Beslut vid regeringssammanträde den 9 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att göra en samlad översyn av de åldersgränser i samhället, som berör unga människor upp till 30 års ålder, och motiven för dem. Utredaren skall kartlägga rådande förhållanden och analysera i vad mån existerande åldersgränser orsakar problem. Mot bakgrund av en sådan analys skall utredaren lämna förslag på sådana förändringar som kan behövas. Utredaren skall dessutom överväga behovet av förändringar av de åldersgränser som gäller inom statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer.

Bakgrund

I propositionen om ungdomspolitik anförde den dåvarande regeringen att en samlad översyn bör göras av de åldersgränser som finns och skälen för dessa (prop. 1993/94:135, s. 23). Riksdagens kulturutskott ansåg att det fanns skäl att överväga en sänkning av de åldersgränser som nu gäller för att ungdomsorganisationer skall få statsbidrag. Denna fråga borde enligt utskottet kunna behandlas inom ramen för den samlade översynen av åldersgränserna i samhället. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört beträffande åldersgränser, (bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354).

Regeringen har tidigare i årets budgetproposition aviserat en utredning om åldersgränserna (prop. 1994/95:100, bil. 14, s. 48).

Behovet av en översyn av existerande åldersgränser

I åtskilliga lagar och andra författningar finns bl.a. olika åldersgränser uppsatta för rättigheter och skyldigheter som tillkommer barn och ungdomar. De åldersgränser som unga människor möter under sin uppväxt är ofta satta med hänsyn till den förväntade mognadsgraden hos dem och deras förmåga att ta ansvar för sin egen person. Att fastställa sådana åldersgränser är emellertid inte helt problemfritt.

Åldersgränser kan fylla både en positiv och negativ funktion, beroende på individens mognad och ambitioner. De kan förhindra missbruk av något som kan orsaka psykisk eller fysisk skada. Samtidigt kan en åldersgräns hindra en för sin ålder mogen person att utvecklas vidare.

De existerande åldersgränserna har olika motiv och bakgrund. De berör helt olika områden och befinner sig på olika sidor om myndighetsåldern. FN:s kommitté för barnets rättigheter har vid behandlingen av Sveriges rapport om efterlevnaden av konventionen om barnets rättigheter bl.a. rekommenderat Sverige att vara mera konsekvent när det gäller skyddet av barn.

Åldersgränserna uppfattas inte alltid som meningsfulla eller korrekta av barn och ungdomar. Motiven för reglerna kan i många fall vara svåra att förstå eller finna.

I Sverige är personer under 18 år omyndiga och saknar rösträtt. Föräldrabalkens regler om vårdnad, umgänge och underhållsskyldighet avser underåriga. Enligt föräldrabalken har den som är under 18 år inte rätt att själv fullt ut bestämma om sina personliga och ekonomiska angelägenheter. Vårdnadshavaren skall dock i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Vid myndighetsåldern får man bestämma över sig själv och sin egendom. Trots detta existerar en rad åldersgränser högre upp i åldrarna. Det finns tecken som tyder på att den formella myndighetsåldern mer och mer har urholkats. Genom åldersgränser högre upp i åldrarna tar det längre tid innan ungdomarna får ta ett helt och fullt ansvar över sig själva. Det saknas en tydlig bild av alla existerande åldersgränser och skälen för dessa. Det är inte bara de av samhället reglerade åldersgränserna som påverkar barns och ungdomars villkor och vardag. Även andra åldersgränser finns, t.ex. när det gäller tillträde till olika nöjesarrangemang.

I det moderna samhället har ungdomsåren inte längre karaktären av en kortfristig övergång där barndomen avslutas och vuxenlivet påbörjas i trygga former. Under lång tid lever ungdomar som ett "både och" eller ett "varken eller". Rättigheter och skyldigheter är diffusa. Är man ett stort barn som andra skall ta hand om, eller är man en vuxen medborgare med samma ansvar, rättigheter och skyldigheter som föräldrarna?

I de riktlinjer för ungdomspolitiken som riksdagen antagit på grundval av den proposition om ungdomspolitik som tidigare nämnts, understryks vikten av att ungdomar behandlas som fullvärdiga medborgare. En väsentlig uppgift är därför att främja de ungas personliga ansvarstagande, delaktighet och inflytande. Det är också viktigt att ge ungdomar goda förutsättningar att etablera sig som vuxna. Vidare är det angeläget att insatser för ungdomar inom olika områden präglas av en helhetssyn på ungdomars situation.

Det finns ett behov av att få en överblick över och en helhetssyn på åldersgränserna i samhället. En särskild utredare bör därför tillkallas för att kartlägga alla existerande åldersgränser, analysera skälen för dem samt föreslå de ändringar som kan vara motiverade.

Utredningsuppdraget

Överblick, helhetssyn och legitimitet

Utredaren skall kartlägga alla åldersgränser i samhället som berör unga människor upp till 30 års ålder.

Många åldersgränser har uppkommit utifrån sektorsspecifika intressen. Det är angeläget att åldersgränserna präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och att de inte ger sinsemellan motstridande signaler.

Inom olika ersättningssystem finns åldersgränser, exempelvis när det gäller studiefinansiering och kontant arbetsmarknadsstöd. Motiven för dessa samt deras effekter bör särskilt studeras.

Utredaren skall redovisa motiven för de existerande åldersgränserna samt uppmärksamma skillnader i synsätt på olika områden.

För att ungdomar skall respektera åldersgränserna är det nödvändigt att gränserna uppfattas som legitima. Alla åldersgränser måste grunda sig på skäl som är försvarbara både från allmänna och enskilda synpunkter. Oavsett om åldersgränsen innebär en rättighet eller ett skydd är detta av avgörande betydelse för att gränsen skall kunna vinna både accept och respekt.

I utredarens uppdrag ingår därför att föreslå förändringar av de gällande åldersgränser som inte på detta sätt låter sig motiveras. I det sammanhanget är det inte minst viktigt att uppmärksamma ungdomars egen syn på olika åldersgränser.

Bidragen till ungdomsorganisationerna

Ett nytt och reformerat bidragssystem till ungdomsorganisationer trädde i kraft den 1 juli 1994 (förordningen [1994:641] om statsbidrag till ungdomsorganisationer). Under de kommande åren skall de ungdoms- organisationer som får bidrag bli föremål för en fördjupad bidragsprövning. Prövningen av bidragen kommer i högre grad än för närvarande att relateras till de statliga målen för bidragsgivningen.

Utredaren bör överväga behovet av förändringar av de åldersgränser som gäller för att ungdomsorganisationer skall få statsbidrag. Det är dock viktigt att eventuella förslag går att förena med målen för bidragssystemet. Det är vidare viktigt att se till att eventuella förändringar inte missgynnar sådana organisationer som är styrda av ungdomar själva.

Pågående arbete och samråd

På det socialpolitiska området utreds redan ett antal olika åldersgränser. Frågor om åldersgränser vid inköp av tobak samt inköp och servering av alkohol kommer att beredas inom regeringskansliet under år 1995.

Utredaren bör samråda med andra utredningar som överväger åldersgränser inom olika samhällsområden. Sådana utredningar pågår bl.a. när det gäller studiestöd och vissa socialförsäkringsförmåner.

Utredaren bör även knyta en referensgrupp till sig med ungdomar och företrädare för olika sektorsområden.

Ramar för arbetet

Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast den 1 maj 1996.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1994:23) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Vidare skall utredaren särskilt beakta olika åldersgränsers betydelse ur jämställdhetssynpunkt samt eventuella EU-regler som finns på området.

Utredaren skall ange eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram. I de fall förslagen medför ökade utgifter måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas.