkurrentländer med drygt tre procentenheter. Sedan 1980-talets början har de nominella timlöneökningarna i våra viktigaste konkurrentländer gått ned från en ökningstakt på ca 1056 till ca 476, medan löneökningarna i Sverige de senaste åren legat på i genomsnitt 7,52&. Även den svenska prisökningstakten har under huvuddelen av 1980-talet legat över den i våra viktigaste konkurrentländer, skillnaden är nu ca 2 procentenheter.

För 1989 saknas ännu underlag för egentliga prognoser av löneutvecklingen. Liksom i finansdepartementets oktoberprognos baseras prognoserna för den svenska ekonomins utveckling på en beräkningsteknisk framskrivning av

löneökningarna med 796 1989. Konsumentpriserna beräknas då öka med Prop. 1988/89:100

51/296 1989. Bil. 1.1

Två alternativ 1990 De svenska pris- och kostnadsökningarna ligger således klart över våra konkurrentländers. I längden är en sådan utveckling inte förenlig med de mål rörande full sysselsättning och samhällsekonomisk balans, som har ställts upp för den ekonomiska politiken. Att utvecklingen hittills ändå har varit förhållandevis gynnsam sammanhänger bl.a. med att devalveringarna 1981 och 1982 kraftigt förbättrade den svenska industrins kostnadsläge och lönsamhet samt att en betydande del av denna förbättring kvarstår och har en positiv inverkan på export och investeringar. Vidare har utvecklingen av oljepriser och valutakurser varit förmånlig för Sverige och efterfrågans sammansättning i den starka internationella konjunkturen har gynnat svensk industri.

I finansdepartementets oktoberrapport redovisades även vissa beräkningar för utvecklingen i den svenska ekonomin 1990. De baserades på en schablonmässig framskrivning av timlönerna med 79e även 1990. Dessa beräkningar har nu uppdaterats och kompletterats med beräkningar av utvecklingen under förutsättning att timlönerna stiger med 4960 1990, vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Till följd av att många faktorer som påverkar den svenska ekonomins utveckling 1990 ännu är okända och svåra att förutse redovisas beräkningarna för 1990 mer översiktligt i kapitlen nedan. |

Den största skillnaden mellan alternativen uppstår på kort sikt när det gäller inflation och konkurrenskraft. Vid 496 timlöneökning förutses att även inflationen begränsas till 496. De senaste årens gradvisa försvagning av konkurrenskraften skulle därmed upphöra. Vid 790 timlöneökning förutses priserna stiga med 5 1/290 1990. Det skulle innebära att pris- och löneökningstakten fortsatte att överstiga omvärldens i ytterligare ett år.

Försörjningsbalans

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av hög tillväxt, högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till 2,876 1988, se tabell 1:2. Det närmaste året förutses en dämpning av tillväxten. Det beror på både en avmattning av den inhemska efterfrågeexpansionen och att produktionstillväxten på flera områden hämmas av högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft. BNP beräknas öka med 1,75 1989. |

Den privata konsumtionen har de senaste åren ökat kraftigt, med sammanlagt ca 1596 mellan 1984 och 1988. Denna expansionsperiod föregicks av en relativt lång period av stagnerande konsumtion. Den privata konsumtionen låg volymmässigt på samma nivå 1984 som 1976. Hushållen hade därigenom ett uppdämt konsumtionsbehov framför allt när det gäller vissa kapitalvaror. Detta tillsammans med den förbättrade realinkomstutvecklingen efter 1984, förmögenhetstillväxten, optimistiska förväntningar

! Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

om den framtida inkomstutvecklingen och avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 torde ha medfört den kraftiga konsumtionsökningen mellan 1984 och 1988. :

En viss avmattning av konsumtionstillväxten har noterats under 1988. Särskilt gäller det detaljhandelns försäljning av s.k. sällanköpsvaror. Den tidigare försvagningen av hushållens sparande beräknas ha upphört 1988. För 1989 förutses en fortsättning av dessa tendenser med en ytterligare dämpning av den privata konsumtionens ökningstakt och en viss återhämtning av hushällssparandet från den rekordläga nivån det senaste äret.

Den offentliga konsumtionen ökade med knappt 1 1/26 1988, dvs. ungefär lika mycket som året dessförinnan. För 1989 beräknas en ökning med knappt 27c. Detta sammanhänger dels med att försvarets inköp förutses öka starkt, dels med uppjusterade expansionsplaner inom den kommunala sektorn. Beträffande kommunerna bör dock noteras att den planerade konsumtionsökningen kan bli svår att realisera till följd av brist på arbetskraft.

Bruttoinvesteringarna har sedan 1983 ökat med 5-696 per år med undantag för en tillfällig stagnation 1986. Det finns flera faktorer som talar för en fortsatt hög investeringstillväxt 1989, bl.a. det mycket höga kapacitetsutnyttjandet och den relativt goda lönsamheten under flera år i följd. Det höga kapacitetsutnyttjandet i byggbranschen och de åtgärder som har vidtagits för att dämpa överhettningen i branschen verkar dock återhållande på en fortsatt investeringsexpansion. Mot denna bakgrund förutses en dämpning av investeringsökningen 1989.

Skillnaden mellan de båda lönealternativen 1990 väntas inte bli så stor när det gäller den realekonomiska utvecklingen. Den privata konsumtionen förutses öka med ca 1 1/26, något mer vid den högre löneökningstakten. Däremot väntas både exporten och investeringarna öka något mer vid den lägre löneökningstakten och den bättre konkurrenskraft som den leder till. Även den offentliga konsumtionen förutses öka något mer om löneöknings- 4

takten dämpas. BNP förutses i båda alternativen öka med ca 1 1/2<t 1990. Prop. 1988/89:100

något mer vid den lägre löneökningstakten. Bil. 1.1

Även om skillnaden mellan alternativen i den reala utvecklingen inte väntas bli så markerad 1990 leder en framskrivning av den högre pris- och löneökningstakten i alternativ 2 ytterligare något eller några år till vikande BNP>-tillväxt och stigande. arbetslöshet. Det har påvisats bl.a. i tidigare långtidsutredningar. c

Under de senaste fyra åren har BNP-tillväxten främst burits upp av den privata konsumtionen, se tabell 1:3. Den privata konsumtionens bidrag till BNP-tillväxten har emellertid avtagit successivt de senaste två åren och den tendensen förutses fortsätta 1989 och 1990. Även bruttoinvesteringarna har svarat för betydande bidrag till BNP-tillväxten de senaste åren. Däremot har nettoexportens bidrag varit negativt varje år och förväntas bli så även 1989 och 1990. : Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1985 1986 1987 1988 1989 1990

Alt. I Alt. 2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans

Den svenska utrikeshandeln har under 1988 gynnats av såväl en stark

världsmarknadstillväxt som en förbättring av bytesförhållandet. Trots detta

ökade underskottet i bytesbalansen med ca 4 miljarder kr. 1988, se tabell 1:4. Detta sammanhänger med att tjänste- och transfereringsbalansen försämrades med drygt 6 miljarder kr., medan handelsbalansen förbättrades med drygt 2 miljarder kr.

Tabell 1:4 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990

Alt. 1 Alt. 2 Export av varor 265,1 2814 306,1 332,3 355,6 3563 Import av varor 232,6 257,4 279,9 305.5 -320,3 3304

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Underskottet i bytesbalansen väntas öka till ca 14 miljarder:kr. 1989. Importen beräknas fortsätta att öka i snabbare takt än exporten, som . Bil. 1.1 hämmas av det höga kapacitetsutnyttjandet i exportindustrin. Till följd av en fortsatt förbättring av bytesförhållandet förutses emellertid handelsbalansens överskott ligga kvar på en hög nivå. Underskottet i tjänstebalansen beräknas öka p.g.a. stigande utgifter för turistresor till utlandet och underskottet i transfereringsbalansen förutses öka p.g.a. allt större ränteutgifter och ökande u-landsbistånd.

För att bytesbalansen skall kunna få en mer positiv utveckling är det, mot bakgrund av den fortgående försämringen-av tjänste och transfereringsbalansen, nödvändigt med cen fortsatt förbättring av handelsbalansen. Detta förutsätter att den svenska konkurrenskraften inte försvagas mer och att . industrikapaciteten byggs ut ytterligare. Trots hög investeringsaktivitet är svensk industri fortfarande för liten för att undvika ett underskott i bytesbalansen vid fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning.

År 1990 förutses en ökning av underskottet i bytesbalansen till 18-19 miljarder kr. Det skulle innebära att bytesbalansunderskottet ökade för fjärde året i rad och detta trots att flera faktorer i den internationella utvecklingen har gynnat Sverige. Att skillnaden inte blir större mellan de båda alternativen illustrerar det faktum att en försvagning av konkurrenskraften först efter en viss tid ger utslag i bytesbalansen.

Sysselsättning

Läget på arbetsmarknaden kännetecknas alltjämt av ett högt efterfrågetryck. Sysselsättningen ökade under 1988 med ca 60 000 personer och arbetslösheten sjönk preliminärt till 1.696. Det är framför allt sysselsättningen i tjänstesektorerna som ökat kraftigt. Enbart delbranschen uppdragsverksamhet m.m. svarar för en sysselsättningsökning på ca 20 000 personer. Även kommunerna ökade sin sysselsättning relativt kraftigt 1988.

De prognoser som redovisats ovan tyder på en fortsatt god arbetsmarknad 1989. Även länsarbetsnämndernas bedömningar är påfallande positiva för det närmaste året. Sysselsättningen beräknas fortsätta att öka med ca 35 000 personer 1989 och arbetslösheten väntas ligga kvar på 1988 års nivå.

Även 1990 väntas sysselsättningen öka och arbetslösheten ligga kvår på en läg nivå. Det gäller i båda alternativen. Det är först om perspektivet sträcks ut ytterligare något år som en i förhållande till omvärlden högre svensk kostnadsökning medför en vikande svsselsättningsutveckling och risk för stigande arbetslöshet.

Sparande

Sparandet i den svenska ckonomin minskade dramatiskt till följd av försvagningen av statsfinanserna under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Mellan 1975 och 1982 sjönk den totala sparkvoten (uttryckt som bruttosparandet i procent av bruttonationalinkomsten, BNI) med nästan 10 procentenheter, från närmare 2496 till drygt 1476, se diagram 1:1. |

Procent av BNI Bil. 1.1 30 vom — nor mo —V 30

258 . | L 25

x +

a aw Investeringskvot 20H + w r 20

ax + Dy

Sparkvot

157 Fr 15

10 + Tr T T T T T T T Tr T T 10

| | I T T T I

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Sparkvot = bruttosparande som andel av bruttonationalinkomst (BNI. investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som andel av BNI. Skillnaden mellan sparkvoten och investeringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Konsumtionskvoten (dvs. privat och offentlig konsumtion i procent av BNI) ökade samtidigt med 10 procentenheter. Trots att investeringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) sjönk räckte det inte till för att upprätthålla balansen i utrikeshandeln. Bytesbalansens underskott steg till ca 496 av av BNI 1982.

Sparandet har sedan 1982 delvis återhämtat sig, men inte upp till de nivåer som rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har sparkvoten varierat runt cn nivå på ca 1826. Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även 1989. Bruttosparandet i den svenska ekonomin räcker därmed inte till för att finansiera investeringarna. Bytesbalansen, som definitionsmässigt utgör skillnaden mellan bruttosparande och investeringar (inkl. lagerinvesteringar), beräknas följaktligen uppvisa ett underskott 1988, vilket förutses öka 1989.

Det stigande underskottet i bytesbalansen 1986-1989 sammanhänger således med att investeringskvoten ökar, inte med att sparkvoten faller och — vilket är samma sak — att konsumtionskvoten stiger. I viss mening är det mindre allvarligt med en ökad utlandsupplåning som beror på att investeringarna ökar än om den beror på att konsumtionen ökar, dvs. om Sverige lånar i utlandet för att finansiera investeringar än om landet lånar för att finansiera konsumtion. Samtidigt är det angeläget att uppnå både en högre investeringskvot och överskott i bytesbalansen. Det innebär att sparkvoten bör öka ytterligare från den nivå som nu uppnåtts.

Miljarder kr.. löpande priser

Bil. 1.1

1986 1987 1988 1989 1990

Alt. 1 Alt. 2 Offentlig sektor -6.0 24,8 34.1 29,3 27,8 32,6 Hushåll 0,2 13,1 15,3 111 -—-15.6 14,8 Företag 6,4 -18,4 = -29,2 32,3 = -30,5 = —-36.,6 Bytesbalans 0,6 -6,7 — -10,4 = —-14,1 -18,3 18,8 Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Sparandets utveckling kan också belysas med utvecklingen av det finansiella sparandet i olika sektorer av den svenska ekonomin, se tabell 1:5. Det finansiella sparandet utgör för varje sektor skillnaden mellan bruttosparande och investeringar (inkl. lagerinvesteringar). Summan av de olika sektorernas finansiella sparande motsvarar bytesbalansen.

Den offentliga sektorns finansiella sparande har förstärkts markant de två senaste åren och beräknas 1988 ha uppgått till ca 34 miljarder kr. Det kommande året väntas en mindre försvagning av det offentliga sparandet.

Hushållssektorns sparande har de senaste åren försämrats i samband med den kraftiga utlåningsexpansionen. År 1989 förutses denna utveckling komma att vändas och hushällssparandet öka igen. Hushållens sparande är dock fortfarande negativt.

Företagens finansiella sparande har försvagats påtagligt de senaste två åren och en fortsatt försvagning förutses 1989. Bruttosparandet har visserligen ökat de senaste två åren och väntas öka även 1989, men investeringsuppgången är ännu större. |

År 1990 förutses en fortsatt nedgång i den svenska ekonomins samlade finansiella sparande och därmed en fortsatt ökning i bytesbalansens underskott. Sparandets fördelning på sektorer väntas bli olika i de två alternativen. Den högre löncökningstakten i alternativ 2 leder bl.a. till ökade skatter och därmed ett högre sparande i den offentliga sektorn. Samtidigt leder den högre löneökningstakten till mindre vinster i näringslivet och därmed ett större sparandeunderskott i företagssektorn.

2¶Den internationella utvecklingen

Bil. 1.1

2.1¶Allmän översikt

Utvecklingen i världsekonomin har varit gynnsam under det senaste året. De finansiella marknaderna har varit relativt stabila och den ekonomiska tillväxten hög. Inflationen har varit låg och den höga arbetslösheten har reducerats något. |

BNP-tillväxten i OECD-området har under 1988 varit högre än tidigare förutsett. Sedan mitten av 1987 har den legat på omkring 496 i årstakt. Speciellt har de privata investeringarna utvecklats mycket dynamiskt under den senaste tiden efter att under 15 år ha ökat mycket långsamt. Med undantag för bl.a. våra grannländer Norge och Danmark har tillväxten varit ganska jämnt fördelad på olika länder i OECD-området.

Flera faktorer har bidragit till den stigande aktivitetsnivän i OECDområdet. Förbättrade bytesförhållanden p.g.a. oljeprisfallet 1986 har. med viss tidsfördröjning. genom förbättrade realinkomster stimulerat efterfrågan. Lägre och relativt stabil inflation har skapat förtroende hos hushåll och industri. Företagens lönsamhet och finansiella ställning har förbättrats. Efter kursfallet på världens aktiemarknader hösten 1987 var penningpolitiken ackommoderande och förhindrade därmed negativa konsekvenser av börs-

fallet. |

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Arlig procentuell förändring

Andel av 1987 1988 1989 1990 OECDområdets totala BNP i 6!

Förbundsrepubliken

Vissa andra OECD-länder

! 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser. >” Alternativ I . Källor: OECD och finansdepartementet.

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

rlig procentuell förändring av implicitprisindex för privat konsumtion

Norden

Vissa andra OECD-länder

! Alternativ 1 Källor: OECD och finansdepartementcet

Trots den höga tillväxten av produktionen har inflationen varit förhållandevis stabil och är i flera länder fortsatt låg. Den kraftiga produktivitetstillväxten mellan 1987 och 1988 har bidragit till detta.

De externa obalanserna mellan de tre största industriländerna har minskat något. I Förenta staterna har exporten ökat mycket kraftigt under 1988 och underskottet i bytesbalansen har minskat jämfört med under 1987. I Japan har överskottet i bytesbalansen sjunkit medan Förbundsrepubliken Tysklands överskott stigit något. Man kan också notera att Storbritannien nu har ett stort underskott i sin bytesbalans.

Den ökande aktivitetsnivån i industriländerna har bidragit till en snabb expansion av världshandeln. Samtidigt har importen till området utanför OECD ökat 1988. Världshandeln beräknas ha ökat med ca 89c.

Under de närmaste åren väntas tillväxten mattas av. Kapacitetsutnyttjandet är nu högt i många länder och tecken på arbetskraftsbrist finns i flera länder. BNP-tillväxten kommer därför sannolikt att begränsas från utbudssidan.

Samtidigt förutses en viss avmattning av efterfrågetillväxten i flera . OECD-länder. Finanspolitiken bedöms ha haft en i stort sett neutral effekt på BNP-tillväxten i OECD-området under 1988. Även under 1989 väntas finanspolitiken sammantaget verka neutralt, medan den strama inriktning som penningpolitiken getts sedan mars 1988 väntas fortsätta.

Den privata konsumtionen har under de senaste åren ökat kraftigt i många länder bl.a. till följd av avregleringen av kreditmarknaderna och ökade förmögenhetsvärden. Det förefaller troligt att konsumtionstillväxten mattas av något då hushållen anpassat sig till avregleringen och ökat sin skuldstock. 10

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder : Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

Källor: OECD och finansdepartementet

En viss ökning av sparkvoten har ägt rum under 1988 i bl.a. Förenta staterna och en viss ytterligare ökning bedöms vara trolig. Också den åtstramning av penningpolitiken som ägt rum under 1988 kan bidra till en dämpning av tillväxten för den privata konsumtionen.

Kapacitetsutnyttjandet i industrin är för närvarande högt och lönsamheten god i många OECD-länder. Detta talar för en fortsatt god investeringskonjunktur. Den högre räntenivån bedöms dock få en viss dämpande effekt på investeringarna, vilka väntas öka något långsammare under 1989 än under 1988. Sammantaget väntas BNP-tillväxten i ' OECD-området komma att uppgå till 390 1989.

Trots det höga kapacitetsutnyttjandet väntas inflationstakten öka a endast mättligt bl.a. till följd av att penningpolitiken bedöms: verka återhållande. Arbetslösheten i OECD-området väntas ligga kvar på motsvarande omkring 7 1/40 av arbetskraften såväl 1989 som 1990.

Utvecklingen under 1990 blir bl.a. beroende av eventuella förändringar i i den ekonomiska politiken i de största länderna. Nägra nämnvärda ytterligare förändringar i detta hänseende bedöms inte komma att äga rum i Japan eller Förbundsrepubliken Tyskland.

I Förenta staterna är situationen annorlunda. Där anvisar den. s.k. Gramm-Rudman-Hollings-lagen att den federala budgeten skall vara i: balans 1993. Om detta skall infrias blir vissa finanspolitiska åtgärder ': nödvändiga redan under 1989, vilket torde leda till en viss ätstramningseffekt under 1990. Samtidigt minskar därmed bördan på penningpolitiken och räntorna skulle kunna sjunka något. Den sammantagna effekten bedöms bli en något lägre ekonomisk tillväxt i Förenta staterna 1990 jämfört med 1989.

För OECD-området i dess helhet bedöms BNP-tillväxten komma att : uppgå till 2 1/26 under 1990.

Om efterfrågetillväxten i OECD-området inte mattas under 1989 på det sätt som antagits ovan är risken för högre inflation påtaglig i flera länder. Det finns redan tendenser till överhettning i en del länder, bl.a. i Förenta: staterna, Canada och Storbritannien. På sikt skulle resultatet härav troligen bli en kraftigare nedgång i konjunkturen i världsekonomin än eljest vore

bl fallet. Högre inflation skulle nämligen med stor sannolikhet föranleda en

Källor: OECD och finansdepartementet

penningpolitisk åtstramning i ett flertal länder och den följande räntcuppgängen skulle kunna leda till en mer markant sänkning av BNP-tillväxten.

De kvarstående stora externa obalanserna utgör fortfarande ett osäkerhetsmoment i världsekonomin. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen har minskat och väntas minska ytterligare under prognosperioden. I förhållande till landets BNP bedöms det komma att ligga på ca 2££ 1990. . Överskottet i den japanska bytesbalansen förutses minska något fram till 1990. Överskottet i Förbundsrepubliken Tyskland förväntas däremot bli i bästa fall oförändrat i förhållande till BNP de närmaste två åren givet den ekonomisk-politiska inriktning som nu är känd. Om aktörerna på valutamarknaderna skulle bedöma att minskningen av de externa obalanserna går allt för långsamt skulle detta kunna yttra sig i ett minskat förtroende för dollarn. En dylik utveckling skulle också kunna leda till en penningpolitisk ätstramning med negativa konsekvenser för produktion och sysselsättning i världsekonomin.

2.2¶Länderöversikter

Förenta staterna BNP-tillväxten i Förenta staterna beräknas ha uppgått till nästan 491988. Den privata konsumtionen, som ökade mycket kraftigt mellan 1983 och 1986. har under de senaste två åren ökat i en måttligare takt. Investeringarna har däremot ökat starkare 1988 än under tidigare år. Under 1988 bidrog nettoexporten med ungefär en procentenhet till BNP-tillväxten. Bytesbalansen förbättrades med ca 25 miljarder dollar, och underskottet uppgick till ca 135 miljarder dollar 1988.

Den fortsatt höga inhemska efterfrågetillväxten i kombination med den kraftiga exportefterfrågan bidrog till en ökning av kapacitetsutnyttjandet och till en minskning av arbetslösheten, som nu ligger på en nivå omkring 5 1/22c av arbetskraften. .

Efter börsfallet hösten 1987 fördes under några månader en expansiv. penningpolitik i Förenta staterna, liksom i flertalet andra industriländer. Till följd av den höga ekonomiska tillväxten och den något ökande inflationen började den amerikanska centralbanken strama åt penningpolitiken i mars 1988, och man har därefter successivt stramat åt penningpolittken under . 12

följande månader. Detta har bl.a. kommit till uttryck:i att de korta räntorna - Prop. 1988/89:100

stigit med ca två procentenheter. : Bil. 1.1

Det federala budgetunderskottet — som ökade kraftigt under 1980-talets första hälft — har reducerats något under de två senaste åren. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn har minskat från motsvarande ca 3 1/26 av BNP 1986 till knappt 296 1988.

Den ekonomiska tillväxten bedöms sakta av under 1989, bl.a. till följd av den stramare penningpolitiken. Till följd av det höjda ränteläget förutses investeringarna öka långsammare under 1989 än under 1988. En måttlig dämpning av den privata konsumtionens ökning kan också väntas.

Den amerikanska ekonomins konkurrenskraft har förbättrats avsevärt sedan 1985, vilket resulterat i en mycket kraftig ökning av exporten 1988. Exporten bedöms fortsätta att växa 1989 om än i långsammare takt än under 1988. Därmed förutses nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten dämpas till ca 1/2§e 1989.

Sammantaget bedöms detta leda till en BNP- tillväxt om närmare 396 1989. Arbetslösheten väntas ligga kvar på omkring 5 1/296. Till följd av bl.a. det höga kapacitetsutnyttjandet bedöms inflationen öka något till 4 1/295 som ärsgenomsnitt 1989.

En viss ytterligare dämpning i tillväxttakten förutses ske 1990. Den inhemska efterfrågetillväxten förväntas ligga på ungefär samma nivå som under 1988. Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten bedöms däremot minska något när effekten av den dollardepreciering som ägt rum sedan 1985 klingat av. BNP-tillväxten bedöms uppgå till närmare:2 1/490 1990, medan inflationen väntas ligga kvar på omkring 4 1/296 som årsgenomsnitt.

Japan BNP-tillväxten i Japan beräknas ha uppgått till närmare 690 1988. Detta var en ännu snabbare expansionstakt än under 1987 då den nuvarande uppgången i den japanska ekonomin inleddes. Under 1988 var det främst den privata konsumtionen och näringslivets investeringar som drog upp tillväxten. Även exporten ökade tämligen kraftigt, men p.g.a. en ännu kraftigare ökning i importen gav utrikeshandeln ett negativt bidrag till BNP-tillväxten också 1988. Överskottet i bytesbalansen minskade från ca 87 miljarder dollar 1987 . till ca 78 miljarder dollar 1988. :

Konsumentpriserna låg trots den höga aktivitetsnivån och en förhållandevis stark löneutveckling i stort sett stilla förra året. Arbetslösheten sjönk och uppgick till 2 1/29c i genomsnitt under 1988.

Trots de två stimulanspaket som genomfördes under 1987 har finanspolitiken varit i stort sett neutral, eftersom den starka ekonomiska utvecklingen ökat skatteintäkterna mer än förutsett. Penningpolitiken är fortfarande expansiv. Sedan början av 1987 ligger diskontot på en rekordlåg nivå (2,57£) och penningmängden har under samma period tillåtits öka förhållandevis kraftigt. En skärpning av penningpolitiken är inte att vänta så länge inflationen ligger kvar på nuvarande låga nivå.

Den ekonomiska expansionen förutses fortsätta i god takt både 1989 och 1990. En viss avsaktning av den inhemska efterfrågetillväxten är emellertid: : 13

långsammare p.g.a. en sämre inkomstutveckling 1989 än 1988. Även Bil. 1.1 investeringsökningen torde dämpas under 1989, främst beroende på att bostadsinvesteringarna tycks ha nått en toppnivå under 1988. Exporten förväntas emellertid fortsätta att växa i ungefär samma takt 1989 som 1988. BNP förutses växa med ca 4 1/29c 1989 och nästan lika snabbt 1990.

Till följd av dämpningen av den inhemska efterfrågans expansion kan bytesbalansöverskottet inte förväntas reduceras i samma utsträckning som under de senaste två åren. Inflationstakten antas förbli mycket låg förutsatt att råvarupriserna inte stiger i någon större omfattning.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till ca 3 1/29c 1988. Investeringsaktiviteten var hög i flertalet länder. Tendenser till överhettning finns nu i några västeuropeiska länder, bl.a. i Storbritannien:och i en del mindre länder. :' Arbetslösheten ligger dock fortfarande på en hög nivå, ca 10 1/490 av arbetskraften. - .

I Förbundsrepubliken Tyskland har tillväxten 1988 varit starkare än tidigare beräknat. Förbättrade exportutsikter, ökat kapacitetsutnyttjande och stigande vinster har bidragit till att framför allt investeringarna har tagit fart. Finanspolitiken har haft en'expansiv inverkan. på efterfrågan 1988 genom sänkningar av de direkta: skatterna och ökade räntesubventioner syftande till att stimulera investeringarna. i kommuner samt små och medelstora företag. Trots sänkningen av de direkta skatterna har den privata: : konsumtionen utvecklats förhållandevis svagt. BNP-tillväxten beräknas likväl ha ökat från knappt 296 1987 till ca 3 1/2960 1988. Prisstegringstakten har ökat något främst till följd av. en ökning av importpriserna under andra halvåret 1988. sn ;

Orderingången till den västtyska industrin från såväl utlandet som den inhemska marknaden har ökat markant under 1988. Konjunkturindikatorer pekar mot en viss försvagning under-1989. Ökningen av såväl konsumtionen . som investeringarna förutses dämpas påtagligt 1989. Härtill bidrar en .. skärpning av finanspolitiken genom vissa skattehöjningar i början av 1989. Trots en viss dämpning av marknadstillväxten utomlands är en uppgång av exporttillväxten att vänta 1989 till följd av att konkurrensläget förstärkts. Importvolymökningen beräknas dämpas något från 1988. Därmed skulle bytesbalansutvecklingen i reala termer ge ett positivt bidrag till BNPtillväxten 1989. |

Redan beslutade inkomstskattesänkningar 1990 väntas medverka till en acceleration av den privata konsumtionen: 1990. Tillväxten .av den totala inhemska efterfrågan beräknas stiga från 296 1989 till ca 396 i volym 1990. BNP-ökningen bedöms upppå till omkring 2 1/26 1990 mot drygt 292: 1989. Handelsbalansens överskott beräknas fortsätta att öka under de närmaste två åren. |

Trots förstärkningen av BNP-tillväxten 1988-1990 jämfört med tidigare år under 1980-talet beräknas inte arbetslösheten komma att minska nämnvärt eftersom arbetskraftsutbudet förutses öka i takt med efterfrågan på arbets- 14

kraft. Prisökningarna beräknas ligga vid omkring 296 årligen under 1980- Prop. 1988/89:100 talets sista år. Bil. 1.1

Tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått till ca 3 1/26 1988. Investeringarna var den starkaste efterfrågekomponenten- med en ökning på nära 790. Högt kapacitetsutnyttjande samt höga vinstmarginaler har bidragit till den höga investeringstakten. Exporten beräknas ha ökat med nästan 790 1988. Den privata konsumtionen har utvecklats svagare p.g.a. måttliga realinkomstökningar och en stigande sparkvot. Den höga tillväxten har lett till att sysselsättningen har stigit och att arbetslösheten har sjunkit till något över 1096. :

Den goda tillväxten väntas hålla i sig ett gott stycke in på 1989. Den inhemska efterfrågan hålls uppe av investeringarna, som fortsätter att stimuleras av ett högt kapacitetsutnyttjande, goda vinster och en sänkning av företagsbeskattningen. När dessa faktorer avtar i styrka förutses dock efterfrågetillväxten mattas av och ekonomin gå in i ett något lugnare skede. Byggnadsinvesteringarna visar redan tecken på avmattning. Den privata konsumtionen beräknas öka förhållandevis måttligt.

Bytesbalansen anses fortsatt utgöra ett problem. För 1988 beräknas underskottet till 0,69 av BNP, och någon påtaglig förbättring förväntas ej på kort sikt. På längre sikt torde dock den sedan ett par år fördelaktiga kostnadsutvecklingen ge utdelning i form av en viss ökning av marknadsandelarna för den franska tillverkningsindustrins export. Samtidigt väntas en lägre inhemsk efterfrågetillväxt leda till.en dämpning av importen.

Sammantaget förutses en tillväxt på 2 3/490 1989 och 2 1/26 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationen väntas ej överstiga 390.

I Storbritannien beräknas BNP ha ökat med därygt 490 1988. Tillväxten var baserad på en stark ökning av den privata konsumtionen och en kraftig uppgång på drygt 1096 i de fasta investeringarna. Detta ledde till en kraftigt ökad import, vilket resulterade i att bytesbalansunderskottet tredubblades. Underskottet uppgick till nära 396 av BNP. Inflationen ökade stadigt under . året upp till ca 676. Som ett resultat av den starka expansionen i ekonomin föll arbetslösheten till ca 8 1/290 1988.

Investeringsenkäter visar på fortsatt optimism inom näringslivet och detaljhandeln har ännu inte visat någon nämnvärd dämpning av försäljnings-. utvecklingen. Den strama penningpolitiken tillsammans med en lägre sysselsättningstillväxt och en hög inflation torde dock leda till en viss avmattning i den privata konsumtionens och investeringarnas tillväxt från mitten av 1989.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNPtillväxten. Importefterfrågan förutses dämpas som en följd av uppbromsningen av den inhemska aktivitetsnivån. Den appreciering av pundet som tidigare ägt rum och en snabbare uppgång av lönekostnaderna än i konkurrentländerna väntas leda till en fortsatt långsam exporttillväxt. Sammanlagt väntas detta inte leda till någon förbättring i bytesbalansunderskottet 1989. Mot denna bakgrund och givet en förväntat stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas till inte fullt 390 1989. Efter en viss ytterligare ökning av inflationen i början av 1989, väntas prisökningstak- 15 ten stabiliseras kring 59e mot slutet av året.

bidrag från nettoexporten förutses BNP-tillväxten dämpas ytterligare nägot Bil. 1.1 1990.

Norden I Norden blev den ekonomiska utvecklingen det senaste året klart svagare än i resten av OECD-området. BNP-ökningen i de nordiska länderna sammantagna beräknas ha uppgått till ca 292 1988. Bakom denna svaga utveckling ligger en sjunkande inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge. I Finland däremot ledde en stark uppgång i den inhemska eftertrågan till en tillväxt om . Fe 1988.

I Danmark fortsatte stagnationen under 1988. Den ekonomiska tillväxten beräknas ha uppgått till endast 1/26. Som en följd av tidigare ätstramningsåtgärder fortsatte både den privata konsumtionen och investeringarna att minska. Nedgången i den inhemska efterfrågan. samt en tämligen god exportutveckling resulterade i ett reducerat bytesbalansunderskott. År 1988 bedöms underskottet ha uppgått till motsvarande 2,592 av BNP. Konsumentpriserna beräknas ha stigit med 59c 1988. Till följd av den dämpade ekonomiska aktiviteten ökade arbetslösheten och uppgick till ca 8 1/29c.

Finanspolitiken har varit fortsatt stram under 1988 i syfte att minska underskottet i bytesbalansen och. dämpa inflationen. Den starka lönekostnadsutvecklingen 1987 medförde en allvarlig försämring av den danska industrins kostnadsläge och regeringen vidtog i början av 1988 åtgärder för att förbättra företagens konkurrensförmåga.

Även 1989 väntas den ekonomiska tillväxten bli mycket svag. BNPökningen förutses uppgå till 3/49e. Den privata konsumtionen bedöms öka med ca 197 efter de två senaste årens fall. Regeringens åtstramningsåtgärder förväntas ha en dämpande effekt på investeringsutvecklingen även under 1989. Detta gäller särskilt bostadsinvesteringarna. Exporten väntas öka med drygt 376. Någon större förbättring av bytesbalansen är inte att vänta bl.a. till följd av stigande räntebetalningar till utlandet.

Arbetslösheten bedöms öka till närmare 9 1/24£ i genomsnitt 1989. Löneutvecklingen förutses bli lugnare det närmaste året än under 1988, vilket gör att en a inflationstakt är trolig under 1989. Konsumentpriserna väntas stiga med 4

En återhämtning a av den inhemska efterfrågan framstår som trolig 1990 och kan väntas leda till en BNP-tillväxt om ca I 1/26. Inflationen bedöms sjunka till ca 3 1/29 1990.

I Finland beräknas BNP ha ökat med ca 496 1988. Särskilt den privata konsumtionen, stimulerad av bl.a. stora löneökningar och ökad kredittillgång, låg bakom denna utveckling. Även de fasta investeringarna ökade kraftigt under 1988. Nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten var emellertid negativt p.g.a. den kraftiga importökning som uppgången i den inhemska efterfrågan ledde till. Detta medförde också ett ökande bytesbalansunderskott. Konsumentpriserna steg med ca 5 1/29c 1988.

Finanspolitiken har fått en expansiv inriktning i och med de skattelättnader som ingår i den inkomstpolitiska uppgörelsen från augusti 1988. 16

Penningpolitiken är däremot fortsatt stram. Räntenivån har hållits hög för att förhindra en ytterligare försämring av bytesbalansen. Trots det höga Bil. 1.1 ränteläget ökade hushållens kreditefterfrågan kraftigt under 1988.

Den ekonomiska tillväxten dämpas troligen 1989 både som en följd av en nägot långsammare ökning i den inhemska efterfrågan och en försämrad exportutveckling. BNP väntas öka med 2 1/47: 1989. Bytesbalansunderskottet bedöms öka ytterligare till drygt 15 miljarder mark, vilket motsvarar ca 3 1/2§c av BNP. Till detta bidrar bl.a. den svagare exportökningen och ökade räntebetalningar till utlandet. Arbetslösheten väntas ligga kvar på 1988 års nivå, dvs. 4 3/49c. Inflationen väntas sjunka till 4 1/292 1989 till följd av bl.a. den inkomstpolitiska uppgörelsen.

Även 1990 väntas den inhemska efterfrågetillväxten lämna det största bidraget till BNP-tillväxten, som förutses bli 276. Inflationen bedöms sjunka ytterligare 1990. |

Den ekonomiska utvecklingen i Norge var fortsatt svag under 1988 med en beräknad BNP-ökning om endast 3/49c. Liksom under 1987 minskade den inhemska efterfrågan som ett resultat av den åtstramningspolitik som förts sedan ett par år för att reducera inflationen och bytesbalansunderskottet. Exportvolymen ökade under året (särskilt exporten av traditionella varor), vilket i kombination med en minskande importvolym ledde till en förbättring av bytesbalansen. Konsumentpriserna fortsatte emellertid att stiga kraftigt. Den genomsnittliga prisökningen uppgick till 6 1/26 1988. Den tidigare låga arbetslösheten (294 1987) ökade 1988 till följd av stagnationen och uppgick under året i genomsnitt till ca 390.

Som ett led i inflationsbekämpningen och strävan att reducera bytesbalansunderskottet stiftades våren 1988 en löneregleringslag. Denna gäller t.o.m. mars 1989 och innebär en begränsning av lönepåslagen till I krona per timme jämte vissa låglönejusteringar. I syfte att begränsa den genomsnittliga prisökningen till 490 1989 har regeringen föreslagit en motsvarande begränsning av höjningarna av olika statliga avgifter och skatter.

Med hänsyn till risken för en ytterligare ökning av arbetslösheten har regeringen valt att inte ytterligare strama åt den ekonomiska politiken i budgetförslaget för 1989. Den inhemska efterfrågan väntas trots detta fortsätta att minska under 1989. Främsta anledningen är en nedgång i investeringarna. Den privata konsumtionen beräknas ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå 1989 jämfört med 1988. En ytterligare förbättring av bytesbalansen väntas under 1989, vilket beror på både en ökande exportvolym (framför allt för traditionella varor och oljeprodukter) och fortsatt minskande import. Utfallet är emellertid i hög grad beroende av oljeprisernas utveckling. BNP-ökningen bedöms komma att uppgå till 246. både 1989 och 1990. Inflationstakten väntas dämpas till ca 497 båda åren.

2 Riksdagen 1988189. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

3¶Utrikeshandeln Br 1788/89:100

1. I.

3.1¶Exporten

Muarknadstillväxt Importen av bearbetade varor i OECD-länderna ökade med drygt 1090 under 1988, vilket är betydligt mer än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten för ett år sedan. Efterfrågetillväxten för svensk exportindustri blev dock lägre eftersom efterfrågan i viktiga avsättningsländer som Norge och Danmark fortsatte att utvecklas svagt. Utanför OECD-området ökade åter importen starkt efter flera års dämpad utveckling. Efterfrågan är dock fortfarande svag i OPEC-länderna samt statshandelsländerna. Totalt sett uppgick marknadstillväxten för svensk exportindustri till 79: 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna fortsätta öka i en relativt god takt, dock något långsammare än under 1988. Utanför OECD-länderna bidrar främst den höga aktiviteten i de asiatiska s.k. NIE-ckonomierna (Sydkorea, Taiwan, Singapore och Hongkong) till att efterfrågan ökar tämligen kraftigt även under den närmaste två åren. För svensk exportindustri kommer en fortsatt låg efterfrågetillväxt i de nordiska länderna att medföra att den svenska marknadstillväxten blir lägre än ökningen av världshandeln även 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri förväntas öka med ca 596 såväl 1989 som 1990.

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

1986 1987 1988 1989 Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 8,7 5,1 6,7 5,0 Totalt 5,8 4,8 7,1 5,0 Priser 14-OECD-länders importpriser, SEK — —- 0,2 1,3 1,5 3,0 Svenska exportpriser, SEK 2,6 2,9 4,9 4,8 Relativpris 2,8 1,5 34 1,7 Marknadsandelar, volym 14 OECD länder -24 -07 --3,0 -—-0,8 Totalt - 2,6 - 0,6 - 2,1 - 0,8 Exportvolym 14 OECD länder 6,1 4,4 3,6 4,2 Totalt 3,0 4,2 4,8 4,2 Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konkurrenskraft

Mellan 1987 och 1988 beräknas timkostnaderna inom svensk industri ha ökat med 7.,55e, vilket är ca 3 procentenheter mer än genomsnittet för viktigaste konkurrentländer OECD-området. Växelkursförskjutningar har medfört en effektiv depreciering av den svenska kronan med 0,59, vilket innebär att 18

skillnaden i timkostnadsökning, mätt i gemensam valuta, blev något lägre. Det är samtidigt troligt att den genomsnittliga produktivitetsökningen inom Bil. 1.1 industrin har varit 0,5-190 högre bland våra konkurrentländer än i Sverige (det statistiska underlaget för denna bedömning ännu är mycket bräckligt). Detta innebär att den svenska industrins timkostnader per producerad enhet mellan 1987 och 1988 har ökat ca 3 procentenheter mer än i omvärlden mätt i gemensam valuta.

Bland vära viktigaste konkurrentländer hade bara Norge och Förbundsrepubliken Tyskland högre kostnader för arbetskraften.än Sverige 1988. Då låg timkostnaderna i Sverige ca 129e högre än genomsnittet hos våra viktigaste konkurrentländer. År 1981 — före de två stora devalveringarna — låg den svenska timkostnaden nästan 3096 högre i Sverige än bland konkurrentländerna. Efter 1983, då den svenska industrins kostnad för arbetskraften låg i paritet med omvärlden, har dock denna skillnad ökat varje år trots att den svenska kronan effektivt deprecierats något under denna period.

Trots den jämfört med omvärlden oförmånliga kostnadsutvecklingen för arbetskraft finns det flera förhållanden som tyder på att den svenska industrins konkurrenskraft för närvarande är tämligen god. I den senaste Konjunkturbarometern är det endast drygt 1/3 av företagen som anser att det är för läg efterfrågan som begränsar produktionen. Det är den lägsta siffran på 14 år.

Vidare har orderingången till svensk industri ökat mer än till industrin i våra viktigaste konkurrentländer under de senaste åren. Orderstocksomdömena, dvs. andelen företag som anser att orderstockarna är förhållandevis stora minskat med andelen företag som anser orderstockarna är för små, är för närvarande dessutom betydligt mer positiva inom svensk industri än i omvärlden.

Samtidigt har den förbättrade lönsamheten inom industrin använts för ökade investeringar i såväl maskiner och anläggningar som forskning och marknadsföring. Detta har inneburit en förstärkning av konkurrenskraften inom industrin.

Om man enbart ser till kostnadsutvecklingen för arbetskraft är den svenska exportindustrins goda konkurrenskraft anmärkningsvärd. En förklaring kan vara att andra kostnader som företagen har är mer förmånliga för svensk industri. Det statistiska underlaget för att mäta övriga kostnader är emellertid så pass dåligt att det omöjliggör en sådan jämförelse. Vidare kan det vara för grovt att mäta timkostnaden inom hela industrin vid en internationell jämförelse. Det kan vara mer relevant att jämföra timkostnaden inom vissa branscher eller hela den konkurrensutsatta sektorn. Den solidariska lönepolitiken har medfört att löneskillnaderna är mindre i Sverige än I omvärlden, vilket kan påverka jämförelserna.

För 1989 antas timkostnaden i Sverige öka med 796, vilket är 2—3 procentenheter mer än hos konkurrentländerna. Produktivitetsökningen antas samtidigt att vara något lägre i den svenska industrin, vilket medför att skillnaden i timkostnadsökning per producerad enhet blir något större.

För 1990 utgår kalkylerna från två lönekostnadsalternativ. TI det lägre alternativet förutsätts de svenska lönerna öka med 496, vilket är ungefär samma löneökningstakt som hos våra konkurrentländer. Det är dock 19

sannolikt att de svenska producentpriserna trots detta kommer att öka något mer än i omvärlden under 1990 eftersom det brukar ta tid att anpassa Bil. 1.1 prisökningarna nedåt. I det högre alternativet fortsätter de svenska lönerna att stiga med 796, vilket innebär att löner och priser fortsätter att öka betydligt mer än hos konkurrentländerna.

Marknadsandelar och export

Som framgär av tabell 3:1 steg det svenska relativpriset för bearbetade varor med 3,52 1988. En del av försämringen beror på att exportpriserna på järn och stål samt pappersvaror steg kraftigt till följd av den höga efterfrågan på dessa varor. Det är sannolikt att prisökningarna på dessa varor inte påverkar marknadsandelsutvecklingen i negativ rikting, men även om man exkluderar dessa varor steg det svenska relativpriset med 2-2,54c.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med nästan 59c 1988, vilket innebär andelsförluster på drygt 296. Andlesförlusterna måste betraktas som små med hänsyn till att stora delar av industrin har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande och att arbetsmarknadskonflikten under början av året drog ned exportleveranserna med drygt 190. Den starka investeringskonjunkturen utomlands har gynnat den svenska exportindustrin, speciellt järn— och stålverken samt maskinindustrin som ökat exporten kraftigt under året. :

Tabell 3:2 Export av varor

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bland råvarorna har kraftiga ökningar noterats för pappersmassa samt ickejärnmetaller. Totalt sett ökade dock råvaruexporten endast med drygt 126 eftersom exporten av såväl petroleumprodukter som trävaror minskade kraftigt. Nedragningar av produktionskapaciteten samt den starka efterfrågan från hemmamarknaden har medfört att trävaruexporten minskat trots att efterfrågan från utlandet varit hög under året.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med knappt 192. Andelsförlusten är i huvudsak hänförbar till att stora delar av exportindustrin har nått kapacitetstaket, vilket medför att exportleveranserna inte kan öka i takt med marknadstillväxten. Bristen på arbetskraft är också kännbar inom stora delar av exportindustrin. Under 1988 har andelsförlusterna delvis begränsats p.g.a. att lagren dragits ned kraftigt inom delar av industrin. speciellt i massaindustrin och järn- och stålverken. Neddragningar av samma storlek torde inte kunna upprepas under 1989 20

14 OECD-länder

Bil. 1.1

Index 1980 = 100 110 110

Marknadsande 1 105-H 105

100 taco -

N : Fd Relativpris

95 Ne" ” 95

90 T | T T T T T + 90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

eftersom lagren för närvarande är mycket små. En svagare efterfrågeökning från hemmamarknaden kan dock komma att medföra en viss överflyttning av resurser från hemmamarknad till exportmarknad och delvis motverka kapacitetsbristen inom exportindustrin. Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 490 1988, medan råvaruexporten förväntas ligga kvar på 1988 års nivå. .

Av diagram 3:1 framgår att de marknadsandelsvinster som uppnåddes efter devalveringarna 1981 och 1982 nu i stort sett har gått förlorade. Samtidigt är det så att svensk export under 1980-talet har kunnat utvecklas i samma takt som våra exportmarknader och det i en mycket expansiv fas i den internationella ekonomins utveckling. Den svenska exporten av bearbetade varor beräknas ha ökat med 4296 under perioden 1982— 1988. Sannolikt hade det inte varit möjligt utan den förbättring av konkurrenskraften som devalveringarna innebar.

För 1990 beräknas andelsförlusterna uppgå till knappt 196 i det lägre lönealternativet. I alternativ 2 väntas andelsförlusterna bli något större, delvis p.g.a. att produktionskapaciteten inte ökar i samma takt eftersom investeringarna förväntas bli lägre än i alternativ 1. Totalt sett beräknas varuexporten öka med drygt 3,596 i alternativ I och med 1/26 mindre i alternativ 2. Det bör noteras att skillnaden mellan alternativen skulle bli större om perspektivet sträcktes ut längre än till enbart 1990.

3.2¶Importen

Importen av bearbetade varor beräknas ha ökat med ca 6,590 1988. Eftersom den importvägda efterfrågan ökade med ca 696 innebär det att den svenska 21

är betydligt mindre än under de närmast föregående åren. Bil. 1.1

Den importekvation som normalt ligger till grund för importbedömningarnä implicerar en importökning på 8,5-996, dvs. ca 29760 mer än det preliminära utfallet . Anledningen till den låga andelsförlusten är ännu inte kartlagd. Möjligen kan man tänka sig att de trendmässiga förlusterna av marknadsandelar som den svenska hemmamarknadsindustrin fått vidkännas de senaste åren har minskat. En annan förklaring kan vara att de delar av industrin som levererar varor till såväl hemma-som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemmamarknaden eftersom den höga inhemska efterfrågan drivit upp prisnivån.

Ett oroande tecken för framtiden är att verkstadsindustrins priser på hemmamarknaden stigit betydligt mer än importpriserna under 1988. Fram till och med november steg hemmamarknadspriserna med drygt 7 Zc medan importpriserna endast steg med 2 Ic.

För 1989 beräknas den importvägda efterfrågan öka med knappt 46. Den lägre ökningstakten beror på att såväl den privata konsumtionen som investeringarna förväntas öka betydligt långsammare än under 1988. Importens inkomstelasticitet, fortsatt försämrade relativpriser samt en viss trendmässig andelsförlust för hemmamarknadsindustrin beräknas medföra att importen av bearbetade varor ökar med ca 5,59£ 1989.

Under 1990 beräknas ökningen av den inhemska efterfrågan fortsätta avta. Ökningen av efterfrågan beräknas uppgå till drygt 3,596, vilket förväntas medföra att importen av bearbetade varor ökar med knappt 5 4e. I alternativ 2 kommer såväl export som investeringar att öka i en lägre takt än i alternativ 1. Detta medför en lägre inhemsk efterfrågan och därmed lägre import. Detta motverkas dock av att den privata konsumtionen ökar snabbare samt försämrade relativpriser. Dessutom medför den lägre investeringsutvecklingen i alternativ 2 en lägre produktionskapacitet även för hemmamarknadsindustrin.

Råvaruimporten ökade med endast drygt 196 1988. Fortsatta neddragningar av oljelagren har bidragit till den låga ökningstakten. Däremot har importen av såväl livsmedel som icke järnmetaller ökat med över 10 96. En betydligt mindre neddragning av oljelagren 1989 än 1988 beräknas medföra en tillfällig press uppåt av råvaruimporten 1989 . Under 1990 förväntas den

Tabell 3:3 Import av varor

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

låga inhemska efterfrågan medföra att importen av råvaror endast ökar med någon procent. Bil. 1.1

Totalt sett innebär detta att varuimporten ökar med ca 5 2& både 1988 och 1989. För 1990 beräknas ökningen till knappt 4 42 i båda alternativen.

3.3¶Bytesbalansen

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på drygt 10 miljarder kronor 1988. Det är en försämring med närmare 4 miljarder kr. sedan 1987. Fr.o.m. mars 1987 använder riksbanken ett heltäckande rapporteringssystem för tjänstehandeln. Detta rapporteringssystem har ersatt en enkätbaserad metod för skattning av tjänstehandeln med utlandet. Den skillnad som uppkom mellan de två mätmetoderna under 1987 har legat till grund för en revidering av statistiken bakåt i tiden. Revideringarna innebär att bytesbalanssaldot under perioden 1981-1987 nu beräknas ha varit totalt 12 miljarder kr lägre än enligt tidigare beräkningar.

Överskottet i handelsbalansen ökade med drygt 2 miljarder kr. 1988. Förbättringen i handelsbalansen kan hänföras till att fallande importpriser på råolja och petroleumprodukter medfört att underskottet i oljehandeln reducerades. Överskottet i handelsbalansen låg under 1988 fortfarande på en historiskt sett mycket hög nivå, oavsett om man mäter i löpande priser eller som andelar av BNP. Det är endast under 1986 som överskottet i handelsbalansen varit större.

Diagram 3:2 Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP

? Handelsbalans

Nå Me L2

pi

A AA

-2- Bytesbalans = 2

-3=- rr —-3

-4 Fr —4

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källor: Riksbanken och finansdepartementet. bh [en

Miljarder kr. Bil. 1.1

1986 1987 1988 1989

Bearbetade varor 423 32.4 32,6 33.6

Råolja o. petroleumprodukter — —16,5 -14,3 -12.0 -12,9

Kätla: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. |

Försämringen av bytesbalansen mellan 1987 och 1988 beror således på att underskotten i tjänste— och transfereringsbalanserna ökade kraftigt. Bland tjänsterna steg underskotten kraftigt i posterna resevaluta, transporter (exkl. sjöfart) och övriga tjänster. Detta motverkades dock delvis av att överskottet i sjöfartsnettot steg med nästan 2 miljarder kr. till följd av att fraktpriserna ökade när världshandeln tog fart under andra halvåret 1987. Även transfereringsnettot försämrades. Den stigande räntenivån utomlands och underskottet i bytesbalansen medförde ökade räntebetalningar på utlandsskulden. Därtill kom att biståndet till utvecklingsländerna och andra transfereringsutgifter ökade.

Under 1989 och 1990 förväntas överskottet i handelsbalansen ligga kvar på ungefär samma nivå som 1988. Under 1989 beräknas varuimporten öka med nästan 2 procentenheter mer än varuexporten. Detta motverkas emellertid av att de svenska exportpriserna väntas stiga mer än importpriserna, dvs. att bytesförhäållandet fortsätter att förbättras. Förbättringen av bytesförhållandet beror i huvudsak på att exportpriserna på pappersmassa samt järn och stål fortsätter att stiga i en snabb takt. Även exportpriserna på verkstadsvaror förväntas stiga betydligt mer än importpriserna.

Även 1990 beräknas importen öka mer än exporten, dock blir skillnaden betydligt mindre än under de föregående åren. Den lägre löneökningstakten i alternativ I samt en avmattning i efterfrågan på råvaror väntas medföra att exportpriserna inte ökar I samma takt som tidigare, vilket gör att förbättringen av bytesförhållandet blir tämligen obetydligt 1990. I alternativ 2 beräknas överskottet i handelsbalansen bli något lägre.

Underskottet i resevalutanettot fortsätter att stiga under 1989 och 1990. Försämringen förväntas dock ej fortsätta i samma takt som under de närmast föregående åren, utan inskränker sig till 1,5—-2 miljarder kr. per år. 24

Kalkylerna utgår från att räntenivån från början av december 1988 kommer Prop. 1988/89:100 att bestå under prognosperioden, vilket innebär att den genomsnittliga Bil. 1.1 utländska räntenivån blir 1,2 procentenheter högre 1989 än 1988. Den högre räntenivån samt den ökade skuldstocken medför att räntenettot försämras med nästan 3 miljarder kr. mellan 1988 och 1989. För 1990 bidrar skuldstocksökningen till att räntenettot försämras med 1,5 miljarder kr.

För 1989 skulle underskottet i bytesbalansen därmed stiga till 14 miljarder kr. En ytterligare ökning av underskottet med i storleksordningen 4 miljarder kr. förutses i båda alternativen 1990.

4¶Industrin Bil. 1.1

4.1 Produktion Sedan 1980 har industriproduktionen i Sverige ökat med knappt 2096, se diagram 4:1. Utvecklingen i den svenska industrin har varit i stort sett parallell med utvecklingen i industrin i hela OECD-området, där den starka tillväxten i Förenta staterna och Japan har dragit upp genomsnittet. Svensk industri har emellertid under denna period utvecklats betydligt starkare än industrin i Västeuropa. Den uppgång i industrikonjunkturen som påbörjades under andra kvartalet 1986 fortsatte under första halvåret 1988. Visserligen medförde arbetsmarknadskonflikten inom verkstadsindustrin att produktionen föll med ca 290 under första kvartalet 1988, men detta togs mer än igen under andra kvartalet. Under tredje kvartalet föll emellertid industriproduktionen åter något. Detta kan delvis tillskrivas det faktum att det höga kapacitetsutnyttjandet inom industrin medfört produktionsstörningar med underhållsstopp som följd inom delar av industrin. Den under året kraftigt stigande orderingången till exportindustrin tyder på att den goda industrikonjunkturen kommer att bestå under den närmaste tiden. Tredje kvartalet 1988 uppgav nästan två tredjedelar av företagen i konjunkturbarometern att det var brist på produktionskapacitet som förhindrade ökad produktion, se diagram 4:2. Det är för närvarande främst bristen på arbetskraft som begränsar produktionen. Bristen på arbetskraft är speciellt besvärande inom verkstadsindustrin, medan det är främst maskinoch anläggningskapaciteten som begränsar produktionen inom skogsindustrin.

Diagram 4:1 Industriproduktion Index 1980 = 100 130 130

120 - LL 120

Sverige

110+ VV 7 HO

et ””OECD-Europa

100 AE fe -100

90 JANA OT Ae OA. or (a Ar Od rs OO Är sd sn Ar 90 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Källor: OECD (Main Economic Indicators) och statistiska centralbyrån. 26

Enligt preliminära skattningar ökade industriproduktionen med knappt Prop. 1988/89:100

426 1988, vilket är samma ökning som under 1987, se tabell 4:1. Det bör dock — Bil. 1.1

framhållas att ca 1.590 av ökningen beror på att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den starka investeringskonjunkturen såväl utomlands som i Sverige har medfört att produktionen inom järn— stål och metallverken ökat med ca 596. Även efterfrågan på papper har stigit mer än väntat, vilket medfört att produktionen dragits upp avsevärt inom massa— och pappersindustrin. Den strukturomvandling som ägt rum under senare år inom sågverksindustrin har inneburit betydande neddragningar av produktionskapaciteten och därmed medfört att produktionen minskat trots att efterfrågan varit mycket god.

Inom övrigsektorn har produktionen ökat kraftigt inom den kemiska industrin samt jord- och stenvaruindustrin, medan produktionen dragits ned inom textilindustrin och varven.

Under 1989 förväntas industriproduktionen öka med 2,590, vilket är ungefär samma Öökningstakt som under 1988 om man bortser från den del av ökningen under 1988 som berodde på ökat antal arbetsdagar. Enligt konjunkturinstitutets septemberbarometer är produktionsplanerna för första halvåret 1989 tämligen högt uppskruvade. Produktionen inom basindustrin beräknas öka i något lägre takt än genomsnittet, eller med knappt 29c under 1989.

Den kraftiga orderingångsökningen i verkstadsindustrin under loppet av 1988 skulle snarast tala för en mycket stark produktionsökning inom branschen. Vad som delvis talar mot detta är att kapacitetsutnyttjandet inom branschen för närvarande är mycket högt och knappast kan öka mer samt de uppenbara svårigheter man har att få tag i arbetskraft. Det kapacitetstillskott

Diagram 4:2 Produktionskapaciteten som trång sektor Procentandel av samtliga företag

80 - 80

60—+ Produktionskapacitet = - r 60

404-71

rna

På | . , |

få SN lo. | Därav ; 204 [0 än Zoo [9

ch arbetskraft ; fp 20

Å i id i 4 FORA

| .

[| , NÅ v

, .-

ont , ,

O rerereeeepeememgpresammepresempmampreerpreiamapomt O

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Källa: Konjunkturinstitutet . | 27

som förutses tillkomma avser dessutom främst transportmedelsindustrin, där efterfrågan sannolikt kommer att vika något under 1989. Produktionsplaner- Bil. 1.1 : na inom transportmedelsindustrin är dessutom tämligen pessimistiska inför första halvåret 1989. Däremot är planerna mycket positiva inom maskin- och elektroindustrin. Totalt beräknas produktionen inom verkstadsindustrin öka med 2,76. Inom övrigsektorn är det liksom under 1988 främst den kemiska industrin som förväntas öka produktionen.

År 1990 förväntas såväl en lägre inhemsk efterfrågeökning som en viss dämpning av efterfrågans tillväxt utomlands medföra att produktionen ökar i något långsammare takt. Nedgången torde i huvudsak avse basindustrin, medan verkstadsindutrin väntas öka sin produktion i nästan samma omfattning som under 1989.

"Tabell 4:1 Industriproduktion Procentuell volymförändring

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Basindustri 7.0 5,6 -1,0 -1,0 1,6 3,6 1,9 Verkstadsindustri

Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri. pappersindustri samt järn—, stål- och metallverk. | Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4.2 Lönsamhet

Industrins lönsamhet har varit stabilt hög under de senaste åren. Den har kommit upp i nivå med de bättre åren under tidiga 1970-talet, se bruttoöverskottsandelens utveckling i diagram 4:3. Den mest dramatiska återhämtningen sedan senare delen av 1970-talet har skett i basindustrin, där de stora variationerna i kapacitetsutnyttjandet och produktpriserna sätter sin prägel på lönsamheten. Återhämtningen har också varit påtaglig i de andra branscherna.

Förbättringen mellan krisåret 1978 och året 1987 framgår också av diagram 4:4, som enbart avser industriföretag med minst femtio anställda. Företagen har rangordnats från vänster till höger efter fallande bruttovinstandel respektive år och avståndet mellan kurvorna visar vinstandelens ökning mellan 1978 och år 1987.

År 1978 hade exempelvis den mest lönsamma fjärdedelen av företagen (första 2596 i diagrammet) en vinstandel på minst ca 2370. Endast 7790 av företagen gick med vinst, dvs., vinstandelen var noll eller negativ (förlust) för 2397 av företagen. Eftersom även avskrivningarna skall täckas med bruttovinsten, kan de senare företagen betraktas som nedläggningshotade.

År 1987 hade vinstandelen för den mest lönsamma fjärdedelen av företagen stigit till minst ca 3290. Andelen företag med noll-vinst eller förlust hade sjunkit till ca 97. Denna förbättring åstadkoms inte endast genom en lönsamhetsökning för tidigare existerande företag, utan också till en del 28

Procent : Bil. 1.1 50 . 50

307 2073 10-

-20 TT T T T — T ”T T T ”T T T T

fo —-20

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädringsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 4:4 Bruttoöverskottsandelens fördelning Bruttovinst i procent av förädlingsvärdet 80

—60 T T T Le - ne r I T —60

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

ANDEL FÖRETAG I PROCENT Anm.: Uppgifterna avser företag med minst 50 anställda. Källa: Statens industriverk (SindData) 29

genom utslagning av de minst lönsamma enheterna under kostnadskrisen.

Återhämtningen i vinstmarginalen 1987 och 1988, efter två år av nedgång, Bil. 1.1 har skett trots en dämpad produktivitetsökningstakt och en stigande ökningstakt i timlöne- och insatsvarukostnader per producerad enhet, se tabell 4:2. Återhämtningen beror på att prisökningarna har varit större än kostnadsökningarna. Bruttoöverskottsandelen har därigenom i stort sett nått . upp till 1984 års höga nivä. Samma mönster väntas upprepas 1989, då emellertid ökningen i insatsvarukostnader per enhet och produktpriser väntas bli drygt en procentenhet lägre och lönekostnader per enhet nästan'en halv procentenhet högre.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Insatskostnad — Lönekostnad! oc oa bald LR AV MA [SEN DO

Lönekostnad per timme 2c — [AS Produktivitet

Summa rörlig kostnad” h Produktpris a SH WNIR nanv YINNN uor-X NVWUNS NNUW4 Nu-v2o Marginal? NM Bh bb nm 5 SS Bruttoöverskottsandel” vv -= nn vv -— a SL -— (EJ -= SA

I Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion per timme. > Med avdrag för icke varuanknutna subventioner. > Förändring i procentenheter. Marginalen är driftsöverskott brutto i procent av de totala rörliga kostnaderna efter avdrag för icke varuanknutna subventioner. + Driftsöverskott brutto som procentandel av förädlingsvärdet. Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bakom den bild som tecknas för industrin som helhet ligger betydande skillnader i branschernas utveckling. Som framgår av diagram 4:3 har lönsamheten för industrin totalt dragits upp 1988 av utvecklingen inom basindustrin och den övriga industrin, medan verkstadsindustrins lönsamhet sjönk något. Olikt de andra branscherna har inte verkstadsindustrins marginal och bruttoöverskottsandel återhämtats 1987 och 1988 utan fortsätter nedåt. Detta kan i viss utsträckning bero på den tre veckor långa konflikten inom verkstadsindustrin i början av 1988. Beräkningarna tyder dock på att verkstadsindustrin inte kunnat höja produktpriserna i förhållande till enhetskostnaderna på samma sätt som basindustrin och övrig industri har kunnat. Detta gäller framför allt verkstadsindustrins prissättning på exportmarknaden. Verkstadsindustrins lönsamhet synes ha pressats mellan internationell konkurrens och inhemsk kostnadsutveckling.

Både skogsindustrin och resten av basindustrin (järn-, stål- och metallverk samt gruvor), har gynnats av den starka konjunkturen utomlands, vilket har medfört mycket kraftiga prisökningar på speciellt metaller och pappers- 30

massa. Även kemisk industri, som utgör en del av övrig industri, har berörts av en stark utlandkonjunktur. Andra delar av den övriga industrin, t.ex. Bil. 1.1 byggämnesindustrin, har gynnats av den starka hemmakonjunkturen.

Osäkerheten om de många faktorer som inverkar på lönsamheten är för stor för att motivera en kvantifierad lönsamhetsprognos för delbranscherna 1989. De ovan beskrivna tendenserna under 1988 väntas dock i stort prägla lönsamhetsutvecklingen för såväl delbranscherna som industrin totalt även 1989. Mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu prognosticeras för 1990 torde de gynnsamma efterfrågeförhållanden som råder 1988 och 1989 komma att försvagas. Om i detta fall den hittillsvarande lönekostnadsutvecklingen fortsätter kan både verkstadsindustrins lönsamhet ytterligare försvagas och samma utveckling göra sig gällande i de andra delbranscherna.

Tabell 4:3 Resultat och räntabilitet m.m. för industrin

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Resultat, miljarder kr. Rörelseresultat exkl. värde-

stegrings vinster 39,9 45,4 44,1 53,0 54,0 61,9 Resultat efter kalkylmässig

Resultat inkl. värde-

stegringsvinster! 41,4 35,5 38,3 41.2 50,1 59,9

Avkastning, procent

på materiellt kapital? 13,5 10,3 9,2 9,3 10,6 12.0

Genomsnittlig intäktsränta 5,9 5,9 6,7 5,8 5.1 4,9 Räntabilitet, procent på totalt kapital 10,0 8,2 7,9 7,4 7,5 7,9

på eget kapital 12,3 9,7 9,6 9,1 9.7 10,8 ”Real” räntabilitet på eget kapital? 2,9 1,5 3,6 5.7 4,5 4,2

Minnesposter, procent

! Resultat efter finansnetto plus värdestegringsvinster på lager och fast kapital. ? Resultat efter avskrivning plus värdestegringsvinster i procent av återanskaffningsvärde på lager och fast kapital. > Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec.-dec. + Genomsnittlig ränta på långa statsobligationer. Anm.: Tabellen baseras på statistiska centralbyråns finansstatistik och nationalräkenskaperna. Till skillnad från finansstatistiken, som redovisar bokföringsmässiga värden, redovisas här kalkylmässiga resultat- och räntabilitetsvärden. Utvecklingen i stocken materiellt kapital baseras på lagerinvesteringarna och de fasta investeringarna enligt de övriga tabellerna. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De kalkylmässiga lönsamhetsberäkningar som presenteras i tabell 4:3 ger också en mycket positiv bild av lönsamhetsutvecklingen 1988. Resultatet Bil. 1.1 efter kalkylmässig avskrivning och exkl. beräknade värdestegringsvinster på materiellt kapital steg mellan 1987 och 1988 med ca 6 miljarder kr. i löpande priser till 33,5 miljarder kr. Inklusive värdestegrinsvinster (differensen mellan tabellens två sista resultatrader) beräknas resultatet ha ökat med ca 9 miljarder kr. till 52,6 miljarder kr. Värdestegringsvinsternas andel av resultatet beräknas vara ungefär oförändrad mellan 1987 och 1988.

Detta resultat implicerar en avkastning på materiellt kapital på ca 1296, vilket kan jämföras med den drygt elva-procentiga räntan på långa statsobligationer. Liksom under tidigare år har företagens minskade lagerhållning bidragit till den förbättrade avkastningen. Lagrens andel av det materiella kapitalet har fallit från 1796 1983 till ca 1196 1988.

Räntabiliteten på totalt kapital beräknas ha kommit upp till nivån 1985. Ökningen mellan 1987 och 1988 är till stor del hänförbar till den ökade avkastningen på materiellt kapital. Den ökade räntabiliteten på eget kapital 1988 bedöms bero till övervägande del på räntabilitetsökningen på totalt kapital. Den genomsnittliga skuldräntan och soliditeten förutsätts vara närmast oförändrade. Nominellt beräknas räntabiliteten på eget kapital ha fortsatt att stiga mellan 1987 och 1988. Inflationsrensat har den däremot fortsatt att minska sedan toppåret 1986.

5¶Arbetsmarknaden

Bil. 1.1

5.1¶Sysselsättning

Arbetsmarknaden karaktäriserades under 1988 av en mycket stark efterfrågan på arbetskraft. Ett mått på detta är att antalet vid arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser under 1988 ökade med 1877 i förhållande till 1987 och var fler än vid den tidigare toppnivån 1980. Detta resulterade i en mycket kraftig expansion av sysselsättningen, en markant ökning av arbetskraftsdeltagandet och en påtaglig reduktion av arbetslösheten.

Antalet sysselsatta var i genomsnitt ca 60 000 fler 1988 än under 1987. en uppgång med 1.496. Detta är den största förändringen mellan två årsgenomsnitt sedan 1979. Ökningen av antalet sysselsatta var emellertid änru större i samband med högkonjunkturerna 1969-70 och 1974-75. Till skillnad från dessa är har emellertid antalet arbetade timmar per sysselsatt stigit 1988. Uttryckt i arbetade timmar är sysselsättningstillväxten 1988 (2,64) den kraftigaste som har registrerats. Denna ökning påverkas dock av en kalendarisk effekt eftersom 1988 hade fler arbetsdagar än 1987. Frånräknat den kalendariska effekten ökade medelarbetstiden per sysselsatt med 1/296. Det bör dock noteras att sysselsättningstillväxten var som kraftigast i slutet av 1987 och början av 1988. Därefter har sysselsättningen vuxit i en något långsammare takt. |

Trots att sysselsättning och utbud av arbetskraft har ökat kraftigt har samtidigt bristen på arbetskraft vuxit till ett allvarligt problem. Antalet obesatta vakanser var 1496 fler i november 1988 än ctt år tidigare. Av konjunkturinstitutets barometer i september framgår vidare att andelen industriföretag som anger brist på yrkesutbildad arbetskraft ökat ytterligare och överstiger 6096. Arbetskraftsbristen är inte enbart en konsekvens av en låg arbetslöshet utan även uttryck för strukturella obalanser på arbetsmarknaden och att kraven på speciell utbildning och erfarenhet vid nyrekrytering av arbetskraft har ökat. |

Tabell 5:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå — Förändring från föregående år

1987 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartmentet.

2 [ST 3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Den höga sysselsättningstillväxten korresponderar inte mot en i motsvarande grad hög produktionstillväxt. År 1988 ökade produktionen i stort sett i Bil. 1.1 samma takt som sysselsättningen, vilket innebär att produktiviteten var i det närmaste oförändrad. Till viss del kan detta förklaras av den kalendariska effekten som beräknas vara större för sysselsättningen än för produktionen, särskilt i tjänstesektorn. Även frånräknat denna har emellertid produktivitetsökningen i likhet med de senaste åren varit svag. För hela perioden efter 1981 har BNP per arbetad timme stigit med i genomsnitt knappt 196, vilket kan jämföras med 2,59c per år under 1970-talet. Till skillnad från under 1970-talet då medelarbetstiden per sysselsatt minskade med drygt I 26 per år har medelarbetstiden under 1980-talet stigit med i genomsnitt 1/26 per år. Detta har medfört att BNP per sysselsatt stigit ungefär lika snabbt under 1980-talet som under 1970-talet.

De tre senaste åren har näringslivets andel av sysselsättningen ökat markant. Av sysselsättningsexpansionen mellan 1987 och 1988 faller tre fjärdedelar på näringslivet.

Industrins sysselsättning har stigit under fem år i rad med sammanlagt ca 50 000 personer. Detta innebär att ungefär en tredjedel av den mycket kraftiga reduktion av sysselsättningen som inträffade under perioden mellan 1976 och 1982 (sammantaget 150 000 personer) har återhämtats.

För industrins del har produktiviteten under 1980-talet ökat i ungefär samma takt som under 1970-talet, med drygt 392 per år. Produktionstillväxten har emellertid samtidigt varit dubbelt så hög. Med hänsyn till att förutsättningarna för produktivitetstillväxt är gynnsammare vid en hög produktionstillväxt får industriproduktiviteten ändå anses ha utvecklats svagt under 1980-talet.

Under 1989 och 1990 väntas industriproduktionen växa i en successivt långsammare takt än 1988. Med hänsyn till att arbetskraftens utnyttjandegrad är mycket hög i utgångsläget, vilket bl.a. indikeras i statistiska centralbyråns kapacitetsutnyttjandemätningar, beräknas industrins produktivitet växa relativt långsamt. Det medför en viss sysselsättningsuppgång även 1989 och därefter en stagnation 1990.

Byggverksamheten har vuxit kraftigt de senaste tre åren. Efter den utomordentligt stora sysselsättningsuppgången 1987, då sannolikt många som tidigare varit sysselsatta i byggsektorn återvände dit, var ökningen av antalet sysselsatta måttligare under 1988. Bristen på arbetskraft fortsatte samtidigt att förvärras. Under 1989 och 1990 beräknas byggverksamheten växa i en något långsammare takt men efterfrågan på arbetskraft kommer ändå att vara hög, varför sysselsättningen väntas fortsätta växa något 1989 och sedan stagnera 1990.

Den sysselsättningsmässigt mest expansiva delen av arbetsmarknaden var 1988 den privata tjänstesektorn som stod för nästan 2/3 av den totala sysselsättningstillväxten. Den i relativa tal största expansionen uppstod inom delbranschen ”uppdragsverksamhet m.m.”, vilken innefattar konsultföretag, reklambyråer, bevakningsföretag etc. Denna delbransch omfattar en tiondel av den privata tjänstesektorn, men stod för närmare hälften av sektorns totala sysselsättningsökning.

Den sänkning av produktivitetstillväxten inom näringslivet. som skett 34

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

4.0 40 |

TOTALT

INDUSTRI 354 TJÄNSTER L 3.5

3.0- L 30

25- L 25

20- L 20

157 L 15

1.0- L 10

0.53 L 05

0.0- Jill 00

1970 -— 1980 1980 — 1988

Källa: Statistiska centralbyrån.

under 1980-talet i jämförelse med 1970-talet, faller helt på tjänstesektorn, se diagram 5:1. Förädlingsvärdet per arbetad timme i denna sektor steg under 1970-talet med i genomsnitt 3,39e per år, men har under 1980-talet vuxit med bara 0.892 per år. Det bör dock understrykas att det finns avsevärda problem förknippade med att mäta produktivitetsutvecklingen i tjänsteproduktionen.

Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har under de senaste ären visat sig svår att förutsäga. Såväl den relativt svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga expansionen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling. I bedömningen av 1989 och 1990 har antagits att produktiviteten i tjänstesektorn växer i ungefär samma takt som genomsnittet för 1980-talet. Mot bakgrund av den förutsedda produktionsökningen i den privata tjänstesektorn beräknas därmed antalet sysselsatta öka med 20 000 personer 1989 och 10-12 000 personer 1990.

Trots påtagliga rekryteringsproblem i delar av den kommunala sektorn ökade antalet kommunalt sysselsatta markant 1988 efter en mycket svag utveckling under 1986 och 1987. Sysselsättningstillväxten nådde emellertid inte upp till nivån under perioden 1980-1985 då antalet sysselsatta ökade med i genomsnitt 28 000 per år.

Kommunernas åtaganden och planer inom bl.a. vård, barn- och äldreomsorg m.m. innebär på längre sikt en sysselsättningstillväxt av samma storleksordning som under 1988. Utvecklingen under 1989 och 1990 kommer emellertid att påverkas av den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft, som väntas hålla tillbaka kommunernas möjligheter att expandera sysselsättningen. Prognosen innebär en långsammare sysselsättningstillväxt under 1989. 35

År 1990 antas sysselsättningsökningen bli större vid den lägre löneökningstakten i alternativ I eftersom kommunernas ekonomi då blir bättre än vid den Bil. 1.1 högre kostnadsökingen i alternativ 2.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring

1984 1985 1986 1987 1988 1989 Näringslivet

Industri

Privata tjänster

Offentliga tjänster

Produktion 2,1 0,9 1,2 0,5 1,3 1,2 Sysselsättning 2,4 1,0 0,8 -0,2 2,1 1.1

Totalt

Produktion (BNP) 3,9 2,1 1,1 2,4 2,8 1,7 Sysselsättning 1,0 1,3 0,5 1,5 2,6 Li Produktivitet 2,9 0,8 0,6 0,7 0,1 0,5

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Det finns idag inga påtagliga tecken på avmattning i arbetskraftsefterfrågan. De prognoser som redovisas ovan innebär en fortsatt sysselsättningsökning i stora delar av ekonomin. Nyanmälningen av lediga platser fortsätter att ligga på en hög nivå, även om ökningstakten reduccrats något. Länsarbetsnämderna var i sina bedömningar i september över lag optimistiska om den allmänna arbetsmarknadsutvecklingen under 1989. Flera nämnder pekar på risken att bristen på arbetskraft ytterligare accentueras.

Sammantaget beräknas sysselsättningen öka med 35 000 personer 1989. Därtill väntas medelarbetstiden fortsätta öka 1989. År 1990 beräknas antalet sysselsatta öka med drygt 30 000 i alternativet med en lägre löneökningstakt, medan en fortsatt hög löneökningstakt kommer att medföra att sysselsättningsexpansionen bromsas upp. Medelarbetstiden räknat per sysselsatt påverkas under 1990 i neddragande riktning av den föreslagna förlängningen av föräldraledigheten.

5.2 Utbudet av arbetskraft

Arbetskraften beräknas ha ökat med 49 000 personer 1988. Av denna tillväxt kan drygt hälften tillskrivas en uppgång av arbetskraftsdeltagandet. medan resterande del förklaras av förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning. 36

Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna (16-64 år) beräknas ha ökat med 23 000 personer mellan 1987 och 1988. Merparten av denna ökning, Bil. 1.1 uppskattningsvis 17 000 personer, kan tillskrivas nettoinvandringen. Enligt statistiska centralbyråns befolkningsstatistik uppgick nettoinvandringen till Sverige under de tre första kvartalen 1988, räknat för samtliga åldersgrupper, till drygt 21 000 personer, vilket var nästan lika många som under helåret 1987 och en fördubbling jämfört med 1986. Den höga nettoinvandringen är en följd av både en hög invandring, den högsta sedan 1970, och en relativt begränsad utvandring.

Både invandringens storlek och dess effekt på arbetskraftsutbudet är svår att förutsäga. I prognosen för 1989 och 1990 antas nettoinvandringen ligga kvar på en hög nivå, dock inte lika hög som under 1988. En mycket stor del av nettoinvandringen består av flyktingar. vilka kommer in i arbetskraften först efter en längre tidsperiod. Den höga nettoinvandringen under 1988 bidrar därför troligen till arbetskraftsutbudet först under 1989 och 1990. I propositionen i oktober 1988 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder föreslogs åtgärder, bl.a. inom ramen för platsförmedlingen, för att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden.

Totalt sett beräknas befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna öka med 22 000 personer både under 1989 och 1990. En något lägre nettoinvandring kompenseras av en högre inhemsk befolkningstillväxt.

Befolkningens åldermässiga sammansättning har under de senaste åren medfört att befolkningen i åldersgrupper med högt arbetskraftsdeltagande ökat medan den minskat i åldergrupper med lågt arbetskraftsdeltagande, exempelvis minskar befolkningen i de yngsta och äldsta åldergrupperna på arbetsmarknaden samtidigt som den ökar i åldersgrupperna mellan 40 och 50 år. Detta har i sig givit ett positivt bidrag till arbetskraften. Under 1989 och 1990 kommer denna effekt på arbetskraftsutbudet att bli något större än under 1988.

Arbetskraftsdeltagandet ökade markant 1988. I genomsnitt under året tillhörde 8456 av befolkningen i åldrarna 16-64 år arbetskraften, vilket var drygt en halv procentenhet högre än under 1987, se tabell 5:3.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring

1987 1984 1985 1986 1987 1988 1989 16-19 år, män 44,6 - 0,3 0,9 -02 - 2,6 0,8 0,0

kvinnor 48,4 0,4 1,5 - 22 - 11 1.0 0,0 20-24 år, män 81,9 - 1,0 0,1 - 1,3 - 1.1 2,3 0,5

kvinnor 80,0 - 0,2 0,6 - 0,1 - 1,8 0,7 0,5 25-54 år, män 94,7 1,6 0,3 0,1 - 01 0,1 0,0

kvinnor 90,4 Hl 0,8 0,9 O,1 0,4 0,2 55-64 år, män 74,9 - 0,9 - 02 - 0,5 1,0 0,0 0,1

kvinnor 64,1 - 0,1 0,3 1,5 2,7 1,0 0,9 Totalt 83,4 0,2 0,8 0,3 0,1 0,6 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartmentet. 37

Särskilt markant har arbetskraftsdeltagandet ökat i ungdomsgrupperna. För den yngsta åldersgruppen, ungdomar i åldern 16-19 år, har arbetskrafts- Bil. 1.1 talet stigit med nära en procentenhet 1988. För denna grupp-har arbetskraftsdeltagandet under det senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter, till följd av att fler går i gymnasieskolan. Det förbättrade arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler väljer att förvärvsarbeta och att arbeta vid sidan av studierna. Även för de äldre ungdomarna i åldern 20-24 år innebar första hälften av 1980-talet att arbetskraftsdeltagandet utvecklades mycket svagt. Orsaken var främst en kärv arbetsmarknad, vilket särskilt drabbade denna grupp. Den kraftiga uppgängen av AK-talen 1988 skall ses mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten reducerats påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att arbetskraftsdeltagandet inte fortsätter stiga för de yngre ungdomarna och ökar i en något mindre omfattning för de äldre.

De vuxna kvinnornas arbetskraftsdeltagande växer nu i en betydligt långsammare takt än under 1970-talet och början på 1980-talet. Undantaget är kvinnorna över 55 år, där arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relativt snabb takt. Denna utveckling avspeglar att potentialen för ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i högre åldrar. I prognosen för 1989 och 1990 antas kvinnornas AK-tal förändras på samma sätt som under 1988. För de vuxna männen har arbetskraftsdeltagandet ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989 och 1990.

Sammantaget ger befolkningsförändringar och ökat arbetskraftsdeltagande en tillväxt av arbetskraften på 35 000 personer 1989 och runt 30 000 personer 1990.

5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Under 1988 uppgick arbetslösheten preliminärt till i genomsnitt 1,696 av arbetskraften, vilket motsvarar drygt 70 000 personer. Detta innebär en nedgång från 1987 med 0.3 procentenheter och nästan en halvering jämfört med under 1983, då arbetslösheten var som högst.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Anm: Siffrorna för åren 1981-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 38

Diagram 5:2 Arbetslöshet

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Det outnyttjade arbetskraftsutbudet har emellertid reducerats mer än vad den öppna arbetslösheten indikerar. Antalet latent arbetssökande — dvs. personer som i arbetskraftsundersökningar uppger att de kan och vill arbeta, men av olika skäl inte aktivt söker arbete och därför inte räknas in i arbetskraften som arbetslösa — minskade från ca 50 000 personer 1987 till drygt 30 000 personer 1988, dvs. relativt sett betydligt mer än arbetslösheten. Detsamma gäller personer som är undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl. Den gruppen minskade med drygt 40 000 personer, men omfattar fortfarande ca 180 000 personer.

Den arbetslöshet som kvarstår idag är i hög grad betingad av strukturella faktorer på arbetsmarknaden. En fortsatt hög arbetskraftsefterfrågan under 1989 väntas därför inte medföra någon nedgång av arbetslösheten under året. Prognoserna för utvecklingen av sysselsättning och arbetskraft 1990 innebär att arbetslösheten blir ungefär oförändrad.

Uppgången i efterfrågan på arbetskraft har haft spridning över hela landet. År 1988 reducerades arbetslösheten i samtliga län. Det skedde även en viss regional utjämning genom att arbetslöshetstalen sjönk något mer i skogslänen än i riket i övrigt trots att arbetskraften växte relativt sett mer i dessa län. Det finns dock fortfarande stora variationer i sysselsättningsgrad mellan länen. I skogslänen är 7996 av befolkningen sysselsatt mot 8496 i storstadslänen. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan t.ex. Stockholms och Norrbottens län är hela 10 procentenheter. Skillnader finns i samtliga åldersgrupper, men är särskilt markant för de äldre.

Såväl 1987 som 1988 minskade arbetslösheten för arbetskraften i åldrarna 39

20-24 år betydligt mer än för andra åldersgrupper. Tidigare år har arbetsmarknadsläget för denna grupp varit besvärligt. Under 1988 minskade Bil. 1.1 arbetslösheten markant även för den vngsta åldersgruppen trots att omfattningen på ungdomslagen nästan halverades.

Under de senaste åren har det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer utbudsinriktade åtgärder. Detta innefattar bl.a. en ökad omfattning på utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen. medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärderna har reducerats kraftigt. Ca 14 000 personer var sysselsatta i beredskapsarbete 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet ungdomar i ungdomslag. som 1984-85 uppgick till drygt 30 000 eller nära 2096 av arbetskraften i åldrarna 18-19 år. var under 1988 ca 10 000. Sammantaget har de sysselsättningsskapande åtgärdernas omfattning reducerats till en tredjedel av toppnivån 1984.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental. genomsnitt per år

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Sysselsättnings- : | skapande åtgärder HH 59 93 67 53 40 30 — beredskapsaurbete dt 59 41 24 19 17. 14 = ungdomslag - - 31 31 24 18 IN —- rekryteringsstöd - - 21 12 10 6 5 Arbetsmarknadsutbildning (AMU) 35 38 37 33 34 36 40 Företagsutbildning! 4 5 2 3 4 3 5 Åtpgärder för arbetshandikappade” 62 66 68 73 79 82 83 Totalt 145 168 200 176 170 161 158 ! Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m m. > Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitut (AMT) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Arbetsmarknadsutbildningen har däremot byggts ut under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40 000 elever 1988 mot 34 000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgrund av den växande bristen på arbetskraft. Då arbetsmarknadsutbildningen hade sin största omfattning 1978—1979, gick i genomsnitt 50 000 personer i utbildning. Vid sidan av arbetsmarknadsutbildningen har även stödet till utbildning i företag, bland annat s.k. flaskhalsutbildning. under 1988 ökat i omfattning.

Trots en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta I speciella program för arbetshandikappade fortsatt att växa, om än i en långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83 000 personer 1988, vilket var 15 000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall, i offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än antalet personer som omfattas av sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

6¶Löner. och priser - Prop. 1988/89:100

Bil. 1.1

6.1¶Löner

En preliminär bedömning av utfallet från 1988 års avtalsrörelse ger vid handen en genomsnittlig avtalsmässig kostnadsökning om drygt 496 mellan helåren 1987 och 1988. Den genomsnittliga löneglidningen uppskattas till drygt 396 1988, dvs. ungefär lika mycket som den genomsnittliga löneglidningen föregående år. Sammantaget ger denna uppskattning en total genomsnittlig timlöneökning om 7,56 1988. se tabell 6:1.

I den privata sektorn kännetecknades avtalsrörelsen 1988 av förbundsvisa förhandlingar. De avtalsmässiga löneökningarnas storlek. periodisering samt avtalsperiodernas längd varierar betydligt mellan olika avtalsområden. De flesta avtal på den privata sektorn är dock ettåriga.

Inom vissa branscher, främst i den privata tjänstesektorn, ger de förbundsvisa överenskommelserna en avtalsmässig löncökning som avsevärt överstiger den genomsnittliga avtalsmässiga löneökningen 1988. Enligt bl.a. den lönestatistik som produceras av Landsorganisationen 1 Sverige och Svenska Arbetsgivareföreningen gemensamt, den s.k. andrakvartalsstatistiken, samt parternas avtalsberäkningar gällande avtalade löneökningar som lagts ut efter andra kvartalet 1988, har lönekostnadsökningarna under 1988 för företag inom hemmamarknadssektorn, där inslag av utländsk konkurrens saknas, betydligt överstigit lönekostnadsökningarna inom exportindustrin.

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare

Avtal Löne- Timför- Avtal Löne- Timför- Sociala — Arbets-

glidning tjänst glidning tjänst kost- krafts-

nader kostnader

1980 e ta

bra tv RU — —— NT 1981 1982 RIN VS 00 1983 ae RAD Fö [0.0] NIA NED a

VET 1984 RR =D -— I —

beonmr oto J Ut 1985 1986 RV fe RAW Tr 1987 se 1988 BORRAR SÖLVE PAR RAD ine NÖONNEDNEOD VR Do OmRcChopivunsr I ine

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik: | Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I den kommunala sektorn träffades ett tvåårsavtal 1988. Den avtalsmässiga nivålöneökningen 1988 resp. 1989 uppgår till ca 8 1/2 4 resp. drygt 3 4. Då en del av de-avtalade löneökningarna för 1988 läggs ut vid olika tidpunkter under året blir den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre, ca 51/2 Ze. Detta ger i sin tur en kostnadseffekt, ett s.k. överhäng, till 1989. Den avtalsmässiga kostnadsökningen beräknas uppgå till ca 4 1/290 1989. På motsvarande sätt skapas ett mindre kostnadsöverhäng till 1990. Avtalet på 41

decentraliserad lönesättning inom kommuner och landsting ökar. Huruvida Bil. 1.1 detta kommer att leda till ytterligare löneökningar på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala förhandlingarna sammanställts.

Löneavtalet för den statliga sektorn är ettårigt och innebär en nivålöneökning om 6.656 1988 och en kostnadslöneökning om ca 4,596. Inför 1988 års avtalsrörelse angav regeringen i uppdrag till statens arbetsgivarverk en utgiftsram om 496 för medelsberäkningarna med hänsyn till 1988 års avtal för den statliga sektorn. För att inte personalförsörjningsläget inom statsförvaltningen skulle försämras justerade regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande sedan upp denna ram till 5,696. Då de totala nivålöneökningarna på det statliga området enligt 1988 års avtal uppgår till 6,696, och således överstiger ramen med 196, föranleder avtalet ett extra rationaliseringskrav motsvarande merkostnaderna. Vad avser löneutvecklingen 1989 inom den statliga sektorn bygger det budgetförslag som nu presenteras på att löneutgifterna ökar med högst 59c. Om lönekostnadsökningarna inom det statliga "området 1989 Överstiger denna procentsats måste merkostnaderna finansieras genom ökad effektivitet och produktivitet.

Enligt konjunkturinstitutets avtalsberäkningar ger överhänget till 1989, från de avtalsområden som har ettårsavtal, ett bidrag till den totala kostnadsökningen om drygt 196 1989. Inkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 2 1/29c 1989. Tvåårsavtalen beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng till 1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca 1/29: 1990.

Jämfört med förhållandena i omvärlden ligger timlöneökningarna i Sverige på en hög nivå, se diagram 6:1. I diagrammet jämförs timlöneutvecklingen i industrin i Sverige med timlöneutvecklingen i de länder (exkl. Spanien och Schweiz) som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Timförtjänsten för industriarbetare i Sverige bedöms ha ökat med 7,592 mellan 1987 och 1988. Timlönen för industriarbetare i OECD-området uppskattas ha stigit med ca 4 1/296 under motsvarande period. Även i Förbundsrepubliken Tyskland, som är den svenska industrins viktigaste konkurrentland på världsmarknaden, bedöms industriarbetarlönen ha ökat med ca 4 1/22 mellan 1987 och 1988. I andra viktiga konkurrentländer som Förenta staterna och Japan har ökningen av industriarbetarlönen varit något lägre. För 1989 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med ca 496.

I den bedömning av den svenska och internationella ekonomins utveckling mellan 1988 och 1990 som presenterades för riksdagen i oktober 1988, gjordes en teknisk framskrivning av timlöneökningarna på 796 per år för 1989 och 1990. På de flesta avtalsområden har ännu inte löneavtal slutits för 1989. För 1990 har inga löneavtal slutits. Då underlag för prognoser för lönekostnadsutvecklingen 1989 ännu i betydande utsträckning saknas, antas timlönen, på basis av en mer schablonmässig framskrivning, öka med 796 1989.

Bedömningarna avseende den svenska ekonomin 1990 är baserade på två 42

Årlig procentuell förändring, nationell valuta Bil. 1.1

12 -- eo | me 12

101 - 10

8- Sverige -8

GO Nu -6

ee "ss. 13 OECD-länder 4 J NO a L 4

2- -2

[0] T rr T ST T ent T dd ad

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet. |

alternativ för timlönernas utveckling. I det ena alternativet (alternativ 1) antas timlönerna stiga med 496 1990, dvs. ungefär samma ökningstakt som i våra konkurrentländer. I det andra (alternativ 2) antas timlönerna stiga med 79c, dvs. en i stort sett oförändrad ökningstakt jämfört med föregående år.

6.2 Priser Från december 1987 till november 1988 har konsumentprisindex (KPI) stigit med 6.092. Även inflationstakten beräknad som förändringen i KPI under de senaste 12 månaderna uppgick till 6,090. KPI-ökningen under loppet av 1988 (dec. 1987—dec. 1988) beräknas uppgå till 6,32, vilket innebär att förändringen mellan helåren 1987 och 1988 blir 5,80.

I december 1987 ersattes det allmänna prisstoppet, som trädde i kraft januari 1987, av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till statens pris- och konkurrensverk, (SPK). I april 1988 beslutade regeringen att fr.o.m. maj 1988 begränsa den allmänna skyldigheten att förhandsanmäla prishöjningar till att omfatta varu- och tjänsteområden motsvarande ca hälften av den privata konsumtionen. Enligt regeringsbeslut i juni 1988 upphävdes förhandsanmälningsskyldigheten fr.o.m. juli 1988, med undantag för byggnadsmaterial där anmälningsskyldigheten kvarstod t.o.m. december 1988. Därefter återgår SPK till en löpande pris- och konkurrensbevakning i enlighet med de generella riktlinjer regeringen tidigare fastställt. Prisstoppet och dess avveckling försköt prishöjningarna från första halvåret 1987 till hösten 1987 och de första månaderna 1988. Det medförde att inflationstakten mätt som prisökningen över de senaste 12 månaderna steg under vären och

43 sommaren 1988 för att åter sjunka i början av hösten 1988.

Diagram 6:2 Konsumentprisindex 12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. november 1988 för Sverige och t.o.m. Bil. 1.1 oktober 1988 för OECD. oo 16 16 ” | 14- La2 123 ” 10 INSE | Sverige

” 8- 6 OECD totalt 6-

- 4 - Så

- le

14¶OECD-länder Rn M 23

RAG MLALALRE RALLLLALA As mt) [IR LÄRA ARALAR LARLRAARA LALALRLRARES RO ALALALALLR AA LALALLLEI RARALALALELE

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD. statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Inflationstakten i Sverige ligger fortfarande på en hög nivå, se diagram 6:2. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i Sverige, räknat som 12-månaders förändringstal i KPI, med prisutvecklingen i hela OECD-området och i de

länder (exkl. Spanien) som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k.

korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Detta innebär att låginflationsländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan ges stor vikt. För OECD-området har den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området inkluderar några länder med mycket höga inflationstal vilket drar upp områdets medelvärde. Under loppet av 1988 beräknas konsumentpriserna i korgländerna resp. OECD totalt stiga med sammanlagt 2 1/290 — 390 tesp. ca 496. År 1989 och 1990 beräknas inflationen bli ca 496 per år i OECDområdet. . I nedanstående tablå jämförs konsumentprisutvecklingen i Sverige med konsumentprisutvecklingen i hela OECD resp. i OECD-Europa mellan 1980

Konsumentprisernas och livsmedelsprisernas utveckling i Sverige och OECD 1980- 1987. Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten.

och 1987. Under denna period har utvecklingen av KPI i Sverige överstigit KPT-ökningen i hela OECD och i OECD-Europa. Prisökningarna på Bil. 1.1] : livsmedel i Sverige har under denna period med bred marginal överstigit livsmedelsprisutvecklingen både i OECD totalt och i OECD-Europa. Prisökningarna på annat än livsmedel har däremot varit lägre i Sverige än i OECD-Europa mellan 1980 och 1987. Den kraftiga prisökningen på livsmedel har således varit en bidragande orsak till att inflationen har varit högre i Sverige än i omvärlden under 1980-talet.

För 1989 har prisutvecklingen bedömts utifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m.m. Timlöneökningen antas, som tidigare nämnts, vara 796 1989. En höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare 0,3 procentenheter 1989. |

Utvecklingen av importpriserna förväntas bli måttlig. Prisökningen beräknas uppgå till knappt 490 1989. Priset på råolja förutsätts ligga kvar på 15 dollar per fat under året. För posten bostäder ligger i prognosen en antagen hyresutveckling om 796 1989. Kostnadsutvecklingen för egna hem förväntas bli lägre.

Jordbruksavtalet för 1988 innehåller en prisklausul, den s.k. ”ventilen”, som drar upp KPl i början av 1989. Detta har beaktats i prognosen. Endast en marginell förändring av indirekta skatter är beslutad för 1989, vilket har beaktats i prognosen.

Tabell 6:2 Konsumentpriser

rlig procentuell förändring och bidrag därtill

1984 1985 1986 1987 1988 1989 KPI dec.-dec. 8,1 5,8 3,2 4,9 6,3 5,5 Därav hänförs till:

Övriga inhemska kostnader 2,6 3,3 2,8 1,5 2.0 2.3 KPI årsgenomsnitt 8,0 7,4 4,2 4,2 5,8 5,6 Implicitprisindex 8,3 6,9 4,6 5,5 5,9 5,9 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under loppet av 1989 bedöms inflationen uppgå till ca 5 1/296, se tabell 6:2. Mellan helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningarna uppgå till drygt 5 1/29.

För 1990 har bedömningen av prisutvecklingen gjorts i enlighet med de två olika timlöneantaganden som tidigare redovisats, och på basis av en mer kalkylmässig framskrivning. Timlönerna antas öka med 497 i alternativ 1 resp. med 796 i alternativ 2.

På kort sikt slår skillnaden i löneutveckling främst igenom på kostnads- och marginalutvecklingen i den skyddade sektorn. Skillnaderna i löneutveckling påverkar emellertid även den kostnadsutveckling som ligger till grund för prisutvecklingen gällande diverse taxor och, på något längre sikt, bostadspri- 45

inhemska prisnivån i alternativ 2 möjliggör för företag att ta ut högre priser — Bil. 1.1 på importvaror på den svenska marknaden. Mot denna bakgrund uppskattas prisutvecklingen mellan helåren 1989 och 1990 till ca 496 i alternativ 1 resp. ca 5 1/290 i alternativ 2.

Bil. 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

Sedan 1983 har hushållens realt disponibla inkomster ökat varje år. Bakom den utvecklingen ligger dels stigande reallöner och sysselsättning, dels en stark ökning av inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn. År 1988 beräknas de realt disponibla inkomsterna ha stigit med nästan 396. Även 1989 väntas realinkomsterna öka I ungefär samma takt, se tabell 7:1.

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1987 1988 1989 1987 1988 1989 Löpande priser Löner 436,4 — 477,0 516,9 9,3 9,3 84 Företagsinkomster 56,1 60,9 66,2 11.8 8.5 8,7 Räntor och utdelningar, netto -9,8 = -14,6 -19,6 oc - - Inkomstöverföringar från offentlig sektor 199,9 225,5 251,5 9,5 12,8 11,5 Övriga inkomster 58,6 63,2 70,4 11,4 77 11.4 Direkta skatter, avgifter m.m. 232,0 257,6 279,9 142 11.0 8,7 Disponibel inkomst 509,3 — 554,4 605,5 7,0 8,9 9,2 Privat konsumtion 526,3 572,2 617,5 9,5 8,7 7,9 1980 års priser Disponibel inkomst 293,2 301,6 310,9 1,5 2,8 3,1 Privat konsumtion 303,0 311,2 = 317,1 3,8 2,7 1,9 Sparkvot, nivå i 90 -3,3 -3,2 -2,0 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster beräknas öka med ca 8 1/20 1989 efter att ha ökat med drygt 990 per år de två senaste åren. Bakom den beräknade ökningen 1989 ligger de förutsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn beräknas öka realt med 51/2 1989, se tabell 7:2. En rad förbättringar av de sociala förmånerna bidrar till den relativt kraftiga ökningen, liksom de ökande utbetalningarna från sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Basbeloppet höjs med 2 100 kr. till 27 900 kr. den 1 januari 1989. Därmed ökar basbeloppet med 8,12 mellan 1988 och 1989. Av basbeloppshöjningen utgör 600 kr. en extra höjning för att kompensera pensionärerna för den återstående delen av det devalveringsavdrag som gjordes 1984.

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg genom att tiden för ersättning förlängs. En första utbyggnad med tre månader sker den 1 juli 1989. Ett nytt studiemedelssystem införs den 1 januari 1989. Maximala studiemedel höjs från 14592 till 17096 av basbeloppet. Bidragsdelen ändras så att 5096 av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs därmed från ca 2 200 till 13 950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Miljarder kr.. Procentuell förändring.

löpande priser [980 års priser

1987 1988 1989 1987 1988 1989

Från staten 88,3 96,5 — 106,4 4,4 3,3 4,3 Barnbidrag 10,2 10,3 10,3 17.7 4,3 -5.1 Folkpension och delpension

Från socialförsäkringssektorn 93,1 108,7 — 123,1 TI 10,3 72

Summa inkomstöverföringar 199,9 225,5 — 251,5 5,4 6.6 5,5 Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Vid årsskiftet 1988/89 genomförs också omfattande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Högsta dagpenningen höjs från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet) från 149 kr. till 158 kr. Dagpenningen utgår med 9096 (förut 91,76) av den försäkrades dagsförtjänst inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpenning skall gälla i alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjs till 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) slopas. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sitt arbete eller liknande förlängs med fem dagar. Genom dessa reformer beräknas utbetalningarna från arbetslöshetsförsäkringen öka 1989 trots den fortsatt låga arbetslösheten. |

Reglerna för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändras vid årsskiftet 1988/89 så att KBT inte minskar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension.

Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen har ökat mycket kraftigt under senare år. Arbetsskadeförsäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Ersättning utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i form av en livränta. Livränta kan också utges till efterlevande anhörig. Antalet arbetsskadeärenden har stigit snabbt. År 1984 var antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna ' drygt 54 000. År 1988 beräknas antal ärenden ha stigit till drygt det dubbla. Antalet godkända arbetssjukdomar har ökat ännu kraftigare. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagd. Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen har som en viktig uppgift att komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till skador och sjukdomar. 48

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade med ca 3076 i löpande priser 1988. Orsakerna till den kraftiga ökningen är dels sjukförsäkringsreformen Bil. 1.1 den 1 december 1987, dels ökat antal ersatta sjukdagar (sjuktal). För 1989 väntas en fortsatt ökning av sjuktalet. En beräknad snabbare överföring av arbetsskadefall från sjukförsäkringen till arbetsskadeförsäkringen verkar dock dämpande på utbetalningarna från sjukförsäkringen.

Hushållens räntenetto beräknas ha försämrats kraftigt 1987 och 1988 till följd av det negativa finansiella sparandet dessa år. Skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntenettot. Både 1988 och 1989 ökar ränteutgifterna netto med ca 5 miljarder kr. , vilket illustrerar den belastning på den framtida inkomstnivån som den nuvarande lånefinansieringen av en del av den privata konsumtionen innebär.

Hushållens inbetalningar av direkta skatter, avgifter m.m. beräknas ha uppgått till 31.796 av inkomsterna före skatt 1988. År 1989 beräknas denna andel sjunka något till följd av sänkningen av den statliga inkomstskatten. Skattesänkningen sker genom att skattesatserna sänks med 3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över 75 000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70 000 kr. och 75 000 kr.). Det innebär att marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks från 5096 till 4796 och att högsta marginalskattesatsen sänks från 7596 till 7276 vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens maximala värde från 5096 till 4796. Förändringarna innebär att den statliga inkomstskatten minskar med ca 10 miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 års regler hade tillämpats även 1989. Den kommunala utdebiteringen höjs med 24 öre per skattekrona 1989 motsvarande ca 1 1/2 miljarder kr.

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser, index 1974 = 100

115 T on een a mn. mee r ———- 115

! 110

- 105

- 100

Före skatt

957 F95

90 öre rer Fr ; r + 90

ST re I

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Källor: Statistiska centralbyran, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 49

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffas den 1 Prop. 1988/89:100 januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr. Samtidigt införs ett Bil. 1.1 nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgifterna tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. I tabell 7:1 sker emellertid en bruttoföring av pensionerna och vårdavgifterna betraktas som en nominell avgift till kommunerna.

Reallönen per timme före skatt minskade med ca 1196 mellan 1979 och 1983, se diagram 7:1. Fr.o.m. 1984 började reallönen öka och 1988 var reallönen före skatt 8 1/24c högre än 1983. Efter skatt var ökningen drygt 656. År 1989 beräknas reallönen före skatt öka med drygt 1 96 och efter skatt med ca 2 cc. Att reallönen efter skatt stiger så mycket mer än före skatt beror dels på sänkningen av inkomstskatten, dels på att underskottsavdragen väntas öka kraftigt p.g.a. ökade ränteutgifter, vilket drar ned löntagarnas skatter.

I tabell 7:3 redovisas lönesummans och pensionernas förändring i fasta priser. Eftersom sysselsättningen ökar de aktuella åren utvecklas den reala lönesumman mer positivt än den reala timlönen. Lönesumman efter skatt ökade mindre än lönesumman före skatt 1987 och 1988 främst på grund av att skatteomläggningarna dessa år utgick från och kompenserade för lägre timlöneökningar än vad som blev fallet. Skattesänkningen 1989 bidrar till att lönesumman beräknas öka mer efter än före skatt.

Tabell 7:3 Realinkomsternas förändring

Miljarder kr..' Procentuell förändring,

löpande priser 1980 års priser

1987 1988 1989 1987 1988 1989

Anm: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatt. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Pensionsinkomsterna beräknas öka realt med 5 1/20 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med 2 1/2 procentenheter. Pensionerna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Det beror huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att skatteandelen av pensionerna därmed stiger.

För 1990 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med drygt

Sed alternativ 1. I det andra alternativet beräknas den reala inkomstökningen till I 1/26.

Inkomstskatten har antagits bli justerad genom en uppräkning av inkomstgränserna i den statliga skatteskalan med 496. Reallönerna beräknas öka mer : 50

i det andra alternativet, men inkomstöverföringarna från den offentliga Prop. 1988/89:100 sektorn beräknas öka något mer i det första. Det beror huvudsakligen på att Bil. 1.1 pensionerna via basbeloppet är knutna till föregående års inflation, vilket innebär att en sänkt inflationstakt medför en real ökning av pensionerna.

Inkomsterna 1990 påverkas också av att det andra steget i utbyggnaden av föräldraförsäkringen sker den 1 juli 1990 genom att tiden för ersättning förlängs med ytterligare tre månader och att högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1990 skall höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen har i stort sett utvecklats parallellt med den disponibla inkomsten sedan 1970, se diagram 7:2. Det finns dock ett par viktiga undantag. Under 1980-talets första år sjönk hushållens reala disponibla inkomster utan att den privata konsumtionen minskade i motsvarande grad. Istället sjönk hushållens sparkvot med ca 4 procentenheter mellan 1980 och 1983, vilket kan tolkas som att hushållen försökte bevara sin levnadsstandard genom att dra ner på sparandet. Den andra avvikelsen inträffade under åren 1986 och 1987 då den privata konsumtionen ökade med 8,6 procentenheter, vilket är mer än dubbelt så mycket som de disponibla inkomsterna steg under samma period. Detta resulterade i att sparkvoten försämrades ytterligare med ungefär 2 procentenheter per år till -3,39c är 1987.

Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1980 års priser -

320 — ÄA-r ee 320

300 4 r 300

280 —- 280

- Privat konsumtion L 260 2604

| | 240 2:40 + et

|

TIDTA Md

| T UN re rr ot 220

220 ror ort on TS

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. in

Bil. 1.1

20 n oo oo . > 920

10- d 10

-10- - -10

-.20- - —20

[6 a md (1

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987

Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring. Säsongrensat. Källa: Statistiska centralbyrån

Huvudorsaken till att den privata konsumtionen ökade så starkt i förhållande till inkomsterna 1986 och 1987 torde i första hand vara att hushållen fick större möjligheter att finansiera sin konsumtion med lånade medel i och med att kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Sannolikt förstärktes avregleringens konsekvenser av att hushållens förväntningar om den egna ekonomins framtida utveckling blev mycket mer optimistisk dessa år, se diagram 7:3, och att hushållssektorns förmögenhet steg starkt till följd av värdestegringen på fastigheter och aktier.

Sannolikt har den ökade tillgången till krediter haft störst betydelse när det gäller den starka försäljningsuppgången på bilar och andra varaktiga varor, som kan betraktas som investeringsvaror för hushållen. Till konsumtionsuppgången på 8,69c under åren 1986 och 1987 bidrog bilinköpen med 2,0 procentenheter och inköpen av andra 'sällanköpsvaror med 3,2 procentenheter.

Hushällens upplåning och vad hushållen använt inkomster och upplåning till framgår av tabell 7:4. Avregleringen av kreditmarknaden i november 1985 medförde en kraftig ökning av nettoupplåningen 1986. Därmed ökade hushållens tillförda medel med över 1796 medan inkomsterna steg med ca 727. Hushållens finansiella placeringar fördubblades mellan 1985 och 1986 och var något större än nettoupplåningen. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986.

Tabell 7:4 Finansieringsanalys för hushållssektorn Miljarder kr., löpande priser Bil. 1.1

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Disponibel inkomst brutto 397,3 4244 467,0 — S00,7 535,1 5831

Anm.: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylerade kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i tabellen till skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bort vid beräkningen av disponibel inkomst brutto och finansiella placeringar. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet — skillnaden mellan finansiella placeringar och nettoupplåning — försämrades från omkring noll 1986 till ca -13 miljarder år 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än 1986 till konsumtion och i någon mån till reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 2 1/2 procentenheter.

År 1988 beräknas nettoupplåningen ha ökat till ca 100 miljarder kr. Ökningen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och investeringar. Det innebär att hushållens sparkvot var i stort sett oförändrad. Det finansiella sparandet försämrades emellertid med ca 2 miljarder kr. jämfört med under 1987.

Diagram 7:4 Privat konsumtion Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

6 6

TOTAL PRIVAT KONSUMTION 27 Oo BILAR r—2

SÄLLANKÖPSVAROR

= UPPEHÅLLSKOSTNADER I UTLANDET

-4 T T T T T -4

1983 1984 1985 1986 1987 1988

Anm.: 1988 avser de tre första kvartalen. I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. än ST

Under 1988 har hushållens förmögenheter fortsatt att öka. I december 1988 hade aktiekurserna återhämtat sig till den nivå som rådde innan Bil. 1.1 börsraset i oktober 1987. Det betyder att aktiekurserna stigit med i genomsnitt ca 4090 sedan slutet av 1986. Prisökningarna på småhus har accelererat sedan de 1986 för första gången under 1980-talet översteg inflationstakten. Mellan första halvåren 1987 och 1988 steg priserna på småhus med ca 14 Zz.

Trots hushållens förmögenhetsökningar och en fortsatt optimistisk syn på den egna ekonomin har den privata konsumtionens ökningstakt bromsats upp under 1988. Enligt nationalräkenskaperna var konsumtionstillväxten 2.696 under de tre första kvartalen 1988 jämfört med motsvarande period 1987. Speciellt för detaljhandelns försäljning har en dämpning av ökningstakten observerats. Under de elva första månaderna 1988 ökade detaltjhandelns försäljningsvolym med ca 296 jämfört med motsvarande period 1987. Helåret 1987 ökade omsättningen med 4,56. Omsättningen av sällanköpsvaror har gått ned från en ökning på drygt 896 1987 till knappt 492 för de elva första månaderna 1988. Bilinköp och utlandsresor har däremot fortsatt att öka starkt. För helåret 1988 beräknas den privata konsumtionen ha ökat med 2,790. Det tidigare fallet i sparkvoten beräknas, som redan nämnts, ha upphört 1988.

Flera faktorer talar för en dämpad konsumtionstillväxt och ett ökat hushållssparande 1989. Efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens nettouppläning starkt, vilket gav utslag i en ökad privat konsumtion. Utvecklingen under 1988 visar dock en i stort sett oförändrad sparkvot jämfört med 1987, vilket tyder på att den anpassning av hushållens tillgångar och skulder, som avregleringen resulterade i. nu till stor del är genomförd. Dessutom är realräntan efter skatt idag betydligt högre än under 1970-talet, vilket gör det dyrare att låna och mer förmänligt att spara. Vidare har hushållens negativa sparande resulterat i en starkt ökande skuldbörda, med räntor och amorteringar som sannolikt minskar hushållens villighet att ta nya lån. Även den aviserade skattereformen torde redan under 1989 minska hushållens benägenhet att öka sin skuldsättning.

Den höga försäljningsnivån för nya bilar 1988 väntas inte bestå 1989. En bidragande orsak härtill är att många hushåll torde ha tidigarelagt sina inköp av bilar till 1988 för att kunna utnyttja katalysatorrabatten, som tas bort fr.o.m. 1989 års modeller, vilka alla skall vara utrustade med katalytisk avgasrening. Då bilinköpens andel av den privata konsumtionen är ca 59e betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning med 1096 1988 till en väntad minskning med 1096 1989 att ökningstakten för den privata konsumtionen reduceras med 1 procentenhet.

Försäljningstillväxten av sällanköps- och dagligvaror bedöms 1989 bli i stort sett oförändrad jämfört med 1988. Turistnettot väntas ha en fortsatt hög tillväxttakt 1989. Mot denna bakgrund bedöms den privata konsumtionen öka i volym med 1.996 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet.

För 1990 väntas en fortsatt nedgång i ökningstakten av den privata konsumtionen. Vid en timlöneökning på 456 1990 bedöms konsumtionstillväxten bli 1.596. Den högre timlöneökningen på 726 i alternativ 2 väntas leda till en ökningstakt av den privata konsumtionen på 1,756.

Bil. 1.1

Den kraftiga investeringsuppgången 1987 fortsatte under 1988 och de totala bruttoinvesteringarna beräknas ha ökat med ca 596 1 volym. Investeringarna under 1988 var i högre grad än under 1987 koncentrerade till maskininvesteringar, medan byggnadsinvesteringarna utvecklades nägot svagare.

Under 1989 väntas näringslivets investeringskonjunktur mattas något, särskilt för byggnadsinvesteringarna, samtidigt som bostadsinvesteringarna minskar relativt kraftigt bl.a. till följd av åtstramningen av ombyggnadsverksamheten. Myndigheternas investeringsplaner innebär dock en fortsatt och större investeringsexpansion än under 1988. Likaså ökar affärsverkens investeringar, vilket innebär att den offentliga sektorn beräknas ge ett betydande bidrag till investeringstillväxten 1989. De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka med 1,590 1989, se tabell 8:1.

Investeringarna under 1990 antas till viss del vara beroende av lönekostnadsutvecklingen. I alternativet med en nedväxling av löneökningstakten beräknas näringslivets investeringar växa en dryg procentenhet snabbare än vid en forsatt hög löneökningstakt. I båda lönealternativen väntas bostadsbyggandet bli i stort sett oförändrat, medan myndigheternas investeringar fortsätter växa. De totala bruttoinvesteringarna väntas öka med 2,56 1990 i alternativ 1 respektive 1,70 1 alternativ 2.

"Nn. Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder — Årlig procentuell förändring, kr. 1987, 1980 års priser löpande priser 1986 1987 1988 1989

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.1¶Näringslivets investeringar

Efter en tillfällig försvagning under 1986 har näringslivets bruttoinvesteringar de två senaste åren fortsatt växa med 5 1/27 respektive 626. Sammantaget har därmed näringslivets investeringsvolym vuxit med 3696 sedan 1982. Tyngdpunkten i uppgången har legat på maskininvesteringarna som vuxit med drygt 4070, medan näringslivets byggnadsinvesteringar ökat med drygt 2076. Näringslivets investeringar har vuxit nästan dubbelt så mycket som produktionen, varför näringslivets investeringskvot nu ligger på en markant högre nivå, se diagram 8:1.

Industriinvesteringarna har stått för nära hälften a av investeringsökningen sedan 1982 och ökat med över 7096. Den svaga investeringsutvecklingen och utslagningen av kapital under under senare delen av 1970-talet innebar att industrins kapitalstock minskade i volym. De senaste årens investeringsupp- 'n än

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

gång har dock medfört att bruttoinvesteringarna nu markant överstiger kapitalförslitningen och att kapitalstockens tillväxt är tillbaka på i stort sett samma nivå som under första hälften av 1970-talet. Den förlust av produktivt industrikapital som inträffade under senare delen av 1970-talet och i början av 1980-talet torde nu ha återhämtats och industrins kapitalstock beräknas vara större nu än vad den var innan investeringarna började falla.

Vid bedömningen av industrins kapitalanskaffning och produktionskapacitet måste även industrins leasing av maskiner och byggnader samt investeringar i s.k. immateriella tillgångar beaktas. För industrins del har leasingvolymen fördubblats under 1980-talet och motsvarade under 1988 nära 1096 av industrins investeringar. De immateriella investeringarna är svåra att uppskatta. Enligt statistiska centralbyråns investeringsenkät var industrins investeringar i forskning och utveckling samt marknadsföring under 1987 värdemässigt lika omfattande som de materiella investeringarna. Industriföretagens utgifter för forskning och utveckling har, räknade i fasta priser, fördubblats under det senaste decenniet.

Industrins bidrag till investeringstillväxten var något mindre 1988 än året innan. Denna uppbromsning faller helt på byggnadsinvesteringarna, som beräknas ha varit oförändrade, medan industrins maskininvesteringar ökade i samma takt som under 1987 eller med drygt 139c. Under 1987 var investeringsuppgången koncentrerad till skogsindustrin och transportmedelsindustrin. Dessa branscher ökade sina investeringar även under 1988, men ökningstakten halverades. Den kraftigaste investeringsuppgången registrerades istället för andra delar av basindustrin, bl.a. gruvorna och järnoch stålindustrin, samt för de delar av industrin som berörs av den kraftiga uppgången i byggsektorn, t.ex. trävaruindustrin samt jord- och stenindustrin. 56

Miljarder kr., 1980 års priser Bil. 1.1

60 — TT 60

50+ Övrigt näringsliv SS -50

Y - ata, -.” 2.

40—- Qt Pans w” L 40

bean. / 30—- : - 30

20-I Industri L 20

103 - 10

0 T T M T T I T ' FOOT T T ' T T T ' T 0

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober 1988 visade att företagen reviderat upp sina investeringsplaner för 1989 relativt kraftigt jämfört med enkäten i maj, vilket kan tolkas som att företagens osäkerhet om den framtida efterfrågeutvecklingen nu har reducerats. Med hänsyn tagen till att företagen i oktoberenkäterna normalt underskattar den framtida investeringsutvecklingen tyder enkäten på en fortsatt tillväxt för industrins investeringar även 1989, se diagram 8:2. Transportmedelsindustrin har mycket expansiva investeringsplaner, medan t.ex. skogsindustrin väntas minska sin

investeringsvolym. Transportmedelsindustrin skulle, om planerna förverkli-

gas, öka sina investeringar för sjunde året i rad och stå för nära 2096 av industrins investeringar 1989 mot 1096 1982

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder — Årlig procentuell förändring, kr. 1987, 1980 års priser löpande priser 1986 1987 1988 1989

Till skillnad från industrin expanderade det övriga näringslivet sina investeringar kraftigare under 1988 än under 1987, 4,396 jämfört med 2,99: Bil. 1.1 Det var speciellt byggnadsinvesteringarna som, trots restriktionerna på byggmarknaden, ökade relativt kraftigt. Frånräknat de statliga affärsverken ökar skillnaden mellan 1987 och 1988. Affärsverken beräknas nämligen ha minskat sina investeringar 1988 med 496, efter en ökning med 6 1/296 1987. Det var bl.a. statens järnvägar och statens vattenfallsverk som drog ned sin

investeringsverksamhet. |

Under 1989 bedöms även det övriga näringslivet få en svagare investeringsutveckling än under 1988. Det ansträngda läget och restriktionerna på byggmarknaden väntas medföra att speciellt byggnadsinvesteringarna bromsas upp. Affärsverkens investeringsplaner tyder på att dessa under 1989 kommer att öka sina investeringar med 590 i volym.

Utvecklingen av näringslivets investeringar 1990 är svårbedömd. Det finns flera faktorer som talar för en fortsatt relativt god investeringsutveckling bl.a. det höga kapacitetsutnyttjandet, den relativt goda lönsamheten under flera är i följd samt att flera investeringsprojekt på grund av överhettningen på byggmarknaden fått skjutas på framtiden. En något lägre tillväxttakt i ekonomin talar dock för en svagare investeringsutveckling.

En annan viktig faktor för utvecklingen av investeringarna är företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen. En utveckling där den svenska löneökningstakten under 1990 kommer ned på en markant lägre nivå och hamnar i paritet med omvärldens, kan antas få en positiv effekt på företagens framtidsbedömning och därmed deras benägenhet att bygga ut sin . produktionskapacitet. I alternativet med en lägre löneökningstakt beräknas näringslivets investeringar öka med 3.296 1990, medan investeringsuppgången förutses begränsas till 2,090 vid alternativet med en högre löneökningstakt.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

Miljarder — Årlig procentuell förändring. kr.. 1987 1980 års priser löpande priser 1986 1987 1988 1989

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartmentet.

8.2¶Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på bostäder har under de senaste åren ökat markant. Ett mått på detta är att andelen outhyrda lägenheter har sjunkit från 2,620 1984 till 0.492 i september 1988. Uppgången av bostadsefterfrågan har varit mest accentu-

genheter Bil. 1.1 60000 H---- ------- me ens sees N rer rer er sr fören er -:----— 60000

bus. erna . I

NN Påbörjade

NN lägenheter ,

40000 3 - 40000

20000 — - 20000

Outhyrda

lägenheter

10) 2 sr a a [6]

I T [|

1976 1978 1980 1982 1984 1986" — 1988

Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den I mars respektive är. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och smähus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

erad i storstadsområdena, men har nu fått spridning över hela landet. Denna uppgång i bostadsefterfrågan torde i hög grad vara en effekt av den relativt förmånliga utvecklingen av hushållens reala inkomster. Därtill har en hög nettoinvandring och en ökad regional rörlighet bidragit till att driva upp efterfrågan på nya bostäder.

Den växande bostadsefterfrågan har resulterat i en kraftig tillväxt av bostadsbyggandet. Under 1987 påbörjades nära 40 000 nya lägenheter och under 1988 beräknas 48 000 lägenheter ha blivit påbörjade. vilket kan jämföras med ca 30 000 lägenheter per år under 1985 och 1986. Uttryckt i investeringsvolym i nyproduktion av bostäder innebär detta en uppgång med över 7596 på två år.

Expansionen av bostadsbyggandet under 1988 låg framför allt på första halvåret. Under loppet av äret har bostadsbyggandet bromsats upp, speciellt i storstadsområdena. Svårigheter att få igång nya lägenhetsprojekt kan i första hand förklaras av den mycket ansträngda situationen på byggmarknaden, som även gett utslag i kostnadsutvecklingen i bostadsbyggandet. Den snabba kostnadsutvecklingen har inneburit att allt fler bostadsprojekt fått kostnader som överstiger de gränser som accepteras vid prövning av statliga lån till nybyggnad.

I oktober föreslog regeringen en rad åtgärder i syfte att dämpa överhettning och kostnadsökning i byggsektorn och bereda utrymme för bostadsbyggande. Prognosen för byggverksamheten exklusive nya bostäder innebär en nedgång 1989. Det torde därför finnas utrymme på byggmarknaden för en fortsatt hög nivå på bostadsbyggandet. Prognosen är att drygt 50 000 nya

Bil. 1.1

Miljarder — Årlig procentuell förändring, kr. 1987. 1980 års priser löpande priser 1986 1987 1988 1989

Anm.: Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyggandets förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägenhet. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartmentet

lägenheter påbörjas 1989. Den förutsätter dock att kostnadsutvecklingen inte blir sådan att den påtagligt dämpar nyproduktionen. Även för 1990 antas igångsättningen ligga kvar på samma höga nivå. År 1988 innebar en vändpunkt för ombyggnaden av bostäder, som beräknas ha minskat med 2096 i volym. Ombyggnadsinvesteringarna steg kontinuerligt från början på 1970-talet t:o.m 1987. Särskilt kraftig var expansionen i början på 1980-talet i samband med det s.k. ROT-programmet, som innefattade en höjning av de statliga subventionerna till ombygg-

nad av bostäder.

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar Miljarder kr., 1980 års priser

30 oo 30

257 Pr 25

204 Nybyggnad Pr 20

IBN en 15

10 / NT 10

5 Ombyggnad L 5

T T T T

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 60

knutna en räntesubvention, som motsvarar mer än halva ombyggnadskostna- Bil. 1.1 den. Under 1987 och 1988 sattes ramar för omfattningen på ombyggnadslånen i storstadsområdena, vilket efter en tid resulterade i en kraftig nedgång av antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa områden. Trots det var ombyggnadsverksamheten mycket omfattande 1988. I hela landet beviljades lån till ombyggnad av ca 35 000 lägenheter, motsvarande en investeringskostnad på ca 15 miljarder kr.

Regeringen föreslog i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder (prop 1988/89:47) ytterligare åtgärder för att begränsa ombyggnaden av bostäder. Ramarna för ombyggnadslån i storstadsområdena under 1989 bibehålls och ramar sätts även i övriga delar av landet. Vidare reduceras subventionsgraden vid ombyggnad genom att den garanterade räntan för räntesubventionerna höjs. Mot denna bakgrund förutses i det närmaste en halvering av ombyggnadsverksamheten de närmaste två åren. Neddragningen av ombyggnaden av bostäder torde i viss utsträckning komma att kompenseras av ökade bostadsreparationer.

3.3¶Byggnadsverksamhet

Läget på byggmarknaden karaktäriseras av en högt uppdriven efterfrågan och brist på produktionsresurser. I konjunkturinstitutets byggbarometer i september uppgick resursutnyttjandet, räknat som skillnaden mellan andelen företag med högt respektive lågt resursutnyttjande, till nära +6090. Före 1987 hade detta mått på byggsektorns resursutnyttjande aldrig överstigit +152. Över 80Z av företagen uppgav brist på vissa kateporier av byggnadsarbetare och nästan samtliga byggnadsföretag angav bristen på arbetskraft som främsta hindret för en ökad produktion. Överhettningen på byggmarknaden är mer accentuerad nu än vid tidigare uppsving i byggkonjunkturen.

Uppgången i byggefterfrågan började under 1986 då näringslivets byggnadsinvesteringar ökade relativt kraftigt. Näringslivets byggande fortsatte expandera under 1987 samtidigt som bostadsbyggandet svängde från en nedgång 1986 till uppgång med nära 129; i volym 1987. Under 1988 bromsades tillväxten av byggandet något framför allt som en följd av en minskad ombyggnad av bostäder.

Sysselsättningen i byggsektorn, som ökade mycket kraftigt undér 1987, fortsatte stiga under 1988, men i en långsammare takt. Drygt hälften av den sysselsättningsnedgång som inträffade mellan 1981 och 1984 har nu återhämtats.

Statistiken möjliggör ingen regional fördelning av den totala byggverksamheten. Regionalt fördelad statistik över antalet byggnadsarbetare indikerar dock att uppsvinget i byggverksamheten har varit kraftigast i storstadsområdena, men att skillnaden i utveckling mellan storstäderna och övriga landet minskat under 1988. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har de senaste två åren minskat i samtliga län.

Sedan 1987 har byggverksamheten varit föremål för särskilda regleringar. 61

Syftet med dessa har varit dels att dämpa överhettningen på byggmarknaden, särskilt i storstäderna, dels att skapa ett ökat utrymmet för nyproduktion av Bil. 1.1 bostäder. Regleringarna innebär, utöver tidigare nämnda ramar för ombyggnadslån till bostäder, bl.a. att länsarbetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län skall utnyttja byggnadstillståndsgivningen för att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. För Stockholms län skall dessutom annat byggande än bostadsbyggande begränsas till 7096 av 1986 års nivå. Vidare har möjligheten att utnyttja investeringsfonderna begränsats till miljöinvesteringar samt investeringar i stödområdena.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder — Årlig procentuell förändring. kr. 1987. 1980 års priser löpande priser 1986 1987 1988 1989

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot bakgrund av att överhettningen på byggmarknaden under 1988 förstärktes och spreds även till övriga delar av landet, skärptes i oktober 1988 regleringen av byggmarknaden. Denna skärpning innebar utöver ramar och ändrade villkor för ombyggnadslån till bostäder dels en förlängning av regleringen av byggnadstillståndsgivningen i storstadslänen till att gälla även under 1990, dels att arbetsmarknadsstyrelsen fick i uppdrag att under 1989 med stöd av förordningen om byggnadstillstånd begränsa annat byggande än bostadsbyggande i övriga delar av landet till 9592 av nivån under perioden november 1987-oktober 1988.

Regleringarna på byggmarknaden har medfört en kraftig nedgång av ombyggnadsverksamheten och att ett stort antal byggprojekt i storstadsområdena har skjutits på framtiden. Volymen av annat byggande än bostäder i de reglerade områdena minskade markant under 1988. För landet som helhet har emellertid byggandet utanför bostadssektorn fortsatt att växa och tillväxttakten var högre under 1988 än under 1987. |

Under 1989 och 1990 beräknas den totala byggverksamheten växa betydligt långsammare än under 1987 och 1988. Under 1989 är det framför allt ombyggnader av bostäder som reduceras kraftigt. Byggandet utanför bostadssektorn väntas däremot expandera mer än under 1988. Det är bl.a. primärkommunernas investeringar i byggnader och anläggningar som beräknas öka, till stor del som en följd av det ökade bostadsbyggandet. De kommunala affärsverken. som räknas till näringslivet, väntas däremot kraftigt minska sina byggnadsinvesteringar, varför uppgången av den kommunala sektorns byggande sammantaget blir mer begränsad än för myndigheterna. Hela den offentliga sektorns byggvolym beräknas öka med knappt 290.

Diagram 8:5 Lagerkvoten inom industrin

Procent av produktionsvärdet Bil. 1.1

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

8.4¶Lagerinvesteringar

Den lagerneddragning som påbörjades andra halvåret 1980 fortsatte även under 1988. Under denna period har lagren minskat med nästan 50 miljarder kr. i löpande priser. Industrin svarar för nästan två tredjedelar av neddragningen men också inom partihandeln har lageravvecklingen varit betydande. Industrin har sedan 1980 dragit ner sin lagervolym med 25 2 samtidigt som produktionen stigit med 18 Zc. Lagerkvoten har därmed sjunkit från 51 96 1980 till 34 26 1988, se diagram 8:5.

Lagerneddragningen under 1988 kan i huvudsak hänföras till oljelagren inom parti- och detaljhandeln. En viss lageruppbyggnad av övriga varor har dock skett inom handeln. Inom industrin har den höga efterfrågan och det höga kapacitetsutnyttjandet lett till en fortsatt reducering av färdigvarlagren. Neddragningen är speciellt märkbar inom massa— och pappersindustrin och järn-, stål- och metallverken. Inom dessa branscher är lagren för närvarande mycket små, vilket minskar möjligheterna att under den närmaste framtiden möta en ökad efterfrågan med fortsatta lagerneddragningar.

Under 1989 och 1990 förväntas en avmattning av efterfrågetillväxten, vilket torde leda till en viss uppdragning av lagren. Samtidigt innebär den höga realräntan ett incitament för företagen att hålla nere sina lager. Lagren har mot denna bakgrund antagits stiga måttligt under perioden, eller med 0,7 mdkr. 1989 och 2,2 mdkr. 1990 (1980 års priser). Detta motsvarar ett BNP-bidrag på 0,4 Z& resp. 0,2 70. Uppdragningen förväntas främst komma inom industrin, där de små lagerstockarna i vissa fall inneburit störningar i

produktionsprocessen. Även detaljhandeln kan förmodas öka lagren något Prop. 1988/89:100 under 1989 i samband med att bilinköpen minskar. Bil. 1.1

Tabell 8:6 Lagervolymförändringar Miljarder kr.. 1980 års priser

1986 1987 1988 1989

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

9¶Den offentliga verksamheten

Bil. 1.1

9.1¶Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Den offentliga sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 6,39c av BNP. År 1987 fick den offentliga sektorn ett överskott på ca 41 miljarder kr., vilket motsvarar drygt 490 av BNP. År 1988 beräknas det finansiella sparande ha minskat med ca 7 miljarder kr.. men om engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter 1987 exkluderas så motsvarar det en förbättring med ca 9 miljarder kr. :

Den starka förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 kan hänföras till en relativt snabb ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsutvecklingen har varit förhållandevis dämpad. Inkomsterna beräknas ha ökat med ca 2796 i fasta priser mellan 1982 och 1988. medan utgifterna har stigit med 10 1/26, se tabell 9:1.

Tabell 9:1 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter Årlig procentuell volymförändring

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Inkomster 4,9 3,1 3,5 5,1 7,9 0,0 2,0 Exkl. engångsskatt 5,2 2,5 Utgifter 2,7 0,4 3,8 1,4 0,0 1,8 2,2 Transfereringar till hushåll 3.1 -1,.2 4,7 5,9 5,4 6,6 5,5

Anm.: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:4). Inkomster och transfereringar har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet. |

Bakom utgiftsutvecklingen ligger minskade transfereringar till företag (bl.a. har särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljarder kr. 1982 till ca 1 miljard kr. 1988), oförändrade ränteutgifter, minskade investeringar samt en måttlig konsumtionstillväxt. Transfereringarna till hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna. Det beror huvudsakligen på förbättringar av olika bidrag och på det ökade antalet pensionärer.

År 1989 beräknas utgifterna öka 2,296 i fasta priser. Den extra ökningen av basbeloppet samt förbättringen av föräldraförsäkringen bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushäll. Den offentliga konsumtionen förutses öka med närmare 26. Både en tilltagande expansionstakt i den kommunala sektorn och ökade statliga inköp bidrar till konsumtionsökningen. 65

5 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga I.1

Procentandel av BNP Bil. 1.1

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 Direkta skatter 21,7 21,9 21.4 21,3 22,1 24,3 24,7 24,5

Hushall 20,4 20,1 19.6 19,6 20,3 21.5 22,0 22,0

Företag 1.3 1,8 1,8 1.7 1.8 28 27 2,5 Indirekta skatter exkl. . | arbetsgivaravgifter 13,2 13,0 13,6 14,2 15.1 14,9 14,8 14,7

Mervärdeskatt 6,9 6,8 7.2 6,9 7.6 7,6 : 7,5 7.6 Övrigt 63 62 64 73 75 73 73 71

Arbetsgivaravgpifter 15,2 15,8 15,6 16,0 15,8 16,2 16,2 16,3 Skatter och avgifter 50,1 50,7 50,6 51,5 53,0 55,3 55,6 55,5 Anm.: Engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter ingär inte i skattekvoten. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevistonsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomstökningen har inneburit att skattekvoten stigit med 5,5 procentenheter mellan 1982 och 1988, se tabell 9:2. Skattekvotens förändring beror av dels hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels förändringar I skatteuttagen. . .

Av skattekvotens ökning svarade hushållens direkta skatter för 1,6 procentenheter. Marginalskattereformen mellan 1982 och 1985 bidrog till att inkomstskattens andel av BNP sjönk under den perioden. År 1987 och 1988 justerades den statliga skatteskalan bl.a. genom en uppräkning av inkomstgränserna i den statliga skatteskalan. Inkomsterna ökade dock mer än uppräkningen, vilket medförde att det genomsnittliga skatteuttaget ökade. År 1989 väntas hushållens direkta skatter vara oförändrade som andel av BNP trots att den statliga inkomstskatten sänks med ca 10 miljarder kr. jämfört med en tillämpning av 1988 års skatteregler. Det beror på den kraftiga ökningen av skatteunderlaget, framför allt av pensioner och andra transfereringar, samt de kommunala skattehöjningarna.

Den starka uppgången i företagens vinster sedan 1982 motsvarades inte till en början av en lika stark ökning av skatteinbetalningarna pga. de avsättningsmöjligheter som finns i företagsbeskattningen. Inkomståret 1986 var dessa avsättningsmöjligheter till stor del uttömda, vilket medförde att företagens fyllnadsinbetalningar ökade med över 6 miljarder kr. 1987. Den fortsatt goda vinstnivån väntas medföra att företagens skatteinbetalningar ligger kvar på en relativt hög nivå 1989.

Mervärdeskatten höjdes 1983 från 17,7 26 40 till 19 2. Det huvudsakliga skatteunderlaget för mervärdeskatten, den privata varukonsumtionen exkl. bränslen, har ökat kraftigt, vilket bidragit till skattekvotens ökning. Mervärdeskattens andel av BNP beräknas öka något 1989 trots att ökningen i den privata konsumtionen väntas avta.

Övriga indirekta skatter steg kraftigt som andel av BNP 1985 genom höjningar av skatteuttagen. Ett flertal ytterligare höjningar av skattesatser på t.ex. tobak, vin och sprit, bensin och olja har sedemera genomförts. Trots detta har denna del av skattekvoten minskat svagt sedan 1986. Det beror på att de flesta skatter av detta slag är anknutna till försäljningsvolymer, vilket 66

medför att skatteintäkterna minskar som andel av BNP om skatteuttaget är oförändrat. År 1989 utvidgas omsättningsskatten på värdepapper. Vidare får Bil. 1.1 vissa skattehöjningar som skedde under 1988 full årseffekt först 1989.

Arbetsgivaravgifternas andel av BNP beräknas ha ökat med I procentenhet mellan 1982 och 1988. Under samma period har avgiftsuttaget ökat med ca 4 procentenheter. Arbetsgivaravgifternas ökade bidrag till skattekvoten 1989 beror på att ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter.

För att belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i nationalbudgetarbetet under en följd av år. Med antaganden om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas, vilka anger hur förändringar av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 Staten -1,3 -2,7 07 1,4 = —-2,5 0,7 0,6 Socialförsäkringssektorn 0,2 -0,2 0,1 0,2 0,0 0,0 0,2 Kommunerna 0,6 0,5 0,8 0,2 0,2 "0,6 0,2 Totala offentliga sektorn = 0,5 -2,4 0,2 -1,0 = —2,7 0,1 1,0 Källa: Finansdepartementet.

Som framgår av tabell 9:3 har den statliga finanspolitiken haft en åtstramande inriktning 1983-1988. För 1989 beräknas den totala offentliga sektorn ha en stimulerande effekt på samhällsekonomin. Det sammanhänger med att utgifterna beräknas öka snabbare än inkomsterna till följd av inkomstskattesänkningen, förbättrade sociala förmåner samt den förväntade utvecklingen av de reala konsumtions- och investeringsutgifterna. I förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 ökar statsutgifterna mycket långsamt. Att staten trots det beräknas ha en viss expansiv inverkan på samhällsekonomin 1989 sammanhänger bl.a. med att den fulla effekten av en del tidigare beslutade åtgärder, t.ex. sänkningen av den statliga inkomstskatten och den extra höjningen av basbeloppet, faller på kalenderåret 1989 men inte på budgetåret 1989/90. Vidare bör påpekas att de senaste åren har denna typ av beräkningar överskattat finanspolitikens positiva effekter för prognosåren.

Prognoserna för 1989 över inkomster och utgifter medför att den offentliga sektorns finansiella sparande kan beräknas till drygt 29 miljarder kr., vilket är en minskning med ca 5 miljarder kr. jämfört med sparandet 1988. Försämringen av den offentliga sektorns finanser kommer också till uttryck i att utgifternas andel av BNP väntas öka något medan skattekvoten blir i stort sett oförändrad, se tabell 9:4.

För 1990) väntas en fortsatt minskning av det finansiella sparandet till ca 28 miljarder kr. i alternativ 1. I det andra alternativet beräknas det finansiella sparandet öka till ca 33 miljarder kr. 1990. Skillnaden mellan alternativen beror huvudsakligen på att en minskning av löne- och prisökningstakten

67 (vilket förutsätts i alternativ 1) inverkar omedelbart på den offentliga

Löpande priser : . | «> Bil. 1.1

Miljarder kr. ' : Förändring, Ice

1986 1987 1988 1989 1987 1988" 1989

Transfereringar till hushåll 182,1 199,9 225,5 > 251,5 9,8 12,8 11,5

Procent av BNP. Skatter och avgifter 53,0 55,3 55,6 55,5 Utgifter 64,3 62.3 61,3 61,7 Finansiellt sparande -0,6 4,1 3,1 2,5 "I investeringar m.m. ingår förutom offentliga myndigheters investeringar även kommunala affärsverks

investeringar, investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av

fastigheter och mark. Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

sektorns inkomster, medan en stor del av transfereringarna (t.ex. barnbidrag, pensioner och ränteutgifter) inte påverkas på kort sikt.

9.2 Staten

År 1982 var statens budgetunderskott 83 miljarder kr., vilket motsvarade . drygt 1396 av BNP. För 1988 beräknas statens budgetsaldo visa ett överskott på drygt 11 miljarder kr. (ca 196 av BNP). Orsakerna till den kraftiga förbättringen av statens finanser är att inkomsterna ökat starkt samtidigt som utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade ekonomiska läget har i hög grad bidragit till den snabba inkomstökningen och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas.

De förbättrade statsfinanserna kommer också till uttryck i att statens finansiella sparande vänt från ett underskott på 59 miljarder kr. 1982 till ett överskott på 18 miljarder kr. 1987. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat något 1988 genom att engångsskatten på försäkringsbolagen föll bort. Överskottet 1987 medförde att statsskulden minskade. Därigenom började ränteutgifterna minska i volym. År 1988 drogs ränteutgifterna dessutom ned med 5 miljarder kr. genom en omläggning av redovisningen av räntor på statsskuldsväxlar. År 1989 väntas en nedgång i statens budgetöverskott och finansiella sparande, se tabell 9:5. .

Statens inkomster beräknas öka med 6,596 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att skattesatserna sänks med 3 procentenheter för

68 inkomster över 75 000 kr. (och 15 procentenheter mellan 70 000 kr. och

75 000 kr.). Samtidigt reduceras underskottsavdragens maximala värde från Prop. 1988/89:100 50972 till 4796. Uttaget av socialförsäkringsavgifter är oförändrat. Bil. 1.1

Statens övriga inkomster minskade mycket kraftigt 1988 genom att engångsskatten på försäkringsbolagen föll bort. År 1989 återgår återbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå, efter en ändring av betalningsrutinerna. Ändringen medförde att 1987 och 1988 omfattas av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

Transfereringarna till hushåll beräknas öka med drygt 1096 1989. En fortsatt kraftig ökning väntas av utbetalningarna inom arbetsskadeförsäkringen. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari bidrar till ökningen av statens pensionsutbetalningar.

Statens ränteutgifter beräknas öka 1989 efter ha minskat sedan 1985. Att ränteutgifterna åter ökar trots att statsskulden minskat är en följd av att den positiva engångseffekt, som omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuldväxlar innebar 1988, avtar.

Statens Övriga transfereringar består till drygt 6096 av transfereringar till socialförsäkringssektorn och kommunerna. I övrigt består denna utgiftspost av bl.a. räntebidrag, livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-landsbiståndet. Räntebidragen väntas öka 1989 till följd av ett ökat bostadsbyggande. Livsmedelssubventionerna väntas däremot minska något.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på statliga myndigheter. För 1989 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarets inköp, förutses öka relativt starkt i volym 1989, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca I 1/2960 1989.

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Förändring, $c

1986 1987 1988 1989 1987 1988 1989

Transfereringar till hushåll 82,2 "88,3 96,5 106,4 8,8 9,3 10,2

! I investeringar m.m. ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och

mark. 69 Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

6 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga I.1

Investeringarna inom de statliga myndigheterna beräknas öka kraftigt 1989. Den starka ökningen förklaras huvudsakligen av att stora delar av Bil. 1.1 statens järnvägars investeringar genom bildandet av statens banverk flyttas från att ha registrerats på företagssektorn till att redovisas under staten.

För 1990 väntas en ytterligare försämring av statens finansiella sparande i alternativ 1 bl.a. till följd av en kraftig ökning av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Dessutom ökar ränteutgifterna genom att reduceringen till följd av omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuldväxlar bortfaller helt 1990. Den statliga inkomstskatten har antagits bli justerad genom en uppräkning av inkomstgränserna i skatteskalan' med 4 Z. Hänsyn har tagits till den särskilda vinstskatten för 1989, vilken väntas ge upphov till ökade skatteintäkter 1990. I det första alternativet beräknas det finansiella sparandet uppvisa ett överskott på ca 2 miljarder kr. En starkare ökning av skatteinkomsterna i alternativ 2 bidrar till att det finansiella sparandet väntas bli ca 10 miljarder kr. 1990 i detta alternativ.

9.3¶Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. löntagarfonderna), allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt erkända arbetslöshetskassor. Reglerna för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades 1 juli 1988. A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Statsbidragen finansieras helt med arbetsgivaravgifter till staten. Fr.o.m. 1989 skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltningskostnaderna, dels två nya avgifter; finansierings- och utjämningsavgift. Finansieringsavgiften är avsedd att kompensera staten för ökade kostnader när statsbidrag betalas ut för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaderna i medlemsavgifter mellan olika kassor. A-kassornas fonder upplöses vid årsskiftet 1988/89.

Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Sparandet i övriga delar är obetydligt. Det finansiella sparandet beräknas ha uppgått till drygt 28 miljarder kr. 1988 och väntas vara oförändrat 1989, se tabell 9:6.

Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. | Förändring, $c

1986 1987 1988 1989 "1987 1988 1989

Transfereringar till hushåll 82,9 93,1 108,7 123.1 12.3 16,8 13.2

Övriga transfereringar 19,3 20,5 21,9 23.4 6,1 6,8 6,9

Konsumtion m.m. 3,4 3,8 4,0 42 10,9 6,0 7,1 Finansiellt sparande 23,7 26,3 28.3 28,2 Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

gifteer. ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter 1989. Övriga avgifter är — Bil. 1.1 oförändrade. .

Statsbidragen väntas öka kraftigt 1989. Till viss del beror ökningen av en bokföringsomläggning av egenavgifterna till ATP. Omläggningen medför att AP-fonden erhåller två års egenavgifter 1989. Statsbidragen ökar också något till följd av det ändrade finansieringssystemet för arbetslöshetskassorna. . .

AP-fondens ränteinkomster beräknas ha uppgått till knappt 34 miljarder kr. och aktieutdelningarna till ca 1/2 miljard kr. 1988. Kursvinster ingår inte i tabell 9:6. . - . |

AP-fondens inkomster av vinstdelningsskatten ökade mycket kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att företagens möjligheter att genom bokslutsdispositioner minska.den redovisade vinsten började bli uttömda. För 1989 väntas inkomsterna av vinstdelningsskatten bli i stort sett oförändrade. .

Socialförsäkringssektorns utgifter består huvudsakligen av transfereringar till hushåll. Dessa beräknas öka relativt kraftigt 1989. Den extra höjningen av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989 medför ökade ATP-utbetalningar med ca 1,5 miljarder kr. 1989. Förbättringen av: föräldraförsäkringen beräknas kosta 1,2 miljarder kr. 1989. Arbetslöshetsersättningen höjs den 1 januari 1989. : . .

Bland övriga transfereringar väntas en ökning av inkomstöverföringarna till staten med ca 1/2 miljard kr 1989. Denna ökning beror på de nya avgifterna i A-kassorna. Bidragen till den offentliga sjukvården beräknas öka något medan bidragen till privat vård väntas var i stort sett oförändrade 1989. :

År 1990 beräknas det finansiella sparandet minska till 25 1/2 miljarder kr. i alternativ 1 och till 26 1/2 miljarder kr. i alternativ 2. Inkomsterna av kollektiva avgifter ökar med 3 miljarder kr. mer i alternativ 2 än i alternativ 1. Samtidigt blir dock utbetalningarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen 2 miljarder kr. högre i det andra alternativet.

9.4 Kommunerna Kommunernas finanser var i balans under första hälften av 1980-talet. År 1985 uppstod ett underskott i det finansiella sparandet på ca 4 miljarder kr. Sedan dess har kommunernas finansiella sparande varit negativt. De ackumulerade underskotten i det finansiella sparandet medförde att likviditeten inom kommunsektorn gick ned mellan 1984 och 1987. Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 oi slutet av 1984 till 1092 1987. Skillnaden mellan kommunerna är dock stora.

Kommunernas inkomster förutses öka betydligt mer 1989 än de två senaste åren, se tabell 9:7. Skatteinkomsterna beräknas öka med 9,496 1989. Hänsyn har tagits till att utdebiteringen höjs med 9 öre för primärkommunerna, 14 öre för landstingen och 1 öre för de kyrkliga kommunerna. |

Statsbidragen består av allmänna bidrag och specialdestinerade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels som skatteutjämningsbidrag, dels som kom- 71

pensation för slopandet av beskattningsrätt av juridiska personer. Från 1989 Prop. 1988/89:100 får kommunerna även kompensation för inkomstbortfall till följd av den — Bil. 1.1 slopade garantibeskattningen av fastigheter. Skatteutjämningsbidragen finansieras delvis genom en avgift, som i tabellen har frånräknats statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften utgår med 47 öre för primärkommunerna och 34 öre för landstingen 1989. Den s.k. skolavgiften bruttoförs här och har således inte avräknats från statsbidragen utan ingår bland kommunernas utgifter som en transferering till staten. De allmänna statsbidragen beräknas ha uppgått till 11,8 miljarder kr. 1988 och öka till 13,6 miljarder kr. 1989.

De specialdestinerade statsbidragen är kopplade till de verksamheter kommunerna utövar. Av bidraget till primärkommunerna går hälften till skolutbildningen, ca 2096 till barnomsorgen och ca 10976 till äldreomsorgen och övrig social omsorg. De speciella statsbidragen utvecklas i stort sett i takt med verksamheten i fråga. De beräknas ha uppgått till 46,7 miljarder kr. 1988 och öka till 49,3 miljarder kr. 1989. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården och beräknas ha uppgätt till 12,4 miljarder kr. 1988 och beräknas öka med ca 1 miljard kr. 1989.:

Övriga inkomster består till stor del av kapitalförslitning och tillräknade pensionsavgifter. Dessa poster ingår i den kommunala konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunerna. Därför läggs de till på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av vårdavgifter till följd av avskaffandet är det avgiftsfria året för ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll till kommuner. Dessa vårdavgifter beräknas till ca 1/2 miljard kr. 1989.

De kommunala utgifterna väntas öka i något lägre takt än inkomsterna 1989. Den kommunala konsumtionen beräknas ha ökat med 1,776 i volym 1988. För 1989 väntas en ökning med 29e. Antalet arbetade timmar beräknas öka nägot mindre än konsumtionen. Den underliggande ökningstakten är

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. Förändring, "c

1986 1987 1988 1989 1987 1988 1989 Inkomster 243,3 259,8 275,6 298,3 6,8 6,1 8,3

YI investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärs-

verks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor:Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. 72

dock högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag Prop. 1988/89:100

väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget. — Bil. 1.1

De kommunala investeringarna beräknas ha ökat i volym 1988, efter att ha minskat så gott som varje år sedan 1981. Det uppdämda investeringsbehovet samt ökade bostadsinvesteringar, vilka ger följdinvesteringar inom den kommunala sektorn, väntas leda till en fortsatt ökning av investeringarna 1989. Den kommunala sektorn sålde 1987 mark och fastigheter för nästan 2 miljarder kr. netto. Nettoförsäljningen väntas fortsätta 1989.

År 1990 väntas en förbättring av den kommunala ekonomin som följd av att skatteinkomsterna ökar relativt starkt. med 11,56 i båda alternativen. Slutregleringen av kommunalskattemedel ökar särskilt starkt. Den kommunala konsumtionen beräknas öka med 29c i alternativ I och med 1.596 i alternativ 2. De lägre löneökningarna i alternativ 1 minskar den kommunala sektorns lönekostnader med 4 1/2 miljarder kr. jämfört med alternativ 2, trots den förutsedda högre sysselsättnings- och konsumtionsökningen i det första alternativet. Det finansiella sparandet väntas visa ett överskott på knappt 1 miljard kr. i alternativ 1. De högre utgifterna i det andra alternativet medför att det finansiella sparandet blir ca 4 miljarder kr. sämre i detta alternativ än 1 alternativ 1. | |

Bil. 1.1

10.1¶Internationell ränteutveckling

Den internationella ränteutvecklingen och den förda penningpolitiken har under 1988 i stor utsträckning påverkats av världskonjunkturens starka utveckling. I takt med att den ekonomiska aktiviteten ökat har förväntningar om en högre inflationstakt slagit igenom med högre räntor som följd.

Vid inledningen av 1988 var den internationella räntetrenden nedåtriktad, se diagram 10:1. Räntenedgången var speciellt markerad i Förenta staterna där Federal Reserve förde en tämligen lätt penningpolitik i syfte att stödja den ekonomiska tillväxten och skapa lugn på de finansiella marknaderna efter kursfallen på världens aktiemarknader i oktober 1987.

Ett omslag till stigande räntor skedde i mars 1988 som en följd av den åtstramade penningpolitiken i Förenta staterna. Ränteuppgången förstärktes under sommaren av samordnade penningpolitiska åtstramningar i Västeuropa, bl.a. höjdes diskontot i Förbundsrepubliken Tyskland i början av juli. I Förenta staterna höjdes diskontot en dryg månad senare som en bekräftelse på Federal Reserves intention att hålla tillbåka inflationstrycket i den amerikanska ekonomin. En kort tid efter det att Bundesbank i slutet av augusti höjt diskontot en andra gång, inleddes en fas med fallande räntor. Räntenedgången stöddes av fallande råvarupriser och indikationer på en svagare ekonomisk utveckling i Förenta staterna. Den nedåtgående trendeni de amerikanska räntorna bröts emellertid i början av november. Ränteuppgången förstärktes efter presidentvalet i Förenta staterna då oro utbröt på valutamarknaderna. Osäkerhet om den nya administrationens förmåga att

Diagram 10:1 Ränteutvecklingen i olika länder 6-månadersräntor, procent

18 een rss eenn 18

16 Å L 16

14 Å L 14 12 d Statsskuldväxlar L 12

10 . - >. Eurodollar r 10

8- ÖN ÖA -8

grn - 22 / NN” ua - L 6

4 pmark PAR ”

2 Le

0) ttrerepeeneepeeeneenae fann [0]

1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Riksbanken 74

vidta tillräckliga åtgärder för att reducera budget- och bytesbalansunderskot- — Prop. 1988/89:100 ten medförde en press nedåt på dollarkursen och höjda räntor, trots Bil. 1.1 centralbankernas samordnade interventioner.

Den japanska centralbanken har under året fortsatt att föra en tämligen lätt penningpolitik trots hög aktivitet i den inhemska ekonomin. Den lättare penningpolitiken har möjliggjorts av det mycket låga inflationstrycket i den japanska ekonomin.

Den kraftiga uppgången i de amerikanska och västtyska penningmarknadsräntorna har lett till att räntemarginalen mellan 6-månaders eurodollaroch euroyenräntorna ökat med knappt 2 procentenheter och till att penningmarknadsräntorna i Förbundsrepubliken Tyskland vid slutet av året låg på en högre nivå än i Japan. Från årsskiftet till augusti steg 6-månaders D-marksräntan med knappt 2 procentenheter och låg därmed på den högsta nivån sedan 1985. Även uppgången i den korta eurodollarräntan förde upp nivån i mitten av december till den högsta sedan våren 1985.

Den under senhösten ökade oron på valutamarknaderna speglar de finansiella obalansernas inverkan på växelkurser och ränteutveckling. Det faktum att obalanserna kvarstår ställer stora krav på en fortsatt samordnad valuta- och penningpolitik i Japan, Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tyskland. Av stor betydelse för den kommande ränteutvecklingen blir också den tillträdande administrationens förmåga att reducera underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans.

10.2¶Räntor och valutaflöden i Sverige

I Sverige har räntan på femåriga obligationer under året fluktuerat mellan 1170 och 11,596, medan räntan på 6-månaders statsskuldväxlar haft en

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen i Sverige Procent

-16 163

dj

6-månaders

lid 147- statsskuldväxlar

i Statsobligationer

/ förfallande om 5 år 12 12 T

Li0 10-

8 FT TTT TOTTA ff fritt ffiittttttAT 8

1984 1985 1986 1987 1988 Anm.: Effektiv årsränta Källa: Riksbanken 7 'n

stigande trend, se diagram 10:2. Från årsskiftet 1987/88 har den korta räntan stigit ca 1,5 procentenheter och i slutet av december var räntan på Bil. 1.1 6-månaders statsskuldväxlar ca 10,820. Statsobligationsräntan låg under 1988 knappt 0,5 procentenheter under nivån andra halvåret 1987.

De korta räntorna steg kraftigt i slutet av april som en följd av'att riksbanken höjde diskontot och aktivt intervenerade på penningmarknaden. Den penningpolitiska åtstramningen vidtogs i syfte att dämpa kreditexpansionen, och därmed tillväxten i den privata konsumtionen. Åtstramningen fick emellertid ingen bestående effekt på obligationsräntorna, som efter en dryg månad hade fallit tillbaka till samma nivå som före interventionen. I samband med att den internationella ränteuppgången tog fart under sommaren steg emellertid även de svenska obligations—- och statsskuldväxelräntorna. Uppgången av de korta svenska räntorna blev dock inte lika kraftig som för motsvarande dollar- och D-marksräntor på euromarknaden genom att riksbanken, via marknadsoperationer, stabiliserade den svenska ränteutvecklingen. Under hösten var ränteutvecklingen lugn med en svag nedgång av de långa räntorna.

Räntemarginalen mellan 6-månaders statsskuldväxlar och motsvarande eurodollarränta ökade från ca 2 procentenheter vid årsskiftet till som högst 3 procentenheter i maj. Därefter sjönk räntemarginalen successivt i takt med eurodollarräntans uppgång. I slutet av december var räntemarginalen 1,5 procentenheter. |

Riksbankens penningpolitiska åtstramning i slutet av april resulterade, till följd av den ökade räntemarginalen gentemot utlandet, i ett kraftigt valutainflöde under maj månad. se diagram 10:3. Samtidigt stärktes valutaindexet och låg en tid nära sitt starkaste värde i det fastställda intervallet. Från

Diagram 10:3 Valutaflöde och kursindex 15 ee oo oo menn ne mee oo -——+— 127

d

l

Valutaflöde, I 128

d miljarder kr. 104

1 . Räntedifferens, 129

1 ;N procent

; | F 130

] VIN. Fi31

0 TR fd gl a UT il oj MW = -132

7 Kursindex |

fm |

—5 TTT fftÄrÄfeffTiifÄifriefÄTiTTfffofÄepfffriÄiereefiifireffifiÄiTifefiTifiÄrefifiitiTrTtT 134

1984 1985 1986 1987 1988 Källa: Riksbanken 76

Diagram 10:4 Total dagsomsättning av statspapper : Månadspenomsnitt, miljarder kr | | Bil. 1.1

40 ee. se -: so --- tesen 0 Sn ST 40

30 || | L 30

| Fö AR |

201 ee L20

107 | Li0

| | | ol | Lo

AMJJASONDJSIFMAMIJASOND

1987 1988

Källa: Riksbanken

juni till december redovisades ett mindre nettoutflöde. För helåret 1988 registrerades ett sammanlagt valutainflöde på ca 15 miljarder kr. Preliminära uppgifter visar att valutainflödet utgjordes av ett inflöde över kapitalbalansen med ca 25 miljarder kr. och ett utflöde på ca 10 miljarder kr. via bytesbalansen.

För att utjämna valutaflöden och dämpa in- och utflöden under perioder med valutaoro utan att detta avspeglas i valutareserven, genomför riksbanken terminsaffärer på valutamarknaden. Fr.o.m. hösten 1988 publiceras uppgifterna om riksbankens terminsaffärer med 3 månaders eftersläpning. För de finansiella marknaderna innebär denna öppenhet ökad information samtidigt som riksbanken: får visst handlingsutrymme :i tider med oro på valuta- och penningmarknaderna.

Den genomsnittliga dagsomsättningen av statspapper på penningmarknaden har successivt minskat sedan sommaren 1987, se diagram 10:4. Framför allt har terminshandeln och handeln med statsskuldväxlar krympt. Detta gäller särskilt den s.k. interbankhandeln. Bidragande orsaker till den sjunkande omsättningen är det stabila ränteläget under 1988 och statens minskade upplåningsbehov. Statens andel av emissionerna på obligationsmarknaden har under 1988 fortsatt att minska.

Den 1 januari 1989 införs en omsättningsskatt på penningmarknaden, vilket tillsammans med utvecklingen av nya instrument och arbetsmetoder på penning- och obligationsmarknaden kan påverka omsättningen och den framtida strukturen på kreditmarknaden. | 7

Bil. 1.1

Kreditexpansionen fortsatte under 1988 och nettoutlåningen från banker och bostadsinstitut ökade kraftigt. Bankernas nettoutlåning i svenska kronor ökade med 58 miljarder kr. under tolvmånadersperioden t.o.m. november 1987. Ökningen december 1987 t.o.m. november 1988 var 83 miljarder kr. Under samma perioder ökade bostadsinstitutens nettoutlåning med 51 respektive 66 miljarder kr. Finansbolagen ökade sin utlåning i svenska kronor till allmänheten med 22 miljarder kr. under november 1986 t.o.m. oktober 1987. Ökningen november 1987 t.o.m. oktober 1988 var 17 miljarder kr. |

Tabell 10:1 Nettoutlåning i svenska kronor 12-månaders förändring t.o.m. november Miljarder kr.

1987 1988

Anm.: Uppgifter för finansbolag gäller t.o.m. oktober Källa: Riksbanken

Bankernas mycket stora utlåningsökning i svenska kronor möjliggjordes bl.a. av en fortsatt minskning av obligationsinnehavet. Även utlåningen i utländsk valuta ökade kraftigt. Större delen av ökningen avsåg finansiering av utrikeshandel. Företagen lånade också upp i utländsk valuta för att dra nytta av räntedifferensen mot utlandet. Den stora volymökningen och ett förbättrat räntenetto innebär att bankernas vinster blev höga även 1988.

För bostadsinstituten har den hårdnande konkurrensen på kreditmarknaden bl.a. tagit sig uttryck i att man snabbare sänkt sina utlåningsräntor i lägen då marknadsräntorna fallit. Dessutom har räntemarginalerna minskat för lån utan statliga räntebidrag. Nästan hela ökningen av nettoutlåningen utgörs av lån utan statliga räntebidrag, främst höjningar av gamla lån på småhus. Den 1 december 1988 fastställde riksbanken nya regler avseende räntekonstruktioner och löptider för bostadsinstitutens upplåning. De nya reglerna ger bostadsinstituten en mer flexibel upplåning och därigenom bättre konkurrensförmåga. :

Finansbolagen har tappat marknadsandelar till banker och bostadsinstitut. Detta är en synlig följd av kreditmarknadens avreglering. Även mellan finansbolagen har konkurrensen blivit hårdare. En viss överetablering synes föreligga. Det bör dock noteras att finansbolagens utlåning varierar säsongsmässigt. Hela utlåningsökningen infaller vanligtvis under fjärde kvartalet.

Även kreditinstitutens nettoutlåningen till hushåll ökade, relativt sett dock avsevärt mindre än utlåningen till företag. Hushållens sammanlagda skuld till kreditinstituten uppgick till 540 miljarder kr. i slutet av oktober 1988, vilket var ca 90 miljarder kr. mer än ett år tidigare. Totalt för 1988 beräknas hushållens nettoupplåning ha uppgått till ca 100 miljarder kr. Samtidigt: beräknas hushållens finansiella placeringar ha ökat med drygt 80 miljarder 78

kr. Omkring 20 miljarder kr. placerades på allemansspar- och allemansfondkonton. Ungefär lika mycket motsvarades av ökat försäkringssparande. Bil. 1.1

a Även ökningen av banksparandet kan uppskattas till ett belopp i samma storleksordning. Vad gäller aktier ökade hushållens innehav under första halvåret 1988, vilket ska jämföras med de senare årens minskning av hushållens aktieinnehav.

Tabell 10:2 Nettoutlåning till hushåll i svenska kronor 12-månaders förändring t.o.m. november Miljarder kr.

Anm.: Uppgifter för finansbolag gäller t.o.m. oktober Källa: Riksbanken

Hushållens sparkvot var negativ även 1988. Den privata konsumtionen översteg inkomsterna med ca 396. Således användes en del av upplåningen till konsumtion. Som framgått ovan motsvaras dock ökningen av hushållens lånestock främst av en ökning i de finansiella placeringarna. En viss ökning i de reala investeringarna kan också konstateras.

De senaste årens ökade hushållsupplåning torde i stor utsträckning vara orsakad av den liberalisering av kreditmarknaden som genomfördes i slutet av 1985. Hushållens anpassning till en mer lättillgänglig kreditmarknad har nu pågått i tre år och portföljomplaceringarna tycks fortsätta.

Under de kommande åren är dock en avmattning av ökningen i hushållens upplåning att vänta. Flera faktorer talar för detta. Effekterna av de ökade möjligheterna att få lån bör avklinga. Hushållen kommer så småningom att ha anpassat sina skulder och tillgångar till det nya läget på kreditmarknaden. De stigande realräntorna och begränsningarna av ränteavdragens värde har lett till att den reala upplåningskostnaden efter skatt har ökat betydligt under 1980-talet. Dessutom bör den skatteomläggning som är planerad till 1991 få effekter på hushållens villighet och möjlighet att öka sin skuldsättning.

10.4 Aktiemarknaden Aktiekursernas huvudtendens har varit stigande på världens börser under 1988. Återhämtningen efter de stora kursfallen i oktober 1987 har på de flesta börserna vida överträffat förväntningarna. Under 1988 har index på de flesta håll stigit med 204096 fram till senare delen av december. Flertalet större börser har därmed återhämtat det mesta av kursfallen. På några börser, bl.a. Tokyobörsen, har index stigit tillbaka till de nivåer som gällde före oktober 1987. Bland de marknader som utvecklats svagast märks börserna i New York och London. Där har aktieindex i år ökat med endast ca 896 respektive. 192 fram till mitten av december.

New Yorkbörsens svaga utveckling och deprecieringen av den amerikan-

Diagram 10:5 Kursutvecklingen i New York och Stockholm Ultimo resp vecka. Index 1986-12-30 = 100 Bil. 1.1

160 | 160

1404 Noa F 140

120—- rr 120

1004 S tockholm

L- 100

3 -

BO framgå 80

1987 1988

Anm.: T.o.m. vecka 50 1988. Källa: Finansdepartementet

ska dollarn visar att amerikanska tillgångar nu värderas lägre än tidigare i relation till tillgångar i övriga OECD-länder. Detta kan ses som ett uttryck för marknadernas oro för de amerikanska budget- och utrikeshandelsunderskotten och för den framtida utvecklingen i den amerikanska ekonomin. Ett lägre budgetunderskott måste rimligtvis uppnås genom en viss åtstramning av den inhemska ekonomiska aktiviteten, med negativa effekter på företagens vinster som följd. Vidare förutsätter en förbättrad externbalans en låg dollarkurs. Visserligen borde detta höja värdet av utlandskonkurrerande företag, men denna sektor är förhållandevis liten i USA. Båda dessa faktorer leder till att andelar i amerikanska företag blir mindre värda, särskilt mätta i utländsk valuta.

Stockholmsbörsen är en av de aktiemarknader som utvecklats starkast under 1988. Fram till senare delen av december hade kursindex stigit med drygt 5096 och låg därmed över nivån före börsfallet i oktober 1987. Börsvärdet steg från 422 miljarder kr. den 30 december 1987 till över 620 miljarder kr. i mitten av december 1988. Trots den starka långsiktiga kursuppgången har utvecklingen över kortare perioder varit ryckig och

beroendet av utländska marknader, främst New Yorkbörsen, har tidvis varit betydande. |

Den kortsiktigt ryckiga kursutvecklingen har varit internationellt utbredd. En successiv stabilisering har emellertid skett. Aktiemarknaderna har under året fungerat som förväntningsmarknader utan tydliga förväntningar. Ä ena” sidan har det funnits ett klart minne av ”den svarta måndagen” i oktober 80

1987. Aktörerna har blivit mer riskmedvetna och omsättningen har allmänt sett gått ned. Å andra sidan har den reala ekonomin utvecklats betydligt Bil. 1.1 bättre än de flesta väntat. Marknaderna har därför varit mycket känsliga för ny information. Varje nyhet har kunnat tolkas som inledningen till en ny huvudtendens.

Aktörernas allmänt utbredda osäkerhet vad gäller den kortsiktiga utvecklingen torde således vara en huvudförklaring till finansmarknadernas lägre aktivitet och de återkommande kortsiktiga fluktuationerna. Det finns dock skäl att anta att aktörernas agerande successivt blivit allt starkare påverkat av den fortlöpande goda utvecklingen av den reala ekonomin. På den svenska aktiemarknaden har den lägre omsättningen och de stigande kurserna varit ett tecken på detta, dvs. ett utslag av att det funnits få säljare. Den upplevda osäkerheten torde därför ha minskat under året.

Den minskade osäkerheten har också haft en direkt inverkan på derivatmarknaderna, dvs. marknaderna för optioner och terminer. Dessa instrument kan användas såväl som försäkring som till spekulation. När den upplevda osäkerheten minskar och aktörernas förväntningar konvergerar minskar både behovet av försäkring och utrymmet för spekulation. Under året har omsättningen av indexoptioner och indexterminer minskat medan omsättningen av aktieoptioner snarast ökat. Detta kan tolkas som att den upplevda marknadsrisken minskat medan risken i enskilda aktier kvarstått.

År 1987 var ett rekordår för de svenska företagens vinster. Preliminära uppgifter pekar på att lönsamheten förbättrats ytterligare under 1988. Detta har lett till att företagen haft en påfallande hög likviditet, vilket inverkat på börsens utveckling. Sedan hösten 1987 har det, liksom på flera utländska börser, förekommit osedvanligt många stora företagsköp på Stockholmsbörsen. Aktiekursernas betydligt lägre nivå efter oktober 1987 och de osäkra konjunkturförväntningarna har i många fall gjort det mer attraktivt att köpa marknadsandelar än att bygga ut den egna kapaciteten. Köpen har till stor del skett i mogna branscher där marknaderna inte längre expanderar.

Bil. 1.1 Förord 1 Sammanfattning —..sssssossersreerersserrrrr ess esse ere st 2

Tabeller

Bil. 1.1

Bil. 1.1

1:1 Sparkvot och investeringskVvOt s.ssssssesseesssrserrrs ess rss 3:1 -Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbeta-

de varor till 14 OECD-länder o.sossssesesrrrsesss ess r ers aa 3:2 - Handels- och bytesbalans -..ssssssesreserserrsssss ss ss ess era MN VV

> 4:1 Industriproduktion s.ssssesssererrrrrrrrerrrs res s rese ret

Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Regeringen '. Prop. 1988/89: 100

Finansdepartementet Bil. 1.2

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1989/90 Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio-

nen. en | i

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetäret 1988/89. Underlag för beräkningarna har hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRYs taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Inledningsvis presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den återstående delen redovisas förutsättningar. antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1988, 1989 och 1990.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret [988/69 kan användas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka

bestämmelser som gäller för dem. | |

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Mundebo i närvaro av avdelningschefen Jönsson, revisionsdirektören Danielsson, byrådirektörerna Aronsson, Isberg och Nöjd, revisorn Åberg, byråassistenten Stenberg. assistenten Frank samt avdelningsdirektören Karlson, föredragande.

Stockholm den 15 december 1988

Ingemar Mundebo

Matts Karlson

I Riksdagen 198889. I saml. Nr 100. Biluga 1.2

I. SAMMANFATTNING Prop. 1988/89:-100

Bill 12:e Förutsättningar RRYSs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1989/90 och den nu gjorda prognosén av inkomsterna undér budgetåret” 1988/89 har utförts under antagande om oförändrad ekonomisk. politik. För- EN ändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall det föreligger - LA ra beslut av statsmakterna eller förslag därom. har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 23 november 1988. Till grund för beräkningen Heger bl.a. följande propositioner: : - 1988/89:21 om mervärdeskatt - 1988/89:24 om totalisatorskatt - 19SS/89:28 om beskattning av bingospel : : | | - 1988789:33 om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård - og . et - 1988/89:39 om miljöskatt på inrikes flygtrafik . - 1988/59:46 om inkomstskatten för är 1989, extra avdrag för folkpensionä- -

rer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetal-

ningar m.m. . - 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder - 1988/89:55 om reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag m.m. - 1988/89:57 om skattebefrielse för vissa intäkter av kottplockning - 19S8/89:58 om skattefrågor avseende sjömän |

Förutom dessa institutionella förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets höstrapport 1988 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preliminära nationalbudgeten för år 1959. På grundval härav har RRY valt att utgå från följande antaganden för beräkningarna:

I Procentuell förändring från föregående år

En av RRY genomförd enkätundersökning till nära 4 000 svenska aktiebolag. sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräkningen av juridiska personers skatter. I denna enkät har det bl.a. framkommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca 12 4 mellan aren 1987 och 1988.

Fn specifikation av RRYs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetaren 1988/89 och 198990 framgår av tabell 3. 2

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1988/89 och 1989/90 Prop. 1988/89: 100 | Bil. 1.2

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetäret 1988/89 till 364 565 milj. kr. Det är 32 013 milj. kr. eller 9,6 9c mer än utfallet för budgetåret 1987/88.

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Budgetåret 1989-90

Juridiska personers

inkomstskatt

6,2 2

Socialavgifter Fysiska personers

14,9 2 gp inkomstskatt

K 19,6 £

: SS AKI

Mervärdeskatt nå

24,6 % Uvriga

inkomster

Skatt på varor

och tjänster exkl.

mervärdeskatt

17,6 2

För budgetåret 1989/90 beräknas statsbudgetens inkomster till 376 394 milj.kr. Ökningen i förhållande till budgetåret 1988/89 blir 11 829 milj.kr. vilket motsvarar 3,2 9 i ökningstakt. Några engängseffekter av större betydelse och som päverkar utvecklingstakten mellan åren finns inte.

Utveckling av inkomsterna De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på 32 013 milj. kr. resp. 11829 milj. kr. mellan resp. budgetår har delats upp i tabell 1 på nägra av de intressantaste inkomsttitlarna.

1" Riksdugen 1988/859. I saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1987/88 — 1988/89 och 1988/89 -- 1989/90 — Prop. 1988/89: 100

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår framgår av nedanstående diagram |

STATSBUDGETENS INKOMSTUTVECKLING

Utveckling mellan åren

20 cocen!

SE

IOF

5E

ot

B2,83 84/85 86787 88789 83/84 85786 87788 89790

Budgetår

Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budgetåren 1987/88 och 1988/89 är relativ hög. De höga utvecklingstalen för budgetåren 1982/83 — 1984/85 förklaras till en viss del av att en rad olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstutvecklingen un- 4

der dessa budgetår. Budgetåret 1986/87 är emellertid relativt opåverkad av Prop. 1988/89: 100 sådana engängseffekter, vilket gör utvecklingstakten anmärkningsvärt hög. — Bil. 1.2

I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade inkomsterna mellan budgetåren 1987/858 och 1988/59 resp. 1988/59 och 1989/90.

Fysiska personers inkomstskatt Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med 16 921 milj. kr. mellan budgetären 1987/88 och 1988/89. Inkomsterna ökar med knappt 14 fc och utvifterna beräknas öka med 9 4. Ökningen av inkomsterna beror främst på högre inbetalningar av preliminär A-skatt. Denna ökning beror i sin tur dels på en högre utbetald lönesumma mellan åren, dels på en högre preliminärskattekvot. Ökningen av utgifterna förklaras till största delen av högre kommunalskatteutbetalningar.

För budpetåret 1989/90 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 73 819 milj. kr., vilket är en minskning med 1327 milj. kr. Inkomsterna på titeln ökar med 6,7 Vt . medan utgifterna ökar med 10,0 £&. Den lägre ökningstakten för inkomsterna beror på den lägre utbetalda lönesumman för 1990. Den högre ökningstakten för utgifterna beror främst på ökningen av kommunalskatteutbetalningarna. Dessa baseras på de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare.

I beräkningarna har hänsyn tagits till prop. 1988/89:46 om inkomstskatten för inkomstäåret 1989. Den högsta marginalskattesatsen sänks från 75 <c till 72 §t vid en antagen kommunal utdebitering på 30 kr. Skattesänkningen gäller enbart grundbeloppet och påverkar inte tilläggsbeloppet.

Beskattningsbar 1988 1989 inkomst Skatt vid Skatt vid nedre gräns nedre gräns

0 —- 70 000 00 kr + 56 OO kr + 5 Sc 70 000-75 000 3 600 kr + 20 3 6vVO kr + SS 75 400 — 4 600 kr + 20863 850 kr + 17 9

RRYV har beräknat effekten av förslaget till 9,8 miljarder kr. för inkomståret 1989. En utförligare redovisning av förslagets effekter finns under titeln Fysiska personers inkomstskatter i avsnitt II.

För inkomståret 1989 räknar RRV med höjning av den kommunala utdebiteringen med 22 öre. |

Juridiska personers inkomstskatt Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 601 milj. kr. mellan budgetaren 1987/88 och 1988/89. Inkomsterna beräknas öka med I 591 milj. kr. och utgifterna beräknas öka med 2 192 milj. kr. Ökningen av inkomsterna beror främst på att de preliminärt debiterade B-skatterna ökar till följd av att den slutliga skatten år 1986 och 1987 ökar med 49 4:

resp. 9 46 jämfört med år 1985 resp. 1986. Ökningen av den slutliga skatten

beror till största delen på att den statliga inkomstskatten och vinstdelningsskatten ökar. Utgifterna ökar beroende på att omföringarna och utbetal- 'n

ningarna frän titeln ökar. Budgetåret 1988/89 omförs 1987 års skatter och Prop. 1988/89: 100 avgifter, bl.a. fastighetsskatten, som beräknas till 3 071 milj. kr. Vidare ut- Bil. 1.2 betalas vinstdelningsskatten vilken beräknas till 4 143 milj.kr. Budgetåret 1988/89 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 354 milj. kr.

Mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas nettot på Juridiska persöners inkomstskatt öka med I 131 milj. kr. Inkomsterna ökar med 1 392 milj. kr. Ökningen beror bl.a. på att det statliga inkomstskatteunderlaget 1988 beräknas öka med 12 6 jämfört med år 1987. Övriga skatter och avpifter beräknas öka med 70 milj.kr. Detta sammantaget medför att den slutliga skatten beräknas öka med 9,3 96 mellan åren 1987 och 1988. Preliminärskatten 1989/90 beräknas öka med 1 590 milj.kr. Detta beror främst på ökningen i slutlig skatt 1988 jämfört med 1987. Fvllnadsinbetalningarna 1990 beräknas minska med 90 milj.kr. Utgifterna på titeln beräknas öka marginellt mellan budgetaren. Budgetåret 1989/90 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 23 485 milj. kr.

Lugstadgade socialavgifter Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 2,8 miljarder kr. mellan budgetären 1987/88 och 1988/89. Budgetåret 1988/89 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 58 191 milj.kr.

För budgetäret 1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna till 55 951 milj. kr.

Orsaken till att inkomsterna minskar mellan budgetåren 1988/89 och 198990 är främst ökade utgifter för sjukförsäkringen samt kraftigt ökade utbetalningar från arbetsskadefonden.

Avgftsuttaget för de lagstadgade socialavgifterna kommer att öka med 0,4 26 mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89. Ökningen hänför sig till ATPavsifter som ökar från 10,6 9& till 11,0 9.

Höjningen av ATP-avgiften fr.o.m. 1989 med 0,4 procentenheter ger APfonderna ett inkomsttillskott på 550 milj.kr. för budgetåret 1988/89. Dessa inkomster påverkar inte statsbudgetens saldo men däremot AP-fondens finansiella sparande.

Skarn på egendom Fastighetsskatten för budpetäret 1988/89 beräknas till 5,8 miljarder kr., vilket är en ökning med drvgt I miljard kr. jämfört med budgetåret 1987/88. För budgetäret 1989/90 beräknas skatten till 5.6 miljarder kr. Minskningen mellan budgetären är en följd av att skatteunderlaget för hyreshus beräknas minska mellan år 1987 och 1988. Den stora ökningen mellan 1987/88 och 198N/59 förklaras av att fästighetsskatten införts i tre steg med successiva ökningar av skattesatserna.

Skutt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudyseten, uppgick till 79 960 milj. kr. budgetåret 1987/88. För budgetären 198889 och 18/0 beräknas nu inkomsterna till 86 300 milj. kr. resp. 92 A00 milj. kr. Inkomstökningarna beror på antagandet att beskattningsun-

dertaget för mervärdeskatt ökar. Det är främst antagandet om utvecklingen — Prop. 1988/89: 100 av privat konsumtion som påverkar beskattningsunderlaget. Som tidigare — Bil. 1.2 har nämnts antar RRV att den privata konsumtionen i fasta priser ökar med 2,7 Fe år 1988, 1,9 fe år 1989 och med 1,5 66 år 1990.

Inkomsterna av bensinskatt beräknas öka med 1 599 milj. kr. meltan budgetåren 1987/88 och 1988/89. Ökningen förklaras till största delen av skattehöjningen som trädde i kraft den I april 1988. Bensinförbrukningen beräknas också öka mellan budgetåren. Mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas inkomsterna öka med 300 milj. kr. Denna ökning beror på en beräknad ökad bensinförbrukning. Inkomsterna på titeln Bensinskatt beräknas till 15 600 milj. kr. för budgetäret 1988/89 och till 15 900 milj. kr. för budgetåret 1989/90).

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 13048 milj. kr. budgetåret 1987/88. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas inkomsterna till 15 380 milj. kr. resp. 15 730 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 2 332 milj. kr. mellan budgetåren 1987/858 och 1988/89. Denna ökning beror på skattehöjningen den I juli 1988 på olja och kol. Ökningen på 350 milj. kr. mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90) beror på en beräknad ökning av kol- och oljeförbrukningen.

Övriga inkomster Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 1,8 miljarder kr. mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89 samt med 3.2 miljarder kr. mellan budgetären 1988/89 och 1989/90. Därav beräknas ränteinkomsterna öka med

3,9 miljarder kr. mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89. Ökningen av rän-

teinkomsterna kan till stor del förklaras av två för budgetåret nya inkomsttitlar, Räntor på statens vattenfallsverks statslån och Räntor på särskilda räkningar i riksbanken. Dessutom beräknas rörelseöverskottet minska med 2.1 miljarder kr. mellan budgetåren 19877/88 och 1988/89.

Mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas ränteinkomsterna öka med 1 238 milj. kr. Ökningen kan till stor del hänföras till ränteinkomster på statens vattenfallsverks statslån. .

Inkomstgruppen återbetalningar av lån beräknas minska med 593 milj. kr. mellan budgetären 1987/88 och 198889. Differensen kan till stor del hänföras till minskade återbetalningar av näringslån, studielån och övriga lån. Mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas äterbetalningarna öka med 704 milj. kr. Ökningen förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande.

Inom inkomstgruppen kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar och amorteringar minska med 2,85 miljarder kr. mellan budgetåren 198788 och 1988/89. Minskningen förklaras till största delen (2.4 miljarder kr.) av att statens vattenfallsverks inleverans av amortering för 1988 inlevererats under budgetåret 1987/88 och att inleverans av amortering för 1989 sker i december 1989.

Känslighetskalkyl Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för .

flera inkomsttitlar. RRYV har därför utfört en grov känslighetskalkyl för vissa Prop. 1988/89: 100 inkomsttitfar. Bil. 1.2

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner ökar med en procentenhet mer än vad som nu ligger som antagande för aren 19859 och 1990 kommer inkomsterna på statshudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten [YNN/NO 1959-90

Prognos Prognos

Sunna inkomster 3004 3831

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskaikyl att bli 1,8 miljarder högre för budgetåret 198889 och 6.7 miljarder högre för budgetåret 198990. Till viss del aterspeglar dessa förändringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1988/89 och att ett nivålytt inträffar som blir utgångspunkt för budgetaret 198990.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar. men med betydande belopp. redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning. dvs. saldot av inkomster och utpgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetären 198788. 1988/89 och 1989/90. I RRYs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetäret 1989/90 beräknas uppgå till 836.5 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 460,1 miljarder kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 6,3 fc mellan budgetären 1988/89 och 1989/90. Mellan samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 9,5 £t. Till följd av att utgifterna under huvudgruppen 1100 ökar snabbare än inkomsterna, minskar nettot på inkomsthuvudgruppen med 0.3 £&.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I bruttosammanställningen ingår saväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utsifterna utgörs av utbetalningar till ATP-svstemet och olika fondertingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 4,5 7 mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. | S

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 227,2 miljarder Prop. 1988/89: 100 kr. för budgetåret 1989/90 och bruttoutgifterna till 68,5 miljarder kr. för Bil. 1.2 samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.

06/6861 9FBEEE 6IF00T 16 ZS98ST S8r et 1509 BLOT t6L €6£9Lt Prop. 1988/89: 100

= a

udla8pnysjers SS et

— = — — — 68/B861 9I6G9CE £89001 [61 SFOOST €LTOt be Let S$661 €T8 SI9SKP9É

85 S

ed — Isvoyuj VV/LX61 ISCf6C 68ct8 I6t 1808E1 €CF 18 OP6S YSL Se8 ISSTET

SS 8e

O6/6R61 ooopTEPP $606C0 SSOsKT 00889 0 0 0 8s891 sov LOLIO9K

— — 68/8861 OCLLOF SY1G60C SELFET 008 [Uj 0 0 €F8 Et EI9SETK

£9 sl sl

CIA 131510 VIY/LBO6T SLSTLE S61T6I SEPETT cIS8s F 0 0 LIT Z9I IPLLBE

[WU] ST sl

06/6861 06/6861 SG0LLL fISGTE 909107 LSILET S8r tt 1509 9€8 159 00598

Er 61 LI — 88/L861 — — GS/SRO6I 9E9PEL TLRG0C 9c6c6l SPRETT €LzOr te iFeS 8E8 95991 BTISBL

UITEI2ZPN LI

131SWOYU] "apeIapn — — HWLIGI 976599 FSrolc 9cR8YT £6S961 Lör 18 Ob6S tc6 c66S1 LGTOTL

8c 61 IajSWONUI yxa

6 JEJNISWOYUut SUJJJÄpnqsjeIs

FJ JIQUBSNIDA soysuefhi onu WOPUIBa FALJPIDOS SUJJJÄPNYsSIEIS Farsuosuad TIISLUIONUT AR 430 IswWwoOyur FUruSLAOpdIONNIG SUIJPIS pIESIOJ upp OPrEPrISSRT Jorard ar PÅ Sutupelagraly pöl ddnispnAnylsuyoyuj AR AR v3nens UPdLU 3EYS HNENS IOISWONUJT JASUONUT SBWJÄNTEN

2INENS (0011 0071 10065 IRFULOJUIO OOPI

"Zz ruwuwWuns [NYEL APIEA ARIPA 0001 0008 —000€ 000 0008

|

Prop. 198889: 100 Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultat för budgetåren 1988/89 och 1989/90 ( tusental kr. >

1987/88 1988/89 1988/89 1989/90) Förändring Inkomsttitel 1988/89-1989/90

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

1000 Skatter: 293 351 190 308 032 001 326 915 748 333 846-201 6 930 453 = 2,1 1100 Skatt på inkomst: 83 289 152 89 807 000 100 686 550 100 419 200 —— 267 350 —-0,3 I 10 Fysiska personers inkomstskatt: 58 224.727 63 003 000 75 146 000 73 819 000 -—1 327 000 —1,8 1111 Fysiska personers inkomstskatt 58 224 727 63 003 000 75 146 000 73 819 000 —1 327 000 —1.8 1120 Juridiska personers inkomst-

skatt: 22-955 494. 23-736 000 22-354 000 23 485 000 —- TI3L000 5 1121 Juridiska personers inkomst-

1142 Utskiftningsskatt och ersätt-

ninpsskatt 8 669 10 000 78 950 40 000 38 950 49,3 1143 Bevillningsskatt : 5213 3 000 5 000 5 000 0 00

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto —3 687 226 — —-600 000 —1 572 000 —2 359 000 —- —787 000 50.1 1231 Barnomsorgsavgift 29969 972 10 606 000-11 465 000 11-877 00 412000 3.6 1241 Vuxenutbildningsavgift 1177 415 1252000 1350 000 1397 000 47.000 3,5 1251 Övriga socialavpifter netto —1 127 405 -—4 257 000 -—4 481 000 -—7 944 000 --—3 463 000 77.3 1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-

ter till arbetarskyddsstyrelsens

och yrkesinspektionens verk-

samhet, 139 077 138 600 150 000 159 000 9 000 60 1281 Allmän löneavgift 6 109.833 1903 000 2066 000 1835 000-231 000 —I1.2

1300 Skatt på egendom: 16 589 553 17 278 000 17:993 197 18 819 000 825803 = 4,6 1310 Skatt på fast egendom: 4997 762 6 060 0006 150. 0090-5950 000-200 000 --—3,5 1311 Skopsvårdsavgifter 424 860 460 VO0 378 000 400 000 22000 5.8 1312 Fastighersskatt 4572 902-15 600 000 5772 000 5550 000 -----—-222 000 —3,8 1320 Förmögenhetsskatt: 2690 988 2 468 000 2233 197 2 464 ON0 230-803 10,3 1321 Fysiska personers förmögen-

hetsskatt 2632 150 2403 000 2183 000 2414 000 231 U00 — IO.6 1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt . 58838 65 000 50 197 SO0 000 -197 04

1343 Tillfällig förmögensskatt för

livförsäkringsbolag, under-

stödkföreningar och pensions-

stiftelser [UU 0 0 0 0 00

1400 Skatt på varor och tjänster: 138 081 412 146 350 401 150 045 001 158 657 NO1 8 612 000 5,7 1410 Allmänna försäljningsskatter: 79 959 970-82 .300 000 86 300 VO0 92 600 000-66 300 V00 7 1411 Mervärdeskatt 79 959 970 82 300 U00 86 300 000 92 600 000 6 300 000 T.å

Prop. 1988/89: 100 Bil. 1.2

1957/S8 19N8/89 198889 1989790 Förändring Inkomsttitel 1988/89- 198990

UVtrfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

I420,. 1430 Skatt på specifika varor: 47 563 068 52 998 600 52 498 001 53 388 001 890 000 LT 1421 Bensinskatt 14 UN0 617 15 400 000 15 600 000 15-900 000 300 000 1,9 1422 Särskilda varuskatter : 1009 877 1011-400 1053 000 1100 000 47 000 4,5 1423 Försäljningsskatt på motorför-

1427 Skatt på malt- och läskedrycker 1 799 318 1951 0000-2120 000--2-139 000 19 000 0.9 1425 Energiskatt 13 048 185 16 050 000-15 380 000-135 730 000-330 000 2.3 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bräns 3 500 | I [0] 0.0 Hål Särskild avelt för oljeproduk- :

ter mom I 286 832 b349 0000-1389 000 I JOE O00 72 000 52 1432 Kassettskat! 140 637 135 400 160 000 IST 000 21 000-13. 1433 Skatt på videobandspelare 207 658 227 300 240 000 250 000 . 16 000 6.7 1434 Skarto på viss elektrisk kraft I 107 N26 950 0000-1030 0006-1010 000 -20 000 —1.9 14535 Särskild avgift mot försurning 75 TIA 23 00 S0 000 Sö 000 6 O00 7.5 1440 Överskott vid försäljning av va- |

ror med statsmonopot: 2609 656. 340 000 270 000 340 000 70 000 25,9 1441 AB Vin- & Spritcentralens inle-

vererade överskott 131 232 200 000 130 000 200 000 70 000-—--53,8

1442 Systembolaget AB:s inlevere-

1450 Övriga skatter på varor och

tjänster: 0 I 15 000 60 000 45 000--300,0 145] Övriga skatier på varor och

tjänster 0 | 15 000 60-000 45 000 -- 300,0

2000 Inkomster av statens verksam-

het: 28 422 997 31 219 327 30 273 123 33 485 388 3 212 265 10,6

2100 Rörelseöverskott: 11 240 178 7538 355 8 139 521 8 580 216 440 695 5,4 2110 Affärsverkens inlevererade

överskott: 3 338 465 961-415 1606 720 1888 220 281 500 17,5 2111 Postverkets inlevererade över- :

skott +6 234 45 210 47 20 47 520 0 OM 2112 Televerkets inlevererade över-

skott 182 637 193 600 203 500 203 500 0 (0,0 2113 Statens järnvägars inlevererade

överskott 0 0 0 0 Uj 0,0 2114 Luftfarisverkets inlevererade |

överskott 169 431 222 000 245 700 "286 000 40) 300 16.4 2115 Altärsverket FFY:s inlevere- .

rade överskott 74 950 64 000 60 300 49 000 —- 11300 —18.7

Prop. 198889: 100 Bil. 1.2

LYNTANS 198N/89 198N/89 1989700 Föränuring Inkomsttitel TÖNSNO- FINY:O0

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2116 Statens vattenfallsverks inleve-

rerade utdelning 2 834 742 200 000 783 100 500 000 ----—283 I0W --360,2 2117 Domänverkets inlevererade

överskott 30 471. H67 800 196 200 170 400 25 SO0 -—- 13, 2118 Stöfartsverkets inlevererade

överskott 0 68 305 70 400 48 500 =21 900 —31.1 2119 Statens vattenfallsverks inleve-

frans av motsvarighet ull statlig

skatt 0 (U 0 583 300 83 200 2120 Ovriga myendigheters inlevere-

rade överskott: 93 053 125 140 120-400 146 000 25600 21.3 2121 Väreverkets inlevererade över-

skott 37 804 42140 4) 000 43 000 3000 7.5 2122 Sjöfartsverkets inlevereade

överskott 0 0 0 0 [0] G.0) 2123 Inlevererat överskott av uthvyr- |

ning av ADB-utrustning 55 249 83 000 80 400 103 000 22600 281 2130 Riksbankens inlevererade över-

skol: 5583 796 4000 0004-000 000-44 060 000 DOM 2131 Riksbankens inlevererade .

överskott 5583 796 4000 0000-4000 0004 D00 000 Ö OM 250 Overskott från spelverksamhet: 2224 864 245] 800 2412 401 2545 996 JAS SOS oa 2151 Tipsmedel 1270 019 1383 800 1402 500 1485 G00 SI 100 5V 2152 Totterimedel 954 845 1068 0000-1009 901 I 060 396 50 495 50

2200 Överskott av statens fastighets-

förvaltning: 580 028 735 500 293 724 579 330 285 606 97,2 2210 Overskott av fastighetsförvalt-

ning: 580 028 735 300 203 724 579-330 285 606 97.2

2211 Överskott av kriminalvärdssty-

relsens fastighetsförvaltning 500 500 [4] U 0 00 2214 Överskott av byggnadsstyrel-

sens verksamhet 379 528 735 000 293 724 579 33i! 285 AVG 072 2215 Överskatt av generaltullstyrel-

sens fastighetsförvaltning U 0 0 0 [UR

2300 Ränteinkomster: 9 511 675 14769 176 13 454 148 14691 980 = 1237.832 92 2310,2520 Räntor på näringslån: 687 882 283331 1 S63414 2 8STISS OP 2NTETL S24 2301 Räntor på lokaliseringslån [88 872 40-000 140-000 130 000 - [0000-74 2313 Ränteinkomster, på statens av-

dikninuslän 207 120 150 160 2) 11 2314 Ränteinkomster på lan till fis-

kerinäringen 8 512 6 NO S 645 | vv) 275 32 2316 Ränteinkomster på vatten-

krafislan 211 168 168 159 -) 54 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 37 28 28 12 -Y9 IN 2318 Ränteinkomster på statens lån

till den mindre skeppsfarten 9 835 S 764 5 000 7 000 1000 —12D5 2519 Ränteinkomster på kräftled-

ningslån 0 0 [Ul N 0 00 2511 Ränisinkomster på skogsväg-

Jan 30 + 36 ån ÖKEN 2322 Räntor på övriga näringslån. .

Kammarkollegiet 187 393 150 000 145 060 135 000 -T0000---—-0,9 2323 Ränor på övriga näringstlån, |

Lanthruksstyrelsen 2304 3 030 2 500 2 630 1301 äl

Prop. 1988/89: 100 Bil. 1.2

198788 1988/89 1988/89 1989/90) Förändring Inkomsttitel 1958/89-1989790)

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2324 Räntor på televerkets statslån 244 865 ' 244 860 261 567 256 001 -$ 566 —-21 2325 Räntor på postverkets statslån 45 210 45 210 48 290 47 260 1030 —21 2326 Räntor på affärverkets FFV:s

statslån 0 36 000 29 000 23 000 6 000 ---20,7 2327 Räntor på statens vattenfalls-

verks statslån 0 2200 000 9220 000 2241-000 1321-000 143,6 2330 Räntor på bostadslån: 6 293.374 7400 490 7300 690 7.000 680 —300 0IN —41 2331 Ränteinkomster på egnahems-

lån | 0 [0 0 0 0.0 2332 Ränteinkomster på lån för bo-

stads byggande 6 292.463 7400 000 7 300 000 7 000 000-300 000 -—4.1 2333 Ränmemkomster på lån för bo-

stads försörjning för mindre be-

medlade barnrika familjer 203 190 190 150 -10 —5.3 2334 Räntor på övriga bostadslån.

Bostadsstyrelsen 707 300 500 500 0 00 2340 Räntor på studiclan: 27 978 9 IHO & 110 7 110 I 000-123 2341 Räntor på statens lån för uni-

versitetsstudier 146 110. 110 0 0 0,0 23542 Ränteinkomster på allmänna |

studietån 27 832 9 000 8 000 7 000 1000 —12,5 2530 Rämor på energisparlån: 343 813 400 000 390 000 350 000 —-40 000 -— 10,3 2351 Räntor på energisparlän 343 813 400 000 390 000 350 000 40000 —- 10.3 25300 Räntor på medel avsatta till pen-

sioner 1 888 5 000 5 000 5 000 00,0 23601 Räntor på medel avsatta till . .

fölkpensionering J 888 5 000 5 000 5 000 0 0,0 2370 Räntor på beredskapslagring: 660 499 800 000 645 239 636 645 8 594 13 2371 Räntor på beredskapslagring

och förrådsanläggningar 660 499 800 000 645 239 636 645 —R 504-13 23&0,2390 Övriga ränteinkomster: 1496 2413-320 245 3 541695 = 3 841 260 299 665 &5 2381 Ränteinkomster på län till per-

sonab inom utrikesförvalt-

ningen m.m. 33 15 10 - 0 --10 2383 Ränteinkomster på statens bo- |

sättnineslån 1 501 1 000 600 300 = 300 — 350,0 2384 Ränteinkomster på lån för |

kommunala markförvärv 213 0 60 0 = 60 2385 Ränteinkomster på lån för stu- :

dentkarlokaler 0 50 100 100 0 0.0 2386 Ränteinkomster på lan för all- :

männa samlingslokaler 12 318 15 000 15 000 15 000 | 0 0.0 2389 Ränteinkomster på lån för in-

venturter i vissa specialbostäder 195 180 180 160 20 111 2391 Ränteinkomster på markför-

värv för jordbrukets rationali-

sering 1 472 2 000 1 800 I 800 0 0.0 2392 Räntor på intressemedel 15 121 25 000 15 000 15 000 0 0,0 2394 Övriga ränteinkomster 132 136 100 000 90 000 70 000 -20 000 —22.2 2395 Räntor på särskilda räkningar i

riksbanken 0 1780 000 1900 000 2200 000 300 000 15,8 2396 Ränteinkomster på det av

byggnadsstyrelsen förvaltade

kapitalet | 1333 252 1397 000 1518 945 1539 000 20 055 1 in

Prop. 1985/S9: 100 Bil. 1.2

1987/88 1988/89 1958/89 198990 Förändring

Inkomsttitel 1988/59- 198000

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2400 Akticutdelning: 626 056 490 000 647 210 640 010 —7 200 —1.1

2522 Avgifter för granskoing av fil-

mer och vidcogram 3 355 3 700 3 700 4 600 300 sl 2523 Avuilfter för särskild prövning

och fyllnadsprövning inom

skolväsendet 1482 1 470 1.500 1 520 20 1,3 2527 Avgifter för stäutskontroll av

knigsmaterielullverkningen 328 I 1 I Qo-00 2528 Avuifter vid bergsstaten 2942 3 020 2 630 2470 —-160 —6.1 2529 Avgilter vid patent- och regist-

reringsväsendet 89 404 83 150 86 070 91 415 35345 6,2 2531 Avufter för registrering i för-

enings m.fl. register 29 201 27 300 32 120 33 700 1580 4,9 2532 Utsökningsavgifter 96 843 93 800 101 600 106 600 5000 4,9 2533 Avgifter vid statens planverk 932 580 0 [U 0 AM 2534 Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon 138 548 150 000 143 150 146 0VO 2850 20

2538 Miljöavpift på bekämpnings-

medel och handelsgödsel 123 913 95 500 153 500 186 500 33 000-25 2539 Täktavgift 11 687 10 500 11 800 11-900 100-08 2541 Avgifter vid tullverket 71 240 96 000 111 000 116 000 5000 45 2542 Patuentavpifter vid tandläkarut-

bildning 8 869 11 600 6 600 6 200 400 —6,! 2543 Skatteutjämningsavpift 3415 400 4143 000 4281-500 4 607 000 525 500-123 2544 Avgifter i ärenden om lokala

kabelsändningar 6 543 8 528 10 258 13 8585 3600 35.1 2545 Närradivavgifter 2 765 2 700 2 590 2 960 70 24 2546 Avgilter vid registreting av fri-

2612 Inkomster vid statens rättskem-

iska laboratorium 14 701 9 380 10 400 10 400 [0 0.0 2019 Inkomster vid riksantikvarie-

ämbetet | 94 300 300 300 0 OM 2624 Inkomster av uppbörd av fel-

parkeringsavgifter 70 522 59 SV0 70 522 70 522 0 OM 2625 Utförsäljning av beredskapsla-

ger 343 426 685 440 400 000 600 000 200 000 30.0

Prop. 1988/59: 100 Bil. 1.2

10N7:88 1Y8N/59 198889 198990 Förändring Inkomsttitel 1988:89-1989;90

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2800 Övriga inkomster av statens

verksamhet 580 345 400 000 400 000 400 000 0 0,0 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 580 345 400 000 400 000 400 000 0 00

3009 Inkomster av försäld egendom: 81 371 42 900 334 400 32 800 -1600 —34,7

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner: 56 822 18 900 6 300 6 300 0 0,0 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 50 602 0 0v0 0 0 0 0,0 3113 Statens järnvägars inkomster av försalda fastigheter och maskiner 12 664 16 000 0 0 0 00 3115 Affärsverket FFY:s inkomster av försälda fastigheter och ma- 4787 0 0 0 0 [SKU skiner 3116 Statens vattenfallsverks inkomster äv försålda fastigheter och maskiner 33 151 0 0 [1] 0 00 3120 Statliga myndigheters inkomster äv försålda byggnader och ma- . skiner: 6 220 & 900 6 300 6.300 0 0,0 3121 Kriminalvårädsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 300 200 300 300 0 00 3122 Värverkets inkomster av försälda byggnader och maskiner 3 089 3 500 3 500 3 500 0 00 2124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 0 0 0 0 0 OM 3125 Bvggnadsstvrelsens inkomster | av försalda byggnader och maskiner 2 831 5 000 2500 2 500 0 00

3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 3 762 2 000 1 100 1 000 -100 —9,1 3211 Övriga inkomster av markfötr- | säljning 3 762 2 000 1 100 1 000 -100 9.1

3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 20 787 22 000 27 000 25 500 -1 500 —5,6

3311 Inkomster av statens aruvegendom 20 787 22 000 21 000 21 000 0 00 3312 Övriga inkomster av försäld 0 [UU 6 000 4 500 1 500 —-25,0 egendom 5 940 235 5130 776 5 346 869 6 051 466 704 597 13,2 4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 887 429 321 662 431 529 348 123 —83 406 --19,3 4110 Återbetalning av industrilån: 419 807 120 000 200 000 160 000 = 40 000 ---20.0 4lil Återbetalning av lokaliseringslan 419 807 120 000 200 000 160 N00 40 000---20,0 32 454 13.937 37.390 35 094 4 1,9 4120 Aerhetalning uv jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens avdikninaslan 689 200 500 350 150 -30.0 4123 Återbetalning av fån till fiskeri- | näringen 31 765 13 737 36 90 37 744 So 23

Prop. 1988/89: 100

Bil. 1.2

1987/88 1988/89 1988/59 1989/90 Förändring Inkomsttitel 1O8B/80-1989700

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

4130 Återbetalning av övriga nä-

ringslån: 435 168 187 725 194-139 150 029 44 LO --22,7 4131 Återbetalning av vattenkralts-

lån 330) 254 254 2605 1 4,3 4132 Äterbetalning av luftfartslån 179 188 188 197 9 48 4133 Återbetalning av statens län till

den mindre skeppsfarten 30 002 15 301 20 000 15 000 -5 000 —25,0 4134 Återbetalning av kraftlednings- |

lån 0 0 0 0 0 00 4135 Återbetalning av skogsväglån 67 82 67 67 0 00 4136 Återbetalning av övriga nä-

ringslån, Kammarkollegiet 231 010 120 000 120 000 121 000 1600 08 4137 AÄterbetalning av övriga nä-

ringslän. Lantbruksstyrelsen 1 585 1 200 1.550 1 500 -50 -32 4138 Återbetalning av tidigare infri-.

ade statliga garantier 171 995 50 00. 52 080 12 000 40 080 -—- 77,0

4200 Återbetalning av bostadslån

m.m.: 2496 705 3 000 614 2 826 314 3 501 300 674 986 23,9 4211 Återbetalning av lån till egna-

hem 0 14 134 [4] 1 4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbygpande 2495 769 3 000 000 2825 000 3 500 000 675 000 23,9 4213 Återbetalning av län för bo-

stadsförsörjningen för mindre

bemedlade barnrika familjer 936 600 800 800 0 00 4214 Aterbetalning av övriga bo- :

stadslån, Bostdsstyrelsen [0 0 300 500 vu HO 3300 Återbetalning av studielån: 1817 371 1387 180 1630 150 1759 150 129 000 7,9 4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier 109 180 150 150 0 00 4312 Återbetalning av allmänna stu-

dielän | 10 833 10 000 10 000 2 000 - 1000 —- 100 4313 Återbetalning av studiemedel 1 506 429 1377 000 1 620 000 1 750 000 150 O00 Si

4400 Återbetalning av energisparlån: 265 723 300 000 310 000 300 000 -10 000 —3,2 4411 Äterbetalning av energisparlån 265 723 300 000 310 000 300 000 10 000 -—3,2

4500 Återbetalning av övriga lån: 473 007 121 320 138 876 142 893 -5 983 —-4,0 4511 Återbetalning av lån till perso-

nal inom utrikesförvaltningen m.m. 497 150 56 0 —56

4513 Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv 3 778 0 1 800 0 -1 800 4514 Återbetalning av lån för stu-

dentkärlokaler 115 170 150 150 00 4515 Återbetalning av lån för all-

männa samlingslokaler 5 647 6 000 6 000 6 000 [0] 0.0 4516 Återbetalning av utgivna start-

lån och bidrag 15.333 15 000 15 000 15 000 0 OM 4517 Aterbetalning från Portugal-

fonden 28 731 [U 20 000 20 000 0 00 4519 Återbetalning av statens bo-

sättningslån 5332 5 000 4 000 1 000 3 000 --75.0 4521 Återbetalning av län för inven-

tarier I vissa specialbostäder 826 2 000 1 6000 1 000 0 00

Prop. 1988/89: 100 Bil. 1.2

198788 19858/89 1988/89 1989/90) Förändring Inkomstunel 1Y8B/89-1989790)

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

4525 Återbetalning av lan för

svenska FN-styrkor 46 788 45 000 52 870 59 743 6873 13.0 4526 Aterbetalning av övriga lån 362 940 48 000 48 000 40 000 -8 000 —16,7 5000 Kalkylmässiga inkomster: 4 756 113 2 666 708 1995 200 2978 410 983 210 49,3

5100 Avskrivningar och amortering-

ar: | 3 873 444 2000 308 1 124.835 2128 045 1003 210 89,2 SHO Allärsverkens avskrivningar

och amorteringar: 2 759 806 1027 000 176 400 1075 900 899 500 509,9 5113 Statens järnvägars avskrivning-

är 73 290 27 000 27 000 0 —27 000 5115 Atfärsverket FFV:s amorte-

ringar 147 982 0 49 400 49 400 0 00 5116 Statens vattenfailsverks amor-

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader 108 972 123 500 118 000 122 000 4000 3,4 5140 Övriga avskrivningar: : 404 017 535 508 5I1 035 598 145 87 110 17.0 5141 Vägverkets avskrivningar 130 128 198 300 200 300 210 500 10 200 SA 5143 Avskrivningar på ADB-utrust-

ning. 219 005 280 000 256 950 334 550 77.600 30,2 5144 Avskrivningar på förrädsan- . |

läggningar för ekonomiskt för-

svar 54 884 57 208 53 785 53 095 -690 1,3 5200 Statliga pensionsavgifter, netto: 825 304 613 000 813 000 793 000 —20 000 —2,5 5211 Statliga pensionsavgifter, netto 825 304 613 VOO 813 000 793 000 -20 000 —2,5 5300 Statliga avgifter: — . 57 365 53 400 57 365 57 365 0 0,0 5311 Avgifter för företagshälsovärd 57 365 53 400 57 365 57 365 0 0,0 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 332 551 906 347 091 712 364 565 340 376 394 265 11 828925 3,2

gotab Stockholm 1989

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella

utvecklingen, m.m.

Bil. 1.3

HLSLAV $99 IrE SOV fYc BLI 00-6861 FLISLOJ LryG6 VIS TOS v0c8 008 tr

611 BSI SST BE rit TLE LU = — UT of NSLILLOV FIL Cc6C let IY6 6L1 OSÄNNOT Suuyer OIETTIOE FLTASE BYN SOT D0C £56 SIG TH LET vrl ST ÅN AF 01 + — + LLLOT O9 SER Ge 901 FRF — ANÄRNOT TOO LIS LYS OSV 008 Str Wåpny FOI FIT tll Ul -SIR1G LFE ES UTE 9—- + — + FOLISTL-- — YLISLOV rr 859 ct Ych PTLE TSS 699 USS LIIF NN/LSAT

re L6 LO TEE 9ET OK

+ — -

SLPLAV O6F LB Fl6 fll 69 0 T9I SOL IVT VGG

TL ER TS 01- NTE SEE TY SI-

+tlr FORE PLXLEV 68519 I88OL NCOO0L 6€6 660 106 IFT 708

SLT ITE TI 9r- — — CO

YLÄTCLOV CISPS 8BILV9 s6k19 Yr S079 965 IT FELT OFfS SY/FNOl INTO

097 6TE B9-" —- —

OF8IS ÅOF OLSSS tl LY9E SE VOL CLAILOT TSÄSOT SI SIT CRS

SS TZT ROT LT LL- = — OFOSPN oo ORTIGI OLS IEN ENTS6I TLAOLGT Lt9 GIT YSYNF Ft TE9ZT 665

LLT LAT Sr SF 98-

or - I OF 4 OLZAYGTL rOrOr öJITTTT VtOTtF Stl LIBE FIL vÖr of XC0U UJIRSPRNn TSISOT IT 06/6861-—89/L961 LIV SET Yrc 89- "ORDU + — - — BY/NYGT 9ET9E RR TR oc BOT LRT BET YSÅ oSSto ISA IN/ONOL I0j CAOUIgQsSYISIn

BE SE EST SIT fiT 6S— dey

+ — FNSO BUIPINA NY/LVHI OIP€E LP O61 As IEOT SÅP LIPINI r86 iv OS6LOT Iof

9 9 TEI TRI PT 6Ot- OPURWWO + — + HYOGSBTJSUR (uonsodstp (uOMSodsip sUBJIpNgsJe)s -SBR]SUR

FUIUYNIQIOJ (peusdsAgddn JONPIY JOUpPaIY AR I IRUYRIIG

peysunu AR peysunu BL BUNPURIOJ SUNPURIVA 13)StUORUJ J3ISWORUJ I NY UU 2) Sesuy PEIOY 108) FrjSuUv PÖJOY IPL oples opIes YUJ = TURI = = = —) +) —) N — > |

I Riksdagen 1988:89. I saml. Nr 100

oss ALS (troll 07 699 (ST OItEeL TLS SLE 6616 It9 sef0r UOIPES tOLOFP t8L tc6 c0L 420

Prop. 1988/89: 100

TE HH ör 9EE SS I TOI 09 6 c C 23312 Bil. 1.3

oo ys

ZNYSAI SOT OTTO DOP 190 LIT NL COOL s60) PSN SSO LENE öst CIR IST TO Scot Erp EIYJNPUI

OTE DA EST vf SEE TS cI ERT TS Ir EO OS 0 S

— 660 NÅS VIS tI0 106 GYL eSTUY YTs GCI LITLL DILL ocol 60899 IST Les 989 För 430

SÅLT NY FULT CT ITE FL Ol 9CL FS tft AF cl F eIYd4p

965097 SIT LOL INF LET 299 TfTUY scr ILS YC 600 ct ORFETSL 90CORP SLA €So so9

UPTäU

SÅ UFT NE G6TE TIL II BIL O9 LS Tf tl SI EL

oo

UITUIUJIPI0]

SIT SLÖ ÄTY tur SI9T NB Y9YLYS Lil SORG ARE TY T9lLE OZREV9 octF src OC 060

ITT ES FET tr BOT OL tl TSE XY TS OR cl L FL

O8TIG6L ONT 019 OSS O8B8LLT NSP FOIS Oré OCK OSCAS OVE MS VVCSE OSO UFA Olr OIL

"P'[q

911 TY SY TS CI SFR LP Or FE 6

JONER

TNISOL OCK DRA OSE 09900 O91 OCN 0600 Ce OLY VOL OCT METE UCLLC OP 097 Oct SOT

e32G

LIT SE TOR SET NY TI FEL SS SF 61 L I .

'SUOf8

INOSOT OT OCK OO OL OPrTSIT V91-98 VYL Ho0f OEEOCK NOS 008 OfU8T ULL Ort 09c Och URBBFL

SST YE S6 OT ST 01 6F IT EC RI UIFWUfSpur 5 8BY/LSHT O6fTEl NH MO N6S OLCKTRI OS OFTEF 09 DOP OSSE OA VISFL D0£ ORL [03 OSL 0198

YE NL YI TS 6 TOL IF FT CI I : TI

LYStWOUOYFIJ -RL/LLOE

BLÄNLOT 099 OY 09 0cY Of NK DON 008 UOF9 OtY9 Org OUT 0088 ORAL OS6 Or VIT8B

GIT TE TLL FI BST LF SE N 6 YE TE

BUPFIIAIN BI

OT OCK UCTOL OlPc 067 NEO DOP OFS US6 NIE OST OLE Uch Ors OST - v9ER

UIp

TIN OC LET Pr TE NS 8L CE SC RI 9 9

BYStOUOYaIjrRar AR FUMpPURIO]

RIJASUPUIJ

184 ROS "HeYSnY SUJJdBPNGSILIS ösnud P3IOI ISURIJ) [8/0861

: JOpurT Japurj "INXO ULOTYJASSBULNJESIO]J opurdojp SYLURSYIIA JOUR TU [HN 1ANEYS 1NSWOYUI TSUNEUHION FJISAJLOJEINTPA 430 IRFUNDIOJSUPIL J0JUBIPINYSSIPIS 1302NS IPFuLIISIAUJ WOW won JR "W'O'JF IP3UNILIJSUPL VONUWNSDON IPINYNSSIETS T[BYSNY JJUONNESUEN

1JISWORUJ 1OJUTA 101uUF4 'T i EYYOItpUuj ERNAO (131pary PIA PEJUFA NWUUY BELAO BIS EIUAO INGEL TEL HL hYyN Te]

ev

Prop. 1988/89: 100 Bil. 1.3

cISS st0L GLO cNS YDD S9r Filt Och Y9cY 6€5 ost 609 SSEIl tÖS t06 ts törs core Y9cLl+t Ye OS tl6l 08 Ös8c- Pujfej 101UB1 -104 -SIP]S -INYS fl uap 8 ET Yc cs Oc 19 19 Se I 1 LF ed + + + + + +t + + -

t09 F 398 t t c I I l I 0 0 8B6S+F -009- OfO8+F SY98+ or I 1 - or o- > > -AO pöl ue - —- -—-

— 9905 t0c 98 SUN TeL Sts Lcr Lr6 LIV Sr AST fc 1apurepn PLBPR OY flUto+ 6CTLIF 9luri+ PHIESI+ TS 0cc OcK ILS OLLL 9e1 -eiddfy I BUU II FI or CY 18 TOT BET ck SO OM BI+ IC+ 9€+ 8l—- 81-

Ft + +

stt StCI O9f osto CIRE Lr6 TON OLTOCT FPLYL trå Sl9 for SIC OLCOCI- SICEl+ -NEYS IP[XPA -WPY -4PW FE 0-7 OT+ to St- II+ cl- EI+F tr Fr -

— — — - - = 7 - - OIL 008 000 OTTAR 099 NOS - 7 OIL 060 OMC I8LL Ifpl O9111- -SIPIGS: -pInys JPIXRA SS 9 IN OC SST ST + - +

-SUPWIY aopuejeds - - - - - = 7 tst - - = - 7 - - rSET SSI 566 CPL Oc

I 6 SI OT+ I+ + + +

— "WW -nynsuisies yo soy elr 89 Lott SL8r YLE 990 FIS 60 Y8t t66 VOR SöR Scs or! 000 OIL Bör 069 BOrl Syr fr c6E sc ör sauon IIpuoj urT c 9 £ fl SI tl 01 8 8 1 IT I tr ft —- + + + + + + —- - - +

— O0lcsS ror fOS of rest LYL FSö LFL 998 esY9 C9C FrO 001 FCI OI0T Stel SC6F Ocpr LIES foUcC HIS FBI O88f LST -P3g0 ”uruw -1ed8 -SUON 9 8 Ol BI Fc OC. Ito Ir St Fr uep + + + + + + + ts + —- + - 88/£861-LL/9L61 — — — — €LlL ts sIl9 CIS £9ct tyTtl ttt BCE Oct 0cÉ NE ot lei OCD c9 01 OSCI 06 - 8 - TI -UIQlOJ or -SJPIS -pinys Jäspp TC c T + - + - - - = = =

— — — -IMWUdIJ UPSUON O0E (COR! OST 006 Sct Ste scT0 OS) Yrc rön 009 009 SIST NBT OSOr OSLE SET 000 OMC SCO8 VTT BFLOIF för 0001 -e34qo TI 91 61 IC te Y9c re or Sv €£$ TS c++ INBRåPNG + + + + + + + + - —-

— - or - 000 - - - = = = - 009 009 009-79 009. 00€ or or or - 00 000 0066 -e84g90 2duon

ZE AC SÅ Lf+ SCT 9I+ AB 88 + JANIS — LSO 888 STO st SÅR LFD ter NIT SSP 668 Yr BEG teer IS Stl 098 t6r 691 Y8cle+ SlOcl- OPP OSS 568 LOST Spurdoj ARIRG -HUPY -eR4]g90 PIA T TY 68 SO LIN OLLI IOC ORT TOT t6l FRL HYL Ol oc+ OL 6 TS+ TI+ L o + + + + — — - UIPINYSSIEIS — STO BFT ICTY OSS LOS SR TOD 08809+ SILV 69 THESL+ ECB YSf StCEI LOI uap]nys -S1P3S CN SOT 6t1 c6l TST 6It Lör csr OSS 96C 609 LOS EL TC rt+ ES L8-+ OL YC+

+ + + - CIN | 124e1döpng 234R18pNg IP1O8png — — — — — — — "€ AR LLI9LAL BLILLOI 6LINLOI O8/6L6T SN/FROI YS/SKO0 LI/YRAI SK/LSOI JUupur LLYLOI SLILLOI OL/SLOI ON/6LOI 1T8/086I TCB/IBGI YN/CROI PR/ENGI SB/FROI IPALL TW) 23pun 1300]s 104 PIA I

on

gotab Stockholm 1988

Innehållsförteckning

Innehåll

Finansplanen 1 Den ekonomisk-politiska strategin —.sssssssssssessrses es er rea 2 Deninternationella eKONOMIN «..sossersrerssrer serier et esse sees 3 Sveriges ekONOIML. ..ssssesesersererrerrerr ere ers ers ser se rss 4 Den ekonomiska politiken «...ssosssssssssserrese ser s ere orsa 20 5 Budgetpolitiken..s.sssesseeesseereerreres ters rer ters rr rt st 34

Statsbudgeten och Särskilda frågor

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1989

jake] ev

a |

Gemensamma frågor | Bil. 2

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1988

Föredragande: statsrådet Johansson (inledningen samt punkterna 1-4

och 6— 14),

statsrådet Engström (punkt 5)

Anmälan till budgetpropositionen 1989

Inledning

Arbetet med att förnya den offentliga sektorn fortsätter i enlighet med verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226). oo

Bl.a. har regeringen utfärdat nya instruktioner för sina samtliga ca 300 myndigheter för att åstadkomma en mera målstyrd verksamhet i kombination med en skyldighet att följa upp effekterna av verksamheten.

Samtidigt med denna förnyelse av myndigheternas arbete fortsätter arbetet med att reformera den statliga budgetprocessen. Även i det arbetet, som också är en följd av verksledningsbeslutet, gäller det att nå en mera målinriktad och uppföljningsinriktad verksamhet. Bl.a. genom en ändrad utformning av statsbudgeten bör både riksdagen och regeringen kunna ges bättre möjligheter att rikta sin uppmärksamhet mot de större och övergripande frågorna och kunna överlåta detaljstyrningen på de underlydande myndigheterna m.fl.

Det är mot den bakgrunden som här skall tas upp en n del åtgärder som har betydelse i förnyelsearbetet och som rör flera huvudtitlar.

Under punkterna 1— 4 behandlar jag sålunda regelförenkling och delegering, den nordiska utbytestjänstgöringen, de statliga förnyelsefonderna samt statens generella redovisningssystem.

Under punkten :5 redogör statsrådet Engström för den statliga lokalförsörjningen.

Under punkt 6 redogör jag för lönenivån i anslagsberäkningarna. Under punkterna 7— 10 tar jag upp en del särskilda statliga personalfrå-

I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 100. Bilaga 2

gor m.m. De rör förenkling av statens tjänstesystem, de statsanställdas medbestämmande vid beredningen av regeringsärenden, personalföreträ- = Bil. 2 dare i länsstyrelsernas styrelser och i polisstyrelserna samt samordning av den centrala arbetsgivarfunktionen i statsförvaltningen. |

Under punkten 11 redovisar jag arbetet med att ta fram förslag till en ny löncestatistik som underlag i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. |

I punkterna 12 och 1/3 behandlar jag datafrågor och, slutligen, i punkt 14 den offentliga sektorns informationsverksamhet.

1¶Regelförenkling och delegering

I de tre senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksdagen redogörelser för arbetet med att begränsa och förenkla reglerna i samhället och att delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden som prövas av regeringen (prop. 1985/86:100 bil.2, p.1l, KU 22, rskr. 191: prop. 1986/87:100 bil. 2, p.1, KU 29, rskr. 226; prop. 1987/88:100 bil.2, p. 1,

1988/89: KU 7, rskr. 14).

Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsberedningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en sammanställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den förra redogörelsen. Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. 1.

1.1¶Regelförenklingsarbetet under år 1988

Redogörelsen i bilaga 2.1 illustrerar att regelförenklingsarbetet bedrivs på bred front och på alla nivåer i regelgivningen. Förenklingskraven är sålunda numera väl rotade 1 det löpande författningsarbetet i regeringskansliet och hos myndigheterna under regeringen.

Samtidigt intensifieras ansträngningarna att begränsa och förenkla de regler som kommunerna och landstingen svarar för.

Parterna på avtalsreglerade delar av den offentliga sektorn arbetar också särskilt med att begränsa och förenkla bestämmelserna i avtalen.

Vissa krav på myndigheternas regelgivning som måste uppfyllas för att regelsystemet skall bli så enkelt och ändamålsenligt som möjligt har: skrivits in i verksförordningen (1987:1100) och i begränsningstörordningen (1987:1347).

Det gäller krav på att — reglers kostnadsmässiga och andra konsekvenser blir ordentligt utredda

innan reglerna beslutas, | — föreskrifter beslutas bara då det är den mest ändamålsenliga åtgärden, — föreskrifter utformas så att de blir enkla, klara och lätta att överblicka, — regler förtecknas, — tillämpningen av regler följs upp och utvärderas fortlöpande.

" Verksförordningens krav tillämpas på myndigheter under regeringen i ho

den omfattning som regeringen föreskriver i myndighetens instruktion. — Prop. 1988/89:100. Under år 1988 har — som jag redan inledningsvis har antytt — dessa myn- = Bil. 2 digheter fått nya, enklare och enhetligare instruktioner. I de nya instruktionerna har regeringen med få undantag föreskrivit att verksförordningens krav i fråga om regelgivningen skall tillämpas på myndigheterna. De senaste

instruktionerna träder i kraft den 1 januari 1989.

Begränsningsförordningens krav gäller alla myndigheter under regeringen. Förordningen:trädde i kraft den 1 mars 1988.

För att säkerställa att kraven i verksförordningen och i begränsningsförordningen får ett snabbt och brett genomslag har regeringen uppdragit åt " statens institut för personalutveckling (SIPU) och riksrevisionsverket (RRV) att genomföra en omfattande informations- och utbildningskampanj bland myndigheterna och i regeringskansliet. RRV har även med stöd av ett bemyndigande i begränsningsförordningen beslutat verkställighetsföreskrifter till denna för att underlätta det praktiska arbetet med konsckvensanalyser hos myndigheterna.

Ett annat väsentligt bidrag till förenklingsarbetet under år 1988 är normgruppens (1 1983:H) arbete med regler som riktar sig till näringslivet. Bl.a. har normgruppen under hösten 1988 arrangerat ett seminarium med representanter för näringslivet, forskningen, myndigheterna och regeringskansliet. Vid seminariet diskuterades hur s.k. ramlagstiftning kan följas upp och kontrolleras. I enlighet med vad som förutskickades i budgetpropositionen 1988 fungerar normgruppen inte längre som en särskild organisatorisk enhet. De aspekter på regelgivningen gentemot näringslivet som normgruppens uppdrag omfattat bevakas i stället under statssekreterarens ledning inom ramen för industridepartementets linjeorganisation. Norm- + ' gruppssekretariatet har integrerats med denna. Avsikten är att den verksamhet som består i fortlöpande kontakter med näringslivet, seminarier m. m. skall fortsätta. . . | |

Till de mera markanta inslagen i årets förenklingsarbete hör också regeringens beslut den 24 mars 1988 att med verkan inom ett eller två år . upphäva omkring 1 500 av de sjötrafikregler m. m. som länsstyrelserna har utfärdat. .

Den ökade användningen av datatekniken ger i dag möjligheter till en helt annan och bättre överblick och kontroll över regelgivningen. Statsrådsberedningens och justitiedepartementets databascerade SFS-register är, sedan uppbyggnaden av dem nu har avslutats, ett bra hjälpmedel i författningsarbetet i regeringskansliet genom den snabba, aktuella och omfattande information om innchållet i lagar och förordningar som. de ger. Också flera myndigheter och kommuner arbetar i dag med datorstöd i sin regelgivning.

Jag skall nu redogöra översiktligt för den senaste tidens arbete med att begränsa och förenkla framför allt det statliga regelbeståndet men också det kommunala regelbeståndet och beståndet av avtalsregler.

1.1.1 Detstatliga regelbeståndet Prop. 1988/89: 100

Bil. 2

Arbetet fortsätter med att följa upp hur regler fördelar sig på olika nivåer i regelgivningen (lagar. förordningar och myndighetsregler). Det gäller också att ytterligare klarlägga sambanden mellan reglerna på de olika nivåerna. Som ett led i det arbetet har statsrådsberedningen med hjälp av datateknik upprättat ett register över sådana normgivningsbemyndiganden som riksdagen har lämnat regeringen. Registret hålls aktuellt genom revisioner halvårsvis. Varje ny version överlämnas till konstitutionsutskottet fr KU 1987/88:40 s. 10. 131). :

Det bör också i det sammanhanget nämnas att statsrådsberedningen fr.o.m. år 1988 för ett manuellt register över de författningsbestämmelser som regeringen beslutar med stöd av riksdagens normgivningsbemyndiganden i lag.

Lagar och förordningar Siffermaterial om antalet lagar och förordningar under de senaste decennierna har nu kompletterats med 1988 års nytillkomna grundförfattningar samtidigt som äldre, under år 1988 upphävda författningar har strukits ur materialet. Siffrorna för år 1988 baserar sig liksom tidigare år på uppgifter hämtade ur registren i RÄTTSDATA över de författningar som ingår i Svensk författningssamling (SFS).

Resultatet kan sammanfattas i följande tabell och diagram över antalet författningar.

1970 den 31 december 4665 1980 den 31 december 3979 1971” 4719 1981” : 4016 1972” 4569 1982” 3810 1973” : 3690 1983”: | 3790 1974” 3657 1984” 3816 1975” 3710 1985” 3858 . 1976” 3811 1986” 3880 . 1977.” | 3808 1987” 3722 1978" | 3850 1988 den I december 3612 1979” 3951

ANTAL UNDER PERIODEN 1970-1988

Bil. 2

4000

a

3000 /

a: UTTUTTTTTT A TTT RE TÄT SENS TTTT :RSN:N:SN: TTTETTTTT ÅR

70' 71 72 73 74 75 76 77 7B 79 BO BI A2 83 34 85 86 87 BB

Författningar ZZA forurdningar 1988 | od Lagar 128B

1970-1987

Detta bestånd kan med hjälp av registren i RÄTTSDATA delas upp på lagar och förordningar.

I år har det blivit möjligt att använda en annan sökteknik än den som tidigare har legat till grund för redovisade uppgifter om antal lagar respektive förordningar. Den tidigare redovisningen har byggt på en sökprofil som medfört att antalet lagar blivit för högt och antalet förordningar i motsvarande mån för lågt, nämligen på notsystemet i SFS. Den har därför inte kunnat göra skillnad på lagar i egentlig mening och sådana förordningar vars ingress i SFS är försedd med en sådan not som avser en jämförelse med ett riksdagsbeslut, dvs. förordningar som rör en fråga som prövats av riksdagen i sak. Nu kan ”lag” också här definieras till att avse enbart sådana föreskrifter som bedömts vara lagar i regeringsformens mening.

Med denna begränsning blir fördelningen av 1988 års gällande författningsbestånd i SFS ca I 200 lagar och ca 2 500 förordningar.

Författningsbeståndet har fortsatt att minska, låt vara sakta. Minskningen uppgår för tiden den 1 december 1987 — den I december 1988 till 51 författningar.

Den fortgående minskningen måste åtminstone delvis ses som ett resultat av det arbete som under senare år bedrivits inom regeringskansliet i syfte att förenkla och minska och på annat sätt begränsa antalet statliga regleringar. |

Ett till synes motsägelsefullt mått på moderniseringsarbetet inom för- " fattningsområdet är att det under år 1988 har kungjorts ovanligt många författningar i SFS, nämligen 1107 titlar t. o. m. den 1 december 1988. Av dem utgörs 299 av nya grundförfattningar eller med andra ord författningar som helt ersätter äldre. motsvarigheter. En tung post är där att som nämnts nästan alla instruktioner för statliga myndigheter har ersatts med

"nya, modernare i anslutning till verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, — Prop. 1988/89:100 KU 29, rskr. 226) och verksförordningen (1987:1100). Bil. 2

Antalet upphävda grundförfattningar under år 1988 utgör 381, en siffra som bara överträffas av siffrorna för år 1973 (1 129) och år 1982 (445).

Fördelningen på de olika departementen av SFS-författningarna per den

I december 1988 är följande.

Departement Antal författningar i SFS

justitiedepartementet. 725

" utrikesdepartementet 120 försvarsdepartementet 144 socialdepartementet 309 kommunikationsdepartementet 247 :

finansdepartementet 833 " utbildningsdepartementet 256

miljö- och energidepartementet = 111 myndighetsförfattningar 74

Summa 3612

I tabellen beaktas inte den nya ärendefördelning mellan departementen som gäller från årsskiftet :1988-1989.

En viktig del av arbetet med att kartlägga och förenkla lagar och förordningar är också att ha tillgång till författningarna i löptext i ett databaserat register. Det s.k. fulltextregistret över SFS-författningar har nu förts i tio års tid. Under senare år har arbetet med ”Operation Överföring” bedrivits inom regeringskansliet under statsrådsberedningens och justitiedepartementets ledning. Arbetet har bestått i att föra in även äldre gällande författningar i registret så att detta kommer att omfatta alla gällande författningar. Arbetet är nu så gott som slutfört. Det återstår bara ca 160 författningar som inte har skrivits in. Därav är ca 40 myndighetsförfattningar. Till de återstående hör vidare en del kyrkliga författningar och ' författningar på ägofredsområdet som inte heller har skrivits in beroende på att de för närvarande ses över.

AMyndighetsregler Varje höst tar departementen emot regelförteckningar tillsammans med myndigheternas anslagsframställningar. Myndigheterna är sedan år 1986 skyldiga att lämna sådana förteckningar enligt 18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725). I förteckningarna redovisades den 1 september 1988 myndigheternas regler (föreskrifter eller allmänna råd) under sam- manlagt 16900 rubriker (titlar). Det innebär en minskning med 3600 rubriker från 20 500 rubriker den I september 1987. - |

Antalet regelrubriker per departementsområde är ungefär följande. | "6

Summa 16900

Uppgifterna i tabellen är alltjämt ”avrundade”. något osäkra och dessutom behäftade med en del skevheter (jfr prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 7).

Den redovisade minskningen av antalet myndighetsregler jämfört med förra året, då ca 20000 titlar redovisades, torde bara till en del bero på en verklig minskning av beståndet. Den torde i stället främst kunna förklaras på följande sätt. För justitie- och utrikesdepartementen kan noteras att en något ändrad metod för att räkna antalet regler har lett till en minskning med sammantaget omkring 500 regelrubriker för dessa departement. För finansdepartementets myndigheter uppgår minskningen också till omkring 500 regelrubriker. Denna minskning kan till en del bero på att uppgifter om antalet regler i år saknas för vissa områden. Den ökning i regelmängden som jordbruksdepartementet redovisar beror förmodligen på att även allmänna råd nu ingår i redovisningen. För industridepartementets vidkommande har en mera noggrann inventering av antalet regler lett till att ytterligare 100 regelrubriker nu redovisas. Minskningen i regelmängden kan inom civildepartementets område delvis förklaras med att domkapitlen och stiftshnämnderna upphör som anslagsfinansicrade myndigheter och därför i år inte har lämnat in vare sig anslagsframställningar eller regelförteckningar till regeringen. Dessutom har länsstyrelserna strukit ca 700 felaktigt förtecknade titlar, som varken avsett föreskrifter eller allmänna råd.

1.1.2 Kommunernas föreskrifter Också på det kommunala området är regelförenkling givetvis en allt mer angelägen uppgift. Den kommunala regelgivningen är omfattande. Det gäller inte minst regler som riktar sig till allmänheten.

En stor och betydelsefull grupp av regler är exempelvis de /okala trafikföreskrifter som kommunerna beslutar. En översikt över de bestämmelser i vägtrafikkungörelsen (1972:603) och terrängtrafikkungörelsen (1972:594) som styr den delen av kommunernas regelgivning har lämnats av stat-kom- 7

ställning om innehållet i de föreskrifter som kommunerna får besluta. Bil. 2 |

För att det skall bli lättare att överblicka de lokala trafikföreskrifterna ställs det i vägtrafikkungörelsen upp ett krav på att föreskrifterna skall tas in i en särskild liggare. Varje kommun skall föra en sådan liggare. Från och med år 1988 gäller skärpta krav på hur liggaren skall vara utformad.

Trafiksäkerhetsverket lämnar kommunerna råd och upplysningar i deras arbete med trafikföreskrifterna och liggarna. Det sker bl.a. genom att verket ger ut handboken ”Regler om vägmärken och trafik” och genom att verket medverkar. vid de kurser som Svenska kommunförbundet ordnar för förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna. Verket försöker också följa upp resultatet av sitt och kommunernas arbete på området genom att studera de utdrag ur trafikliggarna som kommunerna är skyldiga att fortlöpande lämna till verket. .

Andra regler av stor betydelse för medborgarna är de kommunala ordningsföreskrifterna. I justitiedepartementet bereds för närvarande ordningsstadgeutredningens förslag (SOU 1985:24) om att dessa föreskrifter skall bli föremål för en genomgripande översyn med hjälp av den s.k. solnedgångstekniken. Förslaget aktualiserar frågan vilken hjälp i form av t.ex. utbildning och vägledning som kommunerna behöver för att deras regelförenklingsarbete på detta och andra områden skall bli framgångsrikt.

Som exempel på andra områden där kommunerna beslutar föreskrifter som riktar sig till enskilda kan nämnas miljö- och hälsoskyddet, renhållningen och räddningstjänsten. En fråga som i första hand kommunerna själva kan ha anledning att uppmärksamma är om det i dessa föreskrifter finns fel och brister liknande dem som kommit fram vid ordningsstadgeutredningens undersökningar av de kommunala ordningsföreskrifterna.

Kommunerna utfärdar också föreskrifter om avgifter på många olika områden. En förteckning över flertalet av dessa avgiftsområden finns i stat-kommunberedningens nyssnämnda betänkande (Ds C 1984:6 s. 21—

23). |

Min företrädare framhöll i budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 9) att det finns starka skäl för en vidgad samverkan och ett erfarenhetsutbyte mellan stat och kommun när det gäller regelförenkling. Vidare uttalade han att diskussioner borde inledas med de båda kommunförbunden om hur detta samarbete skall bedrivas för att det samlade regelförenklingsarbetet till allmänhetens gagn skall bli så effektivt som möjligt.

Också i prop. 1988/89:1 s. 20 om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket behandlas frågan om förenkling av kommunernas regler. Där sägs bl. a. att stat-kommunberedningen inom frikommunförsökets ram bör ta initiativ till ett samarbete med kommuner och landsting om regelförenkling. | .

Ett sådant samarbete har nu inletts. Det gäller i första hand praktiska och juridisk-tekniska frågor, t.ex. frågan hur andra kommunala regler än "trafikregler bör publiceras och registreras för att man skall kunna överblicka vilka regler som gäller och få en säker grund att bygga på för arbetet med att göra reglerna färre och bättre.

1.1.3 Det avtalsreglerade området Prop. 1988/89: 100

Bil. 2 |

Större delen av anställningsvillkoren för de statligt anställda m. fl. — i dag inemot 600 000 arbetstagare — regleras i avtal mellan statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas tre huvudorganisätioner. De allmänna strävandena mot färre och enklare regler gäller även det avtalsreglerade området. Det pågår därför ett arbete i syfte att begränsa och förenkla avtalen. |

Således träffades 1 1988 års avtalsrörelse överenskommelser om vissa regelförändringar, som syftar till en enklare administrativ handläggning av de avtalsreglerade frågorna hos myndigheterna.

Den 1 november 1988 minskades antalet tjänstetyper från fem (ordinarie, extra ordinarie och extra tjänst, göromålsförordnande samt arvodestjänst) till två (lönetjänst och arvodestjänst), samtidigt som möjligheterna till tjänsteförening begränsades starkt (jfr min redovisning under p.7 i denna bilaga). |

Den 1 juli 1989 avskaffas vidare arbetsgivarinträdet när det gäller föräldrapenning. Det väntas förenkla löneadministrationen vid föräldraledigheter. Reglerna om sparande av semester förenklas fr. o. m. år 1989.

Även i övrigt har genom avtal under år 1988 avtalsregler ändrats. vilket kommer att medföra en förenklad handläggning hos myndigheterna.

I den gångna avtalsrörelsen enades parterna också om att se över flera olika avtalskomplex för att åstadkomma förenklingar. Frågor om regelförenkling kommer sålunda även i fortsättningen att ha hög prioritet hos de

avtalslutande parterna. |

Också på det avtalsreglerade området tas datatekniken till hjälp i förenklingsarbetet. I första hand har det där gällt att registrera avtalsreglerna i databaser för att kunna bättre överblicka dem och snabbare ha tillgång till dem. I budgetpropositionen 1988 (bil. 2 p. I s. 9) redovisade min företrädare de olika tidpunkterna för basernas driftstart. :

Utöver den databas som var i drift vid förra redovisningstillfället —

SAV I med avtalstexter i senaste lydelser från SAV:s avtalstryck, cirkulär i cirkulärserie A, Aff, Civ och Fö samt s.k. A4-avtal — har den 14 mars 1988 ytterligare en databas, SAV2, tagits i bruk. Denna databas innehåller SAV:s föreskrifter till avtalen, allmänna råd och SAV:s författningssamling (SAVFS) i fulltext. Dessutom finns där ett register över serien ”SAV informerar” samt innehållet i SAV:s årligen utkommande böcker Författningar om statligt reglerade tjänster (FST) och Föreskrifter om statlig tjänstepensionering (FSP).

Ytterligare två databaser planeras. Den ena — SAV3 — beräknas kunna tas i bruk under år 1989 och skall innehålla avtal och föreskrifter för kommunalt anställda med statligt lönereglerade tjänster. Den fjärde databasen är tänkt att innehålla avtal i ursprungliga lydelser.

Den största användargruppen av SAV:s databaser är personalhandläggarna på de omkring 350 myndigheter som SAV företräder. Men databaserna står öppna för alla, t. ex. parternas förhandlare.

Bil. 2 Arbetet med att befria regeringen från ärenden som inte kräver ett ställningstagande av regeringen som politiskt organ har under år 1988 samordnats med de översyner av lagstiftningen som skall göras I anslutning till den nya lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Vid dessa översyner skall man bl. a. undersöka i vad mån det är ändamålsenligt att låta överklagande till förvaltningsdomstol ersätta överklagande till regeringen. Frågan har behandlats i prop. 1987/88:69 om Europakonventioncen och rätten till domstolsprövning i Sverige (s. 18, 30). |

Rekommendationer om hur man i regeringskansliet närmare bör organisera översynerna har lämnats av statsrådsberedningen i en promemoria den 8 september 1988. Rekommendationerna går bl. a. ut på följande: — Varje departement har ansvaret för översynen av sina författningar. — Översynerna bör ske sakområdesvis. — Varje departement måste kunna överblicka vilka olika ärendegrupper

och författningar som översynerna gäller och vilka områden som de främst skall inriktas på. Översynerna behöver därför föregås av en

"inledande kartläggning och planering. =

— Översynerna bör, i varje fall till väsentlig del. vara slutförda vid årsskif-

tet 1990-1991. |

Departementen har under hösten 1988 redovisat sin planering i frågan till statsrådsberedningen.

Delegeringsaspekten har ägnats särskild uppmärksamhet också i de nya myndighetsinstruktioner som utfärdats under år 1988 och som jag redan har nämnt.

Det resultat som efter redogörelsen i budgetpropositionen 1988 har uppnåtts i delegeringsarbetet framgår av bilaga 2.1.

1.3¶Det fortsatta arbetet med regelförenkling och delegering

Arbetet med regelförenkling och delegering har avsatt betydande resultat. Det bör ges hög prioritet också i fortsättningen.

Dynamiken i samhällsutvecklingen gör att förutsättningarna för arbetet förändras med tiden. Ett fortsatt framgångsrikt arbete kräver att nya metoder och hjälpmedel utvecklas och prövas.

Viktigt är inte minst att nya regler föregås av ordentliga utredningar om reglernas kostnadsmässiga och andra konsekvenser. Väsentligt är också att tillämpningen av regler följs upp och utvärderas fortlöpande. Det gäller både nya och gamla regler. Ett betydande inslag i arbetet med att utveckla statsbudgeten och verksamhetsplaneringen är sålunda att följa upp och utvärdera reglers tillämpning.