Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Regeringens proposition 1994/95:100
År
jaa fia ey
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen. härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget. Stockholm den 22 december 1994
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 avser en 18-månaders period och visar en omslutning av 968 379 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 243 431 miljoner kronor. Statens lånebehov under budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 238 531 miljoner kronor.
I Riksdagen 199495. I saml. Nr 100
Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten Prop. 1994/95:100
redovisas närmare och motiveras i bilagor till propositionen enligt följande förteckning. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och innehåller en preliminär nationalbudget för år 1995.
Bilaga 1 Finansplanen
Bilaga 2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)
Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Bilaga 5 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Bilaga 6 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Bilaga 7 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)
Bilaga 9 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)
Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)
Bilaga 11 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Bilaga 12 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)
Bilaga 13 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)
Bilaga 14 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Bilaga 15 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln) Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln) Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del När det gäller anslag till riksdagen och myndigheter under riksdagen har Riksdagens förvaltningsstyrelse den 7 december 1994 beslutat om förslag till anslag, för nästa budgetår under femtonde huvudtiteln. Förslagen har överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16.
REGERINGENS FÖRSLAG TILL
STATSBUDGET
FÖR BUDGETÅRET
1995/96
Statsbudget för budgetåret 1995/96
Inkomster Skatter m.m. 674 862 345 000 Inkomster av statens verksamhet 28 763 530 000
Inkomster av försåld egendom 30 700 000
Återbetalning av lån 9 424 809 000 Kalkylmässiga inkomster - 2 886 000 000
Bidrag m.m. från EU 8 652 000 000
Extraordinära medel från EU 6 100 000 000
Summa kr. 724 947 384 000
Underskott 243 431 273 000
Summa kr. 968 378 657 000
Utgiftsanslag:
| Statschefen och regeringen | 2 811 560 000 | |
| Justitiedepartementet | 29 157 687 000 | |
| Utrikesdepartementet | 23 944 183 000 | |
| Försvarsdepartementet | 64 071 737 000 | |
| Socialdepartementet. | 271 653 103 000 | |
| Kommunikationsdepartementet | 36 365 377 000 | |
| Finansdepartementet | [18 467 710 000 | |
| Utbildningsdepartementet | 58 915 917 000 | |
| Jordbruksdepartementet | 17 281 526 000 | |
| Arbetsmarknadsdepartementet | 132 124 301 000 | |
| Kulturdepariementet | 6 916 644 000 | |
| Näringsdepartementet | 50 575 177 000 | |
| Civildepartementet | 4 168 001 000 | |
| Miljödepartementet | 2 735 511 000 | |
| Riksdagen och dess myndigheter | 1 189 223 000 | |
| Räntor på statsskulden, m.m. | 129 000 000 000 | |
| Oförutsedda utgifter | 1000 000 949 378 657 000 | |
| Minskning, av anslagsbehållningar | 3 000 000 000 | |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto | 16 000 000 000 |
Summa kr. 968 378 657 000
1995/96 Tusental kronor
1000 Skatter m.m. 674 862 345
1100 Skatt på inkomst 104 394 000 1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto 48 826 000
1111 Fysiska personers inkomstskatt 48 826 000
varav: — inkomster 555 306 000
utgifter! 506 480 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt, netto 46 645 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt 44 700 000
1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1945 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter 3 318 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter 3 318 000
1140 Övriga inkomstskatter 5 605 000
| 1141 Kupongskatt | 1 050 000 | ||
| 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt | 0 | ||
| 1143 Bevillningsavgift | 0 | ||
| 1144 Lotteriskatt | 4 555 000 | ||
| 1200 Socialavgifter och allmän egenavgifter | 250 204 000 | ||
| varav: inkomster | 405 718 000 | ||
| utgifter? | 155 514 000 | ||
| 1211 Folkpensionsavgift | 61 409 000 | ||
| 1221 Sjukförsäkringsavgift | 65 573 000 | ||
| 1231 Barnomsorgsavgift | (0) | ||
| 1241 Utbildningsavgift | [0] |
1250 Övriga sociala avgifter, netto
1251 Tilläggspensionsavgift 9 628 000
varav: — inkomster 137 547 000
utgifter 127 919 000
1252 Delpensionsavgift
| varav: = inkomster | utgifter | 2 099 000 2 099 000 | ||
| 1253 Arbetsskadeavgift | varav: — inkomster | utgifter | 13 412 000 10 312 000 | 3 100 000 |
| 1254 Arbetsmarknadsavgift | 44 249 000 |
! Huvudsakligen utbetalningar till kommuner ? Huvudsakligen överföringar till fonder
19957/96 Tusental kronor
1255 Arbetarskyddsavgift
varav: — inkomster 1753 000
utgifter 1753 000
1256 Lönegarantiavgift
varav: — inkomster 2 063 000
utgifter . 2 063 000
1257 Sjöfolkspensionsavgift
| varav: — inkomster | utgifter | 44 000 44 000 | |||
| 1260 Allmänna egenavgifter | 40 346 000 | ||||
| 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift | 40 346 000 | ||||
| 1262 Allmän pensionsavgift | varav: — inkomster | utgifter | 11 324 000 11 324 000 | 0 |
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
| arbetarskyddsverk och arbetsmiljöinstitutets verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt | 938 000 15 468 000 9 493 000 | |
| 1300 Skatt på egendom | 25 751 723 | |
| 1310 Skatt på fast egendom | 1311 Skogsvårdsavgifter 1312 Fastighetsskatt | 14 725 723 0 14 725 723 |
| 1320 Förmögenhetsskatt | 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt | 2 886 000 2 814 000 72 000 |
| 1330 Arvsskatt och gåvoskatt | 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt | 1 500 000 1.350 000 150 000 |
| 1340 Övrig skatt på egendom | 1341 Stämpelskatt | 6 640 000 6 640 000 |
| 1400 Skatt på varor och tjänster | 294 512 622 | |
| 1410 Allmänna försäljningsskatter | 1411 Mervärdesskatt | 176 650 000 176 650 000 |
| 1420, 1430 Skatt på specifika varor | 1421 Bensinskatt 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt | 100 258 100 35 909 000 2 656 100 11 654 000 |
1995/96 Tusental kronor
1425 Skatt på spritdrycker 10 203 000 1426 Skatt på vin 4 887 600 1427 Skatt på maltdrycker 4 930 900 1428 Energiskatt 28 324 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle . 500 1431 Särskild avgift för oljeprodukter m.m. 194 000
| 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot försurning | 1405 000 94 000 | |
| 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol | 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott | 200 000 200 000 |
| 1450 Skatt på tjänster | 1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel | 1592 000 1 507 000 85 000 |
| 1460 Skatt på vägtrafik | 1461 Fordonsskatt | 5 620 600 5 620 600 |
| 1470 Skatt på import | 1471 Tullmedel 1472 Övriga skatter m.m. på import 1473 Jordbruks- och sockeravgifter | 9 582 822 8 633 888 93 000 855 934 |
| 1480 Övriga skatter på varor och tjänster | 1481 Övriga skatter på varor och tjänster | 609 100 609 100 |
| 2000 Inkomster av statens verksamhet | 28 763 530 | |
| 2100 Rörelseöverskott | 9 496 846 | |
| 2110 Affärsverkens inlevererade överskott | 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott | 521 600 [0] 162 000 |
2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och
inleverans av motsvarighet till statlig skatt 296 000
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 63 600
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott 988 268
2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets
garantiverksamhet 277 000 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet 711 268
| 1995/96 | Tusental kronor | |
| 2130 Riksbankens inlevererade överskott | 2131 Riksbankens inlevererade överskott | 5 400 000 3 400 000 |
| 2150 Överskott från spelverksamhet | 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel | 2586 978 1 583 600 1 003 378 |
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning
2210 Överskott av fastighetsförvaltning S
2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet
2300 Ränteinkomster 6 061 053
2310 , 2320 Räntor på näringslån 103 609
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 17 848
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 115
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 50
| 2321 Ränteinkomster på skogsväglån | 6 | |
| 2322 Räntor på övriga näringslån, kammarkollegiet | 83 345 | |
| 2323 Räntor på övriga näringslån, statens jordbruksverk | 2 245 | |
| 2330 Räntor på bostadslån | 5 022 095 | |
| 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande | 5 019 000 |
2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer 95
2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket 3 000
2340 Räntor på studielån 44 650
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och
| garantilån för studera 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån | 150 44 500 | |
| 2350 Räntor på energisparlån | 2351 Räntor på encergisparlån | 166 449 166 449 |
| 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner | 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering | 6 000 6 000 |
2366 Ränteinkomster på medel avsatta till pension för vissa av
riksdagens verk 0)
19957/96 Tusental kronor
2370 Räntor på beredskapslagring 442 984
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 442 984
2380 , 2390 Övriga ränteinkomster 275 266
| 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån | "= 0 |
| 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårs- lokaler | 45 |
| 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler | 9 750 |
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa
specialbostäder 40 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets
rationalisering 900 2392 Räntor på intressemedel 5 750
2394 Övriga ränteinkomster 218 781
2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 40 000
2400 Aktieutdelning 3 205 000
2410 Inkomster av statens aktier 3 205 000 2411 Inkomster av statens aktier 3 205 000
2500 Offentligrättsliga avgifter 4 843 052
| 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter | 767 238 | |
| 2517 Trafiksäkerhetsavgift | [0] | |
| 2521 Avgifter till granskningsnämnden | 9 698 | |
| 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram | 15 500 | |
| 2524 Bidrag för ungdomspraktik | 216 000 | |
| 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning | 10 600 | |
| 2528 Avgifter vid bergsstaten | 5 555 | |
| 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet | 10 100 | |
| 2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl. register | 0 | |
| 2532 Utsökningsavgifter | 850 000 | |
| 2534 Avgifter för körkort och motorfordon | 884 715 | |
| 2535 Avgifter för statliga garantier | 36 676 | |
| 2536 Lotteriavgifter | 30 510 | |
| 2537 Miljöskyddsavgift | 72 524 | |
| 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel | 630 000 | |
| 2539 Täktavgift | 45 000 | |
| 2541 Avgifter vid tullverket | 91 560 | |
| 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen | 6 500 | |
| 2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet | 43 500 | |
| 2545 Närradioavgifter | 5 400 | |
| 2546 Lokalradioavgifter | 146 750 |
1995/96 Tusental kronor
2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 205 091
2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet 200 100
| 2549 Avgifter för provning vid riksprovplatse 2551 Avgifter från kärnkraftverk 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter | 0 255 608 304 427 | |
| 2600 Försäljningsinkomster | 2611 Inkomster vid kriminalvården 2622 Inkomster vid statens livsmedelsverk 2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings avgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid banverket | 1 836 470 270 000 0 81 751 471 000 1013 719 |
| 2700 Böter m.m. | 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m. | 1 447 109 788 009 640 963 137 18 000 |
| 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet | 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet | 1 874 000 1 874 000 |
| 3000 Inkomster av försåld egendom | 30 700 | |
| 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner | 0 | |
| 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner | 0 |
3113 Statens järnvägars inkomster av försåldafastigheter
och maskiner 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.
3200 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000
li
1995/96 Tusental kronor
3300 Övriga inkomster av försåld egendom 29 700
3311 Inkomster av statens gruvegendom 29 700
3312 Övriga inkomster av försåld egendom 0
4000 Återbetalning av lån 9 424 809
4100 Återbetalning av näringslån 195 137
4110 Återbetalning av industrilån 0 4120 Återbetalning av jordbrukslån 40 338
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 40 338
4130 Återbetalning av övriga näringslån 154 799
4131 Återbetalning av vattenkraftslån 366
4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 400
4135 Återbetalning av skogsväglån 18
4136 Återbetalning av övriga näringslån kammarkollegiet 143 857
| 4137 Återbetalning av övriga näringslån, statens jordbruksverk | 1958 | |
| 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier | 8 200 | |
| 4200 Återbetalning av bostadslån m m | 4 606 520 | |
| 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande | 4 600 000 |
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjnför mindre
bemedlade barnrika familjer 520 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, boverket 6 000
4300 Återbetalning av studielån 3 886 120
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 120 4312 Återbetalning av allmänna studielån 3 000 4313 Återbetalning av studiemedel 3 883 000
4400 Återbetalning av energisparlån 360 000 4411 Återbetalning av energisparlån 360 000
1995/96 Tusental kronor
4500 Återbetalning av övriga lån 377 032
4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler 260
4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 9 500
4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 2 800
| 4517 Återbetalning från portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska fn-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån | 300 000 | 0 0 140 64 332 | |
| 5000 Kalkylmässiga inkomster | -2 886 000 | ||
| 5100 Avskrivningar och amorteringar | 1 410 000 | ||
| 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar | 0 | ||
| 5120 Avskrivningar på fastigheter | 5121 Avskrivningar på fastigheter | 500 000 500 000 | |
| 5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader | 5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader | 900 000 9200 000 | |
| 5140 Övriga avskrivningar | 10 000 |
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar förcivilt
| totalförsvar | 10 000 | |||
| 5200 Statliga pensionsavgifter | 5211 Statliga pensionsavgifter, netto | varav: — inkomster utgifter | 31 275 000 35 571 000 | -4 296 000 -4 296 000 |
| 6000 Bidrag m.m. från EU | 8 652 000 | |||
| 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond | 6 572 000 | |||
| 6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion | 6111 Arealbidrag och trädesersättning 6112 Miljöstöd 6113 Interventioner 6114 Exportbidrag 6115 Djurbidrag | 6 245 000 3 550 000 400 000 1 125 000 450 000 720 000 |
| 1995/96 | Tusental kronor | |
| 6120 Bidrag från EGs jordbruksfonds utvecklingssektion | 6121 EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn 6122 EG-finansierade regional stöd till jordbrukare | 327 000 132 000 195 000 |
| 6200 Bidrag från EG:s fiskefond | 6211 Bidrag från EG:s fiskefond | 80 000 80 000 |
| 6300 Bidrag från EG:s regionalfond | 6311 Bidrag från EG:s regionalfond | 700 000 700 000 |
| 6400 Bidrag från EG:s socialfond | 6411 Bidrag från EG:s socialfond | 1 300 000 1 300 000 |
| 7000 Extraordinära medel från EU | 6 100 000 |
7111 Återbetalning avseeende avgiften till
gemenskapsbudgeten 6 100 000
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 724 947 384
Specifikation av utgiftsanslagen 1995/96
| I. Statschefen och regeringen | 2 811 560 000 |
| A Kungliga hov- och slottstaten | 107 465 000 |
| 1 Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag | 107 465 000 |
| B Regeringen | 2 704 095 000 |
| 1 Regeringskansliet m.m., ramanslag | 2 704 095 000 |
| II. Justitiedepartementet | 29 157 687 000 |
| A Allmänna val m.m, | 393 198 000 |
| 1 Allmänna val, förslagsanslag | 146 600 000 |
| 2 Stöd till politiska partier, förslagsanslag | 230 400 000 |
| 3 Svensk författningssamling, förslagsanslag | 1 518 000 |
4 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.,
förslagsanslag | 3 879 000
| 5 Information om ekonomisk brottslighet, reservationsanslag | 1 000 | ||
| 6 Bidrag till brottsförebyggande arbete, reservationsanslag | 10 800 000 | ||
| B Polisväsendet | 16 081 744 000 | ||
| 1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag | 760 179 000 | ||
| 2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag | 714 432 000 | ||
| 3 Polishögskolan | 1 000 | ||
| 4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag | 72 840 000 | ||
| 5 Lokala polisorganisationen, ramanslag | 14 400 792 000 | ||
| 6 Utlänningsärenden, förslagsanslag | 133 500 000 | ||
| C Åklagarväsendet | 905 073 000 | ||
| I Riksåklagaren, ramanslag | | | 42 962 000 | |
| 2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag | 862 111 000 | ||
| D Domstolsväsendet m.m. | | | 3 908 085 000 | |
| 1 Domstolsverket, ramanslag | : | 85 268 000 | |
| 2 Domstolarna m.m., ramanslag | 3 822 817 000 | ||
| E Kriminalvården | 6 151 653 000 | ||
| I Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag | 161 999 000 | ||
| 2 Kriminalvården, ramanslag | 5 750 982 000 | ||
| 3 Utlandstransporter, förslagsanslag | 238 672 000 |
| Rättshjälp m.m. | 1 516 884 000 |
| Rättshjälpskostnader, förslagsanslag | 1 178 300 000 |
| Rättshjälps myndigheten, ramanslag | 18 911 000 |
| Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag | 1000 |
| BON Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, förslagsanslag | 16 995 000 |
| Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag | 249 475 000 |
| ANV” Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag | 53 202 000 |
| Övriga myndigheter | 201 050 000 |
| Justitiekanslern, ramanslag | 11 481 000 |
| AINM Datainspektionen, ramanslag | 33 994 000 |
| LV Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader, ramanslag | 12 281 000 |
BB Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott,
| förslagsanslag | 102 500 000 |
| un Brottsförebyggande rådet, ramanslag | 37 708 000 |
| Gentekniknämnden, ramanslag | 3 086 000 |
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100
II. Utrikesdepartementet 23 944 183 000
A Utrikesförvaltningen m.m. 2 731 767 000
Utrikesförvaltningen, ramanslag 2 666 663 000
| Kursdifferenser, förslagsanslag | 1 000 |
| WNW-— Honorärkonsuler, förslagsanslag | 26 999 000 |
| Nordiskt samarbete, förslagsanslag | 2 115 000 |
| Utredningar m.m., reservationsanslag | 15 809 000 |
| Officiella besök m.m., förslagsanslag | 13 770 000 |
NORR Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.,
| förslagsanslag | 6 410 000 |
| B Bidrag till vissa internationella organisationer | 2 300 237 000 |
| 1 Förenta nationerna, förslagsanslag | 351 353 000 |
| 2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag | 472 500 000 |
| 3 Europarådet, förslagsanslag | 36 339 000 |
4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),
förslagsanslag 46 460 000 5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag I 000 6 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete. m.m.
förslagsanslag 17 515 000 7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 625 000 8 Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag 5 040 000 9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 1 341 948 000 10 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE),
förslagsanslag 13 823 000 I 1 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU,
förslagsanslag 12 633 000
C Internationellt utvecklingssamarbete [7 141 431 000
Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag 4 762 500 000 [ND Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten,
reservationsanslag 11 586 600 000
Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning
| i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag | 619 916 000 |
| BB Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, reservarionsanslag | 920-000 000 |
| Swedfund International AB, förslagsanslag | 1 000 |
| Nordiska afrikainstitutet, ramanslag | 9 083 000 |
| NOV Övrigt, reservationsanslag | 73 331 000 |
| Information om Sverige i utlandet m.m. | 105 170 000 |
| Svenska institutet, reservationsanslag | 88 784 000 |
| Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag | 16 386 000 |
| E Utrikeshandel och exportfrämjande | 357 039 000 |
| Kommerskollegium, ramanslag | 61 275 000 |
| Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag | 231 439 000 |
(SS Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
| skadeersättningar, förslagsanslag | 1 000 |
| B Krigsmaterielinspektionen, ramanslag | 8 204 000 |
| Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet | 5 118 000 |
| Europainformation m.m., reservationsanslag | 92 000 000 |
NOV Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit, förslagsanslag 1 000
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000
Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag 42 000 000
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 92 539 000
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag 3 641 000 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 17 000 000
Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
| (SIPRD), reservationsanslag | 32 360 000 |
| Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet | 18 711 000 |
| un Utrikespolitiska Institutet | 15 579 000 |
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag 5 248 000
Samarbete med Central- och Östeuropa 1216 000 000
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag + 855 999 000
Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag + 1 000
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag + 360 000 000
+ Beräknat belopp
| IV. Försvarsdepartementet | 64 071 737 000 | |
| A Försvarsmakten m.m. | 59 371 831 000 | |
| I Försvarsmakten, ramanslag | 59 260 534 000 | |
| 2 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag | 111 297 000 | |
| B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter | 617 749 000 | |
| HA Fortifikationsverket | 1 000 | |
| Försvarets materielverk | 1 000 | |
| Militärhögskolan, ramanslag | 12 857 000 | |
| DWN Försvarets radioanstalt, ramanslag | 604 890 000 | |
| C Funktionen Civil ledning och samordning | 529 231 000 |
Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning, ramanslag . 119 960 000
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag 107 710 000 wWIM- Civilbefälhavarna, ramanslag 53 940 000
Överstyrelsen för civil beredskap:
Bb Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna, ramanslag 4 500 000 ur Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser,
förslagsanslag 243 121 000
D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst I 703 805 000
Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag 984 795 000
| Skyddsrum m.m., förslagsanslag | 681 509 000 |
| WIN Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor | 37 500 000 |
| BH Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag | 1 000 |
| E Funktionen Psykologiskt försvar | 21 814 000 |
| I Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag | 21 814 000 |
F Funktionen Försörjning med industrivaror 357 502 000
Överstyrelsen för civil beredning:
| I Försörjning med industrivaror, ramanslag | 102 027 000 |
| 2 Industriella åtgärder, reservationsanslag | 3 549 000 |
| 3 Kapitalkostnader, förslagsanslag | 251 925 000 |
4¶Täckande av förluster till följd av statliga
| beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag | 1 000 | |
| G Övrig verksamhet | 1 469 805 000 | |
| 1 Statens försvarshistoriska museer, ramanslag | 68 201 000 | |
| 2 Kustbevakningen, ramanslag | 512 707 000 | |
| 3 Försvarets forskningsanstalt | 1 000 |
4¶Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och
| C-stridsmedel, m.m., ramanslag | 166 175 000 |
| 5 Försvarshögskolan, ramanslag | 13 396 000 |
| 6 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag | 30 244 000 |
| 7 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet | 1 000 |
| 8 Totalförsvarets pliktverk, ramanslag | 314 371 000 |
9¶Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret | 1 000 10 Vissa mindre nämnder, förslagsanslag 743 000
11¶Överklagandenämnden för totalförsvaret, ramanslag 8 441 000
12 Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag I 107 000 13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet,
| förslagsanslag | 308 000 |
| 14 Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag | 1 378 000 |
| 15 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret | 148 157 000 |
| 16 Utbildning av civilpliktiga, förslagsanslag | 204 574 000 |
| V. Socialdepartementet | 271 653 103 000 |
| A Familjer och barn | 71 885 690 000 |
| Allmänna barnbidrag, förslagsanslag | 23 493 000 000 |
| Bostadsbidrag, förslagsanslag | 12 230 000 000 |
| Föräldraförsäkring, förslagsanslag | 28 463 000 000 |
BÖOUNH Bidragsförskott, förslagsanslag
5 022 000 000
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 12 670 000
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag 35 520 000 NAV
Barnpensioner, förslagsanslag 449 000 000 OO Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag 2 180 500 000
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom 178 409 575 000
—
| Sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag | 34 663 000 000 |
| Sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag | 23 145 000 000 |
| Närståendepenning, förslagsanslag | 41 400 000 |
| RBYUIWV Handikappersättningar, förslagsanslag | 1 416 800 000 |
| Förtidspensioner, förslagsanslag | 21 080 000 000 |
AV Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag
9 150 000
Ålderspensioner, förslagsanslag 80 125 000 000 ON Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 2 429 000 000 9 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 18 200 000 10 Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag 15 200 000 000 11 Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag 282 025 000
C Hälso- och sjukvård 2 735 567 000
| — Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag | 1.313 025 000 |
| Insatser mot aids, reservationsanslag | 272 830 000 |
| Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag | 245 465 000 |
| BYN Bidrag till Spri, förslagsanslag | 40 800 000 |
| Bidrag till WHO, förslagsanslag | 65 560 000 |
| Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar | 3 887 000 |
| Bidrag till vissa utbildningsinsatser, reservationsanslag | 5 000 000 |
| Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag | 594 000 000 |
| O0MH-—AV Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, reservationsanslag | 195 000 000 |
D Omsorg om äldre och handikappade 8 294 512 000
1 Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering,
| reservationsanslag | 200 000 000 |
| Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag | — 035 000 000 |
| Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag | 1 000 000 |
| BOM Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag | 235 435 000 |
tv Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder,
| reservationsanslag | 118 183 000 | |
| Bidrag till handikapporganisationer | 193 872 000 | |
| Bidrag till pensionärsorganisationer | 3 669 000 | |
| [9 Sr Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag | 156 352 000 | |
| 9 Bilstöd till handikappade, förslagsanslag | 610 000 000 | |
| 10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag | 5 741 000 000 | |
| 11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag | 1 000 | |
| E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik | 880 761 000 | |
| Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag | 720 000 000 | |
| Bidrag till organisationer, reservationsanslag | 47 445 000 | |
| Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning | 11 946 000 | |
| BON Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, reservationsanslag | 74 000 000 | |
| vi Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., reservationsanslag | 27 370 000 | |
| co] Myndigheter under Socialdepartementet | 9 412 950 000 | |
| Riksförsäkringsverket, ramanslag | 819 626 000 | |
| Allmänna försäkringskassor, ramanslag | 6 452 907 000 | |
| Socialstyrelsen, ramanslag | 527 629 000 | |
| BLUNA Folkhälsoinstitutet, ramanslag | 195 244 000 | |
| Smittskyddsinstitutet, ramanslag | 132 118 000 | |
| Läkemedelsverket | 1 000 |
NON
| Rättsmedicinalverket, ramanslag | 248 173 000 |
| Oo Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag | 31 574 000 |
| 9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag | 15 099 000 |
| 10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag | 29 135 000 |
| 11 Barnombudsmannen, ramanslag | 11 604 000 |
| 12 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag | 8 961 000 |
| 13 Nämnden för vårdartjänst, ramanslag | 12 642 000 |
| 14 Handikappombudsman, ramanslag | 11 551 000 |
| 15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag | 34 245 000 |
| 16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag | 719 973 000 |
| 17 Alkoholinspektionen, ramanslag | 21 000 000 |
| 18 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag | 1 000 000 |
19 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 8 550 000 20 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel,
| reservationsanslag | 131 918 000 |
| G Jämställdhetsfrågor | 34 048 000 |
| I Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag | 13 489 000 |
| 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag | 20 559 000 |
| VI. Kommunikationsdepartementet | 36 365 377 000 | |
| ÅA Infrastruktur | 32 258 374 000 | |
| Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag | 463 631 000 | |
| Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag | 5 867 250 000 | |
| Byggande av vägar, ramanslag | 7 592 656 000 | |
| BWY”NH Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag | 2 374 000 000 | |
| Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag | 329 449 000 | |
| Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag | 43 826 000 | |
| Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag | 598 513 000 | |
| MAN Vägverket: Uppdragverksamhet m.m. | 1 000 | |
| 9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag | 445 992 000 | |
| 10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag | 4 396 175 000 | |
| 11 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, ramanslag | 9 408 060 000 | |
| 12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag | 648 000 000 | |
| 13 Järnvägsinspektionen, ramanslag | 27 335 000 | |
| 14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag | 63 486 000 | |
| Sjöfart | 922 634 000 | |
| HA Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag | 68 624 000 | |
| Transportstöd för Gotland, förslagsanslag | 250 000 000 | |
| Handelsflottans kultur- och fritidsråd | 1 000 |
RBRBUON Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag
94 008 000
| Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag | 510 000 000 |
| AV Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsanslag | 1 000 |
| Luftfart | 121 500 000 |
| Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag | 106 300 000 |
Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen,
| reservationsanslag | 15 200 000 |
| Post och telekommunikation | 1 336 069 000 |
| Post- och telestyrelsen, ramanslag | 248 981 000 |
| Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, reservationsanslag | 539 588 000 |
Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings-och kassaservice, reservationsanslag 300 000 000 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, reservationsanslag 210 000 000
Informationsteknik: Telekommunikation m.m., reservationsanslag 37 500 000
Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m. I 108 828 000
Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag 1.000 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., reservationsanslag 795 900 000 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag 309 471 000
Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
| delen av totalförsvaret, reservationsanslag | 3 456 000 | |
| Kommunikationsforskning | 345 902 000 | |
| Statens väg- och transportforskningsinstitut | 1 000 | |
| Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag | 49 356 000 | |
| Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag | 197 735 000 | |
| BUN Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag | 61 000 000 | |
| Statistik och prognoser, ramanslag | 34 810 000 | |
| AVN Transportinformatik, reservationsanslag | 3 000 000 | |
| Meteorologi, geoteknik m.m | 258 702 000 | |
| Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut | 1 000 |
NN Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
| ramanslag | 182 802 000 | |
| EUMETSAT, reservationsanslag | 53 000 000 | |
| BU Statens geotekniska institut | 1 000 | |
| Bidrag till statens geotekniska institut, ramanslag | 22 897 000 | |
| ANP Statens haverikommission | 1 000 | |
| Övriga ändamål | 13 368 000 | |
| 1 Viss internationell verksamhet, ramanslag | 13 083 000 |
2 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.,
förslagsanslag 285 000
VII. Finansdepartementet 118 467 710 000
| A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet | 9 038 931 000 |
| Riksskatteverket, ramanslag | 486 917 000 |
| Skattemyndigheterna, ramanslag | 6 532 463 000 |
| Kronofogdemyndigheterna, ramanslag | 1 880 579 000 |
| BRVURP— Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag | 123 972 000 |
AA Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.,
| förslagsanslag | 15 000 000 |
| Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning | 141 177 000 |
| H Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag | 31 176 000 |
| Täckning av merkostnader för lokaler m.m., förslagsanslag | 35 000 000 |
| Statens fastighetsverk | 1 000 |
BON Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar,
reservationsanslag 75 000 000
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning 1 835 288 000
Riksgäldskontoret:
| Förvaltningskostnader, ramanslag | 114 844 000 | |
| Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag | 1 720 442 000 | |
| Garantiverksamhet, förslagsanslag | 1 000 | |
| BONMA In- och utlånings verksamhet | 1 000 | |
| [a] Vissa centrala myndigheter m.m. | 2 763 107 000 | |
| Tullverket, ramanslag | 1 667 380 000 | |
| Konjunkturinstitutet, ramanslag | 41 899 000 | |
| Finansinspektionen, ramanslag | 150 463 000 |
BRUNA
| Riksrevisionsverket, ramanslag | 257 157 000 |
| Utvecklingsarbete, reservationsanslag | 56 355 000 |
| AV Statskontoret, ramanslag | 86 010 000 |
Statistiska centralbyrå: NN Statistik, register och prognoser, ramanslag 494 557 000 00 Uppdragsverksamhet 1 000
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag 9 285 000
| E Statliga arbetsgivarfrågor | 3 694 236 000 | |
| Arbetsgivarverket | 1 000 | |
| Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag | 5 745 000 | |
| Statens löne- och pensionsverk | 1 000 | |
| BUN Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag | 21 751 000 | |
| vr Tjänstepensioner för skolledare och lärare | 3 666 738 000 |
Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella
| systemet | 16 501 000 | |
| Bankstödsnämnden, ramanslag | 16 500 000 | |
| [ND] Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag | 1 000 | |
| Bidrag och ersättning till kommunerna | 68 413 500 000 | |
| Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag | 57 109 500 000 | |
| [NS] Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag | 11 304 000 000 | |
| Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten | 29 700 000 000 | |
| Tullavgift, förslagsanslag | 6 700 000 000 | |
| Jordbruks- och sockeravgifter, förslagsanslag | 1 100 000 000 | |
| Mervärdeskattebaserad avgift, förslagsanslag | 12 000 000 000 | |
| BWIN Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, förslagsanslag | 9 900 000 000 | |
| Övriga ändamål | 2 864 970 000 | |
| Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag | 1 000 | |
| Exportkreditbidrag, förslagsanslag | 1000 | |
| Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag | 2.015 000 | |
| BUN Bokföringsnämnden, förslagsanslag | 6 551 000 |
vi Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed,
förslagsanslag 9200 000
Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, förslagsanslag 1 000
NA Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken,
förslagsanslag 2 850 000 000 8 Ekonomiska rådet, reservationsanslag 2 300 000 9 Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag 3 000 000
10¶Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag 1 000
| VIII. Utbildningsdepartementet | 58 915 917 000 |
| A Skolväsendet | 4 096 264 000 |
| Statens skolverk, ramanslag | 364 409 000 |
| Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag | 167 407 000 |
wIN— Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp,
| reservationsanslag | 30 405 000 |
| AB Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag | 106 235 000 |
| Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag | 40 430 000 |
| AY Fortbildning m.m., reservationsanslag | 126 571 000 |
| Genomförande av skolreformer, reservationsanslag | 156 277 000 |
| Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag | 358 003 000 |
DON Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m., förslagsanslag 1 644 605 000 10 Sameskolor, ramanslag 48 768 000 11 Specialskolor m.m., ramanslag 594 515 000
12¶Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag 30 380 000
13¶Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 27 718 000
| 14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag | 125 916 000 |
| 15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag | 274 625 000 |
| B Folkbildning | 3 585 303 000 |
| I Bidrag till folkbildningen | 3 472 357 000 |
| 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen | 102 140 000 |
| 3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag | 10 806 000 |
| C Universitet och högskolor m.m. | 27 349 573 000 |
| — Uppsala universitet: Grundutbildning, reservationsanslag | 1 092 632 000 |
NN Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 1 349 219 000 WO Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 1 810 729 000 BR
Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, reservarionsanslag 1 394 255 000
Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 1.315 255 000 Ova Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 1 078 541 000
NN Stockholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 903 440 000
8¶Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, reservattonsanslag 1 096 034 000
9¶Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 913 782 000
10¶Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 742 419 000
11 Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 793 665 000 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 487 320 000 13 Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag 475 139 000 14 Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 759 359 000
15 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning,
reservationsanslag 865 903 000 16 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 732 139 000 17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag 447 371 000
18 Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning,
| reservationsanslag | 245 733 000 |
| 19 Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag | 28 772 000 |
| 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag | 69 030 000 |
| 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, reservationsanslag | 149 867 000 |
| 22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag | 195 708 000 |
| 23 Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag | 184 156 000 |
| 24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag | 101 473 000 |
| 25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag | 213 480 000 |
26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning,
| reservationsanslag | 91 239 000 |
| 27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, reservationsanslag | 316 277 000 |
| 28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag | 146 903 000 |
| 29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag | 99 470 000 |
30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning,
| reservationsanslag | 79 887 000 |
| 31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag | 239 515 000 |
| 32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag | 292 925 000 |
| 33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag | 26 042 000 |
| 34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag | 50 534 000 |
| 35 Konstfack: Grundutbildning, reservationsanslag | 139 021 000 |
| 36 Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag | 67 054 000 |
| 37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag | 405 816 000 |
| 38 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag | 365 090 000 |
39 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning,
| reservationsanslag | 116 559 000 |
| 40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, reservationsanslag | 219 484 000 |
| 41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservattonsanslag | 19 890 000 |
| 42 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag | 32 854 000 |
43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.,
reservationsanslag — 939 114 000 44 Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan,
reservationsanslag 90-390 000 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
reservationsanslag 735 340 000
46¶Övriga utgifter inom grundutbildning, reservationsanslag 1449 053 000
47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 212 067 000 48 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag 18 802 000 49 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora
| högskolor, reservationsanslag | 232 700 000 |
| 50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag | 2.296 979 000 |
| 51 Kanslersämbetet, reservationsanslag | + 40 212 000 |
| 52 Verket för högskoleservice, ramanslag | +" 111 247 000 |
| 53 Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag | + 4 956 000 |
| 54 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag | + 64 730 000 |
55 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation,
förslagsanslag 1 000
56 Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation,
förslagsanslag 1 000
D Nationella och internationella forskningsresurser 3 909 650 000
I Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation,
reservationsanslag 131 465 000 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag 14 159 000 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning,
reservationsanslag 341 100 000
4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning,
| ramanslag | 15 351 000 |
| Un Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag | 552 004 000 |
| OO Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag | 20 302 000 |
| NN Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag | 900 017 000 |
| 0 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag | 27 644 000 |
| DD Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag | 463 978 000 |
| 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag | 13 533 000 |
| 11 Rymdforskning, reservationsanslag | 65 125 000 |
12 Rådet för forskning om universitet och högskolor,
| reservationsanslag | +" 12 149 000 |
| 13 Kungl. biblioteket, ramanslag | 263 754 000 |
| 14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag | 11 971 000 |
| 15 Arkivet för ljud och bild, ramanslag | 34 611 000 |
| 16 Institutet för rymdfysik, ramanslag | 57 600 000 |
| 17 Polarforskning, ramanslag | 31 710 000 |
18 Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan
| Sverige och EU, ramanslag | 11 901 000 |
| 19 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag | 642 533 000 |
| 20 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag | 61 554 000 |
| 21 Vissa bidrag ull forskningsverksamhet, reservationsanslag | 78 799 000 |
| 22 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, reservationsanslag | 158 390 000 |
+ Beräknat belopp
| Se) Studiestöd m.m. | 19 914 300 000 |
| Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag | 265 622 000 |
| Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet | 1 000 |
| Studiehjälp m.m., förslagsanslag | 2752 293 000 |
| Studiemedel m.m. , förslagsanslag | 11 053 125 000 |
| UVNBOUN— Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag | 3 932 700 000 |
| Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag | 186 249 000 |
| Bidrag till vissa studicsociala ändamål, förslagsanslag | 18 730 000 |
ONA Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
| lärarutbildningar, förslagsanslag | 85 580 000 |
| Studiearvode, förslagsanslag | 1 620 000 000 |
| Övriga ändamål | 60 827 000 |
| Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag | 35 596 000 |
ta Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område,
reservationsanslag 25 231 000
IX. Jordbruksdepartementet 17 281 526 000
A Internationellt samarbete 40 000 000 1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag 40 000 000
B Jordbruk och trädgårdsnäring 14 254 799 000
| 1 Statens jordbruksverk, ramanslag | 244 500 000 |
| 2 Stöd till jordbrukets rationalisering, m:m., förslagsanslag | 67 500 000 |
| 3 Stöd till jordbrukets företagshälsovård, förslagsanslag | 37 500 000 |
| 4 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag | 28 296 000 |
| 5 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag | 72 502 000 |
| 6 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag | 12 500 000 |
| 7 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, förslagsanslag | 58 500 000 |
| 8 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, förslagsanslag | 103 500 000 |
| 9 Regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag | 1 452 000 000 |
10¶Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till
| jordbruket, förslagsanslag | 284 000 000 |
| 11 Miljöersättningar inom jordbruket, förslagsanslag | 800 000 000 |
| 12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, förslagsanslag | 800 000 000 |
| 13 Arealersättning och djurbidrag m.m., förslagsanslag | 8 540 000 000 |
14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter,
förslagsanslag 1 575 000 000 15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, förslagsanslag 1 000 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m.,
| förslagsanslag | 179 000 000 |
| C Fiske | 279 898 000 |
| 1 Fiskeriverket, ramanslag | 93 459 000 |
| 2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag | 5 684 000 |
| 3 Strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag | 53 837 000 |
4 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.,
| förslagsanslag | 120 000 000 |
| un Bidrag till fiskevård, reservationsanslag | + 5 418 000 |
| oa Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag | += 1 500 000 |
| D Sametinget och rennäringen m.m. | 130 715 000 |
| 1 Sametinget, ramanslag | 15 082 000 |
| 2 Främjande av rennäringen, reservationsanslag | 18 025 000 |
+ Beräknat belopp 3 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100 33
| Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag | 57 000 000 |
| BO Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag | 38 300 000 |
| Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag | 1 000 |
| AV Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag | 2 307 000 |
| Djurskydd och djurhälsovård | 363 622 000 |
| HA Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag | 102 697 000 |
| Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet | I 000 |
| Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, ramanslag | 101 289 000 |
| RBLN Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag | 7 500 000 |
| Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag | 39 151 000 |
| Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag | 10 110 000 |
| YOU Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag | 102 874 000 |
| hg Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor | 50 378 000 |
| Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| Bidrag tili Statens utsädeskontroll, förslagsanslag | 691 000 |
| Statens växtsortnämnd, ramanslag | 1 002 000 |
| BORA | + 1 000 |
Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
| Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag | + 8 106 000 | |
| Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag | 36 634 000 | |
| NOAA Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag | 3 943 000 | |
| Livsmedel | 425 836 000 | |
| Statens livsmedelsverk, ramanslag | 136 294 000 | |
| Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. | 1 000 | |
| Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag | 5 647 000 | |
| BV Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag | 189 589 000 | |
| Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag | 1 000 | |
| Livsmedelsstatistik, förslagsanslag | 55 304 000 |
NON Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten,
förslagsanslag 9 000 000
Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet,
| reservationsanslag | 30 000 000 |
| Utbildning och forskning | 1736 278 000 |
| Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag | [ 420 657 000 |
| Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag | 229 935 000 |
+ Beräknat belopp
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader,
| ramanslag | 15 399 000 |
| Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag | 69 000 000 |
| Bidrag till Skogs- och lantbruksakademicn, förslagsanslag | 1287 000 |
| X. Arbetsmarknadsdepartementet | 132 124 301 000 |
| A Arbetsmarknad | 98 056 199 000 |
| — Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag | 4 328 452 000 |
| Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag | 33 956 746 000 |
| Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag | 6 000 000 |
BM Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet m.m. ,
| förslagsanslag | 1 000 | |
| 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., förslagsanslag | 59 765 000 000 | |
| [=] Arbetslivsfrågor m.m. | 20 753 836 000 | |
| Arbetarskyddsverket, ramanslag | + 567 739 000 | |
| Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag | + 251 759 000 | |
| LUMA Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag | 1 159 484 000 | |
| Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag | 1 000 | |
| VB Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag | 10 808 081 000 | |
| OO Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag | 7 074 628 000 | |
| NM Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag | 1 000 | |
| 00 Institutet för arbetslivscentrum, ramanslag | + 51 760 000 | |
| 9 Arbetsdomstolen, ramanslag | 22 399 000 | |
| 10 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag | 2 561 000 | |
| 11 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag | 83 000 | |
| 12 Internationella avgifter, förslagsanslag | 24 195 000 | |
| 13 Arbetsmiljöfonden, ramanslag | + 791 145 000 | |
| C Regional utveckling | + 3 519 383 000 | |
| D Invandringen m.m. | 9 794 883 000 | |
| Statens invandrarverk, ramanslag | 589 200 000 | |
| Förläggningskostnader mm, förslagsanslag | 1 756 000 000 | |
| NR Åtgärder för invandrare, reservationsanslag | 38 420 000 |
> Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag 396 420 000 5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.,
| förslagsanslag | 6 647 700 000 |
| 6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen | 23 033 000 |
| - Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag | 7 160 000 |
| 8 Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag | 97 000 000 |
> Beräknat belopp
9¶Utlänningsnämnden, ramanslag 82 450 000 10 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 5 500 000 11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 27 000 000 12 Särskilda insatser i invandrartäta områden, reservationsanslag 125 000 000
4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100 37
| XI. Kulturdepartementet | 6 916 644 000 | |
| A Styrning, samordning och utveckling | 9 459 000 | |
| 1 Utveckling, internationellt samarbete m.m., ramanslag | 9 459 000 | |
| Arkiv, museer och kulturmiljövård | 2 466 968 000 |
Arkiv m.m.
| Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet, ramanslag | 328 926 000 |
| Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag | 43 682 000 |
| ww Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag | 6 981 000 |
Museer m.m. BB Centrala muscer: Myndigheter, ramanslag
655 818 000
| Ur Centrala museer: Stiftelser | 180 068 000 |
| Bidrag till vissa museer m.m. | 151 528 000 |
| NOV Bidrag till regionala museer, förslagsanslag | 121 970 000 |
| Oc Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag | 50 000 000 |
| 9 Riksutställningar | 51 500 000 |
| 10 Nämnden för hemslöjdstrågor, ramanslag | 3 800 000 |
| 11 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag | 21 149 000 |
| 12 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag | 120 000 |
| 13 Sysselsättningsinsatser på kulturområdet, reservationsanslag | 235 000 000 |
Kulturmiljövård
| 14 Riksantikvarieämbetet, ramanslag | 193 919 000 |
| 15 Kulturmiljövård, förslagsanslag | 112 406 000 |
| 16 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag | i 000 |
| 17 Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag | 255 000 000 |
Forskning 18 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag 55 100 000
C Konstarterna och det tryckta ordet 4 362 439 000
Allmän kulturverksamhet m.m. Statens kulturråd, ramanslag 41 428 000 [NS Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m..
reservationsanslag 213 762 000 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag 15 773 000
Ersättningar och bidrag till konstnärer
| Konstnärsnämnden, ramanslag | 9 708 000 |
| Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer, reservationsanslag | 81 299 000 |
| Bidrag till konstnärer, reservationsanslag | 45 569 000 |
| Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag | 33 653 000 |
ONA Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag. 158 699 000 9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 5 063 000
Teater, dans och musik
| 10 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern | 921 010 000 |
| 11 Bidrag till Svenska rikskonserter | 105 646 000 |
| 12 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag | 359 655 000 |
13 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag 573 393 000 14 Bidrag till fria teater- dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag 88 884 000 15 Bidrag till Musikaliska akademien 5 183 000
Bibliotek, litteratur och tidskrifter
| 16 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag | 53 916 000 |
| 17 Litteraturstöd, reservationsanslag | 65 180 000 |
| 18 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag | 29 250 000 |
| 19 Stöd till bokhandel, reservationsanslag | 12 152 000 |
20 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur,
reservationsanslag 19 500 000 21 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag 78 496 000 22 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av
videogram på teckenspråk, reservationsanslag 26 250 000 23 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden, förslagsanslag 5 113 000
Bildkonst, konsthantverk m.m.
| 24 Statens konstråd, ramanslag | 7 562 000 |
| 25 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag | 42 057 000 |
| 26 Bidrag fill konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag | 22 500 000 |
| 27 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag | 2 337 000 |
| 28 Bidrag till Akademien för de fria konsterna | 2 370 000 |
Film m.m.
| 29 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag | 91 020 000 |
| 30 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag | 90 780 000 |
| 31 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag | 19 107 000 |
Dagspress och taltidningar 32 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag 7922 000 33 Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag 827 000 000 34 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 1 000 35 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
| dagspressen, förslagsanslag | 1 000 |
| 36 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag | 109 500 000 |
| 37 Stöd till radio och kassettidningar, reservationsanslag | 191 700 000 |
| D Radio och television | 77 778 000 |
| — Radio- och TV-verket, ramanslag | 11 130 000 |
| 2 Granskningsnämnden för Radio och TV, ramanslag | 10 196 000 |
3 Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden
| och Styrelsen för lokalradiotillstånd ramanslag | 297 000 |
| 4 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag | 43 666 000 |
| 5 Statens biografbyrå, ramanslag | 11 589 000 |
6 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m.,
reservationsanslag 900 000
XII. Näringsdepartementet 50 575 177 000 — |
A Näringspolitik m.m 1254 220000 |
1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader,
ramanslag 295 967 000
2 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 241 550.000 | 3 Främjande av kvinnors företagande, reservationsanslag 200 000 000 |! 4 Bidrag till tekniköverföring, reservationsanslag 100 000 000 5 Investeringsfrämjande, ramanslag 97 500 000 = | 6 Turistfrämjande, reservationsanslag 99 000 000
7¶Kostnader för avveckling av Styrelsen för Sverigebilden, förslagsanslag 1000 |
8 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag 4 000 000 9 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 40.000 000 | 1 0 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m, förslagsanslag 1 000 11 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,
reservationsanslag 15 000 000 12 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.
förslagsanslag 1 000
| 13 Avgift till europeiska kol- och stålgemenskapen, förslagsanslag | 150 000 000 | |
| 14 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag | 11 200 000 |
| Skogsnäring | 637 223 000 |
| Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag | 1 000 |
| Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag | 424 200 000 | |
| Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag | 60 000 000 | |
PBRPWOONM— Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag
1 000
| Insatser för skogsbruket, reservationsanslag | 147 000 000 | |
| ANN Bidrag till skogsfröplantager, reservationsanslag | 6 021 000 |
| Teknologisk infrastruktur m.m. | 457 597 000 |
| -— Patent- och registreringsverket | 1 000 |
| Patentbesvärsrätten, ramanslag | 15920000 = | |
| [ES] Bidrag till SIS - Standariseringen i Sverige | 54 045 000 |
Styrelsen för teknisk ackreditering: BB Myndighetsverksamhet, ramanslag
20 800 000
Ur Uppdragsverksamhet
1000 OM Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag
10 800 000 |
NN Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag
72 900 000.
oo Elsäkerhetsverket, ramanslag
61 400 000 = |
9 Sprängämnesinspektionen, ramanslag 23 000 000 10 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersöknings-
verksamhet m.m., ramanslag 191 400 000 11 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning,
| reservationsanslag | 7 330 000 |
| D Marknads- och konkurrensfrågor | 106 770 000 |
| I Marknadsdomstolen, ramanslag | 8 570 000 |
| 2 Konkurrensverket, ramanslag | 920 600 000 |
| 3 Konkurrensforskning, reservationsanslag | 7 600 000 |
| E Energi | 1 400 230 000 |
| I Handlingsberedskap, reservationsanslag | 41 466 000 |
| 2 Åtgärder inom elförsörjningen, reservationsanslag | 66 372 000 |
| 3 Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag | 110 900 000 |
| 4 Statens oljelager: Kapitalkostnader, förslagsanslag | 235 490 000 |
5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet, förslagsanslag 1 000
6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
| reservationsanslag | 130 000 000 |
| 7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag | 345 000 000 |
| 8 Bidrag till Encrgiteknikfonden, förslagsanslag | 72 000 000 |
| 9 Energiforskning, reservationsanslag | 310 100 000 |
| 10 Bioenergiforskning, reservationsanslag | 88 900 000 |
11 Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa, reservationsanslag 1 000
| F Teknisk forskning och utveckling | 2 426 535 000 |
| I Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag | 1 066 465 000 |
| 2 Informationsteknologi, reservationsanslag | 536 500 000 |
3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
| reservationsanslag | 48 800 000 |
| 4 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag | 8 670 000 |
| 5 Rymdverksamhet, ramanslag | 757 900 000 |
| 6 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien | 8 200 000 |
| G Bygg- och bostadsväsende | 44 292 602 000 | |
| Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag | 207 900 000 | |
| Boverket: Uppdragsverksamhet, | 1 000 | |
| Räntcbidrag m.m., förslagsanslag | 43 300 000 000 | |
| BYN Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag | 200 000 000 |
vr Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag 25 000 000
OA Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 1 000 000
-
| Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag | 22 100 000 |
| Oo Statens Bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, förslagsanslag | 1 000 |
| 9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag | 34 500 000 |
| 10 Byggforskning, reservationsanslag | 247 100 000 |
| 11 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag | 105 000 000 |
| 12 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag | 25 000 000 |
| 13 Bidrag till förbättring av inomhusklimatet, reservationsanslag | 125 000 000 |
| XIII. Civildepartementet | 4 168 001 000 |
| A Eänsstyrelserna m.m. | 2 721 188 000 |
| 1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag | 2 686 773 000 |
| 2 Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag | 34 414 000 |
| 3 Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| Trossamfund m.m. | 94 500 000 |
| Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag | 94 500 000 |
| "Konsumentfrågor | 138 255 000 |
| Konsumentverket, ramanslag | 101 687 000 |
| Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag | 20 518 000 |
| Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag | 6 150 000 |
| BON Konsumentforskning, reservationsanslag | 3 000 000 |
| tr Bidrag till miljömärkning av produkter | 6 900 000 |
| Ungdomsfrågor | 194 642 000 |
| Ungdomsstyrelsen, ramanslag | 12 498 000 |
NN Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.,
| reservationsanslag | 174 303 000 |
| EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa, förslagsanslag | 7 841 000 |
| =E Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa frågor, m.m. | 1 019 416 000 |
| Lotteriinspektionen, ramanslag | 26 124 000 |
| Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag | 9 750 000 |
| Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag | 60 000 000 |
| BON Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag | 23 700 000 |
un Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
reservationsanslag 5 148 000
Stöd till idrotten, reservationsanslag 894 694 000
| XIV. Miljödepartementet | 2 735 511 000 |
| A Miljövård | 1 653 511 000 |
| I Statens naturvårdsverk, ramanslag | 559 885 000 |
| 2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag | 76 653 000 |
3 Bidrag till kalkningsverksamhet till sjöar och vattendrag,
| reservationsanslag | 240 000 000 |
| 4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag | 285 668 000 |
| un Miljöforskning, reservationsanslag | 213 031 000 |
6 Sanering och återställning av miljöskadade områden,
reservationsanslag 19 880 000
7 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling,
reservationsanslag 35 324 000 8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt
| hållbar riktning, reservationsanslag | 100 000 000 |
| 9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag | 27 011 000 |
| 10 Kemikalieinspektionen | 1 000 |
| 11 Särskilda projekt, reservationsanslag | 11 965 000 |
12 Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m.,
| förslagsanslag | 11 925 000 |
| 13 Visst internationellt miljösamarbete, reservationsanslag | 54 168 000 |
| 14 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag | 18 000 000 |
| B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. | 324 141 000 |
| Statens strålskyddsinstitut, ramanslag | 116 379 000 |
| Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag | 91 583 000 |
| Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag | 95 939 000 |
BUN Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag 20 240 000
C Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. 757 859 000
I Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata,
ramanslag + 138 698 000
Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata + 1 000 Lantmäteriet + 1 000 BLOURN Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag
> 601 158 000
Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag + 10 350 000 Av Statens va-nämnd, ramanslag 7651 000
+ Beräknat belopp
| XV. Riksdagen och dess myndigheter | 1 189 223 000 |
| A Riksdagen | 1 113 440 000 |
| I Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag | 610 610 000 |
| 2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag | 3 800 000 |
| 3 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag | 441 800 000 |
| 4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag | 57 230 000 |
| B Riksdagens myndigheter | 75 783 000 |
| I Riksdagens ombudsmän, Justitiecombudsmännen, ramanslag | 50 437 000 |
| 2 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag | 25 346 000 |
| XVI. Räntor på statsskulden, m.m. | 129 000 000 000 |
| A Räntor på statsskulden m.m. | 129 000 000 000 |
| 1 Räntor på statsskulden mm, förslagsanslag | 129 000 000 000 |
| XVII. Oförutsedda utgifter | 1 000 000 |
| A Oförutsedda utgifter | 1 000 000 |
| I Oförutsedda utgifter, förslagsanslag | 1 000 000 |
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: samtliga
Regeringen beslutar proposition 1994/95:100 Förslag. till statsbudget för
budgetåret 1995/96.
gotab 17524. Stocknolm 1994
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1995
då
Pe ey
Finansplanen
Bilaga 1
Anmälan till budgetpropositionen 1995 såvitt avser finansplanen
I Den ekonomiska politikens inriktning
Regeringens ekonomiska politik lägger grunden för en ny period av eko-
nomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sunda statsfinanser.
Med de förslag som presenteras i årets budgetproposition förbättras på ett avgörande sätt möjligheterna att komma till rätta med de två stora problemen i den svenska ekonomin: den höga arbetslösheten och den stats-
finansiella krisen. Dessa båda obalanser är intimt förknippade med
varandra och måste därför angripas samtidigt. Kan inte arbetslösheten nedbringas och sysselsättningen öka, kan inte heller statsfinanserna
saneras och obalanserna i de offentliga finanserna hävas. Kan inte budgetunderskottet tas ned och statsskulden stabiliseras, kan inte heller arbetslösheten minska i den omfattning som krävs för att upprätthålla
välfärdssamhället.
Det är mot den här bakgrunden som regeringen presenterar ett omfattande program för att sanera statsfinanserna. Aldrig någonsin tidigare har en så kraftig neddragning av statens utgifter förelagts riksdagen. Tillsammans med tidigare beslutade och föreslagna budgetförstärkningar,
som inkluderar betydande skatte- och avgiftshöjningar, uppgår detta program till ca 113 miljarder kronor i förstärkning av de offentliga
finanserna år 1998.
Parallellt med detta introducerar regeringen det hittills största och mest
ambitiösa åtgärdsprogrammet för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Syftet med denna omläggning av närings-, arbetsmark-
nads- och utbildningspolitiken är att främja sysselsättningen i näringslivet
och att höja den allmänna utbildningsnivån i samhället. Därutöver vidtas en rad insatser för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden: ung-
domar och långtidsarbetslösa.
Genom dessa båda program sker under den närmaste åren en radikal förbättring av Sveriges finansiella balans. De offentliga finanserna stärks tack vare åtgärderna för att minska statens utgifter och öka dess in-
I Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga I
ökar. Mellan 1994 och 1996 halveras nästan underskottet i statsfinan- Bilaga 1 serna. Bytesbalansen visar ett växande överskott. Sverige kommer som nation att vara ett kapitalexporterande land och kommer inte att vara beroende av att låna utomlands. Vårt land har samtidigt en prisstabilitet på god europeisk nivå. Den underliggande inflationen stannar på 2 procent.
Även den reala ekonomin förbättras. Tillväxten väntas uppgå till 2,5- 3 procent per år de närmaste två åren. Den bakomliggande tillväxten är dock starkare; en del av tillväxten måste på kort sikt tas i anspråk för att sanera statsfinanserna. Investeringarna fortsätter att öka. Raset i sysselsättningen hejdas och vänds till en stark ökning 1995 och 1996. För första gången sedan 1989 minskar den totala arbetslösheten under nästa år.
De långsiktiga tillväxtförutsättningarna i Sverige är goda. Vårt land kan erbjuda gynnsamma betingelser för en avancerad produktion tack vare en välutbildad arbetskraft, en hög kvalitet på infrastruktur och offentliga tjänster samt en stor flexibilitet i det svenska samhället. Utöver dessa styrkefaktorer innebär det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. Medlemskapet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland och till att stärka växtkraften i den svenska ekonomin.
Sammantaget innebär detta att förutsättningarna är goda för att klara statsfinanser och sysselsättning, och därmed välfärden. För den skull skall problemen inte underskattas. Återhämtningen sker från en mycket låg nivå. Dessutom måste en svår avvägning göras mellan olika typer av åtgärder i den ekonomiska politiken.
I det allmänna valet i höstas gav det svenska folket ett entydigt mandat till riksdag och regering: få i gång tillväxten, minska arbetslösheten, skapa sunda statsfinanser och stabilisera statsskulden samt klara välfärden. Det är det uppdraget som regeringen nu fullföljer.
I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika teoretiska tillväxtscenarier för den svenska ekonomin fram till år 1998. I medelalternativet, med en årlig tillväxt på ca 2,5 procent, stabiliseras statsskulden som andel av BNP år 1997 och faller något år 1998. Den öppna arbetslösheten minskar betydligt, men beräknas trots detta ligga på närmare 6 procent år 1998.
Förutsättningarna för en högre tillväxtbana än den i medelalternativet redovisade, och därmed en Jägre arbetslöshet 1998, är emellertid goda. Det är också regeringens ambition att arbetslösheten skall vara lägre. Avgörande härvidlag är bl.a. riksdagens behandling av de nu föreslagna åtgärderna, utfallet i årets avtalsrörelse och ytterligare politiska initiativ under mandatperioden.
Regeringen kommer att följa utvecklingen noga och är beredd att vidta åtgärder för att saneringen av statsfinanserna skall lyckas och att förutsättningarna för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet upprätthålls.
Vägen ur den ekonomiska krisen är lång och kommer att ta tid, inte
minst tar det tid att nedbringa arbetslösheten till rimliga nivåer. Men Bilaga 1 Sverige är ett bra land med goda förutsättningar. Vårt land har byggts upp med ansvar, solidaritet och framtidstro. Det är på den värderings-
mässiga grunden som regeringens ekonomiska politik vilar.
Den ekonomiska politikens uppgift
Det moderna svenska samhället har aldrig någonsin tidigare stått inför
svårare ekonomiska utmaningar än 1 dag:
e Arbetslösheten är rekordhög. Var åttonde person i arbetskraften står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De ekonomiska och sociala
konsekvenserna av arbetslösheten hotar att underminera välfärdssam-
hället.
e Den ekonomiska utvecklingen hämmas av en betydande obalans
mellan sparande och investeringar i den privata sektorn; en obalans
som hänger samman med det stora offentliga underskottet. Det finansiella sparandet är för högt och investeringarna är för låga. Bostadsbyggandet är rekordlågt.
e Statsfinanserna har försämrats drastiskt. Aldrig tidigare i modern
svensk historia har de offentliga finanserna försämrats så kraftigt som
under de senaste tre åren. De offentliga inkomsterna har fallit sam-
tidigt som de offentliga utgifterna har skjutit i höjden. Statsskulden
är rekordhög.
e Den ekonomiska tillbakagången och de senaste tre årens felaktiga
ekonomiska politik har lett till ökade fördelningspolitiska spänningar
i samhället. Klyftorna och motsättningarna i Sverige har ökat.
Detta är utgångsläget för den ekonomiska politiken. Obalanserna i ekonomin måste motverkas samtidigt genom en sammanhållen och väl avvägd ekonomisk politik.
Arbetslösheten och den därav följande statsfinansiella krisen är inte bara ett resultat av en internationell lågkonjunktur och av strukturella problem. Den är också resultatet av en politisk oförmåga att hantera de problem som Sverige som nation har ställts inför under de gångna åren och av en inhemsk politik som förstärkt lågkonjunkturen i stället för att motverka den, Det är skälet till att krisen i vårt land har blivit djupare
och varaktigare än i andra länder.
Vad som nu står på spel är ytterst det svenska välfärdssamhällets framtid. Så länge obalanserna på arbetsmarknaden och i statsfinanserna kvarstår fördjupas misstron mot den svenska ekonomin och den svenska kronan. Bryts inte denna utveckling riskerar Sverige att gå in i nästa
konjunkturnedgång i förtid, och utan att ha återfått kontrollen över vare sig arbetslösheten eller statsfinanserna. Bilaga 1
Den snabbt växande statsskulden - som till stor del sammanhänger med arbetslösheten - är ohållbar också från demokratisk synpunkt. De stora upplåningsbehoven begränsar den politiska handlingsfriheten och de
demokratiska institutionernas kraft. Därför är en balans mellan privat sysselsättning och offentliga åtaganden och en över tiden bättre balanse-
rad statsbudget förutsättningar för ett starkt folkstyre och nationell suveränitet.
Arbetslösheten urholkar statens finanser genom att skatteinkomsterna minskar och kostnaderna för stöd och bidrag ökar. Budgetunderskottet beror till stor del på arbetslösheten. Men ett budgetunderskott blockerar
också möjligheterna att öka sysselsättningen. Därför går det inte att
enbart spara sig ur krisen. Det går inte heller att varaktigt få ned
arbetslösheten genom en offentligt finansierad sysselsättning. De nya
jobben måste komma i den privata sektorn.
Vägen ur den ekonomiska krisen ställer stora krav på sammmanhållning och solidaritet. Att ta Sverige ur den ekonomiska krisen är en uppgift som inte kan klaras utan uppoffringar och brett folkligt stöd. Därför
måste alla vara med och bära de bördor som krispolitiken innebär. Det finns i dag en stark vilja i hela det svenska samhället att bidra till att lösa
krisen. Det är regeringens starka ambition att ta till vara denna vilja till insatser i kampen mot arbetslöshet och statsskuld.
Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och uthållig tillväxt, och att komma tillbaka till full sysselsättning. Det är bara genom att sätta
hela folket i arbete som vi kan begränsa bidragsberoendet, stärka statsfinanserna och återskapa en stabil ekonomisk grund för välfärdssamhället.
Den ekonomiska politikens tre hörnstenar
Sveriges starka internationella konkurrensförmåga erbjuder under några
år framöver ett unikt tillfälle att få till stånd en starkare tillväxt och en ökad sysselsättning, och samtidigt att komma till rätta med statsfinanserna. Det är av utomordentlig vikt att denna återhämtning 1 ekonomin ut-
nyttjas för att främja sysselsättningen och sanera statsfinanserna. Den
ekonomiska politiken måste vara inriktad på att mobilisera nationens samlade förmåga, att förbättra produktiviteten och att ta till vara allas vilja
att arbeta och skapa nya resurser.
Regeringens ekonomiska politik bygger på tre hörnstenar; saneringen
av statsfinanserna, bekämpningen av arbetslösheten och en rättvis fördel-
ningspolitik.
Balansen mellan de två första uppgifterna är svår och känslig. Om de
budgetförstärkande åtgärderna är för begränsade ökar risken för fortsatt höga räntor, minskat förtroende för den svenska kronan och bestående hög arbetslöshet. Budgetförstärkande åtgärder medför emellertid att den
inhemska efterfrågan försvagas, oavsett om de utformas som inkomst-
förstärkningar eller som utgiftsminskningar. Försvagningen motverkas
dock av att räntenivån kommer att vara lägre, osäkerheten mindre och framtidstron större än om inga åtgärder vidtas. Om åtgärderna är för Bilaga I
omfattande kan uppgången komma av sig och arbetslösheten av det skälet
bli kvar på en för hög nivå.
Samtidigt går det inte att klara budgetunderskottet och statsskulden om
inte sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Skall det vara möjligt att få ned räntan krävs också en kraftfull tillväxt- och sysselsättningspolitik för att få ned arbetslösheten. En stark och uthållig tillväxt och en kraftigt ökad sysselsättning förutsätter att uppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer, flask-
halsar och överhettningseffekter. Den omfattande utslagningen av företag och arbetstillfällen under 1990-talets första år har ökat riskerna för en sådan utveckling. Därför inriktas nu politiken på att stödja och underlätta expansion och förnyelse. Åtgärder föreslås för att förbättra främst de små och medelstora företagens finansiering och stimulera investeringar och nyanställningar. Samtidigt läggs arbetsmarknads- och utbildningspolitiken om så att åtgärderna stärker och förbättrar utbudet av arbetskraft.
Åtgärderna ges en tydlig inriktning på att via utbildning, kompetenshöj-
ning och ökad rörlighet uppnå flexibilitet på arbetsmarknaden så att
inflationsdrivande flaskhalsar inte skall behöva uppstå. Prisstabilitet är en viktig förutsättning för den ekonomiska politiken. Hög inflation är inte förenlig med vare sig goda produktionsförutsättning-
ar, bibehållen konkurrenskraft, ökad sysselsättning eller fortsatt god välfärd. En hög inflation är också förödande för alla fördelningspolitiska ambitioner. Med en prisstabilitet på god europeisk nivå läggs i stället en fast grund för en stabil och varaktig uppgång i investeringar, tillväxt och sysselsättning.
Den tredje hörnstenen i regeringens ekonomiska politik är en rättvis fördelningspolitik. Saneringen av statsfinanserna kommer att kräva uppoffringar, och alla måste ta sin del av dessa för att politiken skall kunna få den folkliga förankring som är en förutsättning för framgång. Bara om krispolitiken är rättvis komrner alla att ta ansvar för uppgiften att föra Sverige ur krisen. Därför har regeringen som en del av saneringsprogrammet föreslagit betydande inkomstförstärkningar, som i särskilt stor utsträckning bärs av höginkomsttagare och kapitalägare. Regeringen avser vidare att så långt möjligt värna kommunernas förutsättningar att tillhandahålla vård, omsorg och utbildning. Det går dock inte att undvika betydande utgiftsminskningar i transfereringssystemen. De viktigaste
fördelningspolitiska insatserna är emellertid i dagens läge inte att värna
alla delar av utgiftsprogrammen. Det viktiga är i stället att skapa förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning och att därmed
förhindra att stora grupper för lång tid ställs utan möjlighet till egen
försörjning.
Det ekonomisk-politiska programmet
Bilaga 1
I höstens ekonomisk-politiska proposition tog regeringen det första steget
mot en ny ekonomisk politik. Det innefattade dels åtgärder för att stärka
statsfinanserna, dels vissa åtgärder för att stimulera investeringar i näringslivet, förbättra de arbetssökandes yrkeskunnande och kompetens
samt främja geografisk rörlighet. Sammantaget lade regeringen fram för-
slag till inkomstökningar och utgiftsminskningar som förbättrar de
offentliga finanserna 1998 med 56,4 miljarder kronor. Riksdagen har i december beslutat om svenskt medlemskap i EU i
enlighet med folkomröstningsresultatet. För att undvika en försvagning av statsfinanserna föreslog regeringen (prop. 1994/95:122) att medlemsavgiften till EU skulle finansieras genom ökade skatter och avgifter
samt minskade utgifter. Medlemsavgiften beräknas uppgå till ca
20 miljarder kronor år 1998.
Budgetpropositionen utgör ett nytt viktigt steg i arbetet på att sanera statsfinanserna och att stimulera sysselsättningen i näringslivet och bekämpa arbetslösheten. Budgetpolitiken är utformad för att stärka förtroendet för statsmakternas förmåga att komma till rätta med statens lånebehov samtidigt som den skapar utrymme i den reala ekonomin för
ökad produktion, investeringar och tillväxt. Det är avgörande för till-
växten att få till stånd en utveckling som leder till att det finansiella sparandet i den privata sektorn - över 170 miljarder kronor år 1994 investeras och skapar nya arbetstillfällen. En sådan utveckling är be-
roende av räntorna och dessa är i sin tur beroende av det statliga låne-
behovet. Den ekonomiska politiken måste således arbeta från två håll samtidigt: å ena sidan kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättning, å andra sidan kraftfulla åtgärder för att sänka utgifterna och förstärka inkomster-
na.
Regeringen fullföljer med budgetpropositionen sitt arbete med att lägga fram ett konkret och kraftfullt program för sanering av statsfinanserna och stabilisering av statsskulden. Medan över hälften av åtgärderna i novemberpropositionen avsåg inkomstförstärkningar, redovisar regeringen nu förslag på ytterligare utgiftsminskningar på sammanlagt närmare 25 miljarder kronor, vilka förbättrar de offentliga finanserna 1998 med 21,7 miljarder kronor. Konkreta förslag läggs även fram om utgiftsminsk-
ningar som skall finansiera en del av EU-avgiften.
Under det senaste året har konjunkturen vänt och en ekonomisk uppgång inletts. Konjunkturuppgången skapar förutsättningar för en stramare finanspolitik än under den föregående lågkonjunkturen. De budgetför-
uppgången i ekonomisk aktivitet och sysselsättning hotas. I stället bidrar
de till en stabilare utveckling och en mer varaktig uppgång i sysselsättningen.
De budgetförstärkningar som beslutats av eller förelagts riksdagen uppgår till 113,2 miljarder kronor. Till detta kommer att den lägre statsskulden även vid en oförändrad räntenivå ger ränteutgifter som är ca
18 miljarder kronor lägre. Å andra sidan ökar utgifterna med medlems-
avgiften till EU med ca 20 miljarder kronor. Sammantaget minskar därmed underskottet i de offentliga finanserna med 111,2 miljarder Bilaga 1 kronor år 1998.
Av de budgetförstärkande åtgärderna på sammanlagt drygt 7 procent av BNP får över 3 procentenheter genomslag 1995, ca 1,5 procentenheter 1996 och ca 1 procentenhet vardera åren 1997 och 1998. I ett internationellt perspektiv är detta ett mycket omfattande program för att sanera statsfinanserna. Dessa beslutade och föreslagna åtgärder på budgetens utgifts- respektive inkomstsida är en viktig del av saneringen av statsfinanserna. Hur stor denna förstärkning blir är beroende av hur snabb tillväxten blir. Såvitt nu kan bedömas kommer underskottet i statens finansiella sparande att nära nog halveras från ca 13 procent av BNP år 1994 till ca 7 procent år 1996 och statsskulden att statsskulden att stabiliseras som andel av BNP år 1997 för att därefter falla något år 1998.
Tabell 1.1 Förstärkning av de offentliga finanserna Saldoeffekt 1998 i 1994/95 års penningvärde. Miljarder kronor
Effekt av beslut under föregående mandatperiod 18,3 Prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
| - — Inkomstförstärkningar | 36,6 |
| - Avgår därav orsakade utgiftsökningar | -0,3 |
| - Utgiftsminskningar | 24,8 |
| - Avgår därav orsakade inkomstminskningar | -4,7 |
| Sammanlagd förstärkning | 56,4 |
Förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100) e&kl. tidigare aviserade förstärkningar
| - — Utgiftsminskningar | 24,6 |
| - Avgår därav orsakade inkomstminskningar | -2,1 |
| - — Avgår övriga reformer | -0,8 |
| Sammanlagd förstärkning | 21,7 |
Finansiering av medlemsavgiften till EU
| - — Inkomstförstärkningar | 12,4 | |
| - Avgår därav orsakade utgiftsökningar | -0,2 | |
| - — Utgiftsminskningar | 4,6 | |
| Sammanlagd förstärkning | 16,8 | |
| Summa föreslagna och beslutade åtgärder | 113,2 | |
| Minskad räntebetalning pga lägre statsskuld | ca 18 | |
| Medlemsavgift till EU | ca -20 | |
| Summa förstärkningar av de offentliga finanserna | 111,2 | |
| Återstår att finansiera av EU-avgifterna | ca 3 | |
| Total förstärkning av de offentliga finanserna | 114,2 |
Det handlingsprogram mot arbetslösheten som redovisas i ett senare
avsnitt omfattar sammanlagt ca 42 miljarder kronor. Huvuddelen av kostnaderna täcks genom omfördelningar av befintliga anslag. Programmet innebär tillfälligt ökade utgifter för 1995/96 på ca 2,2 miljarder
kronor; allt räknat efter de besparingar som redovisas inom arbets- Bilaga 1
marknadspolitiken. Regeringen avser att finansiera denna merbelastning med engångsvisa åtgärder.
Tillväxtförutsättningarna
Strukturen på den svenska ekonomin är sådan att balansen i de offentliga finanserna är starkt beroende av en hög sysselsättning i näringslivet. När
sysselsättningen sjunker i näringslivet uppstår snabbt stora underskott i de offentliga finanserna, såsom fallet var 1991-1994. När sysselsättningen ökar i näringslivet förbättras de offentliga finanserna.
Tabell 1.2 Finansiellt sparande Miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 1995 1996 Offentlig sektor -16 -112 -193 -168 -161 -115 Privat sektor -13 64 166 174 185 175 Totalt inhemskt sparande = Bytesbalans saldo -29 -48 -27 6 24 60 Källa: Finansdepartementet.
Under de närmaste två åren kommer de offentliga finanserna att förbättras och Sverige kommer att få ett växande överskott i bytesbalansen.
Sverige är redan 1994 en nettoexportör av kapital. Sverige som land är
inte beroende av att låna utomlands. I den mån som svenska staten eller svenska företag tar upp lån utomlands är det enbart för att man därigenom kan erhålla bättre lånevillkor än vad som erbjuds på den svenska marknaden. Staten kommer för sin del att öka upplåningen i utländsk valuta.
Sparandebalansen visar samtidigt att det finns ett stort finansiellt
sparande i den privata sektorn och att detta ger utrymme för kraftigt ökade investeringar och sysselsättning. Ju snabbare produktionskapaciteten byggs ut i den privata sektorn, desto snabbare kan underskottet i den offentliga sektorn reduceras.
De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är
mycket gynnsamma under de kommande åren. Enbart under 1995
beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kronor,
vilket kan jämföras med industrins totala investeringar som 1995 väntas uppgå till 54 miljarder kronor. Industrins höga lönsamhet innebär att en
stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som soliditeten stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på att åstadkomma en snabb och varaktig ökning av sysselsättningen och att säkerställa att
denna ökning i första hand sker i näringslivet. En grundläggande förutsättning är att det svenska näringslivet kan behålla en god internationell
konkurrenskraft. Den position som de svenska företagen har i dag är beroende av flera faktorer. En faktor är de omfattande insatserna för att Bilaga 1 förbättra produktiviteten i företagen. En annan faktor är parternas medverkan till avtal som inte är inflationsdrivande. En tredje faktor är den
låga kronkursen. Den ekonomiska politiken kan emellertid inte ensidigt
baseras på denna konkurrensfördel. Det är regeringens ambition att genom en förtroendeskapande politik och ekonomisk tillväxt stärka den svenska kronan och därmed skapa en bättre balans mellan exportverksamhet och hemmamarknad. Det betyder att fortsatta förbättringar av produktiviteten kommer att bli allt viktigare för att hävda konkurrenskraften och
åstadkomma ekonomiska framsteg. En förnyelse av arbetslivet med en
modernisering av arbetets organisation och en bred höjning av de anställdas kompetens är den avgörande faktorn. Dessa frågor måste i fortsättningen ägnas ökad uppmärksamhet, i första hand av arbetsmarknadens
parter.
En stark och uthållig tillväxt och en kraftig ökning av sysselsättningen
förutsätter att den nu pågående konjunkturuppgången inte bryts i förtid
på grund av bristsituationer - flaskhalsar - på arbetsmarknaden, på varumarknaderna eller när det gäller kapitalmarknaden. Därför läggs närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken om för att kraftfullt understödja den ekonomiska politikens grundläggande uppgift att skapa goda förutsättningar för arbete och utveckling och en icke-inflatorisk tillväxt. Parallellt med dessa initiativ behövs en rad initiativ för att ta
vara på de möjligheter som EU-medlemskapet ger Sverige.
I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika scenarier för den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 1998. I medelalternativet beräknas sysselsättningen öka med närmare 300 000 personer under mandatperioden, under förutsättning att arbetsmarknaden fungerar väl och under
förutsättning av en lönebildning som är förenlig med samhällsekonomisk
balans. Den öppna arbetslösheten skulle emellertid fortfarande vara alltför hög 1998, närmare 6 procent. Den ekonomiska politiken kommer därför fortlöpande att utformas så att möjligheter till starkare tillväxt tas till vara. Regeringens ambition är att ytterligare nedbringa arbetslösheten under mandatperioden. Det är också av största vikt att det blir en bred uppslutning både inom riksdagen och hos arbetsmarknadens parter som stärker förtroendet för den ekonomiska politiken och för den svenska
ekonomin. Då skulle tillväxten och sysselsättningen kunna öka mer och
arbetslösheten reduceras ytterligare.
Näringspolitiken
Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och utveckling inom företagssektorn. Investeringsnivån måste höjas markant för att bygga upp en ny produktionskapacitet i stället för den som har gått förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och tillbakagång.
En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige sedan årsskiftet fullt ut deltar i det ekonomiska och politiska samarbetet
på alla områden inom EU. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska före- Bilaga I tagen kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på den inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland, både för svenska och utländska företag som
planerar etableringar. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den svenska ekonomin.
En annan grundläggande förutsättning är ett väl fungerande samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen i tillväxtprocessen. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora företagen och kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden.
Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa problem
kring de mindre företagens finansiering. I denna proposition föreslås därför åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av riskkapital och underlätta småföretagens expansion.
Arbetsrätten är ett annat område där det behövs särskilda lösningar för de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parterna inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen
gett den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma
dessa frågor.
Regeringen planerar vidare att förstärka resurserna till de särskilda lånen till kvinnliga företagare, genomföra särskilda satsningar för kunskapsöverföring till de små och medelstora företagen samt vidta åtgärder
för att främja utländska företags etableringar i Sverige.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken.
Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren fått bära en tung börda. En stor del av insatserna har inriktats på att få till stånd särskilt anordnade arbetstillfällen i form av ungdomspraktik och ALUverksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning.
Sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden måste nu stå i
centrum för politiken. Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till att avse
insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. De
ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontantstöd till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringslivet och till en allmän kompetenshöjning. Välfärden, den ekonomiska tillväxten och näringslivets internationella konkurrensförmåga är helt be-
system för återkommande utbildning bör förbättras ytterligare. Den Bilaga I yrkesmässiga och geografiska rörligheten måste främjas.
Det räcker inte med utbildad arbetskraft för att uppnå god ekonomisk tillväxt. Det fordras också att företaget på ett flexibelt sätt kan använda den kompetens som står till förfogande. Samspelet mellan utbildning och arbetsliv behöver förbättras. Ambitionerna när det 'gäller insatser mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt. Arbetslinjen skall betonas långt starkare än vad som skett under de gångna åren.
Som ett led i en sådan ny inriktning införs en temporär stimulans till nyanställningar i näringslivet i form av en reduktion av arbetsgivaravgifterna med upp till 6 000 kronor per månad. Denna åtgärd har till syfte att motverka både arbetslöshet och inflation genom att sänka kostnaderna för expansion och produktionsökning. Vidare föreslås att villkoren för utbildningsvikariat förbättras för att både stimulera till utbildning av redan anställda och till rekrytering av vikarier. |
Utöver dessa direkt anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande förslag om utbildnings- och kompetenshöjning fram för att möta de ständigt ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt tillkommer ca 90 000 extra platser inom det reguljära utbildningsväsendet under 1995. Särskilda insatser förslås när det gäller utbildning i teknik och språk.
Särskilt utsatta på arbetsmarknaden är de unga. Därför förstärks de arbetsmarknadspolitiska insatserna både i form av kommunalt uppföljningsansvar, ungdomsintroduktion, ett ökat antal utbildningsplatser samt en ny form av praktik, s.k. Europa-stipendier. En ny' form av utbildning i datorhantering (Datortek) införs i alla kommuner i syfte att ge arbetslösa ungdomar utbildning i modern teknik. Syftet med alla dessa insatser är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komma i arbete eller utbildning. Alla ungdomar under 25 år skall ha fått ett lämpligt erbjudande inom 100 dagar. .
Insatserna för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa förstärks genom att rekryteringsstödet reserveras för dessa sökande och att stödet kan användas i förening med det allmänna nyanställningsstödet. ALU-arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för att bryta eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Utomnordiska invandrare som har särskilt stora svårigheter att få arbete skall få ökade möjligheter till arbetspraktik.
Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste hävdas. Kontraktet mellan den enskilde och samhället måste göras tydligt.
Skattepolitiken
Skattepolitikens utformning är av grundläggande betydelse både för tillväxten och för den ekonomiska fördelningen. Genom skattereformen 1990-1991 fick Sverige ett modernt skattesystem. Riksdagen har under hösten fattat beslut om att återupprätta de principer som låg till grund för
HN
skattereformen. Riksdagen har också beslutat om åtgärder för att förstärka budgetens inkomstsida. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar Bilaga 1 är nu starkt begränsat. Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma
med skattehöjningar. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kom-
munalskatterna och väga in den vid bedömningen av kommunernas finansiella utrymme.
Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag kan förskjutningar mellan olika skatter aktualiseras i framtiden. Med tanke på behovet av stabila spelregler bör emellertid varje förändring övervägas noga. Inom
EU pågår en diskussion om växling mellan skatt på arbete och miljö-
relaterade skatter. För Sveriges del kommer denna fråga att prövas av en
parlamentarisk utredning. När det gäller företagsbeskattningen har regeringen avsatt 2 miljarder kronor till en reform som i första hand skall användas för att reducera skatteuttaget för de mindre och medelstora företagen. Inriktningen på
denna reform skall bestämmas efter samråd med näringslivet.
Åtgärder för att hävda prisstabiliteten
En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att hävda en prisstabili-
tet på god europeisk nivå. De tidigare två decenniernas inflationsperiod bröts vid ingången till 1990-talet. Genom stabiliseringsavtalet 1991 växlade löneutvecklingen över till en mera sund och uthållig nivå. Denna nya inriktning fullföljdes i avtalsrörelsen 1993. Konsumentprisökningarna
stannade 1994 under 3 procent och förväntas fortsätta i ungefär samma
takt framöver. Den underliggande inflationen torde stanna på ca 2 pro-
cent. En uppvärdering av kronan, som följd av det minskade budgetunderskottet, det växande överskottet i bytesbalansen och den starkare
tillväxten förväntas bidra till att hålla tillbaka höjningarna av import-
priserna.
För att hävda denna prisstabilitet måste den ekonomiska politikens olika medel medverka aktivt. Ju fler insatser som görs för att undanröja hinder på arbetsmarknaden och på olika varumarknader, desto mindre krav ställs
på penningpolitiken att genom räntehöjningar motverka inflationstendenser i ekonomin. Det är bl.a. av dessa skäl som arbetsmarknads- och utbildningspolitiken nu läggs om med stark betoning på sådana åtgärder yrkesmässig och geografisk rörlighet - som skall underlätta företagens
expansion och förhindra uppkomsten av flaskhalsar.
Det fortsatta arbetet
Sammanfattningsvis innebär den ekonomiska politik som presenteras i budgetpropositionen, och den utveckling som nu kan överblickas, att en
fast grund läggs för att:
e — Statsfinanserna kan saneras och statsskulden stabiliseras senast 1998.
e Sverige under de närmaste åren kan ha ett betydande överskott i
bytesbalansen. Sverige kommer därmed att vara nettoexportör av Bilaga 1
kapital.
e En prisstabilitet på god europeisk nivå kan hävdas. Sverige kan
därmed inleda en period av icke-inflatorisk tillväxt och ökad
sysselsättning. |
Den ekonomiska politiken syftar till att Sverige vid övergången till 2000-talet åter skall stå ekonomiskt starkt med sunda statsfinanser, arbete
åt alla och en väl utbyggd välfärd. Från en sådan styrkeposition kan Sverige spela en aktiv och pådrivande roll i det ekonomiska och politiska samarbetet, i Europa och globalt. |
En sådan gynnsam ckonomisk utveckling är beroende av en bred sam-
verkan i hela samhället. De politiska partierna har ett särskilt ansvar att
medverka till stabila majoriteter och en handlingskraftig riksdag. Regeringen har som ambition att söka uppnå så breda majoriteter som möjligt
i riksdagen. På samma sätt har regeringen ambitionen att få till stånd ett
väl fungerande samspel med näringslivet, både med de stora företagen och med de mindre och medelstora. Nya former för sådan samverkan håller på att utvecklas. i
Arbetsmarknadens parter har också en nyckelroll. :Statsmakterna kan besluta om en ny inriktning och nya inslag i arbetsmarknadspolitiken, men effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en
aktiv medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännu större betydelse är
de villkor som skapas dirckt av arbetsmarknadens parter genom avtal
eller praxis i arbetslivet. Därför måste förnyelsen av villkoren på arbetsmarknaden bedrivas parallellt av staten och parterna.
Det finns därför starka skäl att understryka vikten av det arbete som nu börjar komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk samverkan kring rekryterings- och utbildningsbehov liksom förhandlingar om förnyelse av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör bedrivas över hela fältet med det uttalade syftet att parterna tar ett ökat ansvar för att arbetsmarknaden skall fungera väl och för att de arbetslösa snabbt skall komma in i arbete, utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.
Regeringen strävar således efter att få till stånd en ekonomisk utveckling med hög tillväxt och sysselsättning, låg arbetslöshet och starka offentliga finanser. Den närmaste tiden blir avgörande för om en sådan gynnsam utveckling skall kunna uppnås. Två omstäridigheter är särskilt viktiga, dels möjligheten att i riksdagen få uppslutning kring den framlagda ekonomiska politiken, dels behovet att i den kommande avtalsrörelsen få till stånd avtal och en löneutveckling som gör det möjligt att
behålla en prisstabilitet på god europeisk nivå och därmed hävda näringslivets konkurrenskraft. Detta ställer stora krav på arbetsmarknadens parter att finna lösningar som förenar löntagarnas krav på en rimlig och
rättvis andel av produktionsresultatet med företagens krav på en kostnadsoch produktivitetsutveckling som ger utrymme för den nödvändiga utbyggnaden av produktionskapaciteten.
2¶Det ekonomiska arvet
Bilaga 1 Den svenska ekonomin befinner sig nu i en återhämtning efter tre år av nedgång. Dessa tre år har präglats av den svagaste produktionsutveckling som Sverige har upplevt sedan 1930-talet. På bara tre år har arbetslösheten tredubblats, den offentliga sektorns underskott tiodubblats och statsskulden fördubblats. Den samlade produktionen har minskat under tre år i rad.
Nedgångens djup är resultatet av flera samverkande faktorer. Världsekonomin utvecklades svagt under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin mot slutet av 1980-talet skapade problem för industrins internationella konkurrenskraft. Åtgärderna i slutet av 1980- och början av 1990-talet för att lösa den svenska ekonomins strukturella problern hade ännu inte burit frukt. En kraftig uppgång av realräntan och en dramatisk omsvängning i hushållssparandet medförde ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan.
Dessa faktorer kan emellertid inte ensamma förklara den starka uppgången i arbetslöshet och den fleråriga negativa tillväxten. Andra länder drabbades av liknande problem, men förmådde att vända en nedgång till en ny period av tillväxt. Sverige var ett av de få länder som under lång tid drabbades av en kraftig produktionsnedgång. En viktig förklaring till detta är att den ekonomiska politik som fördes under den gångna mandatperioden fördjupade och förlängde konjunkturnedgången. De åtgärder som genomfördes bidrog till en kraftig dämpning av efterfrågan, bl.a. genom sin fördelningspolitiska profil, vilket fick starkt negativ effekt på sysselsättningen och därigenom på de offentliga finansernas utveckling. Den svaga och delvis motsägelsefulla finanspolitiken ökade konsumenternas osäkerhet och omvärldens tvivel, och bidrog därmed på ett avgörande sätt till den ekonomiska krisen.
2.1 1980-talet - budgetsanering och överhettning
Spara och arbeta
Fram till mitten av 1970-talet var Sveriges offentliga finanser balanserade. Under åren 1976-1982 var den ekonomiska tillväxten svag och statsfinanserna försämrades kraftigt. I början av 1980-talet var därmed arbetslösheten och budgetunderskottet den ekonomiska politikens dominerande problem. Efter regeringsskiftet 1982 lades den ekonomiska politiken om. Bland annat genomfördes en devalvering för att stärka den svenska konkurrenskraften. En sanering av de offentliga finanserna inleddes, bl.a. genom att merparten av de riktade industrisubventionerna slopades.
Omläggningen inledde en stark och lång återhämtning av den svenska ekonomin. Den inhemska efterfrågan ökade och arbetslösheten sjönk stadigt. Finanspolitiken, tillväxten och den ökade sysselsättningen innebar
att budgetunderskottet, som 1982 motsvarade 13 procent av BNP, kunde Prop. 1994/95:100 pressas tillbaka och vändas till ett överskott i slutet av 1980-talet. Bilaga 1
Diagram 2.1 Statens budgetsaldo 1960/61-1993/94 Procent av BNP
4 I
-12
I
-14!
1960/61 -1965/66 1970/71 1975/76 1989/81 1985/86 1990/91
Källa: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Efter Bretton Woods-systemets upplösning i början av 1970-talet ökade
integrationen av de internationella finansmarknaderna. Eurovalutamark-
nadernas framväxt, koncernernas globalisering och informationsteknologins genombrott innebar under 1980-talet att penningpolitikens villkor
förändrades. I Sverige växte en grå kreditmarknad fram vid sidan av den
officiella och reglerade. Regleringarna på kreditmarknaden urholkades, men hotade ändå att snedvrida kapitalets användning och hämma den
svenska ekonomins tillväxt.
Den svenska kreditmarknaden avreglerades i mitten av 1980-talet. Där-
med skapades förutsättningar för en mer rationell resursallokering i
näringslivet, samtidigt som hushållen inte längre var lika utlämnade åt kreditinstitutens godtycke t.ex. vid köp av bostäder. Ett syfte med avregleringen var att undanröja den grå utlåningsmarknaden och öka den mer ordnade banksektorns andel av kreditmarknaden. Bankerna förmådde emellertid inte hantera den avreglerade marknadens krav och risker, och såg inte vådan av den starka uppgången i värderingen av aktier och fastigheter. Kreditgivningen ökade dramatiskt, gynnad av hög inflation och skattesystemets möjligheter till stora ränteavdrag.
Överhettningen
I förening med avregleringen frigjordes stora mängder institutionellt
kapital. Den kvarvarande valutaregleringen gjorde att de finansiella placeringarna måste ske inom landet. Därmed drevs priset på realkapital
och andra tillgångar i höjden. Detta stärkte hushållens lånemöjligheter
och framtidsförväntningar, vilket drev upp konsumtionen. Hushållens
sparkvot sjönk dramatiskt och deras konsumtion var under 1988-1989 Prop. 1994/95:100
5 procent högre än de disponibla inkomsterna. Bilaga I
Diagram 2.2 Konsumtionskvoten och sysselsättning i privat sektor 1980-1994
| Konsumtionskvot, 3 av disponibel inkomst | Antal sysselsatta, i miljoner | |
| 106 | | 3,2 | |
| 104 Konsumtionskvot md | 31 | |
| 102 | / | |
| 100 | 3 | |
| 3 | 2,9 | |
| 96 | z | 2,8 | |
| 94 | | | |
2
92 US. 27
90 - — 2,6
1980 1985 1990
Anm.: Konsumtionskvoten är hushållens konsumtion som andel av deras disponibla inkomst, dvs. en spegelbild av den mer konventionellt använda sparkvoten. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den ökade konsumtionen och det omfattande byggandet drev upp sysselsättningen till mycket höga nivåer. Arbetslösheten var under slutet
av 1980-talet under 2 procent och förvärvsfrekvensen ökade till 84 procent. Inom expansiva sektorer uppkom påtagliga flaskhalsproblem, vilket drev upp löneglidningen och via följsamhetskrav ledde till problem på
hela arbetsmarknaden. Bristen på arbetskraft hämmade de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att tillgodogöra sig omvärldens efterfrågan. Inflationen pressades upp och konkurrenskraften urholkades.
I detta skede blev en reformering av skattesystemet, en åtstramning av
finanspolitiken och en helhetslösning på arbetsmarknaden en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Skattereformen genomfördes åren 1990
och 1991. Parallellt med denna reform inledde regeringen överläggningar med arbetsmarknadens parter om ett stabiliseringsavtal för att bryta kost-
nadsinflationen. Sådana avtal träffades på våren 1991 över hela arbets-
marknaden. Dessa åtgärder tillsammans med insatser för att öka konkurrensen i näringslivet bidrog effektivt till att få ner prisstegringarna och inflationsförväntningarna och att lägga grunden för en varaktigt lägre inflationstakt. Samtidigt togs en rad initiativ för att motverka den
arbetslöshet som följde med den internationella konjunkturnedgången och
den försvagade efterfrågan på exportmarknaderna. De arbetsmarknadspolitiska insatserna för att höja kompetensen i arbetskraften fördubblades, investeringsfonderna frisläpptes i hela landet och beslut fattades om ett omfattande program för investeringar i infrastruktur.
Bilaga 1
1992 - ett förlorat år
Efter regeringsskiftet i oktober 1991 fick den ekonomiska politiken en ny inriktning. Den fick som överordnad uppgift att bekämpa en överhettning, som vid det laget redan hade försvunnit. Nya fördelningspolitiska principer etablerades. Genom stora skattesänkningar fick vissa grupper särskilda stimulanser, medan andra fick se sina ekonomiska villkor för-
sämras. Samtidigt utmålades överhettningen fortfarande som det stora
problemet och fick motivera åtstramningar, trots att arbetslösheten växte och förvärrades av indragningarna. Detta ledde till ökat bidragsberoende och underskott i de offentliga finanserna. De strukturella förändringar som aviserades förblev i många stycken oprecisa, vilket ökade osäkerheten hos många av aktörerna i ekonomin.
De åtstramande åtgärderna riktades mot bostadsinvesteringarna, den
privata konsumtionen och kommunerna, vilka tillsammans svarade för ca
70 procent av den samlade inhemska efterfrågan. Den privata konsum-
tionen fortsatte att sjunka och sparkvoten steg till närmare 8 procent av
den disponibla inkomsten. Därmed hade sparkvoten stigit med sammanlagt ca 12,5 procentenheter sedan 1989. Denna kraftiga förändring från
konsumtion till sparande fick stora effekter på hela ekonomin. Den
åtstramande politiken i en svag konjunktur fick en depressiv verkan på ekonomin under 1992. Bruttonationalprodukten minskade med 1,4 procent och sysselsättningen i den privata sektorn sjönk under 1992 med 165 000 personer.
Nedgången i ekonomin var resultatet av en rad faktorer såväl inom landet som utomlands. Effekterna av den tyska återföreningen kom att få
särskilt stor betydelse. Samtidigt som den ekonomiska tillväxten försvagades i Europa, kom en svag finanspolitik i Tyskland att tvinga fram
höjda räntor där och därmed också i övriga länder. Detta skapade stora spänningar i det europeiska valutasamarbetet under hösten 1992.
Den europeiska valutaoron ledde till en kraftig stegring av den svenska räntenivån och Riksbanken tvingades till en rad höjningar av marginalräntan för att stabilisera situationen. De stigande räntorna förvärrade den finanskris som utlösts av fastighetsprisernas snabba nedgång. Den borgerliga regeringens bräckliga parlamentariska underlag och oförmåga att hantera en svår ekonomisk-politisk situation ledde snabbt fram till en akut förtroendekris, som tog sig uttryck i att Riksbanken höjde marginalräntan
till 500 procent.
På initiativ av den socialdemokratiska oppositionen träffades under september och oktober tre uppgörelser om ekonomisk-politiska åtgärder. Den första innebar ytterligare åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten och det växande budgetunderskottet. Den andra innebar en garanti som skulle skydda insättarnas pengar i bankerna och därmed stabilisera situationen för det finansiella systemet. Den tredje uppgörelsen
17 2 Riksdagen 199495. saml. Nr 100. Bilaga I
innebar en förstärkning av näringslivets konkurrenskraft genom en s.k. Prop. 1994/95:100 intern devalvering. Bilaga I
Under hösten kom land efter land att överge samarbetet kring fasta växelkurser. Sverige övergav den fasta växelkursen i november och kronan föll kraftigt gentemot andra valutor.
Diagram 2.3 Kronkurs och ränta 1992-1994 Index Procent
1007 r12
110; 10
1207 8
r7
130 . [3]
Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser den 14 december 1994. Källa: Finansdepartementet.
1993 - från kris till depression
Deprecieringen av kronan innebar stora konkurrensfördelar för den konkurrensutsatta sektorn under 1993. Det dröjde dock innan de positiva effekterna blev märkbara. Samtidigt pressades den hemmamarknadsinriktade delen av den svenska ekonomin tillbaka av ytterligare åtstramningar.
Antalet konkurser fortsatte att vara mycket högt och sysselsättningen fortsatte att sjunka. Sammantaget förlorade Sverige vart tionde arbetstillfälle under 1992 och 1993; sysselsättningen minskade med 414 000 personer. I och med det urholkades skattebaserna och den offentliga sektorns inkomster sjönk snabbt.
Bilaga 1
Offentlig inkomst, Z av BNP Total sysselsättning, miljoner
66 4,5
4,4
1980 1990
Källa: Finansdepartementet.
Fallet i sysselsättningen tredubblade den öppna arbetslösheten till
8 procent 1993. Den totala arbetslösheten nådde ca 12,5 procent. Kost-
naderna för arbetslösheten bidrog till att den offentliga utgiftskvoten steg
kraftigt från 63,0 procent av BNP 1991 till 74,3 procent 1993.
Diagram 2.5 Öppen arbetslöshet och offentliga utgifter 1980-1994
Offent:iga utgifter, Z av BNP Öppen arbetslöshet, procen: 783
74:
Offentliga uigifter
70 68 66 64 62 6C 58"
1980 1985 1990
Källa: Finansdepartementet.
Den kraftigt åtstramande politiken under en lågkonjunktur fick motsvarande effekt på svensk ekonomi under åren 1992 och 1993 som den
fick på europeisk ekonomi tio år tidigare; antalet arbeten minskade med
ca en halv miljon, investeringarna sjönk med en fjärdedel och BNP minskade tre år i rad, sammanlagt med 4 procent. Genom de minskningar
i inkomsterna och ökningar av utgifterna som detta innebar för staten steg
statsskulden från knappt 45 procent av BNP i juni 1991 till ca 80 procent
i juni 1994.
Den ekonomiska nedgången har varit kraftigare i Sverige än i något annat land, med undantag av Finland. Den internationella konjunkturen Bilaga 1 förklarar således bara en mindre del av fallet. I jämförelse med den svenska ekonomins långsiktiga trend hade Sverige förlorat ca 12 procent av sin möjliga produktion mellan 1989 och 1993. Det motsvarar en utebliven produktion och uteblivna inkomster på ca 170 miljarder kronor. År 1991 hörde Sveriges offentliga finanser till de starkaste i OECD-
kretsen. Tre år senare hade endast Grekland ett större budgetunderskott.
Diagram 2.6 BNP per capita Sverige och EU 1980-1994 Index 1980 = 100
125, fm.
120 115: 1:0: 1057
10034 951 I0— —
1980 1982 1984 = 1986 1988 — 1990 — 1992 — 1994
Källor: OECD, EUROSTAT, SCB och Finansdepartementet.
1994 - återhämtning från låg nivå
Under sommaren 1993 började de första tecknen på återhämtning kunna skönjas. Den låga kronkursen gav en exportökning med ca 7,5 procent och en svag uppgång i industriproduktionen. Industriinvesteringarnas nedgång begränsades till ca 4 procent för helåret 1993. Finanspolitiken förmådde dock inte stilla hushållens oro för underskott och arbetslöshet, och realräntans nedgång bröts i början av 1994. Den privata konsumtio-
nen sjönk med 3,7 procent och investeringarna med ca 18 procent, vilket innebär att BNP sammantaget sjönk under 1993. Den öppna arbetslös-
heten steg till 8,2 procent.
Valårets passiva ekonomiska politik undergrävde förtroendet för svensk
ekonomi, vilket — tillsammans med osäkerheten inför EU-omröstningen
och riksdagsvalet - fick räntan att stiga kraftigt under hela våren och sommaren 1994, efter ett drygt år av nedgång. Vinsterna i exportsektorn
ökade kraftigt och industriinvesteringarna steg med ca 20 procent, men
hemmamarknaden har först de senaste månaderna börjat hämta sig. Investeringsfallet under perioden 1991-1993 har bidragit till att delar av industrin redan nu närmar sig sitt produktionstak, trots den höga arbetslösheten. Otakten mellan export- och hemmarnarknadssektorerna har också fördröjt de offentliga finansernas återhämtning.
Återhämtningen i svensk ekonomi har utan tvekan inletts, men den sker från en mycket låg nivå. Bilaga 1
Summering
Nedgången i ekonomin har lämnat stora problem efter sig som nu måste lösas: massarbetslöshet, ett budgetunderskott på över 10 procent av BNP, en snabbt ökande statsskuld och höga realräntor. På fyra områden har den ekonomiska politiken varit otillräcklig:
e Arbetsmarknadspolitiken har varit för svag. De åtgärder som satts in har i alltför stor grad varit verkningslösa eller bidragit till utträngning
på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit från 83,2 till 77,7 procent mellan 1991 och 1994. Antalet långtidsarbetslösa har
stigit från 24 000 i september 1991 till 121 000 i september 1994. Ungdomsarbetslösheten har nått rekordnivåer på långt över 100 000 personer i åldern 16-24.
e Skattepolitiken har inneburit sänkningar av kapital- och förmögen-
hetsskatter omfattande 25 miljarder kronor och höjningar av skatten
på arbete med 29 miljarder kronor. Detta har omfördelat inkomster från konsumtionsbenägna till sparbenägna grupper i samhället, vilket
bidragit till att hämma den inhemska efterfrågan, samtidigt som det
minskat förståelsen för de åtgärder som behöver vidtas för att stärka
de offentliga finanserna.
9 Bristen på budgetdisciplin är den tredje negativa faktorn. Under ned-
gångsåren misslyckades regeringen med att hålla igen den statliga konsumtionen. Förtroendet för budgetarbetet undergrävdes och stärkte misstron mot den ekonomiska politiken och analysunderlaget. Misstron och underskotten möttes med planer och strategier snarare än med konkreta åtgärder.
e Politiken mot kommunerna är den fjärde faktorn. Den borgerliga rege-
ringen fullföljde den tidigare initierade omläggningen till generella
statsbidrag, vilket skapade förutsättningar för ökad ekonomisk effek-
tivitet i kommunerna, men misslyckades med uppgiften att skapa ett bra system för kostnadsutjämning.
3¶Sverige och den Europeiska Unionen
Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i den Europeiska Unionen (EU). Genom medlemskapet får regering och riksdag möjligheter att på
curopeisk nivå verka för politiska beslut och åtgärder som kan bidra till gynnsammare förutsättningar för svensk ekonomi och svensk välfärd.
Samarbetet och det gemensamma beslutsfattandet inom EU kommer att ha stor betydelse för den ekonomiska politiken, men omfattar också andra Bilaga 1
frågor och områden såsom miljöpolitiken.
Medlemskapet innebär att Sverige blir en del av en gemensam marknad
utan gränser och hinder för människor, tjänster, varor och kapital. De svenska företagens hemmamarknad blev redan med EES-avtalet mång-
dubbelt större. Samtidigt som möjligheterna vidgades så skärptes också konkurrensen för de företag som hittills haft en skyddad hemmamarknad. För dessa företag skärptes också kraven på kontinuerlig omvandling och förnyelse, liksom kraven på företagens och de anställdas internationella kompetens och orientering.
Arbetsmarknads-, närings- och utbildningspolitiken kommer att utformas med hänsyn till detta och i syfte att stärka och stödja de berörda företagens och medborgarnas verksamhet på den inre europeiska marknaden.
Medlemskapet skapar också nya förutsättningar för skattepolitiken. De gemensamma besluten har hittills inriktats på gemensamma miniminivåer
för mervärdesskatt och andra indirekta skatter. Sverige kommer att inom EU aktivt stödja ansträngningarna att också få till stånd godtagbara mini-
minivåer för kapitalskatter, bolagsskatter och miljöskatter liksom det
gemensamma arbetet för att åstadkomma bättre skattekontroll och effek-
tivare bekämpning av skattefusk och ekonomisk brottslighet.
EU-länderna bedriver ett gemensamt arbete med inriktning på en euro-
peisk ekonomisk och monetär union (EMU). Sverige har i medlemskaps-
förhandlingarna gjort klart att Sverige inte kommer att förhindra detta
arbete. Sverige deklarerade dock samtidigt att den svenska riksdagen skall avgöra om och när Sverige kan ansluta sig till en den tredje fasen
i EMU, som innefattar en gemensam valuta. Sveriges Riksbank har för
Sveriges del undertecknat avtalet om det europeiska monetära systemet
(EMS). Däremot deltar inte Sverige i växelkurssamarbetet ERM. Riksbanken har uttalat att kronan kommer att flyta under avsevärd tid.
3.1¶Sätt Europa i arbete
EU har gjort kampen mot arbetslösheten och arbetet för jämställdhet till en överordnad uppgift och antagit en handlingsplan för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Handlingsplanen bygger på EU-kommissionens vitbok och omfattar åtgärder både på gemenskapsnivå och på natio-
nell nivå. Vid EU:s toppmöte i Essen enades det Europeiska rådet, dvs. stats- och regeringscheferna, om åtgärder på fem nyckelområden:
1. Investeringar i yrkesutbildning skall främjas för att förbättra arbets-
tagarnas möjligheter till sysselsättning.
2. Den ekonomiska tillväxten skall göras mera arbetsintensiv genom mera flexibla former för att organisera arbetet, genom en lönepolitik som främjar investeringar och genom lokala och regionala initiativ
miljövården. Bilaga 1
3. Sociala avgifter skall reduceras i sådan omfattning att det blir en
märkbar effekt på rekryteringen av arbetskraft.
4. Arbetsmarknadspolitiken skall läggas om från en passiv till en aktiv
politik och effektiviseras, bl.a. genom att åtgärder som motverkar
arbetsviljan undviks.
5. Särskilda insatser skall göras för dem som är hårdast drabbade av
arbetslösheten, särskilt ungdomar och långtidsarbetslösa.
Det Europeiska rådet uppmanade medlemmarna att översätta dessa re-
kommendationer till politiska åtgärder som skall sträcka sig över flera år
och anpassas efter den ekonomiska och sociala situationen i respektive land. Toppmötet beslutade också om att utvecklingen på arbetsmarknaden
nu skall följas upp på samma sätt som man följer den finansiella utvecklingen. Den första rapporten skall avlämnas inför toppmötet i december
1995. De europeiska socialdemokraterna har utarbetat ett program - Sätt Europa i arbete - för tillväxt och sysselsättning. Det innehåller en
konkretisering och vidareutveckling av tankegångar från EU:s vitbok om sysselsättning. Den svenska regeringen kommer i samverkan med andra regeringar att ta initiativ inom EU på grundval av detta program. Det innebär att regeringen kommer att arbeta för att EU skall ha samma höga ambitioner för tillväxt och sysselsättning som för det monetära samarbetet. Regeringen kommer vidare att inom EU verka för ökade investeringar i nya jobb, i kunskaper och kvalifikationer och i en utbyggd och väl fungerande infrastruktur.
Västeuropa har en i hög grad integrerad ekonomi. 93 procent av alla varor och tjänster som förbrukas inom Västeuropa produceras här; endast 7 procent går i global handel. Det ekonomisk-politiska samarbetet inom EU ger nu möjligheter till en ökad samordning av den ekonomiska politiken. För att denna skall kunna vara tillräckligt ambitiös krävs att medlemsländerna för en aktiv arbetsmarknadspolitik för att förhindra strukturella obalanser mellan utbud och efterfrågan, för att stärka arbetstagarnas kvalifikationer och underlätta strukturomvandling, och därmed
skapa en ökad flexibilitet och lägre inflation. Sverige har en lång tradition av aktiv arbetsmarknadspolitik. Denna politik har haft gynnsamma effek-
ter. Många av EU:s medlemsländer har fört en mer passiv politik, men ett omtänkande tycks nu vara på väg. Sverige kommer inom EU med kraft att driva frågan om en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.
Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen bör ge nya möjligheter att stärka infrastrukturen. För att understödja den ekonomiska tillväxten
i Europa har EU beslutat stödja ett antal transeuropeiska nätverk genom
finansiering och på andra sätt. Särskilt intressanta ur svensk synvinkel bland de 14 projekt som finns med i första omgången är Öresundsbron
och den s.k. Nordiska Triangeln, vilken skall förbättra förbindelserna
mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm. Vidare blir Sverige medlem i Bilaga ! den Europeiska Investeringsbanken (EIB) som på relativt goda villkor
finansierar bl.a. infrastrukturprojekt, gärna med inriktning på att förbättra miljön och den regionala balansen. Ett större antal svenska projekt diskuteras nu inom banken.
3.2¶Konvergensfrågorna
Det europeiska rådet fastställer årligen övergripande rekommendationer för den ekonomiska politiken. De nu gällande rekommendationerna an-
togs i juli 1994 och en utvärdering av i vilken utsträckning medlems-
länderna bedriver en politik som är förenlig med dessa genomfördes
under hösten.
Ett övergripande mål för EU är att bidra till ekonomisk tillväxt. En förutsättning för bestående ekonomiska framsteg är att det råder hög grad
av finansiell stabilitet. EU har därför även beslutat om riktlinjer för att främja sunda offentliga finanser och stabila priser. De s.k. konvergens-
kriterierna syftar till att skapa de förutsättningar som krävs för att man skall kunna uppnå en sådan finansiell stabilitet. Dessa kriterier innebär
bl.a. att underskottet i de offentliga finanserna bör vara högst 3 procent av BNP och att den offentliga skulden bör uppgå till högst 60 procent av
BNP. Maastrichtfördraget innehåller också ett särskilt förfarande vid alltför stora underskott. Om ett land har - eller riskerar att få - ett alltför stort
budgetunderskott kan finansministerrådet (Ekofin) rekommendera vilka åtgärder som landet bör vidta. Tio av tolv medlemsländer befanns ha alltför stora underskott när denna procedur tillämpades första gången hösten 1994.
Som medlem i EU bör Sverige utarbeta ett konvergensprogram. Det ut-
arbetas inte i första hand för EU:s skull utan för att det ligger i Sveriges
eget intresse att ha sunda offentliga finanser, låg inflation, låga räntor och stabil växelkurs. Konvergensprogrammet bör innehålla:
1. en redovisning av målen för den ekonomiska politiken,
[NS] en redovisning av den ekonomiska politik som avses föras för att
nå dessa mål och
3. bedömningar av den ekonomiska utvecklingen.
Programmet förväntas visa hur kKonvergensvillkoren kan uppfyllas.
Såvitt nu kan bedömas kommer Sverige att kunna uppfylla de flesta konvergensvillkoren år 1998. Det gäller för underskottet i de offentliga finanserna, inflationen och räntenivån. Det stora underskottet i statsbudgeten och den stora och snabbt växande statsskulden gör emellertid att det
kommer att ta flera år innan villkoret att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP kan uppfyllas. Detta problem delas av flera EU- Bilaga 1 länder. Viss oklarhet råder också rörande tolkningen av kravet avseende en stabil växelkurs.
Regeringen avser att på basis av föreliggande finansplan och dess behandling i riksdagen överlämna ett konvergensprogram till rådet under våren 1995. Finansplanen innehåller en utförlig genomgång av alla de delar som behövs för ett svenskt konvergensprogram.
4¶Den ekonomiska utvecklingen
4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996
Efter en svag BNP-tillväxt under perioden 1991-1993 utvecklas OECDländernas ekonomi nu i en mycket mer gynnsam takt. Återhämtningen som inleddes i USA har efter hand spridit sig först till Europa och nu också till Japan. BNP-tillväxten i OECD-området som helhet uppgick till nära 3 procent 1994 och väntas fortsätta i samma takt under 1995 och 1996. De sydostasiatiska ekonomierna har under hela 1990-talet uppvisat en stabilt hög tillväxt, vilket visar att de i allt mindre utsträckning är beroende av utvecklingen i OECD-länderna. Den höga tillväxten i regionen väntas fortsätta också under de kommande åren.
Tabell 4.1 Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 BNP EU -0,6 2,3 2,8 3,1 OECD 1.1 2,8 2,8 2,7 Konsumentpriser EU 3,2 2,8 2,9 3,3 OECD 2,8 2,3 2,7 3,0 Arbetslöshet (7 av arbetskraften) EU 10,7 11,6 11,3 10,9 OECD 8,0 8,3 7,9 TT Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den starkare ekonomiska aktiviteten väntas leda till att inflationen i OECD ökar något. Detta beror främst på en tilltagande prisstegringstakt i USA, men även i Europa förväntas en något högre inflation.
Arbetslösheten i OECD nådde en topp under första halvåret 1994. Därefter har en viss nedgång påbörjats. Trots en förhållandevis hög tillväxt 1995 och 1996 beräknas emellertid arbetslösheten endast minska med ca 0,5 procentenhet till drygt 7,5 procent av arbetskraften. Arbetslösheten i Europa ligger väsentligt över genomsnittet i OECD och väntas göra så även de närmaste åren.
Underskotten i de offentliga finanserna i OECD-länderna väntas sjunka något 1995 och 1996 av såväl strukturella som konjunkturella orsaker. Bilaga 1 Nedgången är dock förhållandevis måttlig och den offentliga sektorns skuldsättning i genomsnitt i OECD förutses fortsätta att öka något, till drygt 70 procent av BNP.
Som följd av den mer gynnsamma internationella utvecklingen har avsättningsmarknaderna för svensk export vuxit betydligt 1994, jämfört med de närmast föregående åren. Eftersom den internationella konjunkturen nu stärks väntas en gynnsam marknadstillväxt för svensk export också 1995 och 1996.
4.2 Den svenska ekonomin 1995 och 1996
För den svenska ekonomin förändras tillväxtens drivkrafter under de närmaste åren. De snabba marknadsandelsvinsterna för svensk export, som uppnåtts genom den dramatiska förstärkningen av konkurrenskraften, väntas nu avta. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör dock en fortsatt stark exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet förutses emellertid utgöra den starkaste drivkraften för tillväxten under de närmaste åren, i takt med att kapacitetsutnyttjandet stiger i främst industrin och i de exportrelaterade tjänstesektorerna. Medlemskapet i EU förväntas förstärka investeringsuppgången. Samtidigt dämpas konsumtionsutvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolideringen. Totalt väntas BNP-tillväxten uppgå till ca 2,6 procent under 1995 och sedan tillta något under 1996.
Den bakomliggande tillväxten är betydligt starkare. De budgetförstärkningar som föreslagits i denna och tidigare propositioner innebär dock att en del av tillväxten på kort sikt tas i anspråk för saneringen av statsfinanserna. Internationella studier av liknande budgetsaneringar visar att tillväxten i gengäld blir starkare räknat på medellång sikt.
Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-politiska propositionen i höstas (prop. 1994/95:25) innebär föreliggande prognos en till synes kraftig nedrevidering av den beräknade tillväxten för 1994 och 1995. Denna förklaras dock till övervägande del av tekniska faktorer. Nationalräkenskaperna har sedan den senaste prognosen bytt s.k. basår för fastprisberäkningarna. Detta innebär att beräkningarna nu övergått till att göras i 1991 års priser i stället för 1985 års. Detta påverkar viktförhållandena mellan olika efterfrågekomponenter. Så får t.ex. bostadsinvesteringar en betydlig högre vikt i 1991 års priser eftersom byggkostnaderna steg så kraftig under perioden mellan 1985 och 1991. Fallet i bostadsinvesteringar under 1994 och 1995 ger därför ett betydligt större negativt bidrag till tillväxten med det nya basåret. Totalt beräknas
effekten av basårsbytet ha dragit ner den beräknade tillväxten med
0,6 procentenheter för både 1994 och 1995.
Tabell 4.2 Försörjningsbalans Procentuell volymförändring, 1991 års priser
Bilaga 1
| 1993 | 1994 | 1995 1996 | ||
| Privat konsumtion | -3,7 | 0,6 | 0,0 | 1,0 |
| Offentlig konsumtion | -0,6 | -0,2 | 0,0 -1,0 | |
| Stat | 4,4 | 0,5 | 2,0 -1,0 | |
| Kommuner | -2,7 | -0,5 | -1,0 -1,0 | |
| Bruttoinvesteringar | -17,6 | -1,3 | 9,5 | 8,5 |
| Näringsliv | -14,3 | 16,6 | 20,1 | 10,1 |
| Bostäder | -31,0 -39,3 -28,.4 | 9,2 | ||
| Myndigheter | 4,3 | 6,5 | 9,2 | 1,7 |
| Lagerinvesteringar! | -0,3 | 1,0 | 0.0 | 0,1 |
| Export | 7,6 | 12,2 | 9,5 | 17,3 |
| Import | -2,8 | 11,0 | 7,0 | 5,1 |
| BNP | -2,6 | 2,0 | 2,6 | 2,9 |
| I Förändring i procent av föregående års BNP. | | |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den
privata konsumtionen. Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha
ökat 0,6 procent under 1994. Den nödvändiga konsolideringen av stats-
finanserna medför att hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de
närmaste två åren. Detta gäller speciellt år 1995 då de realt disponibla inkomsterna minskar med ca 2,4 procent, trots en ökning av löneinkomsterna genom att sysselsättningen ökar.
De minskande inkomsterna under 1995 och 1996 bedöms dock komma att mötas med ett minskat sparande. Hushållens skuldanpassning har varit kraftig de senaste åren samtidigt som tillgångspriserna stabiliserats eller stigit. Utvecklingen har medfört att hushållens finansiella förmögenhet åter ökat. Sammantaget förmodas behovet av ytterligare skuldanpassning ha avtagit, vilket styrks av att utlåningen till hushållen stabiliserades under 1994 efter att ha minskat i över två år. Därtill förutses räntorna fortsätta att sjunka de närmaste två åren från närmare 10,5 procent i december 1994, som en följd av omläggningen av den ekonomiska politiken, inte minst som följd av minskande underskott i statsbudgeten. Vidare kommer arbetsmarknadsläget nu successivt att förbättras genom den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av arbetslöshet torde
benägenhet. Sammantaget förväntas den privata konsumtionen förbli oförändrad 1995 och öka med 1 procent 1996.
Bruttoinvesteringarna 1 näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994, dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till drygt 16 procent. Inom industrin var expansionen ca 20 procent. Den snabba
produktionstillväxten innebär att industrins kapacitetsutnyttjande stiger
ytterligare, vilket i kombination med den mycket goda lönsamheten gör att investeringsexpansionen inom industrin väntas överstiga 30 procent
1995. Investeringarna inom Övriga delar av näringslivet dämpas i viss
mån fortfarande av den svaga hemmamarknaden samt av ett betydande överskott på kommersiella lokaler. Allt fler tecken tyder dock på att
utvecklingen är på väg att vända. Priserna på kommersiella fastigheter har stabiliserats och flera tjänstesektorer redovisar nu expansiva pro- Bilaga 1 duktionsplaner. De investeringsstimulanser som lades fram i den ekonomisk-politiska propositionen i november väntas också bidra till investeringsuppgången. De totala bruttoinvesteringarna förutses stiga med ca 9 procent under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostadsbyggandet. Under 1996 förutses näringslivets investeringsexpansion dämpas något samtidigt som bostadsbyggandet åter väntas öka, om än svagt. Totalt beräknas därför investeringsuppgången bli nästan lika betydande 1996 som under 1995. Det höga ränteläget innebär dock en särskilt stor osäkerhet vad avser investeringsutvecklingen. Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge tillsammans med den internationella konjunkturuppgången innebär att exporten fortsätter att stiga relativt kraftigt. Ökningen bedöms bli knappt 10 procent 1995 och ca 7 procent 1996. Importens ökningstakt beräknas dämpas genom att hemmamarknadsföretagen utnyttjar det gynnsamma konkurrensläget för att i någon mån vinna marknadsandelar. Utvecklingen leder till att såväl handels- som bytesbalansen förbättras de kommande åren, trots att kronan förväntas appreciera.
Tabell 4.3 Nyckeltal Procentuell förändring
| 1993 | 1994 | 1995 1996 | ||
| Timlön, kostnad | 3,3 | 2,8 | 3,5 | 4,0 |
| KPI, dec-dec | 4,1 | 2,8 | 2,9 | 3,7 |
| NPI, dec-dec | 3,6 | 1,9 | 2,0 | 1,7 |
| Disponibel inkomst | -3,5 | 1,4 | -2,4 -0,5 | |
| Sparkvot (nivå) | 7,9 | 8,5 | 6,3 | 4,9 |
| Industriproduktion | 1,5 | 9.0 | 7,0 | 6,8 |
| Sysselsättning | -5,3 | -0,9 | 2,7 | 1,8 |
| Total arbetslöshet (nivå) | 12,5 | 13,0 | 11,6 10,8 | |
| Öppen arbetslöshet (nivå) | 8,2 | 7,9 | 6,8 | 6,1 |
| Bytesbalans (76 av BNP) | -1,9 | 0,4 | 1,5 | 3,6 |
Privata sektorns finansiella sparande (7 av BNP) 11,5 11.6 11.6 10,4 Offentliga sektorns finansiella sparande (7 av BNP) -13,4 -11,2 -10,.2 -6,8 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättrades något under loppet av
1994. Under 1995 väntas återhämtningen i ekonomin tillsammans med det nu framlagda handlingsprogrammet mot arbetslöshet få mer genom-
gripande effekter för sysselsättningen, som beräknas öka med 100 000 personer. Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något
långsammare takt. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att även utbudet av arbetskraft kan väntas öka när situationen på arbets-
marknaden ljusnar. Den öppna arbetslösheten förväntas minska från
7,9 procent 1994 till 6,5 procent 1996.
tusental Bilaga I
570 RR
4600 free I Underliggande utbud
4400) rer rerna ert VS .
oe N ” - 200 ee örreree essensen sons ”s. - Arbetskraftsutbud |
4200 rr mere e enes e see reses ee esse ere ess sees n soon Ne et .
i Sysselsättning |
3800 | + >: rr
1980 1982 1984 1986 1988 1999 1992 1994 — 1996
Källa: Finansdepartementet.
Den ekonomiska återhämtningen väntas till följd av den höga arbets- Jösheten och ökat arbetskraftsutbud leda till en begränsad uppgång i löneökningstakten. I första hand beräknas den ökade efterfrågan på arbetskraft leda till ökad sysselsättning och endast i mindre utsträckning till en högre lönenivå. För att detta skall förverkligas ställs dock stora krav på rörlighet på arbetsmarknaden. Kravet på flexibilitet skärps av att uppgången är
ojämnt fördelad mellan sektorer och regioner. Det finns en risk att en högre löneökningstakt inom de expansiva och lönsamma delarna av näringslivet sprids till andra delar av ekonomin.
Inflationen - mätt med konsumentprisindex - i den svenska ekonomin har under loppet av 1994 visat vissa tecken på att stiga. Under hela prognosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter och minskade subventioner att utgöra en press uppåt på konsumentprisindex. Av den prognosticerade KPI-ökningen med 2,9 procent respektive 3,7 procent under 1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av
detta. Nettoprisindex väntas således öka med ca 2 procent om året under
prognosperioden, vilket indikerar ett lågt underliggande inflationstryck.
Det allt högre resursutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda producentpriser, framför allt på insatsvaror. Den förväntat svaga utvecklingen av den privata konsumtionen i kombination med fortsatt god tillgång på arbetskraft medför dock att såväl lönekostnader som marginaler beräknas stiga långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom starkt vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen. De
inflationistiska spridningseffekterna torde därmed bli relativt begränsade.
Bilaga 1
procent
0 TT TOTTA AAA AR namn as serna MA LLALMAMALLLEILnanad 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Källa: Finansdepartementet.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas för
1994 uppgå till ca 168 miljarder kronor eller drygt 11 procent av BNP. Det är en förbättring med 25 miljarder kronor sedan 1993, vilket helt
beror på att stödet till bankerna faller bort från utgifterna. Under de närmaste två åren leder uppgången i ekonomin tillsammans med ett successivt allt starkare genomslag av redan vidtagna och nu föreslagna budgetförstärkande åtgärder till en mycket kraftig reducering av den offent-
liga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet till ca 115 miljarder kronor eller knappt 7 procent av BNP. Då de årliga sparandeunderskotten i staten och den offentliga sektorn alltjämt är betydande fortsätter statsskulden och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I slutet av 1996 uppskattas statsskulden uppgå till ca 95 procent av BNP och den offentliga sektorns finansiella nettoskuld till ca 39 procent av
BNP.
4.3¶Kalkyler för perioden 1994-1998
Obalanserna i den svenska ckonomin är så kraftiga att de inte kan elimineras på kort sikt. Underskottet i de offentliga finanserna var 1994 ca 11 procent av BNP och den totala arbetslösheten, inkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, uppgick till ca 13 procent. De förslag som
regeringen redovisar i denna budgetproposition lägger emellertid grunden
för en stabilisering av ekonomin under mandatperioden.
Det är inte möjligt att i dag med säkerhet överblicka effekterna av denna politik på tre-fyra års sikt. Däremot är det möjligt att göra kalkyler av den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren med utgångspunkt från
vissa antaganden. Sådana kalkyler redovisas i den preliminära national-
budgeten. Av de tre scenarier som där presenteras återges här medel-
alternativet, vilket innebär att BNP växer med drygt 2,5 procent per år
under perioden 1994-1998, inflationen stannar vid ca 3 procent per år Bilaga 1
och bytesbalansen uppvisar betydande överskott. Därvid förutsätts att för-
troendet för den svenska ekonomin gradvis förstärks. Detta tar sig uttryck
i successivt fallande räntemarginal gentemot Tyskland, ett minskat hus-
hållssparande och att näringslivet fortsätter att bygga ut sin produktions-
kapacitet i sådan omfattning att inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas.
Tabell 4.4 Försörjningsbalans och nyckeltal 1994-1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
1994 1995 1996 1997 1998
| BNP | 2,0 2,6 2,9 2,8 2,5 |
| Import | 11,0 7,0 5,1 7,1 7,8 |
| Privat konsumtion | 0.6 0,0 1,0 2,4 2,2 |
| Offentlig konsumtion | -0,2 0,0 1,0 LI = -1,0 |
| Bruttoinvesteringar | -1,3 9,5 8,5 8,8 8.1 |
| Lagerinvesteringar! | 1.0 0,0 01 01 0,1 |
| Export | 12,2 9,5 7.3 7,2 6,7 |
| Inhemsk efterfrågan | LI 1,4 1,8 2,6 2,5 |
Nyckeltal
| Timlön | 2,8 3,5 4,0 4,3 4,6 |
| KPI, årsgenomsnitt | 2,2 2,9 3,7 2,8 2,9 |
| Disponibel inkomst | 1,4 --2,4 = -0,5 1,4 1.3 |
| Sparkvot, nivå | 8,5 6,3 4,9 4,1 3,3 |
| Bytesbalans” | 0,4 1,5 3,6 2,9 2,8 |
| Sysselsättning | -0,9 2,7 1,8 1.4 1,0 |
| Öppen arbetslöshet” | 7,9 6,8 6,1 5.8 5,6 |
| Total arbetslöshet | 13,0 11,6 10,8 10,1 9,5 |
| Ränta, femåriga statsobligationer | 9,1 10,0 9,3 8.5 8,0 |
! Förändring i procent av föregående års BNP. 5 I procent av BNP.
I procent av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet.
Sysselsättningen beräknas i denna kalkyl öka med närmare 300 000 personer mellan 1994 och 1998. Trots det faller den öppna arbetslösheten bara från knappt 8 procent 1994 till närmare 6 procent 1998. Den totala arbetslösheten, dvs. inkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, faller till 9,5 procent 1998. Att nedgången i arbetslösheten inte blir större är en följd av att arbetskraftsutbudet ökar när arbetsmarknaden förbättras.
Den långsamma nedgången i arbetslösheten understryker behovet av en stark tillväxt och en flexibel arbetsmarknad. Med en högre tillväxt, drygt 3 procent per år under perioden 1994-1998, förväntas antalet sysselsatta öka med ca 400 000 personer och den totala arbetslösheten falla till 8 procent. För att denna utveckling skall bli möjlig krävs att förtroendet för ekonomin förstärks markant så att räntorna faller och den privata konsumtionen och investeringarna stiger. Det krävs också en väl fungerande arbetsmarknad där lediga jobb snabbt kan finna kvalificerade arbetssökande och där lönebildningen inte driver upp inflationen.
Som tidigare redovisats inriktas budgetpolitiken på att stabilisera statsskulden som andel av BNP senast år 1998. Med de mycket om- Bilaga 1 fattande åtgärder som regeringen föreslår kommer statsskulden i medelalternativet att stabiliseras redan 1997 och falla något 1998. Även med något lägre tillväxt och högre ränta stabiliseras statsskulden 1998.
Diagram 4.3 Statsskulden 1980-1998 Procentuell andel av BNP
120,
704: 2
re ge an ens
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källa: Finansdepartementet.
Nivån på statsskulden kommer emellertid att vara mycket hög i slutet av perioden, över 90 procent av BNP. Det gör under alla omständigheter den svenska ekonomin mycket sårbar. Räntehöjningar slår hårt på statsfinanserna. Därför bör en stabilisering av statsskulden ses som ett etappmål. När det är uppnått bör skuldkvoten reduceras. Det kan noteras att tidigare saneringsprogram inte varit tillräckligt konkreta och omfattande för att uppnå målet att stabilisera statsskulden. Såvitt nu kan bedömas kommer det saneringsprogram på totalt över 7 procent av BNP som nu konkretiserats att vara tillräckligt för att uppnå det uppsatta målet.
Tabell 4.5 Den offentliga sektorns finanser 1994-1998 Procent av BNP, löpande priser
1994 1995 1996 1997 1998
| Inkomster | 59,4 60,3 60,6 61.6 62,0 |
| Utgifter | 70,6 70,4 67,4 66,4 64,4 |
| Finansiellt sparande! | -11,2 -10,2 -6,8 -4,8 -2,4 |
| Primärt finansiellt sparande -9,9 -8,5 -4,1 -1,8 | 0,6 |
Olika skuldbegrepp Statsskuld 86,0 92,2 95,7 96,1 94,4 Offentlig nettoskuld 25,3 34,1 39,2 41,3 41,0 Konsoliderad offentlig bruttoskuld 81,0 87,3 920,9 92,0 91,0
! Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källa: Finansdepartementet.
Balansen i de offentliga finanserna bör även ses i ett vidare perspektiv än enbart stabilisering av statsskulden. Andra väsentliga mått är statens Bilaga I budgetunderskott, den offentliga sektorns finansiella sparande och den offentliga sektorns primära finansiella sparande (dvs. inkomster och utgifter exkl. räntor). Även i dessa avseenden kommer balansen att förbättras. Statens budgetunderskott reduceras betydligt till år 1998, under-
skottet i den offentliga sektorns finansiella sparande minskar till drygt
2 procent av BNP och den offentliga sektorns primära sparande uppvisar
ett mindre överskott.
Tabell 4.6 Den offentliga sektorns utgifter 1994-1998
Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1994
1991 års 1994 1995 1996 1997 1998
priser
| Transfereringar till hushåll 348 | 0,5 -3,1 -2,9 -1,4 -0,5 | |
| Övriga transfereringar | 101 -6,0 19,4 -7,1 -6,7 -5,9 | |
| Konsumtion | 391 | -0,2 -0,1 -1,0 -1,1 -1,0 |
| Investeringar | 45 10,0 13,9 -1,5 2,6 2,6 | |
| Summa exkl, räntor | 885 -0,2 1,7 -2,5 -1,7 -12 | |
| Räntor | 104 17,6 77 6,2 12,6 -0,7 | |
| Summa inkl. räntor | 988 | 1,4 2,3 -1,6 0,1 -L1 |
Anm.: Exkl. kapitaltransfereringar. Källa: Finansdepartementet.
Nivån på de offentliga utgifterna är i längden avgörande. Utgifterna måste minska i reala termer de närmaste åren. Det måste ske genom både besparingar och genom att den ekonomiska tillväxten reducerar behovet
av offentliga insatser. Med de åtgärder regeringen föreslår beräknas de
offentliga utgifterna (exkl. räntor) minska i reala termer över perioden
1994-1998 och utgiftskvoten sjunka med ca 6 procentenheter.
De budgetförstärkningar regeringen föreslår kommer i sig att ha en dämpande inverkan på inhemsk efterfrågan. Dessa återhållande effekter kommer emellertid att motverkas av den minskade osäkerhet om framtiden för både konsumenter och investerare, som följer med en utveckling mot sunda statsfinanser. De kommer också att motverkas genom att de långa räntorna sjunker och genom att penningmarknadsräntorna kan bli lägre än annars skulle vara fallet.
Om inga budgetförstärkningar genomförs skulle de offentliga finanserna i stället genomgå en katastrofal utveckling. Även om tillväxten skulle
vara densamma som i medelalternativet och räntorna sjunka successivt, vilket i sig är osannolikt, skulle statsskulden som andel av BNP stiga till
ca 110 procent i slutet av 1998, se diagram 4.3. Mer sannolikt är att till-
växten skulle bli svag eller utebli, och att räntenivån skulle bli hög och variera kraftigt till följd av återupprepade finansiella kriser. Det är också troligt att budgetförstärkningar ändå skulle tvingas fram, men då som resultat av finansiella kriser och vid ett mer olämpligt tillfälle. Att avstå
från budgetförstärkningar är därför inget alternativ.
3 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga I
Procentuell andel av BNP Bilaga 1
8 mrs rr rr rr RR RR RR RR nes
-16 + r mA
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källa: Finansdepartementet.
Betydelsen av tillväxt och sysselsättning för de offentliga finanserna framgår tydligt av de olika alternativ som redovisas i den preliminära
nationalbudgeten. I högalternativet är den offentliga sektorns finansiella sparande ca 1,5 procent av BNP bättre än i medelalternativet, vilket motsvarar knappt 30 miljarder kronor.
5¶En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd
5.1¶En politik för tillväxt
En stabil och ekologiskt hållbar tillväxt under lång tid förutsätter att samhället ständigt omvandlas för att möta förändringar i omvärlden, nya tekniska möjligheter och de krav som dessa förändringar ställer på medborgarna. Grunden för en sådan omvandling är att var och en i samhället upplever det som meningsfullt och stimulerande att delta i utvecklingen och se de nya möjligheterna. En central uppgift för tillväxtpolitiken är att stödja och underlätta detta omdanande av samhället. De mer akuta in-
satserna för att stabilisera statsfinanserna och vända arbetslösheten till en
hög och stabil sysselsättning får inte skymma detta mål.
En hög ökning av produktiviteten är också en nödvändig förutsättning för god tillväxt, hög reallöneutveckling och utvecklad välfärd. En sådan
utveckling ställer stora krav på kontinuerliga och omfattande investeringar
i ny teknik. De kraftigt minskade investeringarna under början av 1990talet är ur detta perspektiv allvarliga, och den nuvarande höga realräntan utgör ett påtagligt hot mot en bred ökning av investeringarna.
Sett i ett mer långsiktigt perspektiv har förhållandet mellan kostnaden
för arbetskraft respektive för kapital visat sig vara en betydande faktor.
Om lönerna sänks för att skapa fler arbeten, är det mer lönsamt för före-
tagen att anställa billig arbetskraft än att investera i ny teknik, vilket successivt hotar att minska produktivitetstillväxten. Ett exempel på en Bilaga 1 sådan utveckling är USA, där lönespridningen har ökat markant de
senaste 20 åren. En mycket låg arbetslöshetsersättning och minimilöner som tangerar existensminimum har visserligen skapat en lägre öppen
arbetslöshet än i Europa, men samtidigt har produktiviteten utvecklats betydligt sämre,
Att öka löneskillnaderna som ett sätt att angripa arbetslösheten är en
mycket kortsiktig strategi, och hotar både den rättvisa fördelningen och
samhällets långsiktiga förmåga till tillväxt. Detsamma gäller för an-
ställningstryggheten. Den skall skydda mot godtyckliga och diskrimine-
rande uppsägningar, men får inte skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett alltför dåligt anställningsskydd försämrar hushållningen med arbetskraft, genom att det ger incitament för kortsiktiga och lågproduktiva an-
ställningsformer. Det riskerar också att leda till att arbetslösheten koncentreras till svaga grupper, och att långtidsarbetslösheten och utslagningen av arbetslivet ökar.
Omfattningen och kvaliteten på utbildningen är av avgörande betydelse
för samhällets möjligheter. Utbildning är en samhällelig investering i
mänsklig kunskap och kompetens som genererar en avkastning som visserligen är svår att mäta, men som icke desto mindre är väsentlig för den långsiktiga tillväxten. Därför har regeringens program för sanering av statsfinanserna utformats i syfte att så långt möjligt undvika be-
sparingar i den kommunala sektorn, där grundskola och gymnasieskola är viktiga verksamheter. Vidare innebär regeringens program mot arbets-
lösheten att antalet utbildningsplatser i kommunal vuxenutbildning, folkhögskola och på högskolan utökas. Dessutom skall möjligheterna att öka intresset för tekniska och naturvetenskapliga studier tas till vara.
Sverige har inom många områden världsledande forskning och ett gott samarbete mellan universitet och näringsliv samt många marknadsledande företag inom högteknologiska områden som kommunikation, kraft och läkemedel. För att möjliggöra en fortsatt internationellt konkurrenskraftig
spjutspetsverksamhet måste näringspolitiken syfta till att hitta långsiktiga
och övergripande lösningar som förmår att ge såväl bredd i utvecklings-
arbetet som en kapitalisering av dess konkurrenskraftiga resultat.
En annan grundläggande förutsättning för tillväxt är ett väl fungerande samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora före-
tagen. Teknik som utvecklas i stora företag bör så långt möjligt spridas och nyttiggöras på andra håll. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som
underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora företagen, och att detta kräver särskild uppmärksamhet
och särskilda åtgärder. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än
på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lön-
för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering. Bilaga I
Stabilitet, långsiktighet och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för
en stark tillväxt och för att samhället skall förmå att på ett konstruktivt sätt möta de ökade krav som den snabba tekniska utvecklingen ställer. Regeringen strävar därför efter en bred och bestående politisk överenskommelse om företagandets villkor.
Åtgärder för att främja en bred användning av informationsteknologi
De grundläggande förutsättningarna för att få till stånd en ökad och bred användning av informationsteknologi i landet får sammantaget anses som
mycket goda. Sverige har goda förutsättningar att ligga i täten av den
internationella utvecklingen när det gäller användning av informationsteknologi och teknikutveckling. Regeringen har ett särskilt ansvar för att utvecklingen inom informationsteknologins område tas till vara som en positiv kraft i samhälls-
utvecklingen. Regeringen avser att ge åtgärder som främjar en bred användning av informationsteknologi hög prioritet.
Regeringen avser att initiera utredningsarbete och åtgärder inom ett
antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknologi. Det
gäller bl.a. användningen av informationsteknologi i små och medelstora
företag, 1 arbetslivet, inom utbildningsområdet och i offentlig sektor.
Det är angeläget att den nya tekniken görs tillgänglig för alla på lik-
värdiga villkor. Könsskillnader när det gäller användning av informations-
teknologi måste motverkas, Funktionshindrades tillgång till tekniken bör
uppmärksammas.
Inom regeringskansliet pågår ett antal projekt som rör främjande av användning av informationsteknologi, bl.a. när det gäller konsekvenser för rättsordningen samt inom ramen för ett s.k. Toppledarforum med företrädare för statliga myndigheter samt för kommun- och landstingsför-
bunden. Detta arbete kommer senare att redovisas för riksdagen.
En politik för ekologiskt hållbar tillväxt
Regeringen kommer att föra en aktiv politik för att åstadkomma en långsiktigt hållbar tillväxt och en god hushållning med gemensamma resurser.
Ett miljöanpassat näringsliv kan också stärka konkurrenskraften. Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under hela
deras livscykler. Ekonomiska styrmedel för att reducera avfallsmängderna övervägs. Kemikaliekontrollens substitionsprincip skall hävdas i EU:s arbete. Transportsystemet skall miljöanpassas och EU:s arbete med skärpta avgaskrav drivas på. Miljöns roll i den kommunala översikts-
planeringen stärks. Möjligheterna att införa naturvårdsavgift på skogsbruket analyseras. Ett samlat program för skyddet av fjällområden läggs
fram.
politiken. En parlamentarisk utredning kommer att genomföras om möj- Bilaga 1 ligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet. Ett nytt förslag till miljöbalk kommer att föreläggas riksdagen.
Hotet mot miljön känner inga nationsgränser. Därför behövs en gemen-
sam och ambitiös miljöpolitik i det europeiska samarbetet. Samarbetet
kring Östersjön är särskilt viktigt. Det första avtalet om svenskt stöd för
avloppsrening i Baltikum har just undertecknats för den lettiska staden
Liepaja. Projektet är ett samarbete mellan bl.a. Ciepaja och Norrköping samt de lettiska, svenska och finska regeringarna och Världsbanken. Avtalen för Klaipeda i Litauen och Hapsalu i Estland står nu i tur. Vän-
ortssamarbetet mellan städer och tätorter runt Östersjön har en allt större
betydelse också för att skydda den gemensamma miljön. Det svenska
stödet till utbyggnad av avloppsreningsverk i Östersjöområdet ges ytterligare resurser.
En politik för jämställdhet
En viktig förutsättning för jämställdhet är möjligheten för både kvinnor
och män att vara ekonomiskt oberoende och kunna försörja sig själva
genom eget arbete. De svenska kvinnorna förvärvsarbetar i dag i nästan
lika hög utsträckning som männen - 72 respektive 74 procent. Antalet
arbetslösa kvinnor är i dag något mindre än antalet arbetslösa män. I takt
med att sysselsättningen inom de exportorienterade verksamheterna ökar kan emellertid männens andel av de arbetslösa förväntas minska.
Detta är en följd av den könsuppdelade arbetsmarknaden. En fortsatt
återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn innebär risker för att
fler kvinnor blir långtidsarbetslösa. Särskilt gäller detta äldre kvinnor som redan i dag har stora svårigheter att få en ny anställning. I budgetpropositionen redovisas därför förslag för att stärka kvinnors möjligheter till sysselsättning, utbildning och kompetensutveckling och motverka utslagning från arbetsmarknaden.
Flera utredningar visar på omfattande löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta bidrar till att ett stort antal lågavlönade och lågutbildade kvinnor blir beroende av bidrag från det allmänna, trots eget förvärvs-
arbete. Ca 235 000 kvinnor har också ofrivilligt deltidsarbete. Jämställd-
hetsministern avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att
komma till rätta med löneskillnaderna. En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan
kvinnor och män. Den har omvandlat oavlönat arbete till avlönat och samtidigt gjort kvinnors tjänstearbete möjligt. Att försvara den gemensamma finansierade omsorgen om barn och gamla är därför en av de viktigaste uppgifterna för jämställdhetsarbetet, men också en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Regeringen avser att så långt möjligt värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som vård,
omsorg och skola. Det förutsätter dock att det är möjligt att i stället lägga ut de nödvändiga utgiftsminskningarna på andra utgiftsprogram. Bilaga I
5.2¶Finans- och penningpolitiken
Efter tre år med en mycket negativ utveckling beräknas BNP åter öka med 2 procent 1994 och 2,5-3 procent per år under åren 1995 och 1996. Återhämtningen sker emelertid från en låg nivå och är inte tillräckligt stark för att ensam åstadkomma den nödvändiga saneringen av statsfinanserna. Betydande inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar kommer därför att krävas under de kommande åren om statsskulden skall
kunna stabiliseras. Sveriges statsskuld och budgetunderskott är bland de största inom
OECD-området. Statsskulden vid slutet av 1994 beräknas till ca
1 300 miljarder kronor eller 86 procent av BNP. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas uppgå till ca 170 miljarder kronor eller ca
11 procent av BNP 1994. Räntebetalningarna på statsskulden beräknas
uppgå till 100 miljarder kronor.
Underskotten bidrar i hög grad till att räntenivån i Sverige är hög. Budgetunderskotten, försvagning av valutakursen och tidigare inflation kan förklara det mesta av ränteskillnaderna mellan olika länder. Den höga räntan håller i sin tur tillbaka både investeringar och konsumtion och bromsar därmed efterfrågan och tillväxten i ekonomin.
Fortsatta underskott blir dessutom ett välfärdsproblem när en allt större
del av statens skatteinkomster går till att betala räntorna på statsskulden och därmed tränger ut andra angelägna utgifter. Att stärka de offentliga
finanserna är därför ett sätt att på sikt stärka välfärdssamhället.
Den ökande statsskulden leder även långsiktigt till fördelningsproblem mellan generationer, men också mellan befolkningsgrupper. Om dagens generation ökar statsskulden lämnar den över betalningsbördan till kommande generationer.
Det allvarligaste är emellertid den begränsning av det ekonomiskpolitiska handlingsutrymmet som en kraftig skulduppbyggnad för med sig. Om Sverige möter nästa internationella lågkonjunktur utan att ha stabiliserat de offentliga finanserna blir det mycket svårt att parera ett
efterfrågebortfall och en ökad arbetslöshet. Även i början av 1980-talet var de offentliga underskotten mycket
stora. Återhämtningen av de offentliga finanserna under 1980-talets långa och starka högkonjunktur gick relativt snabbt och 1988 uppvisade budgeten ett litet överskott. Det finns dock flera skäl som talar för att återhämtningen nu kommer att gå betydligt långsammare.
e Arbetslösheten var mycket låg under 1980-talets högkonjunktur.
Under 1990-talets lågkonjunktur steg arbetslösheten till nivåer som
inte setts sedan 1930-talet. Dagens konjunkturuppgång bidrar till att
tror att arbetslösheten kommer att gå ner till 1980-talets nivåer. Bilaga 1
e I hägnet av kreditmarknadens avreglering ökade den privata konsum-
tionen och minskade hushållens sparande kraftigt under andra hälften
av 1980-talet. Som lägst uppgick sparkvoten till minus 5 procent år
1989. Den höga privata konsumtionen medförde att statens inkomster
ökade markant. I längden kunde emellertid inte hushållen spendera
mer än sin disponibla inkomst. Hushållen kan förväntas vara
betydligt mer återhållsamma i sina konsumtionsbeslut under komman-
de år än vad som var fallet under slutet av 1980-talet.
e Statsskulden är betydligt större nu än den var på 1980-talet. Många
års ackumulerade underskott har skapat en mycket stor statsskuld.
Därutöver är realräntan hög. Räntebetalningarna på statsskulden tar
därigenom en allt större del av budgetens utgifter i anspråk.
Mot denna bakgrund är ett kraftfullt och trovärdigt budgetförstärkningsprogram nödvändigt. En utgångspunkt för detta program är att budgetförstärkningarna i kombination med ökad sysselsättning och tillväxt skall leda till att statsskulden stabiliseras som andel av BNP senast 1998.
I höstens ekonomisk-politiska proposition föreslogs budgetförstärkningar på ca 57 miljarder kronor netto. Dessa överensstämde i huvudsak med de åtgärder som tidigare hade presenterats i socialdemokraternas valmanifest. Riksdagen har med små justeringar beslutat i enlighet med dessa förslag.
Regeringen har vidare i en särskild proposition föreslagit hur medlemsavgiften till EU skall finansieras. Avgiften uppgår till ca 20 miljarder kronor 1998 och föreslogs finansieras med både utgiftsminskningar och skattehöjningar. Propositionen har antagits av riksdagen och innebär bl.a. att en betydande del av finansieringen sker redan från årsskiftet i form av en höjning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.
I valrörelsen begärde socialdemokraterna ett öppet mandat av väljarna för att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt. Som konstaterades i den ekonomisk-politiska propositionen medför det försämrade statsfinansiella utgångsläget, som bl.a. beror på högre räntor, att det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att stabilisera statsskulden under innevarande mandatperiod. Regeringen aviserade därför redan i höstens ekonomisk-politiska proposition att budgetpropositionen 19935 skulle inkludera ytterligare förslag till budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt 20 miljarder kronor, huvudsakligen i form av utgiftsneddragningar. Detta fullföljs i föreliggande proposition med förslag om minskade utgifter av denna storleksordning.
Genom dessa mycket omfattande budgetförstärkningar läggs den ekonomiska politiken om på ett sätt som lägger grunden till en hållbar utveckling av de offentliga finanserna. Därmed skapas förutsättningar för en stark och uthållig återhämtning av produktion, sysselsättning och
välfärd. Den fördelningsmässigt viktigaste effekten är att en sådan utveckling förbättrar sysselsättningsmöjligheterna även för utsatta grupper. Bilaga 1
Budgetförstärkningarna är utformade så att de får ett särskilt stort
genomslag på de offentliga finanserna redan 1995 och 1996 för att ge så snabba effekter som möjligt på skuldutveckling, ränta och växelkurs.
För att minska sårbarheten och skapa ekonomisk-politiskt handlingsutrymme i framtiden vore det önskvärt att inte bara stabilisera utan även minska skuldkvoten. Om de offentliga finanserna skulle förbättras snabbare än vad som nu kan förutses bör den därvid uppkomna budgetförstärkningen användas för att uppnå en minskning av skuldbördan.
För att återupprätta förtroendet för de offentliga finanserna och däri-
genom skapa förutsättningar för lägre räntor måste budgetdisciplinen
stärkas. Under de senaste åren har budgetpolitiken varit alltför svag genom att skatter har sänkts och utgifter ökats utan adekvat finansiering. I fortsättningen måste således utgiftsökningar och inkomstminskningar
vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar. De offentliga finanserna är så svaga att varje ofinansie-
rad utgiftsökning eller inkomstminskning riskerar att ge ofördelaktiga effekter på ekonomin via räntan och växelkursen, även om åtgärden i
övrigt är väl motiverad.
Som ett stöd för att stärka budgetdisciplinen pågår ett utredningsarbete avseende statsbudgeten som bl.a. syftar till en fullständigare och tydligare
redovisning av statens utgifter och inkomster. Ett första steg i denna
riktning tas redan i budgetförslaget för 1995/96.
Regeringen har beslutat öka statens skuld i utländsk valuta och sam-
tidigt införa en flexibilitet för Riksgäldskontoret vid valutaupplåningen. Riksgäldskontoret skall under 1995 låna minst 30 miljarder kronor netto
i utländsk valuta. Detta motsvarar en bruttoupplåning om ca 90 miljarder kronor då valutalån om ca 60 miljarder kronor beräknas förfalla under 1995. Under vissa perioder har upplåning i utländsk valuta kunnat ske till lägre kostnader än upplåning i svenska kronor. Genom att regeringens beslut om statens upplåning i utländsk valuta har varit beloppsmässigt
precisa under de senaste åren, har det saknats flexibilitet för Riks-
gäldskontoret att löpande välja att finansiera budgetunderskottet på den marknad som erbjuder de mest fördelaktiga villkoren. Regeringen inför
nu en sådan flexibilitet. Riksgäldskontoret ges möjlighet att i viss utsträckning öka upplåningen i utländsk valuta utöver de nyss nämnda nivåerna. Denna möjlighet bör utnyttjas i den mån goda finansieringsvillkor kan erhållas på den internationella kapitalmarknaden.
Penningpolitiken
Prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk
politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna
för en balanserad och uthållig tillväxt. Länder med varaktigt låg infla-
tionstakt är betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska stör-
ningar eller kriser av olika slag. Detta har varit mycket påtagligt i sam-
band med den turbulens som vid olika tillfällen rått på de finansiella marknaderna under de senaste åren. Det är därför av yttersta vikt att Bilaga I inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.
Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation. Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 procent med en marginal uppåt och nedåt på 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. Omläggningen av finanspolitiken ger ett ökat förtroende för den ekonomiska politiken samt förutsättningar för en starkare växelkurs och lägre marknadsräntor. Därmed minskar bördan på penningpolitiken.
En bieffekt av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i konsumentprisindex åtminstone under en period överstiger 3 procent. Den
stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande inflations-
trycket minskar.
5.3¶Arbetsmarknad och sysselsättning
Sedan 1990 har antalet sysselsatta minskat med 525 000 personer. Den
totala arbetslösheten (inkl. personer i åtgärder) har ökat med 425 000
personer, och den öppna arbetslösheten med 260 000 personer. Den minskade sysselsättningen har således lett till att arbetskrfaten minskat med ca 100 000 personer. Under den nu inledda återhämtningen kommer
på motsvarande sätt den ökade sysselsättningen att bidra till ett ökat
arbetsutbud.
Mot den här bakgrunden finns en betydande risk att Sverige drabbas av samma höga och permanenta arbetslöshet som i många andra länder. För att minska risken för en permanent hög arbetslöshet krävs resoluta och snabba insatser för att underlätta och stödja en varaktig ökning av sysselsättningen. Även statsfinansiella skäl talar för kraftigt höjda ambitioner vad gäller ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Det finns ingen möjlighet att snabbt nå tillbaka till 1990 års sysselsätt-
ningsnivå. Då var ckonomin överhettad och bristen på arbetskraft omfattande. Utslagningen av företag och arbetstillfälten under början av 1990-talet gör det nödvändigt med omfattande insatser för att ersätta den produktionskapacitet som har gått förlorad. De yrkes- och kompetensmässiga obalanserna på arbetsmarknaden har samtidigt sannolikt ökat.
Politiken kan därför inte ensidigt inriktas på en snabb ökning av efterfrågan på arbetskraft. Den måste i stället lägga stor vikt vid åtgärder för att anpassa utbudet av arbetskraft till strukturen på efterfrågan, vid att förebygga och förhindra brist på kompetent arbetskraft inom olika delarbetsmarknader och vid att allmänt förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Åtgärder för att stärka arbetskraftens kompetens och underlätta företagens nyanställningar samt inriktningen av arbetsförmedlingens
uppdelade arbetsmarknaden. Bilaga 1
Regeringen lägger fram ett omfattande handlingsprogram för att stimulera tillväxt och sysselsättning och för att minska arbetslösheten. Handlingsprogrammet har följande inriktning.
1. Uthållig tillväxt
Det skall ta till vara det utrymme som nu finns på arbets- och kapi-
talmarknaderna och bidra till en uthållig ekonomisk tillväxt. Syftet är
att skapa sådana villkor att Sverige får fler företag och fler före-
tagare.
2. Nya jobb i näringslivet
Det skall bidra till fler arbetstillfällen och säkerställa att de nya arbetstillfällena i första hand kommer till stånd i näringslivet.
3. Jämställdhet i arbetslivet
Det skall bidra till att resurstillväxten och den ökade sysselsättningen fördelas så att kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden stärks.
4. Bättre kompetens för jobben
Det skall bidra till en höjd utbildningsnivå och till höjd kompetens i
arbetslivet för att säkerställa en fortsatt förbättring av produktivitet
och en fortsatt god konkurrenskraft.
5. En väg tillbaka från arbetslöshet
Det skall ge de arbetslösa möjlighet till arbete eller arbetsförberedande åtgärder och på så sätt minska behovet av passivt kontantstöd.
6. Kamp mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet
Det skall bidra till att höja ambitionerna när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Målet är att ungdomar skall ha utbildning, arbete eller arbetsförberedande åtgärd senast inom 100 dagar.
Näringspolitiken
Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och utveckling inom företagssektorn. Svenskt näringsliv skall kännetecknas av ny teknologi, nya produkter, hög kompetens och hög förädlingsgrad. Det är regeringens uppfattning att investeringsnivån måste höjas markant och att ny produktionskapacitet nu måste byggas upp i stället för den som har gått förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och tillbakagång.
Det finns goda förutsättningar att få till stånd en ökning av investeringarna, i första hand inom industrin. Lönsamheten är mycket god i närings-
livet och det finns ett stort finansiellt sparande i den privata sektorn, som ger utrymme för kraftigt ökade investeringar och sysselsättning. Under Bilaga 1
1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder
kronor, vilket kan jämföras med industrins totala investeringar, vilka väntas uppgå till 54 miljarder kronor. Industrins höga lönsamhet innebär
att en stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som
soliditeten stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras.
En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige
sedan årsskiftet är medlem i EU och fullt ut deltar i det ekonomiska och
politiska samarbetet. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska företagen
kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på den inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den svenska ekonomin. För att stimulera företag att etablera sig i Sverige föreslår regeringen att en självständig organisation bildas för kontakt med de utländska företagen och med särskilda resurser för marknadsföring av
Sverige.
En annan grundläggande förutsättning är ett väl fungerande samspel
mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen i tillväxtprocessen. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter
för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora företagen och kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder.
Arbetsrätten är ett område där det behövs särskilda lösningar för de
mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parterna
inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen gett den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma dessa
frågor.
Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där
efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden.
Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering.
Som ett led i detta bör statens engagemang i Atle och Bure nu omprövas. Målet är att erbjuda företag i tidigt utvecklingsskede en finansiering som stärker soliditeten. Vidare bör AP-fonden få ökade möjlig-
heter att tillföra riskkapital till de små och medelstora företagen.
Regeringen kommer också att överväga ett s.k. riskkapitalavdrag, som
innebär en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv av nyemitterade aktier i onoterade bolag. Regeringen planerar vidare att för-
stärka resurserna till de särskilda lånen till kvinnliga företagare.
Teknikspridningen är avgörande för näringslivets möjligheter till ut-
veckling. Regeringen föreslår särskilda insatser för att skapa en infra-
struktur för kunskapsförmedling till de mindre och medelstora företagen. Sverige ligger sedan länge bland de främsta länderna när det gäller informationsteknologi och teknikanvändning. Den tekniska utvecklingen
utveckling och användning av informationsteknologin. Regeringen avser Bilaga 1 att ta initiativ till utredningar och åtgärder inom ett antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknologi. Det gäller bl.a. användningen av teknologin i små och medelstora företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och inom den offentliga sektorn.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken. Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning.
Arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren med snabbt växande
arbetslöshet fått bära en alltför tung börda. En stor del av insatserna har
inriktats på att få till stånd särskilt anordnade arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden i form av ungdomspraktik och ALUverksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning.
Det är sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden som nu måste stå i centrum för verksamheten. Åtgärder som syftar till att skapa arbets-
tillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till att avse insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. De ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontantstöd till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringsli-
vet. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten måste främjas.
Samspelet mellan utbildning och arbetsliv måste förbättras. Ambitionerna
när det gäller insatser mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet måste höjas kraftigt. Arbets- och utbildningslinjen måste betonas långt starkare än vad som skett under de gångna åren.
Som ett led i en sådan ny inriktning införs en temporär stimulans till nyanställningar i näringslivet i form av en reduktion av arbetsgivaravgifterna med upp till 6 000 kronor per månad i 12 månader. Denna åtgärd har till syfte att motverka både arbetslöshet och inflation genom att sänka kostnaderna för expansion och produktionsökning. Åtgärden innebär en stimulans till företagen att tidigarelägga rekryteringen och den ger samtidigt ett incitament att rekrytera bland de arbetslösa i stället för att rekrytera personal från andra företag. Reduktionen av avgiften avser tillsvidareanställning av personer som är registrerade som arbetslösa. Stödet beräknas omfatta ca 110 000 personer under 1995 och innebär att
näringslivets avgifter sänks med upp till 7 miljarder kronor. Genom denna åtgärd skall behovet av andra åtgärder och av kontantstöd vid
arbetslöshet kunna reduceras kraftigt. Förslaget om det nya anställningsstödet kommer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition. Den nya
stimulansen skall gälla för nyanställning av arbetslösa som sker fr.o.m.
den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1995. Särskilda medel har avsatts för information om anställningsrabatten.
Vidare föreslås villkoren för utbildningsvikariat förbättras och medel avsätts för i genomsnitt 20 000 vikariat per månad. Denna åtgärd har en dubbel effekt i form av höjd kompetens hos dem som har arbete och nya
arbetstillfällen för de arbetslösa. Avdraget för kostnader för vikarie höjs
till 500 kronor per dag och det maximala avdraget för utbildnings- Bilaga 1
kostnader höjs till 40 000 kronor per utbildad.
För att motverka arbetslösheten i byggbranchen har beslut redan fattats om stimulanser till bygginvesteringar. Dessa stimulanser bör nu kompletteras med ett 30-procentigt bidrag till förbättringar av inomhusklimatet i skolor och på daghem.
Utöver dessa direkta anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande
förslag om utbildnings- och kompetenshöjning för att möta de ständigt
ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt kommer 90 000
extra utbildningsplatser att skapas under 1995 och 1996. Totalt innebär
denna satsning en utökning av utbildningen med ca 16 000 platser.
Inom denna ram föreslås särskilda insatser när det gäller utbildning t teknik och språk för att möta behoven hos exportindustrin. 9 000 platser tillkommer på högskolans naturvetenskapliga och tekniska utbildning och särskilt gynnsamma villkor, ett s.k. N/T-arvode på 12 000 kronor per månad, tillskapas. 3 500 platser inrättas på högskolan för språkutbildning.
På gymnasieskolans yrkesinriktade linjer införs ett nytt tredje år för att ge fördjupning och breddning av yrkesutbildningen. Detta innebär 16 000 platser. Ett tredje gymnasieår inrättas på Komvux. Ytterligare 10 000
platser för arbetslösa inrättas inom folkhögskolan.
På regeringens förslag beslutade riksdagen i höstas att höja ambitionerna när det gäller Komvux och arbetsmarknadsutbildningen. Medel avsätts för sammanlagt 136 500 platser i arbetsmarknadsutbildningen, utbildning i företag samt Komvux.
En ny form av praktik för arbetslösa akademiker införs i form av en ettårig aspirantutbildning. En ny form av praktikplatser, Europastipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska exportföretag.
Regeringen vill vidare åstadkomma en ny form av flexibilitet mellan utbildning och arbetsliv, som gör att en ledig plats skall ha förtur framför
fortsatta studier. Studier som på så sätt avbryts skall kunna återupptas efter avslutat arbete eller på lämpligt sätt kombineras med ett arbete. Regeringen kommer att tillkalla en särskild utredare för att i samråd med parterna och utbildningsanordnare utforma ett förslag.
När det gäller ungdomar är den föreslagna stimulansen till nyanställningar särskilt betydelsefull. Därtill kommer den ökade tillgången på yrkesinriktad utbildning i form av det tredje gymnasieåret och tillkomsten av fler platser i högskolan. Vidare förstärks de arbetsmarknadspolitiska
insatserna både i form av kommunalt uppföljningsansvar, den nya ung-
domsintroduktionen, ett ökat antal utbildningsplatser samt en ny form av praktik, s.k. Europa-stipendier. Datortek införs i alla kommuner i syfte
att ge arbetslösa ungdomar utbildning i modern teknik. Målet med alla
dessa insatser är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komma i
arbete eller utbildning och att alla skall ha fått ett lämpligt erbjudande
inom 100 dagar.
Insatserna för de långtidsarbetslösa förstärks genom att rekryteringsstödet reserveras för dessa sökande och att stödet kan användas i förening
med det allmänna nyanställningsstödet. Därmed bör de långtidsarbetslösas
möjligheter att få nytt fotfäste på arbetsmarknaden öka markant. Stödet Bilaga 1
beräknas omfatta i genomsnitt 26 000 långtidsarbetslösa. Beredskapsarbeten och ALU-arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för att bryta eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Medel avsätts
för i genomsnitt 8 000 respektive 10 000 sådana arbetstillfällen. Utomnordiska invandrare som har särskilt stora svårigheter att få arbete, skall få ökade möjligheter till arbetspraktik. Medel avsätts för i genomsnitt
5 000 platser per månad.
Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste hävdas. Nya initiativ behövs för att göra kontraktet mellan den enskilde och samhället tydligare. Regeringen har tillsatt två utredningar; dels om återkommande arbetsplatskontakter, dels om nya organisatoriska former
för att förstärka arbetssökandet, s.k. arbetsföretag. Regeringen vill redan nu föreslå att de arbetslösas kontakt med arbetslivet förbättras genom ett
system med återkommande arbetsplatskontakter. Medel har avsatts för 20 000 platser i genomsnitt per månad.
Parternas medverkan
Arbetsmarknadens parter har en nyckelroll när det gäller att åstadkomma
ekonomiska och sociala framsteg. Statsmakterna kan utforma och besluta om en ny inriktning och nya grepp i arbetsmarknadspolitiken, men
effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en aktiv medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännu större betydelse är de villkor som skapas direkt av arbetsmarknadens parter genom avtal eller praxis i arbetslivet. Därför måste förnyelsen av villkoren på arbets-
marknaden bedrivas parallellt av staten och parterna.
Regeringen vill därför understryka vikten av det arbete som nu börjar
komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk medverkan
kring rekryterings- och utbildningsbehov som förhandlingar om förnyelse av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör nu bedrivas över hela fältet med det uttalade syftet att parterna tar ett ökat ansvar för att arbetsmarknaden fungerar väl och att de arbetslösa snabbt kommer in i arbete eller utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.
Lönebildningen kommer att vara av avgörande betydelse för förutsättningarna att nå framgång i den ekonomiska politiken. Tudelningen av ekonomin i en expansiv exportorienterad del och en trög hemmamarknadsorienterad del, liksom de stora skillnaderna mellan efterfrågans och utbudets struktur, medför betydande risker. Den svaga kronkursen har gett betydande konkurrensfördelar och kraftiga vinstförbättringar för den
exportorienterade sektorn. Dessa måste nu kanaliseras till investeringar
1 både utbyggd kapacitet och förbättrade produktionsmetoder för att sysselsättningsökningen skall bli stabil och varaktig. Om vinstökningarna i stället leder till kraftiga lönekostnadsökningar riskerar dessa att snabbt
spridas till andra delar av den privata sektorn och den offentliga sektorn, som i det nuvarande konjunkturläget inte har förmåga att bära sådana
lönekostnadsökningar. En sådan utveckling skulle allvarligt försvåra möjligheterna att lösa sysselsättningsuppgiften. Bilaga 1
Arbetsmarknadens parter har således ett stort ansvar för möjligheterna att nå framgång. I deras händer ligger det huvudsakliga ansvaret för lönebildningen. Under 1995 löper en stor del av avtalen ut. Det är en kritisk punkt. Då avgörs om svenskt näringsliv skall bibehålla sin goda
konkurrenskraft och därmed kraftfullt kunna bidra till nödvändig tillväxt, fler arbeten och därmed goda möjligheter att sanera statsfinanserna. Statens ansvar är att klart ange de politiska förutsättningarna. Om lönerna
genom parternas försorg länkas in i en strategi för tillväxt innebär detta
minskad inflationsrisk och förbättrade offentliga finanser, vilket ökar
utrymmet för en appreciering av kronan, låga räntor och därmed högre
investeringar och en större uthållig sysselsättningsökning.
5.4¶Strukturpolitiken
För att uppnå en uthållig ökning av sysselsättning och välfärd krävs en strukturpolitik som stärker Sveriges produktionsförmåga och där männi-
skors vilja till arbete och skapande tas till vara.
Utbyte av varor och tjänster mellan olika länder befrämjar en stark och uthållig tillväxt. De upphandlingsregler som tillämpas inom EU innebär i princip att producenter i olika länder skall kunna konkurrera på lika
villkor om den offentliga sektorns upphandling. Sådana konkurrensregler
är särskilt viktiga för att undvika diskriminering av producenter från ett litet land som Sverige. Sverige bör både inom EU och i andra fora verka för fortsatta sänkningar av tullar och andra handelshinder.
Den svenska konkurrenslagstiftningen har skärpts och blivit mer lik den
som gäller i många andra EU-länder. Regeringen avser att vara restriktiv med att bevilja undantag från den nya lagstiftningen. Sverige bör såväl
nationellt som internationellt verka för en strikt konkurrenspolitik som främjar konsumenternas intresse.
Principerna för reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet har antagits av riksdagen. Sambandet mellan livsinkomst och pension för-
stärks och pensionsutgifternas följsamhet till den samhällsekonomiska ut-
vecklingen förbättras. Pensionsreformen skall nu fullföljas genom konkret lagstiftning, där värdet av pensionsförmånerna kopplas till både prisutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen. Reformeringen innebär att vid en svag ekonomisk utveckling kommer pensionsutgifterna att
bli lägre än med dagens system. Även i övrigt bör socialförsäkringarna utformas så att de befrämjar
arbete och motverkar passivitet. Den reformering av sjukförsäkringen som inleddes 1990 och som sedan under bred parlamentarisk enighet
följdes upp genom införande av en sjuklöneperiod har bidragit till lägre sjukfrånvaro. Genom sjuklöneperioden har arbetsgivarna fått starkare
incitament att utforma arbetsmiljön i vid mening på ett sätt som reducerar risken för ohälsa.
utestängs permanent från arbetsmarknaden och kostnaderna stiger. Av Bilaga I
såväl sociala som samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts. Förtidspension bör
utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats. Förtidspensionen bör renodlas så att den endast utgör er-
sättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker. Arbetsmarknadsskäl bör inte ge rätt till förtidspension.
Under våren 1995 kommer regeringen att presentera en proposition
med förslag om förbättrad beredning av beslut om sjukpenning och förtidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer att få i uppdrag
att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersätt-
ning. Bl.a. bör ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst övervägas. I samband med beredningen av dessa
förslag under hösten 1995 kommer regeringen att förslå regeländringar
som tillsammans med tidigare i år beslutade regeländringar ger den besparing om 3 miljarder kronor netto som ingick i det socialdemokratiska
valmanifestet.
Inom familjestödet kommer utredningsarbetet att inriktas mot att utforma enklare och effektivare stödformer som inte motverkar jämställdhet och intresset att arbeta.
5.5¶Skattepolitiken
Skattepolitiken syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning som
också tillgodoser fördelningspolitiska mål. Genom 1990-1991 års skattereform lades en god grund för det svenska skattesystemet. Reformen var
fördelningspolitiskt balanserad genom att de sänkta skattesatserna kom-
binerades med en breddning av olika skattebaser som i första hand minskade avdragsmöjligheterna för personer med höga inkomster. Balansen bröts genom den förra regeringens politik, som bl.a. innebar långtgående sänkningar av skatteuttaget på kapitalinkomster. Reglerna blev också mer komplicerade samt skapade ökade möjligheter till skatte-
planering. Genom höstens ekonomisk-politiska proposition (prop.
1994/95:25) återupprättades den avvägning mellan effektivitets- och för-
delningsmål som gjordes i skattereformen. Därutöver föreslogs och
beslutades ett antal åtgärder för att stärka budgeten i syfte att stabilisera statsskulden senast år 1998.
De förslag till ökade skatter och avgifter som redovisades i den eko-
nomisk-politiska propositionen och i propositionen om finansiering av den svenska medlemsavgiften till EU kommer att ge en total, nettoberäknad,
inkomstförstärkning för offentlig sektor som uppgår till drygt 3 procent av BNP. Regeringen kommer att under 1995 förelägga riksdagen propositioner rörande de delar som det ännu inte fattats beslut om. Utrymmet för
ytterligare skattehöjningar är därefter begränsat. Ytterligare höjningar av
skatterna riskerar att försämra ekonomins funktionssätt bl.a. genom att
utveckling. Vidare skulle lönsamheten för skatteplanering och skattefusk Bilaga 1 öka. Riskerna med fortsatta skattehöjningar är också knutna till effekterna av enskilda skatter på bl.a. investeringar, tillväxt och sysselsättning även om det inte finns några klara och enkla samband mellan det totala skattetrycket och den ekonomiska tillväxten.
Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar. Höjda kommunalskatter skärper den samlade beskattningen av arbete, vilket sänker hushållens köpkraft och försvårar saneringen av statsfinanserna. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kommunalskatterna
och väga in denna vid bedömningen av kommunernas finansiella utrymme.
Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat totalt skatteuttag kan i framtiden förskjutningar mellan olika skatter aktualiseras för att
skattesystemet i dess helhet skall uppfylla kraven på en samhällsekono-
miskt effektiv beskattning. Med tanke på behovet av stabila skatteregler,
där dessa tillåts verka under en följd av år, bör emellertid varje förändring övervägas noga.
Genom medlemskapet i EU får Sverige möjlighet att påverka de gemensamma besluten på skatteområdet. I EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning uppmärksammas flera skattepolitiska frågor.
De höga skatterna på arbete ses som ett särskilt problem vad gäller
tillskapandet av det stora antalet jobb som krävs för att arbetslösheten
skall kunna reduceras. Höjda miljöskatter och höjda skatter på kapital pekas ut som alternativ finansiering av offentliga utgifter. Ett annat område i vitboken gäller bl.a. de skattemässiga villkoren för små och
medelstora företag.
Vid sidan av de två huvudsyftena i skattepolitiken, att uppnå en effektiv beskattning som även tillgodoser fördelningspolitiska mål, bör skatte-
systemet utformas med hänsyn till konsekvenserna för miljön. En eventuell växling mellan skatter på arbete och miljöskatter aktualiserar andra effektivitetsproblem än de som handlar om önskemålet att begränsa sned-
vridningar. Här betonas skatternas roll som ekonomiskt styrmedel, där påverkan på resursanvändningen blir ett positivt värde. Om skatterna för-
ändras så att kostnaderna för negativ miljöpåverkan beaktas av enskilda
effektiv påverkan medför å andra sidan ett skattebortfall som minskar
utrymmet för en skatteväxling. Ansvaret för statsfinanserna kräver att
man är uppmärksam på detta dilemma.
Frågan om en växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade skatter kommer att prövas av den parlamentariska utredning som omnämnts. Utredningen kommer att pröva vilken avvägning som bör göras mellan effekterna på sysselsättning, miljö och internationell konkurrenskraft. Här ansluter kommitténs arbete till den europeiska diskussionen
och den framtida utvecklingen inom EU blir av stor betydelse för
Sverige.
Den svenska skattepolitiken har sedan lång tid tillbaka haft en inriktning som skapar goda villkor för investeringar i Sverige. 1990-1991
4 Riksdagen 1994:95.1 saml. Nr 100, Bilaga I
års skattereform innebar att den goda internationella konkurrenskraften
i företagsskattereglerna bibehölls och att skattereglerna gavs en ut- Bilaga 1
formning som gagnar tillväxt och omvandling i näringslivet. Sedan dess
har uttaget av bolagsskatt höjts. I den ekonomisk-politiska propositionen har regeringen avsatt ett utrymme för en reduktion av skatteuttaget med
2 miljarder kronor. Inriktningen på denna reform skall fastläggas efter
pågående samråd med näringslivet. I den europeiska diskussionen tilldelas
de små och medelstora företagen en central roll när det gäller skapandet
av ny sysselsättning. Bland annat mot denna bakgrund kan övervägas en inriktning av den fortsatta reformeringen av den svenska företagsbeskattningen där skatteuttaget reduceras för i första hand de mindre och medelstora företagen samtidigt som man så långt möjligt bibehåller enkla
och neutrala regler.
Från såväl fördelningspolitiska som statsfinansiella och samhällsekono-
miska utgångspunkter är det av avgörande betydelse att skattebrott och
olika former av skatteflykt motverkas. Ytterligare uppmärksamhet be-
höver därför riktas mot förutsättningarna för en effektiv skattekontroll.
Enklare - och härigenom mera svårmanipulerade - skatteregler bör eftersträvas.
5.6¶Fördelningseffekter av politiken
De grundläggande fördelningspolitiska målen är en rättvis fördelning av ekonomiska resurser, ett effektivt skydd för utsatta grupper och en lika tillgång till offentlig service av hög kvalitet. I kärva tider ökar kraven på fördelningspolitiken. Det finns en hög beredskap att acceptera åtgärder
i välfärdssystemen för att sanera statsfinanserna, men den förutsätter att bördorna delas av alla. Även de som har arbete och som inte regelbundet behöver stöd från den offentliga sociala välfärden måste göra uppoffringar. Insikten har också ökat att fördelningen måste vara rättvis i ett längre perspektiv och mellan olika generationer.
Regeringens insatser för att åstadkomma en uthållig ekonomisk tillväxt,
skapa arbete och förbättra statens finanser är av grundläggande betydelse
också för barnens välfärd. Regeringen vill så långt möjligt värna för barn viktiga verksamheter. Men det gäller inte bara att slå vakt om resurserna
utan i lika hög grad att se till att de används på bästa sätt.
Att barnomsorg, skola, fritidshem, barnkultur, barnsjukvård m.m. håller en jämn och hög kvalitet är avgörande för barns trygghet och ut-
veckling. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell
standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren, eller en förlorad skoltid, är däremot nästan omöjliga att ersätta. De utgiftsminskningar som nu krävs för att sanera statsfinanserna har därför i stället lagts på bidrag och
subventioner. Samtidigt har stor vikt lagts vid att transfereringssystemens
generella karaktär inte rubbas.
Sverige har i jämförelse med andra europeiska länder både en hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Vår föräldraförsäkring
och barnomsorg har bidragit till att ingen i vårt land behöver ställas inför valet att arbeta eller skaffa barn. Att föräldrar som saknar arbete erbjuds Bilaga 1 barnomsorg är därtill en förutsättning för att: de skall kunna vara enga-
gerade i att söka arbete eller utbilda sig.
Under senare år har en rad rapporter visat att barn och ungdomar med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra har flera problem sam-
tidigt. För invandrarbarn, liksom för andra unga, är generella insatser
som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en mer rättvis fördelning i samhället avgörande för att deras villkor skall kunna förbättras.
Under de senaste årens lågkonjunktur har ungdomarna varit en av de
grupper som drabbats särskilt hårt. Den allt längre utbildningstiden och
den ökade arbetslösheten innebär att ungdomars inkomster, och därmed möjligheter till en självständig ekonomi, har kommit senare i livet.
Ur ett framtidsperspektiv är dagens höga arbetslöshet bland ungdomar
särskilt oroande. Ett väl fungerande och demokratiskt samhälle förutsätter
att vi ger alla ungdomar, inte bara några, rätten att vara med i arbets-
livets gemenskap, rätten att bli tagna i anspråk. Kampen mot arbetslös-
heten handlar därför i sin förlängning om en kamp för grundläggande
demokratiska värden. Särskilt vikt har lagts vid åtgärder för ungdomar.
Den viktigaste fördelningspolitiska insatsen är att föra en ekonomisk politik som åter gör det möjligt för alla medborgare som kan arbeta att
försörja sig genom eget arbete. Det är dock oundvikligt att denna politik
på kort sikt kommer att medföra fördelningspolitiska påfrestningar. Till följd av framför allt den sänkta kronkursen ökar vinsterna snabbt i det
svenska näringslivet, vilket är nödvändigt för att investeringarna skall öka
och därmed bidra till en god tillväxt och ökad sysselsättning. Den höga realräntan och utvecklingen på kapitalmarknaden ger allt bättre utdelning
för hushåll med förmögenheter. Å andra sidan utvecklas den inhemska
och den offentliga sektorn svagt —- och arbetslösheten är hög. Denna tu-
delning av ekonomin är ett hot mot en rättvis fördelning. Alla parter måste ta ett ökat ansvar för att förhindra en upprepning av 1980-talets spiral med stora lönehöjningar, kompensationskrav och accelererande inflation.
Samtidigt är det nödvändigt att minska de offentliga utgifterna för att sanera statsfinanserna. För att värna tillgången till och kvaliteten i barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg måste en stor del av minskningen avse olika transfereringar till hushållen. Transfereringarna har störst betydelse för hushåll med låga eller genomsnittliga
inkomster och svarar ofta för en viktig del av försörjningen just för de grupper som bör värnas. Det är därför knappast möjligt att minska de offentliga utgifterna för transfereringar utan att det får vissa negativa fördelningspolitiska effekter på kort sikt. En ekonomisk politik med mindre utgiftsminskningar och en passiv hållning till arbetslösheten skulle få betydligt allvarligare följder. De stora underskotten skulle fortsätta att växa, vilket skulle ge en kraftig press uppåt på räntan. Hushållen skulle drabbas direkt genom ökade utgifter för bl.a. boende och indirekt genom lägre investeringar och en svagare ut-
veckling av sysselsättningen. De ökande kostnaderna för räntan på stats-
skulden skulle dessutom snabbt tränga ut även de mest angelägna sociala
utgifterna och därmed öka välfärdsklyftorna. De kommande generationer- Bilaga 1 na skulle tvingas ta över en stor skuld och därmed få lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. En hög och bestående arbetslöshet
är det största hotet mot välfärden och en rättvis fördelning.
Det bästa sättet att minska utgifterna för de offentliga transfereringarna
är att på olika sätt minska antalet arbetslösa. Det handlingsprogram för
minskad arbetslöshet som presenteras i denna proposition innebär att
arbetslinjen sätts framför bidragslinjen. Allt fler människor kommer att åter kunna försörja sig själva. Rehabiliteringsinsatser och andra åtgärder kommer på liknande sätt att minska utgifterna för långtidssjukskrivning
och förtidspension.
Vid bedömningen av olika alternativ att direkt minska ersättningarna inom familjepolitiken och socialförsäkringen, har fördelningspolitiska hänsyn vägts mot andra viktiga mål. Åtgärder som medför ökad användning av inkomstprövning eller sänkta ersättningstak i socialförsäkringen
kan visserligen kortsiktigt ge mindre negativa fördelningseffekter, men de riskerar att underminera stödet för den generella välfärdspolitiken. Dessutom medför de högre marginaleffekter, vilket motverkar arbetslinjen. Minskat utbyte av arbete kan dessutom skapa risker för fattigdomsfällor, som indirekt kan öka utgifterna för transfereringar. Inkomstprövning eller sänkta ersättningstak bör därför användas restriktivt.
När resurserna är begränsade, måste de emellertid utnyttjas effektivare.
Åtgärderna i familjepolitiken och socialförsäkringen är utformade så att
välfärdspolitiken behåller sin generella karaktär och ger ett försvarligt stöd till alla dem som måste kunna lita på den offentliga sociala tryggheten.
De sammanlagda fördelningseffekterna av åtgärdsprogrammen i den ekonomisk-politiska propositionen och i denna proposition redovisas i diagrammen 5.1-5.4. Kalkylen baseras på 1992 års SCB-undersökning av hushållens inkomster, framskriven till 1994 års ekonomiska och demografiska förhållanden. Diagrammen visar de kombinerade direkta (statiska) effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 1998. Det är viktigt att framhålla att någon hänsyn inte har tagits till de förväntade effekterna på räntor och sysselsättning.
Av de föreslagna budgetförstärkningarna bidrar hushåll i decilgrupp 10 (de 10 procent med högst ekonomisk standard) med 28 procent. Hushåll
i decilgrupp 9 bidrar med ytterligare ca 12 procent. Hushållen i decil-
grupperna 1 och 2 (med lägst ekonomisk standard) bidrar tillsammans med ca 11 procent, se diagram 5.1.
Analyserna visar också en något större procentuell minskning av den
disponibla inkomsten för hushåll i lägre decilgrupper än för dem med genomsnittliga inkomster. De 10 procent av hushållen med högst
ekonomisk standard beräknas emellertid få den största minskningen, se diagram 5.2.
Diagram 5.1 Andel av den totala bud
getförstärkningen som respektive decilgrupp Prop. 1994/95:100
bidrar idrar me med
Bilaga 1
Procent 30
Bj me Sr Hr RR rn RR RR FR AR REAR ÄR AR or en
=
rm — & ah
[9]
1 4 Anm. : Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
Diagram 5.2 Decilgr upper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte- och transfererings åtgärderna
=
—
Inkomstförstärkningar 222 Utgiftsminskningar
-10 T Anm..: Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Källa: Finansdepartementet.
Sammantaget medför regeländringarna en oförändrad inkomstpridning (mätt med den s.k. Gini-koefficienten). Åtgärderna har visserligen en Bilaga 1 svagt regressiv fördelningsprofil över decilgrupperna 2 till 8. Det beror på att minskningarna av transfereringarna för hushåll med lägre ekono-
misk standard inte fullt ut uppvägs av de ökade skatter som får betalas
av hushåll med högre inkomster. Många hushåll med låga och genomsnittliga inkomster har dock i dag ekonomiska bekymmer till följd av arbetslösheten och de gynnas vid en ökad sysselsättning. Även efter dessa mycket omfattande åtgärdsprogram har Sverige förutsättningar att bevara en jämn fördelning av de ekonomiska resurserna jämfört med andra länder.
Indelningen i familjetyper visar att de föreslagna nedskärningarna i främst barnbidragen, flerbarnstilläggen och bostadsbidragen medför att
familjer med tre eller fler barn får den största minskningen av den disponibla inkomsten. Detta uppvägs inte av effekterna av inkomstförstärkningarna. Den totala effekten av ändrade skatte- och transfereringsregler beräknas bli ca 3 procentenheter större för familjer med tre eller fler barn jämfört med övriga familjetyper. Barnfamiljer gynnas dock sär-
skilt av att den kommunala verksamheten prioriteras, genom t.ex. rimliga
avgifter och god kvalitet i barnomsorgen, bra utbildning och sjukvård
osv, se diagram 5.3.
Diagram 5.3 Familjetyper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte- och transfereringsåtgärderna Procent
Inkomstförstärkningar Utgiftsminskningar
-10 T T yn T T T r T
(CS AN a an pat van van met pot
5 Å. (0 SA Av S ÅA. ee va of of ov pot y ( Jo t NS ot ar Sf i. ens? als N ense! ens ens . svlsett . svalsett - gvols? ; gejsa" nde gets? $
[CN [EA NS [EN
Källa: Finansdepartementet.
En uppdelning på s.k. socio-ekonomiska grupper visar att effekten av Prop. 1994/95:100
åtgärderna blir störst för hushåll med högre tjänstemän och lägst för Bilaga 1 arbetarhushåll, se diagram 5.4. Även med denna indelning skiljer sig genomsnittseffekten för olika grupper med högst ca 2 procentenheter.
Beräkningarna har vidare visat att nettoeffekterna av åtgärderna i
genomsnitt är lika för kvinnor och män. Män berörs i högre grad av
skatteåtgärderna, kvinnor av de ändrade transfereringarna. Gruppen ålderspensionärer beräknas få ungefär samma förändring av den
ekonomiska standarden som genomsnittshushållen. Hushåll i åldern 45-64
år utan barn berörs i något mindre utsträckning av åtgärderna.
Diagram 5.4 Socio-ekonomiska grupper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte- och transfereringsåtgärderna Procent
SÄTE od FSD SI Bin må met BR SE om HE mms me FÅ BE nn RR OR SSR
Inkomstförstärkningar Utgiftsminskningar
-10 T T T T T
e an ade NS. Aviga
hög > juderspe Övrig Ae än ragre Tj. mån; mel man.
Källa: Finansdepartementet.
Sammantaget ger den fördelningspolitiska analysen vid handen att åt-
gärderna slår relativt jämnt för olika grupper av hushåll; inga undantas
från de krav som ställs för att sanera de offentliga finanserna. De grupper som berörs något mer än andra har antingen gynnats av de senaste årens skattepolitik, eller kommer att dra störst fördel av handlingsprogrammet mot arbetslöshet och av politiken för att värna kvaliteten i barnomsorg, utbildning, vård och andra offentliga verksamheter. Med en starkare eko-
nomisk återhämtning - med bl.a. ökad sysselsättning och sänkt ränta -
blir fördelningseffekterna mer gynnsamma än vad som framgår av den
här redovisade statiska beräkningen av regeländringar. Det sammanhän-
ger med de positiva effekterna av lägre arbetslöshet och utgiftsräntor, särskilt för barnfamiljer och ungdomar.
Åtgärdernas fördelningsprofil och den antagna ekonomiska utvecklingen 1994/95:100 skulle bli betydligt mer ogynnsam med antagande om en mer passiv eko- Bilaga 1 nomisk politik och sysselsättningspolitik. Följderna av en sådan politik
skulle ännu kraftigare drabba just barnfamiljer, handikappade, pensionä-
rer och andra svaga grupper - genom ökad arbetslöshet, kraftigt sänkt ekonomisk trygghet och nedskärningar i utbildningen, sjukvården, barn-
omsorgen, äldreomsorgen osv.
6¶Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga sektorns finanser
6.1¶Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna
I propositionen om Vissa ckonomisk-politiska åtgärder. m.m. (prop.
1994/95:25) föreslogs förstärkningar av de offentliga finanserna på sammanlagt 56,4 miljarder kronor år 1998. Dessutom aviserades att förslag om budgetförstärkningar med ytterligare 20 miljarder kronor skulle föreläggas riksdagen i budgetpropositionen.
Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen, EU-finansiering
exkluderad, förslag till utgiftsminskningar med 22,5 miljarder kronor år
1998, varav 10,5 miljarder kronor infaller under tolvmånadersåret
1995/96. De samlade budgetförstärkningarna som förelagts riksdagen i
den ekonomisk-politiska propositionen och i budgetpropositionen uppgår därmed till 78,1 miljarder kronor 1998, varav 39,4 miljarder kronor beräknas få effekt 1995/96 (12 månader), exkl. konsekvenser av EU och regeringens handlingsprogram mot arbetslösheten.
Tabell 6.1 Samlade förstärkningar för den offentliga sektorn 1995/96 och 1998! Miljarder kronor, 1994/95 års priser och volymer
1995/96 1998
(12 månader) Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
| Inkomsttörstärkningar | 19,7 | 36,6 |
| Avgår utgiltsökningar | -0,3 | |
| Summa | 19,7 | 36,3 |
| Utgiftsminskningar | 12,1 | 24,8 |
| Avgår inkomstbortfall | -2.0 | -4,7 |
| Summa | 10,1 | 20,1 |
| Summa Vissa ekonomisk-politiska åtgärder 29,8 | 56,4 |
Budgetpropositionen
| Utgiftsminskningar exkl. EU-finansering | 12.1 | 24,6 |
| Avgår inkomstbortfall | -1,6 | -2,1 |
| Övriga reformer | -0,9 | -0,8 |
| Summa budgetpropositionen | 92,6 | 21,7 |
Förstärkning av den offentliga sektorns finanser 39,4 78,1
! I tabellen särredovisas ej EU-avgiften och dess finansiering (se avsnitt 6.4) och ej heller regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet.
I budgetförslaget lägger regeringen fram ett omfattande handlingsprogram mot arbetslöshet. Programmet innebär en genomgripande omlägg- Bilaga I ning av den hittillsvarande arbetsmarknadspolitiken - innebärande att merparten av åtgärderna kan finansieras inom hittillsvarande budgetramar. En tillfällig merbelastning uppstår på statsbudgeten med 9,2 miljarder kronor 1995/96 (12 månader). Regeringen avser att finansiera denna merbelastning med engångsvisa åtgärder. Dessutom föreslås en rad
smärre reformer inom diverse departementsområden. Vid sidan av arbetet med att återställa balansen i de offentliga finan-
serna krävs andra insatser för att öka kontrollen över inkomst- och utgiftsutvecklingen. Regeringen redovisar under avsnittet Ekonomisk styrning av statlig verksamhet strategin för dessa insatser. Ett väsentligt inslag i detta arbete är att göra budgetdokumenten mer heltäckande och lättöverskådliga.
6.2¶Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare år
Budgetförslaget för 1995/96 kan vara svårt att jämföra med tidigare år av två anledningar.
För det första omfattar det kommande budgetåret en 18-månadersperiod (den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december 1996). Detta som en övergångslösning till det system med kalenderbudgetår vilket börjar gälla
fr.o.m. år 1997.
För det andra görs en övergång till ökad bruttoredovisning på statsbudgeten. Motivet för detta är att ge en tydligare bild av statens åtagan-
den och underlätta förståelsen av statsbudgeten samt att skapa större likhet mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov. Det är
av olika skäl inte möjligt att redan fr.o.m. föreliggande budgetförslag genomföra en fullständig övergång till bruttoredovisning.
Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen redovisas i dag till 85 procent på inkomstsidan, dvs. dessa utgifter redovisas som minskade inkomster. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 kommer samtliga utgifter för sjukoch föräldraförsäkringen att budgeteras och redovisas på statsbudgetens utgiftssida. Denna förändring innebär att inkomsterna och utgifterna ökar med samma belopp. Budgetsaldot påverkas följaktligen inte.
Vidare föreslås de inkomster och utgifter som tillhör arbetsmarknads-
fonden fortsättningsvis redovisas över statsbudgeten. Denna förändring innebär att budgetens redovisade omslutning ökar samt att det redovisade budgetsaldot försämras till följd av att arbetsmarknadsfonden för närvarande uppvisar ett negativt finansiellt sparande. Försämringen av bud-
getsaldot motverkas av att Riksgäldskontorets nettoupplåning minskar
med samma belopp. Förändringarna är således endast redovisningsmässiga vilket framgår av att statens lånebehov inte påverkas.
Med övergången till bruttoredovisning på statsbudgeten ges en mer korrekt bild av statens samlade åtaganden i ekonomiska termer än med den redovisning som hittills tillämpats. Denna förändring innebär därmed
ligt, vilket är angeläget också av demokratiska skäl. Bilaga 1 De två förändringar som nu föreslås är de volymmässigt dominerande.
Det återstår dock ett antal mindre förändringar för att uppnå fullständig bruttoredovisning. Regeringen avser återkomma med förslag om sådana
förändringar. I nedanstående tabell görs en jämförelse mellan hur budgetsaldo och
lånebehov m.m. skulle sett ut med de gamla redovisningsprinciperna och
hur de nu presenteras.
Tabell 6.2 Statsbudgeten och statens lånebehov budgetåren 1993/94-1995/96 Miljarder kronor
1993/94 1994/95 = 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96
Utfall Rege- 12 mån 12 mån 18 mån 18 mån
ringens Netto! Brutto? — Netto! = Brutto?
beräk- Förslag
| ning | till stats- budget | |
| Inkomster | 376,9 394,4 433,9 505,2 615,2 724,9 | |
| Utgifter | 554,0 586,3 587,3 675,7 833,7 968,4 | |
| Budgetsaldo | -177,1 — -192,0 -153,4 = -170,5 = -218,5 = -243,4 |
Primärt budgetsaldo -82,4 -75,0 -36,4 -53,5 -89,5 — -114,4 Lånebehov 233,5 229,0 163,8 163,8 238,5 238,5 Primärt lånebehov = 138,8 112,0 46.8 46,8 109,5 109,5 I Enligt nuvarande redovisningsprinciper. ? Enligt föreslagna redovisningsprinciper.
6.3¶Åtgärder för att förstärka budgeten
Regeringens budgetförslag innebär utöver de förslag som beslutats i anledning av propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. budgetförstärkningar på totalt 27,1 miljarder kronor för år 1998 och 15,1 miljarder kronor för tolvmånadersåret 1995/96. Av de föreslagna budgetförstärkningarna exkl. EU-finansiering för 1998 utgör 22,5 miljarder kronor utgiftsminskningar. I det följande redogörs för besparingarna i på den statliga konsumtionen samt därefter förslagen område för område.
Besparingar i statlig konsumtion
Regeringen aviserade i propositionen 1994/95:25 om Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m, sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta förslag till besparingar på den statliga konsumtionen. Regeringen presenterar nu konkreta förslag till besparingar på sammantaget 2,4 miljarder kronor budgetåret 1995/96 och 5,6 miljarder kronor år 1998.
Utgångspunkten för regeringens förslag har varit att samtliga myndigheters anslag fram till budgetåret 1998 skall reduceras med 11 procent Bilaga 1 jämfört med redan fattade beslut. Besparingarna skall inledas redan den 1 juli 1995. Vid utgången av 1996 skall besparingen motsvara en nivåsänkning på 5 procent.
Vissa avsteg från det generella sparkravet har emellertid gjorts. Det
gäller t.ex. vissa myndigheter som får nya omfattande uppgifter vid ett EU-medlemskap, myndigheter som nyligen har genomgått en större omstrukturering och myndigheter som är relativt nybildade. Även myndigheter vars verksamhet är utsatt för ett omfattande efterfrågetryck eller får
nya arbetsuppgifter, åläggs ett mindre omfattande sparkrav. Det gäller t.ex. kriminalvården, arbetsförmedlingarna och skattemyndigheterna.
Åtgärder inom Justitiedepartementets område
Inom Justitiedepartementets område föreslås att utgifterna reduceras med
0,4 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader). Därefter föreslås utgifterna inom rättsväsendet minskas med ytterligare 0,6 miljarder
kronor så att den sammanlagda besparingen uppgår till 1 miljard kronor år 1998. Åtgärderna innebär bl.a. att stödet till politiska partier reduceras
och att polisväsendet sparar 235 miljoner kronor. Domstolarna sparar
vidare 89 miljoner kronor och kriminalvården 50 miljoner kronor. Rättshjälpsutredningens arbete kan förväntas leda till ökade möjligheter att begränsa kostnader för allmän rättshjälp. För 1995/96 föreslås därför
att en besparing motsvarande 14 miljoner kronor tas ut på rättshjälpsanslaget.
Åtgärder inom Utrikesdepartementets område
Inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen utgiftsbegränsningar om totalt 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader) och år 1998 uppnås drygt 1,9 miljarder kronor. Ca 1,2 miljarder kronor av dessa är minskade utgifter för bistånd, östeuropa-samarbete, EFTA m.m. som vidtas som en följd av medlemskapet i EU. Utöver förslagen i den ekonomisk-politiska propositionen om biståndsramen föreslås nu ytterligare besparingar, främst inom utrikesförvaltningen.
Åtgärder inom Försvarsdepartementets område
Besparingarna inom Försvarsdepartementets område föreslås uppgå till
1,3 miljarder kronor tolvmånadersåret 1995/96. År 1998 beräknas be-
sparingen uppgå till 2 miljarder kronor. Förslagen aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen.
Regeringen har vidare aviserat ytterligare utgiftsbegränsningar i samband med nästa försvarsbeslut om det säkerhetspolitiska läget så Bilaga 1
tillåter, vilka motsvarar minst 2 miljarder kronor.
För budgetåret 1995/96 (12 månader) föreslås en generell besparing på
statlig konsumtion om drygt 0,7 miljarder kronor. Vissa strukturella åtgärder föreslås, som t.ex. avveckling av nämnden för strategisk försvars-
forskning.
Regeringen avser vidare att medge att Försvarsmakten senarelägger
materielbeställningar m.m. om ca 500 miljoner kronor.
Åtgärder inom Socialdepartementets område
Inom Socialdepartementets område föreslås nettobesparingar för 1995/96
(12 månader) uppgående till 4,7 miljarder kronor. År 1998 föreslås be-
sparingar på 7,8 miljarder kronor utöver de förslag som redovisades i
den ekonomisk-politiska propositionen (se Appendix). Huvuddelen av besparingarna faller på regelförändringar i transfereringssystemen.
Besparingarna 1995/96 (12 månader) fördelas mellan förmånerna för sjukvård, pensioner och familjepolitik. Fr.o.m. år 1997 föreslås be-
sparingar även i sjukförsäkringen. Nedan ges kortfattade kommentar till
besparingarna de första tolv månaderna 1995/96 inom respektive område.
Den största besparingen inom det familjepolitiska området utgörs av att
barnbidraget sänks med 125 kronor per månad. Detta gäller dock ej ensamstående med barn. Därutöver minskas bostadsbidragen (och avskaffas
helt för äldre hushåll utan barn). En förskjutning av utbetalningstid-
punkterna genomförs. Åtgärderna innebär att den utredning, som aviserades i propositionen om Vissa ekonomisk politiska åtgärder, m.m., preciseras och delvis tidigareläggs.
Folkpensionsförmånen för gift pensionär förändras på så sätt att förmånen alltid skall uppgå till 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den andra maken arbetar eller inte.
Folkpensionsförmånen för förtidspensionärer föreslås sänkas med 6 procentenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvarande grad. Nuvarande grundnivå inom förtidspensioneringen ligger därmed fast och besparingen uppstår genom att pensioner utöver grundnivå reduceras.
Vidare föreslås förändringar i beräkningen av bostadstillägg till pensionärer samt förändringar i beräkningen av det särskilda grundavdraget
för pensionärer. Liksom inom det familjepolitiska området förskjuts utbetalningstidpunkterna.
Sjukvårdsförmånerna reduceras genom höjda egenavgifter i läkemedelsoch tandvårdsförsäkringarna. Vidare höjs patientavgiften vid sjukhusvård för pensionärer,
Fr.o.m. den 1 januari 1997 föreslås enhetliga ersättningsnivåer på 75 procent inom sjuk- och föräldraförsäkringen. Därigenom avskaffas karensdagen i sjukförsäkringen och ersättning för långtidssjuka höjs. Förhöjd ersättning med 10 procentenheter utgår vid rehabilitering liksom
i den tillfälliga föräldrapenningen och under de månader i föräldraförsäkringen som inte kan överlåtas på den andra föräldern. Bilaga I
Åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område
Inom Kommunikationsdepartementet föreslås besparingar om samman-
taget 2,9 miljarder kronor år 1998. Av dessa kommer 1,15 miljarder
kronor att få genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Dessutom
återbetalar Luftfartsverket en skuld på 50 miljoner budgetåret 1995/96
(12 månader).
Besparingsförslagen avser bl.a. minskningar i investeringsanslagen för
vägar och järnvägar. Detta innebär att det investeringsprogram som beslutades år 1993 senareläggs. Vidare minskas anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Dessutom
minskas bidragen till enskilda vägar och kommunala flygplatser.
Åtgärder inom Finansdepartementets område
På Finansdepartementets område föreslås besparingar på samtliga
myndigheter. Sammantaget fram till år 1998 föreslås besparingar på
knappt 1,5 miljarder kronor, varav 0,9 miljarder kronor kan hänföras till tolvmånadersperioden 1995/96. För att tillförsäkra skatteförvaltningen goda resurser för skatteindrivning och skattekontroll föreslår regeringen
att besparingen för skatteförvaltningen mildras i jämförelse med det generella besparingskrav regeringen ställt på statlig konsumtion. Besparingen
på skatteförvaltningen uppgår trots detta till 0,3 miljarder år 1998. Till följd av Sveriges medlemskap i EU från årsskiftet 1994/95 bortfaller en betydande mängd administrativa rutiner för den svenska utrikeshandeln. Den besparing som därmed riktas mot tullen föreslås uppgå till 30 procent, eller knappt 0,4 miljarder kronor fram till år 1998. Därutöver sker en besparing genom att bidraget till EES avvecklas från årsskiftet 1994/95. Denna besparing bör dock ses som en delfinansiering av medlemsavgiften till EU.
Åtgärder inom Utbildningsdepartementets område
Inom Utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om totalt
2,4 miljarder kronor. Av dessa kommer 1,2 miljarder kronor att få
genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Därutöver medför den
minskade indexeringen av basbeloppet, som föreslogs i prop. 1994/95:25, en besparing på 0,1 miljarder kronor 1995/96 (12 månader) respektive
0,2 miljarder kronor 1998 på studiemedelsanslaget.
På skolområdet föreslås besparingar med nästan 95 miljoner kronor de första 12 månaderna av budgetåret 1995/96. Den sammantagna nivåsänk-
ningen år 1998 beräknas till ca 0,2 miljarder kronor inom skolområdet.
Grundskolan och motsvarande skolformer undantas dock helt från
besparingskrav. Bilaga 1 För universitet och högskolor uppgår besparingsförslagen till drygt 0,3 miljarder kronor den första tolvmånadersperioden. Nivåsänkningen inom högskolesektorn kommer att uppgå till något mer än 1 miljard
kronor år 1998.
Besparingsförslagen inom forskningsområdet uppgår till knappt 160 mil-
joner kronor den första tolvmånadersperioden. Forskningens nivåsänkning år 1998, där den största besparingen föreslås på forskningsrådsmedel, blir drygt 250 miljoner kronor.
Förslagen inom studiestödet innebär bl.a. minskade studiebidrag vid gymnasiestudier, slopat barntillägg i vuxenstudiestödet, minskade resurser
för korttidsstudiestöd samt att det statliga bidraget till studerandes resor
upphör. Besparingsförslagen den första tolvmånadersperioden uppgår till ca 0,7 miljarder kronor. Inom det studiesociala området beräknas nivåsänkningen, inkl. vissa ytterligare åtgärder år 1998, uppgå till ca 0,9 miljarder kronor.
Åtgärder inom Jordbruksdepartementets område
Inom Jordbruksdepartementets område föreslås besparingar 1995/96 (12
månader) om ca 1,5 miljarder kronor. De största besparingarna avser EG:s miljöprogram, 1 miljard kronor, samt EG:s stöd till mindre gynna-
de områden i södra Sverige, 150 miljoner kronor. Vidare görs betydande
besparingar i inom utbildnings- och forskningsområdet, 0,2 miljarder kro-
nor. Övriga besparingar uppgår till knappt 0,2 miljarder kronor.
Fram t.o.m. år 1998 kommer utöver de besparingar som föreslås för
19957/96 (12 månader) ytterligare 0,5 miljarder kronor att sparas.
Åtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets område
Huvuddelen av de föreslagna besparingarna inom Arbetsmarknadsdepartementets område består av regeländringar inom arbetslöshetsförsäkringen och inom arbetsmarknadspolitiken. Besparingarna uppgår 1995/96 (12 månader) till knappt 6 miljarder kronor och ca 8,8 miljarder kronor år 1998. Den största besparingen görs genom regelförändringar inom arbets-
löshetsförsäkringen. Inom arbetsmarknadsområdet genomförs besparingar genom sänkning av ersättningsnivåerna för vissa utbildningsbidrag. Vidare föreslås en stegvis nedtrappning av lönebidraget vid anställning av arbetshandikappade.
Regionalpolitikens anslagsnivå minskas med 0,5 miljarder kronor på 12
månader. Medlemskapet i EU innebär dock att Sverige kommer att få ett
betydande återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor
per år.
Åtgärder inom Invandring m.m.
Bilaga I Regeringen föreslog i prop. 1994/95:25 att utgifterna för invandring m.m. kan minskas med minst 760 miljoner kronor år 1998 jämfört med tidigare planer. Regeringen bedömer nu att utgifterna i stället kan reduceras med 800 miljoner kronor. Reduceringarna kan åstadkommas dels genom förbättrad inressekontroll och regel- och organisationsförändringar som gör asylprövningsprocessen och verkställighet av avlägsnandebeslut effektivare, dels genom att vidareutveckla de förslag som diskuterades i den socialdemokratiska propositionen om lindring av orsaker bakom flykt och påtvingad migration samt planeringsramar för invandring (prop. 1990/91:195).
Konkreta förslag för hur besparingsåtgärderna kan uppnås skall lämnas av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Kommunala förslag bör kunna genomföras fr.o.m. den 1 juli 1996.
Åtgärder inom Kulturdepartementets område
Inom Kulturdeparternentets område föreslås besparingar i statlig konsumtion, vilket beräknas ge 159 miljoner kronor år 1998 i besparing. Vidare föreslås besparingar i utgifterna för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten på 551 miljoner kronor år 1998. Koncessionsavgifterna från TV4 föreslås tillföras statsbudgetens inkomstsida. Inom Kulturdepartementets område föreslås också ett reformutrymme på 250 miljoner kronor.
Åtgärder inom Näringsdepartementets område
Inom Näringsdepartementets område föreslås åtgärder för år 1995/96 (12 månader) om sammantaget 380 miljoner kronor. Förslaget till besparingar inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till europeiskt FoU samarbete, där anslagen även nedräknats med avseende på bortfallande EES-avgifter. Inom Sveriges geologiska undersökning sker avveckling av den maringeologiska verksamheten.
Produktivitets- och effektivitetskrav har utlagts på myndigheternas förvaltningsanslag, bidragsanslag samt övriga anslag för statlig konsumtion.
T.o.m. budgetåret 1998 föreslås, utöver tidigare föreslagna åtgärder, budgetförstärkningar om ytterligare 520 miljoner kronor.
Reformerna inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till teknisk forskning och utveckling.
Åtgärder inom Civildepartementets område
Bilaga 1 Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar motsvarande 367 miljoner kronor år 1998. För budgetåret 1995/96 (12 månader) uppgår besparingarna till 137 miljoner kronor. Besparingarna i den statliga konsumtionen avser i huvudsak åtgärder som berör länsstyrelserna. I övrigt berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.
Vidare görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer. Nära hälften av neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokalstöd dvs. stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfund.
Åtgärder inom Miljödepartementets område
Regeringen föreslår att besparingar på 425 miljoner kronor netto genomförs under mandatperioden. För budgetåret 1995/96 föreslås varaktiga besparingar på 215 miljoner kronor samt reformer för 115 miljoner varav 100 miljoner engångsvis.
Åtgärder beträffande de kyrkliga kommunerna
Regeringen uttalade i den ekonomisk-politiska propositionen att även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot denna bakgrund lämnade regeringen förslag om att de kyrkliga kommunerna skall ersätta staten för administrationen av kyrkoskatten. Detta föreslogs för år 1995 ske genom en procentuell minskning av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran på staten. För tiden därefter anmälde regeringen avsikten att återkomma till riksdagen med förslag. För år 1995 beräknades ersättningen uppgå till 300 miljoner kronor. Riksdagen biföll regeringens förslag.
Regeringen gör nu bedömningen att de kyrkliga kommunerna under de närmaste åren bör kunna bidra till att ytterligare förstärka statsbudgeten. De årliga förstärkningarna med avseende på de kyrkliga kommunerna bör ökas till 500 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i vårens kompletteringsproposition.
6.4¶Finansiering av medlemskapet i EU
Folkomröstningen om EU den 13 november innebar ett ja till medlemskap, och riksdagen har efter detta beslutat att Sverige skall bli medlem i den Europeiska unionen.
EU-medlemskapet bedöms medföra en bestående ökad belastning uppgående till ca 20 miljarder kronor på helårsbasis. I propositionen om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
finansieringen av avgiften till gemenskapsbudgeten. Principerna har fast- Bilaga 1 ställts av riksdagen den 15 december 1994. En av principerna är att ett svenskt medlemskap inte får leda till en ökning av statens upplåningsbe-
hov utan skall finansieras fullt ut genom en kombination av utgiftsned-
dragningar och inkomstförstärkningar. Regeringens uppfattning är vidare att finansieringen främst skall beröra de områden som gynnas av ett medlemskap. Den sociala sektorn bör ej drabbas.
Regeringen föreslår nu utgiftsneddragningar med 4,6 miljarder kronor för att finansiera medlemskapet. I detta är ej inräknat regeringens förslag
inom det jordbrukspolitiska området avseende EG:s miljöprogram och stöd till mindre gynnade områden i södra Sverige. Regeringen har tidi-
gare lagt förslag om inkomstförstärkningar på totalt 7,6 miljarder kronor.
Vidare kommer regeringen att återkomma med förslag om inkomstökningar under våren uppgående till 4,8 miljarder kronor. Totalt innebär
dessa åtgärder att den offentliga sektorns finanser förstärks med 17 milj-
arder kronor. Ytterligare 3 miljarder kronor återstår således att finansiera. Regeringen avser återkomma vid senare tillfälle med förslag. Medlemskapet föranleder ökade utgifter för administration och förvalt-
ning inom vissa statliga myndigheter. Detta gäller även regeringskansliet.
I vissa fall har regeringen beaktat de tillkommande resursbehovet vid medelstilidelningen. Regeringen avser att i vissa andra fall återkomma till riksdagen med närmare förslag under våren 1995.
Utgiftsneddragningar
De föreslagna utgiftsneddragningarna om 4,6 miljarder kronor för finansiering av medlemskapet i EU, innebär i de flesta fall inte minskade
resurser till berörda sektorer, då medel i stället utbetalas från gemenskapsbudgeten.
Inom Utrikesdepartementets område görs en neddragning på drygt 1 miljard kronor inom områdena bistånd och östsamarbete. Vidare bort-
faller Sveriges bidrag till EFTA samt till EFTA:s fond för ekonomisk och
social utjämning, totalt drygt 0,5 miljarder kronor, som en direkt följd av medlemskapet i EU.
Flertalet departement berörs av nedjusteringar på sammanlagt 0,6 miljarder kronor inom de områden som i EU-sammanhang benämns gemen-
samma program. Häri ingår exempelvis forskning, utbildning, miljö,
transeuropeiska nätverk, kultur och konsumentpolitik.
Inom det arbetsmarknads- och regionalpolitiska området reduceras utgifter om knappt 2,1 miljarder kronor, varav 0,5 miljarder kronor avser regionalpolitiken.
Slutligen vidtas utgiftsbegränsningar uppgående till ca 0,4 miljarder kronor avseende den del av medlemsavgiften som berör EU-institutioner-
nas administration.
5 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga I
Bilaga 1 Åtgärderna som skall genomföras på inkomstsidan för att finansiera medlemskapet är generellt sett riktade mot de sektorer som gynnas av ett medlemskap. Åtgärderna skall i första hand belasta produktionen. Totalt uppgår de olika förslagen på inkomstsidan till 12,4 miljarder kronor år 1998 och 10,6 miljarder kronor för år 1995/96 (12 månader).
Regeringen föreslog i proposition 1994/95:122 om Finansiering av medlemskap i EU att en allmän löneavgift på 1,5 procent införs, dvs. att arbetsgivaravgiften höjs i motsvarande grad. Detta innebär en förstärkning på 8,4 miljarder kronor netto för tolvmånadersåret 1995/96 och 6,3 miljarder kronor år 1998. Anpassningen av de svenska mervärdesskattereglerna innebär också att vissa skatter justeras och leder år 1998 till en inkomstförstärkning på 1,1 miljard kronor. De höjda miljöavgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel som infördes den 3 november 1994 innebär vidare en förstärkning på 0,2 miljarder kronor.
För att finansiera resterande delar av EU-medlemskapet avser regeringen att under våren lägga fram förslag om en rad åtgärder, bl.a. fastighetsskatt på i dag skattefria fastigheter fr.o.m. år 1996. Det gäller jordbruksfastigheter, skogsmark, industribyggnader och kommersiella lokaler. De höjda skatterna på dessa fastigheter väntas ge en inkomstförstärkning på 3,5 miljarder kronor år 1998.
Regeringen återkommer också med förslag till inkomstförstärkningar inom energi- och miljöområdet, bl.a. höjd koldioxidskatt för industrin och skatt på dieselolja för arbetsredskap. Dessa förslag beräknas ge en inkomstförstärkning om 1,3 miljarder kronor år 1998.
6.5¶Handlingsprogram mot arbetslöshet
Regeringen lägger nu fram ett handlingsprogram mot arbetslöshet omfattande drygt 500 000 personer, vilket innebär en omläggning av befintlig arbetsmarknadspolitik i kombination med förändrad inriktning av nuvarande rekryteringsstöd och ett nytt tillfälligt sysselsättningsstöd.
Programmet innebär ökade kostnader tillfälligt över statsbudgeten på sammanlagt 2,2 miljarder kronor i form av ökade utgifter för budgetåret 1995/96 (12 månader) och minskade intäkter om högst 7 miljarder kronor till följd av det nya sysselsättningsstödet. För budgetåret 1995/96 (18 månader) beräknas ökade kostnader och minskade intäkter om totalt ca 10 miljarder kronor.
6.6 Kommunal ekonomi
Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna. Investeringarna finansierades med upplåning, för-
säljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 till 1994 var det finansiella sparandet positivt. Detta förklaras bl.a. av den allmänna Bilaga 1 nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel. År 1995 beräknas det finansiella sparandet vända till ett underskott för sektorn. Landstingen beräknas dock under hela perioden 1992 t.o.m. 1996 ha ett positivt finansiellt sparande. Kommunsektorns totala utgifter för konsumtion förväntas öka. Det är kommunerna som svarar för ökningen.
Under perioden 1994 t.o.m. 1996 väntas landstingen dra ner sina utgifter för konsumtion. Sysselsättningen i kommunsektorn fortsätter att minska men enligt preliminära bedömningar från Svenska Kommunförbundet antas de kommunala skattehöjningarna inför år 1995 leda till att neddragningarna i verksamheterna inte blir fullt så stora som tidigare antagits. Kommunsektorns realinvesteringar förväntas öka både år 1995 och 1996. Kommunsektorns finansiella resurser, dvs. skatter och statsbidrag, motsvarande under 1980-talet ungefär på 22 procent av BNP. År 1995 beräknas denna andel ligga på 20 procent och sjunka med ytterligare 1 procentenhet år 1996. Det kan förklaras dels av den effekt systemet för utbetalning av kommunalskattemedel får vid en nedväxling av den allmänna löne- och prisökningstakten och dels av att statsbidragen utvecklats restriktivt sedan ett antal år. En ytterligare förklaring är att de avdragsgilla egenavgifterna i pensions- och sjukförsäkringssystemet minskar kommunernas och landstingens skatteinkomster. Regeringen kommer att översiktligt under Finansdepartementets verksamhetsområde presentera sin syn på kommunsektorn och dess roll i samhällsekonomin samt aktuella frågor inom det kommunala området.
I regeringskansliet har de kommunala frågor som tidigare legat inom Civildepartementets ansvarsområde överförts till Finansdepartementet. Det innebär att Finansdepartementet är ansvarigt för frågor om kommunal ekonomi och lagstiftning, struktur och indelningsfrågor samt utvecklingsfrågor. Detta ger en förbättrad möjlighet till samordning av de övergripande kommunala frågorna i regeringsarbetet. Dialogen mellan regeringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också förenklas och förbättras. Regeringen kommer senare idag att översiktligt redovisa sin syn på kommunerna och dess roll i samhällsekonomin samt aktuella frågor inom det kommunala verksamhetsområdet.
Bilaga 1
Budgetförstärkningar
Tabell 6.4 Förstärkningar av de offentliga finanserna i budgetförslaget Miljoner kronor, 1994/95 års priser och volymer
1995/96 1998
(12 månader) Justitiede partementet!
| - Polisväsendet | 235 |
| - Övrigt | 165 |
| Summa | 400 1 000 |
Utrikesdepartementet
| - Biståndet - | 707 | 707 |
| - Samarbete Central- och Östeuropa | 335 | 335 |
| - Slopat EFTA-bidrag | 114 | 114 |
| - Övrigt | 144 | 457 |
| Summa | 1 300 | I 613 |
Socialdepartementet? Familjepolitik m.m.
| - Sänkt barnbidrag | 1 146 | 2 345 |
| - Sänkt ersättning föräldraförsäkring | 1310 | |
| - Övrigt | 370 | 740 |
- Avgår familjepol. utredning. aviserat
| i prop. 1994/95:25 | -3 700 | |
| Pensioner | 2553 | 3 800 |
| Sjukförsäkring och sjukvårdsförmåner | 1085 | 1481 |
| Övrigt | - 43 | 726 |
| Pågående och kommande översyner | 1702 | |
| Summa före skattebortfall | 5 111 | 8 404 |
| Avgår skattebortfall | -373 | -604 |
| Summa efter skattebortfall | 4 738 | 7 800 |
Kommunikationsdepartementet
| - Investeringar i vägar och järnväg | 660 | 2 660 |
| - Inleverans Luftfartsverket | 50 | - |
| - Övrigt | 490 | 240 |
| Summa | 1 200 | 2 900 |
Finansdepartementet
| - Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet | 141 | 408 |
| - Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 86 | 98 | |
| - Övriga myndigheter | 166 | 427 |
| - Statliga arbetsgivarfrågor | 101 | 101 |
| - Besparingar till följd av EU-medlemskap | 421 | 421 |
| Summa | 915 | 1455 |
! Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998.
Besparingarna inom familjepolitiken för år 1998 redovisas exkl. den i den ekonomisk-politiska propositionen aviserade utredningen om besparingar inom familjepolitiken. Detta för att undvika dubbelräkning vid summering av föreslagna besparingar i den ekonomisk-politiska propositionen och budgetpropositionen.
1995/96 1998
Bilaga 1
(12 månader) Utbildningsdepartementet
| - Skolsektorn | 95 | 200 |
| - Universitet och högskolor | 325 | 1 024 |
| - Forskning | 159 | 254 |
| - Studiestöd | 686 | 925 |
| Summa | 1 265 | 2 403 |
Jordbruksdepartementet
| - Miljöersättningar inom jordbruket | 974 | 974 |
| - Stöd till mindre gynnade områden | 150 | 150 |
| - Forskning och utbildning | 200 | 200 |
| - Övrigt | 172 | 672 |
| Summa | 1 496 | 1 996 |
Arbetsmarknadsdepartementet
| - Utbildningsbidrag | 1025 | 1025 |
| - Utbildning i företag | 572 | 1433 |
| - Regionalpolitik | 500 | 500 |
| - Arbetsmarknadsfonden | 2918 | 3 948 |
| - Övrigt | 964 | 1955 |
| Summa före skattebortfall | 5 979 | 8 861 |
| Avgår skattebortfall | -1 221 | -1 527 |
| Summa efter skattebortfall | 4 758 | 7 334 |
Kulturdepartementet - Statlig konsumtion 48 159 - Inleveranser som möjliggörs av besparing på Sveriges Radio och TV 158 551 Summa 206 710 Näringsdepartementet
| - Europeiskt FoU-samarbete | 191 | 316 |
| - Effektiviseringskrav | 80 | 220 |
| - Övrigt | 109 | 364 |
| Summa | 380 | 9200 |
Civildepartementet
| - Statlig konsumtion | 94 | 280 |
| - Organisationsbidrag | 43 | 87 |
| Summa | 137 | 367 |
Miljödepartementet!
| - Bidrag till miljöarbete | 31 |
| - Bidrag till kalkningsverksamhet | 38 |
| - Miljöforskning - | 30 |
| - Miljöinsatser i Östersjöregionen | 46 |
| - Övrigt | 70 |
| Summa | 215 425 |
! Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998.
1995/96 1998 Bilaga I
(12 månader) Skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner 100 200 Avgår besparingar statlig konsumtion, redovisas i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-
| politiska åtgärder m.m. | -2 000 | -2 000 |
| Avgår EU-finansiering | -4 600 | -4 600 |
| Summa före skattebortfall | 12 104 | 24 634 |
Omprövning och förnyelse av Bilaga I offentlig förvaltning
Utgångspunkter för regeringens förvaltningspolitik
Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med förvaltningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning såväl för dem som arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har till uppgift att utveckla och förändra verksamheten i den statliga förvaltningen.
Förvaltningspolitiken har successivt utvecklats och redovisats för riksdagen. Omfattande förändringar har genomförts från början av 1980-talet och framåt och viktiga resultat är i dag uppnådda.
Genom det förnyelsearbete som bedrivits finns en bra grund i form av principer och riktlinjer för förvaltningens organisation och styrning. Det gäller nu att bygga vidare på denna grund och få en hög verkningsgrad i det praktiska förvaltnings- och förändringsarbetet.
Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturförändringar i den statliga förvaltningen. En omfattande omprövning av offentliga åtaganden pågår.
Internationaliseringen och medlemskapet i EU ställer den offentliga förvaltningen inför nya utmaningar. Ändamålsenliga organisations- och arbetsformer i statsförvaltningen är en förutsättning för ett väl fungerande europeiskt förvaltningssamarbete.
Samtidigt måste förvaltningen tillgodose medborgarnas krav på tjänster av god kvalitet liksom på information om och insyn i den statliga verksamheten.
Den informationsteknologiska utvecklingen ger tillsammans med övriga förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare arbetssätt i den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare förutsättningar såväl för en rationellare administration som för en effektivare information och service till medborgare och företag.
Inriktningen av det fortsatta arbetet
Den gemensamma sektorn är grunden för välfärdssamhället. För att trygga jobben och välfärden krävs en effektiv förvaltning. Samtidigt är besparingar och produktivitetsförbättringar nödvändiga för att sanera statens finanser. Under de närmaste åren kommer omfattande organisations- och strukturförändringar att behövas för att åstadkomma en resurssnålare förvaltning med en så långt möjligt bibehållen servicenivå.
Sådana omfattande förändringar kan givetvis inte genomföras utan problem. Det är viktigt att tidigt uppmärksamma och hantera sådana effekter Bilaga 1 för såväl medborgarna i stort som för de anställda.
Ett aktivt ledarskap och en aktiv kompetensutveckling inom förvaltning-
en är avgörande för framgångsrikt förändringsarbete. Regeringen kommer därför att ta initiativ till en ökad dialog med myndigheternas ledning. Förvaltningspolitiken måste utvecklas och genomföras i samverkan mellan regeringskansli och olika delar av förvaltningen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under man-
datperioden.
I detta sammanhang redovisas sammanfattningsvis vissa pågående eller
planerade förvaltningspolitiska åtgärder, som utförligare beskrivs i Finansdepartementets bilaga till årets budgetproposition.
Styrningen av förändringsarbetet i förvaltningen skall förbättras. Tydligare riktlinjer kommer att utvecklas när det gäller formerna för statlig verksamhet.
Återkommande uppföljningar av strukturförändringarna kommer att göras och redovisas för riksdagen.
Personalkonsekvenserna vid strukturförändringarna har hittills kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt. Fortsatt uppmärksamhet kommer
ägnas åt att lindra negativa konsekvenser.
Erfarenheterna av genomförda omställningar och avvecklingar ger
underlag för ytterligare förbättringar i kompetens och rutiner.
Regeringen återkommer i fråga om myndigheternas ledningsformer.
Ytterligare satsningar på chefsförsörjning och chefsutveckling kommer
att göras.
En grund håller på att läggas för verksamhetsförnyelse genom bl.a. en ökad användning av informationsteknologi. Arbetet med att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning bedrivs i samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting.
Den svenska statsförvaltningen skall inom ramen för EU-samarbetet medverka i utvecklingen av transeuropeiska nätverk för informations-
utbytet mellan administrationer i medlemsländerna. Den statliga förvaltningen har en viktig roll i det arbete som bedrivs inom EU för att
föra in Europa i informationssamhället och därmed skapa förutsättningar för ökad tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.
1994/95:100
Ekonomisk styrning av statlig Bilaga 1
verksamhet
1¶Budgetpolitisk strategi
Budgetpolitiken är en central komponent i regeringens ekonomiska politik
för tillväxt, sysselsättning och ett bevarande av välfärdsstaten. Att
statsmakterna har kontroll över inkomst- och utgiftsutvecklingen är av fundamental betydelse för trovärdigheten. Vid sidan av det kort- och medelsiktiga arbetet på att återställa balansen i de offentliga finanserna pågår också ett långsiktigt inriktat förändringsarbete. Några inslag i detta
berörs i det följande.
1.1¶De offentliga åtagandena och statens roll
Analyser av offentliga verksamheters effektivitet brukar separeras i frågor om verksamheternas inriktning - vad man gör - och deras produktivitet hur man gör. På ett mer grundläggande plan krävs att man motiverar att staten överhuvudtaget påtar sig ett ansvar för ett visst område. Denna
fråga får särskild relevans i den rådande statsfinansiella situationen. Riksdagen har beslutat att statsskulden i förhållande till BNP skall
stabiliseras till år 1998 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:145). En väsentlig del av detta budgetpolitiska mål skall
fullgöras genom utgiftsminskningar. Det är regeringens bedömning att detta inte kan infrias enbart genom besparingar i traditionell mening; offentliga utgifter måste på ett mer grundläggande sätt omprövas för att utrymme för omprioriteringar skall kunna skapas.
Som ett led i denna omprövning gäller generella kommittédirektiv som innebär att varje kommitté och särskild utredare skall pröva det offentliga åtagandet inom sitt område. En liknande prövning ingår i det löpande budgetarbetet inom regeringskansliet. Den rådande utgiftsstrukturen utgör inte längre en given utgångspunkt för budgetarbetet.
Det offentliga åtagandet tar sig en mängd olika former, vilka i vissa fall är resultatet av historiska tillfälligheter eller motiv som inte längre är giltiga. Oklarheter råder ibland om syftena med åtagandet. En fortgående renodling av motiven för de offentliga åtagandena måste ske, liksom en återkommande prövning av vilken verksamhetsform som är lämpligast. Myndighetsutövning och affärsverksamhet bör hållas åtskilda. I de fall staten har ett ägarintresse i affärsverksamhet bör ägarrollen definieras klart och utövas aktivt.
1994/95:100
1.2¶Budgetprocessen
Bilaga I Internationella jämförande undersökningar har belagt att den institutio-
nella ramen för budgetprocessen har stor betydelse för processens faktiska utfall, mätt som statligt upplåningsbehov, ackumulerad skuld eller motsvarande. Det har också visats att Sverige i detta avseende har svaga institutioner (Statsskulden och budgetprocessen, Ds 1992:126).
Vissa förstärkningar av institutionerna är under genomförande. Resul-
tatstyrning av den statliga verksamheten jämte en förbättrad finansiell styrning ger ökade möjligheter för statsmakterna att såväl koncentrera
intresset på övergripande frågeställningar som att utvärdera prestationer och effekter. Inom regeringskansliet har budgetprocessen vänts såtillvida
att samhällsekonomiska förutsättningar i större utsträckning än tidigare styr resurstilldelningen. Den förändrade uppläggningen av riksdagens
budgetarbete som nyligen beslutats kommer att stärka denna del av
budgetprocessen.
Trots dessa förbättringar är det regeringens bedömning att Sverige har en lång väg att gå innan den statliga budgetprocessen uppfyller de krav
som i dag ställs i andra, med Sverige jämförbara länder. Detta gäller i synnerhet mot bakgrund av de offentliga utgifternas storlek i relation till ekonomin som helhet. Ett första problem gäller automatiken i utgiftsutvecklingen. Omkring
70 procent av utgifterna - siffran beror av definitionen - är styrda av någon form av automatik i den meningen att det krävs politiska beslut för att påverka dem. Detta kan skapa svårigheter i en situation där ompriori-
teringar krävs. En översyn av det regelverk som styr utgiftsutvecklingen
krävs därför, så att de offentliga utgifterna i större utsträckning kan
anpassas till inkomstförändringar för den offentliga sektorn.
Subventioner exempelvis i form av skattenedsättningar av olika slag prövas inte systematiskt på samma sätt som utgifterna. Detta behandlas för närvarande av särskild utredare (dir. 1994:13), och avsikten är att en redovisning av sådana subventioner årligen skall presenteras för riksdagen som underlag för en prövning.
En annan central dimension i budgetarbetet är graden av långsiktighet. De svenska budgetbesluten är ettåriga, och tidshorisonten utöver det närmaste året berörs bara i utblickar och konsekvensanalyser. Genom sitt
beslut att stabilisera statsskulden till år 1998 har statsmakterna satt en
ram för agerandet på längre sikt som kan ha stor betydelse som förtroendeskapande åtgärd och därigenom påverka den faktiska utgiftsutvecklingen i gynnsam riktning via räntebildningen. Denna ökade
långsiktighet bör vara ett permanent inslag i den ekonomiska politiken.
Ett utredningsarbete bedrivs för närvarande i syfte att utröna i vilka avseenden sådana flerårsbeslut i riksdagen kan vara påkallade.
Arbete bedrivs också i regeringskansliet med att göra budgetdokumentet
mer heltäckande och transparent. Det långsiktiga målet bör vara att alla utgifter som riksdagen beslutar om normalt redovisas på statsbudgeten, så att upplåningsbehovet bättre överensstämmer med budgetsaldot. En
närmare koppling mellan redovisningen av statens finanser och national-
räkenskaperna eftersträvas. Det pågående utvecklingsarbetet med en ny 1994/95:100 statsbudgetmodell och årsredovisning för staten kommer att öka den Bilaga I ekonomiska redovisningens informationsvärde. Det är också viktigt för den politiska debatten att budgetpropositionen blir mer läsvänlig.
Vad beträffar genomförande- och utvärderingsfaserna krävs en snabbare återföring till regering och riksdag av det faktiska utfallet under pågående budgetår för såväl inkomster som utgifter. Avvikelser från den
förutsedda utvecklingen måste snabbt identifieras och analyseras, så att
motåtgärder kan vidtas. Tillkommande utgifter måste, om inte exceptionella omständigheter föreligger, finansieras genom omprioriteringar. Huvudansvaret för att föreslå sådana omprioriteringar åvilar berörda myndigheter och departement.
Genom den nya budgetprocessens krav på beslutsunderlag i form av prestations- och effektredovisningar förbättras möjligheterna till urvärdering och omprövning. Ännu omfattas dock bara en mindre del av de statliga utgifterna systematiskt av dessa redovisningar - främst utgifter för förvaltningsändamål - varför ett betydande utvecklingsarbete krävs. Även bidrag, transfereringar och subventioner måste på sikt omfattas. I detta sammanhang är det också viktigt att uppmärksamma behovet av att utveckla statsmakternas uppföljning och utvärdering av kommunsektorns
ekonomi och verksamhet mot uppsatta nationella mål. En sådan upp-
följning och utvärdering är ett centralt underlag för statsmakternas årliga beslut om det skattefinansierade utrymmet för kommunal verksamhet.
Regelverket kring budgetprocess och revision är i Sverige lagfäst i långt mindre utsträckning än i andra jämförbara länder. Utöver regeringsformens allmänna reglering av finans- och kontrollmakten är gällande be-
stämmelser spridda på ett antal förordningar och enskilda beslut i samband med riksdagens behandling av budget- och kompletteringspropositioner. Detta försvårar överblicken och riskerar att leda till
oklarheter. Ett otydligt sanktionssystem riskerar också att minska
respekten för gällande regelverk. Utredning rörande en eventuell lagreglering av budgetprocess och revision bedrivs för närvarande inom regeringskansliet.
1994/95:100
2¶Budpgetering och redovisning av statens
Bilaga I
verksamhet
2.1¶Principer för budgetering och redovisning av statens verksamhet
Regeringens förslag: Verksamheter som påverkar statens lånebehov och verksamheter som riksdagen regelstyr bör i normalfallet tas upp
på statsbudgeten.
Riksdagen har uppdragit åt regeringen att överväga hur stor del av den statligt reglerade verksamheten som skall tas upp på den statliga budgeten. I kompletteringspropositionen våren 1994 lämnade regeringen en Övergripande redovisning av utgångspunkterna för Finansdepartementets utredningsarbete rörande ett framtida budgetsystem för staten. Regeringen tar i det följande upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta
utvecklingsarbetet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag till en ny statsbudgetmodell under år 1995. Ambitionen är att ett nytt budgetsystem skall kunna tillämpas för 1997 års statsbudget.
En betydande del av statens verksamhet redovisas idag utanför statsbudgeten. För att uppnå ökad fullständighet i statsbudgeten krävs att inkomster och utgifter för statlig verksamhet som idag ligger utanför statsbudgeten redovisas på budgeten. Denna budgetproposition innebär ett steg i den riktningen genom att utgifterna för bidrag till arbetslöshetsförsäkring m.m. nu lyfts in på budgeten.
Inför det fortsatta utvecklingsarbetet bör enhetliga principer för vilka verksamheter som skall tas upp på statsbudgeten fastställas. Regeringen föreslår att följande två huvudprinciper skall läggas till grund för ställningstagande till vilka verksamheter som skall budgeteras och
redovisas på statsbudgeten. För det första bör samtliga verksamheter som
påverkar statens lånebehov i normalfallet tas upp på statsbudgeten. Härmed minskar den skillnad som i dagens system finns mellan statsbudgetens saldo och statens upplåningsbehov betydligt. För det andra bör verksamheter som riksdagen regelstyr och som har konsekvenser för statens inkomster och utgifter i normalfallet tas upp på statsbudgeten. De budgetmässiga effekterna av olika regelbeslut skulle därmed ingå i
riksdagens framtida beslut om ramar för olika utgiftsområden. Ända-
målsenligheten i dessa principer vad gäller t.ex. avgiftsfinansierad efterfrågestyrd verksamhet och statliga s.k. placeringsfonder (t.ex. AP-
fonden) bör särskilt prövas i det fortsatta utvecklingsarbetet. Under senare år har flera frågor aktualiserats rörande principer för hur
statens inkomster och utgifter bör budgeteras och redovisas på statsbudgeten. Vikten av ökad bruttoredovisning av statsbudgetens utgifter och inkomster har särskilt framhållits. Med en sådan redovisning menas att
inkomster och utgifter redovisas brutto, dvs. var för sig på särskilda in- 1994/95:100 komsttitlar och utgiftsanslag. Idag förekommer nettoredovisning både på Bilaga 1
budgetens inkomst- och utgiftssida. På inkomstsidan är t.ex. flertalet inkomsttitlar för skatter och socialavgifter nettoredovisade. Regeringen
anser att bruttoredovisning bör tillämpas i större utsträckning. Ett steg mot bruttoredovisning tas i årets budgetförslag genom att utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringarna i sin helhet redovisas på utgiftssidan.
2.2¶Utredning om skillnaden mellan redovisningen av
statsbudgetens inkomster och utgifter och redovisningen
i nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter
För den ekonomiska politikens utformning är det av vikt att regeringen har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och bedömningar av statsfinansernas utveckling på kort och lång sikt. Be-
räkningar och sammanställningar av den offentliga sektorns finanser görs
idag av ett antal olika myndigheter och instanser. De olika beräkningarna
och sammanställningarna fyller sina specifika syften vilka i de flesta fall är reglerade i lag. För att uppnå dessa syften använder myndigheterna
olika modeller och system för analys och redovisning, vilket leder till svårigheter i samband med jämförelser och avstämningar mellan
beräkningarna.
Det redovisade utfallet och prognoser över statsbudgetens inkomster
och utgifter redovisas av Riksrevisionsverket (RRV). RRV redovisar även statens totala verksamhet som följer nationalräkenskapernas fördelning av
statens inkomster och utgifter på realekonomiska arter. Nationalräkenskaperna sammanställs av Statistiska Centralbyrån (SCB).
Regeringen redovisar normalt en bedömning av det ekonomiska läget
och statsbudgetens utveckling i budgetpropositionen och i kompletteringspropositionen. Redovisningen sker dels i form av förslag till statsbudget, dels som redovisning av det finansiella sparandet i nationalräkenskapstermer. I samband med dessa redovisningar krävs en avstämning mellan de båda beräkningarna. Avstämningen försvåras dock av de olika metoder som används för framtagning av dessa beräkningar. Det är angeläget att de bedömningar som regeringen redovisar är konsistenta. Regeringen har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare för att se över skillnaderna mellan de olika redovisningarna. Utredaren bör i ett första steg kartlägga skillnaderna mellan de
olika redovisningssystemen. I ett andra steg bör utredaren utarbeta förslag
till metoder för att kunna göra avstämningar mellan de olika beräkningarna.
TI
2.3¶Införande av årsredovisning för staten 1994/95:100
Bilaga 1 Genom att nya redovisningsprinciper införts vid samtliga statliga myndigheter finns nu möjlighet att ta fram en årsredovisning för staten innehållande bl.a. ett konsoliderat årsbokslut (resultat- och balansräkning) som baseras på traditionella bokföringsmässiga grunder. Härmed erhålls en redovisning av statens finanser som bör vara av stort värde för statsmakterna och andra som har att fatta beslut mot bakgrund av en bedömning av statens finansiella ställning.
RRV har pivits i uppdrag att ta fram en årsredovisning för staten. Verket kommer att i februari 1995 publicera årsredovisningen för staten avseende budgetåret 1993/94. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 1995 i fråga om årsredovisningen för staten och i samband med detta även kommentera årsredovisningen för staten för 1993/94.
1994/95:100
3¶Resultatet av RRV:s granskning 1994
Bilaga 1
RRV har nyligen i sin årliga rapport till regeringen redovisat sina
iakttagelser för 1994 (RRV rapport daterad 1994-12-01). Iakttagelserna är dels av generell karaktär, dels mer specifika för resp. departements-
område.
Regeringen redovisar i det följande en sammanfattning av RRV:s generella iakttagelser. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen
närmare redovisa vilka åtgärder som vidtas med anledning av att RRY
har lämnat revisionsberättelser med invändning eller på andra grunder har visat på förhållanden som bör åtgärdas. Vi vill dock redan nu klargöra att regeringen inte accepterar att statliga medel används på ett felaktigt eller ineffektivt sätt, inte heller att få bristfällig information om hur de statliga medlen använts. RRV har härvid en viktig funktion att fylla
genom sin granskning och avrapportering till berörda organisationer och
till regeringen. Regeringen fäster stort avseende vid resultatet av revi-
sionen och kommer att lägga stor omsorg vid att omhänderta verkets iakt-
tagelser och på erforderligt sätt verka för att brister avhjälps.
3.1¶RRV:s iakttagelser
I rapporten lyfter RRV fram generella iakttagelser från den årliga revisionen samt vissa effektivitetsproblem i statsförvaltningen. I likhet med
förra året har granskningen även föranlett RRV att ägna ett särskilt avsnitt åt iakttagelser rörande omstrukturering av statlig verksamhet samt verksamhet som överförts till annan verksamhetsform.
För 29 av 260 myndigheter har RRV avgett en revisionsberättelse med
invändning. Samma revisionsberättelse innehåller ibland flera typer av
invändningar varför dessa inte låter sig klassificeras på ett entydigt sätt.
RRV gör dock en grov indelning vilken innebär att för 19 av myndigheterna är grunden för invändningen huvudsakligen brister i förvaltning
eller att årsredovisningen är missvisande i väsentliga avseenden. I fyra
fall har myndigheten inte uppmärksammat regeringens krav på återrapportering i väsentliga avseenden. I tre fall utgör grunden främst att anslag hanterats i strid med gällande bestämmelser och i två fall är invändningen hänförlig till en bristfällig intern styrning i samband med större omställningar av verksamheten.
RRV medverkar även i revision av ett drygt hundratal bolag och stiftelser, där ett bolag, Kungliga dramatiska teatern AB, erhållit revisionsbe-
rättelse med invändning. Vidare granskas 23 kyrkliga organisationer av
RRV, där resultatet av granskningen innebar att Domkapitlet i Linköping erhöll invändning i revisionsberättelsen. I båda dessa fall är grunden för invändningen att deras redovisning är missvisande i väsentliga avseenden.
Granskningsresultatet innebär att antalet revisionsberättelser med invändning ånyo har ökat i förhållande till föregående år. I två av fallen, Byggnadsstyrelsen och Kungliga dramatiska teatern AB, lämnas dessutom
revisionsberättelse med invändning för andra året i följd. Även antalet 1994/95:100
revisionsrapporter till organisationernas styrelser har ökat. Som en för- Bilaga | klaring av flera nämner RRV att flera myndigheter för första gången lämnat årsredovisning och fullt ut tillämpar de nya redovisnings- och finansieringsmetoderna.
Verkets samlade bedömning är att kvaliteten på myndigheternas redovisning förbättrats, men att det av antalet revisionsberättelser med invändning framgår att relativt många myndigheter ännu inte uppnått en godtagbar nivå. Speciellt oroande är, menar RRV, att flera av de största myndigheterna, som borde ha alla förutsättningar för hög kvalitet på sin redovisning, ingår i denna grupp. Liksom tidigare år finns det myndigheter som fortsatt visar liten respekt för de beslut som statsmakterna fattat.
Granskningen visar även på ljuspunkter. Kvaliteten på årsredovisningarna har utvecklats positivt i den meningen att de flesta myndigheter som lämnat årsredovisning för första gången har lämnat bättre redovisningar än vad övriga myndigheter gjorde i sina första årsredovisningar. De myndigheter som redan tidigare avgivit årsredovisning har också förbättrat sin redovisning främst vad gäller prestationer, volymer och kostnader. Undantag utgörs främst av myndigheter inom försvarsområdet som
de stora koncernliknande myndigheterna. De flesta myndigheterna har också haft svårt att relatera resultatet till verksamhetsmål och att koppla ihop informationen i den ekonomiska redovisningen med den i resultatredovisningen. RRV pekar på att en mer utvecklad dialog mellan berörda myndigheter och regeringskansliet, i vilken behoven och kraven på utformningen av redovisningen klargörs, kan undanröja en del av dessa
problem. Årets granskning har även föranlett RRV att uppmärksamma
problem som följer av bristande jämförbarhet mellan myndigheters resultatinformation, i de fall de har samma verksamhetsuppdrag men där en central myndighet saknas.
Liksom föregående år lyfter RRV fram myndigheternas internkontroll som ett stort problemområde. Verket bedömer att den interna kontrollen försämrats ytterligare inom många myndigheter, och att det största behovet av åtgärder föreligger hos de största och ofta koncernliknande myndigheterna mot bakgrund av deras ekonomiska betydelse. RRV hänvisar i sammanhanget till en nyligen avgiven rapport till regeringen om behovet av och förslag om förstärkt intern kontroll och utbyggd intern revision. Regeringens ställningstagande till RRV:s förslag i denna fråga redovisas i avsnitt 5. RRV konstaterar vidare att statsanställdas engage-
mang i affärsverksamhet i flera fall inte varit förenligt med gällande
regler om bissyslor och jäv. Verket bedömer att omfattningen av detta problem bör föranleda en prövning av om det bör ges större möjligheter för arbetsgivaren att begära en redovisning av arbetstagarens engagemang i privat affärsverksamhet med anknytning till verksamheten i anställningen.
När det gäller omläggningen till nya finansiella styrmetoder framstår de nya metoderna inom kapitalförsörjningsområdet vara det som genererar flest problem. RRV pekar här särskilt på modellen med lån i Riks-
gäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltnings- 1994/95:100 ändamål som i alla delar inte synes accepteras av myndigheterna. Även Bilaga 1 tillämpningen av räntekonto har brustit vid en del myndigheter. Tekniskt sett fungerar dock dessa modeller väl.
RRV redovisar även ett antal iakttagelser vad gäller bristande regelefterlevnad vid myndigheterna. Respekten för statsmakternas beslut är i flera fall låg, med bl.a. överskridanden av anslag (i ca tio fall med betydande belopp) eller bristande redovisning mot statsbudgeten som följd.
RRV pekar dock på att bristande regelefterlevnad, i de fall det är fråga om mycket små myndigheter, kan vara hänförligt till att de generella be-
stämmelserna för redovisning och kapitalförsörjning uppfattas som väl komplicerade och krävande i förhållande till den verksamhet som bedrivs.
När det gäller affärsverk anser RRV att det nu kan finnas anledning att
överväga om affärsverksformen längre behövs mot bakgrund av de omstruktureringar som skett inom affärsverkssektorn och att den traditionella myndighetsformen blivit mer flexibel. RRV pekar även på vikten av att affärsverken utvecklar redovisningen av leasingåtaganden, då det annars föreligger risk för att regeringens och berörda styrelsers beslutsunderlag får för låg kvalitet. Vidare rekommenderar RRV, mot bakgrund av gjorda iakttagelser, att befogenheter och ansvar, bl.a. vad gäller rätten att ingå leasingavtal, liksom avkastningskraven förtydligas samt att styrelsernas sammansättning ses över.
Årets granskning har återigen föranlett RRV att uppmärksamma behovet av att generella riktlinjer utfärdas till myndigheterna om avveckling och ombildning samt att tydliggöra reglerna för myndigheters medverkan i bildande av bolag och stiftelser, i enlighet med vad regeringen anmälde 1 1994 års kompletteringsproposition. RRV har även funnit att myndighe-
ter fortsatt att bilda stiftelser utan att inhämta regeringens tillstånd. Som
exempel kan nämnas att verket i en särskild kartläggning av stiftelsebildningar inom länsstyrelseområdet fann att för endast sju av 49 identifierade stiftelser har statsmakternas tillstånd inhämtats. RRV pekar även på att de principer statsmakterna lagt fast för RRV:s medverkan i revision av bolag och stiftelser ännu inte fått fullt genomslag. I sammanhanget förordas att RRV:s rätt att utse medrevisor även bör komma i fråga för statliga företag eller statligt bildade fonder och stiftelser där staten utsett s.k. lekmannarevisorer. RRV påtalar även att bl.a. mängden statliga företag och komplexiteten i de frågor som ankommer på staten som ägare av företag talar för att det kan finnas skäl att samordna frågor
som rör statens ägande av bolag inom en central funktion inom regerings-
kansliet. RRV:s granskning har även påvisat skäl som talar för att regeringen bör fatta beslut om alla typer av privatiseringar, dvs. även vad gäller försäljning av väsentliga tillgångar och s.k. outsourcing (dvs. när tillgångar överlåts till et företag mot avtal att köpa motsvarande tjänster av företaget).
RRV har även redovisat iakttagelser vad gäller effektiviteten i statsför-
valtningen. Verket framhåller bl.a. att stabila regelsystem som är lätta att administrera är avgörande för effektiviteten i skattekontrollen. RRV har
även funnit att det finns betydande vinster att göra inom skatteområdet
81 6 Riksdagen 1994:95. 1 saml. Nr 100. Bilaga I
genom förstärkning av momskontrollen och genom snabbare inbetalning 1994/95:100 av skatter och avgifter. Verket menar att det under lång tid skett en Bilaga I successiv förskjutning i hanteringen av transfereringar och uppbörd från kontroll och värn om det allmännas medel i riktning mot service och råd-
givning. Detta torde, enligt RRV, ha påverkat den statsfinansiella utvecklingen i negativ riktning. Verket bedömer att det därför kan finnas anled-
ning att prioritera funktioner inom myndigheterna som t.ex. bevakar att kostnadsdrivande praxisutveckling i transfereringssystemen undviks eller
att servicenivån till skattepliktiga inte leder till att staten förlorar skatteoch avgiftsinkomster.
Vidare pekar RRV på behovet av en samlad översyn av den statliga fondförvaltningen. Verket bedömer även att det finns betydande bespa-
ringar att göra genom bättre upphandlingsförfarande, bättre kapacitetsut-
nyttjande av den statliga fordonsparken och bättre planering och underlag inför större investeringsbeslut inom infrastrukturområdet. RRV redovisar även förslag till åtgärder för att effektivisera asylprocessen och integrationsarbetet inom invandrarområdet. RRV:s granskning har också påvisat behovet av en mer utvecklad strategi och kompetens inom ITområdet. RRV har även granskat statens tillsyn inom olika sektorer, bl.a.
telemarknaden och den finansiella marknaden. Verket har härvid funnit att tillsynen skulle kunna göras mer effektiv genom mer entydiga uppdrag att övervaka marknadernas utveckling och genom renodling av tillsyns-
myndigheternas uppgifter.
1994/95:100
4 - Resultatstyrning
Bilaga 1
Regeringens bedömning:
— Resultatstyrningen utvecklas positivt. — Årsredovisningarna är, trots vissa brister, av stort värde för
regeringens löpande uppföljning av den statliga verksamheten.
I 1994 års kompletteringsproposition redovisades utgångspunkterna för
att stärka genomförandet av resultatstyrningen. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes för att ta fram underlag för regeringens fortsatta ställningstaganden. Arbetsgruppens slutrapport kommer att färdigställas
i början av 1995. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under
1995 med bedömning och förslag till åtgärder för att stärka genomför-
andet av resultatstyrningen.
I RRV:s årliga rapport om resultatet av årets granskning, vilken
redovisas i avsnitt 3, lämnas även vissa iakttagelser vad gäller ut-
vecklingen av resultatstyrningen.
Regeringen har på begäran från riksdagen fortlöpande redogjort för utvecklingen av resultatstyrningen. I det följande redovisas erfarenheter från och regeringens bedömning av utvecklingen av resultatstyrningen
under det gångna året.
Erfarenheter av årsredovisningarna
Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på myndigheterna och de
omfattande förändringar som genomförts i den finansiella styrningen är
utvecklingen av årsredovisningarna god. Kvaliteten i den ekonomiska
redovisningen har höjts, även om det finns myndigheter som fortfarande inte lyckats uppnå cen godtagbar nivå. De myndigheter som i år lämnat
sin första årsredovisning har i allmänhet lämnat en årsredovisning av högre kvalitet än de myndigheter som lämnade sin första årsredovisning 1992 och 1993. Inom ett flertal myndigheter pågår ett utvecklingsarbete,
vilket framdeles ytterligare bör kunna öka årsredovisningarnas kvalitet. RRV menar i sin rapport att ambitionen i arbetet med årsredovisningen
är hög hos de flesta myndigheter. Vid en bedömning måste, enligt RRV, beaktas att införandet av resultatstyrning kräver ett långsiktigt och uthålligt engagemang på alla nivåer. RRV menar att beställningar och
krav i regleringsbreven i vissa fall måste bli tydligare. En av för-
klaringarna till att vissa myndigheter haft problem att redovisa resultat är
att de mål som statsmakterna beslutat för verksamheten ännu inte brutits ner till en uppföljningsbar nivå.
Erfarenheter av de fördjupade anslagsframställningarna 1994/95:100
Bilaga I I budgetberedningen under hösten 1994 har ett tiotal myndigheter och
deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För flertalet av dessa lägger regeringen i denna proposition förslag om verksamhetens framtida inriktning. RRV har studerat ett urval av de fördjupade
anslagsframställningarna. Erfarenheterna från årets anslagsframställningar
liknar dem som redovisats tidigare år. Det finns fortfarande brister i
resultatanalyserna, vilket förklaras såväl av att myndigheterna har
problem att finna en lämplig informationsstruktur och aggregeringsnivå
som att analyskapaciteten inte varit tillräcklig. Endast undantagsvis har myndigheterna kritiskt granskat och ifrågasatt sin egen verksamhet.
Analyser av kostnader, kvalitet och effekter är mer frekventa och fylligare än tidigare, men det finns, enligt RRV, fortfarande utrymme för förbättringar. Positivt är att nya myndigheter, som lämnat sin första
fördjupade anslagsframställning, producerat väl genomarbetade resultatanalyser och förslag om den framtida inriktningen av verksamheten som
till viss del baseras på analyserna av verksamheten. Sammantaget är bilden av de fördjupade anslagsframställningarna något mer positiv än tidigare år.
Regeringens bedömning
En rad positiva effekter har åstadkommits i reformarbetet med att
utveckla resultatstyrningen i budgetprocessen. Hösten 1994 är första
gången samtliga myndigheter avger årsredovisning. Ett stort antal
myndigheter lämnar årsredovisningar av god kvalitet. En successiv anpassning av resultatredovisningen sker till regeringens behov av information för löpande styrning och kontroll. Resultatstyrningen anpassas vidare till de skilda förutsättningar som gäller för olika delar av den statliga verksamheten. Departementen uppfattas mer nyanserade i
dialogen med myndigheterna. I samtliga dessa avseenden måste dock ut-
vecklingen fortsätta.
Regeringen konstaterar med tillfredställelse att myndigheternas intresse och förmåga att i olika avseenden analysera sin verksamhet har ökat påtagligt sedan slutet av 1980-talet. Årsredovisningarna och särskilt resultatredovisningens värde som instrument för regeringens löpande uppföljning och kontroll har ökat.
Vissa av årets iakttagelser är av central betydelse. De dokument som
finns i budgetprocessen bör bättre anpassas till en effektiv resultatstyr-
ning. Främst bör en ökad flexibilitet i den långsiktiga planeringen efter-
strävas. Årsredovisningen skall även framdeles vara ett instrument för
den årliga löpande avrapporteringen och kontrollen av verksamheten i
förhållande till de krav som ställs på verksamheten.
5¶Ökade krav för god intern kontroll i staten 1994/95:100
Bilaga I
Regeringens bedömning: Att den interna kontrollen fungerar i de statliga myndigheterna, särskilt vad gäller de stora myndigheter som ansvarar för stora medelsflöden, är ett oavvisligt krav från regeringens sida. RRV har visat att många myndigheter inte har vidtagit er-
forderliga åtgärder för att uppmärksamma och åtgärda brister i detta
avseende. Det ankommer på regeringen att försäkra sig om att identifierade brister i statsförvaltningen beivras. Regeringen avser att besluta om en förordning som innebär att samtliga myndigheter med omfattande intern delegering av ansvar och befogenheter och som administrerar stora medelsflöden skall ha intern revision som självständigt granskar den interna kontrollen i verksamheten. Det an-
kommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga medel för
internrevisionen inom ramen för befintliga resurser.
Bakgrund
RRV:s granskningar visar att den interna kontrollen vid myndigheterna
i åtskilliga fall har blivit sämre. Även riksdagens revisorer har uppmärksammat problemet. Bristerna är inte minst bekymmersamma då det är en utveckling som pågått under flera år trots myndighetsledningarnas entydiga ansvar för att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll finns
1 myndigheten. De bakomliggande orsakerna är flera, bl.a. hög grad av
delegering/decentralisering inom myndigheter utan att myndighetsledningen tillförsäkrat sig en god uppföljning och kontroll, högre krav på ekonomisk redovisning utan att detta föranlett tillräcklig kompetensuppbyggnad inom myndigheten liksom den tekniska utvecklingen inom ADBområdet. Det är också fråga om otillräcklig uppmärksamhet och förståelse för de problem som har att göra med intern kontroll. Det är särskilt oroande att iakttagelserna i flera fall avser större myndigheter vilka omhändertar stora betalningsflöden i staten, och att brister kvarstår år från år.
RRV har nyligen inkommit med förslag till regeringen om åtgärder för en stärkt intern kontroll vid de statliga myndigheterna. Vid sidan av bl.a.
ökade stöd- och revisionsinsatser från RRV:s sida, föreslår RRV princi-
per som bör ligga till grund för regeringens ställningstagande avseende inrättande av intern revision vid statliga myndigheter. RRV lämnar även
ett förslag till förordning om intern revision i staten.
Internrevisionens uppgifter
Internrevisionens primära uppgift är att granska dels den interna kontrollen i system, rutiner och organisation inom myndigheten, dels hur bok-
förings- och annan ckonomisk redovisningsskyldighet som myndigheten 1994/95:100 omfattas av fullgörs samt att avrapportera resultatet av granskningen till Bilaga I högsta ledningen för åtgärder. Kriterier för en god internrevision är att
den skall bedrivas enligt internationell standard för god revisionssed och grundas på av styrelsen (eller av myndighetschefen om styrelse saknas)
beslutad revisionsplan baserad på en analys av de risker som myndighetens internkontroll exponeras för. Vidare skall internrevisionen bedrivas självständigt och verka oberoende i förhållande till den löpande verksam-
heten och ledningen. Att internrevisionen har rätt professionell kompetens
relaterat till den kontrollmiljö som finns i organisationen är också ett väsentligt kriterium för en god intern revision.
Regeringens bedömning
Det statsfinansiella läget talar för att särskild omsorg läggs vid kontroll
av att de statliga resurserna används korrekt och effektivt. Detta är natur-
ligtvis av stor vikt för allmänhetens fortsatta förtroende för myndigheternas förmåga att förvalta skattebetalarnas medel. Dessa skäl har också legat till grund för regeringens ställningstagande att de myndigheter som har betalningsansvaret för medel med koppling till EG-budgeten skall etablera eller förstärka befintliga funktioner för intern revision (jfr prop. 1994/95:40). Regeringen anser att det ligger i det allmännas intresse att försäkra sig om att myndighetsledningarna, som komplement till den externa revisionen, har professionella internrevisorer för egen självständig
granskning av kvaliteten på den interna kontrollen och redovisningen där
så erfordras.
Det finns vissa kriterier som bör läggas till grund för en bedömning av huruvida en myndighet regelmässigt bör ha intern revision. De viktigaste är dels omfattningen av de medelsflöden som myndigheten ansvarar för,
dels graden av delegering inom stora myndigheter eller mellan central
myndighet och regionala/lokala myndigheter.
För att säkra överblick, oberoende och jämförbarhet bör internrevisionen normalt, i enlighet med god sed på området, vara placerad direkt
under verksledningen eller motsvarande, med hela myndighetskoncernens verksamhet som granskningsområde. I det fall verkets operativa verksam-
het utförs med hjälp av myndighet utanför verket, t.ex. av en läns-
styrelse, bör även den verksamheten ingå i granskningen för att ingå i underlaget för internrevisionens rapportering till verkets styrelse (eller verkschef om styrelse saknas). Om kriteriet ansvar för stora medelsflöden definieras som en nivå på
omsättningen och denna sätts till en miljard kronor innebär de två angivna kriterierna att följande myndigheter bör ha intern revision: Invandrarverket, Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen, Lantmäteriverket, Arbetsmarknadsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, Domstolsverket, Kriminalvårdsverket, Polisorganisationen, Försvarsmakten, Riksskattever-
ket med skatte- och kronofogdemyndigheterna, Tullverket, Boverket,
SIDA, Vägverket, Banverket, Centrala Studiestödsnämnden, Kungliga 1994/95:100 tekniska högskolan, Karolinska institutet samt Universiteten i Uppsala, Bilaga 1 Stockholm, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Vissa av dessa myndigheter har redan etablerat intern revision, för andra har regeringen
särskilt beslutat att de skall ha intern revision. Organisatorisk inplacering, uppgifter och mandat varierar dock. Då de redovisade kriterierna pekar
på en ganska god träffbild av de största myndigheterna som svarar för de
mer centrala statliga uppgifterna avser regeringen att lägga dessa kriterier
till grund för generell tillämpning av bestämmelser om intern revision i staten. Det ankommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga medel för den interna revisionen inom ramen för befintliga resurser. Bestämmelserna avses även bli tillämpliga på andra myndigheter som själva väljer att inrätta internrevisionen eller för vilka regeringen beslutar särskilt skall ha intern revision.
1994/95:100
6¶Konsekvenser för de statliga myndigheterna av
Bilaga I
införandet av en allmän löneavgift m.m.
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 (SkU:16, rskr. 149) att en allmän löneavgift för finansiering av medlemskap i EU skall tas ut på löneinkomst och inkomst av annan förvärvsverksamhet från och med den 1 januari 1995. Avgiftens storlek uppgår till 1,5 2 och skall beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Som en konsekvens härav höjs också de särskilda löneskatterna och premieskatten på grupplivförsärkringar.
Avgiftsskyldigheten omfattar alla som betalar arbetsgivaravgifter, således även statliga myndigheter.
Betalningen av den allmänna löneavgiften och av de särskilda löneskat-
terna bör för budgetåret 1994/95 betalas samlat från tillgängliga medel
på inkomsttitel 5211 Scatrliga pensionsavgifter, netto.
Regeringen avser att återkomma i 1995 års kompletteringsproposition med förslag till hantering av den allmänna löneavgiften för budgetåret
1995/96.
Budgetförslaget och statens Bilaga I
ekonomiska ställning
I Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96
1.1¶Beräkningsförutsättningar
Statsbudgeten budgetåren 1994/95 och 1995/96
Riksrevisionsverket (RRV) har den 19 december 1994 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåren 1994/95 och 1995/96. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell I. Dessa antaganden, dvs. pris- och lönesummeutvecklingen
samt utvecklingen av den privata konsumtionen är fundamentala för
beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns
i bilaga 1.2.
Under slutskedet av arbetet med den preliminära nationalbudgeten har antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att de beräkningar som regeringen nu redovisar baserar sig på den ekonomiska utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen
anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring
1994 1995 1996
RRV Regeringen RRV Regeringen RRV Regeringen Lönesumma 3,5 3,5 5,5 5,7 5,5 5,6 Konsumentpriser,
årsgenomsnitt 2,2 2,2 3,2 2,9 3,6 3,7 Privat konsumtion,
löpande priser 3,8 3,6 2,7 2.9 4,0 4,0
1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95
RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1994/95 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 19 december 1994. Be-
räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1994/95 redovisas även i
verkets inkomstberäkning.
Inkomster 1994/95:100
Bilaga 1 I sin inkomstberäkning, publicerad den 19 december 1994, har RRV för
budgetåret 1994/95 beräknat inkomsterna till 396 735 miljoner kronor.
Till följd av att antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats
justeras inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ned med 1 088
miljoner kronor. Det reviderade antagandet om den privata konsumtionens utveckling m.m. föranleder nedjustering av inkomsttiteln Juridiska
personers inkomstskatt med 310 miljoner kronor samt en nedjustering av
inkomsttiteln Mervärdesskatt med 65 miljoner kronor. Med hänsyn till att nedsättningsregeln avseende koldioxidskatt för energiintensiva företag blir kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. har inkomsttiteln Energi-
skatt justerats ned med 930 miljoner kronor. Inkomsttiteln Jordbruks- och
Ssockeravgifter och inkomsttiteln Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet justeras upp med 20 respektive 4 miljoner kronor.
Sammantaget medför justeringarna en beräknad minskning av inkomsterna med 2 369 miljoner kronor jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.
Tabell 2. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1994/95 Tusentals kronor
RRVs Förändring
beräkning enligt
regeringen
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | 26 797 000 -1 088 000 | |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 33 188 000 | -310 000 |
| 1411 Mervärdesskatt | 108 835 000 | -65 000 |
| 1428 Energiskatt | 19 683 000 | -930 000 |
| 1473 Jordbruks- och sockeravgifter | 129 066 | +20 000 |
2544 — Avgifter för alkoholinspektionens
verksamhet 0 +4 000 Summa inkomster 396 735 369 Summa avvikelser enligt regeringen -2 369 000
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget
medför justeringarna av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar
inkomsterna för budgetåret 1994/95 till 394 366 miljoner kronor.
Utgifter 1994/95:100 Bilaga 1 Enligt regleringsbreven! för innevarande budgetår uppgår utgifterna på
statsbudgeten till 519 939 miljoner kronor. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 585 802 miljoner kronor.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 119 400 miljoner kronor. RRV baserar sin prognos på s.k. stoppränta, dvs. den räntenivå som gällde vid beräkningstillfället antas gälla under hela beräkningsperioden. Med anledning av att regeringen bygger sin beräkning på de räntenivåer som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4) beräknar regeringen belastningen på anslaget för budgetåret 1994/95 till 117 000 miljoner kronor.
Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95 Miljarder kronor
Beräkning till Nuvarande
grund för stats- beräkning
budgeten
| Räntor på lån i svenska kronor | | 47,5 | 83,6 |
| Räntor på lån i utländsk valuta | 24,2 | 23,1 |
| Valutaförluster, netto | 4,3 | 10,3 |
| Summa | 76,0 | 117,0 |
Med anledning av, i huvudsak, andra ränteantaganden justeras anslaget Studiemedel m.m. ner med 95 miljoner kronor i förhållande till RRV:s prognos. Till följd av att Länsstyrelsen i Kalmar län, efter regeringsbeslut, har betalat ut 3,7 miljoner kronor till 1914 års Järnvägskonsortiums donationsfond belastas anslaget Oförutsedda utgifter med ytterligare 3,7 miljoner kronor.
Vidare görs en nedjustering av anslaget Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige, med 95 miljoner kronor till följd av att konstruktionen av stödet till norra Sverige från och med medlemsskapet i EU blir en annan samt att utbetalningarna kommer att göras vid andra tidpunkter under budgetåret än tidigare.
Till följd av framför allt nya beräkningsgrunder från Europeiska Investeringsbanken räknas anslaget Bidrag till Europeiska Investeringsbanken upp med 50 miljoner kronor. Slutligen räknas utgifterna upp med 80 881 tusen kronor med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:105).
Enligt RRV kommer de totala Anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 1 561 miljoner
lWissa anslag inom Försvarsdepartementets område har i regleringsbreven justerats för lokalkostnader (prop. 1993/94:150, bil.1.)3. Inom Utbildningsdepartementets område här anslagen till univertsitetet och högskolor justerats med anledning av övergång till lånefinansiering av anläggningstillgångar (prop. 1993/94:100, bil. 1).
kronor och uppgå till 37 027 miljoner kronor vid innevarande budgetårs —1994/95:100
slut. Regeringen ansluter sig till RRV:s bedömning. Bilaga 1
I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Tabell4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1993/94 och 1994/95 Miljarder kronor
| Huvudtitel | 1993/94 | 1994/95 |
| Utrikesdepartementet | 9 274 | 8 984 |
| Kommunikationsdepartementet | 4 802 | 6 336 |
| Övriga huvudtitlar | 21 390 | 21 707 |
| Summa | 35 466 | 37 027 |
RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp -1 000 miljoner kronor. Dessa utgifter bör beräknas till 2 000 miljoner kronor.
Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till en uppjustering av utgifterna med 545 miljoner kronor. Utgiftsanslagen beräknas därmed till 468 908 miljoner kronor.
Utgifterna beräknas därmed sammantaget till 586 347 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Tabell 5. Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1994/95 Miljarder kronor
Regleringsbrev RRV Regeringen
| Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor | 448 439 468 963 | 468 908 |
| Statsskuldräntor | 76 000 119 400 | 117 000 |
| Förändring i anslagsbehållningar | 4 500 -1 561 | -1 561 |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto -9 000 -1 000 | 2 000 | |
| Summa | 519 939 585 802 586 347 |
Ovanstående tabell visar stora avvikelser mellan regleringsbrevens beslutade utgiftsnivå och regeringens nuvarande prognos. Den viktigaste
förklaringsfaktorn till avvikelsen är räntor på statsskulden som i den
nuvarande prognosen överstiger nivån i regleringsbreven med 41 miljarder kronor. Det beror på en högre räntenivå under hösten samt att regeringen därmed gör en annan bedömning av räntan för det återstående
budgetåret än tidigare. Detta får till följd att de i våras prognosticerade
överkurserna nu väntas övergå 1 underkurser vilket innebär att det uppstår
en kraftig ökning av statsskuldräntorna. En annan stor enskild ökning av utgifterna som har tillkommit är avgiften till EU till följd av att Sverige blivit medlem i den Europeiska Unionen fr.o.m. den första januari 1995,
vilket påverkar utgiftsanslagen. Förändringen i tillkommande utgiftsbehov förklaras i allt väsentligt av de beräknade intäkterna av försäljningen av
Pharmacia som i regleringsbreven låg under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95:100
Bilaga I
1995/96
Ökad bruttoredovisning på statsbudgeten
I syfte att tydliggöra och underlätta förståelsen av redovisningen på
statsbudgeten kommer vissa utgifter att bruttoredovisas i statsbudgeten från och med budgetåret 1995/96.
Sjuk- och föräldraförsäkringen
På inkomsttitel 1221, Sjukförsäkringsavgift, netto, redovisas idag 85 Zz av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Övriga 15 46 redovisas på anslag på utgiftssidan. Från och med budgetåret 1995/96 kommer
samtliga utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen att budgeteras och
redovisas på budgetens utgiftssida. Detta innebär att de redovisade
inkomsterna på inkomsttiteln 1221 ökar med 73,4 miljarder kronor, och att de sammanlagda utgifterna på anslagen A3 och BI - B3 på Socialde-
partementets område ökar med motsvarande belopp. Förändringen innebär följaktligen att statsbudgetens omslutning ökar. Budgetsaldot
liksom upplåningsbehovet påverkas däremot inte.
Arbetsmarknadsfonden
Inkomster och utgifter som regleras via arbetsmarknadsfonden kommer
från och med budgetåret 1995/96 att redovisas över statsbudgeten. För
närvarande inbetalas arbetsmarknadsavgifter till statsbudgeten men dessa inkomster förs sedan, med undantag för den del som avser finansiering av utbildningsbidrag, vidare till arbetsmarknadsfonden. Från fonden utbetalas medel för arbetslöshetskasseersättning och KAS m.m. Fondens saldo påverkar sedan Riksgäldskontorets upplåningsbehov. Från och med budgetåret 1995/96 kommer dessa inkomster och utgifter att redovisas över statsbudgeten. Inkomsterna kommer att redovisas under en ny inkomsttitel, 1254, Arbetsmarknadsavgift, och utgifterna kommer att redovisas över anslaget AS Bidrag till arbetslöshetsersättning inom Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel på statsbudgetens utgiftssida. Denna omläggning påverkar både statsbudgetens omslutning och saldo.
finansiella sparande med undantag för den del av utgifterna som avser utbildningsbidrag. Eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande uppvisar ett negativt finansiellt sparande leder omläggningen till en försämring av det redovisade budgetsaldot. Denna försämring av det redovisade saldot uppgår till 24,9 miljarder kronor budgetåret 1995/96.
Förändringen påverkar dock inte statens lånebehov och försämrar inte de
offentliga finanserna. Omläggningen ger däremot en bättre överensstäm- 1994/95:100 melse mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov. Bilaga I
18-månaders budgetår
Efter beslut i riksdagen om att ändra budgetårets periodicitet, kommer statsbudgeten från och med 1997 att omfatta ett kalenderår i stället för att som nu omfatta perioden 1 juli - 30 juni. Budgetåret 1995/96 kommer som en Övergångslösning, att omfatta tiden 1 juli 1995 - 31 december 1996, dvs. 18 månader. För att underlätta jämförelser bakåt i tiden
redovisas i vissa av de översiktliga tabellerna i budgetförslaget även
beräkningar av hur budgetåret 1995/96 skulle sett ut om det endast hade omfattat de första 12 månaderna, dvs. perioden juli 1995 - juni 1996.
Inkomster beräknade på 18 månader
RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 618 230 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Inkomsterna påverkas av de förändrade redovisningsprinciper som regeringen föreslår i denna proposition. Dessa redovisningstekniska förändringar leder till att beräkningarna av inkomsterna justeras upp med 109 777 miljoner kronor.
De skillnader i antaganden om pris- och löncutveckling som tidigare redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till statsbudget för nästa budgetår m.m. föranleder regeringen att justera ned inkomsterna med 3 059 500 tusen kronor. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomsskatt justeras upp med 1 421 miljoner kronor. Vidare justeras inkomsttiteln Juridiska personers inkomsskatt ned med 1 336 miljoner kronor, och inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 250 miljoner kronor. Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto, justeras ned med 1 096 miljoner kronor. Med anledning av en reviderad prisutveckling justeras inkomsttitlarna Bensinskatt, Tobaksskatt, Skatt på spritdrycker, Skatt på vin och Skatt på maltdrycker ned med sammanlagt 78 miljoner kronor. Med hänsyn till att nedsättningsregeln vad avser koldioxidskatt för energiintensiva företag blir kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. justeras inkomsttiteln Energiskatt ned med 2 264 miljoner kronor. Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet justeras upp med 43 500 tusen kronor.
Sammantaget innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en uppskrivning av inkomsterna för budgetåret 1995/96 med 106 717 500 tusen kronor. Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96 till 724 947 384 tusen kronor. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6.
Tabell 6. Avvikelser mot RRYs beräkningar av statsbudgetens inkomster 1994/95:100 budgetåret 1995/96 Bil 1
Tusentals kronor Naga
RRV:s Avvikelse
beräkning enligt
regeringen
Inkomsttitel
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | 47 405 000 | +1 421 000 |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 46 036 000 | -1 336 000 |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto | -6 697 000 | -1 096 000 |
| 1411 Mervärdesskatt | 176 400 000 | +250 000 |
| 1421 Bensinskatt | 35 956 000 | -47 000 |
| 1424 Tobaksskatt | 11 662 000 | -8 000 |
| 1425 Skatt på spritdrycker | 10 215 000 | -12 000 |
| 1426 Skatt på vin | 4 892 600 | -5 000 |
| 1427 Skatt på maltdrycker | 4 936 900 | -6 000 |
| 1428 Energiskatt | 30 588 000 | -2 264 000 |
2544 — Avegifter till alkoholinspektionens
verksamhet 0 +43 500
Summa inkomster 728 006 884 !
Summa avvikelser enligt regeringen -3 059 500
I Summan i Riksrevisionsverkets beräkning är korrigerad så att den bruttoredovisas på samma sätt som regeringens förslag till statsbudget. (Se avsnitt 1.3)
Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 (tabell 7).
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1994/95:100 för budgetåret 1995/96
Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag
1000 Skatter m.m Namnändring 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt Upphör 1143 Bevillningsavgift Upphör 1200 Socialavgitter och allmänna egenavgifter Namnändring 1221 Sjukförsäkringsavgift Namnändring 1222 Allmän sjukförsäkring Namnändring 1250 Övriga socialavgifter, netto Ny inkomstgrupp 1251 Allmän tilläggspensionsavgift, netto Namnändring 1252 Delpensionsavgift, netto Ny inkomsttitel 1253 Arbetsskadeavgift, netto Ny inkomsttitel 1254 Arbetsmarknadsavgift Ny inkomsttitel 1255 Arbetarskyddsavgitt, netto Ny inkomsttitel 1256 Lönegarantiavgift, netto Ny inkomsttitel 1257 Sjömanspensionsavgift, netto Ny inkomsttitel 1260 Allmänna egenavgifter Ny inkomstgrupp 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift Ny inkomstgrupp 1262 Allmän pensionsavgift, netto Ny inkomsttitel 1281 Allmän löneavgift! Ny inkomsttitel 1311 Skogsvårdsavgift Upphör 1470 Skatt på import m.m. Namnändring 1472 Övriga skatter m.m. på import! Ny inkomsttitel
1473 Jordbruks- och sockeravgift! Ny inkomsttitel
2521 Avgitter till granskningsnämnden Ny inkomsttitel 2544 Avgitter för alkoholinspektionens verksamhet! Ny inkomsttitel 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. Upphör 3125 Fortifikationsverkets inkomster av
försålda fastigheter! Ny inkomsttitel 6000 Bidrag från EU m.m.! Ny inkomsttyp 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond Ny inkomst-
huvudgrupp 6110 Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion Ny inkomstgrupp 6111 Arealbidrag och trädesersättning! Ny inkomsttitel 6112 Miljöstöd! Ny inkomsttitel 6113 Intervention! Ny inkomsttitel 6114 Exportbidrag! Ny inkomsttitel 6115 Djurbidrag! Ny inkomsttitel 6120 Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion! Ny inkomstgrupp 6121 EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn Ny inkomsttitel 6122 EG-finansierade regionala stöd till jordbruket! Ny inkomsttitel 6200 Bidrag från EG:s fiskefond! Ny inkomst-
huvudgrupp 6211 Bidrag från EG:s fiskefond! Ny inkomsttitel 6300 Bidrag från EG:s regionalfond! Ny inkomst-
huvudgrupp 6311 Bidrag från EG:s regionalfond' Ny inkomsttitel 6400 Bidrag från EG:s socialfond! Ny inkomst-
huvudgrupp 6411 Bidrag från EG:s socialfond! Ny inkomsttitel 7000 Extraordinära medel från EU Ny inkomsttyp 7111 Återbetalning avseende avgiften
till gemenskapsbudgeten! Ny inkomsttitel
! Inkomsttiteln införd fr.o.m. budgetåret 1994/95
Regeringen återkommer i samband med sin behandling av anslaget till Försvarsmakten om att låta Försvarsmakten ta del av vissa av de inkomster som redovisas på inkomsttiteln 4525 Återbetalning av lån för Svenska FN-styrkor.
Utgifter beräknade på 18 månader 1994/95:100 Bilaga 1
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 uppgår utgifterna sammanlagt till 968 379 miljoner kronor. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 820 379 miljoner kronor.
Statsskuldsräntorna beräknas till 129 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskontoret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1, avsnitt 1). Riksgäldskontoret emitterar statsobligationer med i förväg bestämda kupongräntor. Dessa kupongräntor avspeglar således inte det aktuella ränteläget vid emissionstillfället. Detta leder till att det uppstår s.k. under- och överkurser vid emissionstillfället. I avsnitt 1.4 görs en kompletterande redovisning med periodiserade överoch underkurser.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 3 000 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, Denna beräknas till 16 000 miljoner kronor. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgiftsoch inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till statsbudget.
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1995/96 Miljoner kronor
Förslag till
statsbudget
| Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor | 820 379 |
| Statsskuldräntor | 129 000 |
| Förändring av anstlagsbehållningar | 3 000 |
| Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto | 16 000 |
| Summa | 968 379 |
1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95 och 1995/96
Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 såsom framgår av tabell 9 och tabell 12.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 192,0 miljarder kronor för 1994/95 och till 243,4 miljarder kronor för 1995/96.
7 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga I
Tabell 9. Statsbudgeten och statens lånebehov 1993/94 - 1995/96 1994/95:100 Miljarder kronor Bilaga 1
1993/94 -1994/95 = 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96
Utfall Reger- 12 mån 12 mån 18 mån 18 mån
ingens Netto! Brutto? — Netto! Brutto”
beräk- Förslag
| ning | till stats- budget | |
| Inkomster | 376,9 394,4 433,9 505,2 615,2 724,9 | |
| Utgifter | 554,0 586,3 587,3 675,7 833,7 968,4 | |
| Budgetsaldo | -177,1 — -192,0 -153,4 — -170,5 = -218,5 — -243,4 |
Primärt budgetsaldo -82,4 -75,0 -36,4 -53,5 -89,5 — -114,4 Lånebehov 233,5 229,0 163,8 163,8 238,5 238,5 Primärt lånebehov 138,8 112,0 46,8 46,8 109,5 109,5
! Enligt nuvarande redovisningsprinciper 2 . en . . , > Enligt föreslagna redovisningsprinciper
Kompletterande redovisning av statsskuldräntor
Över- respektive underkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar statsobligationer som har en Kupongränta som över- celler understiger den aktuella marknadsräntan vid emissionstillfället. Över- respektive underkurser är således nuvärdet av mellanskillnaden mellan den kupongränta långivaren erhåller och den ränta han skulle ha fått om kupongräntan varit lika stor som marknadsräntan. I regeringens budgetförslag redovisas nettot av över- och underkurser mot statsbudgeten vid det prognostiserade emissionstillfället, dvs. redovisningen är utgiftsmässig i enlighet med principerna för redovisning mot statsbud-
geten.
Tabell 10. Statsskuldräntor Miljarder kronor
1994/95 1995/96 1995/96
12-mån 18-mån Statsskuldräntor enl. regeringens budgetförslag 117.0 117.0 129.0 Justering för periodiserade . över/underkurser -13,6 -6,1 TA Justerade stats- | skuldräntor 103,4 110,9 121,3
För att tydliggöra den underliggande budgetutvecklingen görs även en kompletterande kostnadsmässig redovisning, i vilken nettot av över- och underkurserna har fördelats ut över lånets löptid.
Tabell 11. Justerat budgetsaldo för över- och underkurser budgetåren 1994/95:100 1994/95 - 1995/96 Miljarder kronor Bilaga 1
1994/95 1995/96 1995/96
12-mån 18-mån
Inkomster 394.4 505,2 724,9 Utgifter exkl. statsskuldräntor 469,3 558,7 839,4
Justerade statsskuldräntor 103,4 110,9 121,3 Justerat budgetsaldo -178,.3 -164,4 -235,8
1994/95 100 Bilaga 1
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
095 £89 €8T1 LEL €£0T LLE OTL LI6 9295 10€ +bb9 LLT 100 TIS €ZZ 000 000 000 000 £S9
118 LST vp6 1LO €59 S9C LI+b SI6 187 bzl 916 SLS 891 SEL 681 000 I 000 000 8LE
Zz 67 ET $9 IL 9c BUT 85 LI CET 9 OS Cc I 6C1 € 91 896
12U3W2LedapsiInsaiuneu "AOY2GQSYNBIM '8uruniquofsjapaw 123UIUf[€Yaqs3ejsue 1213U3IPUAU 191UdWaUedapsuoneyrununuosg I21U2UIUBdaIpspeuYIEWSIagIy ww UuaBuIaIFa 222uawauedaps3uupnign 2u2wuedapsynigqpiof 'uapinyssmens 2puDvuwnuoYyj J21UHWUIUBÄIpsILASIOY 222u2wRMedapsann 131udWSULedapsJunenN 2u2awsuedapannsnaf 231u3WuUedap[er2og 221uawauedapsueug 221u2wWauedapimny 12J8N SSap 331udwsuedapag
YIO BuAO 430 :åDjsSupsifiårN AP EPpasmiojO "IY UIJIYaSIRIS y20 UIBEPSYLY JUIUYSUNA ed pvuypsag IDUYDLIg
BUNUNS
-ofimw 101u24 ouau
96/S661
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
SPE 0€S 00L 608 000 000 000 F8E €LT L£S9
121E13PNg
298 £9L O€ rör 988 z§9 00T LP6 TER 8LE
vL9 8Z 6 c- 8 9 VzL EbZ" 896
10J J28PNQSIe)S
134YWESYIJA uwOpua3a NA
Ups 131SWOXUI
IN
NA [2paw BersIOj SUDIPIS p[es1IOJ up
ue
AP PIISSELUJAÄNIEY etIeUIpIO AP AP Jurujelaqtary wu "IY "IY "ZI :J01SWOXUJ IISWOXUJ IaSWOYU] HOYSLapuN
BWWNS EUNUNG
INAeL FENLATN Bespig
ex
1994/95:100
2¶Underliggande budgetutveckling
Bilaga I
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som gäller för innevarande budgetår. Den
underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag kan inte omedelbart
jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och
reviderade finansplaner. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig sådan. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning
där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling inte undanskyms. På inkomstsidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter
— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk och myndigheter till
statsbudgeten
— vissa engångseffekter vid medlemsskap i EU vad gäller moms m.m.
— försäljning av statliga företag
På utgiftssidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av
statens utlandslån
— engångsvisa besparingar — Pperiodiscringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
statsobligationer till under- respektive överkurser.
Tabell 13 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1993/94-1995/96.
Tabell 13. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1993/94-1995/96 Miljarder kronor
1993/94 1994/95 1995/96 1995/96
(12 mån) (18 mån) Underliggande budgetsaldo =-170,0 -178,8 -146,4 -209,8 Som andel av BNP 11,77 11,52 8,97
3¶Lånebehov och statsskuld 1994/95:100
Bilaga I
Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskontorets lånebehov (tabell 14). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i detta sammanhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs.
utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden
mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning
angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i
allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.
Det är viktigt att betona att detta antagande görs då den kassamässiga
korrigeringen de senaste åren gett upphov till relativt stora avvikelser mellan det budgeterade lånebehovet och det faktiska utfallet.
Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och andra
myndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån.
Statsskuldens förändring påverkas därutöver av olika typer av skulddispositioner, dvs. transaktioner av dispositiv karaktär som Riks-
gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferenserna. Prognosen för skulddispositionerna innehåller beräknade realiseringar av valutadifferenser och omvärdering av
valutaskulden. De övriga skulddispositionerna kan inte prognosticeras.
Tabell 14. Lånebehov och statsskuld 1994/95:100 Miljarder kronor
Bilaga 1
1993/94 1994/95 —1995/96
| utfall. | (18 mån) | |
| Budgetunderskott | 177,1 | 192,0 243,4 |
| Kassamässiga korrigeringar | 27,8 |
Riksgäldskontorets nettoutlåning: CSN, studielån m.m. 7,3 8,3 11,4 Investeringslån till myndigheter -8,5 5,0 5,5 Tilläggspensionsavgift (inlåning) -3,8 -11,4 Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden
inkl. ränta! 36,7 30,3
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl. ränta 0,9 -0,2 -1,4 Vasakronan AB m.m.
| (Byggnadsstyrelsen) | 13,8 | -0,6 -3,4 |
| Lån till Sparbanksstiftelsen Första | -3,8 | |
| Arlandabanan | 1,0 |
Infriat garantiåtagande
| i Securum | -13,1 | ||
| Bankstöd Retriva och Securum | 3,8 | -4,8 | |
| Övrigt, netto | -0,1 | -3.0 | -0,8 |
| Redovisningsteknisk korrigering | -8,4 | ||
| Lånebehov | 233,5 | 229,0 238,5 | |
| Skulddispositioner | -15,5 | -13,9 | -21,4 |
| Statsskuldförändring | 218,0 | 215,1 | 217,1 |
Statsskuld vid utgången av resp. budgetår 1 178,6 1 393,7 1 610,7 Som andel av BNP 81,37 90,09 - Anm: Inbetalning markeras med minustecken. I Fr.o.m. 1995/96 tillämpas bruttoredovisning och således redovisas Arbetsmarknadsfondens underskott inom statsbudgeten (se avsnitt 1.3).
1994/95:100
4¶Redovisning av verksamheten med statliga
Bilaga I
garantier m.m. för budgetåret 1993/94
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat preliminär redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier inklusive grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantiredovisning (System KG) och vissa myndigheters årsredovisningar. Den definitiva redovisningen kommer att återfinnas i
RRV:s publikation Årsredovisning för staten 1993/94.
Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1994. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1993/94. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde
den 30 juni 1994. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte
tagits.
I det följande lämnas en sammanställning av och kommentarer till de uppgifter som garantiförvaltande myndigheter lämnat. I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgaranticer och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna är till skillnad
från grundfondsförbindelserna kopplade till en viss kredit. En kredit-
garanti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller såsom för egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett bestämt belopp för att undvika en likvidation eller sc till att garantimottagarens kapital hålls intakt.
Syftet med kreditgarantier
Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att stödja verksamheter av samhälleligt intresse. Kreditgarantier tjänar därvid som ett komplement till finansieringsmöjligheter på den allmänna kreditmarknaden. Kreditgarantier används, respektive har använts, för att stödja exempelvis jordbruket, varvsindustrin, energiförsörjningen, exporten och bostadsbyggandet. Under scnare år har kreditgarantier använts i samband med bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen.
Gällande garantiramar
Gällande garantiramar per den 1 juli 1994 uppgår totalt till 279,5 miljarder kronor, vilket är 22,7 miljarder kronor mer än föregående år. En stor beloppsökning har skett av Riksgäldskontorets (RGK) garantiram med 43,8 miljarder kronor på grund av omfattande engagemang avseende pensionsåtaganden till bolagiserade affärsverk och övertagande av en garanti som tidigare administrerats av Televerket. Andra ändringar är en utökning av Statens bostadskreditnämnds (BKN) garantiram med 6,8 miljarder kronor och en minskning av Bankstödsnämndens (BSN) garantiram med 9,6 miljarder kronor. För de myndigheter som inte har
en specificerad 'garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garanti- 1994/95:100 ram. Detta gäller BKN och BSN. Bilaga 1
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1994 uppgår till 208,6 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 6,4 miljarder kronor jämfört med föregående år. Denna nettoökning hänför sig till RGK 18,4, BKN 6,8
och Exportkreditnämnden (EKN) 2,5 miljarder kronor. BSN har minskat
sina utfästelser med 9,5 och Televerket med 11,4 miljarder kronor.
Televerkets garanti flyttades till RGK efter bolagiseringen. Gjorda garantiutfästelser är summan av garanterad kapitalskuld samt gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta myndigheter är tiden
mellan utfästelse och ianspråktagande kort, vilket innebär att beloppen för utfästelse och kapitalskuld är lika stora. EKN har dock ett arbetssätt som
innebär att de alltid har en stor mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1994 uppgick dessa utfästelser till 47,4 miljarder kronor.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1994 var 161,2 miljarder kronor, vilket är 7,3 miljarder kronor mer än året före. Ökningen hänför
sig till motsvarande förändringar som redovisats vad det gäller utfästelse per myndighet. Dock har EKN:s kapitalskuld ökat med 3,3 samtidigt som
utfästelsen ökat med 2,5 miljarder kronor. De sex myndigheter som
garanterat störst kapitalskuld är RGK 65,9, EKN 40,0, BSN 20,3, BKN 19,8, Riksbanken 13,0 och SJV 1,9 miljarder kronor. Dessa myndigheter
står för drygt 99,8 procent av den totala garanterade kapitalskulden.
Antalet garantier
Cirka 42 000 garantier fanns den 30 juni 1994. Medelvärdet för kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Minsta enskilda garanti uppgick till 500 kronor och största enskilda var 27 miljarder kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är BKN
med 20 147 garantier, SIV 10 900 och EKN cirka 10 000. Dessa tre myndigheter står för 98 procent av det totala antalet kreditgarantier.
Övriga myndigheter har utfärdat tillsammans drygt 1 000 garantier.
Utvecklingen under de scnaste tio åren
Trenden för total garantiram, utfästelse och kapitalskuld var fram till och med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visade
en stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och om- 1994/95:100 läggningen av bostadsstödet. Dessa två händelser ledde till bildandet av Bilaga 1 de två myndigheterna BSN och BKN, som idag tillhör de största garantigivarna. Av kapitalskuldens ökning på 42,2 miljarder kronor under budgetåret 1992/93 stod BSN för 29,8 och BKN för 11,8 miljarder kronor.
Garantiutfärdande myndigheter
Bankstödsnämnden
Beslutet att inrätta BSN fattades i december 1992. Vid utgången av
budgetåret 1993/94 redovisas tre ansvarsförbindelser som totalt uppgår till 20 303 miljoner kronor. De tre var till Securum (10 miljarder
kronor), Sparbanksstiftelserna (6,8) och Retriva (3,5). Inkomsterna från kreditgarantiavgifter uppgick under budgetåret 1993/94 till 294,8 (100,0) miljoner kronor. Avgiftsnivån på BSN:s garantier är 1 procent. BSN betalade under budgetåret 1993/94 ut 20 231 (23 399) miljoner kronor som ersättning för infriade garantier. Av tidigare infriade garantier har 399,9 (0,0) miljoner kronor återvunnits. Det tidigare avtalet med Sparbanken Sveriges ägare, Sparbanksstiftelserna, har omförhandlats till marknadsmässiga villkor vad gäller ränta och garantiavgift. Gentemot Föreningsbanken har BSN också ett åtagande, men något direkt stöd har inte utbetalats. Rekonstruktionen av Gota Bank har däremot inneburit en
mycket stor belastning för staten. Bankkrisen har kostat skattebetalarna stora belopp och totalt har 65 miljarder kronor betalats ut. Av detta har
43,6 miljarder kronor betalats ut vid infrianden av kreditgarantier.
Statens bostadskreditnämnd
BEN inrättades den 1! januari 1992 och har till uppgift att arbeta för en effektivt fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande. Budgetåret 1993/94 registrerades 4 824 nya garantier med ett sammanlagt garanterat belopp på 7 051 miljoner kronor. Garantistocken uppgick därmed vid budgetårets slut till 19 827 miljoner kronor och antalet
garantier var 20 147. Inkomsterna från kreditgarantiavgifter uppgick
under budgetåret 1993/94 till 101,2 (67,5) miljoner kronor. Avgiftsnivån på BKN:s garantier är 0,5 procent. BKN betalade under budgetåret
1993/94 ut 126,7 (0,4) miljoner kronor som ersättning för infriade
garantier. Av detta belopp har 5,7 (0,2) miljoner kronor återvunnits från
kommuner med borgensåtaganden.
Exportkreditnämnden och Beredningen för internationellt 1994/95:100
tekniskt-ekonomiskt samarbete Bilaga I
Den totala garantiramen utökades till 73 miljarder kronor då EKN i april 1993 fick i uppdrag av regeringen att inom ramen av 1 miljard kronor lämna garantier för affärer med Baltikum och Ryssland. EKN administrerar så kallade biståndsgarantier på uppdrag av Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Biståndsgarantierna
ingår i EKN:s redovisning. Utestående utfästelser och kapitalskuld den
30 juni 1994 var 87,5 (85.0) respektive 40,0 (36,7) miljarder kronor. Av detta stod BITS för 9,9 respektive 8,9.
De totala garantiavgifterna under budgetåret 1993/94 uppgick till 370 miljoner kronor, vilket är en ökning med 104 miljoner kronor från föregående år. Avgiftsnivån för EKN och BITS ligger på I respektive 0,5 procent, om utestående kapitalskuld jämförs med avgifterna under året.
Statens jordbruksverk och länsstyrelsernas lantbruksenheter
Verksamheten med lantbruksgarantier redovisas dels av SJV som disponerar anslaget för täckande av kreditförluster och dels av länsstyrelsernas lantbruksenheter som administrerar de enskilda garantierna. Den 30 juni 1994 uppgick kapitalskulden för lantbruksgarantierna till 1,9 (2,0)
miljarder kronor, vilket är en halvering jämfört med början av åttiotalet, då den uppgick till cirka 3,7 miljarder kronor. Antalet garantier har
minskat från cirka 25 000 för tio år sedan till dagens 10 900 (11 900). Avgifterna för lantbruksgarantierna är 1 procent.
Riksbanken
Riksbanken har ett garantiåtagande på 1 696 miljoner USD i Världs-
banken. Den 30 juni 1994 motsvarade det 13 025 (13 120) miljoner kronor. Enligt regeringsbeslut garanterar staten de förluster som kan uppkomma på kapitalinsatsen i Världsbanken. Förändringarna de senaste
åren beror endast på förändringar i kursrelationen mellan USD och svenska kronor. Någon avgift tas inte ut på denna garanti. Från och med
I januari 1995 har denna garanti överförts från Riksbanken till Finansdepartementet.
Riksgäldskontoret
Enligt instruktionen för RGK skall målet för hanteringen av garantienga-
gemanget vara att kostnaderna för verksamheten skall täckas av dess intäkter sett över en längre tidsperiod. Målet för verksamheten är vidare att bidra till att andra myndigheters garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt. Vidare skall RGK meddela föreskrifter och allmänna råd för statliga
garantier till näringslivet samt följa kostnaderna för och omfattningen av 1994/95:100
detta. RGK har i sin redovisning fördelat sina garantier på olika Bilaga 1
näringsområden.
RGK:s garantiåtagande uppgick per den 30 juni 1994 till 65,9 miljarder
kronor. Detta innebär en ökning av åtagandet med 18,5 miljarder.
Ökningen beror till största delen på RGK:s alltmer omfattande engage-
mang för garantier avseende pensionsåtaganden till bolagiserade affärsverk och andra myndigheter. Den största ökningen rör Telia AB, pensionsåtaganden till Telia AB och övertagande av de garantier som tidigare utfärdats av Televerket. De sex största garantimottagarna är
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa (27,0 miljarder kronor), Telia
AB (4,8), Forsmarks Kraftgrupp AB (4,5), Sveriges Allmänna Hypoteksbank (2,3), Nordiska Investeringsbanken (2,0) och Stockholmsleder AB (2,0). Tillsammans med statliga pensionsåtaganden (15,8) utgör dessa nästan 90 procent av RGK:s garantier. Avgifterna uppgår till 0,4 procent av total kapitalskuld.
Övriga garantiutfärdande myndigheter
Ytterligare 28 myndigheter, Presstödsnämnden, Skogsstyrelsen, Näringsoch teknikutvecklingsverket, Överstyrelsen för civil beredskap, Luftfartsverket, Fiskeriverket, Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Centrala studiestödsnämnden, Statens vägverk och 18 länsstyrelser, har
utfärdat drygt 500 garantier på totalt 290 miljoner kronor. Detta belopp
utgör knappt 0,2 procent av statens totala garantiåtagande. Avgiftsnivån
för denna grupp av garantier ligger på knappt 1 procent.
Övriga ansvarsförbindelser
En typ av ansvarsförbindelser som inte tagits med tidigare i redovisningen till riksdagen av den statliga garantiverksamheten är de skuld- och garantiförbindelser som avser åtaganden gentemot internationella utvecklingsbanker och utvecklingsfonder. I RGK:s årsredovisning är dessa upptagna till 5,2 miljarder kronor som statliga ansvarsförbindelser.
Några avgifter tas inte ut för dessa ansvarsförbindelser. Den 18 december 1992 beslutade riksdagen om en allmän statlig
garanti för det svenska betalningssystemet. Statens garanti omfattar, förutom bankerna och deras dotterbolag, också vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning. Syftet med denna statliga garanti är att trygga
stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Det
statliga åtagandet är av temporär natur och skall avvecklas när för-
hållandena är sådana att det inte längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet. Denna statliga garanti är inte med i siffersammanställningarna i föreliggande redovisning eftersom den inte
entydigt kan bestämmas beloppsmässigt. Någon avgift tas inte ut för denna garanti.
Utgifter till följd av infriade garantier 1994/95:100 Bilaga 1
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1993/94 uppgår till 21,7 (24,5) miljarder kronor, vilket motsvarar 15 procent av total kapitalskuld. De största infriandena redovisas av BSN med 20,2 (23,4) miljarder kronor, EKN med 1,2 (1,1) och BKN med 0,1 (0,0). Exklusive BSN uppgår infriandena till 1 procent av total kapitalskuld.
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1993/94 uppgår till 1 007 miljoner kronor, jämfört med 606 under föregående budgetår. Inkomsterna genereras främst av EKN (328), BSN (295), RGK (262) och
BKN (101). Garantiavgifterna uppgår till 0,6 procent av total kapitalskuld. Riksdagens beslut att avgiften på statliga garantier skall vara I
procent uppnås inte under 1993/94. En lägre genomsnittlig avgiftsnivå uttas av Riksbanken (0 procent), RGK (0,4 procent) och BKN (0,5 procent). Övriga myndigheters avgiftsnivå ligger på 1 procent.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 1526 miljoner kronor jämfört med 598 föregående budgetår. Dessa in-
komster härrör främst från exportkreditgarantierna (975) där stora återbe-
talningar har gjorts från Brasilien, Indien, Iran, Etiopien, Mexiko och Argentina. Sparbanksstiftelserna har återbetalat 400 miljoner kronor till
BSN, avseende tidigare infriade garantier.
Det ekonomiska utfallet av verksamheten
Summan av inkomster från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifter för infriade garantier resulterat i ett stort nettounderskott på 19 150 miljoner kronor. Utfallet exklusive BSN visar ett mindre överskott på 386 miljoner kronor. Föregående budgetår visade också ett stort nettounderskott på 23 317 miljoner kronor. Exklusive BSN blev utfallet föregående år ett litet underskott på 19 miljoner kronor.
Sammanställning av statliga garantier
Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapitalskuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1994, samt inkomster och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1993/94.
Tabell 15. Statliga garantier per den 30 juni 1994 (garantiram per den 1 juli 1994/95:100 1994)
Bilaga I
Miljoner kronor
Garantier Gällande = Gjorda Garanterad Under budgetåret 1993/94 per den utfärdade av garantiram garantiut- — kapitalskuld 30 juni 1994
per den fästelser per den
1 juli 1994 per den 30 juni Utgifter till Inkomster Inkomster
30 juni 1994 följd av från garanti till följd av
1994 infriade avgifter återbetal-
garantier ningar av
tidigare
infriade
garantier
| Riksgäldskontoret | 148 930,2 65 852,0 65 852,0 78,2 261,7 129,2 | |||
| Bankstödsnämnden | 20 303,0 20 303,0 = 20 303,0 20 231,0 294,8 399,9 | |||
| Statens bostadskreditnämnd 19 827.1 19 827.1 19 827,1 126,7 101,2 | 5,7 | |||
| Riksbanken | 13 025,3 13 025,3 13 025,3 | 0,0 | 0,0 | 0.0 |
| Statens jordbruksverk | 3 768,0 1 881,0 1 881,0 22,0 19,0 | 3,0 | ||
| Delsumma | 205 853,6 120 888,4 120 888,4 20 435,9 676,7 537,8 | |||
| Övriga | 617,3 292,5 292,5 | 7,0 | 2,6 13.1 | |
| Delsumma | 206 470,9 121 180,9 121 180,9 20 442,9 679,3 550,9 | |||
| Exportkreditnämnden | 73 000,0 87 460,0 40 034,0 1 240,0 328,0 974,8 | |||
| Totalsumma | 279 470,9 208 640,9 161 214,9 21 682,9 1007,3 1 525,7 |
1994/95:100
5¶Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för
Bilaga 1
budgetåret 1995/96
5.1¶Kompensation för prisutvecklingen
Som ctt led i rambudgetprocessen har anslagen till myndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96 avseende resurser för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader genom s.k. pris- och löncomräkning
kompenserats för den faktiska prisutvecklingen under föregående budgetår (1993/94) samt för perioden juli - december 1994 (schablonframskrivning med oförändrad priskompensation). Särskilda indextal för lö-
nekostnadsutveckling, baserade på prisutvecklingen inom den konkurren-
sutsatta sektorn och de allmänna prisförändringarna för övriga för-
valtningskostnader har använts.
Budgeteringen av lokalkostnadsdelen i myndigheternas förvaltningsanslag var tidigare baserad på Byggnadsstyrelsens avisering av hyra till resp. myndighet. Eftersom myndigheterna från den I juli 1993 ansvarar för sin egen lokalförsörjning inom ramen för anvisat ramanslag har i
årets budgetproposition en ny beräkningsteknik använts. De övergripande
principerna för omläggningen presenterades i 1994 års kompletterings-
proposition (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:453).
Den använda beräkningstekniken för lokalkostnader bygger på en schablonmässig omräkning av den samlade resursnivån för lokalanskaffning på statsbudgeten. Som bas för beräkningen ligger, i huvudsak,
Byggnadsstyrelsens tidigare hyresaviseringar till resp. myndighet. Den
utifrån dessa aviseringar fastställda resursnivån har justerats med utgångspunkt i en övergripande bedömning av de förväntade nivåerna på, av myndigheterna, under budgetåret ny- och omtecknade hyreskontrakt. För de unika kultur- och s.k. ändamålsfastigheter som förvaltas av Statens fastighetsverk, där myndighetens verksamhet är integrerad med fastigheten, har i princip det tidigare budgeteringssystemet tillämpats.
Den använda beräkningstekniken leder till att incitamentet att spara på lokalkostnader ligger kvar hos myndigheten. Detta genom att myndigheten ges möjlighet att tillgodogöra sig besparingar, dels om hyresnivån på de av myndigheten ny- och omtecknade kontrakten ligger under den hyresnivå som schablonmässigt beräknats för myndigheten, dels när
myndigheten minskar sin lokalyta i relation till den tidigare av Byggnads-
styrelsen anvisade Iokalytan.
Den årliga omräkningen av anslagen för att kompensera för prisutveck-
lingen på lokaler kommer fortsättningsvis, på samma sätt som för löner
och övriga förvaltningskostnader, vara baserad på en övergripande bedömning av den faktiska prisutvecklingen. När det gäller s.k.
ändamålsfastigheter kan särskilda analyser och beräkningar behöva göras.
Pris- och löneomräkningen avseende budgetåret 1995/96 grundar sig
således på en bedömning, av prisutvecklingen under perioden 1 juli 1993 - 31 december 1994. En avstämning mot den verkliga prisutvecklingen
ul
under denna period kommer att göras inom ramen för pris- och löneom- 1994/95:100 räkningen i nästkommande budgetarbete. Bilaga I
Vidare har anslag som pris- och löneomräknats budgeterats med hänsyn till ett produktivitetskrav om 0,99 Z på 12-månadersbas, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga produktivitetsförbättringen inom näringslivets tjänstesektor under de senaste tio åren. Motsvarande produktivitetskrav
gäller även för de myndigheter som driver avgiftsbelagd verksamhet där
myndigheter disponerar inkomsterna. Fjärde huvudtitelns anslag IV A1 Försvarsmakten är dock undantaget från detta produktivitetskrav.
Den på ovan redovisade sätt schablonmässigt framräknade totala priskompensationen till myndigheterna har lagts till grund för en prövning
av statens totala utgifter för förvaltning. Den enskilda myndighetens samlade behov av medel, anvisade via ramanslag, har därefter på sedvanligt sätt prövats och vägts mot andra utgifter på statsbudgeten inom ramen för de samlade resurserna.
1994/95:100
6¶Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters
Bilaga 1
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
Regeringens förslag: Regeringen skall för budgetåret 1995/96 få
besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av
12 400 000 000 kronor.
Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskonto-
ret (RGK) för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för för-
valtningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). |
6.1¶Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96
I följande tabell redovisas för varje departementsområde dels utfallet avseende upptagna lån i anläggningstillgångar för förvaltningsändarmål den 30 juni 1994, dels lånerarnar som regeringen lämnat till myndigheterna för innevarande budgetår med hänsyn tagen till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 15 december 1994 och dels beräknat sammanlagt lånebehov för budgetåret 1995/96.
I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndig-
heterna högst får ha till RGK under det aktuella budgetåret.
Tabell 16. Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96 Kronor
| Upptagna lån = Tilldelade låne- | Låneramar | ||
| Departementsområde | 1994-06-30 ramar 1994/95 | 1995/96 | |
| Justitiedep. | 566 501 700 1 841 340 000 2 603 900 000 | ||
| Utrikesdep. | 53 254 600 | 83 630 000 237 550 000 | |
| Försvarsdep, | 57 199 100 680 260 000 1592 518 000 | ||
| Socialdep. | 325 697 700 758 600 000 942 300 000 | ||
| Kommunikationsdep. | 42 453 600 133 350 000 177 050 000 | ||
| Finansdep. | 470 809 600 1 020 500 000 1 005 390 000 | ||
| Utbildningsdep. | 18 638 900 2 983 584 000 3419 573 000 | ||
| Jordbruksdep. | 247 072 500 452 950 000 470 900 000 | ||
| Arbetsmarknadsdep. | 287 672 400 384 900 000 398 115 000 | ||
| Kulturdep. | 37 437 100 | 95 212 000 137 289 000 | |
| Näringsdep. | 55 362 400 | 97 850 000 274 070 000 | |
| Civildep. | 47 123 200 110 600 000 180 400 000 |
Miljö- och naturresursdep. 162 317 500 229 212 000 343 175 000 Till regeringens disposition 928 012 000 617 770 000 Summa 2 371 542 300 92 800 000 000 12 400 000 000
8 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga I
Budgetåret 1993/94 omfattades flertalet myndigheter av lånemodellen. 1994/95:100 Riksdagen bemyndigade regeringen att för dessa myndigheter ta upp lån Bilaga 1
i RKG intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:100 bil. I, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) Av tabellen framgår att myndigheternas sammanlagda låneskuld vid
budgetårets utgång uppgick till 2 371 542 300 kronor. De främsta skälen
till skillnaden mellan den sammanlagda tilldelade låneramen och den
sammanlagda låneskulden torde vara följande.
myndigheterna belastas med hela kapitalkostnaden för investeringarna.
Myndigheterna har senarelagt planerade investeringar. Myndigheterna har amorterat mer än planerat vad gäller den delen av myndigheternas
låneskuld till Riksgäldskontoret som tidigare var en kapitalskuld till Stats-
kontoret för ADB-utrustning. Anledningen till att myndigheterna
amorterar mer än planerat är att amorteringstiden, som Statskontoret beslutade, för ADB-utrutsningen varit för lång i förhållande till den
ekonomiska livslängden. Den sammanlagda tilldelade låneramen för budgetåret 1993/94 har beräknats från myndigheternas redovisning av planerade investeringar, vilka sannolikt har innehållit ett visst mått av
överplanering. Myndigheterna har i vissa fall varit obenägna att ta upp lån i Riksgäldskontoret i de fall myndigheterna har haft medel tillgängliga
i form av anslagssparande och överskott i avgiftsfinansierad verksamhet.
Det är emellertid ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om utvecklingen av myndigheternas investeringsverksamhet.
Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 det samlade lånebeloppet
till 12 400 000 000 kronor. Av beloppet beräknas 617 770 000 kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket
utgör 5 2 av det sammanlagda lånebeloppet. Utökningen jämfört med innevarande budgetårs låneramar beror dels på att budgetåret 1995/96 avser 18 månader, dels på att den totala upplåningsvolymen successivt ökar de närmast följande budgetåren eftersom amorteringarna inte blir lika stora som upplåningen förrän samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål är finansierade med lån i RGK.
1994/95:100
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 1
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat i det föregående,
pa godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
regeringen har förordat i det föregående,
[Se godkänner riktlinjerna för budgetering och redovisning av statens
verksamhet i enlighet med vad regeringen har förordat (Ekonomisk styrning av statlig verksamhet, avsnitt 2.1),
för budgetåret 1995/96, i avvaktan på slutliga förslag i kompletteringspropositionen och i enlighet med vad regeringen har förordat i det föregående, a) beräknar statsbudgetens inkomster, b) beräknar förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar + myndigheters anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 12 400 000 000 kronor (Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning, avsnitt 6.1).
Innehåll = | 1994/95:100
Bilaga 1
Finansplanen
I Den ekonomiska politikens inriktning I
2 Det ekonomiska arvet 13 2.1 1980-talet - budgetsanering och överhettning 14
2.2 1990-talet - nya budgetunderskott och efterfrågekris 17
3 Sverige och den Europeiska unionen 21
3.1 — Sätt Europa i arbete 22
3.2 - Konvergensfrågorna 24
4¶Den ekonomiska utvecklingen 25
4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996 25
4.2¶Den svenska ekonomin 1995 och 1996 26
4,3 — Kalkyter för perioden 1994-1998 30
5 En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd 34
5.1¶En politik för tillväxt 34
5.2 - Finans- och penningpolitiken 38 5.3 Arbetsmarknad och sysselsättning 41
5.4 — Strukturpolitiken 47
5.5 — Skattepolitiken 48 5.6 - Fördelningseffekter av politiken 50
6 Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga
sektorns finanser 56
6.1 Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna 56 6.2 Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare år 57 6.3 Åtgärder för att förstärka budgeten 58 6.4 — Finansiering av medlemskapet i EU 64
6.5 — Handlingsprogram mot arbetslöshet 66
6.6 Kommunal ckonomi 66
Appendix:
Budgetförstärkningar 68
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 71
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 1994/95:100
Bilaga 1
1 Budgetpolitisk strategi 73 1.1 De offentliga åtagandena och statens roll 73
1.2 Budgetprocessen 74
Budgetering och redovisning av statens verksamhet 16
2.1 Principer för budgetering och redovisning av statens
verksamhet 76
2.2 Utredning om skillnaden mellan redovisningen av
statsbudgeten och utgifter och redovisningen i
| nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter | 77 |
| 2.3 Införande av årsredovisning för staten | 78 |
| Resultatet av RRV:s granskning 1994 | 79 |
| 3.1 RRV:s iakttagelser | 79 |
| Resultatstyrning | 83 |
| Ökade krav för god intern kontroll i staten | 85 |
Konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av en allmän löneavgift m.m. 88
Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning
1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96 89
1.1 Beräkningsförutsättningar 89
1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1994/95 89
1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1995/96 93 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95
och 1995/96 97
Underliggande budgetutveckling 101
Lånebehov och statsskuld 102
Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1993/94 104
Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för budgetåret 1995/96 ill
5.1 Kompensation för prisutvecklingen 11
6¶Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar 1994/95:100
i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål 113 Bilaga I
6.1 Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96 113
Förslag till riksdagsbeslut 115
Bilaga 1.1: Preliminär nationalbudget för 1995
Preliminär Nationalbudget
Bilaga 1.1
Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1996.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från olika myndigheter och institutioner, För bedömningen av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 13 december. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Nationalbudgeten innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1995 och 1996 har kompletterats med tre alternativa scenarier över utvecklingen t.o.m. 1998. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO.
Arbetet med den preliminära nationalbudgeten har letts av departementsrådet Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 22 december 1994.
Inledning
Bilaga 1.1
1.1¶Utvecklingen 1995-96
Återhämtningen i den svenska ekonomin, från den djupaste krisen sedan
1930-talet, förstärktes successivt under 1994. Spridningseffekterna från
den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av ekonomin har blivit allt påtagligare. Investeringsaktiviteten i näringslivet ökade betydligt trots de höga realräntorna. Under hösten kunde också en tydligare förbättring av arbetsmarknadsläget skönjas. Efter tre år med kraftigt fallande
produktion ökade BNP med ca 2 4 under 1994.
Diagram 1.1 Produktion i industrin och i den övriga ekonomin
Index 1980=100
9077 rT r T Y TT T T FS ” T t T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under de närmaste åren förändras i viss mån tillväxtens drivkrafter.
Perioden med snabba marknadsandelsvinster för svensk export, som upp-
nåtts genom den dramatiska förbättringen av konkurrenskraften, bedöms nu vara avslutad. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör
dock en fortsatt god exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet
förutses utgöra den starkaste drivkraften till tillväxten under de närmaste
åren som en följd av stigande kapacitetsutnyttjande. Samtidigt dämpas
den privata konsumtionsutvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolideringen. Ur arbetsmarknadssynpunkt kännetecknades såväl nedgångsfasen
som början av återhämtningen av en stark produktivitetsuppgång. Efter-
hand ökade sysselsättningen i antal arbetade timmar, vilket dock till-
godosågs genom en kraftigt stigande medelarbetstid. Dessa faktorer har
bidragit till att uppskjuta förbättringen i sysselsättningsläget. Under de Prop. 1994/95:100 närmaste åren förutses dock antalet sysselsatta öka relativt kraftigt. En Bilaga 1.1 normalisering av utvecklingen avseende såväl produktivitet som medelarbetstid är naturlig i takt med att konjunkturuppgången allt mer befästs.
Diagram 1.2 Marknadstillväxt och volymutveckling för svensk export
Procent, årlig förändring 16
OD Varuexport
L | Marknadstillväxt
-4 T T T T T T T T T
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statisktiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Totalt väntas BNP (till marknadspriser) öka med 2,6 7 1995 och med 2,9 R 1996. Samtidigt beräknas den sammanlagda sysselsättningsuppgången från 1994 till 1996 uppgå till ca 170 000 personer.
Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-politiska propositionen i november 1994 innebär detta en nedrevidering av BNP-tillväxten för 1995 med 0,8 procentenheter. Denna förklaras dock
till övervägande del av tekniska faktorer. Nationalräkenskaperna har
sedan den senaste prognosen bytt s.k. basår för fastprisberäkningarna. Man har nu övergått till att göra beräkningarna i 1991 års priser istället för i 1985 års. Detta påverkar viktförhållandena mellan olika efterfrågekomponenter. Bostadsinvesteringar får t.ex. en betydlig större vikt i 1991 års priser eftersom prisuppgången i denna sektor var så kraftig mellan 1985 och 1991. Det kraftiga fallet för dessa under 1994 och 1995 ger därför en betydligt större negativ effekt på tillväxten med det nya basåret. Totalt beräknas effekten på tillväxten av basårsbytet uppgå till drygt en halv procentenhet såväl för 1994 som 1995. Detta innebär att bytet av
basår mer än väl förklarar nedrevideringen av BNP-tillväxten för 1994.
Nedrevideringen av BNP-prognosen för 1995 beror till ca 3/4 på basärsbytet.
Tabell 1.1 Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen
Bilaga 1.1
| 1994 | 1995 | |
| Nuvarande prognos: | : | |
| BNP 1991 års priser | 2,0 | 2,6 |
| BNP 1985 års priser | 2,6 | 3,2 |
Novemberprognosen: BNP 1985 års priser : 2,5 3,4
Ränte- och valutaförutsättningar
Under 1994 har de svenska räntorna stigit mycket kraftigt. Uppgången kan dekomponeras i en internationell ränteuppgång och en ökad ränteskillnad gentemot omvärlden. Knappt hälften av den svenska ränteuppgången på femåriga statsobligationer motsvaras av högre tyska räntor. Återstoden beror således på en högre ränteskillnad.
Tabell 1.2 Prognosförutsättningar
rsgenomsnitt
| 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | |
| BNP-tillväxt i OECD | 1,1 | 2,8 | 2,8 | 2,7 |
| Konsumentprisökning i OECD 2,8 | 2,3 | 2,7 | 3,0 | |
| Världsmarknadstillväxt | -2,1 | 9,1 | 8,0 | 7,1 |
| Dollarkurs (i kr) | 7,8 | 7,71 | 7,4 | 7,2 |
| Ecu-index | 123,2 | 124,0 | 121,6 | 117,9 |
| Tysk ränta S5-års statsobl. | 6,0 | 6,2 | 7,0 | 7,2 |
| Svensk ränta S-års statsobl. | 8,0 | 9,1 | 10,2 | 9,2 |
| Svensk ränta 6-månaders ssvx. 8,1 | 7,6 | 8,4 | 8,3 |
! Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder. 2 ECU-index antas vara 123,5 den 31 december 1994, 120 den 31 december 1995 samt 116 den 31 december 1996. Källor: OECD och Finansdepartementet.
Orsaken till de höga svenska obligationsräntorna synes framför allt vara farhågor om hög inflation på medellång och lång sikt. De höga inflationsförväntningarna har dels att göra med Sveriges inflationshistorik, dels med den snabbt ökande offentliga skuldsättningen. Förtroendet för för- : mågan att vidmakthålla en låg inflation på längre sikt har hittills knappast befästs på något avgörande sätt, trots låga inflationstal. Att inflationen har varit låg under den djupa lågkonjunktur Sverige har genomgått är inte förvånande och har därför ännu inte övertygat placerare om att inflationen kommer att förbli låg även under en kommande högkonjunktur.
Det är dock svårt att fullt ut förklara den svenska ränteuppgången under 1994 med förändringar i ekonomiska faktorer såsom inhemska och internationella realräntekrav, inflationsförväntningar och förväntade växelkursrörelser.
I prognosen förutses fallande femåriga obligationsräntor. Räntefallet är dock relativt måttligt. Skillnaden mellan den femåriga räntan och inflationen 1996 är fortfarande hög. Anledningen till de successivt lägre lång-
var
räntorna är ett ökande förtroende för en hållbar statsskuldsutveckling
samt för en långsiktig prisutveckling som är förenlig med inflationsmålet. Bilaga 1.1
Utrymmet för en svensk räntenedgång begränsas emellertid av att en viss
uppgång av de internationella långräntorna förefaller sannolik. En sådan
utveckling kan ses som ett naturligt element i den internationella konjunkturuppgången.
Den svenska kronan antas appreciera gentemot de övriga EU-ländernas
valutor samt mot dollarn under 1995 och 1996. Kostnads- och prisjämförelser med viktiga konkurrentländer och en stark prognostiserad bytesbalansutveckling indikerar att det finns ett betydande utrymme för en real
appreciering av den svenska kronan. Med nuvarande inflationsutsikter
förutsätts detta utrymme omsättas i en nominell kronappreciering.
Den internationella ekonomin
Efter en årlig BNP-tillväxt på endast drygt I & under perioden 1991-93,
växte totalproduktionen i OECD med nära 3 7 1994. Tillväxten i USA
var fortsatt stark samtidigt som det skedde en markant förbättring av konjunkturen i Europa. Även i Japan har nu en återhämtning inletts. Inflatio-
nen i OECD fortsatte att falla i inledningen av 1994 och uppgick till
2,2 Z under första halvåret. Under andra halvåret skedde dock en viss
uppgång. Arbetslösheten i OECD kulminerade i början av 1994 och en
långsam nedgång har nu inletts. Arbetslösheten i Europa ligger väsentligt
högre än i USA och Japan.
Under de närmaste två åren förutses ett harmoniskt konjunkturförlopp med förhållandevis hög tillväxt och måttlig inflation. Däremot sjunker arbetslösheten endast långsamt och budgetunderskotten fortsätter att vara
stora i många länder. BNP-tillväxten i OECD beräknas till nära 3 &Z såväl 1995 som 1996. I USA sker en gradvis avmattning, medan aktivi-
teten i Europa och Japan tilltar. Arbetslösheten i OECD förutses minska till drygt 7,5 7 av arbetskraften 1996. Inflationen väntas stiga något i OECD-området som helhet. Detta beror främst på tilltagande prisökningar i USA. Den genomsnittliga inflationen i OECD dras dock ned kraftigt av en mycket låg inflation 1 Japan.
Löner och inflation
Lönebildningen, och arbetsmarknadens flexibilitet i övrigt, kommer att vara avgörande för Sveriges möjligheter att i framtiden kombinera en hög
tillväxt med låg inflation. Under prognosperioden bedöms de genomsnittliga löneökningarna dämpas av den historiskt sett höga arbetslösheten.
Tabell 1.3 Löner och priser
rlig procentuell förändring
Bilaga 1.1
| 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | |
| Timlön, kostnad | 3,3 | 2,8 | 3,5 | 4,0 |
| KPI dec.-dec. | 4,1 | 2,8 | 2,9 | 3,7 |
| NPI dec.-dec. | 3,9 | 1,9 | 2,0 | 1,7 |
| KPI årsgenomsnitt | 4,7 | 2,2 | 2,9 | 3,7 |
| NPI årsgenomsnitt | 4,3 | 1,4 | 1,8 | 1,8 |
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den genomsnittliga löneökningstakten under 1994 uppgick preliminärt
till 2,8 %, vilket var en halv procentenhet lägre än 1993. I samband med stigande sysselsättning beräknas den genomsnittliga lönen öka med 3,5 Z respektive 4 2 1995 och 1996. Industrins löner väntas årligen stiga med 1,5-2 procentenheter mer än genomsnittet i ekonomin.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin har under loppet av 1994 visat vissa tecken på att stiga. Konsumentprisernas (KPI) ökningstakt tilltog
från ca 2 2 under våren 1994 till knappt 3 Z vid slutet av året. Det stigande kapacitetsutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda
producentpriser, framför allt på insatsvaror. Det finns dock skäl att tro att spridningseffekterna blir relativt begränsade framöver. Den goda till-
gången på arbetskraft i kombination med en förväntat svag utveckling av den privata konsumtionen torde medföra att såväl lönekostnader som marginaler stiger relativt långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom starkt vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen. Under hela prognosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter och minskade subventioner att medverka till att öka konsumentprisindex. Av den prognostiserade KPlI-ökningen på 2,9 respektive 3,7 %£ under
1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av
detta. Nettoprisindex, där dessa effekter exkluderas, beräknas därför stiga med knappt 2 AZ varje år.
Utrikeshandel
Det mycket starka konkurrensläget för svensk export har medfört snabba
volymökningar under 1993 och 1994. Marknadsandelarna har ökat på de traditionella marknaderna inom OECD. Samtidigt har påtagliga exportökningar skett till de snabbväxande marknaderna i Fjärran Östern. Under 1995 och 1996 stiger de svenska arbetskraftskostnaderna (i gemensam
valuta) något mer än konkurrenternas samtidigt som kapacitetsrestriktio-
ner alltmer börjar göra sig gällande. Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge tillsammans med den internationella konjunkturuppgången innebär dock att exporten fortsätter att stiga relativt kraftigt. Ökningen bedöms bli
knappt 10 9e 1995 och ca 7 Zz 1996. Importen ökade preliminärt med hela 11 Z under 1994. Till en del beror detta på en stark efterfrågan från exportsektorn samt på det kraftiga
marknadsföretag erhållit genom deprecieringen av kronan har ännu inte Bilaga 1.1 inneburit att man kunnat öka sina marknadsandelar. Under 1995 och 1996 dämpas ökningen i importefterfrågan något samtidigt som hemmamarknadsföretagen förväntas kunna utnyttja det gynnsamma konkurrens-
läget i en större utsträckning. Därigenom dämpas importens ökningstakt.
Inhemsk efterfrågan
Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den privata konsumtionen. En säsongrensad förstärkning noterades dock under det 3:e kvartalet och enligt statistik över detaljhandeln från Handelns Utredningsinstitut har denna uppgång fortsatt också under 4:e kvartalet. Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha ökat med 0,6 % under 1994. Konsolideringen av statsfinanserna medför att hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de närmaste åren. Detta gäller speciellt år 1995 då de realt disponibla inkomsterna minskar med närmare 2,5 7, trots att sysselsättningsuppgången ger upphov till en relativt kraftig ökning av löneinkomsterna. De minskande inkomsterna under 1995 bedöms dock komma att mötas med ett minskat sparande. Denna bedömning kan moti-
veras av flera skäl. Hushållens skuldanpassning har varit kraftig de
senaste åren och mycket tyder på att denna process nu går mot sitt slut.
ligare genom den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av
arbetslöshet torde därför uppfattas som betydligt lägre än för bara något
år sedan, vilket väntas leda till en ökad konsumtionsbenägenhet. Det är också rimligt att anta att de föreslagna statsfinansiella besparingarna i stor utsträckning var förutsedda av hushållen. I så fall har hushållen redan tidigare, åtminstone delvis, anpassat sin konsumtionsnivå varför effekten när åtvärderna väl träder i kraft blir begränsad. Av dessa skäl bedöms
nivå, för att sedan öka med ca I 7 år 1996.
Tabell 1.4 Nyckeltal
rlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996
| Disponibel inkomst | -3,5 | 1,4 -2,4 -0,5 | ||
| Sparkvot (nivå) | 7,9 | 8,5 | 6,3 | 4,9 |
| Industriproduktion | 1,5 | 92,0 | 7.0 | 6,8 |
| Relativ enhetsarbetskostnad | -24,8 -1,0 | 5,5 | 3,2 | |
| Handelsbalans (mdr. kr) | 54,3 70,9 93,8 114,6 | |||
| Bytesbalans (mdr. kr) | -27,1 | 5.5 23,5 59,9 | ||
| Bytesbalans (46 av BNP) | -1,9 | 0,4 | 1,5 | 3,6 |
| Öppen arbetslöshet! | 8,2 | 7,9 | 6,8 | 6,1 |
| Arbetsmarknadspolitiska åtgärder! | 4,2 | 5,1 | 4,8 | 4,7 |
11.4 av arbetskraften Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1 Andel av BNP, procent 62 607 587 567 547
52" | 50+
48 T T ” T M T " T r T T T T T T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tabell 1.5 Försörjningsbalans
Miljarder Procentuell volymförändring kr 1993
| 1993 | 1994 | 1995 1996 | |||
| BNP | 1 442,2 | -2,6 | 2,0 | 2,6 | 2,9 |
| Import | 420,5 | -2,8 | 11,0 | 7,0 | 5,1 |
| Tillgång | 1 862,7 | -2,6 | 3,9 | 3,6 | 3,4 |
| Privat konsumtion | 792,1 | -3,7 | 0,6 | 0,0 | 1,0 |
| Offentlig konsumtion 403,5 | -0,6 | -0,2 | 0,0 | -1,0 | |
| Stat | 127,7 | 4,4 | 0,5 | 2,0 | -1,0 |
| Kommuner | 275,8 | -2,7 | -0,5 | -1,0 | -1,0 |
| Bruttoinvesteringar | 205,6 | -17,6 | -143 | 9,5 | 8,5 |
| Näringsliv | 114,4 | -14,3 | 16,6 | 20,1 | 10,1 |
| Bostäder | 57,5 | -31,0 -39,3 -28,4 | 9,2 | ||
| Myndigheter | 33,7 | 4,3 | 6,5 | 9,2 | 1,7 |
| Lagerinvesteringar! | -11,6 | -0,3 | 1,0 | 0,0 | [0 |
| Export | 473,1 | 7,6 | 12,2 | 9,5 | 1,3 |
| Användning | 1 862,7 | -2,6 | 3,9 | 3,6 | 3,4 |
| Inhemsk användning 1 389,6 | -5,6 | 1,1 | 1,4 | 1,8 |
I Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bruttoinvesteringarna 1 näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994, dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till 15 4. Inom industrin var expansionen ca 20 8. Genom den extremt krattiga nedgången inom bostadssektorn minskade ändå de totala bruttoinvesteringarna något jämfört med 1993. Den snabba produktionstillväxten inom industrin innebär att kapacitetsutnyttjandet nu ökar väsentligt, vilket i
kombination med den mycket goda lönsamheten gör att investerings-
expansionen väntas överstiga 30 6 1995. Investeringarna inom övriga Bilaga 1.1
delar av näringslivet hämmas i viss mån fortfarande av den svaga hemmamarknaden samt ett betydande överskott på kommersiella lokaler. Alltfler tecken tyder dock på att utvecklingen är på väg att vända. Priserna på kommersiella fastigheter har stabiliserats och flera tjänstesektorer
redovisar nu expansiva produktionsplaner. De investeringsstimulanser
som föreslogs i den ekonomisk-politiska propositionen i november bidrar också till investeringsexpansionen. De totala bruttoinvesteringarna för-
utses stiga med ca 9 Z under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostads-
byggandet. Under 1996 förutses näringslivets investeringsexpansion dämpas något samtidigt som nedgången i bostadsbyggandet då bedöms ha upphört. Totalt väntas därför investeringsuppgången 1996 bli nästan lika
betydande som under 1995. Det höga ränteläget verkar dämpande på investeringsutvecklingen. Den goda lönsamheten i kombination med en mycket snabb produktionstillväxt
inom stora delar av näringslivet innebär emellertid att investeringar i real-
kapital är attraktiva även vid förhållandevis höga realräntor. Det goda
vinstläget i många företag innebär också att en stor del av investeringarna kan finansieras med egna medel.
Diagram 1.4 Bruttoinvesteringar
Andel av BNP, procent
227 | - . . | St
3 Löpande priser inkl bostäder
207 === uret rr rer RR NDS R ARR ns ann na J
18 t tt nens ons s seen kornen tonen ng
16 SA Nye
PE BRENNAN sonen Neta
127- Löpande priser exkl bostäder | I KR 2
| [öl denne etdedreetdeernr dd NAKEN q
8 T T T T OT T T T T T T T T T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Lagerinvesteringarna gav ett betydande positivt bidrag till tillväxten 1994, preliminärt ca en procentenhet. I takt med den stigande produktio-
nen växte industrins lager av insatsvaror och varor i arbete. Ett påtagligt
omslag skedde också 1 partihandelns lager, där en betydande lageravveck-
9 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga I
ling 1993 förbyttes i en kraftig uppbyggnad 1994. I viss mån torde denna lageruppbyggnad förklara den snabbt ökande importen under slutet av Bilaga 1.1
1994.
Produktion och arbetsmarknad
Industriproduktionen ökade 1994 med ca 9 7. Kapacitetsutnyttjandet har stigit snabbt och ligger nu förhållandevis högt. Enligt Konjunkturinstitu-
tets barometer planerar ändå industriföretagen för stora produktionsök-
ningar också under 1995. Mot bakgrund av expansiva investeringsplaner
samt en viss ytterligare potential till högre utnyttjandegrad av realkapitalstocken förutses tämligen höga tillväxttal för industriproduktion såväl
1995 som 1996. Takten i produktionsuppgången förväntas dock avta under prognosperioden. Uppgången i den privata tjänstesektorns produk-
tion var påfallande kraftig under 1994 och inträffade också tidigare än
beräknat. Tillväxttakten i den privata tjänsteproduktionen väntas tillta något under prognosperioden, men hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen. Produktionen i byggnadssektorn fortsatte 1994 att minska kraftigt för tredje året i rad. Ett tilltagande investeringsbehov i näringlivet tillsammans med de föreslagna stimulansåtgärder för byggande innebär dock att byggproduktionen väntas tillta fr.o.m. 1995. Sammantaget förutses en uppgång av näringlivets produktion med ca 4,5 7 såväl 1995 som 1996, vilket är historiskt sett mycket höga tillväxttal.
Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättrades något under loppet av 1994. Sysselsättningen, mätt som antal arbetade timmar, ökade betydligt. En ökad medelarbetstid innebar emellertid att antalet sysselsatta personer fortsatte att minska 1994 jämfört med 1993. Under 1995 väntas dock antalet sysselsatta öka med 2,7 2, vilket motsvarar ca 105 000 personer. Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något långsammare takt.
Bilaga 1.1 Tusental personer 4800
4 46007
4400 ]
. 7 N et
|
40007 + Arbetskraftsutbud | Arr Arree NU
3800 | AA ör SA. Ar (rr rn se Are a
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1998
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten förväntas minska från 7,9 Z av arbetskraften 1994 till 6,1 2 1996, mätt som årsgenomsnitt. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att även utbudet av arbetskraft kan väntas öka när situationen på arbetsmarknaden ljusnar. Andelen av befolkningen mellan 16 och 64 år som utgör arbetskraften, dvs de som arbetar eller är arbetslösa, har sjunkit från nästan 85 7 1990 till 77 Zz 1994. Många av de personer som försvunnit ur arbetskraften förväntas återvända till arbetsmarknaden när sysselsättningsutvecklingen förbättras.
Sparande
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas för 1994 uppgå till ca 168 miljarder kr eller drygt 11 Z av BNP. Det är en förbättring med ca 25 miljarder kr sedan 1993. Därmed har de senaste årens ökning av underskottet brutits. Under de närmaste två åren leder uppgången i ekonomin, tillsammans med successiva genomslag av de budgetförstärkande åtgsärderna, till en relativt kraftig reducering av den offentliga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet till knappt 7 % av BNP. Statens finansiella sparande förbättras i än högre
grad, från ett underskott 1993 på ca 237 miljarder kr till ca 120 miljarder
kr 1996 eller ca 7 2 av BNP. Statens finanser förbättras i begränsad utsträckning 1995 medan förstärkningen 1996 är kraftig. Detta sammanhänger till en del med periodiseringseffekter av skatteinkomsterna, t.ex. till följd av ändrad momsuppbörd genom EU-medlemskapet. Därtill kom-
mer också effekter av tillväxtens sammansättning. År 1995 utvecklas t.ex. momsbaserna mycket svagt av detta skäl. Sparandet i AP-fonden Bilaga 1.1 halveras och den kommunala sektorns sparandeöverskott vänds till underskott mellan 1993 och 1996. I och med att de årliga underskotten i staten och den offentliga sektorn alltjämnt är betydande fortsätter statskulden och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I slutet av 1996 uppskattas statskulden uppgå till ca 95 2 av BNP och den offentliga sektorns finansiella nettoskuld till 40 Z av BNP.
Tabell 1.6 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan Tusental, genomsnitt per år
1993 1994 1995 1996
| Reguljär sysselsättning | 3 927 3 871 3 942 4 022 |
| Åtgärder i arbetskraften! | 36 59 93 86 |
| Sysselsatta | 3 964 3 929 4 035 4108 |
| Arbetslösa | 356 338 296 279 |
| Arbetslösa inkl. i åtgärder | 539 55Ss 506 473 |
| Underliggande arbetskraft > | 4 466 4 426 4 449 4 494 |
| Åtgärder utanför arbetskraften? | 147 159 117 117 |
| Arbetskraft | 4 320 4 267 4 332 4377 |
lOmfattar beredskapsarbete, rekryteringsstöd, ungdomsintroduktion, utbildningsvikariat och företagsutbildning. Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik/kommunalt uppföljningsansvar och arbetslivsutveckling. Anm. 1] begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den reguljära utbildningen som genomförts inom arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande budgetår till ca 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför arbetskraften ovan. Inte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursatsningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca 200 000 personerna (86 000 + 117 000) i tabellen ovan kan en total uppskattning av antalet som berörs av arbetsmarknadspolitiken beräknas till drygt 500 000 personer för kommande budgetår. Källa: Svtistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Bytesbalansen utgörs definitionsmässigt av summan av det privata och offentliga finansiella sparandet. Det privata finansiella sparandet förutses minska de närmaste åren. Denna minskning är dock inte lika kraftig som förbättringen i den offentliga sektorn varför bytesbalansen förstärks under prognosperioden. Det finansiella sparandet i företagssektorn kvarstår på en onormalt hög nivå. Under 1995 ökar också det reala sparandet genom
den tilltagande investeringsaktiviteten. Sammantaget innebär detta en relativ kraftig ökning av det totala bruttosparandet i ekonomin, dvs reala
investeringar plus bytesbalans. Som andel av BNP ökar bruttosparandet
från 11,6 26 bottenåret 1993 till ca 19 7 1996.
"Tabell 1.7 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
Bilaga 1.1
| 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | |
| Bruttosparande | 11,6 | 14,0 | 16,0 | 18,9 |
| Realt sparande | 13,5 | 13,7 | 14,5 | 15,4 |
| Fasta investeringar | 14,3 | 13,4 | 14,2 | 15,0 |
| Lagerinvesteringar | -0,8 | 0,3 | 0,3 | 0,4 |
| Finansiellt sparande | -1,9 | 0,4 | 1,5 | 3,6 |
| Offentlig scktor | -13,4 | -11,2 | -10,2 | -6,8 |
| Hushåll | 6,0 | 6,5 | 5,0 | 4,0 |
| Företag | 5,5 | 5,1 | 6,6 | 6,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Diagram 1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans
Andel av BNP, procent 15
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1.2¶Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv
I den preliminära nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1998. I ett sådant tidsperspektiv är informationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall kunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medellång sikt som särskilt osäkert. Samband och erfarenheter baserade på
historiska tidsserier med andra skatte- och regelsystem 1 ekonomin har begränsat värde i en situation som i så många avseenden avviker från tidigare perioder.
Behovet av längre framåtblickar än den traditionella tvåårshorisonten är emellertid stort. Den ekonomiska politiken och de grundläggande Bilaga 1.1 ekonomisk-politiska frågeställningarna har fått en allt större tyngdpunkt
mot det medelfristiga perspektivet. I synnerhet behöver utvecklingen för
de offentliga finanserna och på arbetsmarknaden belysas också i detta tidsperspektiv. Det svenska medlemskapet i EU och ambitionen att delta
i det europeiska monetära samarbetet ställer också krav på utarbetandet
av ett konvergensprogram 1 ett medelfristigt perspektiv. Konvergenskri-
terierna enligt Maastrichtfördraget avser bl.a. maximigränser för den
offentliga sektorns finansiella underskott (3 % av BNP), samt för den konsoliderade bruttoskulden (60 4 av BNP). Även inflationstakt, långa marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna.
Tre olika scenarier för ekonomins utveckling under perioden 1996-1998 redovisas. Huvudsyftet med scenarierna är att illustrera hur ekonomin
utvecklas i olika avseenden vid skilda tillväxttakter. Obalanserna på arbetsmarknaden och i de offentliga finanserna är mycket stora. I scenarierna illustreras tillväxtens betydelse för hur dessa frågor utvecklas i ett längre tidsperspektiv. Syftet är alltså inte att ange vilka förutsättningar i form av ekonomisk politik m.m. som krävs för att åstadkomma en viss
tillväxt.
Förutsättningar
Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt måste i grunden betraktas som gynnsamma. Ett antal strukturella reformer har genomförts de
senaste åren t.ex. skattereformen, utökad konkurrenslagstiftning, reformer
avseende sjuk- och arbetsskadeförsäkringar samt pensionssystemet m.m. Genom dessa reformer har den långsiktiga tillväxtförmågan i ekonomin stärkts. Därtill kommer att resursutnyttjandet i ekonomin i utgångsläget är lågt, genom att en betydande del av arbetskraften saknar reguljär sysselsättning.
I samtliga tre alternativ förutsätts fullföljande av den ekonomiska politik som föreslagits i höstens ekonomisk-politiska proposition, i EU-finansieringspropositionen samt i föreliggande budgetproposition.
Även den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen. Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en
successivt starkare internationell konjunktur förutsätts pe en tillväxt i
OECD-området på knaptt 3 Z årligen under periden 1996-1999. Marknaden för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökar därmed med i genomsnitt 6,5 76 per år under perioden. Därtill kommer att de sydostasiatiska ländernas expansion väntas fortsätta. Inflationsbekämpningen inom OECD-länderna förväntas ha fortsatt hög prioritet varför den
genomsnittliga prisutvecklingen på världsmarknaden väntas uppgå till
knappt 3 7.
De tre scenarierna skiljer sig åt med avseende på arbetsmarknadens funktionssätt samt graden av trovärdighet för den ekonomiska politiken avseende bl.a. inflationen och de offentliga finanserna. Arbetsmarknadens
anpassningsförmåga är av avgörande betydelse för möjligheterna att påtagligt kunna sänka arbetslösheten utan att löneökningarna tilltar på ett Bilaga 1.1 inflationsdrivande sätt. Ekonomins varierande funktionsförmåga har också tagit sig uttryck i något skilda ränteantaganden mellan alternativen. Den femåriga statsskuldsräntan antas sjunka till 8 Z som årsgenomsnitt i
alternativet med medelhög tillväxt. Räntan antas vara 1/2 procentenhet
högre respektive lägre i de två övriga alternativen 1998.
Alternativen är konstruerade så att pris- och löneökningstakterna i stora
drag är desamma i alla alternativ. Detta gäller också produktivitetsutvecklingen. Inflationstrycket kan naturligtvis antas vara högre vid ett högre fresursutnyttjande i ekonomin. Förutsättningarna är dock att ekonomins funktionsätt varierar i de olika alternativen varför inflationstendenser uppstår vid olika grad av resursutnyttjande.
Alternativen skiljer sig åt med början 1996. Samtliga alternativ utgår från den prognos för 1995 som presenteras i nationalbudgeten. Alternativet med medelhög tillväxt sammanfaller detta år med nationalbudgetens
prognos.
Scenariernas realekonomiska utveckling
Den kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna som genomförs
under perioden innebär att hushållens inkomster utvecklas svagt i samtliga alternativ. Den privata konsumtionens bidrag till tillväxten blir därför
begränsad i samtliga scenarier. Den slutliga effekten av besparingarna beror dock på i vilken grad ekonomins aktörer anser politiken långsiktigt trovärdig och hållbar. Därigenom påverkas räntebildning, konsumtionsoch investeringsbeteende i hög grad.
Tabell 1.8 Försörjningsbalans 1996—1998 Genomsnittlig årlig procentuell förändring
| medel | hög | låg | |
| BNP | 2,7 | 3,4 | 2,0 |
| Import av varor och tjänster | 6,9 | 8,5 | 5,7 |
| Privat konsumtion | 1,9 | 2,5 | 1,2 |
| Offentlig konsumtion | -1,0 | -0,8 | -1,3 |
| Bruttoinvesteringar | 8,5 | 11,0 | 6,4 |
| Lagerinvesteringar” | . 0,1 | 0,3 | -0,2 |
| Export av varor och tjänster | 7,1 | 7,4 | 6,7 |
| Inhemsk användning | 2,3 | 3,4 | "1,2 |
Anm. ! Förändring i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.
Den årliga genomsnittliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med medelhög tillväxt till 2,7 72. Ett successivt större förtroende för den svenska ekonomin samt en hög lönsamhet i näringslivet medför en fortsatt utbyggnad av produktionskapaciteten samtidigt som hushållen minskar sitt sparande. Effekterna av budpgetförstärkningarna på efterfrågan
bär att situationen på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Under åren Bilaga 1.1 1996 till 1998 skapas knappt 200 000 nya jobb. Den totala arbetslösheten uppgår i detta alternativ till ca 9,5 % av arbetskraften. De personer som lämnade arbetskraften under den kraftiga nedgången i ekonomin kommer i detta scenario i betydande utsträckning tillbaka till arbetskraften.
Diagram 1.7 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Procent 14
20 LE LR LU Ar rr ON TO
1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Suatistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I alternativet med låg tillväxt uppvisar arbetsmarknaden en låg tlexibilitet, vilket innebär tendenser till inflationsdrivande löneökningar redan vid en hög arbetslöshet. Osäkerheten om huruvida utvecklingen av de offentliga finanserna är hållbar tilltar. Den bestående höga arbetslösheten skapar osäkerhet om hur den ekonomiska politiken kommer att utformas. Osäkerheten tar sig uttryck i något högre räntor än i de övriga alternativen samt en dämpad investerings- och konsumtionsbenägenhet hos företag och hushåll. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i detta alternativ uppgår till 2,0 2. Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt skede och summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder når inte under 11 % av arbetskraften. Graden av permanent utslagning från arbetsmarknaden är också högre än i alternativet med medelhög tillväxt.
Tabell 1.9 Nyckeltal 1996-1998
Bilaga 1.1
medel hög låg Årlig förändring, genomsnitt 1996—1998
| Timlön | 4,3 | 4,3 | 4,3 |
| KPI, årsgenomsnitt | 3,1 | 3,1 | 3,2 |
| NPI | 2,1 | 2,1 | 2,2 |
| Real disponibel inkomst | 0,8 | 1,! | 0,4 |
| Sysselsättning, personer | 1,4 | 2,4 | 0,7 |
| Produktion, näringsliv | 3,8 | 4,5 | 3,0 |
| varav industri | 5,4 | 6,2 | 4,3 |
Nivå år 1998
| Öppen arbetslöshet! | 5,6 | 4,7 | 6,6 |
| Arbetsmarknadspolitiska åtgärder! | 3,9 | 3,3 | 4,6 |
| Hushållens sparkvot” | 3,3 | 2,5 | 4,1 |
| Finansiellt sparande i offentlig sektor -2,4 | -0,9 | -4,5 |
Offentliga sektorns finansiella
| netwoskuld” | 41,0 | 36,8 | 45,8 |
| Bytesbalans? | 2,7 | 1,0 | 3,1 |
| Bruttosparande | 20,0 | 19,8 | 19,2 |
| Exportnetto” | 5,9 | 4,5 | 6,5 |
1 I Z av arbetskraften. ZI 24 av disponibel inkomst.
31 2 av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
I scenariet med hög tillväxt ökar BNP med i genomsnitt 3,4 £. Arbets-
marknaden är 1 detta alternativ tillräckligt flexibel för att medge en snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar uppstår. För-
troendet för hållbarheten i den ekonomiska utvecklingen ökar efterhand som sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras. Detta
leder till lägre realräntor och reducerad osäkerhet vilket bidrar till en snabbare konsumtions- och investeringstillväxt. Antalet reguljärt sysselsatta ökar i denna kalkyl med ca 330 000 under åren 1996 till 1998. Den
goda efterfrågan på arbetskraft innebär också att den andel av befolkningen som tillhör arbetskraften ökar väsentligt. Den totala arbetslösheten sjunker till 8 Zz år 1998.
Den finansiella utvecklingen
De kraftiga budgetförstärkande åtvärderna innebär en successiv minskning av det offentliga underskottet 1 samtliga alternativ. Den ekonomiska tillväxten är också av stor betydelse för de offentliga finansernas utveck-
ling. En ökad sysselsättning och höjda reallöner leder till ökade skatte-
inkomster och minskar utgifterna för arbetslösheten. Även räntenivåerna har betydelse för de offentliga finanserna. Den ökande skuldsättningen de
Bilaga 1.1 Andel av BNP, procent 80
707 657
607 SS
557 a Ö Tome I BO Frutrestran ters ss senere rien nen o sn ieoensos set enten e enn one ntttnnnnn isl ÅA örnasesaneneserennsssessanonnosasooson oss sens oso on aan onona- 40 fr
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det privata finansiella sparandet minskar under kalkylperioden från den mycket höga nivå som råder i dagsläget. Speciellt är företagens finansiella sparande anmärkningsvärt högt. I takt med en ökande investesparande. I samtliga alternativ förblir bytesbalansen positiv under kalkylperioden. Detta är tydligast i alternativet med låg tillväxt där den privata sektorns konsumtions- och investeringsbeteende är som mest försiktigt, vilket tar sig uttryck i en lägre import.
Bilaga 1.1
Andel av ENP, procent
47 memo emoeseese nns nens nes nnnan
-12T Hög
160 — AA
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I alternativet med medelhög tillväxt minskar den offentliga sektorns
finansiella underskott från ca 10 76 1995 till 2,4 6 1998, som andel av
BNP. Därmed uppfylls EU:s konvergenskriterium i detta avseende. Det
primära finansiella sparandet, dvs. exklusive ränteutgifter och kapitalinkomster, visar ett svagt överskott 1998 uppgående till ca 0,5 Zz av BNP. De offentliga utgifterna minskar, som andel av BNP, från ca 70 & 1995 till drygt 64 7 1998, till en betydande del beroende på lägre ut-
gifter för arbetsmarknadsstöd i olika former. Samtidigt ökar inkomsterna
från ca 60 0 till ca 62 Z under samma period. Såväl utgifts- som in-
komstandelar tenderar dock. normalt att minska under en period med
stigande resursutnyttjande i ekonomin. Detta är delvis en avspegling av
de s.k. automatiska stabilisatorernas verkan. De budgetförstärkande åt-
ovanstående siffror bidragit till att hålla uppe inkomstkvoten.
Statsskulden når sitt maximum, som andel av BNP, under åren 1996 och 1997 då den båda åren uppgår till drygt 95 4. Såväl statsskulden
som den konsoliderade offentliga bruttoskulden enligt Maastrichtdefini-
tionen minskar 1998. Skulden enligt Maastrichtdefinitionen uppgår dock till ca 90 Zz av BNP, vilket avsevärt överstiger konvergenskriteriet. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, som andel av BNP, beräknas
Andel av BNP, procent 110
70”
30
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret.
I alternativet med låg tillväxt förbättras de offentliga finanserna i en
långsammare takt. Detta beror bl.a. på högre utgifter för arbetslöshet
samt lägre skatteintäkter jämfört med alternativet med medelhög tillväxt.
Därtill kommer också att räntenivån antas vara högre vilket ökar belast-
ningen på statens ränteutgifter. Underskottet i det finansiella sparandet år
1998 uppgår till ca 4,5 2, såväl för hela den offentliga sektorn som för staten. Därmed ökar statsskulden, som andel av BNP, något även år 1998. Denna ökningen från 1997 är dock mycket begränsad.
I alternativet med hög tillväxt blir förbättringen av de offentliga finan-
serna så kraftig att såväl statsskuldkvoten som skuldkvoten enligt
Maastrichtkriteriet, som andel av BNP, når sitt maximum redan år 1996.
Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärkningarna innebär en markant förbättring av den offentliga sektorns finan-
siella situation i samtliga alternativ. Tillväxten och arbetslöshetens betydelse illustreras av att statsskuldskvoten minskar år 1998 vid såväl hög
som medelhög tillväxt, medan en viss ökning sker 1998 i fallet med låg tillväxt. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättning-
ens nivå (maximalt 60 0 av BNP) är långt ifrån att uppfyllas i något
alternativ. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga
sektorns finansiella sparande såväl i alternativet med hög som med medelhög tillväxt genom att underskottet understiger 3 2 av BNP.
"Diagram 1.11 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld (enligt Maastrichtdefinition) Bilaga 1.1 Andel av ENP, procent 100
d et 907 807 707 607
40 T r T M T T T T T T T ' T r T T T T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 Källor: Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret.
Bilaga 1.1
2.1¶Sammanfattande översikt
Under perioden 1991-93 uppgick den årliga tillväxten i OECD till endast drygt I &. Återhämtningen, som inleddes i USA, började sprida sig till allt fler länder under loppet av 1993 och 1994 översteg tillväxten den trendmässiga takten. I USA har uppgången nu kulminerat och en viss
dämpning kan förväntas den närmaste tiden. I Europa har vändningen varit påfallande snabb. Fortfarande finns dock betydande outnyttjade pro-
duktionsreserver i flertalet europeiska länder, varför tillväxten väntas tillta ytterligare. Den japanska ekonomin ligger efter övriga huvudregioner
i konjunkturcykeln, men det förefaller som om en återhämtning har
etablerats.
BNP-tillväxten beräknas till 2,8 2 i OECD 1994 respektive 2,3 7 i
OECD-Europa. Under 1995 och 1996 beräknas tillväxten bli knappt 3 2 i OECD som helhet, medan den i Europa väntas överstiga 3 90 1996. I USA kommer den inhemska efterfrågan gradvis att dämpas under prog-
nosperioden. Däremot väntas den inhemska efterfrågan i Europa och Japan tillta. I Europa beror detta främst på en ökad investeringsaktivitet och i Japan på en uppgång i privat konsumtion.
Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
rlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996
| USA | 3,1 3,8 2,9 2,2 |
| Japan | 0,1 1,0 2,4 2,9 |
| Västra Tyskland | -1,7 2,0 2,4 3,2 |
| Frankrike | -1,0 2,1 3,0 3,3 |
| Storbritannien | 2,0 3,7 3,3 2,8 |
| Danmark | 1,4 4,6 3,3 2,8 |
| Finland | -2,4 3,7 4,8 4,1 |
| Norge | 2,2 4,8 2,9 2,6 |
| OECD-Europa | -0,6 2,3 2,8 3,1 |
| OECD-totalt | LI 2,8 2,8 2,7 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Inflationen i OECD dämpades till ca 2,2 2 under det första halvåret 1994, den lägsta nivån sedan 1963. Inflationen ser dock ut att ha nått sin botten. En viss uppgång i prisökningstakten kan förutses när produktionsgapet i framför allt USA elimineras och efter hand minskar i Europa. I OECD beräknas prisökningstakten till 2,7 4 1995 och 3 7 1996. I Europa väntas inflationen något överstiga 3 & 1996. Det innebär att den genomsnittliga inflationen i EU hotar att överstiga nivån 2-3 2, vilken angivits som riktvärde i EUs riktlinjer för den ekonomiska politiken som antagits av Europeiska Rådet.
Arbetslösheten i OECD ser ut att ha kulminerat nära 8,5 Zz under det första halvåret 1994 och väntas gradvis sjunka under prognosperioden till
ses förenlig med stabil inflation. I Europa antas arbetslösheten sjunka en- Bilaga 1.1
dast långsamt. I takt med att de ekonomiska utsikterna förbättras kommer
även arbetskraftsutbudet att öka, vilket begränsar nedgången i arbetslösheten.
Tabell 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder
rlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 KPI
| USA | 3,0 | 2,7 | 3,5 | 3,8 |
| Japan | 1,3 | 0,5 | 0,4 | 0,6 |
| Västra Tyskland | 4,1 | 3,0 | 2,3 | 2,5 |
| Frankrike | 2,1 | 1,8 | 2,0 | 2,5 |
| Storbritannien | 1,5 | 2,4 | 3,0 | 3,4 |
| Danmark | 1,2 | 2,0 | 2,5 | 3,0 |
| Finland | 2,2 | 1,2 | 2,3 | 2,7 |
| Norge | 2,3 | L,5 | 2,3 | 2,7 |
| OECD-Europa | 3,2 | 2,8 | 2,9 | 3,3 |
| OECD-totalt | 2,8 | 2,3 | 2,7 | 3,0 |
Arbetslöshet! OECD-Europa 10,7 11,6 11,3 10,9 OECD-totalt 8,0 8,3 7,9 1,71 ! Procent av arbetskraften. Källor: OECD och Finansdepartementet.
De offentliga finanserna har förbättrats i många länder. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande i OECD som helhet sjönk från 4,2 2 av BNP 1993 till ca 3,7 2 av BNP 1994. Förbättringen är
såväl cyklisk som strukturell. Under prognosperioden väntas inga ytter-
ligare förbättringar i USA, medan underskottet i Europa minskar. I Japan
stärks de offentliga finanserna när finanspolitiken skiftar över till att bli
mer restriktiv.
Medlemstaterna i EU strävar efter att uppnå en högre grad av konvergens i sina ekonomier. Maastrichtfördraget har flera mekanismer för att koordinera medlemstaternas ekonomiska politik; Det mest centrala är de konvergenskriterier som länderna ska uppfylla innan växelkurserna slutligen låses i tredje etappen av EMU. Dessa kriterier sätter bl.a. maximigränser för den offentliga sektorns budgetunderskott (3 av BNP) och konsoliderade bruttoskuld (60 % av BNP). Även inflationstakt, långa marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna. Inflation och
långa räntor i genomsnitt under en tidsperiod får inte överstiga nivån i en
referensgrupp länder med mer än 1,5 respektive 2 procentenheter. Denna referensgrupp består av de tre länder som uppvisar störst prisstabilitet.
Europeiska rådet uttormar dessutom ett antal övergripande ekonomiska
riktlinjer vilka medlemstaterna rekommenderas att följa. Dessa syftar
bl.a. till att uppnå ökad ekonomisk konvergens. Vidare presenterar medlemmar vilka inte upptyller kraven, ekonomiska program för att nå
de uppsatta målen, s.k. konvergensprogram.
1994 för nuvarande och blivande medlemsstater. I nuläget är det endast Bilaga 1.1 ett fåtal länder som uppfyller samtliga villkor, nämligen Luxemburg, Tyskland och Irland. Irland gör detta i kraft av att ha uppvisat en trendmässigt fallande skuldkvot. Allmänt sett är det kriterierna som gäller de offentliga finanserna som vållar de största problemen. Sverige uppfyller för närvarande endast kriterierna för inflation och den långa räntan. Spanien, Grekland, Italien och Portugal, har problem även med dessa variabler. En första prövning av konvergensvillkorens efterlevnad kommer att tas vid utgången av 1996. Om en majoritet av medlemsländerna uppfyller de nödvändiga kraven, kan beslut fattas om att inleda EMUs tredje etapp. Att så skulle ske ter sig emellertid tämligen osannolikt.
Tabell 2.3 Uppfyllandet av konvergenskriterierna 1994
| Underskott! Skuld! | KPI? | Ränta! | ||
| Belgien | 5,5 | 140 | 2,6 | 1,1 |
| Danmark” | 4,3 | 78 | 2,0 | 7,1 |
| Tyskland | 2,9 | 51 | 3,0 | 6,7 |
| Grekland | 14,1 | 121 | 10,8 | - |
| Spanien ; | 7,0 | 63 | 4,8 | 9,9 |
| Frankrike | 5,8 | 50 | 1,8 | 7,1 |
| Irland | 2,4 | 89 | 2,8 | 7,8 |
| Italien | 9,6 | 124 | 3,8 | 10,1 |
| Luxemburg | -1,3 | 9 | 2,3 | 7,0 |
| Nederländerna | 3,8 | 79 | 2,7 | 6,8 |
| Portugal | 6,2 | 70 | 5,5 | 10,1 |
| Storbritannien | 6,3 | 50 | 2,4 | 7,9 |
| Sverige | 11,2 | 82 | 2,2 | 9,1 |
| Österrike | 4,4 | 65 | 3,0 | 6,5 |
| Finland” | 4,7 | 7 | 1,2 | 8,0 |
| Konvergenskriterium | 37 | 60 | 3,2 2 | 9,6 Zz |
Källor: EU-kommissionen och Finansdepartementet. "Källor: EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. För Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal har privatkonsumtionsdeflator använts. OBS: Underskott och skuld är uttryckta som andel av BNP. KPI visar årlig procentuell förändring. Räntan avser ca 10-åriga löptider och visar genomsnittet fram till oktober 1994. Kriterierna för KPI och räntan är uträknade genom ett aritmetiskt genomsnitt av de tre länder som ingår i referensgruppen. Dessa länder markeras med stjärna (+).
Utvecklingen på de internationella finansiella marknaderna har stått mycket i fokus de senaste åren. Diskussionen har bl.a. gällt i vilken grad de höjda realräntorna hindrar återhämtningen. Det är dock inte självklart
att den nuvarande internationella realräntenivån ska uppfattas som onormalt hög. De långa realräntorna i OECD uppgick nämligen till omkring
5 2 i genomsnitt under 1980-talet. Om jämförelsen i stället görs med realräntorna på 1960- och 1970-talet, framstår dock dagens räntor som
mycket höga. I vissa länder, inklusive Sverige, är realräntorna mycket höga även
jämfört med 1980-talets nivåer. Detta gäller framför allt efter den ränteuppgång som skett sedan början av året. Dessa länder kännetecknas ofta
av att de har en ofördelaktig inflationshistoria. Detta förefaller vara den viktigaste anledningen till varför räntorna stigit olika mycket i olika län- Bilaga 1.1 der. Även situationen för de offentliga finanserna förefaller till viss del
förklara räntedifferenserna.
Världshandeln utvecklades starkt under 1994. Marknadstillväxten för svensk export beräknas ha varit ca 9 6. Det kan jämföras med 1993 då marknaden minskade med 2 &. Den snabba vändningen i Europa är en
viktig förklaring till förbättringen. Importen ökade särskilt mycket i de nordiska länderna. Världshandelns utveckling på medellång sikt förstärks
av det nya GATT-avtalet som träder i kraft I januari 1995.
Osäkerhetsmomenten under prognosperioden förefaller vara måttliga.
Tillväxten kommer att bli förhållandevis hög och något omedelbart inflationshot föreligger inte i flertalet länder. På nedåtsidan är den främsta risken att ränteuppgången har en större negativ effekt på investeringsaktiviteten än vad som nu förutses. Det förefaller dock som om vinstnivåer och kapacitetsutnyttjande på kort sikt är viktigare bestämningstaktorer för in-
vesteringarna än ränteläget. På uppåtsidan finns en risk att dynamiken i
konjunkturförstärkningen underskattas. De problem som den ekonomiska politiken ställs inför de närmaste åren är hur den höga arbetslösheten kan reduceras och hur en långsiktigt hållbar position i de offentliga finanserna ska kunna uppnås.
2.2¶Länderöversikter
USAs ekonomi växte 1994 för andra året i rad snabbare än den potentiella
tillväxten. Investeringarna fortsatte att öka snabbt, medan den privata konsumtionen utvecklats i påfallande jämn takt sedan återhämtningen inleddes 1991. Det skedde också en lageruppbyggnad under 1994. Även
exporten har ökat kraftigt. Tillväxten det första halvåret 1994 var den
högsta hittills under högkonjunkturen. Det finns tecken på att uppgången
nu har kulminerat. Bl.a. har inköpen av nya bilar dämpats. Dessutom har
bostadsbyggandet utvecklats svagt under en tid, även om den senaste no-
teringen visar på en ökning igen. Finanspolitiken har varit något åtstra-
mande under 1994 genom bl.a. nedskärningar av försvarsutgifterna. Tillsammans med en konjunkturell förstärkning beräknas underskottet i den offentliga sektorn ha sjunkit till ca 2 2 av BNP 1994. Penningpolitiken har gradvis stramats åt. Efter höjningen i november 1994 ligger den viktigaste styrräntan på 5,5 2. Trots att kapacitetsutnyttjandet är rekordhögt och arbetslösheten ligger under den nivå som tidigare genererat stigande löneökningar, har inflationen ännu inte stigit påtagligt. Löneökningarna har fortsatt att vara måttliga. BNP-tillväxten beräknas avta till 2,9 4 1995 och 2,2 % 1996. Investeringarna och den privata konsumtionen dämpas. De räntehöjningar som genomförts och som förväntas
genomföras, kommer att ha en dämpande effekt på hushållens inkomster och företagens investeringar. Inflationen beräknas tillta något och uppgå
10 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga I
arbetskraften såväl 1995 som 1996. Bilaga 1.1
Tabell 2.4 Försörjningsbalans USA Procentuell volymförändring
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 3,4 | 2,7 | 2,0 |
| Offentlig konsumtion | -1,0 | 0,4 | 0,3 |
| Bruttoinvesteringar | [1,8 | 6,! | 3,7 |
| Bidrag från nettoexport | -0,6 | 0,2 | 0,3 |
| BNP | 3,8 | 2,9 | 2,2 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den japanska ekonomin tycks nu ha passerat botten efter ett par års
stagnation. Tillväxten i BNP uppgick till ca I 20 1994 men bedöms öka
till 2,4 Z respektive 2,9 % under 1995 och 1996. Det är den inhemska
efterfrågan som leder uppgången. Den expansiva finanspolitiken och de genomförda stimulanspaketen har givit positiva effekter på den privata konsumtionen. Apprecieringen av yenen har ökat konkurrenstrycket i ekonomin och industrin har genomfört produktivitetsförbättringar och kostnadsnedragningar. Detta har bl.a. skett genom innehållande av
bonuslöner, ökat inslag av importerade insatsvaror samt utflyttning av
produktionsverksamhet till omkringliggande låglöneländer. En generellt
sett god tillgång av ledig kapacitet har hållit tillbaka industriinvesteringar-
na. Nu börjar dock kapacitetsutnyttjandet öka i vissa sektorer samt
vinstutsikterna överlag förbättras. Detta leder till att de privata investeringarna, främst i maskiner och utrustning, kommer att växa under de kommande åren. Finanspolitiken väntas nu bli återhållsam varför den
offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna bedöms växa i långsammare takt under 1995 och 1996. Ökad importefterfrågan och
svag exporttillväxt gör att nettoexporten fortsatt kommer att lämna ett negativt bidrag till BNP-tillväxten. Intlationstakten väntas förbli låg varför den låga nominella räntenivån torde bestå. Konsumentpriserna bedöms stiga med mindre än I 2 de närmaste åren.
Tabell 2.5 Försörjningsbalans Japan Procentuell volymförändring
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 2,5 | 3,5 | 3,8 |
| Offentlig konsumtion | 2,5 | 2,0 | 1,5 |
| Bruttoinvesteringar | -O,1 | 2,1 | 2,7 |
| Bidrag från nettoexport | -0,7 | -0,7 | -0,5 |
| BNP | 1.0 | 2,4 | 2,9 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Uppgången 1 västra Tyskland inleddes under det andra kvartalet 1993. Återhämtningen har varit exportledd, men har efter hand som konjunk- Bilaga 1.1 turuppgången mognat spridit sig till övriga delar av ekonomin. De lägre räntorna under 1993 och i inledningen av 1994 är en delförklaring till uppgången i ekonomin. Industrin har dessutom genomfört omfattande rationaliseringar, vilket stärkt konkurrenskraften betydligt. Arbetslösheten förefaller ha nått sin högsta nivå under sommaren 1994 varefter en ned-
gång har skett. Inflationen dämpades något under loppet av 1994 och uppgick till 2,7 7 på årsbasis i november. Penningpolitiken lättades un-
der förra våren men Bundesbank har låtit reporäntan vara oförändrad sedan i maj 1994. Samtidigt har penningmängdsökningen modererat. Finans-
politiken under 1994 var stram. Förbättringen i de offentliga finanserna
har uppnåtts bl.a. genom en strikt kontroll av de offentliga utgifterna.
Offentliga sektorns finansiella underskott sjönk 1994 till under 3 Zz av
BNP. BNP-tillväxten väntas gradvis tillta under prognosperioden och når drygt 3 £ 1996. Under 1995 hålls den privata konsumtionen tillbaka av
en svag utveckling i de disponibla inkomsterna, bl.a. beroende på återinförandet av den s.k. solidaritetsavgiften. Hushållen väntas inte minska
sitt sparande ytterligare från dagens nivå som är historiskt sett mycket
låg. Inflationen väntas nå sin botten under 1995 och en viss begränsad
uppgång förutses 1996. Som en reaktion på detta väntas Bundesbank inleda en uppdragning av styrräntorna.
Tabell 2.6 Försörjningsbalans västra Tyskland Procentuell volymförändring
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 0,8 | 0,8 | 2,2 |
| Offentlig konsumtion | -0,3 | 1,0 | 0,5 |
| Bruttoinvesteringar | 1,8 | 4,3 | 6,0 |
| Bidrag, från netWoexport | 0,8 | 0,6 | 0,5 |
| ENP | 2,0 | 2,4 | 3,2 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Tillväxttakten i Storbritannien tilltog ytterligare under andra halvåret
1994 och uppgick då till ca 4 9 i årstakt. Den privata konsumtionen var drivande bakom återhämtningen 1992 och 1993. Under 1994 gav nettoexporten ett starkt positivt bidrag till BNP-tillväxten samtidigt som investeringsaktiviteten tilltog betydligt. Inflationstakten har slutat att dämpas, men inflationen har hållit sig på en oväntat låg nivå trots stark tillväxt och stigande importpriser. Löneökningarna har varit måttliga samtidigt som produktiviteten ökat. Arbetslösheten har sjunkit gradvis sedan början av 1993 och understiger nu 9 % av arbetskraften. Det finns dock ett stort
inslag av deltidsarbete bland de som nu blivit sysselsatta. Penningpoliti-
ken stramades åt under hösten då basräntan höjdes med sammanlagt en
procentenhet till 6,25 7. Det föreligger dock en betydande marginal gen-
temot Tyskland i de långa räntorna, vilket tyder på att trovärdighet för
inflationsbekämpningen ännu inte etablerats. Finanspolitiken var stram
under 1994 och budgetunderskottet reducerades både strukturellt och cykliskt. Enligt det budgetförslag som lades fram i slutet av november beräk- Bilaga 1.1 nas underskottet i den offentliga sektorn minska till 3 96 av BNP 1995. BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,7 7 1994 och 3,3 70 1995. Under 1996 sker en viss dämpning. Ökade investeringar, stark exporttillväxt och stigande sysselsättning driver ekonomin. Ytterligare förväntade åtstram-
ningar av finans- och penningpolitiken bidrar till dämpningen. Inflationen
väntas öka något till ca 3,5 % 1996. Därmed riskeras inflationsmålet på
1-4 90 att överskridas. I slutet av regeringens innevarande mandatperiod,
dvs. 1996-97 ska nämligen inflationen vara i den nedre delen av intervallet.
Tabell 2.7 Försörjningsbalans Storbritannien
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 2,4 | 2,4 | 2,1 |
| Offentlig konsumtion | 1,5 | 1,0 | 1,0 |
| Bruttoinvesteringar | 5,0 | 7,0 | 6,0 |
| Bidrag från nettoexport | 0,6 | 0,2 | -0,2 |
| BNP | 3,7 | 3,3 | 2,8 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Återhämtningen i Frankrike har stärkts i linje med övriga kontinentaleuropeiska länder. Den inhemska efterfrågan var svag fram till det första kvartalet 1994, men har därefter tagit fart. Hushållens sparande har minskat som en följd av de bättre ekonomiska utsikterna. Nedragningen av lagren dämpades kraftigt under 1994, vilket gav ett betydande bidrag till BNP-tillväxten. Inflationen har stabiliserats under 2 20 och är sedan en tid tillbaka bland de lägsta inom EU. Den tilltagande tillväxten har ännu inte haft någon positiv effekt på arbetslösheten, vilken har uppgått till ca 12,5 2 av arbetskraften sedan början av 1994. Penningpolitiken fortsatte
rade sedan i juli. De långa räntorna har stigit med ca 2 procentenheter sedan början av 1994 och räntemarginalen gentemot Tyskland har ökat. Även budgetunderskottet ökade något förra året. Tillväxten förutses uppgå till ca 3 7 1995 för att sedan accelerera något ytterligare 1996. Höga vinster och stigande kapacitetsutnyttjande leder till en god utveckling av investeringarna. Ökad sysselsättning bör medverka till att sparkvoten dras ned ytterligare. Inflationen förväntas stiga något men bedöms fortfarande
att vara bland de lägsta i EU. Budgetunderskottet beräknas minska under
prognosperioden. Under 1995 höjs vissa indirekta skatter och de
Tabell 2.8 Försörjningsbalans Frankrike
Bilaga 1.1
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 1,5 | 2,4 | 2,5 |
| Offentlig konsumtion | 1,2 | 1,0 | 1,0 |
| Bruttoinvesteringar | 0,3 | 4,6 : 6,0 | |
| Bidrag från nettoexport | -0,1 | -0,1 | 0,1 |
| BNP | 2,1 | 3,0 | 3,3 |
Kältor: OECD och Finansdepartementet.
Danmark är inne i en stark tillväxtfas. BNP-tillväxten uppgick preliminärt till 4,6 2 under 1994 men dämpas gradvis till 2,8 Z 1996. Motorn i den danska uppgången har varit privat konsumtion. Detta kommer dock att skifta något i och med att uppgången breddas med hjälp av förbättrad nettoexport samt investeringsaktivitet. Hushållens disponibla inkomster ökar bl.a. genom den inkomstskattesänkning som genomfördes i början av 1994. Även sparkvoten sjunker, vilket bidrar till att hålla konsumtionen uppe. Investeringarna väntas under prognosperioden stiga kraftigt när kapacitetsutnyttjandet nu närmat sig historiskt höga nivåer. Inflationstakten är på låga 2 4 men väntas stiga till ca 3 KZ 1996. Avgörande för inflationsutvecklingen blir, förutom ökade priser på
insatsvaror, huruvida den ökade ekonomiska aktiviteten mynnar ut i höjda löneanspråk. Finanspolitiken kommer att stramas åt, vilket leder till att
budgetunderskottet 1996 kommer att understiga de 3 § som stipuleras i konvergenskriterierna för EMU. Arbetsmarknadsläget, med en hög strukturell arbetslöshet, är fortfarande det främsta problemet i den danska ekonomin. Arbetslösheten uppgår till 12 Z av arbetskraften. Den
förbättrade konjunkturen och införda arbetsmarknadsåtgärder väntas ge
en minskning i arbetslösheten med ett par procentenheter fram till 1996.
Tabell 2.9 Försörjningsbalans Danmark Procentuell volymförändring
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 5,6 | 4,2 | 3,0 |
| Offentlig konsumtion | 1,2 | 0,7 | 0,6 |
| Bruttoinvesteringar | 6,5 | 6,0 | 5,6 |
| Bidrag från nettoexport | -1,5 | -0,2 | 0,1 |
| BNP | 4,6 | 3,3 | 2,8 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
I Finland slog konjunkturomsvängningen definitivt igenom under andra hälften av 1994. BNP ökade preliminärt med 3,7 7 1994 och under 1995 och 1996 väntas en tillväxt på 4,8 % respektive 4,1 Z. Tudelningen i ekonomin är påtaglig. Det är fortfarande exporten som är motorn i ekonomin, men dess bidrag till tillväxten kommer att dämpas de närmsta två åren beroende på den finska markens appreciering under 1994 samt en
ökad importefterfrågan. Den privata konsumtionen väntas öka kraftigt un-
der 1995 och 1996 beroende på ökad optimism bland hushållen och en Bilaga 1.1
neddragning av sparandet efter de senaste årens skuldsanering. De ljusare
framtidsutsikterna visar sig också i en kraftig tillväxt i bruttoinvestering-
arna, speciellt inom tillverkningsindustrin, då vinster och kapacitetsutnyttjande stiger till mer normala nivåer. Inflationstrycket är fortfarande lågt i ekonomin och förväntas så förbli. En viss uppgång i inflationstakten kan dock ej uteslutas, mycket beroende på löneutvecklingen. Penningpolitiken är relativt expansiv men de långa realräntorna ligger på ca 8 7.
Dessa kan dock pressas nedåt i takt med att förtroendet för inflationsbe-
kämpningen ökar och saneringen av statsfinanserna fortgår. Den offentliga konsumtionen kommer fortsätta att minska de närmsta åren. Det främsta problemet i den finska ekonomin är arbetslösheten som i slutet av 1994 låg kring 18 % av arbetskraften. Under prognosperioden bedöms
arbetslösheten minska till följd av den ökade ekonomiska aktiviteten.
Tabell 2.10 Försörjningsbalans Finland Procentuell volymförändring
| 1994 | 1995 | 1996 | |
| Privat konsumtion | 0,0 | 4,7 | 4,5 |
| Offentlig konsumtion | -3,2 | -1,5 | -0,3 |
| Bruttoinvesteringar | 6,8 | 13,0 | 10,0 |
| Bidrag från nettoexport | 2,3 | 0,0 | -0,3 |
| BNP | 3,7 | 4,8 | 4,1 |
Kältor: OECD och Finansdepartementet.
Norge uppvisar en stark återhämtning. Under 1994 ökade BNP med
4,8 2. Under 1995 och 1996 sker en viss dämpning till 2,9 % respektive 2,6 2. Norska folkets nej i folkomröstningen om medlemskap i EU väntas inte få några substantiella effekter på norsk ekonomi inom prognosperioden, men på längre sikt påverkas den norska tillverkningsindustrin. Fastlandsekonomin växte något långsammare under 1994 än den samlade ekonomin, men bedöms utvecklas i linje med denna under 1995 och 1996. Ett relativt lågt ränteläge stimulerar den privata konsumtionen, vilken hållits tillbaka av en längre period av skuldsanering. Ett högt kapacitetsutnyttjande och det gynnsamma ränteläget bidrar till att investeringarna ökar. Nettoexporten ger ett positivt bidrag till tillväxten i takt med att konjunkturen i omvärlden förbättras. Inflationen var fortsatt låg 1994 och uppgick till 1,5 2. Denna bedöms öka gradvis till 2,7 Z 1996. Ett osä-
kerhetsmoment är de kommande löneförhandlingarna och dess effekter på inflationstakten och penningpolitiken. Arbetslösheten uppgick till
5,5 PR i slutet av 1994, vilket är lågt i ett europeiskt perspektiv men högt efter norska förhållanden. Arbetslösheten beräknas sjunka ner mot 4,5 Zz
fram till 1996. De redan starka offentliga finanserna kommer att förbättras i takt med den stärkta konjunkturen.
Tabell 2.11 Försörjningsbalans Norge
| Procentuell volymförändring | 1994 | 1995 | Bilaga 1.1 1996 |
| Privat konsumtion | 4,1 | 3,2 | 2,6 |
| Offentlig konsumtion | 3,2 | 1,4 | 1,2 |
| Bruttoinvesteringar | 4,0 | 3,2 | 3,3 |
| Bidrag från nettoexport | 1,8 | 0,8 | 1,1 |
| BNP | 4,8 | 2,9 | 2,6 |
Källor: OECD och Finansdepartementet.
3¶Utrikeshandel
Bilaga 1.1 En internationell konjunkturuppgång samt en god konkurrenskraft medförde att varuexporten ökade med hela 14 § under 1994. Det är det högsta ökningstal som noterats sedan 1973. Marknadstillväxten för bearbetade varor uppgick till ca 9 2 1994. Under prognosperioden beräknas marknadstillväxten till ca 8 94 per år, samtidigt som svensk exportindustri väntas ta ytterligare marknadsandelar. Detta medför en fortsatt stark exportutveckling. Även varuimporten ökade mycket kraftigt under 1994, trots en betydande konkurrenskraftsförstärkning för importkonkurrerande inhemsk produktion. Under 1995 och 1996 avtar dock importökningen.
Överskottet i både handelsbalansen och bytesbalansen stiger under 1995 och 1996. Överskottet i bytesbalansen 1996 väntas uppgå till 59,9 miljarder kr, vilket motsvarar 3,6 Z av BNP.
3.1¶Export och import
En fortsatt stark internationell konjunktur ökar efterfrågan på svenska exportvaror under prognosperioden. Inom hela OECD-området stiger den ekonomiska aktiviteten. Bland enskilda länder är det främst de nordiska grannländerna som väntas nå de högsta tillväxttalen. Under det senaste året är det emellertid på marknaderna i Fjärran Östern samt i Central och Östeuropa som de svenska företagen noterat de största exportframgångarna. Exporten till dessa regioner steg med 30 respektive 50 4 i löpande priser och tillsammans svarar de nu för ca 13 2 av Sveriges varuexport. Under prognosperioden fortsätter exporten att stiga till dessa områden. Den totala marknadstillväxten för bearbetade varor uppgår under 1995 och 1996 till ca 8 Z såväl 1995 som 1996.
Industrins konkurrenskraft har kraftigt förbättrats under de senaste åren. Detta beror dels på deprecieringen av den svenska kronan, dels på en snabb produktivitetstillväxt. Den relativa enhetsarbetskostnaden har fallit betydligt mer än efter devalveringarna 1981 och 1982. Ökad konkurrenskraft ledde till att exportindustrin gjorde stora marknadsandelsvinster under 1993. Effekten av en relativprissänkning slår dock igenom med viss fördröjning vilket innebär att marknadsandelsvinsten bedöms bli störst 1994. Under 1995 och 1996 förutsätts en viss appreciering av kronan vilket bidrar till en relativprishöjning och därmed en försämrad konkurrenskraft. Försämringen är dock liten mot bakgrund av den gynnsamma konkurrenssituation som exportindustrin befinner sig i. Därför antas vissa marknadsandelsvinster göras även under 1995 och 1996.
Tabell 3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export Prop. 1994/95:100
av bearbetade varor Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 1996
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 2,8 -3,1 9,1 8,0 7,1 Totalt 3,9 -1,0 8,6 8,3 TT Priser 14 OECD-länders
| exportpriser, SEK | -1,4 23,9 | 2,2 | 0,7 | 0,1 |
| Svenska exportpriser | -2,1 | 8,4 3,0 | 2,0 | 0,8 |
| Relativpris | -0,7 -12,5 | 0,8 | 1,3 | 0,7 |
Marknadsandetar, volym 14 OECD-länder -2,2 7,9 6,7 3,4 0,7 Totalt -4,2 9,7 7,6 3,3 0,6 Exportvolym 14 OECD-länder 0,5 4,6 16,4 11,7 7,8 Totalt -0,4 8,6 16,9 11,9 8,4 Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.
Den kraftiga exportökningen under 1993 och 1994 har lett till att kapacitetsutnyttjandet stigit snabbt. Under 1995 kan kapacitetsutnyttjandet innebära en restriktion för exportökningen inom vissa sektorer, främst inom basindustrin. Investeringarna antas dock öka kraftigt under prognosperioden, vilket betyder att det inte bör uppkomma några generella kapacitetsbrister.
Deprecieringen av den svenska kronan innebar att företagen kunde höja exportpriser och vinstmarginaler kraftigt under 1993 samtidigt som relativpriset sjönk. År 1994 stannade exportprisökningen på ca 3 96, vilket
innebar en svag relativprishöjning. Under 1995 och 1996 stiger företa-
gens rörliga kostnad till följd av snabba prisökningar på vissa basindustri-
varor samt relativt höga löneökningar i förhållande till produktivitetstill-
växten. Apprecieringen av kronan antas dock medföra en viss press nedåt på företagens prissättning. Mot bakgrund av företagens nuvarande höga
vinstnivåer förefaller det rimligt att företagen värnar om sitt konkur-
-rensläge genom att hålla tillbaka kostnadsövervältringen på priserna genom sänkta vinstmarginaler. Den förutsedda utbyggnaden av produktionskapacitet under 1995 och 1996 bör också medföra att företagen håller
nere prisökningarna för att kunna ta ytterligare marknadsandelar.
varor Bilaga 1.1
Index 1980=100
1057 ;
1004 | sv
95 0 N oreeern en > ten a pris FR dn rrtrrsa sana nanna adl]
OJ) daner Matoaisander | nn
Been | tötenetraanenen een ter trean täeenenneenenn ren rn nen närt Urtrrrr es oetannannn rean ne nn rna
80 AA
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet
Sammantaget innebär den allt starkare internationella efterfrågan i kombination med en fortsatt gynnsam konkurrenssituation att varuexporten ökar kraftigt resten av prognosperioden, med 10,2 5 1995 och 7,6 % 1996.
Importen av varor ökade under de tre första kvartalen 1994 med knappt 13 2 jämfört med motsvarande period 1993. Den största ökningen noterades för importen av insatsvaror, som ökade med 22 9».
Förändringen av svensk efterfrågan riktad mot import beräknas med hjälp av den s.k. importvägda efterfrågan. Detta mått visar utvecklingen av de olika efterfrågekomponenterna, sammanvägda med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor. Den importvägda efterfrågan sjönk under perioden 1990 till 1993 med mellan 3 och 5 90 årligen. Nedgången förklaras till största delen av ett kraftigt fall i maskininvesteringar och privat varukonsumtion. Importen av bearbetade varor sjönk med drygt 7 Z 1991, men därefter har importen varit klart starkare än vad den importvägda efterfrågan motiverar. Det är naturligt att importen växer något snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta speglar den trendmässiga ökningen av världshandeln. I synnerhet 1993 var emellertid ökningen av importen oförklarligt stor. Till följd av den kraftiga exportexpansionen och en betydande uppgång för maskin- och lagerinvesteringarna beräknas den importvägda efterfrågan ha ökat med 1127 1994. Importen av bearbetade varor bedöms samtidigt ha stigit med nära 14 2.
Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter
Bilaga 1.1
1993 1994 1995 1996
| Offentlig varukonsumtion | 0,2 -0,1 0,3 -0,1 |
| Privat varukonsumtion | -2,4 -0,1 -0,1 0,6 |
| Byggnadsinvesteringar | -1,8 -L,1 0,1 0,3 |
| Maskininvesteringar | -2,0 3,9 3,9 2,7 |
| Export av bearbetade varor | 2,7 6,0 4,4 3,1 |
| Lagerförändringar | -0,4 2,5 -0,8 0,2 |
| Importvägd efterfrågan | -3,7 11,1 7,8 6,8 |
| Import av bearbetade varor | 3,2 13, 7,5 5,7 |
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Importens relativa avvikelse från efterfrågeutvecklingen var mindre 1994 än året dessförinnan, men skillnaden är ändå svårförklarligt stor. Deprecieringen av den svenska kronan och lägre relativa enhetsarbets-
kostnader har medfört en betydande förstärkning av konkurrenskraften för svenska producenter gentemot utländska. Hemmamarknadspriserna för bearbetade varor har i relation till importpriset sjunkit med mer än 10 2 sedan 1992. Utifrån det historiska mönstret skulle importen därmed för-
väntas utvecklas svagare än vad som indikeras av efterfrågeutvecklingen.
Orsaken till underskattningen torde delvis ligga i att importbenägenheten
1 den kraftigt expanderande exportindustrin är högre än genomsnittligt och att importandelen i maskininvesteringarna ökat. Den djupa lågkonjunkturen har också ha slagit ut inhemska underleverantörer, vilket kan ha givit upphov till vissa utbudsproblem. Vidare är ett leverantörsbyte
förenat med vissa kostnader, vilket medför att prisförändringar sannolikt
slår igenom med betydande tidsfördröjning.
Under prognosperioden bedöms effekten av den kraftiga relativprisförbättringen för den inhemska produktionen göra sig alltmer gällande. Ök-
ningstakten för den importvägda efterfrågan väntas minska betydligt
1995, bl.a. på grund av att lagerinvesteringarna växlar från ett positivt till ett negativt bidrag. Importen av bearbetade varor väntas i princip stiga i takt med efterfrågan, vilket innebär att den inhemska produktionen inte längre tappar marknadsandelar.
Under 1996 väntas den inhemska industrin vinna marknadsandelar, trots att relativpriset mellan hemmaproduktion och import beräknas stiga
till följd av den antagna apprecieringen. Förklaringen är att produktions-
kapaciteten byggs ut relativt kraftig samtidigt som relativpriset fortfarande
gör inhemsk produktion mycket konkurrenskraftig.
Tabell 3.3 Export och import av varor Bilaga 1.1
Miljarder - Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
kr
1993 1994 1995 1996 1994 1995 1996 Varuexport
| Bearbetade varor | 323,7 16,9 | 11,9 | 8,4 | 3,0 | 2,0 | 0,8 |
| Fartyg | TA -24,3 -41,6 | 2,6 | 4,1 | 4,3 | 1,3 | |
| Petroleumprodukter | 12,2 -5,0 | 2,7 | 2,3 | -6,1 | 3,0 | 0,8 |
| Övriga råvaror | 44,6 5,7 | 5,1 | 3,2 | 13,2 | 12,2 | 3,9 |
| Summa Varuexport | 388,3 14,0 | 10,2 | 7,6 | 3,9 | 3,2 | Li |
Varuimport
| Bearbetade varor | 262,5 13,8 | 7,5 | 5,7 | 4,0 | 2,3 | 0,4 |
| Fartyg | 1,5 119,9 | 5,9 21,7 | 3,6 | 2,8 | 1,1 | |
| Räolja | 17,1 -4,6 | 2,7 | 2,6 | -6,5 | 3,1 | 1,1 |
| Petroleumprodukter | 12,0 13,0 | 4,0 | LI | -5,1 | 0,2 | LI |
| Övriga råvaror | 40,2 4,2 | 5,7 | 4,4 | 10,2 | 9,4 | 3,6 |
| Summa Varuimport | 333,3 12,2 | 6,9 | 5,0 | 3,9 | 3,1 | 0,9 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
De totala nivåerna på export- och importvolymen påverkas troligen ej i större utsträckning av det svenska medlemskapet i EU. Vissa sammansättningseffekter, med avseende på såväl länder som varor, är ändå att vänta. Medlemskapet innebär att alla handelsrestriktioner vad gäller jordbruks- och livsmedelsprodukter slopas gentemot EU-länderna. Därmed ökar troligen handeln med dessa produkter. Som medlemmar i EU kommer Sverige att bl.a. tillämpa EU:s antidumpningstullar samt kvoteringssystem för import av vissa varor, främst tekovaror, från länder utanför unionen. Detta torde medföra att det sker en omfördelning mot ökad handel med EU-länderna.
3.2¶Bytesbalansen
Överskottet i handelsbalansen stiger till följd av den starka exporten. År 1996 beräknas överskottet uppgå till ca 115 miljarder kr, vilket motsvarar 6,8 A av BNP.
Nettot av handeln med tjänster förbättrades avsevärt under 1993, främst till följd av en uppgång i resevalutanettot. Det svenska utlandsresandet föll drastiskt till följd av minskade disponibla inkomster för hushållen samt på grund av deprecieringen av kronan. Samtidigt ökade utländsk turism i Sverige. Under 1994 ökade uttlandsresandet åter och nettot försämrades. År 1995 bedöms den svaga inkomstutvecklingen ha en tillfälligt återhållsam effekt på resandet, trots att apprecieringen av kronan innebär att det blir något billigare att resa utomlands. Året därpå växer underskottet i resevalutanettot på nytt. Försämringen i resevalutanettot motverkas av ökade intäkter från sjöfart och övriga tjänster som genereras av ökad varuexport. Därmed förbättras det totala tjänstenettot.
Tabell 3.4 Bytesbalans Miljarder kr
Bilaga 1.1
1992 1993 1994 1995 1996
| Varuexport | 326,0 388,3 460,0 522,8 569,0 | ||||
| Varuimport | 290,9 333,3 388,3 428,3 453,7 | ||||
| Korrigeringspost | -0,8 -0,7 -0,7 -0,7 -0,7 | ||||
| Handelsbalans | 34,3 54,3 70,9 93,8 114,6 | ||||
| Sjöfartsnetto | 8,4 | 9,5 | 9,4 10,2 11,0 | ||
| Övriga transporter | 1,4 | 1,7 | 1,2 | 1,2 | 1,3 |
| Resevaluta | -22,8 -14,2 -16,7 -15,3 -17,1 | ||||
| Övriga tjänster | -0,4 | 1,4 | 1,8 | 2,0 | 3,1 |
| Tjänstebalans | -13,4 -1,6 -4,3 -1,9 -1,8 | ||||
| Löner | 0,6 | 0,7 | 0,5 | 0,5 | 0,5 |
| Avkastning på kapital | -54,0 -67,0 -47,6 -40,5 -31,8 |
därav
| räntenetto | -62,9 -66,6 -62,9 -60,6 -56,6 | |
| direktinvesteringar | 9,7 | 0,0 16,0 22,0 27,0 |
| portföljaktier | -0,8 -0,4 -0,7 -1,9 -2,2 | |
| Övriga transfereringar | -15,2 -13,6 -14,1 -28,4 -21,7 | |
| Bytesbalans | -47,0 -27.1 | 5,5 23,5 59,9 |
| Andel av BNP | -3,3 -1,9 | 0,4 1,5 3,6 |
Anm: På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
Posten avkastning på kapital består av räntebetalningar till och från ut-
landet samt av avkastningen från direktinvesteringar och portföljaktier. Efter en lång period av successivt stigande underskott vände utvecklingen under 1994. Denna förbättring väntas fortsätta under prognosperioden.
Räntenertot beror på storleken på den räntebärande nettoskulden mot utlandet samt av det svenska och internationella ränteläget. Underskottet I räntenettot steg snabbt under 1992 och 1993 beroende på att den räntebärande utlandsskulden ökade. Stora bytesbalansunderskott ledde under dessa år till en kraftig skulduppbyggnad i utländsk valuta. Dessutom hade deprecieringen av kronan stor inverkan på nettoskuldens storlek. Stigande överskott i bytesbalansen 1995 och 1996 resulterar i en minskning av den räntebärande nettoskulden. Till detta bidrar också den antagna apprecieringen av kronan. Därmed förbättras räntenettot successivt.
Under slutet av 1980-talet byggde svenska företag upp ansenliga tillgångar 1 utlandet genom direktinvesteringar. Dessa är betydligt större än utländska företags tillgångar 1 Sverige och därmed har den samlade avkastningen också varit betydligt högre. Den kraftiva lönsamhetstörbätt-
ringen inom svensk exportindustri under 1993 har dock lett till att avkast-
ningen på utlandets direktinvesteringstillgångar i Sverige ökat kraftigt. Denna omsvängning har medfört en revidering av bytesbalansen med ca
13 miljarder kr 1993. I takt med att den internationella konjunkturen
vänder uppåt ökar dock avkastningen på de svenska utlandstillgångarna
vilket innebär att nettot stiver igen fram till 1996. Under 1995 och 1996 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet
i EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och åter-
flödet till Sverige beräknas uppgå till ca 13,6 miljarder kr 1995 och 8,6 miljarder kr 1996. Bilaga 1.1
Sammantaget visade bytesbalansen 1994 ett överskott för första gången
sedan 1986. Överskottet väntas stiga till 59,9 miljarder kr 1996, vilket
motsvarar 3,6 Z av BNP. Det främsta bidraget till förbättringen kommer från handelsbalansen, men därutöver bidrar också minskningen i underskottet av avkastning på kapital.
4¶Näringslivets produktion
Bilaga 1.1
Näringslivets produktion steg 1994 med närmare 4 7 efter att ha fallit tre år i rad. Uppgången var i betydande grad industriledd. Det mycket
gynnsamma konkurrensläget har medfört en snabb exportuppgång. Indust-
riproduktionen ökade med hela 9 § under 1994. Spridningseffekter medförde att produktionen stev också i de industrirelaterade tjänstesektorerna,
medan byggproduktionen minskade med ytterligare 5 § till följd av fort-
satt fallande bostadsinvesteringar.
Tabell 4.1 Näringslivets produktion Procentuell volymförändring
1992 1993 1994 1995 1996 Jordbruk, fiske och skogsbruk -2,9 TA 4,9 3,9 1,9 Industri -3,3 1,5 9,0 7,0 6,8 El-, gas-, värme- och vattenverk - -1,9 -1,2 0,0 2,0 0,5
| Byggnadsindustri | -4,5 -6,6 -5,5 4,2 3,0 |
| Näringslivets tjänster | 1,0 -3,6 2,9 3,3 3,7 |
| Summa näringslivet | -1,0 -2,1 3,6 4,4 4,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under prognosperioden förväntas den investeringsledda uppgången i den inhemska efterfrågan samt en tilltagande europeisk tillväxt resultera i att industriproduktion fortsätter att stiga snabbt, vilket leder till ett högt
genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Några generella flaskhalsproblen torde dock inte uppkomma. Produktionen i den privata tjänstesektorn be-
räknas öka med över 3 7 såväl 1995 som 1996. År 1995 är det frärnst tjänstebranscher som är beroende av industrins utveckling som växer. År 1996 beräknas dock den privata konsumtionen ge ett större positivt bidrag till tjänsteproduktionen. Byggverksamheten stiger till följd av konjunkturuppsången samt det stimulanspaket som är inriktat på bygginvesteringar. Under 1996 förväntas också bostadsproduktionen återigen öka.
4,1 Industri
Den svenska industrins mycket gynnsamma Konkurrensläge väntas bestå under de närmaste två åren, trots en viss appreciering av den svenska kronan. Den goda internationella konjukturen samt en tilltavande inhemsk
efterfrågan förväntas medföra en snabb industriell expansion. En fortsatt god produktivitetsutveckling samt måttliga lönekostnadsökningar innebär att lönsamheten beräknas ligga kvar på en hög nivå. Genom att realräntan
väntas falla ökar den relativa avkastningen på industriell verksamhet. Sammantaget förväntas det medföra en betydande investeringsuppgång
och därmed utökad produktionskapacitet.
Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring
Bilaga 1.1
1992 1993 1994 1995 1996
Industriproduktion -3,3 1,5 92,0 7,0 6,8
varav
basindustri 4,0 6,5 4,0 4,4 3,4
verkstadsindustri exkl. varv -4,2 0,2 14,7 9,3 8,7
övrig industri -4,4 1,1 5,3 5,5 5,8
Konkurrenskraft
| Lönekostnad per timme | 3,7 0,7 3,6 6,6 5,5 |
| Produktivitet | 5,4 6,5 3,8 1,9 2,8 |
| Enhetsarbetskostnad, (ULC) | -1,6 -5,5 -0,2 4,6 2,6 |
| 14 OECD-länders ULC, SEK | 0,9 25,8 0,8 -0,8 -0,6 |
| 14 OECD-länders ULC | 2,0 1,6 -0,9 0,6 1,8 |
| Relativ ULC, SEK | -2,5 -24,8 -1,0 5.5 3,2 |
Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industriproduktionen stex med 9,0 96 under 1994. Produktionsnivån beräknas vid årsskiftet 1994/1995 ha passerat den tidigare toppnivån noterad i början av 1990. Konjunkturuppgången berör nu praktiskt taget hela industrin även om efterfrågeökningen är betydligt större inom de export-
inriktade sektorerna än inom de hemmamarknadsorienterade. Under pe-
rioden juli-september 1994 var orderingången från hemmamarknaden
11 § högre än under motsvarande period 1993. Ökningen från exportmarknaden uppgick till 23 Zz.
Enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer planerar industriföretagen för en markant höjning av produktionen åtminstone till och med
första halvåret 1995. En viss förstärkning av konjunkturläget i Europa
samt en ökad inhemsk efterfrågan på framför allt investeringsvaror väntas medföra att industriproduktionen växer stabilt även under resten av prognosperioden. Under perioden förväntas också en viss importsubstitution ske till förmån för svenska leverantörer. På grund av bl.a. långa kon-
traktstider har många av de svenska storföretagen, trots det gynnsamma kostnadsläget, ännu inte gått över till inköp från svenska underleverantör-
er i den utsträckning som de ändrade relativpriserna motiverar. Industriproduktionen beräknas öka med ca 7 § vardera åren 1995 och 1996.
Index 1:a kvartalet 1990=100
98 967
907 887
84 . T T T T T Y T T T T T . T T LI YT
1990 1991 1992 1993 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det höga kapacitetetsutnyttjandet har ökat oron för att produktionsökningen skall avstanna och priserna stiga snabbt på grund av kapacitetsbrist. Inom exempelvis järn- och stålindustrin uppgick det faktiska kapacitetsutnyttjandet till över 96 PF tredje kvartalet 1994. Andelen företag som uppger ökade leveranstider för insatsvaror har också ökat. För industrin som helhet är dock fortfarande utnyttjandegraden lägre än vid slutet av 1980-talet. Under tredje kvartalet 1994 var det faktiska kapacitetsutnyttjandet 88,6 7 vilket kan jämföras med 90,2 %Z då det nådde sin förra topp. Det möjliga kapacitetsnyttjandet med befintlig arbetsstyrka har dock fortsatt att stiga i takt med personalrekryteringarna och uppgick till 93,8 2. Produktionspotentialen var således vid denna tidpunkt ca 5 Zz.
De tre senaste åren (1992-1994) har nettokapitalstocken minskat med knappt 5 2. Beräkningarna av denna baseras dock på historiska avskrivningstakter. Med utgångspunkt i produktion och kapacitetsutnyttjandet kan den möjliga produktionskapaciteten beräknas, vilket ger en något annorlunda bild. Den steg nämligen med ca 3 Z mellan 1992 och 1994. Under perioden har sannolikt det inledningvis svaga vinstläget och därefter den mycket kraftiga konjunkturuppgången medfört att maskiner och anläggningar behållits längre tid i produktion än normalt. Samtidigt har utnyttjandetiden ökat genom införande av extra skift m.m. Sannolikt kvarstår en viss potential till utökad produktionskapacitet genom bl.a. ökad utnyttjandetid. Investeringsprognosen innebär att kapitalstocken växer med 2,5 96 1995 och med närmare 5 4 1996. Därmed torde inte några generella s.k. flaskhalsproblem uppstå under prognosperioden trots den snabba produktionsökningen. Denna bild bekräftas också av Konjunk-
41 11 Riksdagen 199495. I suml. Nr 100. Bilaga I
turinstitutets industribarometer där företagen planerar för en fortsatt hög produktionsökning och en kraftig utbyggnad av produktionskapaciteten Bilaga 1.1 första halvåret 1995. Även den sannolikt goda tillgången på kvalificerad arbetskraft begränsar risken för flaskhalsproblem. Inom vissa branscher inom basindustrin begränsas produktionsökningarna av ett i dagsläget mycket högt resursutnyttjande. De investeringsplaner som föreligger inne-
bär dock att produktionskapaciteten byggs ut avsevärt under året vilket
minskar risken för flaskhalsproblem även inom detta område.
Konkurrenskraft
Lågkonjunkturen i början av 1990-talet innebar att ett omfattande rationaliseringsarbete inleddes. Tillsammans med vändningen i industrikonjunkturen har detta medfört en hög produktivitetstillväxt i svensk industri. Enligt de reviderade nationalräkenskaperna steg arbetsproduktiviteten med 12 § mellan 1991 och 1993. År 1994 steg produktiviteten preliminärt med ytterligare ca 4 2.
Produktivitetsförbättringen tillsammans med försvagningen av kronan
och sänkningen av arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993 har medfört en starkt förbättrad konkurrenskraft. Den relativa enhetsarbetskostnaden minskade med 26 § jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer mellan 1992 och 1994. Den rationaliseringspotential som fanns efter föregående högkonjunktur bedöms nu i stort vara uttömd. Därigenom avtar produktivitetstillväxten.
Industrin väntas genomföra stora investeringar såväl 1995 som 1996,
samtidigt som sysselsättningen ökar. Från och med 1996 förväntas produktivitetstillväxten tillta. Tillgången på Kvalificerad arbetskraft bedöms förbli god. Sysselsättningsökningen och det höga vinstläget förväntas ändå innebära att lönerna ökar med 5,5 Z vardera prognosåren. Höjningen av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter innebär då att industrins lönekostnad per timme stiger med 6,6 % år 1995. Sammantaget beräknas därmed industrins enhetsarbetskostnad öka i en takt som överstiger våra konkurrentländers. Frånsett de högre lönekostnadsökningarna i Sverige kan det förklaras av att industrin utomlands ligger
senare i konjunkturfasen än den svenska. Därigenom ökar produktiviteten
snabbare (3,0 2) 1995 utomlands än i Sverige. Under 1996 utvecklas däremot kostnaden per producerad enhet i Sverige i en takt som är unvefär lika hög som i omvärlden.
Den antagna apprecieringen av kronan innebär att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta, beräknas öka med ca 8 4 jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer under prognosperioden 1995-1996. Trots detta är konkurrenskraften 1996 starkare än efter devalveringen 1982. Således består i hög grad svensk industris gynnsam-
ma konkurrenssituation.
14 OECD-länder 1980-1996
Index 1980=100 1407
1307 S
1007]
607 rr T T T T T T TT
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industrins lönsamhet
Lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde en kraftig lönsamhets-
försämring. Industrins soliditet urholkades därmed. År 1993 steg indust-
rins bruttomarginal, mätt som bruttoöverskottet i procent av bruttoproduktionsvärdet, till ca 11 Z vilket är en nivå som är högre än efter devalveringarna i början av 1980-talet. Det var framförallt de exportorienterade företagen som kunde höja sina marginaler medan de hemmamarknadsinriktade företagen till följd av höjda importpriser och en låg efterfrågan sänkte sina marginaler.
År 1994 steg lönsamheten ytterligare trots höga importprishöjningar och stigande råvarupriser. Vinstökningen kan förklaras av produktivitetshöjningen och de måttliga lönekostnadsökningarna. Den förväntade apprecieringen under 1995 begränsar importprishöjningarna. Insatsvarukostnaden beräknas ändå öka relativt kraftigt, Det kan förklaras dels av den
internationella prisuppgången på basindustriprodukter, dels av höjningen
av arbetsgivaravgiften på 1,5 76 som leder till högre hemmamarknadspri-
ser på bearbetade varor. Produktpriserna väntas stiga med knappt 5 4, vilket innebär att vinstandelen stiger något. Det är framförallt basin-
dustrin som genomför mer betydande prishöjningar medan exportföretagen I andra branscher förväntas sänka marginalerna. Den kraftiga kapacitetsutbyggnaden bedöms leda till att exportföretagen är relativt återhållsamma vad avser prishöjningar. Hemmamarknadsföretagen kan däremot
i begränsad omfattning höja sina marginaler i det rådande konjunktur- Prop. 1994/95:100
läget. Bilaga 1.1
Tabell 4.3 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
1992 1993 1994 1995 1996 Procentuell förändring
per producerad enhet:
| Förbrukningskostnad | -2,3 4,4 4,9 4,5 3,2 | |
| Lönekostnad! | 0,1 12 -0,2 3,6 2,7 | |
| Lönekostnad per timme | 4,5 -1,7 3,6 6,6 5,5 | |
| Produktivitet | 4,4 5,8 3,8 | 1,8 2,7 |
| Sunna rörlig kostnad | -1,8 | 1,0 3,5 4,3 3,1 |
| Produktpris | -L1 | 4,4 4,4 4,8 2,7 |
| Bruttomarginal, nivå | 8,1 I 11,8 12,2 11,8 | |
| Marginalförändring | 0,7 3,1 0,6 0,5 -0,4 | |
| Bruttoöverskottsandel” | 23,1 31,3 33,4 34,7 34,1 |
I Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser er arbetad timme. ” Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm. : Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Stigande produktivitetstillväxt men också en lugnare prisutveckling på basindustriprodukter medför att insatskostnaden ökar betydligt långsammare 1996. Införandet av en skatt på industrifastigheter drar dock upp
kostnaderna något. Exportföretagen förväntas höja priserna i takt med
konkurrenterna, vilket innebär sänkta marginaler efttersom den svenska kronan väntas apprecieras. Detta bidrar 1996 också till att ökningstakten av de rörliga kostnaderna avtar genom att importprisökningarna minskar. Hemmamarknadsföretagen väntas utnyttja de låga kostnadsökningarna till nödvändiga marginalförstärkningar. Sammantaget sjunker dock lönsamheten något under 1996.
De mått som används i framställningen är grova lönsamhetsmått. De
beaktar exempelvis inte företagens kapitalkostnader. Den genomsnittliga
lönsamheten i OECD-länderna, mätt som vinstandelen (dvs. driftsöver-
samtidigt som räntenivån i många av länderna ligger betydligt under den
svenska. I det perspektivet framstår den svenska lönsamheten inte som anmärkningvärt hög.
Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal 1980-1996 Ne Prop. 1994/ 95:100
Bilaga 1.1
Procent 13
d
5 t rr — M— AA — NA
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
4.2¶Byggnadsverksamhet
Byggsektorn expanderade snabbt i slutet av 1980-talet. Tillväxten inom den privata tjänstesektorn innebar ett behov av fler arbetsplatser. Av-
regleringen av kreditmarknaden samt höga inflationsförväntningar bidrog
till snabbt stigande fastighetspriser och därmed ökade investeringarna i
bl.a. kommersiella fastigheter. Bostadsproduktionen stimulerades därtill
av statliga subventioner.
Tabell 4.4 Byggnadsverksamhet
Miljarder — Årlig procentuell volymförändring
kr 1993
Löpande 1992 1993 1994 1995 1996
priser
| Byggnadsinvesteringar | 123,6 -1,2 19,2 — -13,9 2,6 5,4 |
| näringslivet | 41,4 -11,8 -13,3 9,4 20,5 5,6 |
| myndigheter | 24,6 0,7 12,4 5,8 12,5 2,0 |
| bostäder | 57,5 -1,3 -31,0 -39,3 -28,4 9,2 |
Reparationer och
underhåll 74,7 -8,4 13,6 7,0 6,9 0,0 Totalt 198,3 -7,9 -9,8 -6,3 4,2 3,1 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konjunkturnedgången i början av 1990-talet samt stigande realräntor ledde till prisfall på bostäder och kommersiella fastigheter, vilket i sin tur
ledde till låga byggnadsinvesteringar åren därefter. Mellan 1991 och 1994 sjönk byggproduktionen med mer än 20 &. En vändpunkt kunde dock Bilaga 1.1 noteras under loppet av 1994. Vakansgraden på kommersiella fastigheter stabiliserades samtidigt som priserna i genomsnitt steg med ca 3 2 mellan 1993 och första halvåret 1994. Detta tillsammans med konjunkturuppgången medförde en Ökning av näringslivets bygginvesteringar med 10 Z. Den totala byggproduktionen föll dock ytterligare under 1994 på grund av kraftigt fallande bostadsinvesteringar. I oktober 1994 uppgick
arbetslösheten inom Bygygnadsarbetarförbundet till 22 6 vilket var en nedgång med två procentenheter jämfört med året innan.
För att undvika en permanent utslagning av byggarbetskraft och maskinkapacitet och därmed förhindra framtida flaskhalsar 1 byggpro-
duktionen har regeringen lagt fram ett stimulanspaket för byggandet. Det innehåller bl.a. direktavdrag till 50 2 för byggnadsinvesteringar i näringslivet, ökade reparationer av vägar och järnvägar samt ROT-medel
till kommunala byggnader och till bostäder. Den totala kostnadsramen är på 4,7 miljarder kronor. Direktavdraget torde främst leda till tidigareläggningar av byggnadsinvesteringar i branscher med en tydlig efterfrågetillväxt. Det kan exempelvis gälla investeringar 1 parti- och detaljhandel.
Sammantaget innebär stimulanspaketet, den fortsatta satsningen på in-
frastrukturinvesteringar samt konjunkturuppgången att byggnadsverksamhet väntas öka med 4 70 1995. En stor del av den ökade byggproduktionen utgörs av reparationer. År 1996 beräknas också bostadsinvesteringarna öka något, vilket bidrar till att byggproduktionen stiger med ytter-
ligare 3 2.
Diagram 4.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1996
Miljarder kronor 1991 års priser 120
100 1] | tree
] Anläggningar +övriga byggnader
0 ÄR LAGA I SR ARSA I LA SSR SER
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1
Nedgången i tjänsteproduktionen inföll senare än för industriproduktio-
nen. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen 1992 och 1993 fick betydande återverkningar på stora delar av tjänstesektorn. Över hälf-
ten av den svenska tjänsteproduktionen går till privat slutkonsumtion, antingen direkt eller via andra branscher. Tjänstesektorns direkta export är begränsad och utgör omkring 8 70 av sektorns produktion. Det är framför allt transportsektorn som exporterar tjänster. Tjänstesektorns export blir dock långt större när hänsyn tas också till den indirekta använd-
ningen, dvs. den del som levereras till industrin. Räknas både den direkta
och indirekta användningen in går ungefär en tjärdedel av tjänsteproduk-
tionen på export.
Eftersom tjänsteproduktion i huvudsak är hemmamarknadsorienterad var de direkta effekterna av deprecieringen små. Det dröjde till tredje kvartalet 1993 innan mer påtagliga effekter av exportuppgången kunde skönjas. Tidigast i uppgångfasen var partihandel riktad mot industriföretar samt delar av uppdragsverksamheten.
Den kraftiga exporttillväxten samt den svaga ökningen av privat kon-
sumtion innebar att tjänsteproduktionen steg med knappt 3 2 under 1994. Det var framförallt inom de industrirelaterade delarna av handeln och i transportsektorn som uppgången var märkbar. Också inom delar av uppdragsverksamheten samt inom bank och försäkring steg produktionen till
följd av den ökade aktiviteten inom industrin. Däremot var utvecklingen
svagare i de delar som vänder sig till privata slutanvändare. Under 1994 steg dock produktionen i detaljhandeln. En del av den uppmätta uppgången i tjänstesektorn kan förklaras av att statliga och kommunala verk- ' samheter som bolagiserades definitionsmässigt förts över till tjänstesek-
torn.
Under prognosperioden 1995-1996 beräknas tjänsteproduktionen öka med över 3 % per år. Enligt Konjunkturinstitutets tjänstebarometer kommer produktionen att stiga i de flesta delbranscher under inledningen av 1995. De höga investeringsökningarna medför att uppdragsverksamheten expanderar kraftigt under året. Uppgången väntas också fortsätta inom partihandeln. Konjunkturvändningen i byggsektorn innebär att partihandel
inriktad på byggmaterial förväntas öka efter en lång nedgångsperiod.
Däremot fortsätter de delar av tjänstesektorn som 1 huvudsak leverar till privata slutanvändare att utvecklas svagt. Det gäller bl.a. detaljhandel och
hotell och restaurang. År 1996 beräknas dock produktionen utvecklas
fördelaktigt även i de sektorer som är beroende av den privata konsumtionen medan de industrirelaterade verksamheterna går in i en lugnare tillväxtfas.
5¶Arbetsmarknad
Bilaga 1.1
Sysselsättningen passerade under 1994 sitt bottenläge och tecknen på en återhämtning blev allt tydligare under hösten. Mätt som årsmedeltal ökade dock den totala arbetslösheten (öppen arbetslöshet plus personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder) jämfört med 1993. Efterfrågan på arbetskraft har stigit, vilket återspeglats i ett ökat antal lediga platser samt färre varsel och konkurser. Uppgången av antalet lediga platser sker dock från
en mycket låg nivå. Antalet är fortfarande mindre än hälften av vad som
registrerades 1 slutet av 1980-talet. Varslen om uppsägningar är däremot
i stort sett tillbaka till de låga nivåer som rådde under andra hälften av
1980-talet. Sysselsättningen har börjat stiga främst inom den privata tjänstesektorn och i industrin. Den öppna arbetslösheten började minska,
jämfört med läget 12 månader tidigare, i april månad 1994. För den to-
tala arbetslösheten noterades motsvarande nedgång först under de sista månaderna av 1994.
Diagram 5.1 Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser
Tusental
0 fa revert ffa
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm. : Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
År 1995 beräknas antalet sysselsatta öka med 2,7 %, vilket är den första uppgången på fyra år. I vilken mån arbetslösheten påverkas av sysselsättningsuppgången är avhängigt av hur känsligt utbudet av arbets-
kraft är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. I prognosen beräknas utbudet öka med 1,5 70 1995 till följd av att fler personer aktivt söker arbete när arbetsmarknadsläget ljusnar. Den öppna arbetslösheten
beräknas uppgå till knappt 7 % av arbetskraften 1995. År 1996 förutses
sysselsättningen fortsätta att stiga, men i avtagande takt, med 1,8 2. Den
öppna och totala arbetslösheten faller därmed till 6,1 Z respektive Bilaga 1.1 10,8 2.
5.1¶Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Sysselsättningen började säsongrensat att stiga i början av 1994. Den
branta nedgången under loppet av 1993 innebär dock att den genomsnittliga nivån under helåret var närmare en procent lägre än under 1993. Ökningen av antalet sysselsatta hölls första halvåret 1994 tillbaka av en
markant uppgång av medelarbetstiden. Uppgången var en följd av det
lägre antalet semesterdagar, sjunkande frånvaro och ett ökat övertidsuttag. En viss säsongrensad uppgång av sjukfrånvaron kan nu registreras vilket bidrar till att bromsa ökningen i medelarbetstiden. Mellan helåren 1993 och 1994 ökade medelarbetstiden med ca 2 7.
Industrin svarade till viss del för sysselsättningsökningen 1994. Mer-
parten av uppgången noterades dock inom näringslivets tjänstesektorer. En bidragande orsak var en ökande efterfrågan på tjänster från industrins
sida. Under lågkonjunkturen har man inom industrin sannolikt skurit ned på funktioner som ej är direkt produktionsanknutna. Det är tänkbart att man vid nuvarande uppgång i högre utsträckning väljer att köpa sådana tjänster. Inom byggnadsverksamheten skedde en klar uppbromsning av det tidigare kraftiga fallet. För den offentliga sektorn fortsatte däremot nedgången med en i stort sett oförminskad takt. Bakom minskningen ligger besparingar och rationaliseringar men också bolagisering av offentlig verksamhet. Den sistnämnda faktorn skulle också delvis kunna förklara
den starka utvecklingen inom näringslivets tjänstesektorer. Sysselsättningsökningen under 1994 föregicks av en liten uppgång i
antalet lediga platser under 1993. Under loppet av 1994 steg vakanserna ytterligare. Ökningen var störst inom industrin men även övriga branscher berördes. Uppgifterna om arbetskraftsbrist i Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer bekräftar denna bild. Företagen planerar också för att nyanställa personal, särskilt på arbetarsidan. Även länsarbetsnämndernas bedömningar under hösten tyder på en positiv sysselsättningsutveckling framöver. Denna bild sammanfaller i stor utsträckning med föreliggande prognos.
Sysselsättningen väntas stiga med 2,7 £ 1995 och med ytterligare 1,8 Zz 1996 i samband med att den ekonomiska tillväxten stärks. Detta är den kraftigaste sysselsättningsökningen sedan mitten av 1970-talet. En normalisering av produktivitetstillväxt och medelarbetstid, tillsammans med sysselsättningsstimulerande åtgärder, bidrar till utvecklingen. I antal motsvaras uppgången av ca 180 000 fler sysselsatta 1996 jämfört med
1994. Återhämtningen sker dock från en mycket låg nivå. Under lågkon-
junkturen föll antalet sysselsatta med över 500 000 personer.
Bilaga 1.1 Tusental personer 4800
4200 4
T ” | " r ” 7 ” T T q T - T 3800
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: Underliggande arbaskraftsutbud inkluderar deltagarna i åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU i arbetskraften. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I industrin väntas antalet sysselsatta öka med drygt 80 000 personer,
eller med ca 11 &, från 1994 till 1996. Ökningen skall dock ses mot bakgrund av den minskning med närmare 25 Z som skedde mellan 1989 och 1993. Även inom byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden, bl.a. som en följd av ekonomisk-politiska åtgärder inom investerings- och ROT-sektorerna. År 1996 beräknas ca 20 000 fler vara sysselsatta inom byggnadsverksamheten. Uppgången väntas emellertid bli störst inom den privata tjänstesektorn. Antalet sysselsatta i denna bransch förutses vara ca 100 000 fler 1996 än 1994. Nedgången med 7 § från 1990 till 1993 är då återhämtad. Det är främst
uppdragsverksamheten, men också varuhandel och samfärdsel, som expanderar. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fort-
sätta att falla, om än i avtagande takt. Under prognosperioden förutses en
minskning med sammanlagt ca 30 000 personer.
Tabell 5.1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)
Nivå — Förändring från föregående år
1993 1992 1993 1994 1995 1996 Sysselsättning
| Jord- och skogsbruk | 137 -6 -4 -2 2 0 |
| Industri | 17172 -81 -69 5 45 38 |
| Byggnadsverksamhet | 236 -39 -36 -18 15 6 |
| Privata tjänster | 1 507 -39 -54 22 61 43 |
| Kommunal verksamhet | 1 113 -27 -48 -25 -13 -11 |
| Statlig verksamhet | 194 -2 -8 -11 -4 -3 |
| Totalt | 3964 — -193 = -221 -35 106 73 |
| Arbetskraft, totalt | 4320 = -102 = -103 -53 65 45 |
| Arbetslösa | 356 102 120 -18 -41 -28 |
| Fo av arbetskraften | 82 5,3 8,2 7,9 6.8 6,1 |
Personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder 183 166 183 217 210 204
2 av arbetskraften, nivå 4,2 3,8 4,2 5,1 4,8 4,7 Anm.1l begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den reguljära utbildningen som genomförts inom arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande budgetår till ca 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför arbetskraften ovan. Inte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursatsningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca 200 000 personerna (86 000 + 117 000) i tabellen ovan kan en total uppskattning av antalet berörs av arbetsmarknadspolitiken beräknas till drygt 500 000 personer för kommande budgetår. källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Den höga produktivitetstillväxten i näringslivet under ekonomins nedgångsfas i början av 1990-talet, som var särskilt markant inom industrioch byggsektor, var en följd av omfattande rationaliseringar och neddragningar av antalet anställda. Produktivitetstillväxten under 1995 och 1996 väntas begränsas till knappt 1,0-1,5 % per år. Den lägre ökningstakten
förklaras till viss del av ROT-satsningarna som är både arbetsintensiva
och som till viss del, enligt nationalräkenskapernas definitioner, inte höjer det samlade förädlingsvärdet i näringslivet men väl ökar sysselsättningen. Den registrerade produktivitetsökningingen under tidigare år kan delvis vara en Överskattning till följd av den starka expansionen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Personer 1 sådana åtgärder har rimligtvis bidragit med ett visst produktionsvärde samtidigt som personerna ej räknas som sysselsatta. Effekten kan nu bli den motsatta i och med att en neddragning av dessa åtgärder kommer att ske under 1995 och 1996. Även de särskilda sysselsättningsstimulerande åtgärderna tenderar att minska produktivitetsökningen.
Både 1995 och 1996 förutses medelarbetstiden sjunka något. I takt med
att konjunkturen stärks väntas företagen dra ned på övertidsarbete och i
större utsträckning nyanställa personal. Dessutom ökar normalt frånvaron i samband med konjunkturuppgångar.
Hur arbetslösheten påverkas av sysselsättningsuppgången under prognosperioden är avhängigt av hur utbudet av arbetskraft kommer att ut- Bilaga 1.1
vecklas. Antalet personer i arbetskraften minskade med ca 280 000 per-
soner mellan 1990 och 1994. Hela nedgången orsakades av ett sjunkande arbetskraftsdeltagande, eftersom befolkningen i arbetsför ålder steg. År 1990 deltog över 84 % av betolkningen i åldern 16-64 år i arbetskraften. År 1994 beräknas andelen ha fallit till under 78 2.
Tabell 5.2 Produktion och sysselsättning i timmar
rlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 Näringslivet
| Produktion | 1,6 -L,7 --0,6 -2,0 3,6 4,3 4,4 |
| Sysselsättning | 0,5 --3,4 3,6 -4,6 2,1 3,6 2,7 |
| Produktivitet | 1,0 1,8 3,1 2,7 1,4 0,7 1,6 |
Industri
| Produktion | -0,9 26,4 = -3,3 1,5 9,0 7.0 6,8 |
| Sysselsättning | -2,2 -6,3 -8,2 -4,7 5,0 5,0 3,9 |
| Produktivitet | 1,3 -0,0 5,4 6,5 3,8 1,9 2,8 |
Byggnadsverksamhet
Produktion 0,3 0,2 4,5 -6,6 -5,5 4,2 3,0 Sysselsättning 0,0 --2,3 9,5 -10,2 = -5,5 4,0 1,7 Produktivitet 0,3 2,1 5,5 4,1 0,0 0,2 1,3
Privata tjänster
Produktion 2,5 0,5 10 —-3,6 2,9 3,2 3,7 Sysselsättning 2,1 -1,7 — -1,6 = -2,9 2,3 3,4 2,9 Produktivitet 0,4 2,2 2,7 — -0,8 0,6 = -0,2 0,8
Offentliga tjänster
Produktion 1,9 0,2 2,5 -2,9 --0,9 1,2 1,3 Totalt
Produktion 1,7 -1,1 -1,0 -2,2 2,5 3,0 3,1 Sysselsättning 0,8 -2,3 -3,5 -4,2 L2 2,2 1,6 Produktivitet 0,9 1,2 2,5 2,1 13 0,8 L,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Effekten på arbetslösheten av stigande efterfrågan på arbetskraft under
loppet av 1994 bromsades av att utbudet också ökade. Tydligast var uppgången bland ungdomar. Utbudsökningen väntas fortsätta under prognos-
åren. I samband med konjunkturuppgången och en stigande efterfrågan
på arbetskraft kommer många nya arbetssökande ut på arbetsmarknaden.
Det finns ett stort outnyttjat arbetskraftsutbud i ekonomin. Under tredje
kvartalet i år var ca 170 000 personer latent arbetssökande, dvs. de ville
och kunde arbeta men hade inte aktivt sökt arbete. Samtidigt ville över
350 000 personer arbeta mer än de normalt gör om inte arbetsmarknadsskäl hade hindrat dem. Ett antal faktorer bromsar dock utbudsökningen. Av de som försvunnit från arbetskraften under konjunkturnedgången åter-
vänder en del med viss fördröjning medan andra mer permanent har försvunnit ut ur arbetskraften. Orsakerna kan bl.a. vara påbörjande av långvarig utbildning, arbete utomlands eller förtidspensionering. Sammantaget
bedöms antalet personer i arbetskraften stiga med 1,5 7 resp. 1,0 7 år
1 procentenhet i genomsnitt mellan 1994 och 1996, till knappt 79 I. Bilaga 1.1
5.2¶Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten steg dramatiskt under lågkonjunkturen 1 början av 1990-
talet. Från en nivå på ca 1,5 Zz 1990 ökade den öppna arbetslösheten till
över 8 70 1993. Samtidigt steg andelen deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 3 procentenheter till drygt 4 96. Tabell 5.3 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
| 16-19 år | 4,1 4,0 3,5 3,4 5,1 7,5 11,6 19,2 16,0 |
| 20-24 år | 6,2 4,6 3,6 3,1 3,1 6,1 11,5 18,1 16,7 |
| 25-54 år | 1,9 1,5 1,3 1,1 12 2,3 4,5 7.1 6,9 |
| 55-64 år | 3,4 2,1 1,7 1,3 1,5 21 3,2 5,5 6,5 |
| Totalt | 27 21 1.8 1L.S 17 2,9 53 82 7,9 |
Anm. : Siffrorna för år 1986 är inte helt jämförbara med värden för åren därefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Annu en omläggning genomfördes i januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån preliminärt justerad fr.o.m. 1987. Källor: Swtistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under loppet av 1994 skedde en tydlig vändning av arbetsmarknadssituationen. Den öppna arbetslösheten var lägre än under motsvarande period 1993 varje månad från och med april 1994. De senaste månaderna har även den totala arbetslösheten minskat jämfört med läget 12 månader tidigare. Antalet öppet arbetslösa uppgick till ca 310 000 personer mot slutet av 1994, vilket är drygt 50 000 färre än under motsvarande period 1993. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtvärder uppgick samtidigt till ca 230 000 personer, en ökning med ca 10 000 på ett år.
Den tidigare uppgången av arbetslösheten var mer markant bland männen än bland kvinnorna. Nu när arbetslösheten faller är det bland männen som nedgången är starkast. En förklaring är sannolikt att sysselsättningen i nedgångsfasen föll starkast inom de mansdominerade industri- och byggsektorerna. Återhämtningen är nu också i hög utsträckning koncentrerad till mansdominerade delar av näringslivet.
Antalet långtidsarbetslösa minskar men deras andel av det totala antalet
öppet arbetslösa stiger. Detta ökar risken för att lönerna skall accelerera redan vid en hög arbetslöshetsnivå. I genomsnitt uppgick andelen långtidsarbetslösa till närmare 40 § mot slutet av 1994, vilket motsvarar ca 120 000 personer. Under förevående lågkonjunktur uppgick andelen långtidsarbetslösa som mest till ca 30 §c. Fortfarande är dock andelen betyd-
ligt lägre än vad som registreras i de flesta EU-länder, där en andel på 60-75 96 är vanlig. En orsak till Sveriges låga andel är att personer som
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd klassificeras som långtidsarbetslösa först efter en därpå följande arbetslöshetsperiod på sex månader.
med arbetsmarknadens försvagning. Andelen i åtgärder beräknas ha nått Bilaga 1.1 en toppnivå på 5 9 av arbetskraften 1994. Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer förskjöts tyngdpunkten vid denna recession mot en större
andel s.k. utbildningsinsatser, där ersättningsnivån understiger den som
gäller vid beredskapsarbeten. Av de personer som deltog i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd (exkl. företagsutbildning) i slutet av 1994 ut-
gjordes ca 75 % av arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling eller ungdomspraktik. Därtill utökades den ordinarie utbildningen av arbets-
marknadsskäl.
Tabell 5.4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år
1989 1990 1991 1992 1993 1994 Utanför arbetskraften Arbetsmarknads-
utbildning 42 39 59 86 53 61 Ungdomspraktik 22 58 54 Arbetslivsutveckling 35 44 I arbetskraften
| Beredskapsarbete | 10 | 8 11 | 16 | 14 | 17 | |
| Ungdomslag! | 5 | 3 | 10 | 9 | - | - |
| Avtalad inskolningsplats | I | 2 | 3 | 4 | 1 | 0 |
| Rekryteringsstöd | 3 | 2 | 5 | 14 | 9 23 | |
| Utbildningsvikariat, | I | 8 | 10 14 | |||
| Företagsutbildning” | 4 | 3 | 4 | 6 | 3 | 3 |
| Totalt | 65 57 93 165 183 216 | |||||
| Andel av arbetskraften? | 4 1,2 2,0 3,7 4,3 S,1 |
tgärder för arbets-
handikappade? 85 83 86 85 84 77
I T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den I juli 1989 — juni 1992 särskild inskolningslats. > Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbildade. 3 Samhall, lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete. 3 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års AKU-definition. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Trots att produktionen väntas öka de närmaste åren bedöms arbetslösheten kvarstå på en relativt hög nivå. Andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas minska i samband med att sysselsättningen stiger. Det nu framlagda programmet mot arbetslösheten innebär en reducering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder till förmån för mer direkta sysselsätt-
ningsstimulanser och en expansion av platserna inom det reguljära utbildningsväsendet. Ett exempel på detta är det nu föreslagna sysselsättningsstödet, som är inriktat mot arbetslösa. I den utökade ordinarie utbildningen beräknas ca 75 000 personer delta innevarande budgetår. Det är ca 8 000 fler än under budgetåret innan. Nästa budgetår beräknas antalet stiga med ytterligare ca 14 000 personer. Av tabell 5.5 framgår antalet
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder urupperat efter om de defi-
nitionsmässigt ökar sysselsättningen eller minskar utbudet av arbetskraft.
Tabell 5.5 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan Tusental, genomsnitt per år
1993 1994 1995 1996
| Reguljär sysselsättning | 3 927 3 871 3 942 4022 |
| Åtgärder i arbetskraften! | 36 ' 59 93 86 |
| Sysselsatta | 3 964 3 929 4 035 4 108 |
| Arbetslösa | 356 338 297 269 |
| Arbetslösa inkl. i åtgärder | 539 555 506 473 |
| Underliggande arbetskraft a | 4 466 4 426 4 449 4 494 |
| Åtgärder utanför arbetskraften” | 147 159 117 "117 |
| Arbetskraft | 4 320 4 267 4332 4 385 |
lOmfattar beredskapsarbete, rekryteringsstöd, ungdomsintroduktion, utbildningsvikariat och företagsutbildning. "Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik, kommunalt uppföljningsansvar och arbetslivsutveckling. Källa: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten beräknas sammantaget minska med ca 60 000 personer från 1994, till 285 000 personer som genomsnitt 1996. Det
motsvarar en nedgång från 7,9 2 1994 till 6,1 7 av arbetskraften 1996.
Samtidigt beräknas antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (exkl. arbetshandikappade) successivt reduceras från 5,1 9 till
4,7 Zz av arbetskraften. Det innebär att den totala arbetslösheten faller
från 13,0 0 1994 till 10,8 Zz 1996.
Diagram 5.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental personer 600
500 oe - ser er renen er öre ee er SG rretterrr sera rss rr rer erna : ere enn I
H Oppet arbetslösa+personer i åtgärder I : :
I 400 AA -
300 A oeeereereeeer sensere sen a . ere a . een s ere ena ing
100--T on oe
' Ö Öppet arbetslösa ]
0 - OYT v I ” T i Ti
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
6¶Löner
Bilaga 1.1
Den svenska lönebildningen står inför nya förutsättningar i en rad olika avseenden. Erfarenheterna i Sverige är begränsade av hur bl.a. lönebildningen fungerar i en situation med hög arbetslöshet. Flexibiliteten på arbetsmarknaden, inte minst vad gäller arbetskraftens rörlighet och lönebildningen, kommer att vara avgörande för möjligheten att reducera arbetslösheten på ett kraftfullt och varaktigt sätt. Historiskt har de genomsnittliga reallönerna i Sverige varit förhållandevis flexibla men anpassningen har till stor del skett via nedjustering av växelkursen. I framtiden måste en större del av reallöneanpassningen ske genom flexibla nominella löner.
Det finns ett antal faktorer som pekar mot en svagare löneutveckling under prognosperioden än under 1980-talet. Den viktigaste faktorn är den avsevärt lägre inflationen. Även reallönen kan emellertid väntas öka förhållandevis långsamt på grund av den höga arbetslösheten. Vidare verkar
strukturella åtgärder, t.ex. sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringssystemet, i samma riktning. Trots att den strukturella arbetslösheten har stigit i förhållande till de låga nivåer som rådde under 1980-talet för-
utses den faktiska arbetslösheten överstiga den strukturella, och därmed
hålla tillbaka löneutvecklingen, under hela prognosperioden. Den genom-
snittliga lönen beräknas öka med 3,5 7 respektive 4 6 1995 och 1996. Industrins löner väntas årligen stiga med 1,5-2 procentenheter mer än
genomsnittet.
6.1¶Historisk utveckling
Den svenska arbetsmarknaden har i ett internationellt perspektiv varit
flexibel i den meningen att den beräknade strukturella arbetslösheten, dvs. den arbetslöshetsnivå som är förenlig med icke accelererande löner
och priser, har varit låg. Den strukturella arbetslösheten har skattats till drygt 2,5 90 under 1980-talet. Vidare kännetecknades svensk lönebildning
historiskt av nominallönestelheter nedåt, små löneskillnader och hög genomsnittlig reallöneflexibilitet, dvs. att de genomsnittliga reallönerna har
anpassat sig till arbetsmarknadsläget. Under 1980-talet steg lönerna inom industrin med 1 genomsnitt ca
8,5 Zz. Det var ca två procentenheter mer än genomsnittet för OECDländerna. Produktiviteten steg inte snabbare än i andra länder varför industrins konkurrenskraft urholkades. Även inom övriga delar av ekono-
min steg lönerna i nästan samma takt som i industrin till följd av det
överhettade arbetsmarknadsläget.
I början av 1990-talet skedde en markant nedväxling av löneutvecklingen, bl.a. till följd av den snabbt försämrade arbetsmarknadssituatio-
nen. Den öppna arbetslösheten steg från ca 1,5 4 i slutet av 1980-talet
till över 8 7 1993. Löneökninestakten, som började dämpas betydligt redan 1991, föll från närmare 10 Zz 1990 till 3,3 2 1993.
Löneökningen 1993 kan emellertid synas vara hög med tanke på det mycket svaga arbetsmarknadslägvet, något som också ekonometriska skatt- Bilaga 1.1 ningar indikerar. En del av den registrerade löneökningen 1993 kan dock förklaras av sammansättningseffekter som uppstår då sysselsättningen minskar. Som exempel kan nämnas att den genomsnittliga lönen stiger när de sist anställda, som vanligen har en lägre lön än genomsnittet, avskedas först. En stigande övertid bidrar också till att öka den genomsnittliga timlönen. Vidare höjer avgångsvederlag vid uppsägningar tillfälligt
lönekostnaden i förhållande till antalet arbetade timmar. Efter korrigering
för dessa faktorer uppgick löneökningen 1993 till ca 2,5 2.
6.2¶Utvecklingen under prognosperioden
Att i dagsläget bedöma löneutvecklingen är förenat med osedvanligt stor
osäkerhet. Erfarenheterna av hur den svenska lönebildningen fungerar vid hög arbetslöshet är mycket begränsade. Detsamma gäller effekterna på löneutvecklingen av en rörlig växelkurs samt av den avsevärt lägre inflationstakten.
Löneutfallet under 1994 pekar mot en fortsatt uppbromsning i den re-
gistrerade löneökningstakten. Sett till löneutvecklingen schablonmässigt
justerad för ovan diskuterade sammansättningseffekter skedde dock en mindre uppgång. Den registrerade timförtjänstökningen uppgick till knappt 3 70. Därav består ungefär hälften av avtalsmässiga höjningar och
resten av löneglidning. Hänsyn har tagits till att två färre semesterdagar höjer antalet arbetstimmar och därmed sänker timförtjänsten. Ökningen av den genomsnittliga månadslönen är således närmare en procentenhet högre.
Det s.k. Rehnbergavtalet reglerade löneökningarna under 1991 och
1992. Under 1993 slöts nya tvååriga löneavtal för nästan hela arbetsmarknaden. Dessa avtal löper i stor utsträckning ut under första halvåret
1995.
En avgörande fråva för den framtida löneutvecklingen är hur känslig lönebildningen är för arbetsmarknadsläget. Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet borde löneökninustakten falla så länge arbetslösheten överstiger den strukturella arbetslöshetsnivån. Det finns ett antal olika sätt att beräkna den strukturella arbetslösheten. Alla kalkyler bör dock tolkas med stor försiktighet eftersom det är svårt att göra ekonometriska skattningar när det finns få observationer med så hög arbetslöshet. Enligt olika svenska ekonometriska skattningar uppgick den strukturella öppna
arbetslöshetsnivån ca 2,5-3 & 1992, beroende på vilket beräkningssätt
som använts (Holmlund 1993). Det finns också andra studier, bl.a. från OECD, som indikerar att nivån kan vara betydligt högre. Erfarenheten
från andra länder visar att arbetslöshet som är hög av konjunkturskäl
under en kingre tid tenderar att permanentas och därmed övergå till att bli strukturell. Den strukturella arbetslösheten under prognosperioden kan
12 Riksdugen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga I
En faktor som riskerar att höja den strukturella arbetslösheten är en utdragen period med hög arbetslöshet eftersom detta innebär en hög lång- Bilaga 1.1 tidsarbetslöshet. Löneökningar dämpas enligt internationella studier i mindre grad av lång- än av korttidsarbetslöshet. Mot slutet av 1994 var andelen långtidsarbetslösa 39 Z av den öppna arbetslösheten. Det är högre än under 1980-talets början då andelen som högst uppgick till 30 72 som årsgenomsnitt.
Mot denna bakgrund är det troligt att den strukturella öppna arbetslösheten framöver är betydligt högre än 2,5-3 96 men ändå lägre än den nivå på 6,1 % arbetslöshet som prognostiseras för 1996. På samma sätt är det troligt att den strukturella totala arbetslösheten väsentligt överstiger tidigare normalnivåer på ca 5 2 men ändå understiger den för 1996 prognostiserade nivån på 10,8 7. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik, lik-
som en allmänt flexibel arbetsmarknad, bör kunna reducera dessa nivåer.
Även vid en pessimistisk bedömning av den strukturella arbetslösheten torde denna således understiga den prognostiserade arbetslösheten. Där-
med borde, enligt detta synsätt, löneökningarna bli successivt lägre. Vissa
internationella erfarenheter indikerar dock att lönebildningen är mer käns-
löshet kan därför leda till successivt högre löneökningar redan vid en förhållandevis hög arbetslöshet. Avgörande är sannolikt hur de arbetslösas kompetens kan upprätthållas samt i vilken mån arbetsmarknaden är flexibel så att olika typer av vakanser kan uppkomma och fyllas utan att löner och priser utvecklas på ett ohållbart sätt.
En ytterligare fråga är hur lönebildningen fungerar vid en låg inflationstakt i en ekonomi som har nominallönestelheter nedåt, dvs. att nominella lönesänkningar inte uppkommer. Som tidivare nämnts bidrog inte den kraftiga uppgången av arbetslösheten 1992 och 1993 till en tillräcklig sänkning av de nominella lönerna, vilket kan indikera en bristande flexibilitet. Å andra sidan medverkade sannolikt, som tidivare nämnts, bl.a. sammansättningseffekter bland de sysselsatta till att den uppmätta ökningen av genomsnittslönen Överskattade den underliggande löneutvecklingen.
Av stor relevans för lönebildningen är också frågan huruvida de relativa lönerna kommer att anpassas till efterfrågan och utbud på olika delarbetsmarknader eller om löneföljsamheten kommer att vara fortsatt stor mellan sektorer, branscher och individer. Nominallönestelheter nedåt för-
nallöneökningen är låg. Om nominallönestelheter nedåt existerar innebär det ett golv för löneökningstakten som gör att marknadsmässiga relativlöneförskjutningar kan resultera i en tilltavande löneökningstakt 1 en strukturomvandlingfas.
Den i förhållande till 1980-talet återhållsamma tillväxten i övriga ekonomin torde dock innebära att lönerna inom industrin kan utvecklas star-
kare utan att påtagliva spridninuseftekter uppstår. Till skillnad mot tidi-
gare lågkonjunktur väntas inte aktiviteten 1 byggsektorn öka markant.
Samtidivt fortsätter sannolikt sysselsättningen att falla inom den offentliga
sektorn. Utbildningsinsatser och en aktiv arbetsmarknadspolitik väntas
underlätta överföringen av arbetslösa från branscher med låg tillväxtpotential till branscher som expanderar och därmed minska trycket på Bilaga 1.1 relativlöneändringar som allokeringsinstrument.
Sammantaget pekar såväl den höga arbetslösheten som ett antal andra faktorer mot en långsam utveckling av lönerna de närmaste åren. I samband med ökad sysselsättning och fortsatt höga vinster nästa år förutses dock löneökningstakten tillta något. Lönerna inom industrin beräknas stiga mer samtidigt som lönerna i byggnadssektorn ökar mindre än genom-
snittet. Ökningen av genomsnittslönen kan i någon mån dämpas av för-
ändringar i arbetskraftens sammansättning, t.ex. att andelen yngre stiger
när sysselsättningen ökar. Å andra sidan motverkas denna effekt delvis
av att sysselsättningen stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå. Sammantaget beräknas lönerna för hela ekonomin 1 genomsnitt öka med
3,5 0 1995 och 4 R 1996.
Osäkerhet i löneprognosen finns både på uppåt- och nedåtsidan. Löneökningen kan bli högre om löntagarna i högre utsträckning erhåller kompensation för höjda priser, skatter och avgifter. En annan riskfaktor härrör från ekonomins tudelning med en stark exportsektor och en svagare hemmamarknad. Löneökningarna i och spridningseftekterna från den expansiva delen av ekonomin kan bli större än beräknat och därmed leda till en högre genomsnittlig löneökningstakt i ekonomin som helhet. Å andra sidan finns faktorer som pekar mot en svagare löneökningstakt. Utvecklingen under 1994 bekräftar bilden av en måttlig löneutveckling, vil-
ket talar för viss reallöneflexibilitet. Vidare indikerade en tidigare publi-
cerad inflationsenkät, som SCB gjort på Riksbankens uppdrag, att såväl
arbetsgivar- som arbetstavarorganisationer väntar sig en svagare löneut-
veckling den närmaste tiden än vad som beräknas enligt denna prognos.
Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin öka med ca 4 20 1995 och 1996. Den svenska industrins löner väntas således stiga med ca 1,5 procentenheter mer per år trots att en större del av arbetslösheten förhoppningsvis är cyklisk i Sverige än i andra länder. "Tillsammans med effekter av deprecieringen av den svenska kronan, en stark produktivitetsutveckling och sänkta arbetsgivaravgifter medför löneutvecklingen att den relativa enhetsarbetskostnaden ändå kan sjunka med ca 17 Zz mellan 1992 och 1996. Utvecklingen 1995 och 1996 innebär dock en viss försvagning av konkurrenskraftten trots fortsatt hög arbetslöshet.
Diagram 6.1 Nominell timlön inom industrin
Bilaga 1.1
Ärlig procentuell förändring
2 T 1 T TT M T M T T T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm. : OECD-länderna är sammanvägda entigt varje tänds betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1
Inflationstrycket varierar för närvarande starkt mellan olika sektorer i den svenska ekonomin. Inom vissa delar av industrin är kapacitetsutnyttjandet högt, vilket bidragit till avsevärda prishöjningar, framför allt på insats-
varor. Samtidigt är efterfrågan från hushållen fortfarande svag. Detta
minskar möjligheterna för företagen att höja sina marginaler på hemmamarknaden. Genom att tillgången på arbetskraft är god är också inflationsimpulserna från lönebildningen måttliga. |
Den svenska inflationstakten, mätt som KPI:s ökningstakt på årsbasis,
ökade under 1994 och uppgick i november till 2,4 72. Till följd av att
KPI sjönk kraftigt av tekniska orsaker i december 1993 beräknas inflationstakten vid slutet av året öka till 2,8 Z. Prisökningen under 1994 förklaras till stor del av höjda importpriser. Till en del är detta ett resultat
av den kraftiga deprecieringen av kronan under 1992 och 1993. Dess-
utom steg de internationella råvarupriserna kraftigt. Enbart prisuppgången
på kaffe förklarar 0,3 procentenheter av konsumentprisindex ökning un-
der 1994. Boendekostnaderna ökade också förhållandevis mycket. Detta orsakades framför allt av hyresutvecklingen. Egenhemsposten i KPI
ökade långsammare till följd av att räntekostnaderna var ungefär oför-
ändrade.
Under 1994 bidrog höjda indirekta skatter och minskade subventioner
till konsumentprisindexökning. Utvecklingen av konsumentpriserna exklu-
sive indirekta skatter och subventioner visas av nettoprisindex. Under
1994 beräknas nettoprisindex ökning ha uppgått till 1,9 Zz.
Den exportinriktade industrin möter för närvarande en mycket stark
efterfrågan. Detta har fört med sig en kraftig ökning av industriproduktio-
nen, I synnerhet inom delar av basindustrin. I dessa branscher är kapaci-
tetsutnyttjandet uppskattningsvis på samma nivå som år 1989. I kombina-
tion med den internationella råvaruprisuppgången har detta medfört att industrins hemmamarknadspriser stigit i allt snabbare takt under det senaste året. Det finns en risk för att dessa prisstegringar fortplantas till
övriga delar av ekonomin. Ännu så länge förefaller emellertid dessa
spridningseffekter ha varit begränsade. Under perioden oktober 1993 till oktober 1994 steg t.ex. hemmamarknadspriserna totalt med 6,2 PR. Hemmamarknadens insatsvarupriser ökade emellertid med 9,3 Z medan konsumentvarupriserna steg med endast 4,0 7.
Jämfört med tidigare perioder med högt kapacitetsutnyttjande inom in-
dustrin är sannolikt kopplingen till inflationen svagare nu. Under tidigare
högkonjunkturer har arbetsmarknaden snabbt utgjort en tillväxtrestriktion. Detta har resulterat i snabbt stigande lönekostnader, vilket givit högre inflation. Under prognosperioden beräknas arbetsmarknaden inte ge upp-
hov till några allvarligare flaskhalsar i produktionen. Den totala öppna arbetslösheten väntas sjunka, men trots det ligga över den arbetslöshetsnivå vid vilken inflationen tenderar att öka. Företagen väntas nu ha större incitament att hålla nere priserna för att vinna marknadsandelar än då arbetsmarknaden utgjorde ett hinder för vidare expansion. En brist på realkapital är sannolikt lättare att åtgärda än brist på arbetskraft.
Inflationsförväntningarna är mycket betydelsefulla för den faktiska inflationsutvecklingen. Olika undersökningar pekar relativt entydigt på att Bilaga 1.1
inflationsförväntningarna höjts under det senaste året. Detta gäller såväl hushållen som penningmarknadens aktörer och industrin. Inflationsför-
väntningarna på ett års sikt varierar mellan 2,5 och 4 &£. Förväntningarna
är högst inom industrin och bland penningmarknadens aktörer. Bland hushållen och detaljhandeln är förväntningarna lägre. Undersökningarna indikerar att inflationsförväntningarna är höpre på längre sikt.
Den kraftiga deprecieringen av kronan sedan november 1992 har medfört ett avsevärt tryck uppåt på den svenska prisnivån. Hur stor effekten blir av denna valutakursförsvagning är av avgörande betydelse för den
framtida inflationen. Konjunkturinstitutet har på uppdrag av regeringen beräknat effekten på konsumentprisindex av den initiala deprecieringen som skedde vid övergången till rörlig växelkurs. Beräkningen tyder på
att effekten på konsumentprisindex ökning uppgick till 1,90 procentenheter från oktober 1992 till oktober 1993 och 0,18 procentenheter under nästföljande 12-månadersperiod. Redan under det andra året efter deprecieringen har sålunda effekten minskat avsevärt. Efter en kraftig försvagning under slutet av 1992 och det första halvåret 1993 har kronan varit förhållandevis stabil. Den importvägda växelkursen var i december 1994
jämförbar med nivån i augusti 1993. Om mönstret skulle vara detsamma
som för den initiala deprecieringen skulle detta innebära att inflations-
trycket under prognosperioden till följd av den tidigare försvagningen av
kronan skulle vara relativt begränsat. För detta talar också den relativt svaga utvecklingen av hushållens efterfrågan. Den antagna apprecieringen av kronan möjliggör emellertid en förstärkning av marginalerna hos ut-
ländska exportörer och inhemska importörer, utan att importen därmed stiger i pris i relation till inhemsk produktion. Det är därför sannolikt att
en relativt stor del av den antagna apprecieringen av kronan kommer att resultera i återställda marginaler hos de utländska exportörerna respektive de svenska importörerna, snarare än att komma de svenska konsumenterna tillgodo i form av lägre priser.
Tillgångsprisutvecklingen inkluderas normalt inte i inflationsbegreppet.
Prisutvecklingen på fastigheter kan emllertid säga något om hur efter-
frågan utvecklas, genom effekter på investeringar och privat konsumtion.
Efter en betydande höjning av priserna på småhus under den andra halvan
av 1980-talet föll småhuspriserna från 1991 till 1993 med drygt 15 2.
Under samma period sjönk den privata konsumtionen med 5 70. Under
1994 återhämtade sig priserna på småhus något. I november låg prisnivån i riket som helhet 5 4 över nivån vid början av året, vilket dock innebar
en nedgång med 1 96 jämfört med läget i juli.
Tabell 7.1 Konsumentpriser
rlig procentuell förändring
Bilaga 1.1
1993 1994 1995 1996
| KPI dec.-dec. | 4,1 | 2,8 | 2,9 | 3,7 |
| Nettoprisindex dec.-dec. | 3,9 | 1,9 | 2,0 | 1,7 |
| Importpriser, totalt | 16,1 | 5,0 | 2,4 | 1,4 |
| Bostäder, totalt | 2,9 | 2,8 | 2,8 | 3,3 |
| Indirekta skatter, bidrag i procentenheter 0,3 | 0,5 | 0,7 | 1,5 | |
| Diverse taxor | 7,4 | 4,l | 4,4 | 4,1 |
| Konkurrensutsatt svensk produktion | 1,9 | 2,9 | 4,6 | 4,2 |
| Arbeatskraftskostnad i näringslivet | -0,1 | 1,1 | 2,0 | 2,9 |
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter -1,0 -0,4 -0,2 -0,3
| KPI årsgenomsnitt | 4,7 | 2,2 | 2,9 | 3,7 |
| Nettoprisindex årsgenomsnitt | 4,3 | 1,4 | 1,8 | 1,8 |
| Prisindex för inhemsk användning | 3,9 | 2,5 | 2,8 | 2,9 |
| OECD (16) KPI | 2,8 | 2,3 | 2,7 | 3,0 |
| Implicitprisindex | 5,8 | 3,0 | 2,9 | 3,0 |
| Basbelopp | 34 400 = 35200 35700 36 300 |
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Neuoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkningen av 1994 och 1995 års basbelopp har en avräkning gjorts med 1,9 resp. 0,2 procentenheter för deprecieringens direkta effekter. För 1995 och 1996 har därefter gjorts en avräkning med 40 4 av den återstående uppräkningsfaktorn i enlighet med regeringens förslag avseende indexering av basbeloppet. OECD-länderna är sammanvägda enligt BNP-vikter. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under loppet av 1994 beräknas KPI ha ökat med 2,8 7. Det är betyd-
ligt högre än bedömningen i den reviderade nationalbudgeten i april. För-
ändringen av prognosen beror främst på högre importpriser och ränte-
kostnader. Båda dessa faktorer har att göra med den ränte- och valutaoro
som rådde under sommaren. Dessutom har de internationella priserna ökat mer än väntat. Däremot har inte den inhemskt genererade inflationen
överträffat prognosen.
Under 1995 och 1996 beräknas importpriserna ge ett mindre bidrag till
konsumentprisindex än under 1994. Dels beror detta på att importpriserna
steg kraftigt 1994 som ett resultat av vissa tillfälliga taktorer, t.ex. dålig kaffeskörd i Brasilien, dels antas kronan apprecieras under prognosperioden. En viss prishöjning bedöms bli resultatet av att importen i samband med EU-medlemskapet styrs över till länder med något högre prisnivå än tidigare leverantörsländer.
Arbetskraftskostnaden per producerad enhet beräknas ge ett växande bidrag till inflationen under de kommande två åren. Det beror på att arbetskraftskostnaden ökar något snabbare, samtidigt som produktiviteten
växer långsammare än tidigare.
Under både 1995 och 1996 påverkas konsumentprisindex kraftigt av
höjda indirekta skatter och sänkta subventioner. År 1995 omfattar åtgärderna bl.a. höjd arbetsgivaravgift, höjd moms på restaurangtjänster och
porto, höjda tullar samt indexering av vissa punktskatter. Dessutom försvinner det s.k. ROT-avdraget, men samtidigt införs ett ROT-bidrag.
följande år påverkas fastighetsskatterna via en rad olika åtgärder. Bland dessa kan nämnas höjd fastighetsskatt med 0,2 procentenheter samt Bilaga 1.1 breddning av fastighetsskatten till att gälla även jordbruk-, industri-,
skopsfastigheter samt kommersiella lokaler. Dessutom sker en ordinarie omtaxering av småhus. I övrigt sker bl.a. en indexering av punktskatter
samtidigt som ovan nämnda ROT-bidrag upphör. Den sammantagna
effekten uppskattas till 0,7 procentenheter 1995 och 1,5 procentenheter
1996. En stor del av skattehöjningarna, I synnerhet 1996, kommer att påverka bostadssektorn. Den svaga privata efterfrågan som prognostiseras torde emellertid innebära att såväl hyresvärdar som handel kommer att ha svårt att fullt ut övervältra de indirekta skatterna på hyresgäster och kunder. Detta innebär att KPI inte väntas stiva med hela den beräknade effekten av höjda indirekta skatter. Sammantaget väntas konsumentprisindex öka med 2,9 70 1995 och 3,7 %z 1996.
Diagram 7.1 Konsumentprisutvecklingen Procentuell förändring över 12 månader
Procent
arr rer ÅR I a
1985 1987 1989 1991 1993 1995
Anm: Vid beräkningen av 12-månaderstalen har en avräkning gjorts för skillnaden mellan december månads långtidsindex och kortidsindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konsumentprisindex är det vanligaste måttet på intlation, men vid en mer fullständig analys av inflationsutvecklingen bör man också studera andra mått. Prisindex för inhemsk användning speglar t.ex. prisutvecklingen i hela ekonomin medan KPI endast beaktar prisutvecklingen för
privat konsumtion. Som framgår av tabell 7.1 förutses detta prismått stiga med knappt 3 % per år 1995 och 1996. Det kan också vara önskvärt att kunna beskriva konsumentprisutvecklingen rensat för eftekter av olika
finanspolitiska åtgärder. KPI påverkas av prishöjningar oberoende av om dessa beror på underliggande faktorer eller höjda indirekta skatter och Bilaga 1.1 sänkta subventioner. Dessa effekter räknas bort i det s.k. nettoprisindex.
Som framgår av diagram 7.1 växer skillnaden mellan utvecklingstalen för
KPI och NPI under prognosperioden. Skillnaden i ökningstakt förklaras dels av de föreslagna ändringarna i indirekta skatter och subventioner,
vilka ger ett bidrag till KPI på 1,5 procentenheter 1996, dels av en ordi-
narie nedtrappning av räntebidragen. Denna nedtrappning beräknas ge ett
bidrag till KPI på ca 0,5 procentenheter. Tillväxttakten i nettoprisindex skall dock inte tolkas som den inflation som skulle ha etablerats om skat-
och subventioner under 1996 är det troligt att den registrerade 12-månaderstakten kommer att falla under början av 1997 när dessa effekter klingar av. Redan 1 januari 1997 försvinner effekten av de åtvärder som
rent tekniskt påverkar KPI i januari 1996. Dessa åtgärder uppgår upp-
skattningsvis till ca 0,7 procentenheter. De åtvärder som förväntas slå igenom i KPI med större tidstördröjning, exempelvis höjningen av arbetsgivaravgiften, ger ett bidrag till 12-månaderstakten som successivt för-
svinner under 1997. Samtidigt är det troligt att marginalerna pressats ned
under 1996 till följd av de höjda indirekta skatterna och subventionerna.
höjs. I de medelfristiga kalkylerna bedöms KPI öka med knappt 3 9 i genomsnitt under 1997.
Prop. 1995/94:100
8¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Bilaga 1.1
År 1994 steg hushållens realt disponibla inkomster med ca 1,5 % enligt preliminära beräkningar. Även den privata konsumtionen ökade efter de senaste årens nedgång. Uppgången i sparandet fortsatte emellertid och därmed har sparkvoten stigit med 13,5 procentenheter sedan 1989. Budgetförstärkningarna i den offentliga sektorn bidrar till att hushållens realt
disponibla inkomster faller med ca 2,5 Z 1995. En ytterligare minskning
med 0,5 % förutses för 1996. Den privata konsumtionen väntas hållas uppe genom att hushållen drar ned sitt sparande. Därigenom kan konsumtionen vara oförändrad 1995 och öka med I Zz 1996, se tabell 8.1.
Tabell 8.1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor
| Löner | 628,8 | 650,9 | 687,9 | 726,1 |
| Företagarinkomster | 55,0 | 58,8 | 62,9 | 65,2 |
| Räntor och utdelningar, netto -31,7 | -25,1 | -19,8 | -15,7 |
Inkomstöverföringar från
| . offentlig sektor | 374,4 | 387,4 | 386,0 | 386,2 |
| Övriga inkomster, neuwo | 121,8 | 129,0 | 133,0 | 130,7 |
| Direkta skatter, avgifter m.m 288,5 | 303,6 | 348,5 | 368,3 | |
| Disponibel inkomst | 859,7 | 897,5 | 901,6 | 924,2 |
| Privat konsumtion | 792,1 | 820,7 | 844,4 | 878,6 |
| Sparkvot, nivå i Zz | 7,9 | 8,5 | 6,3 | 4,9 |
Procentuell utveckling 1991 års priser Disponibel inkomst -3,5 1,4 -2,4 -0,5 Privat konsumtion -3,8 0.6 0,0 1.0
Källor: Konjunkturinstitutet, Suuistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
8.1¶Hushållens inkomster
Hushållens realt disponibla inkomster sjönk med 3,5 2 1993, efter att ha ökat kraftigt under de första åren av 1990-talet. År 1994 skedde en viss återhämtning av realinkomsterna, som steg med ca 1,5 96. Ökningen baserades på en positiv utveckling av löneinkomsterna, både genom ökad sysselsättning i timmar och ökad reallön före skatt. Även pensionsinkomsterna steg realt, delvis till följd av att inflationen var lägre 1994 än 1993. De senaste årens höga finansiella sparande har medfört en successiv förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. För 1994 gav förändringen av räntenettot ett bidrag med nära 1 procentenhet till inkomstökningen. Skatte- och avgiftshöjningar bidrog till att dra ned inkomstutvecklingen med knappt I procentenhet, se tabell 8.2.
Prop. 1995/94:100 Bilaga 1.1
Tabell 8.2 Ilushållens inkomster
Miljarder kr Procentuell utveckling Procentuellt bidrag till Löpande 1991 års priser realinkomstutvecklingen priser
| 1993 | 1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996 | |
| Lönesumma exkl. sjuklön | 628,8 | -6,5 1,3 2,7 1,8 -4,9 1,0 2,0 1.4 |
| därav timlön före skatt | -1,5 0,5 0,6 0,3 -1,1 0,4 0,4 0,2 | |
| sysselsällning | -5,1 0,8 2,1 1,5 -3,8 0,6 1,6 1,2 |
Transfereringar från
| offentlig sektor | 374,4 | 2,4 12 3,1 --3,6 1.0 0,5 -1,4 -1,6 |
| Pensioner | 195,8 | 0,0 2,7 0,5 -1L,4 0,0 0,6 0,1 -0,3 |
| Sjukförsäkring m.m. | 47,1 | -10,0 --3,3 -3,0 0,0 --0,6 +-0,2 -0,2 0,0 |
| Arbetslöshetsbidrag m.m. | 58,6 | 31,9 -7,4 -17,0 -10,5 1,6 -0,5 -1L,1 -0,6 |
| Övriga transfereringar | 72,8 | -0,1 7,3 -3,0 -7,2 0,0 0,6 +-0,3 -0,6 |
| Räntor och utdelningar, netto -31,7 | 0,3 0,8 0,7 0,5 | |
| Övriga inkomster, netto | 176,8 | -52 0,0 L7 -0,5 11 0.0 0,3 -0.1 |
| Direkta skatter och avgifter 288,5 | -3,4 3,0 11,6 1,9 1.1 -1,0 --4,0 -0,7 | |
| Disponibel inkomst | 859,7 | -35 13 -24 -0,5 —--3,5 1.4 -2,4 -0,5 |
Anm: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPID. Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mettan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto”. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Uppgången i sysselsättningen förstärks under 1995 och arbetslösheten väntas minska. Den genomsnittliga reala timlönen före skatt stiger något och den reala lönesumman beräknas öka med drygt 2,5 2. Arbetsin-
komsterna och fortsatt förbättring av räntenettot ger tillsammans med övriga privata inkomster ett positivt bidrag på 3 procentenheter till in-
komstutvecklingen 1995. Direkta skatter och transfereringar från den offentliga sektorn drar ned den realt disponibla inkomstutvecklingen med ca 5,5 procentenheter, delvis som en följd av minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. Den ändrade inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, med ökat stöd till revuljär sysselsättning och minskning av
sysselsättningsskapande åtvärder, leder också till att löneinkomsterna ökar
och bidragen minskar. Regelförändringar beträffande skatter och
transfereringar beräknas minska hushållens inkomster med ca 30 miljarder kr, vilket motsvarar knappt 3,5 2 av disponibel inkomst. De statliga höjningarna av de direkta skatterna och avgifterna för hushållen beräknas till ca 20 miljarder kr, jämfört med 1994 års regelsystem, Därtill kommer
kommunala skattehöjningar med i yenomsnitt 0,42 procentenheter, vilket motsvarar ca 3,5 miljarder kr. Slopandet av vårdnadsbidraget, reduceringen av uppräkningen av pensionerna och andra besparingar mins-
kar transfereringarna till hushållen med ca 8,5 miljarder kr före skatt.
Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna minska med
2,4 PR 1995. Därav ver privata inkomster ett positivt bidrag med 3 pro-
centenheter, medan direkta skatter och transfereringar från den offentliga Prop. 1995/94:100
sektorn ger ett negativt bidrag på ca 5,5 procentenheter. Bilaga 1.1 Inkomstutvecklingen för 1996 karakteriseras av samma faktorer som
1995. Arbets- och kapitalinkomsterna stiger medan ytterligare budgetförstärkande åtgärder drar ned inkomsterna. De direkta skatterna ökar genom ytterligare I procentenhets höjning av egenavuifterna. Uppräkningen av pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar reduceras även 1996. Därtill kommer bl.a. minskningar av barnbidragen, bostadsbidragen och den skärpning av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen som föreslås från den 1 juli 1995. De realt disponibla inkomsterna väntas minska med 0,5 2. Till minskningen bidrar skatter och transfereringar från offentliga sektorn med knappt 2,5 procentenheter.
Sammanfattningsvis bryts, under prognosperioden, de senaste årens trend med ökade transfereringar från den offenthiga sektorn. Det beror huvudsakligen på ändringar i revelsystemen, men också på att situationen på arbetsmarknaden förbättras. Inkomstökningar till följd av stigande
sysselsättning motverkas delvis av att bidrag faller bort. Socialförsäkring-
arna och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som under nedgången i
sysselsättningen till stor del ersatt bortfallande löneinkomster, får motsatt
effekt nu när sysselsättningen ökar. De s.k. automatiska stabilisatorerna verkar således i båda riktninvarna.
8.2¶Privat konsumtion och sparande
Efter en säsongrensad uppgång under loppet av 1993 föll den privata konsumtionen tillbaka något under andra kvartalet 1994. Konsumtionsdämpningen sammanföll med en period med betydande oro på de finansiella marknaderna. Valutakursen försvagades och räntorna steg. Hushållens framtidsförväntningar försköts samtidigt i negativ riktning.
Under det tredje kvartalet stärktes åter konsumtionen säsongrensat. Under perioden januari till och med september 1994 ökade den privata konsumtionen med ca 0,7 70 jämfört med motsvarande period 1993. Hushållens framtidsförväntningar avseende den framtida arbetslösheten förbättrades samtidigt. Förväntningarna om den egna ekonomin och Sveriges ekonomi blev emellertid något mer negativa under loppet av 1994, men andelen hushåll med positiva förväntningar överväger fortfarande. Indika-
tioner från bl.a. Handelns utredningsinstitut pekar mot att även det fjärde
kvartalet 1994 var relativt starkt, i synnerhet gäller detta hushållens inköp
av sällanköpsvaror. För helåret 1994 beräknas konsumtionen ha ökat med
0,6 2. Det skulle innebära att sparkvoten stev från 7,9 Z till 8,5 P.
Diagram 8.1 Privat konsumtion Prop. 1995/94:100 Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata Bilaga 1.1
Miljarder kronor
200 -
185” | .
(80 Apr fn
165 VA
160- mrnttrrteseee ere rerna rann bv mereeeeer renen ee . . ere ro ereerereeeeeeeeseeneseee ene ee rr rn ner nro dekr Rs rk nn endl 155- OT TT TRO PRE eger
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Cällor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
År 1995 väntas den realt disponibla inkomsten sjunka med ca 2,5 4. Detta bedöms dock inte leda till en motsvarande minskning av den privata konsumtionen. Enligt den mest väletablerade konsumtionsteorin bestäms hushållens konsumtion inte främst av den faktiska kortsiktiga inkomstutvecklingen, utan av den förväntade långsiktiga inkomstutvecklingen. En jämförelse av den privata konsumtionen och den realt disponibla inkomsten visar också att samvariationen mellan dessa båda variabler varit relativt låg, i synnerhet från mitten av 1980-talet och framåt. Sparkvoten har därmed varierat kraftiet.
I vilken mån den sjunkande disponibelinkomsten kommer att föranleda en minskad privat konsumtion beror sålunda i hög grad på om hushållen förutsett de skattehöjningar och transtereringsminskningar som drar ned
har konsumtionen sannolikt anpassats redan tidigare. Minskningen av den disponibla inkomsten kan då balanseras av en sänkt sparkvot. Det är emellertid inte troligt att hushållen redan gjort en fullständig anpassning av sin konsumtion. Informationen om inkomstminskningen har t.ex. inte nått ut till alla, vilket vör att vissa hushåll reagerar först när inkomsterna påverkas. Empiriska studier tyder dessutom på att mellan 25 och 35 &£ av hushållen agerar på ett sätt som innebär att man inte kan eller vill utjämna konsumtionen över tiden, utan istället konsumerar hela sin in-
komst. Dessa hushåll justerar sin konsumtion först när de disponibla in-
komsterna faller. Den isolerade ettekten av besparingarna bör således
vara att konsumtionen faller, dock inte i samma grad som inkomsten. Prop. 1995/94:100 Hushållen har sannolikt förutsett att inkomsterna kommer att falla till Bilaga 1.1
sin konsumtion redan tidigare. Det finns emellertid en risk för att de föreslagna åtgärderna är mer långtvående än hushållen förväntat. I sådana
fall blir den kontraktiva effekten på konsumtionen större än prognostise-
rat.
Det finns också ett antal faktorer som väntas påverka konsumtionen i
positiv riktning under prognosperioden. Den mest betydelsefulla faktorn
är att sysselsättningen inte linyre faller. Internationella data visar en påtavlig korrelation mellan sysselsättningsförändringen och den privata konsumtionen. När en person blir arbetslös påverkas i hög grad den förväntade framtida inkomsten vilket resulterar i en lägre konsumtion. I en situation med fallande sysselsättning påverkas emellertid konsumtionen inte bara av att de arbetslösa konsumerar mindre, utan även av att de som fortfarande har sysselsättning upplever en ökad risk för arbetslöshet och
därmed lägre framtida inkomster. En ökad sannolikhet för en försämring
av framtida inkomster resulterar 1 en anpassning av konsumtionen. Den svenska sysselsättningen föll med mer än 10 4 från 1990 till 1994. Detta har sannolikt varit en starkt bidragande orsak till att konsumtionen föll med 5 AZ samtidigt som sparkvoten ökade med nära 9 procentenheter. Under 1995 och 1996 väntas sysselsättningen öka med 2,7 resp. 1,8 % per år och den öppna arbetslösheten sjunka från 7,9 till 6,1 72. Detta om-
slag skulle kunna utgöra en mycket stark stimulans till den privata konsumtionen.
Diagram 8.2 Sysselsättningen 1980-1996
Tusental personer
4500 TTT —— AA se mens
4 440073 res eerereneerrrr rensa sea oa TS töreereene terna :
4300 FS sr okereerer nr er rerna MN er er ookeererer i
42007 menn - orreeer rr - oe rr ver rer Vv öoreerer kr reset tnnren nen
41 00 - - ser sr rer rer rrreea M fereern ennen .
3800 Li — en or or gerne rn re 7 v pr T r ed
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
En annan faktor som enligt olika studier starkt påverkat den privata Prop. 1995/94:100 konsumtionen under senare år är utvecklingen av tillvångspriserna. Av- Bilaga 1.1
regleringen av kreditmarknaderna vid mitten av 80-talet, i kombination
med stigande fastighetspriser möjligvorde en lånefinansterad konsumtionsökning. När skattelättnaden för utgiftsräntor bevränsades i samband med skattereformen började hushållen sträva efter att reducera sina skulder. Resultatet blev en minskad efterfrågan på småhus och ett prisfall mellan 1991 och 1993 på drygt 15 2. Som en följd av att fastighetspriserna föll försämrades hushållens balansräkningar, vilket ökade amorteringsbehoven
ytterligare.
Sedan årsskittet 1993/1994 har priserna på småhus emellertid ökat med 5 2. En viss nedgång rewistrerades under perioden juli-september, men
enligt den senaste mätningen stiger priserna åter. Eftersom hushållens
finansiella sparande ökat kraftigt under de senaste åren och hushållens aktieinnehav stivit 1 värde har därmed hushållens förmögenhet, ställt i relation till den disponibla inkomsten, ökat under 1993 och 1994. Den amortering av hushållens skulder som skett från fjärde kvartalet 1991 har dessutom visat tecken på att avta. Under fjärde kvartalet 1993 och första kvartalet 1994 ökade skulderna något. Under de nästföljande två kvartalen amorterades skulderna åter ned, men i en betydligt långsammare takt än tidigare,
Diagram 8.3 Hushållens förmögenhetskvot Förmögenhet i relation till disponibel inkomst
Procent
400 77
i. Finansiell förmögenhet exkl. akter
1 Småhus och bostadsrätter |
300 ÅL. Börsaktier och fondandelar | TS
oe | on. ee
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm. : Småhus värderade med hjälp av taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter. Källor: Svistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Från nivån år 1991 har hushållens inköp av sällanköpsvaror fallit med Prop. 1995/94:100 ca 15 2. Under samma period har den totala privata konsumtionen, en- Bilaga 1.1 ligt nationalräkenskaperna, minskat med ca 5 Z. Inköp av sällanköps-
varor är dock i ekonomisk mening att betrakta som investeringar snarare
än konsumtion. Den kraftiga minskningen av inköpen har därför kunnat genomföras utan att den egentliga konsumtionen sjunkit i samma grad. Den låga nivån på nyinköpen innebär emellertid att det successivt byggs upp ett behov av förnyelseinköp. Detta torde under prognosperioden leda till att hushållen ökar sina inköp av kapitalvaror, om inte annat så för att undvika en fortsatt konsumtionsminskning. Ökningen av dessa inköp kan då bli betydande.
Sammanfattningsvis finns det i dagsläget krafter som verkar i såväl uppdragande som neddragande riktning vad gäller utvecklingen av den privata konsumtionen. Trots en minskning av de disponibla inkomsterna bedöms konsumtionen bli oförändrad 19935. Därefter väntas en uppgång med I 2 under 1996. Det innebär att sparkvoten. sjunker med drygt 3
procentenheter från 1994 till 1996. Det finns en risk för att denna spar-
kvotsnedgång inte kommer till stånd. Denna risk består främst i svårigheten att bedöma i vilken mån de föreslagna budgetförstärkningarna är i linje med hushållens förväntningar. Det är inte heller otroligt att det privata sparandet, till följd av en Önskan att stärka den egna ekonomiska tryggheten, kommer att ligga på en historiskt sett hög nivå i framtiden. Samtidigt finns det en möjlighet att den positiva dynamiken, i första hand
Diagram 8.4 Hushållens sparkvot Nettosparande i relation till disponibel inkomst Procent 107
-6 ÅL | rt Te Ser T rr
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9¶Investeringar
Bilaga 1.1
Uppgången i de totala bruttoinvesteringarna beräknas bli kraftig de närmaste åren. En snabbt växande produktion och en hög lönsamhet lägger grunden till investeringsökningen i näringslivet under såväl 1995 som 1996. Därtill ger möjligheten till direktavdrag för byggnader 1 näringslivet ytterligare stimulanseffekt. Vidare bör EU-medlemskapet ha minskat osäkerheten om näringslivets framtidsförutsättningar.
Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder — Årlig procentuell volymförändring
kr 1993
Löpande 1992 1993 1994 1995 1996
priser
| Näringsliv | 114,4 15,5 14,3 16,6 20,1 10,1 |
| Offentliga myndigheter | 33,7 0,6 4,3 6,5 9,2 1,7 |
| Bostäder | 57,5 -7,3 -31,0 = -39,3 = -28,4 9,2 |
| Totalt | 205,6 -10,8 — -17,6 -1,3 9,5 8,5 |
| därav maskiner | 81,3 -16,0 -14,7 20,0 17,9 11,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Satistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Bruttoinvesteringarna sjönk preliminärt med ca I 2 år 1994. Från en låg utgångsnivå vände näringslivets investeringar kraftigt uppåt under loppet av året. Ett stort antal outhyrda lägenheter samt en hög realränta
innebar en fortsatt kraftig tillbakavång i bostadsproduktionen.
Den exportledda konjunkturuppgången väntas medföra en betydande investeringsökning inom de exportberoende näringarna under hela prognösperioden 1995-1996. Ett växande behov av ersättningsinvesteringar
samt mot slutet av perioden ett stigande resursutnyttjande bidrar till en
volymökning också i de hemmamarknadsberoende delarna av näringslivet. En förbättring av arbetsmarknadsläget samt svagt stigande bostadspriser väntas medföra en viss återhämtning av bostadsinvesteringarna mot slutet av perioden. Tilltavande infrastrukturinvesteringar samt ett stimulanspaket inriktat på bygginvesteringar bidrar också till den snabbt sti-
gande investeringsaktiviteten under perioden.
Sammantaget beräknas investeringarna öka med ca 9 § årligen 1995
och 1996. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av BNP,
uppgår trots detta endast till 15 4 1996, vilket fortfarande är en kraftig
minskning sedan 1989 då kvoten upppick till 22 Ze. Frånräknat bostadsin-
vesteringarna närmar sig dock kvoten den långsiktiga trendnivån.
73 13 Riksdagen 199-495, I saml. Nr 100. Bilaga I
som andelar av BNP Bilaga 1.1
Andel av BNP, procent 4
> Löpande priser inkl. bostäder |- sedee aa a aa ass sasse sann
OM HAerrerrnenen een nere r nere nns ennen nee Nererererrnnrnnrnonnnnn
| Afeeeeeererntnenerreeernnesneennn nn n one n nen nsn ns Aten non nnnnnnnnnnn
167 VN NR
147 nn SS Te 124 | Löpande priser exkl. bostäder ös ennen 5; pilen
[Ofnenennennnnnnnnnnnnnnnnnnnnn nn nnnnnnnn INA ennen
a ror rr ——— AA AA
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9.1¶Näringslivets investeringar
Efter ett kraftigt fall i näringslivets investeringar under åren 1989-1993 (-40 0) ägde en markant vändning rum under loppet av 1994. Mätt som årsgenomsnitt steg näringslivets investeringar med knappt 17 56 mellan
1993 och 1994. Uppgången berodde framför allt på ett snabbt ökande re-
sursutnyttjande inom exportindustrin och inom de exportrelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som näringslivets lönsamhet förbättrades ytterligare.
Under prognosperioden kommer den höga lönsamheten och det fortsatt höga kapacitetsutnyttjandet inom de exportberoende delarna av närings-
livet att utgöra en kraftig investerinysstimulans. Investeringarna inom de
hemmamarknadsorienterade delarna av näringslivet dämpas dock av den svaga utvecklingen av privat konsumtion och det låga bostadsbyggandet.
Ett successivt växande behov av ersättningsinvesteringar samt förväntade lägre räntor medför dock att investeringarna förutses öka också inom de
hemmamarknadsorienterade delarna av näringslivet. Under perioden november 1994-maj 1996 medges dessutom direktavdrag för byggnadsinvesteringar. Genom möjligheten till direktavdrag sjunker de reala förräntningskraven på investeringen. Effekten på byggnadsinvesteringarna
beräknas till ca 4 miljarder kr under perioden. Till största delen är detta en effekt av tidigareläggning, vilket medför färre byggnadsprojekt efter stimulansperiodens utgång.
Tabell 9.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Bilaga 1.1
Miljarder — Årlig procentuell volymförändring kr 1993 Löpande 1992 1993 1994 1995 1996 priser
| Industri | 32,6 = -20,1 -4,2 20,0 33,1 19,3 |
| Basindustri | 7,0 -37,0 -21,7 37,5 54,0 19,0 |
| Verkstadsindustri | 12,9 -22,7 -18,3 12,8 37,0 22,0 |
| Övrig industri | 12,7 -6,3 -9,2 18,0 16,1 16,3 |
| Statliga affärsverk | 18,4 -10,1 3,0 6,2 14,8 -2,9 |
| Övrigt näringsliv | 63,4 -14,8 -22,1 18,4 15,4 8,4 |
| Totalt | 114,4 = -15, -14,3 16,6 20.1 10,1 |
| därav byggnader | 41,4 —--11,8 — -13,3 9,4 20,5 5,6 |
| maskiner | 73,0 = -17,9 -14,9 21,6 20,1 12,9 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industrins investeringar ökade med 20 7 1994 efter att ha fallit med drygt 40 Zz mellan 1989 och 1993. Uppgången var mest markerad inom den exportinriktade delen av industrin, men även inom den mer hemmamarknadsberoende s.k. övriga industrin noterades ökade volymer.
Kapacitetsutnyttjandet steg under loppet av 1994 och uppgick under tredje kvartalet till 88,6 42, vilket är en uppgång med 6 procentenheter jämfört med samma period föregående år. Mot bakgrund av den prognostiserade produktionsuppgången är därmed behovet av kapacitetsutbyggnad stor. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från oktober 1994 indikerar också en mycket kraftig investeringsökning under 1995. Enkäten besvarades dessutom före EU-omröstningen och den ekonomisk-
politiska propositionen, vilket innebär att en del av industriföretagen san-
nolikt kommer att upprevidera investeringsplanerna för 1995 och 1996.
De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är
mycket gynnsamma under prognosperioden. Industrins höga lönsamhet
har inneburit att soliditeten stärkts vilket höjer kreditvärdigheten. Möjlig-
heten till egenfinansiering har också ökat i takt med allt större vinster. Bara under 1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kr, vilket kan jämföras med de totala investeringarna på 54 miljarder kr.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer bekräftar bilden av en betydande kapacitetsutbyggnad inom industrin. Realräntorna är visserligen fortfarande höga men väntas sjunka något under prognosperioden. En lägre räntenivå är central för att investeringsvolymerna skall kunna stiga
också inom de hemmamarknadsorienterade företagen i takt med att den inhemska efterfrågan växer. Mot bakgrund av de goda investeringsförut-
1995 för att stiga med ytterligare knappt 20 2 1996. Det medför att kapitalstocken växer med 2,5 resp 4,5 4 respektive år. Ett osäkerhetsmoment i bedömningen är dock utvecklingen av utländska företags
expansion i Sverige. Blir den stor kan eventuellt investeringsuppgången ha underskattats något. Sveriges fördelaktiga kostnadsläge, låg företags-
beskattning, hög kompetensnivå hos arbetskraften samt en väl utvecklad
för etablering i Sverige. Bilaga 1.1
Basindustrins investeringar ökade kraftigt redan 1994. Utgångsnivån var dock mycket låg. Lönsamheten har snabbt förbättrats efter deprecieringan av kronan och prishöjningar på världsmarknaden. Den överkapacitet som tidigare ansågs råda i Europa har minskat i takt med den oväntat
starka produktionsuppgången. Inom verkstadsindustrin bedöms investe-
ringarna öka med 37 resp 22 2 1995 och 1996. Under perioden är det framförallt maskin- och transportmedelsindustrin som genomför kapaci-
tetshöjande investeringar. En betydligt lägre investeringsuppgång kan för-
väntas inom s.k. övrig industri. Det låga kapacitetsutnyttjandet och den
fortsatt svaga hemmamarknadsefterfrågan begränsar uppgången.
Investeringarna inom övrigt näringsliv dämpas fortfarande av en svag hemmamarknad och ett överskott på kommersiella lokaler inom stora de-
lar av landet. Den låga investeringsnivån under perioden 1990-1993 har dock inneburit att kapitalstockarna anpassats till en mer långsiktig nivå.
Alltfler tecken tyder också på att utvecklingen är på vär att vända. Pri-
serna på kommersiella fastigheter har under loppet av 1994 stigit svagt
3 2) samtidigt som vakansgraden, dvs andelen lediga lokaler i förhål-
lande till stocken, har stabiliserats. I ett internationellt perspektiv är inte
vakansgraden anmärkningsvärt hög. Från en mycket låg utgångsnivå steg också investeringarna i kommersiella lokaler under 1994. Denna utveck-
ling väntas fortsätta.
Många av tjänstesektorerna, bl.a. den exportrelaterade uppdragsverk-
samheten, redovisar mycket expansiva produktionsplaner, vilket förväntas
medföra en kraftig investeringsexpansion. En del av den beräknade uppgången inom Övrigt näringsliv beror på infrastrukturinvesteringarna inom samfärdselområdet som t.ex. Arlandabanan och Öresundsbron. Lönsamheten har också stärkts inom övrigt näringsliv vilket ger utrymme för större investeringar i takt med att aktiviteten i ekonomin stiger. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen medför dock att nivån på investeringarna inom varuhandel samt inom restaurang- och hotellbranschen förblir låga under hela prognosperioden. Trots det blir den procentuella ökningen stor också i dessa sektorer. Direktavdraget för byggnader medför dessutom att en del investeringar tidigareläggs. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv stiger med ca 15 72 1995 och med ca 8 2 1996.
70.2¶Offentliga investeringar
Bilaga 1.1
Tabell 9.3 Offentliga investeringar Miljarder — Årlig procentuell volymförändring kr 1993 Löpande 1992 1993 1994 1995 1996 priser
| Statliga myndigheter | 13,8 -19,6 26,0 7,6 18,0 1,4 |
| Statliga affärsverk | 18,4 — -10,1 3,0 6,2 14,8 -2,9 |
| Staten | 32,2 -0,1 12,3 6.8 16,2 -0,9 |
Kommunala myndigheter 19,9 -7,6 -1,9 5,7 2,4 1,9
| Kommunala affärsverk | 3,9 -2,8 -23,1 -5,6 15,5 -3,6 |
| Kommunerna | 23.8 -6,7 -10,7 3,9 4,3 1,0 |
| Totalt | 56.0 -3,3 1,5 5,6. 11,4 -0,2 |
Källor: "Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1994 steg de offentliga investeringarna med drygt 5 7 på grund av ökade statliga infrastruktursatsningar. Våren 1993 beslutade Riksdagen om ekonomiska ramar på totalt 98 miljarder kr för väg- och järnvägsinvesteringar för perioden 1994-2003. Utöver planeringsramen har för budgetåret 1994/95 anvisats 1,6 miljarder kr, vilka är avsedda för länsvägar. Besluten innebär att infrastrukturinvesteringarna väntas kulminera under 1995-1996 för att sedan ligga kvar på en hög nivå de närmaste åren. I
vilken takt som infrastrukturplanerna kan genomföras efter 1996 beror
dock av hur statens finanser utvecklar sig. I jämförelse med tidigare planer sänks anslagen något för prognosperioden 1995-1996.
De statliga myndigheternas investeringar steg med över 60 90 mellan
1991 och 1994 främst som en följd av Vägverkets expansion. Vasakronans (f.d Byggnadsstyrelsen) investeringar registreras efter den 1 oktober 1993 under näringslivet. Frånräknat Vasakronan ökade därför de statliga
myndigheternas volymer med över 70 Z under samma period. Mellan
1994 och 1996 beräknas investeringarna i gator och vägar öka ytterligare. Därmed stiger de statliga myndigheternas investeringsvolymer med knappt 20 2 under prognosperioden.
Investeringsökningen för de statliga affärsverken beräknas till knappt 12 7 mellan 1994 och 1996. Detta beror främst på ökade infrastrukturin-
vesteringar inom SJ och Banverket samt volymökningar av Telia. Övriga
statliga affärsverk beräknas öka volymerna i begränsad omfattning.
De kommunala investeringarna ökar i långsam takt under prognosperioden. Kommunernas finansiella situation utgör en restriktion för fortsatt utbyggnad av verksamheten. Den låga bostadsproduktionen i år samt de begränsade investeringarna i kommersiella lokaler minskar också behovet
av kommunal infrastrukturutbyggnad. Uppdragande på investeringarna är dock de ROT-medel som tillförs under 1995 för eftersatta kommunala be-
hov om sammanlagt ca 800 miljoner kr. Det gäller bl.a. medel för upp-
rustning av lokaler, bullerdämpande åtgärder samt utbyggnad av fjärr-
värmeverk.
9.3¶Bostadsinvesteringar
Bilaga 1.1
Bostadsinvesteringarna föll mycket kraftigt under 1994. Antalet påbörjade lägenheter gick ned till ca 9000 vilket kan jämföras med 70 000 påbörjade lägenheter som noterades år 1990. De successivt minskade bostadssubventionerna, högre realräntor efter skatt samt ett stort antal outhyrda
lägenheter (54 000 i september) har medfört att prisnivån på andrahands-
marknaden i allmänhet understiger nyproduktionspriset vilket gör det olönsamt att bygga.
Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Tusental
70 . Påbörjade lägenheter 607
50 7
10 7 Outhyrda lagenheter
[0] T T T "' T T ' T T
1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den I mars respektive år t.o.m. 1993, samt antalet outhyrda lägenheter i september 1994. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Enligt Statens Institut för Byggnadsforskning skulle priserna på andra-
handsmarknaden behöva stiga med åtminstone 15 Z innan bostadspro-
duktion generellt sett åter blir lönsam. Redan idag är priserna på existerande bostadsfastigheter i vissa centralt belägna områden dock tillräckligt höga för att göra nyproduktion lönsam. Förutsättningarna för en ökad nybyggnation under prognosperioden förbättras gradvis. Priserna på både egnahem och hyreshus har under det första halvåret 1994 stivit med ca 5 7 samtidigt som produktionskostnaden legat stilla. Under både 1995 och 1996 förväntas räntorna falla något samtidigt som antalet outhyrda lägenheter väntas sjunka avsevärt. Det sistnämnda är en följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget och det låga antalet påbörjade lägenheter under 1993-1994. Därigenom kan produktionen av lägenheter i attraktiva områden och på orter med en begynnande bostadsbrist komma att öka.
"Höjningen av fastishetsskatten från 1,5 96 till 1,7 96 den 1 januari 1996
bedöms bara 1 mindre omfattning dämpa bostadsbyggandet. Ett osäker- Bilaga 1.1
hetsmoment är dock de allmännyttiga bostadsbolagens låga självfinansieringsgrad vilket kan fördröja uppgången när staten drar ned sitt risk-
tagande genom minskade subventioner. Antalet påbörjade lägenheter vän-
tas stiga till 14 000 respektive 18 000 lägenheter 1995 och 1996. Utveck-
lingen av den faktiska byggvolymen följer dock inte detta antal. Till följd
av den låga igångsättningen under 1994 faller nybyggnadsvolymen även under 1995. Nyinvesteringsvolymen beräknas falla med ca 22 2 under
1995 för att sedan stiga med ca 21 2 1996. Enligt Boverkets långsiktiga
bedömning som till en del baseras på demografiska faktorer kan bostadsproduktionen efter 1996 stiga till mellan 30 000 och 35 000 bostäder årli-
gen.
Tabell 9.4 Bostadsinvesteringar
Miljarder — Årlig procentuell volymförändring
kr 1993
Löpande 1992 1993 1994 1995 1996
priser Nybyggnad 33,6 — -19,1 -34,5 — -51,9 — -22,0 21,4
Fterbostadshus 24,0 -35,1 0,9 -57,5 -25,1 20,9
Småhus 9,6 2,5 —-64,8 —-37,9 = -16,8 22,2 Ombyggnad 23,9 23,6 — -25,1 — -20,5 = -34,2 -4,0
Flerbostadshus 19,0 44,9 17, -22,2 — -45,8 = -10,0
Småhus 5,0 --10,6 — -44,1 -13,9 5,9 6,6 Totalt 57,5 -7,3 —--31,0 =-39,3 — -28,4 9,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det förhållandevis höga påbörjandet av ombyggnader under 1994 beror
delvis på att viss ombyggnation fortfarande utfördes till 1992 års mer för-
delaktiga subventionsregler. Nedtrappningen av bostadssubventionerna samt den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster har dock medfört att omfattningen av varje ombyggnad i genomsnitt blivit mindre. Den svaga fastighetsprisutvecklingen har sannolikt också bidragit till detta. Under 1990 uppgick den genomsnittliga ombyggnadskostnaden. till ca 600 000 kr. År 1994 hade kostnaden per lägenhet minskat till
230 000 kr. Vid dessa mindre omfattande ombyggnader är kreditrestrik-
tionerna mindre än vid nyproduktion av bostäder vilket innebär att antalet påbörjade ombyggnader beräknas bli relativt högt under hela pro-
gnosperioden. Dessutom verkar de särskilda bidrag som kan erhållas
under 1995 uppdragande. Det gäller bl.a. bidrag för förbättring av inomhusklimat samt ombyggnadsmedel för äldre- och handikappbostäder.
Trots det fortsätter volymerna att falla under hela prognosperioden. De
fallande ombyggnadsinvesteringarna är en anpassning till en mer långsiktig nivå. Boverket räknar med att ca 30 000 lägenheter per år
behöver byggas om under 1990-talet. Enligt prognosen kommer ca
29 000 ombyggnationer att påbörjas under 1996.
Bilaga 1.1
Miljarder kronor, 1991 års priser
100 Offer rf TT
1970 1974 1978 1982 19086 1990 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
9.4¶Lagerinvesteringar
De totala lagerstockarna beräknas under 1994 ha ökat med drygt 3 miljarminskat med drygt 5 miljarder kr året innan. Lagren av färdigvaror minskade ungefär i samma takt som under 1993, medan en betydande ökning registrerades för insatsvarulagren och varor i arbete. Inom partihandeln skedde en betydande lageruppbyggnad samtidigt som detaljhandels-
Tabell 9.5 Lagervolymförändringar Miljarder kr, 1991 års priser
| 1993 | 1994 | 1995 1996 | ||
| Jord- och skogsbruk | -0,3 | 0,2 0,6 | 0,4 | |
| Industri | -5,2 | 0,0 3,4 | 4,4 | |
| El- och vattenverk | -0,5 | 0,0 0,0 | 0,0 | |
| Partihandel | -2,8 | 3,2 -0,6 | -0,5 | |
| Detaljhandel | -1,3 | 0,0 -0,2 | -0,5 | |
| Totalt | -10,1 | 3,3 | 3,1 | 3,8 |
| BNP-bidrag | -0,3 | 1,0 0,0 | 0,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industrins lager av färdigvaror befinner sig i nuläget på en historiskt
låg nivå. Det förefaller därför troligt att man skulle önska en viss ökning
”åv dessa under prognosperioden. En fortsatt hög efterfrågan, i synnerhet ifrån utlandet, väntas dock innebära att färdigvarulagren förblir oföränd- Bilaga 1.1 rade under 1995 för att sedan öka något under 1996. I takt med att produktionen stiger bedöms dock lagren av insatsvaror och varor i arbete
öka successivt under hela perioden. Konjunkturinstitutets tjänstebarometer tyder på att lageruppbyggnaden
inom partihandeln till viss del var ofrivillig och att man avser att minska lagren i framtiden. Även detaljhandelslagren uppges vara större än öns-
minska sina lager ytterligare.
Diagram 9.4 BNP-utveckling och lagerbidrag
Procent resp. procentenheter
Torr T | FR. Sr I T -4
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska eeutralbyrån och Finansdepartementet.
Lagerinvesteringarnas bidrag till tillväxten uppgick preliminärt till en procentenhet 1994. Jämfört med Finansdepartementets prognos i november är det en upprevidering med knappt en halv procentenhet. Bakom det större bidraget livger dels ökade lagerinvesteringar under 1994, men också en betydande nedrevidering av investeringarna under 1993. Under 1995 och 1996 förutses de totala laverinvesteringarna bli av samma stor-
lek som 1994, vilket innebär att tillväxtbidraget blir obetydligt. Under
1994 bedöms omslaget 1 laverinvesteringarna i höv grad ha bidragit till den snabba ökningen av importen. Den prognostiserade lagerutvecklingen väntas leda till att importens ökningstakt dämpas, i synnerhet 1995.
10¶Den offentliga sektorn
Bilaga 1.1
Den offentliga sektorns finanser försämrades kraftigt mellan 1991 och
1993, huvudsakligen till följd av den långa och djupa lågkonjunkturen.
För 1994 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande till motsvarande drygt 11 % av BNP. Underskottet minskar successivt under de närmaste två åren och beräknas 1996 motsvara knappt 7 36 av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet sker inom den statliga sektorn, medan AP-fondens och kommunsektorns sparande minskar.
10.1¶Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorn finansiella
sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet
medförde en kraftig försämring av de offentliga finanserna. När konjunk-
turen bottnade 1982 uppgick underskottet i det finansiella sparandet till
motsvarande ca 7 % av BNP. Konjunkturuppgången bidrog till att under-
skottet minskade till 3,8 0 av BNP år 1985. Sparandet förbättrades sedan ytterligare under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett finansiellt överskott motsvarande ca 4 7 av BNP, se diagram 10.1.
Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996
Andel av BNP, procent
OT, T MI TT TO
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
utgifterna exklusive räntor föll med 3 procentenheter som andel av BNP. Bilaga 1.1 Hälften av denna nedgång berodde på en relativt långsam real utveckling av den offentliga konsumtionen. Den fortsatt starka förbättringen i de offentliga finanserna under 1980-talets andra hälft förklaras i huvudsak av att skattekvoten (skatterna som andel av BNP) steg från 50 & 1985 till nära 56 70 1990, samt av att ränteutgiftena minskade när den finansiella ställningen förbättrades. Bakom ökningen av skattekvoten låg flera faktorer. De under perioden tilltagande löne- och prisökningarna, i kombination med de icke inflationsskyddade starkt progressiva skatteskalorna, medförde att skatteuttaget ökade. Skatteinkomsterna ökade också genom att tillväxten leddes av den högt beskattade privata konsumtionen, som under några år t.o.m. översteg hushållens disponibla inkomster. Löneandelen ökade och vinstandelen i näringslivet sjönk. Eftersom löner är avsevärt högre beskattade än vinster, särskilt på kort sikt, bidrog detta också till den ökade skattekvoten.
Överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande 1990 förbyttes på endast tre år till ett underskott 1993 på ca 13,5 % av BNP. Denna mycket kraftiga försämring är huvudsakligen en följd av övergången från en högkonjunktur till en djup lågkonjunktur. Från 1990 till 1993 sjönk antalet sysselsatta med sammanlagt ca 490 000 eller 11 &. Därigenom minskade skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och ersättning till arbetslösa steg. Därtill kommer utgifterna för bankstödet 1993.
För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet ha minskat till 11,2 Z av BNP. Förbättringen fortsätter under prognosperioden och 1996 beräknas sparandeunderskottet uppgå till knappt 7 % av BNP. Det innebär att underskottet halveras mellan 1993 och 1996. Det primära sparandet (sparandet exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter) förbättras ännu starkare, från -14 «0 1993 till ca -4 2 1996, se tabell 10.1.
Förbättringen i det offentliga sparandet sker både genom ökade skatteinkomster och minskade utgifter. Skattekvoten stiger med 1,5 procentenheter mellan 1994 och 1996. Det kan jämföras med att beslutade och föreslagna skattehöjningar beräknas ge en varaktig budgeteffekt 1996 på 2,8 2 av BNP jämfört med 1994 års regler. Den begränsade ökningen av skattekvoten beror på att de högt beskattade delarna av BNP utvecklas förhållandevis svagt. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Som framgår av tabell 10.2 beror den relativt svaga utvecklingen av skattekvoten, relativt storleken på skattehöjningarna, främst på att inkomsterna av mervärdesskatten sjunker med ca 1 procentenhet som andel av BNP mellan 1994 och 1996. Det är en följd av att skattebaserna för mervärdesskatten, den privata konsumtionen och bostadsbyggandet utvecklas svagt. Företagens skatteinbetalningar reduceras 1995 genom att avskattningen av reserverade vinstmedel upphör och 1996 genom direktavdrag för byggnadsinvesteringar. Inkomsterna av arbetsgivaravgifter dras ned under 1995
arbetsgivaravgifterna.
Tabell 10.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor
| Inkomster | 878,6 | 895,7 | 957,7 1 020,3 | |
| Skatter | 728,2 | 750,7 | 799,5 | 863,7 |
| Kapitalinkomster | 100,1 | 91,1 | 96,1 | 87,3 |
| Övriga inkomster | 50,3 | 53,8 | 62,1 | 69,3 |
| Utgifter | 1 071,6 1 063,9 1 119,1 1 135,2 | |||
| Transfereringar till hushåll 374,4 | 387,4 | 386,2 | 386,2 | |
| Övriga transfereringar | 161,5 | 107,7 | 131,4 | 126,3 |
| Ränteutgifter | 91,6 | 110,3 | 122,2 | 133,8 |
| Konsumtion | 403,5 | 414,1 | 427,6 | 436,7 |
| Investeringar | 40,6 | 44,4 | 51,7 | 52,3 |
| Finansiellt sparande | -193,0 | -168,2 | -161,4 | -114,9 |
| Primärt finansiellt sparande -201,4 | -149,2 | -135,3 | -68,5 |
Procent av BNP
| Inkomster | 60,9 | 59,4 | 60,3 | 60,6 |
| Skatter och avgifter | 50,5 | 49,8 | 50,3 | 51,3 |
| Utgifter | 74,3 | 70,6 | 70,4 | 67,4 |
| Finansiellt sparande | -13,4 | -11,2 | -10,2 | -6,8 |
| Primärt finansiellt sparande -14,0 | -9,9 | -8,5 | -4,1 |
Anm. : I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den totala marginaleffekten på en arbetsinkomstökning av skatter, avgifter och inkomstrelaterade bidrag beräknas uppgå till 61,3 % 1994.
Marginaleffekten stiger till 64,8 % år 1996, vilket i stort sett innebär en
återgång till 1991 års nivå på 64 &z.
Tabell 10.2 Skatter och avgifter
| Andel av BNP i procent | 1993 1994 1995 1996 |
| Hushållens direkta skatter och avgifter | 19,6 19,8 21,0 20,9 |
| Företagens direkta skatter | 2,3 2,2 1,7 1,8 |
| Arbetsgivaravgifter | 13,7 13,3 14,4 14,4 |
| Mervärdesskatt | 8,5 8,1 6,8 17,2 |
| Övriga indirekta skatter | 6,5 6,3 6,4 6,9 |
| Skatter och avgifter | 50,5 49,8 50,3 = 5SL3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunktur-
nedgången och översteg år 1993 74 7 som andel av BNP. År 1994 sjönk utgiftskvoten till ca 70,5 Z. Nedgången var huvudsakligen en följd av att utgifterna för bankstödet föll bort. Övriga utgiftsminskningar förtogs av
höjda ränteutgifter, se tabell 10.3. Mellan 1994 och 1996 beräknas utgiftskvoten falla med drygt 3 procentenheter. Det förbättrade läget på arbetsmarknaden gör att
" utgifterna "för arbetslösheten går ned. Besparingar 1 transfereringssystemen till hushållen beräknas brutto före skatt till ca 18 miljarder kr Bilaga 1.1 1996, jämfört med 1994 års regler. Det låga bostadsbyggandet bidrar till att räntebidragen till bostäder fortsätter att minska. Besparingar i stat och
kommun väntas medföra att den offentliga konsumtionen sjunker i volym
mellan 1994 och 1996. Ränteutgifterna ökar emellertid och beräknas 1996 motsvara ca 8 Z av BNP. Utgiftskvoten dras upp fr.o.m. 1995 av den svenska avgiften till EU samt av ökade subventioner till jordbruket. EUavgiften bokförs brutto och uppgår till ca 20 miljarder kr per år under prognosperioden. Rabatten på avgiften om ca 4 miljarder kr per år under 1995 och 1996 samt återflödet från EU bokförs bland den offentliga sektorns inkomster. Sammantaget beräknas utgiftskvoten till ca 67,5 %z
år 1996.
Tabell 10.3 Offentliga sektorns utgifter
| Andel av BNP i procent | 1993 1994 1995 1996 | |||
| Totala utgifter | 74,3 70,6 70,4 67,4 | |||
| Transfereringar till hushåll | 26,0 25,7 24,3 22,9 | |||
| Pensioner | 13,6 13,6 13,4 12,9 | |||
| Sjukförsäkring m.m. | 3,3 | 3,1 | 2,9 | 2,9 |
| Arbetslöshetsbidrag m.m. | 4,1 | 3,7 | 3,0 | 2,6 |
| Övriga transfereringar | 5,0 | 5,3 | 5,0 | 4,6 |
| Övriga transfereringar | 11,2 | TA | 8,3 | 7,5 |
därav räntebidrag till
bostäder 2,5 2,1 2,0 1,6
bankstöd 3,5
transfereringar till utlandet
| inkl. EU-avgift | 0,8 | 0,9 | 2,0 | 1,9 |
| Räntor | 6,4 | 7,3 | 7,9 | 7,9 |
| Konsumtion | 28,0 27,5 26,9 25,9 | |||
| Investeringar m.m | 2,8 | 2,9 | 3,3 | 3,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I tabell 10.4 redovisas beräkningar för några viktiga faktorers bidrag
till förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan
åren.
Efter den mycket kraftiga försämringen av det offentliga sparandet mellan 1992 och 1993 förbättras sparandet successivt under perioden 1994-1996. En stark positiv effekt på sparandet var att utgifterna för
bankstödet 1993, på ca 50 miljarder kr, föll bort 1994. I övrigt beräknas det förbättrade konjunkturläget ge ett relativt svagt bidrag till
förbättringen av sparandet. Detta beror på att kostnaderna för arbetslösheten och och arbetsmarknadspolitiska åtgärder förväntas ligga kvar på en hög nivå under prognosperioden.
Som nämnts ovan har tillväxtens sammansättning stor betydelse för skatteinkomsterna. Dessa effekter beaktas under rubriken "skattebasför-
skjutningar och periodiseringar". Under 1995 är sammansättningen av tillväxten oförmånlig för det offentliga sparandet genom den svaga
utvecklingen av den privata konsumtionen. Därtill kommer ett tillfälligt
skattebortfall på ca 6 miljarder kr 1995, på grund av förändringar i Prop... 1994/95:100 uppbörden av mervärdesskatt i samband med inträdet i EU. Bilaga 1.1 Förskjutningar mellan skattebaserna och periodiseringar får motsatt effekt
på det offentliga sparandet 1996.
Regeländringarna i skatte- och transfereringssystemen har sedan 1993 haft en budgetförstärkande inriktning. Beslutade och föreslagna skatte-
höjningar och reducerade transfereringar beräknas, efter avdrag för
nettoavgiften till EU, ge en budgetförstärkning på ca 28 miljarder kr
1995 och ytterligare ca 25 miljarder kr 1996. Effekten av regeländringarna är här beräknade jämfört med föregående års regler. Detta
innebär vissa avvikelser från redovisningar som avser beslutade regeländringar jämfört med ett läge utan nya beslut.
Tabell 10.4 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor Faktiskt finansiellt sparande -193 -168 -161 -115 Förändring 25 7 46 Förklarande faktor till förändringen Räntor och kapitalinkomster, netto -28 -7T -20 Konjunkturläget inkl. bankstöd 51 12 9 Skattcbasförskjutningar och periodiceringar -2 -29 8 Regeländringar avseende skatter och transfereringar inkl. EU-avgift 14 28 25 Volymförändringar avseende offentlig konsumtion och investeringar -3 -7 S Övrigt -8 10 19
Källa: Finansdepartementet.
Utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna bestäms i huvudsak genom anslag till verksamheten. Utgiftsutvecklingen på
utgifterna avgörs av såväl besparingar som ökade ambitioner, t.ex.
beträffande arbetsmarknadspolitik och utbildning. För 1995 ger den sammantagna effekten av volymförändringar i offentlig konsumtion och investeringar en budgetförsvagning på ca 7 miljarder kr. Det beror på en
relativt kraftig uppgång i investeringarna medan den offentliga konsumtionen beräknas vara oförändrad mellan 1994 och 1995.
Besparingar i den offentliga konsumtionen och avtrappning av
investeringarna väntas leda till volymminskningar motsvarande ca 5 miljarder kr 1996.
"Den i tabell 10.4 oförklarade restposten avspeglar både icke medtagna
faktorer och osäkerheten i beräkningarna. Ett positivt bidrag till sparandet Bilaga 1.1
ges av att utgifterna för räntebidragen minskat sedan 1994 (även bortsett
från regeländringar), till följd av den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet. I motsatt riktning går den underliggande försvagningen i ATP-systemet. Omslaget från negativ till positiv restpost mellan 1994 och
1995 kan tyda på att konjunkturförbättringen ger en kraftigare budgetförstärkning än vad som ligger i beräkningsmodellen för konjunkturfaktorn. Erfarenheten av uppgången mellan 1982 och 1985, då den
offentliga sektorns sparande förbättrades snabbt, talar för en sådan
tolkning. Den positiva restposten 1995 och 1996 kan också vara ett tecken på att tidigare genomförda regeländringar får genomslag på
sparandet med en viss eftersläpning. Av förändringen av det finansiella
sparandet från 1993 till 1996 på sammanlagt 78 miljarder kr kan 56
miljarder kr förklaras av de faktorer som identifieras i tabell 10.4. De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den
offentliga sektorns finansiella förmögenhet. År 1990 hade den offentliga sektorn en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. De sedan
1991 snabbt försämrade statsfinanserna har medfört att den offentliga
sektorn fått en nettoskuld, som vid utgången av 1994 beräknas till motsvarande ca 25 % av BNP. Vid samma tidpunkt beräknas bruttoskulden (statskulden + den kommunala sektorns skulder) till ca 93 4 av
BNP. Om man från bruttoskulden drar den offentliga sektorns innehav av
egna skuldförbindelser erhålls den konsoliderade bruttoskulden. Det är detta skuldbegrepp som avses i EMU:s konvergensvillkor. Den konsoliderade bruttoskulden uppgick i slutet av 1994 till ca 81 Z av BNP. Konsolideringen av bruttoskulden består för svensk del i huvudsak av att bruttoskulden minskas med AP-fondens innehav av statspapper.
Diagram 10.2 Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980-1996
Andel av BNP, procent
120 Uv
B0 Eee nod
Ode FR NR ge
409 Konsoliderad bruttoskuldkvot | -
204 AA datsrrsser reses errnserr Hesrsr RA srrssssrsesereserersen sota
0 | : - Nettoskuldkvot = - -20 Nr 7 r po ere - r : nn nr
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Swiistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
i det finansiella sparandet de närmaste två åren, växer den offentliga Bilaga 1.1 skulden, dock i avtagande takt, se diagram 10.2.
10.2¶Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna
Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom
den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder
m.m. utom budgeten, bl.a. arbetsmarknadsfonden. Statliga affärsverk och
bolag ingår däremot inte.
Försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1990
avspeglas i en ännu större nedgång av statens finansiella sparande. Det minskade från ett överskott på 19 miljarder kr 1990 till ett underskott
1993 på 237 miljarder kr. Underskottet minskade under 1994 till 195
miljarder kr.
Mellan 1994 och 1996 beräknas det finansiella sparandet förbättras med 75 miljarder kr, vilket kan jämföras med 53 miljarder kr för hela den offentliga sektorn. Den större förbättringen för staten beror på att 18
av ATP-avgifterna går till staten och att bidragen till den kommunala sektorn sjunker under prognosperioden. (Se nedan i avsnitten om AP-
fonden och kommunsektorn).
Underskottet i det statliga sparandet beräknas uppgå till ca 173 miljarder kr 1995 och ca 120 miljarder kr 1996. Exkluderas statens
kapitalinkomster och ränteutgifter erhålls det primära sparandet, som
1996 beräknas visa ett underskott på ca 20 miljarder kr eller drygt 1 &
av BNP, se tabell 10.5.
Det primära sparandet förstärks med över 100 miljarder kr mellan 1994 och 1996. Den stora statskulden och ett relativt högt ränteläge medför att ränteutgifterna under samma period stiger med ca 22 miljarder kr. Samtidigt minskar kapitalinkomsterna med ca 6 miljarder kr, delvis till följd av att inlevererade överskott från Riksbanken sjunker.
Statens lånebehov är vanligtvis större än underskottet i det finansiella sparandet på grund av statlig utlåning. T.ex. studielån ökar lånebehovet men påverkar inte finansiellt sparande. För 1994 var emellertid
lånebehovet lägre än sparandeunderskottet, till stor del beroende på att
lånebehovet reducerades genom försäljningar av aktier. Försäljning av finansiella tillgångar minskar lånebehovet och statskulden, men påverkar liksom utlåningen inte det finansiella sparandet. Det finns även andra
faktorer som medför differenser mellan finansiellt sparande och låne-
behov. Bland dessa kan nämnas skillnaden i periodisering av inkomster och utgifter, där lånebehovet är mer kassamässigt definierat. Lånebehovet beräknas sjunka från ca 190 till 140 miljarder kr mellan 1994 och 1996.
Tabell 10.5 Staten inkl. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor
| Inkomster | 451,4 | 466,0 | S22,7 | 571,8 |
| Skatter och avgifter | 392,0 | 411,3 | 461,6 | S13,5 |
| Kapitalinkomster | 34,1 | 28,2 | 31,4 | 22,6 |
| Övriga inkomster | 25,2 | 26,5 | 29,7 | 35,8 |
| Utgifter | 688,6 | 661,4 | 695,8 | 692,1 |
| Transfereringar till hushåll | 233,4 | 242,3 | 234,8 | 229,4 |
| Bidrag till kommuner | 86,0 | 76,1 | 70,4 | 63,1 |
| Övriga transfereringar | 140,8 | 87,0 | 110,4 | 105,0 |
| Ränteutgifter | 81,1 | 101,3 | 113,1 | 123, I |
| Konsumtion | 127,5 | 132,1 | 139,2 | 142,8 |
| Investeringar | | 19,0 | 22,6 | 27,9 | 27,7 |
| Finansiellt sparande | -237,2 -195,4 -173,1 -120,2 | |||
| Procent av BNP | -16,4 | -13,0 | -10,9 | -7,1 |
| Primärt finansiellt sparande -189,5 -122,3 | -91,4 | -19,7 | ||
| Procent av BNP | -13,1 | -8,1 | -5,7 | -1,2 |
| Lånebehov | 242 | 189 | 181 | 140 |
| Stalsskuld | I 132 | 1 296 | 1 466 | 1 610 |
| Procent av BNP | 78,5 | 86,0 | 92,2 | 95,7 |
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Statskulden uppgick i slutet av 1994 till 86 % av BNP. Den växer till ca 95 R i slutet av 1996. Statsskuldens förändring avviker från låne-
behovet på grund av omvärderingar och andra skulddispositioner. Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av
1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och
tjänster, särskilt för försvarets räkning, medan den statliga syssel-
sättningen minskat något. År 1994 steg den statliga konsumtionen med 0,5 96 1 volym, vilket är lägre än tidigare under 1990-talet. De föreslagna extra satsningarna på underhåll av infrastruktur och utbildning bidrar till att den statliga konsumtionen beräknas öka med 2 4 i volym 1995. För 1996 väntas konsumtionsvolymen minska med 1 § till följd av besparingar och nedtrappning av de särskilda åtgärderna inom infrastrukturen.
10.3¶Allmänna pensionsfonden
Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-
fonden har dessutom inkomster på avkastningen av fondens tillgångar,
som i slutet av 1994 uppgick till ca 600 miljarder kr. Inte sedan 1990 har
avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningarna. En ökande andel av pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapital. Det
beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de senaste åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns också en
89 14 Riksdagen 1994:95. 1 saml. Nr 100. Bilaga I
trendmässig försvagning i AP-systemet, eftersom antalet pensionärer med Prop. 1994/95:100
full ATP ökat och fortsätter att öka starkt.
Tabell 10.6 Allmänna pensionsfonden Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor
| Inkomster | 134,5 | 136,0 | 132.7 | 136,5 |
| Avgifter | 81,0 | 83,2 | 79,4 | 83,5 |
| Övriga inkomster | 53,4 | 52,7 | 53,4 | 52,9 |
| Utgifter | 102,3 | 109,4 | 115,6 | 121,8 |
| ATP | 101,4 | 108,4 | 114,5 | 120,6 |
| Övriga utgifter | 0,9 | 1,0 | 1,1 | 1,1 |
| Finansiellt sparande | 32,1 | 26,5 | 17,1 | 14,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparande minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till 26,5 miljarder kr 1994. Förslaget till ett reformerat pensionssystem påverkar AP-fondens sparande redan under 1995 och 1996. Den definiva utformningen av det nya pensionssystemet kommer emellertid inte att föreligga förrän senare under 1995. År 1995 införs en allmän egenavgift på I 96 på avgiftsunder-
laget som en del av finansieringen till det nya reformerade pensions-
systemet. Därigenom ökar avgiftsinkomsterna till AP-fonden med 7,5 miljarder kr per år. I motsatt riktning går att skattedelen på 7 % av ATPavgifterna förs till statsbudgeten och 11 2 av ATP-avgifterna ska förvaltas av riksgäldskontoret under en övergångstid. Dessa sistnämnda medel utgör en preliminär avsättning till premiereserven i det nya pensionssystemet. År 1997 kommer 1995 års avsättning till premiereserven att fördelas på individuella konton grundat på 1995 års taxering. Hushållen kommer då att själva kunna välja var medlen ska placeras. Då kommer sparandet också att övergå till hushållssektorn i redovisningen. Under 1995 och 1996 förs dock uppbyggnaden av premiereserven till staten, vilket ger ett positiv bidrag till statens finansiella sparande och även reducerar lånebehov och statskuld. AP-fondens avgiftsinkomster reduceras emellertid med 18 4 eller ca 16 miljarder kr per år till följd
av förändringarna exklusive avgiftshöjningen. Det bidrar till att AP-
fondens finansiella sparande nästan halveras mellan 1994 och 1996, se
tabell 10.6.
10.4¶Den kommunala sektorn
Den kommunala sektorn består av kommuner, landsting samt kyrko-
kommuner och kommunalförbund. Efter en lång följd av år med underskott i det finansiella sparandet, uppvisade sektorn relativt stora överskott under åren 1992 och 1993.
Tabell 10.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser
| Miljarder kr. 1993 | 1994 | . 1995 | 1996 | |
| Inkomster | 390,9 | 382,0 | 381,6 | 384,9 |
| Skatter | ” 255,8 | 255,7 | 259,4 | 267,5 |
Bidrag från staten
| och socialförsäkringssektorn | 86,0 | 76,1 | 70,4 | 64,1 |
| Övriga inkomster | 49,1 | 50,3 | 51,9 | 53,3 |
| Utgifter | 378,7 | 381,2 | 386,9 | 394,0 |
| Transfereringar till hushåll | 39,5 | 36,7 | 36,9 | 36,1 |
| Övriga transfereringar | 41,9 | 41,0 | 38,2 | 39,6 |
| Konsumtion | 275,8 | 281,9 | 288,2 | 293,7 |
| Investeringar | 21,4 | 21,7 | 23,7 | 24,5 |
| Finansiellt sparande | 12,2 | 0,8 | -5,3 | -9,0 |
| - kommuner | 4,5 | -3,3 | 7,1 | -11,0 |
| - landsting | 7,2 | 3,8 | 3,2 | 3,5 |
| - kyrkor, församlingar, m.m. | 0,5 | 0,3 | -1,4 | -L,5 |
Som andel av BNP, procent:
| Skatter och statsbidrag | 23,7 | 22,0 | 20,7 | > |
| Konsumtion | 19,1 | 18,7 | 18,1 | 17,5 |
| Finansiellt sparande | 0,8 | 0,1 | -0,3 | - |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
År 1994 försämrades det finansiella sparandet i kommuner och landsting. Den låga nominella löneökningstakten mellan åren 1991 och 1992 och den lägre tillväxten i ekonomin som helhet innebär att slutavräkningslikviden, enligt det gamla systemet för utbetalning av kommunalskattemedel, och därmed även de totala skatteinkomsterna minskade år 1994. Det finansiella sparandet år 1994 beräknas ha uppgått till ca I mil-
jard kr. Detta sparande härrörde främst från landstingssektorn, medan
kommunerna hade ett underskott på drygt 3 miljarder kr. Konsumtionsvolymen sjönk med 0,5 % och sysselsättningen inom hela den kommunala sektorn drogs ned med motsvarande ca 23 000 personer. Att antalet sysselsatta minskade så starkt beror också på att arbetstiden per sysselsatt ökade. Såväl konsumtionsvolym som sysselsättning föll relativt sett mer inom landstingssektorn än inom kommunerna.
År 1995 sjunker det finansiella sparandet ytterligare, till ett underskott om drygt 5 miljarder kr. De kommunala skatteintäkterna ökar med ca
3,5 miljarder kr, huvudsakligen till följd av en skattehöjning med
preliminärt 42 öre. Efter att beräkningarna avslutats har kommunerna lämnat preliminära uppgifter, som sammantaget pekar på en höjning av den genomsnittliga skattesatsen med 45 öre. Att skatteinkomsterna, trots skattehöjningen, inte ökar mer år 1995 beror på att det gamla utbetalningssystemet för kommunalskattemedel inte längre ger någon
eftersläpande avräkningseffekt samt att de avdragsgilla egenavgifter som
höjs fr.o.m. år 1995 minskar kommunernas skatteinkomster. Bidragen från stat och socialförsäkring minskar med 6 miljarder kr till följd av
minskad flyktingmottagning samt bortfall av vissa engångsvisa ersättningar. Av utgifterna inom den kommunala sektorn väntas övriga transfe- Bilaga 1.1 reringsutgifter falla som en följd av det förbättrade konjunkturläget. Konsumtionsvolymen sjunker med ytterligare 1 &£, vilket medför en sysselsättningsminskning på ca 14 000 personer. Den höjda arbetsgivaravgiften i samband med EU-finansieringen ökar kommunsektorns konsumtionsutgifter. Under 1995 väntas landstingen ha fortsatta överskott, medan det kommunala sparandet faller till ett underskott om 7 miljarder kr. Även övrigsektorn väntas uppvisa ett underskott. År 1995 tar kommunerna 1 fyra län över ansvaret för omsorgen av psykiskt sjuka, vilket medför en skatteväxling mellan kommuner och landsting.
Under år 1996 sjunker det finansiella sparandet i kommunsektorn
ytterligare till 9 miljarder kr. Konsumtionsvolymen bedöms falla med I & och övriga utgifter beräknas öka endast i liten utsträckning. Utbetalningarna av socialbidrag minskar dels som en följd av den allmänna förstärkningen av ekonomin, dels till följd av minskad flyktingmottagning i kommunerna. Den senare utvecklingen innebär emellertid att statsbidragen till kommunerna faller även 1996. Landstingen väntas uppvisa fortsatta överskott, medan sparandet i
kommunerna försämras ytterligare. År 1996 antas underskottet i
kommunerna uppgå till 11 miljarder kr. Detta får som följd en ökad skuldsättning och därmed högre ränteutgifter.
Att kommunernas finansiella sparande försämras mer än landstingens
under hela perioden beror bl.a. på att statsbidragen svarar för en relativt
sett större andel av inkomsterna i kommunerna än i landstingen. Därför blir under de närmaste åren effekten av nominellt oförändrade statsbidrag större för kommunerna än landstingen.
De skattefinansierade intäkterna, dvs. skatter och statsbidrag, faller under perioden till knappt 20 Zz av BNP. Samtidigt drar kommunsektorn ned sina utgifter. Anpassningen av utgifterna sker dock inte i takt med inkomstutvecklingen, vilket leder till att sparandet försämras under prognosperioden.
Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn år 1996.
11¶Kapitalmarknad
Bilaga 1.1
Under 1994 har omsvängningen i världskonjunkturen blivit allt tydligare.
Inflationsförväntningarna har stigit i takt med konjunkturuppgången och därigenom bidragit till den internationella ränteuppgången. Den nominella räntan har vidare påverkats av att realräntan steg kraftigt under 1994. I
länder där realränteobligationer noteras steg den reala räntan med mellan
0,8 och 2,1 procentenheter under perioden januari till november. I slutet av november låg de noterade realräntorna på 3,9 % i Storbritannien, 4,9 7 i Canada och 5,4 % i Australien. Delvis är uppgången en återgång till de högre realräntor som rådde för ett par år sedan men någon förklaring till varför den skett under detta år är svår att ge. Det tycks dock som om hushållssparandet är relativt okänsligt för kortsiktiga
förändringar i realräntan. Sparkvoten fortsätter att falla i de flesta OECD-
länder.
11.1¶Den internationella ränte- och valutautvecklingen
Efter en längre tids nedgång nådde de internationella obligationsräntorna en bottennivå runt årsskiftet 1993/1994. Den amerikanska centralbankens (Federal Reserve Bank) höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter till 3,25 § i början av februari 1994 anses ha varit den utlösande fak-
torn. En månad efter den initiala räntehöjningen publicerades en mycket
stark utfallssiffra för den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Denna uppgick till 7,5 % i årstakt under fjärde kvartalet 1993 vilket fick amerikans-
ka placerare att omvärdera inflationsförväntningarna. När Federal Reserve minskade penningpolitikens expansiva inriktning genomfördes bety-
dande omplaceringar i investerarnas värdepappersportföljer.
Den amerikanska 30-åriga räntan steg förhållandevis kraftigt under
1994, från nivåer på 6,2 % i slutet av januari till ca 8 § i slutet av no-
vember. Penningpolitiken har stramats åt i sex steg. Styrräntan (federal
funds rate) har därigenom höjts från 3,0 90 till 5,5 2 fram till den 15 november. Åtstramningen har fört den reala korträntan till ca 2 9, vilket
ungefär motsvarar den genomsnittliga nivån för de senaste tre decennierna. Den kombinerade effekten av valuta- och penningpolitiken är fort-
farande svagt expansiv då effekterna av räntehöjningarna i viss utsträckning motverkats av deprecieringen av dollarn på 8 70 (mätt mot ett han-
delsvägt index). Tidigare har inte dollarkursens utveckling haft så stor vikt vid utformningen av penningpolitiken. Med en utrikeshandel på bara ca 10 7 av BNP har importpriserna en begränsad inverkan på den totala inflationen.
Nya bottenoteringar mot yen och D-mark har dock lett till att synsättet förändrats vilket har utlöst centralbanksinterventioner på valutamarknaden.
Samvariationen har ökat mellan de större industriländernas långa räntor under senare år. Trots att USA och Tyskland befann sig i olika konjunk-
turfaser uppvisade deras långa räntor en mycket hög korrelation (0,93) Prop. 1994/95:100
för perioden 1990-94. En uppgång i långa räntor i USA kan därför leda =— Bilaga 1.1
till självuppfyllande förväntningar om stigande långa räntor i Tyskland. På så sätt har den amerikanska ränteuppgången bidragit till att de tyska räntorna stigit. De tyska räntorna har i sin tur haft stor påverkan på de övriga europeiska räntorna genom D-markens stora betydelse för andra valutor i Europa.
Diagram 11.1 10-åriga obligationsräntor 1991-1994
Procent
LJ 1
' 1
Li I Tr
stt Ån ene I
' LI
' 1
t 1
[0 '
LD UU
NE
FER
Räntorna har stigit markant i såväl Tyskland som i övriga europeiska länder. Den tyska tioårsräntan steg ca 1,7 procentenheter till 7,3 % från januari till november 1994. I början av 1994 uppvisade några länder lägfre långa räntor än i Tyskland. I nuläget har dock ränteläget i samtliga dessa länder stigit över det tyska. Det tycks som om räntorna stigit mindre, relativt sett, på större marknader med bättre likviditet. Under året har förutsättningarna för en ”decoupling" av räntorna, dvs. att europeiska räntor skulle utvecklas i en egen riktning, skild från den amerikanska, diskuterats. Detta har emellertid inte inträffat trots att den tyska centralbanken fortsatte att försiktigt öka den penningpolitiska stimulansen under det första halvåret 1994. De tyska räntesänkningarna fortsatte även efter Federal Reserves omläggning av penningpolitiken. Bundesbank uteslöt ännu i början av december inte ytterligare räntesänkningar men i takt med att konjunkturen växer sig allt starkare minskar förutsättningarna för en mer expansiv penningpolitik. Den tyska inflationen sjönk dock under året och förväntas sjunka ytterligare. Dessutom har tillväxten i penningmängden avtagit för att per november månad enligt preliminära siffror vara 6,8 % (på årsbasis). Denna nivå ligger vid den övre gränsen på målintervallet om 4-6 KX efter att ha legat kring 15 § under första balvåret.
Efter sommaren har takten i sänkningarna av de penningpolitiska styr- Prop. 1994/95:100 räntorna runtom i Europa avstannat. Vissa länder har istället lagt om pen- = Bilaga 1.1 ningpolitiken i en mer åtstramande riktning. Sverige var först med att höja styrräntan i mitten av augusti. Italien och Storbritannien följde strax efter.
11.2¶Den svenska ränte- och valutautvecklingen
Den internationella ränteuppgången under 1994 drabbade vissa länder hårdare än andra. Finland, Italien, Spanien och framför allt Sverige tillhör de länder där räntan stigit kraftigast. Utmärkande för dessa länder är att de alla har en ogynnsam inflationshistoria och svaga statsfinanser. Under 1993 sjönk räntorna i dessa länder relativt sett mer än i andra vilket fick räntemarginalerna mot låginflationsländer, såsom Tyskland och Nederländerna, att minska. Uppgången under 1994 kan delvis vara en anpassning till de tidigare räntemarginalerna mot låginflationsländerna.
Diagram 11.2 Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994
Beslut om marginalräntesänkningar/reporänta
| Procent | Index |
| 13 "TT | 140 |
| 121 | 9 år 136 |
| 1t 1 | 132 |
r128
Reporänta
|
r r — T T 112
Jul Sep Nov Jan Mar Maj Jul Sep Nov
Den svenska 10-årsräntan har, sedan bottennoteringen i slutet av januari på drygt 6,5 %, stigit med ca 4 procentenheter till nivåer runt 10,7 % i slutet av november. Under denna period har differensen mellan tioåriga räntor i Sverige och Tyskland ökat från den historiskt sett låga differensen på drygt 1 procentenhet till 3,4 procentenheter.
När oron var som störst under augusti, i samband med att det rådde osäkerhet inför riksdagsvalet samt att Riksbanken genomförde en oväntad räntehöjning, steg den långa räntan till nivåer strax över 12 &. Den uppåtgående trenden i de långa räntorna bröts i augusti och därefter har räntorna sjunkit, om än oregelbundet, till nivåer runt 10,7 % i slutet av no-
vember. Dagens höga nominella räntenivåer ger i kombination med en begränsad inflation en mycket hög realränta. En del av förklaringen till Bilaga 1.1 de höga nominella räntorna ligger i stigande inflationsförväntningar. Enligt undersökningar från Aragon fondkommission har inflationsförväntningarna stigit under 1994. Enligt den senaste undersökningen i november förväntade sig placerarna i genomsnitt en inflation under de
närmaste två åren på 3,8 %, att jämföra med 2,8 % i februari. Även undersökningar gjorda på uppdrag av Riksbanken visar att inflationsför-
väntningarna överskrider inflationsmålet på 2 7 (+/- 1 procentenhet) för
1995. Med hänsyn till dessa inflationsförväntningar är den realränta som
investerarna förväntar sig hög.
Riksbanken fortsatte den tidigare inslagna vägen med försiktiga räntesänkningar under våren och försommaren. Under denna period sänktes räntan i fem steg med totalt 83 räntepunkter till 6,92 2. Under sommaren lades räntestyrningssystemet om till ett system som mer liknar de som
används av de flesta europeiska centralbanker. I stället för marginalränta styrs nu de korta räntorna normalt av en 14-dagars reporänta. Det nya systemet ger möjlighet att sänka räntan i mindre steg och med större flexibilitet än tidigare. .
Den 11 augusti beslutade Riksbanken att minska graden av penningpolitisk stimulans genom att höja reporäntan med 28 punkter till 7,20 Zz. Den tidiga räntehöjningen kom som en stor överraskning för flertalet marknadsaktörer och skapade initialt en viss osäkerhet.
Under året har variabiliteten i räntenivån ökat kraftigt på den svenska
marknaden. Kraftiga prissvängningar utgör i sig en risk för placerarna
vilket leder till lägre likviditet och en mindre effektiv marknad. Detta har
sannolikt bidragit till att utländska placerare i så hög grad har lämnat den
svenska marknaden. Under 1994 minskade deras innehav av räntebärande värdepapper i svenska kronor från 217 miljarder kr till 179 miljarder kr i slutet av oktober enligt Riksbankens depåstatistik. Dessutom avvecklade
de repapositioner till ett beräknat värde av knappt 100 miljarder kr. Des-
sa utförsäljningar har bidragit till de stigande långa räntorna. I slutet av
oktober var repapostitionen nära noll och för 1995 förväntas inte samma
säljtryck från utländska placerare som under 1994.
En stor del av den monetära stimulansen är i dagsläget en effekt av den
svaga kronkursen. Kronan försvagades kraftigt under senvåren och som-
maren för att åter stärkas efter riksdagsvalet. Nedgången sedan den fasta växelkursen övergavs var dock fortfarande drygt 18 90 mot ecu-index i
början på december 1994. Det finns dock tecken som talar för en starkare utveckling av kronkursen framöver. Under de senaste två åren har företagen amorterat på sina utlandslån vilket har skapat stora valutaflöden
ut ur landet. Under 1995 väntas dessa amorteringar minska. Dessutom
har bytesbalansen förstärkts och visade under 1994 ett överskott.
Överskottet i bytesbalansen förväntas växa betydligt under innevarande år vilket ger ett apprecieringstryck på kronan. Finansdepartementet
beräknar att kronan kommer att apprecieras med ca 1,4 Z under 1995 och 2,4 % under 1996, relativt en konkurrensvägd valutakorg.
11.3¶Börsutvecklingen i Sverige och internationellt
Bilaga 1.1 I takt med stigande förväntningar om en konjunkturuppgång steg världens större börser relativt kraftigt under 1993. Undantaget utgjordes av den japanska börsen där den ekonomiska återhämtningen inte framstod som lika förestående. Under de första 11 månaderna 1994 var utvecklingen inte lika optimistisk som under 1993. Under perioden var världsindex i stort sett oförändrat. Uppgången i de internationella räntorna höjer avkastningskravet vilket hämmat utvecklingen. Börserna är överhuvud taget räntekänsliga vilket tydligt syns i kursrörelserna i samband med förändringar i penningpolitiken.
Diagram 11.3 Internationell börsutveckling 1993-1994
Index ukimo 1989=100. Nationell valuta 1680
1407:
;
100]
ER
ÅS dt
RS TRE SS SIR RER RSA i: NA rr en rn
sol! | | | :
Jan Apr Jul Okt Jan Apr Jul Okt
På Stockholmsbörsen steg index med 7 § under de 11 första månaderna 1994, medan uppgången under 1993 uppgick till drygt 50 &. Ränteuppgången tryckte speciellt ned kurserna för de räntekänsliga bolagen inom bank och försäkring. Dessa bolag har stora portföljer med obligationer som sjunker i värde vid ränteuppgångar och dessutom försämras låntagares betalningsförmåga vid högre ränta. Den svaga kronan har däremot givit ett väsentligt bidrag till en gynnsam utveckling i många exportbolag och deras underleverantörer.
Börsomsättningen har fortsatt att öka även under 1994 och uppgick till 2,6 miljarder kr per dag i snitt under de första 11 månaderna 1994. Det är en fördubbling jämfört med samma period förra året. Utlänningarnas intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1994 och under perioden januari till oktober köpte utländska placerare svenska aktier för 34 miljarder kr netto. Dessa stora nettoköp under hösten balanserade stora utförsäljningar från allemansfonderna. Under augusti, september och ok-
tober sålde allemansfonderna aktier för ca 6,4 miljarder kr, vilket mot-
svarade 9,4 % av förmögenheten. Bilaga 1.1
11.4¶Statens upplåning
Den svenska statsskulden har ökat markant under de inledande åren av 1990-talet. Vid slutet av budgetåret 1989/90 var statsskulden brutto 582
miljarder kr men ökade i löpande priser till 1 179 miljarder kr vid utgången av budgetåret 1993/94. Mätt som andel av BNP ökade statsskul-
den från 45 9 vid halvårsskiftet 1990 till 80 Zz vid halvårsskiftet 1994.
Finansieringen av statsskulden har förändrats de senaste åren. En väsentlig förändring är den ökade valutaupplåningen som inleddes 1 samband med att den fasta växelkursen övergavs i november 1992. Fram till hösten 1992 fanns en valutalånenorm med innebörden att svenska staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta. I samband med försvaret av den. fasta kronkursen genomförde Riksgäldskontoret betydande upplåning i utländsk valuta. Denna upplåning utnyttjades för att finansiera budgetunderskottet efter det att valutalånenormen avskaffats. De nu gällande
riktlinjerna för statens valutaupplåning innebär att staten får låna i
utländsk valuta men att huvuddelen av finansieringen skall ske i svenska
kronor. Statsskulden i utländsk valuta uppgick vid slutet av budgetåret 1991/92 till 57 miljarder kr och ökade t.o.m. budgetåret 1993/94 till 376
miljarder kr.
Tabell 11.1 Statsskuldens placering Miljarder kronor
Utestående skuld Förändring under
oktober 1994 budgetåret 1993/94
| Riksbanken | 7 | 144 |
| Banker | 90 | 16 |
| Försäkringsbolag | 333 | 61 |
| Hushåll | 126 | -1 |
| Företag m.fl. | 132 | -39 |
| Övrigt | -17 | -19 |
| Utlandet i svenska kronor | 124 | -1 |
| Summa lån svenska kronor | 864 | 182 |
| Lån i utländsk valuta | 368 | 36 |
| Summa | 1232 | 218 |
Källa: Riksbanken.
Den del av statsskulden som är denominerad i svenska kronor är till största delen finansierad via penning- och obligationsmarknaden och är främst placerad hos försäkringsbolag, banker och Riksbanken. Återstoden, ca 11 § vid halvårsskiftet 1993/94, upplånas genom premieobligationer, Allemansspar, sparobligationer och Riksgäldskonto. Dessa låneformer vänder sig framförallt till privatpersoner och betecknas därför tillsammans som privatmarknaden. Den genomsnittliga kvarvarande löptiden
marknaden är 4,3 år.
Tabell 11.2 Förändringen i statsskulden och dess finansiering de senaste budgetåren Miljarder kronor
1992/93 1993/94 1994/95! Finansieringsbehov
| Primärsaldo | 93 | 109 | 7 |
| Riksgäldskontorets nettoutlåning | 42 | 29 | 37 |
| Räntor på statsskulden” | 73 | 96 | 117 |
| Statens lånebehov | 208 | 234 | 225 |
| Skulddispositioner | 41 | -16 | -14 |
| varav värderegleringskonto för valutor 39 | -7 | -14 | |
| Statsskuldens förändring | 250 | 218 | 211 |
Finansiering
| Penning- och obligationsmarknad | -28 | 192 |
| Privatmarknaden | 2 | -1 |
| Inlåning | -7 | -8 |
| Utlandsupplåning | 283 | 36 |
| Nettoupplåning | 250 | 218 |
Prognos ”Kassamässigt, överensstämmer ej med kostnadsredovisningen. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
När Riksgäldskontoret för Riksbankens räkning genomförde en omfat-
tande valutaupplåning i samband med försvaret av den fasta växelkursen
innebar detta att Riksgälden fick en tillgång i form av en kontokredit hos Riksbanken. Nettoupplåningsbehovet för budgetåret 1993/94 finansierades till stor del genom att Riksgäldskontoret löpande utnyttjat kontokrediten.
Därigenom avslutades Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken under budgetåret 1993/94. Därutöver finansierades nettoupplåningsbehovet ge-
nom att försäkringsbolagen och bankerna var nettoköpare av statspapper medan hushåll och gruppen företag m.fl. nettosålde. Ökningen av valutaskulden var måttlig.
De utländska placerarna har under såväl det senaste budgetåret som kalenderåret nettosålt statspapper enligt den gängse statistiken. Dessa siffror ger dock en något missvisande bild av utländska placerares agerande på den svenska marknaden. Utländska placerare har till stor del finansierat
sina innehav av svenska statspapper genom kortfristig upplåning med det
köpta värdepapperet som säkerhet. Vid en sådan transaktion registreras långivaren, ofta en svensk bank, som ägare av värdepapperet. Fördelen
för den utländske placeraren med en sådan transaktion är att valutarisken
separeras från placeringen i svenska värdepapper. Enligt Riksbankens undersökningar var inslaget av på detta sätt finansierade innehav av svenska statspapper betydande i början av 1994. I dagsläget bedöms dock volymen som ringa.
Under innevarande budgetår förväntas lånebehovet minska till 225 miljarder kr. Detta kommer i huvudsak att finansieras via upplåning i sven-
ska kronor. Nära nog hela denna volym kommer att finansieras via den
i ringa omfattning kan väntas bidra till att täcka nettoupplåningsbehovet. Bilaga 1.1
Det är svårt att ge en rättvis bild av räntekostnaden för statsskulden.
Detta beror till stor del på att upplåningen sker genom så kallade bench-
marklån. Tanken bakom benchmarklånen är att bygga upp stora volymer
av vissa obligationslån och på så sätt skapa god likviditet på obligations-
marknaden. Denna upplåningsstrategi innebär dock att de obligationer
som emitteras normalt har en kupongränta som avviker från marknads-
räntan vid emissionstillfället. Skillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntan ger upphov till s.k. över- eller underkurser på obligationerna.
En emission till överkurs innebär att köparen av obligationen betalar mer
än obligationens nominella belopp, samtidigt som Riksgäldskontoret i
framtiden får betala ut en högre ränta än det vid lånetillfället rådande av-
kastningskravet. Skulle räntekostnaden det år obligationen emitterades re-
duceras med överkursen samtidigt som räntekostnaden kommande år får
vara högre än emissionsräntan kan det ge en något missvisande bild av
räntekostnaden över tiden. För att få en god bild av räntekostnaden över
tiden kan det därför i vissa sammanhang vara lämpligt att periodisera
över- och underkurserna. Ytterligare en komplicerande faktor vid beräkning av lånekostnaden är huruvida man skall ta hänsyn till realiserade
och orealiserade valutakursförluster/vinster.
Riksgäldskontorets årsredovisning är från och med verksamhetsåret 1992/93 kostnadsbaserad. Därmed periodiseras över- och underkurser och
redovisningen ger en uppfattning om hur hög räntekostnaden för statsskulden är. Under verksamhetsåret 1993/94 var Riksgäldskontorets nettoräntekostnad ca 7 7 av statsskulden exklusive valutakursvinster och -förluster. Inräknas realiserade samt orealiserade valutakursvinster och —förluster blir lånekostnaden som andel av statsskulden ca 8 4. I dessa
beräkningar är statsskulden inte marknadsvärderad i ett ränteperspektiv,
men väl ur ett valutaperspektiv.
Under våren introducerade Riksgäldskontoret 20-åriga realränteobligationer som är kopplade till KPI. Introduktionen fick ett svalare mottagande än väntat och även om Riksgäldskontoret fick in bud motsvarande emissionsprogrammets storlek ansågs de realräntor som erbjöds vara för höga. Därför valde Riksgäldskontoret att endast emittera realränteobliga-
tioner för ungefär 3 miljarder kr av planerade 10 miljarder kr till en real ränta på ca 4 Rh. Genom att använda realränteobligationer kan staten bidra till att minska de riskpremier som beror på osäkerhet om den framtida inflationsutvecklingen. Realränteobligationer bör också locka till sig de placerarkategorier
som har de högsta inflationsförväntningarna varför den genomsnittliga inflationsförväntan, och därmed den nominella räntan, på marknaden för
nominellt denominerade obligationer tenderar att minska. Användandet av realränteobligationer ökar sannolikt också trovärdigheten i inflationsbekämpningen genom att minska statens möjligheter att urholka statsskuldens reala värde genom inflation. Denna möjlighet är dock redan ringa eftersom närmare 30 7 av statsskulden är placerad i utländsk valuta. Det innebär att den offentliga sektorn som helhet, inklusive socialförsäkrings-
systemet har nästan lika stora finansiella tillgångar som skulder denominerade i svenska kronor. Dessutom minskas möjligheterna att urholka Bilaga 1.1
statsskulden genom inflation av att ungefär en femtedel av statsskulden
är placerad i värdepapper med en löptid som är kortare än ett år.
11.5¶Kreditmarknaden
Under 1994 utvecklades den totala utlåningen till allmänheten svagt fram till och med oktober. Jämfört med ett år tidigare hade utlåningen från bankerna till allmänheten i svensk och utländsk valuta minskat med 13 9 samtidigt som bostadsinstitutens kreditgivning i stort sett var oförändrad. Nedgången i bankernas utlåning avsåg framförallt svenska företags lån i utländsk valuta. Bankernas utlåning i svenska kronor har ökat sedan i
april 1994. Det förefaller sannolikt att den fortsätter att stiga under det
kommande året i takt med att företagens investeringar ökar, samtidigt som amorteringarna av lån i utländsk valuta torde minska. Det har också skett en viss ökning av bankernas kreditgivning till hushållen.
Det låga bostadsbyggandet har inneburit att bostadsinstitutens finansieringsbehov varit och väntas förbli måttligt. Den utestående stocken av bostadsobligationer har under de tre första kvartalen minskat med ungefär
30 miljarder kr.
Inlåningen i svenska banker minskade med 13 miljarder kr under de första tio månaderna av 1994. Inlåningen från hushållen är dock i stort sett oförändrad. Den svaga utlåningen tillsammans med en tämligen stabil inlåning har inneburit att bankerna fortsatt att placera ökade belopp i sina
obligationsportföljer. Bankernas innehav av räntebärande värdepapper har
under årets tio första månader ökat med i storleksordningen 60 miljarder kr och var, per den sista oktober, ca 380 miljarder kr. Ökningen beror endast till en liten del på ökade innehav av svenska statspapper.
Värdepappersinnehaven har kortsiktigt haft negativ inverkan på bankernas resultat genom att värdet av portföljerna minskat i samband med vårens och sommarens ränteuppgång. Trots detta har bankernas resultat fortsatt att förbättras. För det tredje kvartalet 1994 var samtliga större bankers resultat, med undantag för Föreningsbankens, positivt. Det samlade rörelseresultatet för de fem största bankkoncernerna var t.o.m. det tredje kvartalet 1994 drygt 12 miljarder kr. Resultatförbättringen beror framför allt på att kreditförlusterna minskat med 54 § jämfört med
motsvarande period föregående år, till 22 miljarder kr. Återhämtningen
i banksektorn har tidigare till viss del berott på förbättrad intjäningsförmåga. Under 1994 tycks denna utveckling ha bromsats upp och uppgången i resultat före kreditförluster har avstannat. Marginalen mellan bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor har under de tre första kvartalen 1994 minskat med 0,4 procentenheter till 5,9 4. Det innebär att utvecklingen mot lägre räntemarginaler fortsatt under 1994 om än i en långsammare takt än tidigare.
Bostadsinstitutens resultat har återhämtat sig senare än vad som varit Prop. 1994/95:100
fallet för bankerna samtidigt som problemen tidigare inte varit lika stora. — Bilaga 1.1 Delårsrapporterna under 1994 tyder på att en återhämtning nu pågår och att kreditförlusterna minskar.
12¶Medelfristiga scenarier
Bilaga 1.1
12.1¶Inledning och förutsättningar
Det medellånga tidsperspektivet röner allt större uppmärksamhet i såväl
den inhemska som den internationella ekonomisk-politiska debatten. Detta
är bl.a. en konsekvens av att den ekonomiska politiken är inriktad på
problem och frågeställningar som kräver analys på lite längre sikt. Det gäller framför allt de offentliga finanserna och arbetsmarknaden. Det
svenska medlemskapet i EU ställer också krav på utarbetandet av ett s.k.
konvergensprogram (se vidare kap. 2).
En analys på medellång sikt är självfallet förknippad med stora osäkerheter. Av detta skäl presenteras tre olika utvecklingsscenarier med varie-
rande BNP-tillväxt.
Kalkylerna i det följande baseras på den ekonomiska politik som pre-
senterades i dels den ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25) som lades fram i november 1994, dels de förslag som lämnades till riksdagen angående finansieringen av avgiften till EU samt de förslag som presenteras i budgetpropositionen. Ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna bestäms av riksdagen. Det finns inga beslut som rör perioden 1997- 1998. I de olika scenarierna antas att åtgärdsvolymens omfattning förändras något snabbare än förändringen i den öppna arbetslösheten.
Den makroekonomiska utvecklingen har bestämts med hjälp av den ekonometriska modellen KOSMOS. De finansiella flödena i ekonomin, med sparbalanser för otfentlig och privat sektor, har bestämts med hjälp av modellen FIMO. Modellerna, som är simultana och per definition
konsistenta, har utvecklats av Konjunkturinstitutet. De finns beskrivna
bl.a. i bilaga 1, Metoder, modeller och beräkningar, till Långtidsutredningen 1992.
I alternativet med låg tillväxt — BNP stiger med i genomsnitt ca 2,0 Zz
per år under 1996-1998 — illustreras ett scenario där efterfrågan i ekonomin är påtagligt dämpad. Tillväxten hålls tillbaka bl.a. av att arbetsmarknaden inte uppvisar nödvändig flexibilitet, vilket innebär att det uppkommer inflationsdrivande löneökningar redan vid en hög arbetslöshet. Den svaga efterfrågan beror även på ett fortsatt lågt förtroende för och en fortsatt hög grad av osäkerhet avseende utvecklingen av den svenska ekonomin, arbetslösheten och statsfinanserna. Detta leder till ett fortsatt högt privat finansiellt sparande och låga investeringar, vilket dämpar
efterfrågan och tillväxt.
I alternativet med medelhög tillväxt — BNP växer med i genomsnitt ca
2,7 7 per år under perioden 1996-1998 — åskådliggörs en utveckling där
förtroendet för den svenska ekonomin gradvis förbättras, samtidigt som bl.a. den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrar till att sysselsättningen kan öka utan att inflationen stiger. Produktionskapaciteten byggs ut samtidigt som hushållen minskar sitt sparande, vilket innebär att konsumtionen ökar trots att de realt disponibla inkomsterna utvecklas svagt som en följd av höjda skatter och långsamt ökande transfereringar.
snitt per år 1996-1998. Ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska eko- = Bilaga 1.1
nomin tillsammans med en väl fungerade arbetsmarknad utlöser en stark nedgång i hushållens finansiella sparande samt höga investeringar. Arbetslösheten reduceras snabbt utan att inflationen ökar och därmed förhindras också en ökad utslagning av arbetskraften.
Den internationella utvecklingen
Den internationella utvecklingen under perioden 1996-1998, som är samma 1 de tre scenarierna, präglas av att de stora industriländerna be-
finner sig 1 olika konjunkturfaser. Därmed ger de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för världsekonomin.
Tillväxten i den amerikanska ekonomin beräknas fortsätta att mattas något under åren efter 1995, för att sedan börja stiga år 1998. Samtidigt antas
den japanska och de europeiska ekonomierna uppvisa ett stigande kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är produktionsgapet (och därmed också
tillgången på ledig kapacitet) i dessa länder betydande efter den långdragna lågkonjunkturen. Tillsammans bör detta medföra en relativt hög tillväxt under andra hälften av 1990-talet, utan att inflationen stiger
nämnvärt. Den årliga BNP-tillväxten i OECD väntas uppgå till knappt
3 2 1996-1998, se tabell 12.1.
Tabell 12.1 Förutsättningar Procentuell förändring
1994 1995 1996 1997 1998
| BNP OECD (16)! | 2 |
| KPI OECD (16) | 2 |
| Marknadstillväxt OECD (14)! | 9, |
| Tysk ränta, 5-års statsobl. | 6 7,0 7,3 |
Hög tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl. 9,1 10,0 9,3 8,0 7,5 ECU-index årssnitt 124,0 121,6 117,9 115,0 12,1 Medelhög tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl. 9,1 10,0 9,3 8,5 8,0 ECU-index årssniut 124,0 121,6 117,9 115,9 113,9 Låg tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl. 9,1 10,0 9,3 9,0 8,5 ECWVU-index årssnitt 124,0 121,6 119,3 117,9 116,5 lÅrlig procentuell förändring. Källor: OECD och Finansdepartementet.
Viluta- och ränteförutsättningar
Den svenska kronan förutses att appreciera med ca 4 «> fram t.o.m.
1996, se kapitel 1. Men även efter denna förstärkning bedöms kronan
vara undervärderad. Studier av den s.k. reala växelkursen (mätt på olika
med jämvikt i ekonomin indikerar en fortsatt real appreciering efter 1996. Bilaga 1.1
Denna kan komma till stånd genom dels en nominell appreciering av den
svenska kronan och dels högre nominella löneökningar och snabbare inflation än i omvärlden. I scenarierna nedan har detta skett genom såväl
en nominell appreciering av valutakursen som en snabbare lönekostnads-
ökning relativt omvärlden. Inflationen hålls emellertid tillbaka av successivt lägre vinstmarginaler i näringslivet. Växelkursskillnaderna mellan alternativen, se tabell 12.1, är motiverade genom att investerarnas grad
av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen skiljer sig i de olika scenarierna. Vidare antas denna osäkerhet överväga det faktum att bytesbalansöverskotten är högre i alternativen med lägre tillväxt.
I alternativet med medelhög tillväxt växer förtroendet för den svenska
ekonomins utveckling och trovärdigheten i den ekonomiska politiken
under perioden. Detta medför i sin tur en gradvis appreciering av kronan och en successiv nedgång i det reala ränteläget. Då förtroendet,
trovärdigheten och växelkursutvecklingen varierar i de olika scenarierna,
varierar även nivåerna på de nominella räntorna mellan alternativen, se
tabell 12.1. | Arbetskraftskostnaderna och prispåslaget på de rörliga kostnaderna antas utvecklas på ett likartat sätt i de tre olika alternativen. Detta medför
att skillnaderna i prisutvecklingen är begränsade. Konsumentprisindex
(KPI) stiger med i genomsnitt drygt 3 % per år i samtliga alternativ.
Saneringen av de offentliga finanserna sker till en del genom höjda indi-
rekta skatter och sänkta subventioner. Dessa åtgärder beräknas höja konsumentpriserna med i genomsnitt ca en procent per år. År 1996 beräknas den ekonomiska politiken leda till att KPI höjs med hela 1,5 4. För
perioden 1997-1998 bedöms bidraget till konsumentprisökningen minska betydligt och uppgå till drygt en halv procentenhet. Denna nedväxling
leder till ett fall i inflationstakten från 3,7 96 1996 till knappt 3 2 1997-
1998. Detta återspeglas också i att den underliggande prisutvecklingen ligger kring 2 2 under perioden 1995-1998. I kalkylerna förväntas finanspolitiska åtstramningar som höjer prisnivån inte föranleda vare sig höjda inflationsförväntningar eller reaktioner på penningmarknaden.
12.2¶Utvecklingen fram t.o.m. 1998
Små skillnader i exportutvecklingen
Sveriges exportmarknad för bearbetade varor väntas inom OECD-området växa med drygt 6,5 RH i genomsnitt per år under perioden 1996-1998.
Efterfrågan från Fjärran Östern väntas öka ännu snabbare. Den svenska konkurrenskraften försämras successivt. Detta beror på att lönekostnaden
per producerad enhet stiger snabbare i Sverige än utomlands samt på att
kronan förutses appreciera. Konkurrenskraftsförsvagningen sker emellertid från ett mycket gynnsamt utgångsläge. Sammantaget medför detta att
105 15 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga I
den samlade exporten växer snabbt i alla alternativ. De skillnader som emellertid finns, förklaras i huvudsak av att produktionskapaciteten i Bilaga 1.1 scenariet med låg tillväxt i någon mån verkar hämmande på exportleveranserna jämfört med utvecklingen vid medelhög tillväxt. I alternativet med hög tillväxt är å andra sidan investeringsaktiviteten hög, vilket bör underlätta en något mer expansiv produktion av exportvaror.
Produktionskapaciteten byggs ut
De fasta investeringarna föll kraftigt i början av 1990-talet. Utvecklingen
är en följd av den realräntechock som i stor utsträckning bidrog till den senaste lågkonjukturen. Under de närmaste åren förutses emellertid gynn-
samma förutsättningar för en återtagning och utbyggnad av produktions-
kapaciteten.
Investeringsutvecklingen framöver bestäms främst av förväntad lönsam-
het, efterfrågeläge, realränta och därmed investerarnas förtroende för den
ekonomiska utvecklingen och politiken. De tre scenarierna skiljer sig betydligt på flera av dessa punkter. Trots skillnaderna är tillväxten i
samtliga alternativ i hög grad investeringsledd. Detta sammanhänger med att resursutnyttjandet stiger snabbt samt att lönsamheten är relativt hög i ett historiskt perspektiv. Vidare är det finansiella sparandet i den privata sektorn starkt, vilket medför en hög andel av eget kapital och minskad känslighet för marknadsrealräntor vid finansiering av olika investeringsprojekt.
I alternativet med medelhög tillväxt bedöms de gynnsamma investeringsförutsättningarna bestå, trots att lönsamheten, mätt som bruttoöver-
skott i förhållande till förädlingsvärdet, gradvis förväntas minska under
perioden fram t.o.m. 1998. Utvecklingen skall dock ses i ljuset av att lönsamheten ökade kraftigt i den nuvarande konjunkturuppgångens inledningsskede. Trots nedgången bedöms lönsamhetsnivån under slutåret bli förhållandevis hög. Den samlade efterfrågan i ekonomin stiger relativt snabbt, bl.a. till följd av lägre realräntor och ett tilltagande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. För att kunna möta efterfrågan med inhemsk produktion krävs att produktionskapaciteten byggs ut. De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka med ca 8,5 % årligen och därmed vara den del av ekonomins efterfrågesida som växer snabbast. I scenariet med låg tillväxt är efterfrågan betydligt lägre. Vidare bedöms lönsam-
heten i förhållande till alternativa placeringar, dvs. räntebärande tillgång-
ar, vara något lägre än i alternativet med medelhög tillväxt. De totala bruttoinvesteringarna bedöms stiga med knappt 6,5 2 per år under perioden 1996-1998. I kalkylen med hög tillväxt är förtroendet för ekono-
min och den förda politiken hög. Den samlade efterfrågan stiger snabbt.
Lönsamheten 1 produktionen är förhållandevis god tack vare lägre räntenivåer. Bruttoinvesteringarna stiger med ca 11 % per år. Därmed undviks
flaskhalsar i produktionen och medföljande risk för stigande inflation.
Tabell 12.2 Produktion och produktivitet, årsgenomsnitt 1996—1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
Bilaga 1.1
medel hög låg Produktion
| Näringslivet | 3,8 | 4,5 | 3,0 |
| Industri | 5,4 | 6,2 | 4,3 |
| Övrigt näringsliv | 3,0 | 3,8 | 2,4 |
Produktivitet
| Näringslivet | 1,7 | 1,5 | 1,7 |
| Industri | 2,2 | 2,3 | 2,2 |
| Övrigt näringsliv | 1,3 | 1,1 | 1,4 |
Källa: Finansdepartementet.
Kapitalstockarna växer, men med olika hastighet, i samtliga alternativ. Detta medför att efterfrågan i stor utsträckning kan mötas av inhemsk produktion i stället för av import. Kapacitetsutnyttjandet fortsätter initialt att stiga, dock utan att mer generella flaskhalsar med påföljande prisökningar gör sig gällande. Mot slutet av perioden sjunker resursut-
nyttjandegraden något. Industrin växer snabbast, men en allt starkare efterfrågan av tjänster medför att också produktionen inom det övriga
näringslivet stiger relativt snabbt. Den offentliga produktionen förutsätts
emellertid minska.
Hushållens sparande och konsumtion
Hushållens sparande har förändrats kraftigt sedan 1989. Utvecklingen bör
ses i ljuset dels av det skuldanpassningsbehov som uppstod i samband
med höjda realräntor och fallande tillgångsvärden, dels av den osäkerhet som skapats av stigande arbetslöshet och växande offentliga finansiella underskott och därmed osäkerhet kring bl.a. de framtida ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna. Utvecklingen av de offentliga finanserna bedöms få stor betydelse för nivån på hushållens sparande under de närmaste åren.
Det historiskt sett höga hushållssparandet under de senaste åren anses
ha medfört att hushållen anpassat sina skuldstockar till en långsiktigt mer
lämplig nivå. Skuldernas storlek i förhållande till den disponibla inkomsten är nu betydligt lägre än före kreditmarknadens avreglering i mitten av 1980-talet. Även ränteutgifterna i förhållande till inkomsterna
har kraftigt nedbringats.
Hushållens disponibla inkomster beräknas öka i tämligen begränsad takt mellan 1995 och 1998, se tabell 12.3. I scenariet med medelhög tillväxt ökar hushållens reala inkomster med i genomsnitt knappt en procent årligen, medan den vid hög tillväxt ökar något mer. Vid låg tillväxt är den reala disponibelinkomsten år 1998 ca 10 miljarder kr högre än år 1995
I fasta priser. Det motsvarar en årlig ökning om 0,4 4.
Tabell 12.3 Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996-1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
Bilaga 1.1
| medel | hög | låg | |
| Löner | 2,6 | 3,5 | 1,9 |
| Transfereringar från offentliga sektorn | -1,6 | -2,4 | -1,1 |
| Övrigt | 4,6 | 5,1 | 3,2 |
| Skatter och avgifter | 3,8 | 4,0 | 3,0 |
| Disponibel inkomst | 0,8 | Li | 0,4 |
| Nettosparande nivå! | 3,3 | 2,5 | 4,1 |
| Konsumtion | 1,9 | 2,5 | 1,2 |
!Andel av disponibel inkomst 1998, löpande priser. Anm. Deflatering med implicitprisindex för privat konsumtion. Källa: Finansdepartementet.
Att hushållens inkomster växer så pass långsamt relativt BNP beror
delvis på de budgetkonsoliderande åtgärder som vidtas under perioden.
De sammantagna regeländringarna beräknas reducera hushållens disponibla inkomster med 45 miljarder kr, i 1994 års priser, mellan 1994 och 1998. Detta motsvarar en nedgång med 5 &.
Av hushållens inkomster ger lönerna varje år ett positivt bidrag till den reala förändringen. Transfereringarna från den offentliga sektorn minskar som en följd av dels de regeländringar som genomförs under perioden, dels av den lägre arbetslösheten. En sysselsättningsuppgång som får till följd att arbetslösheten reduceras medför att löneinkomsterna ökar samtidigt som transfereringarna från offentlig sektor minskar i omfattning. Nettoeffekten för hushållens del blir med en sådan utveckling mer be-
gränsad än om produktionsuppgången enbart skulle baseras på ökad produktivitet och höjda reallöner. Förekomsten av sådana s.k. automatiska
stabilisatorer är alltså en faktor som bidrar till att såväl dämpa hushållens inkomstutveckling under perioden som att förklara varför skillnaderna i hushållens inkomstutveckling är relativt små mellan de tre scenarierna.
I samtliga scenarier förutses hushållens sparkvot, dvs. hushållens netto-
sparande i förhållande till disponibel inkomst, reduceras från 1995 års nivå, se diagram 12.1. Trots att en stigande andel av hushållsinkomsterna
konsumeras, medför den svaga inkomstutvecklingen att den privata kon-
sumtionen utvecklas förhållandevis dämpat i de alternativa utvecklings-
banorna.
I alternativet med medelhög tillväxt beräknas den privata konsumtionen
öka med i genomsnitt knappt 2 4 per år under perioden 1996-1998. Den fördelaktiga utvecklingen av arbetsmarknad och räntor tillsammans med
ett successivt ökat förtroende för den ekonomiska utvecklingen medför
en sänkning av hushållens sparkvot från 6,3 46 1995 till 3,3 Z 1998.
Nettosparande som andel av disponibelinkomsten
Bilaga 1.1
Procent
-6 Ag
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I scenariet med låg tillväxt är hushållens förväntningar om framtiden inte lika optimistiska, vilket leder till att sparkvoten endast sjunker till
4,1 7 1998. I detta alternativ växer privat konsumtion med 1,2 % per år mellan 1995 och 1998.
I alternativet med hög tillväxt råder det omvända förhållande mot lågtillväxtscenariet. Förtroendet för den framtida utvecklingen är starkt och
behovet att spara upplevs inte av hushållen som lika angeläget. Den pri-
vata konsumtionen växer i genomsnitt med 2,5 % och hushållens
sparkvot uppgår 1998 till 2,5 KR.
Offentlig konsumtion faller
Den offentliga konsumtionen antas minska under hela perioden fram
t.o.m. 1998 i samtliga alternativ. Besparingar inom den statliga konsum-
tionen medför en volymneddragning på ca 2 % per år. Den ansträngda finansiella situationen inom kommunerna och behovet av reserveringar inför framtida pensionsåtaganden motiverar även här en återhållsam konsumtionsutveckling. Den kommunala konsumtionen sjunker med mellan
0,5-1,0 Z per år i de olika alternativen.
Förändring i procent av BNP föregående år, 1991 års priser
Procent
CÅ-S see
37 a RER RR RR RR RR RN RR NR AR JR ARR AR KR 4 — > ss
= ÅS 2T- =)
1,57
1 —+--
ÖST
1996-1998 1996-1998 1996-1998
EH sve IM Konsumtion Investeringar CU Nettoexport
Källa: Finansdepartementet.
Importen och exportnettot utvecklas olika
Efterfrågan på importerade varor och tjänster är till stor del avhängig den totala efterfrågan i ekonomin. Andra viktiga faktorer som påverkar importvolymen är dels varupriserna på den inhemska produktionen i förhållande till importpriserna, dels om det föreligger kapacitetsrestriktioner 1 produktionen.
Den importvägda efterfrågan, dvs. en sammanvägning av de olika efterfrågekomponenterna med avseende på deras genomsnittliga importinnehåll, skiljer sig påtagligt i de olika scenarierna. I alternativet med medelhög tillväxt stiger den importvägda efterfrågan med ca 5,5 PR per år. Importen av bearbetade varor bedöms växa snabbare, med i genomsnitt knappt 8 PH per år. Detta beror på dels stigande relativpriser och resursutnyttjande, dels en tilltagande specialisering i världshandeln.
Exportnettots, dvs. export minus import, bidrag till BNP-tillväxten avtar
snabbt och är i det närmaste noll år 1998. I alternativet med låg tillväxt stiger importen av bearbetade varor betydligt långsammare, med i genomsnitt 6,5 / per år 1996-1998. Skillnaden mot scenariet med medelhög tillväxt förklaras huvudsakligen av en lägre importvägd efterfrågan som
växer med drygt 4 § i genomsnitt per år. Exportnettot är positivt och
håller uppe BNP-tillväxten under hela perioden; som andel av BNP stabiliseras exportnettot på ca 6,5 . I scenariet med hög tillväxt stiger den importvägda efterfrågan och importen av bearbetade varor med i genom-
snitt ca 7 resp. 10 % per år under 1996-1998. Nettoexportens positiva
bidrag till BNP-tillväxten upphör 1997 och är negativt under periodens sista år. Nettot i utrikeshandeln faller som andel av BNP de två sista åren och uppgår 1998 till ca 4,5 R. Tabell! 12.4 Försörjningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt 1996-1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
| medel | hög | låg | |
| BNP | 2,7 | 3,4 | 2,0 |
| Import | 6,9 | 8,5 | 5,7 |
| Privat konsumtion | 1,9 | 2,5 | 1,2 |
| Offentlig konsumtion | -1,0 | -0,8 | -1,3 |
| Bruttoinvesteringar | 8,5 | 114,0 | 6,4 |
| Lagerinvesteringar | 0,1 | 0,3 | -0,2 |
| Export | TA | 1,4 | 6,7 |
| Inhemsk användning | 2,3 | 3,4 | 1,2 |
Nyckeltal
| Timlön | 4,3 | 4,3 | 4,3 |
| KPI | 3,1 | 3,1 | 3,2 |
| NPI | > 2,1 | 2,1 | 2,2 |
| Öppen arbetslöshet, nivå 1998” | 5,6 | 4,7 | 6,6 |
| Total arbetslöshet, nivå 1998? | 9,5 | 8,0 | 11,2 |
IFörändring i procent av föregående års BNP. ”I procent av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet.
Den totala arbetslösheten förblir hög
Utvecklingen på arbetsmarknaden skiljer sig mycket märkbart mellan de olika scenarierna. Det finns emellertid vissa gemensamma drag. För det första når den totala arbetslösheten inte i något alternativ ned till de
nivåer som rådde under 1980-talet. För det andra absorberas ungefär hälften av tillväxtdifferensen mellan alternativen i ett stigande utbud av
arbetskraft. Den resterande delen av skillnaderna i tillväxt resulterar i lägre total arbetslöshet. Trots ett stigande arbetsutbud uppnås inte de förvärvsfrekvenser som gällde under senare delen av 1980-talet. Detta är
delvis en konsekvens av att en större andel av befolkningen befinner sig
i reguljär utbildning.
I alternativet med medelhög tillväxt beräknas den reguljära sysselsättningen öka med 194 000 personer under perioden 1996-1998. Samtidigt
stiger det s.k. underliggande arbetsutbudet, dvs. summan av sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför
arbetskraften, med 113 000 personer, se tabell 12.5. Den totala arbetslösheten faller från knappt 12 76 1995 till 9,5 Z av arbetskraften 1998.
1000-tals personer
Bilaga 1.1
| 1995 | Förändring till 1998 medel | hög | låg | |
| Reguljärt sysselsatta | 3 942 | 194 | 332 | 89 |
| Arbetslösa | 296 | -45 | -84 | -4 |
| Konjunkturberoende åtgärder 208 | -34 | -57 | 1 | |
| Utbud | 4 331 | 127 | 215 | 7 |
| Underliggande utbud | 4 449 | 113 | 190 | 76 |
Källa: Finansdepartementet.
I scenariet med låg tillväxt antas att såväl efterfrågan i ekonomin som arbetsmarknadens funktionssätt begränsar tillväxten. Den reguljära syssel-
sättningen ökar med endast 89 000 personer under perioden 1996-1998. Det underliggande utbudet stiger samtidigt med 76 000 personer och den totala arbetslösheten stabiliseras på drygt 11 Z år 1997-1998. I förhåll-
ande till befolkningen i åldrarna 16-64 år stiger det underliggande utbudet obetydligt från bottennivån 1994. Detta innebär en ökad utslagning av personer från arbetslivet, samtidigt som den strukturella totala arbetslösheten år 1998 når nivåer kring hela 11 % av arbetskraften.
I alternativet med hög tillväxt antas att förtroendet för ekonomin stiger snabbt, vilket bidrar till en hög efterfrågan, samtidigt som arbetsmarknaden fungerar väl. Den reguljära sysselsättningen växer med drygt 330 000 personer. Det underliggande utbudet ökar med ca 190 000 personer och den totala arbetslösheten faller till 8 Z år 1998. Den snabba sysselsättningstillväxten bidrar således till att förhindra att arbetslösheten permanentas på höga nivåer.
befolkningen 16-64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt
Procent
=E oeneeneereeerennnnnn nn ned
AT
728000 VT
KN -
68 T T T T VN | rn T T TT T
1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998
Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen 16-64 år. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns sparande förstärks gradvis
De senaste årens ekonomiska tillbakagång har i hög grad försvagat den
offentliga sektorns finanser. Vikande sysselsättning och produktion har resulterat i minskade inkomster samtidigt som utgifterna ökat till följd av växande arbetslöshet. Krisen på finansmarknaden medförde också stora
kapitaltransfereringar till banksektorn i början av 1990-talet. År 1990
uppvisade den offentliga sektorn ett finansiellt överskott på 57 miljarder kr. På fyra år har detta överskott vänts till ett underskott på 168 miljarder kr, motsvarande 11 % av BNP.
År 1995 väntas den offentliga sektorns inkomster uppgå till 60,3 % av BNP. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande till BNP, beräknas samma år till 70,4 %, vilket medför ett finansiellt sparandeunderskott om ca 10 Z av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet mellan 1994
och 1995 kan till största delen återföras på de beslutade och föreslagna budgetförstärkningarna.
Löpande priser Bilaga 1.1
Miljarder Procent av BNP, löpande priser
Medelhög tillväxt Hög tillväxt Låg tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1996 1997 1998
| Inkomster | 958 60,6 61,6 62,0 60,8 61,5 61,6 60,8 61,9 62,3 | |
| Skatter och avgifter | 800 S1,3 S2,1 52,8 SI1,7 52,1 Ss2,7 513 52,0 52,7 | |
| Kapitalinkomster | 96 | 5,2 5,7 5,4 5,0 5,5 S,i 5,4 6,0 5,8 |
| Övriga inkomster | 62 | 4,1 3,8 3,8 4,1 3,9 3,8 4,1 3,9 3,9 |
| Utgifter | 1 119 67,4 66,4 64,4 66,5 64,9 62,5 68,2 68,2 66,8 |
Transfereringar till
| hushåll | 386 22,9 22,1 21,5 22,6 21,5 20,7 23,4 22,8 22,4 | |
| Övriga transfereringar 131 | 7,5 7,3 6,8 7,4 TA 6,5 7,5 7,5 7,0 | |
| Ränteutgifter | 122 | 7,9 8,7 8,5 7,6 8,3 7,8 8,1 9,2 9,2 |
Konsumtion, investeringar 479 29,1 28,3 27,6 28,9 28,0 27,5 29,3 28,7 28,1
| Finansiellt sparande -161 | -6,8 +-4,8 -2,4 -S,7 -3,5 -0,9 -1T,4 -6,3 -4,5 | |
| - stat | -172 | -T,1 --5,4 3,2 -6,2 -4,3 -1,8 -1,6 -6,8 = -5,1 |
| - socialförsäkring | 17 | 0,9 0,9 0,8 0,9 0,9 0,8 0,9 1,0 0,9 |
| - kommuner | -5 | -0,5 — -0,3 0,0 -0,4 = -0,1 0,1 -0,7 — -0,5 -0,3 |
| Primärt sparande! | -135 | -4,1 -1,38 0,6 -3,1 -0,6 1,9 —--4,7 -3,1 -L1 |
| Nettoskuld | 542 39,2 41,3 41,0 39,7 38,6 36,8 40,1 44,0 45,8 | |
| BNP, nivå | 1589 1683 1771 1858 1693 1790 1885 1666 1739 1 814 |
IFinansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
För att sparandeunderskotten skall nedbringas varaktigt krävs vid sidan av budgetförstärkningar också ekonomisk tillväxt. Ökad sysselsättning
och höjda reallöner i näringslivet leder till ökade skatteinkomster. En positiv ekonomisk utveckling möjliggör också en nedgång i arbetslösheten
och därmed minskade offentliga utgifter för arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadsåtgärder, se tabell 12.6.
En annan faktor av stor betydelse för de offentliga finanserna är ränteutvecklingen. Så länge underskotten består växer den offentliga skulden och därmed räntekostnaderna. Ju större skuldsättning desto större betydelse får en förändring i ränteläget. Den offentliga sektorns räntebärande skulder översteg i slutet av 1994 de räntebärande tillgångarna med närmare 500 miljarder kr. En förändring av den implicita räntenivån med en
procentenhet innebär att den årliga kostnaden för nettoskulden förändras med fem miljarder kr eller 0,3 % av BNP. Eftersom nettoskulden ökar
åtminstone inledningsvis i samtliga tre alternativ, växer räntekänsligheten
under perioden fram till 1998.
Diagram 12.4 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld
Bilaga 1.1
Andel av BNP, procent 120
4
eo
?2]
0 ] vå Nettoskuld | NIA”
-20 T T T r T T T T T TOTT TT T T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Tabell 12.7 Olika skuldmått i offentlig sektor 1995-1998 Löpande priser
Miljarder Procent av BNP kr Medelhög tillväxt Hög tillväxt Låg tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1996 1997 1998 Offentlig sektor: Bruttoskuld 1574 102,7 103,1 101,3 101,1 99,8 96,3 104,2 106,9 107,6
Nettoskuld 542 39,2 41,3 41,0 39,7 38,6 36,8 40,1 44,0 45,8
Konsoliderad bruttoskuld 1 397 920,9 92,0 90,4 89,9 88,8 85,5 92,8: 95,6 96,4 Staten: Statsskuld I 466 95,7 96,1 94,4 94,3 93,1 89,9 97,0 99,4 100,1 Nettoskuld 11682 76,7 78,0 7TT,2 75,4 15,3 73,0 77,9 BLI 82,5 Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
TI tabell 12.7 och diagram 12.4 och 12.5 redovisas några av de skuldmått som brukar användas i diskussionerna kring den offentliga sektorns
finanser. Där redovisas bl.a. det mått som används som ett av kriterierna för deltagande i den monetära unionen inom EU, den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld. Med detta mått avses den offentliga sektorns bruttoskuld minskat med skulder och fordringar inom sektorn, i huvudsak AP-fondens innehav av stats- och kommunpapper. Beräkningen av statsskulden och dess utveckling diskuteras mer utförligt i appendix till detta kapitel.
Bilaga 1.1 Andel av BNP, procent
80”
40
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
I alternativet med medelhög tillväxt förbättras de offentliga finanserna påtagligt. Sparandeunderskottet beräknas år 1998 ha reducerats till 45 miljarder kr, vilket motsvarar 2,4 % av BNP. Särskilt att märka är utvecklingen på utgiftssidan. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande
till BNP, sjunker mellan 1995 och 1998 med sex procentenheter, från
70,4 till 64,4 ÄR, se diagram 12.6. Skattekvoten, dvs. de totala skatteintäkterna i förhållande till BNP, ökar samtidigt från 50,4 till 52,8 7. Förbättringen av de offentliga finanserna kan helt återföras till staten. Underskottet i statens finansiella sparande reduceras mellan 1995 och
1998 från 170 miljarder kr till 60 miljarder kr. I kommunsektorn sker
också en viss förbättring medan sparandet i ATP-systemet däremot
försvagas gradvis. Utvecklingen i alternativet med medelhög tillväxt innebär att såväl den offentliga sektorns nettoskuld som statsskulden minskar relativt BNP i slutet av perioden, se tabell 12.7.
Tabell 12.8 Statens finanser 1995-1998 Löpande priser
Bilaga 1.1
Miljarder Procent av BNP kr Medelhög tillväxt Hög tillväxt Låg tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1996 1997 1998
| Inkomster | 431 27,7 28,3 28,4 27,9 28,1 28,2 27,6 281 28,2 | |
| Skatter och avgifter | 370 24,3 24,5 24,7 24,5 24,5 24,6 24,1 24,2 24,4 | |
| Kapitalinkomster | 31 | 13 L8 17 13 17 (16 14 19 1,8 |
| Övriga inkomster | 29 | 2,1 1,9 1,9 2,1 2,0 2,0 2,1 2,0 2,0 |
| Utgifter | 603 34,9 33,7 31,6 34,1 32,5 30,0 35,2 34,9 33,3 |
Transfereringar till
| hushåll | 163 | 9,5 9,0 8,6 9,3 8,8 8,3 9,6 9,2 8,9 |
| Övriga transfereringar 165 | 8,3 7,1 5,9 8,0 6,5 5,2 8,4 7,6 6,5 | |
| Ränteutgifter | 113 | 7,3 8,1 T9 TA TI 7,5 17,3 8,4 8,3 |
| Konsumtion, investeringar 162 | 9,8 9,5 9,2 9,7 9,3 9,1 9,8 9,6 9,4 | |
| Finansiellt sparande -172 | -7,1 --5,4 3,2 6,2 -4,3 -1,8 -7,6 +-6,8 = -5,1 | |
| Primärt sparande | -91 | -1,2 0,9 3,0 -0,4 1,8 3,9 -1,6 -0,2 1,6 |
| Statsskuld | 1 466 95,7 96,1 94,4 94,3 93,1 89,9 97,0 99,4 100,1 | |
| Tillgångar | 305 | 18,9 18,0 17,2 18,8 17,8 16,9 19,1 18,3 17,6 |
I Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
I scenariet med låg tillväxt minskar emellertid inte statsskuldkvoten
under perioden. År 1998 motsvarar den 100 % av BNP. Underskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas uppgå till 4,5 % av
BNP år 1998. Den svagare ekonomiska utvecklingen medför att skatte-
inkomsterna utvecklas betydligt långsammare än 1 scenariet med medelhög tillväxt. Fortsatt hög arbetslöshet bidrar också till att nedgången i
utgiftskvoten inte blir lika påtaglig.
Liksom i alternativet med medelhög tillväxt är det framför allt statens finanser som förbättras. Kommunsektorn fortsätter att uppvisa ett negativt finansiellt sparande under hela perioden. I kalkylerna har antagits att det lägre arbetskraftsutbudet i detta alternativ medför ett större tryck på utbetalning av socialbidrag från den kommunala sektorn. Försvagningen i ATP-systemet är av ungefär samma omfattning som i alternativet med
medelhög tillväxt. Lönesumman utvecklas svagare i detta lågtillväxts-
scenario, vilket medför lägre inkomster av arbetsgivaravgifter till fonden, men ränteläget är däremot något högre. De stora finansiella tillgångarna ger då en relativt sett högre avkastning.
Medelhög tillväxt Andel av BNP, procent 80 757 707 657
40 FT
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I scenariet med hög tillväxt förbättras den offentliga sektorns finanser 1 snabbare takt. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande år 1998 motsvarar 0,9 % av BNP. Detta leder till att nettoskuldkvoten sjunker med närmare två procentenheter mellan 1997 och 1998. Diagram 12.7 Finansiellt sparande offentlig sektor 1980-1998
Andel av BNP, procent
47 em mmmmes meon seso sonen sn easa
Låg Medel Hög
-16 T t T T U| T T M T - T "t T " T r LU T
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
De tre scenarierna skiljer sig också åt vad gäller utvecklingen av före- Prop. 1994/95:100
tagens finansiella sparande. Den kraftiga investeringsuppgången i alter- = Bilaga 1.1
nativet med hög tillväxt leder till en påtaglig nedgång från 1995 års
mycket stora sparandeöverskott. I alternativen med låg och medelhög tillväxt blir nedgången mer begränsad, se tabell 12.9. I samtliga alternativ har antagits att såväl utdelningar som inbetalningar av direkt skatt till
staten ökar som andel av företagens driftsöverskott. Dessa andelar ligger dock betydligt under de nivåer som rådde i slutet av 1980- och början av 1990-talen.
Tabell 12.9 Totalt sparande 1995-1998 Löpande priser
Miljarder Procent av BNP
kr Medelhög tillväxt Hög tillväxt Låg tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1996 1997 1998
| Offentlig sektor | -161 | -6,8 +=-4,8 =-2,4 -5,7 -3,5 -0,9 -1,4 — -6,3 -4,5 |
| Privat sektor: | 184 | 10,4 77 5,1 8,9 5,4 1,9 10,7 9,2 7,5 |
| - hushållen | 792 | 4,0 3,9 33 3,6 3,4 2,6 4,0 4,2 3,8 |
| - företagen | 105 | 6,3 3,8 1,9 5,3 2,0 -0,7 6,7 5,0 3,7 |
| Bytesbalans | 24 | 3,6 2,9 2,7 3,2 1,9 1,1 3,4 2,9 3,1 |
| Bruttosparande | 254 | 18,9 19,2 20,0 19,0 19,2 19,8 18,3 18,3 19,1 |
| Bruttoinvesteringar | 230 | 15,3 16,3 17,3 15,8 17,4 18,8 14,9 15,4 16,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Fortsatta bytesbalansöverskott
Det samlade finansiella sparandet — bytesbalansen — har under senare år
förstärkts, se diagram 12.8. År 1995 väntas bytesbalansen uppvisa
överskott motsvarande 1,5 % av BNP. Även under perioden framöver
kommer bytesbalansen att uppvisa överskott. Detta är bl.a. en konsekvens av ett lågt bostadsbyggande. Under åren 1996-1998 minskar bytesbalansen något 1 alternativet med medelhög tillväxt, beroende på ett tämligen stabilt exportnetto. Vid en lägre tillväxt består det höga överskottet, vilket är ett uttryck för en jämförelsevis svag investeringsutveckling. I alternativet med hög tillväxt minskar emellertid bytesbalansöverskottet, se tabell 12.9. Skillnaden mot alternativen med lägre tillväxt är i huvudsak ett sämre exportnetto. I termer av sparande, är det
den privata sektorns finansiella sparande som är lägre. Det gäller framför
allt företagen men i viss mån också hushållen.
Diagram 12.8 Totalt sparande 1980-1998 Medelhög tillväxt Bilaga 1.1
Andel av BNP
157 Offentlig sektor Privat sektor Bytesbaiansen
LJ. or. Ons mr sr a TN
20 TT
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Bilaga 1.1 Beräkning av statsskuldutvecklingen
Syftet med detta appendix är att kortfattat redogöra för metodologin
bakom Finansdepartementets statsskuldberäkningar och att visa hur dessa kan översättas till en enkel skuldekvation.
Finansdepartementets metod att beräkna statsskuldutvecklingen kan grovt beskrivas på följande sätt: Den s.k. FIMO-modellen beräknar ut-
vecklingen av statens primärsaldo. Primärsaldot tillsammans med de
ränte- och växelkursförutsättningar som ligger till grund för de medelfristiga scenarierna är ingångsdata i Riksgäldskontorets kalkyler för bestämning av statens ränteutgifter och ränteinkomster. Dessa kalkyler beaktar att statsskulden är sammansatt av en mängd olika finansiella
instrument med varierande löptider och att endast en mindre del årligen
omsätts till gällande marknadsräntor. Riksgäldskontoret omvärderar också
utlandsskulden i enlighet med antagna valutakurser.
Utöver räntenettot har staten också kapitalinkomster som inte motsvaras av underliggande räntebärande tillgångar. Dessa kapitalinkomster utgörs bland annat av driftsöverskott, inleveranser från de affärsdrivande verken
och Riksbanken samt aktieutdelningar. Kapitalutgiftsnettot är således
summan av statens ränteinkomster, ränteutgifter och övriga kapitalinkomster. .
Skuldutvecklingen påverkas också av värdeförändringar i statens finansiella tillgångar och i utlandsskulden. En ökning i statsskulden kan exempelvis bero på att Centrala Studiestödsnämnden ökar sin utlåning, vilket i sin tur också ökar statens fordringar. Utförsäljning av statliga företag minskar å andra sidan såväl tillgångssidan som statsskulden.
Med kunskap om den ingående skulden, primärsaldot, marknadsräntor
och valutakurser, allt för ett givet år, ger Riksgäldskontorets kalkyler ränteinkomster, ränteutgifter och värdeförändringar i utlandsskulden. Storleken på de övriga kapitalinkomsterna och skulddispositioner bestäms utanför Riksgäldskontorets kalkylram. Den utgående skulden kan nu räknas ut, På detta sätt kan således statsskulden tas fram för varje år. En sammanfattning av resultaten från skuldberäkningarna i alternativet med
medelhög tillväxt ges av tabell A12.1.
121 16 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga I
Tabell A12.1 Statsskuld och bidrag till dess utveckling vid medelhög tillväxt Miljarder kronor, löpande priser
Bilaga 1.1
| År | Ingående Primärt Ränte- Ränte- Kapital- Värde- = Utgående BNP skuld | underskott — utgifter inkomster inkomster ökning skuld | ||||
| 1993 | 881 | 189 | 82 | 17 | 17 | 14 1132 1 442 |
| 1994 | 1 132 | 122 | 101 | 16 | 12 | -31 1296 1 506 |
| 1995 | 1296 | 91 | 113 | 15 | 16 | -2 1467 1 589 |
| 1996 | 1 467 | 19 | 123 | 13 | 9 | 24 1 610 1 683 |
| 1997 | 1 601 | -16 | 144 | 22 | 10 | -6 1 701 1771 |
| 1998 | 1 701 | -5S | 147 | 21 | 1 | -7 1 754 1 858 |
Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I tabellen kan det exempelvis utläsas att den ingående statsskulden 1994 var 1132 miljarder kr. Skulden ökar under 1994 med primärunderskottet (122 miljarder kr) och ränteutgifter (101 miljarder kr). Kapital- och ränteinkomster minskar dock skuldökningen med 28 miljarder kr. Dessutom ledde förändringar i statens finansiella tillgångar och i utlandsskulden till en värdeminskning (-31 miljarder kr) i den utgående skulden.
Skuldekvationen
Den s.k. skuldekvationen visar att utvecklingen av skuldkvoten bestäms av primärunderskottet som andel av BNP, tillväxten och den implicita räntan på statsskulden. Skuldekvationen kan skrivas på följande sätt:
b(t) = p(1+r/2) + (1+r)b(t-1V/[Y(tY/Y(t-1D].
Här är b(t) lika med skuldkvoten i slutet av året och p är primärunderskottskvoten!. Skuldkvoten växer långsammare desto snabbare (den nominella) tillväxten är [Y(t)/Y(t-1)]. En stor primärunderskottskvot eller en hög implicitränta (r) gör att skuldkvoten växer snabbare. I tabell A 12.2 beskrivs utvecklingen av statsskuldkvoten av primärunderskottskvoten, impliciträntan, den initiala skuldkvoten och den nominella tillväxtfaktorn. Exempelvis så var den ingående skuldkvoten 1994 lika med 0,785. För att erhålla den utgående skuldkvoten 1994 måste den ingående skuldkvo-
ten multipliceras med 1 plus impliciträntan (1+0,035) och divideras med
den nominella tillväxtfaktorn (1,044). Därtill skall också primärunderskottskvoten (0,082) adderas.
"Tabell A12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt
| År | Utgående = Primär skuldkvot = underskotts- ränta tillväxt- — skuldkvot kvot! | Implicit Nominell Ingående faktor? |
| 1993 | 0,611 0,135 | 0,064 1 0,785 |
| 1994 | 0,785 Q,082 | 0,035 1,044 0,861 |
| 1995 | 0,861 0,059 | 0,060 1,055 0,923 |
| 1996 | 0,923 0,012 | 0,084 1,059 0,957 |
| 1997 | 0,957 -0,009 | 0,067 1.052 0,960 |
| 1998 | 0,960 -0,031 | 0,066 1,049 0,944 |
!Beräknat som [p+(1/r)] ?Beräknat som y(t)/y(t-1) Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det är viktigt att notera att impliciträntan inte endast påverkas av
statens räntutgifter utan också av ränte- och kapitalinkomster, värdeförändringar i utlandsskulden samt utvecklingen av tillgångssidan i statens
balansräkning. Kopplingen mellan de aktuella svenska marknadsräntorna och statsskuldens implicitränta kan därför vara svap.
Exempelvis beräknas utgiftsräntorna för 1994 till 101 miljarder kr, vilket ger en (ränteutgifts)implicitränta på ca 8,5 46?. Denna implicitränta
beror i sin tur såväl på räntevillkoren på den del av den ingående skuld-
stocken som inte har omsatts under året som på räntevillkoren för nyupplåningen under 1994. Eftersom ungefär en tredjedel av statsskulden är
finansierad i utlandet bestäms ränteutgifterna i ganska stor utsträckning av utländska räntesatser och de aktuella valutakurserna.
Om utvecklingen av statsskuldkvoten räknas ut med hjälp av skuldekva-
tionen blir impliciträntan 1994 endast 3,5 7, vilket är betydligt lägre än
8,5 RA. Detta beror på att de övriga skuldpåverkande komponenterna i tabell A12.1 år 1994 verkar neddragande på impliciträntan. Det bör dock påpekas att impliciträntan inte är ett meningsfullt mått på statsskuldens kostnad. Impliciträntans enda tolkning är att den beskriver den ingående statsskuldens tillväxt under året (exklusive primärunderskott).
Eftersom ränteflödena uppkommer under loppet av ett år är det naturligt att relatera det totala ränteneuot (inklusive värde- och tillgångsförändringar) till den ingående skulden plus halva primärunderskottet. Av deta skäl tillkommer termen (pr/2) i skuldekvationen. ?Det vill säga, 101/[1131 +(122/2)].
Bilaga 1.1 1 Inledning 1.1 Utvecklingen 1995-96 NN 1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv 2 Internationell utveckling 22 2.1 - Sammanfattande översikt 22 2.2 — Länderöversikter 25 Utrikeshandel 32 3.1 — Export och import 32 3.2 — Bytesbalansen 36 Näringslivets produktion 39 4.1 — Industri 39 4.2 — Byggnadsverksamhet 45 4.3 = Privat tjänstesektor 47 Arbetsmarknad 48 5.1 — Sysselsättning och arbetskraftsutbud 49 5.2 — Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 53 Löner 56 6.1 — Historisk utveckling 56 6.2 — Utvecklingen under prognosperioden 57
Inflation Hushållens ekonomi och privat konsumtion 66 8.1 Hushållens inkomster 66 8.2 — Privat konsumtion och sparande 68 Investeringar 73 9.1 — Näringslivets investeringar 74 9.2 — Offentliga investeringar 7 9.3 — Bostadsinvesteringar 78 9.4 — Lagerinvesteringar 80 10 Offentliga sektorn 82 10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 82 10.2 Staten inklusive sjuk- och arbetslöshets-
försäkringarna 88 10.3 Allmänna pensionsfonden 89 10.4 Den kommunala sektorn 90 1 Kapitalmarknad 93 11.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen 93 11.2 Den svenska ränte- och valutautvecklingen 95 11.3 Börsutvecklingen i Sverige och internationellt 97 11.4 Statens upplåning 99 11.5 Kreditmarknaden 101
12¶Medelfristiga scenarier 103 Prop. 1994/95:100
12.1¶Inledning och förutsättningar 103 Bilaga 1.1
12.2¶Utvecklingen fram t.o.m. 1998 105
Appendix 122
Bilaga 1.1 1.1 Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen 1.2 Prognosförutsättningar BA 1.3 Löner och priser 1.4 Nyckeltal 1.5 Försörjningsbalans ova 1.6 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt
korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta
inverkan 12 1.7 Sparande 13 1.8 Försörjningsbalans 1996-1998 15 1.9 Nyckeltal 1996-1998 17 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 22 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder 23 2.3 Uppfyllandet av konvergenskriterierna 1994 24 2.4 Försörjningsbalans USA 26 2.5 Försörjningsbalans Japan 26 2.6 Försörjningsbalans västra Tyskland 27 2.7 Försörjningsbalans Storbritannien 28 2.8 Försörjningsbalans Frankrike 29 2.9 Försörjningsbalans Danmark 29 2.10 Försörjningsbalans Finland 30 2.11 Försörjningsbalans Norge 31 3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
och export av bearbetade varor 33 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor 35 3.3 Export och import av varor 36 3.4 Bytesbalans 37 4.1 Näringslivets produktion 39 4,2 Nyckeltal för industrin 40 4.3 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler
per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel 44 4.4 Byggnadsverksamhet 45 5.1 Arbetsmarknad 51 5.2 Produktion och sysselsättning i tummar 52 5.3 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 54 5.4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 5.5 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt
korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta
inverkan 55 7.1 Konsumentpriser 63 8.1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och
sparande 66 8.2 Hushållens inkomster 67 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 73 9.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet 75 9.3 Offentliga investeringar TT
"Bostadsinvesteringar 79
"9.4
Lagervolymförändringar 80 Bilaga 1.1
10.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 84 10.2 Skatter och avgifter 84 10.3 Offentliga sektorns utgifter 85 10.4 Förändring av den offentliga sektorns finansiella
sparande 86 10.5 Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna 89 10.6 Allmänna pensionsfonden 920 10.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter 91 11.1 Statsskuldens placering 98 11.2 Förändring i statsskulden och dess finansiering de senaste
budgetåren 99 12.1 Förutsättningar 104 12.2 Produktion och produktivitet, årsgenomsnitt 1996-1998 107 12.3 Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996-1998 108 12.4 Försörjningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt
1996-1998 111 12.5 Arbetsmarknad 112 12.6 Den offentliga sektorns finanser 1995-1998 114 12.7 Olika skuldmått i offentlig sektor 1995-1998 115 12.8 Statens finanser 1995-1998 117 12.9 Totalt sparande 1995-1998 119 A12.1 Statsskuld och bidrag till dess utveckling
vid medelhög tillväxt 122 A12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt 123
Bilaga 1.1 1.1 Produktion i industrin och i övriga ekonomin 1.2 Marknadstillväxt och volymutveckling för svensk export
| 1.3 Privat konsumtion och disponibel inkomst | 00VWwnNn |
| 1.4 Bruttoinvesteringar | 10 |
| 1.5 Sysselsättning och arbetskraftsutbud | - |
1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt
bytesbalans 13
1.7 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 16
1.8¶Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög
| tillväxt | 18 |
| Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998 | 19 |
| Statsskuld 1980-1998 | 20 |
| Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld | 21 |
Marknadsandelar och relativpris för Sveriges export av
bearbetade varor till 14 OECD-länder 34
4.1¶Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 41
4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder 1980-1996 43 4.3 Industrins bruttomarginal 1980-1996 45
4.4¶Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1996 46
5.1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser 48
5.2¶Sysselsättning och arbetskraftsutbud 50
5.3¶Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 55
6.1¶Nominell timlön inom industrin 60
7.1 Konsumentprisutvecklingen 64
8.1¶Privat konsumtion 69
8.2 Sysselsättningen 1980-1996 70 8.3 Hushållens förmögenhetskvot 7 8.4 Hushållens sparkvot 72 9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive
bostäder som andelar av BNP 74
9.2¶Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade
lägenheter 78
9.3¶Bostadsinvesteringar 80
9.4¶BNP-utveckling och lagerbidrag 81
10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996 82 10.2 Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980-1996 87
11.1 10-åriga obligationsräntor 1991-1994 94
11.2¶Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994 95
11.3 Internationell börsutveckling 1993-1994 97 12.1 Hushållens sparkvot 1980-1998 109
12.2¶BNP-tillväxten och dess användning 1996-1998 110
:12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i
förhållande till befolkningen 16-64 år enligt alternativet Bilaga 1.1 med medelhög tillväxt 113
12.4 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 115 12.5 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld 116 12.6 Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög
tillväxt 1970-1998 118
12.7 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998 118 12.8 Totalt sparande 1980-1998, medelhög tillväxt 120
Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkningar
Bilaga 1.2
FINANSDEPARTEMENTET
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1995/96 Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till regeringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositionen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag tll beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96. Beräkningarna har gjorts för varje inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1994/95. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRV:s taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkiät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRY utgivna publikationen RRVs inkomstberäkning hösten 1994 redovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beriikningsresultaten kalenderårsvis för åren 1994, 1995 och 1996.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1994/95 kan användas som komplement till RRV:s inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.
Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Anette Wik, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, förste revisor Peter Håkansson, förste revisor Urban Karlström, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och föredragande, förste revisor Johan Fall.
Stockholm den 19 december 1994
Inga-Britt Ahlenius
Johan Fall
Sammanfattning Prop. 1994/95:100'
Förutsättningar Bilaga 1.2 RRV:s förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1995/96 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1994/95 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i enlighet med framlagda propositioner enligt nedanstående:
- 1994/95:4 — Miljöklasser för bensin m.m. = 1994/95:11 — Differentierad skatt på blyfri bensin = 1994/95:18 Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade el-
marknaden m.m. |
— 1994/95:19 Sveriges medlemskap i EU =— 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. - 1994/95:28 Höjning av vattenföroreningsavgiften = 1994/95:30 Återkallelse av vissa propositioner = 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU medlemskap - 1994/95:40 Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i EU m.m. = 1994/95:41 — Förändringar i finansieringen av det allmänna pensions-
systemet m.m. - 1994/95:42 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. — 1994/95:43 Lagringsavgift på socker och ris - 1994/95:53 -Omräkningsförfarande vid fastighetstaxering m.m. - 1994/95:54 Ny lag om skatt på energi m.m. = 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon — 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt m.m. —- 1994/95:57 - Mervärdesskatten och EG — 1994/95:61 Vårdnadsbidraget. Garantidagarna. Enskild barnomsorg. = 1994/95:67 Försenade årsredovisningar m.m. - 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU —- 1994/95:88 Ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till
landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m. - 1994/95:92 Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och
avgifter m.m. —- 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen - 1994/95:108 Återkallelse av propositionen 1994/95:18 Finansiering av
myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden m.m.
- 1994/95:122 Finansiering av medlemskap i EU
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrapport 1994 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet. främst då med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1995. Detta har sammantaget lett till att föreliggande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
ta
| Antaganden | 1994 | 1995 | 1996 Bilaga 1.2 |
| BNP. volym | 2,2 | 2,5 | 2,7 |
| Utbetald lönesumma inkl. sjuklön | 3,5 | 5,5 | 5,5 |
| Koönsumentprisindex, årsmedeltal | 22 | 3,2 | 3,6 |
| Privat konsumtion, volym | 0,7 | = 0,5 | 1,0 |
| Privat konsumtion, pris | 3.8 | 2,7 | 4,0 |
| Basbelopp, kr | 35 200 | 35 700 | 36 300 |
| Bostadslåneränta, procent | 8,6 | 9,35 | 10,25 |
| Arbetslöshet, procent | 79 | 17,2 | 6,7 |
Siffrorna avser procentuell förändring från föregående år, där annat ej anges.
Budgetåren 1995/96 och 1995/96-96 Riksdagen har beslutat att statsbudgeten skall löpa per kalenderår (januari — december) fr.o.m. kalenderåret 1997. I övergångsperioden från det nuvarande brutna räkenskapsåret (juli — juni) kommer budgetåret att omfatta 18 månader. I vissa fall blir det intressant att särskilt studera den första 12 månaders perioden inom detta budgetår, bl.a. för att underlätta jämförelser över tiden. I RRV:s inkomstberäkning används genomgående följande begrepp för de olika budgetårsperioderna.
1995/96 Avser 12 månaders perioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m. juni
1996. 1995/96-96 Avser 18 månaders perioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m. decem-
ber 1996.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1994/95 och 1995/96 I den av riksdagen fastställda statsbudgeten beräknades inkomsterna för budgetåret 1994/95 ull 368 191 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna kommer statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 att uppgå till 396 735 mkr, vilket innebär en ökning med 28 545 mkr. I jämförelse med utfallet för budgetäret 1993/94 är det en ökning med 19 811 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna för budgetåret 1995/96 beräknas statsbudgetens inkomster till 434 948 mkr. Ökningen i förhållande till vad som nu beräknas för budgetåret 1994/95 blir 38 212 mkr. För budgetåret 1995/96-96 beräknas inkomsterna till 618230 mkr. Diagrammet nedan visar inkomsternas inbördes storleksmässiga fördelning för detta budgetår.
Bilaga 1.2 Budgetåret 1995/96-96
Totala inkomster 618 mdkr
Övriga Fysiska
EU-anknutna inkomster, 676 personers skatt, 896
inkomster, 276 Juridiska
Övrig skatt på personers skatt, 896
varor och tjänster, 1996
Socialavgifter och
allmänna egenavgifter, 237
Mervärdesskatt, 287 Övriga skatter, 696
Utvecklingen per inkomsttitel
En fullständig specifikation per inkomsttitel av RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster för beräkningsperioden framgår av tabell A i tabellbilagan. I följande tabell presenteras några av de större förändringarna. Därefter redogörs närmare för dessa förändringar mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 respektive 1994/95 och 1995/96.
Förändringar mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 samt mellan 1994/95 och 1995/96 (mkr) Inkomsttyp/ 1993/94 till 1994/95 till Inkomsttitel 1994/95 1995/96
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | + 30 901 | + 10012 |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | +5 578 | +2 947 |
| 211 Folkpensionsavgift | +2 190 | +2 738 |
| 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto | - 2583 | —- 7 864 |
| 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift | +3 570 | + 12 293 |
| F251 Övriga socialavgifter, netto | + 5 064 | +4 524 |
| 1281 Allmän löneavgift | +4 097 | + 6 080 |
| 1312 Fastighetsskatt | - 2497 | + 306 |
| 1411 Mervärdesskatt | - 14 423 | + 8265 |
| 1428 Energiskatt | +2 953 | +2105 |
| 1000 övr. Övrigt under Skatter m.m., netto | - 110 | + 3503 |
| 2000 Inkomster av statens verksamhet | —-2 782 | -3 541 |
| 3000 Inkomster av försåld egendom | - 2 595 | - 8756 |
| 4000 Återbetalning av lån | - 2328 | - 520 |
| 5000 Kalkylmässiga inkomster | -9 949 | - 2447 |
| 6000 Bidrag från EU m.m. | + 525 | + 6617 |
| 7000 Extraordinära medel från EU | +2 200 | + 1950 |
Summa förändringar
+ 19 811 + 38 212
Fysiska personers inkomstskatt Inkomsterna på titeln uppgick till — 4104 mkr för budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 26797 mkr för budgetåret 1994/95 och till
36 809 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär ökningar med 30,9 mdkr — Prop. 1994/95:100 mellan 1993/94 och 1994/95 och med 10,0 mdkr mellan 1994/95 och Bilaga 1.2 1995/96. .
Den huvudsakliga förklaringen till den kraftiga ökningen mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 är att utfallet för inkomsttitelns netto för budgetåret 1993/94 drogs ner av flera orsaker. Systemen för kommunalskatteutbetalningar lades om fr.o.m. 1993. Något förenklat fick det gamla systemet till följd att utbetalningarna under övergångsåren 1993 och 1994 varit särskilt stora. Vidare skedde under våren 1994 särskilda omföringar av allmänna egenavgifter från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt. Därutöver förklaras det högre nettot på titeln för 1994/95 bl.a. av antaganden om en bättre ekonomisk utveckling samt av de åtgärder som föreslagits i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan.
Den beloppsmässigt mest betydelsefulla förklaringen till ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 är åtgärderna som föreslås i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Ökningen av inkomsttitelns netto förklaras också av att kommunalskatteutbetalningarna slutavräknas enligt det gamla systemet sista gången 1994, vilket innebär att vissa utbetalningar upphör fr.o.m. 1995. Detta innebär minskade utgifter och medför därmed en förbättring av inkomsttitelns netto. Vidare bidrar antagandena om bl.a. en ökande lönesumma till inkomsttitelns nettoökning.
Juridiska personers inkomstskatt Inkomsterna på titeln uppgick till 27 610 mkr för budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 33 188 mkr för budgetåret 1994/95 och till 36 135 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär ökningar med 5,6 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 2,9 mdkr mellan 1994/95 och 1995796.
Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förbättras nettot på titeln med ca 1,9 mdkr av den ekonomiska utvecklingen och med ca 3,7 mdkr beroende på vidtagna och föreslagna regeländringar. I regeländringarna ligger bl.a. de förändringar i företagsbeskattningen som gäller för inkomståret 1994 samt de åtgärder inom företagsbeskattningen som föreslagits i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan. Slopandet av fastighetsskatt på vissa lokaler bidrar också till ökningen mellan dessa budgetår, vilket beskrivs närmare nedan (skatt på egendom).
Jämfört med statsbudgeten har nettot på titeln reviderats upp med ca 8,1 mdkr, varav ca 6,4 mdkr beror på den ekonomiska utvecklingen. Resterande del beror på de föreslagna åtgärderna i den ekonomisk-politiska propositionen respektive propositionen om finansiering av EU-avgiften.
Mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 förbättras nettot på titeln med ca 0.8 mdkr av den ckonomiska utvecklingen och med ca 2,1 mdkr beroende på vidtagna och föreslagna regeländringar. Bland regeländringarna finns förslagen till åtgärder inom företagsbeskattningen i regeringens ckonomisk-politiska proposition samt propositionen om finansiering av EU-avgiften.
17 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga I
Lagstadgade socialavgifter Nettoinkomsterna under denna huvudgrupp uppgick till 64 677 mkr för bud- Bilaga 1.2 getåret 1993/94. Nettoinkomsterna beräknas till 75 395 mkr för budgetåret 1994/95 och till 93 781 mkr för budgetåret 1995/96, Detta innebär ökningar med 10.7 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 18,4 mdkr mellan [994/95 och 1995/96.
Den största delen av ökningen (5,1 mdkr) mellan budgetåren 1993/94 och
1994/95 hänför sig till inkomsttiteln 1251 Övriga socialavgifter, netto. Ök-
ningen beror bl.a. på regeringens förslag om att 7 procent av tilläggspensionsavgiften skall tillföras statsbudgeten. Förslaget om en allmän löncavgift för [finansiering av medlemskap i EU beräknas medföra en inkomstökning under budgetåret 1994/95 på 4,1 mdkr. Avgiften skall enligt förslaget införas den I januari 1995.
Ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 hänför sig till den
största delen (12,3 mdkr) till den allmänna sjukförsäkringsavgilten, som regeringen i sin ekonomisk-politiska proposition föreslår skall höjas till 3,95 procent för år 1996. Vidare beräknas den allmänna löneavgifien öka med 6,1 mdkr.
Skatt på egendom Inkomsterna under huvudgruppen Skatt på egendom uppgick till 25 520 mkr för budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 23 574 mkr för budgetåret 1994/95 och till 22961 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär minskningar med 1,9 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 0,6 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.
Minskningen mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beror framför allt på att fastighetsskatten på vissa lokaler slopades 1993. Denna skatt uppbärs tillsammans med inkomstskatterna och omförs med två års eftersläpning till huvudgruppen Skatt på egendom. Minskningseffekten av slopandet uppstår alltså för egendomsskatterna budgetåret 1994/95. Eftersom omföringarna från inkomstskatterna samtidigt upphör, innebär slopandet en indirekt ökning av dessa skatter mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Skutt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 123 258 mkr budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 108 835 mkr för budgetåren 1994/95 och till 117 100 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär en minskning med 14,4 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 respektive en ökning med 8,3 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.
Förändringarna mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förklaras bl.a. av all regeringen i proposition 1994/95:57 föreslår en EG-anpassad beskattningsordning. Förslagen innebär en engångsminskning om 6,2 mdkr för budgetåret 1994/95. Detta beskrivs närmare under särskild rubrik nedan. Vidare beräknas antagandena om den ekonomiska utvecklingen minska mervärdesskatten med 2,6 mdkr.
Av ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 hiinför sig 6.2 mdkr
till engångseffekter till följd av EU-medlemskapet, enligt ovan. Därutöver beräknas den ekonomiska utvecklingen öka mervärdesskatten med ca 2,0 mdkr. Bilaga 1.2
Inkomsterna på energiskatt beräknas öka med 3,0 mdkr mellan budgetåren - 1993/94 och 1994/95 och med 2,1 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och [995/96. Förändringen hänför sig till den största delen ull de årliga indexuppräknade skattesatserna per den I januari fr.o.m. 1994.
Övriga inkomster Inkomsterna av statens verksamhet beräknas minska med 2,8 mdkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 3,5 mdkr mellan budgetåren [994/95 och 1995/96. Den största förklaringen till minskningen mellan 1993/94 och 1994/95 är att Riksbankens inlevererade överskott beräknas minska till följd av det högre ränteläget. Minskningen mellan 1994/95 och 1995/96 har som främsta förklaring att Byggnadsstyrelsen bolagiserats och att statens fastighetsförvaltning därmed inte beräknas generera några överskott fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Inkomsterna av försåld egendom beräknas minska med 2,6 mdkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 8.8 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96. Minskningarna förklaras av variationer i inkomster från utförsäljningar av statliga bolag. I beräkningen för budgetåret 1995/96 har RRV inte räknat med några utförsäljningar.
Kalkylmässiga inkomster beräknas minska med 9,9 mdkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 2,4 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96. Minskningen mellan 1993/94 och 1994/95 förklaras av att Byggnadsstyrelsen återbetalade investeringslån under budgetåret 1993/94. Under 1994/95 sker vissa andra återbetalningar, som upphör fr.o.m. 1995/96.
Känslighetskalkyl Antaganden om den ekonomiska utvecklingen har avgörande betydelse för beräkningsresultaten. RRV har därför haft kontakter med Konjunkturinstitutet och gjort en grov känslighetskalkyl med utgångspunkt från ett alternativt ekonomiskt scenario. Detta scenario utgår från en procentenhets högre BNP-tillväxt för kalenderåren 1995 och 1996.
Det bör framhållas att detta inte är någon alternativ prognos utan endast en Jämförelsekalkyl för att illustrera effekten på statsbudgetens inkomster av en förändring i den ekonomiska utvecklingen. En motsvarande minskning av BNP-tillväxten skulle i grova drag ge samma effekter som de som presenteras i det följande, men med omvänt tecken.
Den snabbare tillväxten genereras av en starkare privat efterfrågan och för kalenderåret 1996 är BNP-nivån två procent högre än i huvudkalkylen. Detta innebär en högre tillväxttakt för de viktigaste ekonomiska antaganden som är utgångspunkt för RRV:s beräkning, däribland lönesumman, privat konsumtion, driftsöverskott, konsumentprisindex, m.m. Som exempel kan nämnas att lönesummans förändringstakt i känslighetskalkylen är 1,4 respektive 1,5 procentenheter högre än i huvudkalkylen och den privata konsumtionens (i lö-
Den högre tillväxten medför en ökad sysselsättning, vilket påverkar arbets- — Prop. 1994/95:100 kraftsutbudet och ger en viss minskning av arbetslöshetsnivån (-0,3 respek- — Bilaga 1.2 tive -0,7 procentenheter). I tabellen nedan redovisas skillnader mellan RRV:s beräkning och jämförelsekalkylen.
Jämförelse mellan RRYV:s beräkning (benämnd huvudkalkyl) och en jämförelsekalkyl
| 1994/95 | Huvud- Jämförelse- Förändring kalkyl — kalkyl |
| Totala inkomster | 396 735 397 936 + 1 201 |
| 1111 Fysiska personers inkomstskatt | 26 797 27 023 + 226 |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 33 188 33 275 +87 |
| 1200 Socialavgifter | 75 395 75 923 + 528 |
| 1411 Mervärdesskatt | 108 835 109 195 + 360 |
| 1995/96 | Huvud- Jämförelse- Förändring kalkyl — kalkyl |
| Totala inkomster | 434 948 4340 462 +5514 |
| EL Fysiska personers inkomstskatt | 36 809 38 539 + 1730 |
| 1121 Juridiska personers inkomstskatt | 36 135 36 542 + 407 |
| 1200 Socialavgifter | 93 781 95 708 + 1927 |
| 1411 Mervärdesskatt : | 117 100 118 550 + 1450 |
Enligt ovanstående känslighetskalkyl skulle en procentenhets högre BNP-tillväxt kalenderåren 1995 och 1996 resultera i 1,2 mdkr högre inkomster budgetåret 1994/95 och 5,5 mdkr högre inkomster budgetåret 1995/96.
I sammanhanget kan påpekas att skatte- och avgiftsökningar på bl.a. kommunalskatte- och vissa delar av socialförsäkringsområdet inte påverkar statsbudgetens inkomstsida. Dessa skatter och avgifter nettoredovisas, vilket innebär att inkomstsökningar motsvaras av lika stora utgiftsökningar för inkomstsidan. I jfämförelsekalkylen beräknas skatte- och avgiftsuttaget brutto öka nå-
tens inkomster.
Vissa extraordinära inkomster På statsbudgetens inkomstsida redovisas även olika typer av extraordinära inkomster. såsom försäljningsinkomster eller engångsvisa fondöverföringar. Vid studier av inkomsternas utveckling över tiden kan det vara intressant att justera inkomstnivån för sådana extraordinära inkomster. I sammanhanget är det av stor vikt att påpeka att det för närvarande inte finns några generella principer för vilka inkomster, som bör betraktas som extraordinära. Från vissa utgångspunkter skulle exempelvis även förändringar i regelverk kunna vara en komponent, som bör justeras för vid jämförelser av inkomsterna över tiden. Presentationen i det följande bör således i första hand betraktas som exempel på justeringar, som kan vara av intresse att göra för ätt underlätta en jämförelse över tiden. Presentationen skall däremot inte uppfattas som en fullständig justering av inkomstsidans olika former av extra ordinära inkomster.
| (mdkr) | 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 | |
| Inkomster, ojusterat | 377,7 376,9 396,7 434,9 Bilaga 1.2 | |
| Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår | -0,290 5396 9,6 HR | |
| Justeringar | - 10,8 -—- 22,4 - 11,0 - 54 | |
| Inkomster, justerat | 366,9 354,5 385,7 429,5 | |
| Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår | - 3490 8,8 11,3 |
För budgetåret 1992/93 har justerats för engångsvisa överföringar från Arbetslivsfonden till statsbudgeten, likvidation av Fortia AB och inleveranser i samband med bolagiseringen av Vattenfall. För budgetåret 1993/94 har justerats för aktieförsäljningsinkomster avseende AssiDomän, OK Petrolium och SSAB, inleveranser i samband med bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen samt vissa kalkylmässiga inkomster vid övergång till ny räntekontomodell. För 1994/95 har justerats för aktieförsäljningsinkomster avseende Pharmacia samt infasningsmedel från EU. För budgetåret 1995/96 har justerats för infasningsmedel samt återbetalning av lån i samband med förändringar i jordbruksstödet till följd av EUmedlemskapet. |
Som framgår av presentationen visar de justerade inkomsterna en snabbare ökningstakt för båda prognosåren. En av förklaringarna till ökningen är de ytterligare skatteinkomster som beräknas bli följden av regeringens ekonomisk-politiska proposition.
Effekter av EU-medlemskap Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. vissa effekter för statsbudgetens inkomster. Detta har bl.a. behandlats i 1994/95 års propositioner nr 19, 34, 40, 55, 57, 75 och 122. I det följande ges en sammanfattning av de delar i årets inkomstberäkning, som påverkats av EU-medlemskapet.
Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. att Sverige kommer att motta vissa stöd och bidrag från EG:s budget. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att dessa s.k. återflödesmedel redovisas på inkomsttitlar under en ny inkomsttyp, 6000 Bidrag från EU m.m. Dessa inkomster beräknas sammantaget till 0,5 mdkr för budgetåret 1994/95, till 7,1 mdkr för budgetåret 1995/96 och till 8,7 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Vidare resulterade Sveriges medlemsförhandlingar bl.a. i att ett s.k. infasningsbelopp avseende Sveriges medlemsavgift kommer att återbetalas under åren 1995-1998. IT denna inkomstberäkning föreslår RRV att infasningmedlen redovisas på inkomsttitel under en ny inkomsttyp, 7000 Extraordinära medel från EU. Inkomsterna på denna inkomsttitel beräknas till 2,2 mdkr för budgetåret 1994/95, till 4,15 mdkr för budgetåret 1995/96 och till 6,1 mdkr för budgetåret 1995/96-96.
För att finansiera Sveriges medlemskap i EU har regeringen bl.a. föreslagit att en allmän löneavgift införs. Avgiftssatsen är 1,5 procent. Som en direkt följd härav höjs den särskilda löneskatten och premieskatten på livförsäkringar i motsvarande mån. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att den allmänna löneavgiften redovisas på inkomsttitel 1281. Näringsidkare skall också betala allmän löneavgift och särskild löneskatt. Näringsidkares avgifter och skatter redovisas under inkomsthuvudgruppen 1100 Skatt på inkomst och
omförs med två års eftersläpning till inkomsthuvudgruppen 1200 Socialavgit- — Prop. 1994/95:100 ter och allmänna egenavgifter. Inkomsterna av dessa skatter och avgifter be- Bilaga 1.2 räknas för inkomsthuvudgrupperna 1100 och 1200 tillsammans till 4,4 mdkr för budgetåret 1994/95, till 10.9 mdkr budgetåret 1995/96 och till 16,5 mdkr budgetåret 1995/96-96.
Det bör särskilt framhållas att RRV:s beräkningar på området socialavgifter avser inkomster brutto, före motverkande effekter bl.a. enligt följande. Avgilts- och skattehöjningarna kan förväntas vältras över på driftsöverskott och löner. RRV har inte utfört särskilda beräkningar av dessa effekter. I proposition 1994/95:122 beräknar regeringen att avgifts- och skattehöjningarna ger en netwförstärkning för offentlig sektor om 5,4 mdkr (11,0 mdkr brutto). För 1998 bedöms övervältringen inte ha skett fullt ut, vilket enligt regeringens beräkningar skulle innebära att inkomstförstärkningen för detta år blir 6,3 mdkr.
Vidare har regeringen i proposition 1994/95:40 angett att den sociala sektorn ej bör drabbas. I proposition 1994/95:122 anges att hela den merkostnad, som avgifts- och skattehöjningarna innebär för kommunsektorn bör återföras till kommunsektorn. Regeringen har ännu inte konkretiserat de tekniska lösningarna för dessa kompensationer, varför RRV inte heller beräknat några sådana effekter.
EU-medlemskapet innebär effekter av engångskaraktär för statens momsintäkter. I prop. 1994/95:57 föreslås en EG-anpassad beskattningsordning som medför att mervärdesskatt inte tas ut vid införsel av varor från EG-länder. I stället skall beskattning ske i den ordinarie mervärdesskatteredovisningen. Detta innebär en förskjutning av uppbörden så att en engångseffekt uppstår på budgeten för budgetåret 1994/95 med en minskning på 8,2 mdkr. I propositionen föreslås också att de skattskyldiga som bedriver handel med EG-länder skall redovisa mervärdesskatt en gång per månad. Detta innebär en positiv engångseffekt på 2,0 mdkr. Dessa förändringar beräknas således sammantaget innebära en engångsminskning om 6,2 mdkr för budgetåret 1994/95.
Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. att EG:s olika stödprogram inom Jordbruksområdet träder i kraft. Jordbrukare, som övergår från det svenska arcalbidragsprogrammet till EU:s motsvarighet, skall återbetala vissa delar av tidigare omställningsbidrag. Återbetalningarna förväntas ge en engångsinkomst för statsbudgeten om 1,3 mdkr för budgetåret 1995/96.
Övriga effekter beräknas tillsammans till -0,2 mdkr för budgetåret 1994/95, till + 0.2 mdkr för budgetåret 1995/96 och till + 0,3 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Dessa effekter består av minskade intäkter för tullen, höjd mervärdesskatt på porto och serveringsavgifter samt förskjutning av uppbörden för försäljningsskatt på motorfordon.
Effekter av proposition 1994/95:25, Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. För att angripa de ökande oblanserna i ckonomin föreslog regeringen ett s.k. saneringsprogram i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. Nedan följer först en grov beskrivning av programmet som helhet och därefter en sammanfattning av de förslag till åtgärder, som påverkat 10 RRV:s beräkningar.
Åtgärdernas effekter beräknas av regeringen till 113,4 mdkr vid år 1998. — Prop. 1994/95:100
Dessa fördelar sig enligt följande (beräkningarna har redovisats i 1995 års — Bilaga 1.2 priser): |
Tidigare beslutade åtgärder 18.3 mdkr Minskade ränteutgifter 13.0 mdkr Kommande ätgiärder i budgetprop 20,0 mdkr Åtgärder föreslagna i prop 1994/95:25 57,1 mdkr Summa 113,4 mdkr
De åtgärder som föreslagits i prop. 1994/95:25 (57,1 mdkr) utgörs av såväl förslag som konkretiserats i förslag till lagförändringar som mer principiella förslag där regeringen avser återkomma. Drygt hälften (36,3 mdkr) av förstärkningarna består av skatte- och avgiftsförändringar.
området. För fysiska personers skatter föreslås bl.a. en höjning med fem procentenheter av den statliga inkomstskatten (den s.k. värnskatten), s.k. avindexering av brytpunkten för statlig skatt samt basbeloppet (vilket påverkar grundavdraget) och en höjning av gränsen för rescavdrag från 4000 kr till 6 000 kr. För juridiska personers skatter föreslås bl.a. att vissa tidigare beslut upphävs. Detta gäller de nu avskaffade skatteutjämningsreserverna (SURV), som endast till hälften skulle tas upp till beskattning. I stället föreslås att nio tiondelar av SURVarna skall tas upp till beskattning. Ett tidsbegränsat dircktavdrag för byggnadsinvesteringar föreslås införas. Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar och pensionskonton föreslås höjas från 9 till 15 procent och avkastningsskatten på kapitalförsäkringar föreslås höjas från 20 till 30 procent. Den särskilda premieskatten på tjänstegrupplivförsäkring föreslås höjas med två procentenheter. För såväl fysiska som juridiska personer föreslås en höjning om två procentenheter av den särskilda löneskatten. Förändringar föreslås också på kapitalskatteområdet. Den s.k. dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster föreslås återinföras och halverad reavinstskatt på aktier föreslås avskaffas. Skattesatsen för värdepappersfonder föreslås höjas från 25 till 30 procent och det tidigare beslutet att sänka skattesatsen på kapitalinkomster från 30 procent till 25 procent fr.o.m. 1995 föreslås upphävas. Beträffande skatt på egendom föreslås att det tidigare beslutet om avskaffad förmögenhetsskatt upphävs. Vidare föreslås fastighetsskatten för små- och hyreshus höjas från 1.5 till 1,7 procent fr.o.m. den 1 januari 1996. Dessa skatter uppbärs tillsammans med inkomstskatterna och omförs med två års eftersläpning till inkomsthuvudgruppen 1300 Skatt på egendom. De sammantagna effekterna på inkomstskatteområdet beräknas öka inkomsterna med 4,4 mdkr för budgetåret 1994/95, med 17,2 mdkr för budgetåret 1995/96 och med 27,5 mdkr för budgetåret 1995/96-96.
Den allmänna egenavgiften till arbetslöshetsförsäkring föreslås avskaffas och samtidigt föreslås en motsvarande höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Vidare föreslås en successiv upptrappning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften med en procentenhet per år under inkomståren 1996-1998. De allmänna avgifterna är avdragsgilla. Detta innebär att nettoeffekten för statens inkomster blir skillnaden mellan avgiftsintäkten brutto och 11
minskningen av inkomstskatt till följd av avdragseffekten. De successiva höj- — Prop. 1994/95:100
ningarna under perioden 1996-1998 beräknas netto öka statens inkomster — Bilaga 1.2 med budgetåret med 2,0 mdkr budgetåret 1995/96 och med 4,3 mdkr budgetåret 1995/96-96.
De allmänna avgifterna uppbärs tillsammans med Fysiska personers inkomstskatter och omförs direkt vidare till egna inkomsttitlar under inkomsthuvudgruppen 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter. Den allmänna arbetslöshetsförsäkringsavgiften överförs därifrån direkt vidare från statsbudgeten till den s.k. Arbetsmarknadsfonden. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften stannar kvar på statsbudgetens inkomstsida. Växlingen mellan avgifterna innebär därmed cen förstärkning för statsbudgeten, men har inte någon betydelse för statens lånebehov. Förstärkningen för statsbudgeten till följd av avgiftsväxlingen beräknas netto till 3,7 mdkr för budgetåret 1994/95, till 9,1 mdkr för budgetåret 1995/96, och till 13,8 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Det är viktigt att observera att dessa förstärkningar inte påverkar statens lånebehov.
Även bland socialavgifterna uppstår en motsvarande effekt till följd av den växling som föreslagits mellan arbetsmarknadsavgift och sjukförsäkringsavgift. I detta fall försämras statsbudgetens inkomstsida, men inte heller här har växlingen någon betydelse för statens lånebehov. Effekten för statsbudgetens inkomstsida beräknas till — 6,0 mdkr för budgetåret 1994/95, — 14,8 mdkr för budgetåret 1995/96 och tll — 22,5 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Vissa
andra förändringar föreslås också inom socialavgifternas område. Effekterna
av dessa beräknas till + 260 mkr för budgetåret 1994/95, till + 640 mkr för budgetåret 1995/96 och till + 810 mkr för budgetåret 1995/96-96.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ctt mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning över budgeten, dvs. nettot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. För att tydliggöra detta förhållande presenterar RRV i denna inkomstberäkning även vissa bruttoinkomster och -utgifter i anslutning till nettobeloppen i tabell A i tabellbilagan.
Utöver detta presenteras i tabell C i tabellbilagan en mer utförlig sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1993/94, 1994/95, 1995/96 och 1995/96-96. I RRV:s prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av respektive inkomsttitel.
Av tabell C i tabelbilagan framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1995/96-96 beräknas uppgå till I 675 mdkr vilket är nära tredubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 1057 mdkr för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. 2
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgi- — Bilaga 1.2 varavgifter som Överförs till fonder utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs alltså av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoströmmarna under huvudgruppen 5200 utgörs också bl.a. av olika fondöverföringar.
Bruttoutgifterna på huvudgruppen 1400 utgörs av återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt.
Periodiserad redovisning av skatter och socialavgifter I det föregående avsnittet behandlades brutto- och nettoredovisning på inkomsttitlarna. När det gäller 1111 Fysiska personers inkomstskatt och 1121 Juridiska personers inkomstskatt kvarstår ett flertal problem då inkomsterna skall analyseras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön. Problemen hänger bl.a. ihop med de redovisningsprinciper som gäller för statsbudgeten.
Tre problemområden kan konstateras:
1. budgetårsredovisningen 2. kassamässigheten 3. den samordnade uppbörden.
Budgetårsredovisningen innebär svårigheter då skatten skall analyseras utifrån förändringar i lönesumman, tillväxten i ekonomin celler förändringar av skatteregler. Samtliga dessa variabler anges normalt per kalenderår.
Kassamässigheten medför att skattemedel, som avser ett visst inkomstår, kassamässigt finns utspritt över tre olika budgetår i form av inbetalningar av preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar samt utbetalningar av överskjutande skatt. Likaså hänför sig de skatter som flyter in under ctt visst budgetår till tre olika inkomstår. Då skatten skall analyseras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön bör man studera skatteintäkten, dvs. den skatt som har eller kommer att debiteras som slutlig skatt för respektive inkomstår.
Den samordnade uppbörden innebär att ett flertal skatter betalas in på inkomsttitlarna för fysiska och juridiska personers inkomstskatt genom preliminärskatteinbetalningar m.m. för att sedan omföras med två års eftersläpning till andra inkomsttitlar. Detta gäller exempelvis för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, samt egenföretagarnas egenavgifter och den särskilda löneskatt som betalas av juridiska personer.
Således behövs ett alternativt angreppssätt då inkomstskatterna skall analyseras. Ett sådant angreppssätt kan vara en periodiserad redovisning av inkomsttitlarna. Denna redovisning renodlar den statliga inkomstskatt som debiteras under respektive inkomstår. I tabell D i tabellbilagan presenteras en periodiserad redovisning som omfattar hela statsbudgetens inkomstsida åren 1991-1996. Dock är det endast inkomstskatter, egendomsskatter och socialavgifter som periodiserats. Beträffande inkomsthuvudgruppen Skatt på varor 13
och tjänster samt inkomsttyperna Inkomster av statens verksamhet, Inkomster — Prop. 1994/95:100
av försåld egendom, Återbetalning av lån, Kalkylmässiga inkomster, Bidrag — Bilaga 1.2 från EU samt Extraordinära medel från EU antas antingen att inbetalningar och intäktsbegreppen sammanfaller eller att detta är extraordinära intäkter.
I tabellen nedan presenteras totala perodiserade skatter och socialavgifter. Det bör observeras att även de kommunala inkomstskatterna periodiserats, vilket får till följd att skatteintäkterna redovisas på det år de beslutats gälla och inte när de slutligen utbetalas till kommunen.
Tabellen visar att de totala skatterna (brutto) har sjunkit från 1991 till 1993. De största förklaringarna till det är sänkningen av socialavgifterna från 37,29 procent (1991) till 31,00 procent (1993), vilket även framgår av tabell C i tabellbilagan. En del av denna sänkning är dock en chimär, eftersom den delvis beror på att arbetsgivaren övertog ansvaret för de första fjorton dagarna av sjuklöneperioden. Denna del av sänkningen motsvaras alltså av en sänkning av statens utgifter för sjukförsäkring.
En annan förklaring bakom sänkningen av de totala skatterna är de statliga myndigheternas möjlighet att avräkna mervärdesskatt fr.o.m. den 1 juli 1991. Sålunda motsvarades även denna inkomstsänkning av en utgiftssänkning.
En del av nedgången har trots allt även varit ”riktiga” skattesänkningar. Bl.a. sänktes socialavgifterna i samband med den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna 1992.
Som en följd av minskningen av de totala skatterna mellan 1991 och 1993 sjunker även skattekvoten. Denna skattekvot beräknas utifrån de periodiserade skatterna och BNP till löpande pris.
Både skattekvoten och de totala skatterna ökar mellan 1994 och 1996. Tabellen visar att den stora ökningen sker inom socialavgifterna. Detta beror till stor del på de nya allmänna egenavgifter som införts under perioden.
1991 1992 1993 1994 1995 1996 BNP, löpande priser (mdkr) 1447,3 1441,.7 1442,2 1508.3 15944 I 684,3 Totala skatter, brutto 7571 7342 - 7N64 7521 834,2 903,9
(mdkr) Total skattekvot 0,5231 0,5092 0,.4968 N,4986 0,5232 0,5367
därav 0,1653 0.1701 -0.1731 A,1700 01686 0.1663 kommunalskatickvot
därav socialavgiftskvot 0.1737 -0.1607 01521 0,1485 0,1807 01874 (inkl. allm. egenavgifter)
Tabell D i tabellbilagan visar att fysiska personers statliga inkomstskatt minskade mellan 1991 och 1992. Detta beror på att brytpunkten för statlig inkomstskatt justerades upp med cen historisk inflationstakt som var högre än vad inflationen kom att bli under 1992. Vidare lades eu reallöneskydd om två procent till inflationsuppräkningen.
Efter 1993 beräknas skatten öka perioden ut. Detta beror bland annat på de åtgärder som föreslagits i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Dessa har beskrivits närmare ovan.
Sedan våren 1992 tillämpas s.k. regleringar mellan staten och kommunscktorn. Regleringarna kan i princip vara både positiva och negativa. De beslut (bl.a. slopat schablonavdrag och sänkt grundavdrag) som statsmakterna hit- 14
tills fattat har i praktiken ökat kommunernas skatteunderlag. De beslutade re- = Prop. 1994/95:100 gleringarna har inneburit att medel återförts från kommunsektorn till staten. Bilaga 1.2 Tekniskt redovisas regleringarna som en minskning av kommunalskatteutbetalningarna och påverkar således inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt positivt, dvs. nettot på titeln ökar. Eftersom dessa regleringar delvis skiljer sig från den ordinarie inkomstskatten har de brutits ut ur den periodiserade redovisningen och redovisas separat under en egen inkomsthuvudgrupp, här kallad 1900 Kommunregleringar. Inkomsthuvudgruppen finns alltså inte i statsbudgeten utan används här endast som en analysvariabel.
Juridiska personers inkomster beräknas öka kraftigt mellan 1992 och 1993, Detta beror framför allt på den förbättrade konjunkturen.
Fr.o.m. 1992 särskiljs inte 1122 Avskattning av företagens reserver, då denna särredovisning inte har visat sig möjlig att göra. I stället ingår avskattningen i 1121 Juridiska personers inkomstskatt.
Bilaga 1.2
TABELL A RRVs inkomstberäkning hösten 1994, per budgetår TABELL B RRVs inkomstberäkning hösten 1994. per kalenderår TABELL C Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster TABELL D = Periodiserad kalenderårsredovisning
ad 2
Bil ga I
S6/F66 sou3o1d OST 000 000 000 000 000 000 000 0 000 4) 0 000 000 [6] 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 [0] 0 000 000 000 - 128pnqsmls
UVONPDIGCINYV 019 049 090 065 OS1 €£05 106 865 &S8 98£L- tr9 cIT SFI +98 OST 987 8ST TPL SST8 S0I E81- SOI- $- €L- I Oc 01 SI 8 t- t 6 S - LT 6 6 8 L 9 £ 07
— —. 96/5661 TTT 000 000 000 000 000 000 000 [6] 000 000 000 000 000 [0] 0 000 000 000 000 000 00098 000 000 0 [0] 000 000 000 404 - S6/t661
€LZ T10 T10 TIS 005 SEO LP6 88 98 98 OFI STI SI 98€E 848 Z6F 8EL 289 281 FIS EI 688 606
67 61 1 I 9- I Ul L - ET 01 OT £ z 81 T L- F FP
96-96/$661 sou3oId SPE 000 000 000 000 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 [0] 0 000 000 000 000 000 000 000 000 (1901) [0 [0] (OSTI) 000 000 000
r65 681 €£7TS £08 087 60t £L$ OLT 998 zSZ 989 BSI 60€ SOr SOb 186 9£0 S+6 BIE 8I€ 509 080 SSS £69
ISS FOS TIP OLT 59 TL uepau uppau LOT 981 r0T LF LF LF 97 I E £ 5 I F IFI 19 9- 0Z 895
jua jua
96/566I sou3oIg SOT 000 000 000 000 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 [0] 0 000 000 000 000 000 000 000 000 0 0 "SuLIPuRUwWEN 000 000 000 "BuupuruweN
840 608 608 296 EST ZEF SEI T8I 559 009 SS0 Itt SSs9 LEL 769 965 88SC SP9 8IS £L8 FIC L6T T81 T8L
OLT Fer TLZ BLI tr SF 9€1 TTI 08 9E 9€ LE 9€ I z € €£6 OF F- EI S6E
S6/766 sou3oId €86 000 000 000 000 O00 000 000 [0] 000 000 000 000 000 0 0 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 0 000 000 000
£6L OSP ESA £6E OFO 855 £91 666 8L7 901 9£6 SOT +86 HSF 508 L6L 881 60 960 960 SIS SLF S6E TLI ITI
I ITE Flr OFT S9I OS IT röl Fl 99 97 9 FE €t I T £ £ SL LE E TI 6 OS I
S6/F661 13pnqsms €€8 000 000 000 000 000 000 000 [6] 000 000 000 000 000 [0 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 0 000 000 000
£90 LTI D61 £90 t0I 960 869 085 €II 768 £59 £9L EFT 876 Tz6 Fö LST Sve 869 967 LTI EFI 8E0 960 S 162
Ict rÖr FTT 951 FS tt Fl 601 6P LI LI 92 ST I Z T £ £9 LE OT 9 < 0f€
tr6/C661 HEJA <6b 109 000 000 000 000 000 000 [0] 000 Fro ÉFO BSS FLIT [0 LF1 6PE +00 SS9 699 OVER 170 1685 000 FAS ttST 1€€ Sot +90 CT öpp FÖL FOT c19 917 LEL 019 blre FART SEC 910 LLI9F9 tS6 SLTAST 808 SSL 896 TITT 99€ COP LSO Och £90 SIL LTI 6ST JADIUINaC] [Ir SITr LIT IS 9F TI L01 Of F- F- BT LT TI E X SE S 6 F SIE
— :I3JBAEUIDI
NCYSSFVIUNESIA
JISALIOSOI INDYSISWOYuUr IHDYSISIWOYUI RHeyssuOyur HEASISWOYFUL Anddnigasurh uyIBACsBuuygsIOjynÉis NANDYSISTUOYUT JINEYSISWOYFU OAU ONJU OHSU
SUIFLIINIOJ AVLAIDAUNA "WE SNINMVYIHLSWONNI M4OUDYSISHOYUT "IJIFALSSULYNESIOJYDÉS YIV "IRJTRARJTIIOS oj
:3SwOyur saU0s1ad YJO yIBARsuOrsuadyNOd yi3ArsBoswouIeg fläADJDIOS N42408400d sJJUOsIad Ss3u0s4ed NEYSSIUIMIYSYT unBArssutujAdg yBAcssuuppgQla :WW AB Ar IIJBABJIEIDOS FUIUNPYSAY Butuneysag DADGJIPLOJO TILGJIpIOJÖ nNeyssuodny ATd JASWOYUf NeEYsuaNvT JSWOYU) 01SWIOYUf JAISWONU[ J3swWOYuj I3NENS ed FAT Dyspunp eystprnf JON) SONY JADN DYSISALZ EySISÄd DELUAM) uptully EINAQ PÄMAQ ”F661 NeNS 3
VTTA9 ARIEA ARIVA AMMA ARJTA ANITA AJA ARIVA ArITA ALJTA AJA NILSOH — — — 0001 OOTIT OMI ITIL OH 14 Till cc VET IEI OF Irll TEL tll FFl 007I TI 17T1 TTT IrCul Irföl IST1 OSTI SALT
VIL
Bilaga I 2
S6/t661 sou3old 000 000 000 0 000 000 000 000 000 000 000 000 (0) 000 000 0 000 000 0 0 0 0 0 0 0 6) 0 0 000 000 000 060 016 [0] 016 0600 - 12RPRqsIels
UVONPDIUNYY0A Fer [EE 8c 8c 660 6t 0967 007 £t05 £0t IE IE 9c 9c 91 £60 £8C TZE 9cc- 9CT- 869
S95
I c 9 9 F - c I I
= 96/5 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 000 000 000 0 000 000 0 000 000 [0] 000 000 000 000 000 000 0 000 000 000 000 000 002 00€ 0 007 000 C6/F661 8BLL 898 06 19 19 LTL cST SLe- 61 916 £S6 Or Or 85 85 c7 c7 £67 FIL ICE £6C ICE ICF cc 080 t6S Z19- 90€ 90€ IE 661 € L£ L 91 Pb FP + - TY TI TI 9
96-96/5 souBO1q 000 000 000 0 000 000 000 000 000 000 000 000 0 000 000 0 000 000 v OVU 000 000 000 000 000 10) 000 000 000 000 000 EZTL ECL (0 til 000
879 LPS 616 660 660 001 cIFtl cIt 8ER £80 6Fö Est ESL £90 £90 Fr tr 9FE 019 För rt Fct För 8£6 89F t6r ISL STL ScL 988
601 LENI LTI T T Ol cs tr I I c c 19 tl TI LI 6 € L OF OF ST 6 ST PI vI c
96/5 souzoLsq 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 000 000 000 0 000 000 0 000 000 0 000 000 000 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 E€TL ETL (0) CTL 000
£19 Fic tår t6t £80 688 908 61CS 6cE 010 EST EST LSE LSE tr tt 627 rört rot 6CC F6b F6F £1I9 LLI 890 196 SCL STL 988
661 tFt
06 FS I I 8 9 TE 6c I I I I or i L L FI 9 c Sc Sc OI 8 TT FI c
S6/T661 souFold 000 000 000 (0) 000 000 000 000 000 000 000 000 0) OMM 000 0 000 000 0 000 000 0 000 000 10) 000 000 000 000 000 £ZP ECE 0 €öP 000
595 6FfL 81 cEr ctr 95 LE 180. 007 £SE £S0 EIT ETT 667 662 Sr SY £LO t10t £1L0£ ££0 S6S £60 SLF pLS GIF GIF SSE
98 FS I I 8 9C 17 I I I I t € FI Pi c c I < P L ET
S6/F661 1a8pnqsiels (d 000 000 (0) 000 000 000 000 000 000 000 000 [0] 000 000 0 000 000 [0] 000 000 0 000 000 0 000 000 000 0 000 ter EEE (0 ttt 000
S6T S6T tOr for LST 867 I$08 000 OSZ OSL TRO Z80 tLt7 r2T st st fLOT fLO ELO €10 6LS T61 EST 9FO IP LST
FR FR I I 2 61 bl I I I I € t € < L TC FI Pi
P6/t661 NEAR (0 LSTOUT LST 10) Tot Tot 699 OIlCLIFL 6L8 000 C6c toc 0 £59 159 0 §c0 §c0 Nn VET BRT EPI 80€- L96 SOf OSCE 000 Oct 000
OELI8 9LT 9LT crée- OSE 000 LS0 LSO 690 690 91 917 tr ET 6FS TEL 075 970 OT 916 FI
JADIUINJIC] TS I I SR Oc SI I I I I & 8 ST LI 91 c
[[N
IIYJIBACIGA T3UUBSYIAA
ONau ONdu YIBALSFULYRSJOJNAÉS oOnau
ONau FVLIDAAG onu ONIU O4IU DNINNVYJGLSWOMNI "YIFACsuOsuadsåBellL IFALSPEUNIEWUSIOGIV ANfEADUSK '"YISACsuorsuad Muopuas VJIBATSPPAYSINagIy IBSIOGIC SIW :wopud3a AJIBACSPIRASBONS HDPYSSIOyuSäQWADT Ip3ARsuoISuadpg "YISATIPEYSSIOQIY YJIBARNUEILFJUNT WIBARduOj HEYSSUOJ
V NEASsIOUänsSTg AC 430 Isof Ad JASWUONU] JJ)SULOYJUJ TASUOYMUJ JJSWUOFUJ JASWORFU] 1SUVYU] JASWUOYJUJ JOBS DUUDUIYV IO)SWUOYU] ANT JR) 133] INT) JB JOY) ANT SASV PINYSIES ed vd UPLUTV untwuny UPtUlY 'T661 yUf 3ex3 NUJ uvys AY 3] V ARITA ATIVA ABITA ARIPA ATIVA ARITA AVILA ATEA ATTVRA ARA ALIRA ARA ATIPA ATJPA ACITA ACIRA ACJPA AVIRA ITI9VL NALSÖOH — — — — — ISTI csT fSTI FSTI SSTI OSTI LS O9CI [9T1 T9TI [ATI 18TI I16CTI 00€T OEI TIEI TIN OTEI SAY
Bilaga 1.2
S6/F661 - sougold 000 000 000 000 000 000 000 OP6 000 000 006 000 0 006 000 000 000 000 000 0 000 000 000 0 (0 000 0 007 0 001 001 0 298pnqsmIs UVONINANV 269 9 Of 001 OS- 008 008 LOP ctt IL- LI tS1- 8t- LE 61 I£I- FOT +- 8- 9 LE- LE- 9L- 9L- EE - 9- 9- 9
> 96/S661 000 000 0 0 0 000 000 TT6 000 000 00CTI9T 000 0 001 000 000 009 00C 000 0 0 000 000 0 0 00c 0 000 000 001- 001- 0 AOL S6/r661
67 c 0567 0567 98 S9c 597 £$s8 9rt P6T Z6r £8 SIP SOT OC I Fl PS OF-
- €I 8 8 c
96-96/5661 SOUZOIJ 000 000 000 000 000 000 000 TT9 000 000 001 000 0 001 000 000 009 006 000 005 000 000 000 000 000 000 0 000 000 009 009 0
pI8c CL 008 OSt OST 099 09 §F09 0085 OOr 009 9956 959 c99 §I7 68 956 885 vel SOFP r6 007C 007 Z65 LOS £8 009 079
I I 9 967 9LI 9L1 cC0I St z TI 01 Fr F Of I I I 5 5
96/$661 sou3oJq 000 000 000 000 000 000 000 T8P 000 000 008 000 0 007 000 000 009 0095 000 00c 000 000 000 000 000 000 0 000 000 008 008 0
bI8cT CL 000 006 001 OSE OS€ EFS 001 001 FSE 955 POL CI6 £199 tre 88c 88L 81 Or6 99 00c 002 £80 c£0 Sc £86 £86
I Fr F 861 LII LTI 69 tT I L t tf IT I I £ £
S6/$661 sou3oJd 000 000 000 000 000 000 000 095 000 000 009 000 0 001 000 000 000 000 000 005 000 000 000 000 000 008 0 008 000 006 006 0
$8L OL 000 006 001 00€ 00€ 089 £E8 §€8 6EL tOL 8BSt 819 ScI 957 €L£8 £89 8E1 0c6 59 00C 00C ZL0 £L6 56 £86 186
c I 5 S F8I 8017 801 F9 cc I L 9 € c 61 I € £
S6/7661 138pngqsmis 000 000 000 000 000 000 000 005 0600 000 00£ 000 0 000 000 000 000 000 000 00£ 000 000 000 000 000 000 0 000 000 000 000 0
£60 +9 056 008 OST 005 005 880 91 £91 II8T9 998 cIS 959 880 LET FrO 645 cHI 86 69 00c 007c OII £10 56 F90 §90
c F + T6T SH STI cc I L 9 € 61 I 1 F
$V6/t661 HEJA 000 000 Er8 156 768 TI cIl 8ET OL O8L CCC 014 8Ec tOL tL9 909 c9L t08 OF8 6cC ts 9F1 356 806 806 899 £8C FIL 129 8TL 806 029
cIl c9 066 988 tOT 6cES 6ct SLO LSEEET LST LI £96 II LLvI TcIL TSL 858 00 6CL 901 900 £9 9/1 91 F61 cOI TL6 611 981 rcO 191 JADIUIJIG Z S S6T tcI 09 IT S CT £ 91 I I 5 Fr I
NeysslayquaTQuuoj SJSURIq NIJAYJEIYJUIEN NENSSIIYUIFOLUIOJ AOLDA UOptJOJsOJOw apPeIasaAajur I3NJCYDATAS :190sueft Monvysskuruljpsiof MODA FUIUINSI0] urepyas HEI AD AVLIDOANA TJ BUMJDSAOf HDYSOMPE MWopuaia DNINNMYYJYLSWONNI vyfrrads JerY]d YSLIIYID yo JSNEYSNIGA Jayäspnuds saYDÄspuyew Jodouowusimis sigv srauosJad yro Bd SsauOSIad Bd 10W sasvouue :yyfparöpa NEYssäuWrulesIi0o4 asupfi , Josea HENSSOPIRALDDW INTAR laBe[OQuRsÅ$ NEASIRRUOJN H20 på PÅ NEYS neyspdwres vd SSA PIA ds HENSSUOPSOY YAd uPys HeYsursUusF NEANSSYEGOL utA Neystäsoud HEYS NOYSIJAG IDYSSAMIY HeYssAIy HUYSOAGO vpuupwpy uys HOYSAOAQ HNENSaSaA eystpunf ed EP[TYSIES TyStSÅd ed Ed gd pjrysarS FÅ PJUYSIES pd Bd pd pd 'F661 BixQ NES "NSIES pow neys HENS Neys NUYS UPYS PryS neys HOYS VY OfProctt TTIAYVIL NILSOH — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — ITEI TTt! OEET I€tI TETI OPET IPel OOPI OF! TIPRI TCFI TCPI CTHI FoPI sctl 9CEI LTPI STFI 6cbl IEFI bEPI GCI OFFI Itbl OSKI ISFI TSTI Förl O9H1I TIFI TIOFI SATT
Bilaga 1.2
S6/F661 sousod 092 911 000 000 ce8Sccc- 916 0O6C 0 (0) [0] 009 0 069 006 006 000 000 000 901 €6£5 LvF 0 0 0 695 965
- VaBpngswss
AVONPTICINY 801 IS- I I 566 IF LT tI ZEE 8Å 6§C 00C 00C SLT- 88I1- ET 0€7 I-
- €£- t- F-
SO/S661 206 S6T 00Z 002 OrI L£8L OIL 0 [0] 0 O0t 000 OIt cEL 000 cEL 000 000 CET tl TLO 000 000 000 916 856
1204 "= S6/F661
656 L8s 6 6 TT9- IL Ir IT 61 6I- t- SI 008- 0087 9CI Cl £1 SPE SFI SFTI PrI- ST
IFS
- c- c- T-
f-
26-96/5661 sOUBOJId TES 888 016 9290 001 001 O£0 958 009 0 0 0 000 000 009 89C 000 89c 000 000 816 009 8LE 0 0 0 €50 609
c8§5 £t9 0€ 6cIT 609 609 0CL I6F IcS c91I 96C £9 5856 LL 1IL O0F O00f 985 €£85 £00 190 £01
6 8 6 5 < T I I 9
8Z
I6/S661 SOUBOld T81 6L£5 060 ZES 002 00L TLI 987 009 0 [0] 0 000 000 009 &9c 000 89cC 000 000 8IF 006 815 0 Oo. [0) 606 £L6
69E 985 It IFE SFF SFF 9SPr 07L IcC c9I 96T r9 886 LLc IIL O00F O0F 018 Fct 589 TET 29
9 8 5 & I I P
€C
$6/r661 sOuBOLq 090 +t8c 000 tr6 000 000 TIE €LO 068 0 0 0 009 000 O6c 000 000 000 000 000 E8I 9tL LEFFE 000 000 000 ST8 ZIO
60F 6rcS £6 £S8 9EF Str £66 TP 6FF OcI S8T tr 800 I8cC LTL 006 00cC F80 110 TLI SFT SFI SF1l 9LT LF
5 6 I 9 9 I I Z c Zz Pr
97 SO/F661 IABpNqsiels 000 000 000 t09 000 000 FBI 686 009 0 0 0 000 000 009 001 001 000 000 000 68T 68T 000 000 000 000 957 £1988
10€ 10 c9 OLT CET SEF €ZZ6T LE 8OFr £6 S8cT 0E 059 cOcT 89 0018 O0t 658 00C 6£9 SFT Sri SPI IVO
S S ET OT OI I I Zz c T F
rö/t661 HEN TCE cct 016 990 018 018 FLOGLL6T LTL 686 6LL 601 [0 O0€ 009 10c 610 6I1T (0) 000 000 619 SSE 196 96L 96L 96L 66t O6F
SIST SIST 0€ 6c1 9lr 9IT LI0 156 60C 6TT LSI LLT 85 CSE TSt 005 008 EEC FS9 815 LPO LO LPO L£LO0€ Föl JATHUTJaC] TI I CYIEIS 6 6 Zz c T 5
IPLIAIDA 33YBUTASIOL
IYUIESYANA :UNGALOJSJIYFIISEJ NOYSIIAQ HOYSLAAQ -UONSPIEBSYNY UP
(A0ISUPIL HOYSLAAO NOYSLIAQ
JJISUBÅN IOJ HOYSLIAD POYSIIJAQ JJYUIESYIJA NOYSIIAG HOYSIJAQ [UT SU JSPIRBIE HoYwnsysan uodun JAJTBALIIYIOS SIP AR DALOfsrayBUSPf IPLLILIADJUE Yd0 YO SPELAD SPP4Dsd apD4doND NOYSIJAQ SUBIJADJUL IJUQWITS :uppssunupu AFVLADGNA JEIY IAU OPDLALANS OPEIJIJAMJUI SUDIPIS SPRIIIAIUE APRLJSJADJUL
ed JOADA JOJEA AV AT s:1Ö0SUIIAG
DNINNVAJHLSWONMNI SuOem
BYSUIAS HNÖYSLIAQ NOYSIJAQ SISÅS "ww AND NOHSTIAOISJIIIOA NIA Jads SUIJVIS DÅ [UL JUIE :12)STUONUIDJUEA
EA UI IPLIdIDADJUE
odun AR SJJJIJASUTNYINT QdO B[ASULUIN 2SReys YIO 40HDYS soNeYs SJÖNIDASURJOIS STPUNIG HUVICE [UT upsf pd SUDYsoASAP Neys t3JSWOYFUI JOYIdASIEJTIV SHIJUDGSYIH SUSJULQSYLY PpauusnoT AD Add SIONLIAISO SJÖNLIA BurupapIn ICIOLIAD]U] AT 40tupy [apan -SynIqpIof ICIOIDAHU] Pawusdi HOYSI2AGQ Ar HoysiarQ pd Bes SJOLO] HOYS:O 'F661 P3uAQ DÄLLAQ VÄNAO DSHAQ NOYJS:Q HS Jap DO] Sf V [fy OcET'OIET
TII9YL NALSOH
— — — — — — — OfIl IcfI cAtl firI OBHI I8HI SIIT OTIT FTIT GSTIT OETT lETT 0917 1917 Tic 0077 O1Ti FlTT 00€7T
SARI
18¶Riksdagen 199495, I saml. Nr 100. Bilaga I
?
Bilag al
S6/r661 souZold 0 0 os T 888 ObT 0 007 007 0 0 056 OS- 000 [90 190 0 0 609 609 f9C 0 0I1- 008- sI- 007 06t” - 128pnqsms
AUVODNJACNY It- 9EE 9tt c £ FI PI 6C1- 6cI1- 8F
-
96/S661 c9€ I1I- 00É- T +$60 S8I- 0 OfE 00€ 0I- 0 06f- Ol 00S$- ZEL LL 0 0 BFT 8Fc 680 0 0I- NOS- s- 00c- 00E- 404 "= S6/F661
91 LT LIT CI TI 68- 687 IF-
"
96-96/$661 SoOuBOId 88 St [09 9 Sri SFTT 0 560 000 s6 000 OSY OST 008 6FF GFF 0009 000 FS6 +t86 990 0 SF 0816 Or 006 OsLS
LI t8 220 610 € FF FF 991 991 9 crt CFF SLö
5 &
96/$661 SOUZOJJ PLO c8 Oc 9 80£ SSL 0 SLI 001 SÅ 000 009 001 005 905 905 0009 000 OL OT eS5 0 Oc 000 Oc 00L 008
TI 6F I TLEE OLE c 0E€ Or SH STI 9 ICE [cE Ecc £ <
€
$6/F661 soUu3OIg cIf £6 Ost 8 FlTTC OF6 0 S8r OP $8 000 060 06 000 EFC8TI EFT 0009 000 6FE 6F£ Ir9 0 OF NOS Sc 006 0095
II I 68E LB T IE It 8cI 9 OIF OIF F9c L
rt
S6/7661 133pNqsmes cIr t6 00€ 9 cOI 00L 0 S8go 00C s8 000 OFI Or! 000 Ts! T8I 0009 000 ylr6 256 810 [0) [ 000 Or 00Å 066
II SÅ I ESO ISO CT 8C 8c Fl Fl 9 6ES 6t§S 91C 8 5
E
+t6/£661 eRN 8c8r S8 STL 0I tLE FLET S6l 006 69F €6 dre 898 06 8LL ZIS LIS SIT9 SI 666 666 OIS €LI 6t §FLRL Lt 00t FOR
$F8 CE 6S0 LSO T 9E€ 9 L9I LI 9 ILS ILS OFE 9 JADIUIJaG -SIJNSIJAIUN — Fr F BuruliQsIoJspersoq Bunauorsuadyfog IpurF3AQsprIsoq aff JOAIIAOG apuesapnis Mauvisuad JS[LYO[SLEYPLUIPMS FJSLBJUDAU! uap uR[Apms USJULIRUNSYSN UPgssurunIesod BUURLUE 1OJ URISYTIJUSAEA IOJ IN PYNUIRG 420
up[åRASBONS AIBATOJYSPU
UR UR[SIEIS UT] :8uta8pjsdvoysparog 'up|säUNgU "UBG[SZULIBU "UPISPRISOG EUuRWe ju BUNBL[SdeySparog MOJSWOYUIIUDPA SULASHeuOnNer 10J tin AVLIDNA SuJIeIS 10j 10J SUIS :uppunpdsisiaus 10J 10) AXIdASYNIAPIOT IpEIPaLUaI4 uppmdsiäroua pansar enesae [pauwassanur ONINMYVUTLSWONXNI UPNURJIER Japrasog[rIaads uayejsddays SIINIDAWSOd :uppsppisog urj upp ARBUIUBBRJUESPEHOJ UT) UP Supjapnis suams 105 ja pd pd 1 pd ed EÅ ed Bd TÅ GÅ Ed JAfeYOJSBUNues ERNA BaT[ONJTEWWEH P3LIAQ RBIJAQ japaw upp saSWONUINURA INSWOYUISJUEY IDSWOxUIURY JASWONUINRUPY 129Iswoyurueg IASWUOJUIURY 1ASWOJUISURY japaur UP JASWOJUINURA JASWOYUIURA JOISWOYJUINUEA ed JUPuUNu Y20 ed Ed sJoNnsqpsof YAd DEM) "JurNUrY pd Bd FÅ pu PÅ pd pd gd pd gd vd ed "YuriugY "YUIRURA ed apurur SUNTIS farpNnIs 'r661 sO1URY JO]UPA IOJURY sony IOJURA avjupa aviupg Io1uR4A svupg s01ue4 avund s01uRq4 PSsrA 04 1OJ Vv O6ET'O8ET TTI9VL NILSOH — — — — — — — FlET 9IET SIET [TET — TTET CTET GTET — OfET TEET €CET — FELT OPEC [FET TPFET OSSE ISTT — 09ET 19€7 OLET FLYT CE8€T SVETT IRTT 6RET 16ET c6tT SAYI
el el
Bilaga 1.2
S6/F661 sougold 8LT Q00 z99 299 T99 vzL 958 008 007 66F STI 008 0 008 tlT 80c £T8 966 Soc 0 881 0 0 OLC T8L Ib8 005 000 LT8F- LLv
- l8pNqsms
AVDONIYCNY 6 OF I6L I6L 1661 ESF 9C- c 1S- S I 6 OC£t- Sc c8 II F- 9pc 8c- LC Or c I Bit
- 1 I
= 96/S661 tvic- Q00 006 006 006 bITETI9- 6C8 0 008 0 OL- 006 0cS 0 Lel 941 S5L CET +r$9 0 FRE 0 0 0 €ch Och 009 000 c89 veS Y404 C6/t661 O$- 1627 I162- L- ZtS- 6- 6- It- 98- 9 56 SIT lör SC I F- rv TZ Il 6c-
-
96-96/S$661 SsOUZOIJ [85 000 000 000 000 TSS 8ET 8I9F 00S 000 009 SSE 001 [6] 000 STIL 919 015 FS 000 000 098 008 0 0O0F OSL 160 001 0 809 Lot
8IC OY S07 SOC SO0Z 66L LIL SI 917 01 OI 058 r88 9v Of CL 0€9 SF 16 9 9vI SOC 00C SSc tOr : £ E € F
96/$661 §OU3ZOId cOt 000 000 0600 000 007 §FE0 TSI 000 000 008 SsO 001 (0) 000 6F8 690 SOP Irt 000 000 t86 005 0 009 005 lb 009 0 Itt LT6
OLI Or SOT SOT SOC TP SES 01 917 S Fr OI 009 £19 Oc Oc £9 OS Ot OL t £ L£6 Fl cOI 891 9Cc
£ E t €
S6/F661 souZotq 915 0008 006 006 006 tIF €98 869 000 008 008 Sör 000 055 000 986 Stc OS9 €t€8Fr OPt 000 L9c 00f 0 009. €76 78 000 000 §IL tst
OLI 96Fr 96r 96t SSO TPS 6 01 8bL & Oc 6 009 brY 901 I t9 PSC Oc 98 F £ 811 607 101 + TAI SOc : £ € £ Fr
S6/661 1a8pnqsms 867 000 8ET 8ET 8tc 8ET 614 OLLF 008 000 I 000 007 055 005 661 LEO STR 6LF 184 000 SSR 008 0 O€t ItFI 000 009 000 1695 ÖE8
191 OF SOL SOL SOL 605 695 L 008 £ 01 6 0t6 019 FC I 89 LOI OE bl F rt 16 691 86 € 891 ET9
T I I t
t6/E661 HYRA c68 16 £86 £86 t86 €P6 R6T SI9F TLS 191-64 SLE O8IS 00 68F BRY 989 §85 cRS 865 ICT Sör 995 LOLP 889 6SIr 086 O8I cFc 950 Och v89
F91 091 06f 06£€ 06€ ILE SFS O1 E 6 cc BTR 119 99 I £9 ILI 6t 8cI 90F FF T9I OR 8 F91 [6 IANTUTIOG Zz z c I
"LU
JSPUISBASBUMANSIBaI
UIJFULGSYPA VULIIJYBIPUÄLUIPZOJOUOIY 13ULIESYIJA sjeldaosdsytu IAJIBALSBULUNOSUR 420 UOPJOJIOTOLU UIBUTUPTIYUIeYE[PUuel J3UYLUCSYLIJA -SBUIUdIOJ UaputugusBUTuUYsueI: JW -S3LY Ppawusåurudumyasg JOYIBAT
JONUCIES UIYFLJANTIYUIEY "A01P4P MITAR AP JaNYe Ar NOYPIÄSWOPBUN SIIÄTSIJAL AVLADAGAA pra I IVBUIUYLA ffÖLSJUONSITIS UIBUTUYIIA I BULADNSIBA YI SI CEYSHEIBHIUdJJO
DNINAVATBLSWOMHNIE BUIUYSUPIR UaPISSBIOQ INALTDA MiBARSBWIuOTÅNaNeXS ÄSUISURUTA
13ISWIOYUIBURI SUHIDIS SUJTIS 3uruacosd HOYIOY PSINS 1aspossjapuey EduysRErdQ 2 UtBACSPPÅNSOIW 401) :BuruppInanyyv Yd0 [IN] AIYIBABOPELIEN 8 -JUSIed IBATOIPEI[TCYO] ASIYS JJUIBATLUINOT ed pra AD AR -ISOd
-SUONIPadx] WITBIÄOAPIA [[NJILNTW UVIJLNYIBAV
Add [JD 10) OJ PIA IOJ PIA JO] yBArolin PIA 10J 10) dolSWOYUf JsWOYUuj J0J NIBALIYEL "BATIUaLrTg NSI VÅ JOYIBAV I2JIBAV LMHBAYV IAIFAV PIA JAJIRAV LIYIFAV JO] LNPBAV SMPBAV I0SAYV JO) INPIBAY sayrBav 'F661 TILIA() lugg Brspigj råUAGQ JONA yan RAY
'BAV
VITA NIALSOH — — — — — — — — — — — — — f6CT GHT 0087 OIFC [FT 0057 1IST 1TST TTST PTS LTST — BTST — GTST SYST TEST FEST GEST GEST LEST ges GEST IyST TFT CEST SEyT 9FST LYST REST — 6rST 1GST TIS
SARI
VL
Bilaga 1.2
S6/7661 - sougoJd 8zE 008 £90 000 168 6LI Itt $085 pe 0 050 Of0 000 0 0 0 0 0 0 0 000 0 000 PIL 671 0 18pnqsms YVONIIANVYOd STI 8c- CE c8I 9 8V cr ST ST ESL SSL €c-
SSL 06
- 8 8
- 96/5661 096 000 0 000 OFO €tt 8z9 L8T 8 0 06 0L6 Or6 0 0 0 0 0 0 0 OF6 OF6- 000 SPL rOL 0 S6/F661
| 8FT- 01 [81 cc OT- 01- ber Fir SSL SSL 61S- ST .
SSL"
" 87 8-
—
96-96/$ sOUBOId OLP 000 IS£18 000 6IL 601 600 £96 Le 000 000 000 00L£0€ 0 16) 0 [0] 0 000 000 002 001 0 608 LET 0
9€8 OL 101 LPpt 884 OF9 81 PL8 vL8 I I 67 67 törP S6T I LF
661 I I T I
96/5 SOUBOJId £00 000 CSS 000 SSF 0LL $90 t6S cl 00071 000 000 002£ 0 0 0 0) 0 000 000 00L 002 0 689 tzr 0
661 €£87 08 CS O8t NL9 6r6 ros PIF röL rcL I I 67 67 08T 601
Of
I I T I
9¶S6/F661 sou3old L£96 000 cSS 000 SIP £0T t69 90t +OI 00071 0£0 0£0 089 0 0 0 0 0 000 000 0r9 Ot9 000 ber 8IL 0 .
TEV OLI cc 195 8F9 096 ttS FIT 687 68T 986 I I 58L Oc SSL 006 €6
T I I 8 8
8 9
so/F661 JaBpngsiels 6£9 008 SI9 000 FiS +$z6 CSE c0S OL 000 000 000 Or9 0 0 0 0 0 000 000 0892 0t9 0 072 LP8 0
£0€ 86I F8 6Lt 1F9 TI6 I6F 8OF CI r9cT t9c T I Oc 0€ 609 9TT
TE
I I
9¶P6/t66!l HEN 808 8205 CSS ISO LÖT 199 900 9Lc 601 0 ZST LST 995 0 0 6) Q 0 £e8 tt8 fEL 091 YLS 967 961 0
9€T 91 cc LIF 709 050 LF9 O0f TOT 110 OSE tt Ir 870 [18 JANUTfaC] [BE
I I 1 IT ll
II 6
— MUNSe aQquesyIsaA :WOPUIEI . 2ARAessuLNedj — 1YFNSC) BUU
JaYureSYIaA WOPUuaBa SUIUMTSJOJYIEU WOPUITI PPIVSAOf MJUNYSDUL TPIRSIQJ 421IBALSJELUSLQJP AD fESIOJNIEU UIOPUaTIANIE sa5rjsdeysparag LIISTUHOYHT - 2 :UBISSUNIBU UOpPSTAJPUNULY "UU PIGSIOJ ISpeu33Åg AT supparsnpurap SUJje)S AOUTYSDUL AT P[FSIOJ AD AVLIDUNAH LIJSWOYUISBUTEMESIOA SUDITIS lf30 "8103 sup IANA PIGSIOJ LAJSTUOYUHT JOJStUONUL DNINNVYJALSWONNI NJIBARSBUTUDIOJOJUDNEA "UU SJ0104X LapDUSBAG AR AR SIOYSJASUONTYL AR SUJITIS AR Ar AP JAJSWONDI 1IJSWOYUE ar UBE JÄNTBARSUONYUES AR AR EPIEsIoj 20 JOISTUONUT JOSWOYUL progddn av 430 10)SWONUTAO AR Buuejaqray JOSHONUr UU Bwrupergqn)y Plå Buufjesiopn PIA SHIYNAdJASADIJV PUXHEDBHIIS SJÖIOIUOYSIIS SumpmPogqwiy sSUuru INJBATISIY 1NJStUONUJ LI1YXUSDf AR JAd [pawusNROH JSSWOYU] JOSOYU Dpjpsaof fäjSstuOyuj JOLOJRP Ae AB FILLO FBLIAGO BIIIAG) TESLA) t661 1004 JAQ "gul HOJ VTTIH "ju
NYLSOH — — — - — — — SAdSHI TILT CILT FILT 0087 TIRT 000€ 00IE OTIE OCKE FTIE STIE 007É TITE 00€E [Itt TIEL 000F o0Ir OHT
VIL
Bila ga 1.2
£6/v661 souBosd 0 0 6CI 0 007 tr ST6 0 009 000 0 0 000 Of- Of 0 0 0 [0] €88 07 008 000 £98 0 Op 000 Ops - 3a3pnqsms
YVDNIYCNY £c- I bör € € OII I- L 001 € os -
96/S661 85- 8§- T9L 00L €- 89€ FIt- 005 STO 000 rv 000 066 Ol 000 000 0 0 PER Oc 00S- 00S- t9r 0 (0) 0 6F ul HOd - S6/F661
SI c- 81 10S- 00S- I- 6T- I- 61- bI- €1-
-
96-96/$661I SOUBOLA 8EF 8Et 66L 99 O0F 81 LS8 856 007 075 000 [OrAN 000 0Z1 OcI 000 000 000 000 TE0 097 005 008 0 0 OFIT 000 TEt
OF Or F5l EVI I 8 909 009 9 988 € £88 09€ 09 LLE 6 z 00€ F9
F F € €
96/$66 SOUBOsA 116 116 IS SZ 00F 21 9SE€ 98€ 001 0S€t 000 OSE 000 080 08 000 000 000 000 LE8 081 008 000 0 0 06 000 £90
97 97 TS FL I 9 r00 000 r 95 c c98 0SZ OST TST 9 z 007 Pr 1 € € Zz zT
S6/F661 SOWBOIJ 696 696 6FL OFT 001 Iz 286 008 0095 SLE 000 SLE 000 0£0 OL 000 000 000 000 ILZ 007 000 005 tor 0 06 000 8I0
9c 97 99 € SS I SOS 008 S P85 € 185 0SZ OST L9Z £ T €I 007 FF
€ £ Zz T
S6/F661 INBPNQsres 696 696 8/8 Orc 006 ST t16 008 000 SLE 000 SLE 000 OIL Ott 000 000 000 000 88E 081 008 008 ON9 [0] 0€I 000 BLY
9c 9T 68 I 08 I $ TOS 005 F85S € 185 057 OST 9ST 9 £ < 001 OF
€ € T T
F6/C661 Hen 07 LOT 686 197 tlET te Yt LOS 0TS 9IL I9E LÖP SFEX 897 19 LSTT 0S6 8IL BIL 866 SLI tOS 8l6T 0 OLT C8 GEL 80t
9c 97 FSL t9L T SI I8Skr LA 855 SSS 167 16T 588 8 LOT 999 IA MNugag F T T
TIUNEIS apuråBAgsprisoq I uaunNvuNSysy Up[SBUTUNESOG JONJÄISsWUr ISJÖJSPEISOG UT) JIYINAOG 1LYOJSSVMIUIPMIS BLJPIQ TINICIUDA IUDPISKUADH uap "UPISBULMU ugfarpns
PE :uppredsigadua Tuurtue uSpuoj[eånuvd
UB[SYTIJUINRA BYLWTY fn 410] NUDISYHAgpsof LJUt ugpedsisroua ue NH uR[SRASBOYS ULMU URISPEISOGQ :UBTIPNIS fpawrpms 27 uejsuaes "UPISPEISOG up UFPLEIS up] euurwWge UI UNSUJAS FVILADANA JrSIpn 10] NUSIEIS eiLAD JOJ 10] [0 DEMAO PBUAQ BRLIAQ NISASYnIQPJOL 10) IPEIPAIG SARS ESUAQ DNINNVHIALSIKOMNIE uadurjsddays JOpEIsog[erads uPpår up) ur] JAPNISSIIUSIOA ut| ur| IHJ JO] TUABIN JOJ Ar Ar AR OP uT:j av AD AR av AT AC AC ARD Ar AR AR AC Av ar AR AT AV Ar Tutujr)IQIIy "JAQ BWrUBIIgGIIY ar Burupepgqrry BUTU[RIQLIV UR NOJSBUH UPLAT Numjplaquvly Suruerngi BUIUPPJAQiIy Burupelaqiny Sutujeragiany FULurlagINy BUIuPlagJsay JÖRIUUP SUI Furupelagsaly Suujelagny BWUPIgINY BUIUPIIGINY Surupriaginy Buruelagqiay gurupersginy BUNUPPIAgay Furupragay FUIUrlagsNy FULU[TIQINY Burufeiagiay APU Ad JoNuRses AC AR AT opunu SUdJrIg "TONY JagINy "Jagraly I0Q0Y F661 UN Tysta TUR ny I 10] VTTAYVI NYLSOH — — — — — Oct Yölt DEIT IClb vtlb SETb Yt LEIF stit 007P TITT t flöt DOC [ Tltr CIÉP porr OSP Fist Sv 9IST LISB HGIST [cSt STST Döst SARI It ltt It I It tt
AN Lar 19 Riksdagen 199495. I samt. Nr 00. Bilaga I
Bila ga 1.2
S6/r661 sougold 00€£ 00€ 0 0) 00S$ 008 008 008 0 0 0 000 000 - - 000 000 000 0 [0] 000 000 0 [4] 0 0 0 0 - 198pnqsms
AVDNIYUCNY 88F- 611 611- 89E- 89C- 0LP- OLt- ScS SeS SLE OSTI
8567 STS
-
96/S661 000 000 O 0 0 0 000 000 0 0 0 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 0 0 Y402 ” S6/F661
LE ELE SLA IIS 9895 €£87 S61 OSS O0F SLE OST OL 88 88 LpFZ- ZLt1I- 520 L£T9
I 5 5 tf " TT T- I- I- 9
=
96-96/5661 §OUBOId 0009887- 000 Oo 0 000 000 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
OI+ 005 005 006 006 01 01 96C £1Z ILS zLS SFc9 OSS O0F STI OSt LEE ctI S61 08 08
967 759 0ZL
It Sr I t- Fr 9 rt I 8
96/$661 soUuBOld 000 000 Do (0) 000 000 000 000 000 [0] 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 0 0
OI+ 005 005 006 006 01 01 982 98L 851 TES 808 07 OSS O0F OSL 00€ OL 88 88
9L€ET- TFT
Oc CT I z- c- 5 5 € L
£6/t661 sou3O1d 000 000 0 0 000 000 000 000 000 16) 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
T8L 005 008 EZET clec 01 O1 LFc 856 STS ScS Sit OST
1£01 ITL IL STS
Oc IT TZ T- I-
S6/Fr661 133PNqsIrIS 00€£ 00£ Oo [0] 005 005 008 008 000 [6] 000 000 000 = =
670 0LZ 619 619 OF9 OF9 01 01 IPT Itct-
£ c T I-
z
F6/E66I HEN tre 050 0 0 IL IFL 165 164 SILL SLI tt$S LOI LOT 000 000 UIOTY2SSJapatwusSA
290 80c MONYOSSBUNYISAM
610 99T 190 190 08 08 ECO TIO 9pI IPL JADIUNaC] UONYISHUDADE 81 Ic P1 EI t1 I I £- Yt Pyngqpsof
II
-Judwrajdwoy
10BUIUBBE I :Je3ULIDJIOWER wsSOY puojsynaqpaof WOUT FULOSNIN- [IN YO JEBUUALDYSAR :0pau SPuofsyniQpsol SUIUPPSIOSIPTL | SPuofsynigpaof
139SWOYUI ORu p0Is
ADÄUIUMANSAD ADMSUSPf un "grur PQISINIYNNS PUOpYsy 1dy3nseg [ULSpPeUOQ
tIyrBarRsuorsuad PuoJaysy
AVLIDA "TaBALSvVOIsUad Eros ur ONINNVAJYLSWONNI duvy smaayårpuswusseipdd) GO JRASIOJTIO JADSTWIUMAYSAD ur Y3O Vy SJPBRAUIT (3 s:ryg sä PBISSELJÄNIER PÅ ed s:puxwsäripddg BÄ Udd s:1)4 Sod TADBUIA YdO sir) ApRtrarsuvUlj-D7 ape.asucrulj-D] NA IFBUNANNSAV SUOYAJASAD[IV IPEUMNANSAY ITBUIVALIYSAY SVBUUAUYSAV SPÄUUALIYSAY UBtfBrapI ups Seipiquodxag Seapiqnfaq ULL Fd JOprPUls0N upaf STIpPIQPaLy HONUSATNUF upafävapig ut HIATS JOSWUOYUT PASO SU0I)S Färners EBPrIS Brepig SrIPIH F661 OMID DEM) öPIpig SespIg 10]
VTTTYVL AR NILSOH — — — — — 0005 0015 OHIS TIS OTIS ITIS Ocs Iris OFIS KbES FIS 0075 1ITS 0009 0019 OII9 1119 TIT9 ETI9 tl19 s19 — 0cI9 1TI9 TTIY 0079 1179
SAdTI
Bilaga 1.2
S6/r661 sou3od 0 0 0 0 000 000 T69 - 223pRQsms AVDNINTAONY 007 pps 007 - cz 8T Zz
96/S661 000 000 000 000 000 000 LO Y04 "= S6/F661 LIP LIr £98 £98 056 056 TIT - I 8E I
96-96/S661 sOuBOJd 000 000 000 000 000 000 P3 00£ 00£ 00€ 00 001 001 6TT T I 9 BI9 9
965661 sou3old 000 000 000 000 000 000 99. LIP LIF £98 £98 OST OST LPG P FP PEr
S6/r661 SoOuZOId 000 000 G9C 007 007 SEL c z IG
S6/P661 13Bpnqses LLI 061 89€ unspnqsdeysuawas F6/E661 Hen TLE VTG IADIuag ILE
MA [Nn puojjeuordas uayrgar puoj[euorgal UPtJ PUOH[ENOS puoj[ernos IVLIDANA JPpaur DNINNVYJGLSWOMNI Spusasar s:sH S:t) AILSWOMNI sid s:Od BIBUIPLOBNXH Furuferaqiny uptg UGIJ YId ugl ugly Bespid Sripig SespIF Srspid 'b661 Vv VWWAS 'TTASVIL NALSOH — 00£9 11€9 0089 IIfT9 000L IL SAYd
Bilaga 1.2
TABELL B
RRVs INKOMSTBERÄKNING
HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR 1994 1995 1996
1000 Skatter m.m.: 334 544 493 367 121 033 409 898 895
1100 Skatt på inkomst: 45 094 401 72 017 000 86 079 000 1110 Fysiska personers inkomstskatt: 9.333 000 32 495 000 41470 000 [TI Fysiska personers inkomstskatt 9.333 000 32 495 000 41 470 000
varav Inkomster 323 137 000 355 968 000 385 081 000
varav Utgifter 313 800 000 323 474 000 343 612 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 30 008 600 33 470 000 38 827 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 29 694 000 32 221 000 37 486 000 1122 Avskaltning av företagens reserver 0 0 0 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1312 000 1 249 000 1341 000 1130 Ofördelbara inkomsiskatter: 2 186 543 2 387 000 2227 000 1131 Ofördelbara inkomstskatter 2 186 543 2 387 000 2227 000
1140 Övriga inkomstskatter: 3 566 258 3 665 000 3 555 000 1141 Kupongskatt 456 774 575 000 600 000 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 237 [9] 0 1143 Bevillningsavgift 0 0 0 1144 Lotteriskatt 3 109 247 3 090 000 2955 000
1200 Socialavgifter och allm. egenavgifter: 70 024 649 86 527 000 98 119 000
varav Inkomster 231 264 904 259 295 000 280 809 000
varav Utgifter 161 240 255 172 768 000 182 690 000 1211 Folkpensionsavgift 36 386 269 39 678 000 41 815 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 7 826 230 -3 785 000 -3 904 000
varav Inkomster 53 886 821 43 891 000 44 741 000
varav Utgifter 46 060 591 47 676 000 48 645 000 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift 12 720 000 Namnändr. (1261) 1231 Barnomsorgsavgift 382 774 0 0 1241 Utbildningsavgilt 1743 0 0 1251 Övriga socialavgifter, netto 3 179 931 Namnändr. (1250)
varav Inkomster 118-359 595 varav Utgifter 115 179 664
1250 Övriga socialavgifter, netto 0 12 721 000 11.391 000
| varav Inkomster | 0 | 131 052 000 | 137 800 000 | ||
| varav Utgifter | 0 | 118 331 000 | 126 409 000 | ||
| 1251 Tilläggspensionsavgift, netto | 0 | 5678 000 | 6 515 000 | ||
| varav Inkomster | 82 912 257 | 88 440 000 | 93 072 000 | ||
| varav Utgifter | 82 912 257 | 82 762 000 | 86 557 000 | ||
| 1252 Delpensionsavgift, netto | 0 | 0 | 0 | ||
| varav Inkomster | 1 305 322 | 1 359 000 | 1 430 000 | ||
| varav Utgifter | 1 305 322 | 1359 000 | 1430 000 | ||
| 1253 Arbetsskadeavgift, netto | =2 019 669 | 1 824 000 | 2257 000 | ||
| varav Inkomster | 9 645 210 | 8 624 000 | 9 148 000 | ||
| varav Utgifter | [1 664 879 | 6 800 000 | 6 891 000 | ||
| 1254 Arbetsmarknadsavgift, netto | 5 199 600 | 5 219 000 | 2619 000 | ||
| varav Inkomster | 23 220 893 | 31 273 000 | 32 723 000 | ||
| varav Utgifter | 18 021 293 | 26 054 000 | 30 104 000 | ||
| 1255 Arbetarskyddsavgift, netto | [0] | 0 | 0 | ||
| varav Inkomster | 1 101 653 | 1 127 000 | 1 185 000 | ||
| varav Utgifter | 1.101 653 | 1 127 000 | 1185 000 | ||
| 1256 Löncgarantiavgift, netto | 0 | 0 | 0 | ||
| varav Inkomster | 1 247 025 | 1325 000 | 1 394 000 | ||
| varav Utgifter | 1 247 025 | 1 325 000 | 1 394 000 | ||
| 1257 Sjömanspensionsavgift, netto | 0 | 0 | 0 | ||
| varav Inkomster | 28 888 | 31 000 | 33 000 | ||
| varav Utgifter | 28 888 | 31 000 | 33 000 |
Bilaga 1.2 TABELL B - RRVs INKOMSTBERÄKNING HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR 1994 1995 1996
| 1260 Allmänna egenavgifter | 4) | 20 409 000 | 29519 000 |
| varav Inkomster | 0 | 27 170 000 | 37 155 000 |
| varav Utgifter | | 0 | 6 761 000 | 7636 000 |
| 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift | 0 | 20 409 000 | 29 519 000 |
| 1262 Allmän pensionsavgift, netto | 0 | (0) | 0 |
| varav Inkomster | 0 | 6 761 000 | 7636 000 |
| varav Utgifter | 0 | 6 761 000 | 7636 000 |
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
ASV:s och AMI:s verksamhet 846 143 602 000 634 000 1281 Allmän löneavgift -308 9 113 000 10 452 000 1291 Särskild löneskatt 8 681 867 7789 000 8 212 000
1300 Skatt på egendom: 25 878 105 22 999 423 23 086 723 1310 Skatt på fust egendom: 17 026 350 4419-423 14.725 723 1311 Skogsvårdsavgifter 110 000 0 0 1312 Fastighetsskatt 16 916 350 14 419 423 14 725 723
1320 Förmögenhetsskatt: 2 174 000 2 855 000 2 886 000 1321 Fysiska personers förmögenhetsskalt 2 112 000 2785 000 2814 000 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 62 000 70 000 72 000 1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1028 743 1.000 000 1 000 000 1331 Arvsskait 924 351 900 000 900 000 1332 Gåvoskatt 104 392 100 000 100 000
| 1340 Övrig skatt på egendom: | 5649 012 | 4725 000 | 4475 000 |
| 1341 Stämpelskatt | 5 649 012 | 4725 000 | 4 475 000 |
| 1400 Skatt på varor och tjänster: | 193 547 338 | 185 577 610 | 202 614 172 |
| 1410 Allmänna försäljningsskatter: | 121558 780 | 107 048 000 | 119 700 000 |
| 1411 Mervärdesskatt | 121 558 780 | 107 048 000 | 119 700 000 |
| 1420,1430 Skatt på specifika varor: | 61 581 022 | 66 497 600 | 70 628 300 |
| 1421 Bensinskatt | 21 842 710 | 23 184 000 | 24 130 000 |
| 1422 Särskilda varuskatter | 10538 | 0 | 0 |
| 1423 Försäljningsskatt på motorfordon | 1 620 503 | 1 454 100 | 1 804 300 |
| 1424 Tobaksskatt | 7189 073 | 7668 000 | 7 962 000 |
| 1425 Skatt på spritdrycker | 5852 106 | 6 375 000 | 6 665 000 |
| 1426 Skatt på vin | 3 166 962 | 3 306 000 | 3 392 600 |
| 1427 Skatt på maltdrycker | 3 083 204 | 2 893 000 | 3 336 900 |
| 1428 Energiskatt | 17 691 740 | 20483 000 | 22 188 000 |
| 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle | 29 | 500 | 500 |
| 1431 Särsk. skatt på elkraft fr. kärnkraftverk 131 753 | 138 000 | 138 000 | |
| 1434 Skatt på viss elektrisk kraft | 922 746 | 9230 000 | 945 000 |
| 1435 Särskild skatt mot försurning | 69 658 | 66 000 | 66 000 |
1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol: 76 908 200 000 200 000 1442 Systembolaget AB:s inlevererade
| överskott | 76 908 | 200 000 | 200 000 | ||
| 1450 Skatt på tjänster: | 1081 268 | 1.073 800 | 1 114.000 | ||
| 1451 Reseskatt | -6 617 | 0 | 0 | ||
| 1452 Skatt på annonser och reklam | 999 014 | 981 800 | 1.056 000 | ||
| 1454 Skatt på spel | 88 871 | 92 000 | 58 000 | ||
| 1460 Skatt på vägtrafik: | 4072 528 | 3 987 800 | 3 987 800 | ||
| 1461 Fordonsskatt | 4 062 608 | 3 987 800 | 3 987 800 | ||
| 1462 Kilometerskatt | 2 920 | 0 | 0 | ||
| 1470 Skatt på import m.m: | 4 769 622 | 6 329 410 | 6 533 372 | ||
| 1471 Tullmedel | 4 769 622 | 5922 500 | 5 831 372 | ||
| 1472 Övriga skatter m.m. på import | (0 | 61910 | 62 000 |
Bilaga 1.2
TABELL B -
RRVs INKOMSTBERÄKNING HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR 1994 1995 1996 1473 Jordbruks- och sockeravgifter 0 345 000 640 000 1480 Övriga Skatter på varor och tjänster: 407 210 441 000 450 700 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 407 210 441 000 450 700
2000 Inkomster av statens verksamhet: 32 105 658 23 804 778 23 064 869
| 2100 Rörelseöverskott: | 12 114 152 | 9 363 161 | 8 737 033 | ||
| 2110 Affärsverkens inlevererude överskott: | 553 789 | 404 290 | 521 600 | ||
| 2111 Postverkets inlevererade överskott | 185 079 | 0 | 0 | ||
| 2112 Televerkets inlevererade överskott | 11 209 | 0 | 0 | ||
| 2113 SJ:s inlevererade överskott | 0 | 0 | 0 | ||
| 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott | 68 900 | 75 000 | 162 000 |
2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade
utdelning och inleverans av motsvarighet till
| statlig skatt | 277 600 | 285 000 | 296 000 |
| 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott | 10 401 | 44 290 | 63 600 |
| 2120 Övriga mynd:s inlevererade överskott: 352 219 | 1.008 000 | 988 2658 |
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskon-
torets garantiverksamhet 352 219 281 000 277 000 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka
det finansiella systemet 0 727 000 711 268
2130 Riksbankens inlevererade överskott: 9 500 000 6 200 000 5 400 000 2131 Riksbankens inlevererade överskott 9 500 000 6 200 000 5 400 000 2150 Överskott från spel verksamhet: 1 708 IHH 1750 871 1 827165 2151 Tipsmedel 1 039 440 1 071 951 1 138 500 2152 Lotterimedel 668 704 678 920 688 665
2200 Ö:skott av statens fastighetsförvaltn.: 4192 796 0 0 2210 Överskott av fastighetsförvalming: 4192 796 0 0 2214 Ö:skott av Byggn.styr:s verksamhet 4192 796 0 (0)
2300 Ränteinkomster: 5 278 976 4 252 216 4128 075 2310.2320 Räntor på näringslån: 118 244 62 275 539 768 2314 Ränteink. på lån till fiskerinäringen 7144 11571 12 321 2316 Ränteinkomster på vattenkraftstån 75 84 74 2318 Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten 952 75 25 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 10 8 6 2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet 99 815 48 637 45 677 2323 Räntor på övriga näringslån.
| Statens jordbruksverk | 2153 | 1900 | 1665 | ||
| 2325 Räntor på Postverkets statslån | 8 095 | 0 | 0 | ||
| 2330 Räntor på bostadslån: | 4 074 967 | 3 370 280 | 3 376 770 | ||
| 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 4 071 847 | 3.368 800 | 3 374 700 |
2333 Räntecinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer 103 80 70 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 3017 1400 2 000
2340 Räntor på studielån: 36 603 31 090 29 100 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets-
studier och garantilån för studerande 90 90 100
| 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån | 36 513 | 31 000 | 29 000 |
| 2350 Räntor på energisparlån: | 152 656 | 122 158 | 108 292 |
| 2351 Räntor på energisparlån | 152 656 | 122 158 | 108 292 |
Bilaga 1.2
TABELL B
RRYs INKOMSTBERÄKNING
| HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR | 1994 | 1995 | 1996 |
| 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: | 6 115 | 6 000 | 6 000 |
| 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 HS | 6 000 | 6 000 | |
| 2370 Räntor på beredskapslagring: | 540 831 | 394 688 | 322 463 |
2371 Räntor på beredskapslagring och
| förrådsanläggningar | 540 831 | 394 688 | 322 463 | |||
| 2380,2390 Övriga ränteinkomster: | 349 560 | 265 725 | 225 682 | |||
| 2383 Ränteink. på statens bosättningslån | 173 | 0 | 0 | |||
| 2385 Ränteink. på lån för studentkårslokaler | 36 | 35 | 30 |
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler 8 678 7 000 6 750
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 24 25 20
2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering 819 500 700
| 2392 Räntor på intressemedel | 6 555 | 5 570 | 5 450 |
| 2394 Övriga ränteinkomster | 172 884 | 172 595 | 172 732 |
| 2395 R:tor på särsk. räkningar i Riksbanken | 160 391 | 80 000 | 40 000 |
| 2400 Aktieutdelning: | 2 218 684 | 3 496 900 | 3 205 000 |
| 2410 Inkomster av statens uktier: | 2218 684 | 3 496 900 | 3 205 000 |
| 2411 Inkomster av statens aktier | 2218 684 | 3 496 900 | 3 205 000 |
| 2500 Offentligrättsliga avgifter: | 3 928 015 | 3759 268 | 3 215 770 |
| 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter | 556 463 | 537 181 | 539 055 |
| 2521 Avgifter till granskningsnämnden | 4618 | 4770 | 4928 |
2522 Avgifter för granskning av filmer och
vidcogram 10 243 10 000 10 000 2524 Bidrag för ungdomspraktik 479 161 564 800 0 2527 Avpifter för statskontroll av krigs-
| materieltiltverkningen | 5 576 | 5 500 | 5 600 |
| 2528 Avgifter vid bergsstaten | 5180 | 4125 | 3 055 |
| 2529 Avg. vid patent- & registreringsväsendet | 9 400 | 20 000 | 10 100 |
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl.
| register | 13 689 | 5150 | 0 |
| 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 740 697 | 600 000 | 600 000 | |
| 2534 Avgifter för körkort och motorfordon | 706 234 | 629 404 | 613 925 |
| 2535 Avgifter för statliga garantier | 151-832 | 20185 | 19 438 |
| 2536 Lotteriavgifter | 1 620 | 23 065 | 20355 |
| 2537 Miljöskyddsavgift | 63 663 | 63 593 | | 63 344 |
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel
| och handelsgödsel | 228 234 | 421 905 | 450 000 | ||
| 2539 Täktavpift | 38 373 | 30 000 | 30 000 | ||
| 2541 Avgifter vid Tullverket | 139 689 | 65 864 . | 71 963 | ||
| 2542 Patientavg. vid tandläkarutbildningen | 6 384 | 4 500 | 4 500 | ||
| 2543 Skatteutjämningsavgiflt | 0 | 0 | 0 | ||
| 2545 Närradioavgifter | 3 862 | 3600 | 3 600 | ||
| 2546 Lokalradioavgifter | 95 853 | 97 000 | 98 000 | ||
| 2547 Avg. för Post- & Telestyr:s verksamhet 183 963 | 176 384 | 163 521 | |||
| 2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet | 99 274 | 100 700 | 104 400 | ||
| 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats | 7673 | 0 | 0 | ||
| 2551 Avgifter från kärnkraftverken | 174 607 | 166 105 | 171 385 | ||
| 2552 Övriga offentligrätsliga avgifter | 201 727 | 205 437 | 228 601 | ||
| 2600 Försäljningsinkomster: | 1303 209 | 1659 934 | I 104 080 | ||
| 2611 Inkomster vid kriminalvården | 245 608 | 175 000 | 180 000 | ||
| 2624 Ink. av uppbörd av felparkeringsavgifter 70 041 | 52 552 | 52 552 | |||
| 2625 Utförsäljning av beredskapslager | 342 131 | 773 000 | 190 000 | ||
| 2626 Inkomster vid Banverket | 645 429 | 659 382 | 681 528 |
Bilaga 1.2
TABELL B | RRYVs INKOMSTBERAKNING HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR 1994 1995 1996 2700 Böter m.m.: 1191 341 949 297 950 911 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 765 244 522 692 523 668 2712 Bötesmedel 416 852 414 557 415 134 2713 Vattenföroreningsavgift m.m. 3245 48 109
| 2714 Sanktionsavgifter m.m. | 6000 | 12000 | 12000 |
| 2800 Övr. inkomster av statens verksamhet: — 1878 485 | 324 002 | 1724 000 | |
| 2811 Övr. inkomster av statens verksamhet 1 878 485 | 324 002 | 1 724 000 | |
| 3000 Inkomster av försåld egendom: 19 836 466 | 31 640 | 30 700 | |
| 3100 Ink. av försålda byggnader & maskiner: | 0 | 0 | 0 |
3110 Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner: Ö [4] 0 3120 Statliga myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner: [6 0 [6]
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 0 0 0
3125 Fonifikationsverkets förs. av fastigheter 0 0 [0]
3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 833 1000 1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning &33 [ 000 1000
3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 19 835 633 30 640 29 700
3311 Inkomster av statens gruvegendom 40 260 20 640 29 700 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 19-795 373 0 [6]
4000 Återbetalning av lån: 8 311 000 6 533 004 6 179 420
4100 Återbetalning av näringslån: 779 264 108 832 107 693
| 4110 Återbetalning av industrilån: | 0 | 0 | Ö |
| 4120 Återbetalning av jordbrukslän: | 21155 | 27 154 | 27 138 |
| 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen | 21155 | 27.154 | 27 138 |
| 4130 Återbetalning av övriga näringslån: | 758 109 | 81678 | 80 555 |
| 4131 Återbetalning av vattenkraftslån | 214 | 248 | 169 |
4133 Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten 4752 400 200
4135 Återbetalning av skogsväglån 24 21 18
4136 Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet 734 411 73 716 72.803
4137 Återbetalning av övriga näringslän.
Statens jordbruksverk 28106 1593 I 265 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier 15 892 5 700 6 100
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4 291 580 3 318 870 3 004 345
4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4286 235 3.314 000 3.000 000
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer 516 370 345
4214 Återbet. av övr. bostadslån. Boverket 4829 4500 4000
4300 Återbetalning av studielån: 2688 205 2588 575 2 580 080
4311 Återbetalning av statens län för
universitetsstudier NH 75 Så
4312 Återbetalning av allmänna studielän 2889 2 500 2000
4313 Återbetalning av studiemedel 2685 245 2.586 000 2578 000
Bilaga 1.2
TABELL B i
RRVs INKOMSTBERAKNING
| HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR | 1994 | 1995 | 1996 |
| 4400 Återbetalning av energisparlån: | 277 618 | 250 000 | 235 000 |
| 4411 Återbetalning av energisparlån | 277 618 | 250 000 | 235 000 |
| 4500 Återbetalning av övriga lån: | 274 333 | 2606 727 | 252 302 |
| 4514 Återbet. av lån för studentkårslokaler | 181 | 180 | 170 |
4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler 8 824 6 725 6275
| 4516 Återbet. av utgivna startlån & bidrag | 2758 | 2200 | I 700 |
| 4517 Återbetalning från Portugalfonden | 0 | 13 463 | 0 |
| 4519 Återbetalning av statens bosättningslån | 270 | 0 | 0 |
4521 Återbetalning av lån för inventarier i
vissa specialbostäder 71 90 90 4525 Återbet. av län för svenska FN-styrkor 221 039 200 000 200 000
4526 Återbetalning av övriga lån 31 190 44 069 44 067
5000 Kalkylmässiga inkomster: 14 441 043 -1 910 000 —-1 547 000
£100 Avskrivningar och amorteringar: 15 448 050 510 000 1410 000
5110 Affärsverkens avskrivningur och
| amorteringar: | 0 | 0 | 0 | |||
| 5113 Statens järnvägars avskrivningar | 0 | 0 | 0 | |||
| 5120 Avskrivningar på fastigheter: | 13.061 741 | 500 000 | 500 000 | |||
| 5121 Avskrivningar på fastigheter | 13 061 741 | 500 000 | 500 000 | |||
| 5130 Uppdragsmynd:s komplementkostn. | 2280 091 | 0 | 900 000 |
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement-
kostnader 2280) 091 0 900 000
5140 Övriga uvskrivningar: 106 218 10 000 10 000 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 94675 0 0 s144 Avskrivningar på förrädsanläggningar
för civilt totalförsvar 11.543 10 000 10.000
5200 Statliga pensionsavgifter, netto: -1 007 007 -2 420 000 -2 957 000 5211 Statliga pensionsavgifter, netto -1 007 007 =2 420 000 -2 957 000
Bruttoinkomster och -utgifter anges ej per kalenderår.
| 6000 Bidrag från EU m m | 0 | 1760 000 | 7 417 000 | |
| 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond | 0 | 1094 000 | 6 003 000 | |
| 6110 Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion Ö | 1.050 000 | 5 720 000 | ||
| 6111 Arealbidrag och trädesersättning | (0 | 0 | 3 550 000 | |
| 6l12 Miljöstöd | [0] | 0 | 400 000 | |
| 6113 Intervention | 0 | 750 000 | 750 000 | |
| 6114 Exponbidrag | 0 | 300 000 | 300 000 | |
| 6115 Djurbidrag | 0 | [0] | 720 000 | |
| 6120 Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion 0 | 44.000 | 283 000 | ||
| 6121 EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektornO | 44 000 | 88 000 | ||
| 6122 EG-finansierade regionala stöd till jordbruket 0 | 0 | 195 000 | ||
| 6200 Bidrag från EG:s fiskefond | 0 | 0 | 80 000 | |
| 6211 Bidrag från EG:s fiskefond | 0 | 0 | 80 000 | |
| 6300 Bidrag från EG:s regionalfond | (H | 233 000 | 467 000 | |
| 6311 Bidrag från EG:s regionalfond | (01 | 233 000 | 467 000 | |
| 6400 Bidrag från EG:s socialfond | 0 | 433 000 | 867 000 | |
| 6411 Bidrap från EG:s socialfond | 0 | 433 000 | 867 000 | |
| 20) Riksdagen 1994:95. 1 samt. Nr 100. Bilaga I | 33 |
Bilaga 1.2
TABELL B -
RRVs INKOMSTBERAKNING HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR 1994 1995 1996
7000 Extraordinära medel från EU 0 4 275 000 4 025 000
7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten 0 4275 000 4 025 000
SUMMA INKOMSTER 409 238 660 401 615 455 449 068 884
Bila ga 1.2
96-96/5661 881 60€ €cS $09 0ZL T€ STP 988 960 TS9 007 0€C
895 rOT IFI 967 8C 6 c- Fr 8 9 819
Uuaj3pnqsjejs
96/5661 §9c 840 186 EFS 9Sp If 181 9LET- 98L TET OST 8r6
S6r 08 £6 861 €T 9 cr L Pr rEP
ed S6/F661 SSP $08 S6€f 189 L£66 L£8L8 00£ 10 [EL STS 007 SEL
1SuIoNuj
OSE 99 SÅ t81 97 9 I 1- Zz 96E
+t6/t661 FILSIE tPrr LLI SLOS6I 6LL T8t 870 Tz0 OrI 0 0 FT6
Oc F9 67 U 6 IT €- 9LE
—
96-96/S661 9LPTZOT ICE 08C 098 0 0 0 TLS TiS 0 0 LPO
ScS OLZ Scc SE St LSOT
96/$661 780789 S9r §59 c96 0 0 0 bps Fry 0 0 979
(FU) 6Ft BLI EST €T te SOL
12J1BIN
96/S661 s6/r661 6§F0 T86 €£91 +06 0 0 0 856 856 0 0 Z00
879 6ct 591 cCtI Iz IC 059
— t6/C661
F6/t661 0L8 S800ft 9LTESI 608 0 0 0 807 80c 0 0 8LOLE9
519 9c1 Iz Ic uasgrråpngq
— —
96-96/S66196/$661 vpI9 SF96T9 €O8 S9FTTS ISL 07L IE STP Ss89 SLc TS9 0019 LLTSILT
68BST IHF Sc 8z 6 ZE IE 8 J3)StUO
OIPPLLOT xcry OfKTLÅT SOS c96 9cp 1€ T8T 891 8sL tl oSTt PLSOPTT
UT 6cr TSE cc fc 9 zz Oc L
T3)SWOYU] SUI
=
S6/F661 POS LBLIGE SSSOFT SBS PLS L£66 L£L8L8 002 670 Let STS 0077 TEL pNAsIe1s
8LG LIE EC 97 9 €Z OT 9FOT
— AB F6/E66I F»8S 6TS CSO PBS 815 642 Z8E 8706 677 c90 0 0 TOO BULUSTAOPIIOYRIG
IEG 99€ LIT Töt $T 67 II ct 81 PIOT
PUYWESYIJA urjaAr "urur
IANTAruasa wWopua3a
4230 -suorsuad
iswuroyut NH
ONDU OA
ddni2pnanyjswoyuj surupejaqtajy PässKRwJÄNEN BABUIPIOLIIXA
"Ur IAJIBACJEIDOS soseA 2asugl) 13NEYS AP AP
A23)SWOFUI uTJJ
ue.sg
133Swoyu] J3)SLIOYU]
430 SUS3JejS presioj "TIJISAR
IIRENS ed pd e3ipes pau "DD wu TÄNAO 3eIpid
dÄJSwoOYu HeyS BEYS yo TTAGVIL
vuwuns
00017 ATICA 0011 071 DOP! 0001 0007 000€ 0008 ALICA 00Tc 000A
0005 0009
Bilaga 1.2
TABELL D PERIODISERAD KALENDERÅRSREDOVISNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER
| Samtliga belopp angivna i milj kr | 1991 | 1992 1993 1994 1995 1996 | |||||
| 1000 Skatter netto | 350 913 326021 325890 336915 371730 4411 824 | ||||||
| 1100 Skatt på inkomst | 43 013 35 711 43 727 46 270 60 216 65 591 | ||||||
| HN Fysiska | statlig inkomstskatt kapital varav skatt varav reduktion övriga reduktioner restfört övriga skatter & avgifter | 15 441 8 058 8 634 8877 18 684 22 001 19 864 17 234 17 879 19 819 23 531 25 386 672 —6 549 -6 150 —7 244 -2 073 -624 20732 15 329 14 710 11 704 15915 16 822 20060 =—-21878 -20860 = 18948 = —-17988 = —I7 446 -I 175 -4 321 =3 138 -3 348 -3 260 -3 487 -3 466 401 | 0 -423 -1 080 512 | 676 | 641 | 0 713 | 0 706 |
| I021 Juridiska | debiterat restfört | 19 665 19.317 30 651 30 329 34 231 36 467 21777 20833 31 950 31 641 35 579 37 822 -2 112 -1 516 -1 299 -1 313 -1 348 -1 355 | |||||
| 1122 Avskattning | Övrigt 1100 | 5 000 2908 8 336 4 441 7065 7 301 7123 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| 1200 Socialavgifter, netto | varav intäkter varav arbetsgivaravg varav allmänna egenavg 6 558 13 420 43 308 60 466 varav egenavg varav fonder varav utgifter varav till fonder varav utgifter | 72 868 64 628 65 768 60 692 89 902 101 776 72 868 604 628 65 768 60 692 89 902 101-776 251 434 231632 219 363 224 034 288 187 315 696 232 505 220 568 193 757 199 852 225 743 238 173 7043 6 494 5748 5 561 13 917 14438 11 886 4570 13 300 5 200 5219 2619 178 778 167 510 IS4147 163 914 198.888 214.556 102 381 100 172 97 290 105 628 144 307 158 751 76 397 67 338 56 858 58 285 54 581 55 805 | |||||
| 1300 Skatt på egendom | 31 317 26 021 22 983 24 327 23 819 29 877 | ||||||
| 1312 Fastighetsskatt | 16 112 16 916 14646 14.726 15 261 21.560 | ||||||
| 1321 Förmögenhet. fys. | 2447 2112 2785 2 814 2833 2 842 | ||||||
| 1322 Förmögenhet. jur. | Övrigt 1300 | 62 12 696 6 931 55 6788 5725 5475 | 62 | 0 | (0) | (6) | O |
1400 Skatt på varor & tjänst 197 254 184 129 183.609 193 547 185478 202 204
| 1411 Moms | 127 144 114775 113195 121559 107 048 119 700 | |
| Övrigt 1400 | 70 HO 69 354 70 414 71 989 78 430 82 504 | |
| 1500 Avräkningsskatt | 6461 15532 | 43 |
| 1900 Kommunregleringar | 9 760 12 078 12 316 12 376 |
2000 Inkomster av statens verks. — 38 632 52 748 35 119 32 106 23 805 23 064
| 3000 Inkomster av försåld egendom 561 | 447 5853 19 836 | 32 31 | |
| 4000 Återbetalning av lån | 12 488 7578 7418 8311 6 533 6 179 | ||
| 5000 Kalkylmässiga inkomster | 854 -1 050 -245 14 441 -1 910 -1 547 | ||
| 6000 Bidrag från EU m m | 1760 7437 | ||
| 7000 Extraordinära medel från EU | 4275 4025 | ||
| AT Summa intäkter under 1000 | Kommunalskatt Utgilter sociala avgifter 178 778 167 510 154 147 163 914 198 888 214 556 Överföringar från socialförs. fonder Totala skatter (brutto) | 350 913 326 021 325 890 336 915 371 730 411 824 239 283 245 216 249 694 256 468 268 766 280 178 11 886 4 570 13 300 5 200 5219 2619 757 089 734 177 716 432 752 097 834 165 903 940 | | |
A2 Summa intäkter under 1000 & 2000 389 545 378 769 361 009 369 021 395 535 434 888 A3 Summa intäkter under 1000 till 7000 403 448 385 744 374 035 411 610 406 225 451 014
Bilaga 1.3
Vissa tabeller rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
S8/7861 965097 NHET6TE 18c0€f bell: 0FS89- 96/S661 LV6PTL 6LE£896 — 00061+ — TEPEPzZ" Be[SIO4
Bilaga 1.3
= v8/€861 S9ITTT S9T8O6T Z88L6T €8E+ 00ILL" S6/F661 Buruyes 9I9EV6T LP€£98S — 6EF+ — TB86I6T- -2Q
ÅN
=
€8/T86I O8SZIGT GLSLLT ITEOLLT 8r8+ 66598- S6/7661 — do3pnq T6T189€E SS88IS — OOSt+ — $990ST- -SIe1S
ZT8B/186I TETLIT VIISET 9IO9ET troll" €€£089- v6/£661 STG9LE FZTOPSS — — B60LLI-
18/0861T LBTSST SETSIT €8BLHIT SCp+ TSG6S- €6/T661 VPLLLE SPSS9S — — SO8L8T-
08/6L61 I6PZEL SLVZTS1 LIVIBT 8S01+ pP866P- ZT6/166I STLLOEt ESPSLP — — 8SLO8-
6L/8L61 §I961T TIPEBSI SO98ST vor SLISE- 16/0661 ALSPEOR LSGLEF — — OOSPE-
BLILLGI EIIZTIT ZG6ZLE1 I1IE€9ET 196+ GLIST 06/6861 ESSTOPR OPISGE 168L6€ Bröt E€IPETF "Ua3ejsuP
- = LLI9L6T O9€KOT SPSPII 6GELPIT 901+ PSrOl- 68/8861 LOLLIE OM96PE 9ZI96HE 90 LOIST+F I SJeUFP.IIQ
96/S66T-pL/EL6T ILIGL6I PE6E6 85916 TEZL6 9Tr+ PHZTLE- 88/L86I TSSTEE G6999EE OSBI9EE £81- LIIF uasresfjejin
= "ONau SLIVLGI OGPTL LIES vVIGT8 ELc+t 8690T- L8/986L SOLOZTE Y9TSEE OIG6G6VEE 0OLZ+t 19TST-
IOJ "AOYaqsyId)n BUIYdAM — Ie4 vLIELGT G6SPI9 1880L 8Z60L Lr £6E6- 98/S86I 660SLZ IO061Z€ IVTTTE Opt- ZOS9H- Ie3uTUf[gyagsBejsur
apuewnwWoOyn sudjaåpngsjiejs (uonisodstp (uOnBISOdstp -s3åejsue 6TNH:r6/€661
1OUOJLY JNPaIy JaNPIIY AP Ar IPUYBIag peysumu Je3uu[Eysg PeYsunmu BUIIPUR:OA FUIIPULIOT T3NUOHUF T3ISOYUJ 'I IJUOfMIAN TA rö 422J1830 SejSUv EROA IPaeL i BelSuUV 181UI oples opIeS "yu. tOdA = = -) -)
V6/E66T ST6 £96 cCL OTc £T0 LT8 Sett c09 > 9ES 666 LLT 099 9EL 858 £06 SL6 po9 AA full NLA = Så a 2 [a]
5: 8
, mm en
9LÉ Sc 657 19 PSS 81 £cl ST BIE OST 8L 68 F6 LC €c ev I
£6/7661 EpL 050 €öcv OLz 8rPS 819 960 c8S - £9L €S$C CEtt 081 [60 O8f5 bvieb LEO PpIO LL €£9 OCC v9 595 vEI 811 91 958 brl 01 601 EL L 61 9v I
£6/1661 STL 00T 170 v09 FSp 6SL T4£0 889 686 LLI9 9200 90€ EPO SLz OcL 8vrO £69 Lt €£9 192 €L SÅLP LTT 801 6 r6Z 971 L£6 TL 09 6P 9 rt 5
16/0661 L8p 698 £zTO Ses £86 OPAL 169 6FT 192 068 6€€f c£0 E£E£0 0€8 €t£E 048 E£S6 tor 001 6+$Z €S LEV STI SOIT OT 657 CII 88 8c I9 IS L I I — 06/6861T €SS 695 VES OSP OPT £09c LIS 96 EZZT +$8L SPpz bbz 969 OTT ISS S€0 899 TOP OCT £TT LP 86€ tool T6 IT 9cc LOT 69 6F £9 IS 8 b £
68/8861 LOL 148 €T0 €£18 009 6£0 8IS 105 STL £$9 958 9cc 6LI r$O vie 178 ZS59E L£L9E ctI T0Z EP 6Pt 88 6L 8 FOT 86 29 tP ES cr R c
88/LBGI TSS 64.8 CLv 10c 699 1CL 106 078 66L 098 I+9 80€f OIF +$VOL €8L €£T6 6EL TC 66 £6T 6f 9€€ +v8 ZL IT Z6I 16 09 Or €£S OP 6 t S
LB/986T SOL +tb9 OOP 190 LIT 8TI €€£0 S60 Pg 9120 LEE T€£ cI8 ZST1 LTO 8c9 Erb 0TE 06 €81 9r SEC c8 OL cI ES! 58 83 Ob £9 OS OT £ 5
+$6/£661-$8/€861
98/C86T 660 0LS 915 £10 106 69L €£S5T 915 6c1 LIT OcL C61 605 Oct LES 918 vor SÅLT 89 bar crt Tz€ vL 09 Or 9I LL VS br 99 Lv TI 9 t —
BUNYIaAIN
S8/v86T 965 8I€ LOL [8p LET LI99 Tbz STb I£5 9ch 600 9ET FE 907 SL6 €£50 £99 097 SL 9+FI 8E 6ZE IL 09 HH 891 69 LS cr Cl 9r €1 ST EI
EYSIUOUOYa[LII
+8/C861 S9T SL0 LTI €9p 597 €88 995 LIT £06 08€f T9C €9Il Z8E cert Spz 00C6 060 I17z €S FEI €€ 867 OL 9c HI CSI €£9 CS LE 09 Or CI L bI
"13stud
SUJJJÄPNYSJLIS apuedoj
12UOIIYRSUPJ] SLR) "JAXI Japuej Japue| -SBULIYBSIOJ[EIIOS (1aNpary 19UYWRSFIAA "PUT 2ASWOYUI A0IUPAPINYSSIPIS JJURUWIOY JJSNIIOJEIMIEA '10uosy 23112YS 20IUBIPINASSIPIS 19NBNS 1eFULINSIAUJ JEBULIdIIJSULI WOuUI WON J9NBN UONUWNSUON [[eYSny T3)STUOYUJ e|[ASVeLUI P3rIOI 'T I3UOfITAN PIanpuj UlIOPYaS e3LIAO 10JUR I0URA EINSIIG YIN [I2QEL BILA) INVIGS EILAO TJLD [LL A Yao JL
Ol
Bilaga 1.3
6S9 "961 L8f PETSL 605 Or 6LT 969 £f0 060 IELv6 bI9 LES Lv8 STL L69 Ob LIS €£99 066 LvO 9Pp9 -stes CI8 €£F0 161 Ifö agn UapINAS -ON2N 101UPY WU vc 8r 09 99 £9 €£$ €£$ £9 19 09 €L € €C+ ZI PU 8- TC" OI- O1+ 7 ET+ 17 JASINNEINTEA - + ed + + + - +816 SES LIV Lpv6 £90 68>v 657 ZI 2709 LIG bss LOTLS —LSB SLLSLE bI8SI+ 268 OCS OCK 8LS OLLL 9ET 125 SE€0 £10 LFE 099 =, — ASPUP|[ rinjeA
tue c9 18 TOT 6E1 OCI 8TI OTI £01 €8 €L 6€f€ 81+ IT+ 9€+ 81 8T- 9- Oc- OI- 9 T8Z+ SE -In + +
PfloN14e
-såeq 6LEB8 6LE
ug[
8 "UIPINYASSILIS + HN
— — — — — — — €SS 916 0566 €£6L PIL — — — — — — — — ESC EC 9v6 €t9L 12E€ PbII UapInys -0UOY uaJueq NPA -SYu
L 91 8 9 691- LF 6+ Lr Str C91- 6SI+
I
apueseds SetapsBALIO AP
23R — — — — — — — = veLS LIp8 — — — — — — — — — = ObILS+ £f60 Lp — — jap
-HLL
+ Ua oo WOS
18L 8v8 tor — SIE! Spel OF — — — — — — pLEL” £f€6 SI9 Cor SIEE 0£0 SIC O9p — — — — — 68/8861 -NEYS JP[XEA -WEY -IEW 105
9 cl FT SE" [+ ZI CI" El+ bl" ”UPpsuOneZNqosers
+ 1A]JRIS — — "WO'II
— 0L8S 00879 00088 61708 09918 PeLS8 SLEvEL CE9 008 CS6 OIL 060 008 I8LL" Itbl 091 I6SS t96 ISp LSV 881 898 -PINYS JeJXPA ÖOS 1609.
-S121S "ISpsRASdOYUI
OL LET ££Z 6FI 8S+F bt Söt TI 8p+ E6+ 9+ €8- I RUTUR[Ur
+ + + +
"euajpejmsäutugpddna
— — — — — — — — — — BPS BESS 8cv TST — — — — — — — — — BrSö+ 000€+ O88T+ vI8I
-SMY -spje3 owoy SJaI0IUOYSPIETSYNY
T 8 OT 10j
[IN + WesUauaA JEIXEA
— -ueleds — — €SE 805 £05 059 OLr £6£ 655 ££0 01899 10019 C9LT9 — — fSET SST6+ S66 Lv 0c8 fe6cl+ $vrER PLOE LILL I61 6EUP-
-SUPW -2IV I 0I 97 9€ 8r 19 SS 65 SI+ Ol+ II+ ST SpeIanunuaÅu ap + + + + pra
CIYF = — — oo — — UPsSUONneå:NGOSYL
-UuOJ "WW — Soy — OSL AP UTSES 890 S95 0£0 LBC 566 90€88 S68 pet €SE€ LBC 6LE oc 689 LEpL Soop Ep9 T6C€- 885T- G68p G6övb 6COSI+ 9M6CTI €9€vI- 800 6€LE8- Jasinygemjea YIN) -rans sauon
jap
ugT Yao Jap L bi ST bl Ol 8 €I BC 6T SI 8 L- + + + - + + + Ua
"WW sI0jy0g WOS
-e311q0 L9IL8I $80 LvL 998 289 C9S POPE $80 NE Ibb It 880 — QOcrEf+t LIES €£99008+ GIS bl O88EF LEST- Or6b- 861 bbr8r 9608 8sT$Sr 880S- -1edg -SuO1) Ju
b6/C661 IApUOJ
ugp vc 9T If I€ SE 67 TT bl Ol < 9- Yo
- einjeA 68/8861 — — — — — — — ugpsunnedl[go
-pInys -Utglo) Jaspap €9T1T ff BTE BCE Oct OZE OT Oc Oc 90 9 9 9 — 0f6 SS — 8 — I 088 — br OC- — 4IO — -SmeS
YSpughn Z8/TS61 - - 'w'o's4 13uONMINSUIsIeIs
- - - "sauone3tqgo — = — 006 0007 0088 961 O00SS 0086 = 00T STT STO 050 9brz +66 009 009 001 006 008 008 007 STO8 BLI r6€ 0001 009 0009 -auag -e24qo ugisuan
UIrGJaÅpNg 9 vE 9 SS zS 85 8>v 8r Lv CS 85 TZ TZ b+ apuedojarur.: I Wapinyssiels rddojag
ET €S I + + >" > + "> - + + + +
— exdoyxddn — — 009 009 009 009 00€£ 009 Sp6 001 16£0 Ive LITEIS — — D009LE+ — 000 000 OMG NO£€ SPE9 SST 9ct LOL ILE Njaunuou Ut -e24qo 12401) -P31190 -SYIY -SIE1S suon AR nl LE LE z9 8Å 88 16 L6 8cl vIp SC+ 91+ OE+ Ob+t LUl+ 86 sap10j40g UJBUIUPJUI
£87 aurTIpN
Jans + + + + 10)
— apurdopn
LPO £€£ BIC 8Sv 668 Ire6 6£6 S€6 TS8 €B8L8TI — — — PePIpnq 691 98Z SIOTI- OpI 6SSL €S68 LOOST: +$OOTIT- €80TI- 89081 — — — FLIPAr apuedoj -P211q0 ug[suon SUWITN3q
PIA ABJPG -3ULY 88/L£861
OLT 107 681 107 £61 VR 6901 8bl 91 ZS If Cl SESIAOPAI 32e10pnq
Uap[NYSSIEIS - -
+ + + - 1233
suoOrNog
989 ScE 9£9 6Sv STO BPT 1IZ9 ZIL ISP 869979 T86 119 Ep9 pun BIL 6£9 IIESL+ €T8 955 SET LZTI9 606L ISTL IPT pe 679 zc£0 ZG6]
uapinys PNEISÄPnA 16/0661 F6/£661
-SJPIS 6TE LOb 8 6SS 965 609 L6S 685 TBS OIL 096 BLI 99+ L8+ 9L+ 9E+ TI+F IT" tb+ båt 6bZ+ 8IT+
AR SJIEW - - IPY
JuLpUuRIOd Jans — — — — — — — I — —
'€ JPIÄPNg "W'O'I4, aIERIPILE "WO,
T8/T186T €8/C86I v8/€861 SB/F86I 98/S86I L8/986I 8B8/L8G6I 68/8861 06/6861 16/0661 Z6/1661 £6/Z661 b6/£661 T8/T86I €8/ZT861 b8/€861 — S8/F861 98/S861T LB/9861T —8B8/LBGI 68/8861 N6/6861 16/066T T6/1661 £€6/Z661 v6/C66IT 'Uro'L, WO
IIqeL
PIA II
Innehållsförteckning
Finansplanen 1994/95:100
Bilaga 1
Den ekonomiska politikens inriktning
| Det ekonomiska arvet | 13 |
| Sverige och den Europeiska unionen | 21 |
| BOM Den ekonomiska utvecklingen | 25 |
| En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd | 34 |
Av Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga
sektorns finanser 56 Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 71 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
| Budgetpolitisk strategi | 73 |
| Budgetering och redovisning av statens verksamhet | 76 |
| Resultatet av RRV:s granskning 1994 | 79 |
BUR
Resultatstyrning 83
Ökade krav för god intern kontroll i staten 85
AVR Konsekvenser för de statliga myndigheterna av
införandet av en allmän löneavgift m.m. 88
Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning
l Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för
| budgetåren 1994/95 och 1995/96 | 89 |
| MM Underliggande budgetutveckling | 101 |
| WO Lånebcehov och statsskuld | 102 |
RB Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1993/94 104
Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för
budgetåret 1995/96 111
Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar
i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål 113
Förslag till riksdagsbeslut 115
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkningar Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
gotab 17430 Stockhom 199:
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1995
dr
asia] [aa]
Statschefen och regeringen
(första huvudtiteln) Bil. 2
A. Statschefen
A 1. Kungliga hov- och slottsstaten
Nytt anslag (förslag) 107 465 000
varav 71 210 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Tidigare år har medel för ifrågavarande ändamål anvisats under tre olika anslag under anslagsgrupperna A. Kungliga hovstaten och B. Kungliga slottsstaten. För budgetåret 1994/95 har sammanlagt 70 559 000 kr anvisats under anslagen.
Från anslaget Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning finansieras statschefens officiella funktioner inklusive kostnader för den kungliga familjens officiella resor.
Från anslaget De kungliga slotten: Driftkostnader betalas driftkost-
naderna för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. Vissa delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits för Världsnaturfonden. Slottet har även öppnats för allmänheten och används delvis för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av
en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till
större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten.
Från anslaget Kungliga husgerådskammaren finansieras underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten
som tillhör staten men disponeras av kungen. Husgerådskammaren
förvaltar även de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket.
Riksmarskalksämbetet Riksmarskalksämbetet har i sin anslagsframställning redovisat en översyn av organisationen vid de kungliga hovstaterna. Avsikten med översynen
1 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 2
har varit att effektivisera arbetet och på sikt minska de administrativa kostnadernas andel av den totala budgeten. Ämbetet har framhållit att de Bil. 2 för verksamheten gemensamma arbetsuppgifterna kommer att samlas i avdelningar under riksmarskalken, bl.a. kommer hovstaternas ekonomioch datafrågor att hållas samman. Riksmarskalksämbetet yrkar ca 4 miljoner kronor för kostnader som har samband med förändringsarbetet.
Riksrevisionsverket, som reviderat Kungliga slottsstaten, har inte haft några invändningar med anledning av revisionen.
Regeringens överväganden Med anledning av den av Riksmarskalksämbetet redovisade omorganisationen av de kungliga hov- och slottsstaterna bör alla medel anvisas under ett nytt anslag på statsbudgeten. Anslaget bör benämnas Kungliga hovoch slottsstaten och anvisas som ramanslag.
I prop. 1994/95:25 har redovisats att besparingar kommer att göras i
den statliga verksamheten. Utgifterna för den statliga konsumtionen måste
minska. Hov- och slottsförvaltningarna bör liksom den statliga förvaltningen I övrigt få vidkännas ett besparingskrav under mandatperioden. Vid utgången av budgetåret 1998 bör anslaget ha reducerats med sammanlagt 5,4 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1995/96 med 3 miljoner kronor, 1997 med 1,7 miljoner kronor och 1998 med 1,7 miljoner kronor. Eftersom den redovisade omorganisationen initialt medför vissa kostnader och först på sikt förväntas medföra minskade administrativa kostnader bör besparingskravet för budgetåret 1995/96
minskas med 1 miljon kronor för att istället tas ut budgetåret 1998.
Innevarande års anslag har räknats upp inför nästa budgetår med prisoch löneomräkning (3,4 miljoner kronor). Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 107 465 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kungliga hov- och slottsstaten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 107 465 000 kr.
Bil. 2
B 1. Regeringskansliet m.m.
1994/95 Anslag 1 687 419 000 1995/96 Förslag 2 704 095 000
varav I 802 730 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departementen. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement.
Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte
biträds av något departement, tretton departement med uppgift att bereda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivarorganet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare organisationen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen (1982:1177; omtryckt 1994:1672) och förordningen (1982:1282; omtryckt 1992:248, ändrad senast 1994:898) med instruktion för Utrikesdepartementet samt förordningen (1988:1147, ändrad senast 1994:1196) med instruktion för Regeringskansliets förvaltningskontor.
Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat medel till departemen-
ten - utom Utrikesdepartementet - samt Statsrådsberedningen, Regerings-
kansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett samlat anslag på statsbudgetens första huvudtitel (prop. 1993/94:100 bil. 2, bet. 1993/94:KU29, rskr. 1993/94:233). Detta anslag ersatte 31 tidigare anslag som fanns uppförda under tolv huvudtitlar på statsbudgeten. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten fortfarande av ett anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den
svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer
vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement än Utrikes-
departementet som huvudman betalas dock från regeringskanslianslaget. För innevarande budgetår står ca 1 712,3 miljoner kronor till rege-
ringens förfogande för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av detta belopp har ca 278 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts för utredningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Anslaget har fördelats på olika ändamål på följande sätt:
| Statsrådsberedningen | 44 261 000 |
| Justitiedepartementet | 98 464 000 |
| Försvarsdepartementet | 73 403 000 |
| Socialdepartementet | 141 638 000 |
| Kommunikationsdepartementet | 56 202 000 |
| Finansdepartementet | 192 640 000 |
| Utbildningsdepartementet | 67 237 000 |
| Jordbruksdepartementet | 48 428 000 |
| Arbetsmarknadsdepartementet | 64 154 000 |
| Kulturdepartementet | 50 518 000 |
| Näringsdepartementet | 65 606 000 Bil. 2 |
| Civildepartementet | 60 044 000 |
| Miljö- och naturresursdepartementet | 83 248 000 |
| Regeringskanstliets förvaltningskontor | 130 000 000 |
| Gemensamma ändamål | S11 576 000 |
PTill detta kommer på tilläggsbudget anvisade medel om 24 925 000 kronor (prop. 1994/95:95, bet. 1994/95:KU24, rskr. 1994/95:129)
Till följd av omfördelningen av ärenden mellan vissa departement den I januari 1995 kan ändringar av denna fördelning av anslagsmedlen bli aktuella.
Som en följd av regeringsskiftet i oktober 1994 har det uppkommit
kostnader för Statsrådsberedningen och departementen för sådana
avgångsvederlag m.m. som följer av det gällande avtalet för informationssekreterare och politiskt sakkunniga inom regeringskansliet och av flerpartiöverenskommelsen från den 17 december 1985 om förmåner för statssekreterare i samband med regeringsskiften m.m. (skr. 1985/86:177). Sådana kostnader, som beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under innevarande budgetår, har av naturliga skäl inte budgeterats i förväg och ryms inte under det anvisade anslaget. Regeringen avser därför att för ändamålet besluta om merutgift på anslaget i den utsträckning det behövs.
Anslagsberäkning för budgetåret 1995/96 Den 1 januari 1995 inträder Sverige som medlem i Europeiska unionen.
Sveriges EU-medlemskap får vittgående konsekvenser för arbetet i hela
den svenska statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Det kommer att ställas ökade krav på kunskaper och arbetsinsatser när verksamheten vidgas till ett mer omfattande internationellt samarbete än någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa verksamheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i beslutspro-
cessen.
Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget stora omställningar inom hela den offentliga sektorn. Avregleringar, delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och
resultatstyrningen förutsätter att rollfördelningen och samverkansformerna
mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna omprövas och förnyas. Bolagiseringar och utsättandet av viss statlig verksamhet för konkurrens ändrar också förutsättningarna för regeringskansliets ledning av den
statliga förvaltningen.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att möjligheterna att fortlöpande
anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till de krav som
ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen måste vara stora. Det är viktigt att i denna utvecklingsprocess ta till vara de möjligheter som
den moderna informationstekniken erbjuder, även om detta initialt kräver att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för förvaltnings- Bil. 2 ändamål. Vidare måste utvecklingen av personalens kompetens - inte minst för att den skall kunna framgångsrikt delta i internationell verksamhet - ha hög prioritet. Trots de mycket stora krav som kommer att ställas på alla delar av regeringskansliet under nästa budgetår har anslaget - med undantag av vissa delar av det - beräknats med utgångspunkt i det effektivitetskrav på statsförvaltningen om 5 procent som kommer till uttryck i årets budgetförslag när det gäller utgifter för statlig konsumtion. Besparingen på detta anslag uppgår till ca 35 miljoner kronor. Vidare avser regeringen att i kommande budgetpropositioner lämna riksdagen sådana förslag till anslagsanvisningar att anslagsnivån
till budgetåret 1998 skall ytterligare sänkas. Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en
betydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten ” under nästa budgetår, dvs. perioden juli 1995 - december 1996, har således stor betydelse för medelsbehovet. Kommittéberättelsen (skr. 1994/95:103), som överlämnas samtidigt med denna proposition, innehåller en redovisning av kostnaderna för pågående och under år 1994 avslutade kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet totalt sett under de senaste budgetåren.
Sammantaget bör detta anslag föras upp i statsbudgeten för nästa
budgetår med 2 704 095 000 kronor.
Under föregående riksmöte gav riksdagen regeringen till känna vad
bostadsutskottet anfört i betänkandet 1993/94:BoU15 om organisationen
av de bostadpolitiska frågorna i regeringens kansli (rskr. 1993/94:258). Riksdagens tillkännagivande innebär att det - även om det ankommer på regeringen själv att avgöra hur den vill organisera sitt arbete - enligt riksdagens mening borde inrättas ett bostadsdepartement eller att de
ärenden som handlades inom det tidigare Bostadsdepartementet anför-
troddes åt ett särskilt statsråd. Redan vid den nuvarande regeringens tillträde förordnade statsministern statsrådet Jörgen Andersson att vara föredragande i regeringen i ärenden om såväl bostadsväsendet som byggnadsväsendet. Efter den 1 januari 1995 handläggs dessutom båda dessa ärendegrupper inom samma departement (Näringsdepartementet). Därigenom är en viktig del av syftet med riksdagens tillkännagivande tillgodosett. I det nämnda betänkandet uttalade bostadsutskottet vidare att det tillkommande behovet av belastning på anslaget Regeringskansliet
m.m., som kunde bli en följd av ett genomförande av utskottets förslag,
kunde tillgodoses genom anslagsöverskridande. Regeringen räknar dock
med att de här nämnda förändringarna inte skall behöva leda till ett ökat medelsbehov.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 2 704 095 000 kr.
Bil. 2 Det svenska ordensväsendet omstrukturerades i samband med den nu gällande regeringsformens ikraftträdande den 1 januari 1975. Riksdagen yttrade sig dessförinnan över de riktlinjer som låg till grund för detta (prop. 1973:91, bet. 1973:KU27, rskr. 1973:266). Antalet ordnar inskränktes till två, Serafimerorden och Nordstjärneorden, och ordensutmärkelser tilldelas numera enbart utländska medborgare och statslösa som
bor utanför Sverige. Beslut om utmärkelser meddelas av Kungl. Maj:ts
Orden, på förord av regeringen. För verksamheten gäller ordenskungörelsen (1974:768) och de av Kungl. Maj:ts Orden den 17 december 1974
fastställda stadgarna för Kungl. Serafimer- och Nordstjärneordnarna. Enligt ordenskungörelsen kan utmärkelser inom Serafimerorden bara
tilldelas utländska statschefer eller därmed jämställda. Av detta följer att en svensk statschef eller blivande sådan inte kan tilldelas den orden som kan tilldelas statschefer och därmed jämställda i andra länder. En ytterligare konsekvens blir att en blivande svensk statschef - som kommer att vara ordens stormästare - inte själv kan bära de insignier som hör till
den orden vilkens stormästare han eller hon är. Ett sådant förhållande får
anses inkonsekvent och torde vara främmande för internationell praxis. Regeringen anser därför att bestämmelsen i ordenskungörelsen bör ändras så att Serafimerorden kan tilldelas inte bara utländska statschefer och därmed jämställda utan även deras svenska motsvarigheter.
Det tillkommer i och för sig regeringen att besluta om en sådan
ändring. Konstitutionsutskottet uttalade vid sin behandling år 1973 av den
ovan nämnda propositionen om ett ändrat belöningssystem för stats-
anställda m.fl. att Kungl. Maj:ts Orden borde upphöra att utdela
utmärkelser till svenska medborgare, men utskottet ansåg vidare att det
inte ankommer på riksdagen att uttala sig om formerna för Kungl. Maj:ts Ordens fortsatta verksamhet. Mot bakgrund av att riksdagen yttrade sig över riktlinjerna för det statliga belöningssystemets omvandling - i vilket omstruktureringen av ordensväsendet utgjorde en betydande del - vill regeringen nu informera riksdagen om den avsedda ändringen av ordenskungörelsen, som bör träda i kraft den 1 juli 1995.
Register
Bil. 2
| 1 OA. Statschefen | 107 465 000 |
| I 1 Kungliga hov- och slottsstaten | 107 465 000 |
| 3 B. Regeringen | 2 704 095 000 |
| 3 1 Regeringskansliet m.m. | 2 704 095 000 |
6 Fråga om ändring i ordenskungörelsen
(1974:768) Totalt för Statschefen och Regeringen 2 811 560 000
gotab 47527, Stockholm 1994
Bilaga 3 till budgetpropositionen
dr
IE
1994/95:100
Ey
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
Bilaga 3
I INLEDNING
I Sammanfattning av reformarbetet
Till Justitiedepartementets ansvarsområde hör bl.a. polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården, alltså de kärnfunktioner i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet. Verksamheten inom rättsväsendet är grundläggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten, dvs.
den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom, uppnås genom ett metodiskt brottsförebyggande arbete, rele-
vanta rättsregler och effektivitet i brottsbekämpningen.
Ett väl fungerande rättsväsende är en av de viktigaste grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Allmän enighet råder om att det i allt väsentligt är en exklusiv uppgift för statsmakterna att ansvara för nödvändiga
uppgifter inom rättsväsendet. Tillståndet i rättsväsendet kan sägas utgöra
ett mått på statsmakternas förmåga att leva upp till de krav som måste ställas på en rättsstat.
Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt
brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna
att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk
brottslighet måste prioriteras och intensifieras. Brottsoffrens ställning
skall stärkas. Regeringens ambition är att Sverige åter skall bli ett föregångsland när det gäller att förebygga och bekämpa brott.
De aviserade utgiftsnedskärningarna i den statliga verksamheten, som är en del i regeringens strategi för att stärka de offentliga finanserna, berör också rättsväsendet. Det är därför angeläget att alla möjligheter tas till vara att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet. Målen för detta reformarbete är, trots minskade resurser, att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas
med kraft och rättsväsendet utnyttjas ännu effektivare.
Rationaliserings- och effektiviseringsåtgärderna kommer att beröra alla nivåer inom rättsväsendet. Arbets- och organisationsformer måste omprövas och moderniseras, samordningen och samarbetet mellan myndigheterna förbättras och stärkas, användningen av informationsteknik
byggas ut och utvecklas, informationsförsörjningen effektiviseras m.m. Även strukturellt inriktade åtgärder måste övervägas för att minska
arbets- och anslagsbelastningen inom rättsväsendet, t.ex. avkriminali-
sering, renodling av rättsväsendets uppgifter och utveckling av alternativa
| Riksdagen 199495, I saml. Nr 100. Bilaga 3
finansieringsformer. Målsättningen är att ytterligare förbättra användningen av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom öka
Bilaga 3 effektiviteten i verksamheten.
Detta reformarbete kräver inte bara initiativförmåga, utan också om-
döme, skicklighet och handlingskraft hos dem som skall ansvara för genomförandet. Regeringens uppfattning är att rättsväsendet har klarat
sina uppgifter väl. Regeringen har därför stor tilltro till rättsväsendets förmåga att också lösa dessa stora och komplicerade frågor på ett rationellt sätt.
Justitiedepartementet ansvarar inte bara för rättsväsendets institutioner och regelsystem. Till departementets ansvarsområde hör också lagstift-
ning som har stor betydelse för medborgarna och samhällets utveckling, t.ex. grundlagarna, familjerätten och den övriga civilrätten. På dessa om-
råden drivs reformarbetet vidare. Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (EU) medför att lagstiftningsarbetet på vissa områden kommer att ske på nya villkor och delvis i nya former. En närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementets område lämnas i
bilaga 3.1.
2 — Rättsväsendets besparingar perioden
1995 - 1998
För att stärka de offentliga finanserna kommer, som nyss nämnts, utgifterna på alla samhällsområden att minska med början redan budgetåret 1995/96. De sammanlagda besparingarna för rättsväsendet kommer under budgetåret att uppgå till cirka 400 miljoner kronor. En närmare beskrivning av vilka besparingar och rationaliseringsåtgärder som kommer att genomföras finns under respektive anslagsavsnitt. Som exempel på sådana åtgärder kan här nämnas ytterligare rationaliseringar och åtgärder för att underlätta frivilliga avgångar inom polisväsendet, en ändrad instansordning inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas område
samt ett fortsatt rationaliseringsarbete inom kriminalvården i form av
bl.a. organisationsförändringar och en begränsning av utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen.
Emellertid kommer inte dessa åtgärder att räcka utan strävandena mot ett rationellare, effektivare och billigare rättsväsende måste fortsätta även
i framtiden. Därför kommer inriktningen att vara att utgifterna inom rättsväsendet skall skäras ned med ytterligare 600 miljoner kronor t.o.m.
budgetåret 1998 så att den sammanlagda besparingen under mandatperioden uppgår till en miljard kronor.
De nu nämnda besparingarna ställer krav på att reformarbetet inom
rättsväsendet fortsätter, när det gäller såväl rättsreglerna som strukturen
och organisationen. Som exempel kan nämnas ett ökat användande av prövningstillstånd i främst hovrätterna och ett ökat användande av
alternativ till fängelse vilket minskar belastningen på kriminalvården. Inom området för samhällets rättshjälp i olika former kommer sådana för-
ändringar att genomföras som minskar statens utgifter. Under förutsättning att en arvsskattereform genomförs kan vidare verksamheten med
bouppteckningsregistering vid tingsrätterna avskaffas eller åtminstone
förenklas avsevärt vilket kan ge stora besparingar. Utrymme finns också för mer allmänna rationaliseringar på andra delar av rättsväsendets olika
Bilaga 3 verksamhetsområden. Regeringen återkommer senare med de förslag till lagstiftning och de direktiv som är nödvändiga för att genomföra den nu skisserade nedskärningen av utgifterna inom rättsväsendet.
Sammanfattning av besparingarna (miljoner kr)
| 1995/96 (12 mån) | T.o.m. 1998 | |
| Polisväsendet | 235 | 235 |
| Domstolsväsendet | 89 | 89 |
| Kriminalvården | 50 | 50 |
| Rättshjälpen | 14 | 14 |
| Övrigt | 12 | 12 |
| Ytterligare åtgärder | - 400 | 6007 1 000 |
) Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren
1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
3 - EU-medlemskapet m.m.
Sverige kommer inom kort att bli medlem i Europeiska unionen. De
grundlagsändringar som krävs för detta har nyligen trätt i kraft. Medlemskapet innebär att de europeiska gemenskapernas regelverk blir gällande
i Sverige, antingen direkt eller efter särskilda svenska lagstiftnings-
åtgärder. Det innebär också att principerna om EG-rättens företräde framför nationell lagstiftning och om dess direkta tillämpning och effekt vinner insteg i det svenska rättslivet. Vi träder in i en delvis ny rättslig miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många områden och med gemensamma institutioner.
Våra svenska domstolar och andra myndigheter är allmänt sett väl
förberedda för den nya situationen, inte minst genom den gradvisa anpassning som ägt rum till följd av EES-avtalet och genom de informa-
tions- och utbildningsinsatser som i olika sammanhang vidtagits av statsmakterna. Det är ändå ofrånkomligt att de rättstillämpande organen
kommer att behöva ägna mycken tid och stora resurser åt den omställ-
ningsprocess som pågår. Det bör i sammanhanget understrykas att tillämpningen av EG-rätten är en angelägenhet som i varje medlemsstat ankommer på de nationella domstolarna och myndigheterna. Dessa har alltså det yttersta ansvaret för att EG:s rättsregler tillämpas på ett korrekt sätt i det egna landet. Någon överprövning av svenska domar och
myndighetsbeslut varken kan eller får ske av de gemensamma EGinstitutionerna. Ytterligare konsekvenser av ett EU-medlemsskap, t.ex.
för polisens arbete på det internationella planet, kommer att beröras i det följande.
På ett liknande sätt som EU-medlemsskapet kan den inkorporering av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- Bilaga 3 heter som riksdagen beslutat om — med ikraftträdande den 1 januari 1995
- leda till att internationella rättskällor får ökad betydelse för svensk
rättskipning.
4 - Domstolarna och åklagarväsendet
De centrala delar av rättsväsendet som utgörs av domstolar och åklagarmyndigheter skall utvecklas så att de kan svara mot de krav som ställs
inför 2000-talet. Genom beslutet år 1989 att tillkalla Domstolsutredningen togs ett
viktigt steg mot ett rationellare och effektivare domstolsväsende. Sedan utredningen lämnade sitt slutbetänkande Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106) har arbete pågått för att förverkliga huvuddelen av utredningens förslag. Detta har lett till att ett flertal viktiga reformer har kunnat genomföras, medan andra har påbörjats. Den huvudsakliga vins-
ten ligger i att man genom förändringar på såväl det processrättsliga som det organisatoriska och administrativa planet skapar ett effektivare och bättre fungerande domstolsväsende. En annan fördel som är viktig i dags-
läget är att verksamheten kan bedrivas med mindre resurser. Det fortsatta reformarbetet syftar till att renodla domstolarnas arbets-
uppgifter så långt som möjligt. Domstolarna bör i princip ha endast rättskipande uppgifter. Detta gäller både allmänna domstolar och all-
männa förvaltningsdomstolar. Även mellan instanserna i de båda domstolsorganisationerna bör renodlingsprincipen få genomslag. Ett effektivt
och rationellt domstolsväsende förutsätter att varje instans bara ägnar sig åt det som den är avsedd för. Instansordningen bygger därför på en funktionsfördelning mellan de olika nivåerna. I linje härmed skall tyngdpunkten i rättskipningen ligga i första instans. Hovrätternas och kammarrätternas uppgift skall i första hand vara att kontrollera riktigheten av Överklagade underrättsavgöranden och att korrigera de avgöranden som är matenellt eller formellt oriktiga. Detta kräver i många fall inte en fullständig omprövning av det överklagade avgörandet, utan prövningen kan ske i enklare former. Högsta domstolen och Regeringsrätten skall främst
ägna sig åt prejudikatbildning. Principen om att den grundläggande domstolsprövningen skall ligga i första instans kan numera sägas vara genomförd i de allmänna dom-
stolarna. I fråga om de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår sedan en tid ett omfattande arbete med att etappvis flytta ner ett stort antal målgrupper i instansordningen så att den första domstolsprövningen sker i
länsrätt i stället för som hittills i kammarrätt. Arbetet med detta går
vidare och närmar sig sin slutfas.
Som ett led i strävandena att effektivisera hovrättsförfarandet så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och
resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen har kravet på prövningstillstånd i hovrätt utvidgats. En särskild utredare arbetar vidare på detta område. Regeringen har stora förvänt-
ningar på resultatet av denna utredning som bör kunna leda till att det
har reformarbetet när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna
Bilaga 3 kommit längre. Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd i kammarrätt har nyligen införts i förvaltningsprocesslagen, och frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av ett sådant krav har därefter tagits upp parallellt med att olika måltyper har flyttats ner i instanskedjan.
När det gäller Regeringsrätten har regeringen nyligen föreslagit ändringar som innebär att Regeringsrätten avlastas vissa ärenden om resning och återställande av försutten tid liksom en del rättsprövningsärenden, vilka skall handläggas av kammarrätterna. Det innebär att Regeringsrätten mer kan koncentrera sig på de mål och ärenden som har betydelse för prejudikatbildningen. Andra förslag som innebär en renodling av Regeringsrättens roll förbereds.
Även förfarandereglerna kommer att ändras och moderniseras. Regeringen kommer att presentera ett förslag till en ny ärendelag som bl.a. är anpassad till de nya måltyper som efterhand läggs på tingsrätterna, t.ex. konkurrensmål och mål enligt skuldsaneringslagen. Frågan om att införa regler som innebär att en större grupp människor får möjlighet att i domstol driva anspråk, s.k. grupptalan, är aktuell. En sådan möjlighet kan förväntas få betydelse särskilt på konsument- och miljöområdet men också på jämställdhetsområdet. Även förvaltningsprocesslagen behöver ändras mot bakgrund av de genomgripande förändringar som görs beträffande instansordningen. Så krävs t.ex. en mer generell reglering av myndigheternas talerätt i förvaltningsprocessen. Förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen måste också anpassas till Europakonventionens krav på domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Till de områden inom processrätten som behöver ses över hör rättshjälpen. Lagstiftningen på detta område är också för närvarande föremål för en genomgripande översyn som rör bl.a. villkoren för och omfattningen av rättshjälpen, regleringen av ersättning till biträden, den allmänna rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar samt vissa frågor som rör organisationen. Översynen bör kunna leda till betydande besparingar inom rättshjälpen.
Även vad gäller arbetsmetoderna vidtas åtgärder för att rationalisera verksamheten inom domstolsväsendet. Som exempel kan nämnas databaserade målhanteringssystem för domstolarna, något som på sikt bör kunna leda till rationellare arbetsmetoder. Domstolsväsendets organisation i stort rymmer också i sig möjligheter till rationaliserings- och effektiviseringsåtgärder av olika slag. Förutom att domstolarnas arbetsuppgifter renodlas så långt som möjligt bör också bl.a. skilda former av samverkan mellan olika domstolar och myndigheter kunna skapa bättre organisatoriska förutsättningar för ett rationellt rättsväsende. Den informationstekniska utvecklingen ger nya möjligheter som måste tas till vara.
De ändringar i Domstolsverkets organisation och den omfördelning av administrativa uppgifter mellan verket och domstolarna som för närvarande pågår är värdefulla inslag och denna omställningsprocess bör därför slutföras som planerat.
I det här sammanhanget skall också kort beröras det regeringsförslag om förvaltningen inom domstolsväsendet som efter riksdagsbeslut år 1993 bl.a. ledde till en ändrad sammansättning av Domstolsverkets styrelse och
av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Fackliga representanter skulle inte längre ingå i dessa organ och de politiskt förtroendevalda
Bilaga 3 skulle utgå ur styrelsen som i stället sattes samman av personer huvudsakligen hämtade från domstolarna. Regeringen avser att återinföra den ordning som gällde tidigare.
Det är viktigt att modernisering och rationalisering inom åklagarväsendet drivs lika långt som inom andra delar av statsförvaltningen. Ett förändringsarbete pågår också på flera plan i syfte att skapa en åklagarorganisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och regionala nivån. Bland annat bereds frågor rörande den lokala och regionala organisationen, och vidare avser Riksåklagaren att på eget initiativ se över beslutsstrukturen inom åklagarväsendet under våren 1995. Även här bör den nya informationsteknikens möjligheter utnyttjas på bästa sätt för att göra verksamheten så effektiv som möjligt.
5 - Kriminalpolitiken
5.1¶Inriktningen
Straffsystemet är av stor betydelse för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det kriminalpolitiska arbetet — att minska brottsligheten - måste den allmänna politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. En ekonomisk politik och en familjepolitik som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar segregation och utslagning är därför av största betydelse. Eftersom brottsligt beteende ofta grundläggs tidigt, är det särskilt viktigt att det på alla områden skapas förutsättningar för barn och unga att växa upp och utvecklas till mogna, trygga och ansvarskännande individer. Att på detta sätt skapa bättre levnadsvillkor, inte minst för barn och ungdomar, är naturligtvis i första hand en allmän välfärds- och rättvisefråga, och därmed något som främst ankommer på andra än Justitiedepartementet och dess myndigheter. Exempelvis är samhällets förmåga att motverka alkohol- och narkotikamissbruk central i det kriminalpolitiska arbetet. Likaså är den allmänna normbildningen - bl.a. genom en diskussion kring etik och moral — betydelsefull. Men givetvis har också rättsväsendet här viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det kriminalpolitiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete som polisen svarar för av avgörande betydelse, men naturligtvis är också de insatser som görs inom kriminalvården och på andra håll inom rättsväsendet viktiga.
Utvecklingen inom polisen drivs nu enligt två huvudlinjer. För det första skall närpolisverksamheten vara basen i polisens verksamhet. Den skall bedrivas vid små lokalt anknutna enheter där uppgiften i första hand är att bekämpa vardagsbrottsligheten och skapa trygghet i närsamhället. Den andra huvudlinjen innebär en specialisering av den kriminalutredningsverksamhet där arbetet kräver särskild kompetens och samordning. Den brottslighet som skall bekämpas av dessa kvalificerade kriminal-
enheter är ofta i någon mening organiserad och grov. I denna andra
huvudlinje ingår utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten - Bilaga 3
dvs. att inhämta och analysera samt delge information om brottslingar och brott till de operativa enheterna i polisorganisationen.
Strategin för allt polisarbete är att det skall vara problemorienterat,
dys. kunskapen om gärningsmän, kriminella handlingar och andra bakomliggande orsaker skall användas aktivt 1 arbetet på att förhindra brotts-
lighet och ordningsstörningar. En viktig insikt, som detta ger, är att
många av polisens uppgifter kan och bör lösas i samarbete och sam-
verkan med andra myndigheter och organisationer. I ett läge där besparingar således inte kan undvikas är det emellertid
viktigt att se till att polisen ges bästa möjliga förutsättningar för sitt
arbete. Ny teknik måste tas i bruk i polisens arbete. Särskilt när det gäller den grövre och organiserade brottsligheten är det således viktigt att polisen får förutsättningar att tillgodogöra sig de ökade möjligheter till övervakning och informationsinsamling som denna nya teknik medför. Det finns därför anledning att se över gällande regler för exempelvis
brottsregistrering, TV-övervakning, hemlig teleavlyssning, hemlig tele-
övervakning och annan teknisk övervakning. Det ekonomiska läget gör att rationaliseringar måste göras även inom
kriminalvården. En utgångspunkt i detta arbete måste dock vara att kravet på humanitet kan uppfyllas. Genom ändringar i kriminalvårdslagstiftningen kommer möjligheterna till differentiering av de intagna mellan olika anstalter och anstaltstyper att öka, vilket skapar förutsättningar för
ett bättre påverkansarbete. Metodutveckling och framtagande av olika påverkansprogram är här viktiga inslag. Det är också angeläget med en
uppföljning och utvärdering av programverksamheten och andra
behandlings- och utbildningsprojekt för de intagna. Förhållandena för intagna som är psykiskt störda måste förbättras. Fortsatta insatser kommer att vidtas för att förhindra förekomsten av narkotika på anstalterna. Regeringens inriktning är att på sikt minska användningen av fängel-
sestraff. De ytterligare alternativ till fängelse som nu prövas i form av försöksverksamhet med samhällstjänst och intensivövervakning med elektronisk kontroll är därför av stort intresse. Förberedelser pågår också för att göra en översyn av bötesstraffet i syfte att bl.a. belysa möjligheterna att öka användningen av böter som påföljd.
Häktena bör humaniseras, bl.a. genom att åtgärder vidtas för att minska de häktades isolering.
Myndigheternas resultatrapportering måste utvecklas. Det gäller fram-
för allt redovisningar och analyser av måluppfyllelse, effekter och utfall,
som underlag för åtgärds- och resursavvägningen i fråga om rätts-
väsendets samlade insatser mot brott. Mot denna bakgrund har en utredning tillsatts med uppgift att ta fram en samlad resultatredovisning för det
kriminalpolitiska området. Syftet med en sådan resultatredovisning är att den skall kunna ge ett bättre underlag för bedömningen av vilka insatser som ger bäst resultat i förhållande till de kriminalpolitiska målen.
Avslutningsvis skall här sägas att när det gäller inriktningen av krimi- Prop. 1994/95:100
nalpolitiken är det fyra frågor som kommer att ägnas särskild uppmärk- Bilaga 3
samhet den närmaste tiden:
- det brottsförebyggande arbetet, - kampen mot narkotikabrottsligheten, - en kraftsamling mot våldet, och
- kampen mot den ekonomiska brottsligheten. I det följande kommer dessa fyra frågor att beröras ytterligare.
5.2¶Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete
För att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott är det nödvändigt att utveckla det brottsförebyggande arbetet.
Den brottsförebyggande dimensionen måste beaktas i samhällets verk-
samhet på alla nivåer, inte bara inom rättsväsendet.
Liksom andra samhällsinsatser mot brott måste det brottsförebyggande arbetet bygga på kunskaper om verkligheten, t.ex. om brottslighetens
omfattning och struktur, orsakerna till att brott begås samt sociala och andra faktorer som finns i bakgrunden till brottsligt beteende. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har en viktig roll när det gäller att förse stats-
makterna, myndigheterna och de enskilda med kunskap, idéer och
information.
En tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra att ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen visar att kriminellt beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov kan därför vara av avgörande betydelse för att förhindra att ungdomar hamnar i ett krimi-
nellt livsmönster.
De tecken som tyder på att nyrekryteringen av narkotikamissbrukare ökar är oroande och måste tas på stort allvar, inte minst som ett led i det brottsförebyggande arbetet. Polisens insatser måste inrikta sig såväl på missbrukarledet som på den organiserade narkotikahandeln. Det är viktigt
att polisen tar till vara de möjligheter som finns att samarbeta med skola, sociala myndigheter och andra i detta arbete. Kampen mot narkotika-
brottsligheten måste vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet.
Ett annat viktigt inslag i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa tillfällena och incitamenten att begå brott. Hit hör t.ex. att minska förekomsten av vapen i samhället. Andra åtgärder rör t.ex. utformning av
butiker och bankkontor, bilars lås samt övervakning av offentliga eller
andra platser som är brottsutsatta.
Polisens nya inriktning mot ett problemorienterat arbetssätt ger goda förutsättningar för att utveckla det brottsförebyggande arbetet i enlighet med vad som nu har sagts.
Den parlamentariska Trygghetsutredningen har i betänkandet Trygghet
mot brott i lokalsamhället (SOU 1994:122) förordat att ideella organisa-
tioner, näringsidkare och andra enskilda i ökad utsträckning engagerar sig i brottsförebyggande arbete.
BRÅ kommer i april 1995 att till regeringen redovisa ett underlag till ett nationellt brottsförebyggande program. Förslagen från BRÅ och 8 Trygghetsutredningen bör kunna ge underlag för att ytterligare utveckla
ett planmässigt och sammanhållet handlande från samhällets sida när det gäller brottsförebyggande arbete. Bilaga 3
Det kan finnas skäl att i detta utvecklingsarbete avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som inne-
bär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt.
Ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en viktig brottsofferstödjande
funktion. Vidare kan det i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva
brottsoffer. Det kan mot denna bakgrund vara motiverat att på sikt överväga möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brotts-
förebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna.
Brottsoffrens ställning har fortlöpande förstärkts genom olika lag-
stiftningsåtgärder. Arbetet kommer att drivas vidare i olika former. Vid
sidan av de utredningsprojekt rörande vålds- och andra brott som riktas
mot kvinnor och barn som redovisas i det följande, undersöks för närvarande t.ex. vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen för
målsägande och vittnen vid inställelse till domstolsförhandlingar. Den lagstiftning som reglerar s.k. identitetsbyte kan behöva ändras. Tillämpningen av lagstiftningen om besöksförbud följs upp.
5.3¶Kampen mot narkotikabrottsligheten
Narkotikamissbruket är ett allvarligt samhällsproblem som måste mot-
verkas med kraft. Målet för samhällets insatser måste vara att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Det kan inte komma på fråga att ge avkall på den mycket restriktiva
hållning till narkotikan som vi intagit i vårt land. Som nyss nämnts
(avsnitt 5.2) måste kampen mot narkotikabrottsligheten även i fort-
sättningen vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet. Rege-
ringen kommer att aktivt arbeta för att de liberaliseringssträvanden som finns i vissa länder vad gäller droger inte får något fäste, vare sig i
Sverige eller på annat håll. Inom EU har narkotikabekämpning hög prioritet. EU:s medlemsländer har inlett ett samarbete i syfte att införa nya arbetsmetoder och kontrollsystem. Arbetet med dessa s.k. kompensatoriska åtgärder befinner sig emellertid ännu i ett inledningsskede. Regeringen är inte beredd att ändra
tullens befogenheter att företa kontroll vid den inre gränsen, innan det
står klart att detta kan ske utan att illegal införsel av bl.a. narkotika därmed ökar. Befogenheten att företa stickprovskontroll kan inte tas bort förrän nya arbetsmetoder och andra kompensatoriska åtgärder har införts.
5.4¶Kraftsamling mot våldet
Trots att den totala anmälda brottsligheten har minskat de senaste åren har antalet våldsbrott ökat. Särskilt allvarlig är utvecklingen av den grova
våldsbrottsligheten, såsom bank- och postrån, och det sexuella våldet.
Här skall naturligtvis också nämnas de fall av mycket allvarlig vålds-
brottslighet — med, i några av fallen, många döda och sårade - som har Prop. 1994/95:100 inträffat under det senaste året. Att komma till rätta med våldsbrottslig- Bilaga 3 heten kommer därför att vara en central uppgift under de kommande åren. En kraftsamling krävs för att engagera allmänheten i kampen mot den fara för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör.
Kampen mot våldet måste föras på flera plan. Insatser krävs av statsmakterna, exempelvis i form av skärpningar av vapenlagstiftningen och ökade insatser mot rånbrottsligheten. Bl.a. måste åtgärder vidtas för att påtagligt minska såväl tillgången på illegala vapen som möjligheten att uppträda beväpnad bland andra människor. Det yttersta målet bör vara att skapa ett så vapenfritt samhälle att endast legitim hantering av vapen förekommer. Men den viktigaste beståndsdelen i kampen mot våldet är ändå enskilda människors engagemang. Statsmakternas kanske främsta uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt underlätta för folkrörelserna, skolan, fritidsförvaltningar och liknande att samordna sina insatser mot våldskulturen och våldet i samhället över huvud taget. Också här kan dock rättsväsendet och då särskilt polisen spela en viktig roll.
Särskilda insatser krävs mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott riktade mot kvinnor. Den förändrade inriktningen av polisens arbete bör ge goda förutsättningar i detta sammanhang. Flera intressanta utredningsprojekt pågår och planeras. Kvinnovåldskommissionen och Prostitutionsutredningen kommer snart att presentera sina förslag. I deras arbete behandlas centrala frågor såsom samlade åtgärder mot kvinnovåldet och bekämpande av prostitutionen. Skärpningar av lagstiftningen angående sexualbrott mot barn har nyligen antagits av riksdagen, men arbetet med att se över lagstiftningen på detta område kommer att fortsätta. Direktiv till en utredning om samlade åtgärder mot barnpornografi har nyligen beslutats. Regeringen kommer vidare att ta initiativ till en översyn av bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken.
5.5 Ekobrott
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har i regeringsförklaringen framhållits som ett prioriterat område.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör ett hot mot en sund marknadsekonomi. I åtskilliga fall är det den enskilde som direkt drabbas av denna brottslighet, t.ex. genom att inte få betalt för sitt arbete eller rentav genom att förlora sin anställning när företag går omkull till följd av oegentligheter i affärsverksamhet. Genom de stora skatteintäkter som undandras genom den ekonomiska brottsligheten drabbas indirekt alla som lever i landet. Till de mer svårmätbara konsekvenserna hör att affärsmoralen luckras upp och att den allmänna rättsuppfattningen bland medborgarna påverkas negativt.
Brottslighet av detta slag har inte sällan samband med annan kriminalitet, t.ex. genom att pengar från narkotikahandel eller annan olaglig verksamhet tvättas och används i affärsverksamhet som, åtminstone till det yttre, är av lagligt slag.
På senare år har en omfattande ekonomisk brottslighet uppdagats i vissa branscher, bl.a. inom finansvärlden. Utanför Sveriges gränser har det skett en kraftig ökning av inte minst den ekonomiska brottsligheten | . LA . . 10 i länder inom det forna Sovjetunionen, och denna brottslighet visar
tendenser att sträckas ut till länder i Västeuropa. Över huvud taget har Prop. 1994/95:100 den ökande internationaliseringen lett till att brottsbekämpning alltmer Bilaga 3 måste ske genom ett internationellt samarbete, och det påverkar givetvis också inriktningen av ekobrottsbekämpningen.
Det anförda visar att det är nödvändigt att nu ingripa på ett kraftfullt sätt från samhällets sida mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen avser att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Målet är att kraftigt öka samhällets samlade insatser när det gäller att förebygga och beivra ekonomisk brottslighet. .
För att få avsedd effekt behövs åtgärder inom åtskilliga områden. Åtgärderna berör flera departement. Inom regeringskansliet har Justitiedepartementet ett ansvar för att samordna regeringens åtgärder mot ekonomisk brottslighet. I det följande ges en kort översikt över vissa viktigare åtgärder som kommer att ingå i den samlade strategin.
Myndigheternas samverkan när det gäller exempelvis utredning av misstänkt ekobrottslighet måste förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivisera samarbetet mellan åklagare, polis, skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och tullmyndigheter. I detta ligger att åklagarna måste ta ett fastare grepp om såväl de enskilda utredningarna som den mer långsiktiga planeringen inom detta område. Snabba åtgärder måste komma till stånd på såväl central som regional nivå. Arbetet mot ekobrottsligheten måste prioriteras tydligare i myndighetsverksamheten. Myndigheternas kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet skall utvecklas. För att uppnå hög effektivitet och kompetens skall organisatoriska förändringar övervägas.
Skatteprocessen och brottmålsprocessen i ekobrottmål kommer att ses över för att åstadkomma en snabbare handläggning.
Skattekontrollen måste effektiviseras. Bl.a. måste reglerna om revision, tvångsmedel och betalningssäkring göras effektivare. Givetvis skall reglerna utformas så att kravet på rättssäkerhet upprätthålls och så att inte seriös näringsverksamhet försvåras.
Också företagens internkontroll bör kunna utvecklas. Här handlar det inte minst om att utveckla etik och självkontroll inom näringslivet. Regeringen avser att ta upp en diskussion om dessa frågor med företrädare för näringslivet och de fackliga organisationerna.
Av stor betydelse är utformningen av civilrättsliga regler om exempelvis ansvar för företags styrelse, om redovisning och om revisorernas roll. Detsamma gäller regler om rutiner i samband med konkurs, inte minst konkursförvaltarens roll i samband med att misstankar om ekonomisk brottslighet uppstår under konkursen.
Lagen om penningtvätt kommer att ses över. Inom det straffrättsliga området pågår en översyn av skattebrottslagen och reglerna om bokföringsbrott. Också andra straffrättsliga frågor som berör ekonomisk brottslighet kommer att ses över.
Bekämpningen av miljöbrottslighet måste utvecklas. I det fortsatta arbetet med utarbetandet av en ny miljöbalk skall sanktionsreglerna ägnas särskild uppmärksamhet. Även i övrigt bör möjligheterna att inskrida mot brott i näringsverksamhet öka. En utredning kommer därför att göras av frågan om straffrättsligt ansvar för juridiska personer.
Regeringen kommer att initiera en ökad forskning när det gäller eko- Prop. 1994/95:100 nomisk brottslighet. Forskningen bör vara inriktad bl.a. på att klarlägga Bilaga 3 den ekonomiska brottslighetens bakgrund och konsekvenser, vilket behövs som underlag för samhällets fortsatta insatser mot ekobrottsligheten.
Också i andra avseenden skall det ske en utveckling av styrning och uppföljning av samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Ett viktigt inslag är att få fram tidiga indikationer på nya former av ekobrottslighet, så att samhället snabbt kan sätta in motåtgärder och inte tvingas att - som hittills ofta varit fallet - komma i efterhand i förhållande till brottsligheten. I detta ligger också en ökad inriktning mot förebyggande arbete i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myndighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att sätta igång en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa frågor.
5.6¶Internationell brottslighet
Utvecklingen mot en ökad internationalisering har, som en oönskad bieffekt, lett till en ökning av den internationella brottsligheten. Inte minst i länder i Central- och Östeuropa har denna utveckling varit påtaglig under de senaste åren till följd av de stora politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum där. Också Sverige har drabbats av denna brottsutveckling. Hittills har dock Sverige endast i liten grad berörts av brottslighet med rötter i Central- eller Östeuropa.
Till den gränsöverskridande brottsligheten hör bl.a. internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt. Till bilden hör också bl.a. en storskalig internationell handel med stulna fordon samt mera specialiserad brottslighet såsom smuggling av vapen eller radioaktiva ämnen.
För Sverige och andra länder är det ett starkt och gemensamt intresse att effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten. För att nå framgång är det nödvändigt att öka det internationella samarbetet bl.a. inom polisens område och när det gäller rättsliga frågor.
Inom EU bedrivs ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor med syfte bl.a. att bekämpa den internationella brottsligheten. Samarbetet handlar om att utarbeta gemensamma strategier för den internationella brottsbekämpningen och om att utveckla samarbetet på myndighetsnivå mellan polis, tull och andra berörda organ i medlemsländerna. Samverkansformer utvecklas också med länder utanför EU.
En av de viktigaste frågorna inom EU:s rättsliga och inrikes samarbete är att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol, med uppgift att vara ett centrum för polis- och tullsamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst. Av stor betydelse är också arbetet med att effektivisera skyddet mot ekonomisk brottslighet som riktas emot EU exempelvis i form av fusk med bidragssystemen.
Som EU-medlem tar Sverige nu del i EU:s rättsliga och inrikes sam- — Prop. 1994/95:100
arbete, vilket kommer att väsentligt öka våra möjligheter att bedriva Bilaga 3
kampen mot den internationella brottsligheten på ett effektivt sätt. Det är regeringens avsikt att Sverige skall aktivt medverka i detta samarbete. Från svensk sida kommer särskilt hög prioritet att ges åt frågan om att
inrätta Europol samt åt frågor om bekämpning av internationell narkotikahandel och internationell ekonomisk brottslighet.
Sverige kommer också att vara aktivt när det gäller det arbete som bedrivs utanför EU mot internationell brottslighet. Hit hör t.ex. arbetet inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP. Här kan också nämnas det arbete
som bedrivits inom ramen för den s.k. Ostersjökonferensen, där Sverige varit drivande när det gäller att utveckla ett samarbete mellan polis, tull och andra organ inom länderna runt Östersjön.
6¶Utveckling av lagstiftningen på andra områden
I bilaga 3.1 finns en närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom
Justitiedepartementet. Regeringen vill här sammanfattningsvis lyfta fram
några av dessa projekt.
6.1¶Den hyresrättsliga lagstiftningen
Den hyresrättsliga lagstiftningen förändrades nyligen på flera viktiga punkter. Vissa av ändringarna genomfördes trots stark kritik från den organiserade hyresgäströrelsen. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredare med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.
6.2¶Konsumenträtt
Konsumenternas rättsliga ställning har förbättrats kontinuerligt under de senaste 20 åren. Fortfarande finns dock luckor i konsumentskyddet som det är angeläget att täppa till. Det gäller bl.a. leasingavtal, som har visat sig kunna försätta konsumenten i en besvärlig situation. I ett nyligen avlämnat utredningsbetänkande föreslås nya regler om leasingavtal.
Förslagen syftar bl.a. till att leasingkundernas rättsliga skydd skall förbättras. Vidare kommer regeringen inom kort att lägga fram ett förslag till en ny försäkringsavtalslag som kommer att innehålla flera förbättringar av försäkringstagarnas ställning, bl.a. i fråga om försäkrings-
bolagens skyldighet att informera såväl innan en försäkring tecknas som
vid förändringar under försäkringstiden.
Barnen måste sättas i centrum. Sverige skall vara ett föregångsland i Bilaga 3
arbetet på att förverkliga de principer som lagts fast i FN:s barnkon-
vention. En viktig fråga gäller sådana mål och ärenden i domstolarna som angår barn. Där måste det finnas garantier för att barnet får komma
till tals. Och det måste ske på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och utveckling. Här finns det brister i reglerna i dag. Regeringen kommer att lägga fram förslag till lagändringar för att för-
stärka barnens rättsliga skydd.
6.4¶Den rättsliga regleringen kring IT
Den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom informationstekniken (IT)
och den snabbt ökande användningen av IT har medfört behov av en
lagstiftning som kan svara mot de krav som denna process ställer.
Samtidigt är det rättsordningens uppgift att se till att grundläggande fri-
och rättigheter värnas även i IT-samhället. Denna problematik illustreras
av att å ena sidan t.ex. de yttrandefrihetsrättsliga principer på vilka våra
grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på det massmediala området och att å andra sidan skyddet för den enskildes integritet måste bevaras. Dessa frågor behandlas genom den pågående
översynen dels vad avser tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens tillämplighet på nya medier, dels vad avser frågan om elektronisk kommunikation mellan enskilda och mellan enskilda och myndigheter kräver nya rättsliga lösningar. Även i övrigt har regeringskansliet fortlöpande ansvar för att behovet i stort av rättsliga regleringar i samband med IT analyseras. En fråga som därvid kan aktualiseras på
nytt är den om en ny datalag anpassad till ett EG-direktiv om integritetsskydd, vilket är under utarbetande inom EU. Däremot är det inte aktuellt att införa någon lagstiftning om användningen av personnummer.
6.5¶Vallagstiftningen m.m.
En förnyelse av vallagstiftningen sker för närvarande. Det försök med röstning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommun-
fullmäktige i sju kommuner skall utvärderas. I arbetet på en ny vallagstiftning behandlas den fria nomineringsrätten och vissa andra frågor med anknytning till valsystemet. Det svenska EU-medlemskapet kräver föreskrifter om val till Europa-
parlamentet, som enligt en ny bestämmelse i regeringsformen skall meddelas i lag. Sådan lagstiftning skall genomföras inför det val som skall hållas i september 1995.
Tanken att göra nationaldagen till helgdag bör inte fullföljas.
Bilaga 3
Utgitt Anvisat | Förslag | Varav för |Besparingar |Besparingar 1993/94 1 1994/95 1 1995/96 I 12 månader |1995/96 (12 It.o.m. 1998
månader)
| a Allmänna val m.m. | 196 | 440 | 393 | 202 | 12 | 12 |
| B. Polisväsendet | 10.226 10.867 | 16.082 | 10.721 | 235 | 235 | ||
| IC. Åklagarväsendet | 523 | 583 | 905 | 603 | 0 | 0 |
| D. Domstolsväsendet m.m. 2.322 2.609 3.908 | 2.606 | 89 | 89 | |||
| IE. Kriminalvården | 3.392 4.097 6.152 | 4.101 | 50 | 50 | ||
| IF. Rättshjälp m.m. | 1.234 1.068 1.517 | 1.011 | 14 | 14 | ||
| G. Övriga myndigheter | 98 | 114 | 201 | 134 | 0 | 0 |
| Ytterligare åtgärder | - | - | - | - | - | 600 |
| Totalt för Justitie- | 17.991 19.778] 29.158 | 19.438 | 400 | 1.000 |
departementet » Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren
1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
8 — Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingar inom Justitiedepartementets
ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar
(avsnitt 2).
Bilaga 3
A. Allmänna val m.m.
Al. Allmänna val
1993/94 Utgift 31 637 000 1994/95 Anslag 158 000 000 1995/96 Förslag 146 600 000
Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val.
Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 146 600 000 kr. I beloppet ingår beräknade utgifter på 140 000 000 kr för val i sep-
tember 1995 till EU-parlamentet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
146 600 000 kr.
A2. Stöd till politiska partier
1993/94 Utgift 138 837 000 1994/95 Anslag 127 200 000 1995/96 Förslag 230 400 000
Riksdagen har för det innevarande budgetåret anvisat 127 200 000 kr under anslaget A2. Stöd till politiska partier. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1994:290) om statligt stöd till politiska partier.
Enligt lagen lämnas stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandatbidrag. Ett mandatbidrag är för närvarande 247 350 kr. Kanslistödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är för närvarande 4 320 000 kr och tilläggsstödet 12 100 kr för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 18 100 kr för varje mandat. Samtliga belopp fastställdes till sin nuvarande nivå år 1994 (prop. -1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:KU32, rskr, 1993/94:165).
I prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. redovisas åtgärder för förstärkning av de offentliga finanserna. Det gäller också besparingar i de s.k. bidragsanslagen.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget till stöd till politiska partier reduceras med 12 miljoner kr, räknat på en tolvmånaders- 16
period, och att nivåerna på partistödet och kanslistödet sänks. Ytterligare Prop. 1994/95:100
ändringar föreslås med anledning av övergången till fyraåriga Bilaga 3
mandatperioder. Ändringsförslagen innebär att bestämmelserna om beräkning av antalet mandatbidrag och av grundstödet det tredje året, enligt
lagens nuvarande lydelse, skall tillämpas också det fjärde året i mandatperioden. Ett förslag till den lagändring som detta kräver finns i bilaga 3.2. |
Stödet utgår för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Under det
förlängda budgetåret 1995/96 infaller således två utbetalningstillfällen. Regeringen beräknar därför anslaget för nästa budgetår till 230 400 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier,
2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 230 400 000 kr.
A3. Svensk författningssamling
| 1993/94 Utgift | 11 007 000 |
| 1994/95 Anslag | 4 512 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 518 000 |
Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS till kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § författningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan.
Anslaget skall vidare täcka den ersättning Justitiedepartementet enligt gällande avtal om framställning och distribution av SFS skall betala till förlaget i de fall utgivningen av SFS blir mer omfattande. Avtalets konstruktion bygger på att denna ersättning skall trappas ned under år 1995 och sedan helt avskaffas.
Anslaget har reducerats (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU1S5, rskr. 1993/94:172) med 3,5 miljoner kr, räknat på en tolvmånadersperiod. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 518 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Svensk författningssamling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 518 000 kr.
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
1993/94 Utgift 2 911 000 Bilaga 3
1994/95 Anslag 2 586 000
1995/96 Förslag = 3879 000
Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån i Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt.
Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminalpolitiska
institutet i Helsingfors (HEUND och till vissa andra internationella
sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 3 879 000 kr.
AS. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
1994/95 Anslag 10 000 000 1995/96 Förslag 1 000
Medlen disponeras för genomförande av en upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har berörts tidigare (avsnitt 5.5). Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myndighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida
kunskap om den ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att starta en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa frågor.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått i uppdrag att utarbeta en plan
för utbildnings- och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet.
Uppdraget skall avrapporteras före utgången av år 1994.
Medlen under anslaget torde inte komma att förbrukas det innevarande budgetåret. Mot denna bakgrund föreslås att ett formellt belopp på 1 000
kr anvisas under anslaget för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 3
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete
Nytt anslag (förslag) 10 800 000
Enligt regeringens mening kan det, som nämnts tidigare (avsnitt 5.2), finnas skäl att avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som innebär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt. Regeringen avser att senare återkomma till frågan om hur det brottsförebyggande arbetet ytterligare kan stimuleras.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att totalt 10,8 miljoner kronor bör ställas till regeringens disposition för bidrag till brottsförebyggande arbete. Ett särskilt anslag för ändamålet bör föras upp på statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 10 800 000 kr.
Bilaga 3 1 Polisens uppgifter och organisation Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa brottsligheten och framför allt att förebygga och förhindra att brott begås.
Den lokala polisorganisationen, som är polisväsendets bas, består för närvarande av 70 polismyndigheter (polisdistrikt). Av dessa myndigheter omfattar sju ett helt län. Beslut föreligger som innebär att antalet polismyndigheter ytterligare kommer att minska och att antalet myndigheter som omfattar ett helt län kommer att öka till 13 den 1 juli 1995. Antalet anställda inom polisväsendet uppgår till drygt 25 800, varav ca 17 100 är färdigutbildade poliser.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polisverksamheten där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma verksamhetens huvudsakliga inriktning, indelningen 1 polisdistrikt, polismyndigheternas grundläggande organisation och fördelningen av medel inom länets polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.
Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet. Till denna funktion hör förutom polisen, åklagarväsendet, Kustbevakningen, Tullverket, Rättsmedicinalverket, Statens kriminaltekniska laboratorium och Statens invandrarverk samt de bevakningsföretag som är s.k. K-företag.
2 Reformarbetet inom polisen m.m. Riksdagen beslutade år 1991 efter förslag i propositionen om förnyelse inom polisen (prop. 1989/90:155 bet. 1990/91:JuU1l, rskr. 1990/91) om riktlinjer för polisens verksamhet. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling mot fortsatt decentralisering samt ökad inriktning mot förebyggande polisarbete. Vidare lades Rikspolisstyrelsens roll som en mer renodlad central förvaltningsmyndighet fast.
Budgetåret 1992/93 infördes för polisens del ett nytt budgetsystem, som bygger på en mer resultatorienterad styrning av verksamheten och på att medlen anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhets- och ekonomiansvar 20 följs åt. Den lokala och regionala nivån gavs genom detta ett väsentligt
ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende.
Samtidigt med budgetreformen förändrades polisens regionala lednings- = Bilaga 3 organisation och den s.k. länspolismästarmodellen infördes i hela landet.
Med anledning av regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutade riksdagen (bet. 1992/93:FiUO1, rskr. 1992/93:134) att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område under tre budgetår. Besparingarna skall tas ut inom polisväsendet och huvudsakligen genomföras genom rationaliseringar och genom en övergång till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen.
Regeringen hade redan i regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdragit till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering av polisverksamheten i länen. Genom ändringar i polisförordningen (1984:730) överlämnades också åt länsstyrelserna att besluta om indelningen i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande organisation. Samtidigt infördes nya regler i polisförordningen som ger länsstyrelserna vidgade uppgifter i fråga om bl.a. samverkan, organisation och administration inom länets polis.
Rikspolisstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört den förändringen i grundutbildningen att grundkurs 1 från och med budgetåret 1993/94 omfattas av studiestödssystemet enligt studiestödslagen (1973:349).
I regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94 upprepade regeringen kravet på länsstyrelserna att utarbeta planer för rationalisering inom länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96.
Regeringen beslöt våren 1994 vissa förändringar beträffande Rikskriminalpolisen som innebär att denna får en i förhållande till Rikspolisstyrelsen mer självständig ställning.
I mars 1994 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning om den centrala — polisorganisationen, benämnd 1994 års polisutredning (dir. 1994:19). Bakgrunden till beslutet var ett uttalande av riksdagen i december 1993 (bet. 1993/94:JuU8, rskr. 1993/94:68). Utredningens uppdrag var att lämna förslag till uppgifter och organisation för den centrala polisorganisationen samt att göra en utvärdering av det förändringsarbete som pågår inom polisen på lokal och regional nivå. Slutligen skulle utredningen föreslå en ny ordning för grundutbildning av poliser. Utredningen redovisade hösten 1994 delbetänkandet Studiemedelsfinansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Regeringen beslutade i december 1994 att avveckla utredningen. Avecklingen motiveras av att Rikspolisstyrelsens roll inom ett decentraliserat polisväsende redan tidigare lagts fast genom riksdagens ovan redovisade beslut 1991. Arbetet med att renodla Rikspolisstyrelsens organisation i linje med dess nya roll som central förvaltningmyndighet bör enligt regeringen nu kunna drivas vidare av styrelsen själv med den av riksdagen fastlagda inriktningen som grund.
Utredningens uppgift att utvärdera förändringsarbetet på lokal och regional nivå bör kunna bedrivas inom ramen för Rikspolisstyrelsens uppgift att vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Det ytterligare 21 krav på besparingar inom polisväsendet som nu ställs gör det mindre
lämpligt att nu genomföra en särskild utvärdering. När arbetet kommit Prop. 1994/95:100 längre kommer regeringen återigen att överväga en extern utvärdering. Bilaga 3
Riksdagen beslutade i november 1993 (bet. 1993/94:KU10, rskr. 1993/94:17) att en genomgång av utredningen av mordet på statsminister Olof Palme och en på denna utredning grundad redovisning skulle göras. Regeringen har under hösten 1994 beslutat om direktiv för
kommissionen och utsett ordförande. Kommissionens arbete skall i första
hand avse den brottsutredning som inte granskats av tidigare kommissioner, dvs. utredningsarbetet efter den 4 februari 1987.
3¶Årsredovisningen
Revisionsrapporten
Rikspolisstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat sin andra årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning (FÅRAF). Rikspolisstyrelsen var för
budgetåret 1992/93 undantagen från vissa av de förändringar i bok-
föringsförordningen (1979:1212) som trädde ikraft 1 juli 1991. Denna andra årsredovisning är därför den första där bokföringsförordningens
ökade krav på redovisning tillämpas fullt ut.
Då det gäller resultatredovisningen har det arbete som Rikspolisstyrelsen bedrivit medfört en förbättring från föregående år, främst när det gäller kvalitetsuppföljning och resonemang om resultat och effekter.
Resultatredovisningen avseende den lokala polisorganisationen uppfyller således till största delen de krav som ställs i FÅRAF. Beskrivningen av hela polisväsendets verksamhet har också gjorts mycket informativ. Rikspolisstyrelsen måste dock fortsätta att utveckla den struktur som
uppföljningen av verksamheten skall ske 1.
När det gäller den ekonomiska redovisningen innehåller Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse invändningar mot de finansiella delarna i årsredovisningen. Invändningarna är så allvarliga att RRV:s bedömning är att polisväsendets årsredovisning inte är rättvisande. Av revisionsrapporten kan utläsas att bristerna i huvudsak beror på för låg redovisningskompetens på den centrala nivån. Rikspolisstyrelsen har däremot lyckats bygga upp den ekonomiadministrativa kompetensen inom
övriga områden och på regional och lokal nivå så att den i stort svarar mot det nya styrformernas krav. Regeringen delar RRV:s bedömning av redovisningen. Rikspolisstyrel-
sen måste skyndsamt höja kompetensen och utöka resurserna för den ekonomiska redovisningen på central nivå högst väsentligt. Justitie-
departementet har redan i samband med att RRV lämnade sin revisionsberättelse förvissat sig om att Rikspolisstyrelsen börjat vidta åtgärder för att höja redovisningskompetensen inom styrelsen.
Resultatredovisningen Den lokala polisorganisationen producerade 35,5 miljoner verksam- Bilaga 3 hetstimmar budgetåret 1993/94 till en kostnad av 8 908 miljoner kronor, en reell resursökning jämfört med budgetåret 1992/93 motsvarande ca 650 årsarbetskrafter, i huvudsak på polismanssidan.
Verksamhetens sammansättning fördelades på verksamhetsgrenarna under budgetår 1993/94 enligt följande:
| övervakning | 34 z |
| brottsutredning | 21 P |
| samverkan | 16 7 |
| gemensamt | 23 7 |
De förändringar i verksamhetens sammansättning som skett jämfört med föregående budgetår beror i huvudsak på förändrade rapporteringsprinciper. En faktisk ökning har dock skett när det gäller såväl övervakning som brottsutredning. Ett mått på arbetsbelastning för polisens brottsutredningsverksamhet är antalet inkomna ärenden per 1000 verksamhetstimmar. För flera ärendegrupper har arbetsbelastningen mätt på detta vis minskat. Detta indikerar att det finns ett utrymme för att ytterligare prioritera angelägna områden. Ett sådant område där polisen redan ökat sin resursinsats med 15 2 är våldsärenden. Andelen våldsärenden som redovisas till åklagare har härigenom ökat från 54 7 till 61 2.
Personalsituationen
Utvecklingen av artalet färdigutbildade poliser
000 on Off Uh
fl Z
14000 a
1992 1993 1954
Den dåvarande regeringen redovisade i budgetpropositionen för budget- Prop. 1994/95:100
året 1992/93 att antalet utbildade polismän i riket bör vara ca 16 700. Bilaga 3
Riksdagen hade ingen erinran däremot. Det målet uppnåddes under år 1993 sedan de polisaspiranter som antagits i slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet blivit färdigutbildade. Av prognoser i den fördjupade anslagsframställningen som Rikspolisstyrelsen lämnade i februari 1994 framgår att antalet färdigutbildade poliser i juli 1995 kommer att vara ca
17 500. Prognoser om antalet färdigutbildade poliser är dock vanskliga att göra då utbildningen av en polisaspirant tar tre år och det under denna
tid hinner inträffa många andra personalförändringar, t.ex. förtidspensio-
neringar eller att poliser får anställningar utanför polisväsendet.
Antalet polisaspiranter som nu är under utbildning uppgår till 1382 varav 413 kommer att ha slutfört sin utbildning i juni 1995. Under budgetåret 1995/96 beräknas 580 bli färdiga med sin utbildning.
Under budgetåret 1993/94 hade ca 10 % av de rekryterade polis-
aspiranterna invandrarbakgrund. Andelen kvinnor som rekryteras till polisyrket har under de senaste tre åren legat på ca 30 &.
4 Polisverksamheten
Övergripande mål: - Minska brottsligheten och öka tryggheten.
Strategi: - Problemorienterat polisarbete; brottsförebyggande och i sam-
verkan med andra.
Huvudlinjer:
- - Närpolisverksamhet.
- Kvalificerad brottsutredningsverksamhet.
Prioriterade områden: - Våldsbrott. - Ekonomisk brottslighet. - Narkotikabrott.
4.1 — Mål och strategi
Regeringen har gjort en fördjupad prövning av polisens verksamhetsinriktning.
Det kriminalpolitiska målet för polisen skall även fortsättningsvis vara
att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Det problemorienterade synsättet är strategin för polisens arbete. Kun-
skapen om kriminella handlingar och bakomliggande orsaker skall använ-
das aktivt för att förhindra att brott och ordningsstörningar uppstår. En
bärande tanke i det problemorienterade polisarbetet är att polisen skall 24
samarbeta med föreningar, företag, institutioner och myndigheter i Prop. 1994/95:100 samhället. Ett stort ansvar för att samarbete och samverkan sker i gemen- = Bilaga 3
samma frågor åvilar polisen.
För att kunna uppfylla målen och arbeta efter strategin skall utvecklingsarbetet av polisverksamheten för de närmaste åren följa två huvudlinjer; en för närpolisverksamhet och en för den kvalificerade brottsut-
redningsverksamheten.
I den genomgripande organisationsförändring som pågår inom den
lokala polisorganisationen har närpolisverksamheten en framskjuten plats. I samtliga tre storstadslän har beslut fattats om indelning i närpolis-
områden. Där men även i andra delar av landet ligger man väl framme
i sitt förändringsarbete och idéerna om det mer problemorienterade polis-
arbetet börjar vinna allmänt gehör och förståelse. De riktade utbildningsinsatser som Rikspolisstyrelsen genomfört har bidragit till denna utveckling.
Regeringen har för innevarande budgetår gjort en särskild satsning om
20 miljoner kronor på närpolisverksamheten, främst för att stödja kompetensuppbyggnaden, men även för att stödja metod- och teknikutveck-
lingen.
I närpolisverksamheten är det av stor vikt att bättre utnyttja den generalistkompetens som polismännen har fått i sin utbildning och utifrån ett problemorienterat synsätt arbeta för att minska brottsligheten och skapa trygghet i närsamhället.
Arbetet med att genomföra närpolisorganisationen måste fortsätta med
kraft. Enligt regeringens mening är detta dessutom en möjlighet för att kunna bibehålla en effektiv polisverksamhet trots krympande resurser.
När det gäller brottsutredningsverksamheten har denna traditionellt bedrivits vid kriminalavdelningarna. Under senare år har utvecklingen allt mer gått mot att denna verksamhet även bedrivs inom andra av organisa-
tionens delar t.ex. ordnings- och trafikavdelningarna. Nästa steg i denna utveckling är att utredningar av den s.k. vardagsbrottsligheten sker inom
närpolisverksamheten. Detta leder till att kriminalpolisen ges möjlighet att koncentrera sig på den mer kvalificerade spanings- och utredningsverksamheten.
För att klara den kvalificerade brottsutredningsverksamheten måste dock en utveckling av organisationen och metoderna ske. Ett nytt område
där kompetensen måste höjas och kunskap spridas är kriminalunderrättelseverksamheten. Kriminalunderrättelseverksamheten är en verksamhet under utveckling inom svensk polis. Kriminalunderrättelseverksamhet är en funktion som
består i att inhämta, analysera samt delge information om brottslingar
eller brott till olika delar av polisorganisationen. Rikskriminalpolisen ansvarar för denna funktion på den nationella och. internationella nivån. På
regional och lokal nivå måste det finnas organisatoriska enheter och
kompetens för att samarbeta med den centrala nivån och för att kunna
sammanställa och förmedla informationen till de operativa enheterna. Detta underlättas av den pågående utvecklingen mot länskriminalavdelningar. Sådana organisatoriska förändringar skapar goda förutsättningar 25
för ett väl fungerande samarbete mellan den regionala nivån och Riks-
Polisväsendet har i regleringsbrevet för innevarande budgetår tilldelats Bilaga 3 50 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära om-
rådet med syfte att bl.a. effektivisera förundersökningsarbetet särskilt när det gäller våldsbrott och narkotikabrott samt annan grov brottslighet.
Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan för medelsanvändningen.
Brottsutredningsverksamheten är, oavsett om den bedrivs av kriminal-
polisen eller inom närpolisen, beroende av ett gott och effektivt samarbete mellan åklagare och polis. Detta samarbete måste utvecklas med särskild hänsyn till polisens nya arbetssätt.
4.2 — Prioriterade områden Som en följd av vad som anges i Inledningen (avsnitt 5.1) om inrikt-
ningen på kriminalpolitiken bör, förutom det brottsförebyggande arbetet i allmänhet, bekämpningen av våldsbrotten och de ekonomiska brotten prioriteras. Härutöver bör polisens arbete med bekämpning av narkotika-
brottsligheten ha fortsatt hög prioritet.
Våldsbrott Det är av grundläggande betydelse för att nå de övergripande kriminalpolitiska målen att så integritetskränkande brott som våldsbrott utreds och att gärningsmännen spåras upp och lagförs. En särskilt allvarlig typ av
våldsbrott som fått allt mer uppmärksamhet under den senaste tiden är
hot mot vittnen, målsägande, åklagare och polispersonal som delvis systematiskt framförts av mer eller mindre löst organiserade grupper i de fall någon tillhörande gruppen misstänks för brott. Förutom det lidande som enskilda personer förorsakas utgör detta fenomen också ett hot mot
rättsstaten som sådan. Justitiedepartementet har i september 1994 för-
ordnat en utredare med uppdrag att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och målsäganden i domstol. Utredaren
skall också lämna förslag på åtgärder som kan förstärka målsägandes och vittnes skydd. Uppdraget som skall redovisas i januari 1995 kommer att ligga till grund för ytterligare överväganden från regeringen sida i
dessa frågor.
Antalet anmälda våldsbrott har ökat under de senaste åren. Särskilt allvarligt är att den grova våldsbrottsligheten ökat. Polisen har gjort särskilda satsningar mot våldsbrott och redovisar nu både ett större antal och en högre andel ärenden till åklagare. Att bekämpa våldsbrottsligheten skall även i fortsättningen vara en
prioriterad uppgift för polisen. Både utredningar av våldsbrott och brottsförebyggande insatser måstet vidtas. Ett exempel på det sistnämnda som inte bara förhindrar brott utan också skapar trygghet är synlig
övervakning på tider och platser där riskerna för våldsbrott är stora. Det problemorienterade arbetssättet bör kunna ge förbättrade möjligheter 26 härvidlag. En annan åtgärd för att motverka grova våldsbrott är att be-
Offren för våldsbrott måste ges stöd och skydd. Riksdagen har beslutat Bilaga 3 om en rad åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Många av dessa beslut trädde i kraft den 1 juli 1994. Omfattande informations- och utbildningsinsatser har gjorts av Rikspolisstyrelsen för att förbereda polismyndigheterna på de nya krav och förhållningssätt som dessa åtgärder medför. Polisens stöd till brottsoffer har utvecklats bl.a. genom att s.k. trygghetspaket tillhandahålls utsatta personer. Brottsofferjourer finns i samtliga län och polisen stöder denna verksamhet. Vid vissa polismyndigheter har särskilda utbildningsinsatser gjorts för att förbättra utredningarna av våldsbrott mot kvinnor. Utbildning har också givits till stödpersoner inom brotts- och kvinnojourer. Detta arbete måste fortsätta.
Ekonomisk brottslighet Polisen skall aktivt medverka till att effektivisera samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Arbetet skall ges en inriktning både mot brottsförebyggande och mot brottsutredande verksamhet. Polisen skall nära samarbeta med andra berörda myndigheter och organ, såsom åklagare, skattemyndigheter, konkursförvaltare, kronofogdernyndigheter och tullmyndigheter.
På central nivå kommer, enligt ett förslag från Riksåklagaren, ett nära samarbete att inledas mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål och Rikskriminalpolisens ekorotel under medverkan av expertis från skatteväsendet och exekutionsväsendet. Rikspolisstyrelsen skall stödja utvecklandet av detta samarbete och skall därvid bl.a. se till att den centrala utredningsverksamheten i fråga om eko-brott på lämpligt sätt knyts samman med verksamheten vid Rikskriminalpolisen i övrigt. På liknande sätt bör samarbetet mellan polis, åklagare och andra berörda myndighet på regional nivå utvecklas.
Kompetensen hos de polismän som utreder ekobrott har stärkts och kommer att stärkas ytterligare genom centrala utbildningssatsningar. Investeringar har också gjorts för att tillgodose behovet av modernt datastöd i arbetet. Personalresurserna kommer att öka när de planerade nyrekryteringarna av ytterligare utredare och ekonomer har genomförts i början av budgetåret 1995/96. .
Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för polisväsendet budgetåret 1994/95 tilldelats 50 miljoner kronor för satsningar mot ekonomisk brottslighet med syfte att bl.a. bygga ut verksamheten och för åtgärder i övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten på området. Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan för medelsanvändningen. Av den framgår att medlen kommer att användas för den centrala enhet som nämnts ovan samt för att öka antalet utredare och ekonomer på eko-rotiarna runt om i landet och då särskilt i storstäderna. De särskilda medlen kommer därutöver att användas för att förbättra teknikstödet och för att genomföra utbildningar.
Narkotikabrott
Samhällets insatser mot narkotika har varit framgångsrika men de under- Bilaga 3 sökningar som görs bland värnpliktiga och bland skolungdomar visar emellertid tendenser till att missbruket återigen ökar. Dessa tendenser är oroande och måste tas på stort allvar. Polisens insatser mot narkotikabrottsligheten måste forsätta med oförminskad kraft. Regeringen noterar att polisen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökat sina insatser mot narkotikabrott med ca 5 2.
Polisens insatser måste inriktas både på gatulangningen och den organiserade narkotikabrottsligheten. Polisen måste vidare ta till vara de möjligheter till samverkan med andra myndigheter och organisationer som finns i detta arbete. Inte minst viktigt är det att polisens insatser riktas mot den narkotikahandel som förekommer bland unga människor.
(Se även Internationella frågor nedan.)
4.3¶Övrig polisverksamhet
Trafikövervakning Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs fast i samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas på förslag i Trafikpolisutredningens betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81).
Rikspolisstyrelsen har i maj 1994 till regeringen slutredovisat det särskilda uppdrag man haft att verka för förbättringar i fråga om polisens trafikövervakning. I uppdraget angavs särskilt att flera av Trafikpolisutredningens förslag kan genomföras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen. I sin redovisning konstaterar Rikspolisstyrelsen att de flesta länsstyrelserna har inlett reformeringen av trafikövervakningen i enlighet med Trafikpolisutredningens grundläggande idéer och förslag.
Rikspolisstyrelsen och Vägverket har i maj 1994, i enlighet med riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426), träffat en ramöverenskommelse angående trafikövervakning på väg. I överenskommelsen, som i huvudsak avser perioden 1 juli 1994 t.o.m. 30 juni 1995, redovisas riktlinjer och rekommendationer för trafikövervakningen. Tanken är att ramöverenskommelsen skall följas upp på regional nivå genom överenskommelser mellan vägdirektören och länstyrelsen. Vägverket ställer också medel till Rikspolisstyrelsens förfogande för inköp och utveckling av teknisk utrustning för trafikövervakning.
Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet har i september 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett gemensamt utarbetat nationellt trafiksäkerhetsprogram. I trafiksäkerhetsprogrammet konstateras att trafiksäkerhetsutvecklingen under de allra senaste åren varit 28
mycket positiv och att trafiksäkerhetsmålen därför kan skärpas till högst Prop. 1994/95:100
400 döda och 3 700 svårt skadade i trafiken år 2000. Bilaga 3
Under det senaste året har antalet döda och skadade i trafiken minskat. Detta kan till en del förklaras med att polisens trafikövervakning intensifierats. Polisen har bl.a. kraftigt ökat sina kontroller av nykterheten i trafiken. Resultatet från dessa kontroller pekar på att nykterheten
i trafiken ökat. En fortsatt effektivisering skall ske av polisens trafikövervakning genom ökad aktivitet och ökad synlighet från polisens sida. Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafik-
situationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då
det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga
beteenden skall uppmärksammas särskilt.
Utvecklingen mot att trafikövervakning utförs även av poliser med
andra huvuduppgifter skall fortsätta.
Samverkan med Vägverket och kommunerna skall utvecklas vidare.
Internationella frågor Den internationella brottslighetens utveckling, som berörts i inledningsavsnittet, har föranlett polisen att öka samarbetet med polis och tull i andra länder.
Som medlem i EU kan Sverige nu medverka i det fördjupade
internationella polissamarbete som utvecklas inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete. Justitiedepartementet medverkar i ett
antal arbetsgrupper rörande polisiära utvecklingsfrågor inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete, den s.k. tredje pelaren. I dessa grupper behandlas mellanstatliga samarbetsfrågor rörande bl.a. bekämpning av terrorism, narkotikabrottslighet och organiserad brottslighet. Inom Rikspolisstyrelsen finns en särskild organisation för bl.a. dessa utvecklingsfrågor. En av de första åtgärderna för Sveriges del efter inträdet i EU är att sända sambandsmän till European Drugs Unit (EDU), som är placerat i Haag. EDU är ett organ för polissamarbete mellan EUländer i fråga om narkotikabekämpning och utgör ett första steg på vägen mot att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol.
Ett av de viktigaste inslagen när det gäller att effektivisera det internationella polissamarbetet är att utveckla kriminalunderrättelseverksamheten. För Sveriges del kommer Rikskriminalpolisen att ha en central roll inom detta område.
Det internationella polissamarbetet skall utvecklas mot bakgrund av den internationella brottsutvecklingen och av de nya möjligheter som följer
med Sveriges medlemskap i EU. Särskild vikt bör därvid läggas vid det
samarbete som kommer att ske inom Europol.
De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett
effektivt sätt i fråga om narkotikabekämpningen, bl.a. genom att stationera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder.
Detta nordiska samarbete bör givetvis fortsätta. I vissa länder finns också svenska polissambandsmän som inte ingår i det nordiska samarbetet. För 29
framtiden kan förutses att de flesta svenska polissambandsmännen Prop. 1994/95:100
kommer att inordnas i det nordiska samarbetet och att deras uppgifter Bilaga 3 kommer att utvidgas till internationell brottslighet i allmänhet. Utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten skall fortsätta. I största möjliga
utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen för det nordiska sam-
arbetet.
En viktig del i arbetet är att utveckla metoder för att förhindra att den fria rörligheten av personer och varor inom EU leder till att narkotika, vapen m.m. kan föras in i landet från andra EU-länder. Här kan särskilt nämnas att Sverige kommer att bekämpa legaliseringssträvandena som finns på sina håll i Europa när det gäller narkotikabrott. Sverige kommer också som medlem i EU att behålla en kontroll i anslutning till gränserna
mot andra medlemsländer i syfte att hindra att bl.a. narkotika och vapen införs illegalt i landet. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att svara för det utvecklingsarbete som behövs på detta område för polisens del.
Verkställighet av utlänningsärenden Regeringen beviljade för budgetåret 1993/94 merutgifter på 97 miljoner
kronor för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden. Av merutgifterna har 69 miljonor kronor tagits i anspråk. Polisens totala kostnad
inklusive merutgifterna för denna verksamhet har beräknats till 127 miljonor kronor. Antalet personer där avvisningsbeslutet verkställts var ca 30
000.
För innevarande år finansieras motsvarande verksamhet via förslags-
anslag och regeringen föreslår att så skall ske även för budgetåret
1995/96. Regeringens bedömning är att antalet verkställigheter kommer att minska.
En särskild utredare har tillsatts för att utreda frågor om verkställighet
av beslut om avvisning och utvisning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verkställigheten och om detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret.
Barnpornografi
Riksdagen gav den 9 juni 1994 (rskr. 1993/94:450) efter hemställan från konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU28, Ytterligare åtgärder mot barnpornografi) regeringen i uppdrag att bl.a. ta ställning till hur en för-
bättrad underrättelseinhämtning på central nivå inom polisorganisationen
som föreslagits i betänkandet bör komma till stånd.
Regeringen beslutade den 3 november 1994 att en kommitté skall utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994:117). Kommittén skall bl.a. studera hur polis-, tull-
och åklagarorganisationerna agerar i samverkan med Justitiekanslern och med varandra när misstanke uppstår om barnpornografibrott. Utrednings-
arbetet skall vara avslutat senast den 30 juni 1996.
Rikspolisstyrelsen har mot bakgrund av riksdagens uppdrag 30
den 9 november 1994 presenterat en utredning om förbättringar inom
polisorganisationen för att bekämpa barnpornografibrott. Utredningen har Prop. 1994/95:100 lett till bl.a. ett förslag att det inom Rikskriminalpolisen dels bör inrättas Bilaga 3
en enhet med uppgift att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet i syfte att stödja bekämpning av sådan brottslighet som är förknippad med sexuella övergrepp mot barn och dels en central enhet med ansvar för all
utredning av barnpornografibrott i landet. Rikspolisstyrelsen avser att
remissbehandla utredningen.
Statens kriminaltekniska laboratorium Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt utvecklingsarbete. Särskilt bör nämnas att DNA-tekniken nu kostnadsmässigt är nere på en nivå som möjliggör en väsentligt utökad användning av metoden.
Polisens totalförsvaruppgift
I polisens funktionsansvar ingår bl. a. att samordna beredskapsförbe-
redelser, genomföra krigsplanläggning och regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget inom funktionen.
Uppgifterna för polisen vid höjd beredskap överensstämmer i stort med fredsuppgifterna.
Beredskapsläget beträffande såväl strategiskt överfall som angrepp efter
politisk förvarning bedöms som godtagbart. Förmågan att klara uppgifterna under neutralitet och krisskede är beroende av tillgången på
personal och det stöd som kan erhållas från andra myndigheter.
Som övergripande mål för funktionen skall gälla den inriktning som anges i 1992 års försvarsbeslut.
5¶Ekonomiska förutsättningar
Några huvudpunkter:
- Nya besparingar. - Ingen rekrytering av polisaspiranter. - Personalavvecklingsåtgärder.
Bakgrund - rationaliserin gsarbetet
Genom regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdrog regeringen till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering
av polisverksamheten i länen. Uppdraget skärptes genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl,
rskr. 1992/93:134) som bl.a. ledde till att man inom polisväsendet skulle
spara 500 miljoner kronor under en treårsperiod, utöver tidigare beslu- 31
tade besparingar, I 1994 års budgetproposition konstateras att länsstyrel- Prop. 1994/95:100 serna såsom högsta polisorgan i länen bl.a. har ansvaret för de rationa- Bilaga 3 liseringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om besparingar inom polisens område och om en oförändrat hög ambitionsnivå inom polisens område. Rikspolisstyrelsen skall vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Styrelsen skall som tillsynsmyndighet granska rationaliseringsplanerna och till regeringen redovisa rationaliseringsarbetet. Rikspolisstyrelsen har lämnat sådana redovisningar, senast i september 1994.
Av Rikspolisstyrelsens senaste redovisning framgår att länsstyrelserna klarat besparingskravet för polisen för budgetåret 1993/94, att antalet resurstimmar inom polisväsendet ökat med över tre procent samt att nästan alla länsstyrelser anser att man hittills inte sänkt den operativa nivån.
Av rapporteringsunderlaget från länsstyrelserna drar Rikspolisstyrelsen slutsatsen att det hittills är förhållandevis få av de planerade rationaliseringsåtgärderna som har hunnit genomföras. Däremot har det pågått och pågår ett omfattande förberedelsearbete som i stor utsträckning varit inriktat på strukturförändringar. Antalet polismyndigheter i riket, som i december 1993 uppgick till 117, har minskats till 70 i september 1994. Vid den tidpunkten beslutade men ännu inte genomförda förändringar i distriktindelningen innebär att antalet polismyndigheter i riket den 1 juli 1995 kommer att uppgå till 49. I mer än hälften av länen kommer det då att finnas endast en polismyndighet. Detta är, konstaterar Rikspolisstyrelsen, den största strukturella förändringen inom polisväsendet sedan förstatligandet år 1965.
Beträffande verksamheten som sådan markerar Rikspolisstyrelsen att omställningsprocessen i riktning mot ett förverkligande av statsmakternas nya riktlinjer för polisverksamheten ännu går långsamt på många håll, men att det är för tidigt att bedöma hur snabbt de nödvändiga förändringarna kommer att ske.
När det gäller frågan om hur investingarna har påverkats av rationaliseringsarbetet noterar Rikspolisstyrelsen att länsstyrelserna redovisat en godtagbar nivå trots besparingskraven. Frågan om hur utbildningsnivån påverkas av besparingskraven är det enligt Rikspolisstyrelsens bedömning ännu för tidigt att besvara.
Regeringen gör för sin del bedömningen att länsstyrelserna genom sina hittillsvarande beslut lagt en god grund för polismyndigheternas fortsatta rationaliseringsarbete. Den bedömningen grundas dels på Rikspolisstyrelsens redovisningar, dels på erfarenheterna från de besök i länen som under budgetåret 1993/94 genomförts av företrädare för Justitiedepartementet. Det kan konstateras att ett mycket omfattande förändringsarbete genomförts på kort tid, låt vara att planerade strukturförändringar till en del ännu inte genomförts fullt ut och därigenom ännu inte givit full effekt. Det omfattande rationaliseringsarbetet har härtill genomförts parallellt med att länspolismästarmodellen och det nya budgetsystemet med en mera resultatinriktad styrning av myndigheterna inom polisväsendet genomförts, något som ställt betydande krav såväl på 32 länsstyrelserna och polismyndigheterna som på Rikspolisstyrelsen.
När nu planeringen av strukturförändringarna i länen i stort är genom- Prop. 1994/95:100 förd vill regeringen återigen betona att rationaliseringsarbetet måste Bilaga 3 bedrivas utifrån verksamhetsmässiga utgångspunkter. |
För att säkra att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens krav och att resurserna används effektivt måste styrningen och uppföljningen av verksamheten utvecklas ytterligare. Detta gäller såväl för den lokala polisorganisationen som för den centrala nivån. För Rikspolisstyrelsens del innebär det att arbetet med att utveckla system för uppföljning och tillsyn av polisverksamheten måste fortsätta. Det är också en uppgift för Rikspolisstyrelsen att tydligt ange den struktur som länen skall redovisa sina verksamhetsmål i.
Nya besparingar budgetåret 1995/96 Polisen har sedan länge känt till och planerat sina rationaliseringar utifrån förutsättningen att 175 miljoner kronor skall sparas under budgetåret 1995/96 (12 månader). Beloppet kvarstår av det sparkrav på 500 miljoner kronor som lades fast av riksdagen med anledning av 1993 års budgetproposition. Det statsfinansiella läget kräver dock att ytterligare åtgärder vidtas. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. bl.a. att den statliga konsumtionen skall minska med 2 miljarder kronor under budgetåret 1995/96 och att delar av besparingskravet också skulle läggas på Justitiedepartementets område. Riksdagen godkände inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordat (bet. 1994/95:FiU01 rskr. 1994/95:145). Regeringen har nu presenterat ytterligare sparförslag motsvarande 20 miljarder kronor i enlighet med vad som uttalades i den ekonomisk-politiska propositionen. Av detta belopp föreslår regeringen att 235 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) läggs på polisväsendet, inkl. säkerhetspolisen, utöver redan beslutade besparingar. Besparingen fördelar sig över anslagen med 17 miljoner kronor för B 1. Rikspolisstyrelsen, 20 miljoner kronor för B 2. Säkerhetspolisen och 198 miljoner kronor för B 5. Lokala polisorganisationen.
Dessa ytterligare besparingar måste i första hand tas ut genom ett intensifierat rationaliseringsarbete. Betydande krav kommer att ställas på polismyndigheterna, länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen i detta arbetet. Rationaliseringsarbetet måste till största del ha som mål att med minskad personal åstadkomma ett bättre resultat i verksamheten. För att förverkliga vinsterna i rationaliseringsarbetet krävs att åtgärder vidtas när det gäller polisväsendets personal. En sådan åtgärd är att begränsa rekryteringen av polisaspiranter. En annan är att underlätta frivilliga avgångar.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet budgetåren 1997 och 1998 på ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.
3 Riksdagen 1994(95. I saml. Nr 100. Bilaga 3
Som nämnts har målet för antalet poliser nu uppnåtts. För att bibehålla Bilaga 3 den nivån behövs under budgetåret inte någon nyrekrytering av polisaspiranter.
Den situation som då uppstår för polishögskolan bör användas för att överväga formerna för hur utbildningen av poliser skall bedrivas i fram-
tiden. I 1994 års budgetproposition lades det fast att grundutbildningssystemet skulle anpassas till det nya budgetsystemet. Utgångspunkten var att hela grundutbildningen skall studiemedelsfinansieras och anställning som polis i den lokala polisorganisationen bör sökas först i samband med grundutbildningens avslutande.
1994 års polisutredning överlämnade i juni 1994 delbetänkandet Studiemedelsfinansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Utredningen lade fram ett förslag till en ordning för grundutbildning av poliser mot bakgrund av de utgångspunkter som lagts fast i 1994 års budgetproposition.
Delbetänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet. I polisutredningens uppdrag ingick dessutom att överväga hur utbildningen i större utsträckning skall kunna samordnas med högskoleutbudet i övrigt. På grund av tidsbrist behandlade utredningen inte dessa frågor. Regeringen ser därför ett tillfälligt uppehåll i nyrekryteringen till
grundutbildningen som en lämplig tidpunkt att överväga de frågor som polisutredningen i denna det inte tog ställning till och till hur en sådan
förändring av polisutbildningen kan utformas. Frågan kommer att som nämnts beredas vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en ny
ordning byggd på de utgångspunker som angavs i budgetpropositionen
1994 skall gälla när grundutbildningen återupptas.
Eftersom den ekonomiska situationen kommer att vara ytterst ansträngd bör alla de möjligheter som finns för att underlätta personalminskningen tas till vara. Rikspolisstyrelsen måste aktivt bidra till detta arbete genom
stöd och råd. Vidare måste Rikspolisstyrelsen i samarbete med länen
underlätta för polispersonal att flytta till län som på grund av hög
arbetsbelastning har behov av ytterligare polispersonal. Polisväsendet
hade vid utgången av budgetåret 1993/94 ett sammanlagt anslagssparande på nära 700 miljoner kronor. Detta anslagssparande och den möjlighet till
anslagskredit som polisen har ger enligt regeringens bedömning möjlighet
att bedriva verksamheten så att grundläggande krav på kompetensutveckling kan bibehållas och nödvändiga investeringar genomföras samtidigt som avveckling av personal sker.
När det gäller den operativa nivån var den i 1994 års budgetproposition
redovisade ambitionen att nivån skulle bibehållas eller rentav höjas till följd av rationaliseringarna. Antalet verksamhetstimmar har också ökat
mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 med motsvarande 650 årsarbetskrafter vilket indikerar att den operativa nivån höjts.
Den faktiska neddragningen av resurserna inom polisväsendet kräver,
för att ambitionen om en generellt sett oförändrad operativ nivå skall upprätthållas, att förändringsarbetet fortsätter. Utvecklingen längs de två
huvudlinjerna, närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsutredningsverksamheten, får inte avstanna. Båda dessa utvecklingslinjer kräver 34
också att investeringsnivån både i kompetens och materiel hålls på en Prop. 1994/95:100 acceptabel nivå. Regeringen gör den bedömningen att det genom fortsatt Bilaga 3 förändringsarbete trots de nu föreslagna besparingarna går att bibehålla den operativa nivån i landet som helhet.
6 Personalfrågor
Under den kommande budgetperioden bör som tidigare redovisats under avsnitt 5 Ekonomiska förutsättningar ingen rekrytering av nya poliser ske. Det antalsmål på 16 700 poliser som satts upp är uppfyllt och något behov av rekrytering för att säkerställa denna nivå föreligger inte de närmaste åren. Det budgetmässiga läget gör också att Polishögskolans kapacitet i stället bör utnyttjas för kompetensutveckling inom polisväsendet. Denna kompetensutveckling bör följa två linjer. Den första och grundläggande är att utbilda personalen för att kunna arbeta problemorienterat i närpolisverksamheten, en utbildning som även en del civilanställd personal bör bibringas. Den andra är utbildning i kvalificerad kriminalpolisverksamhet där vissa lyckade insatser redan gjorts. Av särskilt intresse är att integrera delar av denna utbildning med motsvarande utbildning för åklagare.
Polisväsendet är fortfarande en mansdominerad organisation. En förändring håller dock på att ske och den manliga överrepresentationen är på väg att minska.
Rikspolisstyrelsen har redovisat en rad åtgärder och planer på jämställdhetens område, inte minst då det gäller utbildning. Särskilda utvecklingsinsatser har också inletts för att höja statusen på det administrativa arbetet inom polisen, som till stor del utförs av kvinnor. Vidare är ett nationellt och internationellt ”nätverk” för kvinnliga poliser under uppbyggnad.
Regeringen 'ser positivt på den utveckling som pågår inom polisväsendet. Dock måste arbetet på flera områden intensifieras. Särskilt viktigt är det att myndigheterna arbetar aktivt för att vid utbildningar och chefstillsättningar på alla nivåer åstadkomma en jämnare könsfördelning.
7 Budgetramen m.m. I 1993 års budgetproposition angav regeringen att polisväsendet inte borde tilldelas en flerårsram mot bakgrund av den besparing som skulle göras inom polisen under en treårsperiod. I ett beslut om särskilda direktiv för Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning m.m. i juni 1993 har regeringen begärt en anslagsframställning avseende budgetåren 1995/96 - 1996/97. Rikspolisstyrelsen inkom i februari 1994 med den fördjupade anslagsframställningen. Därefter har riksdagen under våren 1994 fattat beslut om att budgetåret fr.o.m. år 1997 skall omfatta kalenderåret. Rikspolisstyrelsen har kompletterat den fördjupade anslagsframställningen med ekonomiska beräkningar för tiden juli-december 1996. Förändringen av budgetåret till att omfatta kalenderår gör att det 35 inte finns underlag i Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning
för att besluta om planeringsramar för budgetåret 1997. Regeringen Prop. 1994/95:100 föreslår därför inga fleråriga budgetramar för polisväsendet. Bilaga 3
Utgiftsutvecklingen Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kronor för budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden Gfr avsnitt 2 i Inledningen).
B 1. Rikspolisstyrelsen
1993/94 Utgift 491 259 000 1994/95 Anslag 516 528 000 1995/96 Förslag 760 179 000
varav 503 316 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt för kostnaderna för dess operativa verksamhet vid Rikskriminalpolisen.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparingskrav och tidigare beslutade åtaganden.
Vid beräkningen av anslaget har en särskild justering gjorts på grundval av Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen av lokalhyror. Bedömningen är att hyresnivåerna på lokaler har sjunkit för i princip alla typer av lokaler och att detta även gäller lokaler som myndigheterna förhyr. Statens lokalförsörjning verk har beräknat hur stora nedjusteringar som kan göras på myndigheternas anslag. Regeringen har till följd härav räknat ner anslaget med 1,1 miljoner kronor (12 månader).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 760 179 000 kr.
B 2. Säkerhetspolisen
1994/95 Anslag 470 643 000 1995/96 Förslag 714 432 000
varav 476 288 000 beräknat för juli 1995 - iuni 1996
Vid beräkningen av medel har vissa besparingar gjorts i förhållande till tidigare anslagsnivå. 36
Bilaga 3 Regeringen föreslår att riksdagen
till Säkerhetspolisen för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 714 432 000 kr.
B 3. Polishögskolan
| 1993/94 Utgift | 1 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
Regeringens överväganden Polishögskolans anslag tas upp som ett formellt belopp om 1 000 kronor. Polishögskolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolis-
styrelsen. Kostnaderna för grundutbildning och vidareutbildning av personal inom polisväsendet betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polis-
organisationen. Forskningsverksamheten vid Polishögskolan tillförs medel
från centrala medel under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Polishögskolan bedriver även uppdragsverksamhet som har anknytning
till den reguljära utbildningen vid Polishögskolan. Verksamheten anordnas mot särskild ersättning från uppdragsgivaren så att full kostnadstäckning uppnås.
Regeringen har under avsnitt 5 samlat redovisat de ekonomiska förutsättningarna för polisväsendet för kommande budgetår och därvid bl.a. gjort bedömningen att ingen intagning av nya polisaspiranter bör ske
under budgetåret 1995/96 (18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium
1993/94 Utgift 49 810 000 1994/95 Anslag 47 427 000 1995/96 Förslag 72 840 000
varav 48 187 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba 37
och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till
snabbare lösningar av vissa brottstyper, t.ex. spaningsmord. Det är Prop. 1994/95:100 därför viktigt att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget Bilaga 3 kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. Utvecklingsarbetet som SKL bedriver har stor betydelse för att en snabbare uppklaring av brott möjliggörs. SKL bör därför undantas från besparingar. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget kan dock inga nya resurser avsättas utan utrymme för en fortsatt vidareutveckling får skapas genom rationaliseringar av befintlig verksamhet.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyresnivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 0,7 miljoner kronor, se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1995/96 an-
visar ett ramanslag på 72 840 000 kr.
B 5. Lokala polisorganisationen
1993/94 Utgift — 9 591 700 000 1994/95 Anslag 9 609 933 000 1995/96 Förslag 14 400 792 000
varav 9 524 555 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat lönekostnader, brottsutredningskostnader, kostnader för gemensam ADB-verksamhet m.m. samt kostnader för ränta och amortering avseende investeringar.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på nära 650 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor är hänförliga till budgetåret 1992/93. I anslagssparandet ligger reservationer för obetald retroaktiv lön- och räntekompensation med motsvarande 58 miljoner kronor. Dessutom är reservationer gjorda för bl.a. personalavvecklings- och personalutvecklingsåtgärder.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparingskrav och tidigare beslutade åtaganden.
Under anslaget har medel beräknats för att finansiera kostnaderna för det utökade antalet färdigutbildade polismän som enligt tidigare rekryteringsbeslut tillkommer inom polisväsendet.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyresnivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 40,9 miljoner kronor (12 månader), se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.
Regeringen kommer under våren 1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering av polisens stämningsmannadelgivning. Delgivnings- 38
förordningen (1979:101) kommer att ändras så att även statliga myndig- Prop. 1994/95:100
heter betalar en ansökningsavgift. Syftet med förändringen är att Bilaga 3
stämningsmannadelgivningen skall användas effektivare. Myndigheter som lämnar många uppdrag föreslås erhålla en resursförstärkning, vilket motsvarar sammantaget 139,8 miljoner kronor (12 månader). Stämningsmannadelgivning inom polisen kan till följd av reformen komma att
förändras, vilket kan medföra vissa kostnader under en övergångsperiod. Resursförstärkningen till berörda myndigheter avräknas därför inte nu i
sin helhet från anslaget. Regeringen föreslår att anslaget avräknas under två budgetår, 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) och 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 14 400 792 000 kr.
B 6. Utlänningsärenden
1994/95 Nytt anslag 89 000 000
1995/96 Förslag 133 500 000
varav 89 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under anslaget har beräknats medel för polisens kostnader för ut-
länningsärenden, såsom lön till annan personal än poliser, övriga förvalt-
ningskostnader, övertidskostnader för poliser samt bevakning och drift av de särskilda förvaringslokaler för utlänningar som inrättats under det senaste året.
För innevarande budgetår beräknas anslaget överskridas. Regeringen gör dock den bedömningen att antalet verkställigheter kommer att minska. Anslaget föreslås därför föras upp på statsbudget till en oförändrad nivå.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utlänningsärenden för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 133 500 000 kr.
Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet Åklagarväsendets framtida organisation m.m. Åklagarväsendets lokala organisation har varit föremål för ett flertal utredningar de senaste tolv åren. År 1990 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90, lämnade år 1992 betänkandet Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). Genom vissa lagar som riksdagen nyligen beslutat om har antagits vissa förändringar på det straffrättsliga och processrättsliga området (prop. 1994/95:23, bet. 1994/95: JuU2, rskr. 1994/95:40).
I organisatoriskt hänseende föreslog Åklagarutredningen -90 införandet av en s.k. regionmodell. Modellen innebar att samtliga åklagarmyndigheter inom en region läggs samman till en enda myndighet med lokala enheter på ett antal orter. Efter remissbehandling av förslaget beslöt regeringen år 1993 att åklagarväsendets organisatoriska uppbyggnad med lokal och regional nivå inte skulle ändras.
För att särskilt belysa frågan om åklagardistriktens indelning och åklagarmyndigheternas dimensionering uppdrog regeringen i november 1993 åt Riksåklagaren att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt. Huvudsyftet med uppdraget var att åstadkomma en effektivare organisation och ett optimalt utnyttjande av resurserna. Den 14 april 1994 fick Riksåklagaren tilläggsuppdraget att utreda om det finns anledning att ändra arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala myndigheterna. I uppdraget angavs att en utgångspunkt skulle vara att åtminstone de större och medelstora myndigheterna skulle kunna handlägga i stort sett alla på respektive myndighet förekommande mål samtidigt som de fördelar som är förknippade med regionala åklagarresurser kan behållas. I uppdraget ingick även att överväga om det är möjligt och lämpligt att lokalisera de åklagare som på regional och lokal nivå främst arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet i nära anslutning till polisens motsvarande funktioner.
Riksåklagaren har i oktober 1994 redovisat sina två uppdrag i rapporten Åklagarväsendets dimensionering och indelning på regional och lokal nivå (Åklagarväsendets rapport 1994:2). I rapporten föreslås förändringar av flera slag. När det gäller den lokala och regionala distriktsindelningen föreslår Riksåklagaren bl.a. att 19 av de nuvarande 86 åklagardistrikten läggs samman till nio nya distrikt, att två utstationerade åklagare dras in samt att två regionåklagarmyndigheter läggs samman. Rapporten har remissbehandlats. Flera av remissinstanserna är negativa till förslagen rörande sammanläggning av myndigheter.
De i Riksåklagarens rapport föreslagna förändringarna bör i viss mån kunna medföra en rationellare resursanvändning. Vad som föreslagits är emellertid enligt regeringens mening inte tillräckligt långtgående för att skapa en effektiv åklagarorganisation. Frågan har för övrigt nära anknytning till de frågor om decentralisering av beslutandeansvaret som Riks- 40 åklagaren har för avsikt att utreda våren 1995. Regeringen avser därför
att denna dag ge Riksåklagaren i uppdrag att i anslutning till den översyn Prop. 1994/95:100 av beslutsstrukturen som han avser att göra också se över organisationen Bilaga 3 i dess helhet. Målet skall vara att skapa en organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och regionala nivån. I avvaktan på denna utredning bör någon sammanläggning av distrikt och regioner inte genomföras nu.
Förslag till en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet m.m.
I februari 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet med uppgift att se över bl.a. tjänstestrukturen inom åklagarväsendet. Arbetsgruppen redovisade sina överväganden och förslag i promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95). I promemorian föreslås bl.a. att det som en avslutning på åklagarutbildningen — i likhet med vad som gäller inom domstolsväsendet — införs ett andra prövningstillfälle, att befordringsmöjligheterna utökas, att det anställs biträdande överåklagare och biträdande chefsåklagare samt att åklagartitlarna ses över. Dessutom behandlas ett antal frågor som Riksåklagaren själv beslutar om, bl.a. åklagarutbildningens utformning. Förslagen har vid remissbehandling tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Förslagen rörande åklagarutbildningen och därtill hörande frågor avser åtgärder som bör genomföras så snart som möjligt. Regeringen kommer därför inom kort att göra de författningsändringar som behövs med anledning av förslagen. Riksåklagaren bör därefter se över åklagarutbildningen.
Frågan om på vilket sätt övriga förslag bör genomföras får anstå till dess att Riksåklagarens nyss nämnda översyn av organisationen möjliggör en samlad och slutlig bedömning av den framtida tjänstestrukturen i åklagarväsendet.
Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten m.m.
Som framhållits i Inledningen (avsnitt 5.5) är kampen mot den ekonomiska brottsligheten ett prioriterat område. Sedan hösten 1992 har Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen ett samarbete i syfte att utreda brottslighet inom bank- och finansvärlden. Inom åklagarväsendet har det med anledning härav bildats en särskild arbetsgrupp (Riksåklagarens specialoperation, RÅSOP). Riksåklagaren bedömer att det krävs ytterligare minst två år för att arbetsgruppen på ett meningsfullt sätt skall kunna slutföra sitt uppdrag.
Åklagarväsendet har under de senaste två åren tilldelats särskilda medel för att kunna agera med kraft mot den ekonomiska brottsligheten. Verksamheten inom RÅSOP bör fortgå och åklagarnas övriga arbete mot den ekonomiska brottsligheten bör ytterligare intensifieras.
Regeringen beslutade den 14 april 1994 att Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen och Riksskatteverket under ledning av Riksåklagaren skulle utarbeta ett förslag till ett fördjupat samarbete mellan Statsåklagar- 41 myndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisen, skatteväsendet och
exekutionsväsendet. Riksåklagaren redovisade i september 1994 en idé- Prop. 1994/95:100 skiss rörande en central enhet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Bilaga 3 det s.k. ekobrottskommandot. Avsikten är att enheten under ledning av
överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål skall handlägga de mest omfattande, tidskrävande och juridiskt komplicerade
ärendena som rör ekonomisk brottslighet. Som regeringen tidigare framhållit måste myndigheternas samverkan när det gäller utredning av
misstänkt ekobrottslighet förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivisera samarbetet mellan åklagare, polis och skattemyndigheter. Den nya
enheten beräknas kunna påbörja sin verksamhet senast den 1 juli 1995.
Som regeringen framhållit i Inledningen (avsnitt 5.3) om kraftsamling
mot våldet kommer det att vara en central uppgift under de närmaste åren
att komma till rätta med våldsbrottsligheten. På dessa områden krävs således kraftfulla åtgärder från bl.a. åklagarväsendet.
Genom en ändring i polisförordningen (1984:730) är det numera länsstyrelsen som beslutar om indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren har i regleringsbrevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redovisa vilka konsekvenser den nya distriktsindelningen fått för åklagar-
väsendet. Av de redovisningar som lämnats framgår att man inom åklagarkåren hyser stor oro för att polisorganisationens satsning på när-
polisverksamhet sker på bekostnad av utredningsverksamheten. Riksåklagaren avser därför att göra en närmare analys av konsekvenserna för
åklagarverksamheten av dels polisens nya distriktsindelning, dels polisens
satsning på närpolisverksamhet.
Resultatinformation Åklagarverksamhet skall bedrivas så att åklagarna på ett rättssäkert sätt,
inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande kan fullgöra de
uppgifter som åligger dem, såsom att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol. Åklagarväsendet skall genom att
öka samarbetet med polisväsendet förbättra effektiviteten i det brotts-
utredande arbetet.
Kvantitativt sett har åklagarväsendet väl uppfyllt kraven. Antalet av-
slutade ärenden har totalt sett ökat. En granskning av kvaliteten på
arbetet är av naturliga skäl betydligt svårare. Om det har skett någon förändring i detta avseende går för närvarande inte att avgöra. Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret till regional nivå. Riksåklagaren har bland annat i maj 1994 redovisat erfarenheterna och effekterna av decentraliseringen. Av redovisningen framgår att budgetansvaret har lett till ökat kostnadsmedvetande. I regleringsbrevet för 1993/94 fick Riksåklagaren vidare uppdraget att
ta fram en åtgärdsplan med sikte på att dels utveckla cheferna inom åklagarväsendet i deras chefsroll, dels säkerställa chefsförsörjningen.
Riksåklagaren har i november 1994 redovisat åtgärdsplanen. Av denna framgår att Riksåklagaren har haft vissa inledande konsultkontakter.
Regeringen anser det angeläget att Riksåklagaren fortsätter arbetet på
detta område. 42
Metodutveckling Bilaga 3 I början till detta avsnitt om åklagarväsendet har redogjorts för regeringens syn på frågan om en omorganisation av åklagarväsendet och
införandet av en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet. Som framhållits
fäster regeringen stor vikt vid rationaliseringsarbetet inom åklagarväsendet med avseende på såväl arbetsmetoder som organisationsfrågor. Regeringens bedömning är att bl.a. metodutvecklingsfrågor är väsentliga
i detta sammanhang. En särskild funktion för sådana frågor har därför
inrättats inom Riksåklagarens kansli.
Ändring i sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänsteförslagsnämnd för åklagarväsendet (SFS 1993:523) enligt mönster från domstolsväsendet. Nämnden består av sju ledamöter vilka utses av regeringen. Som ledamöter skall väljas personer som har mycket god kunskap om åklagarväsendet och som är representativa för åklagarkollektivet. Nämnden består för närvarande uteslutande av åklagare med
höga befattningar. Det är enligt regeringens mening betydelsefullt att
personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet. Regeringen kommer därför att ändra nämndens samman-
sättning så att den tillförs facklig representation.
Besparingar perioden 1997 - 1998
Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rättsväsendet under perioden 1997 —- 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets bespa-
ringar perioden 1995 - 1998.
C 1. Riksåklagaren
1993/94 Utgift 23 675 335 1994/95 Anslag 27 528 000 1995/96 Förslag 42 962 000
varav 28 499 000 beräknat för juli [995 — juni 1996
Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet och
skall bl.a. utöva tillsyn över åklagarna och genom metodutveckling skapa .
goda förutsättningar för åklagarväsendet att uppfylla målen för verksamheten (vilka dessa är anges under avsnitt C 2.). Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare i riket. Riksåklagarens kansli är sedan
den 1 juli 1994 organiserat i tre enheter, en för tillsyn, en för metod- 43 utveckling och en för administration. Utöver de tre beskrivna funktioner-
na finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta dom- Prop. 1994/95:100 stolen. Bilaga 3
Riksåklagaren behöver i årsredovisningen inte redovisa verksamheten i flera verksamhetsgrenar.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på 5,4 miljoner kronor. Detta överskott kommer att användas för kostnader i samband med Riksåklagarens flyttning till nya lokaler och retroaktiva utbetalningar av löneökningar som trätt i kraft den 1 januari 1994.
RRV-:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Såväl årsredovisning som anslagsframställning visar vad Riksåklagaren uppnått för resultat och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96. Riksåklagaren har under flera års tid försökt men ännu inte lyckats utveckla en metod som på ett tillfredsställande sätt mäter hur mycket och vad som presteras vid åklagarmyndigheterna. För att kunna höja effektiviteten inom åklagarväsendet är det viktigt att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika åklagarmyndigheter. Regeringen anser det därför angeläget att Riksåklagaren vidtar åtgärder för att snarast möjligt få fram en tillförlitlig mätmetod.
Regeringen anser vidare att Riksåklagaren med den nyinrättade funktionen för metodutvecklingsfrågor bör få ökade möjligheter att med kraft driva metodutvecklingsarbetet inom organisationen.
Slutsatser Det statsfinansiella läget ställer stora krav på besparingar på alla områden inom den offentliga sektorn. Den ekonomiska situationen inom åklagarväsendet är emellertid ansträngd. Mot denna bakgrund och då Riksåklagaren under budgetåret 1995/96 skall göra en omfattande översyn av åklagarorganisationen och förändra vissa delar av åklagarutbildningen bör Riksåklagaren inte åläggas något besparingskrav.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksåklagaren för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 42 962 000 kr.
1993/94 Utgift 499 389 758 Bilaga 3
1994/95 Anslag 554 948 000!
1995/96 Förslag — 862 111 000
varav 571 178 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Åklagarverksamheten är för närvarande indelad i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare,
tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom
ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är nu indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndigheterna och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en öÖöveråklagare, står utanför den regionala
åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt har i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna.
Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagarna där handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner, främst mål som rör omfattande ekonomisk brottslighet.
Sammanlagt tjänstgör ca 1 400 personer inom åklagarväsendet. Av dessa är cirka 700 åklagare.
Mål och utgiftsstyrande faktorer
Det övergripande målet för åklagarväsendet är att handlägga de uppgifter som åligger åklagarna på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att driva verksamheten med ett effektivt resursutnyttjande. Åklagarväsendets
huvudsakliga uppgifter är att leda förundersökningar, fatta beslut i
åtalsfrågor och föra talan vid domstol.
Åklagarna har självfallet betydelsefulla uppgifter när det gäller att uppnå det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten. På kort sikt är det dock inte möjligt för åklagarna att påverka sin arbetsbörda. Åklagarväsendets arbetsbelastning - och därmed utgiftsbehov - beror till största delen på brottsutvecklingen och resultatet av den polisiära
verksamheten.
Utgifterna för verksamheten har varit i stort sett oförändrade under
perioden 1990/91 - 1993/94.
Överföringsbelopp m.m.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på
40 miljoner kronor. Av detta belopp har 13 miljoner kronor uppstått hos
? Beräknade utgifter enligt RRV: 552 000 000.
de budgetansvariga myndigheterna till följd av att vakanser av olika skäl Prop. 1994/95:100
inte återbesatts. Beloppen anges behövas dels för aktiviteter som kommer Bilaga 3 att inträffa under innevarande budgetår, dels för amorterings- och räntekostnader för investeringar gjorda under budgetåret 1993/94. Resterande anslagssparande går åt för retroaktiva löneutbetalningar
under budgetåret 1994/95 enligt ett löneavtal som gäller fr.o.m. januari 1994. I Riksåklagarens årsredovisning behöver verksamheten inte heller
beträffande åklagarverksamheten i övrigt redovisas i flera verksam-
hetsgrenar. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar
mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden Arbetsinsats och arbetssituation
Åklagarnas arbetssituation är ansträngd. Antalet inkommande mål till
regionala och lokala åklagarmyndigheter som rör allvarligare brott ökade
från ca 155 000 år 1990 till ca 175 000 år 1993. Under senare år har trots detta arbetsbalansen för sådana mål varit konstant. En ökad
arbetsinsats som motsvarat ökningen av antalet inkommande mål har
alltså gjort att ökade balanser hittills kunnat undvikas.
Under de tre första kvartalen 1994 minskade antalet inkommande mål som rör allvarligare brott med ca 7 2 jämfört med motsvarande period 1993. Minskningen bör leda till att åklagarna får mer tid över för att leda förundersökningar; en arbetsuppgift som ibland blivit lidande på grund
av den pressade arbetssituationen. Det är osäkert om minskningen är bestående eller om den vänds i en ny ökning.
Ett område där balansen ökat till en otillfredsställande nivå trots en betydande ökning av antalet avslutade mål är ekobrotten. De regionala åklagarmyndigheterna avslutade 47 § fler sådana mål år 1993 jämfört med år 1990. Trots detta ökade balansen med 25 4.
Såväl årsredovisningen som anslagsframställnin gen visar vilket resultat åklagarväsendet uppnått och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96. Riksåklagaren saknar dock fortfarande metoder för att ta fram ett rättvisande produktivitetsmått (se även avsnitt C 1.). Riksåklagaren
har ändå försökt att redovisa produktivitetsutvecklingen m.m. Med den
s.k. M-metoden som grund anges att såväl kostnads- som arbets-
produktiviteten, efter att ha stigit under ett antal år, har sjunkit under
1993/94 jämfört med 1992/93. Arbetsproduktiviteten har under denna period sjunkit med 1,7 2. En tänkbar förklaring till nedgången i produk-
tivitet är att antalet ärenden i balans har ökat inom polisväsendet, vilket i sin tur har lett till att större åklagarresurser har fått läggas på bl.a.
förundersökningsledning. En annan förklaring kan vara att införandet av datorer under ett uppbyggnadsskede tar mer resurser i anspråk än vad som frigörs. Åklagarmyndigheternas prestationer har av vad som framgår av tillgängliga mätmetoder väl motsvarat ställda krav.
Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att 8670 av personalen inom 46
åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt att målsättningen
att både åklagare och administrativ personal senast vid utgången av år Prop. 1994/95:100
1994 skall förfoga över egna persondatorer kommer att vara uppfylld. Bilaga 3
Slutsatser
Åklagarväsendet har under 1990-talet i likhet med andra delar av rättsväsendet mött en kraftigt stigande arbetsbörda. Vissa enklare måltyper
har minskat i antal under det att ärenden av mer komplicerat slag har
ökat. Beträffande vissa brottstyper - främst ekobrott - har balanserna
varit oroväckande höga. Åklagarväsendet har därför tidigare inte ålagts
något besparingskrav. Åklagarväsendet har i stället tilldelats medel för att kunna göra vissa kraftfulla satsningar mot ekonomisk brottslighet. För att möta den stigande arbetsbördan har vidare föreslagits vissa regeländringar som bör kunna leda till en mer renodlad åklagarroll. Enligt regeringens bedömning kräver det statsfinansiella läget att
rationaliseringar och effektiviseringar görs även inom åklagarväsendet till
ett belopp om 10 miljoner kronor. Samtidigt är det som regeringen vid
flera tillfällen påtalat viktigt att det sker en intensifiering och en fortsatt satsning mot ekobrottslighet. Den särskilda satsning mot våldsbrott och narkotikabrott som regeringen anser nödvändig måste också prioriteras.
För dessa ändamål behövs 6 miljoner kronor. Vidare har regeringen i det föregående framhållit vikten av att de förslag som syftar till att höja
kvaliteten på åklagarutbildningen genomförs (promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m.). För detta ändamål åtgår 4 miljoner kronor. Detta sammantaget gör att regeringen anser att anslaget C 2. Åklagar-
myndigheterna skall vara oförändrat budgetåret 1995/96.
Anslagets storlek påverkas emellertid av en förändrad beräkningsgrund vad avser lokalhyror. Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 5,1 miljoner kronor, bl.a. till följd av att hyresnivåerna har sjunkit.
Slutligen tillförs anslaget 12,15 miljoner kronor som flyttas över från
polisväsendets anslag. Syftet är att samtliga åklagarmyndigheter framöver själva skall upphandla tjänster som tidigare polisen i vissa fall försett dem med (t.ex. lokalvård och telefonväxel).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 862 111 000 kr.
Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet
Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt rationaliserings- och förändringsarbete. Som nämnts vid flera tidigare tillfällen omfattar detta judiciella, administrativa och organisatoriska frågor. De viktigaste judiciella frågorna är en ändrad instansordning för ett stort antal sådana mål som prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna och ett ökat användande av prövningstillstånd vid överklagande av mål från såväl tingrätter som länsrätter till respektive överinstanser. Frågorna har berörts i Inledningen (avsnitt 4). En närmare redogörelse för dessa och andra närliggande processrättsliga reformer lämnas i bilaga 3.1 (avsnitt 4). Beredningen av Domstolsutredningens förslag i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) fortsätter inom regeringskansliet med siktet inställt på ett genomförande av de flesta förslag som rör processrättsliga frågor.
Förslagen i de inom regeringskansliet utarbetade promemoriorna Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) och Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34), tar sikte på domstolsväsendets administration och organisation. Bland annat behandlas frågor om tingsrätternas domkretsar och vissa specialdomstolars framtid. Frågor som rör organisatoriska och administrativa frågor finns också i Domstolsutredningens förslag, exempelvis frågorna om den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskrivningsmyndigheterna.
Förslagen i den förstnämnda promemorian rönte en omfattande kritik och har inte lett till andra förändringar än de som huvudsakligen rör fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket och domstolarna (se vidare nedan).
Sedan de nämnda judiciella, processuella och administrativa förändringarna - som förväntas ge stora bidrag till ett effektivare domstolsväsende - har börjat genomföras är tiden nu mogen för att göra en djupare översyn av de organisatoriska frågorna. Inom Justitiedepartementet undersöks nu förutsättningarna för att göra en Översyn av domstolsväsendets organisation. En sådan översyn kan komma att behandla såväl underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om specialdomstolarnas roll inom rättsväsendet. I ett sådant sammanhang bör också den organisatoriska hemvisten för bl.a. bouppteckningsverksamheten och inskrivningsmyndigheterna tas upp. Syftet med en översyn av de organisatoriska frågorna är att få underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.
Som ett exempel på regeringens strävan att ta till vara alla möjligheter till rationaliseringar inom domstolsväsendet kan nämnas en sammanläggning av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Ett beslut om vid vilken tidpunkt en sammanläggning skall ske kommer att meddelas så 48
snart de lokalmässiga förutsättningarna är klarlagda. Regeringen räknar Prop. 1994/95:100 med att få behövligt underlag från Domstolsverket senast under våren Bilaga 3 1995.
Under lång tid har också, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra måloch ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Sålunda har bl.a. ett
ambitiöst arbete lagts ned på att datorisera domstolsväsendet. Ytterligare steg på den inslagna vägen håller nu på att tas genom införandet av ett
databaserat målhanteringssystem vid tingsrätterna och länsrätterna (MÅHS). Detta beräknas vara infört vid samtliga underrätter under de
närmaste två budgetåren. Ett motsvarande system för hovrätternas och
kammarrätternas del håller på att utvecklas och beräknas komma i full
drift härefter. I juli 1994 avlämnade 1993 års domarutredning sitt betänkande
Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99). Utredningen tar, med
utgångspunkt bl.a. i frågor om rättsstat och demokrati, domstolarnas roll
i samhället och domarrollen i framtiden, upp frågor om domarnas ställning. Sålunda behandlas utnämning och rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande frågor, domarnas rättsliga ställning samt deras löner och bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör
vara domarens uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa
styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning tas upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen i tryckoch yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta förslag utan lämnar
huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare i ett
fortsatt utredningsarbete. Betänkandet är remissbehandlat, remisstiden gick ut den 1 december 1994.
I detta sammanhang bör nämnas den viktiga frågan om delegering av
arbetsuppgifter från domare till kanslipersonal vid domstolarna. Regeringen avser att ta upp den på nytt i samband med att ställning tas till
domarutredningens fortsatta arbete.
I september 1994 förordnade Justitiedepartementet en utredare att
biträda departementet med att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra
Situationen för vittnen och målsägande i domstol samt lämna förslag som
kan anses motiverade i detta hänseende. Undersökningen avser främst frågor om hur vittnens och målsägandes skydd kan förstärkas. Uppdraget kommer att redovisas i januari 1995.
Resultatinformation Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett
antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för verksamheten har formulerats så att domstolarna skall på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de
har att handlägga. Domstolsväsendet har uppfyllt det kravet.
Domstolsverkets uppgift är att vara administrativ centralmyndighet för domstolsväsendet. Målet för den verksamheten är att verket, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, skall se 49
4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 3
till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har väl Prop. 1994/95:100 uppfyllt det uppsatta målet för verksamheten. Domstolarnas arbete Bilaga 3
bedrivs i alla de avseenden Domstolsverket kan påverka på ett i stort sett
effektivt sätt. Ytterligare rationaliseringsarbete pågår under verkets
ledning.
Förändringar på området
Inom domstolsväsendet sker de huvudsakliga förändringarna genom ändrad lagstiftning på alla olika sakområden där domstolsprövning
förekommer och inom det processrättsliga området. Detta finns närmare
beskrivet bl.a. i bilaga 3.1. Härtill kommer det rationaliseringsarbete
med avseende på arbetsmetoder och organisation som fortlöpande bedrivs
under bl.a. Domstolsverkets ledning. Vissa mer ekonomiskt betydelse-
fulla reformer kan nämnas här.
Bakgrunden är de krav på besparingar som det statsfinansiella läget har aktualiserat. Dessa nedskärningar skall finansieras genom olika föränd-
ringar av verksamheten och andra rationaliseringar. Bland de viktigaste är att genomföra den förändrade instansordningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna och att införa det ADB-baserade målhanteringssystemet, MÅHS. Härtill planeras en del andra handläggningsmässiga
och andra förenklingar på vissa områden, bl.a. vad gäller kungörelser i konkursärenden. Regeringen bedömer att besparingar kan ske inom domstolsväsendet under budgetåret 1995/96 med 133,5 miljoner kronor.
Regeringen räknar med att det på längre sikt bör vara möjligt att göra ytterligare rationaliseringsvinster inom domstolsväsendet bl.a. genom ett
ökat användande av prövningstillstånd i överrätterna. Organisatoriska för-
ändringar inom domstolsväsendet bör ge ytterligare besparingseffekter under mandatperioden. Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rättsväsendet under perioden 1997 —- 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets besparingar perioden 1995 - 1998.
Effekter av instansordningsreformen Enligt vad som närmare framgår av bilaga 3.1 (avsnitt 4) är en reform
av instansordningen m.m. för de allmänna förvaltningsdomstolarna under etappvis genomförande. Riksdagen har nyligen antagit en proposition med de förslag som utgör den andra etappen av detta arbete. Lagändringarna avses träda i kraft den 1 april 1995. Som ett led i genomförandet av reformen beslutade regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 att omvandla en avdelning på
varje kammarrätt till en extra avdelning. Regeringen beslutade vidare att ersättare för kammarrättslagmän och kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, vid uppkommande vakanser skulle anställas med tidsbegränsade förordnanden i den omfattning som motsvarades av antalet extra avdelningar vid varje kammarrätt. Regeringens beslut innebar
slutligen att kammarrättsråd som slutar sin anställning inte skall ersättas 50
genom nyanställningar.
Enligt den bedömning som regeringen nu kan göra av instans- Prop. 1994/95:100
ordningsreformens effekter finns det förutsättningar att avveckla en Bilaga 3 avdelning vid varje kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen avser dock att noga följa utvecklingen av instansordningsreformens effekter vid kammarrätterna.
Avvecklingen den 1 juli 1995 av en avdelning vid varje kammarrätt innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer att ha kvar en av
de båda Umeå-avdelningarna. Det står emellertid redan i dag klart att målunderlaget efter genomförandet av andra etappen av instansordningsreformen inte kommer att vara tillräckligt för att motivera att den återstående Umeå-avdelningen behålls. Konsekvensen av detta är att den
bör avvecklas under budgetåret 1995/96. Efter en utvärdering av
effekterna av de båda första etapperna av instansordningsreformen
kommer regeringen att ta ställning till frågan om ytterligare neddragningar är möjliga.
Med anledning av regeringens beslut att inte anställa nya kammar-
rättsråd har JUSEK hemställt att regeringen skall besluta om inrättande av tidsbegränsade anställningar för kammarrättsråd. Enligt regeringens mening finns det emellertid inte skäl att frångå huvudregeln i 60 § förordningen (1975:571) med kammarrättsinstruktion. Samma synsätt
gäller även för hovrätternas del. Såväl kammarrätter som hovrätter har tillgång till assessorer som i stor utsträckning kan användas som ersättare för kammarrättsråd respektive hovrättsråd.
Det finns emellertid anledning att bevaka arbetssituationen särskilt vid kammarrätterna. Avsikten är nämligen att kammarrättsorganisationen
skall anpassas till den nya arbetssituationen i takt med genomförandet av instansordningsreformen. Om minskningen av antalet kammarrättsråd
visar sig inte motsvara det behov som en krympt kammarrättsorganisation ställer kommer regeringen att se till att kammarrättsråd anställs i erforder- Lig utsträckning.
Tingsställen I 1 kap. 5 § rättegångsbalken föreskrivs att en tingsrätt skall ha tingsställe på den eller de orter som regeringen bestämmer. Sådana bestäm-
melser har meddelats i förordningen (1982:996) om rikets indelning i
domsagor. Av den framgår var tingsrätterna skall ha sin kansliort och
även på vilka orter tingsställe skall finnas. |
De åtgärder som på något sätt kan underlätta en rationalisering av domstolsväsendet bör vidtas och det finns möjligheter att minska kostnaderna för domstolar genom att dra in vissa tingsställen som på grund av bl.a. sin belägenhet i förhållande till tingsrättens kansliort och
utnyttjandegraden bedöms kosta mer än de fördelar de medför för verksamheten. Det bör överlämnas till domstolarna själva att, i samarbete
med Domstolsverket som ansvarigt för dimensioneringsfrågorna, bestämma om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför kansliorten.
Detta kräver en ändring i 1 kap. 5 §& rättegångsbalken. Av den nya bestämmelsen skall framgå att en tingsrätt skall ha sitt kansli på den ort 51
regeringen bestämmer och att tingsrätten också skall ha sitt tingsställe där Prop. 1994/95:100
om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får - men behöver inte = Bilaga 3 - ha tingsställe även på annan ort som regeringen bestämmer. Härigenom får tingsrätterna frihet att utan regeringens medgivande i varje enskilt fall
dra in ett befintligt tingsställe utanför kansliorten. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. På grund av frågans enkla lagtekniska beskaffenhet har Lagrådets
yttrande inte inhämtats. Regeringens förslag till lagtext finns i bilaga 3.2.
Försöksverksamheten med ett års notarietjänstgöring vid åklagar-
myndighet Den 1 juli 1990 avkortades notarietjänstgöringen från två och ett halvt år
till två år. Samtidigt infördes en försöksverksamhet med ett års notarie-
tjänstgöring vid åklagarmyndighet och återstoden av tiden vid tingsrätt (prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 63 f.). Det främsta syftet med försöksverksamheten var att förbättra rekryteringen till åklagarväsendet. I propositionen uppdrogs åt Domstolsverket att inom en treårsperiod utvärdera
försöksverksamheten. En sådan utvärdering har nu skett och Domstolsverket föreslår, främst mot bakgrund av domstolarnas negativa erfarenheter, att försöksverksamheten upphör. Enligt Domstolsverkets utvärde-
ring har försöksverksamheten inte heller resulterat i någon påvisbar förbättring av rekryteringen till åklagarbanan. Riksåklagaren har inte någon erinran mot att försöksverksamheten enligt just denna modell upphör. Regeringen anser i likhet med Domstolsverket att det är viktigt
att beakta domstolarnas synpunkter. Dessas verksamhet är beroende av
notarier som inte bör tjänstgöra alltför kort tid där. Regeringen kommer därför att upphäva förordningen (1990:470) om försöksverksamhet med ettårig notarietjänstgöring vid åklagarmyndighet.
Ny organisation för Domstolsverket m.m. Mot bakgrund bl.a. av vad som anförts i prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom domstolsväsendet lämnade regeringen i februari 1994 ett uppdrag
till Domstolsverket att utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor. Domstols-
verket har i en delrapport i maj 1994 lagt fram ett antal förslag som går ut på fortsatt delegering av beslutsfunktioner och decentralisering av förvaltningsuppgifter från Domstolsverket till domstolarna. Rapporten
innefattar också förslag till avgiftsfinansiering av vissa tjänster som
verket tillhandahåller domstolarna. Förslagen håller nu på att genomföras.
I sin slutrapport över uppdraget har Domstolsverket beskrivit en ny organisation med färre och större enheter samt delvis nya arbetsformer
för verket fr.o.m. den 1 januari 1995. Den nya organisationen är uppbyggd med tre enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också finnas 52 en chefsjurist. Regeringen har inte någon erinran mot vad Domstols-
verket har anfört och beslut om de förordningsändringar som behövs har Prop. 1994/95:100 redan fattats. Bilaga 3
Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutats av riksdagen sammansatt av personer som huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop. 1993/94:17, bet. 1993/94:JuU10, rskr. 1993/94:98). I enlighet med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga representanter och inte heller några politiskt förtroendevalda i Domstolsverkets styrelse. Vad avser sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet innebär de nya riktlinjerna att det inte heller där ingår några fackliga representanter.
Det är viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras. Det är vidare betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
I samband med frågan om riktlinjerna för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet behandlades också frågan om ordförandeskapet i både styrelsen och nämnden. Tidigare var chefen för Domstolsverket ordförande både i verksstyrelsen och i nämnden. Sedan den 1 januari 1994 är en annan ledamot än verkschefen ordförande i verksstyrelsen och Högsta domstolens ordförande är ordförande i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Som anförs i bilaga 8 till denna proposition är frågan om förvaltningsmyndigheternas ledning under övervägande och regeringen avser att återkomma till denna fråga senare. I det sammanhanget kommer också frågorna om ordförandeskapet i de nu aktuella organen att tas upp till närmare behandling.
I samband med att ordförandeskapet i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet flyttades från verkschefen till Högsta domstolens ordförande uttalades i den nämnda propositionen att chefen för Domstolsverket skulle ansvara för föredragning och beredning av ärendena i nämnden. Regeringen vill erinra om att denna ordning är viktig för att nämndens verksamhet skall fungera väl med tanke på att verket tillhandahåller nämndens föredragande.
Enligt regeringens uppfattning bör en återgång ske: till vad som tidigare gällde beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och fackliga representanter.
Domstolsväsendets roll inom det civila försvaret 53 Regeringen anmäler i bilaga 5 till denna budgetproposition att funktionen
domstolsväsendet inom det civila försvaret bör upphöra och att Prop. 1994/95:100 Domstolsverket därmed inte längre har funktionsansvar. Myndigheten Bilaga 3
bibehåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärk-
samhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken,
2. godkänner det som regeringen förordar om sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.
D 1. Domstolsverket
1993/94 Utgift 59 347 919
1994/95 Anslag 65 328 000
1995/96 Förslag 85 268 000
varav 56 411 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrende- och hyresnämn-
derna, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m. den 30 juni 1995), Rättshjälps-
myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har
också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas bl.a. kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94, vad avser
verkets egen verksamhet, visar bl.a. att överföringsbeloppet har ökat med
3,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och inför budgetåret 1994/95
uppgick till 9,5 miljoner kronor. Till stor del beror ökningen på att kostnaderna för bl.a. resor, lokaler och datorunderhåll blivit lägre än
budgeterat.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års-
redovisningen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
I den del av årsredovisningen som avser Domstolsverkets egen verk-
samhet redovisas på ett lättfattligt sätt vad verket presterat. Bland annat framgår att löneadministrationen sköts med en allt högre produktivitet. 54
Hur kvaliteten i verkets arbete uppfattas av domstolarna har mätts med
en enkät. Resultatet visar att domstolarna över lag har en positiv Prop. 1994/95:100 uppfattning om hur Domstolsverket sköter sina arbetsuppgifter. Delege- Bilaga 3
ringen av arbetsuppgifter från verket till domstolarna fortskrider på ett önskvärt sätt.
Slutsatser
Domstolsverket skall vara en drivande kraft bakom de stora förändringar
och rationaliseringar av verksamheten som nu pågår på domstols-
väsendets område. Detta är en förutsättning för att de åtgärder som är
planerade att genomföras skall få önskad genomslagskraft och ge de beräknade ekonomiska vinsterna. Mot denna bakgrund bör Domstolsverket inte åläggas något besparingskrav. I stället bör verket under den kommande budgetperioden från anslaget D 2. Domstolarna m.m. som ett
engångsbelopp tillföras sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklings-
ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 85 268 000 kr.
D 2. Domstolarna m.m.
1993/94 Utgift — 2 262 442 907 1994/95 Anslag 2 543 888 000? 1995/96 Förslag 3 822 817 000
varav 2 534 623 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är Överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det finns sex hovrätter. Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast
under kammarrätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är överrätter i de allt fler måltyper som överklagas från länsrätterna men är fort-
farande första domstolsinstans i en del förvaltningsmål. De skall nu även
få behörighet att i viss utsträckning pröva ansökningar om resning och
återställande av försutten tid samt avgöra mål om rättsprövning, Det
finns fyra kammarrätter. Regeringsrätten är högsta allmänna förvalt-
ningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från
kammarrätterna. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av
55 ? Beräknade utgifter enligt RRV: 2 544 000 000.
Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål och mål enligt Bilaga 3 lagen om arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrätterna.
Domstolen läggs ned den 1 juli 1995 och dess funktion som prejudikat-
instans i socialförsäkringsmål m.m. övertas då av Regeringsrätten.
Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd i hyrestvister samt att avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämnderna har motsvarande uppgift i arrendetvister.
Bostadsdomstolens verksamhet har den 1 juli 1994 övergått till Svea
hovrätt.
Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Mål och utgiftsstyrande faktorer
Domstolarnas verksamhet är regelstyrd. De skall på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som kommer in till dem.
De saknar därför möjlighet att påverka inflödet av arbetsuppgifter.
Brottsutvecklingen är en viktig utgiftsstyrande faktor för de allmänna
domstolarna vad gäller brottmål. De allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet, liksom tingsrätternas verksamhet i fråga om tvistemål, påverkas i hög utsträckning av konjunkturläget i stort. Sammantaget gör
detta att domstolsväsendets egna möjligheter att påverka sina utgifter begränsar sig till effektiviseringar av mål- och ärendehanteringen inom ramen för de regler de har att tillämpa.
Överföringsbelopp m.m. Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 visar bl.a. att domstolarna fört med sig ett överföringsbelopp om ca 235 miljoner
kronor in i budgetåret 1994/95. Av detta belopp går 85 miljoner kronor
åt till bl.a. retroaktiva löneutbetalningar och kostnader för investeringar. En stor del av resterande överföringsbelopp (ca 150 miljoner kronor)
beror på att vakanser av olika orsaker inte blivit tillsatta.
Utgifterna för verksamheten har, räknat i fasta priser, varit i stort sett oförändrade under perioden 1990/91 - 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Dom-
stolsverkets årsredovisning.
Arbetsläget
Arbetsläget är ansträngt. Detta beror för tingsrätternas del främst på en
under tidigare år stadigt ökande måltillströmning, framför allt på tviste-
målens område. Under 1993/94 har dock situationen förbättrats till följd av färre inkommande mål vilket lett till minskade balanser.
För hovrätternas del kan konstateras att brottmålsbalansen minskat med 23 2 medan balansen av tvistemål fortsätter att stiga en aning till följd 56
av att antalet inkomna tvistemål ökat med 17 2 mellan budgetåren Prop. 1994/95:100 1992/93 och 1993/94. Bilaga 3
Antalet inkommande mål i Högsta domstolen fortsätter att öka. En markant ökning av antalet avgjorda mål medför dock att balanserna har minskat något.
Vid länsrätterna har den tidigare snabba minskningen av antalet skattemål stannat upp. Antalet skattemål kan tvärtom i framtiden komma att öka eftersom skattemyndigheterna kan förväntas öka sin avverkning av ärenden. Antalet inkommande mål enligt socialtjänstlagen har mer än tredubblats sedan budgetåret 1990/91. Även socialförsäkringsmålen har fortsatt att öka i antal.
Arbetssituationen för kammarrätterna är i stort densamma som föregående budgetår; ungefär lika många mål kom in som avgjordes. Målbalansen har minskat något och balansens åldersfördelning har förbättrats. Målbalansen är dock fortfarande besvärande stor. Jämfört med exempelvis hovrätterna är balansen, i relation till antalet avgjorda mål, dubbelt så stor.
Regeringsrätten avgjorde budgetåret 1993/94 15 2 fler mål än föregående budgetår. Detta ledde till att balansen — trots att antalet inkomna mål ökade med 6 & - minskade.
Försäkringsöverdomstolen avgjorde under det senaste budgetåret dubbelt så många mål som kom in. Om domstolen arbetar i samma takt under budgetåret 1994/95 kommer det vid avvecklingen av domstolen den 1 juli 1995 att finnas ca 1 400 oavgjorda mål som då skall överlämnas till Regeringsrätten.
Arbetssituationen för kyres- och arrendenämnderna är stabil.
För domstolsväsendet som helhet gäller att det under flera år ökande antalet inkommande mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit till att målbalanserna minskat för de flesta måltyper. Balanserna är dock fortfarande så stora inom många områden att det hämmar effektiviteten i arbetet.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning Såväl årsredovisningen som anslagsframställnin gen för domstolarna visar bl.a. vad domstolsväsendet uppnått för resultat, hur den ekonomiska situationen är och vilka behoven bedöms vara för domstolarna budgetåret 1995/96.
Det är viktigt för att kunna höja effektiviteten inom domstolsväsendet att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika domstolar. För detta krävs en god uppfattning om vad resurserna används till vid varje domstol. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 angett att Domstolsverkets arbete med att utveckla exaktare metoder för uppskattningar av bl.a. arbetstidsåtgången inom respektive verksamhetsgren för olika personalkategorier skall fortsätta. De produktivitetsförändringar som redovisas i årsredovisningen för 57 räkenskapsåret 1993/94, och som måste tolkas med viss försiktighet,
visar en sammanvägd produktivitetsökning med 0,6 7 mellan budgetåren Prop. 1994/95:100 1992/93 och 1993/94. Bilaga 3
Slutsatser Domstolsväsendet har, som utförligt redovisats i tidigare budgetpropositioner, under de senaste åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta har tagit sig uttryck i att, även om arbetstakten och målavverkningen också har ökat, balanserna av oavgjorda mål och ärenden blivit oroväckande stora på sina håll. Mot bakgrund av detta har domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å andra sidan har domstolsväsendet inte heller fått några resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och ärendetillströmningen. Under det senaste året har dock antalet inkommande mål till domstolarna minskat. Som tidigare anförts är det statsfinansiella läget nu sådant att alla möjligheter måste tas till vara för att rationalisera och effektivisera verksamheten inom domstolsväsendet. Målsättningen skall vara att ytterligare förbättra användningen av domstolsväsendets resurser. Domstolsväsendet kan inte längre undantas från sparkrav. Anslaget till Domstolarna m.m. bör därför minskas med sammanlagt 133,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Anslaget tillförs budgetåret 1995/96 ca 31,7 miljoner kronor som överförs från anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Orsaken till överföringen är att polisens arbete med stämningsmannadelgivningar fr.o.m. den 1 juli 1995 är avgiftsbelagt. De medel som polisen tidigare tilldelats förs därför över till de myndigheter som anlitar polisen för att utföra stämningsmannadelgivningar.
Vidare tillförs anslaget 0,9 miljoner kronor som överförs från trettonde huvudtiteln. Orsaken till överföringen är förslagen i en proposition (1994/95:123) med förslag till en ny marknadsföringslag. I propositionen föreslås bl.a. att marknadsföringsmål som nu handläggs vid Marknadsdomstolen i stället skall handläggas vid Stockholms tingsrätt fr.o.m. den 1 juli 1995.
Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 77 miljoner kronor, bl.a. till följd av att hyresnivåerna har sjunkit.
Bland övriga tekniska justeringar av anslaget som genomförs bör nämnas att för betalning av ersättningar till nämndemän m.fl. kommer för budgetåret 1995/96 ca 120 miljoner kronor att föras över från anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. till detta anslag.
Vidare minskas anslaget med sammanlagt 43,5 miljoner kronor till följd av att tidsbegränsade anvisningar upphör. Dessa medel syftade bland annat till att möjliggöra en tillfällig förstärkning av personalresurserna vid vissa domstolar med särskilt svår arbetssituation.
I prop. 1994/95:19 del 2 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen behandlas bl.a. frågor om exportbidrag, 58
mjölkkvoter m.m. Förslagen i propositionerna innebär att de allmänna Prop. 1994/95:100 förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras närmare 10 000 nya mål Bilaga 3 vilket kommer att medföra betydande kostnadsökningar för domstolsväsendet. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1995. Regeringen har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren 1995 behandla frågan om domstolarnas resursbehov för de nya måltyperna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 3 822 817 000 kr.
Bilaga 3
1 Kriminalvårdens uppgifter och organisation Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården är den sista länken i ”rättskedjan” och tillströmningen av klienter till kriminalvården styrs av polisen, åklagarna och domstolarna. De beslut som fattas av dessa myndigheter skall i de flesta fall direkt verkställas av kriminalvården. Endast när det gäller dömda som är på fri fot i avvaktan på att fängelsestraffet skall verkställas, har kriminalvården vissa möjligheter att påverka när verkställigheten skall ske.
Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och frivårdsmyndigheterna. Anstalterna, som kan vara öppna eller slutna, indelas i riks- och lokalanstalter. Regeringen har dock föreslagit att indelningen i riks- och lokalanstalter skall upphöra den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:124). I oktober 1994 fanns det 19 riksanstalter, 59 lokalanstalter, 30 häkten samt 50 frivårdsmyndigheter.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geografiskt indelade regioner, som var och en omfattar anstalter, häkten och frivårdsmyndigheter, samt för Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna.
De sju regionmyndigheterna skall bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.
2 Kriminalvårdens resultat 2.1 — Anstalter och häkten Programverksamhet m.m. Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier av intagna. Samtidigt med denna utveckling pågår ett arbete med att förändra vårdarnas roll och arbetsformer, bl.a. genom ett system med kontaktmannaskap, som innebär att en vårdare är personlig kontaktperson för en eller flera intagna. Kontaktmannen skall svara för en väsentlig del av påverkansarbetet. De nya arbetsformerna ställer krav på kontinuitet i personalens tjänstgöring, vilket också förutsätter en förändring av arbetstidens förläggning. |
Med utgångspunkt i en inventering av den programverksamhet som hittills bedrivits har kriminalvården påbörjat ett arbete med att utarbeta generella kvalitetskrav för åtgärdsprogram.
Det finns ett antal program som riktar sig till intagna som missbrukar alkohol, framför allt till sådana som har dömts för rattfylleri. Antalet personer som har dömts för trafiknykterhetsbrott och som deltagit i kursen Rattfällan har ökat under de senaste budgetåren från 570 personer
under budgetåret 1991/92 till 770 personer under budgetåret 1993/94. Prop. 1994/95:100 Målsättningen är att alla som dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott Bilaga 3
bör genomgå alkoholavvänjande behandling under anstaltstiden.
Ett särskilt handlingsprogram för vålds- och sexualbrottslingar har
utarbetats och kommer att vara klart under budgetåret 1994/95. Inten-
tionen är bl.a. att de intagna skall koncentreras till ca 14 anstalter.
Under budgetåret 1993/94 har kriminalvården prioriterat insatser för
att utveckla drogprogram och särskilda platser för narkotikamissbrukare.
Andelen narkotikamissbrukare som tas in i anstalt har varit relativt konstant under de senaste åren. Drygt 40 2 bedöms ha haft ett aktuellt narkotikamissbruk en kort tid före intagningen i anstalt. Antalet intagna
som bedömts som narkotikamissbrukare var den 1 april 1993 1 742 och den 1 april 1994 1 852. Av dessa deltog 549 resp. 681 i verksamhet riktad mot narkotika, antingen på anstalten eller vid s.k. $ 34-placering.
På häkten i storstadsregionerna och på några orter i landet har bedrivits
projektverksamhet med inriktning på identifiering av narkotikamissbrukare/HIV-bärare samt insatser avseende information och behand-
lingsmotivation. På slutna anstalter har ett 40-tal motivatörer arbetat med att utveckla motivationsarbetet, programverksamheten för narkotikamissbrukare och samverkan med externa resurser.
Kriminalvården försöker på olika sätt bedöma hur vanligt före-
kommande narkotikamissbruk på anstalterna är, bl.a. med hjälp av urin-
provskontroller. Tillsammans med bl.a. gjorda beslag och erkännanden
av intagna ligger dessa prov till grund för de bedömningar av narkotika-
läget som anstalterna gör varje månad. Drygt hälften av anstalterna
redovisar att problem med narkotika är sällsynt eller inte förekommer. Merparten av de övriga anstalterna har problem då och då och endast en
mindre del ofta eller så gott som dagligen. Under budgetåret 1993/94 har också gjorts en stickprovsundersökning, där var femte intagen fick lämna urinprov. Totalt lämnades positiva prov i 6,5 % av fallen medan 7 I
vägrade att lämna prov. Över 85 % av de intagna som deltog i undersökningen kunde alltså inte beläggas med narkotikamissbruk i anstalt.
Fängelseutredningen har i sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5) bl.a. föreslagit att det inom kriminalvården skall inrättas s.k. stödavdelningar för intagna som vållar särskilda problem
med hänsyn till personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka
psykiatrin inte kan ge någon behandling. Enligt utredningens förslag bör
stödavdelningarna ha förhållandevis få intagna och vara utformade så att de jämfört med normalavdelningarna har en något större yta per intagen.
Till stödavdelningarna skall bl.a. rekryteras personal med mentalskötar-
kompetens och det skall finnas tillgång till psykologiskt stöd åt intagna
och personal. Kriminalvårdsstyrelsen planerar att inrätta stödavdelningar med sammanlagt 72 platser.
Säkerhet
Till Kriminalvårdsstyrelsens uppgifter hör att vidta åtgärder så att 61
rymningar motverkas samt att noga överväga säkerhetsaspekten inför Prop. 1994/95:100 frigång, permissioner, besök etc. Bilaga 3
Antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 558 under budgetåret 1992/93 till 473 under budgetåret 1993/94. Antalet rymningar från slutna anstalter minskade under samma tid från 142 till 103. Frigång påbörjades för 978 personer under budgetåret 1993/94 jämfört med 884 under budgetåret 1992/93 medan antalet uteblivanden under frigång minskade från 28 till fyra. Antalet misskötta permissioner genom uteblivande minskade under samma period från 667 till 615 trots att antalet permissioner ökade från 47 936 till 50 886.
Under budgetåret 1993/94 har tre rymningar skett direkt från häkte medan 21 avvikelser skett under transporter, rättegångar, sjukhusvistelser eller andra förrättningar utanför häkteslokalerna. Uppgifter för tidigare budgetår saknas. :
Kriminalvårdsstyrelsen har i februari 1994 redovisat ett uppdrag av regeringen att göra en analys av rymningarna från i första hand de öppna anstalterna. Styrelsen har granskat rymningar direkt från anstalt under perioden 1984 - 1993. Styrelsen konstaterar i undersökningen bl.a. att semesterstängningar till viss del bidragit till en förhöjd rymningsfrekvens sommartid samt att intagna som suttit häktade och därefter placerats på öppen anstalt är den grupp som har den högsta rymningsfrekvensen. Totalt har emellertid antalet rymningar från såväl slutna som öppna anstalter minskat under perioden.
Styrelsen har, bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit i undersökningen, beslutat att semesterstängningar skall ske endast i undantagsfall samt att placering från häkte till anstalt skall föregås av en noggrann planering utifrån den intagnes behov och säkerhetsmässiga bedömningar. I styrelsens verksamhetsplanering för budgetåret 1994/95 anges att fortsatta satsningar skall göras på säkerheten så att antalet rymningar direkt från anstalt kan minskas ytterligare.
Med anledning av händelserna vid Tidaholmsanstalten den 22-23 juli 1994, då intagna bl.a. satte flera byggnader på anstaltsområdet i brand, har Kriminalvårdsstyrelsen vidtagit ett flertal olika åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden. Vidare har regeringen tillkallat en utredare för att utreda hur samverkan mellan polisen och kriminalvården fungerade vid händelsen och vilken beredskap och vilka samverkansrutiner mellan dessa organisationer som finns inför situationer av detta slag.
Beläggningsläget
Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökade medelbeläggningen vid anstalterna med sammanlagt 657 till 4 239 intagna. Medelbeläggningen har under 1993/94 varit 95 2. På de slutna riksanstalterna har beläggningen legat nära 100 4.
Under budgetåret 1993/94 var medelbeläggningen vid häktena 1 379 personer och beläggningsnivån 91 7. Antalet platser har under budgetåret ökat med 149. Beläggningstrycket har därmed minskat något även 62
om det tidvis varit överbeläggning vid ett antal häkten.
Bilaga 3
2.2 Frivården Frivårdsmyndigheterna har ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsförberedelserna vid lokalanstalterna, det kurativa arbetet vid häktena samt personutredningsverksamheten. Frivården har även ansvaret för försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Under budgetåret 1992/93 fick kriminalvården en kraftig medelsförstärkning, som hade till huvudsyfte att skapa förutsättningar för kriminalvården att ta hand om ett ökat antal skyddstillsynsdömda. Under budgetåret 1993/94 var medelantalet övervakade klienter per dag 11 879. Av dessa var 7 630 dömda till skyddstillsyn och 4 249 villkorligt frigivna. Motsvarande värden budgetåret 1991/92 var 12 020, 7 933 och 4 087. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn har alltså minskat med omkring 300 mellan dessa budgetår.
Sett i ett längre tidsperspektiv kan konstateras att det genomsnittliga antalet skyddstillsynsdömda har minskat från 8 285 budgetåret 1985/86 till 7 630 budgetåret 1993/94. I det senare antalet ingår även omkring 1 200 personer dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård och samhällstjänst, som i princip utgör alternativ till fängelse.
Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att antalet skyddstillsynsdomar i form av kontraktsvård har ökat från 368 budgetåret 1990/91 till 885 budgetåret 1993/94 samt att antalet domar där påföljden bestämdes till samhällstjänst under budgetåret 1993/94 uppgick till 428.
Även inom frivården pågår en utveckling av olika påverkansprogram för de dömda, bl.a. när det gäller narkotikamissbrukare. Den 1 april 1994 bedömdes ca 1 700 personer eller ca 14 % av frivårdsklientelet som narkotikamissbrukare. Ytterligare lika många bedömdes vara blandmissbrukare.
Regeringen har den 2 juni 1994 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovisningen skall särskilt ta sikte på arbetet med personutredningar och övriga underlag för val av påföljd, utvecklingen av brottsförebyggande program, samverkan och gränsdragningen mot andra myndigheter, förändrade arbetsformer, organisationen och ledningen inom frivården i övrigt. I uppdraget ingår även att redovisa hur en renodling av frivårdens arbetsuppgifter bör utformas med utgångspunkt i en verksamhetsidé för frivården. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1995.
2.3 — Transportverksamheten
Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter uppgick budgetåret 1993/94 till 200 miljoner kronor. Budgetåret 1992/93 var motsvarande kostnad 148 miljoner kronor. Antalet personer som transporterades till 63 utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från 16 900 budgetåret
1992/93 till 21 600 budgetåret 1993/94, vilket förklarar de ökade kostnaderna. Bilaga 3
2.4¶Övrigt
Pågående rationaliserin gsarbete
Kriminalvården har av statsmakterna ålagts att under budgetåren 1991/92 - 1995/96 genomföra rationaliseringar som årligen skall uppgå till omkring 30 miljoner kronor. Två tredjedelar av dessa belopp omfördelas
och används för förnyelsearbete inom kriminalvården och en tredjedel utgör besparing. Rationaliseringarna innebär bl.a. att personalen genom
förändrade arbetsformer och omläggning av schematider kan användas effektivare än tidigare.
RRV:s revisionsberättelse RRV:s revisionsberättelse innehåller flera invändningar. Kundfordringar har enligt RRV inte bevakats enligt gällande förordning. Dessutom
konstaterar RRV brister i redovisningen av intäkter och inbetalningar.
RRV har även funnit brister i redovisningen av mervärdesskatt och
lönekostnadspålägg. Vidare har enligt RRV:s granskning förekommit att anskaffning av inventarier har anslagsfinansierats.
3 Regeringens överväganden
Övergripande mål:
Det övergripande målet för kriminalpolitiken och därmed också för kriminalvårdens verksamhet är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet i samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall
kännetecknas av en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet
samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verk-
samheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att
inte återfalla i brott.
Utgångspunkter
Kriminalvårdens uppgifter är att verkställa straff och att inom ramen för
detta förebygga brott. Även om man inte skall ha orealistiska förvänt-
ningar på vad kriminalvården kan åstadkomma måste en human och
meningsfull kriminalvård präglas av ambitionen att underlätta de dömdas anpassning till samhället.
Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och Bilaga 3 utvidga användningen av alternativa straff och verkställighetsformer. Som framgår av bilaga 3.1 pågår lagstiftningsprojekt med denna inriktning, bl.a. inom ramen för Straffsystemkommitténs arbete och översynen av bötesstraffet. Dessa lagstiftningsprojekt kan emellertid inte förväntas ge
några resultat under budgetåret 1995/96. Regeringen konstaterar att Kriminalvårdsstyrelsen under budgetåret 1993/94 har intensifierat insatserna för att utveckla brottsförebyggande program som riktar sig till särskilda kategorier av intagna, t.ex. narkotikamissbrukare, rattfyllerister samt vålds- och sexualbrottslingar
och fortsatt och utvecklat arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket vid anstalterna.
En av kriminalvårdens huvuduppgifter är att påverka de dömda så att de inte återfaller i brott. Genom den programverksamhet som har utvecklats inom kriminalvården har bättre förutsättningar skapats för det
brottsförebyggande arbetet. Utvecklingen av verkställighetens innehåll
och framtagande av olika brottsförebyggande program både på anstaltssidan och inom frivården bör fortsätta. Samtidigt bör kriminalvården följa
upp och utvärdera olika program för att säkerställa att de får ett innehåll och en struktur som gör att de kan förväntas ge önskat resultat. Det är även angeläget att arbetet med att införa kontaktmannaskap vid
anstalterna fortsätter. Regeringen vill också betona vikten av att frigivningen av fängelsedömda förbereds på ett sådant sätt att de dömda är rustade för att leva ett laglydigt liv. Inte minst viktigt är det att kriminalvården medverkar till att göra övergången från fängelse till frihet så smidig som möjligt. Permissioner 'och besök är ett betydelsefullt led i att stärka den intagnes förmåga att bygga upp en social tillvaro. Det är
viktigt att här ta tillvara frivårdens kompetens. | Mot bakgrund av Fängelseutredningens betänkande Verkställighet av
fängelsestraff har regeringen i en proposition nyligen föreslagit vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1994/95:124). Förslagen innebär bl.a. att indelningen i riks- och lokalanstalter skall avskaffas och att, vid fördelning av de intagna mellan anstalter av samma slag, den som har behov av utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt, skall placeras 1 denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen. Härigenom skall kriminalvården få ökade möjligheter att placera de intagna på anstalter som har en för dem lämplig verksamhetsinriktning. I propositionen föreslås också olika åtgärder som förbättrar kriminalvårdens
möjligheter att bekämpa förekomsten av narkotika och i övrigt förbättra ordningen och säkerheten i anstalterna. Inom Justitiedepartementet fortsätter nu beredningen av Fängelseutredningens övriga förslag i syfte att ersätta den nuvarande lagen om kriminalvård i anstalt med en ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Intagna som är psykiskt sjuka eller störda har under de senaste åren
blivit ett allt större problem inom kriminalvården. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till Fängelseutredningens förslag i denna fråga 65
5 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Biluga 3
delar regeringen Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det snarast bör Prop. 1994/95:100
inrättas särskilda stödavdelningar för denna kategori intagna. Det är Bilaga 3
också viktigt att kriminalvården på olika sätt ökar sin kompetens inom det psykiatriska området. Kriminalvården måste vidare sträva efter att förbättra samarbetet med sjukvårdshuvudmännen för att de intagna som behöver psykiatrisk vård bättre skall få sina behov tillgodosedda.
Häktesverksamheten bör få en humanare utformning. Arbetet med att
öka gemensamheten för intagna som inte har restriktioner bör därför fortsätta. Särskilda åtgärder bör också vidtas för att förebygga skade-
verkningar av häktesvistelsen för intagna som är ålagda restriktioner.
Säkerhet Säkerheten vid anstalterna skall hållas på en sådan nivå att avvikelser
direkt från anstalt eller i samband med frigång och permissioner kan
minimeras. Placering av intagna till anstalter med rätt säkerhetsnivå och en omsorgsfull planering av frigång och permissioner är också en förutsättning för att anstaltsvistelsen skall kunna ges ett positivt innehåll
för den intagne, t.ex. i form av behandlingsinsatser. Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning och redovisningen av den rymningsundersökning som styrelsen har utfört på uppdrag av regeringen framgår att styrelsens säkerhetsarbete varit framgångsrikt och att styrelsens målsättning är att ytterligare förbättra säkerheten.
Frivården Frivården bör genom personutredningar med bra och konstruktiva förslag till behandling och genom att utveckla bättre och mer strukturerade
program skapa förutsättningar för en. ökad användning av skyddstillsyn.
Arbetet inom frivården skall inriktas på att förhindra återfall i brott. Frivården bör därför fortsätta att utveckla olika brottsförebyggande program. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt klienter som befinner sig i början av vad som kan utvecklas till ett kriminellt livsmönster. Samverkan bör ske med andra samhällssektorer. Som redovisas i det
inledande avsnittet om = frivården har regeringen uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att senast den 1 juni 1995 lämna en samlad
redovisning och bedömning av genomförda och planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovisningen av uppdraget bör kunna bli ett underlag för en ytterligare utveckling av frivården.
Den 1 augusti 1994 startade en tvåårig försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten
bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheterna i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping och Sundsvall. Under försöksperioden kan personer, som dömts till fängelse i högst två månader
och som är bosatta inom verksamhetsområdet för någon av de nämnda
frivårdsmyndigheterna, få verkställa straffet utanför anstalt i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Under verkställigheten är 66
den dömde bl.a. förbjuden att lämna sin bostad annat än för vissa av
frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Den Prop. 1994/95:100 dömde skall avhålla sig från alkohol och andra beroendeframkallande Bilaga 3 medel. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras bl.a. med elektroniska
hjälpmedel. Försöksverksamheten följs av Straffsystemkommittén, som har i uppgift att överväga om intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör bli ett permanent inslag i straffsystemet, se bilaga 3.1.
Därutöver har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) av regeringen fått i uppdrag att utvärdera försöket. Inom ramen för Straffsystemkommitténs arbete pågår även utvecklingsarbete avseende möjligheterna till användning av samhällstjänst, se bilaga 3.1.
Kriminalvårdens roll inom det civila försvaret Regeringen anmäler i Försvarsdepartementets bilaga till 1995 års budgetproposition att funktionen Kriminalvården bör upphöra och att Kriminalvårdsstyrelsen därmed inte längre har ett funktionsansvar. Myndigheten behåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärksamhet.
Årsredovisning
Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändningar mot Kriminal-
vårdsstyrelsens årsredovisning. De brister som RRV pekat på i revisionsberättelsen är så allvarliga att de skyndsamt bör åtgärdas. Ett sådant
arbete har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning
kommer att åtgärdas. |
Regeringen anser att Kriminalvårdsstyrelsen i årsredovisningen i den
del som avser resultatredovisningen redogjort för verksamheten på ett överskådligt och lättfattligt sätt. Det bör dock finnas goda möjligheter att inför kommande verksamhetsår vidareutveckla resultatredovisningen,
bl.a. med avseende på slutprestationer.
Ekonomiska förutsättningar
Under åren 1992 och 1993 ökade beläggningen vid anstalter och häkten kraftigt. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffades den 1 juli
1993. Numera gäller som huvudregel att minst två tredjedelar av strafftiden skall ha avtjänats innan frigivning kan ske. Den 1 februari
1994 sänktes promillegränsen för grovt rattfylleri samtidigt som straffet
för detta brott skärptes.
För att möta effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade
reglerna i fråga om villkorlig frigivning och rattfylleri, pågår och planeras en utbyggnad av anstalts- och häktesorganisationen med ca 1 300
anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser.
Under år 1994 förefaller en avmattning ha skett i tillströmningen till
anstalterna. Under hösten 1994 har beläggningsnivån varit obetydligt 67
högre än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga Prop. 1994/95:100 effekten på beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, Bilaga 3 som trädde i kraft den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har beläggningen vid häktena minskat.
I takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga beläggningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras. Med hänsyn till att tillströmningen till anstalterna synes avta bör dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget och den redovisade beläggningsutvecklingen bör även kriminalvården kunna åläggas ett besparingskrav för de närmaste tre budgetåren. Möjligheter bör finnas till fortsatta — rationaliseringar i administrationen samt till ytterligare organisations- och schemaförändringar inom anstalts- och häktesorganisationen. Dessutom bör en utgiftsminskning kunna ske genom att utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen begränsas något.
Besparingskravet för budgetåret 1995/96 (12 månader) bör bestämmas till 50 miljoner kronor. Härtill kommer kostnader till följd av den av riksdagen (bet. 1992/93:JuU19) beslutade reformen om villkorlig frigivning samt tidigare beslutad rationalisering avseende budgetåret 19957/96 (12 månader) på sammanlagt 79 miljoner kronor.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet t.o.m. budgetåret 1998 på ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.
E 1. Kriminalvårdsstyrelsen
1993/94 Utgift 90 770 233 1994/95 Anslag 108 754 000 1995/96 Förslag 161 999 000
varav 107 358 000 beräknats för juni 1995 - juli 1996
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndigheterna, kriminalvårdsanstalterna, häktena, frivårdsmyndigheterna och Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårdsstyrelsen finns också en styrelse.
Från anslaget betalas även kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksamhet.
Regeringens överväganden Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationaliseringar och besparingar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till regionmyndigheterna och de lokala myndigheterna. Antalet tjänster vid styrelsen har till följd därav minskat från ca 320 till ca 200. Kriminal- 68 vårdsstyrelsens uppgifter är numera i princip koncentrerade till över-
Regeringen har i sina överväganden ovan uttalat att kriminalvården bör = Bilaga 3 åläggas ett besparingskrav. För budgetåret 1995/96 (12 månader) har
under detta anslag beräknats en besparing på 3,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 161 999 000 kr.
E 2. Kriminalvården
1993/94 Utgift 3 100 809 962 1994/95 Anslag 3 829 345 000 1995/96 Förslag 5 750 982 000
varav 3 795 591 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid kriminalvårdsanstalterna och häktena, inom frivården och vid regionmyndigheterna. Från anslaget betalas också ersättning åt ledamöter m.fl. i
övervakningsnämnderna. Utgifterna styrs i huvudsak av antalet intagna inom anstalts- och häktesorganisationen och antalet klienter inom frivårdsorganisationen.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar ett anslagssparande med 244 miljoner kronor. Anslagssparandet förklaras bl.a. av en förskjutning av byggnation av anstalter och häkten, samt en senareläggning av vissa andra investe-
ringar. I anslagssparandet ingår även kostnader för retroaktiv lön som
kommer att utbetalas under innevarande budgetår.
Inkomster av kriminalvårdens arbetsdrift redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården, medan utgifterna för driften belastar detta anslag. Inkomsterna för inne-
varande budgetår beräknas till ca 170 miljoner kronor.
I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen att arbetsdriftens intäkter fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall tillföras anslaget samt att ett belopp som motsvarar de beräknade intäkterna för innevarande
budgetår, 170 miljoner kronor, skall räknas av från anslaget. Styrelsen
har bl.a. pekat på svårigheten att hålla de intagna med arbetstillfällen när produktionskostnaderna ökar. Även om en produktion med högre kost-
nader skulle ge meningsfull sysselsättning och intäkter som översteg
kostnaderna, kan produktionsenheter tvingas avstå från sådana order, eftersom kostnaderna inte kan finansieras från ramanslaget och intäktsmedel inte får disponeras. I stället får enklare tillverkningar med lägre
materialkostnader väljas.
Under år 1994 synes en avmattning ha skett i tillströmningen av dömda Bilaga 3 till anstalterna. Under hösten har beläggningsnivån varit obetydligt högre än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga effekten på
beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, som gäller sedan den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har belägg-
ningen vid häktena minskat.
Den pågående och planerade utbyggnaden av anstalts- och häktes-
organisationen avser ca 1 300 anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser. I
takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg-
ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras.
Med hänsyn till beläggningsutvecklingen bör dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare kunna beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.
Anslaget har beräknats med beaktande av det ovan redovisade besparingskravet och tidigare beslutade åtaganden.
Regeringens bedömning är att en övergång till nettoredovisning av
kriminalvårdens arbetsdrift bör ge arbetsdriftens produktionsenheter ett
ökat intresse för resultatet av driften. Detta kan förväntas leda till ökad
effektivitet men också till högre kvalitet på sysselsättningen för de
intagna. Regeringen föreslår därför att arbetsdriftens intäkter i fortsättningen tillförs anslaget. I enlighet med styrelsens förslag har anslaget räknats ned med 170 miljoner kronor (12 månader).
Vid beräknandet av anslaget har hänsyn tagits till den i förra
budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 s. 140) aviserade och numera
beslutade sänkta ersättningen till de intagna. Vidare har hänsyn tagits till den förväntade hyresnivån med anledning av den förändrade organisationen för förvaltning av kriminalvårdens fastigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kriminalvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 5 750 982 000 kr.
E 3. Utlandstransporter
1993/94 Utgift 200 078 344
1994/95 Anslag 159 115 000
1995/96 Förslag — 238 672 000
varav 159 115 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med utlandstransporter, såsom kostnader för den personal som planerar och genomför utlandstransporterna, transportkostnader inkl. biljetter, samt
övriga kostnader som uppstår till följd av utlandstransporter. Utlandstransporterna avser i huvudsak avlägsnandebeslut enligt utlän- 70
ningslagen (1989:529). Utgifterna styrs framför allt av antalet transpor- Prop. 1994/95:100 terade personer samt destinationsorternas belägenhet och kostnadsnivåer. Bilaga 3
Regeringens överväganden Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter har, som redovisas i avsnittet om transportverksamheten, ökat kraftigt under budgetåret 1993/94 till följd av ett ökat antal transporterade personer. Utvecklingen under innevarande budgetår visar dock på en volymminskning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att antalet personer som transporteras till utlandet kommer att vara lägre under budgetåret 1995/96 (12 månader) än under budgetåret 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 238 672 000 kr.
Bilaga 3
F 1. Rättshjälpskostnader
1993/94 Utgift 874 133 856 1994/95 Anslag 779 000 000 1995/96 Förslag 1 178 300 000
varav 827 800 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Regeringens överväganden Kostnadsutveckling
Omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur på rättshjälpsområdet har ägt rum de senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. När det gäller den allmänna rättshjälpen genomfördes den senaste reformen den 1 mars 1993 (fr prop. 1992/93:109) då rättshjälpsavgifterna höjdes. Den 1 juli 1994 inskränktes möjligheten till rättshjälp i form av offentligt biträde i asylärenden där det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (s.k. ny ansökan, jfr prop. 1993/94:94). Reformerna har varit kostnadsdämpande men har inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i stort.
De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande. Kostnadsökningen under budgetåret 1994/95 förklaras främst av ett ökat antal mål, i första hand familjemål och brottmål, där biträdeskostnaderna belastar rättshjälpsanslaget, och av den höjda timersättningen till biträden och offentliga försvarare.
Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare 1 vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av en timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. 1 rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet. Den 11 maj 1994 bestämde regeringen ttmkostnadsnormen för budgetåret 1994/95 till 748 kronor exkl. mervärdesskatt (935 kr inkl. mervärdesskatt).
Besparingseffekterna av de nya reglerna om avgifter för allmän rätts- 72
hjälp beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och motsvara ca Prop. 1994/95:100
4 2 av anslagsbelastningen avseende den allmänna rättshjälpen. Kost- Bilaga 3 naderna för den allmänna rättshjälpen utgör ca 40 2 av hela rättshjälpsanslaget.
Rättshjälpsutredningen Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på besparingar inom området för rättshjälpen fick en särskild utredare i juni 1993 i uppdrag att göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och då
särskilt villkoren för och omfattningen av rättshjälpen (dir. 1993:77).
Uppdraget omfattar därutöver regleringen av ersättningen till biträden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna rätts-
hjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska
frågor. En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna att
överföra rättshjälpslagens reglering av offentliga biträden till den
materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategorierna regleras. Utredningsuppdraget begränsas inte till nu nämnda frågor. Utredaren har fria händer att föreslå andra ändringar som kan leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar och till att rättshjälpsresurserna koncentreras till de
områden där de bäst behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995.
Slutsatser
De förslag som utredningen kommer att lämna kan väntas leda till
betydande besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren för rättshjälp kan dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden, utan
först i sådana där rättshjälp beviljas efter det att ändringarna har trätt i kraft. Nya bestämmelser i dessa avseenden som innebär besparingar kan därför inte få genomslag under kommande budgetår. Regeringen över-
väger förändringar som kan få genomslag tidigare och avser att återkomma med förslag i den delen.
Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1995/96 till
1 178 300 000 kr. I beloppen ingår bl.a. de medel som Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde enligt utlänningslagen (1989:529).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 178 300 000 kr.
1993/94 Utgift = 11561 526 Bilaga 3
1994/95 Anslag 12 549 000
1995/96 Förslag 18 911 000
varav 12 535 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten. Det övergripande målet för Rättshjälpsmyndigheten är att snabbt och
korrekt hantera rättshjälpsfrågor samt i övrigt lämna god service rörande rättshjälp. Verksamhetsmålen är fr.o.m. budgetåret 1994/95 att andelen inkomna ansökningar om rättshjälp som behöver kompletteras inte skall
överstiga 65 § och att inkommet ärende skall ha varit föremål för
ågärd/beslut inom fyra arbetsdagar.
Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rättshjälpsnämnden.
Av årsredovisningen framgår bl.a. att Rättshjälpsmyndigheten utnyttjat
en anslagskredit på 0,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Orsaken till detta redovisas nedan.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot årsredovis-
ningen.
Regeringens överväganden Arbetssituation och resultatbedömning m.m.
Under den tid Rättshjälpsmyndigheten funnits har såväl den arbetsmässiga
som den ekonomiska situationen varit bekymmersam.
Det ADB-baserade ärendehanteringssystemet har tidigare inte fungerat
bra. Situationen har förbättrats och är nu tillfredsställande.
De problem som uppstod med ärendehanteringssystemet till följd av
ändringar i rättshjälpslagen den 1 mars 1993 har, vilket framgår av års-
redovisningen, inneburit att ärendenas omloppstider ökat under budgetåret
1993/94. Lagändringarna innebar merkostnader för Rättshjälpsmyndigheten till följd av programmeringskostnader då systemet skulle anpassas. Merkost-
naden har delvis finansierats genom ett utnyttjande av anslagskrediten och
delvis genom att låneramen till fullo utnyttjats. Merkostnaden har lett till att Rättshjälpsmyndighetens ekonomiska situation är ansträngd.
Den ansträngda ekonomiska situationen har lett till att administrationen har blivit eftersatt. För att komma till rätta med detta har en omorga-
nisation påbörjats som bl.a. innebär att en särskild ekonomienhet håller
på att inrättas.
Slutsatser
Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och en relativt 74 besvärlig arbetssituation. Problemen med det för verksamheten så viktiga
ärendehanteringssystemet ser dock ut att vara avhjälpta. Vidare kan den Prop. 1994/95:100 påbörjade omorganisationen förväntas ge ett effektivare arbetssätt. Bilaga 3
Rättshjälpsmyndigheten bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 18 911 000 kr.
F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.
I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självfinansierade och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör således en självständig resultatenhet. Den 1 oktober 1993 övertogs verksamheten vid den allmänna advokatbyrån i Kalmar av en privat byrå. Den 30 juni 1994 fattade regeringen beslut om att verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle avvecklas per den 30 september 1994. Sedan den I oktober 1994 finns det 26 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Från och med den 1 januari 1994 får sju byråer bedriva sociala mottagningar på 15 olika mottagningsplatser.
Verksamheten behöver inte redovisas 1 olika verksamhetsgrenar. Riksrevisionsverket uppger i sin revisionsberättelse för Allmänna advokatbyråerna att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Resultatbedömning
Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret 1993/94 framgår att det korrigerade bokföringsmässiga överskottet för år 1993/94 är 5,8 miljoner kronor vilket motsvarar en kostnadstäckning på 105 2. Motsvarande siffra året innan var 107 2. Lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna har varit stabil under den senaste fyraårsperioden, efter att ett system med bonuslön införts. En resultatnedgång har dock skett under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Domstolsverket bedömer att lönsamheten för byråerna kommer att bestå och beräknar kostnadstäckningsgraden för innevarande budgetår till 105 720 och budgetåret 1995/96 till 107 2. 75
I det korrigerade bokföringsmässiga resultatet ingår räntekostnader och Prop. 1994/95:100 ränteintäkter till följd av de skulder och tillgångar som de allmänna Bilaga 3 advokatbyråerna har hos Riksgäldskontoret. Ränteintäkterna och kostnaderna beror till stor del på tidigare års resultat varför denna redovisning inte speglar det verkliga resultatet av verksamheten under budgetåret. Domstolsverket redovisar även ett särskilt verksamhetsresultat i vilket man utgår från en kalkylmässig räntekostnad. Verksamhetsresultatet kommer därmed att bättre spegla hur de allmänna advokatbyråerna lyckats affärsmässigt under budgetåret. De allmänna advokatbyråernas verksamhetsresultat har försämrats sedan budgetåret 1991/92. För budgetåret 1991/92 visade verksamhetsresultatet ett överskott om 3,8 mkr, för budgetåret 1992/93 ett resultat om 0 mkr, samt för budgetåret 1993/94 ett underskott om 0,2 mkr. Domstolsverket bedömer att verksamhetsresultatet för 1994/95 kommer att innebära ett överskott om 0,1 mkr.
Den allmänna konjunkturnedgången har medfört en ökad konkurrens för de allmänna advokatbyråerna. Detta och förändringar i rättshjälpsregler har lett till en minskad ärendetillströmning. |
Produktiviteten har under en fyraårsperiod minskat med 4 2 vad avser
antal ärenden per jurist och med 14 Z vad avser antal ärenden per miljon kronor. Domstolsverket förklarar nedgången i produktivitet med den minskade ärendetillströmningen samt att ärendena genomsnittligt har blivit mer krävande att handlägga.
Domstolsverket har markerat att rättshjälpssystemets framtida utveckling utgör en osäkerhetsfaktor i sammanhanget.
Regeringens överväganden Slutsatser Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt verksamhet är verksamhetsresultatet för 1993/94 inte fullt tillfredsställande. Med utgångspunkt från det korrigerade bokföringsmässiga resultatet är de allmänna advokatbyråerna sammantagna fortfarande lönsamma. Arbetsproduktiviteten har minskat betydligt. Även om det kan finnas förklaringar till denna minskning, anser regeringen att utvecklingen är oroväckande. Det är angeläget att resultatet förbättras.
Regeringen konstaterade i förra årets budgetproposition att kostnaderna för kurser och konferenser och resor i samband därmed ökat dramatiskt. Enligt regeringens uppfattning ligger kostnaden för kurser och konferenser även för ifrågavarande budgetår högt.
Av årsredovisningen framgår vidare att det upparbetade värdet fortfarande, trots en minskning, är betydande. Minskningen av det upparbetade värdet har tillsammans med minskade kundfordringar lett till en ytterligare ökning av ett sedan tidigare stort tillgodohavande hos Riksgäldskontoret.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna advokatbyråerna. 76
Bilaga 3
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag
1993/94 Utgift 954 899
1994/95 Anslag 11 010 000
1995/96 Förslag 16 995 000
varav 11 330 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, för vissa
prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat-
byråerna åta sig uppdrag som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man,
s.k. $ 3-ärenden.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till
16 995 000 kr. Minskningen av medelsbehovet beror bl.a. på en för-
väntad minskning av antalet likvidationsuppdrag och på de nya reglerna
för den sociala mottagningsverksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr.
F 5. Vissa domstolskostnader m.m. 1993/94 Utgift 299 793 717 1994/95 Anslag 237 300 000 1995/96 Förslag 249 475 000
varav 166 317 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de all-
männa domstolarna, arrende- och hyresnämnderna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Dom-
stolsverket har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till
249 475 000 kr.
Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av Bilaga 3 medelsbehovet. Den minskade belastningen på anslaget beror på att
utgifterna för ersättning åt nämndemän m.fl. har flyttats över till anslaget
D 2. Domstolarna m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 249 475 000 kr.
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
1993/94 Utgift 35 467 711
1994/95 Anslag 28 384 000
1995/96 Förslag 53 202 000
varav 35 468 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. Bland annat betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.
os Bilaga 3 G 1. Justitiekanslern
1993/94 Utgift 6 897 815 1994/95 Anslag 7 526 000 1995/96 Förslag 11 481 000
varav 7 614 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Justitiekanslern (JK) har som huvudsakliga arbetsuppgifter att vara regeringens juridiske rådgivare, att bevaka statens rätt och att ha tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. JK har att vaka över att tryck-
frihetens och yttrandefrihetens gränser inte överskrids och att vara ensam
behörig åklagare i mål om tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. JK har även att fullgöra vissa uppgifter enligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.
JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av honom själv.
JK har för räkenskapsåret 1993/94 kommit in med sin första årsredovisning. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redovisningen. JK behöver inte redovisa verksamheten i flera verksamhets-
grenar. JK skall fr.o.m. budgetåret 1995/96 lånefinansiera investeringar i anläggningstillgångar. Ett överföringsbelopp om ca 0,4 miljoner kronor
från budgetåret 1993/94 är intecknat i planerade investeringar i datorutrustning under innevarande budgetår.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Av årsredovisningen framgår att antalet balanserade ärenden har minskat trots ett ökat antal inkommande ärenden. Detta har varit möjligt genom att antalet avgjorda ärenden ökat.
Den modernisering av JK:s datorstöd som pågår är enligt regeringens mening nödvändig för att förbättra arbetet med diarieföring och ordbehandling.
Slutsatser JK bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Justitiekanslern för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 481 000 kr. 79
1993/94 Utgift 19-557 680 Bilaga 3
1994/95 Anslag 21 772 000 1995/96 Förslag 33 994 000
varav 22 528 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Datainspektionens inkomster, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter, beräknas
till 32,7 miljoner kronor för nästa budgetår varav 21,8 beräknat för juli
1995 - juni 1996 (innevarande budgetår 21,8 miljoner kronor).
Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso-
lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk data-
behandling vid taxeringsrevision, m.m.
Inspektionens övergripande mål är att verka för och övervaka att automatisk databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Datainspektionens verksamhet kommer i viss utsträckning att ändra inriktning genom de lagändringar som träder i kraft den 1 januari 1995 (SFS 1994:1480 och 1994:1485, prop. 1993/94:116 och 1993/94: 217, bet. 1993/94:KU36, 1994/95:KU07 och 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:13 och 1994/95:35). Lagändringarna innebär bl.a. att regeringen ges möjlig-
het att bemyndiga Datainspektionen att utfärda generella föreskrifter för
personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas och förs i enlighet med sådana regler skall undantas från tillståndsplikt.
Datainspektionens tillståndsprövning av personregister kommer i motsvarande mån att övergå i tillsyn. Regeringen har utnyttjat bemyndigan-
det genom att besluta en förordningsändring (SFS 1994:1487). Datainspektionen har under år 1993 genomfört en organisationsöversyn
i syfte att anpassa inspektionens verksamhetsinriktning och arbetssätt till lagändringarna. I anledning av inspektionens förslag beslutade regeringen i maj 1994 vissa ändringar i myndighetens instruktion. Ändringarna innebär att det inom inspektionen förutom en generaldirektör, som är chef för inspektionen, skall finnas en chef för tillstånds- och tillsynsverksam-
heten samt en chefsjurist och att inspektionen i övrigt själv beslutar om
sin organisation. Inspektionen har fattat ett principbeslut om utform-
ningen av organisationen. Planerade organisationsförändringar beräknas vara genomförda i början av år 1995. I regleringsbrevet för budgetåret
1994/95 har Datainspektionen fått i uppdrag att redovisa hur de ändrade
arbetsformer som möjliggjorts av inspektionens nya organisation har
utnyttjats för att uppnå verksamhetsmålen.
Inom EU pågår arbete med ett EG-direktiv om dataskydd. Om ett
sådant beslutas, aktualiseras frågan om en ny svensk datalag. De förändringar i Datainspektionens verksamhet som detta kan leda till kan inte nu
överblickas med någon större grad av säkerhet. Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter. 80
budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på ca 1,1 miljoner kronor. Bilaga 3
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot
årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Datainspektionen har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
verksamhetsgrenarna tillstånd, tillsyn, information, regelgivning, teknik, licens samt ekonomi och administration. I enlighet med de verksam-
hetsmål som regeringen lade fast för budgetåret 1993/94 skulle Datainspektionen under budgetåret prioritera insatserna för att öka
inspektionens egeninitierade tillsynsverksamhet samt bygga ut informa-
tionsverksamheten och även inrikta den verksamheten mot att öka de
registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglerna. Datainspek-
tionens resultatredovisning visar att verksamheten har förändrats i önskvärd riktning. Inspektionen lämnar i år resultatredovisning för första
gången. De resultatmått som tagits fram har därför endast i begränsad
omfattning kunnat jämföras över tiden.
Slutsats Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av inspektionens verksam-
het bl.a. såvitt gäller det pågående förändringsarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Datainspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 33 994 000 kr.
G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader
1993/94 Utgift! 6 804 292 1994/95 Anslag 7 944 000
1995/96 Förslag 12 281 000
varav 8 145 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
! Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader.
Brottsoffermyndigheten har till uppgift att främja brottsoffrens rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brotts- 81
6 Riksdagen 199495. 1 sund. Nr 100. Bilaga 3
offerfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av Prop. 1994/95:100 vissa ärenden om brottsskadeersättning. Bilaga 3
Brottsoffermyndigheten bildades den 1 juli 1994 genom att Brottsskadenämnden omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Brottsoffermyndigheten har lämnat årsredovisning avseende Brottsskadenämndens
verksamhet under budgetåret 1993/94. Brottsskadenämndens huvuduppgift var att pröva ärenden om brottsskadeersättning. För detta arbete hade
myndigheten satt upp tre delmål. Dessa mål var att handläggningen skulle ske snabbt, billigt och säkert.
Antalet inkomna brottsskadeärenden uppgick budgetåret 1993/94 till
totalt 4 200, vilket är en ökning med 700 ärenden jämfört med budgetåret 1992/93. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 2 500 till 3 400. För antalet sakskadeärenden redovisas en viss minskning. Enligt
Brottsoffermyndighetens bedömning avseende budgetåren 1994/95 och 1995/96 förväntas det totala antalet brottsskadeärenden att öka med ca
1 000 per år.
Under budgetåret 1993/94 avgjordes drygt 70 % av brottsskadeärendena inom tre månader, vilket är en högre andel än under budgetåret
1992/93. Brottsskadenämndens handläggningskostnad uppgick under
budgetåret 1993/94 till 1 713 kr per ärende, vilket innebär en kostnadsminskning med 6 /. Kostnadsminskningen har uppnåtts genom rationaliseringar.
Ett mått på säkerheten och kvaliteten i handläggningen är enligt myndigheten andelen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden. Denna andel uppgick budgetåret 1993/94 till 3 £.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Årsredovisningen avseende Brottsskadenämndens verksamhet visar att myndigheten bl.a. med hänsyn tagen till en kraftig ökning av antalet brottsskadeärenden har genomfört en fortsatt effektivisering av verksamheten.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen.
Slutsatser
Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brottsskadeärenden kan förväntas öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96.
En ökning av antalet ärenden bör enligt regeringens bedömning kunna
hanteras genom en ytterligare effektivisering av verksamheten. Mot
bakgrund av osäkerheten om volymökningens storlek bör dock anslaget
inte omfattas av besparingskravet.
Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja ideella organisa-
tioner som verkar på brottsofferområdet och privat och offentlig verk- 82
samhet som gäller brottsoffer. Bidrag kan även lämnas för forskning, utbildning och information i brottsofferfrågor. Det är enligt regeringens Bilaga 3 mening väsentligt att användningen av brottsofferfondens medel särskilt inriktas på att vidareutveckla och komplettera nuvarande insatser för brottsoffer. Regeringen avser att meddela närmare föreskrifter beträffande denna precisering av fondens ändamål.
Preciseringen skärper kraven på att prövningen av bidrag från
brottsofferfonden sker utifrån den kunskap och de erfarenheter som redan finns. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett effektivt användande av fondens medel avser regeringen därför att vid Brotts-
offermyndigheten inrätta en särskild nämnd som skall besluta om bidragen från brottsofferfonden. I nämnden bör ingå ledamöter med
kvalificerad kunskap inom och intresse för de områden som omfattas av fondens ändamål. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens ledamöter.
Som anförts i Inledningen, avsnitt 5.2, finns väsentliga berörings-
punkter mellan brottsofferinriktad verksamhet och brottsförebyggande arbete. Många myndigheter som gör brottsförebyggande insatser har också en viktig brottsofferstödjande funktion. Brottsförebyggande arbete kan i vissa fall lämpligen inriktas på stödåtgärder för brottsoffer eller
presumtiva brottsoffer. Det kan därför, som tidigare har anförts, vara
motiverat att på sikt överväga möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brottsförebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 281 000 kr.
G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott
1993/94 Utgift! 51 942 813
1994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 102 500 000
varav 68 333 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
! Anslaget G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott.
Som redovisats under anslaget G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvalt- Bilaga 3 ningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat väsentligt under budgetåret 1993/94 och kan förväntas fortsätta att öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Med hänsyn därtill har regeringen beräknat anslaget till 102 500 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 500 000 kr.
G 5. Brottsförebyggande rådet
1993/94 Utgift 13 310 454
1994/95 Anslag 26 774 000
1995/96 Förslag 37 708 000
varav 24 991 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området.
BRÅ har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i delområdena forskning och utveckling, utvärdering samt information. Enligt årsredovisningen har verksamheten förskjutits från mer grundläggande, långsiktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska översikter och analyser samt kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention och samhällets reaktioner mot brott. Verksamheten under budgetåret har dominerats av arbetet med den
kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen samt av de s.k. pilotprojekten som syftar till att utveckla modeller för lokalt brottsföre-
byggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i Sverige pågår.
Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta fram underlag för ett
nationellt brottsförebyggande program. Under året har BRÅ redovisat en utvärdering av försöksverksamheten med samhällstjänst. BRÅ har även
i uppdrag att utvärdera 1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991
års ändringar om onykterhet till sjöss.
BRÅ redovisar ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på
6,8 miljoner kronor. Under budgetåret 1993/94 har BRÅ, utöver medel under anslaget, utnyttjat ett tidigare reservationsanslag. Anslagssparandet beror i övrigt främst på att BRÅ redan under budgetåret 1993/94 vidtagit en del av de åtgärder som krävs för att anpassa verksamheten till det
besparingskrav om sammanlagt 4 miljoner kronor som regering och riksdag har beslutat om för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Anslags-
sparandet är i huvudsak avsett att täcka kostnader för flera stora
forsknings- och utvecklingsprojekt som BRÅ skall arbeta med under de 84
kommande budgetåren, bl.a. rättsmedvetandeundersökningen och ett Prop. 1994/95:100 projekt för att undersöka kostnader för brott. För att kunna öka det Bilaga 3 internationella samarbetet planerar BRÅ vidare att ansluta sig till det elektroniska nätverket INTERNET.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella
statistiken inom rättsväsendet. BRÅ har också fått i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten med elektronisk övervakning.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning BRÅ:s inriktning och organisation har förändrats från den 1 juli 1993. Det har därför inte varit meningsfullt att göra jämförelser med tidigare år. Årsredovisningen visar dock att BRÅ:s verksamhet utvecklas på ett sätt som stämmer med det övergripande mål som uppställts för planeringsperioden.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BRÅ.
Slutsatser I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som Övergripande mål för planeringsperioden 1993/94 - 1995/96 att BRÅ skall utvecklas till ett kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. Detta mål bör ligga fast även för budgetåret 1995/96.
I enlighet med vad som angavs i forskningspropositionen har regeringen under anslaget beräknat att 2 500 000 kr skall föras över från BRÅ:s anslag till anslaget E 3. Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning. I och med det kommer de sammanlagt 4 000 000 kr som angavs i forskningspropositionen att ha förts över till Humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 37 708 000 kr.
Bilaga 3 Nytt anslag (förslag) 3 086 000
varav 2 066 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer i kraft. Samtidigt inrättades en särskild nämnd, Gentekniknämnden, som fick till uppgift att följa utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken.
Nämnden övertog de arbetsuppgifter som tidigare åvilade Delegationen för hybrid-DNA-frågor och fick samtidigt ett bredare verksamhetsansvar än det delegationen kan sägas ha haft. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt den nya lagen och samråda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Delegationen för hybrid-DNA-frågor var i administrativt hänseende knuten till Arbetsmiljöinstitutet och dess verksamhet finansierades genom institutets ramanslag. Delegationens resursbehov för budgetåret 1994/95 beräknades till 1 040 000 kr. Dessa medel har övertagits av Gentekniknämnden.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Eftersom nämnden tillkom den 1 juli 1994 har den inte lämnat in någon verksamhetsberättelse.
Slutsatser Mot bakgrund av den snabba utveckling som pågår på genteknikområdet och de oreparabla effekter för bl.a. miljön som en missbedömning av teknikens användning skulle kunna medföra, är Gentekniknämndens verksamhet en för hela samhället angelägen uppgift.
Enligt regeringens uppfattning bör nämnden för att kunna fullgöra sina uppgifter få en medelsförstärkning. Gentekniknämnden bör därför för budgetåret 1995/96 anvisas ytterligare I 500 000 kr. Härutöver föreslår regeringen på tilläggsbudget (prop. 1994/95:105) ett belopp för innevarande budgetår om 600 000 kr.
Gentekniknämnden har nyligen påbörjat sin verksamhet, varför nämndens resursbehov är svårt att överblicka. Regeringen avser därför att noga följa Gentekniknämndens verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Gentekniknämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 3 086 000 kr. 86
Bilaga 3.1
1¶Allmänt
1.1 Ansvarsområdet Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens, åklagarnas och kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Andra betydelsefulla områden är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolagsrätten, fastighetsrätten och immaterialrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kärnfunktioner i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet.
I denna bilaga redovisas bl.a. aktuella lagstiftningsfrågor inom Justitiedepartementets ansvarsområde.
1.2 Internationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet
och medlemskapet i EU.
- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN och andra inter-
nationella organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.
Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EESavtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lagändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1995.
Det mesta av EG:s rättssystem på de områden som faller under Justitiedepartementets ansvar omfattades redan av EES-avtalet. Sveriges medlemskap i unionen medför därför inte särskilt många nya lagstiftningsuppgifter för departementet. Som medlem i EU kommer Sverige emellertid att integreras helt i EG:s lagstiftningsverksamhet. Det blir 87
således fortsättningsvis en uppgift för Justitiedepartementet att bevaka Prop. 1994/95:100
Sveriges intressen i de lagstiftningsprojekt som kommer upp inom EG. Bilaga 3.1
Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet till EU får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk
rättsutveckling. Så är fallet t.ex. inom olika organ inom FN-systemet --
IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstat-
liga organisationer, såsom Europarådet (bl.a. familjerätt), UNIDROIT (bl.a. återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet
m.m.).
Atomansvarighetsfrågorna har särskilt accentuerats i anslutning till pågående kärnsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjet-
unionen. Flertalet östeuropeiska stater har inte anslutit sig till de internationella konventionerna på området. Detta förhållande innebär för när-
varande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att engagera sig
i projekt som syftar till direkta tekniska förbättringar och installationer
av säkerhetsutrustning i de östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighets-
frågorna bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna
Sovjetunionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är enligt regeringens mening av stort värde. Det
finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på
lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste
tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Ett praktiskt exempel på sådant samarbete är arbetet med att införliva EG-direktivet
om oskäliga avtalsvillkor med de nordiska rättsordningarna (se avsnitt 3.2). Genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU torde det
också finnas nya förutsättningar för ett allt fastare och mer vidsträckt nordiskt lagstiftningssamarbete. Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, konsumenträtt,
immaterialrätt och transporträtt. Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utvecklingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen.
Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncen-
trerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kontakter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rätts-
utvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En 88 är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för
jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och Prop. 1994/95:100
lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska = Bilaga 3.1 domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder. Avsikten är att under år 1995 utvidga rättsbiståndet till att avse även åklagarväsendet och kriminalvården.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete
med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills
skett i två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
2 - Offentlig rätt
2.1¶Grundlagsfrågor m.m.
Några huvudpunkter:
- En ny vallag. - Ny lag om val till Europaparlamentet.
- Skärpta åtgärder mot barnpornografi.
- De nya mediernas grundlagsreglering utreds.
Det har varit utmärkande för de konstitutionella reformer som genomförts i modern tid att de byggt på bred politisk enighet. I enlighet med denna tradition har ett flertal grundlagsändringar kunnat beslutas under år 1994.
En genomgripande översyn av vallagstiftningen sker för närvarande.
Efter genomgång av remissutfallet kommer 1993 års vallagskommittés slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30) att beredas vidare inom Justitiedepartementet tillsammans med en uppföljning av det försök med röstning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommun fullmäktige i sju kommuner. I arbetet med den nya vallagstiftningen ligger också att bereda de förslag som kan bli resultatet av den pågående
utredningen (dir. 1994:49) om den fria nomineringsrätten och vissa andra
frågor med anknytning till valsystemet. Arbetet är inriktat på att en ny
vallag skall tillämpas vid de allmänna valen år 1998.
Inför det val till Europaparlamentet som skall hållas i september 1995
skall sådan lagstiftning genomföras som följer av att föreskrifter om val till Europaparlamentet enligt 8 kap. 4 § regeringsformen skall meddelas
i lag. |
De senaste två årens intensiva debatt om barnpornografi har också —-
trots att den borgerliga regeringen inte förmådde komma med några förslag - genom socialdemokratiska initiativ i riksdagens konstitutions-
utskott utmynnat i flera lagändringar (bet. 1993/94:KU28, rskr. 1993/94:450, bet. 1994/95:KU6, rskr. 1994/95:12, SFS 1994:1600 89 -1605). Bl.a. kommer det fr.o.m. den 1 januari 1995 att finnas större
möjligheter att konfiskera barnpornografiskt material. Som ytterligare ett Prop. 1994/95:100 led i kampen mot barnpornografi har regeringen beslutat tillsätta en Bilaga 3.1 kommitté med uppdrag att undersöka på vilket sätt och med vilka medel förekomsten av barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994:117).
Den snabba utvecklingen inom informationstekniken ställer krav på en fortlöpande översyn av lagar och andra föreskrifter. En parlamentarisk kommitté skall därför i en utredning om nya medier och grundlagarna (dir. 1994:104) bl.a. analysera tryckfrihetsförordningens öch yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan information till allmänheten.
Den i betänkandet 6 juni Nationaldagen (SOU 1994:58) framförda tanken att göra nationaldagen till allmän helgdag bör inte fullföljas.
2.2¶Offentlighet och sekretess
Några huvudpunkter:
- Sekretesslagens tillämpning bevakas.
- Samarbetet angående unga lagöverträdare och ekonomisk brotts-
lighet föreslås bli lättare.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighetsprincip begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från departementets sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande fram i mån av behov. I Justitiedepartementet pågår arbete med en departementspromemoria om olika sekretessfrågor.
En särskild utredare har nyligen lämnat förslag om ändringar i sekretesslagen 1 syfte att förbättra samarbetet mellan de myndigheter och andra som arbetar med unga lagöverträdare och ekonomisk brottslighet.
2.3¶Datalagsfrågor
Några huvudpunkter:
- Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i fråga om inte-
gritetsskydd.
- Rättsliga överväganden kring informationsteknik.
- Personnummerutredningens förslag bör inte genomföras.
Genom ändringar i 8 kap. 7 § regeringsformen har öppnats en möjlighet att ge Datainspektionen normgivningsbefogenhet i fråga om ADBbehandling av personuppgifter (prop. 1993/94:116, bet. 1993/94:KU36, 90 rskr. —-1993/94:359, bet. 1994/95:KU7, rskr. 1994/95:13,
SES 1994:1480). Ändringarna har följts upp genom ändringar i datalagen av innebörden att för de branscher/sektorer där Datainspektionen utfärdar Bilaga 3.1 generella = föreskrifter skall tillståndsplikt inte föreligga
(prop. 1993/94:217, bet. 1994/95:KU10, rskr. —1994/95:35,
SFS 1994:1485). Regeringen har därefter beslutat en ändring av dataförordningen (1982:480) varigenom Datainspektionen bemyndigas meddela sådana generella föreskrifter. Även andra ändringar i datalagen har
genomförts i syfte att förenkla Datainspektionens arbete och för att stärka
inspektionens möjligheter att på ett effektivt sätt värna om de enskildas personliga integritet. Arbetet på en ny datalag kan tas upp på nytt när
resultatet av pågående överväganden inom EU angående ett dataskyddsdirektiv föreligger. Som redan nämnts medför utvecklingen inom informationstekniken behov av en översyn av lagar och andra föreskrifter. En särskild utredare
har tillkallats med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslags-
tavlor och för användningen av elektroniska dokument inom både förvaltningen och näringslivet (dir. 1994:42). Bl.a. förutsätter förhållandet till
datalagen nya överväganden i detta sammanhang men även frågor som
rör reglerna om allmänna handlingars offentlighet bör analyseras av utredaren. Personnummerutredningen (Ju 1993:01) fick av den förra regeringen
i uppdrag att utreda frågan om en begränsad användning av personnummer. I maj 1994 lämnade utredningen sitt betänkande Personnummer -
integritet och effektivitet (SOU 1994:63). Utredningens förslag till ny personnummerlag och till en särskild sekretessbestämmelse för person-
nummer har fått ett kraftigt negativt remissutfall. Regeringen kommer, mot denna bakgrund, inte att i dessa frågor lägga fram några lagförslag. Den nuvarande regleringen av personnummer i 7 § andra stycket datalagen (1973:289) innebär dessutom att personnummer inte får användas i personregister utan att beaktansvärda skäl föreligger. Den rättstillämpning som skett genom regeringens och Datainspektionens praxis i ärenden
enligt datalagen har hittills visat att stadgandet ger goda möjligheter att
begränsa användningen av personnummer i ADB-sammanhang. Av Personnummerutredningens övriga förslag avser regeringen att arbeta
vidare med förslaget till lagstiftning i fråga om kriminalisering av obehörigt utnyttjande av annans identitet.
2.4¶Förvaltningsrätt
En huvudpunkt: - Frågan om en permanentning av rättsprövningslagen bereds.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU 38,
rskr. 1987/88:189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa 91
fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av
civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska Prop. 1994/95:100 förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till Bilaga 3.1 grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 —- den 31 december 1991. Lagen har emellertid - med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, bet. 1990/91:KU12, rskr. 1990/91:51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen.
Fri- och rättighetskommittén har i sitt betänkande Domstolsprövning av förvaltningsärenden (SOU 1994:117) behandlat frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Kommittén har därvid föreslagit att rättsprövningslagen permanentas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. I avvaktan på resultatet av denna remissbehandling har rättsprövningslagens giltighetstid förlängts och kammarrätt har från och med den 1 april 1994 givits behörighet att pröva vissa ärenden enligt lagen (se avsnitt 4.1; prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 1994:1759) till utgången av år 1997.
3 — Civilrätt
3.1¶EU-perspektivet
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EGrätten. Sådan anpassning har skett såväl i fråga om den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och lag om paketresor). Också inom försäkringsoch skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen samt införandet av en produktansvarslag och en lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. immaterialrätt, fastighetsrätt och aktiebolagsrätt.
De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som gjordes i EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet fått anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område. EG-rätten på civilrättsområdet omfattas till
största delen av EES-avtalet. Medlemskapet i den Europeiska unionen
medför dock förpliktelser om viss ytterligare anpassning till EG:s ”
regelsystem (se avsnitt 3.2). Medlemskapet innebär också att Sverige Prop. 1994/95:100
deltar i utvecklingen av det gemensamma rättssystemet. Det leder till en Bilaga 3.1 fortsatt anpassning av svensk civilrätt till EG-rätten.
I och med att arbetet med EG-anpassningen till stora delar är avklarat
finns det visst utrymme att använda lagstiftningsresurserna på civilrättens
område för andra reformbehov. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2¶Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter: - En ny lag skall införas som innebär att svensk internationell
privaträtt anpassas till en EG-konvention om tillämplig lag för
kontraktsrättsliga förpliktelser.
- Lagrådsremisser med förslag till en ny kommissionslag och änd-
ringar i kreditupplysningslagen beslutas i vår.
- En Översyn av vissa frågor med anknytning till konsument-
köplagen och konsumenttjänstlagen pågår.
- Godtrosförvärvslagen ses över i en pågående utredning.
Som nämnts tidigare har det under de senaste åren på vissa avgränsade områden skett en anpassning till EG:s regelsystem. Det gäller främst inom konsumenträtten. Senast har regeringen i en proposition om oskäliga avtalsvillkor m.m. (prop. 1994/95:17) föreslagit regler som innebär att svensk rätt anpassas till EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Även framdeles kommer arbetet i den Europeiska unionen att påverka
den allmänna förmögenhetsrätten, särskilt konsumenträtten, i Sverige. Direktiv kan väntas närmast beträffande fjärrköp. EG-kommissionen har också påbörjat ett arbete rörande garantier och efterköpsservice på konsumentköprättens område. På grund av Sveriges medlemskap i unionen skall vidare en EG-konvention om lagvalsregler för kontraktsrättsliga förpliktelser (1980 års Romkonvention) införlivas med svensk rätt. Arbetet med detta har påbörjats.
Kreditupplysningsutredningen avlämnade sitt slutbetänkande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU 1993:110) i december
1993. Utredningen föreslår att kreditupplysningslagen skall gälla beträffande alla företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet och att inte
som 1 dag vissa av dem skall vara undantagna från regleringen. Utredningen föreslår också att reglerna om banksekretess inte skall hindra att uppgifter om kundernas krediter lämnas ut till kreditupplysningsföretag. Vidare föreslås att näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer
skall få samma rätt till kreditupplysningskopior och s.k. beställaruppgifter
somm privatpersoner nu har. Betänkandet har remissbehandlats och bereds
vidare inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas kunna avlämnas under våren 1995. 93 På grundval av kommissionslagskommitténs betänkande Kommission
och dylikt (SOU 1988:63) förbereds en lagrådsremiss om ny kommis- Prop. 1994/95:100
sionslag. Framför allt behandlas frågor om tredje mans rätt vid kommis- = Bilaga 3.1 sion. Därvid berörs även frågan om giltigheten av s.k. återtagandeförbehåll i varor som köparen får sälja vidare innan han betalat säljaren. En lagrådsremiss avses bli beslutad under våren 1995.
I september 1994 avlämnade Leasingutredningen sitt slutbetänkande Finansiell leasing av lös egendom (SOU 1994:120). Utredningen föreslår en lag om finansiell leasing med kontraktsrättsliga regler om förhållandet mellan parterna, bestämmelser om leasingavtalets behandling vid lease-
tagarens konkurs och regler om sakrättsligt skydd för leasetagaren.
Vidare föreslås tillägg till konsumentkreditlagen som innebär i huvudsak att lagens regler för kreditköp tillämpas även på finansiell leasing till konsumenter. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering och översyn av vissa frågor rörande konsumenttjänstlagen (1985:716) och konsumentköplagen
(1990:932). Utredningsuppdraget omfattar bl.a. preskriptionsbestämmel-
serna, konsumentens avbeställningsrätt, näringsidkarens produktansvar
och köparens skydd mot säljarens borgenärer (se dir. 1993:101). Upp-
draget förväntas bli redovisat före den 1 mars 1995.
En annan utredning ser över lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Utredarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102). Utredningen skall redovisa sitt uppdrag före den 1 maj 1995.
3.3¶Ersättningsrätt
Några huvudpunkter:
- Förslag till en ny försäkringsavtalslag kommer i en lagråds-
remiss våren 1995.
- Frågor om ersättning för ideell skada utreds.
- Utredningsförslag om skärpning av det allmännas skadestånds-
ansvar bereds i Justitiedepartementet.
- Sverige deltar i det internationella konventionsarbetet på atom-
ansvarsområdet.
Också på det ersättningsrättsliga området har som tidigare nämnts
svensk rätt anpassats till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikska-
delagen och reglerna om produktansvar.
En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar lade
i juni 1993 fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU
1993:55). I betänkandet föreslår kommittén att det allmännas skade-
ståndsansvar i samband med myndighetsutövning skall utvidgas i vissa
hänseenden, främst vid felaktig myndighetsinformation samt vid frihets-
inskränkningar och andra allvarliga ingrepp av myndigheter. Betänkandet
har remissbehandlats och den fortsatta beredningen pågår. 94
På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande
nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkrings-
rättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) Bilaga 3.1
och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Inom Justitiedepartementet har
kommitténs förslag omarbetats, bl.a. med hänsyn till den internationella utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommitté-
förslagen. Resultatet av departementets arbete har redovisats i departementspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39), som har remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss under våren 1995.
En kommitté undersöker möjligheterna att förbättra ersättningen för ideell skada (Ju 1989:1, dir. 1988:76). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivåer, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande Ersättning för kränkning genom brott (SOU 1992:84). I
betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Bestämmelser om det finns nu i 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs inom Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete med andra delar av
utredningsuppdraget. Slutbetänkandet väntas bli avlämnat senast den I
mars 1995.
När det gäller ersättningens storlek konstaterar kommittén i delbe-
tänkandet att ersättning för lidande som avses i I kap. 3 § skadestånds-
lagen har höjts påtagligt under de senaste åren, betydligt mer än som
föranleds enbart av förändringarna i penning värdet. Framför allt när det
gäller ersättning för lidande vid sexualbrott är utvecklingen till stor del en följd av att Brottsskadenämnden successivt höjt sin ersättning för sådana kränkningar.
Kommittén uttalar som sin mening att den nuvarande ersättningsnivån
får anses någorlunda välavvägd för det stora flertalet kränkningar. För vissa slags övergrepp beträffande vilka lidandet är särskilt allvarligt anser kommittén dock att ersättningsnivån alltjämt är för låg och att det är påkallat med en ytterligare höjning. Det gäller framför allt vid sexual-
brott och andra grova våldsbrott. Enligt kommittén är det knappast
lämpligt att närmare ange hur stor höjningen bör vara utan den frågan får avgöras av de rättstillämpande myndigheterna. Mer än en fördubbling av ersättningen jämfört med den nivå som tillämpas för närvarande är dock enligt kommitténs mening inte motiverad.
Ersättningen vid sexualbrott och andra grova våldsbrott betalas i praktiken antingen av försäkringsbolagen eller av Brottsoffermyndigheten. En fördubbling av den nuvarande nivån kunde enligt uppgifter til
kommittén beräknas medföra en höjning av försäkringspremierna för
hem- och villaförsäkringarna med högst en procent, medan utbetal-
ningarna av brottsskadeersättning skulle öka med omkring 10 miljoner
kr.
Regeringen noterar att ersättningsnivån således i rättspraxis har höjts
avsevärt sedan kommittén inledde sitt arbete. Denna utveckling har
avspeglats i en kraftig ökning av de statliga brottsskadeersättningarna. 95 Med hänsyn till detta och mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser
regeringen att en fortsatt höjning av ersättningsnivåerna inte är så Prop. 1994/95:100 angelägen att regeringen för närvarande kan ansluta sig till kommitténs Bilaga 3.1
uppfattning i denna del. Regeringen avser att återkomma till förslagen i
delbetänkandet i samband med beredningen av kommitténs kommande slutbetänkande.
Även på transporträttens område är ersättningsrättsliga frågor aktuella (se avsnitt 3.8).
På atomansvarets område finns två internationella konventionssystemn, dels Wien-konventionen som administreras av FN:s atomenergiorgan IAEA, dels Paris-konventionen som faller under OECD-organet NEA:s
ansvar. För att skillnaderna mellan systemen skall överbryggas har ett
gemensamt protokoll om tillämpningen av konventionerna utarbetats.
Sverige deltar i det internationella arbete med att revidera Wienkonventionen som nu pågår inom IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Inom NEA följs arbetet inom IAEA, samtidigt som en modernisering av Paris-
konventionen och av en tilläggskonvention från år 1963 förbereds.
Sverige deltar aktivt i även detta arbete.
3.4¶Bostadslagstiftningen
Några huvudpunkter:
- Bostadsrättens värde som pant stärks.
- Ny utredning om hyresförhandlingssystemet.
I en promemoria (Ds 1994:7) som har remissbehandlats under våren 1994 föreslås lagändringar i syfte att bl.a. stärka bostadsrättens värde
som pant. I promemorian föreslås att en legal panträtt införs för bostadsrättshavares avgifter till föreningen, att tvångsförsäljning enligt
bostadsrättslagen skall ankomma på kronofogdemyndigheterna samt att en juridisk person som har panträtt i en bostadsrätt i vissa situationer
skall ha rätt att förvärva och hyra ut lägenheten. Ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet. Avsikten är att en proposition skall avlämnas under våren. I propositionen skall även behandlas ett tidigare lämnat förslag om att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är
taxerade som småhus (Ds 1993:54).
Regeringen har uppdragit åt Boverket att utvärdera den pågående
försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt. Uppdraget skall redovisas
före utgången av juni 1996. Därefter kommer regeringen att ta ställning til frågan om upplåtelseformen bör permanentas.
Inom Justitiedepartementet bereds frågan om att inrätta ett bostadsrättsregister.
Utredningen om förvärv och förvaltning av hyreshus lade i mars 1994
fram betänkandet Förvalta bostäder (SOU 1994:23). I betänkandet före-
slås bl.a. att lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (förvärvslagen) 96
skall upphävas och att bestämmelserna om tvångsförvaltning i bostadsför-
valtningslagen skall skärpas. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet Prop. 1994/95:100 bereds vidare inom Justitiedepartementet med sikte på en proposition Bilaga 3.1
under våren 1995. Inriktningen är att förvärvslagen behålls.
Under våren 1995 kommer det att inledas ett arbete med en språklig
och redaktionell översyn av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Arbetet
kommer att bedrivas med utgångspunkt i Hyreslagskommitténs betänkande Ny hyreslag (SOU 1991:96).
Den 1 juli 1994 genomfördes flera viktiga ändringar i hyresförhandlingslagen och hyreslagen. Ändringarna har utsatts för hård kritik av
hyresgäströrelsen. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredare med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna. I augusti 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till författningsändringar som gör det möjligt att bl.a. skapa
ägarlägenheter = (dir. 1994:82). Regeringen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:136) beslutat att denna uppgift skall utgå. Utredarens uppgift består numera i att lämna förslag till lösning av vissa problem som i dag uppkommer när olika slag av verksamhet skall samordnas i komplicerade byggnadsanläggningar. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1995.
3.5¶Övrig fastighetsrätt
Några huvudpunkter: - Investeringar i arrendejordbruket får ett stärkt skydd. - Den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen ses över.
Ett förslag rörande investeringar i arrendejordbruket, som bygger på
Arrendekommitténs betänkande (SOU 1992:109), har lagrådsgranskats under hösten 1994. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen inom kort. Övriga frågor som har behandlats av Arrendekommittén bereds nu inom Justitiedepartementet.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att tillkalla en särskild utredare för att utvärdera den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen (dir. 1994:82). I uppdraget, som skall vara slutfört till utgången av år 1995, ingår bl.a. att kartlägga presumtionsregelns betydelse och undersöka om regeln svarar mot dagens behov. Utredaren skall också föreslå de ändringar och klargöranden som behövs.
Inom EU har antagits ett direktiv om periodvis nyttjande av fastigheter (andelshus och liknande). Ett nordiskt samarbete har inletts i syfte att införliva direktivets bestämmelser med den nordiska lagstiftningen.
Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen begärt en ändring i reglerna i vattenlagens promulgationslag om tillståndshavares rätt
till ersättning med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeföre-
byggande eller skadekompenserande åtgärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning. Förslag till ändrade regler har
presenterats i en lagrådsremiss 1 december 1994. En proposition till riks- 97 dagen kommer att läggas fram under våren 1995.
7 Riksdugen 1994:95, I saml. Nr 100. Bilaga 3
Inom Justitiedepartementet förbereds kommittédirektiv till en utredning Prop. 1994/95:100
som skall göra en översyn av de författningar som styr fastighets- Bilaga 3.1 datasystemet.
3.6¶Bolagsrätt och annan associationsrätt
Några huvudpunkter:
- Reformarbetet på aktiebolagsrättens område fortsätter.
- Ny redovisningslagstiftning för aktiebolag och vissa handels-
bolag.
Aktiebolagsrätten är sedan några år föremål för en översyn av Aktie-
bolagskommittén. Kommitténs arbete har bl.a. föranlett omfattande änd-
ringar i aktiebolagslagen, vilka träder i kraft den 1 januari 1995 och bl.a.
innebär en EG-anpassning av aktiebolagslagen och högre krav på aktiekapital. För kommittén återstår nu att överväga bl.a. frågor om aktiebolagets organisation och aktiebolagets finansiella instrument. Ett delbetänkande angående bolagsorganens roller och ansvar skall avges inom kort. Kommitténs slutbetänkande skall avges före utgången av juni
1996.
Inom Justitie- och Finansdepartementen pågår ett arbete med att anpassa redovisningslagstiftningen till EG:s redovisningsdirektiv för företag 1 allmänhet (de fjärde, sjunde och elfte bolagsrättsliga direktiven) och till
de direktiv som gäller banker, andra finansiella institut och försäkrings-
bolag. Till grund för arbetet ligger Redovisningskommitténs delbetänkande Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv, Del I och II (SOU 1994:17). Delbetänkandet omfattar även frågan om det behövs särskilda redovisningsregler för pensionsavsättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter, verkställande
direktörer m.fl. En proposition på grundval av betänkandet kommer att avlämnas under våren 1995.
3.7¶Immaterialrätt
Några huvudpunkter:
- Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk.
- Sverige fortsätter att följa det internationella arbetet på imma-
terialrättsområdet i övrigt.
På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om de upphovs-
rättsliga skyddstiderna. En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds 1994:127) med förslag till nödvändig lagstiftning
för att införliva direktivet med svensk rätt har sänts ut på remiss. Förslagen har utarbetats i samråd med de andra nordiska länderna. Avsikten 98
är att lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1995.
Ett direktiv om upphovsrätt för databaser håller på att utarbetas. Så Prop. 1994/95:100 snart direktivet har antagits kommer inom Justitiedepartementet ett arbete — Bilaga 3.1 med att införliva direktivet 1 svensk rätt att igångsättas i samarbete med berörda departement i de andra nordiska länderna.
På varumärkesområdet hölls under år 1994 en diplomatkonferens om ett förslag till en internationell konvention om förenklade procedurer för erhållande av varumärkesskydd. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska varumärkeslagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.
EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. En proposition i detta ämne har förelagts riksdagen. Förordningens bestämmelser kommer att gälla i Sverige den 1 januari 1995.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillnaderna mellan patentsystemen i Europa, USA och Japan. Sverige följer detta arbete. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska patentlagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.
3.8¶Transporträtt
Några huvudpunkter: - Järnvägsrätten anpassas till den internationella utvecklingen. - Nya regler om bärgning samt om oljeskador till sjöss förbereds.
I en proposition (prop. 1994/95:111) om ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik föreslås att vissa. tilläggsbestämmelser till det internationella järnvägsfördraget COTIF införlivas med svensk rätt.
Ändringarna föreslås träda i kraft den I mars 1995.
På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet arbete rörande en konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989. I nordiskt samarbete förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett tillträde till konventionen. Avsikten är att en departementspromemoria skall kunna sändas ut på remiss under våren 1995.
I FN:s regi pågår ett internationellt arbete med att förbättra de skadelidandes situation efter olyckor som inträffar vid transport av farligt gods. Sålunda arbetar FN:s sjöfartsorganisation, IMO, för närvarande med en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. Sverige deltar i detta arbete.
En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds 1994:120) med förslag till ändrade regler om ansvaret för oljeskador till sjöss har sänts ut på remiss. Avsikten är att en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen under våren 1995.
Bilaga 3.1
Några huvudpunkter:
- Ett omfattande lagstiftningsarbete på den internationella famil-
jerättens område pågår.
- En utredning skall se över delar av ärvdabalken, bl.a. reglerna
om dödförklaring.
- Vissa regler i föräldrabalken om vårdnad och umgänge ses över
i en pågående utredning.
- Regler föreslås som skall garantera att ett barn kommer till tals
i mål och ärenden som rör barnet.
Lagstiftningsarbetet på familjerättens område domineras för närvarande av den internationella familjerätten. På grundval av bl.a. Familjelagssakkunnigas slutbetänkande Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18) förbereds nya internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, vårdnad
om barn, underhållsbidrag och arv. I Socialdepartementet förbereds nya
regler om internationella adoptioner. Ett nordiskt samarbete pågår samtidigt rörande en översyn av den internordiska familjerättsliga regleringen.
Det svenska lagstiftningsarbetet påverkas av att man i EU har inlett ett arbete på en konvention om internationellt privaträttsliga frågor rörande
äktenskap. Möjligen kommer konventionen också att omfatta frågor om vårdnad och umgänge.
I samband med att lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap antogs
anförde riksdagen att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att utreda vilka åtgärder som skall vidtas för att öka tryggheten för människor som delar hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets (1993/94:LU28 s. 50). Direktiv till en sådan utredning är under
utarbetande. Direktiven avses även omfatta en utvärdering av lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem.
I Justitiedepartementet har upprättats en departementspromemoria om Barns rätt att komma till tals (Ds 1994:85; jfr bet. 1990/91:LU13). I promemorian görs en genomgång av sådana mål och ärenden i domstolarna som rör barn. Utgångspunkten är att reglerna skall tillförsäkra barnen en rätt att komma till tals. Det föreslås bestämmelser härom för mål och ärenden om vårdnad och umgänge, adoptionsärenden och namnärenden.
Vidare föreslås en regel om särskild ställföreträdare för barnet i mål och
ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Promemorian har remissbehandlats och den fortsatta beredningen pågår.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering av 1991 års reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (dir. 1993:120). Utvärderingen skall särskilt inriktas på frågan hur satsningen på samarbetssamtal har inverkat på handläggningen av vårdnads- och umgängestvister. Utredaren skall också överväga om handläggningsreglerna bör ändras. Uppdraget skall redovisas före utgången av juni 1995. 100
Frågor om underhållsbidrag utreds inom Socialdepartementet.
En översyn av vissa delar av ärvdabalken skall göras i en utredning. Prop. 1994/95:100 En huvudfråga för utredningen blir hur reglerna om dödförklaring skall Bilaga 3.1 vara utformade. Andra frågor som skall tas upp rör boutredningsmannens befattning med dödsboet och reglerna om sammanlevnad i oskiftat bo. Arbete med utredningsdirektiven pågår.
4 —- Processrätt m.m.
4.1 Processrätten
Några huvudpunkter: |
- Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, och
arbetet med att flytta ner förvaltningsmålen i instanskedjan
närmar sig sin slutfas.
- - Måltillströmningen till hovrätter och kammarrätter begränsas
genom krav på prövningstillstånd.
- - Hovrättsprocessen utreds.
- Regeringsrättens roll som prejudikatinstans renodlas.
- Förfarandereglerna för domstolsärenden och förvaltnings-
processlagen reformeras.
- Skiljemannalagstiftningen revideras.
- Regler om grupptalan övervägs.
- Delgivningen effektiviseras.
Reglerna i rättegångsbalken om förfarandet vid de allmänna domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område bygger på Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). Utredningens förslag har beretts vidare med siktet inställt på etappvisa reformer. Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.
När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt genomförd. I fråga om hovrätterna har strävandena inriktats på att effektivisera förfarandet, bl.a. genom utvidgade krav på prövningstillstånd, så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen. En särskild utredare arbetar vidare med dessa frågor (dir. 1993:38). I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i förfarandereglerna för hovrätt och att undersöka olika sätt att begränsa flödet av mål till hovrätterna. I det sammanhanget står olika frågor om prövningstillstånd - inklusive frågan om att införa generella regler om
prövningstillstånd i hovrätt — i fokus.
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna fortsätter ett omfat- 101 tande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till länsrätt i 8 Riksdagen 199:495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
enlighet med riktlinjer som har godkänts av riksdagen. Den första dom- Prop. 1994/95:100 stolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna skall i allmänhet Bilaga 3.1 ligga i länsrätt och Regeringsrätten skall avlastas uppgifter efter mönster
av vad som gäller för de allmänna domstolarna. Arbetet är omfattande och sker etappvis.
Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd har införts i ledet länsrätt-kammarrätt (prop. 1993/94:133). Reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd
i hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet på
prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika målgrupper flyttas
ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats ned till länsrätt och även i en del mål som
redan tidigare prövats i länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller
således sedan den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmålen, kriminalvårdsmålen och studiestödsmålen. Från den 1 april 1995 utvidgas kravet
på prövningstillstånd till ytterligare ett 90-tal olika måltyper.
Förfarandereglerna för de allmänna förvaltningsdomstolarna - förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) — och de förfaranderegler som gäller för
de allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. för tingsrätternas
del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k. ärendelagen, och för hovrätternas och Högsta domstolens del rättegångsbalkens regler om överklagande av beslut, ses över med utgångspunkt
bl.a. i Domstolsutredningens förslag. Arbetet är inriktat på att revidera de båda lagarna i stället för att - som utredningen föreslår — ersätta dem
med en gemensam domstolsförfarandelag. Ett förslag till en ny ärendelag bör kunna presenteras under år 1995. Arbetet med att revidera förvalt-
ningsprocesslagen sker etappvis. I det sammanhanget skall också åter-
stående förslag i betänkandet Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138) tas upp. Det handlar bl.a. om att införa möjligheter för Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikatfrågan i målet.
Rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning ses över av en särskild utredare (dir. 1993:33). Regler-
na, som i huvudsak är oförändrade sedan rättegångsbalkens tillkomst, har i olika sammanhang kritiserats för att vålla problem i tillämpningen.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995. Inom Justitiedeparte-
mentet pågår samtidigt en översyn av rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belysning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och av att
telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen
(1993:597). Denna översyn bör föregå ett ställningstagande till den fortsatta beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk
avlyssning och om användning av övervakningskameror i brottsutredande verksamhet, vilka behandlas av SÄPO-kommittén i dess slut-
betänkande (SOU 1990:51; jfr bet. 1993/94:JuU4). En särskild utredare utreder möjligheterna att i svensk rätt införa regler
om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att
i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade för en större
grupp människor. Enligt direktiven (dir. 1991:59) skall frågan särskilt 102
övervägas för konsument- och miljörättsområdena. Utredaren kommer
också att behandla grupptalan när det gäller jämställdhetsfrågor. Utred- Prop. 1994/95:100 ningen kommer att redovisas i början av år 1995. Bilaga 3.1
Också skiljemannalagstiftningen revideras. Ett delbetänkande av en särskild utredare, Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81), har nyligen
varit föremål för remissbehandling och förslaget bereds nu vidare inom
Justitiedepartementet. Den särskilda utredaren fortsätter sitt arbete och skall nu undersöka om det finns brister i rättsskyddet på skiljedomsområdet och överväga om förfarandereglerna för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande (dir. 1992:22). Uppdraget i denna del skall
avslutas under första halvåret 1995. Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har på
regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreformer, då bl.a.
regler om förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder på att
reglerna på det stora hela fungerar tillfredsställande men en del uppslag
till förändringar förs fram. Bl.a. några sådana frågor har behandlats i en
departementspromemoria Vissa effektiviseringar på delgivningsområdet (Ds 1994:129), som för närvarande remissbehandlas. Här föreslås bl.a. att tillämpningsområdet för förenklad delgivning utvidgas, att hus-
rannsakan för delgivning skall kunna användas i fler fall och att käranden
i tvistemål skall få ett ökat ansvar för delgivning. I en senare omgång planeras förslag som gäller delgivning i den summariska processen och
med juridiska personer.
År 1992 reformerades den summariska processen och kronofogdemyndigheterna tog över handläggningen av mål om betalningsföreläggande
och handräckning. Reformen har just utvärderats. Betyget är gott men det
finns utrymme för en del justeringar. Regeringen kommer inom kort med
sådana förslag.
4.2¶Konkursrätt och utsökningsrätt
Några huvudpunkter: - En ny lag om företagsrekonstruktion införs. - Konkurshanteringen och konkurstillsynen ses över.
Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande Lag om företagsrekon-
struktion (SOU 1992:113) föreslagit att ett nytt rekonstruktionsförfarande
för företag i kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs. Utredningen behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på konkurrensen mellan företag. Betänkandet har remissbehandlats och en
lagrådsremiss har granskats av Lagrådet. Förslagen bereds nu vidare
inom Justitiedepartementet.
Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av
en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) innehåller bl.a. förslag
om att Sverige med vissa reservationer skall tillträda 1990 års europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser (Istanbulkon- 103 ventionen) och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet.
Frågan om Sverige skall tillträda konventionen vilar i avvaktan på det Prop. 1994/95:100 arbete med en konkurskonvention som pågår inom EU. Bilaga 3.1 Utsökningsbalken har under senare år varit föremål för en översyn, i
första hand på grundval av förslag från Riksskatteverket (se bl.a. prop. 1990/91:126, prop. 1993/94:50 och prop. 1993/94:191). Regeringen har
under hösten 1994 lagt omfattande ändringsförslag i prop. 1994/95:49 Reformerad löneexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheten. Här föreslås bl.a. ett enhetligt och mer effektivt system för löneut-
mätning. Övriga förslag från Riksskatteverket bereds vidare inom Justitiedepartementet.
I Justitiedepartementets promemoria Konkursgäldenären (Ds 1994:96) föreslås bl.a. att det hos Patent- och registreringsverket inrättas ett centralt register över fysiska personers konkurser. Promemorian inne-
håller i övrigt vissa förslag som syftar till att utvidga gäldenärens
skyldigheter att bidra till konkursutredningen. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds vidare inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall kunna avlämnas under första hälften av år 1995. Frågan om att inrätta ett heltäckande konkursregister för hela
landet övervägs inom Justitiedepartementet. Inom departementet har också ett arbete inletts med att se över konkurshanteringen i allmänhet
och konkurstillsynen i synnerhet. Som grund för detta arbete ligger
förslag från Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000talet (SOU 1991:106) och Riksrevisionsverkets granskningsrapport Tillsyn vid konkurs (RRV 1994:13).
5 —- Kriminalpolitiken
5.1¶Strafflagstiftningen
Några huvudpunkter: - Lagstiftning om företagsböter utvärderas. - Vapenlagstiftningen skärps. - Sexualbrotten och gäldenärsbrotten ses över.
Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen 1993/94:23 angående ett effektivare brottmålsförfarande har lagts fast vissa grund-
principer för när straff skall användas som sanktionsinstrument. En stor
restriktivitet har anbefallits. Straff skall främst användas vid sådana
förfaranden som är typiskt sett skadliga eller farliga.
Riksdagen har nyligen antagit propositionen Ökat skydd för barn,
Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (prop. 1994/95:2).
Genom lagändringarna, som bl.a. inneburit att preskriptionstiden för sexualbrott mot barn förlängs, har det straffrättsliga skyddet för barn förstärkts. Sexualbrottskapitlet i brottsbalken har nu varit föremål för
upprepade översyner under årens lopp. Genom de ändringar som före- 104 tagits kan ifrågasättas om systematiken i kapitlet alltjämt är adekvat.
Därutöver har uppmärksammats vissa frågor rörande bl.a. brottsrubri- Prop. 1994/95:100 ceringar. Mot bakgrund härav anser regeringen att det är angeläget att Bilaga 3.1 sexualbrottskapitlet i dess helhet blir föremål för en översyn. Regeringen har därför för avsikt att utarbeta direktiv till en sådan översyn.
I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17) behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad konvention om förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka det internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I promemorian föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen, ratificerar denna. Promemorian, som har remissbehandlats, bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. En proposition angående Sveriges tillträde till konventionen planeras under våren 1995.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är nu en proposition under utarbetande i Justitiedepartementet med förslag till vissa lagändringar som har med EG-domstolen att göra. Bl.a. föreslås att mened inför EG-domstolen skall kunna behandlas på samma sätt som om brottet begåtts inför en svensk domstol. Regeringen kommer inom kort att besluta om proposition.
Straffansvarsutredningen (Ju 1994:04) arbetar för närvarande med en rad frågor rörande den allmänna straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frågor som aktualiserats i anslutning till det s.k. Lindomemålet. Utredningen skall lägga fram sina förslag under sommaren 1996.
Datastraffrättsutredningen lade i december 1992 fram betänkandet Information och den nya informationsteknologin - straff- och processrättsliga frågor m.m. (SOU 1992:110). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande Vapenlagen och EG (SOU 1994:4). Utredningen har haft i uppdrag bl.a. att göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att föreslå de ändringar som föranleds av ett medlemskap i EU. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom departementet.
Det har inte varit vapenlagsutredningens huvuduppgift att se över vapenlagstiftningen från en brottsförebyggande synpunkt. En sådan översyn företogs senast av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram till de skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den 1 juli 1992. Regeringen avser att inom ramen för arbetet med att motverka våld i samhället på nytt ta upp frågan om vapenlagstiftningen i tillräcklig utsträckning är ägnad att motverka att vapen kommer till användning vid brott samt utvärdera de åtgärder som genomfördes på förslag av 1987 års vapenlagsutredning. I ett sådant sammanhang vore det lämpligt att även inordna slutförandet av utvärderingen av lagen (1998:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, som inletts mot bakgrund av vad Justitieutskottet uttalade i samband med att tillämpningsområdet utvidgades år 1990 (bet. 1989/90:JuU35).
Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). Utredningen har haft i uppdrag att analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de inter- 105 nationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har ut-
redningen funnit att den svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl Prop. 1994/95:100 anpassad till konventionernas krav. Dock har utredningen - mot bak- Bilaga 3.1 grund av Sveriges konventionsåtaganden - funnit en ändring av bestämmelserna om omhändertagande i 13 § polislagen (1984:387) påkallad.
Förslagen i betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande i Justitiedepartementet.
1993 års skattebrottsutredning (Fi 1993:08, dir. 1993:23) har til
uppgift att göra en översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i
övrigt på skatte- och avgiftsområdet. Utredningens huvuduppgifter är att göra en allmän översyn av skattebrottslagen (1971:69), omfattande såväl
lagens tillämpningsområde som brottsrekvisit och påföljder, inventera de sanktionsbestämmelser som finns på skatte- och avgiftsområdet vid sidan
av skattebrottslagen, bedöma om nivån på kriminaliseringen är lämpligt avvägd och föreslå en enklare och mer enhetlig reglering samt undersöka
1 vad mån de straffrättsliga sanktionerna vid förseelser mot kontrolupppgiftsskyldigheten kan ersättas med administrativa sanktioner. Utredningen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:94) fått i uppdrag att också göra en allmän översyn av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken om brotten mot borgenärer m.m. och utreda frågan om införande av en
straffsanktionerad bestämmelse om försvårande av konkursutredning.
Utredningsuppdraget - såvitt avser översynen av skattebrottslagen m.m.
- skall redovisas till regeringen i ett delbetänkande vid årsskiftet 1994/95
och — såvitt avser tilläggsdirektiven - före utgången av år 1995.
Regeringen arbetar för närvarande med direktiv till en utredning som skall göra en Översyn av lagstiftningen om ordningsvakter, väktare, bevakningsföretagen och larmcentraler. Avsikten är att utredningen skall
utarbeta förslag som skall stärka och främja lokalt brottsförebyggande
arbete.
Vidare arbetar regeringen med direktiv till en översyn av lagstiftningen om Öövervakningskameror. Avsikten är att utredningen bl.a. skall överväga möjligheten att öka användningen av övervakningskameror.
Ett uppmärksammat område för närvarande, inte minst internationellt, är frågan om straffansvar för juridiska personer. I Sverige har genom företagsbot introducerats sådan lagstiftning. Sanktionsformen har dock använts endast i begränsad omfattning. Regeringen avser att låta företa
en utvärdering av företagsbotsinstitutet och överväga nya regler om företags straffansvar. Den inom Justitiedepartementet utarbetade promemorian Lag om krimi-
nalregister, m.m. (Ds 1992:32.) har remissbehandlats. I promemorian har lagts fram förslag om att ersätta den centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med nya register. Det har också lämnats förslag till
nya lagar som skall reglera dessa register. En reformering av registerlagstiftningen medför krav på en teknisk
uppbyggnad som kan ta flera år i anspråk. Genom det kommande med-
lemskapet i EU kommer Sverige att delta i arbetet med att utarbeta en konvention för ett europeiskt informationssystem och en konvention om en europeisk polisbyrå (Europol). Dessa konventioner kommer att medföra ett behov av att se över utformningen av bl.a. de svenska register- 106
författningar som reglerar brottsregistreringen. I detta sammanhang bör
också särskilt nämnas frågan om behovet av datoriserade kriminal- Prop. 1994/95:100 underrättelseregister (förspaningsregister). Bilaga 3.1 En översyn av registerförfattningarna kan emellertid inte tillåtas försena uppbyggnaden av den nya registerstrukturen. Regeringen avser därför att
för riksdagens godkännande lägga fram en proposition med förslag till riktlinjer för en sådan uppbyggnad. Samtidigt avser regeringen att utfärda direktiv för en översyn av de berörda registerförfattningarna. I uppdraget
kommer också att ingå att överväga behovet av att författningsreglera
polisunderrättelseregister och DNA-register.
EU:s arbetsgrupper på det straffrättsliga området Inom ramen för EU:s tredje pelare (samarbete kring rättsliga och inrikes
frågor) finns ett flertal arbetsgrupper. I tre av dessa (arbetsgrupperna för frågor om utlämning, gemenskapsrätt och nationell straffrätt samt
internationell organiserad kriminalitet) diskuteras frågor som har betydelse för svensk lagstiftning på straffrättens område. Sverige har sedan juli 1994 deltagit som observatör vid dessa arbetsgruppers möten. I det
här sammanhanget bör något nämnas om det arbete som bedrivs i nu nämnda arbetsgrupper. Vid ett möte den 1 september 1993 har EG-staternas justitieministrar
utformat direktiv till en arbetsgrupp om utlämning. Arbetsgruppens uppgift är att ta fram underlag till en utlämningskonvention, som skall gälla mellan medlemsstaterna. Avsikten är att göra utlämningsförfarandet
mellan medlemsländerna smidigare än det som följer av 1957 års europeiska utlämningskonvention. Uppgiften hanteras numera inom arbets-
gruppen för utlämningsfrågor.
Inom arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell straffrätt pågår
ett arbete på ett instrument om straffrättsliga sanktioner i medlemsländerna och rättsligt samarbete mellan dessa länder i fråga om bedrägerier
mot EG:s budget och institutionernas fonder.
Arbetsgruppen för internationell organiserad kriminalitet har hittills ägnat sig åt att göra en jämförelse mellan medlemsländernas lagstiftning på olika områden. Som exempel på sådana områden kan nämnas rasism
och främlingsfientlighet och olovlig hantering av radioaktiva ämnen. De
olika staternas lagstiftning har legat till grund för diskussioner i arbetsgruppen kring frågan om den befintliga lagstiftningen ger tillräckliga möjligheter till rättsligt samarbete mellan staterna eller ej.
5.2¶Påföljdssystemet
Några huvudpunkter: - Straffsystemet ses över bl.a. för att utveckla alternativa påfölj-
der.
- Ett försök pågår med intensivövervakning med elektronisk
kontroll. 107
Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst Prop. 1994/95:100 till att gälla hela landet (prop. 1991/92:9). Den utvidgade tillämpningen Bilaga 3.1
är tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera perma-
nent ordning kan införas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänsten på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet. Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande
Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår
brott. Bakgrunden är bl.a. att förändringarna i påföljdssystemet, som
skett 1 takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i någon vidare mån har berört de unga lagöverträdarna. Ändrade regler för handläggningen av ungdomsmål träder i kraft den 1 mars 1995 (prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1l, rskr. 1994/95:39). Kommitténs förslag i frågan om påföljden för ungdomar bereds för närvarande vidare inom Justitiedepartementet.
Inom departementet pågår också ett arbete rörande en översyn av
bötesstraffets utformning och användning i syfte att belysa möjligheterna
att utvidga användningen av böter och att skärpa bötesstraffet.
Straffsystemkommittén har i uppdrag att göra en översyn av det straff-
rättsliga påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 31 oktober 1995. En av kommitténs huvuduppgifter är att överväga möjligheterna att vidareutveckla olika
alternativ till fängelsestraff. Inriktningen bör vara att öka utrymmet för
sådana alternativ genom att dels öppna möjligheter till andra icke frihetsberövande påföljder än de som finns för närvarande, dels ytterligare
utveckla redan tillgängliga påföljder. | I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänst
bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har utvärderat 1990 — 1992 års försöksverksamhet med samhällstjänst. Utvärderingen har nyligen lämnats över till kommittén.
Den 1 augusti 1994 påbörjades en tvåårig försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten
syftar bl.a. till att ge underlag för Straffsystemkommitténs överväganden om intensivövervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent inslag i straffsystemet. Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa fall verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. En förutsättning för sådan verkställighet är att den dömde bor inom något av verksamhetsområdena för frivårdsmyndig-
heterna i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping eller Sundsvall. Under verkställighetstiden får den dömde inte lämna sin bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt angivna tider. Förbudet
att lämna bostaden kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Elektronisk kontroll får också avse att den dömde fullständigt avhåller sig från alkohol. Den dömde kommer också att vara skyldig att betala en avgift. Vid misskötsamhet tas den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där undergå fortsatt verkställighet av straffet. 108 BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera försöket med intensivövervakning
med elektronisk kontroll. Uppdraget skall delredovisas före april månads Prop. 1994/95:100
utgång 1995 och slutredovisas senast den 1 oktober 1996. Utvärderingen Bilaga 3.1 skall i största möjliga utsträckning belysa förhållanden som är av betydelse för att kunna bedöma om intensivövervakning med elektronisk kontroll är ett bärkraftigt alternativ till fängelse.
Bilaga 3.2
1 — Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8 och 9 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Partistöd lämnas som mandat- Partistöd lämnas som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör bidrag. Varje mandatbidrag utgör 247 350 kronor. 224 100 kronor.
Antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestämmes årligen med hänsyn till utgången i de två närmast föregående ordinarie valen, om ej annat följer av 4 §.
Första året under den treårspe- Första året under den fyraårsperiod som följer efter ordinarie val riod som följer efter ordinarie val till riksdagen erhåller varje parti så till riksdagen erhåller varje parti så många mandatbidrag som motsva- många mMmandatbidrag som motrar en sjättedel gånger antalet svarar en sjättedel gånger antalet vunna mandat i det senaste valet vunna mandat i det senaste valet plus fem sjättedelar gånger antalet plus fem sjättedelar gånger antalet vunna mandat i närmast föregående vunna mandat i närmast föregående val. Andra året erhåller partiet så val. Andra året erhåller partiet så många mandatbidrag som motsva- många mandatbidrag som motsvarar halva antalet mandat i det rar halva antalet mandat i det senaste valet plus halva antalet senaste valet plus halva antalet mandat i närmast föregående val. mandat i närmast föregående val. Tredje året erhåller partiet så Tredje året och fjärde året erhåller många mandatbidrag som mot- partiet så många mandatbidrag som svarar fem sjättedelar gånger an- motsvarar fem sjättedelar gånger talet mandat i det senaste valet plus antalet mandat i det senaste valet en sjättedel gånger antalet mandat plus en sjättedel gånger antalet i närmast föregående val. mandat i närmast föregående val.
Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas beträffande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procent-
! Lagen omtryckt 1987:876.
? Senaste lydelse 1994:290.
110 ? Senaste lydelse 1989:744.
Har parti i något av valen blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent Bilaga 3.2 av rösterna i hela landet, räknas beträffande sådant val dels antalet mandat, dels antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent.
Om det sammanlagda antalet mandat och tiondels procentenheter röster
över 2,5 procent överstiger fjorton, räknas dock ej överskjutande tal.
6 §
Parti som vid val till riksdagen Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i fått minst 4 procent av rösterna i hela landet får för varje år för hela landet får för varje år för vilket valet gäller ett helt grund- vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör stöd. Helt grundstöd utgör
4 320 000 kronor. 3 910 000 kronor.
8§
Parti som avses 1 6 eller 7 § får Parti som avses i 6 eller 7 § får utöver grundstödet tilläggsstöd för utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med varje år för vilket valet gäller med 12 100 kronor för varje vunnet 11 000 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i mandat, om partiet är företrätt i regeringen och annars 18 100 regeringen och annars 16 400 kronor för varje vunnet mandat. kronor för varje vunnet mandat.
9 8 Har parti vid val till riksdagen Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet och erhåller partiet en hela landet och erhåller partiet en
lägre procentandel än fyra vid lägre procentandel än fyra vid
närmast följande val, utgår av- närmast följande val, utgår avtrappat grundstöd för de tre därpå trappat grundstöd för de fyra därpå
följande åren, första året med 75 följande åren, första året med 75
procent av ett helt grundstöd, procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med helt grundstöd samt tredje året och 25 procent av ett helt grundstöd. fjärde året med 25 procent av ett
Är 6 eller 7 § tillämplig, gäller helt grundstöd. Är 6 eller 7 §
dock i stället bestämmelserna där, tillämplig, gäller dock i stället om de skulle medföra ett högre bestämmelserna där, om de skulle
grundstöd. medföra ett högre grundstöd.
Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1995.
4 Senaste lydelse 1994:290.
5 Senaste lydelse 1994:290. Il
$ Senaste lydelse 1974:563.
2 — Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken = Prop. 1994/95:100
Bilaga 3.2
Härigenom föreskrivs att I kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap
58! För tingsrätt skall vara tingsställe En tingsrätt skall ha sitt kansli på å den eller de orter, som rege- den ort som regeringen bestämmer. ringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på
den orten, om regeringen inte be-
stämmer annat, och får ha tings-
ställe också på annan ort som
regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
112 ! Senaste lydelse 1974:573.
Bilaga 3
I INLEDNING CE EE SE SE SS 1 rr 1 Sammanfattning av reformarbetet
2¶Rättsväsendets besparingar perioden 1995 - 1998
3¶EU-medlemskapet m.m
4 Domstolarna och åklagarväsendet 5 Kriminalpolitiken
5.1 Inriktningen .oooroseorererrrsees ses stsss
52¶Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete . ...
5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten
Bilaga 3
Bilaga 3
gotab 417517. Stockholm 1994
Regeringens proposition
1994/95:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1995 ÄN
ja A sas) eY
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Bilaga 4
Inledning
Internationellt samarbete för fred, demokrati och välstånd är grunden för svensk utrikespolitik. Denna politik tar sig uttryck i ett aktivt engagemang i Förenta nationerna (FN) och i det internationella utvecklingssamarbetet. Sverige vill också inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, f.d. ESK) verka för att förhindra uppkomsten av konflikter. Av särskild betydelse för Sverige är samarbetet i Norden och Östersjöområdet.
Den 1 januari 1995 inträder Sverige som fullvärdig medlem av Europeiska unionen (EU). Det är ett historiskt steg för vårt land. Vi engagerar oss med andra europeiska nationer i ett nära samarbete på en lång rad samhällsområden. Inom ramen för detta samarbete kommer Sverige att verka för att skapa en allomfattande freds- och säkerhetsordning i Europa, säkerställa EU:s öppenhet mot länderna i Östoch Centraleuropa och Baltikum samt bekämpa arbetslösheten, trygga sysselsättningen och främja jämställdheten.
Det vägval som medlemskapet i EU representerar återspeglar de förändringar som har skett i vår omvärld efter det kalla krigets slut. Medlemskapet skapar nya möjligheter för Sverige att aktivt och positivt bidra i det internationella samarbetet. I EU avser Sverige fullfölja sitt traditionella engagemang för internationell solidaritet och sin strävan att bidra till den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa och i övriga världen.
En fri handel är av största vikt för stabilitet, arbete och välstånd. Den fria inre marknaden inom EU är handels- och välståndsskapande. Den är till fördel såväl för Europas länder som för dess handelspartners. Sverige kommer att verka för ett EU som är öppet mot sin omvärld och ser som en självklar uppgift att som EU-medlem sträva efter en förstärkt frihandelspolitik och en generös politik gentemot tredje världens länder.
Sverige och Finland inträder nu som medlemmar i EU, den europeiska gemenskap där Danmark redan är medlem. Samtidigt står Norge och Island utanför EU. Inom och utom EU kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de villkor som våra länders olika vägval innebär.
Sverige skall fortsatt agera kraftfullt på olika plan: i världen, Europa,
Östersjöområdet och Norden. Bilaga 4
Samtidigt kommer betydande besparingar under den kommande
perioden att framtvinga stränga prioriteringar såväl mellan som inom de
skilda utrikespolitiska verksamheter Sverige bedriver. Ofrånkomligen
kommer också högt prioriterade utrikes-, handels- och biståndspolitiska
områden att omfattas och påverkas av dessa besparingar.
Gemensam säkerhet och global solidaritet
Världssamfundet står inför svåra frågor som sträcker sig över
nationsgränserna. Dessa globala frågor kan hänföras till ett utvidgat
säkerhetsbegrepp, som sätter den enskilda människans säkerhet i centrum
och förutsätter hållbar ekonomisk och social utveckling. Hit hör således
också miljöfrågor, befolknings- och flyktingfrågor, demokrati, mänskliga
rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen vill främja Sveriges förmåga att bidra till freds- och
säkerhetssamarbetet i Europa och i världen. Utrikesdepartementet
kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Syftet är att lämna ett svenskt bidrag till arbetet på att åstadkomma en ordning som bygger på gemensam säkerhet.
Erfarenheterna av de konflikter som nu pågår är att förebyggande åtgärder och ett tidigt ingripande ofta är en förutsättning för att undvika konflikter. För detta fordras vilja till samarbete mellan länder men också
att politiska, militära, humanitära och finansiella insatser samordnas strategiskt och funktionellt.
Sverige måste snabbt kunna svara på önskemål om politiska och
diplomatiska insatser för konfliktlösning. Vi måste kunna ta ställning till frågor från FN och OSSE om militära, civila eller diplomatiska insatser för att törebygga och förhindra eller hejda väpnade konflikter. Det är också viktigt att ge bilateralt eller multilateralt stöd — till försoningsprocesser och återuppbyggnad när konflikter övergått i en fredlig situation. .
De verksamheter som kommer att beröras är fredsbevarande styrkor, civila och militära observatörer, diplomatiska och biståndsinriktade insatser samt andra freds- och säkerhetsskapande insatser under i första hand FN:s eller OSSE:s mandat. Verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred (PfP) och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik tillhör också området liksom 1 vissa fall miljöinsatser.
Det mönster som har vuxit fram i omvärlden efter kalla krigets slut erbjuder nya möjligheter till global samverkan. För att möta dagens problem krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. FN:s insatser har en avgörande betydelse för den internationella utvecklingen. Organisationen är också ett oundgängligt forum för global solidaritet där lösningar kan sökas på de problem som vi i dag står inför.
Någon fungerande organisation för att samordna konflikthantering existerar dock inte inom FN. Dessutom är beredskapen för aktioner ofta
mycket dålig. Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Bilaga 4
Samtidigt delar medlemsländerna ansvaret för den bristande framgången.
FN saknar ofta tillräckligt stöd för att kunna ingripa tidigt nog i politiska
processer som riskerar att leda till konflikter och katastrofer. Inte heller
är medlemsländerna tillräckligt uthålliga. För tidigt uppbrott från operationer i komplexa katastrofer riskerar i hög grad att sätta framsteg
i fara. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred,
säkerhet och utveckling och angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt.
Under avsnittet Internationellt biståndssamarbete utvecklas närmare
några av instrumenten härför.
Engagemanget i FN är prioriterat av Sverige och kompletterar en aktiv
europapolitik. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd för perioden
1997 till 1998 är ett uttryck för vår vilja att aktivt bidra till fred, säkerhet och utveckling.
Efter det kalla krigets slut har FN:s uppgifter på det fredsbevarande området vuxit kraftigt. Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som
truppbidragarland. En svensk fredsbevarande styrka skall upprättas.
Sverige fäster särskild vikt vid förebyggande insatser och vill medverka
till att FN:s kapacitet på dessa områden stärks.
För att klara de uppgifter som väntar behöver FN-systemet förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Kommissionen för globalt samarbete (Commission on Global Governance) lägger fram sin rapport i början av året. Det nordiska FN-projektet om att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet kommer att drivas vidare. Sverige kommer att aktivt delta i andra reformdiskussioner, bl.a. avseende säkerhetsrådets utvidgning och arbetsformer.
Ett grundläggande internationellt regelverk för skydd av de mänskliga
rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår för att främja efterlevnaden av dessa regler och få dem allmänt erkända. Sverige ansluter sig till rättsuppfattningen att till mänskliga rättigheter bör hänföras endast sådana rättigheter som kan göras gällande av individen gentemot statsmakterna. Det svenska utvecklingsarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av
grundläggande betydelse för att förhindra konflikter, främja fred och stödja ekonomisk och social utveckling. Efter det kalla krigets slut har förutsättningarna påtagligt förbättrats för ytterligare framsteg på dessa
områden. De främsta uppgifterna gäller icke-spridning av kärnvapen, förhandlingar om totalförbud för kärnvapenprov och ikraftträdandet av konventionen mot kemiska vapen. Det är angeläget att förhandlingar snarast inleds om ett fullständigt förbud mot fortsatt tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Sverige kommer att fortsatt driva frågan om ett internationellt förbud mot truppminor.
Miljöförstöringen och den ökade utarmningen av naturresurser utgör ett
nytt hot. FN:s Agenda 21 - ett handlingsprogram för hållbar utveckling -
måste följas upp med stor kraft. Sverige skall också medverka till att det Prop. 1994/95:100 regionala miljösamarbetet intensifieras. Miljöaspekterna måste beaktas i Bilaga 4
allt internationellt samarbete. Regeringen har inlett en granskning av hur dessa aspekter i ökad omfattning skall integreras i det internationella utvecklingssamarbetet.
Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt är jämställdhet en viktig förutsättning för hållbar utveckling och därmed vår framtida säkerhet. Regeringen skall verka, internationellt och
nationellt, för att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter i samma utsträckning som männen.
Undantag med hänvisning till kulturella och religiösa sedvänjor kan inte accepteras. Sverige skall närmast vid FN:s sociala toppmöte respektive FN:s världskonferens om kvinnor år 1995 verka för ett förnyat och förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Kvinnans viktiga roll i utvecklingsprocessen gör det angeläget att utvecklingsinsatser utformas med särskild hänsyn till behovet av att främja kvinnans ställning.
En rad konflikter i tredje världen har kommit närmare en lösning. Framsteg har skett i Sydafrika, Mellanöstern och Centralamerika. Samtidigt har oron för nya konlikter och staters sönderfall ökat på andra
håll. Det internationella samfundet har visat sig oförmöget att bemästra en rad inbördeskrig som bottnar i bl.a. etniska motsättningar. För att
förebygga konflikter krävs politiska, ekonomiska och sociala framsteg och en rättvis fördelningspolitik. Den internationella samsynen om utvecklingens villkor har ökat under senare år. Det internationella
utvecklingsbiståndet har en central roll att fylla.
Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande fredsuppgörelse i Mellanöstern. Regeringen avser öka Sveriges engagemang i denna process och kommer att fortsätta vara en av de största biståndsgivarna till palestinierna på de ockuperade områdena.
Medlemskapet i EU ger Sverige ytterligare möjligheter att påverka
utvecklingen i Mellanöstern. Utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza kommer att intensifieras.
EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra kust har påtagligt ökat på senare tid. En ny medelhavsstrategi utarbetas med politiska, handelspolitiska och biståndsrelaterade element. Utöver de humanitära aspekterna är stabiliteten i detta område av stor betydelse för säkerheten
i Europa. Sverige kommer att bidra till EU:s gemensamma strategi inom detta område.
Sverige avser vidareutveckla formerna för samarbetet med länderna i
Södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att söka bidra till att trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika kommer
att intensifieras. Regeringen avser också att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts.
Folkmordet i Rwanda motiverar ett starkt stöd för ansträngningarna på hela den afrikanska kontinenten för förebyggande och konfliktlösande 6
åtgärder, där Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har en central
uppgift.
Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis Bilaga 4 rörande den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Både i El Salvador och i Guatemala har Sverige bidragit till fredsprocessen och demokratiuppbyggnaden bl.a. med FN-personal. Insatser i Nicaragua fortgår och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti.
Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling och ägnas ökad uppmärksamhet, såväl av Sverige som av EU. Stor vikt kommer att läggas vid att ytterligare utveckla handelsförbindelserna,
samtidigt som arbetet för mänskliga rättigheter och det internationella
utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i förbindelserna.
Det överordnade målet för det svenska = internationella
utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig,
att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Av avgörande betydelse är också ett demokratiskt styrelseskick och en
samhällsstruktur som garanterar respekt för mänskliga rättigheter.
Regeringen kommer att förstärka det långsiktiga utvecklingssamarbetet med inriktning på att bekämpa fattigdom. Sverige kommer även att verka
för denna inriktning inom ramen för EU:s internationella
utvecklingssamarbete.
En ny organisation för det bilaterala samarbetet är under uppbyggnad
i syfte att främja flexibilitet, tydlighet och effektivitet i
utvecklingssamarbetet samt att åstadkomma ett effektivare
resursutnyttjande och skapa bättre förutsättningar för uppföljning och
utvärdering av gjorda insatser.
Det statsfinansiella läget har framtvingat besparingar. Fr. o. m. 1995796 = föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete bibehålles på nominellt oförändrad nivå om 13 360
miljoner kronor per år fram t.o.m budgetåret 1998. Regeringens avsikt är emellertid att, så snart det statsfinansiella läget tillåter, åter uppnå
enprocentmålet. Internationellt kommer regeringen att fortsatt verka för att FN:s mål om att de industriellt utvecklade länderna skall avsätta 0,7 procent av BNI till biståndssamarbete skall uppfyllas.
Som en del av det globala solidaritetsarbetet måste FN ha en väl fungerande biståndsverksamhet. Sverige arbetar mycket aktivt för att såväl det normativa som det operativa arbetet inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet skall breddas och effektiviseras.
De multilaterala finansieringsorganen - Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Latinamerika, Afrika och Asien - utgör de i
särklass största finansiella källorna för utvecklingsbistånd och har under senare år fått en ökad betydelse i utvecklingspolitiska frågor. En stor del av det svenska internationella utvecklingssamarbetet kommer även fortsättningsvis att bedrivas genom dessa organisationer.
En fri handel
Frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska
utrikeshandelsberoende Sverige är en bevarad och förstärkt frihandel en Bilaga 4 självklar linje. Regional integration och regionalt samarbete verkar här i samma riktning som de globala ansträngningarna att riva de ekonomiska
hindren för utvecklingen. Regeringen avser därför att med största kraft
1 EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Gemensamt skall vi slå
vakt om unionens öppenhet mot omvärlden. Särskilda ansträngningar kommer att inriktas på de områden där EU för en mer restriktiv politik
än vi själva har fört, t.ex. rörande textilimport och användande av
handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas tillträde till de europeiska marknaderna och EU:s närmare samarbete med länderna
i Central- och Östeuropa kommer att tillmätas stor vikt.
Överenskommelsen om världshandelsorganisationen World Trade
Organisation (WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguay-
rundan var en seger för det multilaterala samarbetet och ett bevis för att den regionala integrationen kompletteras med en allt vidare global
frihandel. Resultatet är också av stort värde för u-länderna. Deras möjligheter att delta i världshandeln har stärkts väsentligt. För Sverige är det en målsättning att alla länder skall omfattas av detta gemensamma
regelverk.
Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter
och att de återstående förhandlingarna på tjänstehandelsområdet snarast avslutas. En prioriterad uppgift är också att förbereda förhandlingar om de stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö. Sverige söker här multilaterala lösningar i syfte att förhindra unilateralism och protektionism.
De industrialiserade ländernas traditionella samarbete inom OECD vidgas. I den fortgående globaliseringen av ekonomierna är det naturligt att nya länder knyts till denna krets - Mexico har upptagits som medlem.
Parallellt med den samverkan som pågår med ett växande antal icke
medlemsländer, förs förhandlingar om medlemskap med länder i Centraloch Östeuropa samt Republiken Korea.
Sverige i Europa Som fullvärdig medlem av EU kan Sverige ta sitt ansvar för Europas globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi, bistånd och andra områden. Sverige kommer att verka för
att det politiska systemet, i Europa likaväl som globalt, skall balansera marknadskrafternas verkningar.
Regeringen avser att som medlem i EU föra kampen för full sysselsättning. Sverige vill vidga den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet, verka för jämställdhet och = förstärka
miljösamarbetet och regionalpolitiken. Vi skall verka aktivt för en generös invandrings- och flyktingpolitik i Europa. Vi skall, i samarbete
med andra europeiska länder, driva en offensiv mot narkotikan och den internationella brottsligheten. Ökad öppenhet och offentlighet kommer att vara utgångspunkt för svenska strävanden i EU.
av EES-avtalet. Det är dock först genom medlemskapet i EU som vår Bilaga 4
medverkan vidgas till att omfatta även jordbruk och fiske. Först nu kan
de svenska företagen konkurrera på helt lika villkor. Väsentligt är också att Sverige genom deltagande i EU:s beslutande organ kan påverka den framtida utformningen av nya bestämmelser. Regeringen avser här att
verka för att fortsatt öppna den inre marknaden, inte minst vad avser
tillgängligheten för länder i Central- och Östeuropa och i tredje världen. Samtidigt skall Sverige verka för en hög skyddsnivå beträffande
bestämmelser rörande miljö, hälsa och säkerhet. Målsättningen är att
åstadkomma en gemensam konsumentpolitik, som skall möjliggöra en
fungerande marknad. Sverige skall bidra till en förstärkning av
konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet.
Det svenska EU-engagemanget kommer under de närmaste åren i hög
grad att innefatta förberedelserna inför EU:s regeringskonferens år 1996. Stora, för Europas framtid avgörande, frågor såsom östutvidgningen,
EU:s institutioner och försvarsdimensionen skall behandlas. Regeringen
kommer att i nära samverkan med riksdagen, och efter en bred debatt med deltagande av folkrörelser och intresseorganisationer, utarbeta svenska ståndpunkter inför konferensen.
Det kalla krigets rivalitet är över sedan flera år. De militära
motsättningarna mellan supermakterna har upphört och styrkorna i Europa har reducerats kraftigt. Under senare år har demokratin förankrats alltmer i hela Europa. Dessa genomgripande förändringar har
skapat förutsättningar på sikt för fred och välstånd.
En alleuropeisk ordning för fred och säkerhet brådskar. Hoten mot vår säkerhet är inte främst av militär natur utan härrör främst ur
motsättningar mellan folkgrupper i östra Europa, på Balkan och i de
områden som tidigare var en del av det sovjetiska imperiet, förvärrade
av det sociala kaos som följt i spåren när tidigare samhällsstrukturer
upplösts.
Deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik ger
Sverige ökade möjligheter att verka för dessa mål. En primär uppgift är att bringa kriget i f.d. Jugoslavien till ända.
Sverige kommer att fortsatt verka för en framförhandlad fredlig lösning som bevarar Bosnien sammanhållet och möjliggör mångkuiturell
samlevnad. Sverige deltar i fredsbevarande = insatser, i övervakningsmissioner och ger humanitärt katastrofbistånd till området
samt för en generös flyktingpolitik. Förhoppningen är att ansträngningarna snart skall kunna övergå = till insatser för återuppbyggnaden av det av krig förstörda landet och stöd för att dess
befolkning skall kunna leva ett anständigt liv. EU har en stark och uppenbar dragningskraft på länderna i Central- och Östeuropa. De uppfattar EU som motorn i arbetet att främja välstånd och
säkerhet, och de vill genom en nära EU-anknytning också komma i
åtnjutande av den praktiska solidaritet och den gemensamma säkerhet som
genom det dagliga samarbetet inom EU växer sig allt starkare.
Ett närmande till EU kan bara bli verklighet för stater som lever i fred
med sina grannar och där minoriteter skyddas. EU:s inflytande och Prop. 1994/95:100 dragningskraft är av central betydelse för stabilitet i alla de länder i Bilaga 4 Europa som aspirerar på medlemskap, men också i någon mån för de länder som på annat sätt söker en fördjupad relation med EU. Snart sagt
inget land i Europa står utanför denna process. För Sverige blir det en angelägen uppgift att påskynda integrationen.
Sverige har alltsedan förändringarna i Central- och Östeuropa inleddes lämnat stöd till reformprocessen. Det nu löpande treårsprogrammet för
det svenska östsamarbetet avslutas med budgetårsskiftet 1994/95. Samarbetet med Central- och Östeuropa skall vidareutvecklas. För att möjliggöra en grundligare genomgång av dess förutsättningar kommer
regeringen i februari att lägga fram en särskild proposition om ett nytt program för detta samarbete. Sverige kommer genom sitt medlemskap i EU att få möjlighet att aktivt delta i och påverka Unionens olika program för samarbete med dessa länder. Samordningen av bilaterala och
multilaterala insatser måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för
demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att främja
demokratiska strukturer, utan också att aktivt stödja framväxten av
verkliga rättssamhällen, där respekten för mänskliga rättigheter är fast
förankrad i det legala och politiska systemet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utgör en viktig pelare i det alleuropeiska arbetet. Huvuduppgiften är nu att
förhindra uppkomsten av nya konflikter inom OSSE-området. Själva
utgångspunkten för arbetet är, liksom i Europarådet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt fortsätter OSSE:s mångåriga arbete för att öka förtroende och säkerhet på det
militära området och att understödja genomförandet av det betydelsefulla
CFE-avtalet om rustningskontroll av konventionella stridskrafter.
Genom Högkommissarien för nationella minoriteter och ett antal långtidsmissioner verkar OSSE konfliktförebyggande. OSSE:s samarbete innefattar även Ryssland och USA. Här är EU en central aktör och Sverige får genom medlemskapet nya möjligheter att verka. I OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet lägger Sverige vikt
vid att organisationen utvecklar sin förmåga att planera och genomföra fredsbevarande verksamhet. Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde samtidigt som den
stärker våra möjligheter att verka för egen, europeisk och global
säkerhet. Regeringen avser därför att fortsatt ta aktiv del i den debatt som
förs om Europas framtida säkerhetspolitiska struktur. Sverige skall verka
för upprättandet på sikt av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning. Genom medlemskapet i EU, och genom deltagandet i Partnerskap för
fred, får Sverige nya möjligheter för ett aktivt engagemang i denna process.
Den Västeuropeiska unionen, VEU, har bl.a. utvecklats till ett forum
för säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och Östeuropa. De 10 tre baltiska länderna och ytterligare sex länder i Central- och Östeuropa
är s.k. associerade parter i VEU och kan härigenom delta i ett flertal av Prop. 1994/95:100 VEU:s möten och dessutom ansluta sig till organisationens aktioner. Bilaga 4
Dessa omfattar fredsbevarande verksamhet, krishantering och
räddningsaktioner.
För svensk det är det av värde att kunna delta i VEU som observatör. Ett observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Däremot kan det ge Sverige ytterligare insyn i och ökat inflytande över den europeiska
omdaningsprocess som nu pågår.
Utvecklingen i Ryssland är av avgörande betydelse för Europas
framtid. En nära och konstruktiv politisk dialog med Ryssland är nu möjlig. Det är av största vikt att med politiska och ekonomiska medel
stödja en demokratisk utveckling i landet. Sverige kommer att vara
pådrivande också inom EU i detta avseende.
Europas säkerhetspolitiska struktur bör byggas upp tillsammans med, och inte mot, Ryssland. Vägen till en ny europeisk freds- och
säkerhetsordning har två parallella spår, såväl en fördjupning av
alleuropeiska strukturer som en ökad samverkan mellan de nuvarande
västliga organisationerna och länderna i det tidigare östblocket. Denna ökade samverkan byggs upp genom praktiskt samarbete inom allt fler områden och leder till att ett nät av kontakter på samhällets alla nivåer flätar samman länderna. Härigenom uppnås den stabilitet som är en förutsättning för freden.
Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet
Det nordiska samarbetet kommer också i fortsättningen att ha stor vikt i
ländernas politik och för de nordiska medborgarna. En omstrukturering av det nordiska samarbetet har pågått under flera år, bl.a. som en följd av den västeuropeiska integrationen och EES-avtalet. Det innebär bl.a. att samarbetet nu koncentreras till framför allt kultur-, utbildnings- och
forskningssamarbetet och miljöfrågor. Reformarbetet skall fortsätta även efter det att Sverige och Finland har blivit medlemmar i EU, bl.a. genom
en Översyn av arbetsformerna.
Att Finland och Sverige nu inträder som medlemmar i EU innebär att det nordiska samarbetet får nya dimensioner och nya villkor. De tre nordiska medlemsländerna i EU kommer på en rad områden att ha gemensamma intressen och värderingar. En av de viktigaste uppgifterna i det nordiska samarbetet är också att se till att det sker en sådan samverkan, att dessa intressen och värderingar ges största möjliga genomslag.
Sveriges, liksom de övriga nordiska medlemsländernas förbindelser med Norge är mycket nära och kommer så att förbli. Inom den europeiska integrationen kommer vårt lands samarbete med Norge
formellt att bygga på EES-avtalet. Sverige kommer som EU-medlem därutöver att medverka till ett nära samarbete med Norge på alla områden. Samtidigt kommer det nordiska samarbetet att fortgå och
fördjupas, på de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär.
En ökad uppmärksamhet kommer att ägnas utvecklingen i HN
Östersjöområdet. Vår allt djupare samverkan med de tre baltiska länderna Prop. 1994/95:100
och uppbyggnaden av kontakter med nordvästra Ryssland är en i ett Bilaga 4
historiskt perspektiv unik uppgift. Genom de nordiska medlemmarnas
försorg kan lyhördheten för de baltiska staternas behov komma att öka inom EU, vilket också har stor betydelse för Sverige i ett säkerhetspolitiskt hänseende.
En gynnsam ekonomisk utveckling i de baltiska länderna är avgörande
för att förbättra levnadsbetingelserna och den politiska stabiliteten.
Europaavtalen inom EU:s ram, med sikte på framtida medlemskap, kommer att vara av största betydelse.
Sverige kommer att fortsatt stödja ekonomiska och sociala reformer i de baltiska länderna och bidra till att deras ställning som oberoende demokratier ytterligare stärks. Stabilitet, säkerhet och demokrati i vårt närområde är Övergripande mål för östsamarbetet. Stöd till Baltikums suveränitet utgör en viktig del av östsamarbetets uppgift att främja säkerheten i regionen. Suveränitetsstödet inriktas idag på att bygga upp
vitala samhällsfunktioner som polismakt och kustbevakning. Sverige ger också stöd till en fortsatt integration av den ryskspråkiga befolkningen i de baltiska staterna. Dessutom stödjer Sverige uppbyggnaden av en
gemensam, baltisk fredsbevarande styrka. Dessa svenska insatser bidrar till stabiliteten och kommer att förstärkas genom ytterligare insatser inom bl.a. EU:s, OSSE:s och Europarådets ram.
I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en dialog med Ryssland,
men också för vår politik i närområdet är denna dialog av största
betydelse. Genom att främja allsidiga kontakter och samarbete över
gränserna i vårt närområde samt mellan Ryssland och de baltiska
länderna, ökar vi förutsättningarna för stabilitet i östersjöområdet. Stödet
till Kaliningrad och nordvästra Ryssland är av stor betydelse.
De regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, är uttryck för
den allt närmare samverkan som utvecklats med alla våra grannländer. Samarbetet har härigenom nått den praktiska och konkreta nivå som är en förutsättning för en fast förankrad samverkan över gränserna. Sverige övertar ordförandeskapet i Östersjörådet i maj 1995.
Sveriges samlade bidrag till FN
I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU14 framhölls värdet av en
samlad redovisning av det totala svenska FN-engagemanget. Utrikesutskottet föreslog att en sådan redovisning skulle ske i budgetpropositionen och att Utrikesdepartementet = skulle ha
samordningsansvaret. I bilaga 4:1 återfinns en uppställning över Sveriges
samlade bidrag till FN.
Budgetförslaget
Bilaga 4
Inriktningen av det svenska agerandet och engagemanget på det utrikespolitiska området har av regeringen ovan redovisats. Möjligheten att uppfylla dessa ambitioner begränsas av det mycket ansträngda statsfinansiella läget. Förutom de mera konkreta förslag till sparåtgärder
som lämnas under respektive verksamhetsområde och anslag, kommer
regeringen under det löpande budgetåret att behöva fatta svåra
prioriteringsbeslut. Långsiktiga ambitionshöjande åtgärder inom ett
område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl, kommer nämligen att kräva motsvarande kostnadssänkningar inom andra områden.
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och Övrig statlig konsumtion inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde minskas med 231 miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 105 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 70 miljoner kronor.
Dessa och övriga besparingar som lagts ut på tredje huvudtiteln sammanfattas i tabellen nedan. Av de totala utgiftsbegränsningarna under mandatperioden avser 1,2 miljarder kronor finansiering av EUmedlemskapet.
1995/96 1998
Mkr (12 mån) — (18 mån)
Biståndet 1,0 L,5 1,0
Samarbete med Central-
och Östeuropa 0,3 0,5 0,3
Utrikeshandel och exportfrämjande 0,2 0,3 0,2
Övrigt, inkl. effektivitets-
kravet på statlig konsumtion JU 01 0.4
Summa besparingar 1,6 2,4 1,9
Bilaga 4
Utgiftsutvecklingen på Utrikesdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad = Beräknad
1993/94 1994795 1995/96 beräknat besparing = besparing
för juli 1997! 1998! 95-juni-96
A. Utrikesförvaltningen m.m. 1 441,1 1 606,3 2 731,8 1 807,7 -46 -46
B. Bidrag till vissa
internationella organisationer 1 819,1 1 498,8 2 300,2 1 570,3 -8,1 -80
C. Internationellt
utvecklingssamarbete? 12 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of. -20
D. Information om Sverige i utlandet 78,0 74,0 105,2 69,8 -2,6 -2,6
E. Utrikeshandel och export-
främjande 708,6 281,6 357,0 236,9 -18 -22
F. Nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor m.m. 64,8 60.5 92,5 59,8 -1,6 -1,6
G. Samarbete med Central-
och Östeuropa 473,9 996,5 1 216,0 810,8” of. of.
Totalt 17 467,3 16 974,9 23 944 1 15 982,9 -76,3 -172,2
! Prisnivå 199596
” Exklusive avräkningar 902,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, 2 898,6 miljoner kronor för budgetåret
1995:96 , 1 929,8 miljoner kronor för budgetåret 1997 och 1 949,8 miljoner kronor
för budgetåret 1998 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.
" Beräknade belopp
Bilaga 4
A. Utrikesförvaltningen m.m.
Inledning
Verksamhetsområdet omfattar förvaltningskostnaderna = vid Utrikesdepartementet och de svenska utlandsmyndigheterna (som tillsammans med de Stockholmsbaserade ambassadörerna redovisas i underbilaga —4:2); kostnaderna för eventuella = kursförluster; honorärkonsuler; svenskt deltagande i det nordiska samarbetet;
utredningar; officiella besök samt kostnaderna för ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet.
Verksamheten vid Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna
De besparingar som i form av effektivitetskrav på statlig konsumtion åläggs Utrikesdepartementet och = utlandsmyndigheterna under mandatperioden kräver såväl ambitionssänkningar på några områden som åtgärder som syftar till att effektivisera och rationalisera verksamheten.
För att möta de förändringar när det gäller krav, befogenhet och ansvar som 1 ökad utsträckning ställs på de anställda inom utrikesförvaltningen har under det senaste året vissa strukturåtgärder vidtagits.
Trots att dessa åtgärder lett till att departementet börjat närma sig de genomsnittslöner som gäller i övriga delar av regeringskansliet, kvarstår
dock alltjämt vissa löneskillnader mellan män och kvinnor i
utrikesförvaltningen. Dessa skillnader förklaras främst av att antalet män som rekryterats varit betydligt större än antalet kvinnor även om en förbättring skett sedan 1980-talets början, och att befordringspolitiken, och därmed löneutvecklingen, i hög grad följt senioritetsprincipen. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män inom utrikesförvaltningen kommer att intensifieras. Åtgärder kommer bl.a. att vidtas för att andelen kvinnor på chefstjänster skall öka och för att andelen kvinnor och män skall fördelas jämnare mellan och inom olika områden i organisationen. Varje löneförhandling skall innan den avslutas analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Bland andra åtgärder som för närvarande pågår för att modernisera verksamheten kan nämnas det arbete som drivs i samarbete med
Regeringskansliets förvaltningskontor för att per den 1 januari 1996 införa
ett nytt ADB-baserat ekonomiadministrativt system. Vidare pågår en
övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation. Båda dessa åtgärder syftar till att bedriva verksamheten inom
utrikesförvaltningen på ett ur resurs- och kostnadssynpunkt så effektivt sätt som möjligt. 15
Utrikesrepresentationen disponerar totalt ett lokal- och bostadsbestånd
på ca 315 000 kvadratmeter. Ungefär hälften av detta är statligt ägt. Anslaget budgetåret 1994/95 för lokaler, bostäder och inredning uppgår Bilaga 4 till 455 miljoner kronor. Jämfört med budgetåret 1993/94 är det en minskning med 14,8 miljoner kronor, vilket utgör en del av det sparbeting som ålades departementet.
Under budgetåret 1994/95 har den statsägda ambassadanläggningen i Tallinn tagits i bruk liksom nya förhyrda kanslilokaler i Washington.
Arbetena på ambassadanläggningen i Riga har inletts och den beräknas
vara inflyttningsklar i slutet av år 1995. Regeringen har bemyndigat Statens fastighetsverk att i samverkan med övriga nordiska länder
förhandla om förvärv av tomtmark för uppförande av en nordisk
ambassadanläggning i Berlin. Vi räknar med att detta innebär minskade kostnader jämfört med om Sverige ensamt skulle ha sökt genomföra detta projekt. Vissa andra kostnadskrävande projekt har på grund av det ansträngda budgetläget avbrutits.
Ansvar och budget för bostadsförsörjningen för den utsända personalen har fr.o.m. innevarande budgetår delegerats till utlandsmyndigheterna, som genom närheten till de lokala hyresmarknaderna har bättre förutsättningar att hålla kostnaderna inom de snävare ramar som sparbetinget framtvingat.
De nya sparkraven för de närmaste budgetåren innebär att intensifierade ansträngningar måste göras för att på olika vägar försöka pressa kostnaderna. På sikt är det nödvändigt att avveckla stora och kostnadskrävande chefsbostäder och ersätta dem med mindre och mera lättskötta objekt. Budgetläget kan vidare kräva att kanslier i framtiden förläggs till mindre centrala och därmed mindre kostsamma lägen än vad som för närvarande i allmänhet är fallet.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande för utrikesförvaltningen. Antalet ärenden har under de senaste åren hållit sig i det närmaste konstant, dvs. 170 000 viseringsärenden och drygt 40 000 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Ett ökat antal utltandsmyndigheter i regioner med ett stort antal flyktingar har utsatts för växande arbetsbelastning på grund av ärenden som gäller asyl- och änknytningsinvandring samt avvisningar. Ärendena har därtill komplicerats av att sökandena i allt större utsträckning saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna.
Utrikesförvaltningen bistår vidare svenskar som hamnar i nödsituationer
utomlands; t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövats. För dem som dömts till fängelsestraff utomlands görs
insatser för att de skall få avtjäna straffet i Sverige. En försvårande omständighet är att huvuddelen av dessa svenskar anklagats för grova
narkotikabrott. Utrikesförvaltningen har fått ett ökat ansvar för bistånd till
svenska brottsoffer utomlands. Ärenden som rör bortförda barn är en
annan viktig arbetsuppgift. oe
Förändringar inom verksamhetsområdet Bilaga 4
Utrikesförvaltningen har under de senaste budgetåren ålagts stora besparingar. Budgetåret — 1993/94 resulterade de i att tio utlandsmyndigheter lades ned, ytterligare ett tjugotal befattningar vid utlandsmyndigheter drogs in samt att departementets organisation förändrades och minskades. Dessa åtgärder ledde till att drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän, huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sades upp.
Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och biståndskontor, som inleddes under år 1993, har nu slutförts för samtliga berörda myndigheter. Integrationen som på lång sikt beräknas medföra
ytterligare rationaliseringsvinster har redan inneburit minskade kostnader genom att antalet utsända vid berörda myndigheter kunnat minska.
Innevarande budgetår 1994/95 har besparingarna inriktats på att minska kostnaderna dels för lokalförsörjningen, dels för lokalt anställda vid utlandsmyndigheterna. Kostnadsbegränsingar har även ålagts resor som företas inom utrikesförvaltningen.
Utrikesdepartementet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget A 1. Utrikesförvaltningen räknats ned med 76 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 596. År 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med 167 miljoner kronor eller 1194.
För att uppnå dessa sparbeting kommer under mandatperioden följande åtgärder behöva vidtas: - Nedläggning av femton utlandsmyndigheter. Ansvaret för de diplomatiska förbindelserna med de berörda länderna övertas av annan ambassad genom sidoackreditering eller av Stockholmsbaserade ambassadörer (KSA). I flertalet fall upprättas honorärkonsulat. - Hemstationering av ett fyrtiotal befattningar vid kvarvarande
utlandsmyndigheter.
- Rationaliseringar genomförs på fastighets- och bostadsområdet vid utlandsmyndigheterna. - En generell reducering, motsvarande effektivitetskravet, på samtliga driftskostnader, dvs. de kostnader som inte avser löner, förmåner och lokalkostnader. - Uppsägningar sker av de lokalanställda som tjänstgör vid de myndigheter som läggs ned. - Förhandlingar kommer att föras med de fackliga organisationerna om revidering av förmånerna enligt avtalet om utlandsbestämmelser. Om
dessa förhandlingar inte leder till resultat, måste besparingar ske på andra
områden.
Inom området Utrikesförvaltningen m.m. föreslås för budgetåren 1997 och 1998. utöver effektivitetskravet för statlig konsumtion, en ytterligare
minskning med 1 miljon kronor avseende utredningsverksamheten.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på utrikesförvaltningens område
t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är 17
följande: 2 Riksdagen 199495. I såml. Nr 100. Bilaga 4
Mkr Bilaga 4
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 [994795 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95-juni | 1997! 1998!
14411 1606,3 2731,8 1807,7 -46,0 -46,0
! Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Utrikesförvaltningen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar i avsnittet ovan Förändringar inom verksamhetsområdet.
A 1. Utrikesförvaltningen
1993/94 Utgift 1428 159 000
1994/95 Anslag 1 564 784 000
1995796 Förslag 2 666 663 000
varav I 764 495 000 beräknat för juli [1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 45 500 000
1998 Beräknad besparing 45 500 000
Anslaget används för departementets och uttandsmyndigheternas löner och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefsoch personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för de
lokalanställda samt resor och deltagande i internationella möten och
förhandlingar.
Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och
löneutvecklingen både i Sverige och i de länder där det finns
utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret
1995/96. Vid anslagsberäkningen har beaktats de besparingar som kommer att
åläggas utrikesförvaltningen och som redovisats närmare i det föregående.
Vad gäller ekonomiska förpliktelser skall här redovisas två
kreditgarantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda
inom utrikesförvaltningen på totalt 60 miljoner kronor. Utestående lån
uppgår för närvarande till knappt 10 miljoner kronor. Kostnader som kan uppstå med anledning av dessa garantier belastar detta anslag. 18
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 4 Regeringen föreslår att riksdagen
till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 666 663 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
1993/94 Utgift -22 980 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta ändamål bör ett formellt belopp på 1000 kr föras upp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kursdifferenser för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
1993/94 Utgift 16 061 000 1994/95 Anslag 15 500 000 1995/96 Förslag 26 999 000
varav 17 905 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas vidare bl.a. vissa tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har för verksamheten samt kostnader för konsulskonferenser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Honorärkonsuler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 26 999 000 kr.
A 4. Nordiskt samarbete Bilaga 4
1993/94 Utgift 1 113 409
1994/95 Anslag 1 666 000
1995796 Förslag 2 115 000
varav I 400 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa
andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till
2 115 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 115 000 kr.
A 5. Utredningar m.m.
1993/94 Utgift 8 119 760 Reservation 16 832 690
1994/95 Anslag 10 211 000 1995/96 Förslag 15 809 000
varav 10 478 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 500 000 1998 Beräknad besparing 500 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 15 809 000 kr under nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till. Utredningar m.m. för budgetåret -1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 15 809 000 kr.
A 6. Officiella besök m.m.
1993/94 Utgift 6 763 581 1994/95 Anslag 9 680 000 1995/96 Förslag 13 770 000
varav 9 180 000 — beräknat för juli 1995-juni 1996 20
Bilaga 4
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Officiella besök m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 770 000 kr.
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare 1 utlandet m.m.
1993/94 Utgift 3 837 704 1994/95 Anslag 4 500 000 1995/96 Förslag 6 410 000
varav 4 273 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i
lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från
anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för
brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands.
Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i
syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för
identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för stämningsmannadelgivning.
Med hänsyn till den relativt låga belastningen under budgetåret 1993/94 beräknas anslaget till 6 410 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Bilaga 4
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 410 000 kr.
tt [Ne
. os
B. Bidrag till vissa internationella organisationer Bilaga 4
Inledning
Medlemskap och aktivt deltagande i olika internationella och
mellanstatliga organisationer är av central betydelse för ett litet land som Sverige. Regeringen föreslår att drygt 2 300,2 miljoner kronor anslås
under tredje huvudtiteln budgetåret 1995/96 för bidrag till internationella
organisationer förutom de bidrag som finansieras över biståndsramen.
En av hörnstenarna i Sveriges utrikespolitik är samarbetet inom Förenta
Nationerna, FN. Sverige verkar tillsammans med de övriga nordiska
länderna bl.a. för att effektivisera organisationen. Det nordiska FNprojektet spelar en central roll i detta reformarbete. En annan angelägen uppgift är att förbättra betalningsdisciplinen bland medlemsländerna. Den 31 oktober 1994 var medlemsländerna skyldiga FN 2,4 miljarder US dollar, varav 770 miljoner dollar avsåg den reguljära budgeten och 1,6 miljarder dollar den fredsbevarande verksamheten.
Säkerhetsrådets sammansättning behöver reformeras till följd av
ändrade politiska och ekonomiska förhållanden i världen. Sverige och
övriga Norden är av uppfattningen att nya, permanenta medlemmar måste vara i stånd och beredda att politiskt och ekonomiskt bidra till genomförandet av rådets beslut. En acceptabel balans i sammansättningen
måste också uppnås, i synnerhet mellan länder i nord och syd. Internationella institutioner som FN, Europarådet och OSSE spelar en
central roll för utvecklingen av det folkrättsliga regelsystemet. Från
svensk sida läggs särskild vikt vid arbete rörande det internationella
skyddet för mänskliga rättigheter och att normer på detta område verkligen efterlevs. Sverige verkar också för ett avskaffande av
dödsstraffet. Ett annat område av stor vikt är att stärka respekten för grundläggande humanitära principer och rättsregler. I detta sammanhang
kan särskilt nämnas förberedelserna för en översynskonferens beträffande 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen, bl.a. för att komma
tillrätta med de allvarliga problem som landminor utgör.
Ytterligare ett centralt område för det internationella samarbetet är frågan om miljö och uthållig utveckling. De globala miljöproblemen och handhavandet av mänsklighetens gemensamma resurser kan endast lösas genom multilateralt samarbete. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992 innebar en viktigt utgångspunkt för det internationella
miljöarbetet och ledde bl.a. till att viktiga konventioner på miljöområdet, som den om biologisk mångfald, klimatkonventionen och konventionen mot ökenspridning, kom till stånd.
Genom att aktivt delta i främst FN:s och OSSE:s fredsfrämjande
insatser vill Sverige medverka till att stärka dessa institutioners möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter
samt humanitär verksamhet. Ett samlat anslag, vid sidan om
biståndsramen, inrättas för punktinsatser på dessa områden. Sverige stöder helhjärtat Europarådets strävanden att främja demokrati 23 och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och
Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med
länderna i denna region. Ett flertal stater (Bulgarien, Estland, Litauen, Bilaga 4
Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan
blivit fullvärdiga medlemmar i organisationen. Lettland förväntas tillträda
i februari 1995. Ytterligare ansökningar, bl.a. från Ryssland, är under
behandling. I såväl nyblivna medlems- som kandidatländer bedriver
Europarådet stödprogram.
OSSE är en kostnadseffektiv verksamhet. Under de senaste fyra åren
har med stor finansiell försiktighet byggts upp permanenta strukturer och verksamhet på fältet som syftar till att med så små resurser som möjligt verka konfliktförebyggande. I ett fall förbereds också en viktig
fredsbevarande insats, nämligen i Nagorno Karabach, som kommer att
kräva ytterligare resurser även i den permanenta organisationen. Verksamhetsfältet är ämnesmässigt utomordentligt brett alltifrån bevakning av mänskliga rättigheter till förhandlingar om nedrustning. För Sverige utgör OSSE både direkt och indirekt genom EU, en viktig
möjlighet att verka för en alleuropeisk säkerhetsordning.
Att värna om och bidra till vidareutvecklingen av ett öppet multilateralt
handelssystem är, mot bakgrund av vårt starka utrikeshandelsberoende,
en central uppgift för Sverige. Sverige skall därför fortsatt vara aktivt
pådrivande i samarbetet på det handelspolitiska området i bl.a. GATT och OECD. Denna uppgift kommer Sverige att bedriva med samma intensitet även som EU-medlem. Slutförandet av Uruguayrundan och etablerandet av den nya
Världshandelsorganisationen (WTO) markerar en ny era i det
handelspolitiska samarbetet. WTO skapar förutsättningar för ett effektivare och mer enhetligt tillämpat regelverk än tidigare. U-ländernas
ökande deltagande i GATT/WTO innebär också att dessa i allt högre grad
kan njuta frukterna av liberaliserad handel och ekonomisk tillväxt.
Resultatet av Uruguayrundan med utvidgade och ökade handelsliberaliseringar utgör också en utmärkt grund för Sveriges agerande inom EU. Sverige skall verka för en öppenhet gentemot omvärlden och för att EU bidrar med ett frihandelsinriktat och
konstruktivt deltagande i Världshandelsorganisationen.
OECD har fortsatt en viktig roll som samarbetsorgan för regeringarna
i världens ledande industrinationer. Dess dragningskraft på andra länder
ökar och efter Mexico, som blev ny medlem år 1994, står flera Central-
och östeuropeiska länder samt Sydkorea på kö.
Verksamheten i FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD). har reformerats. Sverige skall agera för att stärka UNCTAD:s möjligheter att vara det centrala FN-organet för analys och dialog om
övergripande frågor på handelns och utvecklingens område.
Den europeiska integrationsprocessen är utgångspunkt för en
reformering av det nordiska samarbetet. Syftet är att finna former för ett vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet skall
stärkas på områden som är av genuint gemensamt intresse. För att anpassa samarbetsorganisationen koncentreras resurserna inom Nordiska
ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska
frågor. Som en följd av detta har också betydande omprioriteringar gjorts Prop. 1994/95:100
inom Nordiska ministerrådets budget. Bilaga 4
Ytterligare diskussioner förs nu mellan Nordiska ministerrådet och
Nordiska rådet om det framtida samarbetets inriktning mot bakgrund av Finlands och Sveriges respektive Norges beslut i frågan om EU-
medlemskap. För att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande gör Nordiska ministerrådet en kartläggning av olika möjligheter till samarbete
mellan nationella institutioner i de nordiska länderna. Ett genomgående tema i det svenska agerandet i internationella
organisationer skall vara att verka för ökad effektivitet i användandet av respektive organisations resurser. Under året har regeringen beslutat om
särskilda = riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella
organisationer till vilka bidrag lämnas från statsbudgeten. Riktlinjerna
skall beaktas av de som förordnats företräda regeringen vid förhandlingar
i internationella organisationer. Riktlinjerna är avsedda att uppmuntra den
effektivare styrning och uppföljning av organisationernas verksamhet som
Sverige lägger stor vikt vid.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Bidrag till vissa internationella organisationer t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat | Förslag | varav be- | Beräknad | Beräknad
1993/94 1 1994/95 1 1995/96 I räknat för | besparing | besparing
juli 95- 1997! 1998! juni 96
1819,1 1498,8 2 300,2 | 1570,3 -8,1 -80
1 Prisnivå 199596
B 1. Förenta nationerna
1993/94 Utgift 385 298 239 1994/95 Anslag 199 206 000 1995/96 Förslag 351 353 000
varav 260 796 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under
anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation
för industriell = utveckling, Unido, till den internationella
kontrollorganisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka 25
efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt för att möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner. Bilaga 4
Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien inrättats (resolution 808, 1993). Sverige har tillsammans med flera andra västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära budget, men inget beslut föreligger ännu om hur kostnaden skall finansieras.
Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.
Bidragen uttaxeras i nomalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor.
Regeringens överväganden
FN:s reguljära budget
Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1994-95 fastställdes av den 48:e generalförsamlingen till 2 580 200 200 dollar. Sveriges bidragsande! för FN:s reguljära budget beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 öka från 1,117 till 1,2272. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1994 (budgetåret 1993/94) uppgick till 92,8 miljoner kronor. Detta belopp kan komma att revideras i efterhand.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1995 (budgetåret 1994/95) till följd av den högre bidragsandelen. Reservation måste även här göras för revideringar. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 93 miljoner kronor.
FN: programbudget (miljoner US dollar) för tvåårsperioden
1990-91 1992-93 1994-95
2 134,1" 2 467,5" 2 580, 2 + efter revidering Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr
1992/93 Utfall 80,2
1993/94 Utfall 92,8
1994/95 Anslag 74,5
1995/96 Förslag 93,0 + 12 månader
Utfallet för budgetåret 1994/95 kan beräknas överskrida budgeterat belopp med 2572 till följd av den svenska kronans fall.
FN:s fredsbevarande operationer
Ett ökat antal fredsbevarande insatser har lett till ökade kostnader.
Kostnader för FN:s fredsbevarande insatser 1990-1994, miljoner US dollar.
År 1990 1991 1992 1993 1994
Särskilda 378,8 449,0 1697,0 2970,2 3500,0 kontot
Reguljära 31,2 31,2 37,8 37,8 38,0
budgeten
Summa 410,0 480,2 1734,8 1 3008,0 3538,0
För närvarande pågår följande 17 operationer. Tre av dessa finansieras
över den reguljära budgeten. Inom parentes anges det årtal då FN:s
säkerhetsråd beslutade upprätta operationen i fråga.
Finansiering över den reguljära budgeten: FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948)
FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, Unmogip (1949)
FN:s mission för verifikation av avtalet om mänskliga rättigheter i Guaternala, Minugua (1994)
Finansiering över det särskilda fredsbevarande kontot:
FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964) FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOEF (Israel-Syrien) (1974)
FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978) FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991) FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991)
FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991)
FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, Minurso (1991) FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992) FN:s operation i Mocambique, Onumoz (1992)
FN.s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992)
FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993)
FN:s stödgrupp i Rwanda, Unamir (1993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993)
FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993)
Sveriges andel av FN:s budget för fredsbevarande operationer beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 uppgå till 1,227. Kostnadsberäkningarna för det förlängda budgetåret 1995/96 innehåller ett stort mått av osäkerhet. FN:s säkerhetsråd har fattat beslut om att den 31 mars 1995 avveckla
Unosom, en av FN:s dyraste operationer. Onusal och Onumoz beräknas
vidare kunna avvecklas innevarande budgetår efter det att fria val hållits. 27 Samtidigt har FN:s generalsekreterare föreslagit nya insatser i ett antal
länder. Regeringen föreslår att 241 853 000 kr avsätts budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:100
(18 månader) för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbevarande verksamhet.
Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr
1992/93 Utfall 189,8
1993/94 Utfail 268,4
1994/95 Budget 117,2 :
1995/96 Förslag 156,8"
+ 12 månader
Anslaget belopp budgetåret 1994/95 beräknas överskridas med minst
1007 till följd dels av kronans fall, dels av att fredsbevarande insatser
ökat i antal och i kostnad. Två insatser, Unprofor i f.d. Jugoslavien och
Unosom i Somalia stod budgetåret 1993/94 för mer än hälften av de
totala utgifterna för fredsbevarande operationer.
FN: s organisation för industriell utveckling (Unido)
Unidos målsättning är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1.167. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till 8 100 000 kr.
Sveriges bidrag till Unido, mkr
1993/94 Utfall 9,8 1994/95 Anslag 6,9 1995/96 Förslag 8,1+
+ 12 månader
FN:s konvention mot kemiska vapen
Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av
massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de idag existerande
lagren av dessa vapen skall förstöras. Sveriges bidrag till den förberedande kommissionens arbete uppgick
budgetåret 1993/94 till 1 624 364 kr. Sveriges andel för kalenderåret
1994 har beräknats till 2 400 000 kr. Enligt kommissionens beslut utgör
Sveriges preliminära bidragsandel kalenderåret 1995 686 972 gulden, motsvarande 1,222 av totalbudgeten. Budgeten för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft. Regeringen föreslår att 3 750 000 kr avsätts
för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den i 28
förberedande kommissionen «alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret 1995/96 (18 månader). Bilaga 4
Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. Under anslagsposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a. översyns- och = granskningskonferenser för internationella konventioner. Under budgetåret 1995/96 kommer en översynskonferens för konventionen mot särskilt inhumana vapen att äga rum. Vidare förutses en granskningskonferens för B-vapenkonventionen.
Regeringen föreslår att 750 000 kr avsätts för att täcka obligatoriska kostnader för uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. budgetåret 1995/96 (18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 351 353 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
1993/94 Utgift 314 883 000 1994/95 Anslag 250 000 000! 1995/96 Förslag 472 500 000
varav 315 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
" Härutöver disponeras 13 750 000 kr under anslaget G 1, anslagsposten 8, för Nordiska ministerrådets närområdesprogram. Utfallet kan beräknas överskrida budgeterat belopp med ca 38 50 till följd av valutakursförändringen.
Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1994 Nordiska ministerrådets budget för år 1995. Budgeten uppgår till totalt 718 931 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 40 608 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1995 är 40,4 Z enligt den fördelningsnyckel som
tillämpas. :
Nordiska ministerrådets budget för år 1996 kommer att fastställas först i november 1995.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppen betalas till större delen i danska kronor. Anslaget har beräknats till 472 500 000 kr för nästa budgetår.
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 472 500 000 kr.
B 3. Europarådet
1993/94 Utgift 34 273 799 1994/95 Anslag 30 222 000 1995/96 Förslag 36 339 000
varav 34 300 000 beräknat för juli [995-juni 1996
Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1996. Sveriges andel av
den ordinarie budgeten är för närvarande 2,8876. Förutom detta bidrag
bestrids från anslaget följande kostnader: amortering av lån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges
deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel),
deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k.
Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen
för demokrati genom lag samt bidrag till den europeiska ungdomsfonden.
Utbetalningar från anslaget sker nästan alltid i franska franc.
Kronkursens utveckling är en viktig utgiftsstyrande faktor. Trots visad restriktivitet från medlemsländernas sida i samband med Europarådets budgetprocess, har deprecieringen av kronan hösten 1992 lett till överskridanden av anslaget under budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Europarådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
36 339 000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)
1993/94 Utgift 21 729 033 1994/95 Anslag 22 573 000 1995/96 Förslag 46 460 000
varav 30 973 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tiliväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av
världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de 30
senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya Prop. 1994/95:100 uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och — Bilaga 4 Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år 1990 tillskapade östcentret. En dialog har inletts med de s.k. dynamiska ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Förhandlingar om medlemskap påbörjades
under år 1994 med fyra östeuropeiska länder och med Korea. Vidare kan
nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och
organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar). Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget.
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och
de traditionella OECD-aktiviteterna där även östcentret ingår. Samtliga
medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på
basis av BNP. För år 1994 var Sveriges andel 1,46 70. Resterande del av
Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som
finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energi-
organet (IEA), atomenergiorganet (NEA), europeiska transportminis-
terkonferensen (ECMT), centret för utbildningsforskning (CERI) samt olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av dessa aktiviteter under 1994 mellan 1,41 och 3 Zz.
OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer
som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget
beräknats till 46 460 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 46 460 000 kr.
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1993/94 Utrgift 135 629 039 1994/95 Anslag 113 850 000 1995/96 Förslag 1 000
I och med medlemskapet i EU frånträder Sverige EFTA-konventionen, som trädde ikraft år 1960. Genom en överenskommelse mellan medlemsstaterna bidrar Sverige, liksom övriga kandidatländer, till en
avvecklingsbudget för EFTA-sekretariatet under det första halvåret 1995. Under detta anslag finns beredskap för eventuella oförutsedda utgitter
budgetåret 1995/96 som kan bli följden av ett utträde.
EFTA-staterna har slutit ett avtal (övergångsavtalet) som reglerar övergången från EES till EU såvitt avser EES-institutionernas roll efter
den 1 januari 1995. Enligt det avtalet skall EFTA-domstolen fungera 31 fram till den 30 juni 1995 för de EFTA-stater som ansluter sig till EU.
Om domstolen då inte har avslutat alla pågående ärenden kan EFTA- Prop. 1994/95:100 staterna förlänga dess mandat med ytterligare högst sex månader. Bilaga 4
EFTA:s övervakningsmyndighets (ESA) behörighet i förhållande till de EFTA-stater som lämnar organisationen har enligt övergångsavtalet förlängts till den 30 mars 1995. För tiden därefter kan ESA endast vara svarande inför EFTA-domstolen. Hur länge denna roll kan behöva fullgöras beror på situationen i EFTA-domstolen. Samtliga delar av ESA behöver emellertid inte kvarstå, utan endast den personal som berörs av pågående ärenden inför EFTA-domstolen.
Beräkningen av utfallet för anslaget är mot ovanstående bakgrund osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.
1993/94 Utgift 11 126 597 1994/95 Anslag 9 018 000 1995/96 Förslag 17 515 000
varav 14 314 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i nedanstående organisationer för vilka Sveriges bidrag för budgetåret 1995/96 beräknas enligt följande.
| Anslag | Förslag |
| 1994/95 | 1995/96 |
| 1. GATT 7 225 000 | 12 315 000 |
2. Internationella rådet
för samarbete på tullområdet 833 000 2 182 000 3. Internationella tull-
tariffbyrån 246 000 322 000 4. Internationella kaffe-
Organisationen (ICO)
(prop. 1982/83:142) 439 000 1150 000 5. Internationella kakao-
Organisationen (ICCO)
(prop. 1986/87:41) 84 000 220 000
gummiorganisationen (INRO) Bilaoa 4
(prop. 1988/89:19) 19 000 | 50 000 -
7. Internationella gummi-
studiegruppen (IRSG)
(prop. 1966:1 bil. 12
s. 168) 115 000 301 000
8. Internationella byrån i
Paris för utställningar
(prop. 1947:1 bil. 12
s. 156) . 57 000 ' 75 000 9. New Forum - 900 000 Summa 9 018 000 17 515 000
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguayrundan, som startade år 1986, slutfördes vid årsskiftet 1993/94. Genom
resultatet av Uruguay-rundan upprättades Världshandelsorganisationen
(WTO), som innefattar såväl GATT-regelverket som de övriga avtal som slutits i förhandlingarna rörande bl.a. tjänstehandel och immaterialrätt.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner
och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs också en granskning av enskilda
länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Dessa verksamheter kommer att vidareutvecklas och kompletteras genom tillkomsten av WTO.
Tunga poster i den nuvarande GATT-budgeten är, förutom
sekretariatskostnader, bidraget till International Trade Centre
UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. Genom tillskapandet av WTO
tillkommer kostnader för administrationen av det nya och utvidgade
regelverket. Dessa kommer att fastställas slutgiltigt under budgetåret 1995/96. Bidragen till GATT har byggt på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. Detta kommer att gälla även inom WTO, med tillägg av ett belopp grundat på respektive länders andel i handeln med tjänster. För år 1995 beräknas Sveriges andel således till ca 2,5 RP.
Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på
råvarumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu
alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till marknadsanpassning.
Sverige har i september 1994 undertecknat och ratificerat 1994 års internationella kaffeavtal, som ersätter 1983 års avtal. Det nya avtalet är utan prisstabiliserande inslag.
Ett nytt internationellt avtal om tropiskt timmer, som skall ersätta 1983 års avtal, har framförhandlats. Förhandlingar om ersättningsavtal för 1987 års internationella naturgummiavtal pågår.
Sverige deltar i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. 23
New Forum, för exportkontroll av krigsmateriel samt sådan högteknologi
3 Riksdagen 190-495.1 saml. Nr 100. Bilaga 4
för vapenutveckling. Kostnaderna för svensk medverkan i denna regim Bilaga 4 beräknas till 900 000 kr budgetåret 1995/96.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationernas budgetar, dels valutakursens förändringar - beloppen
betalas i utländsk valuta.
Totalt beräknas kostnaderna budgetåret 1995/96 för svenska bidrag till de internationella organisationer som redovisas under detta anstag till
17 515 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Örganisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
1993/94 Utgift 724 500 1994/95 Anslag 1 750 000 1995/96 Förslag 2 625 000
varav 1 750 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under 1987 års internationella naturgummiavtal och det ersättningsavtal, som f.n. är under förhandling.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Internationell råvarulagring för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 625 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
1993/94 Utgift 2 258 330 1994/95 Anslag 2 964 000 1995/96 Förslag 5 040 000
varav 2 752 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till vissa internationella organisationer som arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna och = folkrättens ställning.
Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är ovärderligt.
: Anslaget belastas också med kostnader för skattejustering av pensioner Prop. 1994/95:100 för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. — Bilaga 4
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 040 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet
1993/94 Utgift 898 274 878 Reservation 225 401 032 1994/95 Anslag 836 294 000
1995/96 Förslag 1 341 948 000
varav 889 907 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget används för att möjliggöra svenskt deltagande i och stöd åt FN:s och OSSE:s konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsfrämjande
verksamhet inklusive sanktionsövervakning, planerings- och
förhandlingsarbete, deltagande i övervaknings- eller missionsverksamhet
Från anslaget kan också bekostas svenskt deltagande i EU:s
gemensamma = aktioner inom den gemensamma = utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Under budgetåret 1993/94 har avvecklingen skett av den svenska underhållsbataljonen om 494 man i FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil samt av det resterande svenska deltagandet i FN:s fredsbevarande
operation på Cypern, Unificyp. Försvarsmakten har på regeringens uppdrag avvecklat det svenska deltagandet om 260 man i det nordiska stabs- och trosskompaniet vid Unprofor i Makedonien.
Av tabellen i bilaga 4:3 framgår det svenska deltagandet med personal i fredsbevarande verksamhet per den 15 december 1994.
a -
Regeringens överväganden Bilaga 4
De frivilliga insatser som tidigare budgeterats under anslaget B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
kommer fr.o.m. nästa budgetår att bekostas från anslaget
Fredsbevarande verksamhet. Med ett samlat anslag utanför
biståndsramen under Utrikesdepartementets huvudtitel kan regeringen fatta beslut om snabba, utrikespolitiskt motiverade
insatser eller verksamhet, vare sig dessa sker inom ramen för FN, OSSE, EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt samarbete. I likhet med vad som gäller för andra verksamheter inom
Försvarsmakten tas ett generellt effektivitetskrav ut på Organisationen Försvarets internationella centrum budgetåret 1995/96. Som en det av regeringens besparingsarbete kommer det svenska
deltagandet i FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor, att under budgetåret 1994/95 reduceras i någon del av Unprofors olika operationer.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 341 948 000 kr.
B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)!
1993/94 Utfall 14 863 883 1994/95 Anslag 32 894 000
1995/96 Förslag 13 823 000
varav 12-133 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 ! Tidigare redovisat under anslaget B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andet till
OSSE:s reguljära budget, till den eniigt OSSE-konventionen om förlikning och skiljedom upprättade skiljedomstolen och till OSSE:s
missioner. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel. Sveriges andel uppgår till 3,55 2 av OSSE:s reguljära
utgiftsnivån. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling, varför även kronans kurs är betydelsefull. En viss eftersläpning i uttaxeringarna har konstaterats vilket givit ett visst överskott för budgetåret 1993/94. Denna eftersläpning kommer sannolikt att medföra motsvarande ökning
av kostnaderna för de båda följande budgetåren. OSSE har för närvarande
långtidsmissioner i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien 36
(f.n. vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Sarajevo, Tadjikistan Prop. 1994/95:100 och Ukraina (under upprättande). Bilaga 4
För sanktionsövervakning har förutom en koordinator och ett kommunikationscentrum i Bryssel följande fältgrupper inrättats, nämligen i Albanien, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien, Ukraina och Ungern. i
OSSE är som permanent organisation fortfarande under uppbyggnad sedan år 1990 både vad avser de centrala institutionerna och vad avser verksamheten på fältet. Av stor betydelse för utgiftsnivån blir frågan om det blir möjligt att inom OSSE:s ram upprätta en fredsbevarande styrka
i Nagorno Karabach. OSSE:s toppmöte i Budapest i december 1994
beslutade att förstärka samarbetets organisatoriska struktur. Bland konkreta nya uppgifter uppnåddes enighet om att fortsätta planeringen för
en insats i Nagorno Karabach. OSSE:s roll som aktivt forum för regional
samverkan och säkerhetspolitisk dialog i Europa med central uppgift att verka konfliktförebyggande förstärktes.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 823 000 kr.
B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
1994/95 Nytt anslag (förslag) 12 633 000
varav 8 422 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget får betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för beslut inom ramen för den gemensamma <utrikes- och säkerhetspolitiken i EU. Fördelningsnyckel fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 633 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete Bilaga 4
Regeringens politik
Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld
En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och
demokrati Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga beroenden tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med andra nationer. Mer än tidigare krävs en helhetssyn, en sammanhållen svensk
utvecklingspolitik för säkerhet, solidaritet och demokrati. I dagens värld angår allt alla. Stormaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet på område
efter område. Kalla krigets slut ger nya möjligheter till global samverkan.
I det historiska skifte vi nu lever i är det ännu svårt att urskilja dragen i den världsordning som håller på att växa fram. Nya säkerhetsproblem,
nya ekonomiska, sociala och miljömässiga beroenden, nya
kommunikationssätt och nya politiska och kulturella möten bildar
tillsammans en väv av snabba världsomspännande förändringar. Denna omgestaltning av problemens karaktär kräver i grunden en
perspektivförändring. Säkerhet kan inte längre förstås som enbart staters
säkerhet utan handlar om människors livsvillkor i bred mening. Ju mindre det handlar om konflikter mellan stater, desto mindre kan vi bygga säkerhet med militär makt. Ju mer det handlar om människors säkerhet, desto mer måste vi främja ekonomisk tillväxt och utveckling
samt social sammanhållning inom ramen för ekosystemens bärighet. I
grunden betyder utveckling att frigöra människors potential för eget ansvarstagande.
Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till människovärde, till frihet från armod och förtryck. Utvecklingssamarbete handlar ytterst om alla människors lika värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och
solidaritet blir därmed alltmer sammanflätade begrepp.
Vi vet idag mer om varför vissa länder utvecklas väl, och andra inte.
Den framväxande samsynen mellan nord och syd om vad som är
nödvändiga delar av en fungerande utvecklingsstrategi är ett stort steg framåt och en god grund för utvecklingssamarbetet.
En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att bygga
en ny bred uppslutning kring behovet och inriktningen av internationellt utvecklingsamarbete. Biståndet måste i högre grad koncentreras till stöd för de fattigaste länderna och för insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Den långsiktiga, fattigdomsorienterade inriktningen av det
svenska utvecklingssamarbetet skall förstärkas.
I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. En föränderlig
omvärld ställer också krav på ett flexibelt bistånd. Den komplicerade
organisationsstrukturen i den nuvarande biståndsadministrationen har försvårat ett samordnat agerande för att möta nya utmaningar och 38
prioriteringar. En av regeringens första åtgärder på biståndsområdet var Prop. 1994/95:100
därför att initiera en konsolidering av de fyra biståndsmyndigheterna i Bilaga 4
syfte att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och tydlighet gentemot
omvärlden. Därigenom kan ett effektivare resursutnyttjande och bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering uppnås.
Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av det bilaterala samarbetet och delar av det multilaterala. Det programmerade biståndet skall på sikt koncentreras till färre länder. Långsiktigheten skall
ökas bl.a. genom att samarbetsavtal med länderna återinförs. Det svenska biståndets utformning har i många avseenden varit internationellt vägledande och åtnjuter stort anseende både bland andra givarländer och i mottagarländerna. Samtidigt har biståndet här hemma
ansatts hårt under senare tid. Både saklig och osaklig kritik har framförts. Den sakliga kritiken har varit pådrivande för en konstruktiv omprövning av inriktningen av vårt utvecklingssamarbete. För att bidra till att vunna erfarenheter tas till vara i syfte att förbättra och effektivisera biståndet,
föreslår regeringen bl.a. att en särskild expertgrupp med svensk och 2
internationell expertis tillkallas.
Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt uppmärksamma två frågeställningar: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, främst i södra Afrika. Ett analys- och
utredningsarbete kring dessa båda frågor kommer att påbörjas snarast möjligt.
Det är viktigt att med bistånd stödja övergång till fred och demokrati men också att med hjälp av biståndsinsatser motverka att konflikter bryter ut. Demokratin har gjort snabba framsteg i u-länderna under senare år. Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att stärka
demokratins ofta svaga strukturer och skyddet av de mänskliga
rättigheterna. Det svenska initiativet att skapa ett internationellt institut
för demokrati och fria val har fått starkt internationellt stöd. Stiftandet av detta institut planeras ske i början av 1995.
Svenska folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig uppgift i stödet för demokratisk utveckling. I enlighet med betänkandet (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! föreslås att stöd till politiska partier i u-länder och Central- och Östeuropa via organ knutna till svenska partier skall möjliggöras.
Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer att intensifieras och i ökad utsträckning programmeras. Biståndet till Kap Verde, Lesotho och senare även Botswana kommer att övergå till andra
mer ändamålsenliga former.
Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska lösningar. Förberedelser för efterkrigstiden bör nu inledas. Ett omfattande
internationellt stöd krävs för att bidra till att försona folken och
återuppbygga länderna på Balkan. Sverige vill bidra till framväxten av ett demokratiskt samhällssystem, till rehabilitering och återuppbyggnad samt genom stöd underlätta för bosniska flyktingar som så önskar att återvända
hem. 39 Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel till både
högre produktivitet och bättre social standard för alla. Genom kvinnorna Prop. 1994/95:100 når man också barnen. Friska och välutbildade barn är de fattigas kapital. Bilaga 4
Regeringen kommer att samråda med riksdagens partier i syfte att utarbeta ett förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas och förstärkas i de biståndspolitiska målen. Därigenom skall kvinnans ställning inom ramen för vårt utvecklingssamarbete stärkas.
Långsiktigt hållbar utveckling är målet för allt utvecklingssamarbete. Den nyligen framlagda arbetsgruppsrapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED kommer att ligga till grund för det intensifierade arbetet med integration av miljöaspekter i utvecklingssamarbetet. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Den breda synen på befolkningsrelaterade frågor som framkom på den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i september 1994 är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en hållbar utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för en hållbar befolkningsutveckling. Det breda angreppssättet
måste nu operationaliseras i konkreta insatser och policyförslag både i det
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet.
Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och dimensioner för svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans står EUländerna för mer än hälften av världens samlade bistånd till u-länderna. Den del av EU-ländernas bistånd som kanaliseras via EG-kommissionen genomgår ett dynamiskt och formbart skede och kommer genom sin storlek att spela en allt viktigare roll i både enskilda mottagarländer och i de internationella organisationerna. Sverige kan i EU-samarbetet ta tillvara andras erfarenheter, men har också mycket att ge. Det förutsätter att vi utnyttjar vårt medlemskap aktivt och konstruktivt och i nära samarbete med likasinnade unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt engagemang i EU måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt samarbete.
De internationella organisationernas kapacitet att leda och samordna arbetet på utvecklings- och katastrofområdena måste stärkas och bli mer effektivt. Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall kraftfullt följas upp. Det gäller införandet av nya styr- och finansieringsformer för FN:s biståndsverksamhet samt bättre och effektivare samordning av FN:s och andras insatser på katastrofområdet.
Inom ramen för de förhandlingar som nu startar om ytterligare påfyllnad av Världsbankens fond för utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna (IDA) skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga
nordiska länder aktivt verka för att bankens fattigdomsorienterade strategi får ökat genomslag i verksamheten. Reformambitionerna måste också sträcka sig längre än till de mest
uppenbara bristerna i det multilaterala systemet. Det gäller bl.a. frågor som kräver att FN:s stadgar förändras, så att hela systemet av internationella instrument kan utvecklas. Ett viktigt initiativ i det avseendet är Kommissionen för globalt samarbete. Dess rapport Our . Global Neighbourhood kommer att presenteras i februari 1995. De frågor 40 som behandlas i rapporten gäller bl.a. att i breda termer främja säkerhet,
att hantera ekonomiska beroenden och att ytterligare effektivisera FN.
Det pågående reformarbetet kommer att intensifieras under 1995 i Bilaga 4
samband med världsorganisationens 50-årsjubileum. Med den aktiva roll Sverige och övriga Norden hittills spelat i olika reformsammanhang och i synen på FN och det multilaterala systemet blir det en stor utmaning att medverka till ett sammanfogande av de många reformprocesser som pågår. Sveriges utgångspunkt är att 50-årsfirandet måste bli mer än ett
jubileum - det bör bli startpunkten för en ny era för det globala
samarbetet.
Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor Aldrig någonsin har levnadsnivåerna i u-länderna stigit så snabbt som under de senaste trettio åren. Livslängden har ökat med drygt en tredjedel. Barnadödligheten har halverats och läskunnigheten bland vuxna har ökat från drygt 40 till drygt 60 2. Över 80 Z& av barnen börjar i skolan. Demokratin har också gjort stora framsteg under det senaste årtiondet. För första gången lever en övervägande det av världens
befolkning i länder där regeringarna är tillsatta efter fria val. Tillväxten
har i u-länderna som helhet under de senaste åtta åren bara under ett år varit lägre än 46, medan i-länderna som grupp bara ett år överskridit denna tillväxttakt. Variationen i utvecklingen mellan olika länder är dock mycket stor. Medan många länder lämnat u-landsstadiet bakom sig, bl.a. till följd av god ekonomisk politik, drabbas samtidigt allt fler stater av
långvarig ekonomisk nedgång, där felaktig ekonomisk politik kombinerats med sönderfallande statsapparater, förtryck och stegvis ökande
motsättningar mellan olika grupper inom respektive land. Många
statsbildningar befinner sig idag i en ömtålig situation. Risken för
våldsamma konflikter i dessa länder har ökat.
I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela samhället. I länder med tillväxt är framstegen ojämnt fördelade. Fattigdomen blir där allt mer koncentrerad till landsbygden, särskilt dess avlägsna delar, till kvinnor och barn, till handikappade och till minoriteter.
På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje par hädanefter inte får fler än två barn, kommer världens befolkning år 2050 att uppgå till över tio miljarder människor. Med all sannolikhet kommer dock antalet att vara långt högre. Detta ställer frågan om hållbar
utveckling i fokus. Även på kortare sikt är miljöhoten mycket allvarliga
i vissa länder. Tillgången på brukbar mark och användbart vatten är i många länder redan knapp.
Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 0 av människorna i Afrika söder om Sahara lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är
analfabeter. Ett av tio födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden är 51 år. Den ekonomiska tillväxten har under en längre tid varit alltför låg för att kompensera befolkningstillväxten. Många länder brottas med
tunga skuldbördor. Samtidigt har länder som genomfört ekonomiska reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt.
Asien är en kontinent full av kontraster. Under trettio år har BNP per 41
capita i Ost- och Sydostasien ökat med över 5 4 per år, en ekonomisk Prop. 1994/95:100 tillväxt utan motstycke i världshistorien. Denna utveckling har också Bilaga 4 omsatts i förbättrade levnadsvillkor. Framstegen har spridit sig från de
länder, som nu sedan länge lämnat u-landsstadiet, till folkrika och fortfarande fattiga länder som Kina. En fjärdedel av Asiens befolkning lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i Sydasien. De utgör mer än
hälften av jordens fattiga.
I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som initierades i skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt ökande privata kapitalflöden och ekonomisk tillväxt. Även läget beträffande medellivslängd, undernäring och läskunnighet har förbättrats. Utvecklingen skiljer sig
dock avsevärt mellan olika länder och inom länder. BNP per capita är
betydligt högre i Latinamerika än i Asien och Afrika. Detta döljer dock att 35 Z av Latinamerikas befolkning lever i djup fattigdom, till följd av
en extremt ojämlik inkomstfördelning.
Sammantaget lever idag mer än en miljard människor i världen i djup
fattigdom, dvs. utan att ens de mest elementära behoven uppfylls. En
växande skara är på flykt till följd av fattigdom, förtryck, krig, resursutarmning eller naturkatastrofer. Handikappade far ofta särskilt illa.
Den övervägande delen av världens flyktingar lever i Asien eller Afrika under mycket svåra förhållanden. Fattigdom handlar om hunger, undernäring, analfabetism och dålig hälsa. Det är också en fråga om osäkerhet, maktlöshet och förtryck. Inte minst handlar det om kvinnans svaga ställning i förhållande till mannen och barnens utsatthet i
förhållande till de vuxna. Utveckling handlar om att ge människor möjligheter att av egen kraft förbättra sina liv - en frigörelse från fattigdomens tyranni och förnedring.
Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till utveckling
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja
de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens
förmåga att själva utforma sin och kommande generationers framtid.
De av riksdagen fastslagna målen - svenskt utvecklingssamarbete skall
bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet,
ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön -
kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska
fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor.
Fattigdomens börda bärs oproportionerligt tungt av kvinnor. Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning utgör allvarliga hinder för u-ländernas utveckling. För att betona dessa 42 frågor i det internationella utvecklingssamarbetet, avser regeringen att
tillsammans med riksdagspartierna se över de biståndspolitiska Prop. 1994/95:100 målformuleringarna. Utvecklingssamarbetet skall främja ökad jämställdhet Bilaga 4 mellan kvinnor och män.
Medel i kampen mot fattigdomen Inget land har kraftigt kunnat minska fattigdomen utan en längre period av ekonomisk tillväxt. Den mängd resurser som ett samhälle kan generera för att satsa på hälsa, utbildning, sociala försäkringssystem och andra insatser som påverkar människors levnadsnivåer är också direkt förknippad med den totala mängden resurser som skapas i ekonomin. Ekonomisk tillväxt underlättar vidare rättsstatens och demokratins utveckling i vid mening.
En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för ekonomisk tillväxt har vuxit fram under det senaste årtiondet, bl.a. tack vare erfarenheterna från ett antal u-länder, många i östra Asien, som lyckats i sina utvecklingsansträngningar. För att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt krävs investeringar. En politisk ledning som har legimitet och en kompetent statsförvaltning och ett trovärdigt regelverk till sitt förfogande och som för en ekonomisk politik som syftar till makroekonomisk stabilitet, bidrar till att reducera osäkerhet och skapa förutsättningar för långsiktig planering och privata investeringar. Offentliga satsningar på infrastruktur bidrar till att öka avkastningen på, och därmed också ofta omfattningen av investeringar i ekonomin.
Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av avgörande betydelse för tillväxttakten. Makroekonomisk stabilitet främjar ökat sparande. Åtgärder som ökar förtroendet för bankväsendet och som gör det åtkomligt för nya kategorier av sparare är också en förutsättning för ökat inhemskt finansiellt sparande. I så gott som alla u-länder är dock det inhemska sparandet otillräckligt för nödvändiga investeringar. Dessa måste därför delvis finansieras med utländskt kapital, dvs. privata flöden eller bistånd i form av gåvor eller förmånliga krediter.
Erfarenheten visar att tillgången på s.k. humankapital, dvs. mänskliga resurser, är av central vikt för att förklara varför vissa ekonomier uppnår tillväxt och inte andra. Insikten växer sig allt starkare om att människors utbildning, hälsa och möjlighet att delta i utvecklingsprocessen inte bara är mål i sig utan även medel för att ytterligare höja potentialen för tillväxt. I de u-länder som lyckats i sina utvecklingsansträngningar synes höjningen i tillväxttakten i många fall ha föregåtts av satsningar på breda, grundläggande utbildnings- och hälsoprogram.
En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd där marknader tillåts existera utan inblandning från staten. Men då marknader saknas, eller inte uppfyller sin funktion på ett effektivt sätt, finns det skäl för staten att intervenera, t.ex. på miljöområdet. Detta kräver dock bl.a. att det finns kompetens och kapacitet i statsförvaltningen att handha interventioner på ett utvecklingsfrämjande sätt. Erfarenheten visar att statsförvaltningens kompetens också är av central betydelse för att staten skall kunna fungera som en rättstat. Tillgång på kompetent arbetskraft
krävs inte bara i statliga institutioner utan även inom företag, bl.a. som Prop. 1994/95:100 kanaler för överförande av tekniskt kunnade från utlandet. Högre Bilaga 4
utbildning och forskning är således viktiga instrument för att stat och
näringsliv skall kunna fungera effektivt och bidra till ekonomisk tillväxt. I analyser av ekonomisk aktivitet i olika ekonomier studeras oftast
hushåll, sällan individer. Skillnaden mellan kvinnor och män har bl.a.
därför uppmärksammats i otillräcklig omfattning. Ökad kunskap och
medvetenhet om kvinnors aktiviteter och bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen stärker förutsättningarna för att kvinnors potential skall kunna utnyttjas effektivare. Den kan därmed, i högre omfattning än hittills, bidra till ekonomisk tillväxt, samtidigt som kvinnors ställning stärks och välfärden höjs för alla.
Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall stimulerat sin export och i högre omfattning än andra u-länder fört en relativt sett öppen
och liberal utrikeshandelspolitik. Insatser som ökar u-länders deltagande
i världshandeln är därför viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik. Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder och den
sektor i vilken flest människor är sysselsatta. En politik måste föras som samtidigt ger jordbruket förutsättningar att öka sin produktion, skapar sysselsättning och som främjar miljömässigt hållbara produktionssätt.
Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning mellan åtgärder som syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och åtgärder som syftar till att
skydda miljön. Fattiga människor som lever i en värld med stor osäkerhet
om framtida möjligheter att försörja sig, tvingas ofta välja kortsiktiga lösningar för sitt handlande med negativ återverkan på miljön. Tillväxt, som reducerar fattigdom, i kombination med andra åtgärder som reducerar människors osäkerhet inför framtiden, kan därför leda till förändringar i människors beteende som skonar miljön. Ökad integration av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att åstadkomma ekonomisk tillväxt är dock påkallad.
Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt försämrar möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer. Detta beror inte bara på att tillgängliga resurser måste delas på fler, utan i många fall även på att befolkningstillväxten i sig kan ha negativa effekter på miljö och
naturresurser.
Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara av hur mycket resurser som finns att tillgå per individ i ekonomin utan också av
hur resurserna är fördelade. Fattigdomen är ojämnt fördelad både mellan
och inom nationer. Även i ekonomier med väl fungerande marknader färgas fördelningen i hög grad av de historiska förutsättningarna. För att
förstå skälen till varför olika grupper av människor är fattiga krävs en analys av olika målgruppers situation, där institutionella hinder liksom
kulturella, sociala, ekonomiska och politiska faktorer identifieras och
uppmärksammas. Behovet av att även studera fördelningen inom
familjen, dvs. både mellan kvinnor och män och mellan olika generationer uppmärksammas allt mer.
En ökad kunskap om inkomstfördelningen och dess bestämningsfaktorer . är av central betydelse för en bedömning av hur ekonomiskt-politiska 44 reformprogram och projekt och program inom utvecklingssamarbetet
återverkar på fattigdomens spridning och djup. Analysen av Prop. 1994/95:100
fördelningsaspekterna måste innefatta ett långsiktigt perspektiv där Bilaga 4 samspelet mellan ekonomisk = tillväxt, inkomstfördelning, befolkningsutveckling och en hållbar utveckling åskådliggörs.
Det finns inga generella lösningar på fattigdomsproblemet som är
giltiga för alla u-länder. Den mest ändamålsenliga utvecklingspolitiken måste utgå från de förutsättningar som råder i respektive land och
sammansättningen av åtgärder på motsvarande sätt vara flexibel och
förändras i takt med förutsättningarna. Ett dynamiskt, långsiktigt landstrategiskt angreppssätt krävs, där länkarna till huvudmålet,
minskning av fattigdomen, klarläggs. För att åtgärda och förebygga den fattigdom som skapats som ett
resultat av katastrofer och konflikter krävs ofta fler verktyg än de som
normalt inkluderas i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Regeringen betonar behovet av en helhetssyn i utrikespolitiken och i det internationella samfundets agerande. Stöd till den demokratiska
utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är av central betydelse.
I länder, som uppnått en viss grad av utveckling, har utvecklingssamarbetet ofta en viktig katalytisk roll att fylla för att bredda vägen för ökade privata flöden och investeringar. Här kan förmånliga krediter spela en viktig roll.
När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de fattigaste
samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att på djupet belysa fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan även på målgruppsnivå. Det analysarbete som bedrivs inom SIDA, liksom i OECD:s biståndskommitte (Development Assistance Committee, DAC), Världsbanken och EU, kommer att utgöra viktiga bidrag till en samlad fattigdomsstrategi. Regeringen avser att återkomma till riksdagen om arbetet med dessa frågor.
Förutsättningar för utvecklingssamarbetet
Minskade resurser och ökad koncentration Det totala nettoresursflödet till u-länderna ökade enligt DAC från 153
miljarder år 1992 till 160 miljarder US dollar år 1993, den högsta nivån
någonsin. Ökningen förklaras av en kraftig ökning av privata investeringar och ett återupptagande av den kommersiella långivningen till främst Asien, men också Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta låginkomstländer erhåller endast en försumbar andel av dessa flöden. De är fortfarande mycket beroende av bistånd.
DAC-statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade med 107 år 1993, från 61 miljarder till 55 miljarder US dollar år 1992. Biståndets andel av de totala resursflödena till u-länderna fortsätter således att minska. Samtidigt har den andel som avsätts för långsiktigt utvecklingssamarbete minskat till förmån för en ökad andel katastrofbistånd. USA, som varit det störste biståndsgivaren, stod för 45 omkring halva minskningen i det totala biståndsflödet. Därmed blev Japan
den största givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US dollar. Prop. 1994/95:100 Sverige innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar. Bilaga 4
Biståndets andel av DAC-ländernas bruttonationalinkomst (BNI)
minskade från 0,33 70 år 1992 till 0,29 7 år 1993. En så låg notering
har inte gjorts mer än en gång (1973) sedan 1950-talet. Endast Norge,
Danmark, Sverige och Nederländerna uppfyllde FN:s mål att minst 0,7 70
av BNI skall avsättas till internationellt utvecklingssamarbete i de industriellt utvecklade länderna. Danmark uppnådde den högsta nivån med 1,03 Z av BNI, medan Sverige nådde 0,97 2.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för
internationellt utvecklingssamarbete bibehålles nominellt oförändrade på
13 360 miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret 1995/96 beräknas detta utgöra 0,87 7 av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå målet 1 Z av BNI, när de statsfinansiella
förutsättningarna föreligger. Internationellt kommer regeringen att med kraft fortsätta verka för uppfyllandet av FN:s mål att i-länderna skall avsätta minst 0,7 Z av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen att på sikt koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till färre länder och att
förstärka långsiktigheten i samarbetet. Regeringen avser att även på det internationella planet verka för ökad fattigdomsorientering. Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå, bör
inte erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed avses framför allt mer utvecklade länder i Ost- och Sydostasien samt i Latinamerika. På sikt bör
det långsiktiga gåvobiståndet till dessa länder avslutas och samarbetet utvecklas i andra former.
Fattiga, men kreditvärdiga, länder har under senare år erhållit ett starkt ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets relativa betydelse för resursflödet har således minskat. Till denna kategori hör framför allt
de stora asiatiska länderna med Kina och Indien i spetsen. Samtidigt finns
många av världens absolut fattiga i dessa länder. Biståndet bör i ökad utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och teknologi samt nyskapande insatser till förmån för socialt eftersatta grupper. I många fall bör insatser för att stärka en demokratisk utveckling vara prioriterade.
För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven av
bistånd. I denna grupp finns flertalet svenska programländer. Det internationella biståndet bör i ännu högre grad än hittills gå till dessa länder. Sverige kommer i förhandlingarna om ny påfyllnad för IDA att verka för att en hög andel allokeras till Afrika. Viktigt är också att verka för att dessa länder återvinner sin kreditvärdighet så att de kan attrahera
utländska privata resurser.
Mottagarens ansvar och givarens roll
Avgörande för huruvida utvecklingssamarbetet skall kunna nå avsedda resultat är ansvarstagandet för den egna utvecklingen och den politiska
viljan i mottagarlandet att uppfylla vissa förutsättningar avseende
mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. Av stor vikt 46
är att givare och mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog Prop. 1994/95:100 och förtroende mellan givare och mottagare är därför nödvändigt. Bilaga 4 Avvikelser från överenskomna förutsättningar bör tas upp i dialogen men också, om nödvändigt, påverka utbetalning av bistånd. I den
internationella policyutvecklingen diskuteras olika vägar att förstärka incitamenten i utvecklingssamarbetet. Regeringen anser att denna diskussion bör fördjupas i syfte att bidra till ökat ansvarstagande i
mottagarländerna.
Samtidigt förutsätts insikt, realism och långsiktighet från givarna. Genomslaget för givarnas krav stärks om de kan uppträda gemensamt. Givarna måste också avstå från alltför mångskiftande och detaljerade
krav. Ökad koncentration och samordning är förutsättningar för att mottagarna skall ha möjlighet att samarbeta effektivt med givarna. Biståndsformer som sektorstöd och programbistånd, vilka ofta är mer lättadministrerade både för givare och mottagare, kräver dock ökad samverkan och samsyn i analys och uppföljning. Framsteg har gjorts,
bl.a. inom ramen för Världsbankens Special Program for Assistance to
Sub-Saharan Africa (SPA). DAC:s arbete med att ta fram sammanhållna riktlinjer för bästa biståndsmetodik bör få stort genomslag bland givarna. Världsbankens ledande roll i givarsamordningen har alltmer stärkts och
samsynen om utvecklingens villkor har ökat under det senaste årtiondet.
Reformer av FN-systemet, och särskilt av UNDP, ökar förutsättningarna
för FN att spela en viktig roll i biståndssamordningen. Det är regeringens
avsikt att öka ambitionerna att utveckla och påverka det omfattande policyarbete som bedrivs internationellt. Sveriges inträde i EU ger vidgade möjligheter att verka i denna riktning.
Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet
Vad som händer i u-länderna angår oss direkt. Biståndet bygger på en bred förankring i det svenska samhället. Solidariteten med fattiga
människor är grunden för bistånd. Den internationella solidariteten finner
ökat stöd om vi också värnar om solidariteten mellan medborgare i Sverige. Också biståndets resultat är en central fråga för biståndsopinionen. Regeringen och biståndsförvaltningen bör genom saklig information stimulera intresse och bygga upp insikt om frågornas natur och vikten av vårt bidrag.
I förankringen av biståndet i det svenska samhället har enskilda
människor den avgörande betydelsen. En mycket stor del av Sveriges bistånd kanaliseras via enskilda organisationer. Den främsta anledningen
är att enskilda organisationer är bra på att genomföra insatser i samband
med katastrofer, nå eftersatta grupper och bidra till att bygga ett
pluralistiskt samhälle. Genom dessa insatser får också många människor
i Sverige direkt kontakt med frågorna. Detta är ett ovärderligt stöd för hela det svenska utvecklingssamarbetet.
Erfarenheter och resurser i hela det svenska samhället har en mycket viktig uppgift i den snabba moderniserings- och utvecklingsprocess som
pågår i u-länderna, oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete +
finansieras av bistånd, tar formen av handel och direktinvesteringar eller Prop. 1994/95:100 av annat utbyte. Biståndets katalytiska roll ökar. Regeringen kommer att Bilaga 4
verka för att den svenska resursbasen utnyttjas i det internationella utvecklingssamarbetet.
Återflödet av det stora svenska stödet till multilaterala organisationer har varit litet. EU-kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt ny marknad för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för att
förbättra svensk kunskap om och tillträde till dessa marknader.
De viktiga delfrågorna - biståndets roll
Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat
Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett självklart egenvärde. Fred, demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende. Utveckling kräver bl.a. säkerhet för människor och företag. Demokratins samhälle kan bättre än andra ge ökad säkerhet. Fred är det första villkoret för demokrati.
Utvecklingen i södra Afrika, där demokrati och fred gjort stora framsteg, är hoppingivande. Framstegen är dock ännu bräckliga.
och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, särskilt i södra Afrika.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas
demokratiska utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller av regeringar utförda eller sanktionerade övergrepp mot mänskliga
rättigheter, kan leda till att vissa typer av samarbete måste upphöra. En öppen och uppriktig politisk dialog är en naturlig del av utvecklingssamarbetet. Humanitära insatser dominerades tidigare av stöd till dem som kämpade mot förtryck. Idag kan en ökande andet gå till stöd för reformering av stater och till demokratiskt samhällsbyggande. Svenskt bistånd ges till ett mycket brett spektrum av insatser. Som exempel kan
nämnas stöd till väljarregistrering, valövervakning, utarbetande av
grundlagar, parlament, rättsväsende, polisutbildning, rättshjälp, media, uppbyggnad av enskilda organisationer. Antalet insatser är mycket stort. Regeringen anser att en koncentration på färre och mer långsiktiga insatser bör eftersträvas. Främjande av mänskliga rättigheter berör även reformering av statsförvaltningen och stärkandet av det civila samhället. På båda dessa områden kan biståndet spela en stor roll.
Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att vara med och formulera förutsättningarna för sin egen framtid.
De rapporter om barnens situation som lämnas av världens länder till
FN-kommittén för barnets rättigheter och UNICEF i enlighet med FN:s
konvention om barnens rättigheter skapar underlag för en internationell
dialog om vad som bör göras för barnets bästa. Detta är av vikt vid
svenska biståndstörhandlingar med enskilda programländer och även för det svenska agerandet i internationella fora. 48
Barn drabbas svårt vid katastrofer och kriser. Detta kommer särskilt att
beaktas vid den förestående prövningen av svenska och multilaterala Prop. 1994/95:100 program för katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer att ges till den FN- = Bilaga 4 utredning om barn och väpnade konflikter som bl.a. syftar till att stärka
det folkrättsliga skyddet för barn i krig och att samordna internationella
humanitära aktioner. En del av stödet till de enskilda organisationerna
kanaliseras till grupper som arbetar för barnets rättigheter, bland annat för att förebygga och motverka barnarbete och barnprostitution. Demokrati bygger på fria val. I länder utan demokratiska traditioner
kan stöd utifrån behövas för att upprätthålla processens trovärdighet. Behov finns av samordning och av att erfarenheter analyseras och sprids.
Det svenska initiativet för ett internationellt institut för demokrati och val har fått brett internationellt stöd. En stiftarkonferens är planerad till
början av år 1995, varefter verksamheten skall kunna ta sin början. Det föreslagna institutets övergripande uppgift bör vara att främja hållbar demokrati.
En demokrati kräver livskraftiga partier. Många av partierna i u-länder har svag förankring. Även partier som tidigare haft regeringsmakten
under lång tid tenderar att upplösas efter en valförlust. Det är viktigt att
partier företräder bredare intressen än en liten, ofta huvudstadsbaserad elit, inom vilken maktkampen får ett egenvärde. Oppositionens roll är av vital betydelse.
I syfte att utreda möjligheterna till bistånd från organ, knutna till partier
i Sverige, till partier i mottagarländerna tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad, vars betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier!
överlämnades i maj 1994 och därefter remissbehandlades.
Utredningen föreslår dels ett direkt stöd via organ med anknytning till svenska partier, dels att biståndet via enskilda organisationer öppnas för partinära organ, i syfte att stödja partiuppbyggnad i u-länder och Centraloch Östeuropa. Förslaget redovisas närmare under avsnittet Utredningar m.m. Regeringen avser att inleda en försöksverksamhet i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.
I uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle har de enskilda
organisationerna en nyckelroll. Starka folkrörelser och sammanslutningar bidrar till att aktivera människor och att skydda dem från övergrepp från staten och andra makthavare. Nya tankesätt sprids lättare genom organisationer än genom statliga kampanjer. Kvinnans ställning bör
förstärkas genom integrering i befintliga strukturer och genom tillgång till
egna sammanslutningar. Ungdomars integrering i samhället sker ofta bäst genom folkrörelser. Stödet genom de svenska enskilda organisationerna är kanske det enskilt viktigaste bidraget från Sverige i detta arbete. Även
direkt stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är viktigt i
detta sammanhang.
Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av stat och
samhälle. En fungerande rättsstat är ett villkor både för skyddet av de
mänskliga rättigheterna och för en väl fungerande marknadsekonomi.
Grundläggande utbildning för alla är en förutsättning såväl för Hivaktig
demokrati, som för att enskilda organisationer skall kunna bli 49
demokratiskt styrda folkrörelser. Ökat privat och kooperativt företagande
4 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga +
ger alternativ till en dominerande stat. För att öka det folkliga deltagandet Prop. 1994/95:100
behövs en demokratiskt förankrad lokal förvaltning. Bilaga 4
Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning
Ett samhälles främsta resurs är och förblir människan. När människan kämpar för sin överlevnad, utan tillgång till tillräckligt med mat, kläder, hälsovård och utbildning kan hon inte fullt ut ta del i utvecklingsprocessen.
En långsiktigt, självbärande utveckling förutsätter omfattande investeringar i mänskliga resurser. Åtgärder som förstärker människors kapacitet vad avser hälsa, utbildning och möjligheter till inflytande och deltagande i utvecklingsprocessen är av central betydelse för att skapa produktiv sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Regeringen ser det
därför som viktigt att bl.a. de hälsomässiga effekterna beaktas inom
ramen för nationella och lokala utvecklingsstrategier och att satsningar i de sociala sektorerna ses i samband med övriga offentligt finansierade verksamheter. FN:s rapport Human Development Report 1994, liksom Världsbankens strategier redovisar samma övergripande slutsats. Frågan står I centrum vid världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn år
1995. Hälsosituationen i ett land och för olika befolkningsgrupper bestäms i
hög grad av de livsvillkor som präglar människans vardag. Speciell
uppmärksamhet måste ges de grupper, inte minst bland kvinnor och barn,
som löper störst risk att drabbas av ohälsa och tidig död.
Personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället. På många håll i världen finns emellertid hinder som gör det omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter. Trots detta har handikappfrågorna länge varit lågprioriterade inom FN-systemet. Dessa frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s ekomiska och sociala verksamhet. På den svenska regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN arbete för att få till stånd internationella regler, Standard rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler
finns nu antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna har knutits ett
system för aktiv övervakning och uppföljning av dem. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder gett ekonomiskt stöd för att finansiera uppföljningsarbetet.
En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på flickors och unga kvinnors utbildning. Betydelsen av investeringar i utbildningsoch hälsosektorerna har lett till att Världsbanken idag i nästan hälften av sina program har komponenter som stärker kvinnans deltagande. Detta är en utveckling som Sverige och de nordiska länderna aktivt drivit i samarbetet med Världsbanken. Inom FN-systemet kommer UNICEF under år 1995, efter förslag från bl.a. Sverige, att se över sin strategi på utbildningsområdet.
Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt. Särskilda
utbildningsinsatser för flickor stöds i bl. a. Indien. Viktigt är att 50
satsningar i ökande utsträckning inriktas på verksamheter som Prop. 1994/95:100 samarbetslandet på sikt kan driva utan omfattande utländskt stöd. Alltmer Bilaga 4
av stödet utgår därför som sektorstöd istället för som projekt: ett fungerande skolväsende sätts i centrum. En viktig uppgift är även att främja tillgången på högre utbildad arbetskraft bl.a. genom att bistå mottagarländerna i att bygga upp en egen forskningskapacitet. I det
svenska utvecklingssamarbetet är insatser på utbildnings- och
hälsoområdena en förutsättning för att våra insatser inom andra områden skall leda till en långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna.
Spridningen av HIV/AIDS är ett växande globalt problem. Antalet
HIV-smittade i världen beräknas öka från nuvarande 16 miljoner till 40
miljoner år 2000. Drygt 90 7 av de smittade finns i utvecklingsländerna. Spridningen av HIV/AIDS är inte bara ett medicinskt problem utan också
ett ekonomiskt och socialt.
WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot aids. I takt med att problemet har ökat har behovet av andra FN-organs aktiva
medverkan i det globala arbetet accentuerats. I juli 1994 beslöt FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) att bilda ett integrerat FNprogram mot aids. I programmet skall WHO, UNDP, UNICEF, UNFPA, UNESCO och Världsbanken föra samman personella och finansiella resurser. Syftet är att det nya programmet skall utveckla
globala tvärsektoriella strategier som sedan skall genomföras i de olika
organisationernas reguljära verksamhet. Programmet skall också se till att verksamheten i fält samordnas. Det nya programmet skall börja fungera fr.o.m. år 1996. Sverige har varit ett av de länder som drivit fram bildandet av detta program.
Jämställdhet som mål och medel
Ett perspektiv som utgår både från kvinnors och mäns situation är
nödvändigt för förståelsen av orsakerna bakom och lösningarna av globala ödesfrågor som fattigdomen, miljöhoten, befolkningstillväxten,
migrationsproblemen och spridningen av HIV/AIDS. FN:s konferens för
miljö och utveckling år 1992 betonade kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. FN:s världskonferens om de mänskliga
rättigheterna år 1993 lyfte fram diskriminering av kvinnor som ett av de
stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. FN-konferensen om
befolkning och utveckling år 1994 slog fast att en stärkt ställning för kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska
befolkningstillväxten.
Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati och mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att påverka sin egen framtid och få del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Ett effektivare utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra till en väsentligt ökad tillväxt i ekonomin som helhet.
Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många länder från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt. Det kan ta sitt uttryck i att kvinnan har ålagts hela ansvaret för tillsyn av barn och -
åldringar eller i förbud för kvinnor att äga mark och teckna krediter. Prop. 1994/95:100 Dessa hinder bidrar till att kvinnor ofta är speciellt utsatta avseende Bilaga 4
osäkerhet kring sina försörjningsmöjligheter. Kunskapen om dessa hinder och om kvinnors och mäns skilda sociala och ekonomiska roller måste förstärkas i det internationella utvecklingssamarbetet.
För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor. Inte sällan krävs ändringar av diskriminerande lagar och regler. Ett
internationellt normativt arbete är ett viktigt bidrag för att åstadkomma
är ett mycket viktigt tillfälle att bidra till detta arbete. Regeringen anser
att det internationella utvecklingssamarbetet skall inriktas på att eliminera våld och andra övergrepp mot kvinnor, som t.ex. könsstympning och att
kvinnor skall ges lika tillgång som män till politiska och ekonomiska resurser, utbildning, arbetsutveckling och sociala tjänster som t.ex.
hälsovård. Det könsrelaterade perspektivet skall genomsyra hela biståndet
från hälso-, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd till infrastruktur och makroekonomiskt stöd. I dialogen med mottagarländerna bör kvinnans ställning lyftas fram som en viktig och central förutsättning för
hållbar utveckling. Under år 1995 avser regeringen att utarbeta en politik som utgår från
både kvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet och en strategi för dess implementering. I januari 1995 anordnar regeringen i samarbete med SIDA ett internationellt idéserminarium om stärkande av kvinnornas roll i utvecklingsprocessen.
Som nyss nämnts kommer regeringen att med riksdagspartierna inleda en Översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet.
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader En tung skuldbörda och brist på sund makroekonomisk politik bidrar till att undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i många uländer. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framförallt betalningsbalansstöd, kopplas finansiellt stöd till krav på såväl politiska som ekonomiska reformer. De ekonomiska reformprogrammen syftar till
att minska de makroekonomiska obalanserna och genom strukturella och
institutionella reformer skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och en grund för ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. I många
samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig vara cen
förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna genomföras på ett effektivt sätt.
För att reformerna skall kunna genomföras krävs politisk vilja och ett utvecklingsfrämjande ledarskap i samarbetsländerna. Dessutom krävs tillräcklig extern finansiering i form av betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Genom en sådan finansiering kan ett land undvika kraftiga nedskärningar i den löpande importen och därmed bättre utnyttja den
'n [0 befintliga kapaciteten, samtidigt som intäkter tillförs statsbudgeten. Det
policybaserade stödet utgör således ett incitament till nödvändiga Prop. 1994/95:100 reformer samtidigt som det bidrar med nödvändiga finansiella resurser för Bilaga 4 genomförandet av reformerna.
Fattigdomsbekämpning och sociala frågor såsom utbildning, hälsovård och vattenförsörjning har givits ökad prioritet i reformprogrammen under de senaste åren. Samtidigt som ekonomiska reformer genomförs pågår i många länder en känslig demokratiseringsprocess, en balansgång som ibland kan vara svår att hantera. Regeringen betonar vikten av att
reformprogrammen inte bara skall vara ekonomiskt motiverade utan
också vara politiskt, socialt och miljömässigt hållbara.
Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra programmen är ofta svag. I reformprogrammen ökar betoningen på strukturella reformer, i vilka reformeringen av statsförvaltningen har en central plats. Reformprogrammen bör därför ofta kompletteras med förvaltningsbistånd.
Jordbrukets centrala betydelse nödvändiggör att särskild uppmärksamhet ägnas åt effekterna av liberalisering inom jordbruket, framförallt för
småbönderna. Regeringen understryker vidare vikten av det arbete som görs i olika fora att föra fram både kvinnors och mäns villkor i analysen
av programmens effekter. Detta perspektiv är nödvändigt inte bara för att
bedöma programmens effekter på fattigdomens utbredning utan även för en bedöming av programmens tillväxteffekt.
Regeringen anser att det finns anledning att närmare följa
reformprogrammen samt att fördjupa analysen av deras samlade effekt på
fattigdom och utveckling både på kort och lång sikt. SIDA:s skrift Strukturanpassing - bistånd och utveckling är ett viktigt bidrag i detta arbete.
Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför reformprogram,
om än i olika takt. Regeringen anser att stöd till ekonomiska reformprogram är av central betydelse i samarbetet med de länder där
mottagarlandets regering tar reellt ansvar för att genomföra programmen. Trovärdigheten i policybiståndet kan endast bevaras om givarländerna genom ett samlat agerande inställer stöd i de fall mottagarlandets ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga briser. På
motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge additionellt stöd med kort
varsel om påtagliga ansträngningar att genomföra programmen kan påvisas. Denna flexibilitet belyser stödets specifika karaktär, vilket kan föranleda hög variation i utnyttjandet av anslagna medel.
En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa länder bör utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan flera år internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet används också direkt för att lindra
dessa länders skuldbörda. För att analysera och diskutera de fattigaste
ländernas skuldproblem arrangerade Sverige tillsammans med Schweiz ett internationellt skuldserminarium i Geneve i maj 1994. En av de viktigaste
slutsatserna vid seminariet var att även om en omfattande skuldminskning
av bilaterala skulder genomförs i Paris-klubben, enligt hittills medgivna 53 villkor, finns det mellan 10 och 15 låginkomstländer som fortfarande
kommer att ha en ohållbar skuldsituation. Ytterligare åtgärder måste Prop. 1994/95:100
därför vidtas för dessa länder, vilket alltså innebär exceptionell Bilaga 4
skuldlättnad i Parisklubben samt särskilda finansieringsinsatser för att
minska bördan av deras skuld till multilaterala institutioner. Något generellt angreppssätt är emellertid svårt att föreslås, utan lösningarna måste istället utformas land för land. Sverige kommer att fortsatt aktivt driva frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för dessa länder i olika fora, med utgångspunkt bl.a. från de slutsatser som drogs vid det svenskschweiziska skuldseminariet om behovet av en samordnad strategi för att
hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten bör vara att åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende på bilaterala,
multilaterala och kommersiella skulder och medverka till nödvändiga
ekonomisk-politiska reformer.
Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv Jordbruket var basen för utveckling i vårt land och så är det i flertalet
fattiga länder idag. Ökad produktion och bättre fungerande marknader
krävs för att förbättra livsmedelsförsörjningen. Ökad produktivitet i jordbruket är avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder. Den samlade jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett
uthålligt sätt. Varje dag försvinner stora arealer jordbruksmark till följd
av erosion, försaltning och urbanisering. Potentialen för nyodling är begränsad.
I Afrika söder om Sahara har torka och inbördeskrig bidragit till att
hindra jordbrukets utveckling. Den politik som förts i många länder har
förvärrat situationen genom att hålla priserna nere. I vissa länder har
bönderna fått mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor.
Produktionen har då gått ner och länderna har i vissa fall tvingats
importera livsmedel. Böndernas köpkraft har minskat liksom deras sparande. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker istället behovet av satsningar på jordbruket.
Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är bl.a. att ge jordbruket förutsättningar att utvecklas. Det gäller att göra det möjligt också för småbönderna att förbättra produktivitet och därmed inkomster. I många fall krävs ekonomiska reformer. Samtidigt krävs direkt stöd, t.ex. insatser för att förbättra infrastruktur och rådgivning, utveckling av system för äganderätter och tillgång till krediter.
Handelshinder i i-länderna gör dessutom att u-landsjordbruken har svårt att hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på världsmarknaden alltför billiga och tränger ut u-ländernas inhemska produktion.
Uppgörelsen inom GATT:s <handelsförhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, i slutet av år 1993 samt bildandet av WTO innebar steg
i rätt riktning i fråga om begränsning av i-ländernas subventioner liksom handelsliberaliseringar som ger u-länderna ökat marknadstillträde. En effektiv infrastruktur är av central betydelse för jordbrukets och näringslivets utveckling samt för den enskilda människans levnadsnivå.
Den är en resurskrävande del av varje lands utveckling; ungefär 20 70 av
=
u-ländernas investeringar, motsvarande 200 miljarder US dollar, går Prop. 1994/95:100 årligen till dessa ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket Bilaga 4 återstår att göra. Andelen hushåll med tillgång till rent vatten har fördubblats på femton år, men en miljard människor saknar fortfarande
rent vatten. Produktionen av elektricitet per capita har fördubblats, men
två miljarder saknar helt tillgång.
Mycket bistånd har gått till infrastruktur, såväl bilateralt som genom
utvecklingsbankerna. Resurser har framförallt satsats på investeringar, medan effektivitet, underhåll och kostnadstäckning ofta ignorerats.
Genomgripande reformer krävs. Hållbara framsteg kräver självbärande
verksamheter. Världsbanken uppskattar underskottet i u-länderna bara i el-, järnvägs- och vattenverksamhet till 123 miljarder US dollar.
Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att omprövas. Staten och den privata sektorn bör i allt större utsträckning komplettera
varandra. I allt fler länder öppnas sektorerna, särskilt el och tele, för privata investeringar. Staten har en viktig reglerande uppgift för att motverka missbruk av monopolställning och främja tillgång för alla. När det gäller infrastruktur som riktar sig till fattiga, t.ex. vatten och sanitet, är decentraliserad brukarstyrd verksamhet ofta att föredra. Även dessa verksamheter bör vara självbärande, annars kommer underhållet att bli eftersatt. Många undersökningar visar att betalsystem för tillgång till
grundläggande samhällsservice är funktionella också för de fattiga. I detta
sammanhang bör också frågan om lokalsamhällets roll aktualiseras.
Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att göra infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och statliga initiativ. Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser för att stärka
underhåll av infrastruktur. Biståndets roll inom infrastruktur behöver dock ytterligare klargöras. SIDA:s skrift Staten, marknaden och biståndet
är ett synnerligen förtjänstfullt bidrag till denna diskussion.
Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram baserat på vunna = erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi «och privatsektorutveckling genom skapandet av livskraftiga företag och utvecklande av inhemska kapitalmarknader. Den privata sektorn är grundläggande för ekonomisk utveckling, vari privat ägande, marknader, konkurrens, företagsamhet och risktagande allt mer utgör drivkrafter. Erfarenheterna visar på vikten av väl fungerande balans mellan den offentliga och privata sektorn. Medan den privata sektorns roll som utvecklingsmotor bekräftas alltmer, växer insikten om behovet av en
effektiv offentlig sektor inriktad på främjande av människors hälsa och kunskaper, miljöskydd, administrativ och fysisk infrastruktur m.m.
Detta tankesätt ställer krav på såväl givare som mottagare. Mottagarländernas vilja och förmåga att utveckla den privata sektorn genom en sund och hållbar politik är avgörande. För givare innebär
utvecklingen också nya utmaningar som kommer att kräva förändringar i existerande bistånd. Bl.a. måste effekterna på den privata sektorn av
insatser i andra sektorer analyseras.
Sysselsättning och sociala skyddsnät
Bilaga 4
Det råder ett starkt samband mellan fattigdom, arbetslöshet och undersysselsättning. I många u-länder växer antalet arbetsföra betydligt snabbare än antalet arbetstillfällen. Ett allt större antal människor i dessa
länder saknar säkra försörjningsmöjligheter. Speciellt utsatta är ofta
lantarbetare, outbildad arbetskraft i städerna, ungdomar och en stor andel av den kvinnliga arbetskraften.
Möjligheterna att skapa säkra försörjningsmöjligheter är intimt förknippade med ekonomisk tillväxt och resursernas fördelning. Av avgörande betydelse är tillväxtens karaktär, dvs. dess förmåga att via
arbetskraftsintensiva lösningar skapa sysselsättning i de formella och informella sektorerna. Satsningar på småskalig industri, krediter och
infrastruktur kan bidra till att fler arbetstillfällen skapas i den informella
sektorn. Utbildningsinsatser bör ägnas speciell uppmärksamhet. De hinder som existerar för kvinnor att delta på lika villkor på
arbetsmarknaden måste elimineras.
Regeringen finner det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt hur ökad sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge den nya myndigheten i uppdrag att uppmärksamma denna fråga. Orsakerna bakom
arbetsbrist är olika mellan olika regioner och länder och även inom länder. Ett landstrategiskt = angreppsätt är nödvändigt, där
uppmärksamheten fokuseras på speciellt utsatta gruppers situation.
Många människor i våra samarbetsländer lever inte bara i osäkerhet om
huruvida de har arbete eller ej. De tvingas också leva i osäkerhet om vad
som händer med dem i det fall de blir gamla, sjuka, handikappade eller
av andra skäl inte kan försörja sig. Ofta finns, inom familjen eller i en
större krets, informella system som till en del säkerställer att den som drabbas blir omhändertagen. Det är när de traditionella systemen är i upplösning, som människors utsatthet blir akut. Kvinnor är ofta särskilt
utsatta. I de flesta mottagarländer saknas privata och statliga institutioner
som kan träda in i de informella systemens ställe.
Regeringen anser att lämpliga åtgärder som förstärker sociala skyddsnät
för utsatta grupper i våra samarbetsländer bör identifieras. FN:s sociala toppmöte 1995 utgör ett viktigt tillfälle att precisera policyarbetet kring fattigdom, sysselsättning och social säkerhet.
Bistånd för gemensam säkerhet
Gemensam säkerhet är ett övergripande mål för Sveriges utrikespolitik.
I denna strävan berörs många aspekter av utvecklingssamarbetet. Långsiktigt hållbar utveckling och demokrati kräver fred och stabilitet. Ett av de övergripande målen med det svenska utvecklingssamarbetet
måste vara att förebygga och förhindra uppkomsten av väpnade konflikter. Slutet på det kalla kriget har givit oss förutsättningarna för att
på sikt bygga en tryggare värld. De historiska konflikter som blossat upp
efter att ha legat djupfrysta under årtionden har dock lett till nya problem och utmaningar. Situationen i f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda är
56 bara några exempel på de utmaningar vi står inför. Dessa komplexa
katastrofer är genom sin omfattning och karaktär globala överlevnadsproblem som direkt påverkar vår säkerhet. Bilaga 4
Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut både mellan och inom stater. Dessa frågor måste betonas mer i hela
utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är demokratisering och skydd
av mänskliga rättigheter. Just mänskliga rättigheter kränks ofta särskilt svårt i den process som leder fram till s.k. komplexa katastrofer. En snabb utveckling, som även når de fattiga, undanröjer många konfliktorsaker och stärker samhällets och statens förmåga att motstå och
att lösa konflikter.
Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för konfliktlösning som svarar mot dagens komplexa katastrofer. Enbart
militära insatser är ingen framkomlig väg. Ofta kan t.ex. insatser för att främja respekten för mänskliga rättigheter vara en förutsättning för fred. Insatser för att förebygga och lösa konflikter samt att främja varaktig fred och långsiktig utveckling kräver för att vara framgångsrika en helhetssyn
som involverar insatser av såväl politisk, militär som humanitär och civil natur, samt ett nära samarbete mellan stater, internationella och enskilda organisationer. Det finns ett behov av nytänkande, såväl vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till katastrofer.
Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som = fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet
och utveckling samt angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt
sätt.
Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom
FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden har pågått under flera års tid. Inte desto mindre återstår mycket arbete innan katastrofbiståndet kan uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsiktighet, effektivitet och professionalitet i insatserna.
Under det kommande året avser regeringen driva särskilt följande områden:
- konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och
långsiktiga lösningar på komplexa katastrofer. En svensk policy bör
utarbetas för konflikthantering inom FN-systemet och Sveriges roll.
Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa
frågor. Särskilt bör sambanden mellan de humanitära, politiska och fredsbevarande aktiviteterna belysas. Vidare bör för varje uppkommande eller pågående komplex katastrof en strategi för svenskt agerande utarbetas;
- reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå tydliga
styrformer, finansieringsformer som möjliggör långsiktig planering
samt en helhetssyn på FN:s katastrofarbete;
- sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och
utveckling. Praktiska former bör utvecklas för att inom 'n
katastrofbiståndet underlätta övergången till mer långsiktiga
utvecklingsinsatser genom bl.a. samverkan mellan FN-systemet, Prop. 1994/95:100
utvecklingsbankerna samt givar- och mottagarländerna; Bilaga 4
- åtgärder för minröjning. Landminor är i många länder i eller efter en
konflikt ett akut utvecklingshinder. Kvarliggande minor innebär
personligt lidande, hinder för bl.a. jordbruk och en kvarstående
konfliktrisk. Sverige kommer att fortsätta driva frågan om
internationellt förbud mot s.k. antipersonella landminor. Sverige skall
också fortsätta bidra till minröjningsinsatser, som nu sker t.ex. i
Angola. Den forskning som görs i Sverige för att ta fram nya
metoder för minröjning bör stödjas;
- fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna. Detta kräver
bl.a. utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt bevakning
och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna för FN och de
olika FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet.
Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam säkerhet ingår stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och beredskap för stöd till försoning och återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien. Syftet med stödet är att genom t.ex. sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de positiva effekterna av fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien är Sverige berett att dels genom stöd till oberoende organisationer, media m.m. bidra till försoning, dels bidra till återuppbyggnad av de krigshärjade områdena, «särskilt i Bosnien-Hercegovina, när omständigheterna medger detta.
Sveriges stöd till fredsprocessen i El Salvador och beredskap till insatser efter en fredsöverenskommelse i Guatemala är ytterligare bevis för det allvar med vilket Sverige stöder gemensam säkerhet, konfliktlösning och fredsuppbyggande.
Befolkningsfrågan efter Kairo Balansen mellan resurser och folkmängd är av avgörande betydelse för att uppnå hållbar utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan länder är därför väsentlig. Under de kommande femtio åren kommer jordens befolkning att åtminstone fördubblas. Det övervägande flertalet kommer att födas i fattiga länder. Hur många som slutligen kommer att födas påverkas av en mängd olika faktorer och den folkökning som faktiskt kommer att ske får återverkningar på hela utvecklingsprocessen.
I detta perspektiv är åtgärder inom många områden centrala för att skapa bättre livskvalitet och hållbar utveckling. Ett stort steg på vägen togs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i september 1994 i Kairo. Ett nytt synsätt har nu lagts fast, som innebär att befolkningsfrågorna ses som en helhet och där utgångspunkten är individens behov och miljö. De insatser som är nödvändiga utgör komponenter i en bred befolkningsrelaterad politik. Den demografiska utvecklingen i ett samhälle är således beroende av en rad åtgärder och politik på många områden. Insatserna görs i deras egen rätt och inte primärt för att påverka folkmängden.
Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande faktor, liksom 58
att ändra på traditionella mansroller. Stort avseende fästs vid individens Prop. 1994/95:100 valfrihet och avsaknaden av tvång. Tonåringarnas situation och deras Bilaga 4 behov av stöd uppmärksammas. Reproduktiv hälsa etablerades som ett
samlingsbegrepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduktion och inte enbart som ett hälsoproblem. I detta ligger att
människor måste få möjlighet att själva besluta i frågor som rör sexualitet och fertilitet.
Konferensens rekommendationer innefattar även en rad andra
utvecklingsfrågor som har att göra med människors fattigdom, hälsa,
boende och migration.
Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs upp och får genomslag i enlighet med dess breda sysnätt. Det innebär att såväl den normativa som den operativa verksamheten i det multilaterala och
bilaterala utvecklingssamarbetet kommer att påverkas i denna riktning.
En hållbar utveckling
Dagens utveckling är inte långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-länderna som i-länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att förändra
miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar
utveckling. I u-länderna förvärras hoten mot mark, skog och vatten av
fattigdomen. Den snabba industrialiseringen och urbaniseringen
producerar också föroreningar som i många u-länder är svåra att
förebygga och hantera. Samtidigt pågår en hänsynslös exploatering av naturresurserna I många u-länder.
Principen att hållbar utveckling måste bygga på att utvecklingen är både socialt och miljömässigt hållbar slogs fast vid FN:s konferens om miljö
och utveckling (UNCED). Hållbar utveckling är inte möjlig i en värld
systemen.
Demokrati och ekonomisk utveckling som gagnar flertalet och social rättvisa framstår därvid som grundstenar i en nationell och internationell
politik för hållbar utveckling.
Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det svenska och det internationella biståndet så att hållbar utveckling främjas. Uppmärksamhet skall särskilt ägnas åt fattigdomsbekämpning. Hållbar utveckling är inte
möjlig utan kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom
inte kan bekämpas långsiktigt om inte förslitningen av naturresurserna hejdas och miljöbelastningen begränsas.
Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och påskyndar
positiva processer, där inhemska resurser inte räcker till. Särskilt viktiga
aspekter för hållbar utveckling är stärkande av kvinnans ställning, nya metoder för ett hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång, säker äganderätt för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta gäller också insatser för att bidra till att möta de nya utmaningar som
urbaniseringen och industrialiseringen ställer u-länder inför. Den svenska
'n Ne resursbasen kommer att utvecklas och utnyttjas i dessa syften.
Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte regeringen en Prop. 1994/95:100 arbetsgrupp för att lämna förslag hur UNCED-besluten skulle integreras Bilaga 4
i det svenska utvecklingssamarbetet. Gruppen hade till uppgift att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hållbar utveckling.
Rapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter
UNCED presenterades i november 1994. Den kommer att ligga till grund
för det fortsatta arbetet för en framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor. Rapporten kommer att behandlas närmare nedan.
Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet
Effektivitet
Erfarenheterna av över trettio års internationellt utvecklingssamarbete är en ovärderlig tillgång vid utformning och genomförande av dagens och
morgondagens = biståndsverksamhet. Samtidigt visar upprepade
utvärderingar att ett betydande antal insatser inte fått avsedd verkan. Orsakerna är ofta att viktiga förutsättningar för samarbetet har förbisetts, framför allt i planeringsskedet men inte sällan även i senare faser.
Kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar och problem har onekligen förbättrats under senare år. Mycket återstår dock.
För det första måste insikten om att utvecklingssamarbete är ett långsiktigt samhällsbyggande i en ofta mycket komplex miljö förstärkas.
Som en direkt följd fordras, för det andra, tillgång till analyser för att rätt förstå och bedöma dessa skeenden. För det tredje, behövs tillgång till metoder och personell kompetens för att genomföra och löpande följa verksamheten.
De nu redovisade tre faktorerna är av central betydelse vid alla
bedömningar av verksamheters effektivitet, dvs. förmågan att nå uppställda mål. Effektivitet är dock inget absolut eller endimensionellt
begrepp. Inom det internationella utvecklingssamarbetet är dessutom målen ofta sammansatta, mycket långsiktiga och ibland olika på givar-
och mottagarsidan i fråga om en och samma insats. Av bl.a. dessa skäl
är det angeläget att operationalisera och tydliggöra de olika programmens
och insatsernas mål. En relativt snabb utveckling av systemen för styrning och uppföljning
av utvecklingssamarbete pågår både i svenska och i internationella biståndsorgan. Inom rarnen för SIDA:s verksamhet görs t.ex. detta i form av ett nytt planerings- och styrsystem. Samtliga system har den
gemensamma utgångspunkten att styrningen tydligare bör utgå från de
resultat verksamheterna uppnår. Resultatinriktningen är i sin tur ett medel
för att förbättra möjligheterna till omprövning och att bidra till ökad
effektivitet i användningen av tillgängliga resurser. Regeringen kommer att verka för en ökad effektivitet i utvecklingssamarbetet, dels i beredning
och genomförandet av svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av
den svenska biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare, inom EU och i det multilaterala samarbetet. 60
Den statliga förvaltningsstrukturen på biståndsområdet har vuxit fram Bilaga 4
successivt under en trettioårsperiod. Idag finns fyra myndigheter (BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp) och ett aktiebolag (Swedfund
International AB) som är ansvariga för genomförandet av det svenska
biståndet. Med undantag för SAREC är samtliga dessa också viktiga genomförare av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Särskilda anslag utgår även till Sandö U-centrum och Nordiska
afrikainstitutet. Slutligen har Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete myndighetsliknande uppgifter bl.a.
i det multilaterala biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa.
I takt med att antalet samarbetsländer och samarbetssektorer ökat har rollfördelningen mellan de olika myndigheterna blivit otydligare. Från att inledningsvis ha arbetat i olika länder - och i stor utsträckning också i
olika sektorer - har breddningen av det svenska biståndet gjort att det blivit allt vanligare att flera myndigheter verkat i samma länder, i samma
eller närliggande sektorer, men med olika samarbetsinstrument. För mottagarländerna och de multilaterala institutionerna har den svenska biståndsorganisationen kommit att framstå som splittrad och otydlig. Bristen har blivit än tydligare inför det svenska EU-medlemskDenna otydlighet har gjort att det inte alltid varit möjligt att på ett flexibelt och effektivt sätt kombinera kompetenser och samarbetsinstrument, vilka rätt utnyttjade har en stor potential för att förmedla ett bistånd anpassat efter behoven i skilda länder och situationer. Problemet har påtalats i ett antal
utredningar under senare år. I avsikt att lösa detta problem tillsatte
utrikesdepartementet i oktober 1994 en arbetsgrupp med uppgift att
föreslå hur en konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna skapas.
Under hösten har denna arbetsgrupp, med generaldirektörerna för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp samt representanter från
utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete,
analyserat förutsättningarna för att konsolidera myndigheterna till en sammanhållen organisation som kan möta de nya utmaningar som biståndet ställs inför. Arbetsgruppen redovisade den 17 november 1994 sina överväganden.
Arbetsgruppen har koncentrerat sin analys till organisatoriska frågor.
Man har diskuterat olika alternativa organisationsmodeller som svarar
mot kraven på en flexibel, effektiv och tydlig organisation och som förenar fördelarna med en sammanhållen organisation med behovet av att ge skilda verksamheter klara konturer.
Arbetsgruppen betonar vikten av att myndigheten kan arbeta på ett sätt som gör att nya frågor som aktualiseras kan hanteras. I samarbetet med
olika länder krävs olika typer av insatser (långsiktigt/kortsiktigt,
bistånd förutsätter dessutom en flexibel fältorganisation anpassad efter
samarbetets innehåll och förhållandena i mottagarländerna.
Arbetsgruppen anser att myndigheten bör organiseras enligt följande huvudprinciper:
Regionavdelningar (varav Central- och Östeuropa utgör en) ansvarar 61
för att, på basis av regeringens direktiv, formulera inriktningen av Prop. 1994/95:100
samarbetet med enskilda länder. Regionavdelningarna fattar beslut om Bilaga 4 samarbetets inriktning.
Insatser bereds och beslutas sedan av insatsansvariga sektoravdelningar
med ansvar för:
- utveckling av de mänskliga resurserna,
- utveckling av industri, handel, infrastruktur, urbana miljöer och
finansiella sektorer, - utveckling och hållbart utnyttjande av naturresurser. Handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa motiverar
att detta hålls samman i en särskild avdelning som fattar beslut om såväl
samarbetets inriktning som insatser.
I myndigheten bör också finnas en särskild forskningsavdelning med ett
övergripande ansvar för myndighetens insatser på forskningsområdet.
Handläggningen av katastrofbistånd samt stöd genom enskilda organisationer bör likaså hanteras i en särskild avdelning.
I övrigt bör finnas en administrativ avdelning samt ett särskilt sekretariat för analys och metodutveckling, verksledningsstöd m. m.
Arbetsgruppen konstaterar att verksamheten i den nya myndigheten kommer att ställa kompetenskrav som i stor utsträckning motsvaras av den kompetens som idag finns i myndigheterna. Inom vissa sakområden finns dock behov av att förstärka myndigheten. Samtidigt innebär den ökade delegeringen av uppgifter till myndigheten att verksamhetsvolymen kommer att öka. Konsolideringen skapar också utrymme för högre effektivitet, rationalisering och synergi. Arbetsgruppens bedömning är att
den fulla effekten av dessa besparingar inte kan uppnås omedelbart utan
bör ses över ett treårsperspektiv.
Arbetsgruppen understryker att det är önskvärt att omorganisationen genomförs den 1 juli 1995 eller snarast möjligt därefter. Myndigheten bör
lokaliseras centralt i Stockholm. Att inrymma den i någon av de
nuvarande myndigheternas lokaler bedöms som mindre önskvärt.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp konsolideras till en ny sammanhållen myndighet. I denna bör också Sandö U-centrum integreras som en separat resultatenhet.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som är i huvudsak organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda förutsättningar att uppfylla kraven på effektivitet, flexibilitet och tydlighet.
Förutsatt riksdagens godkännande avser regeringen i vår att fatta beslut om en ny myndighetsordning. Myndigheten bör, i enlighet med rådande praxis, själv utforma sin organisation. Regeringen understryker vikten av att myndigheten får en tydlig identitet utåt, samtidigt som de olika samarbetsinstrument och arbetsformer som idag präglar de olika myndigheterna bevaras i den nya myndigheten. Myndigheten bör med hänsyn till verksamhetens stora finansiella omfattning ledas av en 62 styrelse. Inom myndigheten bör också finnas en särskild styrelse för
forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller Prop. 1994/95:100
forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och säkerställa Bilaga 4 att myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts den. Ett samlat
svenskt agerande i samarbetsländerna säkerställs genom de integrerade biståndsambassaderna.
Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig myndighet kan verksamheten drivas vidare med samma inriktning som idag, men med en närmare knytning till den övriga biståndsförvaltningen.
Regeringen avser att i januari 1995 tillsätta en organisationskommitté med uppdrag att förbereda - och efter bemyndigande av riksdagen genomföra omorganisationen. Kommittén bör arbeta med sikte på att den nya myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 1995.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att myndigheten bör
lokaliseras till Stockholm.
EU:s internationella utvecklingssamarbete
Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig samarbetsform i det svenska utvecklingssamarbetet. Det ger Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av ett bistånd som till sin volym är mer än dubbelt så stort som den svenska biståndsbudgeten, som når över hundra länder och som täcker ett stort antal samarbetsområden. Genom att delta i den allt intensivare dialogen i EU
om utvecklingsfrågor får Sverige dessutom möjlighet till ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte med en grupp länder som tillsammans svarar för över hälften av världens samlade bistånd.
Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för EU:s internationella — utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast att
fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och att detta
skall bidra till:
- varaktig ekonomisk och social utveckling i u-länderna, särskilt i de
mest fattigaste av dessa,
- harmonisk och successiv integration av u-länderna i världsekonomin,
- utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt respekt för
mänskliga rättigheter.
Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska målen.
De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är att det
gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas nationella biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och samordning skall
genomsyra gemenskapens politik gentemot tredje världen.
Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv samordning av medlemsländernas bistånd. Genom bättre samordning på policynivå och i genomförandet av biståndsprogram skall förutsättningar skapas för
ett effektivare utnyttjande av biståndsresurserna.
Maastrichtfördraget innebär således ett steg i riktning mot ett fördjupat samarbete mellan EU:s medlemsländer. Däremot väntas det inte leda till att en större andel av medlemständernas bistånd kommer att kanaliseras 63
genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom biståndsområdet. Bilaga 4
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete har, som en förberedelse för ett svenskt
medlemsskap i EU, gjort en jämförande analys av prioriteringar i EU:s bistånd och i det svenska biståndet. En allmän slutsats av detta arbete är att EU:s och Sveriges mål och prioriteringar stämmer överens i betydande utsträckning.
EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt bistånd, katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och forskningsbistånd samt stöd till enskilda organisationer. Det utgår i allt högre grad som sektor- eller programstöd efter att ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet som tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och huvudsakligen bestod av livsmedelsöverskott har relativt sett minskat i betydelse. Det inriktas alltmer på att främja tryggad livsmedelsförsörjning. Fortfarande utgör livsmedelsbiståndet dock ca 20 70 av kommissionens bistånd, vilket i en internationell jämförelse är mycket högt. Även katastrofbiståndet är betydande.
En viktig utvecklingstendens är den ökade betoningen av mänskliga rättigheter och demokrati, liksom krav på att mottagarlandet för en ansvarsfull ekonomisk = politik. Miljöfrågor, kvinnofrågor och
näringslivsfrågor är andra områden som betonas allt mer i EU-biståndet.
Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom i det svenska biståndet, fått ökad betydelse.
EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer. Liksom i det
svenska biståndet ligger tyngpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992
gick ca 70 Z av EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25
största mottagarländer upptar elva länder som är huvudmottagarländer också av svenskt bistånd.
Mot bakgrund av den jämförelse som gjorts mellan EU:s bistånd och det svenska biståndet vill regeringen peka på ett antal sakfrågor som Sverige bör särskilt prioritera inom ramen för EU-samarbetet. Till dessa hör:
- kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet inklusive utökade
möjligheter till insyn och öppenhet, förbättrade procedurer för
genomförande av program och projekt, förbättrad samordning,
förstärkt planering och programmering, utveckling av landstrategier,
förbättrat utnyttjande av utvärderingar och erfarenhetsanalys samt
effektivare organisation i Bryssel och i fält, - fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi, - förstärkt integrering av miljö- respektive jämställdhetsaspekter,
- utveckling av former för att bidra till demokratisering, en fungerande
rättsstat samt respekt för mänskliga rättigeter,
- utveckling av former för stöd till en ekonomiskt-politiskt stabil
utveckling inklusive stöd till strukturanpassningsprogram och
ekonomisk-politisk dialog,
- effektivare samordning och hantering av katastrof- och
konfliktförebyggande insatser,
- ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inklusive hälso- Prop. 1994/95:100
och utbildningsstöd, insatser för handikappade samt insatser på Bilaga 4
befolkningsområdet,
- utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och
livsmedelsbistånd samt långsiktigt utvecklingssamarbete.
Globalt samarbete genom multilaterala institutioner För att tackla utmaningarna i det internationella utvecklingssamarbetet
krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. Det gäller inte minst inom FN:s humanitära, ekonomiska och sociala
verksamhet. Det gäller även multilaterala utvecklingsbanker som
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och
Latinamerika och den Europeiska utvecklingsbanken som verkar i
Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Tillsammans bildar
dessa organ stommen i ett vittförgrenat multilateralt system på
utvecklings- och katastrofområdet. Först under senare år har det blivit möjligt att börja reformera de internationella organisationerna. Här har Sverige, ofta i samarbete med
övriga nordiska länder, varit aktivt på en rad centrala områden under
senare år. Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska FN-
projektet för att stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings-
och katastrofområdena. Konkreta och genomförbara reformer har
eftersträvats, medan en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan undvikits. Flera av de nordiska reformförslagen har redan lett till
genomgripande förändringar i medlemsländernas styrning av arbetet i bl.a. FN:s utvecklingsprogram, UNDP och i FN:s barnfond, UNICEF. Även på katastrofområdet har Sverige drivit fram organisatoriska
förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer. Sverige och Norden har även verkat för att minska klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN-systemet och de resurser som ställs till förfogande. De nordiska förslagen till nya finansieringslösningar bearbetas f.n. av FN:s generalsekreterare.
Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en översyn av de multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag av Utvecklingskommittén, som är Världsbankens och Internationella
valutafondens gemensamma policyorgan. Utredningen, som omfattar
Världsbanken och de fyra större regionalbankerna, skall bl.a. granska hur ekonomiska förändringar, t.ex. den privata sektorns växande roll,
påverkar bankernas prioriteringar och verksamhet, hur goda exempel på utformning och genomförande av projekt kan överföras mellan
institutionerna och procedurer för koordinering såväl mellan bankerna som visavi andra parter i utvecklingssamarbetet.
Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet
agerande har också spelat en viktig roll för att förändra Världsbankens
verksamhet. Den framtidsdagordning, som banken presenterade vid sitt 65
5 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S.75 och 77 ersatta med nya sidor
50-årsjubileum under hösten 1994, lägger fast fattigdomsbekämpning och Prop. 1994/95:100 ökad levnadsstandard genom hållbar tillväxt och satsningar på mänskliga Bilaga 4 resurser som central målsättning. I denna vävs de sociala dimensionerna
och miljöfrågorna samman till ett synsätt om människorna som både mål
och medel i utvecklingsprocessen. Staternas roll måste förändras i syfte att ge mer utrymme för den privata sektorn, stimulera produktiva investeringar och skapa arbetstillfällen. Banken skall bli mer selektiv i sin dubbla roll som finansiär och rådgivare för att bättre svara upp mot uländernas skiftande behov och åstadkomma ett mer effektivt samarbete med andra parter i utvecklingssamarbetet.
Arbetet med att utveckla och reformera FN:s funktion som mötesplats, dess normativa roll i att forma debatten om utvecklingsfrågorna och dess operativa roll på utvecklings- och katastrofområdet gör framsteg, om än
i varierande takt. Trögheterna i förvandlingen av det multilaterala
systemet är betydande. Det beror ofta på klara intressekonflikter mellan olika grupper av medlemsstater, men också på organisationerna själva är
bidragsländer klargjort att det finns en koppling mellan bidrag, reformer och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av den allt mer påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med otydliga mandat och roller och uppenbar ineffektivitet i resursanvändningen kommer att drabbas hårt. För medlemsländerna gäller att tydliggöra varje organisations uppgift inom det multilaterala systemet. I vissa fall kan även sammanslagningar av organisationer bli aktuella för att undvika överlappning och för att skapa synergieffekter. Utmaningen för de internationella organisationerna är att finna vägar att nå de uppställda mål medlemsländerna anvisar.
Medan målformuleringarna skiljer sig åt från organisation till organisation, kan några mer generella riktlinjer formuleras rörande effektiviteten. Det gäller bland annat selektivitet och fokus på organisationens komparativa fördelar; partnerskap med andra multi- och bilaterala organisationer liksom med frivilligorganisationer och näringslivet; resultatorientering med klar koppling mellan analystiska, normativa och operativa aspekter; flexibilitet och förändringsbenägenhet i förhållande till omvärldsförändringar; kostnadseffektivitet i den
administrativa och operativa verksamheten; en öppnare redovisning av
förvaltning av resurser.
Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild organisation. I växande utsträckning inriktas reformsträvanden på bredare
systemfrågor.
Det gäller samverkan mellan olika organisationer inom FN-systemet, inom det multilaterala banksystemet och mellan dem. Inom FN-systemet
är bristerna fortfarande påtagliga bl.a. på katastrofområdet. FN:s agerande i olika uppkommande konflikter har ofta kommit alltför sent,
varit för långsamt och genomförts utan tillräckliga personella och
finansiella resurser. Orsakerna är bl.a. otydliga mandat. Oklarheter i
ansvarsfördelningen råder även i det multilaterala banksystemet. Det gäller särskilt mellan Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. 66 Många organisationer präglas också av påtagliga problem med att omsätta
övergripande mål och stategier i den operativa verksamheten på fältet. Prop. 1994/95:100 Det gäller bl.a. Världsbanken, som kommer att få växande problem med Bilaga 4 att genomföra sina satsningar inom de sociala sektorerna, om inte en
decentralisering av verksamheten sker. Kopplat till sådana ansträngningar
måste fördjupad folklig förankring eftersträvas i projekt och program
genom samarbete med enskilda organisationer och även med det privata
näringslivet.
En systemfråga av avgörande betydelse är marginaliseringen av FN:s långsiktiga utvecklingsarbete. I accelererande takt har främst
Världsbanken tagit över uppgifter från många FN-organisationer. Det
framstår alltmer som en viktig uppgift att klargöra olika organisationers
komparativa fördelar. Först då kan hela det multilaterala systemets
utvecklingseffekter maximeras. Om inte FN och Världsbanken kan
samordnas finns risker för en fortsatt marginalisering av FN-systemet på
utvecklingsområdet. Vad som behövs är ett ännu bredare och mer sammanhållet grepp från medlemsländerna kring reformfrågorna i hela
det multilaterala systemet.
Utredningar m.m.
Under det gångna året har ett antal utredningsuppdrag redovisats till
regeringen.
Biståndets anpassning till hållbar utveckling Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsattes en arbetsgrupp för att
se över det samlade svenska biståndet. Gruppen hade till uppgift att lämna förslag till hur utvecklingssamarbetet kunde förstärkas mot en
miljömässigt hållbar utveckling, både på det normativa och operativa
området. Den skulle dessutom lämna förslag till arbetsmetoder och
beredningsformer med sikte på hållbar utveckling i UNCED-beslutens anda.
Arbetsgruppens slutsatser och förslag Sammanfattningsvis konstateras i arbetsgruppens rapport (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED att de svenska
biståndsmålen ligger i linje med Agenda 21, om tillväxtmålet tolkas som
hållbar utveckling. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör bestå. Principerna för hållbar utveckling som ingår i Rio-deklarationen skall beaktas i biståndet. Mottagarlandets perspektiv är avgörande.
Särskilda miljödiskussioner bör inledas med mottagarländerna. Den svenska miljöpolitiken bör beaktas även i biståndet. Detta kräver
utbildning inom biståndsförvaltningen. Krav bör ställas på att mottagarländer tillträder miljökonventioner m.m. Möjligheterna för
ömsesidiga avtal om hållbar utveckling bör utredas. Vissa sektorer anges som < särskilt väsentliga för svenskt
utvecklingssamarbete. De kan grupperas i två övergripande komplex: vatten- och matförsörjning respektive miljöproblem förknippade med 67
urbanisering och den moderna sektorn. Med utgångspunkt i Agenda 21
bör genomgång av det samlade svenska biståndet i varje mottagarland Prop. 1994/95:100
göras, motsvarande det som gjorts för Indien och Zambia. Bilaga 4
Arbetsgruppen redovisar ingående överväganden och förslag inom de ovannämnda insatsområdena. Sammanfattningsvis behöver en mer systematisk satsning på kapacitets- och institutionsutveckling göras. Stödet till miljöekonomi bör öka för att höja kompetensen i u-länderna, integrera miljöekonomiska aspekter i biståndet och öka kunnandet i biståndsförvaltningen. Stödet till enskilda organisationer som arbetar
inom området bör höjas på sikt.
Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet
kräver en sektorövergripande organisation. Kvalitativt och kvantitativt förstärkta resurser krävs på centralt berörda departement och myndigheter. Arbetsgruppen ger förslag i denna riktning.
Regeringens överväganden Arbetet med att analysera arbetsgruppens rekommendationer har just inletts. Regeringen delar den övergripande slutsatsen att strävan mot hållbar utveckling på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra
utvecklingssamarbetet. Övervägandena kommer att ligga till grund för regeringens arbete med att utforma det framtida utvecklingssamarbetet på detta område. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad I syfte att utreda möjligheterna till biståndsfinansierat stöd från organ knutna till partier i Sverige till partier i mottagarländerna, tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för
demokratisk uppbyggnad. Utredningens betänkande (Ds 1994:63)
Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994. Betänkandet har därefter remissbehandlats.
Utredningens slutsatser och förslag Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till svenska politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i
utvecklingsländer och Central- och Östeuropa. Förslagen innebär att nu gällande regler för bistånd ändras, så att stöd till insatser med politiska Organisationer som givare och mottagare kan beviljas. Utredningen anser att finansieringen av den nya formen av demokratibistånd bör ske på två
sätt:
- Ett särskilt anslag inom biståndsbudgeten inrättas för fördelning till
organ knutna = till de riksdagspartier som = vill bedriva
demokratifrämjande bistånd. Fördelningen av medel föreslås grundas
på ett fast belopp om 300 000 kronor till varje riksdagsparti, samt ett
tillägg om 25 000 kronor per riksdagsmandat. En särskild
samrådsnämnd bör inrättas. UD föreslås bli myndighetsansvarig.
- Anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer, som administreras av SIDA, bör öppnas för
finansiering av demokratibistånd genom ovannämnda partianknutna 68
Bilaga 4 Remissinstansernas yttranden Hälften av de sexton svarande remissinstanserna är positiva eller utan invändningar mot utredningens förslag om en utvidgning av demokratibiståndet till att omfatta partipolitiskt stöd.
Vissa ambassader framhåller risken för politiska komplikationer och att förutsättningarna för att samarbetsformen skall lyckas är osäker. Fyra remissinstanser, däribland RRV och SIDA, anser att demokratibiståndet även fortsättningsvis bör bedrivas utan direktstöd till politiska partier
samt att de folkrättsliga och politiska aspekterna bör prövas ytterligare.
Fem remissinstanser är kritiska till en fördelning grundad på antal riksdagsmandat. Flertalet som kommenterat förslaget om UD:s
myndighetsansvar förordar att den rya myndigheten ansvarar för
anslaget.
Regeringens överväganden och förslag
Politiska partier är avgörande för fungerande demokratier. I många
länder har under det senaste årtiondet helt nya förutsättningar vuxit fram för politiska partiers verksamhet. I likhet med utredningen anser regeringen att samarbetet mellan partier över gränserna är ett viktigt inslag i utvecklingen av demokratins kultur.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att utveckla det demokratifrämjande biståndet. Ett stöd till utveckling av partier i såväl u-länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Regeringen avser att under år 1995, givet riksdagens godkännande och i samråd med riksdagspartierna, = fastställa formerna för en tidsbegränsad försöksverksamhet för bistånd till partier från organ knutna till svenska
partier, i huvudsak enligt utredningens förslag. Utredningens förslag innebär inledningsvis ett årligt stöd om ca. 10 miljoner kronor, som torde fördelas i enlighet med utredningens förslag
och finansieras från anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning samt från medel för östeuropasamarbetet under littera
G.
Möjlighet bör även öppnas för partinära organ att erhålla bidrag för bredare demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer, varvid de allmänna villkoren om bl.a. egeninsats skall gälla.
Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU) KAU redovisade sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur övergripande utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas på längre sikt. Detta gjordes i betänkandet (SOU 1994:102) Analys och
utvärdering av bistånd.
Remissinstanserna uppvisar en mycket stor samstämmighet vad gäller de förslag kommittén presenterar i betänkandet. Sålunda ges ett mycket
starkt stöd för kommitténs slutsats att den analytiska kapaciteten liksom 69
lärandet och förändringsbenägenheten behöver förstärkas inom hela Prop. 1994/95:100 biståndsförvaltningen. Även förslaget att betydligt större vikt bör läggas Bilaga 4
vid utvärderingar och effektivitetsstudier inom utvecklingssamarbetet
röner starkt stöd.
KAU framhåller vikten av ett tydliggörande av UD:s strategiska roll och en förstärkning av departementets policy- och analysfunktion. Även
i denna del instämmer remissinstanserna kraftfullt. Så gott som samtliga remissinstanser avvisar KAU:s förslag om en ny
fristående analys- och utvärderingsfunktion. Beställaransvaret för
policystudier och utvärderingar bör enligt remissinstanserna istället ligga hos regeringskansliet och berörda myndigheter. KAU har låtit genomföra en lång rad delstudier. Ett flertal av dessa har involverat ledande internationell expertis och har på ett ingående sätt
behandlat för utvecklingssamarbetet centrala temata. De utgör viktiga bidrag till diskussionen om utformningen av det framtida internationella
utvecklingssamarbetet. Kommittén redovisar i ett avslutande betänkande vid årsskiftet 1994/95 slutsatserna från dessa studier.
Regeringens överväganden
Regeringen instämmer i kommitténs och remissinstansernas uppfattning
om vikten av att förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken
och att öka erfarenhetsåterföringen. För att åstadkomma detta krävs enligt
regeringen åtgärder inom följande områden:
- regeringskansliet (främst utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete) bör ges en tydligt markerad
styrningsroll i förhållande till myndigheten, utredningsväsendet etc.
vad gäller biståndsverksamhetens inriktning. Dessutom bör
departementets policy- och analysfunktion förstärkas.
- utvärdering och policyanalys inom den nya sammanhållna
biståndsmyndigheten bör ges en organisatoriskt stark och självständig
ställning. Behovet av ekonomisk-analytisk kompetens betonas.
- resultaten av olika analys-, utvärderings- och utredningsinsatser måste
på ett mer systematiskt sätt återkopplas till och påverka utformningen
av den operativa verksamheten.
Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att
särskilt beakta de nyss nämnda andra och tredje punkterna. Arbetet med
att utveckla departementets styrfunktion och styrinstrument skall fortsätta.
Regeringen kommer även att verka för att utvärderingar och analyser av det svenska utvecklingssamarbetet i ökad utsträckning genomförs inom de organ som har till uppgift att granska verksamhet inom det statliga området. Regeringen instämmer även i de synpunkter som framförts från flera håll att den svenska biståndsförvaltningen i högre grad bör dra nytta av och samarbeta närmare med analys- och utvärderingsorgan i andra länder och i internationella organisationer, inte minst inom EU och dess medlemsländer.
I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång till
fördjupade och från förvaltningen fristående analyser och överväganden
beträffande olika delar av det internationella utvecklingssamarbetet vore 70
till fördel. Regeringen kommer i detta syfte att tillkalla en särskild
expertgrupp som skall arbeta i form av en kommitté. I kommittén skall Prop. 1994/95:100 ingå kvalificerad analytisk kompetens såväl från Sverige som från Bilaga 4
utlandet, inklusive från utvecklingsländer. Till kommittén bör knytas ett mindre sekretariat.
Demokrati och fria val Regeringen tillsatte år 1992 en utredning för att utröna behovet av ett internationellt institut för valövervakning. Utredningen som beskriver behovet av insatser som betydligt vidare än enbart valövervakning överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:100) Free and Fair Elections and Beyond den 21 oktober 1993. Utredningens innehåll och dess fortsatta behandling redovisades i föregående års budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bilaga 4).
Utredningen visar att det finns ett väl underbyggt behov av ett nytt internationellt institut för stöd till demokrati och valprocesser. Det finns
också ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant institut.
Vid en internationell konferens i Stockholm i maj 1994 bildades en internationell — arbetsgrupp för att fortsätta — planerings- och förankringsarbetet. Efter ett möte med arbetsgruppen i oktober beslutade regeringen att ta initiativ till förhandlingar om det formella stiftandet av ett internationellt institut för demokrati och val.
Institutet är avsett att vara en mötesplats för internationella aktörer,
med olika erfarenheter och roller, inom området fria val och demokratisk
utveckling. Genom att dessa aktörer ges tillfälle att utbyta erfarenheter
främjas professionalism och integritet. Institutet skall vidare främja långsiktigt demokratiska processer och internationellt accepterade normer och värderingar. Institutet skall också betona att öppningen mot demokrati är bredare än enbart val och valövervakning. Detta reflekteras i institutets prioriterade verksamhetsfält där bland annat följande återfinns:
- upprätta en databank och ett informationsnätverk,
- stimulera forskning och knyta samman forskning och praktik,
- lägga fast riktlinjer för demokrati och val med utgångspunkt från det
existerande internationella regelverket inom området mänskliga
rättigheter,
- erbjuda bistånd bland annat i form av rådgivning samt
kapacitetsuppbyggnad. Institutet planeras bli en mellanstatlig organisation med aktiv medverkan av internationella icke-statliga organisationer (NGO:s). Förslaget om att bilda ett institut har tilldragit sig betydande
internationellt intresse. FN:s generalsekreterare har uttryckt stöd för
institutet som inom FN ses som ett viktigt komplement till redan pågående arbete. En rad andra internationella organisationer och länder har också uttryckt stöd. Institutet kommer att instiftas i början av år 1995. Verksamheten beräknas komma igång strax därefter. I institutets
instiftarkrets kommer att ingå ett tiotal länder från olika världsdelar. [ål
Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk Bilaga 4 förvaltning i Malmö har diskuterats under de senaste åren. Riksdagen har uttryckt sin positiva syn på förslaget. Som ett led i beredningsprocessen beslöt regeringen att göra en särskild granskning av projektet. Resultatet
presenterades för regeringen i början av hösten 1994.
Utredningens slutsatser och förslag Utredarens slutsats var att den föreslagna utbildningen, under vissa förutsättningar, skulle kunna fylla ett påtagligt behov i många länder. En biståndsinsats med det föreslagna innehållet skulle vara förenligt med gällande biståndspolitiska riktlinjer. Inom Sverige ansågs övervägande skäl tala för ett förläggande till Malmö. Efter kontakter med WHO framkom att man stöder förslaget och ställer i utsikt råd och bistånd till
den tänkta högskolan i alla avseenden utom finansiering. WHO är
emellertid berett att deltaga i ansträngningarna att få ekonomiskt stöd från andra håll.
Utredaren förutser svårigheter i detta avseende. Svenskt stöd bör i
likhet med vad som gäller för WMU i Malmö uppgå till högst en
tredjedel av budgeten. Två tredjedelar av institutets budget bör långsiktigt garanteras genom stöd från andra intressenter, exempelvis andra länder och den privata industrin. En betydande och fortgående anstränging måste
till, troligen med tämligen intensivt svenskt deltagande, för att från år till år få institutets budget finansierad.
Regeringens överväganden Regeringen avser att fortsatt undersöka förutsättningarna för en eventuell etablering av en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö. Mot bakgrund av finansieringssvårigheterna förknippade med ett internationellt institut bör även andra modeller undersökas. En möjlighet är att institutet får svenskt huvudmannaskap men ges internationell prägel och förankring genom att det knyts till WHO som ett samarbetscentrum. Regeringen avser att närmare utreda förutsättningarna och formerna för ett sådant internationellt samarbetscentrum.
Övrigt utrednings- och analysarbete
Flera av de faktorer som bildar utgångspunkt för den konsolidering av biståndsmyndigheterna som regeringen initierat behandlades av Biståndsförvaltningsutredningen i dess betänkande (SOU 1994:19) Rena roller i biståndet. Utredningens överväganden gällde främst regeringens styrning av förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och behovet av en klar uppgiftsfördelning mellan de statliga biståndsorganen. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter på betänkandet har redovisats (Ds 1994:84). PD
Konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i EU har analyserats
ingående under året. Slutsatserna har redovisats ovan och kommer att i Prop. 1994/95:100
sin helhet publiceras i en särskild rapport. Bilaga 4
I 1993 års forskningspolitiska proposition aviserade regeringen en översyn av stödet till u-landsforskningen m.m. Resultaten av denna översyn redovisades sommaren 1994 i betänkandet (Ds 1994:106) SAREC:s svenska u-landsforskning - en utvärdering. Översynens slutsats är att verksamheten uppfyller sina mål och sköts väl. Den bör därför
enligt utvärderaren utvecklas vidare, inte minst vad gäller stödets
omfattning. Betänkandet har remissbehandlats.
En översyn av biståndsarbetares sociala villkor påbörjades under hösten 1994. Översynen är inriktad på frivilligorganisationernas utsända fältpersonal. Dessas sociala villkor, bl.a. i fråga om socialförsäkringar
och folkbokföring, skiljer sig i flera viktiga. avseenden från de som
statligt utsända tjänstemän har.
En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt utformning
och produktion av = statistik rörande det = internationella utvecklingssamarbetet. Målet är att ett heltäckande system för att redovisa den svenska statligt finansierade verksamheten skall kunna tas i drift den
1 juli 1995.
En analys av informationsverksamheten hos Utrikesdepartementets IUavdelning och biståndsmyndigheterna utmynnade i ett förslag om en informationsstrategi.
De förslag som presenterats i de fyra sistnämnda utredningarna kommer att beredas vidare inom ramen för det arbete som inletts i syfte att
konsolidera biståndsmyndigheterna till en organisation.
Biståndsanslagen m.m.
Biståndsramens storlek Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1995/96 uppgår till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360 miljoner kronor avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en oförändrad nominell nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95. Detta uppskattas motsvara 0,8770 av BNI för budgetåret. Regeringen avser fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter avsätter en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
Vidare föreslås i det följande ökade avräkningar för kostnader för flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I proposition om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska
Unionen m.m. (1994/95:40), fastställs principen att varje svenskt
utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall bidra till finansieringen i proportion till områdets andel av avgiften. Tillämpningen av denna princip på biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner kronor per år t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd som
finansieras över EG-kommissionens budget. Slutligen föreslås att
biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra
utgifter ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och ytterligare 73
verksamheten med 1027 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1047 Bilaga 4
miljoner kronor budgetåret 1998.
Till följd av den minskade resursramen har omprioriteringar i
verksamheten varit nödvändiga. På det multilaterala området har anslaget
minskat med ca 3 2. Under den kommande treårsperioden förutses dock betydande förändringar. Omprioriteringarna genomförts bl.a. med beaktande av respektive organisations effektivitet. Sverige fortsätter att vara en av de största bidragsgivarna till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, trots att Sverige möjligen över perioden 1996-98 kan komma
att behöva sänka årsbidrag om i genomsnitt 20 2. Ytterligare
nedskärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta reformarbetet, liksom i FN-arbetet i stort. Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna är avtalsbundna.
På det bilaterala området har omprioriteringar ägt rum utifrån den
politik som redovisats i det föregående. Ett sammanhållet anslag för hela
det bilaterala biståndet föreslås. Det totala bilaterala biståndet föreslås
minska med knappt 11 72. En koncentration sker till det
landprogrammerade samarbetet. Sålunda föreslås verksamhet som tidigare finansierats under t.ex. demokrati- och katastrofanslagen framdeles finansieras under de landprogrammerade anslagsposterna. Vidare har större nedskärningar ålagts de anslagsposter som genom medlemskapet
i EU ges nya och omfattande finansieringsmöjligheter. Således har
anslagsposterna stöd till ekonomiska reformer och strukturanpassning, samarbete via enskilda organisationer samt katastrofbistånd påverkats i högre grad än andra.
Det sparbeting om 5 7 av förvaltningskostnaden för budgetåret 1995/96 som ålagts samtliga statliga myndigheter har även tillämpats på den nedan föreslagna nya biståndsmyndigheten. De tidigare myndigheternas ramanslag har inför sammanslagningen (se nedan: C 3. Den nya myndigheten) ålagts effektivitetskravet. SIDA, BITS, SAREC och SwedeCorp har dessutom mot bakgrund av förväntade effektivitetsvinster vid sammanslagningen ålagts ytterligare en procentenhet. Den därmed uppnådda besparingen på biståndsmyndigheten uppgår till 26,5 miljoner kronor.
Anslagsstruktur
Mot bakgrund av den omorganisation av svensk biståndsadministration
som planeras föreslår regeringen att anslagen under littera C omstruktureras. Regeringen avser med den nya strukturen återspegla den tydlighet som har skapats genom den nya myndigheten.
Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram är oförändrat från föregående år. Anslagsposterna därunder har dock indelats i tre grupper. Under anslagsposten C 1.1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program och fonder. Under = anslagsposten C 1.2. Internationella
finansieringsinstitutioner anvisas medel för förhandlade bidrag till
Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner. Under
C 1.3. Övrigt multilateralt samarbete anvisas bla. stöd till Bilaga 4
verksamhetsområden som inte är kopplade till särskilda multilaterala
organ eller som på annat sätt skiljer sig från de ovan nämnda.
Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten består av de tidigare sakanslagen C 2. Utvecklingssamarbete
genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), C 4. Stöd till
ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C
9. Näringslivsbistånd genom «Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB (med
undantag för Swedfund International AB som består som separat anslag, se nedan). Anslagsposterna har strukturerats så att de föregående 27
landrelaterade anslagsposterna grupperats till tre regionala anslagsposter.
Ramanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya myndighetens
förvaltningsanslag. Detta består av de tidigare myndigheternas ramanslag. Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd anvisas bidragen till EG:s bistånd genom Lomékonventionerna. I texterna om anslaget redogörs även för det mot biståndsramen avräknade biståndet
genom EG-kommissionens gemensamma budget.
Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International AB utgörs av den del av det tidigare reservationsanslaget för bidraget till SwedeCorp
och Swedfund International AB som rör Swedfund International AB. Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat från tidigare.
Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från det tidigare anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder, m.m., förutom anslagsposten C 13.1. Projektbistånd till vissa länder, som upphör och
stödet till organisationer under C 13.4. Övrigt som överförs till C 2.5.
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av följande tabell
(tusen kr):
1995/96 1995/96
12 mån 18 mån
C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram 3 175 000 4 762 500
C 2. Utvecklingssamarbete genom
den nya myndigheten 7 724 400 11 586 600
C 3. Den nya myndigheten och Sandö U-centrum 413 277 619 916 C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd 60 000 90 000 C 5. Swedfund International AB 1 1 C 6. Nordiska afrikainstitutet 6 055 9 083
C 7. Övrigt 48 887 73 331
Littera C 11 427 620 17 141 431
Avräkningar 1932 380 2 898 569 Prop. 1994/95:100 EG gemensamma bistånd 707 000 1 060 500 — Bilaga 4
Asylkostnader 965 000 1 447 500
Övriga biståndskostnader
under andra anslag 260 380 390 569
Biståndsramen totalt 13 360 000 20 040 000
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt
förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat — Förslag varav Beräknad Beräknad 1993/94 —1994/95 —1995/96 beräknat besparing besparing jul 95 - 1997! 1998!
jun 96
12 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of -20 I. Prisnivå 1995/96
Samtliga anslagsförslag i texterna under anslagen nedan avser 18 månader.
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
1993/94 Utgift 3 063 326 000 Reservation 4 878 000 000 1994/95 Anslag 3 295 000 000
1995/96 Förslag 4 762 500 000
varav 3 175 000 000 avser juli 1995 - juni 1996
Av reservationen var bud budgetåret 1993/94:s utgång 4 777 000 000 kronor intecknade, varav 3 029 000 000 kronor i form av skuldsedlar i Riksbanken.
Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget ligger
under anslagsposten C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner. På
grund av det budgeteringssystem som tidigare använts har budgeterade
medel ackumulerats. Medel har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet
med svenska förhandlade åtaganden till dessa institutioner. Genom att
budgetering enligt faktiska utbetalningar gradvis implementeras, så
kommer successivt de ackumulerade medlen att reduceras för att vara
fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet.
De reservationer som finns på <anslagsposterna för FN:s frivilligfinansierade organ har uppstått i avvaktan på genomförandet av vissa åtgärder.
Multilateralt utvecklingssamarbete 26
Inledningsvis har regeringen angett sin syn på det multilaterala systemets
centrala roll för att möta de globala utmaningarna. Sverige har alltid varit anhängare av multilateralism och verkat för ett starkt FN. Sverige verkar Bilaga 4 vidare aktivt för att de multilaterala systemen skall effektiviseras i syfte
att få en högre grad av globalt ansvarstagande för den ekonomiska och
sociala utvecklingen.
Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete liksom till de internationella finansieringsinstitutionerna är omfattande. Av den totala
biståndsbudgeten avsätts cirka en = fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringens förslag för 1995/96 innebär att denna
fördelning skall bestå.
Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan ökar kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna situation gäller
samtliga multilaterala organ, men i synnerhet FN-systemet. Genom de olika FN-konferenserna har och kommer behovet av multilateralt samarbete att accentueras ytterligare.
FN:s utvidgade roll inom det fredsskapande och inte minst inom det humanitära området har också ställt stora krav på organisationen. I allt
högre utsträckning understryks samtidigt vikten av att FN ger ett långsiktigt stöd för ekonomisk och social utveckling för att risken för
konflikter och katastrofer skall minska. I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger FN-
systemet det stöd som det behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter. Sverige är en stor bidragsgivare till FN och har under lång tid argumenterat för att andra medlemsländer skall ge ökat stöd i syfte att få
en solid finansiell bas med en jämnare bördefördelning. Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också ökad effektivitet och mer påvisbara resultat. I det multilaterala systemet förs
dessa krav fram i första hand i respektive organs styrelse. Krav på
effektivitet måste finnas inom organisationerna. Men samtidigt måste medlemsländerna ha möjlighet att kontinuerligt ge riktlinjer för
inriktningen av verksamheten liksom att följa upp och värdera resultat. Medlemsländerna måste också ha möjlighet att kontinuerligt verka för att verksamheten effektiviseras. Kraven på effektivitet från medlemsländerna måste därför i första hand riktas mot organisationens styrformer som ett medel att effektivisera verksamheten.
Styrning och finansiering av multilaterala organ
De styrformer som finns i de internationella finansieringsinstitutionerna, dvs. främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsinstitutionerna
styrelser står verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom förekommer återkommande kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar
om bidrag till institutionernas mjuka fönster där medlemsländerna respektive givarna kommer överens om resursvolymen, sina individuella bidrag och organisationens policyinriktning. I dessa finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig koppling mellan
finansiering och styrning av verksamheten.
Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och Prop. 1994/95:100 verkat pådrivande i policyfrågor i dessa institutioner. Den verksamhet Bilaga 4
som bedrivs har också stor överensstämmelse med svenska
biståndspolitiska mål. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna
aktivt bidragit till en utvecklad syn på de sociala sektorernas roll, de mänskliga resurserna, särskilt kvinnans betydelse i utvecklingsprocessen och vikten av att miljöaspekter är en central bedömningsgrund för verksamheten.
Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av samma
effektivitet som i de internationella finansieringsinstitutionerna. Det finns
en tydlig tendens att FN:s verksamhet inom det ekonomiska och sociala området har fragmentiserats och marginaliserats. I det Nordiska FN-
projektet har de nordiska länderna utvecklat förslag som kan leda till att
denna utveckling stoppas genom att styr- och finansieringssystemen
reformeras. FN-projektets analys och förslag låg till stora delar till grund för generalförsamlingens fattade beslut om reformer.
Härigenom har ett viktigt steg tagits för att skilja den övergripande policystyrningen från den operationella. FN:s ekonomiska och sociala råds (ECOSOC) roll stärks. Ett årligt högnivåmöte äger nu rum i ECOSOC för att ge riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet.
En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser för FN:s program och fonder. De nya styrelserna består av 36 medlemmar. Sverige driver tillsammans med de övriga nordiska länderna att samtliga medlemsländer organiseras i olika valgrupper. Inriktningen skall vara att samtliga medlemsländer skall kunna följa och påverka styrelsernas arbete, utan att själva behöva vara närvarande i samtliga styrelsemöten. De tidigare styrelserna kunde samla 200-300 deltagare vid årliga möten som pågick i tre till fyra veckor. De nya styrelserna sammanträder nu
regelbundet under året vid två till fem dagars möten. Förutsättningar har
därmed skapats för att medlemsländerna skall kunna ta ett större ansvar
för verksamheten och kontinuerligt granska och ge riktlinjer för hur den
skall bedrivas.
Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att förhandlingar skall inledas om ett nytt finansieringssystem för FN:s
biståndsverksamhet. Våren 1994 presenterade generalsekreteraren en
rapport som utgör underlag för dessa förhandlingar, vilka kommer att
pågå till sommaren 1995. De nordiska länderna har i inledningen av
förhandlingarna upprepat förslagen från Nordiska FN-projektet. Målet är
att skapa en jämnare bördefördelning mellan givare liksom en högre grad
av förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den första utgörs av uttaxerade bidrag från samtliga länder där hänsyn skall tas till betalningsförmågan. Den andra föreslås vara förhandlade bidrag.
Den pågående reformprocessen är i första hand inriktad på hur FN:s biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med denna process har generalförsamlingen börjat en diskussion om en "Dagordning för utveckling”. Generalsekreteraren har utarbetat ett underlag för denna
diskussion som påbörjades under höstens församlingsmöte. Från svensk 78
sida har betonats att en Dagordning för utveckling ger stora möjligheter
att närmare precisera vad FN skall prioritera inom det ekonomiska och Prop. 1994/95:100 sociala området. Med minskade resurser för operativ verksamhet måste Bilaga 4 FN-systemet finna klarare avgränsningar och fokus för sin samlade verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan FN och
utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har tillsatt en arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en Dagordning för
utveckling.
Anslag och anslagsbelopp Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor) framgår av nedstående tabell.
1994/95 1995/96 1995/96
12 mån 18 mån
1. FN:s ekonomiska och
| sociala verksamhet | 1856 1808 2712 | ||
| UNDP | 610 600 900 | ||
| UNFPA | 140 140 210 | ||
| UNICEF | 350 340 510 | ||
| WFP | 270 252 378 | ||
| UNRWA | 146 | 150 225 | |
| UNHCR | 275 270 405 | ||
| ITC | 15 | 12 | 18 |
| Narkotikabekämpning gm FN-systemet = 50 | 44 | 66 |
2. Internationella finansieringsinstitutioner 877 901 1 351,5
| Världsbanksgruppen | 639 636 954 | ||
| Regionala utvecklingsbanker | 133 | 134 201 | |
| Övriga utvecklingsfonder | 105 | 131 196,5 | |
| 3. Övrigt multilateralt samarbete | 562 466 699 | ||
| Miljöinsatser | 150 | 145 217,5 | |
| IPPF | 89 | 72 108 | |
| WMU | 18 | 18 | 27 |
| Multilateral rekrytering | 62 | 48 | 72 |
| FN:s aktioner för fred och | 150 | 100 150 |
återuppbyggnad
Övriga insatser 93 83 124,5
C 1. Totalt 3295 3175 4 762,5
C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen under
kalenderårets andra hälft. Således skulle i normala fall under tidsrymden juli 1995 t.o.m. december 1996 två fulla årsbidrag ha utbetalats till FN-
systemet. Eftersom omräkningen av budgetåret till 18 månader endast 79 tillåter 50 72 uppräkning av medel saknas för kalenderåret 1996
motsvarande ett halvt årsbidrag till FN-organen, vilket motsvarar ca 850 Prop. 1994/95:100 miljoner kronor. Då ett sådant utrymme inte går att infoga inom Bilaga 4
biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av minskningen för
FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i princip jämnt under en
treårsperiod. Detta medför bidrag motsvarande i genomsnitt ca 80 Z av dagens volym. FN-bidragen skall enligt denna modell beräknas så att de faktiska bidragen under 2,5 års perioden juli 1995 - december 1997
fördelas som årsbidrag för de tre kalenderåren 1995 - 1997. Effekten för
FN organisationerna av denna budgetering framgår av följande tabell som redovisar en möjlig utveckling av de årliga bidragen till FN:s program
och fonder 1994/95 - 1997, milj kr:
1994/95 1995, 1996
| budgetår | 1997 | |
| UNDP | 610 | 492 |
| UNFPA | 140 | 116 |
| UNICEF | 350 | 283 |
| WFP | 270 | 200 |
| UNRWA | 146 | 115 |
| UNHCR | 275 | 220 |
| ITC | 15 | 12 |
| Narkotikabekämpn gm FN 50 | 35 |
Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för kalenderåren t.o.m. år 1997, varav 2 712 miljoner kronor föreslås utbetalas under budgetåret
1995/96.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
- Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor - FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala
organ för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd
om och finansierar insatser inom flertalet samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier.
UNDP är ett centralt FN-organ för multilateralt utvecklingssamarbete. UNDP:s verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 procent av dess resurser fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750 dollar. Nästan hälften av UNDP:s medel används för verksamhet i Afrika. UNDP har arbetat mycket målmedvetet med att föra över ansvaret för verksamheten till mottagarländerna för att nationell kapacitet skall kunna utvecklas. Omkring 30 procent av UNDP:s resurser går idag till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt större
utsträckning inriktats på kvinnans situation i mottagarländerna. Vidare
arbetar UNDP mycket aktivt för att stärka samordningen av FN-biståndet
på landnivå. 80
UNDP har dock inte kunnat spela den centrala rollen som finansiär av Prop. 1994/95:100 FN-biståndet. Verksamheten har därtill varit allt för splittrad på många = Bilaga 4 små projekt. Rollen som samordnare av FN-biståndet på landnivå har
också varit svår att uppfylla, delvis beroende på obenägenhet hos andra FN-organ att delta i en samordnad och integrerad FN-strategi.
Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med år 1995 års utgång. Från svensk sida betonas inför nästa programperiod vikten av att organisationen renodlar sitt arbete till verksamhet som har strategisk betydelse för en hållbar mänsklig utveckling. UNDP skall således främst stödja kompetensutveckling och institutionsbyggande i de
fattigaste länderna. UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på katastrofinsatsernas samordning med åtgärder som leder till varaktig utveckling samt på
återuppbyggnad. UNDP har också en viktig uppgift i att integrera det långsiktiga utvecklingssamarbetet med FN:s arbete att skapa fred och säkerhet.
Vidare driver regeringen mycket aktivt frågan om att stärka UNDP:s
samordning av FN-biståndet på landnivå. UNDP:s landrepresentant har
fått generalförsamlingens uppgift att utarbeta integrerade landstrategier för samtliga FN-organs verksamhet. I detta arbete måste mottagarländerna spela en avgörande roll och deras ansvar för utvecklingsinsatserna bör betonas ytterligare.
UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och tvärfacklig
kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett exempel
på UNDP:s arbete inom detta område är årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report).
UNDP har en viktig roll i uppföljningen av FN:s konferens om befolkning och i utveckling och av det sociala toppmöte som kommer att hållas i Köpenhamn 1 mars i år.
Regeringen driver också att UNDP skall fortsätta att utveckla sitt arbete med att stödja mottagarländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF).
UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i detta sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras i förhållande till bilaterala och andra multilaterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s landrepresentant skall samordna FN-insatserna i de berörda länderna.
Genom = generalförsamlingens beslut om reformer av FN:s biståndsverksamhet har UNDP fått en ny exekutiv styrelse. Nästa steg i UNDP:s reformprocess måste vara att organisationen får ett nytt finansieringssystem som innebär att givarna gemensamt förhandlar om nivån och fördelningen av organisationens bidrag,
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt
och kreativt sätt. Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till 81
UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som 6 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
utvecklingsbankerna stödjer.
Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF. Bilaga 4 Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1995/96
uppgår till 850 miljoner kronor och till UNCDEF till 50 miljoner kronor.
FN:s befolkningsfond(UNDP)
Befolkningsfrågorna inom FN samordnas av FN:s befolkningsfond, UNFPA. Organisationen har till syfte att bygga upp kunskap och kapacitet inom områden som rör befolkning inklusive familjeplanering
såväl nationellt som regionalt och globalt. Målet för verksamheten är också att sprida kunskap i i- och u-länderna om sociala, ekonomiska och
miljömässiga konsekvenser av en obalanserad befolkningsutveckling samt
att utarbeta strategier för att bemästra dessa problem. Handlingsprogrammet som antogs av FN:s internationella konferens om
befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo anlägger ett helhetsperspektiv
på befolkningsfrågorna. Ett resultat är att verksamheten i alla berörda
FN-organisationer inklusive UNFPA kommer att påverkas.
Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som rör FNsystemets vidare hantering av frågor om befolkning och utveckling. Vilka konsekvenser dessa beslut får för UNFPA är ännu inte möjligt att förutse.
Exekutivdirektören kommer vid årsmötet 1995 att föreslå prioriteringar
för fondens framtida verksamhet baserade på konferensens rekommendationer och styrelsens synpunkter.
Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk uppfattning,
vidgas. Det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa bör ersätta begreppet — familjeplanering. Stärkande av kvinnans = ställning, omvandlingen av mannens roll samt en ökad koncentration på ungdomars
situation är andra viktiga frågor som konferensen betonat.
Handlingsprogrammet från Kairo kommer att vara en viktig utgångspunkt för vårt utvecklingssamarbete. UNFPA:s verksamhet är en del av detta samarbete. Sverige kommer att ägna särskild uppmärksamhet
åt hur UNFPA på ett effektivt sätt kan bidra till att följa upp
konferensens resultat.
UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya styrelsen för
UNFPA har hittills endast haft två möten. Det är angeläget att den nya
styrelseordningen får fullt genomslag även inom UNFPA.
Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag till
UNFPA under budgetåret 1995/96.
FN:s barnfond (UNICEF) UNICEF:s verksamhet är inriktad på att förbättra barns, och i viss mån
kvinnors, ställning och livsvillkor. Organisationen är det ledande multilaterala utvecklingsorganet inom de sociala sektorerna. Förutom
traditionella biståndsinsatser i u-länder verkar fonden också globalt som opinionsbildare för barnets rättigheter. Konventionen om barnets
N2
rättigheter och uppföljningen av barntoppmötet år 1990 har resulterat i
att över 130 länder i världen tagit fram nationella handlingsplaner för att Prop. 1994/95:100 förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft i Bilaga 4 denna process. Inför FN:s generalförsamling 1995 kommer UNICEF att presentera en sammanställning om hur barnens situation utvecklats i hela världen.
Två viktiga roller präglar UNICEF:s arbete på 1990-talet. En roll är
katalytisk, som policyskapare och rådgivare på alla områden som berör
barn. Den andra är operativ, med landbaserade utvecklingsprogram och
punktinsatser i katastrofsituationer. Kvinnans viktiga roll, både som
resurs och som individ, skall genomsyra all verksamhet.
Sverige är sedan femtiotalet en av UNICEF:s mest aktiva samarbetspartner, både när det gäller att driva policyfrågor och att stödja verksamheten med ett avsevärt finansiellt bidrag. UNICEF kan redovisa
mycket goda resultat på kort sikt men det är viktigt att långsiktigheten i
de operativa insatserna får en mer framträdande roll i verksamheten. Regeringen lägger stor vikt vid det pågående arbetet när det gäller
implementering av nya arbetsformer i linje med FN:s reformbeslut.
Regeringen prioriterar barnfondens arbete med att förbereda och följa upp de aktuella FN-konferenserna med tonvikt på kvinnans betydelse för
utvecklingen. UNICEF har fått en allt viktigare roll i arbetet med
komplexa katastrofer. Regeringen driver att fonden utvecklar en form för detta arbete som både uppfyller de akuta behoven och har ett hållbart långsiktigt perspektiv. Regeringen avser nära följa den nya strategi för utbildning som UNICEF skall utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet
med att implementera barnets rättigheter på alla nivåer en fortsatt viktig
roll.
Det svenska samarbetet med UNICEF måste ses som en helhet. Sveriges totala bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och C 2. utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) uppgick budgetåret 1993/94 till 883 miljoner kronor, en ökning med 118 miljoner från föregående år. Ökningen utgörs av stöd till extrabudgetära insatser via landprogrammen
för svenska programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 7 av
UNICEF:s budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 I av katastrofinsatserna.
Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar. Sverige har sedan 1986, med undantag för två år, varit den största enskilda
givaren till UNICEF. En betydelsefull och viktig insats är därutöver det
arbete Sverige gör på det normativa planet. Regeringen kommer att intensifiera arbetet att få en jämnare bördefördelning i bidragsgivningen till UNICEF. Det svenska basbudgetstödet föreslås uppgå till 510 miljoner kronor.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) WEP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s = flyktingkommissaries mandat och = till
utvecklingsprojekt där livsmedel utgör en delkomponent. Idag kanaliseras 83
ca 25 Z av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. WFP:s Prop. 1994/95:100 verksamhet har ökat kraftigt under senare år, beroende främst på det Bilaga 4 ökande antalet katastrofer i världen, men också på att man sedan 1992 övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar från UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder US dollar (1993).
Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så att lokal och
regional produktion och handel inte slås ut.
Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall bli större, samt för'att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige driver också att WFP skall stärkas i sin roll som policyorgan i
frågor om livsmedelssäkerhet och fungera som ett forum för dialog i livsmedelsbiståndsfrågor.
WEP har en stor och väl fungerande organisation för transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd, vilket skapar obalans och ineffektivitet i organisationen därför att det försvårar samordningen av, och
prioriteringen mellan, olika insatser och minskar flexibiliteten. Regeringen driver därför att WFP:s multilaterala karaktär skall stärkas
samt att WFP tydligare definierar sin verksamhet utifrån en analys av livsmedelsbiståndets roll, för att nå en hållbar utveckling.
Den kraftiga förändringen i externa faktorer som påverkar WFP:s verksamhet, främst det ökade antalet katastrofer, har aktualiserat
förändringar i organisationens struktur och administration. Även en rad
interna faktorer, bl.a. en mindre väl utvecklad finansieringsstruktur har inneburit att behovet av en omstrukturering av organisationen blivit stort. På bl.a. nordiskt initiativ har en process påbörjats avseende såväl riktlinjer för verksamheten som utveckling av nya administrativa och finansiella rutiner. Det är synnerligen angeläget att den långsiktiga
finansieringen av WFP kan lösas på ett tillfredsställande sätt .
Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att bidra
till WFP genom det bidrag som lämnas till organisationen från EU. Detta
ger även möjligheter att inom ramen för EU-samarbetet indirekt påverka WFP:s organisation och dess arbete. Resultatet av organisationens reformsträvanden kommer att ha stor betydelse för fortsatta överväganden om det svenska bidraget och dess periodicering till WFP. Regeringen avser fortsatt driva reformering av WFP i linje med det Nordiska FN-
projektet. Vidare kommer utvecklingen av livsmedelsbiståndets
omfattning och karaktär inom EU att ha betydelse för övervägandena rörande stödet till WFP.
En ny konvention om livsmedelshjälp träder i kraft i början av år 1995, i huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom konventionen har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år i tre år. Därefter skall den ses över i ljuset av konsekvenserna av Uruguayrundans slutavtal om multilateral handel för livsmedelsförsörjningen i världen. Det konventionsbundna svenska årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton vete inklusive kostnader för administration och frakt, ingår i bidraget till WFP. 84
Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378 miljoner
kronor bör avsättas under budgetåret 1995/96.
Bilaga 4
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) UNRWA skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj 1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand och löper f.n. till den 30 juni 1996. Organisationens uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967. Genom att flyktingstatusen ärvs är idag ca 3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.
Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv avveckling av UNRWA. Genom sin unika ställning i regionen spelar UNRWA en viktig roll i fredsprocessen, dels genom att agera som "kommunal förvaltning” för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för att snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. UNRWA:s verksamhet integreras nu alltmer med administrationen i de palestinska självstyrande områdena. Som ett led i denna process kommer UNRWA:s huvudkvarter under 1995 att successivt flyttas från Wien till Gaza. Därvid kommer också viss omorganisation att äga rum.
UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza. UNRWA:s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som många flyktingar har efter många år av internationell hjälp.
Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt stöd. UNRWA är en viktig kanal för Sverige för detta stöd. I takt med att fredsprocessen fortskrider och det svenska bilaterala stödet till regionen utökas bör man successivt under de närmaste åren kunna räkna med en nedtrappning. Regeringen beräknar att medel för UNRWA bör avsättas med 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flytt undan förföljelse samt att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblem. Det ursprungliga mandatet har dock utvidgats genom såväl tillkomsten av regionala överenskommelser som genom särskilda beslut av FN:s generalförsamling. Vidare har flyktingkommissariens mandat kommit att även inkludera skydds- och hjälpbehövande grupper i flyktingarnas ursprungsländer. Genom denna utveckling har UNHCR blivit ett av de viktigaste FN-organen inom katastrofområdet.
UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka till att förhindra uppkomsten av flyktingströmmar. Grundorsakerna till att människor flyr måste angripas genom utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund avser regeringen under det 85 kommande budgetåret framförallt verka för att:
- stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att medverka till att såväl Prop. 1994/95:100
förebygga uppkomsten av flyktingströmmar som att möjliggöra — Bilaga 4
repatriering av flyktingar inom ramen för samordnade insatser inom
FN-systemet avseende fred, säkerhet och utveckling,
- utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer i samverkan
med relevanta multilaterala organ genom att koppla förebyggande
insatser till rehabiliterings- och utvecklingsinsatser. - UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett samordnat och effektivt sätt. - existerande skillnader i behandling av olika grupper i behov av internationellt skydd och humanitär hjälp i såväl asyllandet som
ursprungslandet måste successivt utjämnas. FN-organens och de
enskilda organisationernas roll att tillhandahålla internationellt skydd
bör framhävas. Former för ökad samverkan mellan flyktingkommissarien och andra organisationer inom skyddsområdet,
bl.a. högkommissarien för mänskliga rättigheter, bör undersökas.
När det gäller skydd och hjälp i enlighet med 1951 års konvention uppfyller UNHCR väl sina åtaganden. I sina egna katastrofinsatser är
UNHCR förhållandevis snabb och effektiv. Organisationen behöver dock utveckla insatser för långsiktig rehabilitering samt samordningsfunktioner med övriga deltar av FN. Det ökande antalet katastrofer med mycket stora flyktingströmmar har
inneburit att UNHCR:s verksamhet ökat mycket snabbt. Under den
senaste fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar år 1990 till 1 307 miljoner US dollar år 1993. Operationerna i framförallt f.d. Jugoslavien och Rwanda har utsatt organisationen för
stora påfrestningar. Det är därför angeläget att finna nya finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet och att finna former för att anpassa organisations-, programmerings- och personalstrukturen till den existerande verksamheten. Regeringen avser driva en sådan fortsatt reformprocess i enlighet med Nordiska FNprojektets förslag.
Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till UNHCR
för budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner kronor.
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till
förmån för u-länderna, Organisationen erhåller sina finansiella resurser för den administrativa budgeten från UNCTAD och GATT och för
projektverksamheten från UNDP och enskilda länder. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala bidragsgivaren.
Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser och finna lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av denna typ av bistånd
tilltar, bl.a. på grund av de nya möjligheter som öppnar sig som ett
resultat av uppgörelsen inom GATT:s multilaterala handelsförhandlingar
samt de marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket. Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida 86
struktur och organisation i enlighet med reformtankarna inom det Prop. 1994/95:100
nordiska FN-projektet. Svenska förslag om att inrätta en rådgivande Bilaga 4
kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att skapa en global
bidragsfond godtogs i princip.
Den nyvalde exekutivdirektören är starkt engagerad i reformprocessen och Sverige avser därför verka för en förstärkt roll för ITC på det handelsfrämjande området. Förutsättningen för detta är att reformprocessen kan slutföras.
Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras
avhängigt bl.a. av utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om
förbättrade styrformer och global bidragsfond.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella
narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet och svara för uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet.
Narkotikaproblemet är omfattande och globalt och kräver internationellt samarbete. I många utvecklingsländer är problemet nära kopplat till bl.a. bristande respekt för mänskliga rättigheter och fattigdom. Regeringen avser verka för att stärka UNDCP:s roll för att engagera hela FNsystemet, inklusive de internationella finansieringsinstitutionerna, i
narkotikabekämpningen. Särskilt viktigt är arbetet att försöka få till stånd integrerade FN-insatser på landnivå.
Regeringen driver linjen att UNDCP måste inrikta sin verksamhet på
strategiska program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Vidare
verkar regeringen för en jämnare bördefördelning och att en större andel
av bidragen bör ges i form av programstöd istället för som projektstöd.
Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ, har beslutat att genomföra en studie av samordningen av narkotikafrågorna inom FNsystemet. Studien kommer att behandla många av de frågor Sverige
bedömer som centrala i syfte att kunna presentera riktlinjer för hur UNDCP på ett bättre sätt skall kunna utöva en katalytisk roll.
WHO:s program mot beroendeframkallande substanser, WHO/PSA, skall utgöra ett kunskapscentrum med betoning på att samla in, utveckla och sprida information kring frågor om missbruk av alkohol, narkotika
och tobak. Det ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor.
Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den multilaterala
narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/96 till 66 miljoner kronor för
insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och WHO.
C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner
Budgetering av internationella förhandlade bidrag
Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna utgörs 87
av åtaganden för perioder om flera år. Medlemsländerna förhandlar Prop. 1994/95:100 normalt vart tredje år om storleken av påfyllnad till de olika bankernas Bilaga 4 utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används sedan successivt över en längre period, i Världsbankens fall ungefär åtta år. Medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag
för hela påfyllnadsperioden.
Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett så att det i varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska
årsbidraget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till dessa resurser har medel dragits från summan på skuldsedeln. Dessa dragningar har gjorts först när organisationen behöver resurser för
utbetalningar till godkända projekt. Genomgående har dock de anslagna medlen överstigit bankernas utbetalningar varför budgetmedel har
ackumulerats under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i
tidigare påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.
Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till Internationella Utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett belopp motsvarande IDA:s beräknade dragningar på
skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Samtidigt minskar de
ackumulerade budgetmedlen i takt med att dragningar från tidigare
påfyllnader fortsätter.
Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad fördelas
över ett större antal år genom att medel anslås så länge som IDA:s
dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel
anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer dock de årliga anslagen och de beräknade dragningarna att ligga på
samma nivå.
Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala utvecklingsfonderna; Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond.
Världsbanken (IBRD, IDA och IFC) Världsbanken utgör idag den i särklass största enskilda källan för
offentligt utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer. Världsbanken
har också fått en viktig roll att stödja omvandlingen av planekonomierna i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Sedan dessa länder blivit medlemmar har banken blivit en global institution där nästan alla världens länder ingår. Världsbanken består av den internationella
återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella
utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det internationella — finanseringsbolaget (IFC), det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för
biläggande av investeringstvister (ICSID).
Världsbankens övergripande mål är att bistå utvecklingsländerna att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden genom hållbar 88
har Världsbanken förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och Bilaga 4
långsiktiga utvecklingsfrågor, vilket överensstämmer väl med svenska
biståndspolitiska mål. Banken ger lån till projekt i den offentliga sektorn
och strukturanpassningprogram, tillhandahåller ekonomisk rådgivning och
experthjälp samt verkar som katalysator för andra investeringar och som samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå.
IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till låg- och
medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s nya
låneåtaganden till 14,2 miljarder US dollar. IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt förmånliga villkor.
De nya åtagandena under budgetåret 1993/94 uppgick till 6,6 miljarder US dollar. Målen för IDA-utlåningen ligger väl i linje med Sveriges biståndspolitiska mål. I samband med Gen nionde påfyllnaden fastslogs följande tre riktlinjer som kom att gälla även för den tionde påfyllnaden:
fattigdomsbekämpning, ekonomisk anpassning och tillväxt, samt en miljömässigt hållbar utveckling. Dessa huvudprioriteringar bör ligga fast även för den elfte påfyllnaden som kommer att börja förhandlas i början
av år 1995. En av huvudfrågorna under IDA 11 förutses bli hur banken
praktiskt ska gå tillväga för att genomföra de riktlinjer för utlåningen som fastställdes under IDA 9 och 10.
Sverige innehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörposten för den
nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av tre år.
Sverige har under denna period även det nordiska samordningsansvaret.
År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala
låneportfölj, den s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade på ett antal brister, t.ex. att många projekt var otillräckligt förankrade i låntagarländerna och att uppföljningen av genomförandet inte var tillfredsställande. Detta har lett till en starkare betoning av behovet av att banken och mottagarlandet gemensamt utformar projekt samt på att
förbättra och stödja genomförandet av projekt. Sverige och Norden har
varit mycket aktiva i denna process. Regeringen avser bevaka att utvärderingens rekommendationer fortsatt följs upp i bankens arbete.
Sveriges sedan länge drivna politik om behovet av långsiktighet och
hänsyn till de sociala och miljömässiga dimensionerna har vunnit god
genomslagskraft i Världsbanken och utgör numer principer att beakta i all verksamhet. Satsning på utveckling av mänskliga resurser genom t.ex.
utbildning, hälsobefrämjande åtgärder och insatser för att stärka kvinnors
och flickors situation har fått allt större tyngd i bankens verksamhet. Världsbanken har sedan ett antal år tillbaka alltmer markerat betydelsen av miljö och dess koppling till utveckling. Banken betonar vikten av att
miljöhänsyn fullt ut integreras i verksamheten. Regeringen avser att driva
att denna helhetssyn får fullt genomslag i alla led av bankens verksamhet.
Världsbankens = kritiserade = finansiering av ett antal stora
vattenkraftprojekt där befolkningsomflyttningar varit nödvändiga har lett
till att banken genomfört en översyn av samtliga berörda projekt för perioden 1986-1993. Översynen visar bl.a. att bankens riktlinjer för
befolkningsomflyttningar, som är de mest långtgående och genomarbetade 89
man kan finna hos en utvecklingsinstitution, inte helt har kunnat följas.
Som en följd av översynen har efterlevnaden skärpts. Sverige kommer att Prop. 1994/95:100 noga följa hur dessa riktlinjer följs upp. Bilaga 4
Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse sedan länge förespråkat en större öppenhet. Den nya informationspolicy som bankens styrelse godkänt gör betydligt mer material tillgängligt för en intresserad allmänhet.
Den bl.a. nordiska linjen om ökad selektivitet i bankens verksamhet har fått genomslag. Som ett resultat av detta förväntas bankens verksamhet alltmer fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser, och den privata sektorns utveckling. Den privata sektorns centrala roll för ett lands utveckling förutses bli en av bankens största utmaningar i framtiden då alltmer av resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden direkt till den privata sektorn. En annan fråga som man från nordiskt håll drivit under en längre tid är att banken bör eftersträva en bättre arbetsfördelning och ett samarbete med andra aktörer på den internationella arenan. Bankens komparativa fördelar borde därigenom bättre kunna användas.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde påfyllnaden avser den treårsperiod som började 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8 miljarder kronor under tre år. I början av 1995 kommer förhandlingar om den elfte påfyllnaden för perioden 1996-1999 att påbörjas. Förhandlingarna förutses avslutas före 30 juni 1996. Givet att IDA:s inriktning och utformning även framledes ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA 11 fortsatt ligga på en rimlig nivå.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade och outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskernål (i Central- och Östeuropa och det forna Jugoslavien och för katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor av tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras som återlägg för IDA, så att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske.
Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999 dvs. sista året för dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades under budgetåret 1994/95 med en första återläggning på 112 miljoner kronor. Det återstående beloppet kommer att fördelas under de kommande budgetåren fram t.o.m. budgetåret 1998/99.
Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till IDA 10 samt det första årsbidraget till IDA 11 att erläggas. Dragningarna sker över en åttaårsperiod. För IDA 9 används i huvudsak tidigare uppbyggda reserver,
Regeringen beräknar 946,5 miljoner kronor under budgetåret för bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).
IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. Den 90 allt viktigare roll som privata investeringar spelar för länders utveckling
har lett till att IFC kommit att få en allt större betydelse. Varje Prop. 1994/95:100
investering måste bidra till utvecklingen av ekonomin i mottagarlandet Bilaga 4 samt ge avkastning.
IFC arbetade under verksamhetsåret aktivt med att söka uppnå en högre grad av diversifiering av såväl land- som sektorfördelning. IFC strävar efter att öka sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom de specialverksamheter inom IFC, s.k. faciliteter, som är riktade mot Afrika. Det betydande antal länder som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det
stöd som kan erbjudas av IFC
Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en viktig roll för utveckling av små- och medelstora företag i u-länder. Specialverksamheterna = finansieras med = särskilda medel = från medlemsländer. Utrikesdepartementet ansvarar för samordning av dessa
insatser medan beredning och uppföljning f.n. främst sker genom SwedeCorp. IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt bistånd till privatsektorutveckling. Sverige bör därför fortsätta att stödja IFC:s
verksamhet. IFC bör dock eftersträva en bättre arbetsfördelning och ökat
samarbete med t.ex. Världsbankens = privatsektoravdelning,
regionalbankerna och FN-systemet, för att bättre utnyttja sina komparativa fördelar.
IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar. Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 procent dvs. 11,7 miljoner dollar. Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Under budgetåret kommer det
fjärde årsbidraget att betalas. En viss reservation finns på anslagsposten.
Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan till 7,5
miljoner kronor budgetåret 1995/96.
Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden
Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja ekonomisk utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Fattigdomsbekämpningen utgör en central del i denna målsättning. Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns nu allvarliga kvalitetsbrister i bankens utlåning. Banken har haft en
överdriven utlåning till icke kreditvärdiga länder, vilket medfört
omfattande betalningseftersläpningar.
Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i enlighet med en nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad reservuppbyggnad
och en minskning av låneportföljen i icke kreditvärdiga länder. Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är inte aktuell, varför något medelsbehov ej föreligger under denna delpost.
Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och omfattade ca 3,3 miljarder dollar. Samtidigt fastställdes principerna för verksamhetens
inriktning under 1991-93. Fördelningen av fondens medel mellan olika
låntagarländer baseras på en löpande värdering av ländernas förmåga att kd
uppnå resultat avseende ekonomisk politik, resursfördelning och Prop. 1994/95:100
fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt hållbar utveckling. AfDFs Bilaga 4 verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den
svenska synen.
Kvalitetsproblem i AfDBs utlåning gäller även för AfDF. Förhandlingar om en sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes under våren 1993. Sverige verkar för en förbättrad kvalitet i AfDF:s verksamhet och åtgärder för att stärka Bankgruppens finansiella ställning. Den svenska bidragsandelen till AfDF VII kommer att vara beroende av i vilken mån påfyllnadsförhandlingarna leder till ett tillfredsställande resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte avslutade och för
budgetåret 1995/96 förutses således inget medelsbehov under denna
delpost.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (ASDF)
Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling
i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Sedan slutet av 1980talet har verksamheten allt mer kommit att förändras från mer traditionell
projektfinansiering till ett bredare angreppssätt för att främja
fattigdomsbekämpning, kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling
av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling.
Denna utveckling har accentuerats under de senaste åren inte minst i överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital. Där fastslås att minst 40 A av bankens totala utlåningsvolym före årtiondets slut skall styras till de sociala sektorerna eller användas för miljöändamål. Bankens främsta interna mål är att öka kvaliteten på långivningen för att därigenom uppnå största möjliga utvecklingseffekt. Detta har resulterat i en omorganisation av verksamheten där den strategiska planeringen för varje låntagarland sätts i centrum.
Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska länderna,
Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under kapitalökningsförhandlingarna spelat en klart pådrivande roll för att åstadkomma denna breddning av bankens verksamhet. De principer som
nu ligger till grund för långivningen speglar i stor utsträckning de svenska Dbiståndsmålen, och dessa principers genomslagskraft har
förstärkts genom den senaste kapitalökningen.
Under det kommande «budgetåret förväntas den sjunde
påfyllnadsförhandlingen av Asiatiska utvecklingsfondens resurser ta sin
början. Från givarländerna finns inför förhandlingarna ett uttalat att banken skall stärka sin profil som utvecklingsinstitution. Utgångspunkten för det svenska agerandet bör vara hur banken hittills implementerat det övergripande fattigdomsmålet och hur denna roll kan stärkas.
I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen av bankens kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder US dollar. Av ökningen skall 2 Zz betalas in och resten utgörs av garantikapital. Sverige
bibehöll sin tidigare kapitalandel på 0,35 2, vilket innebär att ett belopp
på 1,7 miljoner US dollar skall betalas in under en period på 5-6 år. Det Prop. 1994/95:100
är troligt att det första bidraget till den Asiatiska utvecklingsbanken Bilaga 4
kommer att inbetalas under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1995/96 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.
Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till den Asiatiska utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret uppgår till
172,5 miljoner kronor.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)
Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under nästan ett årtionde i stor utsträckning präglas av målsättningen att främja den pågående strukturanpassningen i låntagarländerna. Samtidigt skall en
betydande del av utlåningen riktas till de allra fattigaste befolkningsgrupperna, stöd att stärka kvinnornas roll i
utvecklingsprocessen, miljö och främjande av småföretagande.
Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av fondens
resurser (IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål, men syftar därutöver till att ytterligare fördjupa bankens fattigdomsorientering. Detta uttrycks som att medan problemen med den finansiella skulden i
Latinamerika är på väg att lösas, måste under resten av 90-talet den
”sociala skulden" åtgärdas. De mål man sätter upp för detta arbete är
fattigdomsreduktion, social jämställdhet, modernisering och integration samt en miljömässigt hållbar utveckling.
förstärker den strategiska planeringen på landnivå. Detta har resulterat i
en ny organisation med ökad landfokusering och en stärkt roll för de landkontor som finns i varje mottagarland. Banken kan därmed spela en
konstruktiv roll i dialogen med sina låntagarländer.
Under det kommande budgetåret bör Sverige = prioritera implementeringen av IDB 8, såväl organisatoriskt som på policyområdet. Särskilt bör bankens val av målgrupper för projekt uppmärksammas för att garantera att de fattigaste befolkningsgrupperna nås.
I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Mot bakgrund av förhandlingarnas överensstämmelse med svenska prioriteringar och det faktum att möjligheter gavs för att förändra styrkebalansen i banken till de icke-regionala ländernas fördel, ökade Sverige sin andel till 0,3 2. Denna förstärkning av bankens multilaterala karaktär resulterade också i ytterligare en icke-regional plats i styrelsen. Totalt ökades bankens
kapital med 40 miljarder US dollar, av vilka 2,5 Z skall betalas in. Det
sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till ca 100 miljarder US
dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US dollar till Bankens
koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste låntagarländerna fastställdes också. För Sveriges vidkommande innebär
förhandlingsresultatet totalt utfästelser om bidrag på 18 miljoner US
dollar, vars dragningar fördelas över en tioårsperiod.
Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i
tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet under Prop. 1994/95:100
budgetåret 1995/96 till 28,5 miljoner kronor. Bilaga 4
Övriga utvecklingsfonder
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF) NDF är en nordisk = biståndsinstitution för finansiering av
utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling i u-
länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i
samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala
finansieringsinstitutioner.
Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska
andelen uppgår till 37,3 2 av det totala kapitalet i enlighet med etablerad
nordisk bördefördelning.
NDEF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett sammanlagt
värde av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av ännu inte inbetalt kapital uppgår
till 40 miljoner SDR, vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 650 miljoner kronor.
NDEF:s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument
i synnerhet i fattigare länder. Fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i kreditgivningen. NDF har etablerat ett gott samarbete med andra multilaterala finansieringsinstitutioner och på det sättet bidragit till den
nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner.
Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s verksamhet. Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till grund för det svenska agerandet vid de förhandlingar om kapitalpåfyllnad av NDF som väntas genomföras under budgetåret. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 171 miljoner kronor.
- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) IFAD:s huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. IFAD kännetecknas bl.a. av att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar samt av den relativt betydande roll som mottagarländerna har i organisationens styrning. Verksamheten präglas av småskalighet och innovation.
Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och OECDländerna. OPEC-ländernas försämrade ekonomier har emellertid medfört att denna form av biståndssamarbete utsatts för allt större påfrestningar.
För att skapa förutsättningar för framgångsrika påfyllnadsförhandlingar har under 1994 en särskild kommitté gjort en översyn av struktur-, inflytande- och resursbehovsfrågorna inom IFAD. Kommittén har föreslagit genomgripande reformer, bl.a. övergång från ett kategoriindelat ”
medlemssystem till ett kategorilöst samt ändringar i fråga om Prop. 1994/95:100
röstfördelningsregler och styrelserepresentation. Förhandlingarna om en Bilaga 4 fjärde kapitalpåfyllnad för 1995-1997 har därmed kunnat återupptas och
förutses avslutas i början av år 1995.
IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska
biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på
Organisationens tjänster och den är välskött och bedriver sin verksamhet effektivt.
Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en framträdande roll i processen mot en uppgörelse om reformer och kapitalpåfyllnad.
Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad. Den svenska andelen av OECD-ländernas samlade bidrag till påfyllnad bör ligga nära den som gällde för den tredje
påfyllnaden (5,8 970). Med hänsyn till att OECD- och i viss mån mottagarländerna förutses ta över en del av OPEC-ländernas finansiella börda i ett reformerat IFAD, kan OECD-ländernas andel av den fjärde
påfyllnaden komma att uppgå till ungefär 75 70. 600 miljoner US dollar kvarstår som ett rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek.
Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska årsbidraget till den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till sammanlagt 130
miljoner kronor. Med hänsyn tagen till en från budgetåret 1992/93 ingående reservation beräknar regeringen ett medelsbehov på 25,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete
Miljöinsatser
Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är en väsentlig komponent i det internationella utvecklingssamarbetet. En
särskild UNCED-proposition har närmare utvecklat det svenska
uppföljningsarbetet.
Som ett led i uppföljningen av propositionen upprättade regeringen en arbetsgrupp som skulle granska hur besluten vid UNCED och andra globala miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Dessa förslag har nyligen lämnats. Regeringen avser att noga värdera dessa planer. Syftet är att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för ett mer integrerat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling. Regeringen avser återkomma till Riksdagen om arbetet med dessa frågor.
De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön är grundpelare i regeringens arbete
med dessa frågor. Miljöhänsyn måste integreras i = all
utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och -program, vilka finansieras under denna anslagspuost.
Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras gemensamt av
UNDP, UNEP och Världsbanken, vars verksamhet nyligen omstrukturerats och permanentats, finansierar insatser inom områdena 05 globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt
vatten samt uttunning av ozonskiktet. GEF är också interimistisk Prop. 1994/95:100
finansiell mekanism för de globala konventionerna om klimatförändringar Bilaga 4 och biologisk mångfald, som tillkom som ett resultat av UNCED-
processen. Förhandlingar pågår om GEF:s roll i uppföljningen av dessa konventioner. Den påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på
sammanlagt 2 miljarder US dollar för perioden 1994-97 innebär för Sverige en andel om 2,88 72, vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För perioden 1995/96 kommer ca hälften av det svenska bidraget att utbetalas.
Ytterligare ett resultat av UNCED är att en konvention mot ökenspridning nyligen framförhandlats. Regeringen avser att under våren lägga fram en särskild proposition för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Den beräknas kunna träda i kraft under 1997. Under
interimsperioden kommer förhandlingar att föras, som bl.a. skall ta ställning till finansieringen av de åtaganden som är förbundna med
konventionen. Under det närmaste året kommer således behovet av
finansiering främst att gälla interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller
omedelbara åtgärder i Afrika.
Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond finansierar u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Under året utökades fondens budget från 160 miljoner US dollar till 240 miljoner US dollar. Sveriges andel till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska åtagandet f.n. utgör 1.9 miljoner US dollar per år.
En internationell utvärdering av Montrealprotokollets verksamhet har inletts. Insatser inom fonden har visat sig ge positiva resultat. Det finns genom dessa insatser stora möjligheter för att en återhämtning av ozonskiktet skall kunna ske. Detta förutsätter dock att arbetet fortgår
åtminstone under den närmaste tioårsperioden.
SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha genomförandet av vissa multilaterala miljöinsatser inom ramen för denna delpost. Inriktningen har varit långsiktiga insatser som kräver kontinuitet och som ligger i linje med UNCED-besluten. Den föreslagna minskningen på delposten påverkar även denna del.
Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap. IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision 2000"), som antogs för två år sedan framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Man betonar också federationens roll som ledare inom området genom sin starka fältnärvaro.
Sveriges inställning till planen är positiv. Särskilt betydelsefullt är att man hävdar kvinnornas rättigheter samt uppmärksammar tonåringar och
. . . N o aa [0 deras situation. Organisationen har dock haft svårt att föra ut planens 6
budskap till sina relativt självständiga medlemsorganisationer.
Det handlingsprogram som antogs av FN:s konferens om befolkning Bilaga 4 och utveckling är av stor relevans för IPPF:s verksamhet. Enskilda
organisationer har på ett mycket aktivt sätt bidragit till det lyckosamma resultatet av konferensen. De utgör nu parter i det omfattande arbete som
vidtar för att följa upp konferensens rekommendationer och får därmed en mer betydelsefull och sjävständig roll. IPPF:s verksamhet som bedrivs av deras globala nätverk får en väsentlig roll i genomförandet.
Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå. Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella
sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till 90-95 Z kommer från utvecklingsländer.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1995/96 förutser regeringen ett bidrag om 27 miljoner kronor.
Multilateral rekrytering Svensk representation i FN-organ på olika ansvarsnivåer är av stort värde för Sverige. Vårt land är underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligfinansierade multilaterala organ. Det är viktigt att finna effektiva former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet.
Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter inom =: internationella organisationer, särskilt FN-systemet.Under «budgetåret = 1994/95 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala biträdande experter.
Under budgetåret -1993/94 har SIDA i samråd med
Utrikesdepartementet utvärderat programmet. Utvärderingen visar bl.a. att hälften av deltagarna i programmet haft åtminstone ytterligare ett uppdrag inom det internationella biståndet och mer än hälften är
intresserade av att få sådana uppdrag i framtiden. Cirka 10 Z av de
tidigare biträdande experterna har enligt utredningen fått fast anställning inom FN-organisationer. Det är dock oklart hur effektivt programmet varit för att bidra till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett bättre sätt
97 utnyttja nationella och internationella erfarenheter. 7 Riksdagen 1994!95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S.111 rad 11 Står: bekänna Rättat till: bekämpa
Regeringens bedöming är att programmet i nuvarande skede är i behov Prop. 1994/95:100
av konsolidering och en betydligt klarare målsättning än tidigare. Ett Bilaga 4 genomgripande nytänkande krävs i syfte att fokusera insatserna och utnyttja programmet effektivare än hittills. Regeringen avser att tillsammans med den nya myndigheten utveckla nya riktlinjer för
programmet.
Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella organisationer.
För budgetåret 1994/95 förutser regeringen ett anslag för ovan redovisade ändamål på 72 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda har visat på behovet av att utveckla effektivare metoder för att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt att i alla led främja varaktig fred och långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver samordning av insatser av såväl politisk, militär som civil och humanitär
natur.
FN bör ha en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att finna såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på konflikter och s.k. komplexa katastrofer. FN saknar dock idag en organisation som möjliggör effektiv samverkan och samordning. Det är angeläget att från svensk sida intensifiera arbetet med att åstadkomma förändringar som krävs för en effektiv och framgångsrik konflikthantering.
Betydande framsteg har gjorts inom det civila och humanitära området vad gäller samverkan och samordning metian de FN-organ och andra organisationer som är verksamma i katastrofsituationer. Inom ramen för den övergripande reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet har en omfattande översyn och omorganisation gjorts av FN:s katastrofarbete. Dock har förhållandevis lite åstadkommits vad gäller att anpassa FN:s fredsbevarande operationer till dagens komplexa katastrofer och det övriga FN-systemets civila och humanitära insatser. Det är därför angeläget att bredda de fredsbevarande «operationerna i utvecklingsländerna till att även inkludera åtgärder som syftar till att främja varaktig fred, respekt för mänskliga rättigheter, demokratisering och långsiktig civil utveckling.
Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och
humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna. Under budgetåret 1995/96 bör ökad uppmärksamhet ägnas åt att utveckla FN:s organisation och arbetsmetoder i syfte att på såväl kort som lång sikt främja effektivare samverkan mellan FN:s civila, humanitära och fredsbevarande insatser. Särskilt avseende bör fästas vid att utveckla och förbättra FN:s förmåga att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt organisationens möjligheter att främja övergången till varaktig fred och långsiktig utveckling. Vidare bör särskilt avseende 9
fästas vid FN:s organisation och arbetsmetoder i framförallt s.k. Prop. 1994/95:100
komplexa katastrofer. Bilaga 4
Användande av medel under denna anslagspost får ske i de länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder.
Anslagsposten kan vidare utnyttjas för insatser av utvecklingskaraktär
(organisations- och metodutveckling, etc.) inom FN och andra organisationer, som bidrar till att utveckla FN:s
konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning, demokratistöd, humanitär hjälp och återuppbyggnad bör i ökad utsträckning finansieras
under anslaget C2.
För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor för denna anslagspost.
Övriga insatser
Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenskt bidrag. Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala insatser
förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Denna ram kommer bl.a. att nyttjas till följande insatser:
- Internationella rödakorskommittén (ICRC)
ICRC arbetar efter de principer som fastställts i Genévekonventionerna.
Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd till i första hand krigsfångar och civila internerade samt på
familjeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på
humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. Regeringen förutser ett fortsatt årligt bidrag till organisationens administrativa budget
på 8 miljoner kronor.
- FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)
Genom HABITAT ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor i u-länder. Detta inkluderar den globala strategi man driver om tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for
Shelter) och uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige
ger stöd till den reguljära tekniska biståndsverksamheten inom HABITAT med 5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Tonvikten i HABITATprogrammet lägger Sverige på frågor som berör de fattigaste ”
slumområdena i storstäderna samt på kvinnans situation i boendemiljön. Regeringen förutser ett bidrag till HABITAT med 7,5 miljoner kronor Bilaga 4 under budgetåret 1995/96.
Sverige driver ett aktivt förarbete inför HABITAT II-konferensen år
1996 genom den förberedelsegrupp som bildats. HABITAT II skall särskilt behandla två tema: godtagbart boende för alla och utveckling av
hållbara bosättningar i en urbaniserande värld. Bland de frågor Sverige prioriterar kan nämnas alla människors
basbehov av ett hem, vikten av att sätta den enskilda människan och hushållet i fokus samt vikten av demokrati på lokalplanet. Regeringen beslutade under våren 1994 om ett bidrag på 3 miljoner kronor till förberedelsearbetet, särskilt i utvecklingsländer, inför HABITAT II-
konferensen. Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra
givare, ytterligare stödja förberedelsearbetet inför konferensen 1996 samt kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp konferensens resultat.
- FN:s fjärde kvinnokonferens Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde
kvinnokonferens i Peking år 1995. Visst stöd över biståndsbudgeten har tidigare utgått till förberedelsearbetet i utvecklingsländer, men Sverige
bör ha beredskap att dels ge ytterligare bidrag till de svenska förberedelserna, dels för uppföljande insatser.
- FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)
Den katalytiska och innovativa rollen för FN:s utvecklingsfond för
kvinnor (UNIFEM) har illustrerats med ett sandkorn i ett ostron: genom
att Konstant skrapa på ytan och irritera, skapas till sist en pärla. UNIFEM
är en av de minsta fonderna i FN systemet, men med ett mycket starkt mandat. Fonden verkar organisatoriskt som en självständig enhet i samarbete med UNDP.
UNIFEM arbetar med en rad experimentella insatser inom ett brett verksamhetsfält såsom kvinnans rätt, tillgång till krediter, teknik och vetenskap, rätten att välja när och hur många barn kvinnan vill föda.
Alla de stora FN-konferenserna under 1990-talet har en gemensam nämnare - kvinnornas situation. Inför kvinnokonferensen i Peking har
UNIFEM en given roll. I denna ingår ett aktivt stöd på landnivå, främst
i Latinamerika och Asien, till att ta fram nationella underlag. Fonden tog under förra året ett särskilt ansvar för arbetsgruppen "Kvinnor i
vetenskap och teknik - nya visioner för 2000-talet". Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett årligt bidrag till basbudgeten. Regeringen driver att UNIFEM:s arbete
anammas och får genomslag i andra FN-organs verksamhet.
Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas dels som basbudgetstöd, dels som riktat stöd att användas av organisationen i syfte att utvärdera dess katalytiska påverkan på de operativa utvecklingsorganen.
- Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC) 100 UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling har till
uppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, Prop. 1994/95:100 vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Bilaga 4
Under de senaste åren har verksamheten aktiverats och koncentrerats på
ett sätt som väl stämmer överens med svenskt synsätt. Regeringen
beräknar ett bidrag om 3 miljoner kronor.
- Internationella juteorganisationen (1JO) I1JO är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete som bl.a. har till uppgift att förbättra de strukturella förhållandena för världens jutemarknad. Organisationen bedriver projekt inom jordbruk,
industri och marknadsstödjande verksamhet. Det svenska bidraget var för
år 1994/95 ca 20 000 kronor. Regeringen förutser ett årligt bidrag i samma storleksordning för kalenderåren 1995 och 1996.
- Gemensamma fonden för råvaror Avtalet orm den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två konton,
varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för
internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna. Det första kontot har till följd aldrig utnyttjats eftersom det är svårt att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Till det
andra kontot har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997.
- Tekniskt bistånd genom UNCTAD
UNCTAD lämnar tekniskt bistånd för att stödja u-ländernas ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla
handelsprocedurerna. Regeringen räknar med en ram om 3 miljoner
kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område.
- Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken,
Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer. Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller
ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Verksamheten
styrs av en styrelse där bl.a. en svensk ledamot ingår.
Regeringen fäster stor vikt vid fondens verksamhet.
Sverige verkar för att fonden effektiviserar sin projektimplementering
och att informationsflödet till givarna förbättras.
Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, vilket anslagits i fyra lika poster under åren 1991/92-1994/95. Ytterligare
bidrag till ACBF kommer vara beroende av hur tillfredsställande tidigare
års bidrag till fonden utnyttjats.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
1. godkänner de riktlinjer för bidrag = till internationella
biståndsprogram som förordas i det föregående, 2. godkänner de utfästelser som redogjorts för,
3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats,
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 4 762 500 000 kronor.
C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten
1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851
1994/95 Anslag 8 665 000 000
1995/96 Förslag 11 586 600 000 varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Av reservationen hänförs 2 146 miljoner kornor till det tidigare anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela detta belopp utom 209
miljoner kronor är intecknat genom utfästelser och avtal för olika projekt.
Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på 1 673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av detta belopp hänförs till verksamheten inom SAREC, BITS och SwedCorp. I stort sett hela detta belopp är intecknad genom gjorda utfästelser och
åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs till stöd till ekonomiska
reformer och skuldlättnad. Stora delar av detta anslag väntas förbrukas
under budgetåret 1994/95. Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de nödvändiga
omprioriteringarna betydande nedskärningar av det bilaterala biståndet. Inom det reducerade anslaget har i första hand eftersträvats att bevara landprogrammens ställning.
Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. På tio år har antalet mottagarländer ökat från ca sextio till över hundra. Omfattningen av samarbetet varierar dock starkt. De flesta u-länder får svenskt bistånd
enbart via svenska enskilda organisationer eller FN, medan bilateralt utvecklingssamarbete av betydande omfattning äger rum med ett trettiotal länder.
Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och samordning, på tydlig ansvarsfördelning och på klara prioriteringar. Regeringen har
genomfört och planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka
det bilaterala biståndets planeringsprocess.
Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen
biståndsmyndighet, nedan kallad den nya myndigheten, som under en
samlad ledningsfunktion och med god strategi- och analyskapacitet kan 102
ansvara för genomförandet av hela det bilaterala biståndet och delar av Prop. 1994/95:100 det multilaterala. Härigenom uppnås en bättre samordning och betydande Bilaga 4
synergieffekter, samtidigt som konkreta besparingar på sikt kan göras
inom biståndsförvaltningen.
Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för det bilaterala utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om under år 1993. Huvudinriktningen skall vara att stärka landprogrammens ställning,
dys. det programmerade, fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre antal mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder via
andra anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom ökas långsiktigheten i biståndet och mottagarländerna ges större möjligheter att planera och ta ansvar för sin utveckling. På vissa punkter föreslås i denna
budgetproposition förändringar med den inriktningen, och ytterligare steg kommer att tas i regeringens anvisningar för biståndsmyndighetens anslagsframställning för budgetåret 1997. |
Det stora antalet mottagarländer i det bilaterala biståndet ställer ökade krav på flexibilitet i planeringsmetodiken beroende på biståndets storlek
och karaktär. Den mest krävande biståndsformen är det programmerade bilaterala gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal länder.
Regeringen kommer att under de kommande åren minska antalet mottagarländer för denna typ av bistånd. I år föreslås att biståndet till Kap Verde och Lesotho övergår i andra former. I ett något längre perspektiv förutses även biståndet till Botswana och ytterligare några länder övergå i andra former. Den nya biståndsmyndigheten bör lämna förslag till i vilka länder myndighetens medverkan kan begränsas till att exempelvis granska förslag om insatser jämte bedöma kompetensen hos de parter som skall genomföra verksamheten. Det är också väsentligt att
en fortlöpande koncentration sker inom landprogrammen. I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande förändringar i
anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i Afrika, Asien och Latinamerika förs samman till var sin anslagspost, vari de enskilda landprogrammen utgör delposter. Anslagsposten för utvecklingssamarbete med Latinamerika inrymmer därtill insatser som under budgetåret 1994/95 finansieras över anslagsposten demokrati och mänskliga
rättigheter. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och
Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och mänskliga rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs till särskilda landprogram (totalt 424 miljoner kronor).
Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter benämns i fortsättningen Bistånd till demokrati, mänskliga
rättigheter och konfliktlösning och inrymmer vissa insatser i syfte att främja fred och försoning, vilka tidigare finansierats Över katastrofanslaget.
De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman till en, Kostnader för fältpersonal.
Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger SIDA
rätt att, om ej annat angivits, utan regeringens godkännande fatta beslut 103
om biståndsinsats till en kostnad om högst 15 miljoner kronor. SIDA har
om insatser oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för Bilaga 4 regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen instämmer i att en sådan ordning ligger i linje med principerna om mål- och
resultatstyrning i biståndet, och kommer i regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 att upphäva 15-miljonerregeln för de länder för vilka landstrategi beslutats av regeringen samt för vissa andra anslagsposter. Regeringen avser också att öka långsiktigheten i biståndet genom att bemyndiga biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i
de fall där landstrategi föreligger. För övriga landprogram och
anslagsposter gäller normalt tre gånger årsbeloppet.
Biståndsmyndigheten kommer också att ges rätt att överskrida enskilda landprogram eller anslagposter med högst 5 7 under förutsättning att anslaget inte överskrids. Regeringen föreslår följande struktur inom anslaget och beräknar medelsbehovet till följande belopp (miljoner kronor):
1994/95 1995796 —1995/96 Anvisat Förslag Förslag
12 mån 18 mån
| 1. Afrika | 1795 | 1 650 | 2 475 |
| Angola | 60 | 140 | 210 |
| Botswana | 55 | 40 | 60 |
| Eritrea | 30 | 20 | 30 |
| Etiopien | 130 | 130 | 195 |
| Guinea-Bissau | 0 | 35 | 52,5 |
| Kenya | 80 | 65 | 97,5 |
| Mocambique | 245 | 245 | 367,5 |
| Namibia | 85 | 75 | 112,5 |
| Sydafrika | 220 | 230 | 345 |
| Tanzania | 295 | 260 | 390 |
| Uganda | 95 | 95 | 142,5 |
| Zambia | 135 | 125 | 187,5 |
| Zimbabwe | 135 | 120 | 180 |
| Övriga länder | 65 | 0 | 0 |
| Regionala insatser | 165 | 70 | 105 |
| 2. Asien | 989 | 935 | 1 402,5 |
| Bangladesh | 130 | 120 | 180 |
| Indien | 305 | 300 | 450 |
| Kambodja | 100 | 80 | 120 |
| Laos | 100 | 90 | 135 |
| Sri Lanka | 50 | 40 | 60 |
| Vietnam | 180 | 170 | 255 |
| Västbanken/Gaza | 104 | 120 | 180 |
| Reg insatser | 20 | 15 | 22,5 |
| 3. Latinamerika | 540 | 500 | 750 |
| Centralamerika & Karibien 260 | 260 | 390 | |
| Nicaragua | 155 | 120 | 180 |
| Sydamerika | 125 | 120 | 180 |
| 4. Demokrati, MR & konfl.lösn. 206 | 185 | 277,5 | |
| 5. Tekn. sam. & kapa.utveckling I 430 | 1335 | 2 002,5 | |
| Tekniskt samarb. & int. kurser 335 | 375 | 562,5 | |
| Näringslivssamarbete | 135 | 115 | 172,5 |
| Särskild miljöinsatser | 230 | 205 | 307,5 |
| Forskningssamarbete | 425 | 400 | 600 |
| Särskilda program | 305 | 240 | 360 |
| 6. Katastrofer & återuppbyggn 1 140 | 1 000 | 1 500 | |
| 7. Folkrörelser & ensk org | 1 000 | 850 | 1275 |
| 8. Eko. reformer & skuldlättn. 1 000 | 800 | 1 200 | |
| 9. Krediter för utveckling | 480 | 395 | 585 |
| U-krediter | 430 | 340 | 510 |
| Biståndskrediter | 50 | 50 | 75 |
| 10. Kostnader för fältpers | 60 | 55 | 82,5 |
| 11. Information | 25 | 24,4 | 36,6 |
| Summa C 2 | 8 665 | 7 724,4 11 586,6 |
Det bör uppfnärksammas att i tabellen ovan för budgetåret 1994/95 har hänsyn tagits till de anslagspostförändringar som föreslagits tidigare.
C 2.1 Afrika
Omvärldens syn på Afrika präglas ofta av bilder på människor utsatta för
terror i länder som Rwanda, Liberia och Somalia. Detta mänskliga
lidande är inte bara upprörande utan hotar också stabiliteten i hela Afrika, vilket i sin tur kan påverka även vår kontinent. Olika initiativ som tas i
fredsbyggande, konfliktlösande och förtroendeskapande syfte är därför angelägna och förtjänar svenskt stöd. Särskilt bör framhållas de ansträngningar som görs inom ramen för bl.a. OAU och SADC att skapa
regionala mekanismer för att förebygga och motverka konflikter.
Samtidigt finns det en annan bild av Afrika, som symboliseras av
köerna av sydafrikaner som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i
landets första fria val. Huvuddelen av länderna söder om Sahara har påbörjat en utveckling mot demokrati. Men insikten tilltar om att
flerpartival endast är en komponent i demokratisk utveckling. Det gäller
att främja framväxten av en demokratisk kultur med folklig bas. För detta krävs ökad pluralism liksom ett starkt civilt samhälle, vilket förutsätter en långsiktig utveckling av institutioner som folkrörelser, partier, fristående massmedia, opartiskt rättsväsende, m.m. Bistånd kan främja en sådan utveckling, bl.a. genom att stödja institutionsuppbyggnad.
Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen söder om Sahara att
ha ökat från en halv miljard år 1990 till 1,3 miljarder år 2025. Det är
svårt för de afrikanska ekonomierna att expandera i takt med
befolkningsökningen. Därmed kommer sannolikt arbetslösheten att stiga 105
ytterligare och risken för social och politisk oro att öka, vilket kan leda Prop. 1994/95:100 till minskad investeringsvilja och kapitalflykt. Det innebär också att Bilaga 4
Afrika vid sekelskiftet riskerar att vara fattigare än vid mitten av 1960talet.
De afrikanska länderna är relativt sett de mest skuldsatta. Internationella, samordnade aktioner är nödvändiga för att möjliggöra ekonomisk återhämtning.
Kvinnornas situation i Afrika är ofta mycket svår. De svarar ofta för
familjens försörjning. Flickor utsätts i vissa regioner för s.k. könsstympning. AIDS drabbar i Afrika främst kvinnor. En stärkt
ställning för kvinnorna är en nödvändig förutsättning för framsteg, bl.a. för en lägre befolkningstillväxt. I allt utvecklingssamarbete måste därför vikten av att stärka kvinnans ställning beaktas. Biståndet behöver också
utveckla nya former för att förändra sedvänjor och förbättra kvinnors
situation.
Miljöproblemen i Afrika är i första hand resultatet av fattigdom. Snabbt ökande befolkningar innebär ökat slitage på miljön, om detta inte kompenseras av t.ex. förbättrade brukningsmetoder.
De afrikanska statsförvaltningarna är svaga och överbelastade.
Genomgripande reformer innebärande bl.a. koncentration på verkligt
centrala uppgifter är nödvändiga.
Alltfler länder försöker komma tillrätta med ekonomiska problem
genom reformprogram, i regel uppbackade med internationellt bistånd. Världsbanken menar, att de länder som under längre tid genomfört sådana program kan uppvisa ökad tillväxt. Åtgärder för att skapa
ekonomisk tillväxt riskerar dock att på kort sikt drabba de svaga grupperna. Därför spelar biståndet en betydelsefull roll för att möjliggöra
en ekonomisk återhämtning i socialt acceptabla former.
Angola Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att främja demokratisk samhällsomdaning, nationell konsolidering samt varaktig
social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har hittills gjort det nödvändigt att koncentrera samarbetet till insatser av
katastrofkaraktär.
FN beräknar att flera hundra tusen människor dött och att två miljoner människor befinner sig på flykt sedan inbördeskriget återupptogs i slutet av år 1992. Under år 1993 minskade produktionen med nästan en
fjärdedel och inflationen var 1800 70. Den statliga förvaltningen och de redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare och
korruptionen utgör ett stort problem.
Landprogrammet - inom hälsovård, fiske och telekommunikationer har inskränkts till vad som är möjligt att genomföra. Under budgetåret
1994/95 avsattes 115 miljoner kronor till katastrofinsatser, varav 75 miljoner kronor ur basprogrammet.
Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande för utvecklingen i landet. I avsikt att stödja utvecklings- och 106
återuppbyggnadsarbetet i Angola föreslår regeringen ett landprogram på Prop. 1994/95:100 på 210 miljoner kronor inklusive katastrofinsatser genom främst FN. Bilaga 4 Utanför landprogrammet görs insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö.
Botswana Målen för utvecklingssamarbetet med Botswana är att bidra till att
förbättra villkoren för landets fattiga samt att medverka till
produktivitetshöjning inom ekonomin.
Regeringen fattade den 9 juni 1994 beslut om en landstrategi för
utvecklingssamarbetet med Botswana för perioden till och med
kalenderåret 1998. Den sammanfattande bedömningen är att Botswana uppfyller de kriterier som riksdagen lagt fast för det bilaterala
utvecklingssamarbetet: en utvecklingsfrämjande ekonomisk politik, utveckling av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter samt hög
effektivitet i biståndet.
Botswana är idag ett medelinkomstland, vilket motiverar att det landprogrammerade biståndet fasas ut och att utvecklingssamarbetet övergår i andra former.
Regeringen bedörner att det belopp som angetts i landstrategin för
utfasning kan minskas något. För budgetåret 1995/96 föreslås ett
landprogram på 60 miljoner kronor. Härutöver omfattar
utvecklingssamarbetet bl.a. tekniskt samarbete och forskningsbistånd.
Eritrea Målet med utvecklingssamarbetet med Eritrea är att bidra till landets
återuppbyggnad och en demokratisk samhällsutveckling.
Eritrea är självständigt sedan maj 1993. Arbetet med landets författning
har inletts, och nationella val planeras inom fyra år. Landets ekonomi är
slagen i spillror efter trettio år av inbördeskrig. Återuppbyggnad har högsta prioritet liksom repatriering av ca 400 000 eritreanska flyktingar från Sudan.
SIDA har föreslagit ett långsiktigt utvecklingssamarbete inriktat på energi och förvaltning. För innevarande budgetår har detta bistånd inte avtalsfästs. Det fortsatta stödet till Eritrea är för närvarande under
diskussion. En möjlighet är stöd till humanitära insatser, såsom
repatriering av eritreanska flyktingar från Sudan. Regeringen föreslår att 30 miljoner kronor avsätts för samarbetet med Eritrea.
Etiopien Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen.
Allmänna val till ett nytt parlament planeras under våren 1995. Den
politiska basen för övergångsregeringen har krympt genom att flera 107
grupper dragit sig ur samarbetet. Respekten för de mänskliga Prop. 1994/95:100
rättigheterna har förbättrats avsevärt men är ännu inte tillfredsställande. Bilaga 4
Etiopien är ett av världens absolut fattigaste länder. Nedslitningen av miljön är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar ekonomisk utveckling. I november 1992 inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram som fått omfattande stöd från givarsamfundet. Resultaten är hittills goda.
Förutsättningarna att bedriva ett effektivt långsiktigt
utvecklingssamarbete med Etiopien bedöms som positiva, men decentraliseringen av statsförvaltningen samt reformerna av landets ekonomi har minskat kapaciteten att planera och genomföra insatser.
Under år 1995 kommer en landstrategi för samarbetet att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att nuvarande mål och inriktning för samarbetet bibehålls. Landprogrammet omfattar insatser inom
undervisning, hälsovård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, samt
hushållning med naturresurser.
Regeringen föreslår ett landprogram på 195 miljoner kronor.
Utöver landprogrammet förutses fortsatt stöd till forskningssamarbete,
stöd för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt framväxten av en rättsstat, samt AIDS-bekämpning. Betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Guinea-Bissau
Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att stödja landets ekonomiska och sociala utveckling, framför allt genom att bygga upp fungerande institutioner och förvaltning.
I juli 1994 genomförde Guinea-Bissau framgångsrikt landets första fria parlaments- och presidentval. Den ekonomiska reformprocessen har inte varit lika framgångsrik. Ett nytt strukturanpassningsprogram för åren 1995-97 har utarbetats. Den ekonomiska politiken kompliceras av att Guinea-Bissau är ett av världens relativt sett mest skuldsatta länder.
Landprogrammet har under senare år koncentrerats till insatser som syftar till att förstärka institutioner och höja kompetensen inom jordbruksoch undervisningsmyndigheterna. Därtill kommer utbildnings- och
rådgivningsinsatser, t.ex. till det nationella folkhälsolaboratoriet, samt betalningsbalansstöd. Utanför landramen lämnas stöd till Guinea-Bissaus
industriutveckling.
Den låga mottagningskapaciteten har medfört låg effektivitet i
samarbetet. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är under utarbetande. Den kommer bl.a. att beakta de slutsatser som
drogs i utredningen av SAU. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen
ett landprogram på 52,5 miljoner kronor.
Kenya
Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas 108
villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att
främja de mänskliga rättigheterna.
Demokratiseringsprocessen efter de allmänna valen år 1992 har ännu Bilaga 4
inte konsoliderats.
Den kenyanska regeringen är överens med IMF och Världsbanken om det fortsatta strukturanpassningsprogrammet. Kenya har följt programmet vad gäller stabilisering men framstegstakten vad gäller strukturella reformer är ej tillfredsställande.
Landets utvecklingspolitik hämmas av brister inom förvaltningen och av korruption. Samordnade ansträngningar görs från givarnas sida för att få till stånd ett bättre system för kanalisering av biståndsmedel, där biståndet är inkluderat i såväl budget som redovisningssystem.
Landprogrammet är inriktat på stöd för landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssamarbetet har varit framgångsrikt. Biståndet genom enskilda organisationer spelar en viktig roll.
En förvaltningsreform har inletts. Denna är mycket viktig för att landprogrammet inom de tre huvudsektorerna skall kunna decentraliseras. Revisioner av vissa biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser.
Regeringen föreslår ett landprogram på 97,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Tillsammans med ingående reservation förutses detta täcka utbetalningarna för det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya under det kommande budgetåret. Därutöver förutses insatser avseende mänskliga rättigheter och demokrati, miljö samt särskilda program.
Mocambique
Målet för utvecklingssamarbetet med Mocambique är att bidra till fred, säkerhet och stabilitet samt att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och demokratisk utveckling.
Sedan fredsöverenskommelsen i oktober 1992 pågår ett intensivt internationellt arbete för att stödja fredsprocessen. Under FN:s ledning, och med bl.a. svenskt stöd, har de väpnade styrkorna demobiliserats. I oktober 1994 hölls de första fria parlaments- och presidentvalen.
Landet är svårt sargat efter många års inbördeskrig. Barnadödligheten är bland de högsta i världen. Den stora förekomsten av landminor är ett svårt utvecklingsproblem. Miljontals människor har tvingats på flykt, och behovet av internationellt stöd för att återuppbygga landet är stort.
Mocambique befinner sig i en övergångsfas från centralplanerad till marknadsbaserad ekonomi. Många av de institutionella förutsättningarna för en fungerande marknadsekonomi saknas dock. Korruption utgör
fortfarande ett problem.
Landprogrammet består av stöd till förvaltning, undervisning och Jordbruk. Härutöver ges forskningsbistånd. Regeringen anser att denna inriktning bör bibehållas men att biståndsmyndigheten härutöver skall planera för att i landprogrammet ge prioritet åt insatser som syftar till att främja fred, säkerhet och stabilitet. Regeringen föreslår ett landprogram
109 på 367,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Namibia
Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja landets Bilaga 4
strävanden att förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga samt till att stärka den demokratiska utvecklingen.
Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet är goda. Namibia för en
politik som ligger väl i linje med kriterierna för biståndssamarbetet. Den ekonomiska politiken är försiktigt marknadsekonomisk, konstitutionen
genomsyras av demokratiska ideal och respekten för mänskliga rättigheter är god. De första valen sedan självständigheten genomfördes i december 1994. Den statliga administrationen fungerar väl, men det ökande antalet
rapporter om finansiell vanskötsel inger oro. Namibia har en för
afrikanska förhållanden hög BNP per capita, nästan 1 300 US dollar.
Regeringen bereder beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet
med Namibia till och med kalenderåret 1998. Regeringen föreslår ett
landprogram på 112,5 miljoner kronor.
Sydafrika Utvecklingssamarbetet med Sydafrika skall inriktas på att stödja en fortsatt demokratisk utveckling och bidra till landets sociala reformarbete.
En avsiktsförklaring med huvuddragen i utvecklingssamarbetet med Sydafrika undertecknades i november 1994 i Stockholm av de båda
regeringarna. Följande fem prioriteringar överenskoms: främjande av
demokrati och mänskliga rättigheter; främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor; stöd till gott regeringsutövande och reform av statsförvaltningen; stöd till nyckelinsatser för att underlätta ekonomisk utveckling; samt bidrag till utveckling av ett = rättvisare undervisningsväsende.
Samarbetet skall huvudsakligen ske inom ramen för Sydafrikas eget utvecklingsprogram. Detta är mycket omfattande, varför svenskt utvecklingssamarbete måste koncentreras till insatser inom områden där Sverige är särskilt lämpat att ge effektivt stöd. Ett stort mått av flexibilitet är nödvändigt med tanke på den snabba transformeringsprocessen.
Den nya sydafrikanska regeringens huvuduppgift är att lindra
verkningarna av apartheidpolitiken. Ett huvudmål för biståndet till
Sydafrika är att medverka i strävandena att stärka den demokratiska utvecklingen. Detta sker bl.a. genom fortsatt stöd, främst genom svenska enskilda organisationer, till många av de sydafrikanska organisationer som växte upp i kampen mot apartheid. Dessa organisationer har alltjämt en viktig uppgift som påtryckare och kritiska granskare.
Utvecklingssamarbetet kommer därtill bl.a. att fokuseras på stöd till den statliga och lokala förvaltningen och till utbildningssektorn. Insatser för att främja ekonomisk utveckling för befolkningsflertalet kan också bli aktuella.
SIDA har fått i uppdrag att i januari 1995 inkomma med underlag för
utformningen av utvecklingssamarbetet med Sydafrika för perioden 1 juli 110
Regeringen föreslår ett landprogram på 345 miljoner kronor. Bilaga 4
Tanzania Målen för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja de ekonomiska och politiska reformprocesserna och skapa förbättrade levnadsförhållanden för befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och infrastruktur.
En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Tanzania för perioden till och med år 1997 är under beredning. I strategin konstateras att resultaten i utvecklingssamarbetet delvis är otillfredsställande. Regeringen betonar vikten av att Tanzania i högre grad tar hand om biståndets samordning och genomförande samt fortsätter att bekämpa korruption. Landprogrammet omfattar insatser för stöd till förvaltning, undervisning, vattenförsörjning, skog- och markvård, stöd till det nationella nutritionsinstitutet samt telekommunikationer och = energi. Ansträngningarna att koncentrera insatserna till färre områden måste fortsätta.
Forskningssamarbetet bör bibehållas på nuvarande nivå under förutsättning att insatserna kan koncentreras och att det tanzaniska ansvarstagandet ökar. Kapacitets- och institutionsuppbyggnad bör ges hög prioritet.
Stöd för att utveckla den privata sektorn, särskilt organisationer och institutioner som har till uppgift att stödja små och medelstora företag, samt utveckling av samniskföretag bör prioriteras.
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 390 miljoner kronor. Därtill kan komma stöd till den ekonomiska strukturanpassningen genom betalningsbalansstöd.
Uganda Målet för utvecklingssamarbete med Uganda är att bekämpa fattigdomen genom stöd till ekonomisk reformpolitik, till uppbyggnad av social infrastruktur samt till ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Uganda har under senare år fått ett brett erkännande för sin marknadsorienterade ekonomiska politik. Viktiga reformer har inletts, till vilka hör rationalisering av den offentliga förvaltningen och demobilisering av soldater. Skuldbördan är dock betungande.
Landet är ett av det hårdast AIDS-drabbade i världen.
På grund av Ugandas svårigheter att administrera bistånd från många givare kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via muitilaterala och andra organisationer, bl.a. Världsbanken och UNICEF. Huvuddelen av biståndet är inriktat på sociala sektorer. Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig komponent. Även betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Utöver landprogrammet lämnas stöd till institutionsutveckling på . 111 näringslivsområdet samt investeringsfrämjande insatser. En u-kredit har
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram om 142,5 Bilaga 4 miljoner kronor.
Zambia Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den ekonomiska reformprocessen, demokratisering och social utveckling.
En landstrategi för biståndssamarbete med Zambia t.o.m. år 1996
beslutades av regeringen den 9 juni 1994. Resultaten av det svenskzambiska utvecklingssamarbetet har varit blandade främst beroende på
den begränsade institutionella kapaciteten. En starkare zambisk
ansträngning att genomföra den nödvändiga omstruktureringen av den
offentliga sektorn har efterlysts.
Utöver landprogrammet bör stöd i första hand lämnas till
företagsledarutbildning, privatisering och <kommersialisering,
småindustriutveckling samt deltagande i internationella kurser. Inom
forskningssamarbetet förutses fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande nivå under strategiperioden.
Landprogrammet skall koncentreras till insatser inom jordbruk, hälsovård, undervisning samt infrastruktur med betoning på energi. Krav
på ökat ansvarstagande från zambisk sida skall framföras. För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 187,5 miljoner kronor. Därtill kan betalningsbalansstöd komma ifråga.
Zimbabwe Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och främja social och ekonomisk utveckling.
Allmänna val till parlamentet ska hållas under år 1995. Respekten för
de mänskliga rättigheterna är relativt god.
Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. Givarnas insyn i budgethanteringen är dock otillfredsställande, trots en ökad öppenhet i Övrigt i samhället.
Landprogrammet domineras av stödet till det ekonomiska reformprogrammet genom förvaltningsstöd, personal- och konsultfonden
samt betalningsbalansstöd. Stödet till utbildning, hälsovård och transporter är inriktade på fattiga och eftersatta grupper på landsbygden. Utöver landprogrammet utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia,
miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via enskilda organisationer är omfattande. Zimbabwe får vidare del av svenska bidrag till regionala insatser inom transport- och teleområdet.
Tekniskt samarbete och <kapacitetuppbyggnad omfattar bl.a. miljöinsatser i industrin, tekniskt samarbete och forskningssamarbete
inom teknik och naturresursförvaltning. Dessa insatser, liksom stöd till
demokrati och mänskliga rättigheter bör i framtiden så långt möjligt
inkluderas i landprogrammet. 112 Under budgetåret = 1995/96 kommer en = landstrategi = för
utvecklingssamarbetet med Zimbabwe att fastställas. I avvaktan på denna Prop. 1994/95:100
föreslår regeringen att målen och inriktningen för utvecklingssamarbetet Bilaga 4 bibehålls.
Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts för landprogrammet. Beredskap för fortsatt betalningsbalansstöd bör finnas.
Övriga länder i Afrika
I den följande texten redovisas biståndet till vissa övriga länder i Afrika. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter inom anslaget C 2. Utöver nedan redovisade landavsnitt förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingssamarbete bl.a. också med: Egypten (tekniskt samarbete, krediter), Liberia (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Tunisien (tekniskt samarbete, möjligen krediter) och Zaire (katastrofinsatser, enskilda organisationer).
- Kap Verde Utvecklingssamarbetet med Kap Verde syftar till att främja ekonomisk tillväxt och på sikt öka landets möjligheter till självförsörjning.
Det svenska biståndet består till övervägande del av betalningsbalansstöd i form av importstöd. Den utvärdering som gjorts av detta bistånd visar på betydande problem. Bl.a. har stödet snedvridit konkurrensen genom att subventionera statliga företag, och i realiteten ökat landets budgetunderskott. Mot denna bakgrund och i syfte att i övrigt koncentrera det bilaterala biståndet föreslår regeringen en avveckling av landprogrammet.
Om de institutionella förutsättningarna förbättras, främst genom att ett marknadsbaserat fördelningssystem för utländsk valuta införs, kan betalningsbalansstöd åter bli aktuellt. Möjlighet för insatser genom anslagsposten t.ex. för tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling bör finnas.
- Lesotho Den politiska utvecklingen i Lesotho präglas fortfarande av stor osäkerhet. Mot bakgrund av den politiska osäkerheten, förändrade regionala förutsättningar samt låg genomförandekapacitet finner regeringen det rimligt att det landprogrammerade biståndet avvecklas för att därefter övergå till stöd för vissa insatser inom områdena infrastruktur, markvård och demokratisk utveckling.
- Rwanda och Burundi
I Rwanda föll den hutudominerade regeringen och rebellarmén tog makten över landet i juli 1994. Ca 700 000 dödades och omkring 2 miljoner människor, framför allt tutsis, flydde inom landet i samband med de blodiga massakrerna. Närmare 2 miljoner ur den dominerande folkgruppen hutus flydde samtidigt ur landet. Den humanitära situationen är mycket svår. Sverige bör i samarbete med FN-systemet och likasinnade stater bidra till i första hand försonings- och 113
8 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S. 113 rad 24-28 Utbytta
konfliktförebyggande insatser. Fortsatt katastrofhjälp kommer att behövas. Bilaga 4
Sverige bör sträva efter att i samarbete med andra bidra till att förhindra en utveckling i Burundi liknande den i Rwanda. Konfliktrisken måste minskas och försoningsfrämjande insatser stödjas. Beredskap bör finnas för katastrofinsatser.
Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka samt utvecklingsamarbete genom enskilda organisationer.
- Somalia och Sudan I Somalia råder ej längre massvält men försoningsarbetet och de politiska förhandlingarna om Somalias framtida styre går allt trögare på grund av rivalitet mellan krigsherrarna.
Inbördeskriget i Sudan fortsätter med oförminskad styrka mellan den av muslimsk fundamentalism inspirerade regimen i norr och SPLA/SPLM-oppositionen i den kristna och animistiska södra delen. De försök till fredssamtal som Sudans grannländer i öst och söder tagit initiativ till har hittills inte lett till något genombrott.
I såväl Somalia som Sudan kommer fortsatt katastrofbistånd via internationella organisationer samt enskilda organisationer att behövas.
Regionala insatser i Afrika
Det regionala biståndet syftar till ökat samarbete och integration mellan länderna i olika regioner i Afrika samt till att bidra till konfliktlösning och minskad regional obalans.
Det regionala biståndet har i huvudsak varit koncentrerat till Southern Åfrican Development Community (SADC). Trots stora svårigheter har viktiga steg tagits mot samarbete och regional integration. Sydafrika har nyligen inträtt som elfte medlem i SADC.
Sveriges bistånd till SADC har främst inriktats på transport, energi och kommunikation, områden där den svenska resursbasen är betydande. En förändring av biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och marknadsanpassning har ägt rum under de senaste åren. Dets.k. Norden/SADC-initiativet inom bl.a. det handelspolitiska området har ej motsvarat förväntningarna och denna verksamhet bör på sikt fasas ut med undantag av Norsad-fonden.
Det regionala biståndet skall inriktas på att stödja initiativ och åtgärder som syftar till att underlätta regionala ansträngningar att lösa konflikter i regionen, Ett sådant arbete pågår inom OAU och SADC.
Som en följd av den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum inom det regionala biståndet genom SADC har medelsbehoven minskat. Regeringen föreslår 105 miljoner kronor för regionala insatser i Afrika.
C 2.2 Asien I Asien lever huvuddelen av världens befolkning. Befolkningstillväxten Bilaga 4 har dock minskat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt som stora ekonomiska framsteg gjorts på många håll. Fortfarande lever en stor del av världens fattiga i Asien. I Ost- och Sydostasien, det s.k. Stillahavsasien, har tillväxten varit över 5 70 per capita per år under 30 år. Länderna får en allt större andel av världshandeln, både som exportörer och importörer.
Kvinnornas situtation i Asien varierar kraftigt mellan olika kulturkretsar. I Sydasien och i Kina är läget traditionellt värre än i Sydostasien. En förstärkning av kvinnornas ställning är inte bara en viktig del av utvecklingen, utan en nödvändig förutsättning för framsteg. Inte minst gäller det befolkningstillväxten. Enskilda organisationer och demokratisering av samhället har stor betydelse i detta avseende. Utvecklingssamarbetet med de asiatiska länderna måste i ökad utsträckning inråktas på att stärka kvinnans ställning.
Miljöproblemen är allvarliga i de tättbefolkade asiatiska länderna. Fattigdomen sliter hårt på miljön. Den höga tillväxten bygger i vissa länder på snabb exploatering av naturresurser, bl.a. regnskog. Industrialiseringen medför nya, allvarliga miljöhot.
Den utvecklingsmodell som använts i Stillahavsasien kombinerar exportorienterad kapitalism med en stark stat. Statens roll är dock mindre i de länder som senare inlett sin utveckling. Korruption är ett ökande problem. Tillväxten har byggt på sysselsättningsintensiva strategier, vilket bidragit till att fattigdomen minskat i takt med den hastigt ökande produktiviteten.
Fortfarande finns dock de flesta av världens absolut fattiga i Asien, främst i Sydasien där utvecklingen inte har varit lika dynamisk. Reformer i marknadsekonomisk riktning har dock givit snabb effekt och visat sig kunna överleva politisk och samhällelig oro. Mycket återstår dock att göra för att minska fattigdomen.
I Mellanöstern har fredsprocessen gjort fortsatta framsteg. Det är viktigt att uppbyggnaden av palestinskt självstyre ges stöd utifrån. En vidgad fredsprocess kan ge impulser till hela regionens utveckling.
I de åtta länder som uppstått ur Sovjetunionen i Centralasien och Kaukasus domineras situationen av en svår övergång från den centraliserade kommandoekonomin. Läget förvärras av våldsamma etniska motsättningar och krig. Svenskt bistånd i form av katastrofinsatser, insatser för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, tekniskt samarbete samt multilaterala insatser kan komma ifråga.
Av SIDA:s utbetalningar gick under 1993/94 ca 1,5 miljarder kronor till Asien, vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala biståndet via SIDA. Vissa länder i Asien är huvudmottagare av u-krediter genom BITS.
Målet för biståndet är att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga, Bilaga4
med särskild inriktning på kvinnor på landsbygden.
Regeringens ekonomiska politik, 1 samverkan med Världsbankens strukturanpassningsprogram, har varit framgångsrik. Halva befolkningen lever dock under den av FN definierade fattigdomsgränsen. Bangladesh har sedan år 1991 ett parlamentariskt demokratiskt system.
Landprogrammet är koncentrerat till undervisning, landsbygdsutveckling
och hälsovård. Omfattande stöd ges även till svenska och lokala enskilda organisationer. Inom forskningssamarbetet stöds ett
diarréforskningsinstitut i Dhaka. Det svenska biståndet har fattigdomsfokus med goda spridningseffekter. Flera innovativa metoder för att nå de fattigaste grupperna, särskilt
kvinnor, har utvecklats. Stödet till hälsosektorn är i första hand inriktat
på att förbättra hälsonivån för kvinnor och barn. En stor del av detta bistånd kanaliseras via UNICEF och Världsbanken. Demokratisering och
ekonomiska reformer har skapat förbättrade förutsättningar för effektivt
bistånd till Bangladesh.
En landstrategi skall utarbetas under 1996. Regeringen föreslår ett
landprogram för Bangladesh på 180 miljoner kronor. Därutöver förutses bl.a. insatser till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och
miljöskydd.
Indien Målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsförhållandena på landsbygden, särskilt för kvinnor. Andra viktiga mål är att bidra till Indiens energiförsörjning samt till förbättrad miljö.
Det ekonomiska reformprogrammet har haft positiva effekter. Världsbanken bedömer att Indien har goda möjligheter att utvecklas i
samma riktning som länderna i Sydostasien. Den indiska regeringen har
ökat satsningarna på sociala sektorer. De djupgående konflikterna i landet medför dock brutalitet mot Indiens fattiga.
Inom landprogrammet stöds bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning
samt skogs- och markvård. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat på att förbättra kvinnornas situation och når därmed en av de mest utsatta
grupperna i det indiska samhället. Sverige ger t.ex. via UNICEF omfattande stöd till ett hälsovårdsprogram för barn och mödrar. Inom energisektorn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. I februari 1994 tecknades ett avtal om svensk finansiering av en transmissionslinje i delstaten Maharashtra. Härutöver ges tekniskt bistånd.
Nuvarande samarbetsavtal gäller t.o.m. den 30 juni 1996. Regeringen
föreslår ett landprogram på 450 miljoner kronor.
En landstrategi skall utarbetas under budgetåret 1995/96. Samarbetet med Indien är brett och mångfacetterat med betydande svenska intressen av politisk och handelspolitisk natur. Regeringen har funnit det motiverat
att inleda landstrategiarbetet med en särskild utredning, vars resultat skall 116
ligga till grund för utvecklingssamarbetet under de kommande fem-tio Prop. 1994/95:100 åren. Bilaga 4
Kambodja Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets återuppbyggnad och långsiktiga utveckling.
Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av att landet gått genom krig och inbördes stridigheter under mer än 20 år. Framsteg har gjorts, men huvuddelen av befolkningen lever i stor fattigdom. Landets förvaltning är mycket svag.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills kanaliserats genom internationella (bl.a. UNICEF och WFP) och enskilda organisationer (bl.a. Röda Korset och Diakonia). Fortsatt svenskt bistånd bör huvudsakligen gå till undervisningssektorn, insatser som stärker landets förvaltning och energiområdet. Det är också viktigt att fortsätta insatser för att förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheterna och stabilisera demokratin. Stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet är angeläget.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills nästan helt finansierats under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Det svenska biståndet har emellertid i ökande utsträckning kunnat bli mer långsiktigt. Kambodja bör därmed upptas som programland. Regeringen föreslår ett landprogram på 120 miljoner kronor.
Laos Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt. Biståndet skall bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden, stärka landets oberoende samt främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar positiva resultat. I politiskt hänseende kan dock endast smärre framsteg konstateras. Läget vad gäller mänskliga rättigheter lämnar mycket i övrigt att önska. Den svaga förvaltningen och bristen på utbildad personal hämmar genomförandet av biståndsinsatser.
Landprogrammet är koncentrerat till skogs- och vägsektorerna, med särskild betoning på <kunskapsutveckling. Därutöver lämnas förvaltningsstöd på statistikområdet.
Den framtida inriktningen och omfattningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Laos skall fastställas i en landstrategi under år 1995. I avvaktan härpå föreslås oförändrad inriktning av utvecklingssamarbetet. Landprogrammet för budgetåret 1995/96 föreslås bli 135 miljoner kronor.
Sri Lanka
Målet för det svenska biståndet är att främja ekonomisk tillväxt och social Bilaga 4
utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper. Vidare syftar biståndet till att värna om demokrati och mänskliga rättigheter.
Sri Lanka har uppnått en hög grad av social utveckling. Det politiska läget i Sri Lanka är relativt stabilt trots inbördeskrig och terrordåd. Brister i respekten för de mänskliga rättigheterna har kritiserats internationellt. Antalet mord och försvinnanden har dock minskat markant under de senaste åren.
Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka baserar sig på en landstrategi för perioden till och med år 1997. Landstrategin anger att stödet till landsbygdsutveckling och primärundervisning kan fasas ut. Sri Lankas ekonomiska utveckling motiverar ökade infrastrukturella insatser och näringslivssamarbete. Därtill kommer forskningssamarbete.
Regeringen föreslår ett landprogram för Sri Lanka på 60 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vartill kommer stöd till rättshjälp och MR-organisationer och miljöinsatser.
Vietnam Målet för utvecklingssamarbetet med Vietnam är att stödja den pågående ekonomiska och politiska reformprocessen samt att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva utvecklingen vidare i marknadsekonomisk riktning. Hög tillväxt, ökande export och utländska investeringar samt relativt låg inflation är positiva faktorer. Oroväckande är däremot stora underskott i bytesbalans och statsbudget, hög arbetslöshet, ökande sociala klyftor samt växande miljöhot. En utveckling pågår mot ökad öppenhet i samhället. Utvecklingen mot politisk pluralism har emellertid gått långsamt. Det snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam innebär växande krav på samordning.
Landprogrammet omfattar förvaltningsbistånd och fortsatta insatser inom skogs-, hälso- och energisektorerna och för miljövård.
Vid en bedömning av det svenska biståndets fortsatta inriktning bör stor vikt läggas vid den ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala sektorer samt tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram för Vietnam på 255 miljoner kronor. Därutöver förutses ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt stöd genom svenska enskilda organisationer. Regeringen förutser även «tekniskt samarbete, näringslivssamarbete samt = biståndskrediter, särskilt inom telekommunikations- och energisektorerna. Inom forskningssamarbetet kommer miljö, hälsa samt forskning om ekonomiska och sociala reformer att prioriteras. Betalningsbalansstöd bör även kunna komma ifråga för budgetåret 1995/96. 118
Målet för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att stödja Bilaga 4
fredsprocessen och att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor.
Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO samt Gaza/Jericho-planen i september 1993 skapade helt nya
förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza.
Fredsplanens genomförande förutsätter omfattande, väl samordnat och snabbt utbetalat internationellt bistånd. Förutsättningarna för att palestinierna själva skall leda och driva utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod krävs internationellt stöd för att bygga upp, stärka och finansiera administrativa strukturer.
Det svenska biståndet till det palestinska folket går dels genom
multilaterala organisationer, främst UNRWA, dels genom bilaterala
insatser. Erfarenheterna av svensk-palestinskt samarbete är goda. Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt internationellt
stöd. Utvecklingen hittills har visat att svårigheterna är betydande men att parterna funnit att fortsatta ansträngningar genom förhandlingar och
praktiskt arbete är enda vägen till fred. På sikt torde området inte behöva internationellt bistånd, men under en
övergångsperiod, som stöd till fredsprocessen, är det nödvändigt.
Regeringen avser att öka det svenska engagemanget till stöd för
fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat bistånd. Det svenska biståndet till Västbanken och Gaza skall inriktas på att bidra till: - att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och
humanitära insatser;
- att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och
samhällsstrukturer för självstyre;
- att främja ekonomisk utveckling och sysselsättning, såväl på lång sikt
som genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder främst i Gaza;
- att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna;
- att stödja den multilaterala fredsprocessen genom att samordna frågor som rör de palestinska flyktingbarnens välfärd.
Det svenska landprogrammet föreslås under budgetåret 1995/96 öka till 180 miljoner kronor. Härutöver förutses fortsatt stöd främst genom UNRWA, men också över andra anslagsposter.
Regionala insatser i Asien
Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja samarbete i regionen och att framförallt stärka de svenska programländernas möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian Institute of Technology. Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller utnyttjandet av Mekongfloden. I samarbetet deltar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam. Det svenska stödet har tyngdpunkten på
miljöområdet.
Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och 119 forskning. Sverige lämnar bidrag främst för stipendiegivning och för att
stärka institutets verksamhet på miljöområdet.
Sverige ger också bidrag till UNDP och Världsbankens regionala Bilaga 4 vattenkontor i New Delhi och Jakarta.
Under senare år har förutsättningarna för ett utvidgat regionalt
samarbete i Sydöstasien förbättrats, vilket gjort det möjligt för Asiatiska utvecklingsbanken att planera ett samarbete mellan Thailand, Kambodja, Myanmar (Burma), Vietnam, Laos och Yunnan-provinsen i södra Kina.
Detta samarbete skulle kunna omfatta sektorer såsom transporter, telekommunikation, energi, miljö, kompetensutveckling, handel och
investeringar. Sverige planerar ett begränsat stöd för detta samarbete i form av finansiering av konsulttjänster. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett bidrag på 15 miljoner kronor under anslaget C 2. Därutöver finansieras miljörelaterat stöd till
Mekongkommittén och Asian Institute of Technology från anslaget C 1 samt från posten för miljöinsatser under delposten C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling.
Övriga länder i Asien
I den följande texten redovisas riktlinjer och motiveringar för vissa andra större samarbetsländer i Asien. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter. Utöver insatserna nedan förutser
regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingsinsatser också i bl.a.
Irak — (katastrofinsatser), Libanon = (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Malaysia (tekniskt samarbete), Thailand (tekniskt
samarbete, enskilda organisationer, miljö, katastrofinsatser).
- Afghanistan De inbördes konflikterna i Afghanistan fortgår med oförminskad intensitet.
SIDA föreslår oförändrad inriktning och fördelning av biståndet mellan
Svenska Afghanistankommittén och olika FN-organ. Regeringen delar
SIDA:s bedömning att det politiska läget tills vidare omöjliggör en
övergång från katastrofhjälp till mera långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Regeringen förutser ett medelsbehov på 90
miljoner kronor från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
- Filippinerna
Det svenska biståndet till Filippinerna inriktas på sociala projekt och på att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Härtill kommer tekniskt samarbete och <u-krediter främst för infrastrukturprojekt samt näringslivssamarbete.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen har stabiliserats under det
gångna året. De sociala problemen är dock fortfarande stora.
Tekniskt samarbete har ökat kraftigt under senare år, främst inom
energi- och miljösektorerna. Under år 1993 har ett eltransmissionsprojekt inletts i samfinansiering med Världsbanken, som innebär ett åtagande om bistånd från BITS om ca 100 miljoner kronor per år under 1994-1997.
Det övriga biståndet förmedlas främst genom enskilda svenska Prop. 1994/95:100
organisationer. Insatser för att stärka respekten för de mänskliga Bilaga 4
rättigheterna bör fortsätta.
- Indonesien
Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Indonesien har varit framgångsrik. Den politiska utvecklingen är mera ojämn. Omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer.
Utvecklingssamarbetet med Indonesien har under många år varit
obetydligt. Biståndet har begränsats till en miljöinsats, indonesiskt deltagande i BITS internationella kurser, smärre biståndsprojekt via svenska enskilda organisationer samt insatser för att främja mänskliga rättigheter.
Riksdagen beslutade under år 1994 om en viss öppning för tekniskt samarbete med Indonesien. Vad gäller u-krediter kvarstår förbehållet att varje enskilt ärende skall underställas regeringens prövning. Omfattningen av utvecklingsamarbetet med Indonesien är avhängig den
politiska utvecklingen och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Fortsatt tonvikt bör läggas på insatser till gagn för miljön och för de
mänskliga rättigheterna.
- Kina I det svenska samarbetet med Kina ingår insatser för att främja
ekonomisk tillväxt, social utveckling, skydd av miljön samt demokrati
och mänskliga rättigheter.
Kina har under femton år av ekonomiska reformer uppnått rekordartad tillväxt. Landet har öppnats för omvärlden. Fattigdomen är dock
fortfarande utbredd. Reformeringen av det politiska systemet är långsam. Läget för de mänskliga rättigheterna är dåligt. Miljöproblemen är bland
världens svåraste.
Det svensk-kinesiska biståndssamarbetet växte fram under 1980-talet. Biståndet består främst av u-krediter, som i huvudsak använts för utbyggnad av landets telekommunikationer. Efter ett stopp för nya biståndsåtaganden som följd av händelserna på Himmelska fridens torg, återupptogs från år 1991 restriktivt samarbete med huvudsaklig inriktning på miljöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektorn. Det svenska telekommunikationsbiståndet har kommit att inriktas mot de fattigaste delarna av Kina. Ett stöd till rättsväsendet i
samarbete med UNDP förbereds. Insatser bl.a. via enskilda organisationer inom den sociala sektorn samt för mänskliga rättigheter och demokrati bör särskilt beaktas. För
biståndet till Tibet bör, på grund av svårigheten att hitta lämpliga lokalt
förankrade kanaler, stöd via internationella enskilda organisationer
övervägas.
- Nepal Nepal har sedan år 1991 en demokratiskt vald regering. Tillväxten har varit hög under senare år, men landet är ett av världens fattigaste. Den 121 dåligt utvecklade infrastrukturen bedöms vara ett av de största hindren för
utveckling. Krediter, främst inom energisektorn, kan komma att Prop. 1994/95:100 aktualiseras. Bilaga 4
Det svenska biståndet har social inriktning och förmedlas huvudsakligen genom enskilda organisationer. Inom det bredare tekniska samarbetet
lämnas stöd till exportfrämjande verksamhet och insatser inom
energisektorn.
- Pakistan Den pakistanska regeringen har deklarerat att den ämnar fortsätta de ekonomiska reformerna och öka satsningarna på energiförsörjning, infrastruktur och de svårt eftersatta sociala sektorerna.
Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt
samarbete och u-krediter, stöd till samriskföretag, näringslivsbistånd och humanitära insatser via enskilda organisationer.
C 2.3 Latinamerika
Regeringen föreslår en anslagspost på 750 miljoner kronor för utvecklingssamarbete med Latinamerika. För Centralamerika och
Karibien föreslås 390 miljoner kronor, för Nicaragua 180 miljoner kronor och för Sydamerika 180 miljoner kronor.
Centralamerika och Karibien
I Centralamerika vill Sverige bidra till att undanröja hinder för fred,
demokrati, social utjämning och ekonomisk tillväxt. Detta sker bäst genom ett långsiktigt och = processinriktat = biståndssamarbete. Arbetsformerna skall stärka givarsamordning, FN:s centrala roll i fredsprocessen och det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen. Insatser som omfattas av = fredsavtal och = framförhandlade samförståndslösningar ger en god grund för ett stabilt och väl utformat bistånd. Riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993.
Fred har uppnåtts i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns förhoppningar om ett fredsavtal inom en snar framtid. I formell mening styrs nu samtliga länder i Centralamerika av demokratiskt valda regeringar. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande
narkotikahandel hämmar dock såväl den ekonomiska som demokratiska
utvecklingen.
Centralamerikas akuta fattigdomsproblem och dess ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelning kvarstår. Problemen är intimt relaterade till den politiska situationen i regionen, med stora befolkningsgrupper som i praktiken saknar politiskt inflytande. Sammantaget befinner sig
Centralamerika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge.
Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och
samarbete på en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i enskilda länder påverkar påtagligt grannländerna. Det av Sverige sedan
många år anammade regionala synsättet på de bilaterala insatserna i 122
regionen blir alltmer relevant. Utbyggnaden av regionala institutioner och Prop. 1994/95:100
ökat samråd är liksom utvecklingen av handelsutbytet inom regionen Bilaga 4
positiva inslag i den regionala integrationen.
Utvecklingen på MR-området varierar mellan länderna och kräver
fortsatt internationell uppmärksamhet. Länderna i Centralamerika är för
närvarande inte utsatta för externa militära hot. I fredsprocessens spår pågår nedrustning och avmilitarisering.
Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan
efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992. Samtliga länder i
Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald.
Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom och förtryck.
De har ofta hela ansvaret för barn och familjeförsörjning. Framsteg
kräver fred men också sociala satsningar och sysselsättningsintensiva
satsningar inom näringslivet. Fredligare och mer öppna samhällen är
också en förutsättning för kvinnors integrering på lika villkor och för ändrade attityder.
Det svenska samarbetet med Centralamerika berör samtliga länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram. Ett stort antal svenska enskilda organisationer är
aktiva.
Regeringen förutser en fortsatt koncentration på freds- och
demokratiseringsprocesserna, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika.
De regionala perspektiven på samarbetet med Centralamerika bör markeras genom att de medel, som avsatts för Centralamerika under
anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter överförs till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Vidare bör
beredskap finnas för katastrofbistånd, särskilda miljöinsatser liksom
fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar i Centralamerika.
- El Salvador och Guatemala I El Salvador utgjorde de allmänna valen i mars 1994 en viktig milstolpe i freds- och demokratiseringsprocessen. Det finns anledning att hysa förhoppningar om en varaktig, civil och demokratisk process, vilket dock
förutsätter betydande insatser för att omdana ekonomin, reformera armén,
poliskåren, rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade
kontrahenterna i det civila samhället. Betydande insatser krävs alltjämt
för att förbättra situationen för återvändande flyktingar och
internflyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande
betydelse.
Även i Guatemala har Sverige under ett drygt decennium varit mycket
verksamt med såväl humanitära som fredsfrämjande insatser. Där görs
betydande framsteg i fredsprocessen och förhoppningar finns om ett fredsavtal inom en nära framtid. En FN-mission, Minugua, har redan
inrättats för att i ett första skede övervaka de mänskliga rättigheterna. I missionen ingår svensk personal. Om ett fredsavtal kommer till stånd 123
finns anledning för Sverige att höja ambitionsnivån för att skapa
trovärdighet och stadga i den komplicerade fredsprocess som då ska ta Prop. 1994/95:100 vid. I Guatemala, liksom i södra Mexico och Belize, finns stora skaror Bilaga 4 av flyktingar och internflyktingar, vars situation kräver fortsatt internationell uppmärksamhet i linje med principerna, som utvecklades mellan 1988 och 1994 inom ramen för det s.k. CIREFCA-programmet.
Såväl i El Salvador som i Guatemala kommer FN liksom de enskilda organisationerna att spela en viktig och avgörande roll i biståndssamarbetet. Sverige verkar aktivt för en effektiv samordning av FN:s insatser i dessa länder.
- Costa Rica Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt ekonomiska reformer, vilka dock i ett inledande skede har mindre gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Sverige genomför större insatser på energi-, bostads- och naturresursområdena. Regeringen förutsätter att det relativt omfattande tekniska samarbetet utvecklas ytterligare. Insatser för att bygga upp och förstärka forskningskapacitet har hög relevans liksom näringslivsutvecklande insatser.
- Karibien Sveriges biståndsåtaganden i Karibien är begränsade och omfattar främst tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska Republiken samt en regional miljöinsats. Beredskap bör finnas för stöd till de demokratiska reformprocesserna i Haiti och Kuba. Personer från regionen bör inbjudas att delta i den internationella kursverksamheten. I övrigt bör beredskap finnas för katastrofbistånd, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer som arbetar i Karibien.
Nicaragua Viktiga framsteg har gjorts för att nå politiskt samförstånd kring centrala frågor. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt under grannländernas. Den prekära politiska och ekonomiska situationen i Nicaragua utgör ett hot mot stabiliteten i regionen som helhet.
Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju länderna i regionen blir det allt mer konstlat att göra en skarp gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd även till Nicaragua i ett regionalt sammanhang.
Sverige har finansierat projektering av ett kraftverksbygge. Frågan om eventuell svensk delfinansiering av kraftverket bereds för närvarande av SIDA.
Landprogrammet omfattar naturbruk, miljö och markvård, hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet, försoning, demokratisering och insatser på människorättsområdet, flyktinginsatser, bostadsbyggande samt institutionell uppbyggnad inom = finanssektorn. Därtill kommer 124
forskningsstöd. Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av Prop. 1994/95:100 biståndet till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma till rätta med Bilaga 4 landets skuldsituation.
En landstrategi för Nicaragua kommer att fastställas under år 1995. Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts till landprogrammet.
Sydamerika
Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd
till demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja
demokratiska regeringars reformpolitik, nydanande utvecklingspolitik och framsynta miljöpolitik. Inom Sydamerika prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs
betydande tekniskt samarbete med Ecuador, Colombia och Chile. Sverige
lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av barns rättigheter
med gatubarn som särskild målgrupp.
Det tekniska samarbetet med Ecuador bör fortsätta. Den tidigare aviserade ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay bör av resursskäl ej genomföras.
Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet. Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program. Medel, som tidigare avsatts för Sydamerika under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd bör överföras
till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, miljöinsatser, kultursamarbete
liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som
arbetar i Sydamerika.
Utöver de nedan redovisade förutser regeringen utvecklingssamarbete
bl.a. även med Honduras, Mexico, Argentina, Brasilien, Colombia och Peru, i huvudsak via enskilda organisationer och FN-organ. Det svenska
stödet avser i främst insatser för demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter och gatubarn.
- Bolivia Bolivias nya ledning, som tillträdde i juni 1993, förväntas fortsätta den utvecklingspolitik, som inneburit en rad strukturreformer i riktning mot marknadsekonomi.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs enligt riktlinjer fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning är avhängiga fortsatt åtagande från Bolivias regering att fullfölja reformpolitiken samt att befästa demokratin.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stärka den sociala infrastrukturen
och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet skall så långt möjligt ha karaktären av programstöd till regeringens sociala reformer och investeringar. Biståndet bör samordnas med andra givare och koncentreras ytterligare. Beredskap bör finnas att i begränsad
omfattning lämna betalningsbalansstöd.
Det tekniska samarbetet syftar till att främja ekonomisk utveckling och Prop. 1994/95:100 omstrukturering av ekonomin genom insatser inom infrastruktur, Bilaga 4 gruvdrift och miljö. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan krediter komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt
som stöds av Världsbanken eller IDB. Ett avtal har ingåtts med landets
industriförbund och stöd ges till ett sekretariat för investeringsfrämjande
verksamhet.
- Chile Utvecklingssamarbetet med Chile har främst inriktats på att ge stöd åt övergången till demokrati. Biståndet övergick med 1993 års utgång till
tekniskt samarbete enligt de riktlinjer som regeringen fastställde den 2 maj 1991, inklusive fortsatt stöd till chilenska program för att stärka kvinnans ställning.
C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktlösning Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja utvecklingen av demokratiskt samhällsskick och ökad respekt för de medborgerliga frioch rättigheterna. Under budgetåret 1993/94 har bistånd utgått till ca 570
insatser fördelade på demokratisk samhällsutveckling, uppbyggnad av
rättsstaten och kamp mot förtryck.
Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar för över
402 av insatserna. Huvuddelen går till Afrika, främst Sydafrika. Biståndet till uppbyggnad av rättsstaten har främst riktats till Latinamerika. En viktig del har varit folkbildning, lagskydd och insatser
som särskilt avser kvinnor, barn och minoriteter. Stöd till kampen mot förtryck sker dels där kränkningar av mänskliga rättigheter utförs eller medvetet tolereras av landets regering, dels där ett lands regering vill
förbättra respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna.
Genomförandet av insatser för demokrati och mänskliga rättigheter sker med hjälp av ett stort antal samarbetsorganisationer. Svenska enskilda
organisationer spelar en mycket stor roll.
Under budgetåret 1995/96 föreslås biståndet till Centralamerika och
Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land- och regionprogram. Under 1994/95 uppgår denna del av stödet till 115, 220 respektive 54 miljoner kronor, totalt 389 miljoner kronor. I förhållande
till föregående år innebär således förslaget nedan en minskning med 21 miljoner.
Biståndet föreslås i huvudsak behålla ovan beskrivna inriktning och former under budgetåret 1995/96. De ändrade förutsättningarna i många
länder leder till att en ökande andel av insatserna i framtiden bör göras inom den offentliga sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En större koncentration av biståndet till vissa huvudområden bör eftersträvas. Den nya biståndsmyndigheten skall i samarbete med biståndsambassaderna i Afrika, Asien och Latinamerika under budgetåret 1995/96 ta fram en handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekt för 126
Okad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor. Bilaga 4 Stöd till partier i u-länder och Central- och Östeuropa genom partianknytna organisationer i Sverige kommer att införas, enligt ovan under avsnittet Utredningar m.m. tedovisade förslag. Utrymme bör också
reserveras inom anslagsposten för stöd till det internationella institutet för demokrati och val.
Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet att ges till insatser som förebygger konflikter samt främjar fred och försoning. Vissa insatser för konfliktlösning och försoning har överförts från anslagsposten
Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Stöd kommer bl.a. att kunna ges till insatser som skyddar medborgare mot förföljelse, till observatörer,
upprättande av krigstribunaler, medlingsinsatser och preventiv diplomati. Särskild vikt kommer att läggas vid insatser som har goda förutsättningar att bidra till försoning mellan etniska grupper, t.ex. olika former av
nätverksbyggande och mötesverksamhet.
Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser som avser demokratisk utveckling, försoning och respekt för mänskliga rättigheter.
Möjligheten till humanitära insatser till Östtimor bör särskilt beaktas.
Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen att 277,5 miljoner kronor avsätts för insatser under anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling
Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills finansierats
från skilda sakanstag för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp. Anslagsposterna har sammanförts eftersom verksamheterna formellt och innehållsmässigt har betydande likheter. Inte minst är arbetssättet likartat.
Det rör sig om projekt som syftar till att bygga upp kunskaper,
institutioner, kapacitet i u-länder, ofta genom samarbete med organisationer och institutioner i Sverige. SAREC:s forskningsstöd intar i många avseenden en särställning. Men som flera utredningar har visat
ingår även i forskningsstödet insatser som liknar det tekniska samarbetet. De tidigare anslagen redovisas nedan åtskilt. Det finns dock en
betydande överlappning mellan dem. Den framtida utformningen av verksamheterna inom den nya myndigheten bör ta tillvara synergieffekter, vilket kan leda till en annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att
så långt lämpligt integrera verksamheterna i landprogrammen, i linje med regeringens allmänna strävan att förstärka dessas ställning. Regeringen
avser att ge myndigheten närmare anvisningar därom.
Regeringen föreslår för anslagsposten 2 002,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96, fördelat enligt följande.
Tekniskt samarbete och internationella kurser
Under budgetåret 1993/94 gjordes utfästelser om stöd inom ramen för det 127
tekniska samarbetet till 147 insatser om sammanlagt 294 miljoner kronor
till 34 länder. 63 olika svenska företag är parter i samarbetet. 67 Prop. 1994/95:100
internationella kurser har genomförts med sammanlagt 1699 deltagare Bilaga 4 från 102 länder. Under den senaste fyraårsperioden har 13 nya kurser
introducerats i programmet. 10 av dessa avser områdena miljö eller demokrati. Efterfrågan på internationella kurser har ökat starkt under
senare år.
Under budgetåret 1993/94 utbetalades 247 miljoner kronor för det tekniska samarbetet och 108 miljoner kronor för den internationella
kursverksamheten.
BITS föreslår att 675 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete inklusive internationella kurser. På årsbasis innebär förslaget en ökning med 115 miljoner kronor jämfört med anslaget under innevarande budgetår och med 95 miljoner kronor jämfört med utbetalningarna under budgetåret 1993/94.
Den föreslagna höjningen motiveras med att efterfrågan på tekniskt
samarbete ökat mycket kraftigt som en följd av att antalet samarbetsländer blivit fler och att genomsnittsstorleken på projekten ökat. En stor del av tillgängliga medel för budgetåret 1994/95 är intecknade av
projekt under beredning. BITS räknar med att den utgående reservationen
den 30 juni 1995 kommer att vara liten. Det tekniska samarbetet är ett viktigt instrument för överföring av
svenskt kunnande till u-länderna. BITS resultatredovisning visar att uppställda målsättningar i flertalet fall har infriats.
BITS har under budgetåret 1993/94 utvärderat ett tjugotal insatser.
Bl.a. har en genomgång gjorts av resultatet av 10 års samarbete med Uruguay, vilken visar att praktiskt taget samtliga 32 insatser genomförts på ett tillfredställande sätt. Projektmålen har uppfyllts i samtliga avslutade
insatser och långsiktiga utvecklingseffekter har noterats i hälften av fallen. I fem fall har de förväntade utvecklingseffekterna uteblivit medan en effektbedömning i övriga fall ej varit möjlig på grund av att insatsernas avslutande legat alltför nära i tiden. Insatser som kombinerat tekniskt samarbete med deltagande i internationella kurser har visat störst
måluppfyllelse.
Resultaten av de internationella kurserna utvärderas genom enkäter till kursdeltagarna vid kursavslutningen. Långsiktiga effekter mäts genom
enkäter till kursdeltagare och deras arbetsledare några år efter kursavslutningen. Båda typerna av enkätundersökningar visar på mycket hög grad av måluppfyllelse. Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för tekniskt
samarbete och internationella kurser för budgetåret 1995/96. Vidare föreslår regeringen att den nya myndigheten bemyndigas att utfästa tre gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete och internationella kurser.
Näringslivssamarbete
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96 - 1998. 128
SwedeCorps verksamhet skall bidra till att skapa gynnsamma Prop. 1994/95:100 förutsättningar för näringslivsutveckling i samarbetsländerna. SwedeCorp = Bilaga 4
skall inom sitt samarbetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Verksamheten är indelad i tre grenar; kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning. Den huvudsakliga målgruppen är små- och medelstora företag samt institutioner som främjar deras
intressen. Verksamheten omfattar insatser i ett 40-tal länder. Fördjupat samarbete pågår med 14 u-länder samt Estland, Lettland, Litauen och det
ryska närområdet.
Huvuddelen av SwedeCorps verksamhet består av väl avgränsade projekt. Därtill kommer de generella tjänster som erbjuds inom området marknadsinformation och marknadsintroduktion. SwedeCorp strävar efter
en så låg <subventionsnivå som möjligt för att undvika
konkurrenssnedvridande effekter och långsiktigt biståndsberoende.
Insatserna är förhållandevis personalintensiva.
- Resultatanalys Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra någon helhetsbedömning av dess utvecklingseffekter. SwedeCorp arbetar på att utveckla en modell,
baserad på det s.k. Logical Framework-konceptet, för mål- och resultatanalys på projektnivå.
Kompetensutveckling är den volymmässigt största av SwedeCorp:s verksamhetsgrenar. Flertalet projekt inom verksamhetsområdet har påbörjats under 1993-94. För dessa är det ännu för tidigt att analysera resultat och effekter. De effektbedömningar som hittills kunnat göras
avser huvudsakligen insatser för företagsutvecklingen i vissa länder i
Afrika. Utvärderingar har också gjorts av utbildningsstödet till tre av Swedfunds samriskföretag i Afrika, vilket har visat sig ha en positiv inverkan på företagens utveckling.
Insatser inom området affärsutveckling utvärderas löpande. Resultaten är i huvudsak positiva inom såväl marknadsinformation som marknadsintroduktion.
Kapitalförsörjning genom oberoende finansieringsinstitut är en ny verksamhetsgren som utvecklats i samverkan med Swedfund International
AB.
SwedeCorp arbetar utifrån ett företagsnära perspektiv "nedifrån och upp”, vilket innebär ett nära och direkt samarbete med målgruppen på
mikronivå. SwedeCorps erfarenheter har visat att ett meningsfullt
samarbete på mikronivån förutsätter en fungerande "miljö" för
näringslivsutveckling på såväl mellan- som makronivån. I fattigare
länder, där de institutionella och makroekonomiska förhållandena lägger
hinder i vägen för en utveckling av näringslivet, bör därför biståndet i
större utsträckning omfatta den institutionella nivån samt även inkludera förvaltningsuppbyggnad och strukturanpassning. Tyngdpunkten i verksamheten bör i dessa länder ligga på kompetensutveckling, för näringslivets aktörer såväl som för offentliga institutioner som styr 129
förutsättningarna för näringslivet, kompletterat med stöd till utveckling
9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
av kapitalförsörjningssystemen.
I mer utvecklade länder bör arbetet inriktas på att skapa ömsesidiga Bilaga 4 affärsförbindelser. De huvudsakliga verksamheterna i dessa länder blir affärsutveckling och kapitalförsörjning.
SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna verksamhetsindelningen och = inriktningen på det svenska näringslivsbiståndet. De föreslagna verksamhetsmålen är:
- förbättra kompetensen i näringslivet;
- främja bra affärer och uthålliga affärsallianser; - underlätta företagens kapitalförsörjning.
För budgetåret 1995/96 föreslår SwedeCorp att 236,5 miljoner kronor anvisas för näringslivssamarbete med u-länder. Vidare begärs bemyndiganden att göra åtaganden som tillsammans med tidigare utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställts till förfogande. SwedeCorp föreslår även att garantiramen utöver marknadsföringsåtgärder skall omfatta också garantier inom kapitalförsörjningsprogrammet. Ramen bör därför höjas från 12 miljoner kronor till 30 miljoner kronor.
- Resultatbedömning I enlighet med SwedeCorps slutsatser bör landstrategiarbetet vara den centrala processen för helhetsanalysen av mottagarlandets utvecklingsnivå och behov. SwedeCorps resultatanalys visar på behovet av stor flexibilitet 1 arbetssätt och metodval för att näringslivsbiståndet skall kunna anpassas till skilda förutsättningar i mottagarländerna. Analysen pekar också på vikten av ett gynnsamt inhemskt näringslivsklimat för att insatser på mikronivån skall lyckas. En viktig uppgift för det svenska biståndet på näringslivsområdet inom ramen för den nya myndigheten är således att bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Den nya organisationen av biståndsadministrationen kommer att underlätta en helhetssyn på näringslivssamarbetet, där insatser på mikronivån kan kompletteras med institutions- och förvaltningsstöd.
- Slutsatser Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till verksamhetsindelning och inriktning på näringslivsbiståndet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 172,5 miljoner kronor. Den nya myndigheten bör vidare bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. - Garantiramen bör inkludera även = garantier inom kreditförsörjningsprogrammet och utökas till 30 miljoner kronor.
Särskilda miljöinsatser Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling i mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt integration
130 av miljöaspekter i biståndsinsatser med annan huvudsaklig inriktning.
Inom dessa huvudområden fokuseras insatserna på tolv program som rör Prop. 1994/95:100 bl.a. miljöplanering, miljölagstiftning, miljöekonomi, vattenresurser, Bilaga 4 jordbruk och markvård, biologisk mångfald m.m. Utveckling av den svenska resursbasen ingår som ett viktigt led.
Många av de högt prioriterade insatserna är under uppbyggnad. Det gäller särskilt kapacitetsutveckling i bred bemärkelse, bl.a. miljöekonomi, institutionsutveckling och insatser inriktade på vissa ämnesområden som
t.ex. vattenresurser och uthålligt jordbruk. Utvecklingen av verksamheten
skall ses mot bakgrund av den nyligen överlämnade
arbetsgruppsrapporten om det svenska biståndet efter UNCED.
Regeringen föreslår 307,5 miljoner kronor för Särskilda miljöinsatser under budgetåret 1995/96.
Forskningssamarbete De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-ländernas
forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från
anslagsposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-länder, internationella forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem samt stöd till u-
landsforskning i Sverige.
SAREC föreslår i sin enkla anslagsframställning att 721 miljoner kronor anvisas för forskningssamarbete under budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis motsvarar detta en ökning med 40 miljoner kronor
jämfört med innevarande budgetår. Inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar SAREC
huvudsakligen = till uppbyggnaden av = forskningskapacitet i
samarbetslandet. Som ett komplement till de bilaterala programmen stöds
resultatinriktad forskning som ej getts tillräckligt utrymme inom
landprogrammen.
Inom ramen för regionala program stöds såväl kapacitetsutveckling som resultatinriktad forskning där uppbyggnaden av regionala nätverk är av stor betydelse för länder som saknar en nationell bas för att genomföra forskning i egen regi.
SAREC:s stöd till internationella program domineras av det internationella jordbruksforskningsprogrammet (CGIAR) och forskning inom hälsoområdet (WHO). Målsättningen med dessa insatser är att
producera forskningsresultat inom för u-länderna centrala områden.
Stödet till svensk forskning har som målsättning att utveckla relevant forskningskapacitet vid svenska universitet.
SAREC genomförde under 1993/94 ett flertal utvärderingar och studier av olika insatser. Bl.a. har på regeringens uppdrag stödet till svensk u-
landsforskning utvärderats. I syfte att förbättra kvaliteten i
resultatredovisningen har SAREC under året utvecklat en metod för att
bättre kunna mäta och följa upp resultat inom forskningbiståndet.
Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för den svenska 131
biståndspolitiken. Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Detta bör Bilaga 4 ske genom stöd = till forskningssamarbete med = u-länder,
forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram och särskilda forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem.
Under föregående budgetår har SAREC påbörjat ett arbete med att dels
rationalisera och koncentrera verksamheten. De åtgärder som vidtagits är
bl.a. följande:
- minskning av antalet samarbetsländer,
minskning av antalet delinsatser främst inom de bilaterala
programmen, strävan att fasa in särskilda program/insatser i de bilaterala programmen, synnerligen restriktiv hållning till helt nya insatser och en kritisk
prövning av alla insatser som skall förlängas. I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96, föreslår SAREC,
förutom viss volymökning för hela sakverksamheten, ökat stöd till den
svenska u-landsforskningen.
Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Regeringen ställer sig bakom den allmänna inriktning av forskningssamarbetet som SAREC anger och föreslår att den nya myndigheten ges i uppgift att stärka u-
ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för det svenska utvecklingssamarbetet. — Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
forsningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demkratiska
samhällsskick, mänskliga = rättigheter, - befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande och naturhushållning. Inom myndigheten bör ett särskilt beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller forskningsbiståndet.
Regeringen betonar vikten av fortsatt stöd till svensk u-landsforskning.
Stödet till svensk u-landsforskning är betydelsefull dels för att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i det europeiska forskningssamarbetet inom detta område, dels för att kunna bredda den svenska resursbasen för utvecklingssamarbetet med u-länder.
Regeringen föreslår 600 miljoner kronor för forskningssamarbetet
under budgetåret 1995/96.
Särskilda program
Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet. Utveckling av långsiktiga strategier och nya metoder inom särskilt viktiga områden, kompetensutveckling i u-ländernas institutioner och analyser av genomförda biståndsinsatser är viktiga inslag.
Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom följande tre
132 huvudområden.
Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet. Denna bör Prop. 1994/95:100
huvudsakligen bestå av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede Bilaga 4 och där de enskilda insatserna är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i ett långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med enskilda uländer. Under budgetår 1994/95 prioriteras insatser med inriktning på energi-, hälsovårds- och = befolkningsområdena, <genderaspekter,
handikappades situation samt kultur och massmedia. Denna inriktning bör enligt regeringen bibehållas.
Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och metodutveckling.
Dess syfte är att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida
erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer.
Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av Insatsförberedelser och
resultatvärdering. Här genomförs analyser och utvärderingar av effekter och prestationer inom utvecklingssamarbetet. Resultat och överväganden används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Det är viktigt att erfarenheterna tas till vara i de bilaterala programmen, av andra u-länder, internationella organisationer, enskilda
organisationer och andra organ. I görligaste mån bör svenska resurser
utnyttjas.
Regeringen föreslår 360 miljoner kronor för särskilda program under
budgetåret 1995/96.
C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m.
Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett 15-tal s.k. komplexa
katastrofer, varav flertalet är följden av inbördeskrig. F.d. Jugoslavien, Mocambique, Angola, Rwanda, Somalia, Sudan, Irak, Afghanistan är
exempel på länder som har varit eller är drabbade av inbördeskrig och som erhåller betydande katastrofhjälp. I de komplexa katastroferna
samverkar ofta rena katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja
efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser, politisk och
diplomatisk medling och i flera fall militära insatser.
Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av interna konflikter och göra vad som är möjligt för att undvika att konflikten bryter ut. Sverige kommer i internationella fora att verka för att FN förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande konflikter och - ännu viktigare - även inleda förebyggande åtgärder.
Även när det gäller naturkatastrofer bör betydligt mer förebyggande
åtgärder vidtas.
Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår
inom FN för att förbättra samordningen mellan katastrofhjälpen och de
politiska och de militära insatserna i dessa komplexa katastrofer.
Regeringen avser också att fortsatt stödja Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift att inom FN koordinera de olika FNorganens katastrofhjälp.
Under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår har vissa försonings- och demokratiinsatser i Somalia och Sudan finansierats över
anslagsposten. För budgetåret 1995/96 föreslås sådana insatser finansieras Prop. 1994/95:100 över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. Bilaga 4
Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har nyligen bildats, bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ svensk personal, antingen enstaka personer eller grupper. Regeringen kommer att stödja nätverket och verka för att fler svenskar deltar i det internationella katastrofhjälpsarbetet på olika nivåer. Regeringen har gett SIDA i uppdrag att lägga fram förslag om hur ett system för lagring av internationellt efterfrågade katastrofvaror bäst kan organiseras.
Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning av landminor.
Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet i f.d. Jugoslavien uppgår sedan krisens början till närmare 900 miljoner kronor. De humanitära behoven måste även framdeles finansieras parallellt med att vissa långsiktiga insatser av återuppbyggnadskaraktär sätts igång. Sådana kan redan göras i den muslimsk-kroatiska federationen i Bosnien- Hercegovina. Sverige kommer att delta i FN:s återuppbyggnadsplan för Sarajevo och EU:s administration av Mostar, men insatser i centrala Bosnien och i Tuzlaregionen prioriteras. Bistånd planeras till t.ex. bostäder, vatten, energi, telekommunikationer och hälsovård. Projekt som underlättar för bosniska flyktingar i Sverige att återvända kommer att särskilt beaktas. Katastrofbiståndet beräknas efter hand fasas ut till förmån för insatser för återuppbyggnad i takt med fredsprocessen.
Förutom katastrofbistånd till Makedonien har Sverige under år 1994 bidragit med 15 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. En viss beredskap bör finnas för tekniskt samarbete och multilaterala insatser.
Katastofbistånd har under de senaste åren förmedlats till Albanien. Under budgetåret 1993/94 utbetalades 10 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. BITS finansierar några projekt i Albanien. En beredskap för fortsatta insatser bör finnas.
Insatser för mänskliga rättigheter, försoning och demokrati planeras för hela f.d. Jugoslavien. Här ingår bl.a. stöd till massmedia, lokala fredsinitiativ, organisationer för mänskliga rättigheter m.m. Huvuddelen av stödet sker genom svenska organisationer, som verkar i området. Insatserna bör finansieras över anslagsposten Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
Regeringen avserverka för ökade möjligheter till återvandring för flyktingar, i kontakter med UNHCR och andra internationella organisationer. Återvandringsprogram bör även avse internflyktingar. Stor vikt bör läggas på att katastrofbiståndet stöder återvandring i kombination med insatser för återuppbyggnad. Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att bidra till EG-kommissionens omfattande katastrofbistånd, som kanaliseras genom European Commission's Humanitarian Office (ECHO).
Regeringen föreslår en medelsram på 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Katastrofinsatser i Angola och Mocambique föreslås finansierade i huvudsak genom landprogrammen för dessa länder. Insatser i Västbanken/Gaza samt Kambodja finansieras framgent över de 134 anslagsposter som upprättas för dessa länder.
organisationer Bilaga 4
Över denna anslagspost finansieras mer än 600 utvecklings- och
informationsprojekt samt cirka 675 volontärer. Mer än 300 enskilda organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete.
Övergripande mål är att höja de fattigas levnadsnivå samt bidra till ett
mer folkligt deltagande i samhällsbyggandet i u-länderna. Ett annat mål
är att ge stöd för att bygga upp nationella institutioner och inhemsk
kompetens. Av stor betydelse är att utvecklirngssamarbetet via folkrörelser
och andra enskilda organisationer bidrar till att öka förståelsen och stödet
för utvecklingsfrågor bland allmänheten i Sverige.
Bidragsgivningen till folkrörelser och andra enskilda organisationer har övergått från projektstöd till i huvudsak ramavtal med 14 organisationer. SIDA har idag ramavtal med följande organisationer: Afrikagrupperna, Diakonia, LO/TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Internationella Centrum, Pingstmissionens U-landshjälp, Rädda Barnen,
Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse (SHIA), Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission, Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd, SCC/Utan gränser, Svenska Röda Korset, Svensk
Volontärsamverkan/SVS, Utbildning för biståndsverksamhet/UBV samt
Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer (BIFO). Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer 924,8 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Den ointecknade reservationen ökade från ca 31 miljoner kronor
budgetåret 1992/93 till ca 39 mkr budgetåret 1993/94.
Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter cirka 1,9 miljarder
kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser, samt insatser för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta motsvarar
närmare 25 / av det totala bilaterala biståndet. Projekten är av mycket varierande art och spänner över ett brett fält från mycket små och konkreta insatser på bynivå till stöd för demokratiutveckling och fredsprocesser.
Utvecklingssamarbetet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer bygger i hög grad på idealitet och frivilligt arbete. En viktig förutsättning för detta är fortsatt krav på egeninsats, som är ett mått på organisationernas vilja och förmåga till engagemang och en garanti för deras självständiga ställning i förhållande till statsmakterna.
Många organisationer både eftersträvar och bidrar med en väsentligt
högre egeninsats än minimikravet på 20 .
Flera organisationer har dock svårigheter att med egna medel finansiera denna egeninsats. Organisationernas kapacitet påverkas även av det
avsevärda bistånd från främst katastrof- och demokratianslagen som genomförs av enskilda organisationer och som inte normalt kräver egeninsats. Sådana medel beräknas för budgetåret 1993/94 ha uppgått till ca 980 miljoner kronor utöver folkrörelseanslaget.
Partier och partianknytna organisationer i Sverige bör ges möjlighet att
erhålla bidrag för insatser i u-länder på samma villkor som andra svenska Prop. 1994/95:100
folkrörelser och enskilda organisationer. Bilaga 4
Biståndet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer är
arbetsintensivt och kvalitetsinriktat, eftersom det bl.a. syftar till att bygga upp och förstärka lokala organisationer och institutioner. En alltför snabb
volymutveckling tenderar till att stimulera till en ökad andel kapitalintensiva projekt, t.ex. byggnation, till förfång till det mer
kvalitetsinriktade organisationsarbetet. Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom
svenskt utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet
till praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Volontärarbetet inriktas allt
mera på insatser för demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn pågår i syfte att skapa mera flexibla och ändamålsenliga bidragsregler för att volontärer med fälterfarenhet skall
kunna nyttiggöras för korttidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser.
Regeringen vill i detta sammanhang också understryka ungdomars särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör demokrati, miljö, överlevnad och utveckling. Det är angeläget att
engagera ungdomar både som mottagare och förmedlare av bistånd. Svenska ungdomsorganisationer kan medverka i utvecklingssamarbetet
genom t.ex. utbyten, seminarier, kampanjer tillsammans med organisationer i u-länder. Insatser kan avse bl.a. hälsovård, utbildning, demokrati och mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationer har dock ofta svårigheter att nå upp till den normala egeninsatsen på 20 2. Utan att ge avkall på kvaliteten, bör därför biståndsmyndigheten kunna medge en lägre egeninsats för ungdomsorganisationer.
Ungdomsutbytesprogrammet World Youth of Sweden (WYS), vilket administreras av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte (SIU), har pågått i form av en försöksverksamhet under två år. Försöket avslutas under våren 1995. Den hittillsvarande verksamheten har utvärderats under hösten 1994 och därvid befunnits ha en hög grad av måluppfyllelse.
De planerade utbytena med Costa Rica och Thailand genomförs enligt plan, vilket innebär att sammanlagt 70 svenska och lika många u-
landsungdomar hittills deltagit i programmet. För den tvååriga
försöksverksamheten har regeringen sammanlagt anslagit knappt 8 miljoner kronor. SIU har i sin anslagsframställning för verksamhetsåret
1995/96 beräknat de sammanlagda kostnaderna för = tio-elva
utbytesgrupper till ca 12,3 miljoner kronor. För denna verksamhet begär SIU ett bidrag om 11 437 000 kr.
Regeringen ser positivt på denna verksamhet och anser att det bör fortsätta. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att bedöma bidragagets storlek och ingå avtal med STU om detta.
Stödet till utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer har ökat kraftigt under flera år. Organisationernas
kompetens är väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar,
besök, seminarier och andra former av systematisk uppföljning. Överlag 136
bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många människor i Sverige
engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små insatser, Bilaga 4
bedöms de enskilda organisationerna ha god förmåga att nå de fattigaste
och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Genom verksamhetens uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas.
Även om huvuddelen av utvecklingssamarbetet sker inom de sociala
sektorerna, så kan nya insatser skönjas av opinionsbildande karaktär, för
kompetens-och organisationsutveckling samt för speciellt utsatta grupper.
Hit hör insatser som berör barnens situation i tredje världen, aktiviteter som är nära länkade till insatser för att hävda barnens mänskliga rättigheter.
Under anslaget skall framdeles även finansieras stöd till enskilda organisationer som tidigare utbetalades under anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m., delposten övriga insatser.
Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras genom
ett samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella kommittéerna.
Normalavtalet förutsätter att den nationella kommittén utgörs av en från staten fristående enskild organisation. Svenska UNICEF-kommittén
kommer, som aviserades i förra årets proposition och mot bakgrund av
bl.a. det nämnda avtalet, att under innevarande budgetår få en förändrad
associationsform. Arbetet med detta pågår. UNICEF:s starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete breddats. Kommittén har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk av iokala verksamhetsgrupper för att ge stöd och informera om UNICEF:s verksamhet och främja insamlingsverksamheten. Budgetåret 1993/94 redovisade Stiftelsen svenska UNICEF-kommittén ett bidrag till UNICEF
om 12,8 miljoner kronor (1992/93 16,8 mkr). För att säkerställa en bas
och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de
administrativa kostnaderna. Mot bakgrund av den förändrade associationsform som förestår kan anslagsbehovet ännu ej beräknas. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga.
Under denna anslagspost förutses även finansiering av bidrag till
Svenska FN-förbundet samt svenska UNIFEM-kommittén Botilda för
ändamål som = informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN-konferenser.
Sverige är sedan år 1990 anslutet till Europarådets Nord-sydcenter.
1994 års bidrag till centret uppgick till ca 500 000 kronor.
Med Sveriges inträde i EU öppnas möjligheter att erhålla stöd från
EU:s biståndsbudget. EU:s krav på egeninsats är normalt 50 7 men reglerna tillåter att upp till 35 procentenheter av denna finansieras av
annan givare. Regeringen ser det som angeläget att svenska
organisationer tar tillvara möjligheterna till finansiering av insatser genom EU. Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur sådana insatser skall samordnas.
Regeringen föreslår en medelsram på 1 275 miljoner kronor för anslagsposten Utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra
137 enskilda organisationer för budgetåret 1995/96.
C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad
Bilaga 4
Ekonomiska reformer är i många länder en förutsättning för tillväxt och
långsiktig utveckling. Ett viktigt sätt för Sverige kan främja reformerna är genom s.k. betalningsbalansstöd, vilket antingen kan ta formen av
obundet stöd till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import.
Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder
om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna finns. De huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Mocambique,
Zambia, Uganda, Zimbabwe och Etiopien. Mottagarländer utanför Afrika är t.ex. Nicaragua och Vietnam.
En stor del av betafningsbalansstödet samordnas med Världsbankens
särskilda program för Afrika, som har visat sig mycket framgångsrikt för att mobilisera och samordna resurser till förmån för de fattigaste och
mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska
reformprogram. SPA omfattar ökad utlåning från IMF och Världsbanken på förmånliga villkor och betalningsbalansstöd från bilaterala givare. Stor
vikt läggs även vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och fattigdomsfrågor. Sverige har aktivt deltagit i policydialogen och är en av de största bidragsgivarna till
SPA. Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem. För att importstödet skall bidra till framväxten av en privat sektor i
mottagarlandet är det viktigt att valutafördelningen inte är centralstyrd och att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Regeringen anser
att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem
även fortsättningsvis bör utgå till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformprogram.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste ländernas skuldtjänst. Det gäller de fattiga länder som numera endast har tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa bidrag är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra
ändamål. Sverige bör därför fortsätta stödet till denna typ av skuldlättnad
till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer.
En motsvarande typ av skuldlättnad avseende lån från Afrikanska
utvecklingsbanken = diskuteras för närvarande mellan bankens medlemsländer. Under förutsättning att en tillfredsställande mekanism kommer till stånd, kan svenska bidrag övervägas.
Regeringen anser att SPA-samarbetet bör drivas vidare och har gjort en
indikativ utfästelse om 2 400 miljoner kronor under SPA- samarbetets tredje fas som sträcker sig över perioden 1994-1996. Mot bakgrund av
det strama budgetläget i Sverige, vilket tvingat fram besparingar även på
biståndsområdet, förutser regeringen ett behov att revidera denna
utfästelse.
IMF:s särskilda lånerrangemang på mjuka villkor, ESAF (Enhanced
Structural Adjustment Facility), har skapats för att stödja de fattigaste Prop. 1994/95:100 ländernas reformansträngningar. ESAF finansieras i huvudsak genom Bilaga 4
gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från
medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett viktigt instrument för att främja reformprocessen i mottagarländerna.
Budgetåret 1993/94 utfäste Sverige ett bidrag om totalt 400 miljoner kronor till en utvidgning och förlängning av ESAF över den närmaste femårsperioden, d.v.s. 80 miljoner kronor per år. Det första årsbidraget betalades i juni 1994. Budgetåret 1995/96 belastas med 160 miljoner
kronor.
Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till
Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Därigenom utestängs länderna från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att
hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker reda
upp sina betalningseftersläpningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av
frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har under innevarande budgetår bidragit till
stödgruppsoperationer för Vietnam, Kambodja och Makedonien. Sverige
bör även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en
bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd.
Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter,
är en tung börda för många av de fattigaste mest skuldtyngda länderna.
Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben. Villkoren har successivt förbättrats och betydande framsteg har nyligen
gjorts när det gäller att under vissa förutsättningar medge mer heltäckande överrenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken och ytterligare skuldtjänstminskning.
Många fattiga länder har en begränsad, men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala
biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder på andrahandsmarknaden. Under föregående budgetår deltog Sverige i en skuldreduktionsoperation för Zambia. Ett antal skuldåterköp planeras för
innevarande och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en del av dessa.
Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader för de fattigaste länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben: IMF:s och Världsbankens Utvecklingskommittén, IDA och SPA. Därutöver har
Sverige tillsammans med Schweiz arrangerat ett internationellt skuldseminarium för att med andra fordringsägare och biståndsgivare
diskutera de fattigaste ländernas skuldsituation. Regeringen vill därför understryka vikten av att ha en beredskap för att finansiera nya skuldlättnadsinitiativ från betalningsbalansstödet.
Regeringen anser att det är angeläget att bibehålla ett omfattande betalningsbalansstöd. Det svenska betalningsbalansstödet skall även fortsättningsvis utgå till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som
genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken 139 och det internationella givarsamfundet. Stöd skall kunna utgå till länder
och demokrati och som leder till en ansvarsfull social och ekologisk Bilaga 4 utveckling. Vidare skall svenskt stöd under dessa förutsättningar också kunna utgå till länder med vilka överenskommelser nåtts i Parisklubben.
Det totala betalningsbalansstödet har minskat under de senaste budgetåren. Budgetåret 1991/92 uppgick det till ca 1 450 miljoner kronor, budgetåret 1992/93 minskade det till 1 220 miljoner kronor och budgetåret 1994/95 drogs det ned till 1 000 miljoner kronor.
Behoven av insatser förväntas vara fortsatt omfattande. Stödet skall fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. Mot bakgrund av betalningsbalansstödets starka konditionalitet kan reservationer uppstå under vissa år.
Regeringen föreslår att 1 200 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1995/96. Beredningen skall fortsatt bedrivas i enlighet med gällande riktlinjer för denna typ av beredning. Stödet skall utformas i enlighet med de riktlinjer som har utarbetats av DAC, SPA och SIDA. Regeringen anser det angeläget att samråd sker mellan SIDA och departementet när det gäller bedömningar av reformprogrammens genomförande. Detta gäller även beslut om att tillsvidare inställa betalningar på grund av att de villkor som uppställts för reformprogrammen inte har uppfyllts.
Uppföljning av betalningsbalansstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet samt genom en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. De gemensamma granskningar av valutaallokeringssystemen som görs av de bilaterala givarländerna och Världsbanken är ett viktigt instrument för uppföljning och kontroll. Den nya myndigheten bör även göra egna utvärderingar av betalningsbalansstödet till mottagarländerna.
C 2.9 Krediter för utveckling U-krediter Under budgetåret 1993/94 har BITS tecknat låneavtal om 11 krediter till ett sammanlagt värde av 1 333 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa krediter uppgår till 506 miljoner kronor. Den utgående reservationen minskade därmed från 562 miljoner kronor till 455 miljoner kronor. Reservationen är överintecknad av beviljade, ännu ej kontraktstecknade utfästelser, med ett gåvoelement på totalt ca 700 miljoner kronor.
BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i ukrediter för 18-månadersperioden 1995/96. Förslaget innebär en minskning jämfört med innevarande budgetår. En förklaring till minskningen är att förutsättningarna för u-kreditfinansiering har förändrats genom den s.k. <Helsingforsöverenskommelsen om användningen av bundna krediter. Äskandet skall enligt BITS ses i sammanhang med = förslaget om ökad medelstilldelning — för biståndskrediter. 140
Genom u-krediter finansieras projekt som prioriteras av låntagarlandet,
som bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska Prop. 1994/95:100 varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Bilaga 4
BITS redovisar resultat i form av installerad kapacitet för u-
kreditfinansierade projekt och utvecklingseffekter för mottagarlandet på
basis av genomförda utvärderingar. BITS resultatredovisning visar en hög grad av måluppfyllelse. Finansierade projekt genomförs som regel inom givna tekniska och ekonomiska ramar.
Under budgetåret 1993/94 har BITS utvärderat utvecklingseffekterna för ett antal slutförda projekt. Utvärderingarna har visat på mycket goda utvecklingseffekter för fyra telekommunikationsprogram i Kina och
ramkrediter till utvecklingsbanker i fyra länder. För de senare har positiva effekter på sysselsättning, omsättning och lönsamhet konstaterats. Detta gäller i synnerhet en indisk ramkredit som varit den mest
omfattande. Förutom positiva effekter i mottagarlandet har ramkrediterna också bidragit till att bredda kretsen av svenska företag som medverkat
i u-kreditfinansierade projekt.
Utvärderingen av fyra avloppsreningsverk i Tunisien har visat på god teknisk måluppfyllelse. På grund av att den planerade takten i utbyggnaden av = avloppsledningar ej kunnat hållas, har
kapacitetsutnyttjandet i reningsverken hittills varit lågt. En utvärdering av
en renovering av ett egyptiskt värmekraftverk har visat att detta ej lett till planerade utvecklingseffekter bl.a. på grund av höjda bränslepriser och eltariffer. Verket används idag endast vid toppbelastning och ej som kontinuerlig elleverantör.
U-krediter är ett effektivt instrument för att finansiera angelägna utvecklingsprojekt i mottagarländerna. De teknisk-ekonomiska resultaten är mycket goda och utvecklingseffekterna betydande. U-krediter bör därför också fortsättningsvis ingå som ett viktigt samarbetsinstrument i det svenska biståndet.
"Regeringen föreslår att 510 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter för budgetåret 1995/96 samt att den nya biståndsmyndigheten bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de tillgängliga medlen.
Biståndskrediter Biståndskrediter är ett komplement till u-kreditsystemet. Krediterna
lämnas på mycket förmånliga villkor och normalt i obunden form.
Systemet med biståndskrediter infördes den 1 juli 1994 för en
försöksperiod av två år. BITS föreslår att 150 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under
budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis innebär förslaget en ökning med 50 miljoner kronor jämfört med innevarande år.
En utvärdering av biståndskreditsystemet skall företas efter den tvååriga försöksperiodens utgång. Regeringen föreslår att 75 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret 1995/96 samt att den nya myndigheten bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett
belopp om högst två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. 141
Regeringen avser att under budgetåret uppdra åt den nya myndigheten Prop. 1994/95:100 att närmare analysera förutsättningarna för att medel som avsatts under Bilaga 4 vissa andra anslagsposter skall kunna utgå i form av krediter.
C 2.10 Kostnader för fältpersonal
Anslagsposten används i huvudsak för att rekrytera och utbilda fältpersonal i syfte att komplettera mottagarlandets egna resurser. För närvarande är ett 50-tal personer kontraktsanställda på nyckelposter i mottagarländernas förvaltningar. Denna kategori av personal har minskat
betydligt under senare år, framför allt till förmån för konsulter. Därtill kommer kostnaden för ca 25 biträdande bilaterala experter och ett
program för mindre fältstudier.
Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid att förbli en
viktig del av utvecklingssamarbetet. En successiv föryngring och breddning av kåren av biståndsarbetare är både nödvändig och angelägen. Därför bör programmen för biträdande bilaterala experter och mindre
fältstudier expanderas. Det är särskilt viktigt att fler kvinnor engageras som fältarbetare.
Även andra förändringar bör vidtas. I första hand bör riktade
informations-, rekryterings- och utbildningsinsatser komma ifråga. I takt med att andelen konsulter i personalbiståndet ökar är det väsentligt att
konkurrensen mellan konsultföretagen förstärks.
Över anslagsposten skall också finansieras kostnader för skatter och
sociala avgifter i Sverige för fältpersonal. Det gäller även vissa kostnader för säkerhetsfrågor.
Regeringen föreslår att 82,5 miljoner kronor anslås till Kostnader för
fältpersonal under budgetåret 1995/96.
C 2.11. Information Målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik
fördjupas. För att bibehålla och på sikt stärka biståndsviljan hos det
svenska folket är ett brett samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor av stor betydelse.
Den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för
information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet. Nordiska afrika-institutet har som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om
Afrika. Dessutom spelar folkrörelser och enskilda organisationer en betydelsefull roll när det gäller att sprida information om u-länder och biståndsfrågor. Det är också viktigt att t.ex. skolor och universitet,
medier och det svenska näringslivet både får tillgång till och möjligheter att bidra med information om det svenska utvecklingssamarbetet. Att informera om andra länder och andra länders kulturer är ett viktigt led i det arbete som bedrivs för att motverka de tendenser till 142 främlingsfientlighet och rasism som finns i vårt samhälle. För att nå
långsiktiga effekter bör informationsverksamheten huvudsakligen inriktas Prop. 1994/95:100
mot ungdomar. Nya kanaler bör prövas för att även nå ungdomar utanför Bilaga 4 skolan. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på insatser gentemot skolungdomar. Detta bör bl.a. ske inom skolor och
universitet för att ge en bättre undervisning och kunskapsspridning om internationella utvecklingsfrågor och biståndets roll. Här har de regionalt ansvariga informatörerna för undervisningens internationalisering en
viktig uppgift. Den tidigare försöksverksamheten med regionansvariga
permanentas och förutses fördubblas inom tre år.
Svenskt näringsliv, organisationer och enskilda individer med
biståndserfarenhet samt massmedier är också viktiga grupper i informationsspridningen.
Som aviserades i förra årets proposition har en kartläggning och analys av den statliga biståndsinformationen, både vad gäller bilateralt och multilateralt bistånd, gjorts. Syftet med denna kartläggning var att få
underlag för en bedömning av behoven av förstärkta informationsinsatser.
Utredaren föreslår bl.a. att SIDA behåller ett övergripande ansvar för
information om Sveriges utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementet
(UD) har dock huvudansvar för information om det multilaterala
utvecklingssamarbetet. Dessutom föreslår utredaren att en formaliserad grupp för samråd och samverkan på informationsområdet mellan SIDA, övriga biståndsmyndigheter och Utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete (UD/IU) upprättas. UD/IU bör enligt utredaren öka sin informationskapacitet i syfte att stärka informationen om multilateralt utvecklingssamarbete samt om sitt eget arbete och möjliggöra ett kvalificerat samarbete med den nya myndigheten.
Efter presentationen av denna utvärdering har regeringen initierat en
sammanslagning av = biståndsmyndigheterna, vilket underlättar genomförandet av en mer samlad = informationsstrategi på
biståndsområdet. Roll- och = ansvarsfördelning mellan Utrikesdepartementet och den nya myndigheten, t.ex. vad avser information om multilateralt bistånd, bör dock klargöras med utgångspunkt från utredarens förslag. Den nya myndigheten bör ta ett större ansvar för att informera om multilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringen föreslår att 36,6 miljoner kronor anvisas för information under budgetåret 1995/96. Informationsverksamhet som tidigare belastat SAREC:s, SwedeCorps och BITS sakanslag bör under kommande budgetår få belasta motsvarande anslagsposter och delposter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordas,
3. till Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 11 586 600 000 kronor. 143
landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) Bilaga 4
1993/94 Utgift 371 200 000 Reservation 41 197 000
1994/95 Anslag 424 200 000 1995/96 Förslag 619 916 000
varav 413 277 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Översiktlig struktur
Redovisningen av myndigheternas verksamhet under föregående och innevarande budgetår sker samlat med hänsyn till de förändringar av
förvaltningens struktur som regeringen föreslår.
Den nuvarande statliga biståndsförvaltningen består under regeringen (Utrikesdepartementet) av följande fyra förvaltningsmyndigheter, de s.k.
biståndsmyndigheterna: Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Till ”biståndsfamiljen" räknas även Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum) vars verksamhet dock är av delvis annan karaktär. Sandö U-centrum bedriver utbildningsverksamhet med anknytning till svenskt utvecklingssamarbete.
Omfattningen av myndigheternas verksamhet kan dels belysas genom de ramanslag de disponerar för sin förvaltning, dels genom de sakanslag
de disponerar för sin verksamhet.
Ramanslag Sakanslag
milj kr milj kr
Utfall Anslag Utfall Anslag 1993/94 1994/95 1993/94 1994/95
| SIDA | 282,8 | 314,7 | 7 635 | 6 500 |
| BITS | 15,8 | 20,7 | 861 | 815 |
| SwedeCorp | 27,7 | 29,0 | 92 | 135 |
| SAREC | 23,9 | 27,0 | 430 | 425 |
| Sandö U-centrum = 21,0 | 32,3 | - | - |
Myndigheternas övriga bemyndiganden m.m. vad = gäller
förvaltningsändamål (budgetår 1994/95) framgår (milj kr) av följande tabell:
Anslagskredit Räntekontokredit Låneram = Prop. 1994/95:100
| SIDA | 16,00 | 31,47 | 12,00 |
| BITS | 1,00 | 2,07 | 3,50 |
| SwedeCorp | - | 2,90 | 1,00 |
| SAREC | 1,40 | 2,75 | 0,43 |
| Sandö U-centr | 1,62 | 3,23 |
Regeringens bedömning av myndigheternas årsredovisningar
SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum har för första
gången samtliga inkommit med årsredovisningar under budgetåret.
- Verksamhetsgrenar och verksamhetsmål Samtliga myndigheter redovisar en indelning i verksamhetsgrenar som är tydlig och logisk i förhållande till respektive myndighets uppdrag.
Myndigheterna har med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda
biståndspolitiska målen och regeringens uppdrag i respektive myndighets
instruktion och regleringsbrev, fastställt verksamhetsmål för de olika grenarna.
För SIDA:s del bör noteras att indelningen, och därmed redovisningen, innebär en viss dubblering beroende på att verksamheten styrs genom en
anslagsstruktur som är både land- och ämnesinriktad, till skillnad från SwedeCorp, BITS och SAREC, där enbart sektorn eller sakfrågan utgör grund för verksamhetsindelningen.
- Resultatredovisning
Myndigheternas definitioner av begreppet resultat varierar, vilket återspeglas i <årsredovisningarna. Redovisningarna från BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum är huvudsakligen inriktade på
redovisning av myndigheternas interna effektivitet. SIDA fokuserar
istället på den externa effektiviteten och redovisningen av resultat för det slutliga ledet, dvs. den genomförda biståndsverksamheten.
Prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna redovisas i enlighet med förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning av samtliga myndigheter. För de mindre myndigheterna innebär det i princip antal beslut, kontrakt, etc. som myndigheten har presterat under året. SIDA:s redovisning ger för respektive verksamhetsgren en sammanfattande bedömning av
slutprestationer i biståndsinsatserna. Däremot är redovisningen av SIDA:s interna prestationer föhållandevis begränsad.
Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av prestationer
från myndigheterna i allmänhet är svagt relaterad till någon form av mål, vilket gör det svårt att bedöma verksamhetens resultatet och redovisningens relevans.
Styckkostnader redovisas i olika omfattning för myndigheternas prestationer. Enligt den ovan nämnda förordningen skall en jämförelse göras med de tre föregående verksamhetsåren. I många fall görs 145
10 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: $.154 raderna 10-13 Utgår
jämförelser bakåt i tiden, men i vissa fall saknas ännu underlag för Prop. 1994/95:100 tidsserier. Bilaga 4 Myndigheten skall i sin årsredovisning även redovisa eventuella direkta
effekter av verksamheten. En total effektredovisning varken bör eller kan genomföras årligen, vilket överenstämmer väl med behoven av långsiktighet i det internationella utvecklingssamarbetet.
Effektbegreppet används i vid bemärkelse för redovisning av
myndigheternas sakverksamhet. Definitionen innebär att redovisningens innehåll avseende resultat i sakverksamheten kommer att variera från år
till år, beroende på vilka utvärderingar etc. som genomförts det aktuella
budgetåret.
Utgångspunkten för SwedeCorp, BITS och SAREC har varit att
redovisningen av sakverksamheten främst skall avse resultat i form av effekter. Följden är att redovisningarna av sakverksamheterna utgör en förhållandevis liten del i respektive årsredovisning. Liksom för
prestationsredovisningen kan inte heller de delar som avser effekter relateras till tydliga mål, vilket försvårar en bedömning. Detsamma gäller SIDA:s redovisning av direkta effekter som i viss utsträckning ingår i de
sammanfattande bedömningarna för respektive verksamhetsgren. SIDA:s
redovisning av långsiktiga effekter lämnas dock huvudsakligen genom en separat årsbok över utvärderingar vilken ingår som en del i myndighetens
årsredovisning.
- Återkoppling till mål För att årsredovisningarna skall ha såväl ett informationsvärde som kunna
tjäna som utgångspunkt för framtida styrning måste "resultaten" kunna relateras till mål. I samtliga årsredovisningar ger myndigheternas
verksamhetsmål en klar bild av vad respektive verksamhet syftar till på en övergripande nivå. Däremot saknas myndigheternas bedömning av det gångna årets verksamhet i relation till dessa mål.
- SIDA:s nya planerings- och styrsystem SIDA redovisar i årsredovisningen vissa utgångspunkter för verkets nya planerings- och styrsystem, ROPPS (Resultat orienterad projekt planering och styrning). Systemet bygger på det i internationella biståndskretsar
numer väl etablerade konceptet Logical Framework. Bakgrunden till
ROPPS är behoven av att systematisera metodiken för resultatstyrning av
verksamheten på program- och projektnivå. Syftet är att effektivisera
resursanvändningen inom biståndet, förbättra informationen till regering, riksdag och allmänhet samt att tydliggöra och stärka mottagarlandets
ansvar för verksamheten. Uppföljningsmetodiken i ROPPS bygger dels på en kontinuerlig
uppföljning, dels på en fördjupad analys av verksamheten, normalt var tredje år. De årliga genomgångarna fokuserar främst på uppföljning av uppnådda produktionsmål (prestationer) och utgör underlag för
resultatredovisningen i årsredovisningen. De fördjupade genomgångarna
innebär uppföljning av insatsernas projektmål (effekter), som underlag för resultatanalys i samband med bl.a. landstrategiarbetet. 146
I sin nuvarande utformning är ROPPS framförallt användbar i
utvecklingsinsatser där biståndet har en katalytisk roll. Riktlinjerna är i Prop. 1994/95:100
mindre utsträckning anpassade till biståndsformer som katastrofbistånd, Bilaga 4 stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära insatser,
strukturanpassning samt bistånd genom multilaterala och enskilda
organisationer. SIDA avser att fortsätta utvecklingen av formerna för resultatredovisning inom dessa verksamhetsområden. Regeringen förutser att den nya myndigheten i hög grad kommer att tillgodogöra sig de erfarenheter som vunnits genom ROPPS.
- Regeringens behov av information Centralt i fråga om myndigheternas resultatredovisningar är vad som är
relevant för regeringens bedömning av respektive myndighets verksamhet. Vad gäller myndighetens interna effektivitet kan prestationsmål sättas upp i en del fall, i andra inte. Till exempel kan antalet beslut under året ifrågasättas som mått. Statistik kan dock vara intressant och användbar för att analysera och jämföra administrativa kostnader för olika typer av biståndsformer. Hur
mycket resurser skall avsättas för mer administrativt krävande insatser? Vilka administrativa kostnader finns i övriga led (konsulter, organisationer etc.)? Hanterar myndigheten sin verksamhet på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt med hänsyn till vad som åstadkoms
i det slutliga ledet, dvs. effekterna av de olika biståndsinsatserna? Först när väsentliga slutprestationer har definierats kan en bedömning av styckkostnadernas utveckling leda till ifrågasättande av verksamheten
och mer konkreta direktiv och mål från regeringens sida om att antingen
utvidga, förändra eller avveckla verksamheten inom ett visst område. Myndigheternas information om den egna verksamheten är omfattande.
Endast en liten del av denna information är relevant och hanterlig för regeringen, och i nästa steg även för riksdagen.
I anslutning till arbetet med att konsolidera biståndsmyndigheterna till
en organisation är detta en angelägen fråga i dialogen mellan den nya myndigheten och regeringen. Målet skall vara att vidareutveckla och
förändra myndighetens system för = resultatstyrning av = olika
verksamhetsområden.
- Riksrevisionsverkets revisionsberättelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat myndigheternas årsredovisningar
avseende räkenskaps- och verksamhetsåret 1993/94.
RRV:s bedömning av årsredovisningarna från SIDA, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum är att dessa i allt väsentligt är rättvisande.
I revisionsberättelserna för BITS och Nordiska afrikainstitutet säger
RRV att balans- och resultaträkningarna inte kan läggas till grund för en
bedömning huruvida årsredovisningarna är rättvisande. Regeringens bedömningar kommer att redovisas i 1995 års kompletteringsproposition.
Stöd till Sandö u-centrum : Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av Bilaga 4 utbildning hos olika personalkategorier i det internationella utvecklingssarmarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum aktivt anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i <utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, = volontärkurs (SVS-kurs) och språkutbildning. Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnadstäckningsgrad är goda.
Beträffande terminskursen blev utfallet att 18 Z av kursdeltagarna hade ett u-landsarbete i anslutning till genomgången kurs. Beträffande Volontärkursen disponerade SVS över 90 70 av utbildningsplatserna.
Nedgången de senaste åren i volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har nu vänt. Uppgången kan hänföras till dels ökad efterfrågan från enskilda organisationer, dels ett ökande intresse för personalutvecklingsinsatser hos företag och organisationer.
Anslagssparandet uppgår till 14,122 miljoner kronor, vilket utgör ca 4576 av det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning beskriver styrelsen i korthet sitt förnyelsearbete, som innebär utveckling av dels den egna organisationens kompetens och konkurrenskraft, dels verksamhetens tjänsteutbud och verksamhetsfält. Utveckling av den egna organisationen torde vara en grundläggande förutsättning för att myndigheten skall ha en roll på den mycket konkurrensutsatta marknaden för internationellt utvecklingssamarbete. Samtidigt sker en breddning och förnyelse av kursoch tjänsteutbudet, bl.a. utvecklas förslag till en ny fortbildningskurs för personer yrkesverksamma inom utvecklingssamarbetet i syfte att fördjupa den teoretiska kunskapen och höja färdigheten inom vissa yrkesrelaterade områden. Kursen skall ligga på en jämförelsevis högre nivå än nuvarande biståndsmetodikkursen.
De övergripande mål som gällde för treårsperioden 1991/92-1993/94 kompletterade medregeringsbeslut den 23 juni 1994 och som gäller för budgetåret 1994/95 ligger fast. Regeringen har den 23 juni 1994 beslutat att komplettera verksamhetsmålen enligt följande:
Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Sandö Ucentrum räknar i anslagsframställningen med att fortsätta det påbörjade och hittills framgångsrika förändrings- och rationaliseringsarbetet.
Regeringens bedömning är att de riktlinjer för Sandö U-centrums verksamhet som lades fast i 1991 års budgetproposition (prop. 148
1990/91:100, bil. 5, bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) bör gälla Prop. 1994/95:100 även för budgetåret 1995/96. Detta innebär bl.a. en fortsatt Bilaga 4 marknadsanpassning av utbildningsutbudet.
Organisatoriskt föreslås Sandö U-centrum ingå som en separat resultatenhet i den nya myndigheten. Sandö U-centrum upphör därmed som självständig myndighet, samtidigt som den verksamhet som idag bedrivs i Sandö fortsätter. Förslaget ligger i linje med de tankar som framfördes i biståndsförvaltningsutredningen "Rena roller i biståndet" (SOU 1994:19). Även Sandö U-centrum har efterlyst ett närmare samarbete med SIDA. Genom att integrera Sandö U-centrum i den nya myndigheten skapas förutsättningar för att bedriva en verksamhet som i högre grad än idag kan tillgodose behovet av utbildning och kompetensutveckling i det svenska biståndet. Ett särskilt råd bör kunna knytas till u-centret för att bistå ledningen av verksamheten.
Regeringens överväganden Den nya myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter på statlig konsumtion. Dessutom föreslår regeringen ett utökat krav om en procentenhet på myndigheten för utom Sandö U-centrum till följd av de förväntade effektivitetsvinster som förväntas till följd av myndigheternas sammanslagning. Budgetåret 1995/96 har anslaget således minskats med 26,423 miljoner kronor. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 117 (totalt ca. 44 miljoner kr).
Utöver besparingskravet har sedvanliga uppräkningar för omkostnader tillämpats på myndigheten. Resultatet återfinns i tabellen nedan. Samtliga siffror utom ramen 1994/95 är baserade på 18 månader.
| Ram = Eff. krav 12 mån 1994/95 | 18 mån 18 mån 18 mån | Övrigt | Ram 1995/96 | |
| Myndigheten 424 200 -26 423 | 10 039 619 916 | |||
| varav Sandö | 32 300 | -1 115 | 4 483 | 51 818 |
SIDA begärde i sin anslagsframställan kompensation för tre tjänster till följd av utökade arbetsuppgifter i samband med ett svenskt EUmedlemskap. Regeringen anser att myndigheten i likhet med övrig statlig förvaltning bör bereda plats för den tillkommande verksamheten inom befintliga resurser.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan vidare att tre tjänster vid ambassaden i Pretoria som finansieras över anslaget C 2. Bistånd genom SIDA från budgetåret 1995/96 förs över till förvaltningsanslaget. Regeringen anser att den nya myndigheten i sin anslagsframställan skall se över det långsiktiga personalbehovet och därvid bl.a. inkomma med förslag om att föra över samtliga sakanslagsfinansierade tjänster som inte till innehållet är klart tidsbegränsade.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan att de resurser (3 miljoner kronor 149
per år) som de tre senaste budgetåren ställts till myndighetens förfogande Prop. 1994/95:100 för kompetensutveckling permanent tillförs förvaltningsanslaget. BITS har Bilaga 4 under liknande villkor disponerat 1 miljon kronor per år i samma syfte.
Regeringen finner det lämpligt att i enlighet med SIDA:s förslag
permanent tillföra basen för den nya myndigheten 4 miljoner kronor.
Därvid avser regeringen att myndigheten fortlöpande skall bedriva aktiv kompetensutveckling av personalen. Regeringen anser att den nya myndigheten bör få tillgodogöra sig de
tidigare myndigheternas anslagssparande, inte minst mot bakgrund av att omorganisationen kommer att medföra vissa kostnader av
engångskaraktär.
Regeringen beräknar således behovet för myndighetens förvaltning till
619 916 000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 51 818 000 kronor för
Sandö U-centrum.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Den nva myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 619
916 000 kr, varav 51 818 000 kronor för verksamheten inom Sandö U-
centrum.
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd
Nytt anslag (förslag) 90 000 000
varav 60 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
(Benämningen EU används som övergripande begrepp för de helhet som omfattas av Maastrichfördraget, medan EG avser det traditionella ekonomiska samarbetet som bl.a. omfattar bistånd).
EU-länderna svarar tillsammans för över hälften av världens samlade
bistånd. Ca 12-14 20 av medlemsländernas biståndsbudgetar kanaliseras
genom EG:s gemensamma biståndsprogram. År 1993 uppgick utbetalningarna genom gemenskapens program till sammanlagt 3 164 miljoner ECU (drygt 28 miljarder kronor).
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till europeiska utvecklingsfonden (EDF).
Biståndet över den reguljära budgeten
Från EG:s reguljära budget finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisationer och samarbetet med Asien och
Latinamerika (ALA-länderna) samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet. År 1993 utbetalades sammanlagt 1,8 miljarder ECU för bistånd över den reguljära budgeten. -
Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika går tillbaka till år 150
1974 och omfattar handelspreferenser, program- och projektbistånd, Prop. 1994/95:100
livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt Bilaga 4 stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster främst inom jordbruksområdet. Stödet inriktas på de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med betydande kommersiell potential. Tio procent av resurserna har avsatts
för miljöinsatser, särskilt bevarandet av Amazonas regnskogar.
För perioden 1991-95 har ett totalbelopp om 2,75 miljarder ECU
avsatts för samarbete med Asien och Latinamerika. Av detta är 65 9 avsett för Asien och 35 / för Latinamerika. Stora mottagarländer i Asien
är Indien, Bangladesh och Vietnam. I Latinamerika intar Bolivia, Peru, Honduras, Guatemala och Colombia framskjutna platser.
Samarbetet med medelhavsländerna har formen av handelsavtal som
medger fritt tillträde för industriprodukter och finansiella protokoll omfattande en femårsperiod för finansiering av utvecklingsprojekt.
För perioden 1992 - 1996 har 4,4 miljarder ECU avsatts för de
finansiella protokollen samarbete med anslutna länder (Mahgrebstaterna, Marocko, Tunisien och Algeriet, Mashreqstaterna, Egypten, Jordanien,
Libanon och Syrien, samt Israel). Av beloppet 4,4 miljarder ECU härrör 1,3 miljarder från kommissionen och 3,1 från den Europeiska
investeringsbanken i form av lån.
Sverige skall genom medlemskapet fr.o.m. den 1 januari 1995 bidra till det biståndssamarbete som finansieras över den reguljära budgeten. För
budgetåret 1995/96 beräknas det svenska bidraget till 707 miljoner kronor. Finansiering sker genom avräkning mot biståndsramen.
Bistånd finansierat genom Europeiska utvecklingsfonden (EDF)
Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EG med 70 länder i Afrika, Karibien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras
utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till den Europeiska utvecklingsfonden (EDF).
Ungefär hälften av biståndet inom ramen för Lomésamarbetet är
landprogrammerat genom femåriga landramar. Utöver detta utgår stöd genom icke-landprogrammerat strukturanpassning- och importstöd,
samarbete genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd. Bistånd
utgår också inom ramen för STABEX och Sysmin för att utjämna
fluktuationer i exportintäkter inom jordbruks- och gruvnäringarna.
Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990 - 1999. För att finansiera den första femårsperioden har avsatts 12
miljarder ECU varav 10,8 miljarder ECU inom ramen för EDF (EDF
VII) och 1,2 miljarder ECU från Europeiska investeringsbanken (EIB).
Förhandlingar om den finansiella ramen (EDF VIII) för samarbetet
under den andra hälften av Lomé IV inleds i januari 1995. Sverige skall genom medlemskapet bidra till finansieringen av EDF VIII. Storleken på det svenska bidraget fastställs i de ovan nämnda förhandlingarna. EDF VIII skall träda i kraft den 1 mars 1995. De första dragningarna från
EDF VIII förväntas dock ske först mot slutet av år 1996 till följd av 151
fördröjningen till dess de första projekten under den nya fonden kommer Prop. 1994/95:100 igång. Bilaga 4
Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov om 90 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s gemensamma bistånd som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 90 000 000 kr.
C 5. Swedfund International AB
1993/94 Utgift 25 000 000 Reservation 0 1994/95 Anslag 0 1995/96 Förslag 1
varav 1 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtagande till ett belopp om 49 miljoner kronor i 12 projekt. Tre av besluten avsåg projekt i u-länder till ett värde av 20 miljoner kronor.
Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i u-länder under budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Swedfunds u-landsverksamhet uppvisar ett positivt rörelseresultat för budgetåret 1993/94. Regeringen har tidigare (prop. 1993/94:100, bil. 4) gjort bedömningen att ett realistiskt resultatmål för verksamheten är att projektintäkterna skall täcka 40 2 av projektkostnaderna över en rullande treårsperiod. För budgetåret 1993/94 motsvarar projektintäkterna 31 7 av projektkostnaderna.
- Slutsatser Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås.
Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen kapitalpåfyllnad behövs för u-landsverksamheten under kommande budgetår.
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Swedfund international AB som förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om 1 000
kronor för budgetåret 1995/96.
C 6. Nordiska afrikainstitutet
1993/94 Utgift 9 129 471 Reservation -52 070 1994/95 Anslag 6 100 000 1995/96 Förslag 9 083 000
varav 6 055 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Den negativa reservationen uppstod till följd av av regeringen medgivet
överskridande av anslaget p.g.a. chefbyte.
Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124, senast ändrad 1993:1261) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden:
- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,
- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska
forskare,
- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om
Afrika,
- informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.
De mål och riktlinjer för Nordiska afrikainstitutets verksamhet som regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för institutets enkla anslagsframställning. I denna budgetproposition betonas vikten av att institutet under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen
som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen genom fortsatt satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska
forskningsprogrammen.
Regeringen gav den 7 oktober 1993 institutet i uppdrag att göra en
översyn av dess organisationsform och därvid undersöka olika alternativ
till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget redovisades till
regeringen den 22 augusti. Institutet föreslår efter en genomgång av olika
associations- och organisationsformer, att institutet omvandlas från svensk statlig myndighet till stiftelse. Stiftelseformen skulle tillåta institutet att
arbeta som hittills. Övergången betecknas som inte helt okomplicerad,
framför allt vad avser personalpolitiska frågor m.m. Då flera liknande förändringar av myndigheter nyligen gjorts eller pågår finns modeller och
exempel att följa. Budgetmässigt skulle en övergång till stiftelseform
innebära att = anslagsfinansiering utgår och = ersättes med
bidragsfinansiering.
- Resurser Bilaga 4
Ramanslag 9 083 000 kronor
Planeringsram 11 900 000 kronor
- Resultatbedömning Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat. De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets budgetproposition bör därför äga fortsatt giltighet.
- Slutsatser Nordiska afrikainstitutet är sedan ett 30-tal år ett uttryck för praktiskt nordiskt samarbete. Enligt regeringens mening bör detta även tydligt återspeglas i institutets organisation, ledning och finansiering. I likhet med det uppdrag regeringen tidigare givit institutet vad gäller organisationsformen anser regeringen att en fortsatt verksamhet av hög kvalitet och relevans fordrar ett starkare gemensamt nordiskt ansvar.
Ny lagstiftning på stiftelseområdet i förening med regeringens principer för en effektiv statligt finansierad verksamhet gör att den föreslagna stiftelseformen förefaller mindre lämplig i detta fall. Regeringen anser att frågan därför bör beredas ytterligare. Målsättningen att stärka det gemensamma nordiska ansvarstagandet bör härvid alltjämt gälla. En fördjupad diskussion med övriga nordiska länder behöver därför ske.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under budgetåret 1995/96 om förändringen blir av sådan art att riksdagens medgivande fordras.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet enligt ovan och föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 083 000 kronor.
C 7. Övrigt
1993/94 Utgift 14 500 000 Reservation 171 300 000 1994/95 Anslag 66 900 000 1995/96 Förslag 73 331 000
varav 48 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under budgetåret 1995/96 kommer den största delen av reservationen ha 154
förbrukats. Anslagsposten bidrag till vissa länder m.m. som tidigare fanns Prop. 1994/95:100 under anslaget har upphört. Bilaga 4
C 7.1. Utredningar m.m.
Under budgetåret fortsätter flera av de aktiviteter under anslagsposten som påbörjats under föregående budgetår och som berörts i inledningen till Littera C. Kostnader som regeringen förutser kommer att belasta anslaget är exempelvis arrangerandet av ett kvinnoseminarium i syfte att klargöra den svenska linjen inför kvinnokonferensen i Peking. Vidare kommer uppföljningar av gjorda utredningar att belasta anslagsposten. Den expertgrupp som regeringen ämnar sammankalla med uppgift att förbättra och effektivisera biståndet kommer att finansieras under anslagsposten samt det arbete som avser utvecklandet av departementets policy-, analys och styrfunktion. Från anslagsposten kommer att finansieras utredningar, seminarier, konferenser, m.m. som uppkommer under det förlängda budgetåret.
För utredningar m.m. uppskattas behovet till 37,5 miljoner kronor.
C 7.2. Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SD gäststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa uländer samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA, även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1993/94 utvecklat kontakterna på kulturområdet med tredje världen genom stöd och olika initiativ för att befrämja såväl u-ländernas presentation i Sverige som svenska samarbetsprojekt på kulturområdet i u-länder.
I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 säger sig SI ha för avsikt att under anslagsperioden bibehålla antalet stipendier till sökande från u-länder. SI avser vidare att förstärka och utvidga utbytet till nya länder, däribland nya länderna i Kaukasus och Centralasien under iakttagande av de av statsmakterna uppsatta biståndsmålen. Dessutom förutses ett vidgat samarbete med Sydafrika och den palestinska myndigheten.
Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige ingår i det svenska stödet till u-ländernas högre utbildning och forskning. Det är dock viktigt att framhålla att detta stöd aldrig bör eller kan ersätta olika insatser för att bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning i u-länderna. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till dessa insatser.
Stipendie- och utbytesverksamheten fyller en viktig roll när det gäller den ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från u- och i-länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder 155 vissa sådana möjligheter.
Stiftelsen Svenska institutet har ansökt om bidrag för personal- och Prop. 1994/95:100
administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN- Bilaga 4
stipendiater.
Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Stiftelsen Svenska institutet och till administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater anvisa 15 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
C 7.3. Övriga insatser
Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver sedan ett stort
antal år en verksamhet med mycket högt internationellt anseende. Under
de senaste åren har en stor del av DHF:s verksamhet inriktats på behoven
av ett reformerat FN-system. I perspektivet av ett aktivt svenskt engagemang i dessa frågor är DHF:s insatser och kompetens av stort värde. Ett bidrag om 6,15 miljoner kronor föreslås för budgetåret 1995/96. De bidrag till ett antal organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling som tidigare finansierades under anslagsposten föreslås flyttas till anslaget C
2.7. Bidrag till folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Under anslagsposten medges fortsatt utrymme för att möta angelägna
behov som uppstår under pågående budgetår. För verksamheten enligt ovan uppskattas kostnaden för budgetåret till
20,831 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 73 331 000 kronor.
Bilaga 4 Genom den statligt finansierade Sverige-informationen underlättas
Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Ekonomiska
förbindelser och handelsutbytet med utlandet och turismen till Sverige främjas. De statliga informationsinsatserna skall komplettera den allmänna internationella nyhetsförmedlingen genom att belysa den
svenska samhällsutvecklingen samt utvecklingen inom sektorer som
högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfacetterade
kulturlivet och Sveriges miljösatsningar. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär ett historiskt steg. Det
är av största vikt att svenskt samhälle och svenska ståndpunkter blir mer kända i vår omvärld. Detta gäller både i det globala perspektivet och i
den krets av länder som ingår eller kommer att ingå i EU. Därför
förbereds en aktivering av informationsinsatser och kulturutbyte inom ramen för en långsiktig strategi.
I övergången från industri- till informationssamhället är det viktigt att framhålla Sverige som ett framstående land när det gäller informationsteknik och informationsteknologi bl.a. genom att kunna
erbjuda en samlad Sverige-information på data. Det är också viktigt att hävda Sverige som ett intressant kulturland som
det är attraktivt att samarbeta med och väl värt att besöka.
Det statsfinansiella läget gör att prioriteringen av de insatser som staten skall stödja blir extra viktig. Det råder en utbredd uppfattning om att samordningen bör stärkas
mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser. En förstärkt samverkan mellan allmän Sverige-information, kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, exportfrämjande, investeringsfrämjande samt turism håller på att
utvecklas genom ett tätare informationsutbyte mellan berörda myndigheter
och organisationer. Regeringen avser att inom Utrikesdepartementet för detta ändamål inrätta en nämnd för Sverige-information i utlandet.
Under budgetåret 1995/96 föreslås besparingar på området Information om Sverige i utlandet m.m. på sammanlagt 9 miljoner kronor inkl. effektivitetskrav för statlig konsumtion och den generella minskningen av
bidragsanslag. För budgetåren 1997 och 1998 föreslås ytterligare minskning med 900 000 kr utöver de besparingar som anges nedan under
anslagen D 1 och D 2.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Information om Sverige i utlandet m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad Bilaga 4
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för utgift utgift
juli 95-juni | 1997! 1998!
78,0 74,0 105,2 69,8 -2,6 -2,6
! Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder vad avser
Information om Sverige i utlandet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar inom detta verksamhetsområde.
D 1. Svenska institutet
1993/94 Utgift 64 918 806 Reservation 3 056 446 1994/95 Anslag 60 264 000 1995/96 Förslag 88 784 000
varav 58 857 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 1 807 000 1998 Beräknad besparing 1 808 000
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att
handlägga frågor om information om Sverige i utlandet. Stiftelsens
direktör, som utses av regeringen, är chef för Svenska institutet.
Ordföranden och ledamöterna i stiftelsens styrelse utses av regeringen.
Institutet har ca 100 anställda.
Det övergripande målet för Svenska institutets verksamhet är, i enlighet med institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida
kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, främja kulturoch erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, främja utbyte
inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt stödja svenskundervisningen i andra länder.
Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag, finansierar
genomförandet av informations-, kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet i samverkan med bl.a. de svenska utlandsmyndigheterna.
Därutöver har = institutet anslag och = uppdragsmedel = för biståndsrelaterade insatser i Östeuropa och tredje världen (IIHT G respektive C), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (VIII
HT C respektive D) och för insatser som rör internationellt kulturutbyte
(XIHT C). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag.
D1-anslaget budgetåret 1993/94 utgjorde 40,5 Z av de totala anslags- 158
och uppdragsmedlen till Svenska institutet (163,4 milj. kr). Samtidigt
svarade anslaget för 84,2 7 av hela verksamhetens personalinsatser och Prop. 1994/95:100 övriga förvaltningskostnader (förvaltnings- och verksamhetskostnaderna Bilaga 4
för Svenska kulturhuset i Paris redovisas särskilt).
Svenska institutet har med utgångspunkt från de övergripande målen
uppdelat verksamheten i sex delområden: <Sverigeinformation,
kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, svenskundervisning i utlandet, Svenska kulturhuset i Paris samt administration. I stort sett
fördelas samtliga anslag och uppdragsmedel ut på de olika
verksamhetsområdena. I årsredovisningen mäts verksamheten i
prestationstermer: volymer, spridning, publiksiffror o.d., sambandet
åtgärd-kostnad och åtgärd-effekt (när så är möjligt).
Revisionsberättelsen från Regeringskansliets revisionskontor innehåller
inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga
fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 88 784 000 kr
Övrigt
Svenska institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 3 014 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 570. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 6 629 000 kr eller 1172. Till följd av det statsfinansiella läget bör ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 2 442 000 kr budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har vidare beaktats
förändringar i priser och löner, vissa tekniska justeringar samt
förändrad beräkning av lokalkostnader.
Bilaga 4 Svenska institutets årsredovisning visar att verksamheten har svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och de mål för: verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Verksamhetsmedlen har använts för avsedda ändamål och hållit sig inom angivna ramar. Institutet har - trots besparingskrav - lyckats upprätthålla i stort sett jämförbar produktivitet på flera verksamhetsområden. I vissa fall har produktiviteten ökat. Möjligheter till effektiviseringar och rationaliseringar har tillvaratagits.
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet.
Slutsatser
Efterfrågan på informations- och kulturutbytesversamheten har ökat markant från omvärlden. Inte minst gäller detta i förhållande till Västoch Östeuropa inkl. Baltikum. Det finns en starkt ökad efterfrågan från utlandet, liksom uttalade önskemål från svenska intressenter om att göra Sverige mer känt och förankrat som internationell samarbetspartner vid denna historiskt så viktiga tidpunkt.
Svenska institutets roll som hemmabas för informations- och kulturutbytesverksamheten vid utlandsmyndigheterna har även fått ökad betydelse genom personalneddragningar inom utrikesrepresentationen.
Informationsmaterialet om Sverige, liksom andra informationsaktiviteter, kulturevenemang etc. i utlandet, måste hålla en kvalitativt hög nivå för att uppmärksammas internationellt.
Tidigare besparingskrav har medfört att anslagets andel för informations- och kulturutbytesverksamhet har krympt. Till exempel har den för utlandsmyndigheterna i = informationsarbetet = viktiga utställningsproduktionen fått läggas ner och filmverksamheten har reducerats.
Institutets personal har i ökad utsträckning kommit att tas i anspråk för att verkställa de uppdrag som finansieras med andra anslag och uppdragsmedel.
För att kunna uppfylla de övergripande målen med ett reducerat anslag måste Svenska institutet öka samarbetet med andra intressenter. Den nya tekniken för beräkning av ersättning för lokalkostnader innebär att institutet måste se över sitt lokalbehov och sin framtida lokalisering.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Svenska institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 88 784 000 kr.
Bilaga 4
1993/94 Utgift 13 044 087" Reservation 3 480 379
1994/95 Anslag 13 754 000?
1995/96 Förslag 16 386 000
varav 10 924 000 = beräknat för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 344 000 1998 Beräknad besparing 344 000
D varav 1 140 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien ? varav 1 100 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Det övergripande målet för anslaget är att medverka till att information sprids om det svenska samhället och därmed bidra till ökat samarbete
mellan Sverige och omvärlden.
Anslaget finansierar och bidrar till särskilda, av regeringen prioriterade, = informationsinsatser främst genom de = svenska utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalistinbjudningar samt seminarier och kulturutbyte.
Det råder bred enighet om behovet i dagens läge av intensifierade
kontakter med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela.
Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås att
anslaget, förutom den generella minskningen av bidragsanslagen med
107 eller 1 375 000 kr t.o.m. år 1988, minskas med 3 558 000 kr budgetåret —1995/96 bla. genom indragning av bidraget till
Ingenjörsvetenskapsakademien.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 16 386 000 kr.
11 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 4
E. Utrikeshandel och exportfrämjande Prop. -1994/95:100
. Bilaga 4
Inledning
Handelspolitik
Anslutningen till EU innebär att Sverige omfattas av EU:s handelsregim gentemot andra länder och av EU:s gemensamma handelspolitik.
Konsekvenserna för svenskt vidkommande har utförligt redovisats i prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i utformningen av den gemensamma handelspolitiken med utgångspunkt i svenska nationella intressen och utifrån en frihandelsinriktad grundsyn. Regeringen avser upprätthålla en nära dialog med viktigare handelsnationer både inom och utanför EU i handelspolitiska frågor. Vidare kommer stor vikt att läggas vid sådana officiella kontakter med andra regeringar som kan främja «svenska exportintressen. Dessa uppgifter ställer stora krav på svensk utrikesförvaltning.
USA är den i särklass största exportmarknaden för Sverige utanför EU och tar emot närmare en tiondel av den svenska exporten. De handelspolitiska relationerna med USA är fortsatt mycket goda. Med undantag för amerikanska åtgärder på antidumpningsområdet, som drabbar framför allt svensk stålexport, förekommer inga bilaterala handelsproblem. Sverige ses av USA som en stark förespråkare för
frihandel och ett öppet, multilateralt handelssystem och USA:s intresse
för Sverige som samtalsparter på det handelspolitiska området kan
förväntas öka ytterligare när Sverige blir EU-medlem.
USA:s tullsänkningar i Uruguayrundan får betraktas som mycket förmånliga för svensk export. När tullsänkningarna genomförts erhåller övervägande delen av svensk export till USA en tullbehandling som är mycket näraliggande den som Kanada och Mexico åtnjuter under det nordamerikanska frihandelsavtalet, NAFTA. Även tullsänkningarna i Kanada är betydande.
NAFTA trädde i kraft den 1 januari 1994. Erfarenheterna hittills är begränsade, men handeln mellan de i avtalet ingående parterna - USA, Mexico och Kanada - har ökat markant sedan årsskiftet. På längre sikt kommer NAFTA sannolikt att ha positiv inverkan också på svenskt näringsliv och svenska exportmöjligheter, inte minst eftersom NAFTA:s dynamiska effekter kommer att spela en avgörande roll för den långsiktiga utvecklingen av den mexikanska ekonomin.
Japan är efter USA världens största ekonomi och fortsatt den ekonomiska motorn i Asien. Den bilaterala handeln Sverige - Japan är stadd i stark tillväxt och potentialen för ytterligare expansion är betydande. Exportmöjligheterna har förbättrats genom den fortsatta öppningen och avregleringen av den japanska marknaden. De
lo2
itullsänkningar som Japan genomför som ett resultat av Uruguayrundan Prop. 1994/95:100 medför tullfrihet för nästan hela den svenska industrivaruexporten. Bilaga 4
Den svenska exporten till de snabbt växande ekonomierna i Ost- och
Sydostasien uppvisar mycket höga ökningstal. Även här har
liberaliseringar och ekonomiska reformer spelat stor roll, inte minst i Kina.
På motsvarande sätt har liberaliseringar och reformer på andra håll i världen skapat möjligheter som svenska företag har dragit nytta av, bl.a. i Latinamerika och i Indien. De svenska företagens exportansträngningar på dessa marknader understöds av insatser via Exportrådet och
Exportkreditnämnden, samt av kontakter på regeringsnivå.
Krigsmateriel
Sedan den den första januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300)
om krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande internationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta tillståndsplikt
för samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling och produktion av krigsmateriel. Den nya lagen innebär framför allt att fler produkter än tidigare är underkastade kontroll, eftersom definitionen av krigsmateriel har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området. Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater definierar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av antalet utförselärenden.
Ytterligare anpassningar av de svenska krigsmateriellistorna är att vänta
som resultat av de internationella förhandlingarna för att hindra spridningen av vapen och vapenteknologier.
Exportkontroll
Sverige samverkar med ett stort antal, främst västliga, industriländer i flera internationella regimer för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Samverkan sker inom exportkontrollregimen för missilteknologi (Missile Technology Control Regime, MTCR), inom den s.k. Australiengruppen som syftar till att kontrollera insatsämnen och utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska
stridsmedel, samt Nuclear Suppliers' Group (NSG) inom vilken de
samverkande länderna kontrollerar utrustning. materiel och teknologi som
både har användning inom civil kärnteknologi och för framställning av
kärnladdningar. Fram till oktober 1995 innehar Sverige ordförandeskapet i MTCR. Vidare deltar Sverige i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. New Forum, för kontroll av sådan högteknologi som
normalt har civil användning men som kan komma till användning för
vapenutveckling (s.k. dual use). EU väntas inom kort ta beslut om en förordning som kommer att etablera fri rörlighet inom unionen samt exportkontroll gentemot tredjeland av huvudparten av de dual useprodukter och -teknologi som kontrolleras inom ramen för ovannämnda internationella regimer. I samband härmed avses för svensk del en lag om
strategiska produkter träda i kraft i enlighet med proposition 1993/94:176 Prop. 1994/95:100 om ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa Bilaga 4 produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
Ekonomiska sanktioner
Under tiden den 1 januari 1978 - den 26 maj 1994 tillämpade Sverige ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, som omfattade ett handelsembargo
jämte investeringsförbud.
Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661(1990)
om ekonomiska sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionerna mot Irak
är fortfarande i kraft och omfattar ett totalt handelsembargo. Undantaget är varor för medicinskt bruk, livsmedel, samt varor av s.k. humanitär art. Sanktionerna mot Irak omfattar även finansiella transaktioner. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattade då endast handeln med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Den 1
december 1993 skärptes sanktionerna mot Libyen. Sanktionerna omfattar frysning av libyska finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export
av viss utrustning för oljeindustrin i Libyen samt skärpta sanktioner förande luftfart. De svenska bestämmelserna finns i förordningen (1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen.
Den 30 maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt finansiella transaktioner. Sanktionerna har sedan skärpts med strängare regler i fråga om transitering av gods och andra transporter och genom frysning av penningmedel tillhörande Serbien och Montenegro, samt förbud mot tjänstehandel. Undantag görs för läkemedels- och livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. FN:s säkerhetsråd medgav lättnader i sanktionerna den 23 september 1994. Lättnaderna avser civil flygtrafik till och från Belgrad för passagerare och deras personliga bagage samt att en färjelinje har öppnats mellan Bar i
Serbien-Montenegro till Bari i Italien likaledes endast för civila passagerare och deras personliga bagage. De svenska bestämmelserna
återfinns i förordningen (1992:470) om vissa sanktioner mot "Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien-Montenegro).
FN:s säkerhetsråd införde totala handelssanktioner mot områden i
Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll den 23 september 1994 i resolution 942 (1994). De svenska bestämmelserna
återfinns i förordningen (1994:1307) om vissa sanktioner avseende områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll.
Under tiden den 1 juli 1993 - den 16 oktober 1994 hade Sverige på grund av beslut av FN:s säkerhetsråd ekonomiska sanktioner mot Haiti.
FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet Unita i Angola. Sanktionerna är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter. 164 Sanktionsbestämmelserna innebär att dessa produkter endast får införas
'på ' angolariskt territorium på platser som den angolanska regeringen " Prop. 1994/95:100 angivit till FN:s generalsekreterare. Enligt de svenska bestämmelserna, Bilaga 4 som återfinns i förordningen (1993:1061) om vissa sanktioner avseende Angola, måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till Angola av ifrågavarande produkter.
Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som
beslutas inte bara inom FN utan också inom OSSE och EU.
Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.
Verksamheterna — vid Kommerskollegium, Sveriges Exportråd,
Exportkreditnämnden, Stiftelsen Ostekonomiska = Institutet, Krigsmaterielinspektionen, AB Svensk Exportkredit och Europainformation m.m. redovisas under respektive anslag under denna littera.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Utrikeshandel och exportfrämjande år 1998 till följd av = förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad
beräknat besparing! besparing!
för
1993/94 1994/95 1995796 juli 1995- 1997 1998 juni 1996
708,6 281,6 357,0 236,9 -18,0 -22,0
I Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2 och E 9.
E 1. Kommerskollegium Prop. 1994/95:100”
1993/94 Utgift — 47770 387 Bilaga 4
1994/95 Anslag 41 740 000 1995/96 Förslag 61 275 000
varav 40 548 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing 1 252 000
1998 Beräknad besparing 1 252 000
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt revisorsfrågor. Med undantag av revisorsverksamheten överfördes den 1
juli 1994 kollegiets näringsrättsliga verksamhet till andra myndigheter.
Revisorsverksamheten ligger kvar i kollegiet i avvaktan på en särskild
proposition.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska
verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. Kollegiets uppgift är dels att — tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att uföra vissa myndighetsfunktioner. Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområden. Vad gäller
utredningsverksamheten har kollegiet som mål att förse regeringen med underlag av hög kvalitet inför beslut och förhandlingar på det
handelspolitiska området. För kollegiets myndighetsutövande verksamhet är målen på de olika områdena bl.a. att snabbt och med hög rättssäkerhet handlägga de licenskrav eller andra regleringar som regeringen beslutar
om, att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedurområdet samt att trygga den utrikeshandel som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning i händelse av kris eller krig. För informationsverksamheten gäller målet bl.a. att förmedla ökad kunskap i det svenska samhället om det handelspolitiska regelverket i EU genom att snabbt och med hög serviceanda lämna opartisk information av hög kvalitet samt när det gäller tekniska regler att granska utformningen så att de inte blir
handelshindrande. På det näringsrättsliga området är målet att tillgodose samhällets behov av kvalificerade revisorer och att auktoriserade och
godkända revisorer utför revision som är av hög kvalitet, oberoende av
partsintressen och uppfyller höga etiska krav. Liknande mål har gällt för tolkar och translatorer och när det gäller resegarantier har målet varit att skydda köpare av paketresor mot ekonomisk förlust om researrangören eller återförsäljaren inte genomför avtalade resor. De båda sistnämnda
verksamhetsområdena har överförts till Kammarkollegiet den 1 juli 1994.
Anslagssparandet uppgick budgetåret 1993/94 till ca 2,5 miljoner
kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Bilaga 4 Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för kollegiets verksamhet för perioden t.o.m. 1995/96 ligger fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 61 275 000 kr Beräknade avgiftsinkomster ca 7 400 000 kr (revisorsverksamheten)
Övrigt
Det svenska EU-medlemskapet innebär att kollegiets verksamhet måste förstärkas på flera områden. Regeringen avser återkomma till
riksdagen i denna fråga under våren 1995. Pris- och löneomräkningen uppgår till I 782 000 kr och återlägg för räntor och amorteringar avseende låneramen i Riksgäldskontoret till
784 000 kr. Kommerskollegium omfattas av regeringens sparkrav
på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 087 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 9. År 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med 4 591 000 kr. Anslaget har därutöver
reducerats med 1 814 000 kr för justering av medel för
lokalkostnader.
Resultatbedömning
Under verksamhetsåret 1993/94 har EES-avtalets ikraftträdande, Överenskommelsen inom GATT:s Uruguayrunda och slutförandet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap präglat den handelspolitiska verksamheten. Kollegiet har varit starkt involverat i de svenska insatserna på dessa områden och försett regeringen med analyser och utredningar som har utgjort ett viktigt underlag för regeringens ställningstaganden. På det näringsrättsliga området har ärendemängden
ökat samtidigt som verksamheten varit föremål för utredning och beslut
om ändrad organisationstillhörighet. Överföringen av näringsrättslig verksamhet till Kammarkollegiet genomfördes på ett smidigt sätt.
Kollegiets årsredovisning visar att de uppsatta målen i stort sett har uppfyllts under perioden. Den finansiella delen av årsredovisningen innehåller den information som krävs för regeringens bedömning av
verksamheten. Sammantaget kan konstateras att kollegiet har redovisat sin
verksamhet i enlighet med uppställda krav och på ett lättillgängligt sätt. 167
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i. Prop. 1:994/95:100 revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium. Bilaga 4
Slutsatser
Budgetåret 1995/96 utgör det sista budgetåret 1 nu gällande planeringsperiod. Inför budgetåret 1997 bör kollegiet lämna en fördjupad
anslagsframställning. Direktiv om en sådan har utfärdats i december 1994. .
Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den
gemensamma handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen tillvaratas så långt som möjligt innebär nya uppgifter och krav för den
handelspolitiska förvaltningen. Den kompetens och kontinuitet som Kommerskollegium står för spelar härvid en viktig roll.
Trots det statsfinansiella läget gör regeringen mot denna bakgrund
bedömningen att vissa resurstillskott är motiverade inom kollegiet.
Resurstillskottet motiveras främst av det faktum att anslutningen till den gemensamma handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet importlicenser, i synnerhet på tekoområdet. Vidare behöver resurserna förstärkas vad gäller handelspolitiskt beslutsunderlag,
handelsprocedurfrågor och informationsinsatser. För budgetåret 1994/95
har regeringen därför i december 1994 beslutat om ett resurstillskott på
7 350 000 kr till kollegiet. När det gäller budgetåret 1995/96 avser
regeringen återkomma till riksdagen under våren.
Sedan den 1 juli 1994 består kollegiets näringsrättsliga verksamhet
endast av auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag. Formerna för denna verksamhet har utretts och ett förslag har presenterats i promemorian Tillsyn över revisorer (Ds 1994:125). Utredningen har nyligen remissbehandlats. Regeringen avser att lämna förslag om regler och organisation för den framtida revisorsverksamheten 1 en särskild proposition i februari 1995. Anslagsfrågorna rörande revisorsverksamheten kommer att tas upp i detta sammanhang. I avvaktan på ett förslag har den del av anslaget som avser revisorsverksamheten hos Kommerskollegium beräknats med oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
61 275 000 kr.
1993/94 Utgift — 180 760 444 Reservation 30 398 849 Bilaga 4
1994/95 Anslag 149 785 000 1995/96 Förslag 231 439 000
varav 154 292 000 beräknad för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 3 745 000 1998 Beräknad besparing 8 744 000
Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges Exportråd
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och inom = utrikesrepresentationen. Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag.
Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet.
Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). De statliga medlen inriktas i första hand på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Detta gäller främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora, företags export, insatser för att främja export till svårbearbetade efler avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt = näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1995/96. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95 uppgår till 221 500 000 kr (anslagsposten 1 exportfrämjande åtgärder).
Regeringens överväganden
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt Bilaga 4
engagemang från statens sida i Exportrådet. Samtidigt har statsmakternas syn på inriktningen av rådets verksamhet preciserats. En avsevärd neddragning har företagits av det statliga anslaget sedan år 1992.
De två huvudmännen för Sveriges Exportråd, staten och Sveriges allmänna exportförening, har lagt fast en gemensam syn på Exportrådets verksamhet i det avtal som utgör grunden för verksamheten. Den
nuvarande verksamhetens inriktning utgör enligt huvudmännen en god grund för Exportrådets verksamhet som centralt serviceorgan för
exportfrämjande även på sikt. Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete genomförts i syfte att
anpassa verksamheten och = organisationen till de förändrade förutsättningarna sedan beslutet år 1992. Ett omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och företagsintäkterna i verksamheten har ökat samtidigt som servicenivån till svenska företag har höjts. Vidare har tjänsteutbudet definierats tydligare av rådet mot bakgrund av de mål och uppgifter som har lagts fast i avtalet mellan huvudmännen. Det statliga uppdraget har också definierats tydligare. Uppföljningen vad gäller det statliga anslagets användning och resultat är enligt regeringens mening av
särskild betydelse. Ett arbete har inletts inom rådet som syftar till
ytterligare förbättringar härvidlag. Regeringen avser noga följa rådets fortsatta arbete med effektivisering av verksamheten.
Exportfrämjande kommer även 1 fortsättningen att ges stor vikt inom
utrikesrepresentationen för att effektivt och kompetent fungera som
Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare
eller samarbetsavtal med handelskammare. Det finns också goda skäl att eftersträva ett utökat samarbete med handelskammare utomlands.
Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges Exportråd beräknas till totalt 216 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för
exportfrämjande verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 15 439 000
kr för det förlängda budgetåret 1995/96. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser
efter särskild prövning av regeringen. För budgetåret 1995/96 uppgår medelsbehovet till totalt 231 439 000
kr. Kostnadsutvecklingen och därmed anslagsbehovet styrs bl.a. av kronkursens utveckling. Vid anslagsberäkningen har bl.a. beaktats de besparingar om totalt 10 Z som har ålagts detta anslag under den kommande treårsperioden. Den sammanlagda besparingen uppgår år 1998 till ca 20 miljoner kronor.
Anslag Förslag Bilaga 4
1994/95 1995/96 >
1. Exportfräm- | 132 500 000 | 216 000 000
jande åtgärder
2. Till 17 285 000 15 439 000
regeringens
disposition
Summa anslag 149 785 000 | 231 439 000
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1993/94 Utgift 496 942 718 1994/95 Anslag 1 000
1995796 Förslag 1 000
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av
garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin
betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter
beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli 1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar.
Exportkreditnämnden
EKN har med skrivelse den 13 oktober 1994 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier "Prop. 1994/95:100
Bilaga 4 Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 90 000 miljoner kronor, varav 30 000 miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 60 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen
har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 25 000 miljoner kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick
den 30 juni 1994 till ca 14 300 miljoner kronor för n-garantier, ca 36
200 miljoner kronor för LT-garantier och drygt 200 miljoner kronor för investeringsgarantier.
För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen höjs från 30 000 miljoner kronor till 35 000 miljoner kronor. För LTgarantier föreslås en höjning från 60 000 miljoner kronor till 65 000
miljoner kronor. EKN föreslår oförändrad ram för investeringsgarantier.
Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av förändrade
beräkningmetoder av EKN:s engagemang och av behov av utrymme för
vissa större affärsprojekt. |
EKN och det europeiska integrationsarbetet
I enlighet med sitt uppdrag har EKN bevakat utvecklingen inom EU i
syfte att bedöma vilka krav på förändringar i verksamheten som EUmedlemskapet kan innebära. Kommissionen förbereder f.n. särskilda konkurrensregler beträffande statligt stöd till exportkreditförsäkring. De planerade reglerna syftar till att hindra statlig eller statligt stödd
exportkreditförsäkringsverksamhet att konkurrera på ojämlika villkor med privata försäkringsbolag på det s. k. konkurrensutsatta området. Ett utkast till s.k. meddelande har under hösten 1994 diskuterats inom kommissionen och i ministerrådets arbetsgrupp för exportkrediter. Det är
oklart när regler på detta område kan komma att antas. Efter publicering
väntas medlemsstaterna ha ett år på sig för att ändra sina system.
Vad gäller icke konkurrensutsatt exportkreditförsäkring arbetar EU
sedan år 1991 med att söka harmonisera medlemsstaternas verksamhet i syfte att skapa lika konkurrensvillkor vid export såväl inom som utanför
EU. Kommissionen har i juli 1994 lämnat förslag till direktiv på detta
område, som berör garantivillkor, premier samt utbud av garantier. Till
de grundläggande principerna hör att premier skall vara riskavspeglande
och i huvudsak kostnadstäckande samt att det skall finnas en självrisk. Det är oklart när ett slutligt direktiv kan komma att antas.
Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier
Ansträngningarna att åstadkomma internationella riktlinjer inom OECD för premier och därtill relaterade faktorer fortsätter. Den s.k. consensusgruppen tillsatte i slutet av september 1994 en arbetsgrupp med mandat
att utarbeta förslag till gemensamma riktlinjer för landriskklassificering 172
och premiesättning samt förbättrat informationsutbyte om de premienivåer Prop. 1994/95:100
som tillämpas. Strävan är att lämna en redovisning till OECD:s Bilaga 4 ministermöte på försommaren 1995. Sverige har genom EKN spelat en pådrivande roll i dessa diskussioner.
Flera länder har de senaste åren genomfört förändringar i sina premiesystem, som lett till ökad premiedifferentiering. Därmed har dessa system blivit mer lika det svenska. Särskilt betydelsefullt är att
premiesystemet i Tyskland förändrats i riktning mot EKN:s.
Matchning
Statsmakterna har angivit att EKN i enstaka fall och när särskilda skäl föreligger skall kunna erbjuda samma villkor som ett konkurrerande
företags garantiinstitut.
EKN tar i sin skrivelse upp frågan om när sådan matchning skall kunna
ske. EKN noterar bl.a. att matchning skall ske inom ramen för
begränsningen att garantigivningen skall gå ihop. EKN gör sammanfattningsvis bedömningen att man inom ramen för gällande riktlinjer har svårt att verka för konkurrensneutralitet genom att matcha
andra länders garantiinstitut. Någon enstaka matchning i samband med mindre affärer anses dock vara möjlig.
Skuldlättnadsåtgärder
EKN har som resultat av omförhandlingar inom Parisklubben skrivit av
fordringar på ett antal länder. Vad gäller Polen har 1 900 miljoner kronor
skrivits av för vilket EKN över statsbudgeten erhållit ersättning med 774 miljoner kronor. För Egypten finns en villkorad avskrivning om ca 430 miljoner kronor som kommer att genomföras när tredje och sista steget i skuldlättnadsoperationen är avklarad. För de två första stegen har EKN över statsbudgeten erhållit ersättning om 63 miljoner kronor. För det tredje steget beräknas ersättningen uppgå till 42 miljoner kronor.
För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna ges inom Parisklubben sedan några år 50 2 skuldminskning. Kreditorerna är ense om att öka koncessionaliteten och omförhandla ländernas hela utestående skuldstock. Hittills har närmare 200 miljoner kronor skrivits av på dessa länder för vilket EKN ersatts med ca 50 miljoner kronor via biståndsanslaget. Enligt den modell för ersättning som utarbetats erhåller EKN en ersättning som uppgår till ca en tredjedel av avskrivet belopp. När räntefrihet beviljas, har EKN ersatts till fullo för detta via biståndsanslaget, hittills med ca 140 miljoner kronor.
Medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar
EKN framför i sin skrivelse önskemål om att erhålla bemyndigande att medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger och när intresse härför finns hos svenska företag eller banker och i 173
gäldenärslandet. De principiella betänkligheter som kan finnas att bistå
företag som underlåtit att söka garanti bör enligt EKN kunna övervinnas Prop. 1994/95:100 genom avgifter, som dels täcker kostnaderna för verksamheten ifråga, Bilaga 4
dels undanröjer potentiella risker för att den egna verksamheten skall påverkas negativt.
Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för det kassamässiga resultatet under verksamhetsåren 1994/95 och 19957/96 samt bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre alternativ: normal,
optimistisk och pessimistisk. Såväl de kassamässiga som riskmässiga värderingarna präglas enligt EKN av betydande osäkerhet bl.a. till följd av att en stor del av garantiengagemanget och fordringarna är koncentrerade till ett fåtal länder.
För den gamla verksamheten pekar prognoserna i normalalternativet mot ett kassamässigt överskott om ca 110 miljoner kronor budgetåret
19947/95 följt av överskott om ca 200 miljoner kronor budgetåret 1995/96
(i beloppet för 1994/95 ligger en ersättning från statsbudgeten på 40
miljoner kronor). Det optimistiska alternativet förutser ett överskott på ca en miljard kronor budgetåret 1995/96 medan det pessimistiska i stället
räknar med en förlust på drygt två miljarder kronor.
Vad gäller det ackumulerade riskmässiga resultatet per den 30 juni 1994 pekar EKN:s normalalternativ mot ett slutresultat på plus en miljard
kronor medan de pessimistiska och optimistiska alternativen visar på
underskott respektive överskott om ca 5 miljarder kronor. I beloppen
ingår inte vissa kostnader som under åren ersatts över statsbudgeten,
tillsammans ca 3,5 miljarder kronor.
Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s normalalternativ mot ett kassamässigt underskott budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor följt av överskott på drygt 300 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Det pessimistiska alternativet visar för budgetåret 1995/96 ett underskott på ca 900 miljoner kronor medan det optimistiska anger ett överskott på närmare 800 miljoner kronor. Det riskmässiga resultatet i den nya verksamheten per den 30 juni 1994 pekar mot ett resultat strax under noll. De optimistiska och pessimisiska alternativen pekar i stället mot överskott på 0,5 miljarder kronor respektive
underskott på 3,1 miljarder kronor. |
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla verksamheten sänks till 2 700 miljoner kronor (från 3 700 miljoner
kronor). Vidare föreslås att lånerätten i utländsk valuta höjs till motvärdet
av 1 500 miljoner kronor (från 1 000 miljoner kronor). För den nya verksamheten föreslår EKN att krediten hos Riksgäldskontoret förblir oförändrad - 1 400 miljoner kronor - medan en höjning till motvärdet av 500 miljoner kronor föreslås för
upplåningsrätten i valuta (från 200 miljoner kronor). Nämnden föreslår 174
att ytterligare finansieringsbehov täcks via anslaget om det skulle visa sig
att den föreslagna upplåningsrätten skulle vara otillräcklig.
EKN föreslår vidare att nämnden, i likhet med innevarande budgetår, Bilaga 4 får räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret 1995/96 väntas uppgå till 275 miljoner kronor.
EKN har i sin skrivelse också behandlat vissa frågor rörande den särskilda garantiramen för Baltikum och Ryssland.
Regeringens överväganden
Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas. Regeringen
delar även EKN:s bedömning vad gäller de rörliga krediterna hos Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk valuta.
Skuldlättnader inom Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s uppfattning att nämnden bör ersättas för dessa.
Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin
upplåning för den gamla verksamheten.
Utvecklingen inom EU på exportkreditområdet är av stor betydelse för
EKN. Det är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att nämnden = förbereder och lämnar = förslag till nödvändiga
anpassningsåtgärder. Det internationella samarbetet på exportkreditområdet har varit av stor
betydelse för att minska subventioner och åstadkomma förbättrad konkurrensneutralitet. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll i detta arbete, både inom OECD och Bern-unionen. För svenskt vidkommande är det av särskild betydelse att verka pådrivande vad gäller premier och kostnadstäckning.
Regeringen instämmer i EKN:s bedömning i frågan om matchning av andra instituts garantivillkor.
Regeringen anser att EKN bör bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN bör därvid bemyndigas att ta ut avgifter som täcker nämndens kostnader för verksamheten i fråga och som undanröjer risken att den egna garantiverksamheten skail påverkas negativt. |
Frågor rörande den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna och Ryssland, vilken administreras av EKN, kommer att behandlas av regeringen i en särskild proposition om samarbetet med
Central- och Östeuropa våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för n-garantier och 65 000 000 000
kr för LT-garantier,
2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en 175
statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst
3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande B ilaga 4
hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,
4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten,
5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning, 6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av
ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan,
7. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s
medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,
8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen
1994/95 Utgift 4 708 701
1994/95 Anslag 5 084 000
1995/96 Förslag 8 204 000
varav 5 446 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Krigsmaterielinspektionen (KMT) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av
sådan materiel. Under krigsmaterielinspektören lyder vidare verksamhet rörande exportkontroll av strategiskt känsliga produkter. Denna verksamhet finansieras dock inte över detta anslag.
KMI har till sitt förfogande dels det tekniskt-vetenskapliga rådet, som
bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om
avgränsning mellan civil och militär materiel, dels den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor, som har inrättats för att främja ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.
Kostnaderna för verksamheten, exklusive nämnderna, täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel
ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverkningstillstånd. För budgetåret 1994/95 har KMI undantagits från reglerna i
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
I en intern promemoria, daterad den 28 september 1994, har KMI
sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1993/94, övriga uppgifter 176
avseende kalenderåret 1993 samt förslag rörande anslags- och investeringsbehov för budgetåret 1995/96. Bilaga 4
Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till ca 4,7 miljoner kronor budgetåret 1993/94, varav 55 000 kr avsåg nämnderna. Anslagskrediten uppgick till ca 285 000 kr.
Under kalenderåret 1993 behandlade inspektionen 2 028 st
utförselansökningar. Värdet av under år 1993 meddelade utförselbevis för
försåld krigsmateriel uppgick till 6 105 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1993/94 hade 175 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser
Ramanslag 8 204 000 kr
Övrigt
Anslaget har reducerats med 510 000 kr som utgjorde engångsbelopp för viss ADB-utrustning budgetåret 1994/95. Prisoch löneomräkningen uppgår till 180 000 kr. För ökat resursbehov för bl.a. ökade lokalkostnader och resor har anslaget därutöver räknats upp med 1 163 000 kr.
Slutsatser
Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om
årsredovisning och = anslagsframställning. Följaktligen redovisar regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den interna anslagsredovisningen m.m. som har upprättats utgör dock tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående anslagsbehovet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 204 000 kr.
12 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 4
U
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
Bilaga 4
1993/94 Utgift 2 250 000 1994/95 Anslag 2 500 000 1995/96 Förslag 5 118 000
varav 2 564 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Central- och
Östeuropa och OSS-området.
Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för
stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget från staten uppgår budgetåret 1994/95 enligt avtalet till 2,5 miljoner kronor. Var och en av
de övriga intressenterna bidrar med 150 000 kr. Beloppen räknas upp årligen med hänsyn till prisutvecklingen.
För budgetåret 1995/96 beräknas statens bidrag till 5 118 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 19957/96 anvisar ett anslag på 5 118 000 kr.
E 6. Europainformation m.m.
1993/94 Utgift 51 236 511 Reservation 9 968 699 1994/95 Anslag 21 000 000 1995/96 Förslag 9 000 000
varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. Målsättningen är att förse svensk allmänhet med en omfattande och saklig information.
En saklig och bred informationsverksamhet behövs även efter
folkomröstningen om det fortsatta europeiska integrationsarbetet.
Verksamheten kommer också fortsättningsvis att omfatta publikationer av olika slag om EU och eventuellt EES. Bland annat kommer grönböcker att utgöra en del av denna verksamhet. Särskilda medel - 21 000 000 kr - har under budgetåret 1994/95 funnits för en sådan verksamhet inkl. verksamheten vid Sekretariatet för Europainformation fram till 178
folkomröstningen om EU. Det här beräknade medelsbehovet för Prop. 1994/95:100 budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 9 000 000 kr. Regeringen torde Bilaga 4 emellertid få anledning att återkomma till riksdagen i frågan om den fortsatta EU-informationen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Europainformation m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 9 000 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
1993/94 Utgift -118 494 305 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt
riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlåningsräntorna ligger under upplåningskostnaderna. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåninggsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver
upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av
bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning. Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den överenskommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen inom
OECD.
Förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse har nyligen resulterat i att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare marknadsanpassats. Ändringarna innebär bl. a. att den subventionerade SDR-räntan avvecklas efter en ettårig övergångsperiod och att länderklassificeringen ändras.
Den statsstödda verksamheten beräknas verksamhetsåret 1994/95 ge ett överskott i storleksordningen 90 miljoner kronor.
Regeringen har efter bemyndigande från riksdagen beslutat att den s.k. löftesprovisionen inom det statsstödda systemet skall utgå med normalt
0,25 2.
Regeringens överväganden
Prop! 1994/95:100
Bilaga 4 SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexport infördes för att möta de kraftiga subventioner av villkoren vid exportkrediter som andra länder började tillämpa under 1970-talet.
Efter förhandlingar inom OECD har subventionsinslagen gradvis
reducerats. Den senaste ändringen innebär i princip att endast marknadsräntor eller s.k. CIRRar (commercial interest reference rates) är tillåtna efter en viss övergångsperiod. Samtidigt har SEK i allt högre
grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att
expandera den marknadsmässiga verksamheten. SEK har också lyckats erbjuda svenska exportörer mycket konkurrenskraftiga kreditvillkor i marknadssektorn. Regeringen ser positivt på denna utveckling och Sverige har inom OECD aktivt arbetat för att räntesubventionering skall avvecklas.
Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan i vissa fall vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order. För svenska exportörer är det väsentligt att ha tillgång till de kreditofferter med fast ränta som SEK kan erbjuda inom det statsstödda systemet. Regeringen anser också att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan erhålla.
Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset
för statsstödda krediter åter ökat. Detta medför sannolikt enligt SEK:s beräkningar att under år 1994 beviljade statsstödda krediter kommer att leda till kostnader för staten under budgetåret 1995/96. Beräkningen av utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.
1993/94 Utgift -12 956 546
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en
bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare Prop. 1994/95:100
gjorda åtaganden. Genom att volymerna sjunker i takt med att skulderna Bilaga 4 återbetalas minskar statens kostnader. Kreditgivningen förväntas budgetåret 1994/95 uppvisa ett överskott på 10 miljoner kronort. Anslaget kan dock komma att belastas och bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder
1993/94 Utgift 56 388 886 1994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 42 000 000
varav 28 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 13 000 000
1998 Beräknad besparing 12 000 000
Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. ukrediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984.
Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger
på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen beräknar kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 42 000 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till uländer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000
kr.
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Prop. 1994/95:100
Bilaga 4
Inledning
Under littera F finansieras verksamhet som direkt stöder svensk utrikespolitik samt information och kunskapsinhämtande i nedrustningsoch = säkerhetspolitiska frågor. Det första området utgörs av Utrikesdepartementets anlitande av Försvarets forskningsanstalts (FOA) sakkunskap vid förhandlingar om nedrustnings- och säkerhetspolitik samt stöd åt studier, konferenser m.m. av utrikespolitisk betydelse.
På det andra området sker verksamheten genom bidrag till organisationer och stiftelser för information, studier och forskning om säkerhetspolitisk och fredsbefrämjande utveckling, stöd åt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRD och Utrikespolitiska Institutet. Verksamheten vid dessa institut är inriktad på forskning och information, främst genom utgivandet av publikationer.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95-juni | 1997! 1998!
96
64,8 60,5 92,5 59,8 -1,6 -1,6 ! Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
1993/94 Utgift 2 770 O11 Reservation 783 979 1994/95 Anslag 2 511 000 1995/96 Förslag 3 641 000
varav 2 427 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 63 000 1998 Beräknad besparing 63 000
publikationer m.m. av utrikespolitisk betydelse. Bilaga 4
Som exempel på stöd från anslaget budgetåret 1994/95 kan nämnas
arrangerandet av ett internationellt seminarium om landminor, värdskapet för den internationella missilkontrollregimens årskonferens i Sverige samt studiebesök i Sverige av FN:s kurs för diplomater med inriktning på nedrustning.
Det föreslagna beloppet för budgetåret 1995/96 samt de beräknade
utgifterna kommande budgetår innebär en besparing med 1092 eller
252 000 kr jämfört med innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 641 000 kr.
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
1993/94 Utgift 16 529 393 Reservation 5 649 918 1994/95 Anslag 10 000 000! 1995/96 Förslag 17 000 000
varav 9 667 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 250 000 1998 Beräknad besparing 250 000 ! Utöver detta anslag disponeras för ändamålet drygt 3 000 000 kr från Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriet AB.
Anslaget disponeras enligt förordningen (1993:983) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling till svenska organisationer och stiftelser som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas i form av organisationsstöd och
projektbidrag. En beredningsgrupp utsedd av regeringen granskar
ansökningar och ger yttrande till regeringen.
Regeringens överväganden
Bilaga 4
Regeringen anser att det är väsentligt att kunskap och intresse för
frågor som rör fred och säkerhetspolitik stimuleras. Stödet till
organisationer för detta ändamål fyller därför en viktig funktion.
Aktiva medlemsinsatser är en förutsättning för att bidragen skall nå
sitt syfte. Som en del av regeringens sparplan föreslås att anslaget
under en kommande treårsperiod minskas med 107 eller
1 000 000 kr. Vid fördelningen av anslaget över tolv respektive
arton månader kommande budgetår har hänsyn tagits till att
huvuddelen av utbetalningarna sker under andra hälften av
kalenderåret.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
1993/94 Utgift 21 396 000 1994/95 Anslag 21 850 000 1995/96 Förslag 32 360 000
varav 21 444 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 656 000 1998 Beräknad besparing 656 000
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut skall i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt bedriva forskning i konfliktoch samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet.
Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för en stabil fred.
SIPRI har väl redovisat verksamheten under perioden 1993/1994 med beskrivning över institutets aktiviteter, skrifter och organisation.
I revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1993/94 har några anmärkningar inte framkommit.
- . Regeringens överväganden Bilaga 4
SIPRI:s forskning och publikationer och övrig informationsverksamhet röner stor internationell uppmärksamhet. Som en följd av den förändrade omvärlden har SIPRI förändrat inriktningen i sin forskning. Nya forskningsprogram som ickespridning av <:massförstörelsevapen, efterlevnad av nedrustningfördrag samt fredsbevarande och regional säkerhet faller
väl inom ramen för regeringens prioriteringar på
nedrustningsområdet.
SIPRI omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med
1092 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med 5946. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 2 404 000 kr eller 1172. Externa bidragsgivare beräknas innevarande budgetår svara för knappt tre miljoner av institutets finansiering. Det är av vikt att en större del av institutets finansiering gradvis söks från andra källor än statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 360 000 kr.
F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
1993/94 Utgift 9 883 228 1994/95 Anslag 12 259 000 1995/96 Förslag 18 711 000
varav 12 401 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 368 000
1998 Beräknad besparing 367 000
Målet med anslaget är att tillföra departementet teknisk och vetenskaplig
sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om
nedrustning, rustningsbegränsningar och internationell säkerhet .
Anslaget belastas med utgifter för verksamhet inom:
- kärnvapenfrågor omfattande studier av kärnvapenspridning samt insamling och analys av luftburen radioaktivitet,
- seismisk provövervakning vars huvudsakliga syfte är att ge tekniskt underlag för de internationella förhandlingarna om ett fullständigt stopp
för kärnvapenprov, 185
Bilaga 4
- europeisk säkerhet omfattande studier av den politiska, militära och ekonomiska utvecklingen i Europa i syfte att ge bättre beslutsunderlag för konfliktprevention, krishantering, deltagande i internationella operationer
m.m.
Regeringens överväganden
Med hänsyn till att huvuddelen av FOA:s verksamhet finansieras
av - Försvarsdepartementet = faller det sig naturligt = att årsredovisningen domineras av denna verksamhet. Årsredovisningen ger dock en god beskrivning av det arbete som utförts för UD:s räkning. Fördelningen på olika områden får anses ha följt de riktlinjer som angivits i regleringsbrevet. I revisionsberätteisen utförd av Riksrevisionsverket anmärks att
anslaget överskridits med 65 728 kr. Överskridandet noteras även i FOA:s årsredovisning. FOA har erinrats om nödvändigheten av
att använda sig av sådana redovisningsrutiner att anslaget i
fortsättningen inte överskrids.
Regeringen anser att FOA:s sakkunskap är en förutsättning för att upprätthålla hög kompetens i förhandlingar på nedrustningsområdet. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 613 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning
med 574. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 348 000
kr eller 112. I första hand bör besparingen falla på de administrativa kostnaderna.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 18 711 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
1993/94 Utgift 10 889 706 1994/95 Anslag 10 340 000 1995/96 Förslag 15 579 000!
varav 10 325 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 310 000
1998 Beräknad besparing 310 000
! varav 100 000 kr engångsanvisning
Målet med Utrikesdepartementets anslag till Utrikespolitiska Institutet är 186
att främja intresse för och kunskap om internationella frågor samt att Prop. 1994/95:100 stödja forskning rörande internationell politik. Bilaga 4 Institutets informationsverksamhet inriktas framför allt på utgivande av skrifter och nyhetsbrev samt tillhandahållande av ett bibliotek och arkiv. Sedan tjugo år bedrivs forskning i internationell politik. Utrikespolitiska Institutet har väl redovisat verksamheten och räkenskaperna för kalenderåret 1993. I revisionsberättelse för år 1993 finns inga anmärkningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Utrikespolitiska Institutets information om internationella frågor och den forskning och studier, som institutet bedriver, fyller en viktig funktion. Av det föreslagna anslaget föreslås 100 000 kr avsättas för att finansiera forskningsprojektet ”The European Security Order and the Common Foreign and Security Policy of the European Union". Utrikespolitiska Institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 517 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med 576. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 137 000 kr eller 112. Det är därför angeläget att institutet fortsätter sina ansträngningar att finna nya finansieringskällor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 15 579 000 kr.
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
1993/94 Utgift 3 323 996 Reservation 176 004 1994/95 Anslag 3 588 000 1995/96 Förslag 5 248 000 varav 3 499 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget stöds forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse med = Utrikespolitiska Institutet som den = störste bidragsmottagaren för ett treårigt forskningsprogram.
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 248 000 kr.
Bilaga 4
Regeringen avser att under våren presentera ett flerårigt sammanhållet program för samarbetet med Central- och Östeuropa i en särproposition. Till programmet kommer att föras insatser från Miljödepartementet motsvarande 145 800 000 kr för budgetåret 1994/95. Propositionen kommer bl.a. att grundas på den utvärdering som har gjorts av Kommittén för analys av utvecklingssamarbetet (Ds 1994:134 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa).
Riksdagen har i avvaktan på utvärdering av nuvarande program bemyndigat regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95
intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96.
Beloppet avser en period på 12 månader.
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 756 499 000 kr anvisats för samarbetet med Central- och Östeuropa. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 855 999 000 kr. Beloppet avser en period på 18 månader. I anslagsbeloppet ingår överförda medel från Miljödepartementet motsvarande 219 000 000 kr. Från anslagsbeloppet har avdragits 503 miljoner kr för avgift till EU.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på 855 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats. I avvaktan
på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 1 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Täckande av
eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central-
och Östeuropa för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på
1 000 kr. 189
finansiellt stöd och exportkreditgarantier Bilaga 4
För innevarande budgetår har ett anslag på 240 000 000 kr anvisats. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas
anslaget upp med 360 000 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Beloppet avser en period på 18 månader.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på
360 000 000 kr.
Bilaga 4.1
Bilaga 4.1
194 1. - JUSTITIEDEPARTEMENTET
WIPO 1232 550 obl. 2. - UTRIKESDEPARTEMENTET
| FN:s reguljära budget | 92 847 483 |
| FN:s fredsbev. operationer | 268 400 001 |
| UNIDO | 9 786 391 |
| Kemvapenkonventionen | 1 624 364 |
FN:s konferens om miljö och utveckling 12 640 000 FN:s rasdiskriminerings-
| kommitté | 25 420 obl. | |
| Fredsbevarande insatser | 878 431 963 friv/ind" | > |
| Befolkningskonferensen | 1 981 250 | x |
| ECOSOC | 22 326 | sk |
| FAC | 53 000 000 | |
| IDA | 780 435 886 | |
| IEFR/PRO | 105 000 000 | |
| IFAD | 46 582 514 | |
| ICPO | 2 000 000 | |
| ITC | 1 500 000 | |
| UNCDF | 40 000 000 | |
| UNCTAD | 2 021 250 | |
| UNDA | 1 500 000 | |
| UNDCP | 40 000 000 | |
| UNDP | 560 000 000 | |
| UNEP | 200 000 | |
| UNESCO | 4 000 000 | |
| UNETPSA | 1250 000 | |
| UNFPA | 140 000 000 | |
| UNHCR | 331 500 000 | |
| UNICEF | 350 000 000 | |
| UNIFEM | 4 000 000 | |
| UNRWA | 130 000 000 | |
| UNSO | 950 000 | |
| UNTF | 3 000 000 |
+ = projektstöd, + = basbudgetstöd
Bilaga 4.1
Myndighet FN-organisation Utfall 93/94 Obl/friv/ind
WEP (FAC,IEFR/PRO) 270 000 000 wok
WHO 73 500 moox SIDA FAO 148 249 217 friv. + " HABITAT 2 000 000 mo " IAEA 6 414 285 mo " IFAD 553 013 Woo " ILO 15 019 817 wox " IMO 4 051 948 mo " ITC 6 747 057 Wok " Mekong k 11 234 000 moox " UNCTAD 900 000 ox " UNDCP 1 805 000 " " UNDHA 34 018 603 " " UNDP 100 767 889 " " UNEP 8 750 000 " " UNESD 1 250 000 " " UNESCO 13 077 785 " " UNFPA 4 572 260 " " UNHCR 281 075 499 friv. " UNICEF 512 860 448 Woo " UNIDO 478 562 wo " UNIFEM 400 000 mo " UNRWA 6 250 000 mo " UNSO 34 769 559 Woo " UNV 3 548 165 mo " WEFP 69 380 332 "ooor " WHO 112 324 078 Wooox " WwWIPO 1 630 000 mooox " WMU 20 888 418 mo " Övrigt 57 877 440 " " IDA 338 933 380 " SAREC ICTP 4 000 000 "ooo " UNESCO 2 255 000 Woo " UNRISD 5 000 000 Woooc " WHO 36 670 328 wo SwedeCorp = ILO 6 250 153 wooox " ITC 1 808 680 wo BITS UNDESD 364 800 Woo
5 829 096 336
3. - FÖRSVARSDEPARTEMENTET
UNPROFOR ca 460 000 000 indir.
192
Bilaga 4.1
4. - SOCIALDEPARTEMENTET
WHO 36 646 83 obl. "för rapportering om läkemedelsbiverkning 2 591 000 " FN:s familjeår, projekt 5 096 800 " /indir. Folkhälsoinstitutet WHO:s aktion mot tobak 100 000 friv.
Övrigt — 853 656 " +
45 288 290
5. -- KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
IMO 1482 256 obl. OTIF 1 613 469 " IRCA 10 069 " Luftfartsverket ICAO 3 592 186 " Post-& Telestyrelsen ITU 9 215 144 obl. " " VGE/ITU 156 938 friv. + Posten UPU 2 548 500 obl. SMHI WMO 4 168 000 "
" " . — 689 000 friv. +
23 475 562
6. FINANSDEPARTEMENTET
SCB FN 3 300 000 ind. Boverket UNESCO 100 000 friv. > 3 400 000
7. . UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
UNESCO 30 944 686 obl.
8. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
FAO 31 669 609 obl.
9. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
ILO 20 360 782 obl. 193
13 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Bilaga 4.1
10. KULTURDEPARTEMENTET
UNHCR 295 162 friv. + UNHCR/IOM 780 000 " +
1 075 162
11. NÄRINGSDEPARTEMENTET
WIPO 3 536 242 obl. Internat. studiegruppen för bly och zink 168 417 " Internat. studiegruppen
för nickel — 182 244 "
3 886 903
12. MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET
Kemikalie-
inspektionen IPCS 600 000 friv. +
Miljöfonden — 22 000 000 " «
22 600 000
TOTALT SUMMA 6 473 029 880
Bilaga 4.2
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för
de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1995.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan Havanna (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Heliga Stolen Addis Abeba (San Marino)
(Djibouti) Helsingfors
Alger Islamabad Amman (Malé) Ankara Jakarta Athen Kairo Bagdad"+) (Khartoum) Bangkok Kiev (Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) Kinshasa") Beirut") Kuala Lumpur Belgrad Kuwait Bern (Abu Dhabi, Doha, Manama)
(Vaduz) Köpenhamn
Bissau”) Lagos Bonn (Accra) Brasilia Lima Bryssel (La Paz) (Luxemburg) Lissabon Budapest (Praia) Buenos Aires London (Asunciön, Montevideo) Luanda Bukarest (Sao Tomé) Canberra Lusaka (Honiara, Port Moresby, Port Vila) (Lilongwe) Caracas Madrid
(Bridgetown, Port of Spain) Managua
Colombo”) (San José, Panamå) Damaskus Manila (Beirut) Maputo Dar es Salaam (Mbabane) Dhaka Mexico Dublin Moskva Gaborone (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, (Maseru) Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Guatemala Nairobi
(San Salvador, Tegucigalpa) (Bujumbura, Kampala, Kigali)
Haag New Delhi Hanoi (Colombo, Kathmandu, Thimphu) Harare Oslo
Bilaga 4.2
Ottawa Seoul
(Nassau) Singapore
Paris (Bandar Seri Bagawan)
Peking Sofia (Pyongyang, Ulan Bator) Tallinn Prag Teheran (Bratislava) Tel Aviv Pretoria (Nicosia)
Pyongyang") Tokyo
Rabat Tripoli
Reykjavik Tunis
Riga Vientiane”) Riyadh Vilnius (Muscat, Sana) Warszawa Rom Washington (Tirana) Wellington
Santa Fé de Bogotå (Apia, Nuku'alofa, Suva)
(Quito) Wien
Santiago de Chile (Ljubljana)
Windhoek
Zagreb
+) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires
++) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
I. Ambassadkansli
Bertin
IH. Delegatiorier
Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna 1 Genéve
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (QECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) i Wien
| Bilaga 4.2 a) Generalkonsulat b) Konsulat Hamburg Mariehamn Hongkong (Macau) Istanbul Jeddah Jerusalem Los Angeles Milano New York S:t Petersburg Sydney
V. Stockholmsbaserade ambassadörer |
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui = (Centralafrikanska Republiken), Bissau (Guinea-Bissau), Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria
(Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St Georg”s (Grenada), St John”s (Antigua och Barbuda).
Bilaga 4.3
Bilaga 4.3 1994-12-15
Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och OSSE:s sanktionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december 1994
OMRÅDE OPERATION LAND/ORT TYP AV INSATS ANTAL KOSTNAD
MANDAT- PERSONER MILJ KR
PERIOD ÄRSBASIS
(ANSLAG)
Ö UNPROFOR Kroatien Stabskompani 161 47,0 (B9)
S t.v. Milobs :
T Civilpoliser 18,5 (C1) E Militärpolis
U
R UNPROFOR Bosnien- Mek.skyttebataljon 1 063 626,0 (B9)
[0] t.v. Hercegovina Milobs
Pp Militärpolis A Mek. inf.komp
UNPROFOR Makedonien Skyttepluton 40 16,0 (B9) t.v.
C ICFY Fd Gränsövervakning 15 13,0 (BI)
E t.o.m. Jugoslavien N mars 95 T A OSSE Sarajevo Stöd till om- 1 0,2 (B10) L t.o.m. budsmanna- E dec. 94 institutionen U R ECMM Kroatien Monitorer 8 8,0 (B10) [0] t.v. Bosnien- P Hercegovina A
OSSE/SAM Makedonien Sanktions- 2 0,9 (B10)
t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE/ SAM Ungern Sanktions- 2 0,9 (B10)
t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE/SAM Ukraina Sanktions- 6 3,0 (B10) t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE . Korttidsuppdrag m.m. 3 1,7 (B10)
K
A U K A UNOMIG Georgien Milobs 6 4,4 (B9) S t.v. I E N
Bilaga 4.3
OSSE Lettland Prev.dipl 1 0,6 (B10) t.o.m.
dec. 94
SORROW
[0] UNTSO Mellersta Milobs 17 10,8 (BI)
S t.v. Östern
T
E UNIKOM Kuwait Milobs 7 4,2 (B9)
R t.v. AZ2rPErAR N
P UNMOGIP Kashmir Milobs 8 5,0 (B9)
t.v.
NNSC Korea Milobs 6 5,5 (B9) Ann t.v.
OogdPR UNAVEM II Angola Milobs 3 2,1 (B9)
t.v.
pero
CA E M
N E MINUGUA Guatemala Milobs 2 1,1 (C1)
TR t.o.m. R I maj 95 AK LA
TOTALT 1 351 768,9
Förkortningar
ECMM = EU:s övervakningsmission i f.d. Jugoslavien ICFY = Jugoslavien-konferensen
Mek.skyttebataljon = Mekaniserad skyttebataljon Mek.inf. komp. = Mekaniserat infanterikompani
Milobs = Militära observatörer
NNSC = Neutrala staters övervakningskontingent
Prev.dipl. = Preventiv diplomati SAM = Sanktionsövervakning (främst tulltjänstemän)
Bilaga 4
A. Utrikesförvaltningen m.m.
| A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag | 2 666 663 000 |
| A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag | 1 000 |
| A 3. Honorärkonsuler, förslagsanslag | 26 999 000 |
| A 4. Nordiskt samarbete, förslagsanslag | 2 115 000 |
| AS. Utredningar m.m., reservationsanslag | 15 809 000 |
| A 6. Officiella besök m.m., förslagsanslag | 13 770 000 |
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
1 utlandet m.m., förslagsanslag 6 410 000
2 731 767 000
Bidrag till vissa internationella organisationer
| B1. Förenta nationerna, förslagsanslag | 351 353 000 |
| B2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag | 472 500 000 |
| B3. Europarådet, förslagsanslag | 36 339 000 |
B4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag 46 460 000 B5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 1 000
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 17 515 000 B 7. Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 625 000 B 8. Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag 5 040 000 B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslagl 341 948 000 B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE), förslagsanslag 13 823 000
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU, förslagsanslag 12 633 000
2 300 237 000
Bilaga 4 C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag 4 762 500 000 C2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten, reservationsanslag 11 586 600 000 C3. Den nya myndigheten och Styrelsen för ulandsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
ramanslag 619 916 000
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, reservationsanslag 90 000 000 CS. Swedfund International AB, förslagsanslag 1 000
C 6. Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 9 083 000
C7. Övrigt, reservationsanslag 73 331 000
17 141 431 000
Information om Sverige i utlandet m.m.
D 1. Svenska institutet, reservationsanslag 88 784 000 D2. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag 16 386 000
105 170 000
Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium, ramanslag 61 275 000 E2. Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 231 439 000
E3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000
E 4. Krigsmaterielinspektionen, ramanslag 8 204 000
ES. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag 5 118 000 E 6. Europainformation m.m., reservationsanslag 9 000 000
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000 E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 42 000 000
357 039 000
Bilaga 4 F1. - Utredningar och andra insatser på det utrikes-
politiska området, reservationsanslag 3 641 000 F2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 17 000 000 F3. — Bidrag till Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRD, reservationsanslag 32 340 000
F 4. Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet, anslag 18 711 000
F 5. — Utrikespolitiska Institutet, anslag 15 579 000
F 6. :Forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse,
reservationsanslag 5 248 000
92 539 000
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 855 999 000
G2. :Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till tänder i Central- och
Östeuropa, förslagsanslag 1 000 G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier |
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier,
reservationsanslag 360 000 000
1216 000 000
Summa kr 23 944 183 000
"beräknat belopp
Bilaga 4
Utrikesdepartementet
[NOG AR or rerererrrrersrsanenrrsrsrsrs rs r snaran sonens rs en kross rr ARA R RK RAR ARR R RAR AR RAR An Rena ana 3
tt INfOTMAtlON oesesesessrsrrsrsersrrrrnrenrss tsar r ers eran ens rnr Kn re AR Ken ön nan Oe) tt Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning Bilaga 4
i Sandö (Sandö U-CentrUuM) smeeemsmmmsrrreerresrreresssrrssssrserserirsnt R Bidrag till EG:s gemensamma bistånd sms An Swedfund International AB
; 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finan-
Bilaga 4.1 Sveriges samlade bidrag till FIN osssmsmssseesrnrarsrersrrerrsnrar sanna 191 Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ac-
krediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadö-
Bilaga 4.3 Deltagande med svensk personal t FN:s fredsbevuarunde
operationer, FN:s och OSSE:s sanktionsövervakning.
OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december
OA oossosessrsrsrressrsrrrsersrrsan enar earn stR e een rr rn rare nan kan e Karen ra erna 198
ANslagsförteCkliZ...eemeemcssussssssssssrresersrsrosrerrrrr rr rr nr er ren sn ennen annen en 200 InnehållsförteCkhilg...msesessssrssrssessrserrererrerrerrrrrrrr enes aren ess n sens snake rena 203
gotab 17522, Stockho'm 1994
Bilaga 5 till budgetpropositionen 1995 2
fas Åsa
Ey
Försvarsdepartementet
Bilaga 5 (fjärde huvudtiteln)
INLEDNING
Till grund för denna proposition ligger 1992 års totalförsvarsbeslut, 1992 års stabiliseringsproposition samt de besparingsmål som anges i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25). Den i 1992 års totalförsvarsbeslut beslutade inriktningen skall därvid i allt väsentligt följas.
Den internationella utvecklingen befäster de i FB 92 redovisade och för svenskt vidkommande gynnsamma säkerhets- och försvarspolitiska förutsättningarna. Likväl finns osäkerheter rörande förhållandena på lång sikt. Arbetet med att förbereda nästa långsiktiga totalförsvarsbeslut är därför av stor vikt.
Sveriges ekonomisk-politiska situation är sådan att det måste anses nödvändigt att se över de finansiella förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden. Det är också regeringens bedömning att den säkerhetspolitiska situationen medger reduceringar av försvarsanslagen. Vid utformningen av de besparingsåtgärder som redovisas i propositionen har utgångspunkten varit att så långt möjligt undvika åtgärder som inverkar på den långsiktiga handlingsfriheten.
Således redovisas i denna proposition besparingsåtgärdernas inverkan och storlek för budgetåret 1995/96 inom de olika littera som ingår i Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Däremot, för att inte föregripa det kommande totalförsvarsbeslutet, anger regeringen för budgetåren 1997 och 1998 enbart omfattningen i stort av besparingsåtgärderna.
Ett generellt besparingskrav åläggs myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Vidare föreslås vissa rationaliseringsåtgärder. En reducering av kraven på närtida beredskap, liksom senareläggning av viss materielanskaffning, har befunnits vara motiverad.
I Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Kraven på svenskt deltagande i internationellt konfliktförebyggande samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära fältet Bilaga 5 kvarstår. Multinationell krishantering och internationella fredsfrämjande samt humanitära insatser får en allt viktigare roll. Förmågan att medverka vid sådana insatser är därför viktig.
Merparten av besparingar inom Försvardepartementets område föreslås bli genomförda inom det militära försvaret. Besparingarna föreslås så långt möjligt ske som en generell besparing inom verksamheten. Härutöver kan, mot bakgrund av «nuvarande säkerhetspolitiska läge, kraven på insatsberedskap och krigsduglighet temporärt medges nedgå. Vidare minskas ambitionerna något avseende krigsorganisationens materiella förnyelse.
Inom materielområdet kommer senareläggningar eller reduceringar att göras för vissa byggnationsobjekt samt vissa materielprojekt, såsom pansarskott, mörkerriktmedel för pansarvärnsrobot BILL, modifiering av robot 70 samt spaningskapsel till JAS. Grundutbildningen av värnpliktiga för amfibieförband och områdesbundna KA-förband vid Norrlandskustens marinkommando genomförs ej efter den 1 november 1997. Regeringen är därutöver inte beredd att medge några besparingar inom verksamhetsområdet Grundutbildning.
På det civila försvarets område föreslår regeringen att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt stärker förmågan att motstå krigstida störningar i = elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system. En närmare analys av de hot som bör dimensionera beredskapsåtgärderna skall genomföras.
I propositionen redovisas olika förslag för att förbättra statsmakternas styrning av det civila försvaret. Bl. a. föreslås, att planeringen koncentreras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället i krig.
Regeringen föreslår vidare att ambitionen för uppföljning och utvärdering ytterligare höjs. Detta bör främst åstadkommas genom att Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter på området tydliggörs.
Förberedelserna inför ett nytt långsiktigt totalförsvarsbeslut pågår. Regeringens avsikt är att beslutet bereds och fattas i två etapper. Den första etappen bör omfatta statsmakternas ställningstagande = till säkerhetspolitiken, målen för totalförsvaret, vissa övergripande principiella frågor om totalförsvarets utformning samt ekonomin. Den andra etappen bör omfatta ställningstaganden till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets grundorganisation i fred samt den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och fred.
Bilaga 5
1.1¶Det säkerhetspolitiska läget
I detta avsnitt redovisas vissa utgångspunkter rörande den internationella säkerhetspolitiska utvecklingen med bäring på totalförsvaret under de närmaste åren. Regeringen avser att återkomma med en mer utförlig och långsiktig bedömning i samband med nästa totalförsvarsbeslut.
Den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde har från svenska utgångspunkter stabiliserats ytterligare jämfört med då det nu gällande totalförsvarsbeslutet fattades år 1992. Bl.a. har förhandlingarna om återdragande av de ryska trupperna från de baltiska staterna slutförts och trupperna har hösten 1994 återvänt till Ryssland. Vidare har under hösten såväl Finland som «Sverige med folkomröstningar bekräftat sitt respektive inträde som medlem i Europeiska Unionen (EU) från januari 1995.
Nästan ett halvsekel av kallt krig mellan öst och väst med permanent militär uppladdning på ömse sidor om järnridån har upphört. Sovjetunionen har sönderfallit i ett stort antal stater med varierande inre säkerhet. Huvudarvtagaren Ryssland har förblivit en kärnvapensupermakt men kommer i övrigt under lång tid endast att spela en regional stormaktsroll.
Kännetecknande för den säkerhetspolitiska utvecklingen i de närmaste årens perspektiv är således, trots instabiliteten i stora delar av östra Europa, de gynnsamma förändringarna i vårt närområde. Utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är svårförutsägbar.
Säkerhet måste nu sökas i en dynamisk process snarare än i ett statiskt tillstånd. Det kalla krigets säkerhetspolitiska begreppsbildning, som väsentligen utgick från militära styrkevärderingar, måste förändras och vidgas.
Det tidigare dominerande hotperspektivet som grundades på storkrigsscenarier saknar aktualitet i dagens Europa. I stället riktas uppmärksamheten mer mot de risker som sammanhänger med uppdämda historiska, etniska och religiösa spänningar främst inom Central- och Östeuropa.
Det fortsatta kriget i det tidigare Jugoslavien har medfört en ökad insikt om faran av att underskatta sprängkraften i sådana konflikter. De mer långsiktiga effekterna kan ännu inte överblickas.
säkerhetspolitiska ansträngningarna i Europa kring konfliktförebyggande Bilaga 5 samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära fältet. Inom det militära området får multinationell krishantering och fredsfrämjande insatser en allt viktigare roll.
En ny världsordning, byggd på gemensamma folkrättsliga principer, är ett långsiktigt mål för världssamfundet. Samtidigt kvarstår svårigheterna att leva upp till föresatserna, både vad gäller att förebygga konflikter och att ingripa vid flagranta brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Ett ökat samförstånd mellan USA och Ryssland efter det kalla krigets
slut har medfört nya politiska möjligheter. Även om samförståndet
skulle bestå, är detta dock i sig otillräckligt för att ge FN reella möjligheter till kraftfullt och effektivt agerande. Mycket talar för att efterfrågan på internationell konflikthantering kommer att förbli hög under lång tid. Det politiska och resursmässiga stödet till FN för dess internationella konfliktförebyggande, fredsfrämjande och humanitära insatser förblir därmed av central betydelse.
OSSE - Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (tidigare ESK) - omfattar alla stater i Europa och de centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen samt USA och Kanada. Som ett regionalt säkerhetsorgan utgör OSSE ett huvudelement i formandet av en ny europeisk säkerhetsarkitektur. Det breda deltagandet erbjuder unika kontaktmöjligheter mellan alla stater i vår del av världen men gör samtidigt beslutsfattandet tungrott. OSSE:s säkerhetspolitiska betydelse har främst legat på det allmänpolitiska, förtroendeskapande och konfliktförebyggande planet.
De västliga samarbetsorganisationerna har under de senaste årens förändringar uppvisat en betydande flexibilitet. Existerande samarbete har genom successiva beslut vidareutvecklats och anpassats till nya ramar och uppgifter.
EU får en utvidgad säkerhetspolitisk betydelse som centralt instrument för att utsträcka det västeuropeiska samarbetet österut.
NATO har utgjort och utgör alltjämt ett viktigt bidrag till stabiliteten i Europa och en manifestation av den transatlantiska länk som är ett viktigt inslag i den europeiska säkerheten. Denna roll och därmed det nordamerikanska engagemanget i Europa är fortsatt viktigt även under nya förutsättningar.
NATO har vidgat sin politiska roll, vilket illustreras såväl av NACC (Nordatlantiska samarbetsrådet) som PFP-initiativet (Partnerskap för fred). Initiativen utgör tydliga tecken på NATO:s strävan att aktivt bidra
till att skapa gynnsamma förutsättningar för framtida alleuropeisk Prop. 1994/95:100 säkerhet. Bilaga 5
Den transatlantiska relationen mellan USA och de europeiska NATOstaterna förefaller att successivt utvecklas mot ett mer jämbördigt partnerskap. USA ser idag positivt på att de europeiska NATOmedlemmarna inom Västeuropeiska unionen (VEU) påtar sig en större roll inom alliansen. VEU:s potentiella betydelse som brygga mellan EU och NATO samt som bärare av en eventuell framtida gemensam försvarspolitik inom EU blir därmed tydligare.
Utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och inte minst i Ryssland, präglas alltjämt av betydande politisk instabilitet och stora ekonomiska problem. Den ekonomiska nedgången har blivit både djup och utdragen. Även om framsteg på vägen mot upprättandet av en fungerande marknadsekonomi har gjorts, torde en märkbar tillväxt inte kunna väntas förrän om tidigast ett par år. Den ekonomiska utvecklingen tyngs även av miljöförstöring, försämrad folkhälsa, betydande kriminalitet och politisk osäkerhet.
En ny rysk militärdoktrin har formulerats i övergripande termer. De långsiktiga målen för krigsmaktens utveckling pekar mot en framtida styrkestruktur omfattande ungefär en och en halv miljon man. Kärnan avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med hög kvalitet. Målet synes vara att den nya strukturen skall vara införd vid sekelskiftet.
Den ryska kärnvapenstrategiska utvecklingen befäster bedömningen att Kolahalvön, med angränsande havs- och landområden, från rysk horisont relativt sett kommer att öka i strategisk betydelse. Kolaområdet förblir därmed ett dominerande inslag i det nordiska områdets säkerhetspolitiska situation.
Även Östersjöområdet torde i det nya läget i Europa vara av
militärstrategisk betydelse för Ryssland. Området representerar nu Rysslands gränszon mot EU-staterna i väst. Finska viken och St. Petersburgsområdet har fått ökad betydelse inte minst som enda utskeppningsväg till Östersjön från själva Ryssland.
Inom större delen av Oberoende staters samvälde finns idag en tendens till närmare samarbete. Drivkrafterna är främst ekonomiska. Intressemotsättningar mellan medlemsstaterna gör dock den fortsatta utvecklingen mycket svårbedömd.
De baltiska staternas självständighet har successivt konsoliderats. För dessa stater har samhörigheten med Västeuropa mycket stor säkerhetspolitisk betydelse. En förstärkning av förmågan att hävda den territoriella kontrollen och integriteten i fred framstår som central.
De nordiska ländernas säkerhetspolitik präglas både av kontinuitet och av förändring. Norge och Finland betonar den bestående karaktären Bilaga 5 av de ryska strategiska intressena i norra Europa och vidmakthåller bl.a. därför en i huvudsak oförändrad satsning på försvaret.
Finland har på några år genomfört en omläggning av sin säkerhetspolitik. Detta bekräftas av EU-medlemskapet.
Norsk säkerhetspolitik baseras liksom tidigare på den transatlantiska länken till USA inom NATO. Samtidigt finns en ambition att utveckla de direkta säkerhetspolitiska banden med övriga Europa.
I en situation där tidigare militära hot helt försvunnit har den danska säkerhetspolitiken i ökande grad inriktats mot att fortsatt föra in Danmark i ett multinationellt militärpolitiskt samarbete. En uttalad satsning på förmåga att deltaga i internationella operationer är därvid en viktig del.
Den förändrade internationella situationen efter det kalla krigets slut har möjliggjort långtgående överenskommelser om rustningskontroll vad avser såväl kärnvapen och kemiska vapen som konventionella vapen-
system.
Kärnvapenfrågorna har dock under de senaste åren haft en relativt undanskymd roll. Inte desto mindre kvarstår kärnvapendimensionen som ett fundamentalt element i den säkerhetspolitiska miljön. Inom de erkända kärnvapenmakterna och då i synnerhet i USA och Ryssland sker omfattande kvantitativa reduktioner och kvalitativa förbättringar av kärnvapenarsenalerna. Det finns inget som pekar mot att någon av dessa stater under överskådlig tid är beredd att helt avstå från kärnvapen.
Spridning av massförstörelsevapen utgör i dag en källa till påtaglig oro. Ett betydande antal länder har förmåga att sätta samman kärnvapen liksom att utveckla vapenbärare med medellång räckvidd. Mycket talar för att 1995 års förhandlingar om förlängning av icke-spridningsavtalet kommer att bli komplicerade.
Avtalet om konventionella militära styrkor i Europa (CFE) har nu varit i kraft under drygt två år. Genom sina omfattande åtaganden både vad gäller öppenhet och begränsning av tung krigsmateriel har avtalet fortsatt stor betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i Europa.
Sammanfattningsvis befästs de i 1992 års totalförsvarsbeslut redovisade gynnsamma förutsättningarna i vårt närområde under återstoden av försvarsbeslutsperioden. Till detta skall läggas att Sverige enligt riksdagens beslut fr.o.m. år 1995 inträder som medlem i EU och därmed deltar i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete. För Sverige innebär ett medlemskap i EU en nettofördel, ett säkerhetspolitiskt plus.
uppgifter som fastställdes i 1992 års totalförsvarsbeslut ligga fast (med Bilaga 5 de kompletterande preciseringar som framgår av prop. 1993/94:100, bil. 5, bet. 1993/94 FöU9, rskr. 1993/94:295).
Den beskrivna säkerhetspolitiska utvecklingen innebär emellertid att det är möjligt att göra vissa avsteg från nu gällande operativa krav på förmåga och insatsberedskap.
1.2¶Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
Konferensen om säkerhet och samabete (ESK) inledde sitt arbete i Helsingfors år 1975. Den omfattar alla stater i Europa och det tidigare Sovjetunionen samt USA och Kanada. Till ämnen som behandlas inom ESK-processen hör säkerhetsfrågor av militär och politisk art.
Konferensen har ändrat namn till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Som en följd härav bör 1 §& i lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ändras, se bilaga 5.1.
1.3¶Besparingsåtgärder
Under budgetåret 1995/96 genomförs en del av de återstående besparingsåtgärder om 600 miljoner kronor med anledning av statsmakternas beslut enligt 1992 års = stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50, = bil.2). Besparingsåtgärderna berör främst Försvarsmakten, och motsvarar cirka 300 miljoner kronor under det förlängda budgetåret 1995/96. Stabiliseringspropositionens besparingsåtgärder genomförs slutligt budgetåret 1997.
Inom <Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförs budgetåret 1995/96 ytterligare besparingsåtgärder. Målet är enligt regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. att minska försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 1998 och - om det säkerhetspolitiska läget tillåter det ytterligare minst 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet.1994/95:FiU1).
De förslag till besparingar i enlighet med proposition 1994/95:2S Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. som regeringen nu föreslår för verksamheterna under Försvarsdepartementet baseras på de generella
direktiv som regeringen beslutat om. För budgetåret 1995/96 minskas Prop. 1994/95:100 de berörda anslagen med sammanlagt 1 950 miljoner kronor. För en Bilaga 5 tolvmånadersperiod blir besparingen 1 300 miljoner kronor. Ett allmänt effektivitetshöjande krav på - inom delar av verksamhetsområdet - upp till 5 § har ställts på myndigheternas förvaltningskostnader. Därutöver kommer vissa strukturrationaliseringar att genomföras. Slutligen kommer minskningar att genomföras av verksamheten för att uppfylla besparingsåtagandet.
Tabell 1: Sammanställning över besparingar inom fjärde huvudtiteln
Miljoner Budgetår Budgetår Budgetår kronor 1995/96 (12 1997 1998
mån) Militärt 1216 försvar
Civilt försvar 30
Övrig 54
verksamhet S:a Besparing 1 300 650 350
Ackumulerade besparingar 1 300 1 950 I 2 300
(0. Varav 300 miljoner kronor avser statsmakternas beslut enligt 1992 års stabiliseringsproposition.
De besparingsåtgärder som föreslås i propositionen kommer på samma sätt, som när det gäller verksamheter som tidigare avvecklats, att föranleda sådana åtgärder att berörd personal ges stöd och råd för att söka och erhålla nytt arbete. I detta sammanhang är det viktigt att jämställdhetsaspekten beaktas.
I det förslag som regeringen nu förelägger riksdagen får det civila försvaret bära en proportionellt sett mindre del av besparingarna än det militära försvaret.
1.4¶Sammanfattning av budgetförslaget och anslagsstruktur = Bilaga 5
Tabell: Sammanställning över budgetförslag (miljoner kronor)
Littera Utgift Anmvisat Förslag Förslag Beräkned | Beräknad
1993/94 | 1994/95 | 1995/98 | 1995/96 I utgift utgift
« (18 mån) | juli 95- 1997 1998
juni 98
ÅA. Försvarsmakten m.m 35 002" | 36 555 59 372 37 249
B Vissa 474? 740 618 408
Försvarsmakten
närstående myndigheter d
C. Funktionen Civil 1987 217 529 351
ledning och samordning
D. Funktionen 1148? 1339 1704 1128
Befolkningsskydd och räddningstjänst
E. Funktionen 135 113 22 14
Psykologiskt försvar |
F. Funktionen 268” 272 357 238
Försörjning med industrivaror
G. Övrig verksamhet 987” 567 1470 975
S:A 38 088 39 803 64 072 40 361 39 711 39 381 Försvarsdepartemantete | verksamhetsomräde
1) Motsvarar tidigare anslag inom littera B till E samt F 1, F 3, och del av F 7, K2, och K13. 2) Motsvarar tidigare anslag inom littera F; F2, F4, F8, samt K 9. 3) Motsvarar tidigare anslag inom littera G
samt del av anslaget K 2. 4) Motsvarar tidigare anslag inom littera H; H 1, H 2, H3, och H4.
5) Motsvarar det tidigare anslaget I 1. och del av K 13. 6) Motsvarar tidigare anslag inom littera J. 7) Motsvarar tidigare anslag inom littera K exklusive K 9, K 11, och del av K 2, K 13. Motsvarar även F 5, H 7 och del av F 7, H 5 samt H 8. 8) Anslagsmedel enligt regleringsbrev 1994.
Förändringar i anslagsstrukturen
Förändringar i anslagsstrukturen medför att beloppen i kolumnerna
"Anvisat 1994/95” och "Förslag 1995/96 juli 95 -juni 96” inte är helt jämförbara. I samband med att myndigheten Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 och att myndigheterna Värnpliktsverket och 9 Vapenfristyrelsen avvecklas måste anslagsstrukturen förändras inom
fjärde huvudtiteln. De nuvarande anslagen på statsbudgeten B 4. Prop. 1994/95:100 Värnpliktsverket och D 5. Vapenfristyrelsen utgår och ett nytt anslag Bilaga 5 G 8. Totalförsvarets pliktverk tillkommer.
Till följd av den nya lagen om civilt försvar, som riksdagen nyligen har beslutat (SFS 1994:1720) föreslås två nya anslag inom den civila planeringsramen. Det ena C 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna och avser främst kompetensutveckling av länsstyrelsepersonalen. Detta som förberedelse för nya uppgifter med stöd åt kommunerna och uppföljning av det civila försvaret på den lokala nivån. Det andra nya anslaget som regeringen
föreslår är C 5. Överstyrelsen för civil beredskap: Ersättning till
kommunerna för beredskapsförberedelser. De uppgifter som överförs från staten till kommunerna när lagen träder i kraft den 1 juli 1995 finansieras över anslaget. De medel som hittills anvisats för bl.a planläggning, utbildning och materielhantering omdisponeras för det nya ändamålet. Bestämmelser om ersättningen utformas i enlighet med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut och den särskilda överenskommelse som staten träffat med Svenska kommunförbundet.
Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer flyttas från littera E till littera G Övrig verksamhet. Detta innebär att anslaget fortsättningsvis inte ingår i den civila planeringsramen.
Regeringen föreslår (i avsnitt 2.5) att Försvarets personalnämnd skall läggas ned den 30 juni 1995 och att Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd fr. o.m. den 1 juli 1995 skall ta över viss del av verksamheten och i
samband härmed ändra namn till Överklagandenämnden = för
totalförsvaret. Detta innebär att anslaget G 8. Försvarets personalnämnd utgår och del av de medel som disponerats under anslaget föreslås
omdisponeras till anslaget G 11. Överklagandenämnden för total-
försvaret.
Regeringen föreslår vidare (avsnitt 2.6) att Krigsarkivet skall läggas ned den 1 juli 1995 och att verksamheten vid myndigheten skall föras över till Riksarkivet. Anslaget G 1. Krigsarkivet utgår därför.
Vidare föreslår regeringen (avsnitt 2.7) att anslaget för Strategisk försvarsforskning skall upphöra. Anslaget G 6. Strategisk försvarsforskning utgår därför.
Regeringen föreslår i avsnittet 3.1 Försvarsmakten att ett nytt program för utlandsverksamheten benämnt Utlandsstyrkan m.m. inrättas. Det tidigare anslaget G 17. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. utgår.
Övergång till kalenderbudgetår Bilaga 5
För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen för de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret 1995/96 prognostiserats utifrån den framräknade pris- och löneomräkningen för tolv månader. Detta gäller för samtliga anslag som pris och löneomräknas. En avstämning av om denna prognos varit rättvisande kommer att göras inför budgetåret 1997. För anslaget A 1. Försvarsmakten tillämpas en annan övergångsordning se avsnitt 3.II.
Diagram: Sammanställning över budgetförslag 1995/96
Budgetförslag budgetåret 1995/96, 18 månader
40 29 CJ Militärt försvar, 59
990 M kr
Civilt försvar, 2 612
M kr
BH övrig verksamhet, 1
4?0 M kr
342
1.5¶Övergång till kapitalkostnader
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 17, bet. 1993/94:FöU9, rskr. 1993/94:295) samt kompletteringspropositionen (prop. — 1993/94:150 bil. 4, =s. 1-5, bet. 1993/94:FöU1l4, rskr. 1993/94:386) har regeringen redovisat principerna för övergången till användande av kapitalkostnader samt lämnat förslag till preliminär kompensation för de anslag som berörs.
Den 1 juli 1994 infördes kapitalkostnader för mark, vissa anläggningar och lokaler som Fortifikationsverket har ett tekniskt, juridiskt och ekonomiskt ansvar för. Förändringen innebär att det befintliga fastighetsbeståndet har värderats och tillgångsredovisats. Kapitalkostnader i form av avskrivningar och räntekostnader på det
värderade beståndet har därmed uppkommit. Fr.o.m. den 1 juli 1994 H
finansieras nya investeringar genom lån. Kapitalkostnaderna ingår i de Prop. 1994/95:100
hyror som Fortifikationsverket debiterar. Bilaga 5
Invärdering av det befintliga fastighetsbeståndet på ca 17 000 byggnadsobjekt och 165 000 hektar mark har skett. Invärderingen av byggnadsobjekten har baserats på historiska anskaffningsvärden och åsatts en avskrivningstid som motsvarar den ekonomiska livslängden. Marken har marknadsvärderats och skrivs inte av. Invärdering har tidigare skett till ett schablonmässigt värde inför 1994 års budgetproposition och <kompletteringsproposition. Den = slutliga invärderingen visar att det totala beståndet omfattar ett värde om 12 338 miljoner kronor, varav 2 094 miljoner kronor utgör värdet för mark.
Det invärderade beståndets värde motsvarar avkastningspliktigt statskapital. Fortifikationsverket skall betala in belopp, till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisa under inkomsttitel i statsbudgeten, motsvarande avskrivningar och avkastningskrav på fastighetsbeståndets värde.
Då införandet av kapitalkostnader skall vara budgettekniskt neutralt har de anslag som innehållit investeringsmedel reducerats. Detta skedde inför 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition. De reducerade beloppen motsvarade dels anskaffning av mark, dels om-, till- och nybyggnad eller anskaffning av sådana objekt som fr.o.m. den 1 juli 1994 skall lånefinansieras av Fortifikationsverket.
Den preliminära anslagskompensation som föreslogs i 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition behöver justeras med anledning av den slutliga invärderingen. Den slutliga kompensationen är totalt sett lägre än den preliminärt föreslagna.
I följande tabell redovisas de anslag som föreslås bli justerade till följd av införandet av kapitalkostnader och den slutliga invärderingen som nu är genomförd.
De föreslagna justeringarna är gjorda i anslagsberäkningarna under respektive myndighet.
Kompensation för införandet av kapitalkostnader | Bilaga 5
Anslag Tidigare Slutlig Slutlig
kompensation kompensa- kompensa-
(tkr) tion (tkr) tion (tkr)
12 mån 18 mån Al. Försvarsmakten m.m.
1 530 984 1 474 824 2 212 236
B 3. Militärhögskolan 8 551 1317 | 1976
B 4. Försvarets radioanstalt
10 874 13 859 20 788 C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning 250 235 352 G 1. Statens försvarshistoriska
| museer | 171 | 246 | 369 |
| G 2. Kustbevakningen | 6 196 | 3 798 | 5 697 |
| G 8. Totalförsvarets pliktverk | 1) 3 274 | 2 903 2) | 4 354 3) |
| Totalt | 1 560 300 1497 182 2 245 773 |
1) Kompensation tidigare given till Värnpliktsverket. 2) Motsvarar kapitalkostnader. Avskrivningskostnader 510 164 tkr och avkastningskrav på statskapital 987 018 tkr. 3) Motsvarar kapitalkostnader.
De avgiftsfinansierade myndigheterna Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt har också fått ökade hyreskostnader med anledning av att kapitalkostnader införts. Försvarets materielverks kapitalkostnader på 40 miljoner kronor och ca 8,5 miljoner av Försvarets forskningsanstalts kapitalkostnader på ca 8,7 miljoner kronor är inräknade i den justering av Försvarsmaktens anslag A 1. som föreslagits. Återstoden, 0,235 miljoner kronor föreslås tillföras anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning.
Tidigare har preliminär kompensation tillförts anslaget B 3. Värnpliktsverket. Då Värnpliktsverket upphör och den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 är det den nya myndigheten som i framtiden kommer att beröras av ökade hyreskostnader. Den kompensation som = tidigare = tillförts
Värnpliktsverket inklusive justering till följd av slutliga invärdering
föreslås därför tillföras anslaget G8. Totalförsvarets pliktverk.
Den slutliga invärderingen påverkar även innevarande budgetår, Prop. 1994/95:100 1994/95. Regeringen har för avsikt att justera anslagen i föregående Bilaga 5 tabeli även för innevarande budgetår.
1.6¶Finanisering av beredskapslager inom det civila försvaret
Inledning
En arbetgrupp med deltagare från Försvars-, Social-, Kommunikations-, Finans-, Jordbruks- och Näringsdepartementen samt Riksrevisionsverket har genomfört ett arbete med syfte att finna gemensamma lösningar på hur beredskapslager skall finaniseras och vilken information, såväl verksamhetsmässig som ekonomisk, statsmakterna behöver för att kunna bedöma behov av och effektivitet i lagring för beredskapsändamål. Arbetsgruppen har avlämnat en rapport med dels förslag på principiella ställningstaganden som krävs dels förslag till finansieringsmodell för beredskapslager. I det följande redovisas regeringens ställningstagande.
Beredskapsuppgiften
I försvarsbesluten anges mål för det civila försvaret. Dessa mål specificeras i övergripande mål som fastställer vilken beredskap som skall finnas för respektive funktion. Det krav som statsmakterna i detta läge bör ställa, förutom att uppgiften löses, är att den lösning som myndigheten väljer skall vara kostnadseffektiv för staten, dvs. ge "maximal beredskapsnytta för pengarna".
Val av lösning
Beredskapsuppgiften kan lösas bl.a. genom att man bygger upp och håller lager. Myndigheten kan antingen välja att avtala om lagertjänsten med leverantör eller att köpa in och hålla eget lager. Regeringen anser att den årliga kostnaden för att teckna avtal med annan lagerhållare kan jämföras med den årliga kapitalkostnaden för ett eget lager.
Oaktat vilken lösning myndigheten väljer skall resultatredovisningen i årsredovisningen, dvs. den mer verksamhetsmässiga redovisningen, innehålla likartad information och återrapportering. Således måste statsmakterna i båda fallen få veta det beredskapsmässiga värdet av befintliga lager.
Av arbetsgruppens rapport framgår att myndigheternas ekonomiska redovisning av beredskapslager i resultat- och balansräkningar visar på 14
stora olikheter. I flera fall följs inte bokföringsförordningens regler, i Prop. 1994/95:100 något fall felaktigt med hänvisning till sekretessens krav. Bilaga 5
Regeringen anser att de brister i återrapporteringen av befintliga lager som arbetsgruppen har visat på måste åtgärdas. Regeringen har därför för avsikt att ge berörda myndigheter i uppdrag att, i samråd med Riksrevisionsverket, se till att bokföringsförordningens tillämpas på ett fullständigt och rättvisande sätt fr.o.m. 1 juli 1995.
Om beredskapsmyndigheten väljer att hålla eget lager anser regeringen att detta skall lånefinansieras och att myndigheten följer det regelverk för redovisning och = finanisering som = gäller för lånefinansierade tillgångar. Regeringen anser dock att det är väsentligt att myndigheternas redovisning först blir rättvisande, såväl den ekonomiska som den verksamhetsmässiga, varför en förändrad finansierng av beredskapslager kommer att införas den 1 januari 1997.
1.7¶Revision av verksamheten budgetåret 1993/94
För det stora flertalet myndigheter inom Försvarsdepartementets område har verksamheten under de senaste åren i betydande omfattning karaktäriserats av ombildning och nedläggning. Samtidigt har nya regelsystem införts i den finansiella styrningen av statsförvaltningen. Detta har för vissa myndigheter medfört problem som resulterat i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse har haft invändningar mot dessa myndigheters årsredovisningar.
De myndigheter som fått s.k. oren revision är myndigheterna inom de tidigare huvudprogrammen 1-4, Försvarets forskningsanstalt, Fortifikationsförvaltningen, Militärhögskolan, Civilbefälhavaren i Nedre Norrland och Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret.
Vissa av Riksrevisionsverkets invändningar är hänförliga till sådana frågor som har med avveckling att göra och föranleder därför ingen åtgärd från regeringens sida utöver de som myndigheten själv vidtar. En generell iakttagelse som verket gör, är att myndigheternas resultatredovisningar inte uppfyller de krav som regeringen ställer. Det är enligt regeringen av vikt att myndigheterna = fortsätter ansträngningarna med att utveckla sina resultatredovisningar så att en bedömning av myndigheternas verksamheter kan ske. Riksrevisionsverket framhåller även att den ekonomiadministrativa kompetensen brister hos flera myndigheter. I syfte att bl.a. behandla hithörande frågor planeras en konferens med ekonomiansvarig personal vid Försvarsdepartementets myndigheter. 15
Regeringen redovisar sina övriga ställningstaganden med anledning Prop. 1994/95:100 av revisionens resultat under respektive myndighetsanslag. Bilaga 5 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1153) om
väpnad styrka för tjänstgöring utomlands (avsnitt 1.2).
oo
2 - Organisations- och strukturfrågor Bilaga 5
2.1¶Redovisning av genomförda strukturförändringar fr.o.m. 1991 års budgetproposition t.o.m. den 1 juli 1994.
Sedan ett antal år har den svenska statsförvaltningen genomgått en omfattande förnyelse och omstrukturering. Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde har förändringsarbetet inneburit att i princip all verksamhet varit föremål för utredning eller verksamhetsöversyn.
I proposition —(1990/91:102) Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 redovisades en sammanhållen målsättning för och inriktning av = utvecklings- och =<:omstruktureringsarbetet inom Försvarsdepartementets område. I därpå följande kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del III) presenterades ett samlat program för minskning av den statliga administrationen.
Som en följd av statsmakternas beslut om strukturförändringar och om besparingar inom den statliga administrationen tillsattes med början år 1991 ett antal utredningar och inleddes vissa översyner. Häri ingick bl. a. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO), Försvarsforskningsutredningen (FFU) och uppdrag till — Statskontoret att göra översyner av Krigsarkivet och museieverksamheten inom departementets verksamhetssområde. Till detta kommer de översyner av totalförsvarets pliktpersonal som gjorts av Frivilligutredningen och Pliktutredningen. Därutöver har inom Försvarsdepartementet en översyn av nämnderna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförts.
Utredningarna och översynerna har resulterat i ett antal betänkanden, skrivelser m.m. med förslag till omstruktureringar som lämnats till Försvarsdepartementet. Beslut grundade på förslagen har sedermera fattats av regeringen eller i förekommande fall av riksdagen. De flesta strukturförändringarna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde är genomförda per den 1 juli 1994. De förändringar som gäller det civila försvaret genomförs dock den 1 juli 1995, så även inrättandet av Totalförsvarets pliktverk (se avsnitt 4.4).
Som följd av statsmakternas beslut med anledning av förslagen i budgetpropositonen år 1991 och av försvarsbeslutet år 1992 har förändringar genomförts i Försvarsmaktens grundorganisation. Dessa redovisas i sin helhet i avsnitt 3.IV.4. I övrigt har följande strukturförändringar = genomförts inom =<:Försvarsdepartementets verksamhetsområde: 17
2 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 5
- myndigheten Försvarsmakten har bildats, samtidigt har
myndigheterna inom dåvarande huvudprogrammen 1-4 lagts ned, Bilaga 5 - Försvarsmaktens regionala organisation omfattar numera tre
militärområden, försvarsområden som i huvudsak motsvarar länen,
fyra marinkommandon samt tre flygkommandon, - landet indelas numera i tre civilområden motsvarande samma
geografiska områden som militärområdena, - Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets civilförvaltning har lagts
ned; verksamheten inom dessa myndigheter har fördelats till
Försvarsmakten och till andra statliga myndigheter däribland
Riksrevisionsverket, - Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter har privatiserats, - Försvarets materielverks organisation har minskats. Myndigheten är
numera helt avgiftsfinansierad och styrs genom uppdrag i huvudsak
från Försvarsmakten, - Fortifikationsförvaltningen har lagts ned och myndigheten
Fortifikationsverket har bildats; del av tidigare verksamhet har
bolagiserats, - Försvarets forskningsanstalt styrs numera i huvudsak genom uppdrag
från Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap, - Militärhögskolan har bildats genom en sammanslagning av
Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola, - Vämrnpliktsverket och Vapenfristyrelsen avses läggas ned den 30 juni
1995 och ersättas den 1 juli 1995 av Totalförsvarets pliktverk.
Konsekvensera av dessa strukturförändringar vad avser personal behandlas särskilt under avsnitt 2.3 Avvecklingsfrågor.
Regeringen har bemyndigat chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att följa upp och utvärdera genomförda strukturförändringar inom verksamhetsområdet. En analys skall göras som bl. a. belyser om de resultat som statsmakterna avsett har uppnåtts, vilka effekter på verksamheten m.m. som strukturförändringarna fått. Utredaren skall analysera orsaken till eventuella avvikelser från statsmakternas mål och föreslå regeringen åtgärder som
kan förbättra måluppfyllelsen.
försvaret Bilaga 5
Regeringens bedömning
Regeringen anser att funktionerna Domstolsväsende och Kriminalvård skall upphöra.
Ambitionen när det gäller uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret höjs.
Utredningsförslag
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) avlämnade i oktober 1993 delbetänkandet (SOU 1993:95) Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret.
LEMO föreslog nya definitioner för begreppen civilt försvar och funktion inom det civila försvaret. Främst mot bakgrund härav lämnades förslag om ny funktionsindelning som innebär att vissa funktioner upphör. Vidare föreslogs bl.a. att den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret ges ett delvis annat innehåll samt att en transportkommission inrättas.
Remissinstanserna
Betänkandet har <remissbehandlats. Remissyttrandena finns i Försvarsdepartementets akt (dnr. Fo93/2420/CIV).
Remissinstanserna ställer sig i det stora hela bakom LEMO:s förslag. Vissa invändningar förekommer dock. Det är främst förslagen om ny funktionsindelning som möter invändningar. Att funktionen Civil ledning och samordning skall upphöra avstyrks således av Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavarna. Med undantag för Kriminalvårdsstyrelsen är samtliga funktionsansvariga myndigheter negativa till förslaget om upphörande av sina resp. funktioner. Bl.a. myndigheter med uppgifter inom transportsektorn avstyrker förslaget att inrätta en transportkommission under höjd beredskap medan Kommerskollegium stödjer det.
Regeringens överväganden
Allmänt om statsmakternas styrning av det civila försvaret
Utgångspunkten för styrningen av det civila försvaret är riksdagens återkommande totalförsvarsbeslut. Det civila försvaret dimensioneras 19
således inför de säkerhetspolitiskt betingade hot som statsmakterna Prop. 1994/95:100 redovisat. I 1992 års totalförsvarsbeslut behandlade riksdagen (bet. Bilaga 5 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) - förutom allmän inriktning och prioriteringar inom det civila försvaret - också den fortsatta inriktningen av vissa funktioner m.m.
Regeringen beslutar varje år om planeringsanvisningar för myndigheternas programplaner och = anslagsframställningar. På sedvanligt sätt anger regeringen i regleringsbrev till myndigheterna verksamhetsmål, former för finansiering och övriga ekonomiska villkor för bedrivande av verksamheten. '
Det civila försvaret styrs för närvarande på ett något annorlunda sätt än den övriga statsförvaltningen; en långsiktig planeringscykel som bygger på femåriga totalförsvarsbeslut, en mångfald styrinstrument, särskilda begrepp för såväl styrning som uppföljning, Överstyrelsens för civil beredskap speciella samordningsroll m.m.
Begreppet civilt försvar
Regeringen har i prop. 1994/95:7 om lag om civilt försvar (s. 50) anfört att det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret, dvs. alla de beredskapsförberedelser som statliga civila myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner samt enskilda och företag vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som behövs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.
Begreppet funktion samt funktionsindelning
I beredskapsförordningen (1993:242) anges de myndigheter som är s.k. beredskapsmyndigheter. En beredskapsmyndighet är en myndighet vars verksamhet skall fortsätta under höjd beredskap och som har stor betydelse för totalförsvaret. Med utgångspunkt i ansvarsprincipen - vars innebörd är att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då - är samhället indelat i ett antal funktioner. Med en funktion avses en samhällssektor som i krig är av särskild betydelse för totalförsvaret. För varje funktion är, enligt beredskapsförordningen, en funktionsansvarig myndighet på central nivå utsedd.
Enligt prop. 1984/85:160 (bet. 1984/85:FöU1l, rskr. 1984/85:388) om ledning och samordning av de civila delarna av totalförsvaret är syftet med funktioner och funktionsindelning att fördela ansvaret för beredskapsförberedelserna i fred och för verksamheten under krig och krigsfara på nivån under regeringen. En funktion skall enligt propositionen innefatta för totalförsvaret viktig verksamhet som kräver 20 någon form av central statlig styrning. .
Regeringen delar LEMO:s uppfattning att med en funktion bör avses Prop. 1994/95:100 en samhällsverksamhet som är av särskild betydelse under höjd Bilaga 5 beredskap med utgångspunkt i det civila försvarets uppgifter, som kräver någon form av central statlig styrning och som behöver samordnas mellan flera myndigheter eller organ.
Detta innebär en precisering av funktionsbegreppet på så sätt att en funktion normalt bör beröra flera myndigheter och organisationer som behöver samordnas inbördes och med andra verksamheter.
Med utgångspunkt i denna precisering av funktionsbegreppet anser regeringen i likhet med LEMO att funktionerna Domstolsväsende och Kriminalvård bör upphöra. Till skillnad mot LEMO menar emellertid regeringen att funktionerna Civil ledning och samordning samt Skatteoch uppbördsväsende bör finnas kvar. Skälet härtill är bl.a. behovet att samordna verksamheten på dessa områden med andra funktioner.
Regeringens styrning och uppföljning underlättas genom att funktionerna blir färre och att en koncentration och kraftsamling kan göras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället under höjd beredskap. De myndigheter som inte längre har ett funktionsansvar bibehåller sin uppgift som beredskapsmyndigheter. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärksamhet. Regeringen avser att i regleringsbreven ange verksamhetsmål för beredskapsmyndigheternas planering inom det civila försvaret.
Övergripande mål
I 1992 års totalförsvarsbeslut informerade regeringen riksdagen om de mål för funktionerna som regeringen avsåg att fastställa. I regeringens programplaneanvisningar fastställdes senare under år 1992 de funktionsmål som skulle ligga till grund för planeringen.
Syftet med de funktionsvisa målen var att fastställa ambitionsnivå för olika sektorer inom det civila försvaret. Det har sedermera visat sig att målen i alla avseenden inte är lämpligt utformade,
Riksdagens försvarsutskott har i betänkandet 1993/94:FöU9 (s. 85) anfört att regeringen bör orientera riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att fastställa. Riksdagen hade ingen erinran mot vad utskottet anfört (rskr. 1993/94:295).
Enligt regeringen bör de funktionsvisa målen vara utformade på ett mera Övergripande sätt än i dag så att de bättre stämmer överens med den nivå riksdagen skall fatta beslut på. Målen bör fastställas i totalförsvarsbeslut av riksdagen och gälla under en försvarsbeslutsperiod. De bör utgöra övergripande mål i regleringsbreven och vara en 21
regeringskansliet har sådana övergripande mål tagits fram. Bilaga 5
Regeringen konstaterar att budgetåret 1995/96 blir det sista året i försvarsbeslutsperioden. Enligt regeringen finns det inte skäl att riksdagen skall fastställa mål för en så kort period. Målen bör däremot i enlighet med vad som nämnts kunna utgöra övergripande mål i regleringsbreven.
I det följande redovisas de mål som regeringen senare avser att besluta om.
ivil ledning och nin;
Verksamheten inom funktionen Civil ledning och samordning skall bedrivas så att ledning under höjd beredskap skall kunna utövas i alla lägen och från såväl freds- som krigsuppehållsplats.
Ordning och säkerhet m.m,
Verksamheten inom «funktionen Ordning och «säkerhet m.m. (upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning och brottsutredning, åklagarväsendet, utlänningsfrågor utom flyktingverksamhet) skall bedrivas så att under höjd beredskap skydd ges åt
totalförsvarsviktiga anlägghingar, allmän ordning och säkerhet i
samhället upprätthålls samt allmänheten lämnas skydd och hjälp.
trikeshandel
Verksamheten inom funktionen Utrikeshandel skall bedrivas så att under höjd beredskap den import och export som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning tryggas.
Befolkningsskydd och räddningstjänst
Verksamheten inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst skall bedrivas så att under höjd beredskap skador till följd av krigshandlingar förhindras eller begränsas i första hand på människor och i andra hand på egendom och miljön.
Psykologiskt försvar
Verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar skall, i syfte att stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda, bedrivas så att under höjd beredskap en snabb och korrekt nyhetsförmedling och en konkret och fullständig myndighetsinformation säkerställs.
.
Socialförsäkring m.m, Bilaga 5
Verksamheten inom funktionen Socialförsäkring m.m. (administration av socialförsäkring samt arbetslöshets- och tjänstegrupplivförsäkring) skall bedrivas så att under höjd beredskap de ekonomiska trygghetssystemen fungerar på sådant sätt att enskilda människor får den ersättning de är berättigade till.
Hä h sjukvård m,m
Verksamheten inom funktionen Hälso- och sjukvård (hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd) skall bedrivas så att under höjd beredskap varje skadad eller sjuk ges medicinskt acceptabel behandling och vård samt smittspridning och uppkomst av epidemier förebyggs.
Postbefordran
Verksamheten inom funktionen Postbefordran skall bedrivas så att under höjd beredskap samhällets behov av postal kommunikation tillgodoses, varvid vissa totalförsvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna ges särskild prioritet.
Telekommunikationer
Verksamheten inom funktionen Telekommunikationer skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarsviktiga kunder skall kunna ges prioritet med avseende på bl.a. framkomlighet.
Transporter
Verksamheten inom funktionen Transporter (transportsamordning, järnvägstransporter, väghållning, banhållning, landsvägstransporter, flygtransporter, sjötransporter) skall bedrivas så att under höjd beredskap Försvarsmaktens mobilisering kan genomföras samt totalförsvarets krav i övrigt kan tillgodoses.
Finansiella tjänster (f.d. funktionerna Enskild försäkring m.m. och Betalningsväsende)
Verksamheten inom funktionen Finansiella tjänster skall bedrivas så att under höjd beredskap behovet av kontanta penningmedel och övriga finansiella tjänster kan tillgodoses.
- och uppbö äsen Bilaga 5
Verksamheten inom funktionen Skatte- och uppbördsväsende skall bedrivas så att under höjd beredskap skatter, tullar och avgifter blir betalda i rätt tid samt att skatter snabbt skall kunna ändras.
Livsmedelsförsörjning m,m,
Verksamheten inom = funktionen <Livsmedelsförsörjning m.m. (försörjning med livsmedel inklusive vatten, reglerings- och ransoneringsåtgärder avseende livsmedel, livsmedelshygien, civil veterinärverksamhet) skall bedrivas så att befolkningen under höjd beredskap kan få tillgång till tillräckligt med bl.a. livsmedel (inkl. dricksvatten) med hänsyn till energi- och näringsbehov.
Arbetskraft
Verksamheten inom funktionen Arbetskraft (arbetskraftsförsörjning, arbetsmarknadsutbildning, arbetarskydd, arbetsmarknadstvister) skall bedrivas så att för totalförsvaret oundgänglig produktion och verksamhet kan upprätthållas under höjd beredskap.
Flyktingverksamhet
Verksamheten inom funktionen Flyktingverksamhet skall bedrivas så att flyktingar och asylsökande under höjd beredskap kan tas emot och omhändertas.
Landskaps- och fastighetsinformation
Verksamheten inom funktionen Landskaps- och fastighetsinformation skall bedrivas så att totalförsvarets behov av landskapsinformation, hydrografisk och geologisk information samt fastighetsinformation under höjd beredskap kan tillgodoses.
Energiförsörjning
Verksamheten inom funktionen Energiförsörjning skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets oundgängliga behov av bränslen, drivmedel och elkraft kan tillgodoses.
Försörjning med industrivaror
Verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och livsmedelsförsörjning) skall bedrivas så att produktion under en återtagningsperiod/resurskompletteringsperiod kan säkerställas samt att tillräcklig reparations- och underhållsberedskap kan 24
upprätthållas och totalförsvarets krav i övrigt kan tillgodoses under höjd Prop. 1994/95:100 beredskap. Bilaga 5
Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret
Planeringsramen har funnits som styr- och avvägningsinstrument sedan 1987 års totalförsvarsbeslut. Enligt de principer som då fastställdes ingår i ramen dels investeringar för säkerhetspolitiska kriser och krig samt därav föranledda driftkostnader, dels förvaltningskostnader hos myndigheter som ingår i det civila försvaret och ligger under fjärde huvudtiteln.
Skälen för att det bör finnas en särskild planeringsram för det civila försvaret är enligt regeringen starka. Ramen ger stadga åt planeringen under en försvarsbeslutsperiod och är ett viktigt avvägningsinstrument vid programplanearbetet när det gäller resursfördelningen.
För att förbättra de totala avvägningsmöjligheterna anser regeringen att ramen bör tillföras investeringar och driftkostnader för livsmedelsberedskapen. LEMO föreslår att kostnaderna för fredsräddningstjänsten inte bör ingå i ramen. Enligt regeringen är det svårt att särskilja kostnader för freds- respektive krigsräddningstjänst. Mot bakgrund av räddningstjänstens stora betydelse i krig bör därför kostnaderna för den ligga kvar 1 ramen.
Uppföljning och utvärdering m.m.
I mål- och resultatstyrning är uppföljning och utvärdering mycket viktiga inslag. Inom det civila försvaret vidtas beredskapsåtgärder inom i stort sett samtliga samhällssektorer. En konsekvens av detta är att det civila försvaret som helhet betraktat är mycket komplext och att det i vissa avseenden är svårt att uttala sig generellt om hur uppföljning och utvärdering bör utformas. Trots de svårigheter som detta innebär när det gäller att följa upp verksamheten måste beredskapsläget inom funktionerna kunna bedömas utifrån gemensamma kriterier.
Frågan är mot vad uppföljning och utvärdering skall göras. Självfallet måste alltid en uppföljning genomföras som har till syfte att säkerställa att varje myndighets verksamhet bedrivs allmänt rationellt och produktivt. Det centrala är emellertid att bedöma effekten på beredskapsläget, dvs. den bedömda förmågan i krig, av de statliga medel som satsas på olika funktioner.
Det är enligt regeringen angeläget att ambitionen för uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret höjs. Detta bör främst åstadkommas genom att Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter på
området tydliggörs. Överstyrelsen bör på ett mer självständigt sätt
redovisa bedömningar av beredskapsläget inom olika områden och även 25 lämna synpunkter på myndigheternas beredskapsplanering. Det finns
vidare skäl att pröva en modell med årliga, genomgripande utvärderingar av en eller två funktioner i ett rullande system. Denna Bilaga 5 utvärdering skulle bl.a. kunna avse en kontroll av att den funktionsansvariga myndigheten på ett lämpligt sätt följer och tolkar statsmakternas inriktning av det civila försvaret och att planeringen genomförs på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Regeringen finner det vara naturligt att det i första hand är Överstyrelsen som svarar för dessa utvärderingar. Uppgiften ligger enligt regeringen inom ramen för
Överstyrelsens ansvarsområde.
Regeringen anser liksom LEMO att Överstyrelsen för civil beredskap bör vara den myndighet som under regeringen samordnar de fredstida beredskapsförberedelserna inom det civila försvaret. Liksom i fråga om uppföljning och utvärdering är det enligt regeringen av stor vikt att Överstyrelsen i större utsträckning än för närvarande redovisar sin uppfattning i samband med förslag till inriktning och prioriteringar som lämnas i de årliga programplanerna.
2.3¶Avvecklingsfrågor
Till följd av de många och stora strukturförändringarna inom Försvarsdepartementets område har under det senaste året ett omfattande avvecklingsarbete pågått som numera till stora delar också avslutats. Avveckling har avsett såväl personal som lokaler, inventarier, arkiv och ekonomi. I det följande lämnas en redovisning av det avvecklingsarbete som genomförts inom dels Försvarsmakten, dels övriga myndigheter.
Försvarsmakten
Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har inom Försvarsmakten följande personalminskningar skett.
Personalkategori Antal Genomsnittlig
kostnad
Yrkesoff, särsk pension ! 1300 700 000 kr
Yrkesoff, karriärväxling ? 300 500 000 kr
Yrkesoff, utan fullmakt ? 600 underlag saknas
Civilanställda 3 000 30 000 kr '
! Officer med fullmakt som har utnyttjat särskild pension från 55 års ålder eller senare. — Prop. 1994/95:100 2 Officer med fullmakt som fått stöd av arbetsgivaren för att ”karriärväxla” (studier Bilaga 5 m.m.). Vissa av dessa är fortfarande anställda under del av studietiden. 3 Officer, oftast utan fullmakt, som har slutat efter uppsägning eller efter egen begäran. 4 Härutöver har stöd lämnats av Trygghetsstiftelsen.
Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering och nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av yngre officerare i grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen utgörs sålunda av cirka 1 200 yrkesofficerare, vilket innebär att antalsmässig balans - då hänsyn tagits till krigsorganisationen behov har uppnåtts.
Möjligheten till särskild pension för yrkesofficerare med fullmakt har utnyttjats av 64 % av de berörda. Variationen när det gäller utnyttjandet av denna möjlighet är stor vid jämförelse mellan försvarsgrenarna och mellan skilda kompetensnivåer (militära grader). Det är exempelvis vanligare bland officerare ur armén att utnyttja särskild pension än bland marin- och flygvapenofficerare.
Ungefär hälften av de yrkesofficerare som har ”karriärväxlat" har valt att studera. Resterande har - med lika stora delar - valt avgångsvederlag, vilket normalt uppgått till en årslön, eller startat eget företag.
Beslut om stöd vid ”karriärväxling” har fattats i ett särskilt råd med representanter från Försvarsmakten, Statens arbetsgivarverk och Försvarets personalnämnd.
För de civilanställda inom armén har införandet av värnpliktiga inom mobiliseringsförråds- och = förplägnadstjänsten inneburit stora förändringar när det gäller arbetsformer. För att förbättra förmågan att leda och utbilda värnpliktiga kommer ledarskapsutbildningen för de civila arbetsledarna att fortsätta.
För de civila, som har sagts upp, har Försvarsmakten och Trygghetsstiftelsen gjort omfattande insatser för att så långt som möjligt underlätta möjligheterna till annan anställning. Vid uppsägningtidens slut har drygt 50 § erhållit annan anställning och drygt 20 § varit
öppet arbetslösa. Övriga har omfattats av olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Trygghetsstiftelsen är det, jämfört med annan statlig verksamhet, ett relativt gott resultat. Variationen mellan skilda delar av landet är dock stor.
Behov av fortsatt avveckling av anställd personal inom Försvarsmakten framgår av avsnitt 3.1 Övriga frågor.
Övriga myndigheter Bilaga 5
De myndigheter - som inte varit militära myndigheter - som avvecklats i anslutning till = försvarsmaktsreformen är Försvarets datacenter, Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvaltning, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen.
För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innnebar avvecklingen att de privatiserades. För de övriga myndigheterna innebar nedläggningen att en stor del av deras verksamhet fördes över till andra statliga myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall delvis också till ett statligt bolag.
I samband med att Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 kommer Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen att läggas ned.
Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, för att ha hand om uppgifter som «föranleds av att myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs ned. Myndigheten har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig personal vid nämnda myndigheter. I det följande redovisas en sammanställning över hur många personer som vid de olika myndigheterna sagts upp, erhållit arbete eller startat eget, erhållit pension samt hur många som vid uppsägningstidens slut var arbetslösa.
Uppsagda | Arbete/ | Pension | Arbetslös/
| eget m.m. | inkl. studier | |||
| Försvarets datacenter | 61 | 18 | 10 | 33 |
| Försvarets mediacenter | 22 | 3 | 7 | 12 |
| Försvarets civilförvaltning | 44 | 20 | 8 | 9 |
| Försvarets sjukvårdsstyrelse : 24 | 11 | 4. | 9 | |
| Fortifikationsförvaltningen | 238 | 53 | 24 | 161 |
| Total | 389" 105 | 53 | 231 |
"Härtill kommer 44 personer vid Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i Pliktverket och där uppsägningstiden ännu inte gått ut.
Det ekonomiska utfallet visar att den genomsnittliga avvecklingskostnaden per person uppgår till ca 215.000 kr per år, inklusive lönekostnader. Stora skillnader förekommer dock mellan de 28
avvecklade myndigheterna bl.a. beroende på åldersstrukturen och Prop. 1994/95:100 utbildningsnivån hos personalen, något som i sin tur påverkat Bilaga 5 möjligheterna till nytt arbete. Av antalet uppsagda är ungefär 55 X kvinnor. Beträffande Försvarets datacenter kan vidare konstateras att flertalet av de uppsagda är yngre än 45 år medan flertalet av de uppsagda vid Försvarets mediecenter är äldre än 45 år.
2.4¶Översyn av nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område
Inom Försvarsdepartementet har ett arbete bedrivits med att se över samtliga nämnder, råd, delegationer m.m. inom Försvarsdepartementets område. Syftet med översynen har varit att dels pröva om verksamheten skall fortgå eller förändras, dels söka finna effektivare former och rutiner för regeringens styrning av dessa nämnder.
Översynen, som har sammanfattats i en särskild promemoria, skall ses som en komplettering till de strukturförändringar som genomförts med anledning av LEMO-utredningens förslag. I och med denna översyn har en fullständig genomgång gjorts av alla myndigheterna inom Försvarsdepartementets område.
I det följande redovisas vilka nämnder m.m. som ingått i översynen och vilka förändringar som föreslås eller redan har genomförts. Av redovisningen framgår att riksdagen i vissa fall har fattat beslut, medan det i andra fall ankommit på regeringen att vidta åtgärder.
Försvarets skaderegleringsnämnd upphörde den 1 juli 1994 i samband med att Försvarets civilförvaltning då avvecklades (prop. 1992/93:100 bil.5 bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333). Samtidigt bildades Statens skaderegleringsnämnd i Kammarkollegiet.
I samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten bildades den I juli 1994 avvecklades Militärledningens rådgivande nämnd. Ett råd för insyn i Försvarsmakten inrättades från samma tidpunkt. Rådets sammansättning och uppgifter regleras i förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten (prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). Frågan om vilka ledamöter som skall utses i rådet bereds för närvarande.
Försvarets personalvårdsnämnd ombildades den 1 juli 1994. Nämnden heter numera Nämnden för personalvård för värnpliktiga och har enbart hand om frågor rörande de värnpliktiga (prop. 1993/94:100 bil. 5, bet. 1993/94:FöU9, mom. 12, rskr. 1993/94:295).
Delegationen för icke - militärt motstånd avvecklades den 1 juli Prop. 1994/95:100
1994. Delar av Delegationens uppgifter har överförts till Styrelsen för Bilaga 5 psykologiskt försvar (prop. 1993/94:100 bil. 5, bet. 1993/94:FöU9 mom. 15, rskr. 1993/94:295). Till följd härav ändrades instruktionen för Styrelsen för psykologiskt försvar.
Regeringen föreslår (avsnitt 2.5) att Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995 och att vissa av nämndens uppgifter övertas av Totalförsvarets = tjänstepliktstämnd som = därigenom ges utökade uppgifter. Tjänstepliktsnämnden skall enligt regeringens förslag ombildas och fr.o.m. den 1 juli 1995 handlägga överklaganden av dels beslut i anställningsärenden, dels de beslut som framgår av 11 kap. 4 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Tjänstepliktsnämndens namn
föreslås till följd härav bli ändrat till Överklagandenämnden för
totalförsvaret.
För att besluta i frågor som kan aktualiseras vid tillämpning av avtalet den 15 april 1986 om vissa löne- och andra anställningsvillkor för flygtjänstgörande personal bildades Försvarsmaktens flygförarnämnd. Regeringen anser att förutsättningarna för den nämndens verksamhet påtagligt har förändrats genom att marknaden för flygförarna sedan länge stabiliserats. Regeringen anser vidare att eventuella frågor som kan uppkomma med anledning av tillämpning av olika arbetsrättsliga avtal bör normalt handhas av arbetsgivaren, dvs. Försvarsmakten. Eventuella tvister får lösas på det vanliga sättet hos Arbetsdomstolen. Regeringen avser därför att ta upp frågan om avveckling av Försvarets flygförarnämnd i samband med att nuvarande avtal omförhandlas.
Regeringen utser i ett par fall ledamöter i styrelser inom frivilliga försvarsorganisationer. I samband med att förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet trädde i kraft den 1 juli 1994 utser regeringen inte längre ledamöter i Frivilliga skytterörelsen och Centralförbundet för befälsutbildning. Regeringen avser inte heller att utse någon särskild ledamot till styrelsen för Svenska soldathemsförbundet.
Regeringen utser f.n. en ledamot i Rikshemvärnsrådet (f.d. Hemvärnets centrala förtroendenämnd). Bestämmelserna härför finns i hemvärnskungörelsen — (1970:304). Regeringen anser att dessa bestämmelser bör finnas kvar.
Enligt kungörelsen (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet skall ersättningsärenden avgöras av särskilda fiskeskyddsnämnder. Sådana nämnder finns för Vänern och Vättern. Nämnderna bedöms som viktiga från fiskets synpunkt. Förutom att de har till uppgift att avgöra ersättningsärenden är nämnderna fora för informationsutbyte mellan företrädare för Försvarsmakten och yrkes- 30 fiskare, där bl.a. planering av övningar diskuteras liksom hur dessa
skall kunna genomföras så att problemen för fisket minimeras. Prop. 1994/95:100 Regeringen anser därför att fiskeskyddsnämnderna skall finnas kvar. Bilaga 5
Totalförsvarets chefsnämnd skall enligt förordningen (1988:1041)
med instruktion för Totalförsvarets chefsnämnd i fred verka för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet inom
totalförsvaret. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) har föreslagit bl.a. att Chefsnämndens uppgifter inte skall begränsas till att enbart gälla i fred utan även avse förhållanden under höjd beredskap. Regeringen avser att med
utgångspunkt i LEMO:s förslag se över Chefsnämndens instruktion.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 gett Militärhögskolan i uppdrag att organisera Delegationen för militärhistorisk forskning.
I avsnitt 2.2 behandlar regeringen styrningen och funktionsindelningen inom det civila försvaret. I samband härmed konstaterar regeringen att någon särskild myndighet som skall ansvara för transportfunktionen under höjd beredskap inte behövs. Vidare anser regeringen att Fartygsuttagningskommissionen skall finnas kvar med uppgift att göra förberedande urval av fartyg som tillhör kommuner eller enskilda och som behövs för Försvarsmakten eller för vissa civila ändamål.
2.5¶Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
Regeringens förslag:
- Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995.
- Personalnämndens uppgifter att ge stöd vid avveckling av
myndigheter och att erbjuda kompetensutveckling inom
personaltjänstområdet tas över av myndigheterna själva.
- Överklaganden av beslut i anställningsärenden handhas i
fortsättningen av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som byter
namn.
Skälen för regeringens förslag
Försvarets personalnämnd skall enligt förordningen (1988:852) med
. instruktion för Försvarets personalnämnd handlägga personalfrågor som 31
har samband med större organisationsförändringar och rationaliseringar Prop. 1994/95:100
vid myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Bilaga 5
Nämnden skall i sådana sammanhang främja åtgärder som underlättar
personalförsörjningen och personalrörligheten mellan myndigheterna.
Verksamheten har även stöd i förordningen (1990:923) om
personalförsörjning vid myndigheter inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Nämnden skall också pröva överklaganden enligt förordningen (1988:549) om överklaganden av beslut om anställning
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde samt vissa andra överklaganden enligt särskilda bestämmelser.
Totalförsvarets = tjänstepliktsnämnd skall enligt förordningen (1989:759) med instruktion för Totalförsvarets tjänstepliktshämnd pröva överklaganden i vissa ärenden som rör pliktpersonal.
Tjänstepliktsnämnden och Personalnämnden fick den 11 augusti 1994
i uppdrag av regeringen att i samråd inkomma med förslag till dels hur
verksamheten vid Personalnämnden skall kunna avvecklas och vilken verksamhet som bör överföras till andra myndigheter, dels hur Tjänstepliktsnämnden efter en ombildning skall kunna ta över den prövning av överklaganden som nu görs av Personalnämnden.
Personalnämnden och Tjänstepliktsnämnden har den 30 september
1994 inkommit med en rapport om avveckling av Personalnämnden och överföring av nämndens uppgifter till andra myndigheter.
Enligt rapporten är den övervägande delen av Personalnämndens
nuvarande uppgifter sådana att de normalt numera skall handhas av
respektive myndighet. Stödet vid avveckling av myndigheter och
kompetensutvecklingen inom personaltjänstområdet bör därför enligt rapporten decentraliseras till myndigheterna. Det system för "Lediga
tjänster" som Personalnämnden byggt upp för personalförsörjning inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde kan enligt rapporten föras över till Försvarsmaktens högkvarter.
Överklaganden av beslut i anställningsärenden bör enligt rapporten handläggas av en ombildad Tjänstepliktsnämnd.
Enligt rapporten skulle en nedläggning av Personalnämnden medföra
att två anställda för närvarande saknar en klar lösning avseende framtida arbetsuppgifter. Det torde ankomma på regeringen att fastställa
avvecklings- och arbetsgivaransvar.
En stor del av de arbetsuppgifter - utom såvitt avser prövningen av överklaganden av beslut - som i dag ligger på Försvarets personalnämnd är sådana att de numera normalt åvilar respektive myndighet. I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 2) uttalades - i samband med Statens arbetsmarknadsnämnds avveckling av likartade uppgifter som 32.
Personalnämnden nu har - att sådana uppgifter skall decentraliseras till Prop. 1994/95:100 myndigheterna. Bilaga 5
Eftersom de stora strukturrationaliseringarna till följd av 1992 års
försvarsbeslut i fråga om myndigheterna inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde nu är genomförda anser regeringen att Personalnämndens verksamhet i detta hänseende kan upphöra.
Regeringen anser vidare att prövningen av överklaganden av beslut i
anställningsärenden bör överföras till Tjänstepliktshämnden som
ombildas till en nämnd med uppgift att pröva överklaganden inom
totalförsvaret. Med hänsyn härtill bör nämnden byta namn och
benämnas Överklagandenämnden för totalförsvaret. Det ankommer på regeringen att besluta om nämndens närmare sammansättning och arbetsformer.
2.6¶Avveckling av Krigsarkivet
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995
och att verksamheten förs över till Riksarkivet.
Regeringen kommer att utfärda föreskrifter som organisatoriskt säkerställer den nuvarande verksamhetens speciella karaktär.
Skäl för regeringens förslag
Statskontoret har på regeringens uppdrag i en rapport (1994-05-30) till
regeringen lämnat förslag till ett kostnadseffektivt finansieringssystem för Krigsarkivets depåtjänst. Statskontoret redovisar alternativ som innebär olika sätt att effektivisera lokalutnyttjandet, avgifter för
leveranser till Krigsarkivet samt andra administrativa styrmedel.
Statskontorets rapport har remissbehandlats. Remissyttrandena finns i
Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr. Fo94/1080/CIV).
Regeringen har i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.
12 s. 105f, bet. 1992/93:KrU22, rskr. 1992/93:316) behandlat frågan
om avgifter vid leverans av arkivmaterial. Regeringen har därvid bedömt att arkivens resurser behöver förstärkas. Krigsarkivet undantogs
från denna bedömning med hänsyn till de stora organisationsförändringar som då förestod inom Försvarsdepartementets område. 33
3 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 5
myndigheterna ersätta arkivmyndigheten för de kostnader som Bilaga 5 långsiktigt uppstår vid arkivering.
De genomgripande organisationsförändringarna inom Försvarsdepartementets område är nu i allt väsentligt genomförda. I
detta läge är det mycket som talar för att man bör låta bl.a. sådant arkivmaterial som handhas av Krigsarkivet omfattas av samma
bestämmelser som gäller för den övriga statsförvaltningen. Samtidigt bör prövas om det inte på detta område går att åstadkomma effektivare former för den statliga arkivverksamheten. Regeringen anser att en effektivisering bör kunna uppnås genom att Krigsarkivets verksamhet förs över till Riksarkivet. En sådan enhetlig hantering av arkivfrågorna
bör också ha kulturpolitiska fördelar.
Regeringen anser således att Krigsarkivet bör läggas ner den 30 juni
1995 och att verksamheten förs över till Riksarkivet. I samband med att Krigsarkivet upphör att vara en egen myndighet bör Krigsarkivets verksamhet ingå som en verksamhetsgren i Riksarkivet.
Regeringen avser att genom en ändring i departementsförordningen
(1982:1177) överföra ansvaret för Krigsarkivet till Kulturdepartementet.
Medel för den verksamhet som Krigsarkivet bedriver har beräknats
under elfte huvudtiteln anslaget B 1. Riksarkivet, landsarkiven och
Krigsarkivet.
2.7¶Strategisk försvarsforskning
Vid 1994 års budgetbehandling (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 140 bet.
1993/94:FöU9, rskr. 1993/94:295) så infördes ett reservationsanslag under fjärde huvudtiteln, G 6. Strategisk försvarsforskning. Anslaget uppgår till 30 miljoner kronor. I anslutning härtill inrättade regeringen den 1 juli 1994 en nämnd som skulle disponera anslaget, nämnden för
strategisk försvarsforskning. Den har ännu inte inlett sitt arbete.
Med hänsyn till de besparingskrav som nu ställs på försvarssektorn föreslår regeringen att anslaget Strategisk försvarsforskning upphör och att den vid slutet av budgetåret 1994/95 utgående anslagsreservationen
dras in. Regeringen avser att senare besluta att Nämnden för strategisk försvarsforskning skall läggas ned.
Bilaga 5
Den svenska totalförsvarsmodellen, med ett sammanhållande ansvar för Försvarsdepartementet, har inte någon egentlig motsvarighet i EU:s medlemsländer. Detsamma gäller den organisationsmodell som Sverige tillämpar för gränskontroll till sjöss genom en särskild myndighet, Kustbevakningen.
EU-medlemskapet berör Försvarsdepartementets område både när det gäller vissa frågor inom totalförsvaret och i fråga om den säkerhetspolitiska dimensionen enligt Maastrichtfördraget. Gränskontrollfrågor enligt fördragets s.k. tredje pelare (samarbete i rättsliga och inrikes frågor) ryms också under departementets område genom de uppgifter som «Kustbevakningen har. Konsekvenserna inom departementets område av EU-medlemskapet är dock f.n. - med undantag för Kustbevakningens verksamhet för gränskontroll till sjöss begränsade.
Såväl det militära som det civila försvaret påverkas - liksom andra delar av statsförvaltningen - av nyordningen beträffande offentlig upphandling och konkurrens. Försvarsdepartementets ansvarsområde kommer att beröras av de diskussioner som förs inom EU rörande en gemensam försvarsindustripolitik samt det samarbete som utvecklas inom området "dual use" som har såväl militära som civila applikationer. Även forskning och utveckling är områden som berör Försvarsdepartementet och dess myndigheter, och då främst inom det försvarsindustriella området. Fredsräddningstjänst och därtill hörande miljöfrågor, inklusive transport av farligt gods är andra sakområden som berör departementet. Gränskontrollen till sjöss är, som framgår av det sagda, den sektor som på kort sikt kanske mest påverkar departementets arbetsområde. Ett medlemskap berör också sjöövervakning, kontroll och inspektion av fiske, sjösäkerhet och sjöfart.
Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att medverka i ett brett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Det är ännu för tidigt att göra några bestämda förutsägelser om hur detta samarbete inom EU kommer att utvecklas på längre sikt. EU:s Gemensamma Utrikes- och Säkerhetspolitik (GUSP) innebär i dag att medlemsländerna som grupp koordinerar sina positioner i frågor av gemensamt intresse. Utrikes- och säkerhetspolitiken skall vidare institutionellt integreras med EU:s övriga verksamhet, men med särskilda samråds- och beslutsformer. Här bör dock understrykas att samarbete inom det rent försvarspolitiska området enligt Maastrichtavtalet sker inom den Västeuropeiska unionen, VEU. Framtida EU-samarbete inom försvarspolitikområdet kommer att diskuteras vid den regeringskonferens som inleds år 1996.
Inför regeringskonferensen kommer Försvarsdepartementet medverka i förberedelsearbetet inför regeringskonferensen. 35
Här bör också nämnas det förhållande att Sverige kan komma att delta
som observatör i VEU, vilket i sig kan innebära krav på medverkan av Bilaga 5
Försvarsdepartementet och dess myndigheter i olika sammanhang.
Medlemskapet i EU innebär också att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljader kr per år. Detta
kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser för
kompetensutveckling, forskning och utveckling, näringslivsutveckling,
IT-insatser m.m. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfattande
programarbete,
Många av de frågor som är aktuella genom EU-medlemskapet har
redan fått aktualitet i och med att EES-avtalet har trätt i kraft.
Det svenska EU-medlemskapet berör Försvarsdepartementet i fråga om främst följande sakområden:
- säkerhetspolitik - rättsliga och inrikes frågor (främst gränskontroll till sjöss) - försvarsmateriel- och försvarsindustrifrågor - forskning och utveckling - räddningstjänst och därtill hörande miljöfrågor, inklusive transport av
farligt gods - informationssäkerhet.
De myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde vilkas
verksamhet berörs av ett svenskt EU-medlemskap är:
- Försvarsmakten - Fortifikationsverket - Försvarets materielverk - Överstyrelsen för civil beredskap
Statens räddningsverk - Kustbevakningen
- Försvarets forskningsanstalt - Flygtekniska försöksanstalten
När det gäller de olika ansvarsområdena förtjänar det att nämnas att
huvudansvaret för många av de aktuella sakområdena inte ligger på
Försvarsdepartementet utan på andra departement.
Berörda myndigheters anslag har beräknats med hänsyn till EU-
kostnader.
2.9¶Planerings- och budgeteringssystem Bilaga 5
Försvarsutskottet har i sitt betänkande (bet. 1993/94:FöU10) förutsatt att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till hur
Försvarsmaktens planeringssystem bör anpassas till det budgetsystem som gäller statsförvaltningen.
Regeringen konstaterar att utvecklingen av Försvarsmaktens planeringssystem är myndighetens eget ansvar samtidigt som ett väl fungerande budgetsystem ingår i regeringens och regeringskansliets ansvarsområde. Det är regeringens ansvar att tillse att dessa båda system kan samverka på ett fungerande sätt.
Regeringen har med anledning av att Försvarsmakten har anmält betydande ekonomiska osäkerheter uppdragit åt en oberoende expertgrupp - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - att
skyndsamt granska Försvarsmaktens underlag. Expertgruppen har också
till uppgift att granska Försvarsmaktens planeringssystem i de delar som rör kopplingen till det statliga budgetsystemet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner principerna för statsmakternas styrning av det civila
försvaret (avsnitt 2.2),
2. godkänner förslaget att Försvarets personalnämnd läggs ned den
30 juni 1995 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.5),
3. godkänner förslaget att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.6).
4. godkänner vad regeringen har anfört om = strategisk
försvarsforskning (avsnitt 2.7).
-
3 - Försvarsmakten m.m. Bilaga 5
3.1 Försvarsmakten
1993/94 — Utgift! 34 936 023 000 1994/95 Anslag 36 480 944 000 1995/96 Förslag 59 260 534 000
varav 37 175 101 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
! Omfattar anslagen
B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet, B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel, B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet, E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel, E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar, E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling, F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse, F 3. Försvarets materielverk samt delar av anslagen F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., K 2. Gemensam försvarsforskning och K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område.
Myndigheten Försvarsmakten inrättades den 1 juli 1994 och omfattar den verksamhet som tidigare bedrivits vid de myndigheter som hörde till huvudprogrammen 1-4 dvs. Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. samt vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter som ingick i huvudprogram 5 och vars verksamhet nu ingår i Försvarsmakten lades Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30 juni 1994. Försvarets civilförvaltning lades också ned den 30 juni 1994. Del av verksamheten ingår i Försvarsmakten.
Sedan den 1 juli 1994 är Försvarets materielverk avgiftsfinansierat, varför anslagsmedel för ändamål inom dess verksamhet har överförts huvudsakligen till Försvarsmakten. Huvudprogrammen som begrepp
38 upphörde den 30 juni 1994.
"Det övergripande målet för Försvarsmakten är att försvara landet mot Prop. 1994/95:100 väpnade angrepp. Försvarsmakten skall ha sådan krigsduglighet och Bilaga 5 beredskap att den verkar avhållande mot sådana angrepp. Försvarsmakten skall i fred hävda Sveriges territoriella integritet samt organisera — krigsförband och förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall också kunna sätta upp förband för internationella insatser och delta med militära resurser i internationella åtaganden.
I Övergripande redovisning
LI Myndigheterna
Årsredovisningar
Försvarsmakten har till regeringen lämnat årsredovisning för de tidigare myndigheterna Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren såvitt avser huvudprogrammet Operativ ledning m.m, samt anslaget F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., för budgetåret 1993/94. Även Försvarets sjukvårdsstyrelse ingår i redovisningen. Årsredovisningen omfattar resultatredovisningar för hela verksamheten samt resultat- och balansräkningar, finansieringsanalys och anslagsredovisningar för samtliga anslag utom för anslagen för anskaffning av materiel samt forskning och utveckling. För dessa anslag har Försvarets materielverk lämnat resultat- och balansräkningar, finansieringsanalys och anslagsredovisning, vilka i det följande redovisas inarbetade i Försvarsmaktens årsredovisningsuppgifter. Anslaget F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. redovisas i avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.
Härmed har de tidigare myndigheterna Överbefälhavaren, Chefen för
armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och Försvarets sjukvårdsstyrelse slutredovisats.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse granskat årsredovisningarna för de myndigheter som ingår i den sammantagna myndigheten Försvarsmakten och därvid haft invändningar på en del punkter. De invändningar som har riktats gemensamt mot dessa årsredovisningar avser bokföring av upplupna semester- och andra löneskulder, kostnadsföring av gjorda investeringar i anläggningar för förvaltningsändamål, redovisning av intäkter av avgifter och ersättningar samt redovisning av prestationer för att utveckla, anskaffa, vidmakthålla och avveckla krigsförband.
Beträffande huvudprogrammet Arméförband anmäler Försvarsmakten Prop. 1994/95:100
i sin årsredovisning att verksamhetsmålen för budgetåret 1993/94 med Bilaga 5 vissa undantag har uppnåtts.
Omstruktureringen av grundorganisationen har genomförts enligt statsmakternas beslut.
Grund- och repetitionsutbildning har prioriterats, och de kvalitativa målen för genomförd utbildning har nåtts. Trots detta anmäler Försvarsmakten att målen avseende krigsduglighet under försvarsbeslutsperioden sannolikt inte kommer att nås för vissa fördelnings- och försvarsområdesförband. Orsaken till detta är att möjligheterna att genomföra repetitionsutbildning i vissa fall har varit begränsade på grund av brist på medel och bedöms komma att vara det även framdeles.
Satsningen på materiell förnyelse har fortsatt, vilket medfört att främst armébrigaderna efter hand blir mera slagkraftiga och bättre anpassade till en aktuell stridsmiljö.
Satsningen innebär bl. a. att under året har
> pansarbandvagn 401 (MT-LB) beställts > delbeställning 3 gjorts av stridsfordon 90 + den nya stridsvagn 122 (Leopard 2 S) beställts " förhandlingar förts om köp av begagnad Leopard 2 stridsvagn och ca
160 har levererats + utveckling av pansarskott 95 beställts + anskaffning inletts av fast bro till armébrigaderna + utveckling av artillerigranaten Bonus beställts
Anslagssparandet var 269,9 miljoner kronor på anslaget B 1. Ledning och förbandsverksamhet och 145,1 miljoner kronor på anslaget B 2. Anskaffning av materiel. På anslaget B 3. Anskaffning av anläggningar finns en utgående reservation om 12,5 miljoner kronor. Orsaken till det relativt höga anslagssparandet är bl.a. ett medvetet sparande för att finansiera inköpet av pansarbandvagn 501 (BMP-1).
De av Riksrevisionverkets invändningar som är gemensamma för huvudprogrammen har tidigare redovisats. Utöver dessa anser verket att de finansiella intäkterna och de finansiella kostnaderna i Chefens för armén resultaträkning är för högt redovisade med vardera cirka 895 miljoner kronor.
Beträffande huvudprogrammet Marinförband anmäler Försvarsmakten att det till följd av den ekonomiska situationen under året och den omfattande ubåtsskyddsverksamheten finns vissa brister inom de marina programmen. Bl.a. har repetitionsutbildning för fasta kustartilleri- 40 förband och underhållsförband inte kunnat genomföras som planerats.
Erforderligt materiel- och fastighetsunderhåll har|i viss utsträckning Prop. 1994/95:100 eftersatts för ytstridsförband och fasta kustartilleriförband. Utbildningen Bilaga 5 för helikopterförbanden och stridsfartygsförbanden har påverkats negativt av ubåtsskyddsverksamheten.
Under året har upphandling av fyra mindre minröjningsfartyg (YSBm) genomförts. Lätt ubåtsjakttorped (45) har införts. Modifiering av åtta patrullbåtar typ Hugin till patrullbåt typ Kaparen har genomförts. Modernisering av sjömålsrobot 15 har beställts.
Försvarsmakten redovisar för anslaget C 1. Marinförband: Ledningsoch förbandsverksamhet att anslagskrediten om 382,3 miljoner kronor har utnyttjats med 234,1 miljoner kr. (Försvarsmakten har dock inte kunnat beakta senare regeringsbeslut om att de belopp om sammanlagt 300,5 miljoner kronor som under året förts bort från anslagen C 2. och C 3. skall återföras till Försvarsmakten). På anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel har redovisats ett anslagssparande, avseende merutgift som beviljats för 1993/94 och 1994/95, om 117,8 miljoner kronor. Anslaget C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, som är ett reservationsanslag, har överskridits med 21,8 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket riktar i sin revisionsberättelse anmärkning mot överskridandet på anslaget C 3.
Beträffande huvudprogrammet Flygvapenförband anmäler Försvarsmakten att verksamheten har genomförts enligt givna uppdrag. Förbanden har en krigsduglighet som med endast något undantag svarar mot regeringens krav. Insats- och incidentberedskap har upprätthållits i planerad omfattning. Flygstridskrafterna har en god förmåga till hög initialeffekt och incidentberedskap.
Försvarsmakten anmäler vidare att nedläggningarna av F 6 och F 13 har genomförts enligt plan. Främst dessa nedläggningar har medfört att antalet civilanställda har minskat. Genom en bättre samordning och tydligare ansvarsfördelning i underhållsarbetet har styrningen av underhållskostnaderna förbättrats. Kostnaderna för materielunderhållet har också minskat betydligt under budgetåret. Materielanskaffningen har i huvudsak genomförts enligt plan, bl.a. innebärande att modifieringen av flygplan AJ 37 till AJS 37 har fortsatt. Kontrakt rörande motorbytet på SK 60 har tecknats. Byggnadsverksamheten har genomförts enligt plan och har avsett bl.a. byggnationer för JAS 39 Gripen på F 7 och en ny hangar på F 10. Under budgetåret har huvudprogrammyndigheten Chefen för flygvapnet genom rapporten Ökad samordning av den militära och den civila vädertjänsten redovisat regeringens uppdrag om en utveckling av samarbetet med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om vädertjänst.
I fråga om enskilda förband redovisar Försvarsmakten bl.a. följande. Det nya systemet för luft- och markobservation har börjat att Bilaga 5 organiseras. Huvudsakligen på grund av omfattande utbildningsverksamhet har produktionsmålet för två av de tio jaktflygdivisionerna inte uppnåtts. Haveriet med JAS 39 Gripen vid uppvisningen sommaren 1993 har försenat inflygning och utbildning av instruktörer. Inom AJ/S 37-systemet har såväl attack- som jakt- och spaningsförmågan förbättrats. Genom att repetitionsutbildningen har kunnat fördubblas har erforderlig krigsduglighet börjat att återtas inom basförbanden. Nedläggningen av F 6 och F 13 med flottiljverkstäder har inneburit en minskning av tillsynsresurserna.
Anslagssparandet på anslaget D 1. Ledning och förbandsverksamhet var 201,9 miljoner kronor. På anslaget D 2. Anskaffning av materiel har 94,5 miljoner kronor utnyttjats av medgiven anslagskredit om 226,4 miljoner kronor. På anslaget D 3. Anskaffning av anläggningar finns en utgående reservation om 3,6 miljoner kronor.
Riksrevisionsverkets invändningar mot Chefens för flygvapnet del i den samlade årsredovisningen har redovisats tidigare i avsnittet.
Beträffande huvudprogrammet Operativ ledning m.m. anmäler Försvarsmakten att verksamheten i huvudsak har genomförts enligt givna uppdrag. Den pågående omstruktureringen följer uppgjorda planer.
Lednings-, insats- och incidentberedskapen har upprätthållits i enlighet med givna uppdrag. Ubåtsskyddsverksamheten har bedrivits i större omfattning än vad som förutsetts vilket inneburit ett överutnyttjande av medel.
Den tidigare eftersläpningen inom områdena telekrigföring och informationsteknologi har till stor del kunnat återtas. Målen enligt 1992 års försvarsbeslut bedöms kunna uppnås.
Anslaget E 1. Ledning och förbandsverksamhet har överutnyttjats med 142,2 miljoner kronor. Medgiven anslagskredit om 33,5 miljoner kronor har Överskridits med omkring 81 «miljoner kronor. Anslagssparandet på anslaget E 2. Anskaffning av materiel var 6,4 miljoner kronor. På anslaget E 3. Anskaffning av anläggningar finns en utgående reservation på 7,5 miljoner kronor. Anslagssparandet på anslaget E 4. Forskning och utveckling var 50,3 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse - utöver de generella iakttagelserna - riktat invändningar mot att anslaget E 1. Ledning och förbandsverksamhet har utnyttjats utöver medgiven anslagskredit. Verket anser att överskridandet tyder på brister i de ekonomiadministrativa rutinerna. 42
1.2 Regeringens överväganden | Bilaga 5
ällande mål för fö l rioden 1992-1
I 1992 års försvarsbeslut fastlades i huvudsak följande mål för verksamheten under försvarsbeslutsperioden 1992-1997.
Arméförband
Inom fördelningsförbanden - bl.a. stadsskyttebataljoner och gränsövervakningskompanier - skall bl.a. fyra fördelningshaubitsbataljoner 15,5 F avvecklas. I övrigt skall i huvudsak organisationen bibehållas. Fördelningsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal funktioner, bl.a. ledning i främst telestörd miljö samt eldkraft vad avser både indirekt och direkt pansarvärnseld.
Inom territorialförsvarsförbanden, bl.a. stadsskyttebataljoner och försvarsbataljoner, skall omorganiseringen fortsätta, vilket i huvudsak innebär att förbanden reduceras till en volym som kan erhållas genom avkastning från fältförbanden. Territorialförsvaret skall omfatta omkring 165 000 man. Territorialförsvarsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal funktioner, bl.a. eldkraften vad avser direkt pansarvärnseld.
Inom territorialförsvarsförbanden skall vidare omorganiseringen och utvecklingen av hemvärnet fortsätta, vilket innebär att hemvärnet omkring sekelskiftet skall ha utökats till cirka 125 000 man. Hemvärnsförbandens eldkraft skall förbättras bl.a. vad avser strid mot marktrupp och direkt pansarvärnseld.
Arméns brigader skall utvecklas och moderniseras genom att deras skydd, rörlighet och mörkerstridsförmåga förbättras. Detta innebär bl.a. att sex infanteribrigader skall organiseras så att - utöver annat - fyra skyttebataljoner kommer att ingå i varje brigad.
Omorganisationen av Norrlandsbrigaderna skall fortsätta, vilket bl.a. innebär att fyra Norrlandsbrigader bibehålls och att en omorganiseras till mekaniserad brigad övre Norrland. Omorganisationen av pansarbrigaderna skall fortsätta. Detta innebär att två pansarbrigader bibehålls och att två omorganiseras till mekaniserade brigader. Omorganisation och utveckling av mekaniserade brigader skall fortsätta, vilket innebär att totalt fyra mekaniserade brigader organiseras. Samtliga brigader skall ges högre kvalitet både personellt och materiellt. Bl.a. skall eldkraften vad avser både indirekt och direkt pansarvärnseld förbättras.
Marinförband Bilaga 5
Ledningsorganisationens omstrukturering skall fullföljas.
Helikopterorganisationen skall vidmakthållas.
Ytstridsförbanden skall organiseras i tre ytstridsflottiljer. Fyra kustkorvetter av typ Göteborg skall krigsorganiseras. Tolv robotbåtar av typ Norrköping skall vidmakthållas, varvid sex robotbåtar skall ges
förlängd livstid. Åtta patrullbåtar av typ Hugin skall modifieras och
livstidsförlängas, medan fyra skall vidmakthållas med nuvarande uppgifter. Resterande fyra patrullbåtar skall utgå ur organsationen. Utvecklingen av ett nytt ytstridsfartyg skall fortsätta.
Tolv ubåtar skall vidmakthållas. Tre ubåtar av typ Sjöormen skall successivt ersättas före år 2000 av ubåt typ Gotland.
Minkrigsförbanden skall vidmakthållas. Tre minkrigsavdelningar skall organiseras. Fartyg typ YSBm skall anskaffas. Ett stamminfartyg skall utgå ur organisationen.
Utveckling och anskaffning av undervattensvapen skall fullföljas.
Tolv av de nuvarande 19 spärrbataljonerna skall bibehållas inom prioriterade områden och anpassas till en framtida krigsmiljö. Studier och projektering av förband för ersättning av bl.a. äldre fasta kustartilleriförband inom de prioriterade områdena skall genomföras. Främst skall rörliga alternativ prövas.
Organiserandet av de sex amfibiebataljonerna skall fortsätta. Tre av amfibiebataljonerna skall före den 1 juli 1997 utrustas med båtmateriel så att full taktisk och operativ rörlighet uppnås.
Flygvapenförband
Omsättningen av stridsledningscentralerna till StriC 90 skall fullföljas. Radiosystemet RAS 90 skall anskaffas i en utformning anpassad till en framtida krigsmiljö. Flygburen spaningsradar skall anskaffas med inriktningen att två grupper om vardera två till tre radarsystem skall vara organiserade vid sekelskiftet. Verksamheten vid basbataljonerna skall organiseras så att eventuella brister inte påverkar flygstridskrafternas samlade möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Antalet basbataljoner skall reduceras till 24. Senast den 30 juni 1997 skall - i förhållande till läget år 1992 - ytterligare en Bas 90 ha färdigställts och senast år 2002 skall minst 20 huvudbaser inom Bas 90systemet vara utbyggda. Utvecklingen av olika stödsystem inom lednings- och sambandsförbanden skall fortsätta.
Planeringen för att införa JAS 39 Gripen i krigsorganisationen skall Prop. 1994/95:100 fortsätta. Senast den 30 juni 1997 skall två Gripen-divisioner vara Bilaga 5 operativa. Studier och utveckling av spaningskapsel skall fortsätta. Anskaffningen av bombkapsel skall fullföljas. Utveckling och anskaffning av motmedel för Gripen skall fortsätta.
Anskaffningen av motmedel för JA 37 skall fullföljas liksom bombkapselanskaffningen för AJ/S 37-systemet. Sex flygdivisioner S, AJ/S och AJS 37 skall organiseras. Integreringen till AJS 37 skall vara slutförd senast den 30 juni 1997.
Transportflygförbandens utbildning och övning i krigsuppgiften skall genomföras i enlighet med uppgjord plan. Ersättningsflygplan för signalspaningsflygförbanden skall vara anskaffade senast den 30 juni 1997. Ett signalspaningsflygförband skall vara operativt med nytt flygplan senast den 30 juni 1996.
Operativ ledning m.m.
Den operativa ledningen skall omstruktureras för att erhålla balans mellan ledningsorganisation och «ledningssystem samt mellan ledningsorganisation och övriga stridskrafter.
Den centrala ledningens krigsorganisation skall minska. Ett högkvarter skall organiseras i den nya myndigheten Försvarsmakten. På den högre regionala nivån skall organisationen bestå av tre militärområdesstaber samt en rörlig militärområdesförstärkningsstab.
För att bl.a. medge kontinuerlig ledning i olika konfliktlägen skall utbyggnaden av informationssystem kompletteras och anskaffade underrättelsesystem vidmakthållas.
Underhållsorganisationen skall vidareutvecklas för att med ökad överensstämmelse mellan ledningsansvar i krig och i fred säkerställa ett tidigt understöd. Ett underhållsregemente skall organiseras i vart och ett av de tre militärområdena.
Insats- och incidentberedskapen skall upprätthållas.
Resultatbedömning av ver n bu 1 4
Av de invändningar som =<Riksrevisionsverket riktat mot de årsredovisningar som ingår i Försvarsmaktens årsredovisning finns det flera som kan hänföras till de förändringar i regelverk och organisation som påverkat Försvarsmakten under budgetåret. Dessa invändningar är av engångskaraktär och nödvändiga åtgärder vidtas av myndigheten under innevarande budgetår.
Regeringen anser att de invändningar som Riksrevisionsverket riktat mot att tre av anslagen inom Försvarsmaktens område har överskridits Bilaga 5 är av en annan art. Överskridandena tyder uppenbarligen på bristande ekonomiadministrativa rutiner vad avser uppföljning av anslagsbelastningen. Regeringen ser allvarligt på förhållandet och avser att särskilt följa utvecklingen inom detta område vid Försvarsmakten.
De invändningar som Riksrevisionsverket riktat gemensamt mot här aktuella = årsredovisningar måste enligt regeringen beaktas av Försvarsmakten. Regeringen anser dock i fråga om redovisning av prestationer, att effekten av prestationerna + (krigsorganisationens förmåga, beredskap och uthållighet) är det viktigaste att mäta. Det är emellertid också av betydelse att kunna mäta bl.a. prestationer och relatera dessa till kostnader. Mot denna bakgrund delar regeringen Riksrevisionsverkets uppfattning att Försvarsmakten bör fortsätta att utveckla resultatredovisningen och att verkets iakttagelser avseende årsredovisningen 1993/94 bör ligga till grund för det arbetet.
För huvudprogrammet Arméförband konstaterar regeringen att de omfattande förändringarna i arméns grundorganisation i allt väsentligt har genomförts enligt 1992 års försvarsbeslut.
Utvecklingen mot ökad kvalitet och minskad numerär fortsätter enligt intentioner i 1992 års försvarsbeslut.
De krigsorganisatoriska målen för budgetåret 1993/94 har i allt väsentligt uppnåtts. Undantag har utgjorts av vissa förband som genomfört begränsad repetitionsutbildning.
Viss verksamhet har planerats om för att göra det möjligt att anskaffa begagnade stridsvagnar 121 och de begagnade pansarfordonen MT-LB och BMP.
De tidigare arméanslagen har underutnyttjats något, bl.a. beroende på ett medvetet anslagssparande för att möjliggöra ovannämnda inköp.
Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Krigsduglighetens utveckling under året tyder dock på att vissa förband inte kommer att nå upp till de mål som har satts upp för försvarsbeslutsperioden. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen inom området.
Utöver vad som i det föregående har sagts om Riksrevisionsverkets invändningar mot årsredovisningen måste den felaktiga metoder att redovisa finansiella intäkter och kostnader rättas till.
För huvudprogrammet Marinförband har brister i förbandens förmåga 46 anmälts i årsredovisningen för 1993/94. Marinen har dock, med
bortseende från de belopp som under året förts bort som besparingar Prop. 1994/95:100 men sedermera återförts till Försvarsmakten, sammantaget underskridit Bilaga 5 tilldelade anslagsramar med 162,3 miljoner kronor.
Regeringen anmälde i föregående års budgetproposition särskilda åtgärder rörande marinförband under budgetåret 1993/94 till följd av de ekonomiska problemen inom marinen. Bl. a. prognosticerades ett omfattande överskridande på anslaget C 1. I syfte att låta ett sådant överskridande under året finansieras inom huvudprogrammet beslutade regeringen genom ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994 att ett belopp om sammantaget 300,5 miljoner kronor skulle föras bort från anslagen C 2. och C 3. som besparingar. Detta belopp har genom regeringsbeslut den 17 november 1994 återförts till Försvarsmakten i form av medgivande till merutgift och kan således tillgodoräknas den marina förbandsverksamheten. Vidtagna åtgärder ledde också till kraftiga begränsningar av verksamheten vilket återspeglas i de brister som anmälts av Försvarsmakten.
Regeringen bedömer att det uppkomna anslagssparandet, inklusive det belopp som återförts i form av merutgift, bör göra det möjligt att i huvudsak åtgärda de brister som anmälts.
Vad gäller överskridandet på reservationsanslaget C 3. kan följande konstateras. Inför beslutet om ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994 fanns möjlighet att minska det belopp som under anslaget ställts till regeringens disposition för att kunna föras bort som en besparing. Den tidigare myndigheten Chefen för marinen bereddes tillfälle att anmäla återstående medelsbehov under budgetåret 1993/94. Till följd av ett ofullständigt underlag kom ett alltför litet medelsbehov att anmälas.
För huvudprogrammet Flygvapenförband konstaterar regeringen att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Förbanden har en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Anbefalld insats- och incidentberedskap har upprätthållits.
De tidigare flygvapenanslagen har sammantaget underutnyttjats något. Till stor del beror detta på genomförda rationaliseringar inom materielunderhållet. Uppkommet anslagssparande underlättar genomförandet av prioriterad verksamhet budgetåret 1994/95.
Regeringen har i avsnittets inledning kommenterat Riksrevisionsverkets invändningar mot den tidigare myndighetens Chefen för flygvapnet del i den samlade årsredovisningen.
För huvudprogrammet Operativ ledning m.m. konstaterar regeringen att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har 47 genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.
Regeringen ser allvarligt på att anslaget E 1. Ledning och Prop. 1994/95:100
förbandsverksamhet utnyttjats över medgiven anslagskredit; detsamma Bilaga 5
gäller de brister i de ekonomiadministrativa rutinerna som detta tyder på. Regeringen förutsätter dock att bristerna kan avhjälpas av den sammanhållna — myndigheten Försvarsmakten under «innevarande budgetår.
För att säkerställa ett underlag om Försvarsmaktens 'behov av stöd från det civila samhället för återtagningsändamål krävs ett fördjupat
samarbete mellan Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil
beredskap, främst för att kvantifiera behoven och mot denna bakgrund pröva realiserbarheten i genomförandet detta underlag är av betydelse för det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut.
Försvarets sjukvårdsstyrelse upphörde som myndighet den 30 juni 1994. Sedan den 1 juli 1994 finns en sjukvårdsfunktion i Försvarsmaktens högkvarter. Försvarets sjukvårdscentrum bildades den 1 juli 1994 inom Försvarsmakten med lokalisering till Värmlands läns landsstings vårdlokal Sätter i Karlstadsområdet.
Regeringen bedömer att verksamheten inom Försvarsmakten under budgetåret 1994/95 kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag.
Slutsats
Regeringen bedömer, med utgångspunkt i Försvarsmaktens redovisningar, att utvecklingen gentemot de mål som sattes i 1992 års försvarsbeslut har varit tillfredsställande.
De operativt rörliga arméförbanden (brigader och fördelningsförband), huvuddelen av fartygsförbanden och de rörliga kustartilleriförbanden samt flygvapenförbanden uppfyller i allt väsentligt de krigsduglighetskrav som nu erfordras för att målen 1997 skall kunna nås. Detta kommer dock sannolikt inte att kunna ske vad avser vissa fördelningsoch försvarsområdesförband samt vissa marinstridskrafter.
Besparingar
Regeringen anser att en besparing om 1 796 836 000 kronor skall göras inom Försvarsmakten.
Besparingen genomförs så långt möjligt som en generell besparing inom verksamheten och genom att tillvarata ytterligare möjligheter till samordning och effektivisering av produktionen inom Försvarsmakten.
Härutöver kan besparingen genomföras genom att, i rådande säkerhetspolitiska = situation, kraven på insatsberedskap och på 48
krigsduglighet för vissa krigsförband sätts ned. Vidare minskas Prop. 1994/95:100 ambitionerna avseende krigsorganisationens materiella förnyelse. Bilaga 5
Försvarsmakten har i ett kompletterande underlag inför budgetåret 1995/96 angett att aktuella besparingar måste genomföras inom en rad angivna verksamhetsområden. Sålunda har verksamhetsområdet Grundutbildning i Försvarsmaktens underlag föreslagits bli föremål för en stor del av de samlade besparingsåtgärderna. Regeringen är inte beredd att medge några besparingar inom verksamhetsområdet
Grundutbildning.
En mer ingående beskrivning av besparingsåtgärdernas konsekvenser
finns i det följande i avsnitt I. Programvis redovisning av
verksamhetsmål för budgetåret 1995/96.
HH — Programvis redovisning av verksamhetsmål för budgetåret
1995/96
II Operativa lednings- och underhållsförband
H.1.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
+ De operativa lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls.
Högkvarterets krigsorganisation liksom <underhållsregementenas omorganisation fullföljs. Härvid omorganiseras fördelnings-
underhållsbataljonerna till sex milotransportbataljoner.
+ De fasta stabsplatserna vidmakthålls och materielen anpassas till den
tekniska utvecklingen.
+ Underrättelse- och säkerhetstjänst bedrivs enligt särskilda
instruktioner. + Lednings-, insats- och incidentberedskap upprätthålls enligt särskilda
anvisningar.
I.1i.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Verksamheten inom programmet har präglats av förberedelser för och genomförande av Försvarsmaktens omstrukturering. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de brister i bl.a. krigsdugligheten som föreligger kommer att minska genom den av Försvarsmakten föreslagna
programinriktningen; på så sätt kan de långsiktiga målen uppnås.
4 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
Slutsatser Bilaga 5
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 2 759 012 000 kronor.
IL2 Fördelningsförband
H.2.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Fördelnings- = och = artilleriregementsstaber, = televapen- och
fördelningsunderrättelsekompanier, jägarförbanden och fördelnings-
pansarvärnskompanierna vidmakthålls. Organisering av ytterligare
två norrlandsjägarbataljoner påbörjas. +» Utvecklingen och anskaffningen av artillerilokaliseringsradarn
ARTHUR fortsätter och anskaffningen av telesystem 9000 slutförs. + Fördelningskanonbataljonerna och fördelningshaubitsbataljon 15,5 F
vidmakthålls. Organiseringen av fördelningshaubitsbataljon 95
fortsätter. Utvecklingen av måldetekterande hårdmålsammunitionen
BONUS fortsätter. + Arméflygförbanden, luftvärnsförbanden och ingenjörsförbanden
vidmakthålls. Utvecklingen av RBS 23 BAMSE fortsätter. Anskaffningen av stridsvagnstransportsläp fortsätter.
+» Fältsjukhuskompanier med fältsjukhustransportplutoner vidmakt-
hålls.
II.2.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl.a. har repetitionsutbildningen av vissa förband inte kunnat genomföras och organiseringen av fördelningshaubitsbataljon 95 har försenats.
Slutsatser Bilaga 5
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till pansarvärnsrobotsystem BILL samt renovering av robot 70 senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 3 744 593 000 kronor.
I.3 Försvarsområdesförband
I.3.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. » Stadsskyttebataljoner organiseras och <vidmakthålls, försvars-
områdesstaber med betjäningsförband och kvarstående förband
inklusive hemvärnsförband vidmakthålls. + Organisering av försvarsområdesluftvärnskompanier med direkt-
riktningssikten fullföljs. +" Organisering av = gränsövervakningskompanier påbörjas, och
organiseringen av försvarsbataljoner samt transportledningsgrupper
slutförs. > Organisering av mobiliserings- och förplägnadsplutoner genomförs.
Utgående krigsförband avvecklas. + Anskaffningen av truppradio 8000 slutförs.
1.3.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Detta beror huvudsakligen på att repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras som planerats.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell — besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka 51 omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att
medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till Prop. 1994/95:100 pansarvärnsrobotsystemet BILL senareläggs. Bilaga 5
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 2 823 813 000 kronor.
I.4 Armébrigadförband
H.4.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m.
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Omorganiseringen av fem infanteribrigader till TB 2000 fortsätts,
och omorganiseringen av en infanteribrigad till mekaniserad infanteribrigad med stridsfordon 90 påbörjas.
+ Omorganiseringen av fyra norrlandsbrigader till NB 2000 och en
norrlandsbrigad till norrlandsmekaniserad brigad med ny stridsvagn 122 och stridsfordon 90 påbörjas. Omorganiseringen av två pansarbrigader till PB 2000 påbörjas. Omorganiseringen av två mekaniserade brigader till MekB 2000 med begagnad stridsvagn 121 påbörjas, och en mekaniserad brigad med stridsvagn 104 vidmakthålls. Tillförsel av granatkastarammunitionen STRIX fullföljs.
RH
Utvecklingen av artilleriammunitionen BONUS fullföljs. «
Anskaffning av pansarvärnsrobotsystem 56 BILL slutförs. kH
Renovering och modifiering av robot 70 påbörjas. rr
Krigsbro till pansar- och mekaniserade brigader tillförs. +
Anskaffningen av truppradio 8000 slutförs. =
Anskaffningen av personligt splitterskydd och C-stridsdräkter fortsätts.
+
Utvecklingen av pansarskott 95 slutförs. +" Anskaffningen av pansarbandvagn 401 (MT-LB) och pansarbandvagn
SO1(BMP-1) till infanteri- och norrlandsbrigader fortsätter.
0.4.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Programmet utvecklas planenligt mot de mål som sattes upp i 1992 års försvarsbeslut.
Slutsatser Bilaga 5
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till pansarvärnsrobotsystemet BILL samt renovering av robot 70 senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 7 563 067 000 kronor.
II.S Marina lednings- och underhållsförband
I.5.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
Fyra marinkommandon och ett marindistrikt vidmakthålls. + Reduceringen av ledningsorganisationen på lägre regional nivå
slutförs. + Bas- och underhållsförbanden organiseras i nio bataljoner m.m.
Förbandens organisation skall anpassas till marinens Övriga
krigsorganisation och samordnas med de områdesbundna förbanden. ." Ett nytt ledningssystem utvecklas och installeras.
I.5.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl. a. har repetitionsutbildning för underhållsförbanden inte kunnat genomföras som planerats och materielunderhållet har eftersatts för en del förband.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i Prop. 1994/95:100 enlighet med Försvarsmaktens förslag. Bilaga 5
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 1 192 352 000 kronor. IIL.6 Marina flyg- och helikopterförband I.6.1 Försvarsmakten Uppdragsförslag, m. m, Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Helikopterdivisionerna omorganiseras så att antalet divisioner i
krigsorganisationen minskar från tre till två. Fredsverksamhet genomförs på Berga, Säve och Kallinge inom ramen för en marinflygledning.
I.6.2 Regeringens överväganden
ul mnin Regeringen konstaterar att utbildningsverksamheten inte helt har kunnat genomföras som planerats till följd av omfattande ubåtsskyddsverksamhet och en pressad ekonomi. Slutsatser Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet bör tas ut som en generll besparing avseende driftkostnaderna
Regeringen avser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak enligt Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 364 552 000 kronor.
IL7 Stridsfartygsförband I.7.1 Försvarsmakten Uppdragsförslag, m. m, Försvarsmakten förslår i huvudsak följande. + Två ytstridsflottiljledningar vidmakthålls. 54 + Utvecklingen av ytstridsfartyg 2000 fortsätts.
+ Införandet av kustkorvett typ Göteborg i krigsorganisationen
fortsätts. Bilaga 5 += Tolv robotbåtar vidmakthålls, varav sex ges förlängd livstid. I
Tolv patrullbåtar vidmakthålls. +
Anskaffning av mindre minröjningsfartyg typ Styrsö (YSBm)
fullföljs. r
Projektering av ubåt 2000 fortsätts. Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs. RR Halvtidsmodernisering av ubåt typ Näcken fullföljs. .”
Utvecklingen av tung torped 62, anskaffningen av = lätt
ubåtsjakttorped 45 samt studier och utveckling av ny lätt
ubåtsjakttorped 46 = fullföljs. Halvtidsmoderniseringen «av
sjömålsrobot 15 fortsätts.
II.7.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte fullt ut har nåtts. Bl. a. har förmågan i huvudtjänsten i flera fartygsförband gått ned till följd av begränsningar i övningsverksamheten.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell — besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen. Regeringen bedömer projektet YS 2000 angeläget och kommer särskilt att pröva denna anskaffning.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 4 427 810 000 kronor.
II.8 Kustförsvarsförband
I.8.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m. m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. » Omorganisering av fasta kustartilleribrigadledningar till rörliga
påbörjas, varvid en organiseras före den 1 juli 1996. + Organiseringen av sex amfibiebataljoner fortsätts, varvid tre skall 55
ges full taktisk och operativ rörlighet före den 1 juli 1997.
+ Studier av förband för ersättning av bland annat äldre fasta Prop. 1994/95:100
kustartilleriförband fortsätts, varvid främst rörliga alternativ prövas. — Bilaga 5 + Områdesbundna kustförsvarsförband vidmakthålls i Stockholms och
Blekinge skärgårdar, i inloppen till Göteborg och Bråviken samt på
norra Gotland. Tolv spärrbataljoner vidmakthålls i avvaktan på
pågående utredningar. " Moderniseringen av ett prototypbatteri 7,5/57 fortsätts.
I.8.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Materiel- och fastighetsunderhåll har genomförts på en lägre nivå än vad som krävs för att till alla delar motsvara de operativa kraven.
lu T
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende = driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
I avvaktan på att pågående utredningar om det områdesbundna kustförsvarets framtida utformning slutförs anser regeringen att programmet bör ges den inriktning som Försvarsmakten har föreslagit.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 2 162 150 000 kronor.
II.9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband
H.9.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Tre flygkommandostaber, försvarets telenät (FTN) och nio stril-
bataljoner vidmakthålls. + Utvecklingen och anskaffningen av det för flygstridskrafterna
gemensamma lednings- och informationssystemet fortsätter. +" Utvecklingen och anskaffningen av det taktiska radiosystemet liksom
av det flygburna radarspaningssystemet fortsätter. +" Anskaffningen av de nya stridsledningscentralerna StriC fortsätter
och äldre centraler avvecklas efter hand. 56
+ Organiseringen av det optiska luftbevakningssystemet LOMOS Prop. 1994/95:100
fortsätter. Bilaga 5
24 basbataljoner vidmakthålls. Utbyggnaden av huvudbaser inom Bas 90-systemet fortsätter.
H.9.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Förbanden har vidmakthållit en i huvudsak god förmåga att lösa sina uppgifter.
Regeringen noterar särskilt att den under föregående budgetår genomförda repetitionsutbildningen har resulterat i förbättrad krigsduglighet.
Arbetet med att förbättra styrningen av materielunderhållet har nu gett tydliga resultat genom minskade underhållskostnader. Samtidigt noterar regeringen att nedläggningen av F 6 och F 13 med flottiljverkstäder har medfört problem med tillsynsresurserna.
Under innevarande budgetår har åtgärder inletts för att inom ramen för den befintliga organisationen öka tillsynskapaciteten.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Det är angeläget att den fredstida grunden i det nya luft- och markobservationssystemet LOMOS byggs upp.
De brister som ännu föreligger inom framför allt basbataljonerna bör så långt möjligt rättas till.
Av den tidigare huvudprogrammyndighetens Chefen för flygvapnet och Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts gemensamma rapport framgår att samarbetet i fråga om vädertjänst har fördjupats. Regeringen delar myndigheternas uppfattning att samordningen av vädertjänsten har drivits så långt som det för närvarande är praktiskt möjligt.
Kostnaderna för materielunderhållet minskar nu. Regeringen anser att Prop. 1994/95:100 det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter arbetet med att effektivisera Bilaga 5 underhållet och att hålla underhållskostnaderna nere.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 6 114 694 000 kronor.
II.10 JAS 39 -förband
I.10.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Anskaffningen av JAS 39 Gripen fortsätter så att två divisioner kan
tas i operativ drift under år 1997 samt ytterligare fem divisioner
före år 2002. Utvecklingen av den tvåsitsiga JAS 39B Gripen fortsätter.
+ Anskaffningen av radarjaktrobot med medellång räckvidd och
spaningskapsel för låg höjd fortsätter. Spaningskapseln skall kunna
vara i operativ drift senast år 2002. Anskaffningen av bombkapseln slutförs.
Utveckling och anskaffning av varnings- och motverkanssystem för
delserie 2 av JAS 39 Gripen fortsätter.
I.10.2 Regeringens överväganden
Regeringen kommer att medge att utveckling och anskaffning av spaningskapseln senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 10 303 549 000 kronor.
H.11 Övriga stridsflygförband
TH.11.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
+ Åtta JA 37, två J 35J, sex AJS 37 samt fyra lätta attackdivisioner
vidmakthålls. 58
» Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen för JAS Prop. 1994/95:100
39 Gripen blir operativ. Bilaga 5 + Integration av radarjaktrobot med medellång räckvidd för flygplan
JA 37 påbörjas. + Införande av taktiskt radiosystem för JA 37 påbörjas.
II.11.2 Regeringens överväganden
- . Resultatbedömnin
Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Under innevarande budgetår vidtas åtgärder för att avhjälpa bristerna inom vissa jaktflygdivisioner.
lu r
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 3 050 952 000 kronor.
IL12 Transportflygförband
H.12.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten förelår i huvudsak följande. + Fem tunga och tre medeltunga flygräddningsgrupper vidmakthålls. " Avvecklingen av de medeltunga och organiseringen av ytterligare en
tung flygräddningsgrupp påbörjas. " Fyra centrala och åtta regionala = transportflygdivisioner
vidmakthålls. " Anskaffningen av två nya signalspaningsflygplan som ersättning för
de nuvarande fullföljs.
H.12.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
59 Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Regeringen konstaterar att bemanningsläget inom Tp 84-förbanden (Hercules) har förbättrats i enlighet med den gällande planen. Varnings- Bilaga 5 och motmedelssystem har anskaffats för Tp 84. Detta har stor betydelse för säkerheten när förbanden används vid internationella uppdrag.
Iu r
Regeringen bedömmer att besparingarna inom programmet bör tas ut som en generell besparing avseende driftkostnaderna.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 550 381 000 kronor.
IL.I3 För krigsorganisationen gemensamma resurser
T.13.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. + Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare genomförs så att
krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. + Uppdragsstyrningen av stödmyndigheter utanför Försvarsmakten
utvecklas så att anpassning sker till Försvarsmaktens angivna behov
och lämnade uppdrag. + Den frivilliga försvarsverksamheten vidmakthålls på en oförändrad
nivå. Åtgärder vidtas för att öka antalet kvinnor med vilka avtal
tecknas. För krigsorganisationen gemensam materiel anskaffas.
Kostnader för förrådsdrift och för mark, anläggningar och lokaler
reduceras. Tillgångar som ej längre erfordras för krigs-
organisationen avvecklas.
Målflygdivisionen vidmakthålls.
Modifieringen av Sk 60:s avioniksystem liksom utbytet av
flygplantypens motorer fortsätts.
IL.13.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna har nåtts.
Riksrevisionsverket har granskat Försvarsmaktens avveckling av krigsförband och föreslagit vissa åtgärder. Regeringen bedömer att Bilaga 5 Riksrevisionsverkets förslag i allt väsentligt tillgodoses genom Försvarsmaktens förändrade lednings- och styrsystem.
Den civila trafikflygarutbildningen behandlas i avsnitt IV. 7.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen, utbildningen av civila trafikflygare samt anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 9 300 332 000 kronor. Av beloppet bedöms 138 645 000 kronor bli avdelade för de frivilliga försvarsorganisationerna.
II.14 För grundorganisationen gemensamma resurser
H.14.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. +» De personal- och ekonomiadministrativa systemen utvecklas. +" Grundorganisationens kapacitet anpassas till krigsorganisationens
behov. » Krigs- och grundorganisationens behov av mark, anläggningar och
lokaler tillgodoses genom förhyrning från Fortifikationsverket. + Gemensam = utbildnings- och övningsmateriel utvecklas och
anskaffas. + Försvarsmaktens behov vad gäller teknologiförsörjning och
forskning tillgodose främst genom uppdrag till Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt
I.14.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna har nåtts utom inom forsknings- och utvecklingsområdet där vissa beställnings- och leveransförseningar uppstått. 61
Förändringar i grundorganisationen redovisas i avsnitt IV. 4.
Bilaga 5
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell — besparing avseende <driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av forskning och utveckling samt anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag. Detta innebär bla. att programmets verksamheter och resurser så långt möjligt skall fördelas på programmen 1-12.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 4 903 277 000 kronor.
IL15 Utlandsstyrkan m.m.
H.15.1 Försvarsmakten
Uppdragsförslag m.m,
Försvarsmakten framhåller att Sveriges medverkan vid skilda fredsbevarande insatser har ökat i omfattning under budgetåret 1993/94. Kostnaderna för verksamheten har sålunda ökat från ca 490 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till ca 1 miljard kronor budgetåret 1993/94. Sammanlagt har under budgetåret 1993/94 över 2000 personer tjänstgjort utomlands. Huvuddelen av dessa har tjänstgjort i f.d. Jugoslavien. Försvarsmakten redovisar vidare att särskilt insatsen i Bosnien leder till förslitning av krigsmateriel. Försvarsmakten erinrar om att man inte fått kompensation för det behov av materielersättning som förslitningen föranleder. Uppgifterna vid försvarets internationella centrum har kunnat lösas endast genom ett mycket stort övertidsuttag och genom tillfälliga kommenderingar och anställningar.
Försvarsmakten föreslår att ett antal enheter i utlandsstyrkan skall vidmakthållas så att de säkert och uthålligt kan lösa de uppgifter FN eller annan uppdragsgivare anger. Försvarsmakten föreslår också att materiel som inte tillhandahålls av FN skall få anskaffas och transporteras till insatsområdena. Vidare föreslås att Jager av reservdelar och ammunition m.m. skall få byggas upp för bataljonen i Bosnien.
Försvarsmakten föreslår att ett nytt program för utlandsstyrkan inrättas. Man föreslår i försvarsmaktsplanen att medel för verksamheten beräknas till 1 263 miljoner kronor. Försvarsmakten har därefter i 62 kompletterande underlag pekat på ytterligare medelsbehov.
Försvarsmakten har i sina underlag bl.a. angivit att kostnaderna för Prop. 1994/95:100 förslitning av materiel uppgår till 250 miljoner kronor och att 185 Bilaga 5 miljoner kronor krävs för uppbyggnad av lager av reservdelar och ammunition.
I.15.2 Regeringens överväganden
Sammanfattning
Ett nytt program för Utlandstyrkan m.m. bör inrättas. Medel för verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.
Regeringen finner det angeläget att organisationen vid försvarets
internationella centrum kontinuerligt anpassas till volymen på utlandsverksamheten.
Regeringen anser att de frågor av materiell karaktär som tagits upp av Försvarsmakten är angelägna att lösa.
Regeringen anser att ett särskilt program för utlandsverksamheten bör inrättas. Verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.
Försvarsmakten kommer efter särskilda beslut av regeringen om merutgift på anslaget A 1. Försvarsmakten att få tillgång till de medel som redovisas under statsbudgetens inkomsttitel 4525, Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor och som endast avser slitage av materiel.
mM - Medelsberäkning m.m.
Bilaga 5 Anslagsfördelning m.m. för budgetåret 1993/94
Anslag Anvisat Utfall
1993/94 1993/94 Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet 8 580 384 000 | 8 325 625 021 Anskaffning av materiel 3 777 295 000 | 3 990 733 021 Anskaffning av anläggningar 603 200 000 581 756 886 Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet 2 726 927 000 ! | 2 937 972 860 Anskaffning av materiel 2 920 355 000 | 2 464 140 145 Anskaffning av anläggningar 166 000 000 177 959 812 Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet 5 324 855 000 | 5 112 724 858 Anskaffning av materiel 7547 941 000 | 7371 227 285 Anskaffning av anläggningar 423 600 000 458 712 480 Operativ ledning m.m.:
| Ledning och förbandsverksamhet | 1 117 061 000 | 1 266 888 958 | |
| Anskaffning av materiel | 117 396 000 | 128 375 184 |
| Anskaffning av anläggningar | 79 580 000 | 74 924 432 |
| Forskning och utveckling | 167 218 000 222 549 722 | |
| Försvarets sjukvårdsstyrelse | 45 685 000 | 48 114 372 |
| Försvarets materielverk | 1 308 172 000 | 1294 915 126 |
! Härutöver har regeringen i ändring av regleringsbrev för budgetåret 1994/95 avseende Försvarsdepartementets verksamhetsområde såvitt avser anslaget A 1. Försvarsmakten (marinen) (Fo94/2333/ESU) medgett att Försvarsmakten i form av merutgift får redovisa 300 500 000 kronor under anslaget A 1. Försvarsmakten motsvarande utgifter under budgetåret 1993/94.
och 1995/96 Bilaga 5
Program Förslag Anvisat
1995/96 1994/95
1. Operativa lednings- och 2759 012 000 1611 050 000
underhållsförband
| 2. Fördelningsförband | 3 744 593 000 2 254 609 000 |
| 3. Försvarsområdesförband | 2 823 813 000 2091 000 000 |
| 4. Armébrigadförband | 7 563 067 000 4 674 000 000 |
| 5. Marina lednings- och | 1192 352 000 774 750 000 |
underhållsförband 6. Marina flyg- och 364 552 000 241 800 000 helikopterförband
| 7. Stridsfartygsförband | 4 427 810 000 2 288 705 000 |
| 8. Kustförsvarsförband | 2 162 150 000 1 279 200 000 |
| 9. Flygvapnets lednings- | 6 114 694 000 3 883 909 000 |
och underhållsförband
10. JAS 39-förband 10 303 549 000 " 5 105 200 000
11. Övriga stridsflygförband 3 050 952 000 2174 200 000
12. Transportflygförband 550 381 000 557 100 000
13. För krigsorganisationen 9 300 332 000 5 497 250 000
gemensamma resurser
14. För grundorganisationen 4 903 277 000 4 048 170 000
gemensamma resurser
15. Utlandsstyrkan m.m. "1 000 1 000
Summa Försvarsmakten 59 260 534 000 36 480 944 000
! Betalningsförskjutningarna inom Gripen-projektet som beslutades av
statsmakterna i 1992 års försvarsbeslut hanteras via räntekontokrediten.
Övergång till kalenderbudgetår
För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen
för de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret 1995/96 prognostiserats utifrån den framräknade pris- och löneomräkningen för tolv månader. Detta gäller för samtliga anslag som pris- och
löneomräknas. En avstämning av denna prognos kommer att göras inför budgetåret 1997. För anslaget A 1. Försvarsmakten tillämpas dock en
annan övergångsordning (se även bilaga 1, avsnitt 5.1). 65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
I det föreslagna anslagsbeloppet har, i likhet med för övriga anslag, hänsyn tagits till den prognostiserade prisutvecklingen för anslaget A 1. Bilaga 5 Försvarsmakten. Avstämning av prognosen kommer för Försvarsmaktens anslag och beställningsbemyndiganden till skillnad från för övriga anslag att genomföras redan under våren 1995 med åtföljande justering av anslagsnivån och bemyndiganderamarna i regleringsbrevet. Någon avstämning inför budgetåret 1997 blir därigenom inte aktuell för anslaget.
Den budgeterade fördelningen av anslaget på program kommer att påverkas av detta. Härutöver kan den budgeterade fördelningen komma att påverkas av verksamhetens utveckling under innevarande budgetår.
Förändring av fö risindex
Förändringar av försvarsprisindex (FPTI) föreslås för såväl materielindex (se vidare avsnitt 3.IV.1) som delindex för byggnader.
Till följd av övergången till kapitalkostnader för mark, vissa anläggningar och lokaler föreslås förändringar av FPI. I nuvarande FPI ingår ett delindex för byggnader som även innefattar den del som övergått till kapitalkostnader och i fortsättningen lånefinansieras.
Det är fortsättningsvis endast befästningar m.m som inte lånefinansieras. Medel är beräknade under Försvarsmaktens anslag. Ett nytt delindex som bättre speglar kostnadsutvecklingen för detta kostnadsslag föreslås. Det nya delindex som använts har konstruerats av Statens lokalförsörjningsverk och tar hänsyn till prisutvecklingen för byggande av flygfält, bergsbefästningar, betonganläggningar och projektering av dessa.
Övergången till kapitalkostnader innebär att Försvarsmakten har fått hyreskostnader för = försvarsfastigheter. Ett särskilt delindex för hyreskostnader bör konstrueras vilket emellertid behöver utredas närmare. För budgetåret 1995/96 har ett för statsförvaltningen genomsnittligt index för lokaler använts för prisomräkning av dessa hyreskostnader under anslaget A 1. Försvarsmakten.
Beställningsbemyndiganden
Regeringen lämnar förslag till ett nytt system för beställningsbemyndiganden för materiel och anslagsfinansierade anläggningar (avsnitt TV. 5).
Behovet av bemyndiganderam för tidigare för riksdagen redovisad materiel och ny materiel uppgår till högst 55 800 miljoner kronor efter budgetåret 1995/96.
Jämte tidigare för riksdagen redovisade materielobjekt ingår i Prop. 1994/95:100 bemyndiganderamen medel för följande större nya objekt Bilaga 5 - anskaffning av artillerilokaliseringsradar (ARTHUR) - serieförberedelser för pansarskott 95 - mörkerriktmedel till pansarvärnsroboten BILL - renovering av luftvärnsrobot 70 - anskaffning av systemmateriel till begagnade stridsvagnar - motmedel avseende JAS 39 Gripen - radiosystem 90 TARAS - integration i fråga om vapen för flygplan JA 37
Regeringen kommer också att i särskild ordning lämna en redovisning av materielplaneringen inför försvarsutskottet.
Behovet av bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar uppgår till 265 miljoner kronor efter budgetåret 1995/96.
Medel har beräknats för anskaffning av bl.a. fortsatt utbyggnad av stridsledningscentralerna StriC och Bas 90-systemet.
IV Övriga frågor
TV.1 JAS 39 Gripen
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2, bet. FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling och anskaffning av systemet JAS 39 Gripen, i fortsättningen kallat Gripensystemet, skall regeringen årligen orientera riksdagen om projektets fortskridande.
Bakgrund
Försvarets materielverk redovisade till regeringen den 19 oktober 1993 Projektvärderingstilifälle 7 (PVT 7) av Gripen-projektet. Samtidigt redovisades Försvarsmaktens <organisationsmyndighets planeringsmässiga, operativa och taktiska kontroll av Gripen-projektet. Detta var den sista projektvärderingen av denna typ enligt kontraktet mellan Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS. Fortsättningsvis kommer redovisning av Gripen-projektet till regeringen att ske i form av årlig redovisning av Försvarsmakten med underlag från Försvarets materielverk. Utöver denna skall myndigheterna, såsom tidigare, omgående anmäla till regeringen om projektet inte utvecklas i enlighet med statsmakternas intentioner.
Mot bakgrund av haveriet med det första levererade Gripenflygplanet i augusti 1993 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet i september 1993 en särskild kommission för att granska Gripen- 67 projektet.
I direktiven för kommissionens arbete (dir. 1993:109) angavs bl.a. att Prop. 1994/95:100 kommissionen, med stöd av regeringens bemyndigande, skulle göra en Bilaga 5 bedömning av projektets utveckling och därvid pröva huruvida Gripenprogrammet kan förväntas nå de mål som fastställts av statsmakterna
inom den beslutade ekonomiska ramen.
Kommissionen redovisade sitt uppdrag till regeringen den 11 januari 1994 med betänkandet (SOU 1993:119) JAS 39 Gripen - en granskning av JAS-projektet.
Kommissionens samlade bedömning av Gripen-programmet, mot bakgrund av den granskning av Gripen-projektet som kommissionen gjort, är att det i allt väsentligt kan förväntas nå de mål som fastställts av statsmakterna.
Kommissionen konstaterade dock bl.a. att regeringens redovisning av projektets tekniska utveckling inte varit helt tillfredsställande under åren 1986, 1987 och 1988.
Regeringen överlämnade den 24 mars 1994 en skrivelse (skr. 1993/94:179) till riksdagen rörande Gripen-projektet grundad på JASkommissionens arbete.
Riksdagen har (bet. 1993/94:FöU10, rskr. 1993/94:395) förutsatt att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av hur den ekonomiska planeringsramen för Gripen-projektet avses utvecklas samt lämnar förslag om hur priskompensationssystemet bör förändras och hur planeringssystemet bör anpassas för att harmoniera med sättet att budgetera.
Försvarsmakten och Försvarets materielverk lämnade till regeringen den 24 oktober 1994 den årliga redovisningen av Gripen-systemet för budgetåret 1993/94. Fortsättningsvis skall motsvarande redovisning utgöra en bilaga till Försvarsmaktens årsredovisning. Denna bilaga, som skall redovisa såväl Gripen-ramen som den planerade fortsättningen, inlämnas senast tre månader efter avslutat budgetår.
Ekonomisk redovisning
Särskiljande för Gripen-projektets redovisning jämfört med annan årsredovisning för Försvarsmakten är att redovisningen, förutom senaste verksamhetsår, även omfattar åren från projektstart samt åren till projektslut. Samtliga belopp skall vara reviderbara.
Gripen-projektets planeringsram definieras som = projektets hittillsvarande utbetalningar, samt av regeringen beräknat framtida planeringsutrymme, enligt fastställd pris- och löneomräkning och planerad låneverksamhet. 68
Gripen-projektets utgifter definieras som summan av projektets Prop. 1994/95:100 hittillsvarande utbetalningar i löpande priser och återstående beräknade Bilaga 5 utbetalningar med hänsyn till fastställt materielinnehåll med avseende på ingångna och planerade avtal i aktuellt prisläge. Denna beräkning görs av myndigheterna.
Grunden för Gripen-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop. 1982/83:119, bet. FöÖU 1982/83:9, rskr. 1982/83:271) om riktlinjer för Gripen-projektet fram till år 2000. I detta beslut, 1982 års försvarsbeslut, fastställde riksdagen Gripen-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00 till 25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1981. Denna ram uppräknades årligen med nettoprisindex, vilket under åren 1982-85 medförde att en skillnad uppstod mellan den
uppräknade planeringsramen och de faktiska kontraktsvillkoren. År
1985 kompletterades försvarets priskompensationssystem så att det även tog hänsyn till valutaftuktuationer. I försvarsbeslutet 1987 förenklades detta så att systemet särskilt tog hänsyn till US dollar. Försvarets priskompensationssystem ändrades senast i försvarsbeslutet 1992.
Ändringen innebar bl.a. en förenklad korrektion för förändringar i
dollarkursen.
Riksdagen godkände den 12 maj 1993 (bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) regeringens förslag att Gripen-projektets planeringsram skall omdefinieras från 50,0 miljarder kronor i prisläget februari 1992 till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta gjordes för att ramen skall stämma med det omdefinierade materielinnehållet enligt försvarsbesluten år 1987 och 1992, samt kostnadsökningen för delserie 2, den tvåsitsiga 39B och stödsystem som riksdagen beslutade år 1992. I den nya ramen utgick Tungt Styrt Attackvapen (TSA) och spaningskapseln, vilken överfördes till projektets planerade fortsättning.
Av den årliga redovisningen 1994 framgår att förbrukade medel från projektstarten år 1982 till år 1994 uppgår till 27,8 miljarder kronor i löpande priser, varav utgifterna under 1993/94 uppgår till 5,1 miljarder kronor.
Myndigheterna har räknat om Gripen-projektets utgifter om 60,2 miljarder kronor till genomförandeprisläge 1994/95. De omräknade utgifterna uppgår till 67,0 miljarder kronor på grund av högre valutakurser. Återstående betalningar uppgår till 39,2 miljarder kronor, varav 21,1 miljarder kronor utgörs av beställd verksamhet.
Av Gripen-systemets totala återstående kostnader har den utländska
kostnadsandelen ökat från ca 404 till ca 4496. Ökningen är föranledd
av den svenska kronans depreciering i november 1992. De ca 44 § är direkt beroende av utländsk valuta. Denna del består till 718 av USdollar, 144 av brittiska pund, 108 av tyska mark samt till SK av franska franc. 69
Riksdagen förutsatte angående JAS-projektet (rskr. 1993/94:395) att Prop. 1994/95:100 regeringen återkommer och lämnar förslag om hur priskompensations- Bilaga 5 systemet bör förändras.
En arbetsgrupp med representanter för Försvarsdepartementet, Finansdepartementet, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och Riksrevisionsverket har berett frågorna om Gripen-ramens konstruktion och priskompensation för Gripenprojektet. Myndigheterna har fått yttra sig över arbetsgruppens rapport.
Arbetsgruppen föreslog i sin rapport (1994-09-15 dnr. Fo94/1843/MIL) följande:
- Denna del av anslaget A 1. Försvarsmakten bör i pris-kompensations-
hänseende behandlas fristående från övriga delen av anslaget.
- För importerad försvarsmateriel bör inte IMPI 38 användas som
index. I stället bör konsumentprisindex för USA, Tyskland,
Storbritannien och Frankrike multiplicerat med = valutakurs-
förändringar för respektive land användas.
- Som bas för beräkningarna bör den fördelning av olika delfaktorer
utnyttjas som planeras för det aktuella verksamhetsåret i stället för
den fördelning som följer av utfallet från det föregående året.
Eventuella differenser mellan planeringsvärden och faktiska utfall
skall korrigeras i efterhand.
- Delfaktorn importerad materiel bör omfatta all anskaffning där
betalningsvillkoren regleras i avtal med klausuler i utländska index
och valutor.
Avseende Gripen-ramens utveckling föreslog arbetsgruppen:
- Den enligt riksdagsbeslutet (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:FöU9,
rskr. 1992/93:333) omdefinierade Gripen-ramen om 60,2 miljarder kr
i prisläge februari 1992 skall vara utgångspunkten för omräkning
enligt ovanstående förslag.
- Den utbetalda delen av ramen skall redovisas i löpande priser. Den
ännu ej utbetalda delen av ramen skall uttryckas i det aktuella
prisläget omräknad med hänsyn till den planerade fördelningen.
Regeringen har för avsikt att som en del av förberedelserna kring ett försvarsbeslut år 1996 se över hela priskompensationssystemet för Försvarsmakten. I avvaktan på en generell översyn föreslår dock regeringen en tillfällig förändring av FPI för budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att den del av anslaget Al. Försvarsmakten som utgör Gripen-projektets materielandel räknas upp med de index som 70
medelsberäkningen för anslaget till Försvarsmakten. Bilaga 5
Den av regeringen omräknade planeringsramen för Gripen-projektet blir 66,98 miljarder kronor vid omräkning till aktuellt prisläge enligt förslaget.
Riksrevisionsverkets årliga revision bör framledes även innefatta en granskning av Gripen-projektets ram.
Teknisk redovisning
Försvarsmaktens och Försvarets materielverks samlade bedömning av Gripen-projektet är fortfarande att de tekniska kraven på egenskaper och prestanda enligt Industrigruppen JAS:s åtagande i projektspecifikationen i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas. Det modifieringsprogram som redan tidigare är inplanerat för delserie 1 (Ds1l) kommer dock att bli något mer omfattande.
Gripens prestanda överstiger i flera viktiga avseenden de specificerade, och flygplanet bedöms även före modifieringsprogrammet ha acceptabla prestanda och funktioner för flertalet operativa uppdrag fr.o.m. år 1996.
En ny styrsystemedition har utvecklats med visst stöd av utländsk expertis. Styrsystemet bedöms kunna uppnå fulla operativa prestanda med denna modifiering, som kommer att utvärderas av Försvarets materielverk under våren 1995. De flygplan som inledningsvis levereras till Försvarsmakten kommer därför att utrustas med en interimsedition av styrsystemets mjukvara. Denna innebär att flygplanet inte ges fulla prestanda, men medger att flygvapnets utbildning inledningsvis kan påbörjas i begränsad omfattning. Serieversionen av mjukvaran kommer att installeras i samtliga flygplan under andra hälften av 1995.
Ljudnivån från hjälpkraftaggregatet (APU) är störande hög på klargöringsplatsen. Åtgärder kommer att vidtas för att förbättra klargöringsmiljön. Därtill har hjälpkraftaggregatet visat vissa brister i tillförlitlighet. Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS undersöker lämpliga åtgärder.
Typarbetet för den tvåsitsiga Gripen, 39B, följer i stort tidsplanen. Sammanbyggnad av det första flygplanet pågår.
Effektiviseringsprogrammen för produktionen inom industrin bedöms påverka projektet på avsett sätt. Ändringsmängden är dock fortfarande hög, vilket orsakar störningar i produktionen. Risken är nu uppenbar att modifieringar även kan påverka flygplan i delserie 2. Två flygplan som under budgetåret 1993/94 har levererats till Försvarsmakten har 7
utnyttjas i markomskolningen av flygtekniker. Samtliga flygplan i delserie 1 är under montering men försenade i förhållande till planerna. Bilaga 5
Mot bakgrund av att tidsreserverna i stort sett är förbrukade bedömer Försvarsmakten att risken är stor att Industrigruppen JAS inte kommer att klara slutleveranstidpunkten för delserie 1 och således inte heller hålla leveransplanen för delserie 2.
Försvarets materielverk konstaterar att förseningstrenden i projektet kvarstår. Denna är delvis kopplad till haveriet, men även till förmågan hos Industrigruppen JAS att fullfölja fastställa planer. Materielverkets bedömning är att kapaciteten hos Industrigruppen JAS inte harmonierar med påtagna uppgifter.
Den första Gripendivisionen kan bli begränsat operativ tidigast under år 1997.
De sammanlagda konsekvenserna av dessa förseningar utreds för närvarande av Försvarsmakten, men de operativa konsekvenserna bedöms bli begränsade.
Regeringen är bekymrad och oroad över att ytterligare förseningar i projektet inte kunnat hejdas.
Utanför Industrigruppen JAS har övningsammunition till automatkanonen beställts. Leveranser till Försvarsmakten beräknas ske under år 1995.
Utveckling av Gripens flygradio har beställts.
Under budgetåret 1993/94 har arbete bedrivits av Försvarsmakten och Materielverket för anpassning av Varning och MotverkansSystem (VMS 39) till hotbild och ekonomiska förutsättningar. Ytterligare arbete erfordras innan tillräckliga förutsättningar för den fortsatta utvecklingen av VMS 39 föreligger.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att ett mindre antal av radarjaktroboten AIM 120 (AMRAAM) skulle anskaffas för att täcka de första operativa divisionernas behov. Detta innebär att roboten blir begränsat operativ på Gripen år 1998, och fullt operativ år 2001.
Försvarets materielverk har tecknat avtal om leverans av två stycken Full Mission Simulators och två stycken Multi Mission Trainers för flygförarutbildning. Dessa kommer att levereras till den utbildningsanläggning som är under uppförande vid flygflottiljen i Såtenäs.
T72
Styrning och kontroll av Gripen-projektet Bilaga 5
Regeringen har i proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling föreslagit riktlinjer för anskaffning av flygplanssystem Gripen. Härvid har bl.a. framhållits, att för att Gripen-systemet skall utvecklas enligt de krav som överbefälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer, måste projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.
Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionens förslag beträffande styrning av projektet (bet. FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374). Riksdagen har också uttalat att regeringen med hjälp av myndigheterna genom en kraftfull styrning av projektet skall hålla både kostnader och prestanda under effektiv kontroll.
Regeringen utfärdade genom beslut den 8 juli 1982 föreskrifter för myndigheterna — beträffande organisation, arbetsuppgifter och rapportering i samband med Gripen-projektet. Dessa föreskrifter har, främst på grund av myndigheternas förändrade organisation och ansvar, blivit inaktuella. Regeringens beslut av den 8 juli 1982 har upphävts den 17 november 1994 och ersatts av handlingsregler i regleringsbrevet.
Regeringens avsikt är att Gripen-projektet även fortsättningsvis skall styras inom en projektorganisation med projektansvar och kontrolleras inom respektive myndighet.
Försvarets materielverk har i den årliga redovisningen anmält att det nya stödsystem som driftsätts, i nuläget ej kan nyttjas för uppföljning, redovisning och styrning av Gripenprojektet, vilket leder till att uppföljningen är mycket resurskrävande. Regeringen avser att noggrannt granska Materielverkets uppföljning av projektet.
Gripen ingår i program 10 JAS 39-förband och redovisas enligt gängse rutiner för programredovisning.
Regeringen kommer, som hittills, årligen att informera riksdagen om utvecklingen av Gripen-systemet i anslutning till budgetpropositionen. Därutöver genomförs särskilda redovisningar för riksdagens försvarsutskott.
IV. 2 Personal Bilaga 5
Anställda
Bakgrun
1992 års försvarsbeslut har inneburit en anpassning av antalet anställda till en starkt reducerad organisation i fred och krig. I samband med personalminskningen har ambitionen varit att höja de anställdas kompetens.
Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 har överenskommelse träffats med ca 1 600 yrkesofficerare, anställda med fullmakt, om att de skall lämna sina anställningar. Därutöver har ca 600 yngre yrkesofficerare lämnat sina anställningar, ofta i samband med förbandsnedläggningar. Dessa reduceringar i kombination med begränsad rekrytering har resulterat i en nettominskning om ca 1 200 yrkesofficerare. Därmed råder det enligt Försvarsmaktens bedömning antalsmässig balans mellan tillgången på yrkesofficerare i grundorganisationen och behovet i krigsorganisationen.
De ekonomiska åtagandena till följd av nu beslutad avveckling av yrkesofficerare löper t.o.m. budgetåret 2000 och uppgår sammanlagt till ca 1 000 miljoner kronor.
När det gäller åldersfördelningen bland yrkesofficerarna föreligger det enligt Försvarsmakten fortfarande obalans i förhållande till vad som eftersträvas i krigsorganisationen. Sålunda uppvisar det aktuella läget ett stort överskott på yrkesofficerare i åldern mellan 45 och 55 år och ett motsvarande underskott i yngre ålderslägen. Obalansen är störst beträffande officerare ur armén och marinen medan flygvapenofficerarna innehar befattningar vilka Försvarsmakten anser kan bemannas med officerare i ett högre åldersläge.
Under de närmaste fem åren kommer pensionsavgångarna att vara mycket begränsade (ca 100 per år) till följd av redan genomförd personalavveckling. En rekrytering och nyanställning som motsvarar detta begränsade antal skulle, enligt Försvarsmakten, på kort tid förvärra den åldersmässiga obalans som redan råder. En rekrytering som avsevärt överstiger det antal som pensioneras innebär å andra sidan behov av avveckling av äldre yrkesofficerare. Omfattningen av den årliga avvecklingen sammanhänger med det långsiktiga kvalitetsmålet och tiden för att nå målet.
Även med en viss minskning av rekryteringen är avvecklingen av äldre yrkesofficerare kostsam, då de ofta är anställda med fullmakt. Försvarsmakten bedömer kostnaderna under de närmaste fem åren till 174 ca 150 miljoner kronor per år.
Som ett led i utformningen av den mer långsiktiga personal- Prop. 1994/95:100 försörjningen har en särskild arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet Bilaga 5 (Arbetsgrupp personalstruktur yrkesofficer, Ag yoff) studerat personalbehovet inom Försvarsmakten och hur det bör tillgodoses. Studien har främst behandlat frågor rörande yrkesofficerarna och har grundats på Försvarsmaktens uppfattning om det totala behovet av yrkesofficerare och fördelningen mellan yrkes- och reservofficerare i krigsorganisationen. Försvarsmaktens krav på lämplig ålderssammansättning har även vägts in.
Studien visar att det även i en situation med en åldersmässigt välbalanserad = yrkesofficerskader krävs åtgärder för en fortlöpande avveckling så att en lämplig åldersbalans kan bibehållas.
Arbetsgruppen föreslog följande åtgärder för att komma till rätta med problemen i åldersstrukturen:
- tidsbegränsad första anställning under en period om ca tio år, - fortlöpande avveckling främst genom karriärväxling från ca 35 års
ålder, - möjlighet till selektiv avveckling av yrkesofficerare från 55 års ålder
med pensionsliknande förmåner.
Arbetsgruppens slutsatser och förslag rörande = anställningsförhållanden och metoder för avveckling har remitterats till berörda myndigheter och organisationer. Remissvaren har i huvudsak varit positiva, men starkt negativa synpunkter har framförts beträffande förslaget om tidsbegränsad anställning beroende främst på risken för försämrad rekryteringskraft. Försvarsmakten anser även att ett system med tidsbegränsad anställning kan bli kostsamt. Försvarsmakten har därför reviderat synen på åldersstrukturen så att behovet av yngre yrkesofficerare minskat något. Härigenom bedömer Försvarsmakten att avvecklingen kan ske fortlöpande och frivilligt från ca 35 års ålder utan att tidsbegränsad anställning behöver tillgripas.
Regelsystemet på personalområdet har setts över inom
regeringskansliet. Översynen har lett till att regleringen på området
förts samman i en officersförordning (SFS 1994:882). Förordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1994, behandlar den obligatoriska utbildningen för yrkes- och reservofficerare, tillträdeskraven för de olika utbildningsstegen samt förutsättningarna för befordran. Riksdagens beslut om en befälsordning (prop. 1977/78:24, bet. 1977/78:FöU10, rskr. 1977/78:179) ligger i allt väsentligt till grund för de nya bestämmelserna. De nya reglerna ger bättre förutsättningar att höja kvaliteten i utbildningen och därmed förbättra yrkesofficerarnas kompetens.
Bland den civila personalen har antalet anställda under de senaste två 75 åren minskat med ca 3 000. Minskningen sammanhänger med
förbandsnedläggningar, införande av värnpliktiga i mobiliserings - och Prop. 1994/95:100 förplägnadstjänst och med rationaliseringsverksamhet av normal Bilaga 5 karaktär. Av Försvarsmaktens redovisning framgår att den anställda civila personal som utbildar och leder värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst kommer att ges fortsatt ledarskapsutbildning.
Under de närmaste åren kommer enligt Försvarsmakten antalet civilanställda att minska med ytterligare ca 1 000. Minskningen beror på avveckling av redan uppsagda och på reduceringar till följd av ytterligare rationaliseringar. Kostnaderna för avveckling av den civilanställda personalen är för Försvarsmakten betydligt lägre än motsvarande kostnader för yrkesofficerare anställda med fullmakt på grund av den anställningsformens innebörd.
Regeringen vill betona yrkesofficerarnas betydelse fulla roll för militära försvaret med hänsyn till behovet av individuell kompetens och skicklighet för uppgifterna i såväl krigs- som grundorganisationen.
Regeringen har i huvudsak samma uppfattning som Försvarsmakten då det gäller åldersstrukturen beträffande yrkesofficerare och anser det viktigt att fortsätta ansträngningarna att söka komma till rätta med den åldersmässiga obalansen. Rekryteringen måste ha en sådan omfattning att en långsiktig förbättring av åldersbalansen sker.
Det ankommer på Försvarsmakten eller parterna tillsammans att utforma metoderna för avveckling av yrkesofficerare som, på grund av ålder, inte längre uppfyller krigsorganisationens krav. Den högre kompetens hos yrkesofficerarna som den nya officersförordningen möjliggör kommer enligt regeringens bedömning att underlätta en framtida karriärväxling.
Regeringen anser att det inte är aktuellt att göra några förändringar i riktning mot ett system med en längre period av tidsbegränsad anställning. Denna fråga sammanhänger dock med hur den frivilliga avvecklingen av äldre yrkesofficerare kommer att lyckas.
Frågan om hur man hanterar avveckling av yrkesofficerare är väsentlig från såväl kvalitativ som ekonomisk utgångspunkt. Regeringens avsikt är därför att noggrant följa denna verksamhet.
Nya arbetsformer för civilanställda, till exempel i samband med införandet av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga, har skapat särskilda behov av utbildning. Regeringen anser att det är viktigt att den civila personalens kompetens fortlöpande utvecklas med hänsyn till verksamhetens behov.
Sambandet mellan bemanningen i grund- och krigsorganisationen liksom utbytbarheten mellan yrkesofficerare, reservofficerare, värn- 76 pliktiga befäl, frivilliga och civilanställda är faktorer av mycket stor
betydelse för den framtida personalförsörjningen. Dimensioneringen av Prop. 1994/95:100 antalet officerare bör vara sådan att de uppgifter, som kan komma att Bilaga 5 läggas på Försvarsmakten vid ett återtagande av en större krigsorganisationen, kan genomföras så snabbt som möjligt. Dessa frågor om personalens dimensionering och sammansättning bedöms blir särskilt viktiga i arbetet med ett nytt försvarsbeslut.
Reservofficerares anställningsvillkor
Enligt regeringens bedömning är systemet med reservofficerare ett nödvändigt och mycket betydelsefullt inslag i Förvarsmaktens krigsorganisation. Det är därför synnerligen angeläget att en god rekrytering av reservofficerare kan ske även i framtiden. En viktig faktor är därvid vilka förmåner och övriga villkor som tillämpas och att förmånerna i någon lämplig form och omfattning kopplas till de förmåner som den enskilde går miste om när denne tjänstgör som reservofficer.
Reservofficerarnas avlöningsförmåner m.m. bestäms genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Enligt uppgift från Försvarsmakten har vissa inledande diskussioner påbörjats mellan representanter för Försvarsmakten och = reservofficerarnas fackliga företrädare om förmånernas utformning. Regeringen avser att noggrant följa dessa diskussioner och ta del av de avtal som kan komma att träffas mellan parterna.
En annan fråga som regeringen uppmärksammat gäller de reservofficerare vilka tas i anspråk inom andra delar av totalförsvaret än Försvarsmakten. Denna grupp får inte samma möjligheter som andra reservofficerare att fullgöra den tjänstgöring i fred som förutsattes i samband med anställningen som reservofficer. Till följd härav går dessa många gånger miste om de anställningsförmåner, bl.a. i form av premier, som utbetalas efter fullgjorda tjänstgöringsperioder. Enligt regeringens mening är det angeläget att parterna beaktar även denna fråga i sitt fortsatta arbete med reservofficerarnas anställningsvillkor.
Mobiliserings- och förplägnadsvärnplikti ga
I 1992 års försvarsbeslut godkände riksdagen principen att ta ut värnpliktiga för grundutbildning i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Riksdagen förutsatte i sitt beslut att regeringen skulle återkomma med en redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga skulle komma att utvecklas under de närmaste åren. Försvarsutskottet (bet. 1993/94:FöU9 s. 71) konstaterade att regeringen i prop. 1993/94:100 bil. 5 lämnat den redovisning som riksdagen begärt.
På uppdrag av regeringen har Försvarsmakten lämnat en redogörelse av den nämnda verksamheten. Försvarsmakten anser att utbildningen har nått uppsatta mål och att utvecklingen av utbildningsmetoderna och 77 utbildningsorganisationen bör fortsätta.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att en objektiv Prop. 1994/95:100 utvärdering görs av hittills vunna erfarenheter. Regeringen kommer Bilaga 5 därför att se till att en sådan utvärdering kommer till stånd.
Förmåner för totalförsvarspliktiga
Riksdagen beslutade hösten 1992 med anledning av regeringens stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1i, rskr. 1992/93:134) att de värnpliktiga under grundutbildningen i princip skall ha rätt till en fri resa var fjortonde dag till hemorten eller nära anhöriga i stället för en gång i veckan. Regeringen bedömde den årliga besparingen till ca 55 miljoner kronor. På regeringens uppdrag har Försvarsmakten gjort en utvärdering av statens kostnader för de värnpliktigas fria resor. Därvid har befunnits att den faktiska besparingen blivit mindre. Enligt regeringens bedömning uppväger inte besparingen de negativa konsekvenser som minskningen av antalet fria resor medför för de värnpliktiga. Därför bör enligt regeringens mening rätten till fria resor utökas till en fri resa varje tjänstgöringsfritt veckoslut till hemorten eller till nära anhöriga. Något ytterligare utrymme för att höja andra förmåner finns inte.
Riksdagen beslutade den 15 december 1994 en ny lag om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöUl, rskr. 1994/95:78). Lagen som skall träda i kraft den 1 juli 1995 ersätter bl.a. den nuvarande värnpliktslagen. De förmåner som nu finns för värnpliktiga kommer i stort sett att gälla för de totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen. Vad som nu sagts om fria resor skall fr.o.m. den 1 juli 1995 således gälla för totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.
Jämställdhet
Regeringen har vid flera tillfällen redovisat erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning och anställning som officerare. Regeringen vill i detta sammanhang beröra utvecklingen under det senaste året.
I november 1994 var 274 kvinnor anställda som yrkesofficerare, vilket innebär att ca två procent av officerskåren är kvinnor. Vid samma tidpunkt fanns 79 kvinnliga reservofficerare och 67 kvinnor genomgick militär grundutbildning.
På regeringens uppdrag har Försvarsmakten redovisat de erfarenheter som gjorts sedan samtliga militära yrkesområden öppnades för kvinnor år 1988. Huvuddelen av erfarenheterna visar att kvinnor har en positiv 78 påverkan på verksamheten och krigsdugligheten i flertalet förband.
Även åtgärder som myndigheten vidtagit och avser att vidta i syfte att Prop. 1994/95:100 öka rekryteringen av kvinnor har redovisats. Bilaga 5
Regeringen anser att det från verksamhetssynpunkt är mycket angeläget att det finns kvinnor på alla nivåer inom det militära försvaret. Regeringen anser därför att andelen kvinnor i Försvarsmaktens krigsorganisation måste bli betydligt större.
Chefen för Försvarsdepartementet kommer under våren 1995 att genomföra ett seminarium för kvinnliga officerare. Syftet är att identifiera vilka svårigheter och hinder som föreligger för kvinnliga officerare och att föreslå åtgärder för att öka antalet kvinnor i Försvarsmakten.
Av lagen om totalförsvarsplikt, som nämndes i föregående avsnitt, framgår att svenska kvinnor frivilligt skall kunna genomgå en antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. När en kvinna lämnat sitt samtycke till att genomgå en sådan grundutbildning till vilken hon befunnits lämpad skall hon skrivas in för värnplikt eller civilplikt eller placeras i utbildningsreserven. Hon kommer då att omfattas av samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för motsvarande grundutbildning.
TV. 3 Miljöfrågor
Försvarsmakten
Försvarsmakten har i programplanen redovisat genomförd och planerad verksamhet på miljöområdet, bl.a. följande.
Miljöaspekterna skall beaktas vid all planering och verksamhet. Personalens kompetens inom miljöområdet skall breddas och fördjupas. Miljöhandläggare skall därför vara utsedda vid aktuella förband före år 1995. Militärområdesvis miljöutbildning genomförs. Miljöprövningarna av flygflottiljerna pågår hos Koncessionsnämnden för miljöskydd. Främsta problem är bullerfrågorna.
En del köldmedier och brandsläckningsmedel innehåller CFC, HCFC och andra för ozonskiktet farliga ämnen. Där så är möjligt byts farliga köldmedier ut till andra ämnen. Tillsammans med Fortifikationsverket och Försvarets materielverk utarbetar Försvarsmakten en försvarsgemensam plan för hantering av köldmedier.
Sedan år 1992 pågår inom Försvarsmakten, i samverkan med Statens naturvårdsverk, ett projekt för att inventera behovet av sanering och återställning av miljöpåverkade områden efter försvarsverksamhet. En 79 samlad saneringsplan för Försvarsmakten beräknas kunna bli redovisad
sommaren 1995. Tillsammans med Naturvårdsverket utarbetar Prop. 1994/95:100 Försvarsmakten en s.k. sektorrapport för det militära försvaret. Bilaga 5 Rapporten skall redovisa påverkan av Försvarsmaktens verksamhet på den yttre miljön och innehålla förslag till åtgärder och handlingsprogram.
Försvarsmakten har börjat utarbeta en Försvarsmaktens Agenda 21, dvs. en miljöplan för Försvarsmakten. Denna skall uttrycka Försvarsmaktens ambitionsnivå och utgöra ett styrdokument för att omsätta miljömålen i praktisk handling.
Härutöver har Försvarsmakten med «utgångspunkt i prop. 1993/94:215 Handlingsplan mot buller lämnat = förslag = till bullerbegränsande åtgärder. Begränsningar av flygbuller kan åstadkommas bl.a. genom en anpassning av flygvägar och uppdragsprofiler samt närmare reglering av flygklubbsverksamheten vid flottiljflygplatserna. I fråga om skottbuller gäller bl.a. följande. Bullerdämpande åtgärder vidtas vid fasta skjutbanor i tätorter. Försök kommer att genomföras med ljuddämpare på handeldvapen liksom att möjligheterna att använda mindre bullrande övningsammunition, insticksvapen och simulatorer kommer att utredas.
Vid sidan härom har Försvarsmakten konstaterat att konflikterna med lokala bebyggelseintressen vad gäller exploatering m.m. inom bl.a. bullerstörda områden har ökat. Enligt Försvarsmaktens uppfattning beror konflikterna i första hand på att det saknas bedömningsgrunder för olika bebyggelse- och planeringssituationer.
Sammanfattningsvis anför Försvarsmakten att utvecklingen inom miljöområdet innebär ökade miljösatsningar med krav på miljöanpassning och begränsningar av miljöfarlig verksamhet. Utvecklingen får i vissa fall omfattande konsekvenser för Försvarsmakten; ekonomiskt genom ökade kostnader och verksamhetsmässigt genom begränsningar i möjligheterna att fullgöra huvuduppgiften.
Regeringens överväganden
Riksdagen har beslutat om nationella miljömål i olika avseenden. Regeringen vill för sin del framhålla vikten av ett kontinuerligt och omfattande miljöarbete. Det är angeläget att alla verksamheter i samhället tar sitt ansvar för miljön. Samtidigt vill regeringen erinra om de ställningstaganden i fråga om försvarets verksamhet och miljön som har kommit till uttryck bl.a. i statsmakternas beslut med anledning av dels 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr. —-1992/93:333), dels propositionen om genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling - -UNCED = (prop. = 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). 80
Regeringen kan konstatera att Försvarsmakten genomför miljöarbetet Prop. 1994/95:100 i enlighet med sin miljöpolicy. Särskilt noteras att miljöutbildningen Bilaga 5 inom Försvarsmakten har kommit igång. Regeringen fäster stort avseende vid att miljöfrågorna på detta sätt får en fast förankring på alla nivåer i organisationen. Regeringen har vidare erfarit att utveckling av blyfri ammunition pågår. Enligt regeringens mening är det angeläget att det arbetet fortsätter.
Regeringen förordar att Försvarsmakten fortsätter sitt miljöarbete i enlighet med förslagen i programplanen och den här angivna inriktningen.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att avsaknaden av klara bedömningsunderlag för skilda bebyggelse- och planeringssituationer kan skapa problem. Regeringen avser därför att uppdra åt Boverket och Försvarsmakten att tillsammans med övriga berörda myndigheter vidareutveckla det bedömningsunderlag Boverket tidigare har utarbetat. Bedömningsunderlaget skall sedan kunna användas i den fysiska planeringen i enlighet med riksdagens överväganden våren 1994 (prop. 1993/94:215, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402). Arbetet bör genomföras bl.a. med utgångspunkt i länsstyrelsernas redovisning till regeringen den 1 mars 1995 av planeringsläget i län som kan komma att beröras av introduktionen av flygplan JAS 39 Gripen.
Härutöver vill regeringen redovisa några förhållanden som rör försvaret och miljön.
I förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten, som gäller fr.o.m. den 1 juli 1994, finns en särskild miljöparagraf. Bestämmelsen anger att Försvarsmakten, med beaktande av de krav huvuduppgifterna ställer, skall väga in miljöaspekterna vid sin verksamhet i fred.
Försvarets forskningsanstalt utarbetar f.n. ett underlag för en statsmakternas övergripande miljöstrategi för Försvarsmakten där avvägningar i miljöhänseende m.m. görs mellan Försvarsmakten och andra samhällssektorer. Underlaget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1995.
På grundval av riksdagens beslut i fråga om Handlingsplan mot buller (prop. 1993/94:215, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) har regeringen uppdragit åt bl.a. Försvarsmakten att utarbeta nya riktlinjer för skottbuller från artilleri och andra tunga vapen, utveckla en ny bedömningsteknik för immissionsmått för militär flygverksamhet samt analysera en skärpning av flygbullernivånormen för planering av nya flygplatser och ny bebyggelse vid befintliga flygplatser, m.m. Uppdragen skall redovisas senast den 1 mars 1995.
6 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 5
På initiativ av bl.a. Sverige beslutade FN:s miljöprograms (UNEP) Prop. 1994/95:100 styrelse år 1993 i frågor om militär verksamhet och miljön. Staterna Bilaga 5 uppmanas att upprätta en miljöpolicy för försvaret. UNEP ombeds vidare att informera sig om staternas aktiviteter när det gäller bl.a. +" den militära sektorns bidrag till att uppnå nationella miljömål och + bedömning av skador och behovet av att återställa områden som har
skadats av militär verksamhet.
Försvarsmakten har till regeringen lämnat en särskild redovisning om genomförandet av denna UNEP-resolution i Sverige. Med beaktande av att en samlad saneringsplan bedöms kunna bli redovisad sommaren 1995 anför Försvarsmakten sammanfattningsvis att resolutionens olika delar redan tillämpas av Försvarsmakten. Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning härvidlag. Implementeringen av saneringsplanen utgör, enligt regeringens mening, en viktig del i uppföljningen av det initiativ som tagits inom UNEP.
Tillsammans med UNEP och Economic Commission for Europe (ECE) planerar Sverige att våren 1995 arrangera ett möte för medlemsstaterna i ECE om UNEP:s resolution. Syftet med mötet är att utarbeta förslag till rekommendationer för hur försvaret kan upprätta en nationell miljöpolicy för den militära verksamheten.
IV. 4 Grundorganisationsförändringar
Regeringen lämnar i det följande en redovisning av genomförda grundorganisationsförändringar som en följd av 1992 års totalförsvarsbeslut och statsmakternas beslut med anledning av stabiliseringspropositionen hösten 1992. Dessutom redovisas ett inom Försvarsdepartementet utarbetat förslag till metod för att ta fram underlag inför statsmakternas beslut om förändringar av grundorganisationen. Förslaget innefattar kalkylmetoder som är utvecklade i linje med vad riksdagens revisorer tidigare har anfört.
Redovisning av genomförda förändringar
+ Den nya myndigheten Försvarsmakten har inrättats den 1 juli 1994
och ett gemensamt högkvarter för myndigheten har organiserats i
Stockholm. Utformningen av högkvarterets organisation i krig och
fred är slutförd och arbetsordningar för krig och fred har fastställts.
+ Antalet militärområden har minskat från fem till tre den 1 juli 1993.
Militärbefälhavare med stab för Södra, Mellersta och Norra
militärområdet har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs resp.
Boden. En rörlig militärområdesförstärkningsstab har lokaliserats till
Stockholm. 82
+» Tre flygkommandon har ersatt fyra luftförsvarsektorer den 1 juli Prop. 1994/95:100 1993. Flygkommandochef med stab för Södra, Mellersta och Norra Bilaga 5 flygkommandot har lokaliserats till Ängelholm, Upplands-Bro resp. Luleå. Flygkommandocheferna övertar efterhand de uppgifter som nu utförs av första flygeskadern.
« Ett underhållsregemente har organiserats i vart och ett av de nybildade militärområdena den 1 juli 1994. Staberna för underhållsregementena har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs och Boden. En underhållsledning som ingår i Södra militärområdets underhållsregemente har lokaliserats till Karlsborg.
«= Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad har samlokaliserats med Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn den 1 juli 1994. Nybyggnation för omlokaliseringen av I 2/Fo 52 till Kristinehamn: fullföljs som planerat.
Viss fördröjning avseende investeringar i utbildningsanordningar och bestämmelser för utnyttjande av övnings- och skjutfältet har uppstått på grund av miljöprövningen avseende hur skjutfältet får utnyttjas. Förseningen har orsakat viss fördyring av produktionsverksamheten. Regeringen lämnade den 8 september 1994 tillstånd till och meddelade villkor för verksamheten på övnings- och skjutfältet.
En ökning av flytt- och avvecklingskostnaderna har uppstått, främst genom att återställningskostnader av övningsfältet i Karlstad blivit högre än beräknat och att vissa kompletteringsbehov utöver tidigare behovsutredning identifierats.
» I Eksjö har Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) samlokaliserats med Göta ingenjörregemente (Ing 2) den 1 juni 1994. Omlokaliseringen av I 12/Fo 17 genom flyttning och avveckling har kunnat genomföras i huvudsak som planerat och I 12/Fo 17 gamla kasernområde avvecklas utom vissa delar som avses bli utnyttjade som förråd.
+ Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristianstad har omlokaliserats. Etablissementet har avvecklats. A 3 har samlokaliserats med Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm den 1 juli 1994.
+» Utbildningskapacitet för viss trängutbildning, som tidigare genomfördes i Hässleholm, har omlokaliserats till Skövde den 1 juli 1994.
> Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle har omorganiserats den 30 juni 1994 och huvuddelen av etablissementet har avvecklats. Gävleborgs försvarsområde (Fo 21) har inrättats i Gävle den 1 juli 1994. Det nya markområdet för I 14/Fo21 är färdigställt och resterande delar avvecklas. Omorganisation och avveckling av 83
krigsförband pågår och kommer att vara genomförd den 30 juni Prop. 1994/95:100 1997. Bilaga 5
Göta luftvärnsregemente (Lv 6) i Göteborg har omlokaliserats. Etablissementet har avvecklats. Lv 6 har samlokaliserats med Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad den 1 juli 1994. Byggnationer i Halmstad har kunnat genomföras i huvudsak enligt plan.
Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje har lagts ner den 30 juni 1994. Svea ingenjörkår (Ing 1) har upprättats där den 1 juli 1994. Produktionskapaciteten har anpassats till den minskade produktionsvolymen och till att understödja SWEDINT. Vissa markområden har överlämnats till Banverket för Svealandsbanan.
Försvarets internationella centrum (SWEDINT) har inrättats och lokaliserats till Södertälje den 1 januari 1993 där Ing 1 understödjer SWEDINT.
Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå har lagts ner den 30 juni 1994. Kasernområdet avvecklas. Viss trängutbildning har samlokaliserats med Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå. Del av marken ingår som bytesobjekt för utveckling av övnings- och skjutfält i Sollefteå garnison. Iordningställandet av övnings- och skjutfältet slutförs under 1994/95. All stödproduktion har överförts till I 21/Fo 23.
Infanteriets officershögskola (InfOHS) har flyttats från Halmstad till Linköping den 1 september 1993.
Den tekniska utbildningen vid Luftvärnets officershögskola och
tekniska skola (LvOHS/TS) i Göteborg har flyttats till Östersund
den 30 juni 1994. Officersutbildningen vid Luftvärnets officershögskola och tekniska skola i Göteborg (LvOHS/TS) har flyttats till Norrtälje den 30 juni 1994. Dessutom har robot 77-utbildningen flyttats till Lv 4 i Ystad.
Produktionen i Östersund har samordnats och rationaliserats ytterligare. Nuvarande anläggningar för Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Arméns tekniska centrum (ATC) behålls i huvudsak och de försvarsmyndigheter utom Värnpliktsverket - som nu hyr lokaler i Östersund har flyttat till befintliga kasernområden. De civila högskolorna har erbjudits lokaler i och utbyggnadsmöjligheter vid ATC:s och Militärhögskolans skolhus i enlighet med riksdagens beslut.
Försvarsmaktens hyrda lokaler i Östersund har lämnats och verksamheten har dels avvecklats, dels lokaliserats till A 4:s 84 kasernområde. Förtätning har skett så att flera lokaler har kunnat
tömmas och delar av ATC:s och Militärhögskolans skolhus har Prop. 1994/95:100 kunnat hyras ut. Ytterligare lokaler i området kan efter hand erbjudas Bilaga 5 för uthyrning.
Regeringen uppdrog den 11 augusti 1994 till Organisationskommittén Pliktverket att i samråd med Försvarsmakten och Fortifikationsverket redovisa de lokalmässiga konsekvenserna av dels
en ökad inskrivningsvolym i Östersund, dels en bibehållen
lokalisering i Östersund till nuvarande lokaler för Värnpliktsverket. Kommittén har redovisat att en bibehållen lokalisering till Värnpliktsverkets nuvarande lokaler i Östersund för det blivande Totalförsvarets pliktverk skulle medföra en sammanlagd besparing på ca 10 miljoner kronor under perioden fram till år 2002 jämfört med om verksamheten skulle lokaliseras till A 4:s kasernområde. Kommittén har föreslagit att regeringen ändrar sitt tidigare beslut om att samtliga försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i Östersund skall flytta och inrätta sig på befintliga kasernområden.
Regeringen har den 15 december 1994 beslutat enligt kommitténs förslag.
Bråvalla flygflottilj (F 13) i Norrköping har avvecklats den 30 juni 1994. Vid samma tidpunkt har Flygvapnets underrättelseskola (UndS) omlokaliserats från F 13 till Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i Uppsala.
I samband med avvecklingen av F 13 har ett stort antal förband som krigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 16 i Uppsala.
Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg har avvecklats den 30 juni 1994. I samband med avvecklingen av F 6 har ett antal förband som krigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 7 i Såtenäs.
Karlsborgs kommun har medverkat till att vissa lokaler har i anspråktagits för annan verksamhet redan innan flottiljen avvecklats helt. Således etablerade sig under hösten 1993 ett civilt företag i en hangar inom F 6:s område samtidigt som flygverksamheten fortfarande bedrevs från ett intilliggande hangarområde. Några försäljningsintäkter av mark har ännu inte erhållits och stora delar av byggnadsbeståndet är fortfarande inte tagna i anspråk för annan verksamhet.
Den årliga besparingen för Försvarsmakten av nedläggningen av fredsadministrationen vid F 6 har beräknats till ungefär 70 miljoner 85 kr vid fullt genomslag. Denna besparing bedöms kunna bli uppnådd
år 1997. Samtidigt gäller att nedläggningen förorsakar staten andra Prop. 1994/95:100
kostnader, främst olika former av pension, utbildningsbidrag och Bilaga 5
arbetslöshetsersättning. Ett positivt årsnetto för staten bedöms kunna
inträda först under budgetåret 1995/96.
Underlag inför förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation
Bakgrun
Vid överväganden och beslut om organisation och lokalisering av verksamheter inom grundorganisationen behövs ett beslutsunderlag bl.a. med värderingar av ekonomiska och andra konsekvenser för olika handlingsalternativ.
Erfarenheterna från tidigare arbete med «nedläggningar och omlokaliseringar av förband har visat att beslutsunderlagen varierar och att det därför varit svårt att kunna göra riktiga jämförelser. Till stor del har dessa förhållanden orsakats av att tillämpade värderingsmetoder inte varit likartade hos berörda myndigheter och organisationer. Detta förhållande har även uppmärksammats av riksdagens revisorer. Försvarsutskottet har (bet. 1993/94:FöU9) sagt att utskottet utgår från att regeringen beaktar revisorernas förslag.
En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet, med representation från Försvarsmakten och Försvarets forskningsanstalt, har studerat formerna för ett systematiserat tillvägagångssätt. Arbetet har resulterat i en metod för att ta fram statsmakternas underlag för överväganden och beslut om större förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation.
Sammanfattning av metoden
De värderingar som skall göras inriktas främst mot att granska alternativskiljande faktorer och kostnader. Den systematiserade metoden innehåller följande huvuddelar.
1) Försvarsekonomisk värdering. Resultatet av denna värdering
skall huvudsakligen visa: + Ekonomi grundad på investeringskalkyler som är gjorda med en
kalkyleringsperiod på tio år och med en real kalkylränta som
motsvarar statens upplåningsränta reducerad med den antagna
inflationen. » Andra faktorer som utgör komplement till investeringskalkylerna
i form av en identifiering och analys av andra konsekvenser för
försvaret av de olika alternativen exempelvis operativa och
beredskapsmässiga konsekvenser samt konsekvenser för personalen
och på produktionen av krigsförband. > Bedömning av risker och osäkerheter avseende olika
förutsättningar och kalkylantaganden. 86
2) Samhällsekonomisk värdering. Försvarsmaktens verksamhet har Prop. 1994/95:100
normalt stor betydelse på de orter man verkar. Förändringar får Bilaga 5 därför betydande effekter som inte beaktas i de försvarsekonomiska kalkylerna och värderingarna. Vid den samhällsekonomiska värderingen bör den försvarsekonomiska investeringskalkylen vara grunden. Denna betraktas sedan från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den bör dessutom kompletteras med sådana samhällsekonomiska faktorer/poster som inte finns med i den försvarsekonomiska kalkylen. Värderingen har följande innehåll:
+ Den försvarsekonomiska värderingen i ett samhällsekonomiskt
perspektiv där direkta personalkostnader, indirekta
arbetsmarknadseffekter, investeringar och omställningar beaktas. + Andra ekonomiskt beräkningsbara faktorer där exempelvis
omfördelningen av skilda transfereringar i samhället och andra samhällsekonomiska effekter av de olika alternativen redovisas.
+ Andra faktorer som har effekter utanför försvarssektorn
identifieras och redovisas. + - Bedömning av risker och osäkerheter på liknande sätt som vid
den försvarsekonomiska värderingen.
lutsatser
Regeringen anser att den systematiserade metoden ger goda förutsättningar för ett tillfredsställande beslutsunderlag. Försvarsmakten genomför den försvarsekonomiska värderingen där investeringskalkyler utgör grunden. Eftersom Försvarsmakten har utarbetat ett nytt kalkylerings- och värderingssystem, som bygger på vedertagna principer för företagsekonomiska investeringskalkyler, bedöms enhetligheten och kvaliteten bli bättre än tidigare. De samhällsekonomiska värderingarna och det sammanställda underlaget för regeringens beslut utarbetas inom regeringskansliet.
Uppföljning och utvärdering av genomförda grundorganisationsförändringar görs årligen i Försvarsmaktens årsredovisning till regeringen där bl.a. totala kostnader och besparingar anges i <resultatredovisningen. I budgetpropositionen redovisar regeringen genomförda omstruktureringar så att riksdagen ges möjlighet att göra en samlad uppföljning.
IV.5 — Beställningsbemyndiganden för materiel och <anlags-
finansierade anläggningar
En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet med representanter för bl.a. Försvarsmakten och Försvarets materielverk har utarbetat ett förslag till ett nytt system för beställningsbemyndiganden för materiel.
Enligt 9 kap. 10 § Regeringsformen får regeringen inte utan Prop. 1994/95:100 riksdagens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten Bilaga 5 ekonomisk förpliktelse.
Det nya bemyndigandesystemet är anpassat till det styrsystem som gäller fr.o.m. den 1 juli 1994 mellan regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Det nya bemyndigandesystemet är enklare och mera överskådligt än det tidigare.
Fortsättningsvis kommer regeringen att av riksdagen begära en ram
(ett högstbelopp) för beställningsbemyndiganden för tidigare för
riksdagen redovisad och ny materiel och hemställa att riksdagen medger (bemyndigar) att regeringen inom den föreslagna ramen får ikläda staten kostnader även efter den period som riksdagen har beviljat anslag för. Bemyndigandet omfattar således tiden efter det år som riksdagen beviljar anslag för. Bemyndigandet anges i samma prisläge som anslaget.
Regeringen kommer bl.a. genom årsredovisningarna att inhämta underlag för att följa upp de olika materielobjekten avseende vad som utbetalts, betalningsplan, vad som kontrakterats resp. ännu ej kontrakterats etc.
Även bemyndigandesystemet för anslagsfinansierade anläggningar, dvs. befästningar m.m., har förändrats, så att det i fortsättningen kommer att överensstämma med bemyndigandesystemet för materiel.
Under avsnittet IT Medelsberäkning m.m. lämnas en redovisning av olika objekt som ingår i bemyndiganderamarna.
IV. 6 Försvarsindustri Bilaga 5
Regeringens sammanfattande bedömning
Den svenska försvarsindustrins förmåga som = kvalificerad leverantör av högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde.
Att det militära försvaret minskar i storlek och att materielens omsättning sker med längre tidsintervaller ger låg - i vissa fall för låg - beläggning på industrin med ökad svårighet att behålla hög kompetens.
Det är ett svenskt försvarsintresse att svensk försvarsindustri prioriterar de teknikområden som Försvarsmakten är mest beroende av i materielförsörjningen. Det ligger i försvarets intresse att åtgärder vidtas, som säkerställer industriell kompetens inom dessa områden.
Det ligger också i försvarets intresse att försvarsindustrin söker internationellt samarbete för att stärka industrins fortlevnad och kompetens.
Det är också viktigt att systemkompetensen behålls på hög nivå, såväl för Försvarsmaktens roll som kvalificerad köpare som för industrins egen utvecklingsförmåga.
Allmänt
Den strukturomvandling av den europeiska försvarsindustrin, som påbörjades under senare delen av 1980-talet pågår fortfarande. Den har främst orsakats av en överkapacitet på en vikande marknad för försvarsmateriel, men också av ökande internationell samverkan och strävan efter att genom koncentration stärka konkurrensförmågan inom för branschen viktiga teknikområden.
Industriellt samarbete mellan industrier inom och utanför Europa sker i betydande omfattning i ett invecklat mönster, bildat såväl genom projektsamverkan som genom korsägande och fusioner.
Utvecklingen i det civila samhället har medfört användning av avancerad teknik i så stor omfattning att den kan bära egen forskningsoch utvecklingsverksamhet även inom teknikområden, där den hög-
teknologiska utvecklingen hittills i huvudsak varit militärteknisk. Detta 89
har breddat försörjningsbas och konkurrenskraft hos industrier/koncerner, som utnyttjar samma tekniska kompetens för produktion till Bilaga 5 både civil och militär marknad.
Svensk försvarsindustri
Den svenska försvarsindustrin är en viktig säkerhetspolitisk och högteknologisk = tillgång, - som = tillgodoser viktiga delar av Försvarsmaktens materielbehov.
Att det militära försvaret minskar i storlek och att omsättningen av materielen sker med längre tidsintervaller medför en lägre beläggning på svensk försvarsindustri. Detta skapar behov av en vidare marknad än som följer av Försvarsmaktens beställningar för att kunna behålla teknisk kompetens och produktionsförmåga i konkurrenskraftig och lönsam nivå.
För att behålla viktig nationell självförsörjning bör utveckling och produktion av försvarsmateriel i Sverige inriktas mot kunskaps- och kompetensområden där svenska behov är speciella och av olika skäl olämpliga att täcka med import.
Den begränsade marknaden i Sverige för försvarsmateriel har gjort svensk försvarsindustri beroende av internationellt samarbete och export för att kunna behålla och vidareutveckla sin tekniska kompetens. Teknikområden kommer alltid att finnas, inom vilka tillräcklig kompetens inte finns inom landet.
Nordiskt försvarsmaterielsamarbete
Den danska, finska, norska och svenska försvarsministern har nyligen ingått ett ramavtal avseende ett försvarsmaterielsamarbete.
Syftet med ramavtalet är främst att genom samarbete uppnå ekonomiska, tekniska och industriella fördelar inom = försvarsmaterielområdet. Strävan har dessutom varit att säkra ett effektivt försvarsmaterielsamarbete mellan respektive lands myndigheter inom områdena studier, forskning, utveckling, produktion, underhåll och upphandling.
Industriell samverkan
I samband med upphandlingarna år 1994 av ny stridsvagn från Tyskland och ny aktiv radarjaktrobot från USA förband sig de utländska leverantörerna att genomföra industriell samverkan och andra kompensationsåtaganden motsvarande det totala anskaffningsvärdet. Därigenom skapades gynnsamma förutsättningar för bevarad kompetens inom betydelsefulla delar av den svenska försvarsindustrin.
Regeringen utarbetar för närvarande riktlinjer för industriell Prop. 1994/95:100 samverkan och andra kompensationsåtaganden i samband med större Bilaga 5 materielanskaffningar utomlands. Detta sker bl.a. för att möta den situation som har uppstått när försvarsindustrins förutsättningar kraftigt har förändrats de senaste åren. Vid eventuella reduceringar av beställningarna till den svenska försvarsindustrin, ökar behovet av olika former av industriell samverkan för att underlätta ett tillvaratagande av för försvaret nödvändig kompetens i Sverige.
Kraven på industriell samverkan är ett medel för att tillgodose förvarsmaktens behov av industriell kapacitet inom landet. Ett viktigt inslag i riktlinjerna är därför att kraven på industriell samverkan o.dyl. skall uppfylla säkerhets- och försvarspolitiska behov, och att insatserna skall inriktas mot den svenska försvarsindustrin.
Behov av prioritering av kompetensområden
Inför nästa försvarsbeslut genomförs inom försvaret utredningar för att klarlägga den långsiktiga teknologiförsörjning och försvarsindustriella kompetens, som bör finnas i landet för Försvarsmaktens behov.
Högteknologisk kompetens med betydelse för försvaret finns inom landet vid vissa institutioner, myndigheter och företag. Den omstrukturering av försvarsindustrin, som sedan några år pågår avser en effektivare anpassning till den förväntade marknaden. Emellertid bedöms försvarsindustrin inte ens med en mer rationell industristruktur inom alla områden kunna behålla kompetens och produktion med nu planerade försvarsbeställningar som enda bas.
De industriella resurser av vilka Försvarsmakten är mest beroende för sin framtida materielförsöjning måste därför prioriteras så att fortlevnaden säkras. Vid prioriteringen måste hänsyn tas till både fredsoch krigsförhållanden. Vidare bör hänsyn tas till planerad återtagningsmöjlighet i den mån sådan är realistisk, eftersom återuppbyggnad av förlorad kompetens i regel är mångårig.
Konsekvensbedömning
Den svenska försvarsindustrins situation och förmåga att uthålligt behålla sin kompetens som kvalificerad leverantör till Försvarsmakten varierar mellan skilda teknikområden. Ett sannolikt ökat utlandsberoende, främst på komponentområdet, bedöms inte kunna undvikas. Läget kan sammanfattas enligt följande.
Underhållsindustrin bedöms, trots minskad underhållsvolym, kunna under överskådlig tid tillgodose underhållsbehovet för befintliga materielsystem. Dock kan läget beträffande underhållet av system med stort innehåll av utländska komponenter bli kritiskt vid avspärrning och 91 krig.
Försvarselektronik utvecklas och produceras av flera högt Prop. 1994/95:100
kvalificerade företag, som även har kompetensbevarande civil Bilaga 5
produktion. Nyutvecklingsförmågan för ledningssystem, radarsensorer, optronik och telekommunikation bedöms kunna behållas fram till sekelskiftet. Svenska referensprojekt har stor betydelse för exportsatsningar. Särskilt viktigt är att bevara inhemsk kompetens inom signalskydds- och telekrigsområdet, eftersom alla sådana system är starkt sekretessomgärdade.
Flygindustrin är genom projketet JAS-39 Gripen belagd till strax efter sekelskiftet men export skulle väsentligt förbättra möjligheten till jämn produktion. Både flygplans- och flygmotorindustrierna har internationellt samarbete och en ansenlig andel civil produktion. Satsningen på nationella flygforskningsprogram har stor betydelse för att generera hög kompetensnivå.
Robotindustrins nuvarande kompetens kan beräknas bestå under hela 1990-talet om nuvarande projekt kan fullföljas. Långsiktigt bedöms enbart svenska beställningar inte bilda tillräcklig bas för verksamheten. Internationellt samarbete är dock etablerat.
Marina vapensystem kommer vad avser undervattensvapen att utvecklas och produceras under hela 1990-talet. Varvsindustrins förmåga att fortleva som leverantör av ytstridsfartyg och ubåtar förutses bli starkt beoende av exportorder.
Stridsfordonsindustrin bedöms genom =<stridsvagnsköpet och internationell samverkan kunna behålla kompetens och beläggning över sekelskiftet.
Pjäsindustrin beräknas bla. ha tornproduktion till bortom sekelskiftet. Utvecklingskompetensen behöver behållas för Försvarsmaktens långsiktiga behov av att vidmakthålla de tunga artillerisystemen.
Explosivämnen för Försvarsmakten (baskrut) produceras i stegvis anpassad omfattning till minskat behov.
IV. 7 Den civila trafikflygarutbildningen Bilaga 5
Bakgrund
För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades år 1984 under Försvarsdepartementet den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS).
På regeringens uppdrag utredde Chefen för flygvapnet år 1992 frågor om TFHS och dess verksamhet. I sin slutrapport anförde Chefen för flygvapnet bl.a. att det är nödvändigt att bibehålla en planmässig utbildning av trafikflygare inom landet och att det borde prövas om inte trafikflygarutbildningen kan integreras i högskolesystemet. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5) anförde föredragandestatsrådet att huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera krigsförband. Det kan därför anses tveksamt om uppgiften att utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för flygvapnet. En del i fortsatta överväganden borde, enligt föredraganden, vara att närmare belysa möjligheten att inordna utbildningen i högskolesystemet.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen år 1993 åt Lunds universitet att utreda frågan om att inordna den civila trafikflygarutbildningen i högskolan. Resultatet av uppdraget redovisades i rapporten den 13 januari 1994 Den civila trafikflygarutbildningens/Trafikflygarhögskolans (TFHS) inordnande i Lunds universitet. Universitetet föreslår att TFHSutbildningen inordnas i högskolan/Lunds «universitet som en yrkesexamen omfattande 80 poäng och att utbildningen lokaliseras till nuvarande lokaler i Ljungbyhed.
Rapporten har remissbehandlats. Försvarsmakten och Luftfartsverket är positiva till förslaget, medan Kanslersämbetet och Riksrevisionsverket är kritiska. Flygbranschen är i allmänhet negativ till utredningens förslag. (En förteckning över remissinstanserna och en remissammanställning finns tillgänglig i Försvarsdepartementets akt i ärendet - dnr Fo94 80/MIL och Fo94 1706/MIL).
Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag har Försvarsmakten i sin programplan för åren 1995-2000 i september 1994 redovisat frågor om trafikflygarutbildningen. Myndigheten framhåller att dess primära intresse är att det inom landet finns en högkvalitativ utbildning för trafikflygare så att den civila marknaden kan förses med direktutbildade, rätt uttagna och välutbildade trafikflygare som rekryteringsalternativ till flygvapenpiloter. Detta blir än viktigare i framtiden med ökade kostnader för utbildningar inom Gripen-systemet.
Vid skilda tillfällen har olika intressenter lämnat synpunkter i frågan 93 om den fortsatta verksamheten vid TFHS.
Vid riksdagsbehandlingen av 1993 års budgetproposition (bet. Prop. 1994/95:100 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) uttalade försvarsutskottet rörande Bilaga 5 frågorna om TFHS att skolan har en betydelsefull roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av piloter.
Regeringens överväganden
Redan tidigare (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) har konstaterats att kostnaderna för att utbilda stridspiloter är sådana att det inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan vidare övergår i civil tjänst. Ett sätt att i någon mån förhindra en övergång av flygvapenpiloter till det civila trafikflyget är att inom landet hålla en kvalificerad trafikflygarutbildning varifrån de civila trafikflygarna i stället kan rekryteras. Detta var också huvudskälet till att TFHS inrättades i mitten på 1980-talet.
Regeringen delar därför i och för sig Försvarsmaktens uppfattning som också tidigare kommit till uttryck genom Chefen för flygvapnet att det är av betydelse att det inom landet finns en högkvalitativ utbildning av civila trafikflygare.
Behovet av nyutbildade civila trafikflygare har under senare år emellertid varit i stort sett obefintligt. Verksamheten vid TFHS har bedrivits i en begränsad omfattning och med inriktningen att bevara skolans kompetens.
Regeringen konstaterar att remissinstanserna har delade meningar om förslagen i Lunds universitets rapport. Från några håll ifrågasätts också utbildningen i sig.
Under tidigare avsnitt har regeringen redovisat de besparingar som bör göras dels inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, dels inom anslaget A 1. Försvarsmakten.
TFHS är ingen egen myndighet utan ett verksamhetsställe inom Försvarsmakten. Verksamheten finansieras inom anslaget A 1. Försvarsmakten.
Med hänsyn till besparingskraven och till det begränsade behovet av verksamheten vid TFHS anser regeringen att anslaget A 1. Försvarsmakten bör reduceras med ett belopp som motsvarar besparingen under budgetåret 1995/96 av en inledd avveckling av verksamheten vid TFHS. Medel är således beräknade för att pågående kurser och kurser planerade att påbörjas inom den närmaste framtiden skall kunna genomföras. Vid sidan härom får det, enligt regeringens mening, ankomma på Försvarsmakten att inom ramen för tillgängliga resurser besluta om verksamhetens fortsatta omfattning och inriktning. I detta ligger även att - om Försvarsmakten så anser - lämna förslag till 94 regeringen om nedläggning av skolan.
IV. 8 Muskövarvets framtid Bilaga 5
Muskövarvet är idag en organisationsenhet inom Försvarsmakten. Staten har därmed ägaransvar för varvets verksamhet och dess personal.
Med stöd av regeringens bemyndigande i juni 1994 förordnade chefen för Försvarsdepartementet den 4 juli 1994 en särskild utredningsman med uppgift att utreda Muskövarvets framtid. Utredningen skall vara slutförd senast den 1 mars 1995.
IV. 9 Försvarets sjuktransporthelikoptrar och Utredningen civilt
bruk av försvarets resurser
Riksdagen bestämde i 1987 års försvarsbeslut att kapaciteten i fråga om sjuktransporter med helikopter borde öka för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten borde ske så att behovet i fred kunde tillgodoses.
Regeringen har under våren 1993 uppdragit åt Försvarets materielverk att inom en kosmadsram av 200 miljoner kr anskaffa fem till sex sjuktransporthelikoptrar av medel från anslag under Försvarsoch Socialdepartementens huvudtitlar.
Fem helikoptrar av typen Augusta Bell 412 HP har anskaffats. Leverans av helikoptrarna har skett under år 1994.
Försvaret har kunnat erbjuda sjukvårdshuvudmännen (landstingen) två ambulanshelikopterstationer med valfri basering och beredskap fr.o.m. den 1 juli 1994 samt ytterligare en station fr.o.m. den 1 september 1994.
Försvaret har hittills lämnat offerter till fem landsting som visat intresse för en verksamhet med ambulandshelikoptrar. Två landsting har vid upphandlingen valt civila helikopterföretag. Från två håll har upphandlingen avbrutits av kostnadsskäl. Under hösten 1994 har en upphandling genomförts i Västerbottens läns landsting.
Från försvarets sida har i avvaktan på fortsatta direktiv i frågan sjuktransporthelikoptrar tills vidare baserats vid Norrbottens arméflygbataljon (AF 1) i Boden resp. planeras att baseras vid Östgöta arméflygbataljon (AF 2) i Linköping för att kunna utnyttjas vid akuta insatser.
De höga kostnaderna för ambulanshelikoptrar har lett till att endast sex landsting hittills har etablerat någon form av ambulanshelikopter- 95
verksamhet, varav ett fåtal med kvalificerade helikopterresurser med Prop. 1994/95:100 korta beredskapstider dygnet runt. Bilaga 5
Vid riksdagsbehandlingen av helikopterfrågan har vid olika tillfällen understrukits vikten av att konkurrens och prissättningsfrågorna beaktas i anslutning till försvarets helikoptertjänster (Bet. 1993/94:FöU9 och 1993/94:FiU18).
Riksdagen (bet. 1991/92:FöU1l2, rskr 337) gav som sin mening regeringen till känna vad som anförts om utredning om utnyttjande av totalförsvarets = resurser för civila ändamål. Försvarsutskottet konstaterade vid ärendets behandling att det på lokal nivå sedan några år pågått ett direkt samarbete militärt-civilt inom ramen för det s.k. sambruksprojektet, men att ett mer omfattande sambruk mött vissa hinder på grund av bl.a. gällande konkurrensbestämmelser.
Regeringen har därefter fattat beslut om direktiv (Dir. 1994:61) för ett utredningsuppdrag avseende frågor om fredstida utnyttjande för civila ändamål av resurser avsedda för försvarsändamål. I uppdraget ingår att lägga fram förslag till en lösning avseende den fredstida användningen av försvarets helikoptrar för sjuktransporter, som innebär att intentionerna i 1987 års försvarsbeslut kan förverkligas. Förslaget avseende sjuktransporter med helikoptrar skall redovisas till regeringen före den 1 mars 1995.
Uppdraget omfattar också att kartlägga erfarenheterna av det hittillsvarande fredstida civila bruket av försvarets resurser, och samlat pröva förutsättningarna för ett fortsatt, utvidgat civilt nyttjande, och lämna förslag om erforderliga riktlinjer och bestämmelser härför. Uppdraget, som anförtrotts åt en av chefen för Försvarsdepartementet tillkallad särskild utredare skall i sin helhet vara avslutat senast den 15 september 1995.
IV. 10 Inrättande av ett brigadcentrum
De säkerhetspolitiska förändringarna i Europa har medfört att det har uppstått en marknad för billig, begagnad försvarsmateriel. I vissa fall har denna marknad varit av intresse för det svenska försvaret. Bl.a. har begagnade splitterskyddade trupptransportfordon kunnat köpas till mycket låga priser. Dessa fordon tillförs nu infanteribrigaderna i snabb takt.
Denna ökade mekanisering av infanteriet leder till att betingelserna för infanteriförbanden avseende utbildning, taktikutveckling m.m. alltmer kommit att likna betingelserna inom pansartrupperna. Den nuvarande uppdelningen i truppslagen infanteriet/kavalleriet och pansartrupperna framstår mot bakgrund av detta inte som helt ändamålsenlig. En samordning av truppslagen skulle enligt regeringens mening leda till 96
mera ändamålsenlig krigsorganisation. Bilaga 5
En sådan samordning bör åstadkommas genom att ett brigadcentrum inrättas samtidigt som infanteri/kavallericentrum och pansarcentrum läggs ned. :
Försvarsmakten har till regeringen lämnat in ett förslag med denna innebörd. Förslaget innebär att de verksamheter som i dag bedrivs vid infanteri/kavallericentrum och pansarcentrum i Linköping/Kvarn, Umeå och Skövde även fortsättningsvis bör bedrivas vid dessa orter. Viss omfördelning av resurser kommer dock enligt förslaget att bli aktuell. Försvarsmakten anser att förslaget kan genomföras med bibehållande av de förbandsbenämningar, traditioner och symboler som tillhör truppslagen.
Regeringen anser att ovan beskrivna samordning mellan truppslagen infanteriet/kavalleriet och pansartrupperna bör genomföras per den 1 juli 1995.
IV. 11 Förvaring av vapen
Regeringen uppdrog i 1994 års planeringsanvisningar åt Försvarsmakten att lämna en redovisning av läget vad avser åtgärder för att förhindra stölder av militära skjutvapen. I redovisningen skulle också finnas en bedömning av effekterna av beslutade åtgärder samt beredskapskonsekvenser av dessa.
Försvarsmakten har redovisat uppdraget i programplanen. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
En utredning har genomförts under år 1992. Denna utredning har redovisats för regeringen.
En rad konkreta åtgärder har vidtagits som ett resultat av denna utredning. Som exempel kan nämnas:
+ Utökad bevakning vid förråd. LJ
Hemtagning av vapen från förråd där krigsförbanden kommer att utgå.
x
Förändring av vapenkassuners placering. rr
Installationer av larm. FF
flyttning av granatgevär från förråd till kassun. «
Särförvaring av vitala delar till kassunförvarade vapen. =
Utökad kontroll av hur bestämmelser har efterlevts.
Försvarsmakten anför vidare att åtgärder som har initierats under
hösten 1993 kan få genomslag i statistiken först från år 1994. I de fall 97
I Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
där åtgärderna kräver investeringar kommer statistiken inte att påverkas Prop. 1994/95:100 förrän år 1995. Bilaga 5
Åtgärder som syftar till att förhindra och minimera effekterna av stölder pågår enligt Försvarsmakten kontinuerligt.
Förrådshållningen av vapen har också, med beaktande av beredskapskraven, i viss utsträckning centraliserats.
Regeringens bedömning
Statistiken för år 1993 visade en kraftig nedgång av antalet stulna vapen. För år 1994 föreligger ännu inte någon statistik, men underhandsuppgifter antyder att antalet förkomna vapen åter har ökat.
Regeringen anser att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser om effekterna av Försvarsmaktens åtgärder. För att få ett bättre underlag för en sådan bedömning kommer regeringen noga följa utvecklingen framöver inom området och vidta de åtgärder som regeringen anser behövs. Inom Försvarsdepartementet har tillsatts en särskild arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett underlag för regeringens ställningstaganden.
IV.12 Nedläggning av grundutbildning vid Norrlandskustens
marinkommando.
Till följd av 1992 års försvarsbeslut har en betydande nedskärning gjorts i marinens krigsorganisation. Denna nedskärning har också haft till följd att de årliga värnpliktskontingenterna inom marinen har reducerats, från ca 6 300 värnpliktiga per år till ca 4 100 värnpliktiga per år. Inom marinen finns därför numera en betydande överkapacitet i utbildningsorganisationen, särskilt inom kustartilleriet.
I propositonen inför 1992 års försvarsbeslut anförde regeringen att utbildningskapaciteten vid Norrlandskustens marinkommando borde utnyttjas för att organisera en amfibiebataljon avsedd för Norrlandsmiljö. Överbefälhavaren borde senare ges i uppdrag att redovisa hur utbildningen av förband för Norrlandskusten skall bedrivas.
Den = värnpliktsutbildning som =<syftar till att organisera amfibiebataljonen kommer att avslutas den 1 november 1997. Den värnpliktsutbildning som därefter behövs för att omsätta Norrlandskustens marinkommandos krigsorganisation är av så begränsad omfattning att det av ekonomiska och praktiska skäl är olämpligt att genomföra den vid detta marinkommando. Dessutom kommer omsättning av amfibiebataljonen inte att behöva påbörjas förrän tidigast omkring år 2001. Den utbildning som behövs för Norrlandskustens marinkommandos krigsorganisation kan överföras till Ostkustens marin- 98
kommando och Gotlands kustartilleriregemente utan att detta kräver Prop. 1994/95:100 några investeringar där. Bilaga 5
Regeringen anser att grundutbildning av «värnpliktiga för amfibieförband och områdesbundna kustartilleriförband (med undantag av bevakningsbåt för beredskapstjänst) därför inte bör genomföras vid Norrlandskustens marinkommando efter den 1 november 1997. Möjligheten att utnyttja detta marinkommandos övningsområde och goda utbildningsbetingelser bör docktillsvidare bibehållas.
Försvarsmakten har beräknat att en nedläggning av grundutbildning enligt förslaget ger en årlig nettobesparing under perioden 1997/98 - 2005/2006 på ca 15,9 miljoner kronor. Då har beaktats att vissa investeringar måste göras i ombyggnad, personalavveckling och flyttning av personal. Omkring 30 yrkesofficerare behöver överföras till andra förband. Omkring 40 yrkesofficerare och drygt 50 civilanställda blir övertaliga. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att bestämma villkoren för avveckling och flyttning av personal.
TIV.13 Tillämpning av anslagsförordningen
I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 medges Försvarsmakten dispens från att tillämpa anslagsförordningen (1992:760) för merparten av materielanskaffningen vad avser avräkning av förskott. Dispensen innebär att Försvarsmakten avräknar förskott mot anslaget vid utbetalning och inte vid fullgjord leverans.
Regeringen anser att Försvarsmakten inte längre bör undantas ifrån anslagsförordningens regler. För materielbeställningar som sträcker sig över en längre tidsperiod är det dock oklart vad som kan anses som fullgjord leverans. Regeringen avser att utreda principerna för vad som skall betraktas som fullgjord leverans i förordningens mening och hur detta skall tillämpas på Försvarsmakten. Vidare avser regeringen att analysera eventuella budgetkonsekvenser.
Regeringens avsikt är att Försvarsmakten skall = tillämpa: anslagsförordningens regler senast den 1 januari 1997. Om det är möjligt, skall myndigheten tillämpa regelverket tidigare. Detta kommer att utredas under våren 1995.
Bilaga 5
3.2¶Ersättningar för kroppsskador
A 2, Ersättningar för kroppsskador
1993/94 — Utgift 66 353 882 1994/95 — Anslag 74 198 000 1995/96 Förslag = 111 297 000
varav 74 198 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.
Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.
Regeringens överväganden
Verksamheten under anslaget är regelstyrd och medel föreslås därför i form av förslagsanslag på 111 297 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. — till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 59 260 534 000 kr,
2. godkänner regeringens förslag till nya delindex ingående i försvarsprisindex (avsnitt 3. III och TV)
3. bemyndigar regeringen att justera anslaget A 1. Försvarsmakten och bemyndiganderamarnaenligt försvarsprisindex med hänsyn till den faktiska prisutvecklingen under perioden den 1 juli 1994 till den 31december 1994,
4. bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 55 800 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1995/96,
5. bemyndigar regeringen att medge beställningar av investeringar i anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsrarn av högst 265 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1995/96,
6. godkänner att Försvarsmakten genom beslut om merutgift på Prop. 1994/95:100
anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. får kompensation för Bilaga 5 förslitning av materiel som använts i FN-tjänst (avsnitt 3.ID,
7. godkänner regeringens förslag till omräkning av planerings-
ramen för Gripen-projektet (avsnitt IV. 1),
8. godkänner regeringens förslag till ett nytt system för
beställningsbemyndigande för materiel och anslagsfinansierade
anläggningar (avsnitt V.S),
9. godkänner vad regeringen har anfört om inrättande om ett
brigadcentrum (avsnitt IV. 10),
10. till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 111 297 000 kr.
Bilaga 5
4.1¶Övergripande redovisning
Allmänt
De myndigheter som f.n. upptas under littera B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter är Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Militärhögskolan och Försvarets radioanstalt.
Gemensamt för dessa myndigheter är att de ger stöd till Försvarsmakten. De levererar olika produktionsfaktorer som ingår i Försvarsmaktens produktionsprocess för att bl.a. framställa krigsförband. Som exempel kan nämnas att Försvarets materielverk levererar materiel, Fortifikationsverket tillhandahåller lokaler m.m.
De flesta av myndigheterna är uppdragsstyrda av Försvarsmakten men samtidigt självständiga myndigheter direkt under regeringen. Huvuddelen av myndigheterna är avgiftsfinansierade och gemensamt för dem är att de nästan undantagslöst har en monopolsituation för de tjänster som erbjuds.
Efterföljande till Värnpliktsverket - Totalförsvarets pliktverk - tas upp under littera G.
Besparingar
Regeringen beräknar besparingarna under litterat till 27 200 000 miljoner kronor.
4.2 Fortifikationsverket
B 1, Fortifikationsverket
1993/94 — Utgift 1 000 1) 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 — Förslag 1 000
1) Avser Fortifikationsförvaltningen
Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med huvudupppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål 102 (ändamålsfastigheter).
Fortifikationsverket Bilaga 5
Fortifikationsverket föreslår bl.a. följande inriktning av verksamheten för budgetåret 1995/96.
Uppbyggnaden av verket fortsätter, främst avseende informationssystem, uppdatering av fastighetsregister och utveckling av metoder för hyresberäkning och hyresadministration.
System skall utvecklas så att kapitalkostnader, underhållskostnader och verkets förvaltningskostnader skall kunna fördelas på nyttjare och olika objekt.
Inom verksamhetsgrenen fastighetsförvaltning innebär utvecklingen att nybyggandet kommer att minska samtidigt som avyttring blir en allt tyngre uppgift.
Inom verksamhetsgrenen uppdragsverksamhet förutser Fortifikationsverket uppdrag bl.a. vad gäller isbekämpning på flygbanor, miljökoncessioner, skjutbanesäkerhet och fysisk planering. Verksamheten finansieras genom avgifter.
I resultatprognosen beräknas intäkter från fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet av Fortifikationsverket till 3 505 100 000 kronor. En viss osäkerhet anmäls när det gäller kostnaderna för den egna förvaltningen.
Fortifikationsverket föreslår att låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler skall uppgå till 2 000 000 000 kronor.
Årsredovisningen för Fortifikationsförvaltningen visar att verksamheten bedrivits så att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak har kunnat nås.
Enligt Riksrevisionsverket uppvisar årsredovisningen vissa brister. Bl.a. har Fortifikationsförvaltningen belastat statsverkets checkräkning på ett sätt som kräver regeringens medgivande utan att detta har inhämtats.
Riksrevisionsverket konstaterar också vwissa brister i resultatredovisningen.
I båda dessa avseenden har Riksrevisionsverket riktat invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål Fortifikationsverket skall förvalta ändamålsfastigheterna så att - god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås - ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan
tillhandahållas på konkurrenskraftiga villkor - fastigheternas värden långsiktigt tillvaratas. Resurser: B 1. Fortifikationsverket, anslag 1 000 kronor.
Resultatbedömning Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Årsredovisningen medger dock inte en mera noggrann bedömning av måluppfyllelsen.
De av Riksrevisionsverket påtalade bristerna i resultatredovisningen bör inte föranleda någon särskild åtgärd från regeringen med tanke på att de hänför sig till en myndighet som varit föremål för omstruktureringsåtgärder.
När det gäller de övriga bristerna i årsredovisningen avser regeringen att i annat sammanhang vidta lämpliga åtgärder.
lu r Verksamheten bör bedrivas i huvudsak i enlighet med Fortifikationsverkets förslag.
Låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler bör uppgå till 2 000 000 000 för budgetåret 1995/96.
Bilaga 5
B 2, Försvarets materielverk
1993/94 — Utgift 1294 915 000 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Försvarets materielverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Myndigheten biträder Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap.
Myndigheten får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra än Försvarsmakten.
Försvarets materielverk
Verket har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag: B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel E 4. Operativ ledning: Forskning och utveckling F 3. Försvarets materielverk K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen
Verket har i sin årsredovisning i de delar som «avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: Uppdrag för armén, Uppdrag för marinen, Uppdrag för flygvapnet, Uppdrag för operativ ledning, Uppdrag för försvarsgemensam teknologiförsörjning, Uppdrag för kustbevakningen, Uppdrag för övriga kunder, Uppdrag till stöd för Försvarsmaktens ledning och produktion, Drivmedelsförsörjning, Reservmaterielförsörjning, Verkstadsdrift. Resultatredovisningen pekar på att verksamhetsmålen för de olika verksamhetsgrenarna i huvudsak har nåtts.
Riksrevisionsverket bedömer att verkets årsredovisning «är rättvisande.
Verket har i sin anslagsframställning redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: Materielprodukter, Stöd till kunder, Reservmaterielförsörjning, Drivmedelsförsörjning, Övrigt. 105
Regeringens överväganden Bilaga 5 Sammanfattning
Övergripande mål: Försvarets materielverk skall anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten, och = biträda Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap. Resurser: B 2. Försvarets materielverk, anslag 1 000 kronor.
Resultatbedömning Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94 är tillfredsställande.
lu r Regeringen bedömer att nuvarande inriktning och avgiftsfinansiering av verksamheten bör gälla även under budgetåret 1995/1996.
4.4¶Militärhögskolan
B 3. Militärhögskolan 1993/94 — Utgift 99 884 575 1) 1993/94 — Utgift 11 317 077 2) 1994/95 — Anslag 144 490 000 1995/96 — Förslag 12 857 000
varav 8 571 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Avser Militärhögskolan 2) Avser Försvarets förvaltningshögskola
Den nuvarande myndigheten Militärhögskolan inrättades den 1 juli 1994 och övertog därvid den verksamhet som tidigare bedrevs av den dåvarande Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola. 106
Årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 för dessa myndigheter Prop. 1994/95:100 har lämnats av Militärhögskolan. Bilaga 5
Militärhögskolan är central förvaltningsmyndighet för utbildning av personal för Försvarsmakten, andra totalförsvarsmyndigheter och för samhället i övrigt. Vid Militärhögskolan skall också bedrivas forskning.
De övergripande målen för Militärhögskolan är att genom utbildning och forskning stödja Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad.
I årsredovisningen för Militärhögskolan redovisas verksamheten i följande verksamhetsområden.
- Nivåhöjande utbildning - Fackutbildning - Militärhistoria och metodik - Övrig produktion
Av årsredovisningen för <Militärhögskolan framgår = att utbildningsvolymen gått upp och att den genomsnittliga kostnaden per helårsprestation ökat. Vidare framgår att målen för verksamheten i allt väsentligt har uppnåtts.
Militärhögskolan redovisar ett anslagssparande om 5 472 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller invändningar mot årsredovisningen. Enligt verket är redovisningen av anläggningstillgångar = bristfällig. Vidare ger redovisningen en missvisande bild av lån upptagna hos Riksgäldskontoret.
I årsredovisningen för Försvarets förvaltningshögskola redovisas verksamheten i följande verksamhetsgrenar.
- Utbildning - Forskning och utveckling
Av årsredovisningen för Förvaltningshögskolan framgår att utbildningsvolymen gått ned och att den genomsnittliga kostnaden per elevdag ökat. Detta förklaras med dels att utbildningen i större utsträckning sker på distans, vilket gör att kostnaderna har ökat för skolan men minskat för uppdragsgivaren, dels att de fasta kostnaderna har ökat på grund av att antalet elevdagar minskat. Vidare framgår av redovisningen att verksamheten genomförts med i allt väsentligt hög måluppfyllelse.
För Försvarets förvaltningshögskola redovisas ett anslagssparande om 5 420 000 kronor.
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen för Försvarets Prop. 1994/95:100 förvaltningshögskola i allt väsentligt är rättvisande. Bilaga 5
Militärhögskolan föreslår i sin anslagsframställning att huvuddelen av verksamheten vid skolan skall finansieras med avgifter, medan viss verksamhet avseende forskning och = utveckling = föreslås bli anslagsfinansierad. Den avgiftsfinansierade verksamheten föreslås uppgå till 239 192 000 kronor och den anslagsfinansierade till 12 473 000 kronor.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
Övergripande mål:
De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga fast.
Resurser:
B 3. Militärhögskolan, Ramanslag 12 857 000 kronor. Beräknade avgiftsinkomster 224 192 000 kronor.
Resultatbedömning
Regeringen ser allvarligt på bristerna i årsredovisningen för Militärhögskolan och på det förhållandet att kostnaderna per elevdag vid Förvaltningshögskolan har ökat. Med detta påpekande bedömer regeringen att verksamheten vid Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt bedrivits i överenstämmelse med angivna verksamhetsmål.
Slutsatser
Militärhögskolans verksamhet bör i princip avgiftsfinansieras. Högskolans = forskningsverksamhet avseende militärhistoria och säkerhetspolitik bör dock finansieras med anslagsmedel.
Vid beräkningen av Militärhögskolans anslagsmedel har hänsyn tagits till det allmänna besparingskravet som åvilar myndigheterna med anledning av prop. 1994/95:25. Sammantaget innebär detta en besparing på ca 15 000 000 kronor (18 månader).
Regeringen förutsätter att Militärhögskolan vidtar åtgärder för att minska den genomsnittliga kostnaden per helårsprestation. Regeringen 108
förutsätter också att Militärhögskolan vidtar åtgärder som är ägnade att Prop. 1994/95:100
komma till rätta med sådana brister som påtalats i Riksrevisionsverkets Bilaga 5
revisionsberättelse över Militärhögskolans årsredovisning. Därvid är det enligt regeringens mening särskilt angeläget att högskolan tillförs erforderlig ekonomiadministrativ kompetens och att den administrativa verksamheten vid skolorna sammanförs till en gemensam adminsitrativ enhet för Militärhögskolan.
4.5 - Försvarets radioanstalt
B 4, Försvarets radioanstalt
1993/94 — Utgift 399 286 715 1994/95 = Anslag 402 166 000 1995/96 Förslag 604 890 000
varav 397 098 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för produktion av underrättelser grundade på information inhämtade genom signalspaning.
Denna verksamhet sker enligt den inriktning som regeringen och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den inte bör lämnas här. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens försvarsutskott i särskild ordning.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt anmäler i sin årsredovisning att verksamheten i allt väsentligt bedrivits enligt plan.
Resultatredovisningen är indelad i delprogram. En redogörelse för verksamheten inom de tre delprogrammen under budgetåret 1993/94 lämnas.
På anslaget B 5. har anslagskrediten utnyttjats med 8 187 000 kr.
Riksrevisionsverket anför i sin <revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Försvarets radioanstalt hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med 600 800 000 kronor. 109
Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt anslagsframställningen .
Bilaga 5 Regeringens överväganden anfattnin; Övergripande mål: Försvarets radioanstalt skall bedriva signalspaning enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Resurser: Försvarets radioanstalt, ramanslag 604 890 000 kronor.
Ita mnin Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1993/94 bedrivits med sådan inriktning att målen för 1992 års försvarsbeslut kan nås. Slutsats Regeringen beräknar medlen under anslaget till 604 890 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. — till Fortifikationsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr, 2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kronor, 3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr, 4, till Militärhögskolan för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 857 000 kr, 5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 604 889 000 kr. 110
5 — Det civila försvaret Bilaga 5
5.1¶Övergripande redovisning
Programplan/årsredovisningar
Överstyrelsen för civil beredskap har lämnat programplan för det civila
försvaret avseende perioden 1995/96 - 1999/00. Programplanen innehåller bl.a. bedömningar av beredskapsläget för det civila försvaret. De = funktionsansvariga myndigheterna har vidare lämnat årsredovisningar vilka delvis innehåller funktionsvisa redogörelser för beredskapsläget. De redovisas för Försvarsdepartementets del i denna bilaga och när det gäller övriga funktionsansvariga departement i respektive bilagor i budgetpropositionen.
Överstyrelsen redogör i <programplanen för det bedömda
beredskapsläget med avseende på det civila försvarets tre huvuduppgifter enligt 1992 års totalförsvarsbeslut. Vidare redovisas gränssättande faktorer/brister, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt den sårbarhet som flertalet funktioner visat sig ha då det gäller beroendet av el, tele och ADB. Slutligen redogörs för den resurskomplettering som bedöms vara möjlig under ett s.k. återtagningsskede.
Överstyrelsen anser sammanfattningsvis att det fortfarande kvarstår brister i det civila försvarets förmåga. Bl.a. uppvisar vissa s.k. vitala funktioner fortfarande en oacceptabel sårbarhet, vilket har väsentlig betydelse för förmågan att motstå ett strategiskt överfall. Beroendet av el, tele och ADB är gränssättande för flera funktioner. För att en resurskomplettering skall kunna genomföras med hög säkerhet bör, enligt Överstyrelsen, en realiserbarhetsprövning göras. Sammantaget leder enligt Överstyrelsen en fördjupad analys av gränssättande faktorer m.m. till en mer nyanserad bedömning av beredskapsläget i årets programplan.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Övergripande mål
Den av riksdagen år 1992 beslutade inriktningen av planeringen inom det civila försvaret skall i allt väsentligt följas. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt stärker förmågan att motstå störningar i = elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system.
Regeringen vill inledningsvis betona att det civila försvarets förmåga att lösa sina uppgifter under säkerhetspolitiska kriser och krig, det s.k. beredskapsläget, i hög grad grundas på det fredstida samhällets utveckling när det gäller robusthet och flexibilitet inför olika slag av störningar. De åtgärder som vidtas i samhället för att motverka och minska konsekvenserna av fredstida störningar och hot är därför av grundläggande betydelse. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om det arbete som bedrivs av Hot- och riskutredningen (Fö 1992:03). Utredningen, som bl.a. har till uppgift att utreda beredskapen inför påfrestningar och risker i det fredstida samhället, kommer inom kort att lämna sitt slutbetänkande.
Innebörden av det här sagda är bl.a. att mer övergripande beredskapslägesbedömningar för det civila försvaret är vanskliga att göra med någon större precision och att de beredskapsåtgärder som vidtas i vissa fall kan ha liten betydelse om utvecklingen i samhället förändras väsentligt. Likväl är det möjligt att med ganska stor säkerhet uttala sig om beredskapen på vissa enskilda områden.
Regeringens allmänna bedömning är, mot bakgrund av inriktningen i 1992 års totalförsvarsbeslut och de förtydliganden av de säkerhetspolitiska utgångspunkterna som därefter gjorts, att beredskapsläget på vissa områden som helhet är förhållandevis bra. Det gäller bl.a. hälsooch sjukvården och livsmedelsförsörjningen. Regeringen framhåller i Jordbruksdepartementets bilaga till propositionen att det, mot bakgrund av bl.a. de ändrade förhållanden för livsmedelsförsörjningen som ett svenskt medlemskap i EU innebär, är angeläget att en utredning om omfattningen av beredskapen på livsmedelsområdet kommer till stånd inför det kommande försvarsbeslutet.
På andra områden föreligger brister. Så är inte minst fallet beträffande beredskapen på elområdet. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande. Beredskapsfrågorna på detta område behandlas f.n. av Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04). Regeringen avser att i samband med förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut låta analysera vilka 112
hot mot el-, tele- och ledningssystemen som bör vara dimensionerande Prop. 1994/95:100
för inriktningen av beredskapsåtgärderna på dessa områden. Härvid kan Bilaga 5
också ett vidare spektrum av åtgärder komma att aktualiseras.
På industrivaruförsörjningsområdet finns det en betydande osäkerhet om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder på sikt. Anledningen är att ett underlag beträffande Försvarsmaktens behov av
stöd från det civila samhället för återtagningsändamål inte finns tillgängligt förrän tidigast hösten 1995.
I likhet med vad som anfördes i förra årets budgetproposition vill regeringen betona betydelsen av fortsatt metodutveckling när det gäller möjligheterna att bedöma förmågan inom det civila försvarets funktioner
under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Enligt regeringens mening är
det vidare väsentligt att kunna åstadkomma mer sammanfattande
bedömningar av beredskapsläget som en grund för avvägningsresonemang och tilldelning av resurser. Regeringen har i det föregående
behandlat Överstyrelsens för civil beredskap roll när det gäller
samordning samt uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret.
Med det underlag som nu föreligger anser regeringen att
Överstyrelsens förslag till inriktning av beredskapsåtgärderna inom det
civila försvaret för budgetåret 1995/96 i huvudsak är lämplig. Regeringen vill betona vikten av att särskild uppmärksamhet ägnas åtgärder som långsiktigt stärker beredskapen i fråga om elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system.
Med hänsyn till behovet att göra besparingar i den statliga
verksamheten har en minskning gjorts av den ekonomiska
planeringsramen med 65,5 miljoner kr (18 månader). Beloppet har fördelats med 44,2 miljoner kr på Försvarsdepartementet och med 21,3
miljoner kr på övriga departement. Utgångspunkten har varit att besparingsnivån för det civila försvaret skall vara lägre än för det
militära försvaret. Besparingarna har i stort lagts ut proportionellt
jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan.
Efter dessa besparingar uppgår den civila planeringsramen för budgetåret 1995/96 till 3 283,2 miljoner kronor (18 månader).
Bolagisering
Under de senaste åren har bolagisering och i vissa fall även
privatisering genomförts av sådana verksamheter inom stat och kommuner som har väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt. Exempel på det statliga området är bolagiseringarna av Statens
vattenfallsverk och Televerket. Olika lösningar har valts för att
beredskapskraven skall kunna tillgodoses även i fortsättningen. På det
kommunala området är utvecklingen mer svåröverblickbar. Det har 113 bedömts som särskilt angeläget att bevaka i vilken utsträckning
8 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5
privatisering genomförs för sådana kommunala och Prop. 1994/95:100 landstingskommunala verksamheter som är frivilliga eftersom ansvaret Bilaga 5 för beredskapen då upphör för kommunerna och landstingen.
Överstyrelsen för civil beredskap har i en rapport "Bolagisering,
privatisering och civil beredskap" bl.a. föreslagit att regeringen skall låta utreda vilka riktlinjer, lagregler och åtgärder som behövs för att trygga beredskapen vid bolagisering och privatisering inom viktiga kommunala verksamhetsområden.
Enligt regeringens uppfattning är det väsentligt att konsekvenserna för beredskapen av vidtagna bolagiseringar och privatiseringar fortlöpande analyseras och att åtgärder vidtas för att motverka negativa konsekvenser.
Från försvarssynpunkt är bolagiseringar och privatiseringar i allmänhet negativa. De försvårar möjligheterna att upprätthålla en god beredskap. På områden som är av särskild betydelse för det civila försvaret bör därför självfallet beredskapsaspekterna vägas in som en viktig faktor.
Regeringen avser att i anslutning till förberedelserna för nästa totalförvarsbeslut närmare överväga vilka förändringar i bl.a. regelverket som kan vara motiverade för att tillgodose beredskapens krav.
Kommunal beredskap
Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till lag om civilt försvar (prop. 1994/95:7, bet. 1994/95:FöU2, rskr. 1994/95:80). Lagen som träder i kraft den 1 juli 1995, innehåller bl.a. bestämmelser om kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas beredskapsförberedelser i fred och uppgifter vid höjd beredskap.
Lagen innebär att kommunerna Övertar ansvaret för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Den statliga civilförsvarsorganisationen avvecklas.
För kommunernas samlade uppgifter inom det civila försvaret betalar staten en årlig ersättning, som bestäms med utgångspunkt i den enskilde kommunens utsatthet och risker i krig. Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till utformning av ett ersättningssystem inklusive en indelning av kommunerna i prioritetsgrupper med hänsyn till utsatthet och risker.
Statens roll blir i fortsättningen att genom i första hand länsstyrelserna ge stöd åt kommunerna och följa upp beredskapsförberedelserna och det uppnådda beredskapsläget. 114 Överstyrelsen för civil beredskap har tagit fram ett förslag = till
kompetensprofiler och program för kompetensutveckling och övrigt stöd Prop. 1994/95:100 till den berörda länsstyrelsepersonalen. Bilaga 5
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för det civila försvaret för budgetåret 1995/96 till 3 283 214 000 kronor.
5.2¶Funktionen Civil ledning och samordning
CI Överstyrelsen för civil beredskap; Civil ledning och samordning
1993/94 — Utgift 52 163 000 1994/95 — Anslag 89 336 000 1995/96 Förslag = 119 960 000
varav 79 330 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras i sin helhet verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning, Samordning av civilt försvar, Forskningssamordning, Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling, Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt ADBsårbarhet. Därutöver finansieras under anslaget delar av verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet, Signalskyddsberedskap samt Kommunal beredskap.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till dels att de specialdestinerade statsbidragen för kommunernas planläggning och utbildning ersätts av den nya ersättningen till kommunerna för beredskapsförberedelser (anslaget C 5.) dels att Överstyrelsen för civil beredskap får vissa nya uppgifter i samband med att Totalförsvarets pliktverk inrättas.
2, Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i lednin met m,m
1993/94 — Utgift 87 008 000 Utg. reservationer 97 387 000 1994/95 — Anslag 92 007 000 1995/96 Förslag 107 710 000
varav 71 275 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras investeringar i <verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt 115
försvar samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunalteknisk Prop. 1994/95:100 försörjning m.m. Bilaga 5
C 3, Civilbefälhavarna
1993/94 — Utgift 33 898 000 1994/95 Anslag = 35 550 000 1995/96 Förslag = 53 940 000
varav 35 739 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras kostnader för administration, operativt studie- och planeringsarbete samt utbildnings- och övningsverksamhet.
4 Kom nsutveckli h stöd till lä l
1995/96 Förslag 4 500 000
varav 3 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras vissa särskilda åtgärder för kompetensutveckling av = länsstyrelsepersonalen med «anledning av kommunaliseringen av det civila försvaret.
Ersättning till kommun för fö elser
1995/96 Förslag 243 121 000
varav 161 786 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras statens ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser enligt lagen om civilt försvar.
Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavarna
Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Resultaten visar att målen har uppnåtts med följande undantag.
Utbildning och övning på lokal nivå har inte genomförts i den takt som länsstyrelserna föranmält till Överstyrelsen. Ledningssystemets utveckling har planerad byggnation av ledningsplatser försenats liksom leverans av signalskyddsmateriel.
Överstyrelsen och civilbefälhavarna bedömer att beredskapsläget för funktionen vid försvarsbeslutsperiodens slut inte är helt godtagbart. Bl.a. är förstärkningsåtgärder på ledningsplatser endast påbörjade vid hälften av länsstyrelsernas fredsuppehållsplatser.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningarna är rättvisande. 116
I samtliga årsredovisningar har eventuella avvikelser från Prop. 1994/95:100 resultatkraven angetts; dock har anledningen till avvikelsen redovisats i Bilaga 5 varierande omfattning. Utveckling av myndigheternas produktivitet redovisas och det görs en kvalitetsmässig bedömning.
Civilbefälhavarna är först fr.o.m. budgetåret 1994/95 bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1979:1212). Av civilbefälhavarnas anslagsredovisningar framgår ett samlat anslagssparande på 2,5 miljoner kr. Sparandet hänför sig i huvudsak till minskade personalkostnader till följd av omorganisationer och inställda ledningsövningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Överstyrelsen skall vidta åtgärder så att målen för verksamheten
uppnås vid försvarsbeslutets slut.
Resurser:
C'1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning,
ramanslag 119 960 000 kr
C 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningsystemet m.m.
reservationsanslag 107 710 000 kr
C 3. Civilbefälhavarna,
ramanslag 53 940 000 kr
C 4. Kompetensutveckling och stöd till läns-
styrelserna,
ramanslag 4 500 000 kr
C' 5. Ersättning till kommunerna för beredskaps-
förberedelser,
förslagsanslag 243 121 000 kr
Resultatbedömning
Resultaten visar med vissa undantag att målen har uppnåtts. Vissa förseningar har uppstått under föregående år vad gäller bl.a. utbyggnad av ledningscentraler vilket har medfört stora utgående reservationer. De 117
brister som förekommer åtgärdas av Överstyrelsen för civil beredskap Prop. 1994/95:100 inom myndighetens ansvarsområde med början under innevarande Bilaga 5 budgetår och föranleder därför inte några särskilda åtgärder från regeringens sida.
Beträffande den ekonomiska redovisningen finns ingen erinran.
Civilbefälhavarnas årsredovisningar uppvisar skiftande kvalitet till utformning och innehåll myndigheterna emellan. Till viss del kan detta förklaras av den nyligen förändrade lednings- och myndighetsstrukturen.
Resultaten av verksamheten visar att målen i stort har kunnat uppnås.
En tillfredsställande förmåga att redovisa effekter av verksamheten har inte uppnåtts men en viss förbättring kan konstateras. Förmågan att beskriva effekter av verksamheten bör vidareutvecklas.
Uppdrag som «lämnats i regleringsbrev har fullgjorts på tillfredsställande sätt.
Vissa brister förekommer i den ekonomiska redovisningen.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket riktat invändningar mot Civilbefälhavarens i Nedre Norrlands civilområde årsredovisning avseende handläggning av ett särskilt förvaltningsärende.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Överstyrelsen skall vidta åtgärder så att målen för verksamheten uppnås vid försvarsbeslutsperiodens slut. När det gäller Överstyrelsens samordningsuppgift vill regeringen erinra om vad som uttalats i avsnitt 2.2 om uppföljning och utvärdering. Vidare är det enligt regeringen angeläget att tillräckliga resurser ansätts inför förberedelserna av nästa totalförsvarsbeslut.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
119 960 000 kr,
2. till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 107 710 000 kr, 118
3. till Civilbefälhavarna för budgetåret 1995/96 anvisar ett Prop. 1994/95:100
ramanslag på 53 940 000 kr, Bilaga 5
4, till Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 500 000 kr,
5. till Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 243 121 000
kr.
5.3¶Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
D 1, Befolkningsskydd och räddningstjänst
1993/94 — Utgift 652 896 000 1994/95 Anslag 716 603 000 1995/96 Förslag 984 795 0009
varav 652 428 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1) För de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet (se avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga = försvarsorganisationer inom totalförsvaret) bedöms ett belopp om 66 802 000 kr bli avdelat, varav för Arbetsmarknadsstyrelsen 25 889 000 kr.
Anslaget omfattar kostnader för Statens räddningsverks uppdrag att bedriva verksamhet inom bl.a. ledning och samordning, forskning och utveckling, tillsyn och rådgivning, information, utbildning och övning samt materielförsörjning.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att uppgifter överförs från Statens räddningsverk till kommunerna i samband med ikraftträdandet av den nya lagen om civilt försvar samt till att hemskyddet i fortsättningen skall övas genom kommunernas försorg. I anslagsbeloppet ingår också medel för övertagande av vissa administrativa uppgifter från Vapenfristyrelsen.
D 2, Skyddsrum m.m,
1993/94 — Utgift — 472 952 000 1994/95 — Anslag — 453 731 000 1995/96 Förslag — 681 509 000 varav 450 991 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Verksamheten under anslaget omfattar dels utbetalning av ersättning Prop. 1994/95:100 m.m. för produktion av ledningsplatser m.m., dels utbetalning av Bilaga 5 ersättning m.m. för att anordna skydd för befolkningen.
På grund av svårigheten att förutsäga anslagsmedelsutfallet bör möjligheten att överföra outnyttjade anslagsmedel från ett budgetår till nästa bibehållas.
Regeringens uppdrag till Statens räddningsverk och Försvarets forskningsanstalt att genomföra studier om det framtida fysiska skyddet har återrapporterats. Förslagen i denna rapport kommer att ingå i regeringens underlag inför nästa försvarsbeslut. Under kommande budgetperiod bör verksamheten bedrivas i huvudsak i enlighet med fastställd inriktning i 1992 års försvarsbeslut.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1994 totalt 1.133 281 000 kr. För budgetåret 1995/96 bedömer regeringen behovet av nya bemyndiganden till 516 000 000 kr. Av dessa avser 391 000 000 kr bemyndiganden för skyddsrum och 125 000 000 kr bemyndiganden för ledningscentraler.
D 3, Föreb de åtgärder mot j h turolyckor
1993/94 — Utgift 20 739 000 1994/95 Anslag = 25 000 000 1995/96 Förslag 37 500 000
varav 25 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöU1l1l och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
D 4, Ersättning för ver vid räddningstjänst m,m
1993/94 — Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1000 1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda <räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor.
Statens räddningsverk
Årsredovisningen innehåller en resultatredovisning för anslagen D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, D 2. Skyddsrum m.m, D 3. 120
" Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, D 4. Prop. 1994/95:100 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Bilaga 5
Resultatredovisningen har förbättrats i förhållande till föregående år och svarar nu i huvudsak mot de krav som förordningen om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar ställer. Redovisningen är överskådlig och ger en lättillgänglig bild av Statens räddningsverks verksamhet.
Räddningsverkets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har nåtts.
I samband med genomförd omorganisation har Statens räddningsverk indelat och redovisat sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar vilka fastställts under budgetåret 1994/95:
Samhällets räddningstjänst Säkerheten vid verksamheter med särskilda risker Den enskilda människans förmåga Befolkningsskydd i krig Internationell verksamhet
Myndighetens avsikt är att programplan, anslagsframställning och årsredovisning i fortsättningen skall följa denna verksamhetsindelning.
Effekter och resultatmått kopplade till verksamhetsmålen kan utvecklas ytterligare. Ett sådant arbete pågår inom myndigheten.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Den verksamhetsinriktning som lades fast i samband med 1992
års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad.
Resurser:
D 1. Befolkningskydd och räddningstjänst, ramanslag 984 795 000 kr
D 2. Skyddsrum m.m.,
förslagsanslag 681 509 000 kr
D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor,
anslag 37 500 000 kr
D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 1 000 kr
Vid beräkning av anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
har hänsyn tagits till den nya ersättningen till kommunerna för
beredskapsförberedelser (anslaget C 5).
Den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverks övertagande av
uppgifter från Statens räddningsverk avseende redovisning av pliktpersonal medför reduktion av anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst med 8 miljoner kr.
Resultatbedömning
Resultatkrav och givna uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94 har i huvudsak återredovisats inom verksamhetsgrenarna samhällets räddningstjänst, särskilda risker, den enskilda människan,
befolkningsskydd i krig och internationell verksamhet.
Statens räddningsverk har i enlighet med ställt återrapporteringskrav redovisat antal rekryterade och utbildade hemskyddsombud samt antalet repetitionsutbildade = frivilliga. Antalet frivilliga som = erhållit repetitionsutbildning har redovisats särskilt. 12
Återrapporteringen visar att det vid utgången av budgetåret 1993/94 Prop. 1994/95:100 fanns drygt 29 000 utbildade hemskyddsombud. Mot bakgrund av att Bilaga 5 det av regeringens beslutade målet är 30 000 hemskyddsombud rekryterade och utbildade i fred är resultatet tillfredsställande. Det finns dock fortfarande brister i storstadsområdena där risken för strategiskt överfall bedöms som störst.
Produktionen av skyddsrum har i huvudsak lokaliserats till de områden som enligt de regionala mål- och riksanalyserna har hög eller högsta prioritet. I juni 1994 fanns ca 6 700 skyddsrum med ca 7 miljoner skyddsrumsplatser. Brister på skyddsrumsplatser kvarstår i de centrala delarna av våra större städer.
Merparten av landets kommuner har nu upprättat reviderade skyddsrumsplaner.
De anskaffningsprogram för ansiktsskydd som belsutades år 1982 har slutförts. Den totala tillgången för civilbefolkningen är idag drygt 7,2 miljoner skyddsmasker.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att nuvarande inriktning av verksamheten i huvudsak bör gälla även för budgetåret 1995/96.
När det gäller bemyndigandebehovet för skyddsrum m.m. budgetåret 1995/96 har regeringen gjort en något annan bedömning än myndigheten, vilket medfört en lägre kostnadsram i förhållande till myndighetens förslag.
Räddningsverkets kostnader för övertagande av vissa uppgifter från Vapenfristyrelsen samt utbildning av = totalförsvarspliktiga har preliminärt beräknats av Överstyrelsen för civil beredskap och ingår i angivet belopp under anslag G 16. Utbildning av civilpliktiga. Beloppet föreslås stå till regeringens disposition för att senare, när regeringen beslutat inom vilka verksamheter civilplikt skall kunna fullgöras, fördelas till berörda myndigheter.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 984 795 000 kr,
2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 681 509 000 kr,
3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge att Prop. 1994/95:100
ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en Bilaga 5
kostnadsram på 516 000 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m.
för budgetåret 1995/96 på grund av ett eventuellt
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1994/95,
5. till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 37 500 000 kr,
6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.4¶Funktionen Psykologiskt försvar
E1 Isen för psykologiskt fö
1993/94 — Utgift 10-068 000 1994/95 Anslag — 14 631 000 1995/96 Förslag — 21 814 000 varav 14 472 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanläggning och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Anslaget omfattar även kostnader för information om civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. I anslaget ingår bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.
Styrelsen för psykologiskt försvar
På anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, har anslagskrediten utnyttjats med 101 470 kr, vilket ligger inom ramen för tilldelad anslagskredit.
Enligt programplanen för det civila försvaret avseende budgetåren 1995/96 - 1999/00 som Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till regeringen är beredskapen inför ett strategiskt överfall god. De centrala myndigheternas förmåga att omedelbart kunna samordna sin information är emellertid osäker. Beredskapsläget bedöms som tillfredsställande när det gäller Styrelsens för psykologiskt försvar krigsorganisation, etermediernas förmåga att producera och distribuera ordinarie program och beredskapsläget inom tidningsföretagens område. Senare års snabba
utveckling inom etermedia har dock medfört att det kvarstår en viss 124
osäkerhet angående de nya mediernas <beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och i krig. Bilaga 5
I 1994 års programplaneanvisningar uppdrogs åt Styrelsen för psykologiskt försvar att, i samråd med Post- och telestyrelsen, redovisa en bedömning av beredskapsläget den 30 juni 1994 inom TERACOM Svensk Rundradio AB:s verksamhetsområde.
Av redovisningen framgår att beredskapen under vissa betingelser inte är tillräcklig. Detta gäller främst RiksTV:s sändningar. Beredskapsläget inom = ljudradioverksamheten bedöms som mer tillfredsställande, dock kvarstår även här vissa brister.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Kulturdepartementet den 16 juni 1994 en parlamentarisk kommitte (Dir. 1994:55) med uppgift att se över vad som bör gälla för radio och television vid krig och krigsfara. Kommittén skall redovisa sina ställningstaganden vid utgången av år 1995.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Verksamhetsinriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt
väsentligt fast.
Resurser:
E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar,
ramanslag 21 814 000 kr
Under anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas
5 093 000 kr i bidrag till Centralförbundets Folk och Försvar
verksamhet.
Resultatbedömning
Verksamheten har under budgetåret 1993/94 i stort uppfyllt de i regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Förmågan att beskriva
effekter av verksamheten har förbättrats, dock bör en vidareutveckling Prop. 1994/95:100 av utvärderingen ske. Bilaga 5
Slutsatser
Verksamhetsinriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast. Regeringen anser dock mot bakgrund av att Delegationen för icke-militärt motstånd avvecklades den 30 juni 1994, och att delegationens uppgifter till stora delar tagits över av Styrelsen för psykologiskt försvar, att det är av vikt att den kompetens och kunskap som tidigare fanns inom delegationen tas tillvara. Det är härvid angeläget att de i delegationen företrädda intressena knyts till Styrelsen för psykologiskt försvar så att arbetet med de icke-militära motståndsfrågorna kan fullföljas och vidareutvecklas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 21 814 000 kr.
5.5¶Funktionen Försörjning med industrivaror
FE 1, Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
1993/94 — Utfall 66 209 000
1994/95 — Anslag 80 809 000 1995/96 Förslag 102 027 000
varav 67 551 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning samt delar av Försörjning med industrivaror. Därutöver redovisas kostnader och intäkter för uppdragsverksamheten.
FE 2 Öv Isen för civil : Industri ä
1993/94 — Utfall 35 921 000 Utg. reservationer 166 587 000 1994/95 Anslag 23 096 000 1995/96 Förslag 3 549 000
varav 2 297 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras delar av verksamhetsgrenen Försörjning med industrivaror. Merparten av kostnaderna finansieras dock med icke reinvesterade försäljningsintäkter.
F 3, Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
Bilaga 5 1993/94 — Utfall 165 591 000 1994/95 — Anslag 167 950 000 1995/96 Förslag 251 925 000
varav 167 950 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras kapitalkostnader för funktionen.
FE 4, Öv Isen för civil ; Tä v förluster till följ av statliga beredskapsgarantier m,m,
1993/94 — Utfall 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Överstyrelsen för civil beredskap
Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Verksamhetsmål, resultatkrav och givna uppdrag har återredovisats. Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Överstyrelsen rapporterar att beredskapsläget för funktionen vid försvarsbeslutsperiodens slut, med vissa reservationer, är godtagbart vad gäller förmågan vid strategiskt överfall men att förmågan vid angrepp efter, vad Överstyrelsen anger som politisk förvarning, inte är godtagbar.
Överstyrelsen äskar ett bemyndigande att inom en kostnadsram av 75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Resurser:
F 1.Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror,
ramanslag 102 027 000 kr
F 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder,
reservationsanslag 3 549 000 kr
F 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader,
förslagsanslag 251 925 000 kr
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag 1 000 kr
Resultatbedömning
Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts under budgetåret. Bl.a. är målen att minska antalet K-företag till ca 500 och att hålla försörjningsanalyserna aktuella fortsatt viktiga. En fortsatt avvägning mellan olika åtgärder exempelvis beredskapsavtal eller lagring är också väsentlig mot bakgrund av att finna den mest kostnadseffektiva åtgärden.
På industrivaruförsörjningsområdet finns dock en betydande osäkerhet om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder på sikt. Anledningen är att ett underlag om Försvarsmaktens behov av stöd från det civila samhället för återtagningsändamål inte finns tillgängligt förrän tidigast hösten 1995. För att åstadkomma detta krävs ett fördjupat samarbete mellan Överstyrelsen och Försvarsmakten främst för att kvantifiera behoven och mot denna bakgrund pröva realiserbarheten i genomförandet. Detta underlag är av betydelse för det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut. 128
Slutsatser Bilaga 5 Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Behovet av stöd till Försvarsmakten vad gäller återtagning skall föreligga i tid inför det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 102 027 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
3. till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 549 000
kr,
4. till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 251 925 000
kr,
5. till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.6¶Funktioner hörande till andra departement
5.6.1 Hälso- och sjukvård
Överstyrelsen för civil beredskap anser i fråga om beredskapsläget att kapaciteten är godtagbar även om brister finns avseende bl.a. akuta sjuktransporter. Uthålligheten är enligt Överstyrelsen godtagbar. Brister finns dock i förmågan att leda sjukvården vid stora skadeutfall. Vid kris
kan enligt Överstyrelsen problem uppstå då den normala
fredssjukvården har begränsad uthållighet vid störningar i tillförsel av förnödenheter.
9 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Regeringen föreslår i Socialdepartementets bilaga till propositionen Prop. 1994/95:100 att för budgetåret 1995/96 245,465 miljoner kr anvisas inom funktionen Bilaga 5 Hälso- och sjukvård m.m. inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.2 Telekommunikationer
Överstyrelsen för civil beredskap framhåller i programplanen att
telefunktionen snarast före nästa långsiktiga försvarsbeslut bör bli föremål för analys för att hotbild, sårbarhet och beroendeförhållanden skall kunna klarläggas.
Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 349,734 miljoner kr anvisas inom «funktionen Telekommunikationer från den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.3 Transporter
Enligt programplanen för det civila försvaret är beredskapsläget för det olika delarna av funktionen Transporter varierande.
Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 219,01 miljoner kr anvisas inom funktionen Transporter från den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.4 Livsmedelsförsörjning
Av programplanen för det civila försvaret framgår att beredskapsläget för funktionen Livsmedelsförsörjning i stort är tillfredsställande. Ett undantag utgör emellertid försörjningen med dricksvatten där framförallt elberoendet är en känslig punkt.
Regeringen = föreslår i Jordbruksdepartementets bilaga = till propositionen att för budgetåret 1995/96 189,589 miljoner kr anvisas för investeringar i och driftkostnader för beredskapslagring av insatsvaror och livsmedel m.m.
Bilaga 5 5.6.5 Energiförsörjning
I slutbetänkandet (SOU 1994:116) Skyldighet att lagra olja och kol har 1993 års oljelagringsutredning lagt fram förslag om bl.a. finansieringen av den civila lagringen för krigssituationer. I betänkandet finns också förslag om lagring av olja och kol för produktion av elkraft och värme. Utredningens förslag bereds nu inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen våren 1995.
Inom kort väntas Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) lägga fram förslag om lagstiftning och myndighetsorganisation på elberedskapsområdet.
Överstyrelsen för civil beredskap redovisar i programplanen sina bedömningar av förmågan inom funktionen. I fråga om försörjningen med bränslen bedöms förmågan vid ett militärt angrepp mot vårt land som godtagbar. I fråga om el är emellertid förmågan sämre, beroende på den stora känsligheten för störningar främst i överföringssystemen.
Regeringen föreslår i Näringsdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 107,838 miljoner kr anvisas inom funktionen Energiförsörjning inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.6¶Övriga funktioner
Förutom de funktioner som har redovisats i föregående avsnitt ingår i det civila försvaret funktionerna Ordning och säkerhet m.m., Utrikeshandel, Socialförsäkring m.m., Postbefordran, Finansiella tjänster, Skatte- och uppbördsväsende, Arbetskraft, Flyktingverksamhet samt Landskaps- och fastighetsinformation.
ss
6¶Övrig verksamhet Bilaga 5
6.1 Statens försvarshistoriska museer
1 ns fö historiska m
1993/94 — Utgift 35 390 954 1994/95 Anslag 45 300 000 1995/96 Förslag 68 201 000
varav 45 247 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens = försvarshistoriska museer är museimyndighet inom Försvarsdepartementets område. Museiverksamheten bedrivs i huvudsak i tre etablissemang, Armémuseum i Stockholm, Marinmuseum i Karlskrona och Flygvapenmuseum i Linköping.
Statskontoret har den 7 oktober 1994 redovisat ett uppdrag från regeringen avseende översyn av museiverksamheten inom Försvarsdepartementets område. Statskontoret konstaterar i rapporten att kostnaderna för de försvarshistoriska museerna tenderar att öka och diskuterar hur behovet av anslag kan begränsas.
Statens försvarshistoriska museer
Av Statens försvarshistoriska museers årsredovisning 1993/94 framgår att verksamheten präglats av byggnadsfrågorna. Ett nytt Marinmuseum byggs i Karlskrona. Utflyttning från Armémuseum har genomförts för
planerad ombyggnad av Stora Tyghuset. Ombyggnaden av Östra flygeln
har slutförts och lokalerna tagits i bruk för Statens försvarshistoriska museers administration, ateljeer och bibliotek.
Verksamhetsmål, resultatkrav och givna uppdrag har, trots pågående byggnadsverksamhet, i huvudsak uppnåtts. Resultatredovisningen kan utvecklas ytterligare vad avser prestationer inom de = olika verksamhetsgrenarna och deras kostnader. Sådant arbete pågår inom myndigheten.
Anslagsredovisningen redovisar ett sparande på 1 869 000 kr.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Statens försvarshistoriska museer skall samla och bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet, verka för att kunskap sprids om försvaret i äldre tider samt främja och bedriva forskning i för verksamheten relevanta ämnen.
Resurser:
G 1. Statens försvarshistoriska museer,
ramanslag 68 201 000 kr
Resultatbedömning
Statens försvarshistoriska museers årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort kan nås. Så som regeringen också angett i regleringsbrevet för innevarande budgetår bör myndigheten fortsätta att utveckla sin resultatredovisning särskilt vad avser prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna och deras kostnader.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten i huvudsak bör gälla även för budgetåret 1995/96,
Verksamheten inom Statens försvarshistoriska museer kommer att övervägas i ett samlat kulturpolitiskt sammanhang, Regeringen kommer att uppdraga åt den pågående utredningen Kommittén om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) att överväga denna fråga. I detta sammanhang skall även Statskontorets rapport Försvarshistoriska museer - en översyn (1994:21), respektive Statskontorets rapport Försvarstekniskt museum i Karlsborg (1994:25) behandlas.
6.2¶Kustbevakningen Bilaga 5
G 2. Kustbevakningen
1993/94 — Utgift 289 347 000 1994/95 Anslag = 319 049 000 1995/96 Förslag «512 707 000"
varav 339 935 000! beräknat för juli 1995-juni 1996
D I anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kompensation för
kapitalkostnader för lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Kustbevakningen har att, i enlighet med sin instruktion och andra särskilda föreskrifter, bedriva sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.
Kustbevakningen
Kustbevakningen ökade budgetåret 1993/94 sin närvaro till sjöss och genomförde ca 160 000 fartygstimmar samt ca 2 400 flygtimmar. När det gäller miljö- och sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna tidskraven.
Kustbevakningen redovisade för budgetåret 1992/93 ett anslagssparande på 5 039 000 kr, huvudsakligen hänförligt till ännu ej utbetalade löner enligt RALS 93-95.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 begär Kustbevakningen ett ökat anslag, eftersom myndigheten bedömer det svårt att i ett längre perspektiv upprätthålla nuvarande förmåga med hänsyn till de ökade krav som ställs på verksamheten. Enligt Kustbevakningen har myndighetens uppgifter utökats i och med inrättande av en ekonomisk zon samt omställningen i Central- och Östeuropa och i Ryssland. Kustbevakningen kommer dessutom att få vidgade uppgifter i och med medlemsskapet i EU. Om inte ytterligare medel tillförs, kommer Kustbevakningen att få svårt att uppfylla de långsiktiga mål som regeringen satt upp för myndigheten.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Kustbevakningen skall, i de delar som anges i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär bevakning inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon, i samarbete med polisen bedriva övervakningsverksamhet så att brottsligheten där minskar och så att säkerheten till sjöss, liksom respekten för lagar och andra föreskrifter ökar.
Kustbevakningen skall ha en hög beredskap för miljöräddningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp av olja och andra farliga ämnen till sjöss kan begränsas.
Kustbevakningen skall också ha en hög beredskap för sjöräddningstjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan räddas och följderna av personskador begränsas.
Kustbevakningen skall vidare medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll och miljöskydd till sjöss och därvid särskilt beakta behov och möjligheter avseende länderna kring Östersjön.
Resurser:
G 2 Kustbevakningen,
ramanslag 512 707 000 kr
Itatbedömnin
Regeringen kan konstatera att Kustbevakningen i allt väsentligt har nått upp till de mål, med avseende på verksamheten, som anges för myndigheten i regleringsbrevet.
Slutsatser
Ett riktmärke för den långsiktiga verksamhetsinriktningen skall vara att upprätthålla minst nuvarande förmåga att närvara till sjöss, förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst bibehållen nivå för övrig serviceverksamhet. 135
Kustbevakningens verksamhet är för närvarande berörd med anledning av att utredningen om Varu- och personkontroll vid EU:s Bilaga 5 yttre gräns, den s.k. Yttre gränskontrollutredningen, nyligen lagt fram sina förslag i betänkandet (SOU 1994:124) Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Verksamheten är vidare berörd inom ramen för utredningen Effektivisering av den statliga maritima verksamheten (Dir. 1993:136).
Yttre gränskontrollutredningen föreslår i sitt betänkande att Kustbevakningens ansvar för utlänningskontrollen och kustbevakningstjänstemännens befogenheter i samband med kontroll utökas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Kommittén Effektivisering av den statliga maritima verksamheten har uppdrag att pröva möjligheterna att ytterligare samordna och effektivisera den statliga maritima verksamheten dvs. marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.
Kustbevakningen är den myndighet under Försvarsdepartementet som för närvarande mest berörs av det svenska medlemskapet i EU. Kustbevakningen svarar för gränskontrollen till sjöss bl.a. med uppgifter som eljest tillkommer polisen och tullen. Sveriges sjögräns, som betraktas som yttre EU-gräns, är en av de längsta inom EU. Det är uppenbart att vad nu sagts kommer att ställa Kustbevakningen inför ökade krav. Även om det ännu är för tidigt att på ett säkert sätt ange hur omfattande dessa nya krav blir, kan utvecklingen bli sådan att de nya kraven riskerar att gå ut över Kustbevakningens övriga uppgifter. Regeringen kommer bl.a. med den bakgrunden att noga följa utvecklingen och om situationen så kräver återkomma till riksdagen i frågan om ytterligare medel till Kustbevakningen.
6.3¶Försvarets forskningsanstalt
G 3, Försvarets forskningsanstalt
1993/94 — Utgift -- 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
G 4, Försvarsforskning; Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, = Bilaga 5
mm,
1994/95 Anslag 109 234 000 1995/96 Förslag 166 175 000
varav 110 117 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Försvarets forskningsanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för internationell säkerhet.
Myndigheten får även i övrigt bedriva forsknings- och utredningsarbete.
Försvarets forskningsanstalt
Anstalten har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag: K 2. Gemensam försvarsforskning K 3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet samt under tredje huvudtiteln F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning
Anstalten har i sin årsredovisning - vad gäller den verksamhet som finansierats över fjärde huvudtiteln - redovisat verksamheten i följande
verksamhetsgrenar: Övergripande «frågor; Vapen, skydd och
räddningstjänst; Informationsförsörjning; ABC-frågor; Humanvetenskap; Utredningar och utvecklingsarbete. Anstalten bedömer att resultatet svarar väl mot de övergripande målen.
Riksrevisionsverket har riktat följande invändningar mot årsredovisningen: - tredje huvudtitelns obetecknade anslag F4. Forskningsverksamhet för
rustningsbegränsning och nedrustning har överutnyttjats, - för verksamhetsgrenarna har inte verksamhetsmål redovisats.
Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag för viss utlandsverksamhet samt för ett projekt avseende humanitär minsanering i krigshärjade områden.
Regeringens överväganden Bilaga 5
ttnin Övergripande mål: Försvarets forskninganstalt skall bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för internationell säkerhet. Resurser: G 3. Försvarets forskningsanstalt
anslag 1 000 kronor. G 4. Försvarsforskning: Hänsynstagande
till A-, B- och C-stridsmedel, m.m.
ramanslag 166 175 000 kronor. samt under tredje huvudtiteln F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
anslag 18 711 000 kronor.
Resultatbedömning Regeringen finner det otillfredsställande att de verksamhetsgrensvisa resultaten inte har kunnat relateras till verksamhetsmål.
Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret är - så långt det kan bedömas - tillfredsställande.
Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sina ställningstagande med anledning av överutnyttjandet av tredje huvudtitelns obetecknade anslag F 4, Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning. | Slutsatser Regeringen har inte beräknat medel för viss utlandsverksamhet. Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sin politik avseende humanitär minsanering i krigshärjade områden.
Bilaga 5
Fö högsk
1993/94 — Utgift 8 324 000 1994/95 = Anslag 8 970 000 1995/96 Förslag 13 396 000
varav 8 898 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 anges som uppdrag att Försvarshögskolan skall utveckla ett system för redovisning av de olika verksamhetsgrenarnas resultat uttryckt i kostnad per prestation så att jämförelser kan göras dels över tid, dels mellan olika prestationer.
Försvarshögskolan redovisade den 15 januari 1994, enligt särskilt uppdrag i regleringsbrevet, vidtagna och planerade åtgärder för att utveckla en resultatredovisning i måttenheten kostnad per prestation. Försvarshögskolan har i år till skillnad från tidigare år redovisat styckekostnader med tillbakablickande jämförelse med föregående budgetår. Detta visar att myndigheten hörsammat tidigare kritik och höjt ambitionsnivån för resultatredovisning.
I resultatredovisningen är verksamheten uppdelad i verksamhetsgrenar så att olika kurser redovisas separat. Vidare redovisas kostnad för personal, lokaler och investeringar.
I sin anslagsframställning förutser myndigheten en oförändrad verksamhet vad avser både volym och inriktning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Försvarshögskolan skall bedriva utbildning av personal från myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret. Försvarshögskolan skall också i syfte att få underlag för undervisningen studera frågor som rör totalförsvaret.
Resurser:
G 5. Försvarshögskolan,
ramanslag 13 396 000 kr
Bilaga 5 Försvarshögskolans årsredovisning visar att planerad verksamhet i stort kunnat genomföras.
Riksrevisionsverket anser att resultatredovisningen i likhet med tidigare år, är något bristfällig men att den i huvudsak bedöms vara rättvisande. Riksrevisionsverket konstaterar vidare att den ekonomiadministrativa kompetensen på myndigheten behöver förstärkas.
Slutsatser
Verksamhetens resultat under verksamhetsåret 1993/94 motsvarar i allt väsentligt de krav som ställts i regleringsbrevet.
Sammantaget anser regeringen att nuvarande «inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. I denna inriktning ryms även att myndigheten i syfte att få underlag för sin undervisning skall bedriva studier i frågor som rör totalförsvaret.
6.5¶Flygtekniska försöksanstalten
G 6, Flygtekniska försöksanstalten
1993/94 — Utgift 21 343 000 1994/95 Anslag 22 296 000 1995/96 Förslag 30 244 000
varav 20 030 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
7 kniska försö n;
Avgiftsfinansierad verksamhet
1993/94 — Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet.
Flygtekniska försöksanstalten
Anstalten har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag: K 6. Flygtekniska försöksanstalten K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet 140
Anstalten har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i följande Prop. 1994/95:100 verksamhetsgrenar: = Aerodynamik; = Struktur- och materialteknik; Bilaga 5 Flygsystemteknik; Akustik; Vindenergi; Riksmätplats för tryck. Anstalten bedömer att resultaten svarar mot verksamhetsmålen.
Riksrevisionsverket bedömer att anstaltens årsredovisning är rättvisande.
Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag med hänsyn till kapitalkostnader för investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500. Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken inom
landet. Resurser: G 6. Flygtekniska försöksanstalten,
ramanslag 30 244 000 kronor. G 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet
anslag 1 000 kronor.
Resultatbedömning Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94 är tillfredsställande.
lutsatser Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör i huvudsak gälla under budgetåret 1995/96, inom ramen för tillgängliga resurser.
Regeringen har inte beräknat medel för kapitalkostnader för investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500.
Bilaga 5
G 8, Totalförsvarets pliktverk
1993/94 — Utgift 205 044 968! 1993/94 — Utgift 11 634 000?
1994/95 — Anslag 193 095 000!
1994/95 — Anslag 14 103 000? 1995/96 Nytt anslag (förslag) 314 371 000
varav 208 634 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
! Avser Värnpliktsverket
? Avser Vapenfristyrelsen
Riksdagen godkände den 16 mars 1994, med anledning av regeringens = förslag i «propositionen (prop. 1993/94:112) Disciplinförseelser av krigsmän m.m. (bet. 1993/94:FöU8, rskr. 1993/94:175), vad regeringen förordat om = nedläggning av Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen den 30 juni 1995 samt om inrättande av en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli 1995.
Regeringen uppdrog i beslut den 24 mars 1994 åt Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen att förbereda och vidta erforderliga åtgärder med syfte att avveckla respektive myndighet den 30 juni 1995.
Chefen för Försvarsdepartementet beslutade, med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1994 (dir. 1994:24), att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att vidta åtgärder för att inrätta den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995. Utredningen som antagit namnet OK Pliktverket har enligt uppdraget lämnat anslagsframställning för den nya myndigheten.
Riksdagen godkände den 15 december 1994 regeringens propositioner (prop. 1994/95:6) Totalförsvarsplikt (bet. 1994/95:FöUl, rskr. 1994/95:78) och (prop. 1994/95:7) Lag om civilt försvar (bet. 1994/95:FöU2, rskr. 1994/95:80).
Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgifter regleras i den antagna lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär att Pliktverket tar över vissa uppgifter - förutom från Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen - även från länstyrelserna, Räddningsverket, Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal. I nämnda proposition om Totalförsvarsplikt anförde regeringen bl.a. att inrättandet av Pliktverket borde leda til kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster.
Värnpliktsverket Bilaga 5
Värnpliktsverket har i sin årsredovisning redovisat vilka åtgärder som vidtagits för fullgörande av de verksamhetsmål som angetts för myndigheten. Värnpliktsverket har enligt årsredovisningen ökat stödet och servicen åt lokala myndighetschefer och krigsförbandschefer inom ramen för VPV/LOKAL (ingår i Värnpliktsverkets informationssystem). Vid 1993/94 budgetårs utgång var systemet tillgängligt för 95 myndigheter, en ökning med ca 15 jämfört med föregående år. Värnpliktsverket har vidare omlokaliserat Mellersta värnpliktskontoret från Solna till Näsby Park i Täby kommun.
Värnpliktsverket har vidtagit åtgärder för att minska antalet värnpliktsavgångar. En generell översyn har gjorts i fråga om minskning av kostnaderna för värnpliktsresor. WVärnpliktsverket har fortsatt utvecklingen av verkets informationssystem, det s.k. VISprojektet. Insatserna har under året i första hand inriktats mot utveckling av det nya PROV-systemet (prövningssystem för alla prov vid mönstring).
Värnpliktsverket har ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på ca 21 miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på effekter av motsvarande anslagssparande från 1992/93.
Riksrevisionsverket bedömer att Värnpliktsverkets årsredovisning är rättvisande.
Vapenfristyrelsen
Vapenfristyrelsen har till uppgift att pröva ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst, ombesörja uttagning till tjänstgöring, registrering och redovisning av vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsen har ansvaret för att vapenfria tjänstepliktiga utbildas och krigsplaceras. Till styrelsens uppgifter hör även att administrera de förmåner som tillkommer de vapenfria under deras utbildningstid.
Vapenfristyrelsen har i sin årsredovisning delat in sin verksamhet i prövning samt grund- och = repetitionsutbildning. Under verksamhetsgrenen utbildning redovisas särskilt försök med utbildning till räddningsman respektive sjukvårdare. Vidare redovisas utvecklingen av antalet avgångar under grundutbildningstiden. De särskilda resultatkraven avseende antalet vapenfria som skall genomföra grundrespektive repetitionsutbildning redovisas. Vidare redovisas vissa effektmått såsom t.ex. föryngring inom funktionen Befolkningskydd och räddningstjänst.
Av anslagsredovisningen framgår ett anslagssparande på 3 304 000 143 kronor. Styrelsens förklaring är uppkomna personalvakanser.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen Prop. 1994/95:100 är rättvisande. Bilaga 5 Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål:
Totalförsvarets pliktverk skall svara för inskrivning och redovisning av
pliktpersonal inom totalförsvaret.
Resurser:
G 8. Totalförsvarets pliktverk,
ramanslag 314 371 000 kronor.
Resultatbedömning Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsens årsredovisningar visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt nås. Vidare anser regeringen att vad Värnpliktsverket anfört om sitt anslagssparande är rimligt. Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av verksamheten för Pliktverket kan i stora delar bygga på den verksamhet som hittills bedrivits.
OK Pliktverket har i sin anslagsframställning hemställt om 351,8 miljoner kronor, varav 68,4 miljoner kronor avser omställningskostnader av engångsnatur. OK Pliktverket har beräknat avgiftsinkomsterna till 66,6 miljoner kronor.
Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 314 371 000 kronor.
6.7¶Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter Bilaga 5
inom totalförsvaret
11, Myndigheten fö yvvecklin Vv vi ver Tr inom totalförsvaret
1993/94 — Utgift 1000 1994/95 Anslag — 1000 1995/96 Förslag 1 000
Övergripande mål
Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret skall verka för att all personal, som har sagts upp
från en anställning vid myndighet inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde, vid uppsägningstidens slut har ett nytt arbete
eller annan acceptabel lösning.
Resurer:
G 7. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret
anslag 1 000 kr
Myndigheten har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat antal avvecklade som fått arbete, gått i pension m.m. (se avsnitt 2.3)
Resultatredovisningen visar att verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts.
Resultatbedömning
Myndighetens årsredovisning visar att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts samt att planerad verksamhet i stort kunnat genomförats.
Riksrevisionsverket har 1 sin revisionsberättelse riktat invändningar mot årsredovisningen. Verket anför att Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvarets redovisning inte är rättvisande på grund av felaktigt faktureringsunderlag.
Regeringen har erfarit att myndigheten vidtagit sådana åtgärder att de av Riksrevisionsverket påtalade bristerna kommer att avhjälpas.
10 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Slutsatser
Bilaga 5 Sammantaget gäller att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
6.8 Vissa mindre nämnder
Vissa min ä
1993/94 = Utgift 186 000 1994/95 = Anslag 494 000 1995/96 Förslag 743 000
varav 492 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser verksamheten vid Riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, Försvarsmaktens flygförarnämnd och Försvarets underrättelsenämnd.
Kammarkollegiet har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 begärt 450 000 kronor. Regeringen beräknar medlen till 743 000 kronor.
6.9¶Överklagandenämnden för totalförsvaret
11, Överklagandenä n för totalfö
1993/94 — Utgift 4 241 000! 1993/94 — Utgift 3 531 000? 1994/95 Anslag = 5 156 000! 1994/95 Anslag 4 065 000? 1995/96 Förslag 8 441 000
varav 5 602 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
! Avser Försvarets personalnämnd ? Avser Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
I avsnitt 2.5 föreslår regeringen att Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995 och att vissa uppgifter förs över till Totalförsvarets tjänstepliktshämnd som ombildas och byter namn till Överklagandenämnden för totalförsvaret.
Regeringen beräknar medlen till Överklagandenämnden till 8 441 000 Prop. 1994/95:100 kronor. I nämnda medel ingår beräknade kostnader för avveckling av Bilaga 5 Försvarets personalnämnd.
6.10 Totalförsvarets chefsnämnd
| 12, Totalfö | hefsnä |
| 1993/94 — Utgift | 714 400 |
| 1994/95 — Anslag | 736 000 |
1995/96 Förslag 1 107 000 varav 734 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Kammarkollegiet har upprättat ett gemensamt bokslut för vissa av
nämnderna som ingick i förutvarande anslaget K 13. Vissa nämnder
m.m. inom Försvarsdepartementets område. Totalförsvarets chefsnämnd samredovisas med Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Någon fullständig årsredovisning har inte presenterats. Totalförsvarets
chefsnämnd har dock inlämnat en förenklad resultatredovisning med redogörelse för verksamhetens omfattning och ekonomiskt utfall för
budgetåret.
Nämnden förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 en
verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under föregående budgetår.
I regleringsbrev för budgetåret 1994/95 föreskrivs att Totalförsvarets chefsnämnd inte behöver lämna en = resultatredovisning enligt bestämmelserna i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. I årsredovisningen skall dock en beskrivning av resultatet av verksamheten under den gångna
perioden lämnas.
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) har i delbetänkande SOU 1993:95 föreslagit att chefsnämndens instruktion med hänsyn till dess nuvarande uppgifter bör ges en annan
utformning än för närvarande.
Regeringens överväganden Bilaga 5
Övergripande mål
Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av de
centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret.
Resurser:
G 12. Totalförsvarets chefsnämnd,
förslagsanslag 1 107 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats om verksamheten ger en tillfredsställande information om verksamheten. Nuvarande omfattning av årsredovisningen får därför anses vara tillräcklig. Slutsatser Chefsnämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål som angivits.
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen har för avsikt att se över Chefsnämndens instruktion med utgångspunkt i LEMO:s förslag.
6.11¶Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet
1 legation för äggnin Vv rforsknin verksamhet 1993/94 — Utgift 160 032 1994/95 Anslag = 205 000 1995/96 Förslag 308 000
varav 204 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Delegationen lämnar inte själv in balans- och resultaträkningar, utan hänvisar till Kammarkollegiet som har upprättat ett samlat bokslut 148
gemensamt för vissa av myndigheterna i förutvarande anslaget K 13. Prop. 1994/95:100 Vissa nämnder inom Försvarsdepartementets område m.m. Bilaga 5
Riksrevisionsverket har anfört att årsredovisningen i den del som Kammarkollegiet redovisat är rättvisande.
Delegationen har inte lämnat in fullständig årsredovisning för budgetåret 1993/94 men har dock till Försvarsdepartementet inlämnat en kortfattad verksamhetsberättelse som redogör för Delegationens sammanträden och möten i arbetsutskott. Vidare redovisas kortfattat för kostnader.
Delegationen förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 19957/96 en verksamhet av samma omfattning som föregående år.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Delegationens uppgift är att planlägga Efterforskningsbyråns för krigsfångar och civilinternerade verksamhet.
Resurser:
G 13. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet,
förslagsanslag 308 000 kr
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att 3 980 000 kr, motsvarande 2 653 000 kr beräknat för 12 månader, förts över till
tionde huvudtitelns förslagsanslag D 4. Överföring av och andra
åtgärder för flyktingar m.m. utgörande medel för ersättning till Svenska Röda Korset för efterforskningsverksamhet m.m. som bedrivs enligt avtal med staten.
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats = till Försvarsdepartementet ger en tillfredsställande information om verksamheten. Nuvarande omfattning av årsredovisningen får därför anses vara vara tillräcklig.
11 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Slutsatser Bilaga 5
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av Delegationens verksamhet bör gälla även för budgetåret 1995/96.
6.12¶Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor
14, Statens haverikommission ning av liga olyckor
1993/94 — Utgift 931 950
1994/95 — Anslag 890 000
1995/96 Förslag 1 378 000 varav 913 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, på land eller i luften.
Huvudansvaret för Statens haverikommission ligger på Kommunikationsdepartementet.
Statens haverikommissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten betalar de fasta kostnaderna med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor. Dessa kostnader, som beräknas utgöra 15 % av de totala fasta kostnaderna, skall täckas med medel från Försvarsdepartementets huvudtitel.
Regeringens överväganden
Den av Statens haverikommission föreslagna fördelningen av de fasta
kostnaderna för budgetåret 1995/96 bör gälla om inte annat kan överenskommas mellan berörda intressenter. Vad = beträffar
Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna får dessa högst
uppgå till det belopp som anvisats från fjärde huvudtitelns anslag G 14. Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor.
6.13¶Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom Bilaga 5 totalförsvaret
1 öd till frivilliga fö isationer inom fö
1993/94 — Utgift 78 973 000
1994/95 — Anslag 98 771 0000 1995/96 Förslag 148 157 0007
varav 98 771 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget hade tidigare beteckningen E 2.
2¶Av anslaget tilldelas Försvarsmakten 96 180 000 kr, Statens
räddningsverk 34 466 000 kr och Arbetsmarknadsstyrelsen 17 511 000 kr.
Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet.
Budgetåret 1993/94 tilldelades de frivilliga försvarsorganisationerna enbart medel i form av statsbidrag. Med hänsyn till att verksamhet som finansieras med statsbidrag inte omfattas av bestämmelserna i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar har årsredovisning inte lämnats.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Bidrag ges som stöd till de frivilliga försvarsorganisationer som anges i bilaga till förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet för del av deras verksamhet att främja totalförsvaret och som därvid omfattar bl.a. försvarsupplysning och rekrytering.
Resurser:
G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret,
anslag 148 157 000 kr
Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Prop. 1994/95:100 Arbetsmarknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de Bilaga 5 frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av statsbidrag.
ul mnin,
För frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret har, i enlighet med i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 ställda krav på återrapportering, redovisats dels antal ingångna avtal med kvinnlig personal, dels en lägesredovisning av arbetet med datorisering av det ekonomiska uppföljningssystemet.
Återrapporteringen har redovisats på tillfredsställande sätt.
Slutsatser
Regeringen = vill betona de = frivilliga försvarsorganisationernas ovärderliga insats för landets försvar såväl i fred som i krig. Den fritid och det engagemang medlemmar lägger ned i frivilligarbetet är inte endast ett synnerligen värdefullt komplement till totalförsvaret som sådant utan fyller även en viktig uppgift genom att, hos landets befolkning, väcka ett allmänt försvarsintresse. De = frivilliga försvarsorganisationerna utgör även en viktig och uppskattad länk mellan totalförsvaret och den enskilda människan.
Det är mot den bakgrunden som regeringen vill skapa goda förutsättningar för att de frivilliga försvarsorganisationerna skall kunna verka.
Regeringen har av detta skäl inte ansett att anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret skall vidkännas någon besparing för budgetåret 1995/96.
Fr.o.m budgetåret 1994/95 tillämpas ett nytt finansieringssystem för frivilligorganisationernas verksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 5).
Som stöd till frivilligorganisationernas verksamhet vad gäller bl.a. rekrytering och försvarsupplysning tilldelas frivilligorganisationerna medel från anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. Medlen disponeras av «Försvarsmakten, «Statens räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen som härefter fördelar medlen till respektive frivilligorganisationer.
För frivilligorganisationernas utbildningsverksamhet tilldelas medel dels från anslaget A 1. Försvarsmakten, dels från anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas medel genom anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. För budgetåret 1995/96 tilldelas det frivilliga försvarsorganisationerna för 152 stöd till verksamheten 148 157 000 kronor. För
utbildningsverksamheten bedöms 205 447 000 kronor bli avdelade, Prop. 1994/95:100 varav 66 802 000 kronor från anslag inom det civila försvaret och 138 Bilaga 5 645 000 kronor från anslag inom det militära försvaret.
Det frivilliga försvarsorganisationerna bedöms således bli tilldelade ett sammanlagt belopp om 353 604 000 kronor för sin verksamhet.
6.14¶Utbildning av civilpliktiga
G 16. Utbildning av civilpliktiga!
1993/94 — Utgift 119 037 000 1994/95 Anslag 130 018 000 1995/96 Förslag 204 574 000
varav 135 214 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Anslaget motsvarar närmast det tidigare anslaget D 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.
Det civila försvarets behov av personal under höjd beredskap skall tillgodoses genom anställda, frivilliga och civilpliktiga. Lagen om totalförsvarsplikt, som träder i kraft den 1 juli 1995, medger att den som skrivits in för civilplikt får en grundutbildning om högst 320 dagar före utgången av det kalenderår när han fyller 24 år. Efter denna tidpunkt kan grundutbildningen omfatta högst 60 dagar. Behovet i krig skall vara styrande för inskrivningen och utbildningen av civilpliktiga.
Den nuvarande ordningen med ett särskilt utbildningssystem för vapenfria upphör. Totalförsvarspliktiga som beviljas vapenfri tjänst skall i fortsättningen fullgöra denna inom ramen för civilplikten.
Överstyrelsen för civil beredskap har den 13 september 1994 till regeringen redovisat förslag till behov av pliktpersonal varvid utbildningsbehovet för budgetåret 1995/96 (18 månader) bedöms vara 2 850 personer för grundutbildning kortare än 60 dagar och 2 512 personer för grundutbildning längre än 60 dagar.
Överstyrelsen för civil beredskap föreslår att anslaget i de delar som avser grundutbildning längre än 60 dagar fördelas på Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Banverket, Luftfartsverket, NUTEK och Svenska kyrkans centralstyrelse.
Regeringens överväganden Bilaga 5 Resurser: G 16. Utbildning av civilpliktiga,
förslagsanslag 204 574 000 kr Slutsatser Regeringen avser att senare besluta inom vilka verksamheter civilplikt skall kunna fullgöras. Därefter avser regeringen göra den slutliga fördelningen av anslaget. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. — till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 68 201 000 kr,
2. till Kustbevakningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 512 707 000 kr,
3. — till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 1 000 kr,
4. — till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-
stridsmedel, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 166 175 000 kr,
5. — till Försvarshögskolan för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 13 396 000 kr,
6. — till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 30 244 000 kr,
7. — till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
8. — till Totalförsvarets pliktverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 314 371 000 kr,
9. till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000
kr,
10. till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 743 000 kr, 154
11. till Överklagandenämnden för totalförsvaret för budgetåret Prop. 1994/95:100
1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 441 000 kr, Bilaga 5
12. till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 107 000 kr,
13. till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
308 000 kr,
14. till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 378 000 kr,
15. till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 148 157 000 kr,
16. till Utbildning av civilpliktiga för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 204 574 000 kr.
Bilaga 5
7.1¶Anslagsförteckning för fjärde huvudtiteln
Anslagslittera 1995/1996 Andel. Förslag 1995/98 varav juli 1995 Tilldelat 1994/95
typ 1) (tkr) juni 1998 (tkr)
AA. Försvarsmakten m.m.
| A 1. Försvarsmakten | A | 59 260 534 | 37 175 101 | 36 480 943 |
| A 2. Ersättningar för | F | |||
| kroppsskador | 111 297 | 74 198 | 74 198 | |
| SUMMA A. | 59 371 831 | 37 249 299 | 36 565 141 |
B. Vissa Försvarsmakten
närstående myndigheter
| 81. Fortifikationsverket | [0] | 1 | 1 | 1 | |||
| B 2. Försvarets materielverk [0] | 1 | 1 | 1 | ||||
| B3. Militärhögskolan | A | 12 857 | 8571 | 144 490 | |||
| B 4. Försvarets radioanstalt A | 604 890 | 397 098 | 402 168 | ||||
| SUMMA B. | 817 749 | 405 671 | 548 658 |
C. Funktionen Civil ledning
och samordning
C 1. ÖCB: Civil ledning och A samordning 119 960 79 330 89 336
C 2. ÖCB: Tekniska åtgärder i | R
ledningssystemet m.m. 107 710 71 275 92 007
C 3. Civilbefälhavarna 53 940 35 739 35 550
C 4. ÖCB: Kompetens- A |
utveckling och stöd till länsstyrelserna 4 500 3 000
C 5. ÖCB: Ersättning till F
kommunerna för 243 121 181 786 beredskapsförberedelser
SUMMA C. 529 231 351 130 216 893
D. Funktionen
befolkningsskydd och
räddningstjänst
D 1. Befolkningskydd och A
räddningstjänst 984 795 652 428 716 603
D 2. Skyddsrum m.m. 681 509 450 991 453 731
D 3. Förebyggande åtgärder [9]
mot jordskred och andra
naturolyckor 37 500 25 000 25 000
D 4. Ersättning för verksamhet | F
vid räddningstjänst m.m. 1 1 1
SUMMA D. 1 703 BOS 1 128 419 1195 335
E. Funktionen Psykologiskt
försvar
156 E 1. Styrelsen för A
psykologiskt försvar 21 814 14 472 14 631
SUMMA E. 21 814 14 472 14 631
Bilaga 5
Anslagslittera 1995/1996 Anal. Förslag 1995/96 varav juli 1995 Tilldelat 1994/95
typ 1) Juni 1998 (tkr) F. Funktionen Försörjning
med industrivaror
F 1. ÖCB: Försörjning med A
| industrivaror | 102 027 | 67 551 | 80 809 |
| F2. ÖCB: Industriella åtgärder | R | 3 549 | 2297 | 23 098 |
| F 3. ÖCB: Kapitalkostnader F | 251 925 | 187 950 | 167 950 |
F 4. Täckande av förluster till F
följd av statliga
beredskapsgarentier
m.m. 1 1 1
SUMMA F. 357 502 237 799 271 858
G. Övrig verksamhet
| G 1. Steatene | A | |||
| försvarshistoriska museer | 68 201 | 45 247 | 45 300 | |
| G 2. Kustbevskningen | A | 512707 | 339 935 | 319 049 |
G 3. Försvarete
forskningsanstalt 1 1 1
G 4. Försvarsforskning: A
Hänsynstagande till A-,B-
| och C-stridsmedel, m.m. | 166 175 | 110 117 | 109 234 | ||
| G 5. Försvarshögskolan | A | 13 396 | 8 898 | 8970 | |
| G 6. Aygtekniska | försöksanstalten | A | 30 244 | 20 030 | 22 2968 |
| G 7. Flygtekniska | Oo |
försöksanstalten:
avgiftefinansiorad
verksamhet LL 1 1
G 8. Totalförsvarets pliktverk A 314 371 208 634 207 198"
G 9. Myndigheten för [0]
avveckling av vissa
verksamhetar inom
totalförsvaret 1 1 1
G 10. Vissa mindre nämnder F 743 492 494
G 11. Överklagandenämnden A
| för — totalförsvaret | 8 441 | 5 602 | 81812 | |
| G 12. Totalförsvarets | F | |||
| chefsnämnd | 1107 | 734 | 736 | |
| 6 13. Delegationen för | F |
planläggning av
efterforskningsbyråna
verksamhet 308 204 2858
G 14. Utredning av allvarliga F
olyckor 1378 913 890
G 15. Stöd till frivilliga Oo
försvarsorganisationer
inom totalförevaret m.m. 148 157 928 771 98771 G 16. Utbildning av civilpliktiga F 204 574 135 214 130 018”
157 SUMMA G. 1 469 805 974 794 954 978
SUMMA FJÄRDE HUVUDTITELN 64 071 737 40 361 584 39 755 492
Bilaga 5
1) R= Reservationsanslag, O= Öbetecknat anslag, A= Rarmanslag, F= Förslagsanslag. Not 1 Motsvarar tidigare anslag B 3. Värnpliktsverket 193095, D 5. Vapenfristyrelsen 14103. Not 2 Motsvarar tidigare anslag G 13. Totelförsvareta tjänstepliktsnämnd 4005, G 8. Försvarets porsonalnämnd
5158, -
Not 3 Motsvarar tidiager anslag D 6. Vapenfristyreisen:Vapentria tjänstepliktiga 130018.
samt totalförsvarets civila del Bilaga 5
Förslag budgetåret 1995/96 (1000-tal kr ) Dep. Anslagsrubrik Anslag Kapital Övriga Totalt Littera inom ram kostnader kostnader Ju B 2. | Polisverksamheten rörande brott mot rikets
| säkerhet m.m. | 1 800 | 1 800 |
| D 1. | Domstolsverket | 450 | 450 |
| E 1. I Kriminalvårdsstyrelsen | 525 | 525 |
| UD E 1. I Kommerskollegium (de!) | 227 | 227 |
Fö C 1. | Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning
och samordning 119 960 119 960
C 2. | Överstyrelsen för civil
beredskap: Tekniska
åtgärder i
ledningssystemet m.m. 107 710 107 710 C 3. | Civilbefälhavarna 53 940 53 940 C 4. | Kompetensutveckling
och stöd till
länsstyrelserna 4 500 4 500 C 5. | Ersättning till
kommunerna för
beredskapsförberedelser 243 121 243 121
D 1. | Befolkningsskydd och
räddningstjänst 984 795 984 795
D 2. | Skyddsrum m.m. 681 509 681 509 D 3. ] Förebyggande åtgärder
mot jordskred och andra
naturolyckor 37 500 37 500
D 4. I Ersättning för
verksamhet vid
räddningstjänst m.m.
1 1 E 1. | Styrelsen för
psykologiskt försvar 21 814 21 814 Sa Transp. 2 217 349 40 503 2 257 852
Bilaga 5
Den. Anslagsrubrik Anslag Kapital Övriga Totalt Littera inom ram kostnader kostnader
F1. Överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med industrivaror 102 027 102 027
F2. Överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella
åtgärder 3 549 3 549
F3. Överstyrelsen för civil
bereskap: Kapitalkostnader 251 925 251 925 F 4. Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig 245 465 245 465 F3. Socialstyrelsen (del) 13 365 13 365 FS. Smittskyddsinstitutet (del) 7 770 7 770 K A6. Vägverket: Försvarsuppgifter 43 826 43 826
A 14. Banverket: Försvarsuppgifter 63 486 63 486 B1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. Deipost för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret 1942 1942 C1. Luftfartsverket: Beredskap för civil
luftfart 106 300 106 300
D2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden
( del ) 385 734 385 734
E 4. ÖCB: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret 3 456 3 456
S:a
Transp. 3 173 134 251 925 61 639 3 486 698
Bilaga 5
Dep. Anslagsrubrik Anslag Kapital Övriga Totalt Littera inom ram kostnader kostnader Fi A 1. | Riksskatteverket (del) 325 325 A 2. I Skattemyndigheterna (del) 1425 1425 D 1. | Tullverket: (del)
30 90 D 3. | Finansinspektionen (del) 1275 1275 I 3. | Kostnader för vissa nämnder m.m. 135 135 Jo G 4. | Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. 189 589 189 589 A A 1. | Arbetsmarknadsverket (del) Förvaltningskostnader 2242 68 911 71 153 D 1. | Statens invandrarverk 1 350 1 350 N AA 1. I Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader (del)
9 000 9 000
E 1. | Handlingsberedskap 41 466 41 466
E 2. | Åtgärder inom
elförsörjningen 66 372 66 372 E 3. | Statens oljelager: Förvaltningskostnader 110 900 110 900 E 4. | Statens oljelager: Kapitalkostnader 235 490 235 490 C A 1. | Länsstyrelserna m.m. (del) 240 000 240 000 M C 4. | Förvakningskostnader för Lantmäteriet (del) 6 000 6 000 S:a TOTAL 3 283 214 487 415 690 639 4 461 268
Bilaga 5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands orden "Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa” skall bytas ut mot "Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1995 dr RIS
jaa]
Socialdepartementet Prop.
|| :
(femte huvudtiteln) SH VA 100
Välfärdspolitiken
Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete
och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen ekonomisk kris skulle drabba barnfamiljer, ungdomar
och många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar stats-
skulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är detta nödvändigt.
För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt, har regeringen lagt stor vikt vid att besparingarna skall delas av alla medborgare.
Vidare har regeringen prioriterat besparingar på transfereringar, bidrag
och subventioner framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen för denna prioritering är flera.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är,
vid sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som
främst skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att i efterhand kompensera för några år med lägre materiell standard. En dålig omsorg under småbarnsåren, eller en förlorad skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.
Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en strukturell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd social infrastruktur är en förutsättning för att ett modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar, skall fungera.
I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sammanhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokratin.
Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens karaktär med inkomstrelaterade ersättningar. Socialförsäkringar som ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som bygger på den s.k. grundtrygghetsprincipen. Ett grundtrygghetssystem skulle innebära att stora grupper
ställs utanför det skydd mot kraftigt försämrad levnadsstandard som våra nuvarande socialförsäkringar ger. Bil. 6
Vidare kräver bidragssystem som bygger på behovsprövning, till skillnad från generella bidrag, omfattande och relativt kostsamma kontrollsystem och utökad byråkrati.
Det visar sig också att i länder, där man tillämpar mer av grundskydd
och behovsprövning, har de med den svagaste ekonomin det betydligt
sämre än i länder där systemen är mer generella. Många fastnar i en bidragsfälla, som de har svårt att ta sig ur genom egna initiativ. Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i regeringens
arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt samhälle.
Nya utmaningar för välfärdspolitiken
I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår kan vi nu se tenden-
ser på en rad samhällsområden, som är ytterst oroande och som ytterligare inskärper kravet på åtgärder som bryter den negativa utvecklingen. Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försäm-
rade. Under 1990-talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den
höga arbetslösheten. |
Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag. Socialbidragskostnaderna har stigit kraftigt under hela 1990-talet och bidragstiderna blir
allt längre. Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor.
Hälften av dem är under 25 år.
Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i storstadsregioner-
na, liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Detta är
alarmerande, inte minst därför att vi vet att vid 70 — 80 procent av våldsbrotten är gärningsmannen alkoholpåverkad.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en
utsatt position. Bland dessa är många första och andra generationens invandrare. En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna, speciellt utifrån barnens och ungdomarnas situation.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås också att särskilda medel avsätts nästa budgetår för insatser i områden med stor andel invandrare. Särskilt stora problem finns i vissa bostadsområden i storstäderna.
Det behövs mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna tå en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat människors levnadsvillkor.
Det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, vilkas konsekvenser för välfärden vi ännu inte kan överblicka. Det gäller t.ex. Bil. 6 den ökade internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på kunskaps- och informationsområdet.
För att kunna åstadkomma en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden efter nya förutsättningar och behov, behöver vi bättre kunskaper om hur dessa och andra förändringar påverkar människors liv och vardag.
Därför kommer ett välfärdsprojekt att påbörjas inom Socialdepartemen-
tet med syfte att kartlägga hur det svenska samhället och välfärden har förändrats. Utifrån de kunskaper som en sådan kartläggning ger, och
med de restriktioner som saneringen av ekonomin innebär, kommer
sedan välfärdspolitiken att vidareutvecklas. Arbetet, som kommer att pågå under större delen av innevarande mandatperiod, skall bedrivas öppet och utåtriktat. Resultaten av kunskapsinhämtandet kommer fortlöpande att redovisas och debatteras. Erfarenhetsutbyte med andra länder kommer att vara en viktig del av projektet.
En diskussion om hur en modern välfärdspolitik bör vara utformad
pågår i flertalet industriländer. Många av problemen och utmaningarna
vi står inför är gemensamma. Mot den bakgrunden deltar Sverige aktivt
i det internationella socialpolitiska samarbetet såväl på nordisk som europeisk och global nivå. Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för nordiskt social- och hälsosamarbete 1995-2000. Europakommissionen utarbetar för närvarande ett nytt program på grundval av
vitboken om arbetsmarknads- och socialpolitik och den diskussion som
förts i ministerrådet och andra organ. Vidare har FN till Köpenhamn i
mars 1995 inkallat ett Världstoppmöte om social utveckling. Sveriges
deltagande i toppmötet förbereds av en kommitté under ledning av chefen för Socialdepartementet. På toppmötets dagordning står frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv sysselsättning och främjande av social integration.
De samlade sociala utgifterna En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner
och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verk-
samheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på na-
tionella mål, tillsyn m.m. De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1995/96 (12 mån.) beräknas komma att uppgå till 470-480 miljarder kronor. Detta mot-
svarar ca 29 20 av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de totala utgifterna.
Föreslagna större förändringar inom Socialdepartementets verksamhetsområde Bil. 6
Behovet av att sanera statsfinanserna, öka sysselsättningen och minska arbetslösheten samt att hävda en rättvis fördelningspolitik har varit vägledande för socialpolitikens inriktning och förslagen till utgiftsminskningar.
I förslagen till besparingar inom familjepolitiken har regeringens
strävan varit att värna dem som har den tyngsta försörjningsbördan och att undvika att nya marginaleffekter uppkommer. Det har också varit angeläget att bevara familjestödets generella karaktär, även när ersätt-
ningsnivåerna nu måste sänkas av besparingsskäl. Barnbidraget sänks
likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjämna standarden mellan
hushåll med och utan barn.
Den i den ekonomisk-politiska propositionen aviserade utredningen om besparingarna inom familjepolitiken bör med utgångspunkt från de angivna principerna, och inom angiven budgetram, pröva om justeringar bör göras av jämställdhets- och fördelningspolitiska skäl eller för att minska marginaleffekterna. Utgångspunkten att besparingarna skall uppgå till 3,0 miljarder kronor netto kvarstår.
En enhetlig ersättningsnivå om 75 24 bör genomföras såväl i sjuklöneoch sjukpenningsystemen som inom föräldraförsäkringen. Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 20. Detsamma gäller ersättningen för de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas på andra föräldern liksom tillfällig föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år. Samtidigt bör karensdagen inom sjukersättningssystemen tas bort.
Det är regeringens strävan att rehabiliteringstanken, dvs. människors möjligheter att återvända till ett normalt liv efter sjukdom eller skada, skall genomsyra såväl socialförsäkringar, arbetsliv som vård och omsorg. En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur både individens och samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär den minskade kostnader inom sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården samt för olika former av stöd och hjälp.
Vissa förändringar föreslås inom sjukförsäkringen vad gäller avgifter
vid sjukhusvård, egenavgift vid inköp av prisnedsatta förskrivna läkeme-
del samt egenkostnadstaket för högskostnadsskyddet. På grundval av tidigare riksdagsbehandling avses ett nytt förslag om reformerad tandvårdsförsäkring bli förelagd riksdagen våren 1995.
Regeringen föreslog i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. bl.a. besparingar på pensionsområdet. Den enskilt största besparingen uppkommer som ett resultat av den begränsade inflationsuppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995. Vidare aviserades ett antal åtgärder för att minska förtidspensionsutgifterna. För att minska de negativa effekterna för de sämst ställda pensionärerna inrymmer be-
sparingspaketet en förstärkning av det särskilda bostadstillägget till pen-
sionärer.
Regeringen lämnar i årets budgetproposition förslag till ytterligare besparingsåtgärder på pensionsområdet. Dessa åtgärder innebär vissa för- Bil. 6 ändringar för förtidspensionärer, enhetlig folkpensionsnivå för gifta samt förändringar av det särskilda grundavdraget för pensionärer och beräkningsreglerna för bostadstillägg till pensionärer. Vidare avser regeringen att senarelägga utbetalningstidpunkterna för barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och pensioner.
För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner
kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår nu att 74 miljoner kronor anslås för ändamålet.
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Rege-
ringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och viss annan statlig konsumtion inom Socialdepartementets verksamhetsområde
budgetåret 1995/96 minskas med sammanlagt 310 miljoner kronor vilket
för en tolvmånadersperiod motsvarar drygt 200 miljoner kronor. Inriktningen är att 1998 ha minskat den statliga konsumtionen med 11 246, dvs. drygt 700 miljoner kronor, inom Socialdepartementets område.
Sammantaget uppgår besparingsförslagen under Socialdepartementets
ansvarsområde i budgetpropositionen till 8,4 miljarder kronor brutto år
1998, vilket efter beaktande av skatteintäktsbortfall innebär en nettobesparing på ca 7,8 miljarder kronor.
Inriktningen av besparingsarbetet för 1995/96 respektive till år 1998
framgår mer detaljerat under berörda avsnitt.
Föreslagna besparingar i budgetpropositionen, miljoner kronor (brutto)
Bil. 6
Åtgärd 1995/96 1995/96 Samlad 12 mån 18 mån = besparin 199579 t.o.m. 1998
Familjepolitik och sjukförsäkring
| Regeljusteringar inom bostadsbidragen | 345 | 690 | 690 |
| Slopade kontaktdagar i tillfällig föräldrapenning | 210 | ||
| Ändrade utbetalningstidpunkter | 25 | 50 | 50 |
| Sänkning av barnbidrag med 125 kr/mån | 1351 2 707 2755 | ||
| Stöd till ensamstående föräldrar (reform) | -205 -410 | 410 | |
| 759/-nivå närståendepenning + havandeskapspenning | 22 | ||
| 759enivå i föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning | 1 100 |
men ”pappamånad" ersätts med 85 2 759&nivå sjukpenning+ 85940 i rehabiliteringspenning -426 samt borttagande av karensdagen Översyn av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) 500 Avgår i EPP utlovad besparing till 1998 inom familjepoli- -3 700 tiska området (3 mdkr netto = "3,7 mdkr brutto som nu har preciserats i BP95 med start i huvudsak 1/1-96) Pensioner
Ändrade utbetalningstidpunkter 88 188 350
Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtids- 580 - 870 580 pensionärer Kapitalinkomster reducerar SGA 600 1 200 1 200 Slo ande av förhöjd kapitalavkastning vid beräkning -200 400 400 av Regeljusteringar inom BTP 900 1 350 900 Sänkt folkpension för vissa gifta 585 1 170 1 170
Sjukvårdsförmåner
| Besparingar inom läkemedelsområdet | 740 1 111 | 740 | |
| Besparingar inom tandvårdsområdet | 300 | 600 | 600 |
| Höjt tak för avgift vårddag för pensionär på sjukhus | 45 | 68 | 45 |
Övrigt
Ytterligare besparingseffekter av pågående strukturella 1702 översyner rörande läkemedel, tandvård, underhållsbidrags-
och bidragsförskottssystemen
| Psykiatrireformen, finansiering | -200 -300 | 200 | |
| Alkoholpolitiska åtgärder (reform) | -50 | -74 | — |
| Besparingar inom statlig administration | 207 | 319 | 526! |
| TOTAL BRUTTOBESPARING | 51 9138 8 404 | ||
| Avgår skattebortfall | -373 -633 | 604 | |
| TOTAL NETTOBESPARING | 4 738 8 505 7 800 |
! Dessutom 200 mkr utlagt i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
. of . os . Bil. 6 Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen besparingar under femte huvudtiteln budgetåret 1995/96 (18 mån.) med ca 7,7 miljarder kronor, varav 4,4 miljarder kronor på 12 månader. Vid jämförelse med
innevarande budgetår måste uppmärksammas att övergång till brutto-
redovisning nu föreslås för föräldraförsäkringen, sjukpenning och rehabilitering, sjukvårdförmåner samt ersättning vid närståendevård. Detta
innebär i sig ingen ökad utgift för staten men ökar statsbudgetens utgiftssida med ca 73 miljarder kronor. Följande sammanställning visar utgiftsutvecklingen inom olika områden på statsbudgeten. I beloppen ingår även förslag lämnade i prop.
1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Förändringsbeloppen för 1997 och 1998 resp. samlad besparing 1995/96 t.o.m. 1998 avser sparåtgärder i vilka även ingår besparingar inom ATP och räntebesparingen m.a.a. senarelagda utbetalningar som inte redovisas på statsbudgetens utgiftssida.
Utgift Anvisat Förslag varav beräk- Beräknad förändring (mkr) i Samlad bespa-
1993/94 1994/95 1995/96 nat juli 95- relation till föregående år ring 1995/96
(mkr) (mkr) (mkr) juni 96 t.o.m. 1998
Utgiftsområde 1997 1998
A. Familjer 36 412,3 35 6949 — 71 885,7 48 282,4 - 5573 - 8 895
och barn
B. Ekonomisk 82 296,3 85 422,2 — 178 409,6 119 192,8 - 5 346 - 4182 19 283
trygghet...
C. Hälso- och 1 621,0 1 591,8 2 735,6 1879,5 - - 400 200
sjukvård
D. Omsorg om 2 355,6 4 715,9 8 294,5 5583,1 - . -
äldre och
handikappade
F. Socialt 522,1 594,6 880,8 568,9 - - -
behandl.arbete,
alkohol- och
narkotikapolitik
F. Myndigheter 5 710,2 6 326,1 9 413,0 6 266.2 - 93 - 426 726
under Social-
departementet G. Jämställd- 11,7 30,5 34.0 22.7 - hetsfrågor
SUMMA 129 056,9 — 134 376,0 — 271 653.1 181 795,6 - 11913 - 6 807 29 104
Kommentar till A. Familjer och barn: Fr.om. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas föräldraförsäkringen. Tidigare redovisades endast 1596 som "Bidrag till...” på statsbudgetens utgiftssida. Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på anslag men redovisas i sammanställningen med 50 mkr. Kommentar till B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom: Fr.o.m. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas sjukpenning och rehabilitering, sjukvårdsförmåner samt ersättning vid närståendevård. Tidigare redovisades endast 1590 som "Bidrag till...” på statsbudgetens utgiftssida. [ beloppen från 1997 ingår även minskade ATP-utgifter som inte belastar statsbudgeten.
I beloppet ingår hela det sparpaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen avser lägga fram för 1998. Det innefattar besparingar inom läkemedel, tandvård samt
Bil. 6
underhållsbidrags- och bidragsförskottsystemen, av vilka det senare hör hemma under A. Familjer och barn. Besparingarnas fördelning kan dock ännu inte fördelas mellan de olika posterna.
Nettobesparing SGA redovisas under B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom.
Förtidspensionsbesparing med 2 000 mkr 1995/96 ingår ej i nivån. Förslag till denna sänkning kommer i särproposition.
Räntcbesparing, m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på anslag men redovisas i sammanställningen med 350 mkr.
Bil. 6
Familjepolitikens övergripande mål Den svenska familjepolitiken sätter barnens bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn.
De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer. Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter ger uttryck för.
Barnomsorgen spelar en viktig roll för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling. De äldre förskolebarnen får, genom en mer strukturerad verksamhet och genom att utveckla självständighet och eget ansvar, en god grund inför skolstarten.
Barnafödandet Sverige har, i jämförelse med andra västeuropeiska länder, under en rad år haft både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal, för
närvarande två födda barn per kvinna. Det största antalet barn, ca
124 000, föddes år 1990. De senaste åren har barnkullarna åter börjat minska. Senast tillgängliga uppgifter pekar på att antalet födda år 1994 kommer att ligga på ca 112.000 barn. Den generösa föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda barnomsorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete, har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små. Genom att den allmänna och offentliga mödra- och barnhälsovården håller hög kvalitet får alla svenska barn en så likvärdig start som möjligt i livet.
Bil. 6
"Så .ser barnens familjer ut
DET STORA PLERTALET BARN LEVER I CN ARADIN (ONE FAMILJ MED BÅGGE GIN R OCH OM DE HAR SYSKON $
ÅR DET HELSYEKON. (4570)
UNGEFÄR VART TIONDE BARN
IE DOCK MED EN NN oss
ER -OPAST MODERN .(IG'4)
MEN ENSAMFÖRÅLDERN KANSKE BLIR SAMMANBOENDE OCK BARNET AfM
= FÅR ”ANVFAR” BUER ”StwWwMoe” KÅ.
ig SS AR BIEN
MW 900070 O0DOBARN
< DEN NVA FAMILJEN FÖDS FLER JA
7 DARN- HALVSYSKON - OCH I DESSA : FAMILJER AINNS SÄVÄL BARN SOM
BOR MED BÄGGE SINA SOM BARN MED STYVFAR ELLER <
STYVMAR . (790)
78 000 MEN ÅLODO BARN
& —<Q 4 EN LITEN ANDELAV ALLA BARN LEVER I
ÅA 187 FAMILJER DÄR BADA PARTIERNA HAR BARN PRÅN TIDIGARE MED äIG I b0er.(04 4)...
.. OCH DET FÖREKOMMER AX Kr AT rd Vb
DET I FAMILJEN FINNS ALB MINA VANLIDE:
SOM "DINA" OCH ”VÅRA” BARN. (0.3/e)
talt bor 1490 000 barn med bä na bio iska föräldrar. 1431 000 Av dem
fr FU avde helsyskon, om gata äll5.59000 EA n
Källa: Den svenska familjen, Demografi med barn och familj 1994:2.
i2
Vid den senaste Folk- och bostadsräkningen år 1990 fanns det totalt ca Bil. 6 1 040 000 hushåll med barn under 18 år. Närmare hälften av familjerna (4590) hade ett barn, något färre (3920) hade två barn, 13 procent hade tre och tre procent hade fyra eller flera barn.
Besparingar inom barn- och familjepolitiken
I den ekonomisk-politiska propositionen ingick förslag till besparingar inom flerbarnstilläggen och bidragsförskotten (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Därutöver aviserades förstärkningar av
statsbudgeten inom familjepolitiken om sammanlagt tre miljarder kronor t.o.m. år 1998. Ett utredningsarbete för att närmare bestämma inriktningen aviserades.
För att klargöra hur ett så omfattande sparande inom familjepolitiken
skall kunna åstadkommas har det bedömts som nödvändigt att redan nu
konkretisera förslagen, särskilt som ytterligare besparingar nu föreslås
inom angränsande områden t.ex. bostadsbidragen. De sammanlagda besparingarna avseende barnbidrag och föräldraförsäkring uppgår till 3,1 miljarder kronor netto.
I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som presenteras i det följande har en strävan varit att värna dem med den tyngsta försörjningsbördan och att ändå undvika att nya marginaleffekter skapas. Det är också enligt regeringens mening angeläget att den generella karaktären av familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av be-
sparingsskäl. Föräldraförsäkringen skall genom sin kompensation för
inkomstbortfall fortsätta att möjliggöra för föräldrar att stanna hemma med sina barn under den första viktiga tiden. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen föreslås sänkas från 80 24 till 75 24 fr.o.m. I januari 1997. En förhöjd ersättning med 10 procentenheter skall också i fortsättning kunna utgå under de två månader med föräldrapenning som inte kan
överlåtas till den andre föräldern. Detta är angeläget ur jämställdhetssyn-
punkt. Denna högre nivå skall även gälla tillfällig föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett års tid.
Barnbidragen sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjäm-
na standarden mellan hushåll med och utan barn liksom mellan hushåll
med få och med många barn. Genom att behålla den konstruktionen för barnbidragen undviks problem med ytterligare marginaleffekter för barn-
familjer. En avvägning som behöver göras när barnbidragen sänks är om
det finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom ensamstå-
ende föräldrar. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan barnbidraget sänkas antingen med 100 kronor per månad för alla utan kom-
penserande åtgärder eller med 125 kronor per månad vid kompensation.
Utredningen om familjepolitiken som aviserades i den ekonomiskpolitiska propositionen bör få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska Bil. 6 effekterna av förslagen. Därvid bör övervägas om särskilt drabbade grupper bör kompenseras inom de angivna ekonomiska ramarna. Det
angelägna i att undvika nya marginaleffekter bör vidare uppmärksammas
av utredningen. Besparingar inom statens utgifter för bidragsförskott m.m. ingick i den ekonomisk politiska propositionen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag och bidragsförskott, i syfte att
åstadkomma ytterligare systemförbättringar och besparingar, bör ingå i
utredningen, som därmed ges ett brett familjepolitiskt mandat.
Det är oundvikligt att de omedelbara effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna. Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen
ekonomisk kris. För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.
De som bor i nya bostäder eller skall sätta bo får direkt betala för de
höga räntorna. Arbetslösheten gör det svårt för de unga att få fotfäste på arbetsmarknaden. Föräldrar med knapp ekonomi har också svårt att förändra sin situation genom att öka sin arbetstid eller att söka sig till ett
mer välbetalt arbete. De arbetslösa bland föräldrarna är i dag många fler än tidigare. Arbetstagare som är lediga med föräldrapenning möter inte
sällan svårigheter när de skall börja arbeta igen. Fortsatt högt budgetunderskott ökar räntebördan och riskerar tränga
undan välfärden. Det är i barnens intresse att så inte tillåts ske.
Regeringen avser att inom det presenterade välfärdsprojektet noga följa
konsekvenserna för barns och familjers välfärd av de nu föreslagna åtgärderna och av tidigare förändringar inom familjepolitiken. Utveck-
lingen i kommunerna är här av särskilt intresse. Det har varit regeringens strävan att ge utrymme för kommunernas verksamhet för barn
genom att främst rikta sparkraven mot inkomstöverföringarna till hus-
hållen. En värdering av familjepolitiken och av barn och familjers välfärd måste självklart göras också mot bakgrund av andra förändringar i samhället; i ekonomin, på arbetsmarknaden och av attityder och värde-
ringar.
Det ekonomiska familjestödet
Målen
Målen för det ekonomiska familjestödet är
— att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,
— att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika
villkor,
— att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor
försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller
när en förälder är ensam vårdnadshavare.
Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består i dag Bil. 6
främst av två delar, det allmänna barnbidraget som alla får del av och
det inkomstprövade bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barn-
bidrag.
Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär stöd i
vissa situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från föräldraförsäkringen som gör det möjligt för nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnads-
år, bidragsförskott som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för
handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidrags-
förskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader
för att adoptera barn från utlandet.
Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen Följande sammanställning visar utvecklingen av statens direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 — 1996 (miljoner kronor).
Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 — 1994. Miljoner kr
| År | Barn- Bostads- = Föräldra- Vård- = Bidrags- = Barn- Totalt Fast pris bidrag bidrag försäkring — bidrag = förskott pen- | sion | 1980 års nivå | |
| 1980 | 4 995 2 210 | 3 593 300 | 815 425 12 338 12.338 | |
| 1985 | 8 289 2 865 | 6 144 427 1518 574 | 19 817 12 885 | |
| 1990 | 12 296 3 140 15 728 725 2138 698 | 34 725 16 727 |
1993 16 979 7 164 19 093 I 265 3 017 842 48 360 20 096
1995" 16 943 8 580 18 549 1438 3 269 915 49 694 19 327
1996" 14 831 8 110 19 470 1456 3 388 950 48 205 18 191 + Beräknat
För år 1996 beräknas totalt 48,2 miljarder kronor lämnas i familjeeko-
nomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan statens direkta stöd till barnfamiljerna år 1996 beräknas till ca 50 miljarder kronor.
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett Bil. 6 grundläggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende
av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet barn i bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två barn
vilket berättigar till flerbarnstillägg. Antalet födda barn var som högst år
1990 med ca 124 000 barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på
112 000 födda barn under år 1994. Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991
förväntas antalet barn under 16 år öka med drygt 200 000 mellan åren
1991 och 2002 till totalt 1 865 000 barn varefter antalet minskar med ca
100 000 under de följande sju åren. Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barn-
bidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjäm-
ningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och
familjer utan barn. Det svenska familjestödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom skatter betalas i relation
till inkomsten och barnbidraget betalas ut med samma belopp för alla
barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Bostadsbidrag
Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är
beroende av antalet barn i familjen, vilken kan ses som ett behovsprövat
barnbidrag, dels av en del som beror av bostadskostnadens storlek.
Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar och andra hushåll utan barn.
Hushåll med bostadsbidrag under maj månad, åren 1992-1994 (1000-tal)
1992 1993 1994
Hushåll med barn
— makar/samboende 136 159 182
— ensamboende 170 187 216
Hushåll utan barn
| — ungdomar | 40 | 61 | 82 |
| — andra | 21 | 34 | 44 |
| Samtliga | 367 | 441 | 524 |
och drygt 125 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell Bil. 6
har antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år vilket har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. En orsak som bidragit till detta är situationen på arbetsmarknaden.
Boverket har under åren 1991-1993 följt upp och utvärderat bostads-
bidragens effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barn-
familjer har stor fördelningspolitisk precision och att effekterna av denna stödform till stor del överensstämmer med de uttalade syftena med
stödet. Från och med år 1994 tillämpas ett nytt system för bidragsgiv-
ningen. Regeringen har med anledning härav gett Riksförsäkringsverket
i uppdrag att analysera hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar.
Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfal! och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barnet. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.
Föräldrapenning svarar för ca 87 240 av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är främst beroende av antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen under år 1990. Antalet ersatta dagar
med föräldrapenning beräknas dock inte komma att minska i någon större utsträckning före år 1995.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet, samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig för-
äldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldra-
penning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Dessa regler minskar utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut mer sammanhängande.
Flexibiliteten i systemet har medfört att försäkringen i vissa fall kom-
mit att utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. I vissa fall synes föräldrars uttag av föräldrapenning mer styras av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning än av att ta del i vården av barnet. Som exempel
kan nämnas den situationen att den av föräldrarna som har högst in-
komst tar ut föräldrapenning under veckosluten, medan den andra föräldern utnyttjar föräldrapenningen under veckans övriga dagar. Om den
förstnämnda föräldern tar ut en fjärdedels föräldrapenning på fredag
eftermiddag kan föräldern få hel föräldrapenning under lördag och sön-
dag. |
För att motverka sådana uttag har riksdagen antagit regeringens förslag (prop. 1994/95:42, bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) att hel föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall
2¶Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 17
kunna utges för sådan tid om högst fyra dagar i följd som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den Bil. 6 arbetsfria tiden uppbär Hel föräldrapenning. Innebörden härav är att en förälder som önskar uppbära hel föräldrapenning under ett veckoslut (lördag — söndag) kommer att behöva ta ut hel föräldrapenning under tre dagar. En förälder som vill ta ut hel föräldrapenning under en period som består av t.ex. tre helgdagar jämte en lördag kommer att behöva ta ut hel föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Den som vill ta ut föräldrapenning under en arbetsfri period om fem dagar kommer å andra sidan inte att behöva ta ut någon ytterligare dag med hel föräldrapenning. Motsvarande gäller för rätt till halv respektive fjärdedels föräldra-
penning. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995.
Ersatta dagar med föräldrapenning och | tillfällig föräldrapenning 1993
(32,926)
| lmMän |
(89,96) | :
/ MN / uKvinnor !
(67,19) mma Tillfällig föräldrapenning Föräldrapenning
Fädernas uttag av föräldrapenning uppvisar en ökande tendens. Detta är positivt även om ökningen mellan åren 1992 och 1993 är liten. I jämförelse med år 1990 kan dock ökningen sägas vara förhållandevis påtaglig. År 1993 uppgick fädernas andel av ersatta dagar med föräldrapenning till 10,1 26 jämfört med 9,1 24 året innan. År 1990 var fädernas andel endast 7,4 24.
När det gäller fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning skedde visserligen en minskning åren 1992 — 1993. Fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning är dock trots allt fortfarande relativt stort. År 1993 uppgick deras andel till 32,9 20 av antalet ersatta dagar medan motsvarande siffra år 1992 var 34,3 20.
Även om männens uttag av föräldrapenning har ökat något under senare år visar statistiken över uttagna föräldrapenningdagar att det till övervägande delen är kvinnorna som utnyttjar rätten till föräldrapenning. En stor del av fäderna avstår helt från att ta ut föräldrapenning. Detta gäller dock inte de tio dagar med tillfällig föräldrapenning per barn som är förbehållna fadern i samband med ett barns födelse (s.k. pappadagar). Andelen fäder som utnyttjar dessa dagar har emellertid minskat under
gick till endast 79 240. De tog dock ut i genomsnitt 9,4 dagar. Bil. 6
Vad är det då som hindrar fäderna från att fullt ut utnyttja sin rätt till föräldrapenning?
Fädernas valfrihet är i praktiken begränsad. Arbetsgivarna förväntar sig
ofta att män skall arbeta heltid. Chefernas attityder är ofta avgörande för
om underställda skall våga ta ut sin föräldraledighet. Man kan inte heller
bortse från att mödrarna i vissa fall inte vill låta fäderna få del av för-
äldraledigheten. Kvinnorna har av tradition tagit det största ansvaret för
barn och hem.
Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Forskning visar att en tidig och nära relation mellan fader
och barn är gynnsam för båda och ger en god grund för relationen under
resten av livet. Det lilla barnets behov av båda föräldrarna är ett krav
som barnet inte självt kan formulera. Det är därför rimligt att samhället bidrar med det stöd som behövs för att detta krav skall tillgodoses.
För att främja kontakten mellan fäder och barn är det angeläget att fädernas uttag av främst föräldrapenning ökar. Viktiga åtgärder i syfte att ändra bl.a. fädernas beteende i detta avseende är de ändringar som
gäller i föräldraförsäkringen för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995.
För dessa barn skall antalet föräldrapenningdagar delas tika mellan föräldrar som båda är vårdnadshavare för ett barn. Alla dagar med föräldra-
penning på sjukpenningnivå utom 30 dagar kan överlåtas på den andra
föräldern. Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt
saknar förmåga att vårda barnet kan även dessa 30 dagar överlåtas till
den andra föräldern. Fr.o.m. samma tidpunkt gäller att ersättningsnivån
för föräldrapenningen sänks till 80 20 av den sjukpenninggrundande inkomsten utom för nämnda 30 dagar som alltjämt ersätts med 90 24.
För förälder som ensam har vårdnaden om ett barn gäller att 60 dagar ersätts med 90 246 (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15, rskr.
1993/94:368.)
De nyss nämnda reglerna bör få stor betydelse när det gäller att förmå flertalet fäder att ta ut åtminstone 30 dagar av den totala ledigheten. På
sikt innebär ett ökat uttag av föräldraledighet bland fäder att det kommer
att anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen.
Bidragsförskott
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda barn, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade
bidragsförskott. De senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott
lämnas ökat från ca 275 000 år 1990 till ca 305 000 år 1993. Nettokostnaden ökade under samma period med 821 miljoner kronor till 2 959 miljoner kronor. År 1990 finansierades 33,3 procent av den totala kostnaden för bidragsförskott genom inbetalningar från de underhålls-
skyldiga. År 1993 hade andelen sjunkit till 28,2 procent eller 1 162
miljoner kronor. Inbetalningarna har i faktiska tal ökat med ca 10 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Bil. 6
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för barn vars föräldrar lever åtskilda. I de fall en underhållsskyldig förälder har ådömts ett underhåll som är lägre än bidragsförskottsnivån (f.n. 1 173 kronor per månad) lämnar staten ett s.k. utfyllnadsbidrag som utgör mellanskillnaden upp till denna nivå.
I de flesta fall betalas hela bidragsförskottsbeloppet till vårdnadshavaren varefter aktuellt inbetalt underhållsbidrag avräknas hos försäkringskassorna. Kostnaderna för bidragsförskottet är således beroende av på vilken nivå underhållsbidragen fastställs. Nya bidragsförskottsärenden inleds i många fall med att underhållsbidrag inte ännu är fastställt vilket kan leda till stora ingångsskulder för de underhållsskyldiga. Ju längre dröjsmål vid fastställande av underhållsbidrag desto högre blir ingångsskulden för den underhållsskyldige.
Den huvudsakliga orsaken till att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag inte har kunnat upprätthållas är den djupa lågkonjunkturen med därtill hörande arbetslöshet och låg betalningsförmåga. Andra orsaker är långa handläggningstider, dels i kommunerna vid höjning av underhällsbidrag, dels hos kronofogdemyndigheterna i införselärenden.
Internationella adoptioner Bidrag lämnas under vissa förutsättningar i samband med adoption av barn från utlandet.
Vid utgången av år 1993 fanns nästan 34 500 barn som adopterats från utlandet. Jämfört med tidigare förhållanden har antalet förmedlade barn under de senaste åren legat på en relativt konstant men låg nivå. Andelen barn som inte förmedlas genom auktoriserad adoptionsorganisation, sk. enskilda adoptioner, minskar något. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1990-1993 framgår av följande sammanställning.
Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet, åren 1990-1993
1990 1991 1992 1993
Totalt förmedlade 965 1113 1115 934 adoptivbarn -Förmedlad genom 680 786 847 754 aukt. organisation -Förmedlad utan 285 327 268 180 aukt. organisation Andel barn förmed- 30 29 24 19 lade utan aukt. organisation (20)
från länder i Asien och Latinamerika. Önskan om att få barn från de Bil. 6
tidigare öststaterna har dock ökat. Förmedlingen från dessa länder är emellertid ännu begränsad.
Väntetiderna för blivande adoptivföräldrar har minskat kraftigt. Adoptionsköerna till många länder är korta och har i många fall t.o.m. för-
svunnit helt. Trots att det i de flesta länder finns barn att förmedla redo-
visar adoptionsorganisationerna brist på sökande familjer, framförallt när
det gäller något äldre barn.
Vidtagna och planerade åtgärder
Slopat vårdnadsbidrag
Riksdagen har beslutat att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.
1994/95:61, bet. 1994/95:S0oU8, rskr. 1994/95:105). Beslutet innebär en
nettobesparing på statsbudgeten med 2 300 miljoner kronor.
Propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Riksdagen beslutade efter förslag i propositionen Vissa ekonomisk-poli-
tiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145) bl.a. om vissa besparingar inom barnbidragssystemet och
bidragsförskottssystemet. Beslutet innebär en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som dessa frikopplas från barnbidragsnivån i systemet. Beslutet innebär en besparing
på 540 miljoner kronor för helt år. Vidare beslutades att bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn inte räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den I januari 1995 fastställs på samma nivå som år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per barn och år. Om inte den översyn av underhålls- och bidragsförskottssystemet (S 1993:09) som för
närvarande pågår föranleder ändringar som tillsammans med ovanstående
åtgärd ger en nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen att återkomma med förslag om en successiv sänkning av bidragsförskottsnivån till 12 600 kronor år 1998. Slutligen beslutades en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år vilket uppskattas innebära en besparing på 60 miljoner kronor.
I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att den 1 juli 1996 minska nettoutgifterna för det direkta stödet
till barnfamiljerna med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i propositionen. Som regeringen inledningsvis konstaterat är detta sparkrav svårt att behandla separat samtidigt som det nu är nöd-
vändigt att genomföra ytterligare utgiftsminskningar för staten som del-
vis ligger i gränslandet till familjepolitiken. Regeringen avser därför nu lägga fram förslag som inkluderar de nämnda tre miljarderna kronor.
I det följande föreslås en sänkning av barnbidraget från 9 000 till 7 500 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid har ett Bil. 6 utrymme beräknats för kompensation till särskilt drabbade grupper. Alternativt kan barnbidraget sättas till 7 800 kronor per barn och år utan att någon grupp får särskild kompensation. Förslaget innebär en besparing som för år 1998 kan uppskattas till 2 755 miljoner kronor.
Bostadsbidrag Från och med den 1 januari 1994 tillämpas ett nytt system för bostadsbidragen. Det nya systemet innebär vissa större regelförändringar. Bland annat prövas numera bostadsbidragen i allt väsentligt mot en beräknad framtida inkomst med efterkontroll i ett sk. rullande system, utan att nya ansökningar görs varje år. Avsikten med en sådan prövning i stället för, som tidigare, en prövning mot en två år gammal inkomst, är bl.a. att den fördelningspolitiska träffsäkerheten skall förbättras.
Det nya systemet innebär vidare att Riksförsäkringsverket (RFV) som central myndighet har ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bostadsbidragen. På lokal nivå handläggs bidragen av de allmänna försäkringskassorna.
Hanteringen av bostadsbidragen som stödform och den nya inkomstprövningen m.m. ställer krav på en uppföljning av bidragssystemet både som del i familjepolitiken och som del i bostadspolitiken. Regeringen har därför gett RFV i uppdrag att senast den 1 oktober 1995 redovisa hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar. I uppdraget ingår även en analys av vilka faktorer som påverkat de senaste årens kraftiga kostnadsutveckling för stödformen.
I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör reglerna för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Regeringens förslag i det följande med avseende på bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn, har därför inriktats så att kostnaderna för bidragsgivningen under år 1996 beräknas minska med ca 690 miljoner kronor i förhållande till motsvarande kostnader under föregående bidragsår.
Föräldraförsäkring
Sedan den 1 januari 1994 har föräldrar till barn under 16 år som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Vidare kan förälder till barn som fyllt 16 år men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn.
Fram till den 1 juli 1994 utgavs föräldrapenning under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. För 90 av dagarna utgavs föräldrapenning med belopp enligt garantinivån, de s.k. garantidagarna. Vid flerbarnsbörd utgavs föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90 dagar med belopp enligt garantinivån. I samband
garantidagarna samt höjdes garantinivån — som tidigare varit 60 kronor Bil. 6
per dag - till 64 kronor per dag.
Som en konsekvens av regeringens förslag i prop. 1994/95:61 om avskaffande av vårdnadsbidraget föreslogs att de 90 garantidagarna skulle återinföras fr.o.m. den I januari 1995 och att garantinivån skulle återställas till 60 kronor per dag. Riksdagen biföll regeringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna fr.o.m. den
I januari 1995 ( bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Som redovisats i det föregående innebär det statsfinansiella läget att
besparingar måste göras på flertalet områden inom socialförsäkringen.
Detta gäller även föräldraförsäkringen. Vidare finns det enligt regering-
ens bedömning skäl att överväga om inte enhetliga ersättningsnivåer bör införas i de olika socialförsäkringssystemen. De nuvarande dagersättningssystemen har under senare år blivit mycket komplicerade. Detta har
bl.a. resulterat i att överskådligheten i systemet har gått förlorad. Komplexiteten kan ha fört med sig beteendeförändringar som inte är önsk-
värda. Enligt regeringens uppfattning bör därför en enhetlig ersättningsnivå om 75 20 införas såväl i sjuklöne- och sjukpenningsystemen som i föräldraförsäkringen samtidigt som karensdagen i sjukersätt-
ningssystemen slopas. Ersättningsnivån vad gäller de två månaderna med
föräldrapenning som inte kan överlåtas liksom den tillfälliga föräldrapen-
ningen efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under
ett år bör dock alltjämt vara högre. Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 24 av
den sjukpenninggrundande inkomsten med undantag för nämnda två
månader med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m. dag 15 där ersättningsnivån bör vara 85 90.
För att åstadkomma ytterligare besparingar i syfte att sanera statens finanser fordras att även andra åtgärder vidtas inom föräldraförsäkringen. En förändring som sannolikt är mindre kännbar för barnfamiljerna än att ytterligare sänka ersättningsnivåerna är slopandet av de s.k. kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen. Dessa dagar är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnets vardagliga miljö. t.ex. barnomsorg och skola. Föräldrarna har möjlighet att varje år disponera två sådana dagar per barn och år fr.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år. Eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja föräldrapenningdagar i samma syfte anser regeringen att kontaktdagarna bör kunna avskaffas. Regeringen avser därför att senare förelägga riksdagen ett förslag om att fr.o.m. den I Januari 1997 slopa dessa kontaktdagar. Vad nu sagts gäller dock inte de tio dagar som kan utges till föräldrar med barn som omfattas av LSS.
De sammanlagda besparingarna till följd av nu aviserade förslag bedöms uppgå till I 310 miljoner kronor brutto. De nu nämnda ändrings-
förslagen bör dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 1997. Motivet
härtill är att sänkningen av ersättningsnivån från 90 till 80 20 i föräldrapenningen fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller barn födda denna dag
eller senare. För barn födda före detta datum har föräldrarna möjlighet
att ta ut föräldrapenning med 90 246 t.o.m. den 31 december 1996. Först därefter är det således rimligt att sänka ersättningsnivån ytterligare: Bil. 6
Som ett led i den nu nämnda reformen med enhetliga ersättningsnivåer för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör även ersättningsnivån för havandeskapspenning sänkas från 80 till 75 246 fr.o.m. den fjärde dagen i ersättningsperioden. Besparingen kan uppskattas till ca 20 miljoner kronor brutto. Även denna ändring bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Såvitt gäller havandeskapspenningen i övrigt har regeringen uppdragit åt Riksförsäkringsverket att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna under den senare delen av graviditeten utnyttjas. Därvid skall sjukskrivningsorsaker under graviditeten belysas samt samband mellan sjukpenning, föräldrapenning och havandeskapspenning kartläggas. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av januari 1995.
Bidragsförskott Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utredningsarbete utan att framlagda förslag har lett till ändrad Jagstiftning. För närvarande ser en särskild utredning — Underhålls- och bidragsförskottsutredningen — 93 (S 1993:09) — över ensamförälderstödet med uppgift att bl.a. pröva om försäkringskassorna kan ges en större roll vid fastställelser och jämkningar av underhållsbidrag. Utredningen kommer i början av år 1995 att redovisa förslag vad gäller såväl administrationen av underhållsbidrag som reglerna för beräkning av dessa.
I den ekonomisk-politiska propositionen förutsätts att man vid det fortsatta utredningsarbetet beträffande familjepolitiken redovisar förslag till utgiftsminskningar, som tillsammans med den beslutade "frysningen" av bidragsförskottsnivån ger en besparing som senast år 1998 uppgår till 700 miljoner kronor. Om sådana förslag inte redovisas kommer en successiv sänkning av bidragsnivån till 12 600 kronor per barn att genomföras.
Under arbetet med budgetpropositionen har regeringen konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft 1998. Detta skall omfatta strukturåtgärder inom läkemedelsoch tandvårdsområdena och bidragsförskotten. Se vidare under avsnitt B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom.
Ändrade betalningstidpunkter för barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott Med nuvarande regler betalas barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Regeringen föreslår att bidragen fr.o.m. den 1 januari 1996 betalas ut den 27 i varje månad. Förslaget innebär minskade räntekostnader
för staten med ca 50 miljoner kronor för helt år räknat. Förslaget för-
anleder ändring i förordningarna om barnbidrag, bidragsförskott, särskilt Bil. 6
bidrag för vissa adoptivbarn och bostadsbidrag.
Adoptionslagstiftningsutredningen Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en särskild utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade.
Utredningsarbetet initierades bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera förfarandet när det gäller internationella adoptioner. Arbetet i Haag har sedermera resulterat i en konvention den
10 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adop-
tioner.
Av direktiven (dir. 1992:69) framgår att utredaren bl.a. skall pröva den
roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i
adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av
den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en
verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredaren skall vidare
redovisa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begrän-
sas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas.
Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka vid internationella adoptioner skall prövas. Utredarens uppdrag har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:50) utökats med att
även omfatta erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av utredarens översyn redovisas i betänkandet Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. Betänkandet skall remissbehandlas.
Barnomsorg
Målen för barnomsorgen är - att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans
för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor,
— att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg
som deras speciella behov kräver, — att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med
vård och ansvar för barn, | — att utforma verksamheten i samarbete med föräldrarna för att däri-
genom öka deras delaktighet, medansvar och inflytande, — att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekono-
miskt effektivt.
Under de senaste åren har två viktiga steg tagits för att nå dessa mål.
Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 om att alla barn Bil. 6 över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en
organiserad förskoleverksamhet (prop. 1984/85:209, bet. 1985/86:SoUS,
rskr. 1985/86:27). Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar
erbjuds plats i kommunala eller alternativa (föräldrakooperativ m.m.) daghem eller i familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar
är hemarbetande erbjuds möjlighet att delta i verksamhet i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp.
Ett andra steg togs under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens proposition Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop.
1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117). I propositionen
lades övergripande mål för barnomsorg utanför hemmet fast. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrarna 1 år
till och med 12 år skärptes genom ändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebar en utvidgning av 1985 års beslut genom att åldersgränsen för rätt till barnomsorg sänktes från 18 till 12 månaders
ålder. Även skyldigheten att tillhandahålla skolbarnsomsorg skärptes.
Bestämmelser infördes i socialtjänstlagen som preciserar barnom-
sorgens uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten.
Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet
erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn stöd i deras utveckling och en meningsfull fritid. Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens verk-
samhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans i
gruppens form. Att inte särskilja pedagogiken och omsorgen utan i
stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är utmärkande för barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.
Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att
den kan fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjliggör för föräldrar, mödrar såväl som fäder, att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den erbjuder barnen trygga och stimulerande uppväxtvillkor. För barn med behov av särskilt stöd, t.ex. barn med funktionshinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett särskilt
ansvar. Barnomsorgen är i första hand till för barnen. Ett barn kan ha behov
av att få vara i sin invanda miljö i daghemmet eller fritidshemmet även
om föräldrar blir arbetslösa eller är föräldralediga. Personalen i förskola och skolbarnsomsorg är viktigast för kvaliteten i i verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att
barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara lämpligt sammansatt med avseende på både gruppens storlek och åldersoch könssammansättning. Barngruppen får givetvis inte vara för stor i
förhållande till personalstyrkan, om kraven på pedagogiskt innehåll skall
kunna upprätthållas.
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall vidare bedrivas i
ändamålsenliga /okaler. Lokalernas storlek och utformning samt miljö Bil. 6
och material skall vara beskaffade så att barn genom pedagogisk verksamhet kan erbjudas fostran och omvårdnad.
Hösten 1994 antog riksdagen regeringens proposition Vårdnadsbidrag. Garantidagarna. Enskild barnomsorg. (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild
barnomsorg, som skulle ha trätt i kraft den 1 januari 1995 upphävdes. Kommunerna kan i stället efter egen bedömning lämna bidrag till
enskild förskole- och fritidshemsverksamhet. Samma regler skall nu
gälla för kommunen som för länsstyrelsen vid tillståndsprövningen. Kommunerna skall själva komma överens om hur kostnadsfrågan skall lösas för barnomsorgsplats för barn som inte är hemmavarande i kommunen. Enskilda daghem och fritidshem kan, under de rätta förutsättningarna, berika barnomsorgen och bidra till en fortsatt positiv utveckling. En grundläggande förutsättning är dock att de inte leder till segregering,
t.ex. genom att avgiftssättning och intagningsregler får styrande effekter på föräldrars val av verksamhetsform. Resurskrävande barn måste särskilt beaktas. Därför bör enskild och kommunal barnomsorgsverksamhet bedrivas med samma ekonomiska förutsättningar. Kommunen måste ha ansvaret för hela den offentligt finansierade barnomsorgen.
Barnomsorgens utveckling
Barnomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda
daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och
öppen fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också
skett en snabb utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i skolan.
Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn
i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1985 till år 1993. Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öppna förskolor och i öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga
eftersom barn som besöker dessa verksamheter inte behöver vara inskrivna.
Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980-1993
År (dec Daghem = Familjedaghem Fritids- Summa Deltids-
| resp år) | 0-6 år 7-12 år hem grupp |
| 1985 | 184400 113 500 48 900 73 700 420 500 78 000 |
| 1990 | 256 300 110 400 45 500 119700 531 900 63 100 |
| 1992 | 306 900 99-900 34 900 135 800 577 500 60 800 |
| 1993 | 313 200 98 200 30 000 141 700 583 100 65 300 |
Källa: Statistiska meddelanden
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985. Detta Bil. 6 gäller inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan än mer för skolbarnen trots att dessa inte omfattades av principbeslutet. Andelen barn i familjedaghem har samtidigt minskat under perioden.
Följande uppgifter har hämtats ur Barnomsorgsundersökningen år 1994, som förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger en bild av hur föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m.
Barn 1-6 år efter omsorgsform. Januari 1994
(41.890)
cr Kommunalt daghem
Familjedaghem
ca Enskilt daghem
m Privat bet. tillsyn
£3 Annat (mormor m.m.)
ca Föräldraledig -syskon
Ca Föräld. hemma
(18.226)
(2.820) C
(3.196) | (15.696)
Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att vårdnadshavaren/modern inte förvärvsarbetar. Ca 14 20 (65 000) av de barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hemmet. Många — främst kvinnor — arbetar enbart under kvällar/helger eller föräldrarna "saxar" sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan vara hemma. Av SCB:s löpande statistik (S 10 SM 9401) framgår att 52 800 barn går i deltidsgrupp vid årsskiftet 1993/94. Därvid har barn som samtidigt har plats i familjedaghem frånräknats eftersom dessa annars skulle dubbelredovisas. Sammantaget innebär detta att närmare 70 procent av barnen i åldern 1 — 6 år får del av samhällets barnomsorg.
Daghemsavgifterna
. . il. 6 Socialstyrelsen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av kommu- Bil nernas daghemsavgifter åren 1993 och 1994. Av rapporten framgår följande. = Allt fler kommuner ser över sina barnomsorgsavgifter. Nya konstruk-
tioner införs och nivåerna höjs. Sedan januari 1993 har 241 av landets
kommuner gjort större eller mindre förändringar i sina daghemsav-
gifter. - Avgifterna varierar mycket mellan olika kommuner — nivåer och kon-
struktioner. Avgifterna för en normalinkomsttagare med ett barn på
daghem kan variera mellan 800 kr och 2 500 kronor per månad. — Förändringen mot tidsrelaterade avgifter är störst i storstadsregioner-
na. Stockholm, Göteborg och Malmö har alla en tidsrelaterad avgift
med tre intervall. Bland förortskommunerna har över 50 240 en avgift
med fler än tre intervall. År 1993 var andelen drygt 2094.
— Den mest långtgående formen av tidsrelaterade avgifter är när föräld-
rar betalar en avgift per timme. Våren 1994 hade 22 kommuner infört
timtaxa vid daghemmen — en tredubbling mot tidigare år. - Ett syfte med tidsrelaterade taxor är att söka styra närvaron vid dag-
hemmen så att kostnaderna kan minskas. - I 85 24 av kommunerna är daghemsavgifterna inkomstrelaterade. An-
delen har inte förändrats sedan år 1991. = Vid de enskilda daghemmen — framför allt föräldrakooperativen — är
det betydligt vanligare med enhetstaxa, oberoende av föräldrars in-
komst och barnens närvarotider.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barns levnadsvillkor i vissa storstadsområden Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga besparingar. Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen för förskolebarn, trots allt, är god på de flesta håll i landet. Det finns dock ett antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och i förortskommuner har besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för barnomsorgen.
Av Socialstyrelsens Sociala rapport 1994 framgår att barn till ensamstående föräldrar och barn med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra barn lever under knappa materiella omständigheter. Arbetslöshet är också vanligare i dessa grupper.
En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregio- Bil. 6 nerna, med utgångspunkt från barnens och ungdomarnas situation. Särskild uppmärksamhet skall ges ungdomar med en svag ställning på arbetsmarknaden. Kommittén skall analysera hur boendesegregationen har utvecklats under senare år i ett antal storstadsregioner med barnrika bostadsområden där det finns en hög koncentration av ekonomiskt och socialt svaga grupper, ensamstående föräldrar och invandrarfamiljer. Kommittén skall bl.a. analysera hur offentlig och kommersiell service fungerar och samverkar i dessa områden och undersöka om det finns strukturella faktorer i dessa bostadsområden som bidrar till att skapa sociala problem. Kommittén skall belysa vilka som är de strategiska åtgärderna för att förändra en dålig situation och bryta en negativ utveckling. Barnperspektivet skall särskilt framhållas.
Barnombudsmannens årsrapport Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993,
med särskild uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
BO skall enligt sin instruktion (SFS 1993:710) senast den 1 oktober varje år lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det gångna budgetåret. I rapporten skall frågor lyftas fram som ombudsmannen anser att regeringen behöver överväga. I rapporten skall finnas en sammanställning över de mer principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksamhetsåret. Särskilt skall sådana uttalanden tas upp som behandlar författningars överensstämmelse med FN:s barnkonven-
tion. Med anledning av övergången till kalenderårsbudget kommer en för-
fattningsförändring att göras angående datum för avlämnande av BO:s rapport till senast den 1 april med början år 1996, vilket innebär att nästa rapport kommer att omfatta tiden den 1 juli 1994 — 31 december 1995. Därefter skall tiden avse den 1 januari — 31 december.
BO:s första årsrapport till regeringen överlämnades den 5 september 1994. Rapporten består av två delar. Den första allmänna delen beskriver bakgrunden till BO:s tillkomst, BO:s roll, arbetsmetoder och organisation. Den ger också en kortfattad beskrivning av de frågor BO arbetat med under verksamhetsåret 1993/94 och avser att arbeta med under kommande år.
Den andra delen innehåller de konkreta förslag och synpunkter i olika sakfrågor som BO vill framföra till regeringen. Det gäller bl.a. frågor som rör barnperspektivet i socialtjänstlagen, barnhälsovården. flyktingbarnen, medinflytande för barn och unga i kommuner och i skolan, sexuella övergrepp, unga i fängsligt förvar, samt behovet av ett nationellt statistiksystem över olycksfallsskador.
rörda departement. Vissa av förslagen är också föremål för utredning i Bil. 6
annat sammanhang. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med de eventuella åtgärder som BO:s rapport föranleder.
FN:s familjeår
Sverige har under år 1994 medverkat i Förenta Nationernas familjeår. En
interdepartemental kommitté, Kommittén för FN:s familjeår (S 1992:06), har haft i uppdrag att initiera och samordna insatserna i enlighet med
den handlingsplan som upprättats för Sveriges medverkan (Dir.1994:14).
Insatserna under året har omfattat dels nationella utvecklingsinsatser
med utgångspunkt från målen för svensk familjepolitik, dels internationella insatser för att föra ut svenska erfarenheter i internationell debatt
samt medverka i FN:s fredsbevarande arbete för en hållbar social utveckling.
Ett särskilt anslag om 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden har
under familjeåret disponerats för utvecklingsinsatser i Sverige, som syf-
tat till att skapa ökad livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn
och ungdom.
Särskilda medel har också ställts till förfogande för internationella
insatser bl. a. i form av stöd till de minst utvecklade länderna och länderna i det forna östblocket för att möjliggöra deras medverkan i arbetet
med uppföljning av erfarenheterna från familjeåret.
Under 1995 skall de initiativ som tagits under familjeåret följas upp. Erfarenheterna skall integreras i det nationella reformarbetet inom berörda sektorer samt i det internationella samarbetet kring mänskliga
rättigheter och social välfärd inom FN och inom EU. Det samarbete som inletts på nordisk bas under familjeåret skall tillvaratas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder mom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder, Föräldraförsäkring).
A 1. Allmänna barnbidrag
| 1993/94 — Utgift | 17 115 251 080 |
| 1994/95 Anslag | 17 300 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 23 493 000 000 |
varav 16 012 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om barnbidrag
och flerbarnstillägg i Jagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och
lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Allmänt barnbidrag lämnas till dess ett barn fyller 16 år. För elever som fyllt 16 år men går kvar i grundskolan eller i viss annan utbildning, Bil. 6 t.ex. särskola, lämnas förlängt barnbidrag med samma belopp per månad som det allmänna barnbidraget.
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn.
Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Barnbidragets medelsbehov är beroende av antalet barn under 16 år, antalet gymnasiestuderande med studiebidrag som räknas in för flerbarnstillägg och bidragsbeloppets storlek. Antalet hushåll med barn under 16 år har ökat med ca 27 000 och antalet familjer med flerbarnstillägg med ca 30 000 hushåll mellan åren 1990 och 1994.
Budgetåret 1993/94 överskreds anslaget med 115 miljoner kronor. Förklaringen härtill är framför allt den stora ökningen av antalet familjer med flerbarnstillägg. Denna ökning beror på att gymnasieskolans yrkeslinjer har förlängts med ett år under perioden samtidigt som många arbetslösa ungdomar som tidigare slutat gymnasiet erbjuds ett tredje studieår i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom detta uppbär fler ungdomar studiebidrag. Familjerna får därmed rätt till flerbarnstillägg i större utsträckning. .
I Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 225 miljoner kronor beräknat med 1994 års regler. Samtidigt redovisar Riksförsäkringsverket i enlighet med regeringens föreskrifter i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 ett utfall för första kvartalet som uppräknat till hela budgetåret blir 17 128 miljoner kronor vilket understiger anslaget med 172 miljoner kronor.
Enligt regeringens uppfattning kommer antalet flerbarnsfamiljer — och därav följande anslagsbelastning — inte att öka ytterligare, då de flesta gymnasiestuderande i dag har valt treåriga gymnasielinjer. Vidare beräknas de ungdomskullar som under de närmast åren lämnar gymnasieskolan minska i storlek.
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995796 till 26 721 miljoner kronor varav 17 813 för tiden juli 1995-juni 1996. Beräkningarna utgår från för år 1994 gällande regler med barnbidragsnivån 9 000 kr per år och barn samt att antalet barnbidragsberättigade barn blir ca 1 762 000 vid utgången av 1994. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till 199 000. Antalet mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 34 000.
Regeringens överväganden
Bil. 6
Ändrade regler för barnbidrag
Regeringens förslag: Barnbidrag skall fr.o.m. den 1 januari 1996 lämnas med 7 500 kronor per barn och år. Därvid har beräknats att 410 miljoner kronor kan användas för kompensation till särskilt drabbade grupper.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har efter förslag i rege-
ringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUt, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstilläggen skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995. Flerbarnstilläggen skall uttryckas i krontal och inte som en andel av barnbidragsbeloppet.Bidraget sänks från 4 500 till 2 400 kronor per år för det tredje barnet, från 9 000 till 7 200 kronor per år för det fjärde barnet och är oförändrat 9 000 kronor per år för det femte och varje ytterligare barn.
I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i den aktuella propositionen och i propositionen (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:So0U8, rskr. 1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna.
Som regeringen inledningsvis har konstaterat är det nämnda sparkravet på tre miljarder kronor svårt att behandla separat, samtidigt som ytterligare utgiftsminskningar måste genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag, som inkluderar de nämnda tre miljarderna.
I den allmänna debatten förs ibland fram förslag om att inkomstpröva barnbidraget. Regeringen anser dock att den princip som lades fast när barnavdraget inom beskattningen slopades och det allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla. Barnbidraget bör ses som ett komplement till den nuvarande familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjämning över tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag medan de under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar, bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.
En inkomstprövning av barnbidraget skulle innebära ytterligare marginaleffekter utöver dem som redan finns dvs. göra behållningen ännu mindre av den inkomstökning man skulle kunna få genom att t.ex. öka sin arbetstid.
Är bidraget inkomstprövat innebär dessutom en höjning att fler familjer drabbas av högre marginaleffekter, vilket aldrig är önskvärt och kan användas som ett argument mot varje eventuell framtida höjning.
3 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 33
administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas ökad administra- Bil. 6
tion för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle be-
höva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barn-
familjer. En beskattning av barnbidraget, som kan ses som ett alternativ
till en inkomstprövning, kommer främst att gynna kvinnor som har råd att vara hemma och missgynna dem som måste arbeta heltid, som t.ex.
ensamstående föräldrar.
Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kronor per månad och barn innebär att grundprincipen för barnbidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i fortsättningen lämnas med ett be-
lopp lika för alla barn. Förslaget föranleder en ändring i 1 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag. Ett lagförslag har utarbetats inom Socialdepartementet. För-
slaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1. Nedanstående sammanställning visar bidragsbeloppen i juli 1994,
januari 1995 och föreslaget belopp år 1996 per hushåll samt antalet berörda hushåll (mars 1994).
Antal Antal hus- = År 1994+ År 1995 År 1996 Diff. kr/år barn håll Kr/år/fam Kr/år/fam Kr/år/fam 1994-
1996
| 1 | 440 000 | 9 000 | 9 000 | 7 500 - 1 500 |
| 2 | 385 000 | 18 000 | 18 000 | 15 000 = 3 000 |
| 3 | 155 000 31 500 29 400 24 900 = 6 600 | |||
| 4 | 34 100 49 500 45 600 39 600 = 9 900 | |||
| 5 | 7 000 67 500 63 600 56 100 - 11 400 | |||
| 6+ | 2 700 85 500 81 600 72 600 - 12 900 |
+ Fr.o.m. I juli 1994
Regeringen har beräknat ett finansiellt utrymme om 410 miljoner kronor för att vid en barnbidragssänkning med 125 kronor per barn och månad kunna ge kompensation till särskilt utsatta grupper. Ensamföräldrar — oftast mödrar — är, trots att de oftast förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i samboendehushåll, en ekonomiskt svag grupp. Utredningen om familjepolitiken bör få i uppdrag att närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation bör införas. Utöver fördelningspolitiska hänsyn bör därvid det angelägna i att inte skapa nya marginaleffekter beaktas.
Utredningen bör dock vara oförhindrad att avstå från att föra fram förslag till kompensation för att i stället begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget. Kostnaden för eventuella justeringar skall dock rymmas inom den anvisade ekonomiska ramen för anslaget.
Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till volymberäkning. Med hänsyn tagen till beslutet om ändrade regler för flerbarnstillägg,
ner kronor kan användas till kompensation till särskilt drabbade grupper Bil. 6
bör anslaget för budgetåret 1995/96 uppgå till 23 493 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
|. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett för-
slagsanslag på 23 493 000 000 kronor.
A 2. Bostadsbidrag
| 1993/94 — Utgift | 11 368 084 201” |
| 1994/95 Anslag | 6 570 000 0007 |
| 1995/96 — Förslag | 12 230 000 000 |
varav 8 330 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 " Beloppet avser kostnader dels för kalenderåret 1993, dels för första halvåret 1994. Anslaget belastades engångsvis med kostnader för ett extra halvår i samband med att staten övertog det administrativa ansvaret från kommunerna. ” Beräknat belopp
Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn.
Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostads-
bidrag, bostadsbidragsförordningen (1993:739) och förordningen
(1993:982) om bostadsbidragsregister.
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för hemmavarande barn, dels av ett belopp som beror på bostadskostnadens
storlek och antalet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomst-
prövat och reduceras med 20 26 av den del av den bidragsgrundande inkomsten, som överstiger ett visst belopp per år. Från och med år 1994 sker inkomstprövning av bidragen mot en beräknad aktuell inkomst.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och 29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av bostadskostnadens storlek. Även dessa bidrag inkomstprövas fr.o.m.
bidragsåret 1994 mot en beräknad aktuell inkomst.
Samhällets kostnader för bidragsgivningen är beroende av inkomst-, bostadskostnads- och arbetslöshetsutvecklingen och är därför nära kopplat till den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.
Under senare år har kostnaderna för bidragsgivningen stigit markant.
Riksrevisionsverkets budgetprognos I för budgetåret 1994/95 (8 502
miljoner kr) indikerar också att kostnaderna för bostadsbidrag under detta budgetår blir högre än det anslagsbehov som har beräknats. I av-
vaktan på särskild proposition fördes anslaget i prop. 1993/94:100 bil. 6
upp med 6 570 miljoner kr. Medelsbehovet för budgetåret [994/95 be-
räknades därefter enligt prop. 1993/94:144 Bostadsbidrag för år 1995 till 7 200 miljoner kr.
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96
till 12 280 miljoner kr (18 mån.). Verket har därvid utgått från att ök- Bil. 6
ningen av hushållens bidragsgrundande inkomster uppgår till 3,3 resp. 3,6 24 under 1995 och 1996 och att bostadskostnaderna ökar med 3,7 24
för vardera året.
Regeringens överväganden
Ändrade regler för bostadsbidrag för år 1996
Regeringens förslag: Gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad höjs med 100 kr till 2 000 kr per månad för barnfamiljer och I 800 kr per månad för ungdomar mellan 18 och 29 år.
Den övre bostadskostnadsgränsen höjs för barnfamiljer med 100 kr per månad till
5 300 kr för familjer med ett barn,
5 900 kr för familjer med två barn, och
6 600 kr för familjer med tre eller flera barn. Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs för barnfamiljer
med 2 000 kr till 117 000 kr per år och för ungdomar mellan 18 och 29 år med 1 000 kr till för ensamstående 41 000 kr per år och för makar/sammanboende 58 000 kr per år.
Bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående har
det totala antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år. Denna ökning har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. Kostnadsutvecklingen har i vissa delar inte varit möjlig att förutsäga. Det är sannolikt att det ökade antalet bidragstagare inte enbart är beroende av situationen på arbetsmarknaden, utan att även andra faktorer haft betydelse. Regeringen har mot denna bakgrund gett RFV i uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkat de senaste årens kostnadsutveck-
ling för bostadsbidragen. I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör, inför bidragsåret 1996, reglerna för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Därför bör endast en mindre justering göras av
de i bidragssystemet ingående inkomst- och bostadskostnadsgränserna för bostadsbidrag till barnfamiljer resp. ungdomar. Vidare bör bostads-
bidrag till andra hushåll utan barn slopas.
För barnfamiljer bör gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad, den övre bostadskostnadsgränsen samt inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjas i begränsad omfattning. Det bidragsbelopp per månad som saknar direkt anknytning till bostadskostnaden, s.k. särskilt
bidrag, bör däremot vara oförändrat, dvs. 600 kr för familjer med ett
barn, 900 kr för familjer med två barn samt 1 200 kr för familjer med
av bostadskostnaden bör kvarstå på samma nivå som under bidragsåret Bil. 6 1995. Maximalt oreducerat bostadsbidrag till barnfamiljer år 1996 kommer således enligt regeringens förslag att, liksom under bidragsåret 1995,
bestå dels av ett särskilt bidrag, differentierat efter antalet barn i familjen, dels av ett belopp som beror av hushållets bostadskostnad och
antal barn. Det senare beloppet lämnas inom de gränser och med de bidragsandelar som framgår av följande sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån
Hushåll med Lägsta bidrags- Bidrag med 7590 Bidrag med 5020
grundande bo- upp till en bo- upp till en bostads-
stadskostnad stadskostnad av kostnad av
I barn 2 000 (+100) 3 000 (oförändrat) 5 300 (+100)
2 bam 2 000 (+100) 3 300 (oförändrat) 5 900 (+100)
3 eller flera barn 2 000 (+100) 3 600 (oförändrat) 6 600 (+100)
Med dessa förändringar kommer de maximala bostadsbidragen att begränsas något i förhållande till motsvarande bidrag under år 1995. Detta
framgår av följande sammanställning.
Maximala bostadsbidrag år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån
Hushåll med Bostadsbidrag år Ändring från år 1995
| I barn | 2 500 | -— 25 |
| 2 barn | 3 175 | —- 25 |
| 3 eller flera barn | 3 900 | — 25 |
Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 2 000 kr
till 117 000 kr per år.
Regeringens förslag föranleder ändring beträffande bostadskostnadsgränserna i 14 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande ändrad in-
komstgräns i 13 § samma lag.
För vissa föräldrar under 29 år beräknas bidrag på den del av bostads-
kostnaden per månad, som överstiger en nedre bostadskostnadsgräns vilken är lägre än för andra barnfamiljer. Denna nedre bostadskostnads-
gräns ligger under bidragsåret 1995 på samma nivå som motsvarande
gräns för hushåll utan barn. Eftersom vi i det följande kommer att före-
slå en höjning av den nedre bostadskostnadsgränsen för ungdomar med
100 kr per månad, bör även den nedre bostadskostnadsgränsen för vissa
föräldrar under 29 år höjas med samma belopp. Förslaget föranleder = Bil. 6
ändring i 15 § lagen om bostadsbidrag
De ändringar som regeringen nu föreslagit bör tillämpas i fråga om
bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den I januari 1996.
Även beträffande bostadsbidrag till ungdomar bör inkomstgränsen för
oreducerat bidrag samt gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad höjas i begränsad omfattning. Den övre bostadskostnadsgränsen
samt den gräns över vilken bidrag lämnas med 50 24 av bostadskostnaden bör dock kvarstå på oförändrad nivå.
Våra förslag till justering av bostadskostnadsgränserna framgår av
följande sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för ungdomar mellan 18 och 29 år, kr/mån
Lägsta bidragsgrundande Bidrag med 7520 upp till Bidrag med 5020 upp till bostadskostnad en bostadskostnad av en bostadskostnad av I 800 (+100) 2 600 (oförändrat) 3 600 (oförändrat)
Med denna ändring kommer det maximala bostadsbidraget för ungdomar mellan 18 och 29 år — såväl ensamboende som makar/samboen-
de - att under bidragsåret 1996 uppgå till 1 100 kr per månad. Det inne-
bär en minskning i förhållande till föregående bidragsår med 75 kr per månad.
Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 1 000 kr till för ensamstående 41 000 kr per år och till för makar/samboende 58 000 kr per år.
Regeringens förslag i denna del föranleder ändring beträtfande den nedre bostadskostnadsgränsen i 17 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande inkomstgränserna i 16 § samma lag.
Regeringens förslag att bostadsbidrag, till andra hushåll utan barn slopas föranleder ändring i 12,16 och 17 §§ lagen om bostadsbidrag,
Även dessa förändringar bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den I januari 1996.
De sammanlagda effekterna av våra förslag för hushåll med barn med olika inkomster och bostadskostnader belyses genom följande exempel,
De avser ensamboende med ett barn och makar/samboende med tre barn. Exemplen visar hur bostadsbidragen förändras mellan åren 1995 och 1996. En marginell omfördelning av stödet till hushåll med höga bostadsutgifter kan konstateras.
ta2 [oa]
Bostadsbidrag år 1996 vid skilda inkomster och bostadskostnader samt ändring
från år 1995, kr/mån Bil. 6
I. Ensamboende med ett barn
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av kr/mån grundande
inkomst, kr/år 3 000 3 500 4 500 > 5 300
117 000 1 350 (-40) 1 600 (-40) 2 100 (-40) 2 500 (+10) 140 000 965 (-45) I 215 (-45) I 715 (-45) 2 115 (+5) 160 000 635 (-40) 885 (-40) I 385 (-40) 1 785 (+10) 200 000 0 (+/-0) 215 (-45) 715 (-45) I 115 (+5)
2. Makar/samboende med tre barn
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av kr/mån
grundande
inkomst, kr/år 3 000 4 000 5 000 > 6 600
117 000 1 950 (-40) 2 600 (-40) 3 100 (-40) 3 900 (+10)
150 000 1 400 (-40) 2 050 (-40) 2 550 (-40) 3 350 (+10)
200 000 565 (-45) 1 215 (-45) 1 715 (-45) 2 515 (+5)
250 000 0 (+/-0) 385 (-40) 885 (-40) 1 685 (+10)
Med hänsyn tagen till regeringens förslag om ändrade regler för bo-
stadsbidrag till barnfamiljer och till hushåll utan barn beräknas kostnaderna för bidrag till dessa hushåll under år 1996 minska med ca 690
miljoner kronor jämfört med föregående bidragsår.
De sammanlagda kostnaderna för bostadsbidrag enligt regeringens
förslag under budgetåret 1995/96 (18 mån.) beräknas uppgå till ca 12 230 miljoner kronor.
På grund av de förändringar som regeringen föreslagit bör vissa ändringar i lagen om bostadsbidrag företas. Ett lagförslag har upprättats
inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
to till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag, på 12 230 000 000 kr.
A 3. Föräldraförsäkring
Bil.
| 1993/94 — Utgift! | 2 837 596 815 il.6 |
| 1994/95 — Anslag | 2 738 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 28 463 000 000 |
varav 18 832 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget utges föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 80 24 av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garantibeloppet, och för 60 dagar utges föräldrapenning med 90 24. Under resterande 90 dagar utges garantibeloppet. Föräldrapenning, som utges till den av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet, får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. Om barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning utges även om barnet är mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 26 och därefter 90 20 av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tillfällig föräldrapenning kan bl.a. lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare eller när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral. Fadern har dessutom rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn. Därutöver har föräldrar möjlighet att varje år disponera två kontaktdagar per barn och år fr.o.m det kalenderår barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år för t.ex. besök i barnomsorg och skola.
Från och med den 1 januari 1995 gäller enligt 4 kap. 11 a § AFL att föräldrar har rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn till annan försäkrad person som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet (prop. 1993/94:220, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368).
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning
inkomsten och därefter med 80 240. Har kvinnan blivit avstängd från sitt Bil. 6 arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges
ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Riksförsäkringsverket
Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1994 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Födelsetalet antas ha nått sin kulmen år 1990. Det stannade dock på en hög nivå med omkring 123 000 födda barn under ytterligare två år. År 1993 minskade sedan födelsetalet kraftigt till drygt 117 000 barn och förväntas sjunka successivt framöver. Minskat födelsetal för med sig ett minskat uttag av föräldrapenningdagar.
Trots att antalet barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan tas ut kommer att öka under de närmaste åren antas antalet uttagna dagar minska ytterligare något under år 1994. Det förhållandet att antalet barn för
vilka förmånen kan utges samtidigt ökar tyder på att utnyttjandet av den
tillfälliga föräldrapenningen kommer att börja öka under år 1995. Antalet dagar för vård av sjukt barn har sjunkit under hela 1990-talet och likaså andelen av nyblivna pappor som tagit ut de tio s.k. pappadagarna. Däremot har uttaget av kontaktdagar varit relativt stabilt. Den vidgade möjligheten fr.o.m. år 1994 för föräldrar med funktionshindrade barn att använda tillfällig föräldrapenning kommer att öka antalet uttagna dagar endast marginellt.
För havandeskapspenningen gäller att utnyttjandet har minskat sedan år 1990. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter med anledning av EG-direktivet 92/85 EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar kan dock komma att öka utnyttjandet av havandeskapspenning framöver.
Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om en genomsnittlig löneökning om 3 24 för år 1994 och 3,3 24 för år 1995 beräknar RFV de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 165 miljoner kronor respektive 19 067 miljoner kronor för åren 1994 och
1995.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beaktande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till
28,4 miljarder kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 28 463 000 000 kronor.
A 4. Bidragsförskott
| 1993/94 = Utgift | 3 460 404 213 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 3 027 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 5 022 000 000 |
varav 3 328 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om bidragsförskott i lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vård-
naden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bi-
dragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas också för barn som studerar i åldern 18-20 år.
I Riksrevisionsverkets budgetprognos I! antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 213 miljoner kronor vilket i huvudsak överensstämmer med den beräkning som kan göras utifrån
Riksförsäkringsverkets redovisning för samma period. Det bör i sam-
manhanget noteras att riksdagen sänkte det i föregående års budgetproposition uppskattade anslagsbehovet med 160 miljoner kronor bl.a. med hänvisning till behovet av en ökad indrivningsverksamhet av utestående
underhållsbidrag. Andelen av kostnaderna för bidragsförskott som täcks av utbetalda underhållsbidrag har minskat något från föregående budgetår. Detta torde vara en följd av den minskande betalningsförmåga
bland underhållsskyldiga som följer av situationen på arbetsmarknaden.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 5 155 miljoner kronor varav 3 403 miljoner beräknat för juli 1995 -- juni 1996. Beräkningarna utgår från antagandet att antalet bidragsberättigade barn ökar med 12 220 barn till 325 000, ett genomsnittligt basbelopp på 35 400 kronor och att den andel av bidragsförskottet som finansieras av
de underhållsskyldiga uppgår till 28,2 procent.
Regeringens överväganden
Riksdagen har som tidigare nämnts efter förslag i regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. beslutat att bidragsförskotten inte längre skall räknas upp enligt gällande indexregler utan
fr.o.m. den 1 januari år 1995 fastställas på den nivå som gäller år 1994
eller maximalt 14 080 kronor per år och barn. Vidare beslutades om en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år.
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets antaganden om antalet bidragsberättigade barn och underhållsskyldigas finansieringsandel och med hänsyn tagen till de nya regler som tidigare beslutats beräknat kostnaderna under detta anslag till 5 022 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 5 022 000 000 kronor.
A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
| 1993/94 = Utgift | 8 303 483 |
| 1994/95 Anslag | 8 500 000 |
| 1995/96 — Förslag | 12 670 000 |
varav — 8 450 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna i lagen
(1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast
en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget omfattas av de förändringar av reglerna
som beskrivits under anslaget för bidragsförskott.
Riksförsäkringsverket Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 600 under budgetåret
1995/96. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på
35 600 kronor år 1995 och 36 600 kronor år 1996 kostnaderna för bi-
draget till 13,056 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av ändrade regler för bidraget beräknat kostnaderna
under detta anslag till 12,67 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1995/96 an-
visar ett förslagsanslag på 12 670 000 kronor.
A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
| 1993/94 = Utgift | 21 727 062 |
| 1994/95 Anslag | 26 400 000 |
| 1995/96 — Förslag | 35 520 000 |
varav 24 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för internationella adop-
tioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn. Dessa bestämmelser innebär i korthet att
den för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Bil. 6 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna. RFV beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till 35,4 miljoner kr.
Regeringens överväganden Under år 1992 adopterades 1 115 barn. År 1993 adopterades 934 barn. För år 1994 räknar NIA med att ca I 000 barn skall komma till Sverige. Med ledning av detta och med antagande att samtliga barn får maximalt bidrag beräknas behovet av medel för bidrag till kostnader för internationella adoptioner under budgetåret 1995/96 till 35,52 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kronor.
A 7. Barnpensioner
| 1993/94 = Utgift | 282 162 808 |
| 1994/95 Anslag | 290 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 449 000 000 |
varav 300 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Barnpension från folkpensioneringen betalas ut med lägst 25 240 av basbeloppet. Barnpension i form av folkpension och ATP skall dock tillsammans betalas ut med minst 40 246 av basbeloppet efter varje avliden förälder. Vid beräkning av utgående barnpensioner skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 24.
Riksförsäkringsverket Antalet barnpensioner har sjunkit under ett flertal år. Fr.o.m. år 1993 ökar antalet barnpensioner något, främst av demografiska skäl. Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 31 100. Barnpensionens medelbelopp beräknas under samma tidpunkt uppgå till 26,4 26 av basbeloppet minskat med 2 24.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpension från folkpensioneringen till 451 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar Bil. 6 och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 449 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
449 000 000 kronor.
A 8. Vårdbidrag för handikappade barn
| 1993/94 = Utgift | 1 318 746 042 |
| 1994/95 = Anslag | 1 405 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 2 180 500 000 |
varav 1 447 900 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas vårdbidrag till föräldrar för vård av barn som
inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstör-
ning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Vårdbidraget finansieras helt över
statsbudgeten.
Föräldern till barnet kan få vårdbidrag till och med månaden före den månad då barnet fyller 16 år. Barnet kan därefter vara berättigat till
förtidspension och/eller handikappersättning.
Vårdbidragets nivå är beroende av hur mycket vård och tillsyn barnet
behöver och hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan ges som helt,
tre fjärdedels, halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 4, tre fjärdedels vårdbidrag är 187,5 26, halvt vårdbidrag är 125 20 och en fjärdedels vårdbidrag är 62,5 24 av det oreducerade basbeloppet per år. För år 1994 motsvarar detta 88 000, 66 000, 44 000 respektive 22 000 kronor. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande.
Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för merkostnader. Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande.
Merkostnaderna bestäms till följande procent av basbeloppet;
18 20 om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 4
36 20 om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 24
53 4 om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 24
69 20 om merkostnaderna uppgår till 69 26 eller mer. Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn är så stort att det
ensamt räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag, kan ersättning för merkostnader, som motsvarar minst 18 26 av basbeloppet, betalas ut
utöver det annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget.
Den 1 juli 1992 infördes en ny nivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Denna Bil. 6 regeländring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels vårdbidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva
vårdbidrag minskar. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistansersättning i kraft. I vissa fall kan även personer under 16 år få assistansersättning. Detta förväntas dämpa ökningen av antal hela vårdbidrag. För
närvarande är tendensen att antalet vårdbidrag totalt ökar. Antalet vårdbidrag i december 1994 beräknas till 20 700, motsvarande i december 1998 beräknas till 21 300.
Antal vårdbidrag och prognos, uttryckt i hela vårdbidrag
| Dec 1992 | 11 950 |
| Dec 1993 | 13 100 |
| Dec 1994 | 13 725 |
| Dec 1995 | 13 700 |
| Dec 1996 | 13 800 |
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kr för 1995 och 36 600 kr för år 1996 kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 2 193 000 000 kronor.
Uppdrag
Regeringen gav i oktober 1994 Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag
att göra en Översyn av reglerna för vårdbidrag m.m.
Uppdraget innefattar bl.a. en översyn av reglerna för uppdelning av vårdbidrag när föräldrarna lever åtskilda samt en redovisning av vilka stödformer som finns för ungdomar som fyllt 16 år och vars föräldrar tidigare uppburit vårdbidrag. Det sistnämnda utgör en del i en större kommande översyn av 16-årsgränsen inom socialförsäkringarna. Upp-
draget innefattar även att redovisa olika möjligheter att inom socialförsäkringens ram ge föräldrar till barn med svåra funktionshinder stöd vad gäller föräldramedverkan under tid då barnet inte kan vårdas i hemmet
och inte heller få sin vård på sjukhus. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1995.
Regeringen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 givit
RFV i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av
hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och
antalsmässigt av den statliga assistansersättningen.
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnads- Bil. 6 beräkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 2 180,5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 180 500 000 kronor.
B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och = Prop. 1994/95:100 ålderdom Bil. 6
I. Försäkring vid sjukdom och handikapp
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 1 — B 6 samt arbetsskadeförsäkringen.
Socialförsäkring vid sjukdom och handikapp är en av hörnpelarna i
vårt välfärdssystem. Den skall ge ekonomisk trygghet vid olika slags arbetsoförmåga till följd av ohälsa.
Det svenska socialförsäkringssystemet är generellt och ger till övervägande delen förmåner efter inkomstbortfallsprincipen. Därmed skapas social trygghet för en bred majoritet av befolkningen. Denna allmänna standardskyddsmodell främjar både effektivitet och jämlikhet. Genom att systemet är allmänt och obligatoriskt blir administrations- och transaktionskostnaderna låga. Det riskerar heller inte att låsa in arbetskraft i vissa sektorer eftersom den som byter arbete har samma socialförsäkringsförmåner oavsett arbetsgivare. Det har vidare skapat en bred bas för trygghetssystemen så att även svaga grupper kan dra nytta av den allmänna standardutvecklingen. Politisk legitimitet har vunnits för
omfördelning av ekonomiska resurser mellan olika skeden i livet. men
också från hög- till låginkomsttagare. Den gemensamma finansieringen innebär också att riskerna sprids mellan olika befolkningsgrupper.
För att hävda arbetslinjen och förhindra utslagning har försäkringens utformning utvecklats så att den skall stimulera rehabilitering och återgång till arbete.
Den ekonomiska krisen har satt de offentliga finanserna under mycket stark press. Samtidigt som utgifterna för socialförsäkringarna ligger på en hög nivå, har intäkterna minskat påtagligt eftersom skatte- och avgiftsunderlagen reducerats i massarbetslöshetens spår.
En rad åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att minska kostnaderna i socialförsäkringssystemen. Detta har lett till en alltmer komplicerad uppsättning av olika ersättningsnivåer i olika situationer. Karensdagen leder till plötsliga och förhållandevis stora inkomstbortfall, vilket innebär stora påfrestningar för inte minst redan utsatta gruppers försörjningssituation.
Den nuvarande nivån på budgetunderskottet sätter dock mycket snäva gränser för handlingsutrymmet att utveckla systemen. De reformer som föreslås får därför ske inom strikta eller minskade ekonomiska ramar för respektive försäkringsgren.
Regeringen anser därför mot denna bakgrund att en enhetlig 75-procen-
tig ersättningsnivå över tid och i försäkringens olika delar bör införas. Detta gäller såväl sjukpenning som sjuklön samt de ersättningar som utges inom ramen för föräldraförsäkringen och den ersättning som utgår för vård av anhörig. Det innebär att ersättningen höjs i vissa situationer och sänks i andra. En högre ersättning på 85 20 skall dock utges vid rehabilitering och tillfällig föräldrapenning i det fall förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn ett visst år samt under de två månader med
föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andra föräldern. Därtill kommer att karensdagen i sjukersättningssystemen bör avskaffas. Försäk Bil. 6 ringen vid sjukdom resp. vid sjukt barn blir på detta sätt i princip likformig och ger alla en försvarlig ekonomisk trygghet. Ersättning till
långtidssjuka höjs och blir lika hög som för andra sjukskrivna.
Borttagandet av karensdagen gör att Sverige åter kan leva upp till ILOkonventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Förslaget innebär
vidare ett ställningstagande för ett fortsatt samhälleligt ansvar för en generell socialförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen. Detta skall vara vägledande för det fortsatta reformarbetet på området. Enligt regeringens bedömning skall den allmänna försäkringen vid
sjukdom och handikapp vara en försäkring vid ohälsa. För att försäkringen skall fungera uthålligt krävs klara mål och en tydlig tillämpning.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer inom kort att ges tilläggsdirektiv där principen om en enhetlig samhällelig ohälsoförsäkring läggs
som grund för beredningens fortsatta arbete.
De förslag som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) medför besparingar på förtidspensionerna. Härutöver
redovisas i denna proposition ytterligare besparingsförslag inom förtids-
pensioneringen. Dessa innebär att ersättningarna kommer att sänkas för
dem med förhållandevis höga pensioner men lämnas oförändrade för de
med de lägsta förmånsnivåerna. Enligt regeringens bedömning bör dessutom folkpension till gift försäkrad utges med samma belopp oavsett om maken uppbär folkpension eller inte.
Utgiftsutvecklingen t.o.m. år 1996 för försäkring vid sjukdom och
handikapp framgår av följande tabell:
År Sjuk- För- Öppen — Tand- = Läke- = Övrig Reha-
pen- tids- sjuk- värd medel — sjuk- bilite-
| ning pen- vård | vård ring | |
| sion | ||
| 1980 12 635 9 906 3739 2174 2326 1 721 | - | |
| 1985 17 925 16 950 5388 3369 3 830 3.337 | = | |
| 1987 23 111 19990 7823 2905 4 763 | 706 | = |
| 1990 34.983 27110 9494 3750 6 862 987 | 77 |
1991 31 873 30 055 98201 4210 7174 1 300 459
| 1992 18 981 32 575 9474 3994 8 764 | - 1 665 |
| 1993 15.585 35 715 4823 3468 9.517 | - 2304 |
| 1994 16 256 37 485 1526 3442 11 000 | - 3 313 |
| 1995 18687 38 610 938 3 051 11.349 | - 3 860 |
| 1996 19.972 39 525 915 2.451 12 109 | = 4 020 |
Uppgifterna för år 1994. 1995 och 1996 är beräknade. Föreslagna besparingar är inkluderade fr.o.m. I januari 1995, + Riksdagen 1994:95. 1 samt. Nr [00 Bilaga 6 +”?
lämnas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens och finansiering och kostnader. Bil. 6
Vidtagna och planerade åtgärder
En enhetlig ersättningsnivå inom sjuk- och föräldraförsäkringarna Ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringarna är idag mycket varierande beroende på sjukfallets längd, den försäkrades anställningsförhållanden m.m. Försäkringssystemet har därmed blivit mycket svåröverskådligt för den enskilde. En högre grad av enhetlighet bör
eftersträvas.
En arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall. Den första dagen är karensdag. Sjuk-
lönen skall därefter vara 75 20 av inkomstbortfallet för de därpå följande två dagarna med sjuklön och därefter 90 24 för de återstående dagar-
na av sjuklöneperioden.
Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod karensdag och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna 65 20 av den sjukpenninggrundande inkomsten i varje period och 80 24 för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen. Sedan den 1 juli 1993 utgör
sjukpenningen efter dag 365 70 26. Den som genomgår medicinsk be-
handling, eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 94
i stället för 70 24. Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolv-
månadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Ett allmänt högriskskydd gäller för sjuklön från varje arbetsgivare för sig eller för sjukpenning från försäkringskassan. Någon sammanläggning av karensdagar enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) och lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) sker inte.
En återinsjuknanderegel finns såväl i SJLL som i AFL för den som insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar. I sådana fall räknas den nya sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karensdag, ersättningsnivåer och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd.
För den som under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som omfattat sammanlagt minst 365 dagar skall kompensationsnivån vara 7020. Vid denna beräkning beaktas inte dagar före ett uppehåll mellan sjukperioder på mer än 30 dagar. Sammanläggning av sjukperio-
der skall göras till dess 30 dagar förflutit sedan en sjukperiod avslutats
utan att en ny sjukperiod påbörjats.
Enligt SjLL kan en arbetstagare ansöka hos försäkringskassan om att få sjuklön med 9024 av lönen redan från den första dagen i varje sjuk-
löneperiod och att arbetsgivaren skall få sina kostnader för sjuklön inklusive sociala avgifter ersatta av försäkringskassan, s.k. särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut kan fattas endast om arbetstagaren lider av
sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod. En försäkrad kan vidare enligt
AFL ansöka hos försäkringskassan om att få sjukpenning med 8020 av den sjukpenninggrundande inkomsten redan från den första ersättnings- Bil. 6 dagen i varje sjukperiod.
För att motverka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället finns det särskilda regler i AFL om minskning av sjukpenning i vissa fall. Det gäller i de fall den försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring eller att lönen/ersättningen överstiger en viss nivå.
Syftet med minskningsregeln är att kompensationen för försäkrade vid sjukfrånvaro inte skall bli högre än 75 24 av förvärvsinkomsten för de första två ersättningsdagar som följer efter karensdagen i en sjukperiod. För tid därefter och t.o.m. dag 90 är syftet en högsta kompensationsnivå om 9024. Fr.o.m. den 91:a dagen och t.o.m. den 365:e dagen åsyftas en högsta kompensation om 80 240 och därefter 70 24. Efter ansökan får i vissa fall 80 24 utges i stället för 70 24.
Rehabiliteringspenning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen är 95 20 av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Nivåer inom sjukersättningssystemet Sjuklön
Ersättning 100 / som | BOY TO 604 504 |
Dag I 1
I Sjukpenning
Ersättning 100 Y
Rehabiliteringspenning 95 7, 90 No
[Do Avtal TO 80 0 —-
TO i 70 4 vtal i ssa fall
TT 1 102 HE 60 RR
- : Sjukp. 50 Yo | 653
Dag 1 I
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 24 av inkomstbortfallet resp. den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör införas i Bil. 6 sjuklöne- och sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. 1 januari 1997. Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 20. En redogörelse för förslagen vad avser föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning återfinns under A. Familjer och barn, Besparingar inom barn- och familjepolitiken.
Nuvarande ersättningsnivåer inom SjLL och AFL utmärks av att de båda ersättningssystemen innehåller ett stort antal olika kompensationsnivåer. I SjLL finns karensdag och nivåerna 75 26 och 90 946. I AFL finns karensdag och nivåerna 65 246, 70 20, 80 20 och 95 24. I AFL finns även regler om minskning av sjukpenning i de fall lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring utges eller sådan lön/ersättning överstiger en viss nivå.
I syfte att undanröja effekterna av karensdag och de olika kompensationsnivåerna finns flera olika skyddsregler i form av allmänt och särskilt högriskskydd, en återinsjuknanderegel samt särskild ansökan om kompensationsnivån 80 20 i stället för 70 26 efter det att en sjukperiod pågått mer än 365 dagar. Speciella regler för när ersättning med kompensationsnivån 70 24 skall utges finns vidare i form av sammanräkning av sjukperioder.
En enhetlig nivå skulle innebära dels att sjuklöne- och sjukpenningsystemen blir väsentligt enklare att förstå för den enskilde, dels att de administrativa vinsterna blir stora. Vidare skulle behovet av olika undantagsregler bli betydligt mindre.
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå bör införas och att reglerna om karensdag bör tas bort. Införandet av en karensdag har för arbetstagare som förvärvsarbetar koncentrerad tid fått till följd att kompensationsnivån väsentligt kan understiga den avsedda. För arbetstagare som har fler än en arbetsgivare har införandet av karensdag inneburit att dessa kan drabbas av två eller flera karensdagar under en och samma sjukperiod.
Enligt vad regeringen erfarit har införandet av karensdag även fått till följd att vissa anställda använder sig av semesterdagar eller kompensationsledighet för att undvika karensdag vid enstaka frånvarodagar på grund av sjukdom. Ett slopande av karensdagen medför att dessa effekter undviks.
Ett borttagande av karensdagen innebär vidare att Sverige uppfyller kraven i ILO:s konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Enligt konventionen skall kompensationsnivån vid arbetsskada uppgå till minst 60 24 av inkomstbortfallet från och med den första dagen i en sjukperiod.
Vid ett införande av en enhetlig kompensationsnivå finner regeringen för närvarande inte skäl att föreslå att den minskningsregel som finns inom sjukpenningförsäkringen avskaffas. Den sammantagna kompensationsnivån skulle därmed bli 75 20 under sjuklöneperioden och högst 85 0 fr.o.m. dag 15 t.o.m dag 90. Fr.o.m. dag 91 skulle ersättningen bli 75 240 av den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan om det för fram-
till prövning i samband med förslag från Sjuk- och arbetsskadebered- Bil. 6
ningen.
Av rekryteringsskäl bör möjligheten för försäkringskassan att överta
betalningsansvaret under sjuklöneperiod för arbetstagare som lider av
sjukdom som medför ofta återkommande sjukperioder bibehållas. Huruvida det därutöver är motiverat med en särskild ersättningsnivå för denna grupp bör övervägas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges även i uppdrag att överväga den totala ersättningsnivån i form av kompletterande avtalsförsäkringar. Den
enhetliga ersättningsnivån bör därför införas fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen gör den bedömningen att åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa karensdagen i sjuklöneperioden innebär en kostnads-
ökning för arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning
inte skall belasta arbetsgivarkollektivet.
Regeringens aviserade förslag om en enhetlig nivå samt avskaffande av karensdag inom sjukförsäkringen beräknas därmed innebära en kostnads-
ökning på 426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret 1997. Samman-
taget, dvs. med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir det en besparing på 225 miljoner kronor netto.
Regeringen anser vidare att vissa förändringar vad avser de förmåner i
form av kontant lön m.m. som skall ingå i SGI bör vidtas. Dessa förändringar som skall träda i kraft den 1 januari 1997 beräknas kunna ge en
besparing på 290 miljoner kronor netto (500 miljoner brutto).
Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtidspensionärer
Kostnaderna för förtidspensioneringen har stigit kraftigt under senare år beroende på ett ökat antal förtidspensionärer. Med tanke på det ekonomiska läget i landet är det nödvändigt att sänka kostnaderna. Regeringen föreslår därför i det följande att folkpensionen för förtidspensionärer fr.o.m. den 1 juli 1995 sänks med 6 procentenheter av basbeloppet för såväl gifta som ogifta. För att skydda förtidspensionärer med låg ATP föreslås samtidigt att pensionstillskottet höjs lika mycket, dvs. med 6
procentenheter av basbeloppet.
Enhetlig folkpension för gifta
Folkpension för gift förtidspensionär är enligt nuvarande regler olika stor beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 26 av basbeloppet medan folkpensio-
nen utgör 96 20 av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel
är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 24 av basbeloppet, oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar förtidspensionsanslaget med 720 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag.
Tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
Enligt regeringens bedömning i propositionen Vissa ekonomisk-politiska Bil. 6 åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145) skall förtidspensioneringen renodlas i syfte att utgöra ett inkomstbortfallsskydd vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker samtidigt som åtgärder bör vidtas för att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension. En första proposition med förslag till åtgärder avses föreläggas riksdagen under våren 1995. I den ekonomisk-politiska propositionen aviserade regeringen vidare tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetesskadeberedningen att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Därvid bör bl.a. ändrade kvalifikationsregler och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension övervägas. Slutligen anges i propositionen att regeringen i samband med beredning av förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen senare kommer att bedöma om och i så fall vilka ytterligare besparingsåtgärder som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensioneringen med tre miljarder kronor netto.
Finansutskottet hänvisade i detta sammanhang till socialförsäkringsutskottet som i sin tur yttrade att man inte ser någon anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att frågorna om grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Finansutskottet uttalade att man delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och riksdagen har beslutat i enlighet därmed (1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145).
Som närmare redovisats i det föregående anser regeringen att det bör införas en enhetlig ersättningsnivå om 75 24 inom sjuk- och föräldrarförsäkringarna. I tilläggsdirektiv till Sjuk-och arbetsskadeberedningen avses principen om den enhetliga ersättningsnivån läggas fast som grund för beredningens reformförslag. Det blir då möjligt att tillskapa en allmän ohälsoförsäkring. Beredningen kan därmed koncentrera sina förslag till de områden och situationer som kan motivera att parterna tar ett gemensamt ansvar för ytterligare ersättning.
Ett givet sådant område är arbetsskadeförsäkringen som lämpar sig väl för ett gemensamt partsansvar. Det är i första hand på arbetsplatserna som det förebyggande och rehabiliterande arbetet kan göras och skador och kostnader därigenom minimeras. En arbetsskadeförsäkring med lagstadgade villkor men med ansvar för finansiering och administration hos parterna framstår därför som en möjlig utvecklingslinje. Även andra tilläggsförsäkringar kan komma ifråga, vilka i så fall skulle kunna kompensera för de relativt låga ersättningsnivåer som det statsfinansiella läget framtvingat i den allmänna ohälsoförsäkringen. Med tilläggsförsäkringar som omfattar hela eller stora delar av arbetsmarknaden kan de generella försäkringarnas effektivitet och jämlikhet i hög grad uppnås också genom avtalsförsäkringar. Om betydande enighet kan uppnås mellan parterna om behovet av tilläggsförsäkringar — i enhetlig eller differentierad form — minskar riskerna påtagligt för kostnadsdrivande kompensatoriska avtalskrav från eftersläpande avtalsområden. Därmed
inom sjukpenningförsäkringen kunna avskaffas. Bil. 6
Sjuk- och arbetsskadeberedningen avses också få i uppdrag att överväga förtidspensioneringens villkor, förutsättningar och samspel med den mera kortsiktiga ohälsoförsäkringen. Därvid kan övervägas om förtidspensioneringen bör ingå i den allmänna ohälsoförsäkringen eller utgöra en egen försäkringsgren. Därtill kommer ett uppdrag att överväga grunderna för att erhålla och bibehålla en sjukpenninggrundande inkomst.
Kartläggning uv omfattningen uv fusk med förmåner av social karaktär
Riksdagen har i sitt betänkande 1993/94:SfU2 Bidragsfusk m.m. tillkännagivit att regeringen skyndsamt skall kartlägga i vilken utsträckning bidragfusk förekommer inom socialförsäkringssystemet. Den dåvarande regeringen beslutade den 14 april 1994 att ge Riksrevisionsverket i upp-
drag att kartlägga omfattningen av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast vid utgången av mars månad 1995.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård
Sedan år 1993 pågår lokala försök med finansiell samordning mellan
hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet med försöksverksamheten är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
I en ytterligare försöksverksamhet ingår vidare socialtjänsten. Sådan försöksverksamhet får bedrivas under tiden 1 juli 1994 — 31 december 1997 inom fem lokala områden.
Läkemedelsförmåner, inkl. högkostnadsskvdd samt ersättningar till Sjukvårdshuvudmännen Sjukvårdsförmånerna har under 1990-talet varit föremål för ett omfattande utvecklings- och förändringsarbete samtidigt som genomgripande
ändringar företagits i statsbidragssystemet för sjukvårdshuvudmännen.
Vad gäller läkemedelsområdet har avgiftssystemet ändrats och egenavgifterna höjts. Ett s.k. referensprissystem för generiska läkemedel har införts.
Sedan systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna
hälso- och sjukvården avskaffades den 1 januari 1991 har sjukvårds-
huvudmännen haft möjlighet att bedriva en mer aktiv avgiftspolitik.
Detta har — bortsett från höjda avgiftsnivåer det första året — främst
inneburit en viss avgiftsdifferentiering mellan olika typer av mottagningar. Avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusansluten öppen vård var under år 1994 i allmänhet 100-125 kronor resp. 150-180 kronor. För annan sjukvårdande behandling än
An un
läkarvård var patientavgiften i regel 60-80 kronor. Såvitt gäller år 1995
har flertalet sjukvårdshuvudmän beslutat att inte företa några större för- Bil. 6
ändringar i avgiftsnivåerna.
Läkemedelsförmånen omfattar inte bara prisnedsatta och vissa kost-
nadsfria läkemedel, utan även kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Till läkemedelsförmånen räknas också det skydd som finns
för personer mot höga kostnader för öppen sjukvård och prisnedsatta
läkemedel. Merkostnadskommittén (S 1990:4) har lämnat förslag till olika alternativa åtgärder i fråga om bl.a. förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Utredningens betänkade är remiss-
behandlat.
Högkostnadsskyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när den försäkrades sammanlagda utgifter för prisnedsatta läkemedel och öppenvårdsbesök under en 12-månadersperiod uppgår till ett
visst belopp. Fr.o.m. år 1995 är detta belopp enligt riksdagens beslut lägst 1 700 kronor (prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Regeringen har vid framläggande av förslaget utgått från att det högre egenkostnadstaket tillämpas av samtliga sjukvårdshuvudmän på samma sätt som skedde när detta tak senast höjdes till
1 600 kronor. Om så inte sker kommer regeringen att överväga en
ändring av gällande bestämmelser i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m.
Regeringen har denna dag genom tilläggsdirektiv gett Kommittén
(S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att bl.a. utreda och lämna förslag om en ändrad ansvarsfördelning för läkemedelsförmånen samt i anslutning härtill göra
en samlad översyn av förmånssystemet för läkemedel med inriktning på att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag enligt vad vi ovan redovisat, anser regeringen att det är angeläget att av statsfinansiella skäl i möjligaste mån dämpa kostnadsutvecklingen. Detta bör ske genom dels en ökning av konsumenternas kostnader för prisnedsatta läkemedel, dels en höjning av egenkostnadstaket för hög-
kostnadsskyddet. Under anslaget B 2. redovisas förslag till åtgärder som
tillsammans kommer att minska sjukförsäkringens kostnader med drygt 700 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Läkemedelsförmånen är ett av de områden där regelförändringar som
leder till ytterligare besparingar kommer att genomföras under mandat-
perioden.
Tandvård På tandvårdsområdet pågår inom Socialdepartementet ett utredningsarbete i syfte att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård, den s.k. tandvårdsförsäkringen. Den dåvarande regeringen överlämnade i början av år 1994 till riksdagen två propositioner (prop. 1993/94:93 och
Den första propositionen innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättnings- Bil. 6
system och godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll förslag, till erforderlig författningsreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjepropositionen. Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de synpunkter som utskottet framfört beaktas (1993/94:SfU18 och 28, rskr. 1993/94:452).
Regeringens avsikt är att fullfölja arbetet med att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen anfört bl.a.
i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett system med premietandvård. Utredningsarbetet inom Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter lagrådsgranskning, skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995. Inriktningen är att ett reformerat ersättningssystem skall
kunna träda i kraft den I januari 1996 och att kostnaderna för det re-
formerade systemet år 1996 skall rymmas inom en ram på ca 2 450
miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600 miljoner kronor. Genom denna reformering av ersättningssystemet för vuxentandvård skapas vidare förutsättningar för att senare under mandatperioden minska försäkringskostnaderna genom ytterligare strukturella förändringar inom tandvården. Sedan slutet av år 1991 bedrivs försöksverksamheter med alternativa
ersättningsystem för vuxentandvård inom folktandvården i Kristianstads
och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun.
Dessa avses — efter att riksdagen godkänt detta hösten 1993 — pågå längst till utgången av år 1995. En kontinuerlig uppföljning av verksamheterna och resultaten härav redovisas i de referensgrupper som finns
och i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet ingår. Dessa erfarenheter kommer att tas tillvara i det pågående utredningsarbetet.
Strukturprojekt för besparingar 1998 Såsom framgått ovan rörande läkemedelsförmåner respektive tandvård avser regeringen att under mandatperioden genomföra ytterligare bespa-
ringar inom dessa områden utöver de åtgärder som vidtas under bud-
getåret 1995/96. Vidare har regeringen, såsom framgått under avsnittet
A. Familjer och barn, konstaterat att ytterligare besparingar framstår som
möjliga inom bidragsförskotten utöver vad som angavs i propositionen
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25 bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145). Strukturprojekten inom läkemedels-
förmåner, tandvård och underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet
skall sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder
kronor.
Bruttobudgetering och ändrade finansieringsprinciper för vissa förmåner
Bil. 6
Regeringens förslag: Bruttoredovisning på statsbudgeten införs avse-
ende utgifterna för föräldraförsäkringen, sjukpenning, rehabilitering, sjukvårdsförmåner och närståendepenning. Samtidigt ändras finansieringsprinciperna för dessa förmåner. För den frivilliga sjukpenningförsäkringen genomförs motsvarande förändring avseende finansicring.
Skälen för regeringens förslag: I budgetpropositionsutredningens betänkande Ny budgetproposition (SOU 1990:83) framfördes förslag om att statsbudgetens inkomster och utgifter i möjligaste mån skall brutto-
redovisas. I förslag från Talmanskonferensen Reformera riksdagsarbetet
framfördes liknande önskemål (1993/94:TK1, bet.1993/94:KU18, rskr.
1993/94:315). Inom Finansdepartementet pågår ett utredningsarbete rörande ett framtida budgetsystem för staten. I finansplanen tar regeringen upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Vikten
av en ökad bruttoredovisning av statens inkomster och utgifter betonas särskilt.
Regeringen föreslår i enlighet härmed att bruttoredovisning tillämpas
för följande utgifter med början budgetåret 1995/96: A 3. Föräldraförsäkring,
B 1. Sjukpenning och rehabilitering,
B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.,
B 3. Närståendepenning.
Kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen, inkl. föräldraförsäkring och närståendepenning finansieras enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) till 85 24 med sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) och lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. Finansieringen av sjukförsäkringen har
ändrats i och med införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att reglerna om finansiering
enligt 19 kap. 2 § AFL ändras med början av budgetåret 1995/96, med
innebörd att regeln att statsbidrag alltid lämnas med 15 6 av utgifterna
ändras till att statsbidrag får lämnas. Det senare blir enbart aktuellt i det fall utgifterna ett visst år överstiger intäkterna av de sociala avgifter som
avser den allmänna sjukförsäkringen.
Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller på motsvaran-
de sätt enligt 21 kap. 2 § AFL, finansiering med 85 24 avgifter och
15 24 statsbidrag. Avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket er-
läggs av de försäkrade. För reglering av över- och underskott skall hos
varje försäkringskassa finnas en särskild fond för den frivilliga sjukför-
säkringen. Försäkringens fonder motsvarar i nuläget ca 25 års utgifter.
ringen av försäkringens utgifter. Däremot bör bestämmelserna om stats- Bil. 6 bidrag ändras på sådant sätt att statsbidrag får lämnas. För närvarande
bör dock inget statsbidrag utgå. Regeringen föreslår därför att bestäm-
melserna om finansiering ändras för den frivilliga sjukpenningförsäk-
ringen.
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas protokollet i
detta ärende som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de åtgärder inom området försäkring
vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder),
2. godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1.7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet, 3. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen om (1962:381) om allmän försäkring, 19 kap. 2 §, och 21 kap. 2 §.
B 1. Sjukpenning och rehabilitering
| 1993/94 — Utgift' | 5 318 913 490 |
| 1994/95 — Anslag | 3 268 000 000 |
| 1995/96 — Förslag” | 34 663 000 000 |
varav 23 266 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 1) Anslaget Bidrag till sjukförsäkringen 2) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprineiperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning och rehabilitering in-
klusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti, särskilt högkostnadsskydd).
De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1981:691) om socialav-
gifter samt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat
anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika ut-
giftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens överväganden.
Regeringens övervägande
Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter Bil. 6 — sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning
— rehabilitering Enligt RFV har sjukpenningdelen i det s.k. partiella ohälsotalet minskat
med 1,9 dagar mellan 1:a kvartalet år 1993 och 1:a kvartalet år 1994. Samtidigt har förtidspensioneringen ökat med 1,9 dagar.
Enligt RFV har någon säkerställd minskning av sjukfrånvaron under de första fjorton dagarna (sjuklöneperioden) inte kunnat fastställas på grund
av brister i rapporteringen av sjuklöneperioder från arbetsgivarna till RFV och försäkringskassorna.
RFV bedömer att minskningen av sjukpenningdelen i ohälsotalet hit-
tills har uppstått i huvudsak genom att frånvaro med en varaktighet under ett år har minskat. På denna punkt har förändringarna i försäkringssystemet samt den höga arbetslösheten spelat en viktig roll. Det är inte troligt att denna frånvaro kan minskas ytterligare i någon större omfattning. En förbättrad sysselsättningssituation kan tvärtom innebära en viss ökning av den kortare sjukfrånvaron. Framtida minskningar av ohälsotalet måste således åstadkommas genom att minska den långvariga sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Detta måste i huvudsak ske
genom en mycket kraftig minskning av nybeviljade förtidspensioner. Rehäbiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar
i arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag.
Utöver rehabiliteringsersättning omfattar anslagsposten även
+ ersättning vid köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster samt reha-
biliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus + bidrag till arbetshjälpmedel + särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser
(Dagmar 435 för år 1995)
+ resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning + läkarutlåtanden som utfärdats av privatläkare
Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på att insatserna från arbetsgivarna, försäkringskassorna och RFV inte varit tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med rehabiliteringsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Även
förutsättningarna för samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörerna
har påverkats negativt av lågkonjunkturen.
RFV har under hösten 1993 tagit fram ett brett upplagt åtgärdsprogram
för att effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatserna. En närmare redovisning av åtgärdsprogrammet har lämnats i verkets fördjupade an-
slagsframställning våren 1994.
Enligt statistik från RFV uppgick det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning per sjukpenningförsäkrad till 0,89 dagar år 1993. För åren 1994-1996 beräknas antalet rehabiliteringsdagar uppgå till 1.15,
1,2 resp. 1,2. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än in-
komstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993
utbetalades 80 miljoner kronor i särskilt bidrag. För åren 1994-1996 be- Bil. 6 räknas dessa kostnader uppgå till 80, 90 resp. 100 miljoner kronor. För bidrag till arbetshjälpmedel uppgick kostnaderna för budgetåret
1993/94 till 86 miljoner kronor. RFV räknar med att det årliga utfallet framöver kommer att uppgå till 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlig-
het att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1993/94 är belastningen 599 miljoner kronor av avsatta 700 miljoner kronor. För budgetåret 1994/95 räknar RFV med att hela beloppet 700 miljoner kronor kommer att utnyttjas liksom för tid därefter.
Regeringen och Landstingsförbundet har för år 1995 avtalat om sär-
skild ersättning motsvarande 435 miljoner kronor för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Därav skall två miljoner kronor avsättas för utvärdering av medlens användning. De särskilda medlen bör i ökad utsträck-
ning användas för rehabilitering av människor med psykiska störningar samt till projekt med inriktning mot att förbättra kvaliteten på sådana intyg/utlåtanden som utfärdas av behandlande läkare i samband med att
patienter sjukskrivs.
Enligt regeringens bedömning, bör kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under anslagsposten Rehabilitering.
Anslaget B 5. Förtidspensioner minskas därmed med motsvarande be-
lopp.
Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabili-
tering fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns
inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt regeringens mening väsentligt att metoder för att redovisa resultat av gjorda rehabiliteringsinsatser utvecklas.
Anslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beak-
tande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till
34 663 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995796 anvisar ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kronor.
1994/95 — Anslag (nytt) 2 046 000 000 Bil. 6 1995/96 Förslag! 23 145 000 000
varav 15 406 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 1) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Anslaget finansierar försäkringskassornas och RFV:s kostnader för sjukvårdsförmåner m.m.
Området sjukvårdsförmåner omfattar sjukförsäkringens kostnader för vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas fr.o.m. budgetåret 1994/95 den ersättning som sjukförsäkringen lämnar till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till huvudmännen för sjukhusvård som lämnas enligt överenskommelse med annan stat samt finansieringen av verksamheten vid Handikappinstitutet.
Genom ett av riksdagen nyligen fattat beslut kommer även ersättning
från sjukförsäkringen och anslaget B 2. att lämnas till sjukvårdshuvudmännen för kostnader avseende hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnas till personer
som inte är bosatta i Sverige men som till följd av EES-avtalets ikraft-
trädande har rätt till vårdförmåner här enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 (prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Detta förhållande består när Sverige blir medlem i EU.
Riksförsäkringsverket RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjukvårdsförmånerna med uppdelning på olika utgiftsposter. Verkets bedömning återfinns under de tre anslagsposter som anges under regeringens överväganden i det följande.
Regeringens överväganden
Redovisningen av anslaget är uppdelat på nedanstående tre anslagsposter — ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. — läkemedelsförmånen
— tandvård
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs den högsta avgift som får
tas ut vid sjukhusvård av pensionärer med hel ålders- eller förtidspension från 75 till 80 kronor per vårddag.
varande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning Bil. 6 till finansiering av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförmåner med anledning av socialförsäkringskonvention resp. EES-avtal/EU-med-
lemskap samt ersättning för sjukhusvård vid RFV:s sjukhus.
Genom beslut av riksdagen genomfördes den 1 juli 1994 vissa anslagsmässiga förändringar av betydelse för vilka ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som skall redovisas under denna anslagspost. Sammanfattningsvis innebär denna förändring att samtliga särskilda ersätt-
ningar som utges som en följd av den s.k. Dagmaröverenskommelsen,
med undantag för ersättningen för sjukresor, ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till Handikappinstitutet,
redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas under anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering. Vid sin beräkning har RFV utgått från att några ändringar i de särskil-
da ersättningarna för sjukresor och Handikappinstitutet inte sker under åren 1995 och 1996 i förhållande till år 1994. Vidare har verket utgått från att avdragen på pensioner vid sjukhusvård — vilka för år 1994 be-
räknas uppgå till 505 miljoner kronor — inte förändras under de kom-
mande två åren.
Regeringen har vid sin beräkning beaktat den överenskommelse som i
början av december 1994 träffats mellan företrädare för regeringen och
sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från staten och sjukförsäkringen
för år 1995 samt utgått från att motsvarande skall gälla även för år 1996.
Vidare har vi tagit hänsyn till effekten av den föreslagna höjningen av avgiftstaket vid sjukhusvård för pensionärer med fem kronor per vårddag. Denna höjning förutsätter ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttokostnaderna under denna anslagspost till I 384 miljoner kronor.
Liäkemedelsförmånen inkl. högkostnadsskyddet
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs egenavgiften för inköp av
prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften höjs till högst 135 kronor
och till 35 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läke-
medel. Samtidigt höjs egenkostnadstaket för det beloppsbaserade
högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel
från lägst I 700 till lägst 1 800 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats har betydande förändringar genomförts i regelsystemet för läkemedelsförmånen
under de senaste åren. De ändringar som trädde i kraft den 1 januari
1995 innebär att egenavgiften för ett prisnedsatt förskrivet läkemedel höjs från 120 till högst 125 kronor och från 10 till 25 kronor för varje
nadstaket för högkostnadsskyddet avseende öppen sjukvård och medicin Bil. 6 höjts från lägst 1 600 till lägst 1 700 kronor.
Trots de vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna under senare år sker en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånen av olika skäl som RFV ingående redovisat i sin anslagsframställning. Regeringen har därför denna dag gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från RFV till sjukvårdshuvudmännen. I utredningsuppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utformningen av systemet med läkemedelsförmånen, inkl. högkostnadsskyddet.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag anser regeringen att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att företa utan att förutsättningarna för översynsarbetet påverkas. Regeringen förordar till följd härav ytterligare höjningar av egenavgifterna för prisnedsatta läkemedel och av egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Dessa förändringar som föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 kräver ändringar i 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Regeringen har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s senaste bedömning av de förväntade faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen under år 1994. Vidare har vi dels beaktat en prisutveckling utöver den allmänna, dels räknat med en mindre volymökning. Vi har också tagit hänsyn till de redan beslutade åtgärderna fr.o.m. den 1 januari 1995 samt till de nu föreslagna besparingsåtgärderna fr.o.m. den 1 juli 1995. Dessa åtgärder beräknas minska kostnaderna med sammanlagt drygt 1 100 miljoner kronor under budgetåret.
Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttokostnaden för läkemedelsförmånen till 17 784 miljoner kronor.
Tandvård Den s.k. tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 år års ålder. Barn- och ungdom under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.
De vuxnas kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan ersätts fr.o.m. den 1 september 1994 med 25 240 för behandlingskostnader som överstiger 500 kronor upp till 3 000 kronor, med 40 26 mellan 3 000 och 7 000 kronor och med 70 240 för kostnader däröver. Ersättning beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete. Ovanstående innebär således att någon försäkringsersättning inte lämnas för kostnader som understiger 500 kronor per behandlingsperiod.
Som tidigare redovisats avser regeringen att fullfölja arbetet med att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård. Inriktningen är att en proposition härom skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995 för att möjliggöra ett ikraftträdande av det förändrade systemet den I januari 1996.
beräknade effekterna av de sänkta ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan Bil. 6
fr.o.m. den 1 september 1994, tandvårdsreformens genomförande per
I januari 1996 samt beaktat en viss prisutveckling. På grundval härav beräknar vi bruttokostnaden till 3 977 miljoner kronor.
Anslagsberäkning
Med hänvisning till vad som ovan redovisats under de tre anslagsposterna beräknar vi de totala bruttokostnaderna för anslaget B 2. Sjukvårdför-
måner m.m. till 23 145 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För
12-månadersperioden juli 1995-juni 1996 beräknas bruttokostnaderna till
15 406 miljoner kronor
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
och till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. har upprättats inom Socialdepartementet. Förslagen har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3 resp. 6.4.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 3. till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kronor.
B 3. Närståendepenning
| 1993/94 — Utgift | 2 634 043 |
| 1994/95 — Anslag | 3 420 000 |
| 1995/96 — Förslag! | 41 400 000 |
varav 27 600 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 I) Fr o m budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. lörändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. |
Ersättning i form av närståendepenning utges till närstående som avstår från förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år 1992 utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Närståendepenning utges med 80 20 av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden. Rätten till ledighet är knuten till
ersättningsrätten.
Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst 240 dagar för vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården.
5 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 65
Fr.o.m. den 1 juli 1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till högst 60 dagar för varje person som vårdas. Bil. 6
Bestämmelserna finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (ändrad senast 1994:318) och lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade.
Riksförsäkringsverket Med anledning av det utökade antalet ersättningsdagar och den fortsatta utvecklingen beräknas ersättningen vid närståendevård uppgå till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Antalet ersatta dagar beräknas till ca 82 000 och den genomsnittliga ersättningen beräknas i december 1996 uppgå till 512 kronor per dag.
Närståendepenning, utveckling i belopp och ersatta dagar
| Budgetår | Belopp brutto milj kr | Antal ersatta dagar |
| 1990/91 | 9,9 | 22 624 |
| 1991/92 | 771 | 18 987 |
| 1992/93 | 13,3 | 31 669 |
| 1993/94 | 17,6 | 38 046 |
| 1994/95 prognos | 24,3 | 50 000 |
| 1995/96 | 27,6 | 55 000 |
prognos 12 mån 1995/96 41,4 82 000 prognos 18 mån
Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till högst 100 personer. Maximalt torde kostnaden för närståendepenning, förutsatt att samtliga 240 dagar utnyttjas, bli ca 10 miljoner kronor. RFV har inte gjort något särskilt tillägg för denna grupp vid anslagsberäkningen med hänvisning till att underlag saknas för bedömning av om och hur denna grupp kommer att förbruka de 10 miljoner kronorna över tiden.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s uppgifter beräknat kostnaderna under detta anslag till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Som regeringen tidigare redovisat skall utgiften för närståendepenning bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida.
Som ett led i reformen med enhetliga ersättningsnivåer för dagersätt-
ningar, avses ersättningsnivån för närståendepenning sänkas till 75 24 Bil. 6
den I januari 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 41 400 000 kronor
B 4. Handikappersättningar
| 1993/94 — Utgift | 928 097 907 |
| 1994/95 Anslag | 915 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 1 416 800 000 |
varav 940 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader p.g.a. sitt handikapp. Handikappersättning, utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 20, 53 240 eller 36 24 av basbeloppet. Bestämmelserna finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Handikappersättningen finansieras helt över statsbudgeten.
Riksförsäkringsverket Den I januari 1994 infördes assistansersättning för svårt funktionshindrade personer. Detta reducerar behovet av handikappersättning i vissa fall. Utvecklingen påverkas också av den allmänna trenden att antalet ersättningar ökar.
Antal handikappersättningar och prognos
| Dec 1992 | 51 600 |
| Dec 1993 | 52 600 |
| Dec 1994 | 52 500 |
| Dec 1995 | 52 400 |
| Dec 1996 | 53 000 |
| Dec 1998 | 54 000 |
RFV beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kronor för 1995 och 36 600 kronor för år 1996 kostnaderna för handikappersättningar under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 1 420 miljoner kronor.
ringsverket i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys Bil. 6 av hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den statliga assistansersättningen.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsbe-
räkningar, och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräk-
ning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 1 416 800 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på I 416 800 000 kronor.
B 5. Förtidspensioner
| 1993/94 = Utgift | 14 650 759 917 |
| 1994/95 Anslag | 15 410 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 21 080 000 000 |
varav 14 175 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas för innevarande budgetår förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension, barntillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjärdedel. Från och med den 1 juli 1993 utges förtidspension som hel, tre fjärdedels, halv etler en fjärdedels förmån. Hel förtidspension utgör för " ogift pensionstagare 96 20 och för gift pensionstagare vars make har hel folkpension i form av ålders- eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension 78,5 20 av basbeloppet. Vid beräkning av utgående pensionsförmåner används ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 20. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 105,5 20 av det med 2 2ö reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP.
Bestämmelserna om förtidspension och pensionstillskott finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket Antalet förtidspensioner ökade med 5 000 — 9 000 per år under 1980- Bil. 6 talet och början av 1990-talet. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under år 1993 med 19 000. Under år 1994 har ökningstakten avtagit jämfört med år 1992 och år 1993.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensioneringen till 23 220 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Besparingar på förtidspensionerna m.m.
Regeringens förslag: Folkpension i form av förtidspension sänks
med 6 procentenheter av basbeloppet samtidigt som pensionstillskott
till förtidspension höjs från 105,5 24 av basbeloppet till 111,5 20. Hel
folkpension i form av förtidspension för ogift försäkrad skall utgöra
90 240 av basbeloppet.
För gift försäkrad vars make har hel folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller en kombination av ålderspension
och förtidspension skall hel folkpension i form av förtidspension
utgöra 72,5 26 av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv
folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller en kombi-
nation av ålderspension och förtidspension utges hel förtidspension
med 76,9 40 respektive 81,25 20 av basbeloppet. Har maken en
fjärdedels ålders- eller förtidspension utges hel förtidspension med
85,6 Yo av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i
form av ålderspension utges hel förtidspension med 72,5 240 av bas-
beloppet. I fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som
utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension skall
hel pension utges med 78,33 24 av basbeloppet. Uppbär maken här-
utöver en fjärdedels ålderspension utges hel förtidspension med
72.5 Yo av basbeloppet. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1995.
Regeringens bedömning: Kostnader för rehabiliteringsundersök-
ningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås
bör fr.o.m budgetåret 1995/96 flyttas från det nuvarande anslaget
B 5. Förtidspensioner och föras samman med utgiftsslaget köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under anslaget B 1. Bidrag till
sjukpenning och rehabilitering.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det ekonomiska läget i landet innebär att stora besparingar måste göras inom de flesta områden. Regeringen har i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åt-
gärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145)
föreslagit omfattande besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen
ningen av beslut om sjukpenning och förtidspension kommer att före- Bil. 6 läggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995. Ytterligare åtgärder i syfte att stärka de offentliga finanserna är dock nödvändiga.
Utvecklingen av förtidspensioneringen har under lång tid karaktärise-
rats av att en ökande andel av befolkningen uppbär sådan pension. Detta
innebär att allt fler människor permanent hamnar utanför arbetsmarknaden och att kostnaderna för förtidspensioneringen stiger.
Mot denna bakgrund anser regeringen att folkpension i form av förtids-
pension bör sänkas med 6 procentenheter och pensionstillskott till förtidspension samtidigt höjas i motsvarande grad. Detta innebär följakt-
ligen att pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 26 av basbeloppet till 111,5 26. Den nuvarande grundnivån inom förtidspensioneringen behålls därigenom intakt eftersom summan av folkpension och pensionstillskott ligger kvar på samma nivå som hittills. Detta innebär att det är de som har inkomster ovanför grundnivån i förtidspensionssystemet som får vidkännas besparingen. En viss kompensation sker
också för de förtidspensionärer som uppbär bostadstillägg. Detta hänger
samman med att det vid den inkomstberäkning som görs vid fastställan-
de av bostadstillägg till pensionärer bortses från ATP-inkomster till den del som tilläggspensionen föranlett minskning av pensionstillskottet.
Hel förtidspension utges enligt nuvarande regler med 96 94 av basbeloppet. Förslaget innebär en sänkning till 90 20 av basbeloppet. Motsvarande sänkning med 6 procentenheter bör göras i fråga om övriga nivåer för folkpension i form av förtidspension. Följaktligen bör för gift försäk-
rad vars make har hel folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension hel folkpension i form av
förtidspension utgöra 72,5 24 av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension skall hel förtidspension utges med 76,9 20 respektive 81,25 20 av basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- eller förtidspension bör hel förtidspension utges med 85,6 av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension bör hel förtidspension utges med 72.5 240 av basbeloppet. I fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som utges till gift försäkrad
vars make uppbär två tredjedels pension bör hel pension utges med
78,33 249 av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension bör hel förtidspension utges med 72,5 24 av basbeloppet.
Förslaget beräknas medföra en besparing på 580 miljoner kronor brutto beräknat på årsbasis. Nettobesparingen efter skatt beräknas till 350 miljoner kronor på årsbasis. För 18-månadersbudgeten 1995/96 beräknas
förslaget leda till en besparing under anslaget B 5. Förtidspensioner med
870 miljoner kronor. Utgifterna under anslaget B 10. Bostadstillägg till
pensionärer beräknas öka med 60 miljoner kronor under budgetåret
1995796 till följd av förslaget.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1995.
Vid beräkningar av förtidspensionsutgifterna under budgetåret 1995/96 har även hänsyn tagits till regeringens bedömning rörande folkpension Bil. 6 till gift pensionsberättigad som redogörs för under anslag B 7. Ålderspensioner.
Från nuvarande anslaget B 5. Förtidspensioner bekostas bl.a. rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn. Kostnaderna för dessa undersökningar beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor (140 miljoner kronor 1995/96 12 mån). RFV har i sin anslagsframställning föreslagit att kostnaderna för dessa undersökningar skall flyttas till anslaget för sjukförsäkring och rehabilitering.
Under anslaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering finns
medel anslagna för försäkringskassorna att köpa yrkesinriktade rehabili-
teringstjänster. Budgetåret 1994/95 anslogs 700 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringen anser att kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus bör föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
Anslagsberäkning
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad som redogörs för
under avsnitt B 7. Ålderspensionärer och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling och till de före-
slagna åtgärderna beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till
21 080 miljoner kronor.
Förslag till lag om ändring i lagen (1961:381) om allmän försäkring har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 3. godkänner vad regeringen anfört om ändrad finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn 4. godkänner vad regeringen anfört om folkpension i form av för-
tidspension till gift pensionsberättigad vars make inte uppbär folk-
pension
5. till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 21 080 000 000 kronor.
B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
| 1993/94 — Utpift | 3 965 291 Bil. 6 |
| 1994/95 — Anslag | 3 300 000 |
| 1995/96 — Förslag | 9 150 000 |
varav 6 100 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Härifrån bekostas vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för skadefall yppade före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl. För motsvarande skadefall inträffade efter juni 1977 belastas anslaget i första hand med ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP).
Från och med den den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning i princip har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenning enligt LSP med undantag för den särskilda sjukpenningen enligt 13 § LSP.
Riksförsäkringsverket För budgetåret 1995/96 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till ca 1,7 miljoner kronor, varav ca 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till ca 3 miljoner kronor. RFV föreslår att anslaget förs upp med 4,7 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 35 600 kronor för år 1995 och 36 600 kronor för år 1996.
Staten kan i vissa fall ådömas att betala skadestånd till enskild om t.ex. en statlig myndighet begått fel. Om den enskilde till följd härav drabbats av personskada med bestående invaliditet utges skadeståndet i form av livränta. Vid utgången av år 1993 administrerade RFV ca 150 skadeståndslivräntor. Utgifterna uppgick samma år till 2,8 miljoner kronor. Utgifterna belastar inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.
RFV föreslår att nämnda skadeståndslivräntor fr.o.m. den 1 juli 1995 finansieras från anslaget B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. RFV erfar att lönekostnadspåläggen för statliga myndigheter skall upphöra fr.o.m den 1 juli 1995 och ersättas med arbetsgivaravgifter. En fortsatt finansiering av de aktuella skadeståndslivräntor för nämnda inkomsttitel skulle därmed komma att leda till ett underskott på denna inkomsttitel.
Regeringens överväganden Regeringen avser att i 1995 års kompletteringsproposition återkomma med ett förslag som innebär att statliga myndigheter skall betala socialavgifter enligt samma regler som övriga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995. Mot bakgrund härav biträder regeringen RFV:s förslag att nämnda skadeståndslivräntor skall finansieras från anslaget B 6. Med utgångspunkt häri och i RFV:s kostnadsberäkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 9,15 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbelut
il.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 9 150 000 kronor.
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring omfattar skador enligt ett
generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada ansågs före den I januari
1993 skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet.
Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet.
För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en för-
säkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet
skulle enligt de före år 1993 gällande reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare
skäl talar mot det.
Från och med den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och
den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om
övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den
1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni
1993 tillämpas dock alltjämt äldre bestämmelser. Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de
första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att
skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen utgavs efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader, liksom arbetsskadesjukpenning.
Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har i princip slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.
För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efter-
levande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersätt-
ning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden
mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte
hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomstak som Bil. 6 gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet.
Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet. År
1985 uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna
till knappt 65 000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. År 1992 uppgick antalet ärenden till 82 000. År 1993 skedde en ökning till
91 200. Denna ökning är dock sannolikt tillfällig och beror på övergångsreglerna till de ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring som
skedde fr.o.m. den 1 januari 1993.
Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet livräntetagare 18 500 och i december 1993 hade antalet ökat till 96 300. Trots förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka ytterligare under en följd av år.
År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1989 illustreras i följande diagram.
Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1989 — 1994, miljoner kronor (inkl. ersättning enligt äldre lagstiftning)
| År | Sjukpenning Livränta | Ersättning enl. = Summa äldre lag | |||
| 1989 | 5 393 | 1 820 | I 103 | 8316 | |
| 1990 | 6 149 | 2 540 | 1 150 | 9839 | |
| 1991 | 6 744 | 3 312 | 1 239 | 11 295 | |
| 1992 | 6 569 | 3 812 | 1 233 | 11 614 | |
| 1993 | 5 194 | 4 477 | 1 196 | 10 867 | |
| 1994 prel | 1 700 | 4 750 | I 160 | 7 610 |
Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De senaste årens regeländringar kommer dock att minska utgifterna framför allt vad gäller arbetsskadesjukpenning.
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ctt underskott. Vid utgången av år 1993 var det ackumulerade underskottet drygt 21 500 miljoner kronor. Vid oförändrat avgiftsuttag kan under-
skottet i arbetsskadefonden beräknas till ca 12 300 miljoner kronor år
1999. I bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader redo-
visas bl.a. finansieringen av arbetsskadeförsäkringen.
Sedan den 1 januari 1993 gäller att vid beräkning av vissa pensionsförmåner, bl.a. folk- och tilläggspension i form av förtidspension, skall det
fastställda basbeloppet minskas med 2 24. Vid frågans behandling i riks-
dagen framhöll socialförsäkringsutskottet - som tillstyrkte förslaget att vid beräkning av vissa pensionsförmåner basbeloppet skulle minskas
med 2 90 — med anledning av en motion rörande arbetsskadelivräntorna
att om även livräntorna skulle minskas med 2 24 skulle den effekten Bil. 6
uppkomma att kostnaden vältrades över på arbetsmarknadsförsäkringarna. Utskottet ansåg att det fanns anledning för regeringen att uppmärksamma problemet med kostnadsövervältringen till föjd av samordningen mellan pensionerna och arbetsskadelivräntorna och tillstyrkte därför bifall till motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (prop.
1992/93:50 och 1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157).
Regeringens avsikt var att som ett led i höstens budgetarbete pröva
möjliga åtgärder med inriktning att de generellt verkande besparingarna
på pensionsområdet även skulle få genomslag för pensionärer som upp-
bär arbetsskadelivränta. Den under år 1993 tillsatta Sjuk- och arbetsskadeberedningen har i
uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Regeringens avsikt är att inom kort besluta om tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Mot bakgrund härav finns det för närvarande inte skäl att föregripa beredningens arbete
och regeringen avstår därför från att lägga fram något förslag i denna
del.
I. Försäkring vid ålderdom m.m.
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 7 — B 11.
Ålderspensionen skall ge ekonomisk trygghet för de äldre. De som
pensionerar sig från ett aktivt förvärvsliv skall få en ersättning som gör
det möjligt att leva på ungefär samma standard som tidigare. Den som
inte tidigare förvärvsarbetat, eller gjort så i liten utsträckning, skall i
pensionssystemet vara garanterad en skälig levnadsnivå utan att socialtjänstens behovsprövning skall bli aktuell.
I det nuvarande pensionssystemet uppbär alla pensionärer folkpension. De som förvärvsarbetat får därutöver allmän tilläggspension (ATP). Till dem som har låg eller ingen ATP utgår pensionstillskott. Dessutom kan de med låga inkomster få bostadstillägg.
Mot bakgrund av det omedelbara behovet att reducera de offentliga utgifterna och därmed dämpa utvecklingen av statsskulden är det ofrånkomligt att ålderspensionärerna skall beröras av neddragningar, i synnerhet som ålderspensionerna utgör en stor del av de offentliga utgifterna. Rättviseskäl talar också för att pensionärerna skall dela de bördor som en sanering av statsfinanserna innebär för de förvärvsaktiva. Utöver vad
som anges i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145) föreslås nu
ytterligare besparingar genom att makar alltid skall få folkpension med
78,5 procent av basbeloppet oavsett om den andra maken arbetar eller är pensionär. Därtill kommer utgiftsminskningar som ett resultat av successivt senarelagda utbetalningar och en striktare inkomstprövning av rätten till bostadstillägg för pensionär. Fördelningspolitiska hänsyns-
taganden har vägt tungt för utformningen av regeringens förslag.
För att på sikt kunna uppnå de välfärdspolitiska målen och bibehålla ett offentligt pensionssystem som ger alla såväl en inkomstbaserad pen- Bil. 6 sion som ett grundskydd behöver detta reformeras. För att kunna säker-
ställa den långsiktiga trovärdigheten måste det allmänna pensionssyste-
met bli mer följsamt mot samhällsekonomiska och demografiska förändringar. I detta syfte fattade riksdagen beslut om riktlinjer för en reformering av det nuvarande systemet (prop. 1993/94:250, bet.1993/94:Sfu24, rskr 1993/94:439). För att säkra den breda politiska enighet som präglat reformarbetet har en särskild genomförandegrupp tillsatts för att medverka i den fortsatta beredningen av reformen och att vårda överenskommelsen.
Utgiftsutvecklingen för de aktuella försäkringsgrenarna framgår av följande tabell:
Ålderspension Efterlevandepension — Särskilt Bostads-
pensions- = tillägg
folkpen- ATP folkpen- ATP tillägg
| sion | sion | |
| 1985 33 295 28 840 1 380 3 955 | = | 4 167 |
| 1990 45 570 54 270 1 549 7216 | - | 6 164 |
| 1991 49 830 61 840 1 668 8253 | 6 | 7702 |
| 1992 51 780 67 760 1 700 9 064 | 8 | 8 137 |
| 1993 51 820 70 755 1 655 9 455 | | | 9 724 |
| 1994 52 680 75 240 1 639 10 067 | 12 | 10 840 |
De samlade socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP och delpension
redovisas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader.
Vidtagna och planerade åtgärder
Enhetlig folkpension för gifta
Folkpension för gift ålderspensionär är enligt nuvarande regler olika stor
beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 20 av basbeloppet medan folkpensio-
nen utgör 96 26 av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den I januari 1996 alltid bör vara 78,5 20 av
basbeloppet, oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar ålderspensionsanslaget med 480 miljoner kronor per år.
Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och
avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag.
. . Bil.
Med tanke på det statsfinansiella läget anser regeringen det vara nödvän- il.6
digt att även se över reglerna för det inkomstprövade bostadstillägget för
pensionärer. I det följande redovisar vi ett antal förändringar från den I juli 1995 som i första hand syftar till att skärpa inkomstprövningen. Av störst betydelse är förslaget till höjd inkomstavtrappning med 5
procentenheter som minskar kostnaderna med 700 miljoner kronor per
år. Vidare anser vi att arbetsinkomster alltid skall ingå i årsinkomsten
för KBT, att bostadstillägg i ökad utsträckning bör samordnas med bostadsbidrag och att avdragsrätten för skuldränta begränsas. Regeringen aviserar i denna proposition också att det särskilda grundavdraget bör reduceras mot kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1996. För att mildra marginaleffekterna för kapitalinkomster bör som en följd härav beräkningen av inkomst av kapital för KBT ändras på så sätt att
den förhöjda avkastningen på 10 240 slopas.
Särskilt grundavdrag för pensionärer
Regeringens bedömning: Det särskilda grundavdraget för pensio-
närer bör avtrappas mot kapitalinkomster fr.o.m. 1997 års taxering.
Skälen för regeringens bedömning: Genom skattereformen 1990 av-
skaffades det extra avdraget för folkpensionärer. I stället infördes ett
särskilt grundavdrag. Reglerna finns i 48 § kommunalskattelagen (1928:370) och i punkt 1 av anvisningarna till nämnda lagrum. Avdraget uppgår till 151,5 procent av basbeloppet för ensamstående och till 134,0
procent av basbeloppet för gifta. Avdraget får inte överstiga summan av
sådan uppburen pension som enligt vissa regler skall reducera grundavdraget.
Avdraget avtrappas med 65 procent av den del av uppburen pension, frånsett inkomster från privata pensionsförsäkringar, som överstiger det för den skattskyldige gällande avdragsbeloppet. Detsammma gäller taxerad förvärvsinkomst för den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension. En folkpensionär garanteras dock minst samma grundavdrag som skattskyldig utan pension. I samband
med att det särskilda grundavdraget infördes beslutades att av statsfinansiella skäl avdraget övergångsvis under åren 1991 och 1992 skulle reduceras även med 65 procent av inkomst av kapital till den del denna in-
komst översteg 1 600 kronor samt mot inkomst av passiv näringsverk-
samhet och — i enlighet med vad som gällde för det extra avdraget — mot förmögenhet. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det enligt regeringens mening motiverat att av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget något mindre förmånligt för pensionärer som vid sidan av
pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning av grundavdraget
TT
Avtrappningen bör dock begränsas till att ske mot endast inkomst av Bil. 6 kapital och således inte mot förmögenhet och passiv näringsverksamhet. Något fribelopp föreslås dock inte.
Enligt regeringens beräkning medför denna förändring av det särskilda grundavdraget ökade intäkter för staten med 1 200 miljoner kronor per år.
Regeringen avser att under år 1995 lägga fram erforderliga förslag till lagändringar.
För att motverka de ökade marginalskatteeffekter som uppstår på grund av avtrappningen mot kapitalinkomster bör vissa justeringar göras i reglerna om bostadstillägg. Sistnämnda fråga behandlas under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer.
Ändrade utbetalningstidpunkter för pension Folkpension, tilläggspension och bostadstillägg betalas med nuvarande regler ut mellan den 13:e och 17:e i utbetalningsmånaden. Det exakta datumet bestäms av vilken dag i månaden som pensionären är född — ju tidigare födelsedag desto tidigare utbetalningsdag. Eftersom utbetalningen sker i mitten av den månad som pensionen avser är följden att pensionen till hälften betalas ut i förskott och till hälften i efterskott, till skillnad mot lön som till största delen betalas ut i efterskott. Regeringens uppfattning är att pensionen så långt möjligt bör betalas ut i anslutning till normal tidpunkt för utbetalning av lön och att utbetalningarna bör göras den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden.
De aktuella pensionsutbetalningarna uppgick i december 1994 till 12,5 miljarder kronor netto. Vilken dag som pensionen betalas ut har betydelse för statens upplåningsbehov och därmed ränteutgifter. En förskjutning av utbetalningarna med en dag ger en ränteeffekt på ca 30 miljoner kronor per år. Av statsfinansiella skäl finns det därför skäl att överväga en ändring av nuvarande utbetalningstidpunkter.
En förvärvsarbetande får normalt sin lön omkring, den 25:e i utbetalningsmånaden. Det bör därför vara naturligt för den som går i pension att pensionen betalas ut vid motsvarande tidpunkt. Den som redan uppbär pension har däremot många gånger hunnit anpassa sin ekonomi efter den tidigare utbetalningen, varför en senareläggning av utbetalningstidpunkten innebär en viss omställning. En sådan omställning är dock av engångskaraktär. När flyttningen väl har gjorts bör den senare utbetalningsdagen inte innebära några ekonomiska problem för någon pensionär, eftersom det även då kommer att vara lika långt mellan pensionsutbetalningarna som det är i dag. Att flytta utbetalningen med omkring 10 dagar innebär dock för många en stor ekonomisk påfrestning om den sker vid ett tillfälle. Det är därför rimligt att förändringen sker i flera steg med högst några dagar åt gången.
Ett skäl till att betala ut pensionen vid mitten av månaden, i stället för att betala ut den i samband med löneutbetalningarna, är att belastningen på postkontoren inte skall vara så koncentrerad. Av samma skäl och av
har andelen pensioner som betalas ut på konto ökat betydligt. För när- Bil. 6
varande är det endast sju procent av utbetalningarna som sker via postanvisning. Antalet minskar ytterligare framöver eftersom en övergång till generell kontoinsättning pågår. De tidigare nämnda skälen för att betala ut pensionen i mitten av månaden har i och med övergången till kontoinsättning minskat i betydelse. Trots detta är det ofrånkomligt att belast-
ningen på posthantering och betalningsströmmar ökar betydligt om även
pensionsutbetalningarna sker den 25:e. Regeringen anser därför att pen-
sionerna bör fördelas på två dagar och betalas ut den 23:e och 24:e i
utbetalningsmånaden.
För staten innebär en senareläggning av utbetalningarna en räntevinst i
och med att upplåningsbehovet minskar. Med en flyttning av pensionsutbetalningarna till den 23:e och 24:e beräknas räntevinsten uppgå till 280
miljoner kronor netto per år.
Reformering av ålderspensionssystemet
Riksdagen beslöt den 8 juni 1994 att godkänna de förslag till riktlinjer
för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet som lades
fram i regeringens proposition Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Propositionens förslag baserades på den överenskommelse som träffades
inom Pensionsarbetsgruppen mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna. I propositionen, som inte innehöll några lagförslag, lades principerna för ett reformerat ålderspensionssystem fast.
De antagna riktlinjerna innebär att ATP-systemet på sikt omvandlas till ett system för inkomstrelaterad ålderspension. Finansieringen av de pen-
sioner som fr.o.m. år 2000 skall börja betalas ut enligt reformerade reg-
ler sker ur Allmänna pensionsfonden samt de särskilda premiereservkontona. Betalningsansvaret för folkpension som utgår som ålderspension förs över från statsbudgeten till Allmänna pensionsfonden.
Finansieringen av ATP-pensioner i form av förtidspension och efterlevandepension förs över från ATP-systemet till statsbudgeten eller orga-
niseras som en självständig försäkringsgren. Den utfyllnad till inkomst-
relaterad pension i form av garantipension, som införs fr.o.m. sekelskiftet, skall finansieras över statsbudgeten.
Det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med en ålderspensionsavgift som utgår dels som allmän egenavgift, dels som arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Ålderspensionsavgiften skall uppgå till 18,5 26 av avgiftsunderlaget. Den införs successivt och ersätter nuvarande tilläggs- och folk-
pensionspensionsavgifter. Ålderspensionsavgift skall tas ut på alla in-
komster som ger pensionsrätt. Underlaget för avgiften till pensionssystemet skall således breddas till att omfatta alla pensionsgrundande in-
komstslag. Det innebär att pensionsgrundande ersättningar från socialför-
säkringen i form av t.ex. sjukpenning och föräldrapenning liksom dag-
sionsavgift. Avgiften betalas inom ramen för respektive försäkrings- eller Bil. 6 bidragssystem.
Den dåvarande regeringen beslutade i juni 1994 att tillkalla den s.k. Genomförandegruppen med uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsreformen och att vårda överenskommelsen.
Riksdagen godkände i december 1994 regeringens förslag om vissa
förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41 bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81) med anledning av penstonsreformen. Det innebär bl.a. att det fr.o.m. I januari 1995 införs en allmän egenavgift i form av pensionsavgift, som uppgår till I 20 av de
inkomster som ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande
inkomst. Vidare skall den del av influtna medel från tilläggspensions-
avgiften som är hänförlig till inkomstdelar över förmånstaket i pensions-
systemet fr.o.m. år 1995 föras till statsbudgeten istället för till Allmänna pensionsfonden. Därtill skall fr.o.m. år 1995 en del av tilläggspensions-
avgifterna sättas av till en särskild förvaltning för att användas i det premiereservsystem som enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall
inrättas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. Detta system innebär att en viss del av inbetalda avgifter avsätts till individuella premiereservkonton. Regeringen har fattat beslut om direktiv till en
särskild utredare som skall lämna förslag till hur detta system tekniskt bör utformas (dir. 1994:96).
Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler
Regeringens förslag: Det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler bör flyttas fram ett år till den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1993/95:250 skall lagstiftningen om det reformerade inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari
1996. Socialdepartementet kommer under våren 1995 att remittera en depar-
tementspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande av inkomstrelaterad pensionsrätt och beräkning av pension i det reformerade ålderspensionssystemet. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att dessa
förslag till detaljutformning av det reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig remissbehandling. Ett ikraftträdande vid nästa
årsskifte skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall inhäm-
tas innan proposition med förslag till lagstiftning kan lämnas till riks-
dagen, ge tillräcklig tid för remissbehandling. Eftersom de reformerade reglerna för intjänande av pensionsrätt bör träda i kraft vid ett kalender-
årsskifte talar starka skäl för att det formella ikraftträdandet flyttas fram
förberedelser. Mot denna bakgrund har Genomförandegruppen enats om Bil. 6 att föreslå regeringen att ikraftträdandet skjuts upp.
Framflyttningen får ingen inverkan på reformens genomförande i sak.
Retroaktiv pensionsrätt baserad på inkomst och s k barnår kommer att
beräknas fr.o.m. år 1960 för personer födda år 1935 eller senare. Pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring och studier kommer att intjänas fr.o.m. år 1995. Tillsammans med remissynpunkterna skall departe-
mentspromemorian läggas till grund för en proposition till riksdagen
med regler för intjänande och beräkning av reformerad ålderspension. I
den fortsatta beredningen kommer vidare närmare förslag till den finansiella infasningen av pensionsreformen och förslag om den lagtekniska
utformningen av garantipensionen och det s.k. premiereservsystemet att
läggas fram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om
särskilt grundavdrag för pensionärer, [NS godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av det formella
ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets in-
tjänanderegiler,
GC godkänner inriktningen av de förändringar inom området försäk-
ring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som rege-
ringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder).
B 7. Ålderspensioner
| 1993/94 — Utgift | 52 503 117 019 |
| 1994/95 Anslag | 53 210 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 80 125 000 000 |
varav 53 450 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas ålderspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till ålderspension.
Ålderspension utges från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet
att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensio-
nering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras pensionen
livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en
höjning. Det är även möjligt att ta ut en fjärdedels eller en halv eller tre fjärdedels ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folkpension utges denna på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
Hel ålderspension för en ensamstående pensionär är för år räknat 96 ?4 av basbeloppet och för två makar sammanlagt 157 25 av basbeloppet.
6 Riksdagen 199895 saml. Nr 100. Bilaga 6 81
med pensionstillskott. Sådant utges med som högst 55,5 26 av basbe- Bil. 6 loppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP.
Vid beräkning av utgående pensionsförmåner skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 240.
Bestämmelser om folkpensionsförmåner och pensionstillskott finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om
pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket Antalet ålderspensionärer beräknas uppgå till I 581 200 i december 1995. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 80 980 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Folkpension för gifta
Regeringens bedömning: Hel ålderspension bör för år räknat utgöra för ogift försäkrad 96 260 av basbeloppet och för gift försäkrad 78,5 24 av basbeloppet. Hel förtidspension bör för år räknat utgöra
för ogift försäkrad 90 26 av basbeloppet och för gift försäkrad
72,5 29 av basbeloppet. De nya reglerna bör träda i kraft den
I januari 1996.
Skälen för regeringens bedömning: De nuvarande reglerna i 6 och
7 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring (AFL) rörande folkpen-
sion i form av ålderspension och förtidspension skiljer mellan ogifta och
gifta försäkrade. Till gift försäkrad utges folkpension med lägre belopp om maken uppbär folkpension. Detta innebär att till försäkrad vars make uppbär hel folkpension utges folkpension med 78,5 26 av basbeloppet
medan till försäkrad vars make inte uppbär folkpension utges folkpension med samma belopp som för ogift försäkrad dvs, 96 24 av basbe-
loppet. Till försäkrad vars make har tre fjärdedels eller halv folkpension utges hel folkpension med 82,9 94 respektive 87,25 20 av basbeloppet. Har maken en fjärdedels folkpension utges hel folkpension med 91,6 20
av basbeloppet.
Som angetts i det föregående föreslås att folkpension i form av förtids-
pension minskas med sex procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt 10 kap. I $ AFL skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, där ej särskilda skäl föranleder annat, likställas med ogift pensionsberättigad. Likaså skall försäkrad som
stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättiga-
de varit gift eller har eller har haft barn likställas med gift pensionsbe-
rättigad.
gifta pensionsberättigade bl.a. är beroende av om maken uppbär folk- Bil. 6
pension eller inte. En orsak till detta förhållande är att förvärvsmönstret för gifta vid tiden för införandet av det allmänna pensionssystemet var ett annat än dagens förvärvsmönster. Det var då vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare och han var i genomsnitt äldre än kvinnan. När så var fallet och mannen pensionerades minskade därför hushållets in-
komster betydligt för att sedan öka när kvinnan pensionerades. Genom att betala ut pension som för ogift kunde hushållets inkomster stärkas
fram till dess att kvinnan pensionerades.
Dagens förvärvsmönster ser annorlunda ut. Det är fortfarande så att mannen i genomsnitt är ett par år äldre än kvinnan men ofta har kvinnan
en förvärvsinkomst och den ekonomiska påfrestningen av mannens pensionering är inte lika kännbar som tidigare. De nuvarande reglerna är sålunda inte tidsenliga i detta avseende. Mot denna bakgrund samt utifrån dagens allvarliga statsfinansiella
situation är det motiverat att anpassa dessa regler. Enligt regeringens
bedömning bör folkpension till gift pensionsberättigad därför vara lika stor oavsett om maken har folkpension eller inte.
Sålunda bör hel folkpension i form av ålderspension utges med samma
belopp till gift försäkrad oavsett om maken förvärvsarbetar eller uppbär hel eller partiell folkpension. I enlighet med vad regeringen föreslagit ovan vad gäller folkpension i form av förtidspension och pensionstill-
skott till förtidspension, bör hel folkpension i form av förtidspension utges till gift pensionsberättigad med 72,5 20 av basbeloppet.
Dessa ändringar bör träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringen avser
att återkomma till riksdagen med författningsförslag under våren 1995.
Genom de förordade ändringarna beräknas kostnaderna för folkpension i form av ålderspension och förtidspension minska med 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Nettoeffekten efter skatt på statsbudgeten
beräknas till 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förtidspensionskostnaderna beräknas minska med 720 miljoner kronor och ålderspensionskostnaderna med 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Anslagsberäkning Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar,
med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad
och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt
dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 80 125 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om folkpension till gift pensions-
berättigad
2. till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kronor.
B 8. Efterlevandepensioner till vuxna
| 1993/94 — Utgift | 1 649 193 392 Bil. 6 |
| 1994/95 — Anslag | 1 650 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 2 429 000 000 |
varav 1622 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt att de inte fyllt 65 år. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 24 av basbeloppet. Vid beräkning av efterlevandepensionens storlek skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 20. För den som inte har någon ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP.
Bestämmelserna om efterlevandepension och pensionstillskott finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. |
Riksförsäkringsverket Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 50 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt till 5 200. Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till ca 50.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till vuxna från folkpensioneringen under budgetåret 19957/96 till 2 440 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 2 429 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 429 000 000 kronor.
B 9. Särskilt pensionstillägg
| 1993/94 — Utgift | [1 091-391 Bil. 6 |
| 1994/95 — Anslag | 12 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 18 200 000 |
varav 12 100 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng
under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det sär-
skilda pensionstillägget 5 24 av basbeloppet. För varje vårdår därutöver
ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 20 av
basbeloppet.
I december 1991 uppbar 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. I december 1992 var antalet 829. I december 1993 uppgick antalet förmånstagare till 961 personer. Det beräknade antalet personer med särskilt pensionstillägg i december 1994 uppgår till 980.
Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1995/96 till 18 200 000 kronor.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat utgifterna under detta anslag till 18,2 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 18 200 000 kronor.
B 10. Bostadstillägg till pensionärer
| 1993/94 — Utgift | 7 037 284 897 Bil. 6 |
| 1994/95 — Anslag | 8 700 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 15 200 000 000 |
varav 10 100 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Från anslaget finansieras t.o.m. år 1994 statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT). Från och med den 1 januari 1995 ersätts KBT och SKBT med bostadstillägg till pensionärer (BTP) som bekostas från detta anslag. Bestämmelserna om BTP finns i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Det nya bostadstillägg som trädde i kraft den 1 januari 1995 är helt statligt. Enligt reglerna för BTP lämnas bostadstillägg med 85 96 av bostadskostnad mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Under en övergångstid av fyra år kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg där bostadskostnad ersätts utöver de statliga gränserna. Detta kommunala bostadstillägg prövas i övrigt enligt samma regler som det statliga bostadstillägget.
Reglerna för bostadstillägg har under de senaste två åren successivt förändrats. Den övre bostadskostnadsgränsen har höjts från 1 900 kronor till 4 000 kronor för en ensamstående pensionär samtidigt som kompensationsgraden, som tidigare vanligen var 100 240, har sänkts till 85 20.
Från den 1 mars 1993 berättigar även boende i de särskilda boendeformerna ålderdomshem och sjukhem till bostadstillägg. För närvarande uppbär ca 33 000 pensionärer i dessa boendeformer KBT. Regelförändringarna och en ökad benägenhet att ansöka om bostadstillägg har lett till att antalet pensionärer med bostadstillägg har ökat. I december 1994 uppbar 607 000 pensionärer bostadstillägg.
Även i de nya reglerna för bostadstillägg inryms ett särskilt bostadstillägg (SBTP) som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra. SBTP fyller ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster och å andra sidan Socialstyrelsens norm för socialbidrag. I december 1994 uppbar 14 000 personer särskilt bostadstillägg. Antalet beräknas med anledning av de nya statliga reglerna för bostadstillägg minska betydligt. Riksdagen har uttalat att den norm för skälig levnadsnivå som tillämpas vid beräkning av SBTP skall vara sex procentenheter högre än Socialstyrelsens norm. Detta medför att antalet pensionärer med SBTP ökar något (prop. 1994/95:25).
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för bostadstillägg till 16 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Bil. 6
Arbetsinkomst för ålderspensionärer
Regeringens förslag: För den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av bostadstillägg i årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv näringsverksamhet. De nya reglerna skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (BTP) skall arbetsin-
komster som en ålderspensionär har inte räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP och därmed inte heller påverka bostadstillägget.
Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet och tillkom den I juli 1989. Regeln följdes senare av en förändring i skattereglerna som innebär att motsvarande arbetsinkomster inte heller skall reducera det
särskilda grundavdraget för pensionärer. Dessa regler tillkom för att minska marginaleffekterna för arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta, eftersom det vid denna tidpunkt
rådde arbetskraftsbrist. Marginaleffekten för en ålderspensionärs arbetsinkomster sänktes därmed till en nivå som motsvarar den genomsnittliga kommunalskattesatsen, dvs ca 31 20.
Att stimulera till förvärvsarbete är ur samhällelig synpunkt viktigt. Det kan ändå ifrågasättas om högre bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består av arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Regeringen finner att det i nuvarande statsfinansiella läge inte är rimligt att betala ut bostadstillägg till pensionärer utifrån en lägre inkomst än han eller hon faktiskt har och därmed betala ut bostadstillägg till dem som har ekonomisk förmåga att själva betala sin bostadskostnad. Regeringen anser därför, att alla arbetsinkomster från och med den 1 juli 1995 skall räknas in i årsinkomsten för bostadstillägg och därmed påverka bostadstilläggets storlek.
Förslaget beräknas minska kostnaderna för BTP med 100 miljoner
kronor per år.
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag
Regeringens bedömning: När både bostadsbidrag till barnfamiljer och bostadstillägg utges, bör bostadstillägget samordnas med hela bostadsbidraget. Från den bostadskostnad som ligger till grund för bostadstillägget bör således hela bostadsbidraget, inklusive bostadsbidragets barndel, dras. De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. den 1
Juli 1995.
Skälen för regeringens bedömning: En pensionär med minderåriga
barn kan vara berättigad till såväl bostadstillägg (BTP) som bostads- Bil. 6
bidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall överstiga bostadskostnaden samordnas BTP med bostadsbidraget. Vid beräkning av BTP reducerar beviljat bostadsbidrag
bostadskostnaden. Vid samordningen bortses dock från bostadsbidragets inkomstprövade barndel, eftersom detta inte är knutet till bostadskost-
naden. Bestämmelser om fastställande av bostadskostnadens storlek regleras i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om beräkning av bostadskostnad.
Eftersom hänsyn inte tas till bostadsbidragets barndel vid samordningen kan BTP tillsammans med bostadsbidraget i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om barndelen inte är knuten till bo-
stadskostnaden, betalas beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas
därför som ett stöd till bostadskostnaden. Det kan därför upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre belopp än bostadskostnaden. Regeringen anser därför att BTP fr.o.m. den 1 juli 1995 bör samordnas med hela bostadsbidraget, inklusive bidragets barndel. Detta be-
räknas minska kostnaderna för BTP med ca 100 miljoner kronor per år.
Avkastning av förmögenhet
Regeringens förslag: Den förhöjda avkastning på 10 920 av för-
mögenhetsvärdet, som beräknas för förmögenhet överstigande 75 000
kronor för ogift och 60 000 kronor för gift pensionär, slopas fr.o.m.
den I januari 1996.
Skälen för regeringens förslag: Under avsnittet Vidtagna och plancrade åtgärder har regeringen aviserat att reglerna för det särskilda grund-
avdraget bör ändras på så sätt att inkomst av kapital fr.o.m. den
I januari 1996 bör reducera det särskilda grundavdraget. Marginalskatteeffekten för kapitalinkomster ökar därmed från 30 20 till ca 50 246. Pensionärer som har bostadstillägg får bostadstillägget reducerat i förhållande till förmögenheten. Utöver marginalskatteeffekten tillkommer för dessa pensionärer därför en ytterligare marginaleffekt. Storleken av den
totala marginaleffekten är beroende av vilken verklig avkastning pensio-
nären får på sitt kapital. Marginaleffekter på över 100 20 förekommer med dagens regler. Med de föreslagna ändringarna beträffande beräkningen av det särskilda grundavdraget, skulle marginaleffekten öka ytter-
ligare. För att mildra den totala marginaleffekten bör därför en ändring i reglerna för bostadstillägg göras.
Enligt nuvarande regler för bostadstillägg påverkar förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets storlek. Som inkomst upptas därvid 5 90 av hela förmögenhetsvärdet samt 10 24 av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger 75 000 kronor för ogift pensionär och
60 000 kronor för gift pensionär.
slopas fr.o.m. den 1 januari 1996. Som inkomst av förmögenhet bör Bil. 6 alltså upptas 5 260 av förmögenhetsvärdet oavsett förmögenhetens storlek.
Den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en pensionär med BTP kommer i och med denna förändring att uppgå till ca 85 24 vid en verklig avkastning på 6 260. Det innebär att marginaleffekten för en pensionär med bostadstillägg i vissa fall blir lägre än vad den är med nuvarande regler,
De ändrade reglerna för beräkning av avkastning av förmögenhet beräknas öka utgifterna för BTP med ca 400 miljoner kronor per år. Förändringen av reglerna för det särskilda grundavdraget beräknas öka statens inkomster med ca 1 200 miljoner kronor.
Beräkning av skuldränta
Regeringens bedömning: Vid beräkning av årsinkomst för BTP bör ränta på skuld från och med den 1 juli 1995 endast dras från det inkomstslag som skuldräntan hänför sig till. Ränta på skuld som inte avser fastighet bör därför bara dras av från inkomst av kapital.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall 5 924 av förmögenhet schablonmässigt räknas med i årsinkomsten för BTP. Närmare föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning därav lämnas i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta som avser fastighet högst dras från årsinkomsten med så stort belopp som motsvarar inkomsten av fastigheten. Eventuellt underskott får alltså inte dras från annan inkomst än fastighetsinkomst. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan skuldränta, som schablonmässigt beräknas till 5 24 av skulden, får således reducera andra inkomster än kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP.
Det får anses rimligt att skulder i BTP-sammanhang behandlas på samma sätt som kapitaltillgångar och att skuldränta därmed får dras från inkomst av kapital. Regeringen anser dock att en sådan kvittningsrätt bör begränsas till samma inkomstslag på motsvarande sätt som gäller för fastigheter. Nuvarande system där en ATP-inkomst kan kvittas bort mot en skuldränta, är enligt vår åsikt olämplig och riskerar att uppfattas som en uppmaning till skuldsättning. Avdragsrätten bör därför från och med den 1 juli 1995 begränsas så att skuldränta bara får dras från inkomst av kapital. En sådan förändring minskar kostnaderna för bostadstillägg med 40 miljoner kronor per år.
Ca 100 000 av alla pensionärer med KBT har skulder som avser annat än fastighet. För 75 000 av dessa motsvaras inte skulderna av lika stora eller större kapitaltillgångar. För den senare gruppen är skuldens storlek i genomsnitt 50 000 kronor. Med en begränsning av avdragsrätten får
merparten av de 75 000 pensionärerna minskat bostadstillägg. Minskningen varierar men blir i genomsnitt ca 600 kronor per år. Bil. 6
Inkomstavdrag
Regeringens förslag: Bostadstillägg minskas från och med den 1 juli
1995 med 40 246 av den beräknade årsinkomsten upp till 1,5 basbe-
lopp och med 45 240 av årsinkomst överstigande 1,5 basbelopp.
Skälen för regeringens förslag: Avtrappningen av bostadstillägget sker med nuvarande regler med 35 ?4 av årsinkomst upp till 1,5 basbelopp och med 40 24 av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Ett och ett halvt basbelopp uppgår år 1994 till 52 800 kronor. Eftersom folkpension och ett pensionstillskott inte räknas med i årsinkomsten, motsvarar detta en total inkomst på 105 000 kronor.
Avtrappningen av bostadstillägget mot inkomsten bör vara avpassad så att det alltid är mer ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas ut till pensionärer med så höga inkomster att systemet därmed upplevs som stötande. De höjda bostadskostnadsgränser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 innebär att högre bostadstillägg kan betalas ut, vilket i sin tur får till följd, att en pensionär kan ha en högre inkomst innan bostadstillägget är helt bortreducerat. Under år 1995 kan en pensionär ha en månadsinkomst på 13 260 kronor, innan bostadstillägget är helt bortreducerat. För en förtidspensionär är gränsen ännu högre.
Regeringen anser att det med anledning av det ansträngda ekonomiska läget inte är rimligt att bostadstillägg betalas ut till pensionärer som har inkomster över 13 000 kronor per månad. I rådande situation är det därför nödvändigt, att pensionärer med en inkomst utöver folkpension och pensionstillskott får sitt bostadstillägg minskat snabbare än i dag. Vi anser således att inkomstavtrappningen i BTP-systemet fr.o.m. den 1 juli 1995 generellt bör höjas med 5 procentenheter. Det innebär, att bostadstillägget trappas av med 40 94 av årsinkomst upp t.o.m. 1,5 basbelopp och med 45 246 av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Förslaget innebär en besparing med 700 miljoner kronor per år.
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg
Regeringens förslag: Den skäliga levnadsnivå som lägst skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen godkände i december 1994
den förbättring av det särskilda bostadstillägget som regeringen förorda-
de i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Förbättringen bestod Bil. 6 i att en skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122 20 av bas-
beloppet för ogift och 101 24 för den som är gift. Detta har övergångsvis
reglerats i förordning (1994:1193) om tillämpningen av lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Bestämmelsen är dock av en sådan karaktär att den bör regleras i lag i stället för i förordning. 1 förslaget till ändring i lagen om bostadstillägg till pensionärer som träder i kraft den I juli 1995 bör därför regleras att den skäliga levnadsnivån skall vara lägst 122 24 vid beräkning av särskilt bostadstillägg.
Anslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar,
med beaktande av förslagen till ändrade regler för bostadstillägg och
förslaget till höjt pensionstillskott för förtidspensionärer under anslaget B 5. Förtidspensioner och med beaktande av begränsningen i basbe-
loppets uppräkning samt dess utveckling och bostadskostnadsutveck-
lingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 15 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.6.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308)om
bostadstillägg till pensionärer,
[NS godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna för
bostadstillägg.
[95 till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 15 200 000 000 kronor.
B HH. Ersättning till Posten AB m.m.
| 1993/94 — Utgift | 191 253 860 |
| 1994/95 Anslag | 204 439 000 |
| 1995796 — Förslag | 282 025 000 |
varav 188 017 000 beräknat för juni 1995 -- juli 1996
Från anslaget betalas ersättning till Posten AB, respektive portokostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsänd-
ning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser
med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa blanketter.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket
RFV beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 317 720 000 Bil. 6 kronor.
Regeringens överväganden RFV och försäkringskassorna betalar ut försäkringsförmåner dels genom kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via Posten AB. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är kontoinsättning det principiella utbetalningssättet. Detta innebär minskade portokostnader. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas en ytterligare besparing om ca 20 miljoner kronor. Vidare innebär slopandet av vårdnadsbidraget en besparing om 6,9 miljoner kronor för år räknat. Kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas mot denna bakgrund till 307 370 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utges från Allmänna pensionsfonden. Ersättningen beräknas till 25 345 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 282 025 000 kronor.
Delpension
Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan under vissa förutsättningar erhålla delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni 1994, kunde delpension betalas ut med 65 24 av inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller 60 år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger numera först från den månad den försäkrade fyller 61 år. Samtidigt sänktes kompensationsgraden till 55 24 av pensionsunderlaget. Enligt övergångsreglerna skall äldre bestämmelser tillämpas om ansökan gjorts före ikraftträdandet och delpension även beviljas för tid med början före den 1 januari 1995. Vidare ansåg utskottet att de som redan uppbär delpension skall ha möjlighet att trappa ner sin arbetsinsats ytterligare inom ramen för nu gällande regler. I praktiken innebär detta, att nedtrappningen måste ske under december 1994.
I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare
uppbar 48 000 personer delpension och i december 1993 var motsvaran- Bil. 6
de siffra 48 600. Antalet delpensionärer i december 1994 uppgick till ca 50 000. Tillströmningen av nya delpensioner har varit mycket svag, efter
det att de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1994. Antalet delpensionärer beräknas avta fram till år 1998 främst beroende på att nybe-
viljandefrekvensen antas minska på samma sätt som skedde år 1981, då
ersättningsgraden sänktes samt att antalet åldersklasser som kan få del-
pension minskat med 20 24.
Bil. 6
Mål och inriktning Hälso- och sjukvården är en av grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Till dess uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring. Tillgången till en god hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor skall känna sig trygga. Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen — HSL (1982:763) styras av följande principer:
+ God och trygg hälso- och sjukvård till alla Det skall finnas en bra och lättillgänglig hälso- och sjukvård för alla människor på lika villkor. + Valfriket och inflytande för patienten Patientens önskemål och behov skall så långt som möjligt styra utformningen av vården. Patientens möjligheter till inflytande över sin egen situation bör stärkas för att motverka det naturliga underläge som patienten befinner sig i. + Gemensam finansiering Hälso- och sjukvården skall vara gemensamt finansierad via skattsedeln. Den som är sjuk skall få den vård och omsorg han behöver, oberoende av egen ekonomi. Patientavgifter bör främst ses som ett styrmedel och inte som en finansieringskälla. " Rättvis fördelning — efter behov Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist och efter behov. De äldre, barnen, de psykiskt störda och de långtidssjuka är grupper som sjukvårdshuvudmännen särskilt bör uppmärksamma. + Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård För att resurserna ska kunna fördelas rättvist och efter behov måste hälso- och sjukvården vara demokratiskt styrd.
+ Förnvelse- och effektiviseringssträvandena måste fortsätta Resurserna till hälso- och sjukvården är begränsade. Verksamheten måste ständigt anpassas till ändrade behov och nya förutsättningar. Förnyelsen och effektiviseringen måste därför gå vidare.
Folkhälsoarbetet
. . Bil. 6 Genom våra kost-, tobaks- och alkoholvanor, motion m.m. kan vi som enskilda individer i viss mån påverka vår hälsa och vårt välbefinnande. Men många, oftast mer avgörande, faktorer styr man som enskild inte över. Det gäller bl.a. det genetiska arvet, arbetslöshet och miljöfaktorer såsom vatten- och luftföroreningar. Samhället har här ett stort ansvar.
Sverige har anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. betrakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.
Under åren 1990 och 1991 uppdaterades hälsomålen bl.a. med hänsyn till utvecklingen inom Europaregionen och till nya kunskaper. Hälsomålen följs upp genom olika s.k. indikatorer. En samlad uppföljning för Europaregionen har gjorts under år 1994. Den har nyligen presenterats och visar bl.a. att Sverige hävdar sig väl vid en internationell jämförelse.
Detta är glädjande men det finns samtidigt anledning att uppmärksamma att vissa gruppers, t.ex. yngre lågutbildade kvinnors, hälsosituation i vårt land verkar försämras. Folkhälsoarbetet måste därför drivas vidare med oförminskad kraft och Folkhälsoinstitutets uppgifter och insatser koncentreras till att finna metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd. Det är också genom att förbättra dessa gruppers hälsa som de stora folkhälsovinsterna kan göras.
Patientens ställning Ett centralt mål för reformsträvandena i den svenska hälso- och sjukvården under senare år har varit att stärka patientens och medborgarens ställning, bl.a. genom att ge individen ökade möjligheter att välja vårdgivare inom t.ex. primärvård och olika typer av specialistvård liksom att välja sjukhus vid sluten vård. Åtgärder har också vidtagits för att öka vårdens tillgänglighet, genom bl.a. vårdgarantiåtaganden.
Men patientens ställning och inflytande kan och bör stärkas ytterligare. Regeringen har därför i de ändrade direktiven till kommittén om hälsooch sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) uppdragit åt kommittén att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i vården.
Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring är mycket viktiga inslag i arbetet inom hälso- och sjukvården. För en utvecklad verksamhetsupp- följning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas vårdens tillgänglighet och dess möjligheter att erbjuda kontinui-
tet i kontakterna. Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna ut- Bil. 6 nyttjas på ett effektivt sätt. |
Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och för dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall delmålen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård uppnås.
Från statens sida är det angeläget att genom tillsyn och uppföljning kunna bedöma om eller i vilken mån målen nåtts, dvs. om hälso- och sjukvården utvecklas positivt eller ej. Detta behövs bl.a. för att få underlag, för att bedöma behovet av åtgärder från regeringens och riksdagens sida. Däremot är det av mindre betydelse på vilket sätt sjukvårdshuvudmännen organiserar sin verksamhet för att nå målen.
Syftet med kvalitetssäkringsarbetet är att nå en hög och jämn kvalitet i såväl omvårdnad som vid behandlingar och operationer. Stora variationer mellan vårdgivarna inom den offentligt finansierade vården kan i dessa avseenden inte accepteras. Staten har en viktig uppgift att medverka i det arbete som pågår med att utarbeta kvalitetssäkringssystem. Detta arbete är mycket angeläget främst ur patientsäkerhetssynpunkt men också ur ett personalpolitiskt perspektiv.
Rehabilitering Rehabiliteringstanken, att människor skall återfå funktionsförmågan — helt eller så långt medicinskt möjligt — efter sjukdom eller skada och därmed kunna återvända till ett normalt Jiv, måste genomsyra all vård och omsorg. Detta förhållningssätt skall gälla även för patienter med mycket långvariga, kroniska eller obotliga sjukdomar eller skador, där det handlar om att lära sig att leva med sin sjukdom.
En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur såväl individens och de anhörigas som ur samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär det minskade kostnader inom sjukförsäkringen och för landstingens och kommunernas service och vårdinsatser.
Rehabiliteringsinsatser måste för att vara effektiva sättas in på ett tidigt stadium och samordnas. Detta fungerar inte alltid i dag. Arbetsgivaren och försäkringskassan har ansvar för att den yrkesverksamma befolkningen vid sjukdom eller skada får rehabilitering. Men när det gäller människor utanför arbetslivet, t.ex. äldre, handikappade och psykiskt störda finns det risk för att deras rehabiliteringsbehov inte uppmärksammas av vare sig försäkringskassa, landsting eller kommun.
För att undvika att rehabiliteringsbehov inte blir tillgodosedda har staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet kommit överens om att för år 1995 avsätta 300 miljoner kronor till rehabilitering av äldre och handikappade.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att sjukvårdshuvudmännen uppmärksammar behovet av insatser när det gäller äldre personers och de psykiskt stördas hälsosituation. När huvud-
nerna är det speciellt viktigt att de ansvariga för sjukvård och medicinsk Bil. 6
rehabilitering inriktar sin verksamhet på ett sådant sätt och utformar
sådana delmål som tillgodoser äldre personers och psykiskt stördas behov av en god medicinsk service. Socialstyrelsens uppföljning av Ädelreformen understryker behovet av detta. Flera av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar fokuseras också på de äldres hälsa och de psykiskt stördas situation.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar
Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Vården skall ges till alla på Jika villkor. En viktig förutsättning för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god tillgång till och kvalitet i hälso- och sjukvården är att de kan fördela resurserna efter
befolkningens vårdbehov. De måste därför ha stor frihet att anpassa vårdutbudet efter lokala behov och förutsättningar, då variationerna ur
såväl geografiska och befolkningsmässiga som hälsomässiga hänseenden
är betydande.
Förnyelsearbetet måste gå vidare
Den svenska hälso- och sjukvården präglas för närvarande av ett inten-
sivt förändringsarbete. Detta arbete bör fortsätta och är angeläget av
flera skäl.
Det krävs ett kontinuerligt förändringsarbete för att anpassa hälso- och sjukvården till förändrade behov och nya förutsättningar. Mycket i den pågående utvecklingen talar också för att allt mer av medicinsk service
kan tillgodoses i öppna vårdformer. Men fortfarande är en stor del av hälso- och sjukvårdens samlade resurser knutna till den slutna vården. Därför är det angeläget att den öppna vården/primärvården prioriteras
och att nya samarbetsformer mellan öppen och sluten vård utvecklas.
Detta kan på sikt innebära att gränsen mellan dessa vårdformer blir mindre påtaglig. Att anpassa den slutna vårdens struktur till nya förutsättningar och begränsade ekonomiska resurser är enligt regeringens bedömning en av de största utmaningarna för sjukvårdshuvudmännen under de närmaste åren.
Ett viktigt inslag i förnyelsearbetet är en bättre kontinuitet mellan de
patienter som ofta behöver sjukvårdens tjänster och personal inom hälso-
och sjukvården, främst inom den öppna vården. Vi har för avsikt att uppmärksamma detta i samband med att vi lägger fram förslag till riks-
dagen om att upphäva husläkarlagen.
Patientens möjlighet att välja vårdgivare är också ett angeläget inslag i
förnyelsearbetet och en grundläggande utgångspunkt i en god hälso- och
sjukvård.
Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den
|
97 7 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 6
offentliga sektorn bör uppmuntras. Nya verksamhetsformer, som är mer
flexibla, bör prövas. Olika alternativ till den offentligt producerade Bil. 6
hälso- och sjukvården kan i detta sammanhang vara ett komplement.
Hälso- och sjukvårdens resurser Sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar och behovet av att kunna kontrollera totalkostnaderna och fördela sjukvårdsresurserna främst efter behov innebär att huvudmännen måste kunna fördela resurserna dit där det finns behov av ytterligare insatser från sjukvårdens sida. De bör också kunna avgöra vilka insatser som behövs inom ett visst område för att en verksamhet skall få del av offentlig finansiering. Ett arbete med denna inriktning har inletts.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen.
Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolkningens behov, bör överbryggas.
Det är nödvändigt att det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården sker inom en resursram som är förenlig med arbetet att uppnå balans i samhällsekonomin. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till
vad vi tidigare anfört om den kommunala ekonomin. Eftersom vi anser
att landsting och kommuner bör vara mycket återhållsamma med skattehöjningar måste arbetet med att effektivisera den kommunala verksamheten intensifieras för att medborgarnas behov av service och vård skall kunna tillgodoses.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjuk-
vården har successivt minskat under senare år. Ersättningarna från sjukförsäkringen bidrar numera bara med ett par, tre procent av totalkost-
naderna för hälso- och sjukvården. Patientavgifter bidrar med ungefär
lika mycket. Vi vill i detta sammanhang understryka att vi anser att
patientavgifter främst bör betraktas som ett styrinstrument och inte en finansieringskälla.
De minskade statsbidragen innebär att nya vägar kan behöva sökas vad
gäller statsmakternas möjligheter att styra utvecklingen av hälso- och sjukvården ur riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås.
Utvecklingen i nuvarande hälso- och sjukvårdssystem
Hälso- och sjukvårdens ekonomi och styrning Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt för-
fogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har
under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industriali-
volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra sam- Bil. 6
hällssektorer och under 1980-talet har hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) ökat långsammare än under 1970-talet i stort sett alla OECD-länder.
Enligt OECDSs statistik avseende år 1992 uppgick hälso- och sjukvårdens andel av BNP till 7,9246 i Sverige. Detta kan jämföras med 7,5940 år 1972 och 9,624 år 1982. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har såle-
des minskat med 18240 mellan 1982 och 1992.
Högst BNP-andel har USA med 1494, följda av Canada med 10,16 och Frankrike respektive Finland med 9,4246. I Danmark uppgick BNPandelen år 1992 till 6,524 och i Norge till 8,394.
I de flesta OECD-länder betalas vården antigen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex.
Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för- och
nackdelar. I de flesta länder har därför respektive system modifierats och
lånat drag av varandra. I vårt land pågår i flera landsting ett förändrings-
arbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i förändrade styr- och ersättningsformer utan att avkall görs på verksamhetens
kvalitet och de övergripande målen för hälso- och sjukvården. De s.k.
Dala-, Bohus- och Stockkolmsmodellerna är exempel på detta. Uppfölj-
ningar och utvärderingar av dessa modeller har bl.a. inom ramen för
HSU 2000 sammanställts och analyserats.
Utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården utgår i huvudsak från
den gängse uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan kommuner, landsting och staten. Men sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. För närvarande pågår en sådan försöksverksamhet i fem kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Katrineholm och Sigtuna sedan den avbrutits i två kommuner, Håbo och Kävlinge. Socialstyrelsen har i december 1994 lämnat en andra uppföljningsrapport om försöken, Halvvägs; Lägesrapport från försöket med kommunal primärvård.
Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om försöksverksamhetens
genomslag i praktiken. De förändringar som skett inom hälso- och sjukvårdssektorn, t.ex. Ädelreformen och husläkarreformen, i kombination med rådande ekonomiska förutsättningar innebär dessutom att det är
svårt att urskilja vilka förändringar som är en följd av det ändrade huvudmannaansvaret. Hittills har inte heller några större skillnader kunnat iakttas beroende på om kommun eller landsting är huvudman för primärvården.
Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B,
lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård inletts den 1.januari 1993 i enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347).
Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Bil. 6 Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och
sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att minska de
samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen genom att det
s.k. ohälsotalet skall kunna minskas. Riksförsäkringsverket och Social-
styrelsen har i uppdrag att gemensamt följa upp och utvärdera dessa försök.
Ytterligare steg i försöken att överbrygga sektorsgränser har tagits genom att det sedan den 1 juli 1994 också finns möjlighet att med stöd
av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst bedriva försöksverksamhet inom detta område. För närvarande pågår en
sådan verksamhet i Stenungsunds kommun.
Folkhälsoarbetet
Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Bättre kost, hygien, arbetsmiljö, boende, allmän skolgång och medicinska insatser har givit befolkningen
gynnsammare livsvillkor. Detta avspeglar sig också i hälsotillståndet som generellt sett är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivs-
längden är bland de högsta och spädbarnsdödligheten bland de lägsta i
världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla åldrar kan behandlas och rehabiliteras.
Men skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är fortfarande stora. Det
finns betydande skillnader mellan olika socioekonomiska grupper liksom
mellan kvinnor och män och mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att skillnaderna ökar. Yngre lågutbildade kvinnor är en grupp vars hälsosituation tycks försämras. Detta framgår av den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen presenterade under våren 1994.
Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen, nedsatt psykiskt välbefinnande och allergier samt insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta dessa negativa utvecklingstendenser krävs att det preventiva folkhälsoarbetet intensifieras och tydligare inriktas mot strukturella insatser. De hälso-
främjande åtgärderna syftar i första hand till att skapa stödjande miljöer för hälsa som ger förutsättningar för att öka välbefinnandet så att motståndskraften mot olika påfrestningar stärks och därigenom risken för ohälsa och sjukdom minskar. I andra hand, som en positiv sidoeffekt,
kan kostnaderna för sjukvården komma att minska.
Primärvården Primärvården utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgäng-
lig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet runt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisa- Bil. 6 tionen som utåt mot läns- och regionsjukvård samt socialtjänst, skolhälsovård, hälso- och miljöskydd etc. Detta förutsätter dels en flexibel vårdorganisation, dels att vården utformas efter lokala behov och förutsättningar.
Utvecklingen under 1990-talet har medfört flera förändringar som påverkar primärvårdens omfattning och inriktning. År 1989 kom Landstingsförbundet med sin rekommendation om ett fritt vårdsökande på samma vårdnivå inom landstinget eller en grupp av landsting. Alla landsting följde denna rekommendation, vilket bl.a. innebar att patienterna inte längre var hänvisade till den närmaste vårdcentralen.
Genom Ädelreformen övergick många distriktssköterskor och undersköterskor, som sedan början av 1980-talet knutits till primärvården främst för att bistå distriktssköterskorna i deras verksamhet, till primärkommunal verksamhet. Sammanlagt överfördes nära 3 500 befattningar eller en femtedel av den personal som berördes av reformen från landstingen till de kommuner som inte själva hade huvudmannaansvaret för primärvården. Mer än 50 procent av den överförda personalen var distriktssköterskor och drygt 30 procent undersköterskor.
I detta sammanhang använder vi begreppet sjukvårdshuvudmän som samlingsbegrepp för landstingen, de tre landstingsfria kommunerna och de fem kommuner som på försök har huvudmannaansvaret för primärvården. Men vi vill understryka att alla kommuner egentligen skulle kunna betecknas som sjukvårdshuvudmän till följd av Ädelreformen, då alla kommuner genom denna tagit över ansvaret för hemsjukvården i de särskilda boendeformerna med undantag av läkarinsatser. Dessutom har hälften av landet kommuner också, enligt överenskommelse med respektive landsting, tagit över hemsjukvården även i det vanliga boendet.
Under 1970- och 1980-talen präglades primärvården i stor utsträckning av bristen på läkare. Trots att antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet fanns även i slutet av detta årtioende en läkarbrist på grund av att många tjänster var vakanta eller upprätthölls av vikarier. Detta medförde att det många gånger kunde vara svårt att få kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. Men det bidrog också till en ändrad arbetsfördelning mellan olika personalgrupper inom vårdcentralen genom att uppgifter delegerades till distriktssköterskor, andra sjuksköterskor och undersköterskor. Arbetsformerna utvecklades också till förmån för ett ökat lagarbete.
Som en följd av bl.a. en god tillgång till specialistkompetenta läkare och husläkarreformen finns det numera det antal distriktsläkare/ husläkare som sjukvårdshuvudmännen sedan länge ansett vara önskvärt, nämligen en läkare per 2 000 invånare. Det finns därmed numera drygt 4 300 specialistkompetenta läkare, främst specialister i allmänmedicin, inom primärvården.
En liknande förändring, som skedde år 1992 vad gäller äldre och fysiskt handikappade personer, genomförs från och med i år för psykiskt störda. Denna reform får effekter också för primärvårdsverksamheten.
munala verksamheten från hälso- och sjukvården, är en viktig förutsätt- —" Bil. 6 ning för att de psykiskt störda skall få ett bra omhändertagande i bo-
stadsområdena. Detta kan bara uppnås genom ett stort engagemang från
primärvården.
Med nuvarande kompetensfördelning i samhället ligger ansvaret för att utveckla vården på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens
och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperio-
den lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Genom att primärvården hamnat i fokus för debatten har den i mindre utsträckning berörts av besparingskraven inom hälso- och sjukvårdssektorn. Detta är också i linje med riksdagens och regeringens riktlinjer, vilka länge förordat en
förändring av resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården.
Det finns nu vissa tecken på att läns- och regionsjukvården åter expanderar och att den öppna vården därmed riskerar att bli eftersatt. Vi vill dock framhålla vikten av att primärvården fortsätter att utvecklas bl.a. när det gäller de preventiva insatserna.
Den slutna vården
Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten läggs in
på sjukhus, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser. Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla och
stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet patien-
ter reducerades med nästan hälften.
Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0,8 platser.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtiderna för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 20. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/ geriatriken och genom en utvecklad samverkan med öppenvårdsresurserna och kommunernas äldreomsorg.
Genom Ädelreformen minskades antalet färdigbehandlade inom sjukhusen och vårdtiderna kunde kortas ytterligare. År 1989 vårdades t.ex. en strokepatient i genomsnitt 58 dagar på sjukhus medan medelvården för dessa patienter år 1993 var 16 dagar.
Enligt den internationella jämförelse som OECD har publicerat var den
genomsnittliga vårdtiden på akutsjukhus i Sverige år 1992 6,0 dagar.
Endast Australien redovisar ett lägre antal dagar. Antalet intagningar per 1 000 invånare har därmed kunnat öka trots det minskade antalet vårdplatser.
Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och på hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex. dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att
togs in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Utvecklingen har Bil. 6 lett till att vi har börjat tala om "sjukhuset utan bäddar" och "sjukhuset
utan väggar".
Förändringarna inom den slutna vården understryker nödvändigheten av att omstrukturera verksamheten. Det finns totalt sett alltför många
sjukhusbäddar i landet vilka binder resurser som skulle kunna utnyttjas bättre.
Att tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder
och att utmönstra föråldrade och ineffektiva metoder är ett viktigt inslag i förnyelsearbetet. Den verksamhet som Statens beredning för utvärde-
ring av medicinsk metodik, SBU ansvarar för är därför angelägen. Verksamheten, som nu har bedrivits i cirka sju år, syftar till att ge sjukvårdshuvudmännen underlag, och stöd för förändringsarbetet och åstadkomma
en kostnadseffektiv vård med hög kvalitet och patientsäkerhet.
För att den enskilde skall få sina vårdbehov, inklusive en effektiv och
snabbt insatt medicinsk rehabilitering, tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och att insatserna inom såväl den öppna
och slutna vården som socialtjänsten integreras och samverkar för att
uppnå det bästa möjliga och snabbaste återhämtandet för den enskilde.
Detta är speciellt viktigt när det gäller äldre och psykist störda personer,
som ofta kan vara beroende av insatser från hälso- och sjukvården under
lång tid. På vissa håll i landet, t.ex i Bohuslandstinget, har detta bidragit till att gränserna mellan den öppna och slutna vården håller på att luckras upp och förändras.
Långa köer till vissa operationer var ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet. Företrädare för staten och Landstingsförbundet träffade därför år 1991 en överenskommelse om att införa en vårdgaranti från och med år 1992. Genom ett tillfälligt
statligt bidrag på 500 miljoner kr till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin har förlängts under åren 1993 och 1994 och kommer att gälla även under innevarande år enligt Dagmaröverenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet för år 1995.
Vårdgarantin har varit framgångsrik. Utveckling underlättades genom
att Ädelreformen genomfördes vid samma tid som vårdgarantin trädde i
kraft samtidigt som många landsting började tillämpa nya ersättnings-
former för klinikerna vid sjukhusen. De köer som fanns i slutet på 1980-talet hade i slutet av år 1993 i det
närmaste försvunnit. På vissa håll i landet finns dock nu tecken som
tyder på att köerna till opererande specialiteter åter ökar.
Internationell samverkan inom hälso och sjukvårdsområdet Den internationella samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet kommer i hög grad att påverkas genom Sveriges medlemskap i EU. Hälso-
och sjukvården är dock i huvudsak en nationell fråga inom EU och det
tag av läkemedelsområdet. I samband med att Maastrichtfördraget trädde Bil. 6
i kraft upprättades dock ett formellt och strukturerat samarbete inom
folkhälsoområdet genom artikel 129 i Fördraget om den Europeiska
Unionen. Samarbetet skall främst inriktas på att förebygga de stora folk-
sjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket, främja forskning om deras
orsaker och överföring samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. I artikeln understryks också vikten av samarbete med tredje land och andra internationella organisationer på folkhälsoområdet.
Bland dessa finns WHO, som är den organisation som Socialdeparte-
mentet tidigare haft det mest omfattande samarbetet med. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av
särskild vikt för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella samarbetet kring smittskydd och hiv/aids är viktigt också för Sverige. Regeringen lägger även stor vikt vid och stöder aktivt WHO Europas arbete med att förverkliga en europeisk handlingsplan på
alkoholområdet. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande
insatser i Central- och Östeuropa.
Miljö- och hälsoministrarna i WHO:s europaregion träffades i Helsingfors i juni 1994 och antog en deklaration och ett handlingsprogram om hälsorisker i miljön. Deklarationen omfattar dels åtgärder mot
gränsöverskridande föroreningar, dels åtgärder i varje medlemsland.
Det internationella samarbetet sker också inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck-
ling (OECD). Att främja demokrati och respekt för de mänskliga fri- och rättigheter-
na är grunden för Europarådets verksamhet. Under en lång rad år har Europarådet bl.a. arbetat med frågor som rör bioetik. För närvarande utarbetar den styrkommitté inom Europarådet som arbetar med dessa
frågor ett förslag till en konvention om bioetik. Denna består dels av en ramtext, dels av separata protokoll i olika sakfrågor. I en första etapp
utarbetas ett protokoll om forskning på människa och ett om transplantationer. Senare följer protokoll om skydd för embryot samt genetiska
tester.
Flertalet industrialiserade länder står inför likartade problem inom hälso-
och sjukvårdsområdet, med en stagnerande ekonomi och en åldrande
befolkning. Detta har särskilt uppmärksammats av OECD inom ramen för det arbete som görs för att reformera hälso- och sjukvårdssystemen i
medlemsländerna. En ministerkonferens med detta tema hölls i november 1994. Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårds-
området med Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern.
Vidtagna och planerade åtgärder
Bil. 6 Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett större antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för att samla in och redovisa adekvat information måste påskyndas.
För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling. Sådana data saknas i allmänhet.
Socialstyrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvaliteten inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte resurserna optimalt. Det kan t.ex. finnas onödigt stor akutverksamhet inom flera landsting. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika alternativa metoder och system är nödvändiga faktaunderlag inför beslut om resursfördelning, prioriteringar och ekonomiska styrsystem.
I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. — de s.k. Dagmaröverenskommelserna — har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälsooch sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa områden t.ex. inrättandet av centrum för epidemiologi och social analys inom Socialstyrelsen. Detta bör ses som led i arbetet med att förbättra informationsförsörjningen. Men det behövs ytterligare insatser och en fortsatt nära samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som i dag finns tillgängliga, är otillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål relativt lätt kan göras.
Som ett led i arbetet med att förbättra redovisningen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla ett system för att regelbundet kunna redovisa förhållandena i hälso- och sjukvården till riksdagen och regeringen. Ett förslag till uppläggning och innehåll redovisades till den förra regeringen i början av år 1994.
Socialstyrelsen kommer inom ramen för detta uppdrag att regelbundet redovisa aktuella förhållanden i hälso- och sjukvården. Den regelbundna rapporteringen kommer att avlämnas vart tredje år. Första rapporten beräknas utkomma hösten 1995. Därtill kommer en hälso- och sjukvårdsstatistisk bilaga att produceras årligen. Denna kommer att innehålla material från tillgängliga register och speciella kartläggningar. En samordning av den regelbundna rapporteringen med den statistiska bilagan kommer att ske fortlöpande.
I nära samarbete med Landstingsförbundet och Svenska Läkaresällskapet arbetar Socialstyrelsen också med att utveckla öppenvårdsstatisti-
följnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med Bil. 6
anledning av Ädel-reformen, försöksverksamheten med kommunalt
huvudmannaansvar för primärvården och psykiatrireformen.
I avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet betonas att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom området metoder och hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet och produktivitet i vården". Det pågår också ett omfattande arbete för att bl.a. utveckla en infrastruktur för sjukvårdens informationsförsörjning.
Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Sedan år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till de åtgärder som omfattas av den centrala vårdgarantin.
I de senaste årens Dagmaröverenskommelser har 21 miljoner kronor avsatts för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder tas i bruk.
Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring
inom hälso- och sjukvården kommer att ha fortsatt hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso-
och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sam-
manhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet.
Dess uppgift är att ta till vara svenska och utländska erfarenheter och
verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäkringsarbete,
förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvalitetssäkring
skall ingå i olika vårdutbildningar.
Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993:9) fastlagt att all legitimerad personal skall bedriva ett systematiskt, fortlöpande och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. I föreskriften ges anvisningar om vad som bör ingå i kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledningens ansvar.
Nationella register om vårdkonsumtion m.m, saknar ofta uppgifter om vårdens kvalitet och behandlingsresultat. De försök som den medicinska
professionen driver för att utveckla särskilda nationella kvalitetsregister
bör därför stödjas.
Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning
och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården
visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskapssom verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för profes-
sionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär.
Folkhälsoarbetet
Den höga arbetslösheten är kanske ett av de största hoten mot folkhälsan. Insatser för att komma tillrätta med arbetslöshet är därför av stor
av bilaga 11, littera A. Arbetsmarknad föreslagit en rad åtgärder för att Bil. 6
minska arbetslösheten. Stimulanser till bygg- och anläggningssektorn, särskild satsning på ungdomsintroduktion och mer utbildningsinsatser förväntas ge positiva effekter på sysselsättningen.
En annan viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är utfärdandet av den tobakslag som trädde ikraft den 1 juli 1993. Lagen
skärptes förra året och innehåller nu regler som förbjuder rökning i
lokaler där allmänna sammankomster anordnas eller andra lokaler dit
allmänheten har tillträde. Det är också förbjudet att röka på skolgårdar och i utomhusmiljöer i anslutning till förskolor eller fritidshem.
Vidare är arbetsgivaren numera skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Dessutom har en
särskild utredare nyligen tillsatts för att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett förbud mot indirekt tobaksreklam.
Alkoholpolitiska kommissionen lade under våren 1994 fram sitt huvudbetänkande. Det har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
En följd av kommissionens arbete är att särskilda medel avsatts för att
bilda en nationell ledningsgrupp för det alkohol och drogförebyggande arbetet under ledning av Folkhälsoinsitutet. Ledningsgruppen ska bl.a
utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador.
Insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av HIV-viruset.
Den internationella smittspridningen, i kombination med ett omfattande resande över landets gränser och pågående invandring från områden där
förekomsten av hiv/aids är utbredd, innebär risk för fortsatt smittspridning. Denna risk måste mötas med fortsatt kraftfulla åtgärder.
Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har avgörande betydelse för folkhälsan t.ex. en fortsatt restriktiv alkohol- och narkotika-
politik, förbättringar av arbets-, boende- och skolmiljöer, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Insatserna bör koncentreras till att utveckla metoder för att förbättra de sämst
ställda gruppernas hälsotillstånd och systematiskt påverka dem som be-
driver folkhälsoarbete att lägga tyngdpunkten vid insatser som kan
minska skillnaderna mellan olika grupper. Härigenom kan de stora folkhälsovinsterna göras. Även centrum för epidemiologi och social analys (EpC) och folkhälsoenheten vid Socialstyrelsen har stor betydelse för det fortsatta folkhälso-
arbetet. Socialstyrelsen presenterade under våren en folkhälsorapport och
en uppföljning av landstingens folkhälsoansvar vilka låg till grund för den förra regeringens skrivelse 1993/94: 247 om folkhälsa. Skrivelsen,
som nyligen behandlades i riksdagen, föranledde inga åtgärder från riks-
dagens sida.
Primärvården Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:588) om husläkare i kraft. Ett Bil. 6
husläkarsystem enligt vissa nationella riktlinjer har därmed kommit att
införas i de flesta landsting och berörda kommuner.
Huvudsyftet med husläkarreformen är att människor skall få en bättre
kontakt med en öppenvård som är lättare tillgänglig och erbjuder bättre kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. På de flesta håll i
landet kunde dock dessa behov redan tillgodoses genom att läkartillgång-
en inom primärvården väsentligt förbättrats under början av 1990-talet. Dessutom hade flertalet sjukvårdshuvudmän redan före lagens tillkomst
infört eller planerat införa rätt att välja läkare inom primärvården. Vi
anser därför att husläkarlagen är onödig, då den inte bidrar till att lösa eventuella problem utan snarare skapar sådana.
Regeringen har därför för avsikt att föreslå riksdagen att husläkarlagen skall upphävas. Ett första steg i den riktningen togs i samband med regeringens proposition 1994/94:109 Vissa privatpraktiserande läkares
och sjukgymnasters etablering m.m., som riksdagen nyligen behandlat.
Riksdagens beslut med anledning av denna proposition innebär att de tidigare etableringsbestämmelserna i husläkarlagen tagits bort och änd-
rats så att ett samverkansavtal måste träffas med sjukvårdshuvudmannen
för att en läkare skall få etablera sig som husläkare. Samtidigt har be-
stämmelsen om att landstinget skall fördela dem som har avstått från att
förtecknas och inte själva valt en husläkare på husläkarna inom lands-
tinget upphört att gälla.
Regeringen avser också att i den kommande propositionen med förslag
om husläkarlagens upphävande ange vissa riktlinjer för utvecklingen av
primärvården.
Läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik Finansieringen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har enligt riksdagens beslut fr.o.m. den 1 januari 1994 överförts till landstingen från sjukförsäkringen (prop. 1993/94:75, bet.
1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118). Samtidigt avskaffades de tidigare etableringsbegränsningarna för anslutning till den allmänna sjukförsäkringen. Bestämmelserna i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och
lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik i den lydelse de hade
under år 1994 innebar att vissa specialistläkare och sjukgymnaster som bedriver privat verksamhet får ersättning från landstingen om de upp-
fyller de i respektive lag angivna kraven på kompetens och verksamhet. Som följd av dessa bestämmelser kunde dessa läkare och sjukgymnaster
etablera sig med offentlig finansiering utan sjukvårdshuvudmannens tillstånd och möjlighet att påverka inom vilken del av sjukvårdsområdet
det eventuellt kunde finnas behov av den privatpraktiserandes tjänster.
Lagbestämmelserna har bidragit till ökade kostnader för sjukvårds-
huvudmännen och till svårigheter att uppfylla målet i hälso- och sjuk-
vårdslagen om en god vård på lika villkor för alla. Regeringen har där-
stämmelserna i de aktuella lagarna som reglerar rätten att etablera sig Bil. 6 som privatpraktiker med ersättning för sin verksamhet från sjukvårdshuvudmannen upphör att gälla. Enligt riksdagens beslut innebär de nya bestämmelserna att den som vill etablera sig som privatpraktiserande specialistläkare i öppen vård eller sjukgymnast får tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmannen.
Regeringen har också för avsikt att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag om bl.a. administrationen av dessa ersättningar, taxornas konstruktion och övergångsbestämmelser för de privatpraktiker som redan är etablerade.
Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom hälso- och sjukvårdens område Sedan den 1 oktober 1994 gäller två nya lagar beträffande tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen, lag (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.
Lagstiftningen innebär att systemet för att ingripa mot försummelser, som begåtts av enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, så långt som möjligt anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för disciplinansvar har vidare begränsats till åtgärder som har särskild betydelse för patientsäkerheten. I förarbeten till lagstiftningen betonas också att Socialstyrelsens tillsyn ytterst syftar till att förebygga onödiga risker i vården och att också bakomliggande orsaker till ett begånget fel skall undersökas och i förekommande fall tas upp med den som svarar för vården (prop. 1993/94:149, bet. 1993/94:S0U26, rskr. 1993/94:410).
Verksamhetstillsyn över hälso- och sjukvården Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller tillsynen över och kraven på hälso- och sjukvårdsverksamhet. Avsikten är att verksamhetstillsynen över offentlig och enskild vård så långt som möjligt skall vara densamma. Socialstyrelsen skall genom en anmälnings- och rapporteringsskyldighet få kännedom och fortlöpande information om vårdverksamheten och därmed förbättrade möjligheter att följa och stödja verksamheten för att förebygga onödiga risker i vården. Avsikten är också att i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) förtydliga kraven på att all hälso- och sjukvårdsverksamhet skall bedrivas av personal med adekvat utbildning och med behövlig teknisk utrustning i ändamålsenliga lokaler.
De offentliga sjukvårshuvudmännen och fyra stora svenska försäkrings- Bil. 6
bolag har träffat avtal om en särskild patientförsäkring som gällt sedan den 1 januari 1975. Genom försäkringen har sjukvårdshuvudmännen frivilligt åtagit sig att lämna ersättning för behandlingsskador som har haft direkt samband med hälso- och sjukvård. Försäkringen har administ-
rerats av ett särskilt försäkringskonsortium. Liknande försäkringar har tecknats av privata vårdgivare. Med hänsyn främst till de ändrade förhållandena inom hälso- och sjuk-
vården med ett ökat antal vårdgivare och den risk detta medför för att
patienter kan komma att stå utan möjlighet till ekonomisk ersättning då
de drabbas av skador inom denna sektor tillsattes en statlig utredning
Patientförsäkringsutredningen (S 1992:11) för att se över försäkrings-
skyddet. Den nya EG-anpassade konkurrenslagen har också medfört att det tidigare konsortiet för patientförsäkring upphör med sin verksamhet
i och med utgången av år 1994. Utredningen föreslår i betänkandet
Patientskadelag (SOU 1994:75) att en patientskadelag införs som skall motsvara de nuvarande frivilliga patientförsäkringarna. För att garantera att patienterna erhåller ersättning enligt lagens bestämmelser föreslås att alla vårdgivare skall vara skyldiga att teckna en patientförsäkring som omfattar det lagreglerade skyddet. Staten och landstingen undantas från
försäkringsskyldigheten men omfattas av patientskadelagens ersättningsskyldighet. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten är att en proposition skall överlämnas till riksdagen under våren
1995 och att lagen skall träda i kraft den I januari 1996.
Vissa ändringar i smittskyddslagen
Inom Socialdepartementet görs för närvarande en översyn av smitt-
skyddslagen (1988:1472). Resultatet kommer att presenteras i en departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i smittskyddslagen.
I promemorian behandlas bl.a. en rapport från Socialstyrelsen om smittskyddets funktion och en rapport från Europarådets tortyrkommitté om de tvångsisolerades rättigheter. Vidare behandlas ytterligare framställningar från Socialstyrelsen, Domstolsverket och andra myndigheter.
Psykiatrin
Riksdagen beslutade i juni 1994 att godkänna propositionen om Psykiskt
stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396). Reformen syftar till att förbättra de psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Den innebär att ansvarsfördelningen och organisationen av
stöd och service till psykiskt störda tydliggörs. För att underlätta genom-
förandet av reformen har riksdagen beslutat att sammanlagt 1 200
miljoner kronor under en treårsperiod skall avsättas till olika behovsom-
råden för psykiskt störda.
Socialstyrelsen har i samband med riksdagens beslut fått i uppdrag att följa upp och utvärdera resultatet av psykiatrireformen. Styrelsen skall Bil. 6 årligen med början i maj 1996 delrapportera sitt uppdrag till regeringen.
Uppdraget skall slutrapporteras senast den 1 maj 1998.
Den 18 oktober 1994 beslutade riksdagen att godkänna den av regeringen föreslagna ekonomiska regleringen för år 1995 med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt störda (prop. 1993/94:253, bet. 1994/95:SoU4, rskr. 1994/95:20). I propositionen redovisades en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Svenska kommunför-
bundet om riktlinjer för avtal om överföring av verksamheter och ekono-
miska resurser avseeende vissa psykiskt störda. Syftet med förslagen i propositionen är att kommunerna skall kunna erhålla resurser för att
finansiera de nya uppgifter som övertas från landstingen.
Psykiatrisk tvångsvård m.m.
Regeringen gav i april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera
tillämpningen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som trädde
i kraft den 1 januari 1992. Socialstyrelsen delrapporterade sitt uppdrag i december 1992 och överlämnade den 15 december 1993 rapporten Psy-
kiatrisk tvångsvård — effekter av ny lagstiftning.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att lagstiftningen har bidragit till att skapa förutsättningar för en fortsatt minskning av tvångsanvändningen samt att rättssäkerheten har stärkts och samhällsskyddet ökat. Social-
styrelsen anser vidare att lagstiftningen måste ses över för att rättssäker-
het och samhällsskydd bättre skall kunna tillgodoses. Utvärderingen visar också att vissa problem som gäller tillämpningen av lagstiftningen
bör kunna åtgärdas genom en intensifierad information och tillsyn.
Regeringen delar Socialstyrelsens mening att en översyn behöver göras av reglerna i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Regeringen har för avsikt att lämna en proposition med förslag till ändringar i lagstiftningen under våren 1995.
Kriminalvård och psykiatri
Fängelseutredningen lämnade i januari 1994 sitt slutbetänkande Krimi-
nalvård och psykiatri (SOU 1994:5) till regeringen. I betänkandet lämnas förslag bl.a. om att s.k. stödavdelningar bör inrättas inom kriminalvården för insatser för den kategori intagna med personlighetsstörningar, vilka
vållar särskilda problem vid straffverkställigheten och vilkas psykiska tillstånd inte anses behandlingsbart inom den landstingskommunala slut-
na psykiatriska vården. För att förbättra omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare inom hälso- och sjukvården föreslår utredningen
bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan kriminalvården
och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning.
Regeringen vill understryka vikten av att intagna i kriminalvårdsanstalt
ges den vård och det stöd som de har behov av utan onödiga dröjsmål.
I
att intagna inom kriminalvården skall kunna erhålla sådana insatser. Bil. 6
Förslagen beträffande psykiskt störda intagna bereds för närvarande
inom Justitiedepartementet tillsammans med Fängelseutredningens övriga
förslag.
Transplantationer m.m. Den tidigare aviserade propositionen om transplantationer m.m. avses
föreläggas riksdagen under våren 1995. I propositionen tas bl.a. upp
samtyckesregler vid organdonation, samtyckesregler vid obduktion samt
en rad andra åtgärder som kan vidtas med avlidnas kroppar.
Fosterdiagnostik Under våren 1995 avser regeringen förelägga riksdagen en proposition
om fosterdiagnostik. I denna behandlas bl.a. vissa riktlinjer för verksam-
het med fosterdiagnostik, tidsgränser för sena aborter samt stödsamtal i samband med abort.
Läkemedelsförsörjningen
Den proposition (Prop.1994/95:9) om detaljhandel med receptfria läke-
medel, grundad på Läkemedelsförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1994:106) Läkemedel och kompetens, som lades på riksdagens bord under våren 1994 har återtagits av regeringen. Läkemedelsförsörj-
ningsutredningens slutbetänkande (SOU 1994:110) Omsorg och kon-
kurrens har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten är att en samlad proposition mot bakgrund av bl.a. förslagen i Läkemedelsförsörj-
ningsutredningen skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1995.
Den civila hälso- och sjukvården i krig Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av den civila hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller
sjuk under kriser och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen är att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Socialstyrelsen. som
funktionsansvarig myndighet, redovisar att de mål för den civila hälsooch sjukvården i krig, som lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut, kommer i stora delar att nås vid gällande försvarsperiods slut.
Tandvården
Bil. 6
Tandhälsans utveckling
För det stora folkflertalet sker en fortsatt förbättring av tandhälsan. Den
s.k. Jönköpingsundersökningen, vars resultat från 1993 nyligen har redovisats, visar att en markant förbättring har skewu för alla åldersgrupper
upp till 40 — 45 års ålder under den senaste tioårsperioden. Undersökningarna påbörjades år 1973 och tandhälsoförbättringarna har för varje undersökning flyttat allt högre upp i åldrarna.
Många patienter i de äldre åldersgrupperna har tänder som har varit
utsatta för en stor mängd lagningar och olika former av kron— och broterapi. Många av dessa arbeten behöver göras om med tiden. Men även
här kan en rätt insatt tandvård innebära att det reparativa underhållet minimeras.
För de flesta barnen och ungdomarna är utvecklingen likartad, dvs. tandhälsan förbättras kontinuerligt. En liten grupp barn och ungdomar
har dock en fortsatt dålig tandhälsa. Det gäller framför allt invandrar-
barn, socialt handikappade barn och barn som far illa. En polarisering
har således skett mellan en stor grupp barn och ungdomar som har en
bra tandhälsa och en liten grupp barn och undomar som har avsevärda
problem med tandhälsan. För samtliga åldersgrupper och oavsett tandstatus är det avgörande för
de fortsatta vårdbehoven att både vårdgivare och patienter har rätt eko-
nomiska och andra incitament för att bevara och återerövra tandhälsan
och minimera de rekonstruktiva insatserna. Frågan om hur ersättningssystemet för vuxna bör vara utformat för att nå detta syfte behandlas under avsnitt B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. För barnen och ungdomarna gäller att landstingen utarbetar särskilda vårdprogram för de grupper av barn som är missgynnade när det gäller tandhälsa. Socialstyrelsen bör i sin tillsyn av tandvården ägna dessa barn särskild uppmärksamhet.
Tandvård för långvarigt sjuka och funktionshindrade
Vissa långvarigt sjuka och funktionshindrade har större tandvårdsbehov än andra. För dessa patienter krävs förutom allmäntandvård och specia-
listtandvård särskild odontologisk och annan kunskap för en adekvat
diagnostik och behandling. Det krävs dessutom ofta ett nära samarbete med hälso- och sjukvården. Den odontologiska fakulteten vid Karolinska institutet har på Socialdepartementets uppdrag utrett kunskapsbehovet för
de aktuella patientgrupperna. Frågan kommer att behandlas i samband
med en kommande proposition om det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård.
8 Riksdagen 1994:95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
- . . Bil. 6 Den positiva tandhälsoutvecklingen och vissa andra faktorer kommer
med all sannolikhet att medföra att efterfrågan på tandvård kommer att minska påtagligt framöver. Dimensioneringen av tandläkarutbildningen
har av den dåvarande regeringen anpassats till förändrade förhållanden.
Ytterligare åtgärder kan dock behövas. Den aviserade reformen med premietandvård (se avsnitt litt. B) bör underlätta en övergång till andra
arbetsformer som skapar ett större utrymme för andra insatser än traditionellt kliniska och en mindre stressad arbetssituation. Detta bör också öka förutsättningarna för att skapa en större arbetstillfredsställelse genom
att det är lönsamt att alla får arbeta "på toppen” av sin kompetens.
Regeringen vill i detta sammanhang erinra om den nya tandhygienistutbildningen inom den kommunala högskolan som redovisades i propositionen (1990/91:138) om vissa tandvårdsfrågor i mars 1991. De som genomgått denna utbildning får en bred allmän basutbildning inom tandvården och kan utföra varierade arbetsuppgifter. Arbetsområdet kan
således innehålla uppgifter som tidigare utförts av såväl tandhygienister som tandsköterskor. Detta skulle ge en omväxling i arbetssituationen och en flexibilitet i vårdorganisationen.
Amalgam och andra dentala material
Riksdagen beslutade under våren 1994 att användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Kemikalieinspektio-
nen fick i uppdrag av den dåvarande regeringen att i samråd med Social-
styrelsen noga följa avvecklingen av amalgam internationellt och ut-
vecklingen av alternativa ersättningsmaterial. Myndigheterna skall hålla regeringen underrättad om utvecklingen samt vid behov föreslå åtgärder.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1996. Regeringen avser
vidare att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdomstand-
vården fr.o.m. den 1 juli 1995.
Övergången till nya material ställer stora krav på tandläkarna. Regeringen avser att pröva förutsättningarna för att avsätta vissa medel för en särskild satsning på efterutbildningsinsatser inom detta område.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att inrätta ett biverkningsregister för dentala material.
EU:s direktiv om medicintekniska produkter som innefattar dentala
material och tandtekniska arbeten har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Pågående utredningar
Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering
Regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000, S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjuk-
vårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och
hällsnivån. Bil. 6
Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992:30) grun-
das på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings-
och organisationsmodeller — en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare.
En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i
framtiden — Tre modeller (SOU 1993:38) utvecklat och analyserat de angivna modellerna.
Regeringen kommer senare idag att besluta om tilläggsdirektiv till
HSU 2000. Kommittén skall i de fortsatta övervägandena och förslagen utgå från dagens system med landsting och kommuner som finansiärer och till-
handahållare av hälso- och sjukvård. I kommitténs uppgifter ingår att
överväga hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010 och sär-
skilt beakta den demografiska utvecklingens betydelse för de äldres
behov av hälso- och sjukvård. Den skall vidare överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. I HSU 2000:s uppdrag ingår vidare bl.a. att överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt systemet för läkemedelsförmånen
inklusive nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård 1 öppenvård och
läkemedel. Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 1996.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Prioriteringsutredningens rapport, Vårdens svåra val (SOU 1993:93) var
under våren 1994 föremål för en mycket bred remiss i utredningens regi.
Utredningen arrangerade under samma tid en rad öppna möten på olika håll i landet. Dessa riktade sig till olika personalkategorier samt administrativt och politiskt ansvariga inom vården i allmänhet.
Med utgångspunkt från de synpunkter och den kunskap som inhämtats på bl.a. detta sätt avser utredningen att i början av år 1995 avge sitt slutbetänkande.
Syftet med detta är att lägga grunden för en process som kan leda till tydligare definition av sjukvårdens roll i samhället, en tydligare avgräns-
ning av dess ansvar och övergripande principer och riktlinjer för prioriteringar.
Författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område
Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S 1993:12) med uppdrag (dir. 1993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som kan redovisa sitt uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast den
I juli 1995.
Behörighetskommittén
Behörighetskommittén (S 1994:01) har i uppdrag (Dir.1994:2) att göra Bil. 6 en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet. Mot bakgrund av översynen skall den lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälsooch sjukvården och närliggande områden. Översynen kommer också att omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k. kvacksalverilagen.
Kommittén skall särskilt beakta konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU, den avreglering av vissa vårdutbildningar som skett genom högskolereformen och de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som Öppnar sig för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Kommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1995.
Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m. Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppgift (Dir.1994:118) att utreda frågor om ytterligare former av sanktioner då fel begåtts inom hälso- och sjukvården, förutsättningarna för interimistisk återkallelse av legitimation samt möjligheterna att inrätta ett riksövergripande register över hälso- och sjukvårdspersonal med uppgifter om disciplinpåföljd och därmed sammanhängande frågor. Utredaren skall under 1995 lämna förslag till de förändringar som anses motiverade och utforma förslag till författningsreglering.
Förbud mot indirekt tobaksreklam Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa ett sådant förbud med hänsyn till bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och varumärkesrätten samt med hänsynstaganden till Sveriges internationella åtaganden på det immaterialrättsliga området. Vidare skall utredaren utforma ev. förslag till lagreglering. Reglerna måste också anpassas till de nya förhållandena som följer av utvecklingen i samhället och Sveriges anslutning till EU.
Utredningsarbetet skall vara slutfört senast en 31 maj 1995.
Dopning Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning för att göra en översyn av vissa frågor kring dopning. I uppdraget ingår att ta del av tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verkningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området.
Utredningen skall kartlägga och analysera dopningsproblemets omfattning och karaktär och belysa följderna av missbruket på kort och lång Bil. 6 sikt. Utredningen skall vidare föreslå de förändringar i den rättsliga regleringen som den anser vara motiverade.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården En särskild utredare kommer inom kort att utses för att kartlägga hur kvinnor och män bemöts när de söker råd och hjälp inom hälso- och sjukvården. En undersökning skall göras av i vilken utsträckning könstillhörighet i sig påverkar hur kvinnor respektive män bemöts och behandlas. Utredaren skall vidare föreslå åtgärder som kan bidra till att utjämna eventuella skillnader som har sin grund i könstillhörighet och inte är relevanta för aktuell sjukdomsbild och vårdbehov.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Utredning om vård och stöd till psykiskt störda barn och ungdomar
Regeringen uttalade i propositionen (1993/94:218) om psykiskt stördas villkor att en utredning med parlamentarisk förankring bör tillsättas för att kartlägga psykiskt störda barns och ungdomars situation samt lämna förslag till nödvändiga åtgärder. Utredningen skall bl.a. pröva hur samarbetet mellan socialtjänsten, inklusive de särskilda ungdomshemmen ($12-hemmen), och hälso- och sjukvården kan förbättras. Utredningen bör vara slutförd senast den 31 maj 1996.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att utforma direktiv till en sådan utredning.
C I. Bidrag till hälso- och sjukvård
1994/95 — Anslag 779 350 000 1995/96 — Förslag 1313 025 000
varav — 875 350 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling Bil. 6 för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Riksförsäkringsverket
Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden om sådan ersättning av försäkringskassorna. Ersättningar till smittbärare har under budgetåret 1993/94 betalats ut med 4,4 miljoner kronor. De
smittsamma sjukdomar som föranlett ersättning är främst salmonella och
shigella. Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet för ändamålet
för budgetåret 1995/96 till 8,7 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:447) har lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat. För 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner kronor där medlen
utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. En överenskom-
melse för bidragen avseende år 1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den 30 november 1994. Överenskommelsen har
godkänts av regeringen den I december 1994. 1 förhållande till år 1994
har särskilda medel avsatts för rehabilitering för äldre och funktionshindrade. Medlen skall ställas till kommunernas och landstingens förfogan-
de för att gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för dessa
grupper. Utbetalningen sker när huvudmännen redovisat en gemensam plan innefattande vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan huvudmännen inom ett landstingsområde.
I överenskommelsen har en höjning gjorts av ersättningen för psykoterapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till 60,0 miljoner kronor.
Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1995 från anslaget C 1.
| Bil. 6
Bidrag till hälso- och sjukvård
| Ändamål | Totalbelopp milj. kr. |
| Bidrag till hälso- och sjukvård | 625.00 |
| Rehabilitering för äldre och | 150,00 |
funktionshindrade Särskild ersättning för psyko- 60.00 terapeutisk verksamhet Särskild ersättning för informa- 21,00 tionsförsörjning m.m. Statens beredning, för utvärdering av 5.00 medicinsk metodik, SBU Vissa särskilda insatser: 0 Särskild ersättning för hand- 0.50
ledning av kiropraktorer 0 — Särskild ersättning för vissa 0,25
patientöverföringar o — Särskild ersättning för riks- 6.25
sjukvård för HIV-smittade Summa 868,00
Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1995/96 till
1 302 miljoner kronor till de ändamål, som har angivits i tabellen. För-
handlingarna avseende år 1996 har dock ännu inte påbörjats. Förhandlingarna kan leda till vissa förändringar vad gäller ändamål och nivåer.
Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till smittbärare för budgetåret 1995/96 tll 8 745 000 kronor. Från detta anslag betalas också ut ersättningar enligt förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom ersättas från detta anslag. Regeringen beräknar det
sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för ersättning till
smittbärare m.m. till 9 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut
beräknas oförändrat 2 025 000 kronor avseende en artonmånaders
period.
Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till 1 313 025 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut | Regeringen föreslår riksdagen Bil. 6
till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 313 025 000 kronor.
C 2. Insatser mot aids
| 1993/94 — Utgift | 182 241 909 Reservation 12 402 452 |
| 1994/95 Anslag | 185 220 000 |
| 1995/96 — Förslag | 272 830 000 |
varav 181 887 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av hiv/aids.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har
antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot
aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet
innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k.
riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom
narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från an-
slaget F 18: Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag för preventivt
hiv/aids arbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stock-
holms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids är huvudsakligen inriktat på att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en
offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå. Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning som även täcker verk-
samheten under anslaget C 2. I sin revisionsrapport bedömer RRV att institutets årsredovisning i allt väsentligt är rättvisande.
Bil. 6
Resultatbedömning Institutet har lämnat sin första resultatredovisning.
Regeringen konstaterar att det inte finns någon resultatredovisning för den del av medlen under anslaget som är bidrag till landsting och kommuner. För att utveckla resultatredovisningen i denna del pågår för när-
varande ett utvecklingsarbete i vilket Folkhälsoinstitutet samarbetar med RRV. Det är angeläget att finna former för resultatredovisningen av bidragen till kommuner och landsting då merparten av anslaget C2 består av sådana bidrag (123.8 miljoner kronor av 185.0 miljoner kronor). I övrigt visar resultatredovisningen att den del av anslaget som används. i Folkhälsoinstitutets egna hiv/aids program uppfyller de mål som satts
upp av regeringen.
Resultatbedömningen av Socialstyrelsens del av hiv/aids anslaget återges under E. litterat "Socialt behandlingsarbete, alkohol och narkotikafrågor".
Slutsatser WHO räknar med att antalet människor smittade av hiv-infektion kom-
mer att öka från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000.
Vid årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 895 anmälda fall av hiv-smitta och hittills 1089 anmälda aids-fall fram t.o.m september
1994, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smittspridningen
i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och därvid främst bygga på lokala aktiviteter.
På sikt är regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids så långt möjligt ska integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser. Samverkan mellan
myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid
utvecklas vidare.
Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad gäller det hiv/aids preventiva arbetet. Män som har sex med män och invand-
rare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också angeläget att det pre-
ventiva arbetet gentemot ungdomar intensifieras.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1995/96.Beträffande stödet till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet intentionen att övergå från årliga bidrag till samarbetsavtal, som kan löpa mer än ett
år. Regeringen anser att det i princip är bra med avtal som löper under en längre tid. Det kan dock vara nödvändigt att en del av stödet fort- Bil. 6 sätter att vara obundet för att bibehålla organisationens folkrörelsekaraktär och oberoende. I de fall organisationen enbart skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett entrepenadförhållande lätt kunna uppstå. Folk-
hälsoinstitutet följer fortlöpande upp organisationsstöden. För att underlätta uppföljningen bör organisationsstödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på redovisning från den mottagande organisationens
sida.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en
kraftfull förstärkning av insatserna inom offensiv narkomanvård. Hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 september 1994 fanns
totalt 680 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 september 1994 har sammanlagt 110 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts.
Fortsatt stöd bör, enligt regeringen, ges till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas
från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids i enlighet med tidigare meddelat regeringsuppdrag. Målen är att utveckla rehabiliteringen genom bättre samordning av
samhällets resurser, utveckla samarbetet mellan psykiatrin och socialtjänsten och att öka samarbetet mellan forskning och fältarbetare. Ytterligare mål är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling.
Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5 miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid Smittskyddsinstitutet. Folkhälso-
institutet föreslås få disponera 237 600 000 kronor och Socialstyrelsen
35 230 000 kronor av anslaget för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen :
till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 272 830 000 kronor.
C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
| 1993/94 = Utgift | 282 054 746 |
| 1994/95 — Anslag | 167 916 000 |
| 1995/96 — Förslag | 245 465 000 |
varav 162 620 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Socialstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjuk-
vård m.mi krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjuk-
vården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget Prop. 1994/05:100 ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Från an- Bil. 6
slaget bekostas utgifter för funktionen inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för utbildning och övning avseende den civila hälsooch sjukvården i krig.
De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr.1991/92:337).
Regeringen har tidigare denna dag under fjärde huvudtiteln redovisat
principer för statsmakternas styrning av det civila försvaret samt också förslag till funktionsmål, som regeringen avser att senare fastställa i regleringsbrev.
Funktionens långsiktiga planering redovisas i Överstyrelsen för civil beredskaps (ÖCB) programplan för det civila försvaret 1995/96 —
1999/00. ÖCB bedömer att beredskapsläget för funktionen vid försvars-
periodens slut i vissa delar kommer att vara uppnådd men att vissa brister kvarstår framför allt inom hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat verksamheten under ifrågavarande anslag inom delområdet beredskap. Under anslaget finns ett anslagssparande på 16,2 miljoner kronor. Styrelsens förklaring till minskat anslagsbehov är att behovet av läkemedel och sjukvårdsmateriel är lägre än tidigare beräkningar samt att förmånliga avtal om upphandling har kunnat slutas.
RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande, men framhåller att rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager är bristfälliga.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 19957/96.
Resurser
Ramanslag 1995/96 245 465 000 kronor
Anslagskredit 3,5 20
Enligt riksdagens beslut inrättas Totalförsvarets pliktverk den 1 juli
1995 ( prop. 1993/94:112, bet. 1994/95:FöU8, rskr.1994/95:175). Verket övertar ansvaret för driften av Socialstyrelsens register över hälso- och
sjukvårdspersonal i krig (Integer) samtidigt som Socialstyrelsen från nuvarande Vapenfristyrelsen övertar vissa uppgifter vad avser pliktpersonal. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till detta. Till anslaget
G7. under fjärde huvudtiteln har tillförts 2,7 miljoner kronor från ifrågavarande anslag. Medlen har beräknats med utgångspunkt i de kostnader Bil. 6 Socialstyrelsen idag har för registret. I avvaktan på att pliktverket kan ta över registret förutsätter regeringen att verket köper ifrågavarande tjänster av Socialstyrelsen.
Resultatbedömning
Av årsredovisning m.m. från Socialstyrelsen framgår att när det gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.mii krig har flera olika delmål upp-
nåtts. All upphandling av sjukvårdsmateriel för krigsbehovet är klar.
Upphandling av utrustning till 114 operationssalar är klar till ca 90 procent. Lagringsmålen för läkemedel är uppnådda. Beredskapen har således förbättrats sedan ingången av försvarsbeslutsperioden. Strukturförändringarna inom hälso- och sjukvården och inom den sociala sektorn gör dock att metoderna för beredskapsplaneringen måste ses över.
Socialstyrelsen resultatredovisning i fråga om beredskap visar att styrelsen i stort uppfyller de verksamhetsmål och resultatkrav som rege-
ringen angett. Regeringen delar RRV:s uppfattning att åtgärder bör vidtas för att förbättra rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager såväl egna beredskapslager som lager i försvar hos and-
ra myndigheter m.fl. En vidareutveckling av resultatredovisningen för
olika delmål bör vidare ske.
Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Socialstyrelsen har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96
föreslagit att 244,8 miljoner kronor anvisas för funktionen. Regeringen
föreslår att för budgetåret 1995/96 anvisas 245,4 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 245 465 000 kronor.
C 4. Bidrag till Spri
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjuk-
vårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Det nuvarande avtalet om Spri omfattar perioden 1993 — 1995.
Regeringens överväganden I avvaktan på beredningen av ett nytt avtal om Spri föreslår regeringen Bil. 6 att anslaget förs upp med ett oförändrat belopp (beräknat för 18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition,
till Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 800 000 kronor.
C 5. Bidrag till WHO
| 1993/94 = Utgift | 36 646 833 |
| 1994/95 Anslag | 29 800 000 |
| 1995/96 — Förslag | 65 560 000 |
varav 32 780 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till Världshälsoorganisatio-
nens (WHO) verksamhet.
Regeringens överväganden Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella
verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande för-
pliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för Sveriges bidrag till WHO åren 1996 och 1997 till 65 560 000 kronor. Detta belopp kan komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s
budget och valutakurser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 65 560 000 kronor.
C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
| 1993/94 = Utgift | 2 591 000 |
| 1994/95 Anslag | 2 591 000 |
| 1995796 — Förslag | 3 887 000 |
varav 2591 000 beräknat från juli 1995 — juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
— [05] in
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid Världshälsoorganisationens (WHO:s) enhet för läkemedelsbiverk- Bil. 6 ningar (WHO Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1993 — juni 1994 ingavs och bearbetades 142 699 biverkningsrapporter.
Den medvetna satsning som gjorts för att göra WHO-centret, dess verksamhet och kompetens känd både nationellt och internationellt har medfört att centret fått en etablerad position och betydande möjligheter till inflytande över utvecklingen inom biverkningsområdet.
Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finan-
sieras genom bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna
förutsatt fortsatt bidrag från WHO med USD 5 000 och oförändrat anslag från statsbudgeten.
Regeringens bedömning
Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten
skall utges med 3 887 000 kronor belopp för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk-
ningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 887 000 kronor.
C 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser
1994/95 Anslag 5 000 000 1995/96 — Förslag 5 000 000
varav 5 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor skall få rätt att förskriva vissa läkemedel (prop. 1993/94:100, bilaga 6, bet.
1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248).
Sedan den 1 januari 1994 finns i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. bestämmelser om att läkemedel som får förskrivas av distriktssköterskor omfattas av prisnedsättning och kostnadsbefrielse. För att distriktssköterskor skall kunna förskriva läkemedel krävs dock att de får kompletterande utbildning i läkemedelslära.
För att stimulera landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år 1993 (prop. 1992/93:160) att ett statligt stimulansbidrag
lämnas. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1992/93:SoU22, rskr. Bil. 6 1992/93:355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret
1993/94.
Regeringens överväganden En försöksverksamhet inom Jämtlands läns landsting under åren 1988 —
1993 ledde till att det numera är möjligt för alla distriktssköterskor med föreskriven utbildning att förskriva vissa läkemedel. Den utbildning som
krävs har hittills inte ingått som en integrerad del i den grundläggande utbildningen för personalgruppen. Det statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för de redan verksamma distriktssköterskorna att kom-
plettera sin utbildning i läkemedelslära för att de skall uppfylla de an-
givna utbildningskraven.
Vi föreslår att medel till detta ändamål lämnas även för budgetåret 1995/96 och beräknas till 5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 5 000 000 kronor.
C.8 Bidrag till psykiatriområdet
1994/95 — Anslag 200 000 000 1995/96 — Förslag 594 000 000
varav 396 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatri-
reformen har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU:28, rskr.1993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ctt stimulansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunernas socialtjänst skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall
medlen användas för att bl.a. den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till kommunens perso-
nal och specialistvård till de som ges omvårdnad m.m. vid de särskilda
boendeformerna. Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården, kommunerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det
till psykiskt störda. Den sistnämnda gruppen har ofta ett stort behov av Bil. 6
stödjande insatser i samband med att en familjemedlem har psykiska besvär.
Slutligen kan nämnas att medel även är avsatta för uppföljning och
utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen), rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU).
Socialstyrelsen disponerar och administerar merparten av de aktuella
medlen. Detta betyder att styrelsen — inom ramen för riksdagens och
regeringens riktlinjer — fattar beslut om medlens användning. För att informera om bidragets ändamål och ansökningsförfarande har Socialsty-
relsen gett ut informationsskriften Bättre villkor för psykiskt störda.
Regeringens överväganden
De medel som ställs till förfogande för psykiatrireformens genomförande
är enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de bättre svarar mot de behov som
människor med långvarig psykisk störning har. Vi anser därför att
594 miljoner kronor bör avsättas för åtgärder inom psykiatriområdet
under budgetåret 1995/96. De riktlinjer för medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas villkor bör gälla även vid fördelning
av medel för bå 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 594 000 000 kronor.
C 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården”
| 1993/94 — Utgift | 166 265 602 |
| 1994/95 — Anslag | 195 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 195 000 000 |
varav 195 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 1) Bidrag till husläkarsystem
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att utveckla hälso- och sjukvården i samband med att ett husläkarsystem enligt vissa nationella grundprinciper avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248).
Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla hälso- och sjukvården, främst primärvården. Syftet är att underlätta arbetet med att
täriseras av lättillgänglighet, kontinuitet, närhet, helhetssyn och kvalitet. Bil. 6
En mindre del av det särskilda statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom primärvården.
Regeringens överväganden Primärvården skall vara basen i den svenska hälso- och sjukvården. Vikten av att den utvecklas i enlighet med de riktlinger som riksdagen angivit har framhållits vid flera tillfällen under senare år. Men fortfarande tar, i såväl ett internationellt som hälsoekonomiskt perspektiv, den slutna vården i anspråk en oproportionerligt stor del av de samlade hälso- och sjukvårdsresurserna. Den under senare år bättre tillgången till läkare har underlättat en positiv utveckling av primärvården framförallt vad gäller tillgänglighet och kontinuitet. Men utvecklingspotentialen är fortfarande stor bl.a. mot bakgrund av framstegen inom medicintekniken.
Det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355) och som sjukvårdshuvudmännen utgått från i sin planering bör även lämnas kommande budgetår som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att förbättra primärvården.
Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1995/96 beräknas till 195 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kronor.
9 Riksdagen 1994!95. I suml. Nr 100. Biluga 6 129
funktionshinder Bil. 6
Mål och inriktning för äldreomsorgen Målen för äldreomsorgen är + att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få
sina behov tillgodosedda
+ att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation
och det sätt på vilket omsorgen ges
Ålderspensionärerna i Sverige — ca 1,5 miljoner människor — utgör i likhet med resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på bl.a. hälsa, ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En
generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar
sig också utan särskilda insatser från samhällets sida. Med stigande ålder
tilltar dock ålderskrämporna och olika slag av demenssjukdomar blir allt
vanligare förekommande. Även om den generella bilden av de äldres
livssituation är ljus, finns inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av omfattande och kvalificerade omsorgs- och vårdinsatser.
Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreomsorgen under det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad, struktur- och organisationsförändringar vill regeringen betona behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av äldre-
omsorgens organisation och kvalitet. Ädel-reformen har ökat förutsätt-
ningarna för helhetssyn, bättre kontinuitet och flexibilitet och därmed en effektivare resursanvändning, Relativt minskande resurser i förhållande till befolkningsutvecklingen ställer samtidigt allt större krav på ökad
samordning mellan huvudmännen och på utveckling, av kvaliteten inom
äldrevården. I synnerhet måste detta vara utgångspunkten för omsorgen om de allra äldsta och för dem med omfattande behov av samordnade insatser från alla delar av vårdkedjan. Helhetssyn på äldreområdet innebär också att ta tillvara den resurs som anhöriga utgör genom att utveck-
la och förbättra samhällets stödinsatser för denna grupp.
Utvecklingen inom äldreområdet
Uppföljning av Ädel-reformen
Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Detta ansvar innebär bl.a. att kommunerna fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för långtidssjukvård med sammanlagt
31 000 platser. Ett särskilt betalningsansvar infördes för medicinskt fär-
digbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk
vård. Kommunerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, för
sjukvårdsinsatser i dessa samt i särskilda boendeformer för service och Bil. 6 vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt
boende.
Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårsperiod följa och utvärdera Ädel-reformen. I oktober 1993 överläm-
nade Socialstyrelsen rapporten Ädelreformen — Årsrapport 1993:8. Av
denna uppföljning, som omfattar Ädel-reformens första ett och ett halvt
år, framgår att det allmänna omdömet om reformen var positivt och att genomförandet varit betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förvänt-
ningarna på reformen hade i många avseenden infriats. Det kommunala betalningsansvaret hade t.ex. medfört en drastisk minskning av antalet
medicinskt färdigbehandlade. De särskilda statsbidragen för utbyggnad av gruppboende och andra äldreboendeformer medförde en påtaglig
ökning av antalet platser/lägenheter. På några områden pekades på problem, framförallt vad avsåg fortsatt oklarhet mellan huvudmännen om
ansvaret för rehabiliteringsinsatser och för hjälpmedelsförsörjningen.
Hösten 1994 överlämnade Socialstyrelsen ytterligare en årsrapport avseende den fortsatta uppföljningen av Ädel-reformen (Ädelreformen — Årsrapport 1994:13). Arbetet att följa och utvärdera reformen följer i stort sett samma mönster som tidigare. Ett tjugotal studier/projekt, som avser att följa olika aspekter på och konsekvenser av reformen, utgör basen för den nu redovisade årsrapporten. I rapporten sammanfattas en
rad olika delstudier och ambitionen har varit att beskriva Ädel-reformens
konsekvenser med vårdkedjan som förebild.
I det följande redovisas Socialstyrelsens intryck och bedömningar från några av de områden som mer direkt kan hänföras till konsekvenser av
Ädel-reformen. Socialstyrelsens sammanfattande karakteristik från årets
uppföljning är att slutsatserna från tidigare år har fördjupats och på vissa
områden skärpts. På områdena rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning skapar oklarheter i ansvarsfördelningen mellan huvudmännen fortfarande problem. Före Ädel-reformen fungerade rehabiliteringen av de äldre genom en kedja av insatser inom akutsjukvården, den geriatriska vården och primärvården. Efter reformen är denna vårdkedja bruten och det dubbla ansvaret kräver samstämmighet mellan kommuner och landsting i resursuppbyggnad, arbetssätt och arbetsfördelning. Förändrad organisation och minskade resurser inom den geriatriska vården i kombination med att flertalet av kommunerna ännu inte utvecklat sin del av rehabili-
teringsverksamheten visar sig i problem på många olika områden. När det gäller hjälpmedelsförsörjningen är det svårt att avgöra vad som
är effekter av Ädel-reformen och vad som beror på nya organisationsformer i kommunerna och landstingen. Redan före Ädel-reformen var hjälpmedelsverksamheten splittrad och den trend som beskrevs i förra
årets Ädel-rapport har inte förändrats. Enligt Socialstyrelsen läggs alltför stor vikt vid vem som har kostnadsansvar för ett visst hjälpmedel, vem som skall "ordinera" vad och alltför många gränser av olika slag hindrar
eller försvårar samarbetet kring brukaren.
Ett annat problem som också bottnar i brister i samverkan mellan olika
vårdgivare och vårdnivåer är att vårdplaneringen i enskilda ärenden Bil. 6
ibland tycks fungera dåligt. Detta torde ha många orsaker, bl.a. de allt kortare vårdtiderna inom akutsjukvården, brister i informationsöverföring, avsaknad av rutiner eller organisatoriska hinder. Brister i vårdplaneringen kan vara en bidragande orsak till problem inom såväl reha-
biliteringen som hjälpmedelsverksamheten.
Ädel-reformens "tyngsta" inslag handlade om det kommunala övertagandet av sjukhemmen. Enligt underlag från årets studier utgör sjukhemmen i allmänhet en väl fungerande länk i äldreomsorgskedjan.
Läkarförsörjningen är tillfredsställande och uppvisar inte några skillnader jämfört med föregående år. Däremot finns kvarstående kvalitetsbrister
specifikt inom sjukhemsverksamheten men brister avseende den medicinska kvaliteten förekommer också inom övriga särskilda boendeformer. Det finns fortfarande alltför många patienter med trycksår, kvarliggande katetrar och omfattande medicinkonsumtion. Socialstyrelsen konstaterade i förra årets rapport att det fanns oroväckande stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Dessa skillnader kvarstår. I årets studie har SPRI granskat bl.a. konsumtionen av olika läkemedel hos dem som bor på sjukhem. När det gäller andelen boende som dagtid ordine-
rats något lugnande läkemedel redovisas en spridning från 0 till 90 246 mellan avdelningarna och när det gäller trycksår ligger variationsvidden
mellan 0 och 38 24.
Socialstyrelsens slutomdöme om Ädel-reformens konsekvenser är att
den har skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldre-
omsorgen och att den somatiska korttidssjukvården samtidigt har kunnat effektiviseras. På några av de områden som rör samverkan mellan huvudmännen — rehabilitering, hjälpmedel och hemsjukvård — finns kvarstående problem. När det gäller kvaliteten på medicinska insatser och omvårdnad inom framförallt sjukhemsvården krävs ökade ansträngningar från kommunerna.
Ädel-reformen genomfördes för snart tre år sedan och redan i 1993 års rapport konstaterade Socialstyrelsen att möjligheterna att beskriva och värdera reformens konsekvenser är något begränsade. Det är svårt att veta vad som är specifika effekter till följd av reformen och vad som sammanhänger med andra förändringar i samhället eller i övrigt på äldreområdet. Reformens eventuella effekter sammanblandas ibland med sådana som beror på helt andra faktorer, t.ex. sådana som mer sammanhänger med den samhällsekonomiska utvecklingen. Möjligheten att jämföra situationen före och efter reformens genomförande begränsas av
brist på uppgifter bakåt i tiden. Det visade sig också svårt att finna
underlag för generella slutsatser om reformens konsekvenser. Ädel-reformens effekter påverkas till stor del av lokala förhållanden, vilket gör det svårt att dra slutsatser i ett nationellt perspektiv. Socialstyrelsen konsta-
terade hösten 1993 att den "genomsnittliga" bilden av Ädel-reformen kan
bli något av en konstruktion som döljer både positiva exempel och mer negativa aspekter och brister.
JL
Regeringen kan efter de tre gångna åren konstatera att Ädel-reformen
och dess verkningar i än högre grad torde samverka med en mängd Bil. 6
andra förändringar i samhället och på äldreomsorgsområdet. Ett mycket påtagligt faktum är bl.a. att Ädel-reformen genomförts under en tid då kommunernas ekonomi försämrats och då även äldreomsorgen fått mind-
re resurser.
Med utgångspunkt från Socialstyrelsens genomgång inte bara av Ädelreformens effekter utan också av äldres situation i stort gör regeringen
följande bedömning av utvecklingen inom äldreområdet. Äldreomsorgens omfattning på nationell nivå har minskat sett i relation till befolknings-
förändringarna. Lokala studier från bl.a. Jönköping visar dock att det mesta tycks fungera bra inom hemtjänsten och annan äldreomsorg. Inter-
vjuer med tjänstemän, vårdtagare och vårdpersonal visar att de flesta är nöjda eller nästan nöjda med äldreomsorgen i stort och med hemtjänst/ hemsjukvård. Behovsbedömningarna har blivit bättre men också mer strikta. De som redan är inne i systemet tycks kunna få omfattande hjälpinsatser och en hjälp som man oftast ger höga betyg. För helt nytillkomna vårdtagare tycks däremot tröskeln vara högre och det krävs idag mer uttalade behov av personlig omsorg för att få hjälp från hemtjäns-
ten.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram anhöriginsatser-
na. Anhöriga svarar i hög grad för omsorgsinsatser till äldre och yngre personer med funktionshinder. Det finns idag tecken som tyder på att
familjen och andra närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare. Det är dock viktigt att påpeka att anhörigas insatser skall ske i frivilliga former och inte vara påtvingade till följd av brister i den kommunala vården. Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har utförligt belyst frågan om anhörigas insatser och samhällets ansvar att ge denna betydelsefulla resurs inom äldre- och handikappomsorgen stöd och avlastning. I kommitténs slutbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) föreslås en ny lagbestämmelse som syftar till att ge kommunerna ett tydligare ansvar att stödja anhöriga.
En annan betydelsefull resurs är det arbete som frivilliga organisationer utför. De frivilliga organisationerna skall enligt regeringens uppfattning ses som ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna och landstingen bedriver. Socialtjänstkommittén har i ovan nämnda betänkande förslagit en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att
det frivilliga sociala arbetet bör stödjas. Flyttning till särskilda boendeformer utgör ett stort steg i en människas liv och i det längsta vill de flesta klara sig hemma i sin invanda miljö.
Ett viktigt syfte med Ädel-reformen var att undvika flyttningar av äldre mellan huvudmännen och mellan olika boende- och vårdformer i den s.k. "vårdtrappan". Det betonades att service och vård skulle flytta till den äldre. Ädel-reformen kan sägas ha gett större valmöjligheter genom att det nu samlade kommunala resursutbudet blivit rikare och mer om-
fattande och att kommunerna förfogar över både medicinsk och social
kompetens i det särskilda boendet. Ett samlat huvudmannaskap ger nu
förutsättningar att anpassa vård och omsorg efter den boendes och inte
organisationens behov.
Statsbidragen för nybyggnad och ombyggnad av särskilda boendefor-
mer har resulterat i ett nettotillskott med ca 7 000 bostäder vilket till- Bil. 6
sammans med tidigare års nytillskott torde ha skapat goda förutsättningar för kommunerna att tillgodose behovet av särskilt boende. En kraftfull
utbyggnad av särskilda boendeformer får dock inte ske på bekostnad av möjligheterna till kvarboende i det egna hemmet. Tillgången till hem-
tjänst, hemsjukvård och hjälpmedel av god kvalitet måste säkras, liksom en god tillgänglighet i bostaden.
Regeringen konstaterar vidare att det kommunala betalningsansvaret för
medicinskt färdigbehandlade — ett tidigare oprövat ekonomiskt styrsys-
tem — har inneburit fortsatt minskning av antalet medicinskt färdigbehandlade patienter. Denna fortsatta minskning i kombination med kortare
vårdtider inom korttidssjukvården ställer dock ökade krav på resurser
och kompetens inom andra deltar av vårdkedjan. På grundval av de resultat från olika studier som redovisas i Socialsty-
relsens årsrapport kan regeringen konstatera att det finns kvarvarande kvalitetsbrister och samordningsproblem inom olika delar av äldreom-
sorgen. Motsvarande kritik, främst mot brister i det medicinska omhän-
dertagandet men också kring oklarheter på rehabiliteringsområdet, ledde hösten 1993 till att ett särskilt anslag på 50 miljoner kronor för utveck-
ling av kvaliteten i äldrevården tillskapades; Ädel-50 projektet. Rege-
ringen har erfarit att Socialstyrelsen under det gångna året fördelat medel
till en mängd utvecklingsprojekt som berört flera av de områden som hade och fortfarande uppvisar brister. På rehabiliteringsområdet kan
noteras ett ökat intresse och ansvarstagande från kommunerna och på
några håll har kommuner och landsting beviljats utvecklingsmedel för
gemensamma rehabiliteringsprojekt.
Regeringen konstaterar att det delade ansvaret på rehabiliteringsområdet alltjämt skapar vissa problem för huvudmännen. Allmänt sett handlar rehabilitering och ett rehabiliterande arbetssätt om att alla delar av vårdkedjan måste samarbeta för att den enskilde skall kunna uppnå och behålla bästa möjliga funktionsförmåga och undvika onödigt beroende av
omsorg och vård och kanske en förtida flyttning från det egna boendet.
För personer som insjuknar i en akut sjukdom som t.ex. stroke är omcedelbart insatta rehabiliteringsinsatser och motivationsarbete helt avgörande för möjligheterna att kunna komma hem igen och att sedan träningen
upprätthålls i det egna hemmet för att bevara den funktionsförmåga som kunnat uppnås. Regeringen anser mot den bakgrund som redovisats avseende fortsatta
problem på rehabiliteringsområdet att en omprioritering av en del av
stimulansbidragen inom äldreomsorgen bör göras. För att åstadkomma
en ändamålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste den
nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Rege-
ringen föreslår därför att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/96 föreslagna medlen på anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskil-
da boendeformer och rehabilitering får användas för detta ändamål. Ett
lika stort belopp har avsatts för samma ändamål inom ramen för de s.k. Dagmarförhandlingarna för år 1995. Regeringen kommer i särskild ord-
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjuk- Bil. 6
vårdshuvudmännen m.m. för år 1995.
Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner
kronor från den 1 januari 1995 och 150 miljoner kronor från den 1 juli
1995) får användas av kommuner och landsting för att gemensamt ut-
veckla rehabiliteringen för äldre. De sammantagna medlen föreslås
disponeras av Socialstyrelsen.
Samordnad boendeservice Med stöd av riksdagens beslut i maj 1985 (prop. 1984/85:142) beviljade regeringen under åren 1985-1990 sammanlagt 100 miljoner kronor till
103 lokala utvecklingsarbeten för samordnad boendeservice. Syftet var att förbättra möjligheterna för äldre, personer med funktionshinder och
långvarigt sjuka att leva ett så normalt liv som möjligt i vanliga bostäder genom bättre samordning av offentliga, kommersiella och informella resurser i bostadsområdena.
På förslag av Boendeservicedelegationen (Ds 1990:87), som handlade det statliga stödet vid dåvarande Bostadsdepartementet, beslutade regeringen den 28 februari 1991 att uppdra åt Boverket att i nära samverkan med Socialstyrelsen följa utvecklingsarbetet och till regeringen redovisa en samlad utvärdering senast den 1 april 1994.
I huvudrapporten Samverkan i lokalsamhäilet — erfarenheter från utvecklingsarbetet med samordnad boendeservice (Rapport 1994:3) samt i tre underlagsrapporter och en projektkatalog, presenterar Boverket utvärderingsresultatet.
Boverket konstaterar att samordnad boendeservice, som från början var
en del av en äldrereform, nu har utvecklats till ett boendesocialt instrument med betydelse för alla grupper av människor. Utvärderingen visar att det går att göra ekonomiska besparingar genom samverkan i lokalsamhället. Personal och lokaler utnyttjas bättre, frivilliga insatser stimuleras och lokalsamhällets flexibilitet inför framtida förändringar ökar.
Det går vidare att genom samverkan förbättra servicen, öka gemenskap
och inflytande för de boende och det går att genomföra fysisk förnyelse med sociala förtecken. Ett tecken på framgång är också att majoriteten av de projekt som fick del av det statliga stödet har fortsatt i ordinarie verksamhet.
Boverket betonar vidare vikten av att lokalsamhället inte splittras upp
av sektorsoptimerande resultatenheter, vilket ofta har blivit ett resultat av de senaste årens kommunala omorganisation. Boverket konstaterar sammanfattningsvis att verksamheten med samordnad boendeservice är en
viktig insats för att äldre personer skall kunna bo kvar längre i vanliga bostäder och i vanliga boendemiljöer.
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet
Bil. 6
Målen för äldreomsorgen
De övergripande målen för samhällets service och vård till äldre lades senast fast i regeringens proposition om Äldreomsorgen inför 90-talet
(prop. 1987/88:176, bet. 1988/89:SoU6, rskr. 1988/89:55). De vägledan-
de principerna är: + självbestämmande och integritet — äldre kvinnor och män skall ha rätt
att själva bestämma över sina liv och få behålla sin integritet; service
och vård måste utvecklas så att människor skall kunna välja att bo kvar i sitt eget hem och i sin egen miljö
+ trygghet — äldre skall kunna känna sig trygga; närhet till anhöriga och
grannar samt personalkontinuitet och personaltillgång dygnet runt är
viktigt
+ valfrihet — människor måste kunna påverka innehållet i och utform-
ningen av samhällets service och vård; kommunerna bör sträva efter
ett så varierat utbud av service och vård som möjligt, även i särskilda boendeformer.
Kommunernas ansvar för äldre medborgare regleras bl.a. i socialtjänst-
lagen (1980:620), i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt berörs
även i plan- och bygglagen (1987:10).
Kommunernas socialtjänst skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull till-
varo i gemenskap med andra (19 §). Socialtjänsten skall genom hjälp i
hemmet, färdtjänst eller annan service, omvårdnad samt dagverksamheter underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra
(10 §). Kommunen skall dessutom inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall underlättas genom information och annat stöd (20 §). Kommunernas ansvar att erbjuda en god hälsooch sjukvård i hemmet, i dagverksamhet och i särskilda boendeformer regleras i hälso- och sjukvårdslagen.
Kommunen har vidare skyldighet att i en uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänsten och erbjuda sin hjälp (8 §). Insatserna för den
enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med denne med
respekt för hennes/hans självbestämmanderätt och integritet (1 och 9 §§).
Om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt är den enskilde berättigad
till bistånd (6 §). Beslut om bistånd kan överklagas.
Kommunen skall vidare planera sina insatser för äldre och samverka
med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (20a §). Man skall medverka i samhällsplaneringen och söka påverka utformning-
en av nya och äldre bostadsområden samt verka för att offentliga lokaler
och allmänna kommunikationer blir lätt tillgängliga för alla (7 8). Kommunernas arbete med generell tillgänglighet regleras även i plan- och bygglagen. Deras åtaganden för individuell bostadsanpassning regleras i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Samhällets åtaganden för äldre medborgare är som framgått omfattande, Bil. 6
och kommunernas verksamhet är avgörande för måluppfyllelsen. Bedömningar av måluppfyllelsen inom äldreområdet behövs bl.a. som underlag
för välfärdspolitiska, fördelningsmässiga och samhällsekonomiska överväganden.
Förutsättningarna för kommunernas verksamhet har successivt förändrats. Befolkningsutvecklingen är en sådan förändring; från år 1984
till år 1994 har antalet 80-åringar och äldre ökat med nästan 100 000.
Andra avgörande förändringar är en ny kommunallag från 1 januari 1992
(som bl.a. öppnat för resultatenheter i kommunal verksamhet och alternativa driftsformer), ett nytt statsbidragssystem (från specialdestinerat till generellt stöd), begränsat kommunalekonomiskt utrymme (med krav på effektivare resursutnyttjande) samt allmän inriktning mot avreglering,
konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet. Även Ädel-reformens
ansvars- och verksamhetsförskjutning från landstingen till kommunerna,
har lett till kraftig volymökning av den primärkommunala verksamheten.
De nämnda systemförändringarna påverkar vården och omsorgen för äldre, men på vilket sätt och med vilka effekter är oklart. Målen för äldreomsorgen är svåra att kvantifiera och måluppfyllelsen är därmed
svår att mäta. Försök till såväl kvantitativa som kvalitativa bedömningar görs bl.a. av Socialstyrelsen i olika pågående utredningsarbeten. Den femåriga utvärderingen av Ädel-reformen visar som framgått att
den skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreomsorgen, även om problem kvarstår bl.a. vad gäller rehabilitering, hemsjukvård och hjälpmedelsförsörjning. Ädelutvärderingen har också tyd-
liggjort behovet av över tiden jämförbar statistik, för att kunna följa prestationsutvecklingen inom äldreomsorgen. Socialstyrelsens projekt Aktiv uppföljning, som bl.a. innefattar djup-
studier av äldreomsorgen i kommunerna inom Stockholms län, pekar bl.a. på behovet av ett brett underlag för korrekta bedömningar av måluppfyllelsen. Studier behövs som även fokuserar det ökande antalet äldre som inte beviljas vård eller hjälp, dvs. som står utanför vård- och omsorgssystemen. Frågan om rättssäkerhet, vad gäller information om rätten att överklaga ett avslagsbeslut, är också en viktig aspekt att beakta vid bedömningar av hur väl kommunernas verksamhet lever upp till uppställda mål för äldreomsorgen.
Projektet Aktiv uppföljning visar vidare att kommunerna har måldokument som överensstämmer med socialtjänstlagen, men målen är inte
operationellt definierade och verksamhetsuppföljning saknas som regel.
Inte minst saknas ofta modeller och metoder för uppföljning av kvalitet,
även om alltfler kommuner börjat göra kvalitetsuppföljningar bland
brukarna.
På uppdrag av regeringen följer Socialstyrelsen vidare utvecklingen av nya styrsystem inom socialtjänsten. För äldreomsorgen behandlas frågor om uppföljning och utvärdering avseende finansiering, resursfördelning
och resursanvändning, kvalitet, individens valfrihet och inflytande samt
utvecklingen av förebyggande och öppna verksamheter. En rapport är
under utarbetande. Bil. 6
Mot bakgrund av frågans vikt är det enligt regeringens bedömning
angeläget att modeller och metoder utvecklas för vårdtyngds- och be-
hovsmätningar och för bedömningar av prestationer, kostnadsutveckling
och måluppfyllelse inom äldreområdet. Tillgång på tillförlitlig statistik och annat faktaunderlag bör ägnas särskild uppmärksamhet. Socialstyrel-
sen arbetar för närvarande med ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för den kommunala sektorn. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens samlade arbete.
Nyckeltal och prestationer inom äldreomsorgen Ett begränsat antal nyckeltal för kommunernas prestationer inom äldreomsorgen finns tillgängliga. I det följande redovisas ett urval av sådana
nyckeltal, som i första hand är avsedda att belysa variationen mellan
kommunerna. Nyckeltalen avser förhållandena i kommunerna år 1993 och belyser a) andelen äldre med vård och service i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer, b) sambandet mellan hemhjälp och särskilda boendeformer, c) standarden i särskilda boendeformer, d) andelen äldre med färdtjänst samt e) bruttodriftkostnaden per vård- och service-
tagare. Variationen mellan kommunerna belyses dels genom kartor, dels gen-
om sk. boxdiagram och dels slutligen genom spridningsdiagram som
visar samspelet mellan två faktorer.
Förklaring till boxdiagrammen: Vänstra ändpunkten i boxdiagrammet
visar minimivärdet, det högra maximivärdet. Boxens vänstra sida anger
det värde som överskrids av 90 26 av kommunerna. ”Mittstrecket" anger medianvärdet och den högra sidan anger det värde som överskrids av
10 46 av kommunerna.
Siffermaterialet kan relateras endast till vissa av målen för äldreomsorgen, och är självfallet ett otillräckligt underlag för en mer fullständig analys av måluppfyllelsen inom de valda delområdena.
Den karta och de diagram som presenteras i det följande mäter således endast andelen personer som får hjälp och inte hur mycket service celler vård dessa får. Inte heller belyses servicens och/eller vårdens kvalitet.
a) Andelen äldre med vård och service Nedanstående karta visar servicenivån i olika kommuner mätt i andel
äldre som år 1993 fick någon form av vård eller service, antingen i det
egna hemmet eller i särskilda boendeformer (åldersstandardiserat, dvs. hänsyn har tagits till åldersfördelningen inom kommunen i befolkningen 65 år och äldre).
Kartan visar stora variationer i den kommunala servicenivån. Framförallt
kommunerna i norra Sverige har högre servicenivå för äldre än Bil. 6
exempelvis kommunerna i storstadsområdena.
Personer med vård och hjälp
Andel av befolkningen 65-w år, 20
[] Uppg saknas
[3 0 -16.9
2 17.0- 18.9
H 19.0- 21.9
H22.0- 30.9
I december 1993 fick i genomsnitt drygt 18 20 av de äldre vård och
service antingen i det egna hemmet (drygt 10 920) eller i särskilda
boendeformer (cirka 8 20). Spridningen mellan kommunerna var stor; i en kommun gavs vård och service till ca 11 920 (minimivärdet) medan motsvarande siffra i en annan kommun var drygt 30 24 (maximivärdet).
Efter det att de 10 20 av kommunerna som har lägst resp. högst andel
vård- och servicetagare har skurits bort, varierar andelen mellan 15 till
24 AN.
Bil. 6
I december 1993 fick i genomsnitt ca 10 24 av alla 65 år och äldre hemhjälp. Enligt Socialstyrelsen Ädelutvärdering har antalet personer med hemhjälp minskat med 19 24 från år 1984 till år 1992. Antalet arbetade timmar ökade dock kraftigt mellan åren 1984 och 1990, varefter det
planat ut och minskat något fram till år 1993. En omfördelning av hjälp-
insatserna har skett mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vårdbehov.
Den andel av äldrebefolkningen som får hemhjälp skiftar avsevärt mellan kommunerna; i en kommun får knappt 3 20 av de äldre hemhjälp (minimivärdet) medan drygt 19 20 får det i en annan (maximivärdet).
År 1993 bodde ca 127 500 äldre, dvs. ca 8 4, i särskilda boende-
former (tex. gruppbostäder, ålderdomshem, servicehus, sjukhem). Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har antalet ökat med 7 26 mellan åren
1984 och 1993. Mot bakgrund av den demografiska utveckling som skett under samma tidsperiod innebär detta inte någon ökad täckningsgrad.
Ca 45 2 av alla 65 år och äldre som får vård och service i någon form
får den hjälpen i särskilda boendeformer (december 1993). Spridningsdiagrammet nedan visar sambandet mellan hemhjälp och
särskilda boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för
respektive variabel.
Diagram: Samband mellan hemhjälp i ordinarie boende och hjälp i särskilda boendeformer för personer i åldersgruppen 65-w år. (Varje stjärna representerar en kommun.)
140 -
boendeformer
100 -
i särskilda
60 -
Personer 40 -
20 L 1
20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220
Personer med hembhjälp i ordinärt boende Antal personer per 1 000 invånare
hjälpformer så att kommuner med låg andel hjälpta i vanligt boende har Bil. 6 hög andel i särskilt boende och vice versa. I stället finns det både kom-
muner med hög andel hjälpta i båda stödformerna, kommuner med låg i den ena och hög i den andra samt kommuner med låg andel i båda. Någon "lämpligaste" eller mest vanlig fördelning mellan dessa båda stödformer finns alltså inte.
c) Standarden i särskilda boendeformer Nästföljande diagram ger en bild av standarden i särskilda boendeformer.
Diagram: Andelen boende i särskilda boendeformer som delar bostad med annan än make/sambo, andelen boende utan egen toalett samt andelen bostäder med ett rum utan kokvrå/-skåp eller kök i kommunerna.
Rum utan kok-möllighetedp— — | OG
Boende utan egen
toalett I
Bostad med annan = | |
än make/maka
TARAS LAGAR öARAN LALLE KARAR LUKAS SARAS LILSS RALAE LARAN
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Andel i 96
Källa: Socialdepartementet
Andelarna avser samtliga boende i särskilda boendeformer, dvs. både
äldre och yngre funktionshindrade. Mest av allt varierar andelen bostäder utan kokmöjligheter mellan kommunerna. Även efter det att de 10 26 av kommunerna som har lägst resp. högst andel sådana bostäder har skurits bort varierar denna andel mellan 23 och 79 9. Av den andra boxen i diagrammet framgår att medianvärdet för boende utan egen toalett är ca 28 26. Variationen är dock mycket stor; i en kom-
mun saknar alla som bor i särskilt boende egen toalett medan i en annan
kommun har ca 94 240 egen toalett. Den tredje boxen visar att andelen boende som måste dela bostad/rum
med annan än make/maka varierar i kommunerna mellan 0 och 64 4.
d) Färdtjänst Färdtjänst är den service som flest äldre har tillgång till. Av diagrammet Bil. 6 nedan framgår utvecklingen mellan åren 1985 till 1993. Diagram: Åldersstandardiserade andelen färdtjänstberättigade personer av totala befolkningen i kommunerna i åldersgruppen 65 år och äldre för åren 1985, 1990 och 1993.
1993 porn tees
1990 FH pp
1985 Pe po
T TT T TT LAN Arn T 1
0 5 10 15 20 25 30 35 40
Andel i 26
Källa: Socialdepartementet
Medianvärdet för andelen äldre med färdtjänsttillstånd ökade mellan år 1985 och år 1990 från ca 19 0 till drygt 24 240. Därefter kan endast en mycket svag minskning noteras. År 1993 var spridningen mellan kommunerna stor; i en kommun (max) hade drygt 38 24 färdtjänst medan i en annan (min) endast 7 24.
e) Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har kostnaderna för äldreomsorgen fördubblats under de senaste tio åren och ökat snabbare än den allmänna prisutvecklingen.
Diagram: Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare i tkr. år 1993
Bil. 6
100 HI
JR Sa Or (ev a är nn nn nn |
0 50 100 150 200 250 300 Belopp i tkr/vårdtagare
Källa: Socialdepartementet
Diagrammet redovisar spridningen mellan kommunerna av bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare år 1993. Kostnaden avser samtliga
vård- och servicetagare, dvs. både äldre och funktionshindrade personer.
Mediankostnaden var år 1993 ca 170 000 kronor. Efter det att de 10 20
av kommunerna med högsta resp. lägsta kostnaden skurits bort varierade
kostnaden mellan 135 000 och 207 000 kronor. Den maximalt högsta kostnaden per vård- och hjälptagare var ca 260 000 kronor och den lägsta ca 107 000 kronor.
Vad kan förklara dessa skillnader? Bl.a. följande faktorer spelar in.
Personaltätheten, dvs. antal vård- och servicetagare per årsarbetare, ger det högsta utslaget. I kommuner med många ensamstående (t.ex. storstäder) eller med ensidigt näringsliv med utsatta yrken och åtföljande ohälsoproblem finns ett större behov av vård och service än riksgenomsnittet, även om man har mindre andel av befolkningen i de äldsta åld-
rarna.
Även generösa respektive strikta behovsbedömningar samt avgifternas storlek torde påverka serviceefterfrågan och därmed bruttodriftkostnaden.
Ju större ansvar för sjukhem och andra institutioner för långtidssjuk-
vård som en kommun övertagit, desto högre är bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare. Exempelvis har kommuner i norrlandslänen fått ett större samlat ansvar för sådan vård än kommuner i andra län.
Vidare visar det sig att kommuner med högre och växande andel 85-åringar och äldre tenderar att ha en lägre kostnad per vårdtagare än
kommuner med en stor och växande andel i de äldsta åldrarna upplever Bil. 6 ett starkt tryck på sin äldreomsorg och därför mer aktivt söker begränsa kostnadsutvecklingen.
Kommuner med större en andel vårdplatser köpta av landstinget uppvisar en högre kostnad per vård- och servicetagare. Detsamma gäller för enskild vård. Vid en ökning av andelen vård- och servicetagare i enskild vård ökar den genomsnittliga bruttodriftkostnaden per vårdtagare.
Avslutningsvis kan konstateras att enligt Socialstyrelsens Ädelutvärde-
ring har kommunernas produktivitetsutveckling för äldre- och handikappomsorgen från år 1984 till år 1994 varit positiv. Produktiviteten har ökat med nära 20 240 över tidsperioden i sin helhet eller med 1 24 per år. En nedgång noterades för år 1992, men under år 1993 lyckades kommunerna öka produktionen så att en liten men dock positiv produktivitetsutveckling nåddes.
Sammanfattande kommentarer
Det ovan redovisade siffermaterialet ger endast en fragmentarisk bild av läget och utvecklingen inom äldreomsorgen, och måste naturligtvis kompletteras med annan typ av material som tex. uppföljningen av Ädelreformen.
I rapporten Socialtjänsten och de nya styrsystemen som Socialstyrelsen sammanställer på uppdrag av regeringen, sammanfattas prestationsutvecklingen inom äldreomsorgen på följande sätt.
Under perioden 1991-1993 har antalet personer som får social hemhjälp minskat, trots att de äldre blivit fler. Det har skett en omfördelning av resurser från de yngre pensionärerna till de äldre och från dem med mindre hjälpbehov till dem med större. Hemtjänstens innehåll har förändrats mot mer vård och omsorg och mindre serviceinriktade insatser. Service i form av matdistribution, telefonservice eller fotvård har minskat. Något fler än tidigare har dock fått trygghetslarm.
Antalet boende i särskilda boendeformer har ökat under åren 1992- 1993, särskilt i gruppen 90 år och äldre, vilket sannolikt beror på utbyggnaden av särskilda boendeformer.
Antal personer med färdtjänsttillstånd har minskat något medan antal enkelresor ökar. Färre personer åker mer. En utbyggnad av resandet med
specialfordon (med plats för rullstol) har också skett.
Kostnaderna för äldre- och handikappomsorgen har ökat både i fasta och löpande priser under perioden. Produktiviteten minskade mellan år 1991 och år 1992, men ökar något igen för år 1993. Minskningen år
1992 sker till följd av de stora omställningarna i samband med Ädel-
reformen. Att produktivitetsförändringarna inte är mer positiva kan bero på att antalet mer omsorgsbehövande äldre har ökat. De kräver mer vård och det är då vanligt med dubbelbemanning inom hemtjänsten. Omfattningen av detta framgår inte av nuvarande statistik och kan därför inte
vägas in i prestationerna.
sorgen åren 1991-1993. Bil. 6
Förändring åren 1991-93
Social hemhjälp/hem- Både antalet och andelen med hem-
sjukvård hjälp har minskat i alla åldersgrupper
och antalet hjälptimmar minskar. För-
skjutning från serviceinsatser i riktning mot vård och omsorg.
Särskilda boendeformer Antalet äldre som bor i särskilda bo-
endeformer har ökat med nästan 10 20
mellan år 1992 och år 1993. Andelen
har ökat i varje åldersgrupp.
Färdtjänst Antal resor har ökat med nästan 10 240.
Andelen med färdtjänsttillstånd har
ökat i åldersgruppen 90-w och
minskat i övriga. Kostnaderna har
minskat.
Totalt Färre antal med hemhjälp, fler i sär-
skilda boendeformer och fler färd-
tjänstresor. Kostnaderna är ungefär
oförändrade i fasta priser. Produktivi-
teten har minskat år 1992 till följd av
de stora omställningarna i samband
med Ädel-reformen men ökar något
under år 1993.
Internationellt arbete inom äldreområdet EG:s första äldreprogram genomfördes under åren 1991 till 1993. Med anledning av Europeiska året för äldre och för solidaritet mellan generationerna år 1993, som avslutade det första äldreprogrammet, tillsatte regeringen en särskild kommitté med uppgift att samordna det svenska deltagandet. Med stöd av EES-avtalet deltog Sverige som observatörer i EG-kommissionens rådgivande kommitté. Syftet med arbetet var att
uppmärksamma den sociala dimensionen av Europasamarbetet, att belysa
äldres positiva bidrag i samhället, att stärka solidariteten mellan generationerna samt att öka medvetenheten om den utmaning för samhället som en åldrande befolkning innebär.
Den svenska kommittén avlämnade i december 1993 delbetänkandet Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 1993:111) samt i samarbete med Socialvetenskapliga forskningsrådet rapporten
Svensk äldreforskning, Europeiska äldreåret 1993. I mars 1994 avlämna-
de kommittén sitt slutbetänkande Gamla är unga som blivit äldre (SOU 1994:39).
10 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100, Bilaga 6
Kommittén konstaterar att det svenska genomförandet, med tonvikt på
temat Solidaritet mellan generationerna, fick stort gensvar i kommuner, Bil. 6
organisationer och myndigheter. I sina samlade bedömningar för kommittén bl.a. fram viktiga sakfrågor inom äldreområdet som, utifrån
svensk utgångspunkt, bör beaktas i det fortsatta europeiska samarbetet.
De fakta om äldre i Europa och om det generationsövergripande arbetet
i Sverige som presenteras i betänkandena bör enligt kommittén komma till användning som utbildnings- och studiematerial.
Kommittén anser vidare att den nämnda redovisningen av svensk äldreforskning bör kompletteras med en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk eller annan internationell anknytning. Regeringen har därför den 15 september 1994 beslutat att ge ett sådant uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet. Uppdraget skall redovisas senast
den 15 maj 1995. Förslag till ett nytt femårigt äldreprogram inom EU, med planerad start
år 1995, utarbetas för närvarande inom kommissionen. Sverige deltar i förberedelsearbetet med nationella experter. Tyngdpunkten i EU:s nya
äldreprogram kommer, som i det första, att ligga på erfarenhets- och kunskapsutbyte. Utgångspunkten är den utmaning som Europa står inför på grund av den snabbt växande andelen äldre i befolkningen. Inom EU finns idag 70 miljoner personer över 60 år. År 2020 beräknas över 20 miljoner EU-invånare (beräknat utifrån medlemsländerna år 1993) vara
över 80 år.
Ett slutligt förslag till nytt äldreprogram inom EU har ännu ej lagts fram av kommissionen. I kommissionens vitbok om den framtida social-
politiken, antagen den 27 juli 1994, aviseras dock att kommissionen
inom kort kommer att föreslå fortsatta åtgärder inom EU för att möta utmaningarna från en åldrande befolkning, bl.a. skall de aktiva pensionärernas roll belysas. Enligt tidigare uttalanden från olika företrädare för och institutioner inom EU (SOU 1994:39) kommer det europeiska samarbetet sannolikt att även fokusera frågor om vård och omsorg för äldre, villkoren för äldre kvinnor, förebyggande insatser, den åldrande arbets-
kraften och övergången från arbete till pensionering,
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla männi-
skors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer
med funktionshinder — precis som andra medborgare — skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Staten,
kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att de handikappolitiska målen kan förverkligas.
Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funktionshinder successivt kunnat förbättras. En grundläggande förutsättning
rella välfärdspolitiken, i kombination med särskilt riktade handikappoli- Bil. 6
tiska insatser och åtgärder för en ökad tillgänglighet, kommer även fortsättningsvis att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. I ett internationellt perspektiv kan också konstateras att de svenska insatserna inom
handikappområdet är väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet.
Handikapporganisationerna utgör en viktig del av folkrörelse-Sverige.
Deras aktiva medverkan — såväl på lokal och regional som central nivå
— har haft en avgörande betydelse för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas arbete har påverkat både synen på handikapp
och utformningen av de olika stödsystemen inom området. Staten, kom-
munerna och landstingen har ett ansvar att se till att organisationerna kan bedriva sitt arbete med rimliga ekonomiska villkor.
Handikappreformen har inneburit ett bättre socialt, praktiskt och ekonomiskt stöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Men det finns också barn som inte har så svåra och komplicerade handikapp och som därför kanske inte på samma sätt uppmärksammas. Det gäller t.ex. barn med koncentrationssvårigheter, med motoriska problem, läs- och skrivsvårigheter m.m. Här behövs ökad kunskap och bättre generella insatser
i de reguljära verksamheterna, i barnomsorgen, skolan, habiliteringen och rehabiliteringen, för att de skall få det stöd de behöver.
Tyngdpunkten i senare års reforminsatser inom handikappområdet har
legat på att förbättra och utveckla det individuella stödet till personer med funktionshinder. Under de kommande åren måste även frågor om
tillgängligheten i miljöer och olika verksamheter ges ökad uppmärksam-
het. Regeringen har därför i årets regeringsförklaring uttalat att åtgärder
skall vidtas för att öka tillgängligheten för funktionshindrade personer.
De förslag som lämnades i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) är en viktig utgångspunkt för regeringen i detta arbete.
Det finns anledning att i detta sammanhang peka på de förslag till särskilda satsningar på reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsåtgärder (ROT) som regeringen lade fram i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1994/95:25). Innebörden av detta är bl.a. att sammanlagt 360 miljoner kronor satsas på upprustning av skolor och
andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer
med funktionshinder. Vidare satsas 1 500 miljoner kronor för ROT-insatser i fråga om bostäder, som bl.a. innefattar tillgänglighetsskapande
åtgärder. Regeringen bedömer att dessa ROT-satsningar ger goda möjligheter att uppnå reella förbättringar när det gäller tillgängligheten i be-
byggelsen.
Bil. 6
Handikappreformen
Med anledning av förslagen i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj 1993 om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder
(bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Propositionen baserades främst
på Handikapputredningens betänkande Handikapp — Välfärd — Rättvisa
(SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen för handikapprefor-
men började genomgående att gälla den 1 januari 1994.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen har bl.a. personer med
utvecklingsstörning, och personer med stora och varaktiga funktionshin-
der fått rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS trädde i kraft upphörde lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om
elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt den tidigare omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat
personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna. Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995.
För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig har en statlig assistansersättning införts.
Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans
under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ärenden om statlig assistansersättning administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning.
Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har vidare sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen
inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i stimulansbidrag till nämnda verksamheter under åren 1994 — 1997.
Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända
handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa
ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och
resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer som ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser. Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och uppföljningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga upp och administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små och
mindre kända handikappgrupper.
Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) har vidare kommunernas ansvar inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär Bil. 6 att kommunerna fått en uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för personer med funktionshinder och i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet inom handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att planera sina insatser för personer med funktionshinder.
Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg i HSL fått en skyldighet att erbjuda döva m.fl grupper tolktjänst för vardagstolkning. För att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har ett särskilt statsbidrag till verksamheten införts. Vidare har anslaget B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen under åttonde huvudtiteln tillförts ytterligare medel till utbildning av teckentolkar och tolklärare.
Slutligen innebär 1994 års handikappreform även förbättringar i stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funktionshindrade barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio kontaktdagar per år. Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från att förvärvsarbeta för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. I vissa fall kan föräldrapenning utges till dess barnet fyller 23 år.
Uppföljning av handikappreformen Regeringen uppdrog i maj 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med bl.a. Riksförsäkringsverket följa upp och utvärdera handikappreformen. Resultatet av uppföljningsarbetet skall redovisas årligen för regeringen. En slutlig redovisning, som bl.a. skall innefatta en sammanfattande utvärdering av reformen, skall lämnas senast den I maj 1997. Vidare uppdrog regeringen i september 1993 åt Socialstyrelsen att göra en särskild kostnadsuppföljning angående handikappreformen. En första redovisning av detta uppdrag skall lämnas till regeringen senast den 1 december 1995. Särskilda medel har anvisats för uppföljningsarbetet.
Socialstyrelsen avlämnade i oktober 1994 en första redovisning av sitt uppföljningsarbete. Uppföljningsrapporten beskriver genomförandet av huvuddelen av de olika delar som ingår i handikappreformen. Vidare anges hur det fortsatta uppföljnings- och utvärderingsarbetet kommer att bedrivas. I det följande redovisas huvuddragen i rapporten. Parallellt med detta gör regeringen vissa kommentarer till uppföljningsresultaten.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att personkretsen inom LSS enligt de inledande kartläggningar som styrelsen gjort inte tycks bli så omfattande som beräknades i den aktuella propositionen (prop. 1992/93:159) och av Handikapputredningen. I propositionen uppskattades att ca 100 000 personer skulle komma att omfattas av LSS. Förklaringar till detta kan enligt Socialstyrelsen vara att uppsökande verksamhet och informationsinsatser ännu är otillräckliga. Socialstyrelsen pekar bl.a. på att det varit svårt att göra bedömningar om personkretstill-
tionshinder samt funktionshindrade över 65 år. Styrelsen anmäler att Bil. 6 man även fortsättningsvis kommer att följa de problem som är förknippade med bedömingar om personkretsen.
Det är enligt regeringens uppfattning svårt att redan nu dra några långtgående slutsatser när det gäller handikappreformen. LSS innebär stora förändringar i kommunernas handikappomsorg. Det är naturligt att det inledningsvis finns en viss osäkerhet i tillämpningsfrågor, bl.a. vad gäller personkretsen. Det är viktigt att Socialstyrelsen och länsstyrelserna på regional nivå fortsätter att följa sådana problem som rör personkretsen. I sammanhanget bör nämnas att Socialstyrelsen enligt ett regeringsuppdrag särskilt skall följa hur psykiskt störda får del av stöd och service enligt LSS. Regeringen vill vidare understryka vikten av att huvudmännen, i enlighet med vad som sägs i 15 § LSS , genom t.ex. uppsökande verksamhet och andra insatser informerar om mål och medel enligt LSS.
Som redan nämnts innebär handikappreformen bl.a. att verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda enligt den tidigare omsorgslagen, med undantag för insatsen rådgivning och annat stöd, successivt skall överföras till kommunerna. Senast den 31 december 1995 skall huvudmannaskapsförändringen vara genomförd. Förändringen är mycket omfattande. Totalt handlar det om verksamhet som berör ca 37 000 omsorgstagare, med ca 30 000 anställda. Omsorgsverksamhetens sammanlagda årliga kostnad beräknas f.n. uppgå till ca 12 miljarder kronor.
Enligt vad regeringen erfarit kommer huvudmannaskapsförändringen efter årsskiftet 1994/95 att ha genomförts i 16 landsting. Detta innebär att det under år 1995 återstår att genomföra huvudmannaskapsförändringen i sju landstingsområden. Socialstyrelsen framhåller att förändringarna i verksamheten till följd av överföringarna hittills tycks vara små, utan några anmärkningsvärda negativa eller positiva konsekvenser.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att avvecklingen av vårdhemmen för personer med utvecklingsstörning fortskrider och att det i augusti 1994 fanns 2 100 personer kvar på vårdhem. Regeringen vill framhålla betydelsen av att avvecklingen av vårdhemmen fullföljs.
När det gäller personlig assistans framhåller Socialstyrelsen att insatsen gett personer med omfattande funktionshinder förhöjd livskvalitet. Skälet till detta är enligt styrelsen att den enskilde i stor utsträckning själv kan bestämma vem som skall ge insatsen, hur den skall ges och när. Socialstyrelsen hänvisar till forskning som visar att personlig assistans ökar svårt funktionshindrade personers möjligheter till ett självständigt liv.
I rapporten pekar Socialstyrelsen på vissa skatte- och arbetsrättsliga problem som i den praktiska tillämpningen uppkommit i det fall en funktionshindrad person som assistent anställer en familjemedlem som han eller hon lever i hushållsgemenskap med. Riksdagen har mot bakgrund av dessa problem beslutat om vissa ändringar i reglerna för personlig assistans (prop. 1994/95:77. bet. 1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107). Innebörden av dessa ändringar är bl.a. att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt lagen (1993:389) om personlig
funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om Bil. 6 någon annan än den funktionshindrade personen (t.ex. en kommun eller ett kooperativ) är arbetsgivare för assistenten.
Enligt Socialstyrelsen finns vissa tecken som tyder på att statens kostnader för personlig assistans kan bli högre än vad som beräknats. Förklaringen till detta är att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar ligger väsentligt högre än vad som antagits. Mot denna bakgrund
uppdrog regeringen den 3 november 1994 åt Socialstyrelsen och Riks-
försäkringsverket att göra en studie angående beslut om statlig assistansersättning. Avsikten är att skapa klarhet i skälen för de höga nivåerna. Frågan om kostnadsutvecklingen för statlig assistans berörs mer ingåen-
de under anslaget D 10. Kostnader för statlig assistansersättning.
I sin rapport föreslår Socialstyrelsen att ansvarsgränserna för personlig assistans bör renodlas genom att staten övertar kostnadsansvaret även för
tillfälligt ökade behov av assistans för dem som beviljats assistansersättning. Vidare föreslår styrelsen att ersättning för sjukvikarier, i anslutning till den ordinarie assistentens sjukdom, skall inräknas i assistansersätt-
ningen. Med nuvarande regelsystem ligger det på kommunen att svara för sådan ersättning. Slutligen framhåller styrelsen att det bör vara möj-
ligt att få assistansersättning vid kortare sjukhusvistelser. Enligt 4 §
LASS kan assistansersättning inte lämnas för tid då den funktionshindra-
de vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten,
en kommun eller ett landsting. Mot bakgrund av den osäkerhet som f.n. råder när det gäller kostnadsutvecklingen i fråga om statlig assistansersättning är regeringen inte beredd att tillstyrka Socialstyrelsens förslag i dessa avseenden.
När det gäller habilitering, rehabilitering och hjälpmedel visar Socialstyrelsens uppföljning att merparten av huvudmännen gjort särskilda insatser för att informera om ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Socialstyrelsen bedömer att de nya bestämmelserna i HSL haft en god effekt på de berörda verksamheterna.
Av redovisningen framgår vidare att intresset för de båda specifika stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering (125 miljoner kronor/år)
och hjälpmedel (25 miljoner kronor/år) varit mycket stort, Bidragen
fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter särskild ansökan. När beslut om fördelning av bidragen fattades avseende medlen för första halvåret 1994 uppgick ansökningarna till många gånger högre
belopp än vad som fanns att fördela. Ca en tredjedel av bidraget till specifika habiliterings- och rehabiliteringsinsatser har fördelats till verksamhet inriktad mot små och mindre kända handikappgrupper. Det generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering (300 miljoner
kronor/år) utges till landstingen, på grundval av antalet invånare i resp.
landstingsområde.
Enhigt regeringens uppfattning innebär förtydligandena i HSL om huvudmännens ansvar för habilitering och rehabilitering samt hjälpmedel, i kombination med de tillfälliga stimulansbidragen, goda möjligheter att påskynda utvecklingen av verksamheterna. Även om det enligt
ändringarna inom områdena, är de resultat som hittills framkommit posi- Bil. 6
tiva. Det stora intresset för de tillfälliga stimulansbidragen är mycket glädjande. Regeringen vill understryka vikten av att beslut om fördelning
av stimulansbidragen, på både central och regional nivå, föregås av behovsanalyser och att de präglas av långsiktighet. Det är också väsentligt
att samråd sker med både kommunerna och företrädare för handikapporganisationerna innan landstingen beslutar om utvecklingsinsatserna. Regeringen avser att, på basis av Socialstyrelsens och Handikappinstitutets fortsatta uppföljningsarbete, ingående följa resultaten av stimulansbidragen.
En grundläggande förutsättning för att tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. skall utvecklas är att det finns tillgång till utbildade tolkar.
Mot den bakgrunden tillfördes inom ramen för handikappreformen sär-
skilda medel för att åstadkomma en utökning av utbildningen av både tolkar och tolklärare. Av Socialstyrelsens uppföljning framgår att nytill-
skottet av tolkar under detta och nästa år kommer att bli mycket begränsat, om inte särskilda åtgärder vidtas. Enligt regeringens uppfattning
inger detta oro. Det är viktigt att orsakerna till det låga årliga nytillskottet av tolkar klargörs och att nödvändiga åtgärder vidtas. Regeringen har noterat att Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) har för avsikt att under våren 1995 presentera en långtidsplan för tolkutbildningen, som syftar till att öka volymen vad gäller utbildningen av tolkar.
Frågor om habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst berörs
ytterligare under anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Regeringen vill i detta sammanhang, något beröra frågan om taltjänst för personer med röst-, tal- och språksvårigheter. Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet år 1990 om den dåvarande hjälpmedelsersättningen åtog sig landstingen att successivt bygga upp en sådan taltjänst. Med anledning av ett uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen nyligen redovisat en rapport angående taltjänstens utveckling. I rapporten konstateras att uppbyggnadstakten utifrån ett riksperspektiv sker långsamt. Under de fyra år som gått sedan överenskommelsen träffades har en fjärdedel av landstingen inrättat eller fattat beslut
om att inrätta taltjänstverksamhet. Enligt styrelsen fordras ytterligare
utvecklingsinsatser för att påskynda uppbyggnaden av taltjänstverksamhet. Enligt regeringens bedömning är det bekymmersamt att en så stor andel av landstingen. trots den överenskommelse som träffades år 1990, alltjämt saknar taltjänstverksamhet. Regeringen instämmer i Socialstyrelsens uppfattning att det fordras ytterligare utvecklingsinsatser inom området. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen även fortsättningsvis
följer utvecklingen inom området.
Psykiatrireformen
Den 1 januari 1995 träder psykiatrireformen i kraft (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:So0U28, rskr. 1993/94:396). Reformen syftar till att förbättra
psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap
mellan kommuner och landsting tydliggörs när det gäller vård och stöd Bil. 6
till psykiskt störda. Med syfte att underlätta genomförandet av psykiatri-
reformen har riksdagen beslutat att sammanlagt I 200 miljoner kronor
under en treårsperiod skall anvisas området. I årets budgetproposition föreslår regeringen i enlighet härmed att 600 miljoner kronor skall anvisas i statliga stimulansbidrag för att bl.a. utveckla arbetsformer inom
socialtjänst och psykiatri. Medlen anvisas under anslaget C 8. Bidrag till psykiatriområdet. Inom ramen för psykiatrireformen har vidare beslutats att sammanlagt
300 miljoner kronor av det tillfälliga stimulansbidraget till anordnande av gruppbostäder m.m. skall förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Dessa medel anvisas under anslaget
D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering.
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom handikappområdet
Målen för kommunernas handikappomsorg
De övergripande målen för handikappomsorgen — att uppnå full delaktighet och jämlikhet — lades senast fast i propositionen 1992/93:159 om
stöd och service till vissa funktionshindrade, vilken godkänts av riksdagen (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321).
Socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) preciserar dessa mål och anger
i vissa fall hur de skall kunna uppfyllas. Målen för socialtjänsten stämmer väl överens med de handikappolitiska målen, framförallt formuleringarna i socialtjänstlagens 10 och 21 8§. I
LSS anges målen för kommunernas verksamhet inom handikappområdet
158.
Utifrån dessa utgångspunkter kan följande mål för kommunernas verksamhet inom handikappområdet urskiljas: — att främja jämlikhet i levnadsvillkor och ful! delaktighet i samhälls-
livet. — att verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl
möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i
samhällets gemenskap och leva som andra (LSS).
— att medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat till
hans eller hennes behov av särskilt stöd (SoL).
-— att genom färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, dagverksamhet eller annan liknande social tjänst underlätta för den en-
skilde att bo hemma och ha kontakter med andra (SoL).
handikappomsorgen Bil. 6
Den statistik som för närvarande finns genom kommunernas redovis-
ningssystem ger mycket begränsade möjligheter att relatera kostnader
och personal till kommunernas olika verksamheter och prestationer på handikappområdet. Nästan undantagslöst redovisar kommunerna sin äldre och handikappomsorg tillsammans och statistiken är inte ålders-
uppdelad eller uppdelad på kön annat än på enstaka områden. Det sak-
nas därför en sammanhängande statistik över hur många personer med
funktionshinder som får stöd och service av kommunen, och hur stor del av kommunens resurser som satsas på handikappomsorgen, eftersom den
befintliga statistiken inte är renodlad.
Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån (SCB) har i sin rapport Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige 1993 följt upp och utvärderat socialtjänsten på nationell nivå. SCB:s undersökningar om levnadsförhållandena (de s.k. ULF-studierna) har legat som grund för uppföljningen.
Socialstyrelsen konstaterar i rapporten beträffande handikappomsorgen, att det är svårt att beräkna antalet personer med funktionshinder och
uppskatta hur stor del av dessa personer som behöver service, omsorg
och vård från socialtjänsten. Orsaken till detta är bl.a. att sambandet
mellan funktionshinder och behov av hjälp i det dagliga livet varken är
enkelt, statiskt eller ens riktigt mätbart, eftersom så många faktorer på-
verkar varandra. I vissa fall kan behoven tillgodoses genom att bostaden
anpassas, att miljön blir tillgänglig, via ekonomiskt stöd som handikapp-
ersättning och bilstöd osv.
Handikappreformen och LSS innebär att nya och förändrade krav ställs
på kommunernas handikappomsorg. Nya målgrupper kommer till genom att omsorgerna om utvecklingsstörda successivt överförs från landstingen till kommunerna, Inom ramen för handikappreformen har kommunerna också fått ett tydligare uttalat ansvar inom handikappområdet, t.ex. genom en skyldighet att i den uppsökande verksamheten upplysa om
socialtjänstens arbete och insatser inom området. Det är ännu för tidigt
att dra några slutsatser av vilken effekt handikappreformen har haft när
det gäller volym och kvalitet på kommunernas insatser för personer med funktionshinder. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen kontinuerligt
utvecklingen.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att på sikt få ett redovisningssystem som ger bättre möjligheter för regering och riksdag att få en uppfattning om hur kommunernas verksamhet på handikappområdet ser ut i förhållande till uppställda mål och vad den kostar. Socialstyrel-
sen arbetar för närvarande med ett förslag till ett nationellt uppföljningsoch utvärderingssystem för den kommunala sektorn, som om några år
kan ge goda möjligheter att följa den kommunala sektorns verksamhet
inom olika ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens arbete på statistikutvecklingsområdet i detta avseende.
För att personer med funktionshinder skall kunna leva ett så självständigt BIL.6
liv som möjligt krävs dels att tillgängligheten i vid mening förbättras genom generella insatser, dels att individuella åtgärder med inriktning på den enskildes funktionshinder och behov vidtas. Socialtjänstens insatser i form av social hemtjänst, särskilda boendeformer, färdtjänst m.m. är här av avgörande betydelse för att personer med funktionshinder skall
kunna få jämlika levnadsvillkor och kunna leva självständigt.
Nedanstående karta visar andelen vård- och servicetagare i befolkning-
en upp t.o.m. 64 år per kommun. Kartan och de följande diagrammen mäter endast andelen vård- och servicetagare och inte hur mycket hjälp
dessa får. Inte heller belyses servicens kvalitet.
Personer med vård och hjälp
Andel av befolkningen 0-64 år, 20
[] Uppg saknas
0 --0.27
0.28 - 0.36
Hl 0.37 - 0.47
0.48 -1.11
Kartan ger en bild av hur mycket service och omsorg samt sjukvård i
ordinärt boende eller i särskilda boendeformer (här uttryckt som "vård Bil. 6
och hjälp") kommunerna ger till funktionshindrade personer i åldersgruppen 0 — 64 år. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att bland dessa vård- och servicetagare finns, förutom personer med fysiska funk-
tionshinder, även personer med psykiska funktionshinder och personer
som får vård och hjälp av andra orsaker, t.ex. sådana som behöver hemhjälp och hemsjukvård vid tillfälliga sjukdomstillstånd, terminalvård m.m. Dessa grupper är dock ganska små och påverkar inte i någon
större utsträckning slutsatserna om den hjälp som lämnas till hela ålders-
gruppen 0 — 64 år.
Kartan visar att framförallt kommunerna i norra Sverige erbjuder en
större andel av personer i åldern 0 — 64 år vård och hjälp än kommuner-
na i de tre storstadsområdena. Den totala andelen vård- och servicetagare utgör 0,37 240 av totalbefolkningen i åldersgruppen 0 — 64 år. Den kom-
mun som har den lägsta servicenivån ligger på 0,08 20 av samtliga i
åldersgruppen, och den kommun med högsta servicenivå ligger på
1,11 2.
Variationerna kan bero på många faktorer, t.ex. på olika behov i kommunerna. Speciellt i små kommuner kan andelen funktionshindrade
variera ganska kraftigt beroende på slumpmässiga faktorer. Det kan också röra sig om olika behovsbedömningar, olika ekonomiska förut-
sättningar i kommunerna och olika ekonomiska prioriteringar. Efterfrågan på socialtjänstens insatser kan också variera beroende på om den enskilde har råd att betala för servicen, i vilken mån anhöriga ställer upp
OSV.
Att kunna bo självständigt och få den hjälp man behöver i bostaden är ett av de mål som socialtjänsten skall leva upp till enligt socialtjänst-
lagen. För de flesta människor är det av avgörande betydelse att kunna
få bo kvar i sin bostad även om man fått ett funktionshinder. För andra, t.ex. för många ungdomar med funktionshinder, kan det vara nödvändigt att flytta hemifrån för att kunna få leva ett självständigare liv. Det finns också bland personer med funktionshinder dem som har behov av en bostad med omfattande vård och service (särskild boendeform). Det är således viktigt att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen omfattar alla grupper. Nedanstående spridningsdiagram visar spridningen mellan kommunerna avseende andelen personer (0-64 år) som får hjälp och vård i ordinärt boende och andelen som får hjälp och vård i särskilda boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för de två variabler-
na.
Diagram. Fördelningen mellan kommunerna vad avser personer (0-64 år) med hemhjälp i ordinärt boende och hjälp i särskilda boendeformer. (Varje stjärna Bil. 6 representerar en kommun).
AS Oo
WW Oo
boendeformer
N Oo
— Oo
i särskilda
Oo
Oo
Personer
Personer med hemhfälp i ordinärt boende Antal personer per 10 000 invånare 1
e
Diagrammet visar att i de flesta kommuner bor majoriteten vård- och
servicetagare med funktionshinder i ordinärt boende och får hjälp från hemtjänsten eller assistans i annan form. I mycket få kommuner bor samtliga funktionshindrade i ordinärt boende med hjälp via hemtjänsten
(se 1.). I några få kommuner bor dock fler funktionshindrade i särskilda boendeformer än i ordinärt boende (se 2.). Om detta beror på att det i dessa kommuner finns en övergenomsnittlig andel funktionshindrade
personer med mycket stort behov av vård och hjälp är inte känt. Det
saknas i dag statistik över vårdtyngden av personer som bor i särskilda
boendeformer. Det är heller inte känt i vilken utsträckning kommunala beslut och kommunal policy styr förekomsten av särskilda boendeformer
eller andelen personer med funktionshinder som får hjälp och vård i sådana boendeformer.
Spridningsdiagrammet visar också att det inte finns något genomgående tydligt "kompensationsbeteende" i kommunerna, så att kommuner med stor andel boende i särskilda boendeformer har liten andel med hemhjälp i ordinärt boende och omvänt. Det förekommer både att kommunerna ger många personer vård och hjälp i såväl ordinärt boende och i särskilda boendeformer som det omvända, dvs. att en liten andel får hjälp i båda formerna. Det är emellertid stor skillnad mellan kommunerna hur många personer som erbjuds hjälp överhuvudtaget.
Socialstyrelsen konstaterar i sin tidigare nämnda rapport Socialtjänsten
och omsorgerna i Sverige 1993 att kommunala planer, som t.ex. bostadsförsörjningsprogram och äldre- och handikapplaner, i ytterst begränsad omfattning beskriver yngre personers behov av särskilda boendeformer. Oftast konstateras att behovet av bostäder finns, men inte hur stort det
är.
I dag bor ca 19 24 av alla funktionshindrade som får vård och hjälp i någon form i särskilda boendeformer. Motsvarande siffra för äldre är Bil. 6 45 20. Det är således betydligt färre av de funktionshindrade som bor i särskilda boendeformer än äldre personer. Ändå bor således nästan en femtedel av alla personer med funktionshinder i sådan bostadsform. Trots detta finns det ingen statistik som belyser vilken boendestandard
dessa personer har, eller hur många yngre personer med funktionshinder
som kunnat påverka valet av bostadsform. De uppgifter som finns om boendestandarden och som har redovisats under avsnittet Uppföljning av
kommunernas verksamhet inom äldreområdet är inte åldersindelade.
Fördelningen mellan kommunerna avseende bostädernas standard kan
endast redovisas för samtliga särskilda boendeformer. Enligt regeringens
uppfattning är det viktigt att få belyst hur många personer med funktionshinder i åldersgruppen 0 — 64 år som bor i särskilda boendeformer av olika standard.
Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationerna
och har stor betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna leva oberoende, delta i samhällslivet och kunna ha ett arbete. Nedanstående boxdiagram visar fördelningen mellan kommunerna när det
gäller andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i åldern
0 till 64 år för åren 1985, 1990 och 1993. 80 26 av kommunerna faller inom "boxen". Slutpunkterna avser högsta respektive lägsta andel. Mate-
rialet är inte åldersstandardiserat eftersom statistik med åldersindelning i
mindre grupper inom intervallet 0 — 64 år saknas.
Diagram: Andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i kommunerna i åldrarna 0 — 64 år för åren 1985, 1990 och 1993.
1993 = nn
1990 FÖ p|
198855] pu
reg
0.0 0.5 1.0 1.5 2.0 2,5 Andel i 96
Liksom tidigare boxdiagram visar detta en mycket stor spridning mellan kommunerna när det gäller andelen personer med färdtjänsttill- Bil. 6 stånd. Boxdiagrammet visar vidare att medianservicenivån har ökat mellan åren 1985 och 1990 och därefter minskat något till år 1993. Samtidigt har spridningen mellan kommunerna ökat tydligt mellan åren 1985 och 1990 — i första hand bland de 80 20 av kommunerna närmast mediannivån — för att vara oförändrad år 1993. Spridningen bland de 10 24 av kommunerna med lägst andel personer med färdtjänsttillstånd har minskat tydligt mellan åren 1985 och 1990.
Socialstyrelsen har i sin rapport Statistik för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten (SOS:s rapport 1993:1) pekat på svårigheterna att få fram enhetlig statistik från kommunerna om kostnader och prestationer för olika verksamheter. Det finns för närvarande inga möjligheter att redovisa drifiskostnaderna för olika områden inom kommunernas handikappomsorg. Däremot kan bruttodriftskostnaderna per vård- och hjälptagare inom äldre- och handikappomsorgen totalt redovisas. En sådan redovisning görs under rubriken Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet.
Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet
Aktuella utredningar inom handikappområdet
Avgiftsutredningen (Dir. 1993:127) har som huvuduppgift att beskriva avgiftssystemen för olika stöd-, service- och vårdinsatser för personer med funktionshinder samt analysera hur avgifterna förändrats under senare år. Utredningsarbetet skall inriktas på sådana insatser som ges inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utredningen skall pröva bl.a. om det finns behov av att utveckla särskilda högkostnadsskydd för funktionshindrade personer. Avgiftsutredningen beräknas kunna avsluta sitt arbete i februari 1995.
Samreseutredningen (K 1993:06) har till uppgift att lägga fram förslag för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommunal färdtjänst och riksfärdtjänst, sjukresor samt kollektiva färdmedel. Med utgångspunkt i de förslag som lades fram av Handikapputredningen i betänkandet Ett samhälle för alla prövar Samreseutredningen bl.a. förutsättningarna att lagstifta om ett enhetligt huvudmannaskap för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för ett samordnat system är att öka tillgängligheten i kollektiva färdmedel för personer med funktionshinder. Samreseutredningens arbete beräknas kunna avslutas till sommaren 1995.
Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten — reformerat bilstöd (SOU 1994:55). I betänkandet görs bl.a. en utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller
att anlita allmänna kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa förändringar när det gäller tillämpningen av dessa kriterier för rätt till Bil. 6 bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser inom stödet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i Socialdepartementet.
Jämställdhetsfrågor
Handikapputredningen har i olika sammanhang kartlagt livsvillkoren för personer med funktionshinder. Utredningen visade på bristfälliga förhållanden när det gäller funktionshindrades möjligheter att få arbete och att kunna påverka utformningen av sin service och hjälp. Andra studier visar att samma förhållanden gäller utbildning, rehabilitering, fritid och rekreation m.m. Det finns däremot påfallande få studier över funktionshindrade kvinnors villkor i jämförelse med funktionshindrade mäns. Det finns emellertid tecken som tyder på att funktionshindrade kvinnor ofta har en mer eftersatt situation än vad som gäller för funktionshindrade män.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken, Delad makt — delat ansvar, (bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) har riksdagen beslutat om den framtida inriktningen av jämställdhetspolitiken. I propositionen pekar regeringen på flera områden där kunskapen om funktionshindrade kvinnors situation är bristfällig. Som en följd av förslagen i propositionen har bl.a. 3 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till förfogande för utvecklingsverksamhet rörande kvinnor med handikapp.
Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta en handikappombudsman med uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrades rättigheter och intressen på olika samhällsområden och verka för att funktionshindrade inte missgynnas. I propositionen som föregick riksdagsbeslutet om = inrättande av en <handikappombudsman (prop.1993/94:219, bet. 1993/94:So0U27, rskr. 1993/94:397) uttalades vikten av att Handikappombudsmannen i sitt arbete bl.a. särskilt uppmärksammar funktionshindrade kvinnors situation. Handikappombudsmannen har under hösten 1994 haft en rad inledande kontakter med myndigheter, projekt och organisationer m.fl. i syfte att öka uppmärksamheten på funktionshindrade kvinnors situation både på det nationella och internationella planet.
Regeringen anser att det finns behov av att få en bild av funktionshindrade kvinnors villkor på olika samhällsområden och en uppfattning om på vilka områden kunskapen kan förbättras. Det är också angeläget att se över statistikbehovet och möjligheterna att göra en könsuppdelad statistikredovisning av situationen för personer med funktionshinder. Regeringen avser att under våren ta initiativ i dessa frågor.
Bil. 6 Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. På regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN ett arbete för att få till
stånd internationella regler, s.k. Standard Rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler är nu antagna av FN:s generalförsamlig och medlemsländerna, däribland Sverige, har förklarat att de avser att tillämpa reglerna. För Sveriges del är det Handikappom-
budsmannen som enligt sin instruktion har att regelbundet utvärdera de
åtgärder som vidtas för att förverkliga reglerna. Till reglerna har FN
knutit ett system för en aktiv övervakning och uppföljning. Arbetet leds
av en särskild rapportör som utsetts av FN.
Under en kort tid har Sverige haft obsevatörsstatus i EU:s handikapprogram HELIOS II. Representanter från regeringen och handikapp-
rörelsen har deltagit som observatörer i HELIOS rådgivande organ och i olika arbetsgrupper. Medlemsskapet i EU ger Sverige möjligheter att
delta fullt ut i detta och andra program och projekt inom EU som är av betydelse för personer med funktionshinder.
I HELIOS-programmet ingår Handynet, som är ett datoriserat fler-
språkigt informations- och distributionssystem, som via datamedia skall kunna möta bl.a. funktionshindrades informationsbehov på framförallt
hjälpmedelsområdet. Avsikten är att medlemsländerna skall upprätta
nationella centrer för insamlig och samordning av den information som behövs för att hålla systemet aktuellt. Handikappinstitutet har haft regeringens uppdrag att påbörja förberedelserna för ett svenskt deltagande i
Handynet. Handikappinstitutet redovisade uppdraget i en skrivelse till regeringen den 23 juni 1994.
I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet genom EU:s program TIDE
(Technology Initiative for Disabled and Elderly) i uppdrag att genomföra en europeisk studie för att kartlägga situationen vad gäller hjälpmedels-
teknologi i Europa och utifrån denna lägga fram förslag till åtgärder. Studien har kallats HEART (Horizontal European Activities in Rehabititation Technology). Det är Sveriges framskjutna position inom handi-
kappområdet som anses vara den främsta anledningen till att uppdraget gick till en icke-medlem i EU. Hösten 1994 lade utredningen fram sina
förslag för kommissionen.
D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering'
| 1993/94 = Utgift | 1 175 744 000 — Res. 678 660 000 |
| 1994/95 — Anslag | 9200 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 200 000 000 |
! Tidigare anslaget D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per boendeenhet
som färdigställts under åren 1991-1995. Om befintliga bostäder tas i
161 11 Riksdagen 199:HY5.1 saml. Nr 100. Bilaga 6
störda personer kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet Bil. 6
som färdigställts under perioden 1 juli 1994 — 31 december 1995. Vidare utbetalas under anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per nytillkommande enbäddsrum eller med 50 000
kronor per nybyggd bostadslägenhet som färdigställts under åren 1992-
1996. Bidragen utges enligt regler i förordningen (1994:748) om till-
fälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m.
Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom soma-
tisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen, inom ramen för Ädelutvärderingen, en årlig uppföljning av stimulansbidragen. Från år 1991
till oktober 1994 har till Socialstyrelsen inkommit ca 4 500 ansökningar om bidrag. Under år 1992 respektive år 1993 beviljades stimulansbidrag med
495 750 000 kronor respektive 789 800 000 kronor enligt följande fördelning:
Bidrag 1992 1993
Gruppbostäder 373 950 000 576 000 000 Ombyggnad av sjukhem m.m.: a) nytillkommande 15 800 000 26 750 000 enbäddsrum b) nybyggda bostads- 106 000 000 187 050 000 lägenheter
Bidragsansökningarna under år 1993 fördelar sig på olika målgrupper enligt följande (1992 års siffror anges inom parentes): personer med åldersdemens 27 20 (36 20), övriga äldre långtidssjuka 45 20 (31 20). psykiskt långtidssjuka 3 20 (3 26), fysiskt funktionshindrade 1 20 (3 20) och personer med utvecklingsstörning 17 20 (27 20) samt 7 20 som avsåg
bostäder för annan målgrupp.
Under åren 1991 till oktober 1994 har bidrag beviljats för 27 800
lägenheter och 1 300 enbäddsrum. Gruppbostäder är den vanligaste boendeformen och svarar för tre fjärdedelar av lägenheterna.
Nettotillskottet av lägenheter/enbäddsrum är svårt att beräkna bl.a. eftersom många tillkommit genom ombyggnad. Socialstyrelsen uppskattar
dock det sammanlagda tillskottet under bidragsperioden till mellan
13 000-15 000 lägenheter/rum.
Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga statsbidrag till särskilda boendeformer (Ädelutvärderingen 94:12) att intresset för stimulansbidragen är fortsatt stort, även om en viss minskning av ansökningar kan skönjas under år 1994. Andelen gruppbostäder som
stora anläggningar som omfattar fler än fem boendeenheter. Tendensen Bil. 6
från år 1992 kvarstår, dvs. standarden på lägenheterna minskar, ytorna på gemensamma utrymmen minskar och gruppstorlekarna ökar. Socialstyrelsen noterar bl.a. att verksamheten kan komma att hämmas av brist på gemensamma utrymmen, vilka bl.a. skall kompensera lägre standard i lägenheterna.
Jämfört med tidigare år noteras vidare en markant ökning av grupp-
bostäder till målgruppen andra äldre långtidssjuka, medan ansökningarna är få för målgruppen långvarigt psykiskt störda och för fysiskt funk-
tionshindrade. Stimulansbidraget till nya enbäddsrum vid ombyggnad av sjukhem utnyttjas inte heller i den omfattning som svarar mot behovet.
Regeringens överväganden
Ett av syftena med Ädel-reformen var att ge kommunerna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och integritet i vård och omsorg. Den kraftfulla satsning som
nu görs för utbyggnad, upprustning och utveckling av särskilda boendeformer för äldre och för personer med psykiska och fysiska funktionshinder bidrar i hög grad till att dessa mål kan uppfyllas. Medlen anvisas
inom en sammanlagd ram om 3 miljarder kronor. Den hittillsvarande
utvecklingen har varit mycket positiv för personer med åldersdemens och övriga långtidssjuka äldre. Däremot har stimulansbidragen utnyttjats i mindre utsträckning för att utveckla nya boendeformer för personer
med olika slag av funktionshinder.
Behovet av alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer är stort. Psykiatriutredningen lämnade i betänkandet Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73) förslag till åtgärder, bl.a. för att öka tillgången till sådana boendeformer. Enligt riksdagens beslut den 2 juni 1994 (prop. 1993/94:218 s.94 ff, bet. 1993/94:S0U28, rskr. 1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det tillfälliga statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Enligt förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under perioden 1 juli 1994 — 31 december 1995.
Stimulansbidraget för tillskapandet av fler enbäddsrum vid sjukhemmen har utnyttjats i betydligt långsammare takt än förväntat, även om en viss ökning kan noteras under år 1993. Enligt Socialstyrelsen kan en
anledning till det måttliga intresset vara att vissa kommuner ännu ej beslutat sig för vad man ska göra med sjukhemmen (förhyrda av landstingen), samtidigt som det är svårt att hitta ersättningsplatser för de plat-
ser som försvinner vid ombyggnad. Många fastigheter är också tekniskt svåra att bygga om och mycket omfattande ombyggnadsåtgärder är inte
heller alltid ekonomiskt försvarbara.
Det finns dock stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem, där vissa erbjuder en undermålig boendestandard. Många sjuk-
hem har fortfarande en tydlig institutionsprägel och en majoritet av vård-
platserna finns i flerbäddsrum. Det är således angeläget att sjukhemmens Bil. 6
boende- och vårdmiljö förbättras.
Regeringen vill i detta sammanhang uppmärksamma de förslag om
vissa stimulanser av byggnadsinvesteringar, som regeringen har lagt fram i årets ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25). Inom bostadssektorn föreslås ett extra stöd på 15 0 till reparationer, om- och
tillbyggnad (ROT). Stödet inkluderar tillgänglighetsskapande åtgärder i det vanliga bostadsbeståndet. Bidraget föreslås utgå för arbeten som påbörjats under år 1995 och avslutats före utgången av år 1996. För särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder föreslås 100 miljoner kronor för ombyggnadsbidrag på 20 20. Vidare föreslås 360 miljoner kronor till ett ROT-stöd på högst 30 ?4 för skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder.
Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning att Ädel-
reformen i stort blivit en framgång. Dock påtalar Socialstyrelsen bl.a. vissa brister i rehabiliteringen för äldre. Åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och trygghet för den enskilde. Oklarheter i
ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting måste undanröjas och
fungerande samverkansformer utvecklas.
Regeringen anser mot denna bakgrund att en omprioritering av del av
stimulansbidragen inom äldreomsorgen bör göras, för att uppnå en effektivare behovstäckning med hjälp av det statliga stödet. För att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Där-
för föreslås att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/96
tillgängliga medlen på anslaget får användas för detta ändamål. Ett lika
stort belopp har genom den nyligen mellan staten och Landstingsförbundet träffade överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. för år 1995, avsatts till samma ändamål. Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den I januari 1995 och 150 miljonor kronor från den 1 juli 1995) får användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabilite-
ringen för äldre. De sammanlagda medlen föreslås disponeras av Social-
styrelsen.
För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under
anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till
viss ombyggnad av sjukhem m.m. samordnades dessa anslagsmässigt budgetåret 1994/95. Av samma skäl föreslås att bidragen även samordnas tidsmässigt, dvs. bidrag får lämnas i mån av tillgång till objekt som
färdigställts före utgången av år 1996. Förändringen föranleder föränd-
ring i förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
1. godkänner att 150 miljoner kronor från anslaget D I. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för äldre i enlighet med vad som ovan sagts, 2. godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996, 3. till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag 200 000 000 kronor.
D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet
| 1993/94 = Utgift | 279 530 000 Res. 50 870 000 |
| 1994/95 = Anslag | 672 500 000 |
| 1995796 — Förslag | 1035 000 000 |
varav 690 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Anslaget avser statsbidrag till följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser
= stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,
— statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt — statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliteringsoch rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen.
Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsför-
sörjningen är tillfälliga och utgår under åren 1994 — 1997.
Statsbidraget under punkten 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i
resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året
innan bidragsåret.
I samband med behandlingen av regeringens budgetproposition 1994 (prop. 1993/94:100, bil 6) ansåg socialutskottet att regeringen borde se
över fördelningsprinciperna för statsbidraget till tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen och därefter återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med vad socialutskottet föreslog (bet. 1993/94:So0U20, rskr, 1993/94:248). Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen
resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksam-
heten i fråga.
och 2 utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt stats- Bil. 6 bidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning Socialstyrelsen har lämnat en första rapport till regeringen om uppföljningen av statsbidraget.
1. Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i stor utsträckning fördelat det generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering till länssjukvården. Bidraget har använts för att utveckla nya verksamheter, metoder och arbetssätt, till samarbete och samverkansprojekt och till kompetensutveckling för personalen. Insatserna har omfattat såväl de traditionella målgrupperna för habilitering och rehabilitering, dvs. rörelsehindrade, synskadade osv., som små och mindre kända handikappgrupper. Socialstyrelsen efterlyser dock bättre kartläggningar av behovsområden innan landstingen gör den lokala fördelningen av stimulansbidraget.
Intresset att söka projektmedel till specifika habiliterings- och rehabiliteringsinsatser har varit mycket stort. Ett antal sjukvårdshuvudmän, kommuner, handikapporganisationer och andra intressenter har fått projektmedel. Statsbidraget har använts till att sätta igång nya verksamheter på eftersatta områden eller att förbättra den verksamhet som finns. En tredjedel av medlen har gått till projekt för små och mindre kända handikappgrupper, bl.a. för att bygga upp kunskapscentrer. Socialstyrelsen anser att det är angeläget att analysera vilka områden som inte uppmärksammats i statsbidragshanteringen.
Regeringen konstaterar att Socialstyrelsens utvärdering visar att stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av verksamheten. Projekt har kommit igång i syfte att minska ojämnheterna i landet mellan olika grupper av funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och rehabilitering. Det är också tillfredsställande att många av insatserna riktats till små och mindre kända handikappgrupper. Regeringen instämmer dock i Socialstyrelsens påpekande att det i vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.
2. Statsbidraget till tolktjänst
När det gäller tolktjänsten visar Socialstyrelsens uppföljning bl.a. att Bil. 6 landstingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar för att möta de behov av tolktjänst som finns. Det är också påtagliga skillnader i service till tolkanvändarna i olika landsting. Problemen hänger delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar. Socialstyrelsen bedömer att det krävs ytterligare årgärder för att förbättra tillgången på utbildade tolkar. Socialstyrelsen anser att landstingen bör inrätta fler tolktjänster med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse för tolkyrket. Styrelsen anser också att landstingens information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit alltför begränsad.
Regeringen bedömer det otillfredsställande att utvecklingen av tolktjänsten inte sker i den takt som planerats och att tillskottet av nya tolkar är så litet. Tolk- och översättarinstitutet (TÖILN, som bl.a. disponerar statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda, vuxendöva samt till teckenspråkslärarutbildningen, anför i en promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser för tolkar bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som syftar till att öka utbildningsvolymen så att den motsvarar behovet av tolkar. Regeringen understryker att det är väsentligt att berörda myndigheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar åtgärder för att intresset för tolkyrket kan stärkas, så att fler personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen kommer att, med stöd av medel ur Allmänna arvsfonden, ta initiativ till särskilda informationsprojekt i frågan. Regeringen avser att inbjuda företrädare för berörda myndigheter, handikapporganisationer, landstingen samt yrkesorganisationerna till en diskussion om tolktjänsten.
Som tidigare nämnts fördelas statsbidraget till tolktjänsten på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde/landstingsfri kommun. Riksdagen har gett regeringen tillkänna att den önskar en annan fördelningsmodell. Bakgrunden till riksdagens tillkännagivande är en motion S0205 (s) i vilken anförs att fördelningen bör göras utifrån antalet tolkanvändare, eftersom vissa landsting, bl.a. Örebro, har ett större antal döva/hörselskadade i förhållande till folkmängden än många andra landsting.
Socialstyrelsen gjorde i samband med sin utvärdering av tolktjänsten en enkät till landstingen om tolktjänstverksamheten. Av svaren framgår att det varit svårt för landstingen att uppskatta antalet tolkanvändare och framför allt antalet döva/hörselskadade och dövblinda i resp. landsting. En av orsakerna till detta är att många landsting inte gjort några inventeringar som visar det verkliga behovet av tolk.
Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen utvecklingen av tolktjänsten genom ett särskilt program och rapporterar varje år till regeringen hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits inom ramen för handikappreformen. Det innebär att regeringen för första gången kommer att få en bild av hur tolktjänsten utvecklas och förändras
över tiden och ett fastare underlag för sina bedömningar. Regeringen anser emellertid att den statistik som landstingen för närvarande redo- Bil. 6 visar om behovet av tolk fortfarande är så outvecklad att den inte bör användas som underlag för någon detaljerad fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell.
Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga kan man dra den slutsatsen, att Örebro län har ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror bl.a. på att en stor del av utbildningen för döva/hörselskadade är koncentrerad till Örebro, vilket inneburit att många föräldrar med döva eller hörselskadade barn flyttat till länet för att deras barn skall få en sammanhängande skolgång. Regeringen finner det rimligt att Örebro län kompenseras för detta genom att få ett bidrag per invånare som är 80 40 högre än för riket i övrigt.
Slutsatser Regeringen beräknar att 1 035 miljoner kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96. I enlighet med de riktlinjer som lades fast i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade bör medlen fördelas enligt följande:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa
handikappinsatser 810 000 000
varav
+ stimulansbidrag till habilitering
och rehabilitering 450 000 000
+ statsbidrag till rådgivning och
stöd 300 000 000
+ statsbidrag till tolktjänst 60 000 000
2. Stimulansbidrag till specifika 187 500 000
utvecklingsinsatser inom habilterings-
och rehabiliteringsområdet
3. Stimulansbidrag till utvecklings- 37 500 000
insatser inom hjälpmedelsförsörjningen
Totalt 1035 000 000
Socialstyrelsen bör få disponera en viss det av medlen till stimulansbidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidragen till habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera en viss del av medlen till stimuleringsbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och
uppföljning av bidraget. |
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kronor.
D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
| 1993/94 — Utgift | 57 555 793 |
| 1994/95 Anslag | 4 900 000 |
| 1995/96 — Förslag | 1 000 000 |
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade.
Genom riksdagens beslut (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en skyldighet att svara för bostadsanpassningsbidragsverksamheten. Bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. som trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen har ersatt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Enligt övergångsbestämmelserna till lagen betalas under anslaget övergångsvis statligt bidrag där beslut fattats före den 1 januari 1993.
Boverket Boverket har bett kommunerna uppskatta hur många ärenden och hur stora bidrag som har beviljats före den 1 januari 1993 och som kan förväntas leda till utgifter under budgetåret 1995/96. Uppgifterna visar att kommunerna inte förväntar sig några utgifter under budgetåret 1995/96. Boverket bedömer trots detta att vissa mindre utgifter kan uppstå i pågående ärenden samt i omprövade ärenden. Boverket beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov till I 000 000 kronor.
Regeringens överväganden Regeringen gav i april 1993 Boverket i uppdrag att följa upp och beskriva utvecklingen när det gäller versamheten med bostadsanpassningsbidrag m.m. Verket har i oktober 1994 i en rapport till Socialdepartementet redovisat uppdraget. Rapporten omfattar bl.a. förslag till vissa författningsändringar. Förslagen bereds f.n. i Socialdepartementet.
Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga om de ärenden där beslut fattats före den 1 januari 1993 samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella kvarliggande överklagningsärenden bör medel till kommunernas kostnader för bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare ett budgetår.
För att undvika att medel skall behöva anslås för ytterligare budgetår föreslår regeringen att ett tillägg görs i övergångsbestämmelserna till Bil. 6 lagen om bostadsanpassningsbidrag.
Tillägget innebär att för att statligt bidrag till kommunens kostnader för bostadsanpassningsbidrag skall kunna lämnas måste kommunens ansökan om bidrag ha inkommit till Boverket före utgången av februari 1996. Eventuella kvarvarande bostadsanpassningsbidrag som beviljas enligt äldre regler får staten anses bidra till genom det generella statsbidraget på motsvarande sätt som gäller bostadsanpassningsbidrag enligt den nya lagen. Ett förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag har upprättats inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.7.
För budgetåret 1995/96 bör ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor föras upp för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag.
2. till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor.
D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
1993/94 = Utgift 124 879 210 1994/95 Anslag 150 000 000! 1995/96 — Förslag 235 435 000
varav 158 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 "Inkl. 4 miljoner kronor som anvisats efter förhandlingar mellan staten och de lokala omvårdnadshuvudmännen.
Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen administreras av Nämnden för vårdartjänst (NV) och bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst
Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor Bil. 6 Nämnden för vårdartjänst (NV) ersätter genom statsbidrag kostnaderna för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Det övergripande målet för vårdartjänstverksamheten är att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall med beaktande av största möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen över kostnaderna för vårdartjänsten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna.
Under budgetåret 1993/94 erhöll ca 1 600 studerande vårdartjänst. Antalet personer med behov av vårdartjänst har successivt ökat och NV uppskattar att antalet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret 1995/96. Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 154 950 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ungdomar som fullgjort sin skolplikt har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. NV administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs, Umeå och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Kristianstads kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. De övergripande målen för verksamheten är att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade; NV skall med beaktande av största möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studie-
situationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen Bil. 6 över kostnadsutvecklingen för verksamheten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna.
Under läsåret 1994/95 omfattar verksamheten 117 utbildnings-/habiliteringsplatser varav 76 elevhemsplatser. I linje med vad som angetts i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1993/94 — 1995/96 anger NV i den enkla framställningen att det föreligger ett behov av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om en efterfrågan i nivå med de senaste årens skall kunna tillgodoses. Den huvudsakliga orsaken till detta är att alla utbildningar i gymnasieskolan fr.o.m. läsåret 1993/94 blivit treåriga. Då många av riksgymnasieeleverna behöver längre tid för att slutföra sina gymnasiestudier förväntas denna förändring få en kraftig effekt på elevantalet under läsåret 1996/97, då minst 20 nya elever beräknas behöva plats på riksgymnasierna för svårt rörelsehindrade. Enligt NV behövs redan fr.o.m. hösten 1995 minst åtta nya utbildningsplatser samt 11 elevhemsplatser. Det totala antalet utbildningsplatser beräknas av NV för budgetåret 1995/96 till 125, varav 87 elevhemsplatser. NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt 111 000 000 kronor budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1993/94. Regeringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas under anslaget F 13. Nämnden för vårdartjänst.
Vad beträffar vårdartjänsten bör NV under budgetåret 1995/96 fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde.
I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett uppföljningssystem för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 29 juni 1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppföljningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksamheternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
Regeringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1995/96 till totalt 153 385 000 kronor.
När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även fortsättningsvis sträva efter att omvårdnads- och utbildningsinsatserna skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta
ett uppföljningssystem för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riks- Bil. 6
gymnasium för rörelsehindrade för att få fram instrument för kvantitets-
och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den
31 mars 1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppfölj-
ningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksamheternas
omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmän-
nen beräknar regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser
i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade = till
82 050 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 235 435 000 kronor.
D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder
| 1993/94 — Utgift | 58 926 622 |
| 1994/95 Anslag | 70 124 000 |
| 1995/96 — Förslag | 118 183 000 |
varav 78 789 000 beräknat för juli 1995 — juni 1966
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med
funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för
tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin
teckenspråksavdelning, Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, handi-
kapporganisationernas rekreationsanläggningar, Föreningen Rekryte-
ringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
Svnaskadudes riksförbund (SRF)
I. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 14 933 000
kronor.
2. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp
och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. Tillgången på ledarhundar har legat under behovsnivån t flera år. Det har
det behövs ungefär 25 hundar per år för att täcka detta behov. Därtill Bil. 6
kommer att ca 25-30 hundar per år behöver ersättas. SRF uppger att
tillgången på ledarhundar nu ökar, vilket innebär att SRF skulle kunna öka inköpen för att i någon mån möta de behov som finns. SRF uppger att det under år 1994 fanns ca 245 ledarhundsekipage. Medelsbehovet
för verksamheten med ledarhundar anges till 48 514 000 kronor budgetåret 1995/96.
3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet.
Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd
för synskadades sysselsättning, punktskriftsprojekt m.m. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1995/96 till 30 001 000 kronor. SRF har i brev till Socialdepartementet den 13 oktober 1994 utöver tidigare äskanden för budgetåret 1995/96 hemställt om ytterligare
1 800 000 kronor för att täcka kostnader för vissa momsinbetalningar.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av statsanslaget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas.
Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges till 8 775 000 kronor.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor
betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verksamheten under budgetåret 1995/96 beräknas av Sveriges dövas riksför-
bund till 6 137 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst 6. Stiftelsen rikstolktjänst består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda samt Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen
förfogar över anslaget till rikstolktjänst och beslutar om hur rikstolk-
tjänsten skall bedrivas. Stiftelsen beräknar kostnaderna för rikstolktjäns-
ten till 8 850 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Naturhistoriska riksmuséet 7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. De sammanlagda
kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas till I 100 000 kronor.
Bidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
Bil. 6 8. Genom förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporgani-
sationernas rekreationsanläggningar har regeringen meddelat föreskrifter
om bl.a. villkoren för statsbidragets användning. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag
från Socialstyrelsen. Innevarande budgetår har bidrag fördelats till De handikappades riksförbund, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar samt Synskadades riksförbund.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. Föreningen rekryteringsgruppen bedriver tränings- och rehabiliterings-
verksamhet med särskild inriktning på nyskadade. Under budgetåret
1995/96 kommer föreningen att prioritera den uppsökande verksamheten
runt om i Sverige. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges av
föreningen till 7 034 000 kronor.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer
med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen har
stor betydelse för personer med funktionshinder som där kan få oriente-
ring och information om hjälpmedel. För budgetåret 1995/96 hemställs
om 1 950 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Beräknade Beräknat belopp
| utgifter 1994/95 | 1995/96 (18 mån) Regeringen | |
| 1. SRF hantverk för depåverksamheten | 9 290 000 13 935 000 | |
| 2. SRF för ledarhundar | 17 250 000 38 625 000 | |
| 3. SRF för viss övrig verksamhet” | 11 414 000 17 121 000 | |
| 4. FSDB för tidningsutgivning | 5 685 000 8 775 000 | |
| 5. SDR för teckenspråksavdelning | 2 470 000 3 705 000 | |
| 6. Bidrag till rikstolktjänsten | 4 950 000 7.425 000 | |
| 7. Palynologiska laboratoriet | 675 000 1 012 000 | |
| 8. Bidrag till rekreationsanläggningar | 15 000 000 22 500 000 | |
| 9. Bidrag till rekryteringsgruppen | 2 260 000 3 390 000 | |
| IO.NHR för NHR-Center | 1 130 000 1695 000 | |
| Summa | 70 124 000 118 183 000 |
! Tillkommer 7 500 000 kronor till ledarhundsverksamheten enligt förslag i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Tillkommer 500 000 kronor i engångsanvisning enligt förslag i tilläpgsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Synskadades riksförbund (SRF) Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag Bil. 6 till löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens ekonomi har staten tillfört depån särskilda reformmedel. SRF har också gjort vissa strukturella förändringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att verksamheten nu skall kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta bör depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 13 935 000 kronor.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. En ledarhund ökar den synskadades oberoende och minskar många gånget behovet av stöd och hjälp i andra former. Det är också bakgrunden till att staten stöder verksamheten med statsbidrag.
Regeringen delar SRF:s bedömning att tillgången på ledarhundar nu förbättrats. Det är därför angeläget att SRF får möjlighet att köpa in flera hundar för att tillgodose angelägna behov. Med syfte att säkra SRF:s möjligheter till nya inköp har för innevarande budgetår regeringen i tilläggsbudgeten föreslagit att ledarhundsverksamheten skall tillföras 7 500 000 kronor i särskilda reformmedel för att täcka de mest akuta behoven. Dessa medel bör ligga kvar även för budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer emellertid att ytterligare medel behöver tillföras verksamheten och förordar att I 500 000 kronor i reformmedel anvisas verksamheten för budgetåret 1995/96. Därmed bör verksamheten kunna svara mot de behov som finns. Regeringen har för avsikt att i kommande regleringsbrev ålägga Socialstyrelsen att fortlöpande följa ledarhundsverksamheten och att ge regeringen underlag för fortsatta beslut om medelstilldelning. Regeringen beräknar de sammanlagda kostnaderna för ledarhundsverksamheten till 38 625 000 kronor.
SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Regeringen har innevarande budgetår föreslagit att SRF skall tillföras 500 000 kronor i engångsanvisning för täckande av vissa kostnader för momsinbetalningar för att SRF skall kunna upprätthålla kvaliteten i verksamheten. Sammantaget bör 17 121 000 kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget att det sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 8 775 000 kronor för detta för budgetåret 1995/96.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
. a . | Bil. SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att i..6 utveckla teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast i propositionen 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade pekat på betydelsen av att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till SDR:s teckenspråksavdelning. För kommande budgetår bör teckenspråksavdelningen anvisas 3 705 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen bildades år 1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin anslagsframställning bl.a. på handikapporganisationernas ökade engagemang i Europasamarbetet vilket kommer att medföra ökade tolkkostnader. Stiftelsen återkommer med sin anhållan om ökade medel till tolktjänst i EU-arbetet. Med hänsyn till det ekonomiska läget är regeringen inte beredd att föreslå ett utökat statsbidrag till rikstolktjänsten. För budgetåret 1995/96 bör 7 425 000 kronor anvisas till statsbidrag till rikstolktjänst.
Naturhistoriska riksmuséet Regeringen beräknar ett anslag på 1 012 000 kronor till Naturhistoriska riksmuséets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret.
Statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande funktionshinder möjligheter till semester och rekreation i en tillgänghg miljö och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit ett betydande ansvar för svårt funktionshindrade personer. Det är också bakgrunden till att staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag.
Genom de reformmedel som tillfördes anslaget budgetåret 1994/95 bör anläggningarna ha fått bättre förutsättningar att driva verksamheten. Samtidigt reglerades villkoren för statsbidraget i förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Innevarande budgetår har sammanlagt 15 000 000 kronor fördelats till sju anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt Stiftelsen Sommarsol, som drivs av De handikappades riksförbund,
12 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 6 177
som drivs av Neurologiskt handikappades riksförbund. Bil. 6 För budgetåret 1995/96 bör 22 500 000 kronor anvisas till statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Föreningen rekryteringsgruppen (RG)
Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och
självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet.
Sammanlagt bör 3 390 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens verksamhet.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställningen är mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR-
Center bör stödjas också i fortsättningen och föreslår att 1 695 000
kronor anvisas för ändamålet budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kronor.
D 6. Bidrag till handikapporganisationer
| 1993/94 — Utgift | 129 248 000 |
| 1994/95 Anslag | 129 248 000 |
| 1995/96 — Förslag | 193 872 000 |
varav 129 248 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget. Villkoren för statsbidraget regleras i förordningen (1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen
av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag av Socialstyrel-
sen. Följande 39 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår:
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, De
handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter,
Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda,
Hjärnkraft -- Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade, Hjärt-
och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund, ILCO — Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riksför-
och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Bil. 6
Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för
trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ung-
domar och vuxna, Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma-allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföreningen Autism, STROKE — Riks-
förbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet,
Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet, Riksförbundet HIV-positiva samt Svenska parkinsonförbundet.
Regeringens överväganden
Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till
sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmarna att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver
i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som
remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Organisationerna
har också en omfattande upplysningsverksamhet om vad det innebär att
leva med funktionshinder samt ger service och information till personer
med funktionshinder och deras anhöriga. Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin
medverkan i det internationella handikapparbetet. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN med internationella regler med inriktning på ful! delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en stor roll. På motsvarande sätt medverkar handikapprörelsen i Europasamarbetet. Synskadades riksförbund, De handikappades riksförbund samt Sveriges dövas riksförbund har i en gemensam skrivelse till Utrikesdepartementet den 31 augusti 1994 ansökt om statsbidrag till extraordinära kostnader för att introducera svensk handikappolitik inom EU. Skrivelsen har senare överlämnats till Socialdepar-
tementet.
Flera undersökningar visar att kvinnor med funktionshinder har svårt
att göra sig gällande i olika sammanhang. Deras inflytande i t.ex. poli-
tiskt, fackligt och annat samhällsarbete är mindre än för kvinnor utan funktionshinder. Det är viktigt att denna utveckling bryts. Det kan bl.a.
ske genom att organisationerna i sitt intressepolitiska arbete ytterligare uppmärksammar kvinnofrågorna.
Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl
legat still de senaste två åren. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekonomiska läget är regeringen inte heller för budgetåret 1995/96 beredd att föreslå någon höjning av statsbidraget. Regeringen föreslår oförändrat
statsbidrag med 193 872 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksåagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1995/96 an-
visar ett anslag på 193 872 000 kronor.
D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer
| 1993/94 = Utgift | 2 446 000 |
| 1994/95 — Anslag | 2 446 000 |
| 1995/96 — Förslag | 3 669 000 |
varav 2 446 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under innevarande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärsgemenskap. Frågor om statsbidrag till pensionärsorganisationerna regleras i förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Beslut i fråga om bidrag meddelas av Socialstyrelsen som också betalar ut bidraget.
Regeringens överväganden Pensionärsorganisationerna har en opinionsbildande roll och fyller en viktig funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Pensionärsorganisationerna har också en viktig roll att fylla när det gäller att föra ut och informera om konsekvenserna för äldre av det svenska EU-medlemskapet.
En justering av grundbidraget behöver göras för det budgetår som löper under 18 månader från den 1 juli 1995.
För budgetåret 1995/96 bör statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå till 3 669 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till pensionärsorganisationer för budgetåret 1995/96 an-
visar ett anslag på 3 669 000 kronor.
D 8. Ersättning för texttelefoner
| 1993/94 — Utgift | 77.375 718 |
| 1994/95 Anslag | 72 700 000 |
| 1995796 — Förslag | 156 352 000 |
varav 119 663 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner.
tjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Under inne- Bil. 6 varande budgetår tillhandahålls förmedlingstjänsten av Telia Tele-
Respons AB som ersätts för sina kostnader för förmedlingstjänsten och
för ränta på nedlagt kapital budgetårsvis i efterskott.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att 675 texttelefoner och 1 400 anhörigtelefoner kommer att ordineras under bud-
getåret 1995/96. Styrelsen räknar därvid med ett femtiotal ordinationer av texttelefoner för dövblinda under budgetåret 1995/96. Införandet av statsbidraget till anhörigtelefoner den 1 juli 1992 har inneburit att de
tidigare kraftiga årliga ökningarna i förmedlingsverksamhetens omfattning nu stagnerat. Omfattningen av förmedlingsverksamheten samt kost-
naderna för denna förväntas således bli oförändrade under budgetåret 1995/96 jämfört med såväl budgetåren 1994/95 som 1993/94, Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen = till
156 352 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Socialstyrelsen skriver i sin anslagsframställning att ett antal aktörer
inom teleområdet under budgetåret 1993/94 visat intresse för att vara
med i en eventuell upphandling av förmedlingstjänsten. Styrelsen har
också för avsikt att under hösten 1994 göra en sådan upphandling. För att kunna uppnå bästa möjliga villkor i en sådan upphandling anser sty-
relsen det nödvändigt att anslagets konstruktion ändras så att även ersättningen för förmedlingstjänsten utbetalas kvartalsvis i efterskott.
Regeringens överväganden
Med syfte att öka kostnadskontrollen över förmedlingsverksamheten
uppdrog regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 åt Socialstyrelsen att utreda och föreslå former för en prestationsanpassad ersätt-
ning för förmedling av texttelefonsamtal. Enligt uppdraget skulle styrelsen också föreslå åtgärder i syfte att uppnå en effektiv upphandling av
sådan verksamhet. Socialstyrelsen har genom en rapport den 13 maj 1994 redovisat uppdraget för regeringen. När det gäller den prestationsanpassade ersättningen föreslår styrelsen i rapporten att ersättning till
operatören för förmedlingsverksamheten bör baseras på antalet gjorda beställningar av texttelefonsamtal via förmedlingscentralen. Vad beträffar åtgärder för att uppnå en effektiv upphandling av förmedlingstjänsten redovisar styrelsen i rapporten den kravspecifikation för förmedling av
texttelefonsamtal som utarbetats i samarbete med handikapporganisationerna. Styrelsen gör bedömningen att upphandling av förmedlingstjänsten kan ske fr.o.m. budgetåret 1995/96 och då med den utarbetade
specifikationen som grund. Vad beträffar budgetåret 1994/95 föreslår
styrelsen att, i avvaktan på upphandling av tjänsten, avtal om prestationsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal bör träffas
med Telia TeleRespons AB. Styrelsens rapport fick till följd att ett avtal
tjänsten slöts mellan Socialstyrelsen och Telia TeleRespons AB den 15 Bil. 6 juni 1994.
I frågorna om prestationsanpassad ersättning för, och upphandling av, förmedling av texttelefonsamtal gör regeringen samma bedömningar som styrelsen. Socialstyrelsen bör därför under budgetåret 1995/96, i överensstämmelse med den utarbetade kravspecifikationen och till lägsta möjliga kostnad, upphandla förmedlingstjänsten i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Avtal som upprättas som resultat av sådan upphandling bör i likhet med nu gällande avtal med Telia Tele- Respons AB baseras på en fast ersättning per anrop.
Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att den nuvarande anslagskonstruktionen är olämplig och därför bör ändras. Ersättning till operatören för förmedlingstjänsten bör fortsättningsvis utbetalas kvartalsvis i efterskott i stället för som tidigare budgetårsvis i efterskott innefattande ersättning för operatörens räntekostnader. En sådan förändring innebär en engångsvis kraftig ökning av kostnaderna för det första halvåret i anslagsperioden 1995/96.
I likhet med Socialstyrelsen beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret 19957/96 till 156 352 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 156 352 000 kronor.
D 9. Bilstöd till handikappade
| 1993/94 — Utgift | 164 462 542 |
| 1994/95 — Anslag | 191 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 610 000 000 |
varav 396 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med
handikappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstödet kan lämnas till fem olika persongrupper och omfattar grundbidrag, inkomstprövat an-
skaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet.
Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förord-
ningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under perioden den 1 juli Bil. 6 1995 —- 31 december 1996 till 595 000 000 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 19957/96 föreslagit att förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ändras fr.o.m. den 1 juli 1995 så att beslut om att bevilja körkortsutbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade fortsättningsvis fattas av de allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket. Riksförsäkringsverket har tillstyrkt förslaget.
Regeringens överväganden Bilstödet är en viktig stödform för många förflyttningshandikappade. När bilstödsreformen trädde i kraft den I oktober 1988 innebar detta dels att personkretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva bidragen inom stödet höjdes. Med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 gjordes en viss ytterligare höjning av bidragen.
Som nyss nämnts kan nytt bilstöd beviljas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Som också nämnts infördes det nuvarande bilstödet den 1 oktober 1988. Den andra sjuårsperioden börjar således den I oktober 1995. Därmed sker en påtaglig ökning av antalet beviljade bilstöd i förhållande till de närmast föregående åren. Utvecklingen av bilstöd antalsmässigt och ekonomiskt kan, med oförändrade regler, i stort antas följa samma mönster som under bidragets första sjuårsperiod. Ansökningsfrekvensen kan dock beräknas fördela sig något jämnare under den kommande sjuårsperiodens två första år.
För budgetåret 1995/96 bör i enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit 595 miljoner kronor anvisas för bidrag till handikappade för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Vad gäller Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ändras så att beslut om körkortsutbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade efter den I juli 1995 skall fattas av de allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket gör regeringen följande bedömning.
Enligt regeringen har besluten om rätt till bilstöd och till körkortsutbildning en sådan nära koppling att en och samma instans bör ansvara för båda åtgärderna. Regeringen tillstyrker därför Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att beslut om att bevilja körkortsutbildning fortsättningsvis bör fattas av de allmänna försäkringskassorna i samband med beslut om bilstöd. Den avsedda förändringen bör genomföras den 1 juli 1995 genom ett tillägg i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. I anslutning härtill bör medel för upphandling av den speciella körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade, motsvarande för budget-
året 1995/96 15 000 000 kronor (varav 10 000 000 kronor för juli 1995 — juni 1996), föras över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska Bil. 6
åtgärder till anslaget D 9. Bilstöd till handikappade. Sammantaget innebär detta att 610 miljoner kronor bör anvisas till bilstöd till handikappade under budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kronor.
D 10. Kostnader för statlig assistansersättning
| 1993/94 = Utgift | 223 640 048 (6 mån.) |
| 1994/95 — Anslag | 2 527 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 5 741 000 000 |
varav 3 808 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från detta anslag betalas assistansersättning fr.o.m. den 1 januari 1994 till funktionshindrade som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten
till assistansersättning gäller svårt funktionshindrade som bedöms ha behov av insatsen personlig assistans, som inte har fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig.
Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktions-
hinder och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen tillhandahåller
assistansen eller genom att den enskilde får ekonomiskt stöd så att han själv kan anlita hjälp från ett kooperativ eller annat fristående organ eller själv vara arbetsgivare för den personlige assistenten. Avsikten är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistenternas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller någon annnan som svarar för assistansen debiterar den funktionshindrade.
Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år.
För år 1995 har detta belopp fastställts till 180 kronor per timme. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäk-
ringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om
assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS) och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under perioden den 1 juli
1995 — 31 december 1996 till 6 400 000 000 kronor.
Riksförsäkringsverket pekade i en första delrapport den 21 juni 1994 om Bil. 6 införandet av assistansersättning (RFV anser 1994:4) på en del problem
som uppstått i den praktiska tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS) och LASS angående personlig assistans. Socialstyrelsen tog också upp dessa problem i sin års-
rapport 1994 om handikappreformen (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:11). Vad gäller den situation när en funktionshindrad
person själv anställer anhöriga som personliga assistenter pekade de båda verken på vissa tillämpningsproblem av skatte- och arbetsrättslig
art. På grund av dessa problem vid anställning av en person som personlig assistent som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med,
har genom riksdagens beslut (prop. 1994/95:77, bet. 1994/95:50U7, rskr.
1994/95:107) vissa ändringar gjorts främst i LSS och LASS. Ändringar-
na innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en person som den funk-
tionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om annan
än den funktionshindrade är arbetsgivare eller uppdragsgivare till assis-
tenten. Vidare skall, när den enskilde själv är arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt stöd/assistansersättning inte lämnas för arbetstid som för en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. I anslutning härtill har riksdagen beslutat om en komplettering i den senare lagen, vilken gäller också för personliga assistenter som tillhör arbetsgivarens familj.
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade framhölls att det var förenat med vissa svårigheter att bedöma kost-
naderna för handikappreformen och att med hänsyn till detta en särskild uppföljning borde göras vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av
reformen. Vidare påpekades att det mot bakgrund av assistansreformens
omfattning fanns anledning att särskilt uppmärksamma den stödformen
vid en kostnadsuppföljning.
Regeringen uppdrog den 30 september 1993 åt Socialstyrelsen att i
kontakt med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och handikapporganisationerna och, vad gäller personlig assistans i samråd med Riksförsäkringsverket, göra en sådan kostnadsuppföljning av handikappreformen. Kostnadsuppföljningen skall avse verksamheten under åren 1994 och 1995. En delredo-
visning av uppdraget avseende kostnadsuppföljningen för verksamheten år 1994 skall lämnas till regeringen senast den 1 december år 1995. En slutlig redovisning av uppdraget, innefattande kostnadsuppföljningen för
verksamheten år 1995 samt bedömningen av den långsiktiga kostnadsut-
vecklingen, skall lämnas senast den 1 december år 1996. Det föreligger f.n. stor osäkerhet vad gäller kostnadsutfallet för den
statliga assistansersättningen under reformens inledningsskede. Socialstyrelsen har i sin tidigare omnämnda årsrapport angett att kostnaden sannolikt blir högre än den som beräknades i propositionen 1992/93:159, beroende främst på det höga antalet beviljade assistanstimmar. Även de
prognoser som fortlöpande har gjorts både inom Riksförsäkringsverket
och Socialdepartementet pekar på detta. Bil. 6 I sin anslagsframställning har Riksförsäktingsverket som underlag för sitt angivna medelsbehov under budgetåret 1995/96 antagit att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka torde komma att uppgå till 80 samt att 7 000 personer kommer att erhålla assistanser-
sättning.
Sedan Riksförsäkringsverket i sin anslagsframställning gjort bedömningen av medelsbehovet under budgetåret 1995/96 har nya uppgifter framkommit främst vad gäller antalet beviljade assistanstimmar, som f.n.
genomsnittligt uppgår till 70 timmar per vecka. Även personkretsens omfattning bedöms nu bli något lägre än vad som tidigare beräknats.
Med dessa senare uppgifter som underlag har regeringen beräknat
medelsbehovet under budgetåret 1995/96. |
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket gavs mot bakgrund av kost-
nadsutvecklingen, genom regeringsbeslut den 3 november 1994, ett särskilt uppdrag att gemensamt och skyndsamt göra en studie angående
assistansersättningen och belysa de bakomliggande orsakerna till utvecklingen. Resultatet av studien redovisades till regeringen den 16 december
1994 och bereds f.n. inom Socialdepartementet.
Med beaktande av personkretsens numera beräknade omfattning och det nu genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka beräk-
nar regeringen kostnaderna för statlig assistansersättning för perioden
den 1 juli 1995 — 31 december 1996 till 5 741 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kronor.
D 11. Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola
1993/94 = Utgift 2 700 000
1994/95 — Anslag 1 000
1995/96 — Förslag 1 000
Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola ombildades till aktiebolag den 1 juli 1992. Staten äger sedan bolagsbildningen 70 24 av aktierna i
bolaget och Sollefteå kommun resterande 30 246.
Regeringens överväganden
Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens
proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB —
Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94 (bet. 1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Syftet med förslagsanslaget var att täcka statens andel av det kapitalunderskott som
tionen ifrågasatte regeringen statens fortsatta engagemang i producent- Bil. 6
ledet och uttalade möjligheten att statens ägarandel i bolaget skulle kunna överlåtas till annan part.
Mot bakgrund av den budget för bolagets verksamhet under år 1994 som presenterades i april 1994, reviderade regeringen sina förväntningar om bolagets ekonomiska situation och beslutade den 17 mars 1994 om
medelstillskott med 2,7 miljoner kronor till bolaget. Medelstillskottet
motsvarade 70 20 av det ackumulerade underskottet om totalt 3,8 miljo-
ner kronor t.o.m. utgången av år 1994. I samband med behandlingen av propositionen om medelstillskott uttalade sig socialutskottet i sitt betänkande 1993/94:12 för en översyn av tjänstehundsförsörjningen. Regeringen beslutade därför i februari 1994
att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att göra en översyn av hur behovet av tjänstehundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Arbetsgruppen bestod av företrädare för Socialdeparte-
mentet, Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet. Då utskottet utgick från att en sådan översyn skulle ske under
parlamentarisk medverkan knöts en referensgrupp bestående av fem
riksdagsledamöter till arbetsgruppen.
Arbetsgruppen överlämnade i juni 1994 till regeringen rapporten Över-
syn av tjänstehundsförsörjningen (Ds 1994:90). I rapporten beskrivs bl.a.
hur antalet leverantörer av tjänstehundar och tillgången på tjänstehundar
av god kvalitet ökat under senare år. Mot denna bakgrund gör arbetsgruppen bedömningen att behovet av ett statligt engagemang i pro-
ducentledet fortfarande kan ifrågasättas.
Förhandlingar förs för närvarande mellan Socialdepartementet och Sollefteå kommun om en överlåtelse av statens ägarandel till kommunen.
Inriktningen är att statens engagemang i bolaget skall upphöra under innevarande budgetår. I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar bör anslaget kvarstå oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
narkotikapolitik Bil. 6
Socialtjänstens individ- och familjeomsorg
Mål och inriktning
Socialtjänstlagen speglar en stark tilltro till människans egen förmåga
och vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation.
Socialtjänsten skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra
handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande
medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt upphälle får möjlighet att klara sin försörjning.
Socialtjänstens olika former av bistånd skall utformas så att de stärker
den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Valet av bistånd
skall inte bestämmas av mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller, utan
måste alltid bestämmas med utgångspunkt från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet. Socialtjänsten måste således förfoga över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt in-
riktade insatser.
Det är av stor betydelse att socialtjänsten samverkar med andra huvudmän som har ansvar över områden som anknyter till socialtjänstens
verksamhet. Offensiva insatser krävs för att stödja de grupper som har
det extra besvärligt att hävda sig på arbetsmarknaden. Särskilt betydelsefullt är det att förhindra att grupper av ungdomar hamnar utanför arbets-
livet och samhällslivet i övrigt.
Alla barn har rätt att få en god start i livet. Därför måste barnperspek-
tivet prägla arbetet på alla de samhällsområden där barns och ungdomars
intressen berörs. Det gäller i högsta grad barn som av olika skäl riskerar
att fara illa. Samhället har genom sociallagstiftningen ett särskilt ansvar
för att hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa
till barns skydd. Kvaliteten i detta arbete behöver utvecklas ytterligare.
Den enskildes sociala förhållanden påverkas också av samspelet med andra individer och grupper och av de strukturella villkoren i samhället. Det sociala arbetet bör därför också ha ett vidare angreppssätt och även omfatta insatser på grupp- och samhällsnivå, t.ex. medverkan i sam-
hällsplaneringen.
Utvecklingen
I Social rapport 1994 beskriver Socialstyrelsen problemen hos befolk-
ningsgrupper som befinner sig i de svagaste positionerna i samhället, dvs. människor med begränsade materiella resurser och som är svagt
etablerade på bostadsmarknaden eller arbetsmarknaden.
samt ungdomar har de sämsta villkoren och flest problem i samband Bil. 6
med arbete, ekonomi och boende. Situationen för dessa grupper försämrades i vissa avseenden redan under åttiotalet. Under nittiotalet kan man se ytterligare försämringar samtidigt som nya problem tillstöter, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten.
Det är också samma grupper som är överrepresenterade i bostadsom-
råden som karaktäriseras av otillfredsställande fysisk och social miljö.
Bostadssituationen Under de senaste åren har antalet vräkningar bl.a. på grund av hyresskulder ökat. Kulmen nåddes år 1993 då antalet vräkningar ökade med nästan 60 24 och över 7 600 vräkningar verkställdes. Därefter är tendensen något avtagande.
Andra tendenser som påvisats i olika undersökningar är en ökad
boendesegregation, framför allt i storstadsregionerna. Skillnader mellan rika och fattiga kommuner har ökat, bl.a. när det gäller inkomster, ut-
bildningsnivå, antal arbetslösa, andel flyktingar och invandrare m.m. Den
ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Även de senaste årens föränd-
ringar av bostads- och arbetsmarknaden, flyktinginvandringen m.m. kan
förklara dessa oroande utvecklingstendenser.
Socialbidrag Den mycket omfattande arbetslösheten minskar kommunernas skattebas och ökar deras bidragskostnader. Såväl antalet socialbidragstagare som kostnaderna för socialbidrag fortsätter att öka i de allra flesta av landets kommuner. Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag, vilket
innebär att närmare åtta procent av befolkningen fick socialbidrag någon gång under året. Variationerna mellan kommunerna är dock stora. I vissa
kommuner har endast tre procent av invånarna fått socialbidrag medan siffran i andra kommuner uppgår till hela 13 20.
Bil. 6
Socialbidrag 1993
Kostnad per kommuninvånare, skr
[1 170- 479
2 480 - 649
50 - 819
Hl 820 - 2340
Kostnaderna har stigit kraftigt under hela nittiotalet och fortsatt att öka under år 1994. Även här redovisas stora skillnader mellan kommunerna. De i särklass högsta kostnaderna för socialbidrag har de tre storstäderna. Som exempel kan nämnas att en storstadsinvånare betalar ca 1 900 kr per år för att täcka kommunens socialbidragskostnad. Genomsnittskostnaden för kommuninvånare i landet är ca 850 kr. En viktig och dessutom alarmerande förklaring till de ökande kostnaderna är att bidragstiderna tenderar att bli allt längre. Den genomsnittliga bidragstiden som år 1990 var 4,1 månad hade år 1993 stigit till 4,6 månader.
rr
Antal socialbidragstagare Bil. 6
1980 - 1993
600 I FF
5 dd ” ” "+ LJ fr
E st a pe"
3 500 I
F get
400 L-
80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 9390 91 92 93
Utvecklingen av antalet socialbidragstagare
och utgivet socialbidrag (1990-års priser)
300 S
< L
? 200 JA =
dd
DEE VN PET III pose"
| 4 perenn Ad ik
-
100 een
oll od | | LL.
80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 9 92 3 |
| «.. Socialbidragstagare — Utgivet socialbidrag :
En stor andel av bidragshushållen är hushåll som tillkommit under året, dvs. hushåll som inte erhöll socialbidrag året innan. En stor del av sådana nytillkomna hushåll utgörs av grupper som har särskilt svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden, bl.a. ungdomar och invandrare. I detta
sammanhang kan nämnas att antalet nya flyktinghushåll ökade 1993. För
varje mottagen flykting erhåller dock kommunerna statsbidrag från staten
som avser att täcka kostnaderna för socialbidrag och andra introduktionsåtaganden.
bidragstagarna är under 25 år och ökningen av antalet bidragstagare har Bil. 6 under senare år skett främst i de yngre åldersgrupperna.
Vård av missbrukare Institutionerna för vuxna missbrukare befinner sig i ett skede av stora
förändringar. Detta framgår av en rapport från Socialstyrelsen (1993:7)
Missbrukarvård till rätt pris. Institutionsvården byggdes ut kraftigt under åttiotalet. Antalet platser ökade från ca 5 600 år 1982 till över 8 000 år 1991. År 1992 inträffade dock ett trendbrott. Platsantalet minskade med
ca 400 mellan åren 1991 och 1993. Senare uppgifter saknas. Institutionsvårdens förutsättningar har under de senaste åren delvis
förändrats genom att kommunernas ekonomiska situation försämrats.
Kostnaden för den institutionella missbrukarvården för vuxna kan beräk-
nas till runt två miljarder kronor per år. När kommunerna måste spara,
är det naturligt att man överväger mindre kostsamma öppna alternativ till den institutionella vården. Kostnaderna för institutionsvård för missbrukare i landets kommuner varierar dock kraftigt. Högsta kostnaderna
har storstadsområdena men även inom dessa varierar kostnaderna
mycket mellan "rika" förortskommuner och "miljonprogramsförorter". Vi har idag inga uppgifter som tyder på att kommunerna bygger ut
öppenvårdsalternativ i motsvarande grad som institutionsvården minskar. Det kan dessutom finnas en risk för att en fortsatt ökning av social-
bidragskostnaderna krymper utrymmet för kommunerna att utveckla
öppenvårdsalternativ inom missbrukarvården.
För första gången sedan år 1989 ökar antalet LVM-anmälningar något. Under 1993 inlämnades 1 466 ansökningar till länsrätterna om beredande
av LVM-vård, vilket är en ökning med 97 jämfört med 1992. Samtidigt har andelen ansökningar från socialtjänsten minskat i förhållande till andra anmälare, i första hand polisen.
För vuxna missbrukare, liksom för barn och ungdomar, ökar de omedelbara omhändertagandena, dvs i praktiken akuta placeringar. Sedan Statens institutionsstyrelse (SiS) övertog huvudmannaskapet för LVMhemmen den 1 april 1994 kan antalet LV M-placeringar följas månadsvis. Fram till och med den 31 oktober 1994 har omkring hälften av omhändertagandena varit omedelbara.
Ungdomar
Under de senaste åren har olika rapporter både från riksomfattande skolundersökningar och framför allt från olika lokala undersökningar visat på
en oroande ökning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Ungdomars
ölkonsumtion har för vissa grupper närmat sig sjuttiotalets. Det är framför allt ungdomar som dricker sig berusade som ökar. Det gäller både
pojkar och flickor. Pojkar i årskurs 9 som dricker mer än fem burkar
starköl/tillfälle har ökat från 18 procent 1987 till 25 procent 1993. För flickor är motsvarande ökning från sex till tolv procent. Särskilt oroande
uppger 17,6 procent att de berusar sig med hembränt. Bil. 6
Alkoholkonsumtionen är inte lika stor inom alla ungdomsgrupper. Högriskgruppen utgörs av unga storstadsmän med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden. Nästan 40 procent inom denna grupp uppger att de berusar sig minst en gång per vecka jämfört med ca nio procent i normalgruppen. (källa: Värnpliktsundersökningen 1992)
På liknande sätt har olika riksomfattande undersökningar och lokala rapporter visat att ungdomars experimenterande med droger ökat något. Samma mönster finns som när det gäller alkoholkonsumtionen. Inom högriskgruppen uppger 30 procent att de någon gång har använt narko-
tika jämfört med normalgruppens 5,3 procent (källa: Värnpliktsundersök-
ningen 1992)
När det gäller alkoholvanorna är det fråga om cen klar ökning jämfört med åttiotalet, särskilt av antalet storkonsumenter. Alkoholdebuten sker också vid allt lägre åldrar. Däremot är det för tidigt att säga om det är början på en mer långsiktig trend eller om det endast rör sig om en tillfällig ökning när det gäller ungdomars användning av droger. Vissa
grupper t.ex. andra generationens invandrare är överrepresenterade bland
narkotikamissbrukarna, om man ser till deras andel av den svenska totalbefolkningen.
En central faktor bakom våldsbrottens variationer är enligt Brottsföre-
byggande rådet (BRÅ) alkoholkonsumtionens förändringar. Vi har idag en oroande ökning av antalet grova våldsbrott, särskilt bland unga män. Vi vet från olika forskningsrapporter att vid 70 — 80 procent av våldsbrotten är gärningsmannen alkoholpåverkad.
Ungdomar är överrepresenterade både bland socialbidragstagarna och
bland de arbetslösa. Enligt en nyligen presenterad undersökning av lång-
varigt arbetslösa ungdomar har dessutom långvarigt arbetslösa män en mycket högre alkoholkonsumtion än andra grupper i samma ålderskategori. Sammantaget är detta larmsignaler som måste tas på största allvar.
Antalet omedelbara tvångsomhändertaganden har ökat under 1993. SiS
som har ansvar för de särskilda ungdomshemmen, alltså de hem som tar emot tvångsomhändertagna ungdomar med behov av särskild tillsyn, har i sin årsberättelse redovisat att nästan hälften av kommunernas ansök-
ningar om plats avsåg akuta placeringar. De vanligaste skälen till place-
ring på särskilt ungdomshem var stölder, snatterier, våld och missbruk. Andelen storstadsungdomar var så hög som 45 procent. Detta avspeglar
sig också i kommunernas kostnader för vård av barn och ungdomar. De
största kostnaderna redovisar storstäderna och förortskommuner inom miljonprogrammet.
Mot bakgrund av ovanstående är det särskilt oroande att många av
kommunernas nedskärningar drabbat ungdomar som behöver stöd och hjälp. Skolornas elevvårdsteam har minskats, fritidsgårdar har stängts
m.m. Tillsammans med den ökande ungdomsarbetslösheten har detta
inneburit att alltför många ungdomar går sysslolösa och söker sig till kulturer som står vid sidan av samhället.
13 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 193
Statistiska centralbyråns statistik över andelen barn under 17 år som Bil. 6 varit föremål för socialtjänstens insatser visar en ökning mellan åren 1990 och 1993. Samtidigt redovisar kommunerna i stort sett oförändrade vårdkostnader för barn och ungdom. Det är därför svårt att dra några slutsatser kring den redovisade ökningen av insatser.
Olika studier visar att föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför fram-
tiden påverkar barnen. Enligt Socialstyrelsens sociala rapport 1994 hade ca tre procent av barnen en arbetslös förälder år 1993, vilket var dubbelt
så högt som året innan. Bland barn med ensamstående mor och barn med utländskt ursprung är andelen ännu högre.
Alkoholpolitiska kommissionen redovisar i betänkandet Barn, föräldrar
och alkohol (SOU 1994:29) att barn i missbrukarmiljöer löper en förhöjd risk att försummas och vanvårdas och att uppleva våld inom familjen. Barn till alkoholiserade föräldrar får oftare en försämrad allmän utveckling under småbarnsåren och har oftare skolsvårigheter trots att de är normalbegåvade.
Under senare år har anmälningarna till polisen om misstänkta övergrepp/misshandel mot barn stadigt ökat. SCB uppger att antalet anmälningar om barnmisshandel mot barn under 6 år fram t.o.m. oktober 1994
uppgick till 709, en ökning med 170 fall jämfört med motsvarande pe-
riod året innan. Anmälningarna avseende barn i åldern 7 — 14 år uppgick till 2 790 vilket är en ökning med 542.
När det gäller anmälningar om våldtäkter mot barn har utvecklingen varit likartad den som gäller för våldtäkterna totalt. Enligt BRÅ är det troligt att den statistiska ökningen speglar en faktisk ökning i dessa fall. Om övriga typer av anmälda sexualbrott mot barn motsvarar en faktisk ökning går inte att bedöma. Under 1994 har situationen förändrats. Av tillgänglig statistik framgår att anmälningar rörande sexuella övergrepp under detta år minskat.
Vidtagna och planerade åtgärder De grupper som är beroende av socialtjänstens insatser saknar eller har endast små möjligheter att kompensera eventuella försämringar i levnadsbetingelserna med egna initiativ. Besparingar inom det sociala området måste ske på ett sådant sätt att inte de svagaste gruppernas situation förvärras, t.ex. genom att allt fler blir långvarigt socialbidragsberoende eller blir utslagna ur samhället.
Socialtjänsten måste utveckla och finna nya metoder som bygger på ctt mer offensivt förhållningssätt i arbetet med att hjälpa och bistå människor med sociala problem. Tidiga stöd- och hjälpinsatser samt förebyggande åtgärder kan vara av avgörande betydelse för att den enskilde skall kunna leva ett självständigt liv. Verksamhetens kvalitet måste upprätthållas så att inte socialtjänsten förlorar såväl i anseende som i effektivitet.
Socialtjänstkommittén (S 1991:07) tillsattes sommaren 1991 med uppgift Bil. 6 att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, innefattande en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och med syfte att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén erhöll genom regeringsbeslut den 10 juni 1993 tillägg till sina direktiv för att även utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde samt belysa hur kommunernas, privata vårdutövares och vissa institutioners ansvar att lämna uppgifter till staten kan regleras.
Kommittén har i delbetänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten
(SOU 1993:30), bl.a. lämnat förslag till en precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Betänkandet har remissbehandlats.
Vidare har kommittén nyligen överlämnat sitt huvudbetänkande Ny
socialtjänstlag (SOU 1994:139) till regeringen. I huvudbetänkandet redo-
visas en Översyn av själva lagstiftningen och förslag lämnas till en helt ny socialtjänstlag. Kommittén lämnar också förslag som avser att stärka barnperspektivet inom socialtjänsten. Även socialtjänstens roll i den kommunala planeringsprocessen behandlas, liksom socialtjänstens ansvar för insatser på grupp- och områdesnivå. Kommittén föreslår vissa förtyd-
liganden i lagstiftningen. Även hur samhällets stöd till frivilligt socialt
arbete kan stärkas behandlas i huvudbetänkandet. Betänkandet innehåller ytterligare förslag som påverkar socialtjänstens framtida arbete.
Huvudbetänkandet kommer att remissbehandlas under våren. Regering-
en har för avsikt att på grundval av såväl huvudbetänkandet som delbetänkandet förelägga riksdagen en proposition med förslag till ny socialtjänstlag.
Kommitténs uppdrag att utreda författningsreglering av personregister, frågor om dokumentation inom socialtjänsten samt kompetens- och utbildningsfrågor inom socialtjänsten återstår. Det återstående arbetet kommer att redovisas i särskilda betänkanden under våren 1995.
Socialbidrag
Eftersom den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten är huvudorsaken till hushållens försämringar är kampen mot arbetslösheten ett av de viktigaste inslagen i regeringens politik.
Den beskrivna utvecklingen uttrycker tendenser i samhällsutvecklingen som vi med största kraft måste bekämpa. Samhällsutvecklingen under
senare år, som bl.a. kännetecknas av hög arbetslöshet, är den främsta orsaken till det ökade socialbidragsberoendet.
Om allt fler människor i allt yngre åldrar ställs utanför arbetslivet och
därmed inte ges möjlighet till egen försörjning, ökar risken för en be-
stående marginalisering och ett permanent bidragsberoende.
Socialtjänsten måste aktivt verka för att underlätta för människor med en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete, arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder eller utbildning. Ungdomar, flyktingar, invandrare
och arbetshandikappade skall prioriteras i den statliga arbetsmark- Bil. 6
nadspolitiken. Härvid vill vi betona vikten av samverkan mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna för att vidta sysselsättningsskapande åtgärder som kan omfatta även socialtjänstens grupper.
För att ge bättre underlag för regeringens bevakning av socialbidrags-
utvecklingen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa och analysera
utvecklingen av socialbidragsberoendet, bl.a. med avseende på kostnader, orsaker, fördelning på olika grupper samt utveckling över tid i olika
grupper. Vidare skall styrelsen utvärdera effekterna av olika metoder att
arbeta med socialbidragsberoende hushåll. Som tidigare nämnts har socialtjänstkommittén överlämnat sitt delbetänkande Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) till rege-
ringen. I betänkandet lämnas förslag till en precisering av lagregleringen
av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Kommittén föreslår att en miniminorm införs och även preciseras i lag-
stiftningen. |
Boende
Regeringen anser att socialtjänsten har ett stort ansvar för att stödja och
hjälpa människor som av olika skäl riskerar att vräkas. Socialnämndens
uppgift är dels att förebygga att någon förlorar sin bostad, dels att biträda vederbörande, om vräkning skulle ske. I de fall där avhysning innebär att någon blir utan bostad skall samhället på olika sätt bistå den
enskilde att försöka lösa det uppkomna problemet. Socialtjänsten bör söka få till stånd samverkan med såväl allmännyttan som de privata fastighetsägarna för att förebygga att enskilda eller familjer vräks,
Socialstyrelsen har i rapporten De bostadslösas situation i Sverige bl.a. redovisat resultatet av en riksomfattande kartläggning av bostadslösheten, de bostadslösas situation och av hur bostadslösheten är fördelad mellan olika orter och befolkningskategorier.
I utredningen fastslås att socialtjänsten i samverkan med bostadsföretagen måste öka sitt engagemang för hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden. Det är också nödvändigt att utveckla socialtjänstens metoder för arbetet med hemlösa, bl.a. genom att skapa boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller stöd och kontroll i boendet och
som kan fungera som ett led i en långsiktig behandlingskedja. Det be-
hövs också mer anpassade insatser för särskilda grupper av hemlösa,
bl.a. hemlösa med psykiska störningar, hemlösa kvinnor och hemlösa med utomnordisk bakgrund. Skuldsaneringsinstitutet som riksdagen beslutat att inrätta fr.o.m. den I
juli 1994 kan också bidra till att hjälpa vissa starkt skuldsatta hushåll att planera och lösa svåra ekonomiska situationer som kan vara en av orsakerna till att man riskerar att förlora sin bostad.
Regeringen utgår från att Socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar följer upp de brister som framkommit när det gäller socialtjänstens
arbete med hushåll som har en svag ställning på bostadsmarknaden, dvs
av olika skäl är hemlösa och därför i stort behov av socialtjänstens bi- Bil. 6
stånd.
Vård av missbrukare
Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över länsstyrelser-
nas hantering av LVM-ärendena (prop. 1993/94:97, bet. 1993/94 SoU16).
Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika samhällsinsatser för personer med missbruksproblem. Mycket talar för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan möta
behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala
insatserna är otillräckliga finns det en risk för att allt fler utvecklar så
allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår. Länsstyrelsen skall inom ramen för sin tillsynsfunktion följa utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institu-
tionsvården och å andra sidan de rent kommunala insatserna. Det
specialdestinerade statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas och inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas
öppenvårdsinsatser. De tunga missbrukarna kan ha behov av olika former av social omvårdnad, social träning och kontroll. Detta är exempel på insatser som kan behöva utvecklas. Även vissa tungt belastade ungdomar kan vara i behov av mellanvårdsformer som innehåller en mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna vanligen erbjuder. Stats-
bidraget redovisas under anslaget E 1.
Ungdomar
Ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaden måste under-
lättas. Av den totala sysselsättningsminskningen står ungdomsgruppen
för hälften. På samma sätt är det med socialbidragsberoendet. Hälften av socialbidragstagarna är under 25 år. Avhoppen från vissa linjer på gymnasieskolan är oacceptabelt många. För att förhindra att stora ungdomsgrupper hamnar utanför arbetsmarknaden och andra delar av samhället krävs aktiva samordnade insatser. Individ- och familjomsorgen bör ta intitativ till samarbete med andra myndigheter på detta område.
Åtgärder för att minska ungdomars alkoholkonsumtion måste prioriteras. Likaså måste det drogförebyggande arbetet bland barn och ungdomar förstärkas ute i kommunerna. Regeringen har under anslaget E 4. Alkohol- och drogförebyggande åtgärder, föreslagit att 74 miljoner skall
avsättas till åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Det före-
byggande arbetet bland barn och ungdomar bör enligt regeringens mening prioriteras ytterligare. Lokala alkoholpolitiska handlingsprogram
bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör innehålla såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk bland ungdomar. Olika ungdomsgrupper bör engageras i detta arbete för att hitta nya okonventionella metoder i kampen mot det ökade ungdomsmissbruket.
finns i de tre storstäderna. De sociala myndigheterna är enligt svensk Bil. 6 sociallagstiftning skyldiga att i samarbete med den unges familj försöka åtgärda problemen i den unges uppväxtmiljö. Regeringen anser att det idag är extra viktigt att alla inblandade parter, både myndigheter och allmänhet, mobiliseras I försöken att bryta den negativa utveckling som vi sett under senaste åren, både när det gäller ungdomars förändrade attityder till alkohol och droger och när det gäller ungdomsvåld. Det finns ett särskilt stort behov av ökad satsning på samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter och framförallt ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar och lösningar.
Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste med andra
ord ske på bred front. Sambanden mellan arbetslöshet, våld och missbruk måste uppmärksammas. Av särskilt stor vikt är att insatser riktade
till barn och ungdomar i de mest utsatta storstadsområdena förstärks.
Ungdomars levnadsvillkor i storstadsområdena kommer särskilt att belysas av den Storstadskommitté som regeringen kommer att tillsätta (se vidare under Anslaget A. Familjer och barn).
Åtgärder för att stimulera metodutveckling och annat förnyelsearbete
inom kommunerna krävs för att möta den ovan beskrivna utvecklingen. Medel för sådana åtgärder disponeras av Folkhälsoinstitutet, Socialstyrel-
sen, Statens institutionsstyrelse och länsstyrelserna. Regeringen föreslår att medel för dessa ändamål avsätts även för budgetåret 1995/96.
Regeringen avser vidare att se över hur statliga och kommunala åtgärder kan samordnas för att förbättra ungdomarnas inträde i samhällslivet och därmed minska risken för marginalisering, av vissa ungdomsgrupper. Som ett led i detta arbete har Folkhälsoinstitutet fått i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen följa och dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala anpassning och hälsotillstånd. Under
våren 1995 kommer en första forskningsöversikt om ungdomsarbets-
löshet och framförallt vilka konsekvenser den kan ha för individ och samhälle att presenteras. Regeringen kommer då att ta ställning till behovet av åtgärder.
Barn
Det är än viktigare att idag betona att ett barnperspektiv måste prägla arbetet inom alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. I regeringsförklaringen poängteras detta: "Barns behov och rättigheter skall ställas i första rummet."
Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för med
sig för många familjer ökar nu riskerna för att allt fler barn blir otrygga
och far illa. I dessa tider av ekonomisk knapphet är det samhällets skyl-
dighet att se till att barnens behov och rättigheter tillgodoses. Detta har
också varit utgångspunkten för regeringens besparingsarbete. Verksamheter riktade till barn har så långt som möjligt fredats. Barnomsorg,
skola, fritid, socialtjänst och kultur fyller viktiga funktioner i samhällets
barnen. . Bil. 6
Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras familjer karaktäriseras idag av både allvarliga brister och positiva exempel på förbättringar.
Barn som behöver socialtjänstens hjälp har rätt att kräva hög kompetens
hos dem som är satta att utreda och föreslå åtgärder som kan påverka hela deras liv.
Socialstyrelsen har sedan år 1991 haft ett uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ-
och familjeomsorg när det gäller arbetet med barn som far illa och deras
familjer. Inom Barn i fokus, som Socialstyrelsens projekt kallats, har Socialstyrelsen genom en rad olika insatser medverkat till metodutveck-
ling och utbildning.
Barn i fokus kommer att avslutas under våren 1995 med en redogörel-
se för de slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån de uredningar som genomförts och de metodutvecklingsprojekt som initierats under arbetets
gång ute i landet.
Socialstyrelsen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 fått i
uppdrag att i samverkan med andra berörda myndigheter och huvudmän
följa och dokumentera hur missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar
påverkar barnets utveckling samt initiera utvecklingsarbete på området.
Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda
vårdformen för de barn och unga som varit i behov av samhällets omhändertagande. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Som ett led i uppdraget skall Socialstyrelsen utarbeta kvalitetsmått för utvärdering av familjehemsvården. Socialstyrelsen skall
redovisa sitt uppdrag den 1 april 1995.
En grupp barn som idag fordrar särskilt stor uppmärksamhet är barn
som lever i utsatta miljöer. Det kan vara att någon av föräldrarna missbrukar eller på grund av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller and-
ra skäl inte räcker till. Det kan vara att hela familjen lever under stor ekonomisk press på grund av arbetslöshet eller skuldsättning. Kommunerna har genom sociallagstiftningen ålagts ansvaret att särskilt följa utvecklingen hos barn som riskerar att utvecklas ogynnsamt och att hjälpa barn och familjer som har en utsatt situation.
Att öka kunskaperna och uppmuntra utveckling av metoder i det sociala arbetet — att öka kompetensen hos dem som i praktiken har att möta barn och familjer i kris och som har att bedöma behoven och verk-
ställa åtgärder — är således ytterst kommunens ansvar. Med minskade resurser följer högre krav på effektivitet, vilket gör det än viktigare för
kommunerna att ta tillvara den kunskap som redan finns. Kommunerna måste därför på bästa sätt förvalta den kunskap som Socialstyrelsen och länsstyrelserna aktivt tar fram t.ex. inom ramen för olika uppdrag från
regeringen. Det är inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg idag också viktigt att öka satsningen på alternativ och metodutveckling.
Folkrörelser och andra frivilliga organisationer har en viktig komplette- Bil. 6
rande roll inom det sociala arbetet. De kan erbjuda insatser av ett annat
slag än vad den offentliga sektorn kan erbjuda. Organisationernas ideo-
logi och särart utgör grunden för deras engagemang inom det sociala
arbetet. De bör därför utforma verksamheten utifrån den egna organisationens inriktning för att komplettera samhällets insatser där detta be-
hövs.
Inom Civildepartementet pågår ett utvecklingsarbete om folkrörelser
och organisationers roll i samhället. Bland annat skall ett forsknings-
program om denna sektor utarbetas.
Statsbidrag kommer också fortsättningsvis att utgå till folkrörelser och
organisationer som verkar inom det sociala området, dels i form av
centralt organisationsstöd, dels som särskilda projektmedel.
Under anslag E 2. Bidrag till organisationer föreslås att medel avsätts till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan utgå till såväl klientorga-
nisationer inom alkohol- och narkotikaområdet som till organisationer
med kyrklig anknytning vilka bedriver verksamhet inriktade på socialt
utsatta grupper. Bidrag utgår även till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer samt till organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorganisationer och vissa andra organisationer föreslås få organisationsstöd för sin centrala verksamhet inom alkoholområdet.
Medel som tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet överförs till ett särskilt anslag E 5. Bidrag till nykterhetsrörelsens organisationer.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat organ som bedriver upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk i samhället. Även CAN erhåller statsbidrag för sin verksamhet.
Tillsvnen över socialtjänsten
Det yttersta ansvaret att garantera den sociala tryggheten för de mest utsatta grupperna åvilar det offentliga. Utvecklingen under senare tid har kännetecknats av decentralisering av offentliga verksamheter, generella i
stället för riktade statsbidrag och ökande andel privat vård. I detta per-
spektiv får tillsynsfrågorna en mycket stor betydelse.
Tillsynen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika institutio-
ner inom socialtjänsten som enskilda vårdhem. Den statliga tillsynen
bedrivs av Socialstyrelsen, som är den centrala tillsynsmyndigheten och länsstyrelserna som har ett regionalt tillsynsansvar. Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete lämna enhetliga underlag till den nationella uppföljningen rörande tillsynens inriktning, innehåll och resultat. Länstyrelserna och Socialstyrelserna har fått i uppdrag att i samråd utarbeta ett gemensamt system för uppföljning och redovisning av den
sociala tillsynen.
länsstyrelsernas arbete från handläggning av individuella ärenden till ett Bil. 6 tillsynsarbete som i större utsträckning bygger på uppföljning och utvärdering av länets socialtjänst. Länsstyrelserna skall emellertid också bevaka den enskildes rättssäkerhet genom att informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten samt att genom att biträda kommunerna med råd i deras verksamhet.
En utvecklingsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att i dialog med länsstyrelserna utveckla deras arbete, bl.a. innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet.
Länsstyrelserna har också getts en mer aktiv roll när det gäller olika utvecklingsinsatser inom länets kommuner, bl.a. genom att fördela utvecklingsmedel för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser inom missbrukar- och ungdomsvården i kommuner där behov av utveckling föreligger. Länsstyrelserna får också inom alkoholområdet en viktig roll att i samverkan med Alkoholinspektionen stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen.
Den nya alkohollagen som riksdagen beslutat innebär också att kommunerna övertar länsstyrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger. Övertagandet kommer att ske successivt t.o.m. år 1997 för att kommunerna skall hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av dessa ärendeslag. Under övergångstiden skall länsstyrelserna genom en intensifierad tillsyn och under samverkan ge kommunerna det stöd som erfordras till dess kommunerna byggt upp sin egen kompetens. För att ytterligare stärka tillsynen enligt den nya alkohollagen avser regeringen dessutom att initiera utbildningsinsater riktade till länsstyrelserna för att underlätta deras övergång till nya tillsynsuppgifter.
Uppföljning och utvärdering Socialtjänstlagen har karaktären av målinriktad ramlag. Begränsade ekonomiska resurser i kommunerna i kombination med nya principer för styrning och ledning av verksamheterna har medfört ökade krav på lokal och central uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av socialtjänsten.
En av Socialstyrelsens uppgifter är att följa upp och till regering och riksdag redovisa hur lagstiftningens mål uppfylls samt vilka problem som orsakar brister i måluppfyllelsen. Socialstyrelsen har i uppdrag att särskilt uppmärksamma hur förebyggande och öppna verksamheter utvecklas samt att följa och analysera utvecklingen av socialbidragsberoendet. För att kunna utföra detta behövs enhetliga mått som beskriver kvalitet, resultat och effekter. Socialstyrelsen skall därför till regeringen lämna förslag till hur ett nationellt bevaknings- och uppföljningssystem kan byggas upp.
Socialstyrelsen har övertagit beställaransvaret från Statistiska centralbyrån när det gäller uppgifter om statistik inom socialtjänsten.
Socialtjänstkommittén har fått i uppdrag att överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske av verksamheter inom socialtjänsten
fått i uppdrag att lämna förslag till hur kommunernas och enskilda vård- Bil. 6 givares skyldighet att lämna mängdstatistik till Socialstyrelsen bör regleras. Detta sammantaget bör på sikt ge bättre förutsättningar för att förbättra socialtjänststatistiken, som utgör ett viktigt inslag i uppföljningen och utvärderingen av socialtjänstens insatser.
Alkoholpolitik
Mål och inriktning Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. Denna målsättning försöker vi uppnå främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet.
Den svenska alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av WHO och som ligger till grund för Europaregionens aktionsplan för att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till denna aktionsplan för att minska alkoholens skadeverkningar. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade såväl på hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Utöver målet att minska den totala alkoholkonsumtionen krävs således, enligt regeringens mening, särskilda insatser för att påverka framför allt ungdomars och riskkonsumenters alkoholvanor.
Konsumtionsutvecklingen Den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige har varit ganska stabil under de senaste åren. Det som framför allt hänt är att restaurangernas andel av den alkohol som säljs har ökat och det som bidragit mest till denna ökning är försäljningen av starköl. Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag på restauranger.
Försäljning av spritdrycker, vin och öl |
i liter alkohol per invånare 15 år och däröver
H I
| FN !
| a
To 5:
S a Spritdryck:
s / | -- Vin j
—- : I
2 I H- Tu 'e Öl
Leg | - Er 0-2 ---Ö 0-0 | MM TOTALT |: |
: 2 = rr
! 2-0 i 0020 90000 CA fan | | oo I
[6 JT br 1 1 rn jr oo dt.
1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
po LEN 2 IN 1 202
Enligt skolundersökningar och den senaste värnpliktsundersökningen
ökar alkoholkonsumtionen bland unga människor. För vissa grupper Bil. 6
närmar sig ölkonsumtionen sjuttiotalets nivå.
Bland vuxna står kvinnorna för de största förändringarna när det gäller
alkoholkonsumtion under de senaste decennierna. Alkoholvaneundersök-
ningarna visar att kvinnornas konsumtion har ökat under sjuttio- och
åttiotalen. Kvinnorna svarar idag för ca en tredjedel av den totala konsumtionen mot en femtedel i slutet av sextiotalet. I gruppen ungdomar med hög alkoholkonsumtion har unga kvinnors andel ökat under senare år.
Vidtagna och planerade åtgärder Sverige har anslutit sig till WHO:s målsättning att alkoholkonsumtionen skall minska med 25 24 fram till år 2 000 (1980 basår). Det innebär för
Sveriges del att alkoholkonsumtionen skall minska från nuvarande 6,24 till ca 5,0 liter 100 20 alkohol per invånare 15 år och däröver.
Samtidigt står vi inför omfattande förändringar i omvärlden under de närmaste åren som påverkar den hittills förda alkoholpolitiken. Enligt
den alkoholpolitiska kommissionen — som nyligen presenterade sitt slutbetänkande — behövs framöver en kraftfull mobilisering på alko-
holområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka missbruket
och motverka alkoholskadorna.
Den hittillsvarande svenska alkoholpolitiken bygger på en avvägd kombination av höga skatter, restriktioner, information, opinionsbildning och behandlingsinsatser. Förutsättningarna för att kunna använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer framöver att ändras. På
grund av marknadsanpassning och slopad gränskontroll kommer troligtvis alkoholpriset att påverkas nedåt. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser får därför en ökad betydelse i an-
strängningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land.
För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har 50 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för att ansvara för
och leda det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Institutet har bl.a.
fått i uppdrag att sammankalla en nationell ledningsgrupp, som skall arbeta fram en långsiktig handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla som hittills. Handlingsplanen skall
redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995. För kommande budgetår
föreslår regeringen 74 miljoner kronor, under anslag E4. Alkohol- och
drogpolitiska åtgärder, för att kunna förverkliga den långsiktiga handlingsplanen.
Riksdagen har den 16 december 1994 beslutat ersätta lagen (1977:293)
om handel med drycker (LHD) och lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker (LTD) med en ny alkohollag. Den nya lagen innebär att import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffats, dvs. alla Vin & Sprits tidigare monopol samt Systembolagets monopol på försälj-
tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet — Alkoholinspektionen — Bil. 6
har inrättats den 1 januari 1995 för tillståndsgivning, Kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen.
Dessutom innebär den nya alkoholagen att tillståndsgivningen för serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Under år 1995 kommer dock som en övergångsåtgärd länsstyrelserna att full-
göra kommunernas skyldigheter. För åren 1996 och 1997 kommer länsstyrelserna som ett stöd till kommunerna att yttra sig över alla ansök-
ningar om permanenta serveringstillstånd.
Regeringen uppdrog i mars 1994 åt samtliga länsstyrelser i landet att vidta åtgärder för att på det regionala planet samordna insatser mellan
berörda myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Bakgrunden är det initiativ som länsstyrelsen i Stockholms län har tagit
till vad man kallar Operation Krogsanering. Grundidén är att samordna
flera såväl statliga som kommunala myndigheters tillsynsarbete gentemot restaurangbranschen. Denna typ av samordnad tillsynsverksamhet har visat sig vara mycket effektiv och länsstyrelserna bör enligt regeringens uppfattning även fortsättningsvis prioritera denna typ av samordnad regional tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna skall senast den 31 decem-
ber 1995 till Socialdepartementet redovisa åtgärder och erfarenheter från
uppdraget.
Förändringen med att kommunerna tar över tillståndsgivningen och den direkta restaurangtillsynen samtidigt som länsstyrelsernas resurser på
området bibehålls innebär en ökad satsning från samhällets sida på till-
synen över restaurangernas alkoholhantering. Kommunernas övertagande
av tillståndsgivningen och länsstyrelsernas nya tillsynsroll kräver dock
initialt vissa utbildningsinsatser. Under år 1995 planeras därför sådana insatser gentemot kommuner och länsstyrelser.
Kommunerna kommer i och med den nya alkohollagen att få en annan och mer uttalad roll när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet. När det kommunala vetot försvinner och man själv övertar tillstånds-
givningen ökar kraven på att kommunerna har en genomtänkt och doku-
menterad strategi för såväl prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i kommunen. Varje kommun bör ha
alkoholpolitiska program som innehåller tydliga riktlinjer för vad som
skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på vilket
sätt det alkoholförebyggande arbetet avses bedrivas. Regeringen avser att tillsammans med Svenska Kommunförbundet under år 1995 uppmärksamma kommunerna på vikten av att upprätta sådana alkoholpolitiska program. Alkoholpolitiska kommissionen överlämnade före sommaren sex be-
tänkanden rörande den framtida svenska alkoholpolitiken och miss-
brukarvården. Dessa betänkanden har nyligen remissbehandlats och beredning pågår i regeringskansliet.
Bil. 6
Mål och inriktning Den svenska narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan droger, ett samhätlle där alla har rätt till ett värdigt liv.
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kon-
trollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som natio-
nell nivå. Avsikten är att motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk. i
Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. De olika in-
satserna bör därför samordnas kommunalt och regionalt på det sätt man finner lämpligt och i enlighet med de riktlinjer för svensk
narkotikapolitik som fastlagts av Sveriges riksdag. I första hand bör förebyggande insatser riktade till unga människor betonas.
Den svenska narkotikapolitiken skall ligga till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet skall vara att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kommer att aktivt motarbeta alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen.
Utvecklingen i Sverige
Enligt den kartläggning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige som genomfördes år 1992 finns det uppskattningsvis mellan 14 000 och 19 000 personer som regelbundet missbrukar narkotika. Detta är en ökning jämfört med vad som framkom i den förra kartläggningen som gjordes år 1979. Då beräknades antalet tunga missbrukare till mellan 10 000 och 14 000.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som genomfört båda undersökningarna menar att nyrekryteringen till gruppen tunga missbrukare huvudsakligen inträffade i slutet av sjuttiotalet och i början av åttiotalet. Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år 1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent. Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat under en lång period. 43 procent av de tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i tio år eller mer.
Samtidigt som nyrekryteringen av unga missbrukare till tungt missbruk
har minskat avsevärt sedan första hälften av åttiotalet tycks nyrekryteringen av andra generationens invandrarungdomar ligga på en hög nivå,
åtminstone i storstäderna. Siffrorna är små och bör tolkas med en viss försiktighet, men de tyder på att invandrarungdomar under 25 år är över-
representerade jämfört med svenska ungdomar. Detta tycks inte gälla för alkohol.
Flera länder i Europa rapporterar om en positivare inställning till droger bland ungdomar samt även en ökning av missbruket. I Sverige
i årskurs 9. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika har Bil. 6 under större delen av åttiotalet legat på ca fyra procent. I början av sjuttiotalet var motsvarande andel ca 14 procent. Under de allra senaste åren har andelen legat runt fem procent. Även en undersökning av drogvanor bland värnpliktsinskrivna tyder på en något liberalare hållning till narkotika än under åttiotalet. Likaså rapporterar personal och organisationer
som verkar bland ungdomar om förändrade attityder och en ny öppenhet
att experimentera med droger.
Sedan mitten av åttiotalet har Socialstyrelsen haft ett särskilt regerings-
uppdrag med syfte att motverka smittspridningen av HIV bland narkotikamissbrukare. Betydande statliga medel har satsats på uppbyggnaden av en offensiv narkomanvård. Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa
insatser varit framgångsrika och vi har idag en internationellt sett mycket låg andel nysmitta av HIV bland injektionsmissbrukare. Av det totala
antalet aids-sjuka i Sverige utgör injektionsmissbrukarna ca sju procent. I Europa är medeltalet ca 34 procent. Fortfarande diagnostiseras dock
nya fall av HIV-smitta bland narkotikamissbrukare. Det rör sig om två å tre fall per månad i Sverige.
Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektionsmissbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på att droger som inte injiceras, såsom ecstasy och amfetamin, används i ökad
omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en viss
ökning av det s.k. rökheroinet. Bland missbrukarna är blandmissbruk
idag snarare regel än undantag och i CAN:s undersökning rapporteras att
77 procent av missbrukarna har missbrukat två eller flera narkotiska preparat. Detta gäller det tunga missbruket där ca 90 procent består av injektionsmissbruk men där samtidigt missbruk av cannabis eller alkohol är vanlig.
Utvecklingen utomlands
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir
alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekono-
miska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Det
går inte längre att tala om renodlade producent- eller konsumentländer. Där det finns narkotika, där växer också missbruket.
I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt i
pressen. Vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand cannabis, men det förekommer även förslag om att
legalisera användningen av alla typer av narkotika. Av de opinionsundersökningar som gjorts framgår dock att sådana krav saknar stöd bland
befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke
och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall Bil. 6 kunna stärkas.
Vidtagna och planerade åtgärder
Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar
mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet, som har en särskild samarbetsgrupp för narkotika-
frågor, den s.k. Pompidougruppen.
Pompidougruppen har beslutat att genomföra ett särskilt utbildnings-
och träningsprogram för personal som är verksamma inom förebyggande arbete och vård och behandling i Central- och Östeuropa. Sverige ingår i den särskilda styrgrupp som inrättats för detta projekt och kommer att aktivt delta också i det praktiska genomförandet.
Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det internationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,
inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.
Genom Sveriges medlemskap i EU kommer vi att få tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett
problem, som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att
minska både utbud och efterfrågan. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett
samordnat internationellt agerande. En särskild global handlingsplan som
omfattar samtliga dessa delar har presenterats av Europeiska kommissionen. Handlingsplanen bereds nu i olika rådsarbetsgrupper och i Europaparlamentet. Europeiska rådet kommer enligt planerna att behandla
frågan under våren 1995. Genom Sveriges observatörskap har vi kunnat delta i dessa diskussioner sedan sommaren 1994.
De åtgärder som vidtas såväl internationellt som nationellt bör i största möjliga utsträckning baseras på kunskap om faktiska förhållanden och utvärderingar av effekterna av olika insatser. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet, att ta initiativ till en samlad plan för en förstärkt alko-
holforskning i samverkan med forskningsråden och viktiga forskningsavnämare och att se över alkoholstatistiken i samarbete med övriga berörda myndigheter m.fl. Institutet fördelar vidare vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden och
genomför utvärderingar av det förebyggande arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av såväl förebyggande insatser som vård och behandling.
Sverige deltar redan idag i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom
vars ram man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärde-
ring av insatser mot drogmissbruk. Universitetet i Stockholm har av regeringen fått i uppdrag att svara för den svenska samordningen.
epidemiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av skol- Bil. 6
elevers drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer
att prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genom-
föras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av CAN, som också kommer att samordna arbetet.
EU har beslutat att inrätta ett särskilt narkotikaobservatorium med säte i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämför-
bara data om narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet i och med EU-inträdet. Därmed ökar våra möjligheter till infor-
mations- och erfarenhetsutbyte med andra medlemsländers institutioner
på området. Många människor oroar sig för att slopandet av de inre gräns-
kontrollerna inom EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika. För
att uppväga borttagandet av systematiska gränskontroller för varor och personer kommer ett flertal s.k. kompensatoriska åtgärder att vidtas.
Sverige deltar sedan sommaren 1994 i diskussioner kring utformningen
av de insatser som skall motverka negativa effekter av att de inre gränskontrollerna slopas. De svenska gränskontrollerna kommer också att
finnas kvar i sin nuvarande form till dess att de kompensatoriska åt-
gärderna är fullt utbyggda.
Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om en drogliberalare inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken måste vara att på alla sätt motarbeta en ökad droganvändning bland
ungdomar. Det måste till krafttag för att minska tillgängligheten av narkotika. Den narkotikanegativa inställning som idag omfattas av en
majoritet av svenska ungdomar är inte given en gång för alla. Det visar de senaste uppgifterna om det experimentella bruket bland ungdomar, även om ökningen inte kan betecknas som dramatisk. Kommunerna bör därför målmedvetet och med stöd av Folkhälsoinstitutet stärka det förebyggande arbetet riktat till ungdomar.
Sverige är initiativtagare till en arbetsgrupp inom ramen för Pompidougruppen som skall utarbeta metoder för att följa upp nya missbruksmönster bland ungdomar i Europa. Ungdomars livsstil och tänkande är
internationellt präglat. Många tendenser är gemensamma, såväl när det gäller livstil som droganvändning. Ett europeiskt seminarium kommer att anordnas i Strasbourg under försommaren 1995. Därefter kommer man att ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de före-
byggande insatserna i Sverige när det gäller alkohol och narkotika. Institutet ställer sin kompetens till de lokala aktörernas förfogande. Mot
bakgrund av uppgifterna om att andra generationens invandrarungdomar är överrepresenterade bland missbrukande ungdomar bör deras situation
uppmärksammas särskilt.
Det HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste fortsätta. Socialstyrelsen har fått nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med Offensiv narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt
Det gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och om- Bil. 6 händertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och HIV-smittade missbrukare.
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en uppföljning av missbrukar-
vården i Stockholms län. Av rapporten framgår att institutionsvården har
minskat och att öppenvården inte har byggts ut i motsvarande grad. Detta är oroande, i synnerhet som det finns skäl att anta att detta har
resulterat i en ökning av LVM-anmälningarna. Det är angeläget att Socialstyrelsen följer upp denna rapport på nationell nivå.
Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan. Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Sverige hör till de länder som har längst erfarenhet av en samordnad
narkotikastrategi, som spänner över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större utsträckning av organisationer
och enskilda länder. För att även fortsättningsvis kunna upprätthålla
Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det av största vikt att vi gen-
om en konsekvent genomförd narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade förebyggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka att nyrekryteringen till narkotikamissbruk åter ökar.
E 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
| 1993/94 — Utgift | 478 051 981 |
| 1994/95 Anslag | 480 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 720 000 000 |
varav 480 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Genom den verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse, som är huvudman för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, har staten ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård. Genom ett särskilt statsbidrag svarar staten dessutom för delar av kommunernas kostnader för öppenvård inom missbruks- och ungdomsområdet. Statens direkta ansvar för institutionsvården och statsbidragen till kommunerna bör ses som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl institutionssidan som inom öppenvården överensstämmer med
behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan tidigt
förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser. Den
tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga
insatser som kommunerna gör.
För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner kronor fördelats till
kommunerna enligt kriterier som grundar sig på ett genomsnitt av nyttjade vårddagar inom den slutna vården. Särskilda utvecklingsmedel om
50 miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimu-
lera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda utvecklingsbehov. Socialstyrelsen har i uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Statens
14 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 209
allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet, samt följa upp och ut- Bil. 6
värdera de verksamheter som kommer till stånd.
Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 hemställt att anslaget behålls som ett riktat statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Regeringens övervägande Regeringens uppfattning är att det finns stora behov av att utveckla alter-
nativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade statsbidraget har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de olika vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i
verksamheterna.
Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tillsvidare behållas som ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete. Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser.
Länsstyrelserna, som är regional tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten, har god kännedom om kommunernas miss-
brukarvård och ungdomsvård och om vilka brister eller behov av särskilda medel som föreligger. Utvecklingsmedlen får en naturlig funktion
vid uppföljningen av vad som framkommer vid tillsynsarbetet. Utvecklingsmedlen bör därför disponeras av länsstyrelserna.
Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor vikt
vid uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till
stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda exempel inom
missbruks- och ungdomsområdet.
I samband med beredningen av betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144) bör förutsättningslöst prövas om statsbidraget skall läggas in i utjämningsbidraget till kommunerna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 720 000 000 kronor.
E 2. Bidrag till organisationer
| 1993/94 — Utgift | 30 152 480 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 31 630 000 |
| 1995796 — Förslag | 47 445 000 |
varav 31 630 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Socialstyrelsen Socialstyrelsen strävar efter en bättre samordning av stödet till organisationer som arbetar inom det sociala området. Detta åstadkommes genom
systematisk uppföljning och granskning av hur medlen kommer till användning. Styrelsen har bl.a. gjort en granskning av sex organisationer
inom missbruksområdet. Ytterligare sex organisationer som arbetar inom barnområdet granskas för närvarande. Resultatet av utvärderingarna avses läggas till grund för bidragsgivningen. Syftet är att skapa bättre planeringsförutsättningar för organisationerna samt att effektivisera
bidragsgivningen.
Socialstyrelsen hemställer att 47 445 000 kronor anvisas för budgetåret
1995/96.
Regeringens överväganden Frivilliga organisationer gör viktiga insatser inom det sociala området. Det gäller såväl inom missbruksområdet som inom barn- och ungdomsområdet.
Regeringen anser att bidrag bör utgå till organisationer och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn taget till den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna, som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Även organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer bör erhålla bidrag ur anslaget.
Stöd bör också kunna utgå till organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvin-
nor.
Bil. 6
Anslagspost Förslag, 1995/95 Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare 35 014 500 m.fl. Bidrag till organisationer som arbetar för utsatta barn 4 810 500 och deras familjer Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvin- 7 620 000 nor Summa 47 445 000
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till organisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000 kronor.
E 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
| 1993/94 = Utgift | 7 964 000 |
| 1994/95 Anslag | 7 964 000 |
| 1995/96 — Förslag | 11 946 000 |
varav 7 964 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alko-
hol- och narkotikaupplysning (CAN). CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift
att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk, liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke-medicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att
utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete
med droginformation.
För CAN:s verksamhet har regeringen för budgetåret 1995/96 beräknat
ett bidrag på totalt 11 946 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 11 946 000 kronor.
[EC [EE
1994/95 — Anslag 75 000 000 Bil. 6
1995/96 — Förslag 74 000 000
varav 49 330 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Förutsättningarna för att kunna bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik förändras i takt med Sveriges ökande deltagande i den europeiska integrationen. En del av de traditionella alkohol- och drogpolitiska instrumenten försvagas och måste kompenseras med ökade insatser på andra områden.
Ansvaret för att genomföra intentionerna i alkoholpolitiken åligger flera olika aktörer i samhället. Dessa kan sammanfattas i tre olika grupper: de som arbetar med förebyggande insatser, de som svarar för att aktörerna på alkoholmarknaden följer de lagar och regler som gäller och de som primärt svarar för vård och behandling. Det kan ibland vara svårt att särskilja de olika aktörernas uppgifter från varandra. Därför behöver de olika alkholpolitiska insatserna samordnas.
Folkhälsoinstitutet har fått ett särskilt uppdrag att ansvara för och leda det alkoholförebyggande arbetet. Institutet skall bl.a. inom ramen för en nationell ledningsgrupp samordna arbetet med att ta fram en långsiktig handlingsplan. Denna skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995.
För innevarande budgetår har riksdagen anslagit 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder.
Regeringens överväganden
Tänkbara konsekvenser på längre sikt av ett svenskt EU-medlemskap är att tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker ökar och/eller att alkoholpriserna blir lägre. Om inga motåtgärder sätts in finns risk att alkoholkonsumtionen kommer att öka väsentligt, framför allt bland ungdomar. Regeringens uppfattning är att det måste finnas en hög handlingsberedskap såväl nationellt som lokalt och regionalt.
Det finns redan idag oroande tendenser till ett ökat alkoholbruk bland ungdomar framför allt i storstäderna. Den höga ungdomsarbetslösheten, ökade våldstendenser bland ungdomar och en ökad tillgänglighet av alkohol och droger inger stark oro för utvecklingen framöver.
Målet för det lokala arbetet måste vara att få till stånd en sammanhållen strategi som är väl förankrad lokalt. Viktiga aktörer är bl.a. socialtjänsten, skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen och primärvården. Kommunerna i landet bör utveckla lokala alkoholpolitiska handlingsprogram som omfattar såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk hos ungdomar.
För att kunna understödja ett mer långsiktigt arbete, som bl.a. kommer att framgå av den nationella ledningsgruppens handlingsplan och dessutom ha den handlingsberedskap som kan behövas om alkoholkonsumtionen skulle öka, bör särskilda medel disponeras av Socialdepartementet för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 an-
visar ett reservationsanslag på 74 000 000 kronor.
E 5. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
1995/96 — Förslag 27 370 000
varav 18 247 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer har sedan lång tid tillbaka fått organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Detta organisationsstöd har tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet. Efter rekvisition från Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM) har Folkhälsoinstitutet utbetalat medlen till SAM, som i sin tur har fördelat dessa till de olika bidragsberättigade organisationerna.
Regeringens överväganden Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga stöd och komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.
Statsbidrag till nykterhetsrörelsens organisationer kommer även fortsättningsvis att utgå i form av centralt organisationsstöd. Från nykterhetsorganisationernas sida finns önskemål om att statsbidraget i fortsättningen skall utbetalas direkt till Nykterhetsrörelsens samarbetsnämnd och inte som nu via Folkhälsoinstitutet. Riksdagen har också uttalat sig i denna fråga och ställt sig bakom en förändring, där statsbidraget till nykterhetsrörelsen i fortsättningen redovisas som ett eget anslag i budgeten. Regeringen föreslår därför att statsbidraget till nykterhetsorganisationerna m.fl. får ett eget anslag och att medlen i fortsättningen betalas ut direkt till SAM.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer mfl. för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 27 370 000 kronor.
. | Bil. 6
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkrings-
administrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av
ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala
skeenden. Denna verksamhet, som i stor utsträckning är regelstyrd och
inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten inte
det direkta verksamhetsansvaret utom i fråga om de särskilda ungdoms-
hemmen och LVM-hemmen, och dess huvuduppgift är framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myn-
digheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndig-
heterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den
meningen att uppgifter härleds ur någon författning. Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, ut-
betalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns
vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett
fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för
psykosocial miljömedicin är egen forskningsverksamhet det primära, medan Socialvetenskapliga forskningsrådet framför allt svarar för forskningsfinansiering. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion.
Handikappombudsmannen inrättades som en ny myndighet den 1 juli
1994 samtidigt med avvecklingen av Statens handikappråd. Handikappombudsmannen har övertagit en del av rådets uppgifter medan andra
förts till Socialstyrelsen. Huvuduppgiften är att bevaka frågor som angår
funktionshindrade personers rättigheter och intressen.
Bl.a. som en följd av anslutningen till EU inrättas den 1 januari 1995
två nya myndigheter, dels Alkoholinspektionen med uppgifter av till-
stånds- och tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området, dels Alkoholsortimentsnämnden, som skall pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment.
Medlemskapet i EU kommer att ställa stora krav på statsförvaltningen
i fråga om t.ex. nationell och internationell koordinering, styrning samt kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen av enskilda myndigheters internationella engagemang kan förändrade orga-
nisationsstrukturer behöva övervägas och samverkansformerna behöva vidareutvecklas.
Den totala personalstyrkan vid myndigheterna under Socialdepartementet uppgår till drygt 20 000 anställda. När staten övertog huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LYM-hemmen våren 1994 tillkom ca 2 800 årsarbetare.
Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Inför budgetåret 1995/96 har Rättsmedicinalverket varit föremål för en fördjupad Bil. 6 prövning. Samtliga myndigheter utom de nyinrättade har lämnat årsredovisningar. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat två revisionsberättelser med invändning. RRV har bedömt att Riksförsäkringsverkets resultatredovisning saknar väsentlig information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. Såvitt avser Statens institutionsstyrelse har RRV påtalat brister i den finansiella redovisningen och den interna kontrollen. Regeringens närmare bedömningar av myndigheternas verksamhet redovisas under resp. anslag.
Regeringen har, som framgår av finansplanen, lagt ett generellt sammanlagt besparingskrav på elva procent för den statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingskravet till fem procent. I årets budgetförslag har en viss selektivitet iakttagits i besparingarna inom Socialdepartementets område beroende t.ex. på om en myndighet befinner sig i ett uppbyggnads- eller utvecklingsskede. Totalt sett har besparingskravet i huvudsak uppfyllts. Omfattningen av besparingen för enskilda myndigheter framgår under resp. anslag. Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur det återstående besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna. Därvid kommer stor vikt att läggas vid t.ex. i årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant information.
Vid beräkning av anslagen för budgetåret 1995/96 har hänsyn vidare tagits till de tekniska justeringar som redovisas i finansplanen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
F 1. Riksförsäkringsverket
| 1993/94 — Utgift | 475 661 511 |
| 1994/95 — Anslag | 619 474 000 |
| 1995/96 — Förslag | 819 626 000 |
varav 544 050 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag, assistansersättning för personer med svåra funktionshinder, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående, ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag
värnpliktiga. RFV är också ansvarig myndighet för funktionen Socialför- Bil. 6 säkring m.m. inom det civila försvaret.
De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.
RFV föreslår i sin fördjupade anslagsframställning en viss förändring av de övergripande målen såtillvida att man föreslår att administrationen bör arbeta mer aktivt och för en socialförsäkring som är samhällsekonomiskt effektiv.
I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar RFV verksamheterna inom delområdena försäkrings- och bidragsområdet (bl.a. ersättning vid sjukdom, handikapp och ålderdom samt ekonomiskt stöd till barnfamiljer), rehabiliteringsområdet samt administrativ utveckling. På försäkrings- och bidragsområdet har verket gjort en satsning på utveckling av uppföljnings- och utvärderingssystem för att förbättra resultatmätningen inom organisationen. Åtgärder på rehabiliteringsområdet har prioriterats i syfte att ge sjukskrivna människor möjlighet att återinträda i arbetslivet. Enligt RFV:s beräkningar uppgår effekterna av ohälsoarbetet åren 1992 och 1993 till en dag per år, dvs. de aktiva insatserna från socialförsäkringsadministrationen och övriga samverkande synes ha gett resultat i nivå med av statsmakterna formulerade mål för de två åren. Inom området administrativ utveckling har RFV ökat insatserna vad gäller personalutveckling. Vidare har RFV bedrivit ett arbete med fördelning av administrationskostnaderna per verksamhetsgren och budgetår.
I regleringsbrev för socialförsäkringsadministrationen för budgetåret 1993/94 angavs följande resultatkrav: —- Ohälsotalet bör sänkas med en dag jämfört med 1992/93 års nivå. — Insatser för att minska antalet långtidssjukskrivna skall prioriteras. —- Den genomsnittliga åldern för pensionsinträdet — den faktiska pen-
sionsåldern — bör höjas bl.a. genom åtgärder för att begränsa behovet
av förtidspension. —- Andelen pappor som tar ut föräldrapenning bör öka. — Nuvarande inbetalningsgrad i förhållande till fastställt underhålls-
bidrag bör upprätthållas. —- Prisutvecklingen och därmed kostnaderna för läkemedel bör begrän-
sas.
Ohälsotalet ökade enligt RFV med 0,4 dagar under budgetåret 1993/94. Härvid står sjukpenningdelen för en minskning med 1,9 dagar under det att förtidspensioner och rehabiliteringspenning ökat. Verket framhåller att under de senaste åren har höjningen av antalet nybeviljade förtidspensioner avspeglat en motsvarande minskning bland långa sjukpenningfall. Det totala antalet långvariga ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen har inte ökat under perioden 1991-1993. Fr.o.m. maj 1994 har
vidare antalet nybeviljade förtidspensioner minskat jämfört med åren 1992 och 1993. Bil. 6
Fäders uttag av föräldrapenning har enligt RFV varit relativt lågt men uppvisar en ökande tendens. Av det totala antalet ersatta dagar under år 1993 var männens andel 10,1 246, vilket innebär en ökning med en procentenhet från år 1992 och med 2,7 procentenheter i förhållande till år 1990.
Målet att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag skall upprätthållas har inte kunnat uppfyllas. En minskning av inbetalningarna har skett från 78,9 20 till 76,8 40. Den huvudsakliga orsaken är enligt RFV:s bedömning lågkonjunkturen med hög arbetslöshet.
Kostnaderna för läkemedel har ökat med ca 10 26. Ökningen förklaras bl.a. av att det skett en övergång från äldre billigare läkemedet till nya bättre och dyrare preparat.
RFV har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. I resultatredovisningen har uppdelning skett på verksamhetsgrenar enligt följande — barnbidrag, bidragsförskott m.m. —- föräldraförsäkring — sjukpenningförsäkring — rehabilitering — arbetsskadeersättning — förtidspension/sjukbidrag —- sjukvårdsersättning — försäkring vid ålderdom — annan utbetalning
För respektive verksamhetsgren framgår utvecklingen med avseende på kostnader, intäkter och volym. Även administrationskostnaderna redovisas per verksamhetsgren och i vissa fall per ärendeslag. Sammantaget utgör administrationskostnaderna omkring två procent av försäkringskostnaderna.
Arbetet med att redovisa och jämföra administrationskostnader anges alltjämt befinna sig i ett utvecklingsskede. Metoder för att mäta kostnaden för administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna har utvecklats. Ett nytt system för produktionsstatistik har tagits i bruk, och fr.o.m. den 1 juli 1994 kan uppgifter tas ut månadsvis. Utveckling för mätning av kvalitet har inletts inför en mer allmän satsning under budgetåret 1994/95. Vidareutveckling krävs för att slutsatser om effektiviteten skall kunna göras.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse bedömt RFV:s årsredovisning som inte rättvisande då resultatredovisningen saknar väsentlig information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. I övrigt bedöms årsredovisningen vara rättvisande, vilket innebär att redovisningen i den finansiella delen i allt väsentligt är tillförlitlig, jämförbar och riktig. RRV framhåller att RFV skyndsamt bör besluta om åtgärder för att undanröja bristerna i resultatredovisningen.
I sin årliga rapport till regeringen för år 1994 konstaterar RRV att det möter svårigheter att ta fram en samlad resultatredovisning för hela
vissa fall oklara ansvarsförhållanden. Enligt RRV har RFV dock tagit Bil. 6
fram en struktur som ger förutsättningar för en resultatredovisning som uppfyller kraven.
I sin anslagsframställning beräknar RFV att verket genom bl.a. rationalisering under treårsperioden kan klara en sammanlagd neddragning av resurserna med 9 246, dvs. ca 48 miljoner kronor, varav I1 miljoner
kronor under det första året.
RFV föreslår i anslagsframställningen en ändrad finansieringsmodell
som innebär ökad andel avgiftsfinansiering av verkets och kassornas
verksamhet. Finansieringen föreslås uppdelas på försäkringsområden och skall till viss del ske via fonder, bl.a. sjukförsäkringsfonden — som föreslås aktiveras — samt arbetsskadefonden och delpensionsfonden.
Beträffande ADB-stödet föreslår RFV att den utrustning som finns
lokalt på försäkringskassorna bör övertas av kassorna varvid medel för
räntor och amorteringar bör överföras till kassornas anslag.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för socialförsäkringsadministrationen skall
för den kommande budgetperioden vara att aktivt
—- administrera och verka för en allmän socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård
av barn
— verka för att förebygga skada och sjukdom samt genom att
offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till att
ge sjuka och handikappade möjlighet att åter kunna arbeta.
Resurser 1995/96
Ramanslag 819,6 miljoner kronor
Beräknade avgiftsinkomster 56,0 miljoner kronor
Resultatbedömning
Socialförsäkringen har betydelse för såväl de försäkrades ekonomi som
samhällsekonomin i stort. Arbetslinjen och avvägningen mellan aktiva insatser för arbetsmiljö och rehabilitering å ena sidan och kontantstöd å andra sidan är också av stor samhällsekonomisk betydelse. Vidare har socialförsäkringen inverkan på sparande, arbete och utbildning. Detta
innebär att effekter av förändringar och reformer i socialförsäkringssystemen snabbt måste kunna utvärderas ur en rad olika perspektiv. Bil. 6
RFV bedriver en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifterna som effekter för individen och samhället. För att möta ökade krav på dessa verksamhetsområden har RFV sedan några år tillbaka gjort särskilda satsningar på olika projekt inom uppföljning och utvärdering. RFV planerar att fortsätta utvecklingsarbetet på detta område.
RFV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Dessa har dock endast delvis uppnåtts. Ohälsotalet som anger antalet sjukpenning- och förtidspensionsdagar i genomsnitt per försäkrad och år har ökat något jämfört med föregående budgetår. Antalet nybeviljade förtidspensioner har dock minskat i relation till åren 1992 och 1993. Vidare har det totala antalet långvariga ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen inte ökat under tidsperioden 1991-1993. RFV har utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för ohälso- och rehabiliteringsarbetet som är under genomförande.
Regeringen finner att RFV lämnat en i huvudsak tillfredsställande redovisning av verksamheten. Resultatredovisningen i årsredovisningen är dock såsom RRV anfört inte rättvisande. RRV:s invändningar finner regeringen vara av sådan art att det krävs skyndsamma åtgärder. Utvecklingsarbete pågår inom RFV för att förbättra resultatredovisningen inför nästa årsredovisning. Regeringen avser att följa detta arbete. Vidare ser regeringen det som mycket angeläget att RFV fortsätter arbetet med utveckling av information vad avser prestationer, kvalitet och effekter.
Riksförsäkringsverkets verksamhet under den gångna resultatperioden har med hänsyn till konjunkturläget gett ett i huvudsak positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsättningen med verksamheten.
Slutsatser Socialförsäkringsadministrationen, dvs. de 25 allmänna försäkringskassorna och RFV, svarar tillsammans för handhavandet av socialförsäkringssystemet. Detta innefattar en dominerande del av de offentliga transfereringarna. I stor utsträckning handlar det om att tillämpa regler om enskildas rätt till förmåner i skiftande situationer och att svara för utbetalning och kontroll i dessa sammanhang.
Under senare år har tillkommit ett ansvar för rehabilitering av framför allt långtidssjukskrivna och för att nedbringa samhällets kostnader för . ohälsa. Det rör sig dels om insatser med inriktning på den enskilde försäkrades situation, dels om åtgärder för att åstadkomma bättre samverkan med arbetsgivare, arbetsmarknadsmyndigheter, landsting och kommuner för att stimulera till ökade satsningar hos dessa och att förbättra formerna för samarbete.
Organisationen har rötter i sjukkasserörelsens lokala och regionala framväxt. Verksamhetsområdet vidgades med tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen, den allmänna tilläggspensioneringen och andra
reformer, dvs. uppbyggnaden av ett nationellt välfärdssystem med för-
måner som bestäms efter enhetliga regler. Det intensiva förändringsskede Bil. 6
som socialförsäkringen bl.a. av besparingsskäl är inne i har ställt RFV och kassorna inför hårda krav att med korta förberedelsetider såväl ta hand om stora förändringar i förmånssystemen som klara omprioriteringar i ett kärvt budgetläge. Den stundande ålderspensionsreformen i förening med att stora årskullar börjar närma sig ålderspensionsåldern
kommer att ställa nya krav på socialförsäkringsadministrationens förmåga att bygga upp kunskap och utveckla organisation och kapacitet. Ansvaret för samordning av rehabiliteringsåtgärder och insatser för att begränsa behovet av ersättning vid sjukdom och handikapp har gett
verksamheten en mer sammansatt karaktär. Härtill kommer de generella
krav på mål- och resultatstyrning, uppföljning och utvärdering som stats-
makterna ställer på myndigheterna.
Riksdagen har nyligen (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) funnit
det angeläget att en översyn kommer till stånd om de krav som bör ställas på försäkringskassornas lokalkontorsnät, vilket inflytande kassor-
na själva skall ha på nätets utformning och vilken styrande roll RFV
skall ha. Vid en sådan översyn bör enligt riksdagen mer allmänt formerna för RFV:s tillsyn av försäkringskassornas organisation ses över.
Mot bakgrund av vad som här anförts avser regeringen att låta göra en
översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå att utveckla socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och rätts-
säker tillämpning av förmånsreglerna säkerställs samtidigt som fördelar med ett lokalt och regionalt ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas till vara. Det är vidare viktigt att förutsättningarna för att fånga upp och sprida goda erfarenheter och nya metoder stärks och att utveckling av det gemensamma ADB-systemet och andra resurser av
strategisk betydelse kommer till stånd. Översynen bör innebära en konkretisering av ett ”kontrakt" mellan den
allmänna försäkringskassan som ansvarig för dels handläggning av beslut om socialförsäkringsförmåner, dels rehabilitering m.m. med syfte att nedbringa ohälsokostnaderna och RFV som central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem.
Regeringen noterar i detta sammanhang att ett angeläget arbete har påbörjats inom RFV för att överväga förändringar i strategin för den fortsatta verksamhetsutvecklingen och verkets lednings- och tillsynsroll.
Under senare tid har en intern diskussion om rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen uppstått. Regeringen förutsätter att, parallellt med organisationsöversynen, det löpande samarbetet mellan RFV och försäkringskassorna fungerar väl.
Omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på flera verksam-
hetsområden inom socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet,
som är under utveckling, kommer att påverka socialförsäkringsadmini-
strationen. Även förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen (S 1993:07) kan medföra förändringar.
På grund av det pågående förändringsarbetet och besparingskravet
jämte den planerade översynen har förutsättningarna för den fördjupade
anslagsframställningen i viss mån förändrats. Mot bakgrund härav föreslår regeringen en budgetram endast för budgetåret 1995/96. Bil. 6
Regeringen räknar med ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om
22 miljoner kronor. ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkringsadministration. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år. För innevarande budgetår har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt datorstöd. Större delen av den ADB-
utrustning som finns lokalt på försäkringskassorna bör i anslutning härtill
övertas av kassorna. Det skall därvid ankomma på försäkringskassorna
att svara för kostnader för räntor och amorteringar. RFV:s resursbehov
för budgetåret 1995/96 beräknas till följd härav minska med 92 miljoner
kronor. Samtidigt tillförs anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor motsvarande medel.
RFV har bl.a. för att uppnå en helhetskostnad för försäkringsförmåner
och administration föreslagit en ändrad finansieringsmodell som innebär
finansiering uppdelat på försäkringsområden och därmed till viss del via fonder, bl.a. sjukförsäkringsfonden, arbetsskadefonden och delpensionsfonden. Regeringen finner inte skäl att föreslå någon sådan förändring.
Däremot är kännedom om administrationskostnadernas storlek för de olika verksamhetsgrenarna eller ärendeslagen av vikt (se under anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor).
RFV förfogar för närvarande för verkets och försäkringskassornas investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar
över en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till 600 miljoner
kronor. För budgetåret 1995/96 bör RFV:s låneram justeras till
722 miljoner kronor.
Avgiftsinkomster Vissa av RFV:s administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan beräknas till 49,5 miljoner kronor resp. 6,5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 819 626 000 kronor.
F 2. Allmänna försäkringskassor
| 1993/94 = Utgift | 4 000 062 087 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 4 321 647 000 |
| 1995/96 — Förslag | 6 452 907 000 |
varav 4 298 060 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå.
De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden
genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och
handikappade möjlighet att återgå i arbete.
Försäkringskassornas verksamhet finansieras med statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen.
RFV har lämnat en årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 som
omfattar hela socialförsäkringssystemet. En redogörelse för denna har
lämnats under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket.
Det finns 25 försäkringskassor i landet. Vidare finns det 364 lokalkontor och 25 mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 15 500 personer — ca 2 600 på centralkontoren och 12 900 på lokalkontoren. Av de anställda är 84 20 kvinnor och 16 26 män.
Antalet anställda på försäkringskassorna är i stort sett oförändrat sedan föregående budgetår. Under budgetåret 1993/94 har ca 100 personer sagts upp. Den rådande lågkonjunkturen med hög arbetslöshet leder till lägre personalomsättning. Detta, tillsammans med minskningen av
budgetramarna, leder till svårigheter att höja kompetensen genom rekry-
tering. Samtidigt är organisationen inne i en period av omställning med nya arbetsuppgifter och behov av förändrade arbetssätt.
Försäkringskassorna och RFV strävar att med olika åtgärder öka personalrörligheten och underlätta övergången till annan verksamhet genom t.ex. studier, tidigare pensionsavgångar och yrkesutbildning.
RFV har sedan budgetåret 1984/85 anvisats särskilda medel som skall användas till projektverksamhet hos försäkringskassorna. De särskilda medlen skall användas för projekt som inte ryms inom försäkringskassornas ordinarie verksamhet. Projekten syftar till en effektivare verk-
samhet avseende försäkrings- och bidragshandläggningen och en förbättrad service gentemot allmänheten. Under ett antal år har 10 miljoner kronor per budgetår anslagits. Budgetåret 1993/94 beviljades i likhet med budgetåret 1992/93 främst medel inom områdena rehabilitering, resultatanalys och administration. RFV har under de senaste fyra åren, som ett led i förbättringen av
resultatstyrningen i organisationen, utvecklat nya metoder för att mäta kostnaden för administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna samt för att kunna ta fram och jämföra administrationskostnader för olika
ta tv [SE]
delar av försäkrings- och bidragssystemen. I jämförelsekostnaderna ingår
försäkringskassornas samtliga kostnader, dvs. även kostnader för ledning, Bil. 6
servicefunktioner, lokalkostnader m.m.
Administrationskostnader för vissa ärendegrupper
Ärendegrupp Genomsnittlig kostnad (kr)
1992/93 1993/94
Barnbidrag, flerbarnstillägg, 25 24
förlängt barnbidrag, per barn
| Föräldrapenning, per anmälning | 496 | 385 |
| Sjukpenning, per sjukanmälning | 496 | 507 |
| Närståendepenning, per anmälning | 748 | 340 |
| Arbetsskadeersättning, per beslut | 4 601 | 3 479 |
| Ålderspension, per ålderspensionär | 80 | 78 |
| Utbildning — dagpenning, | 643 | 512 |
särskilt bidrag, per beslut
Kontant arbetsmarknadsstöd. per anmälning 208 259
Riksförsäkringsverket har i sin fördjupade anslagsframställning i enlighet med regeringens direktiv för budgetåren 1995/96 — 1997/98 övervägt en besparing motsvarande 9 24 på försäkringskassornas anslag. RFV
finner det dock endast möjligt att klara en besparing motsvarande 4,7 24
av anslaget. Detta innebär att ett omfattande besparings- och effektiviseringskrav läggs på försäkrings- och bidragsverksamheten. Vad avser rehabiliteringsområdet räknar RFV med behov av ökade insatser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De gemensamma övergripande målen för socialförsäkringsadmini-
strationen finns formulerade under anslaget F 1. Riksförsäkrings-
verket.
Resurser 1995/96
Ramanslag 6 452,9 miljoner kronor Beräknade avgiftsinkomster 970 miljoner kronor
[06] [NE] 5
vs | . Bil.
Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet i..6 angivna resultatmålen hänvisas till vad som anförts under anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt regeringens uppfattning, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort sett bör kunna nås. Arbetet med att ta fram och jämföra administrationskostnader för olika
delar av försäkrings- och bidragssystemen anges i RFV:s årsredovisning
befinna sig i ett utvecklingsskede. Resultaten bör betraktas som preliminära delvis på grund av att det underliggande materialet är av skiftande kvalitet. Det är angeläget att arbetet med att utveckla jämförelsetal fortsätter och att osäkerheten i uppgifterna på sikt minskar. Regeringen har funnit att projektverksamheten som bedrivs vid kassor-
na är angelägen. Projektverksamheten har gjort det möjligt att pröva idéer och uppslag i liten skala och studera hur nya arbetsformer och metoder fungerar på fältet. I många fall har projektresultaten kunnat
användas för förbättringar inom socialförsäkringens verksamhetsområde. Det är därför viktigt att resultaten från dessa projekt sprids.
Slutsatser Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser anslaget F 2. om 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förändringar inom familjestödet (slopandet av vårdnadsbidrag m.m.) innebär att resursbehovet
minskats med 30 miljoner kronor för år räknat.
Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år tillbaka. Den ADB-utrustning som finns på försäkringskassorna bör i enlighet med RFV:s förslag övertas av kassorna. Försäkringskassorna kommer därvid att få svara för kostnader för räntor och amorteringar.
Till anslaget överförs 92 miljoner kronor från RFV.
Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt att det generella sparkravet avseende myndighetsanslagen även omfattar försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. Regeringen är
medveten om att en resursneddragning av denna omfattning ställer stora krav på socialförsäkringsadministrationen. För att klara detta krävs enligt
regeringens bedömning strukturella förändringar inom administrationen
och inte enbart allmän produktivitetsförbättring. Det är av vikt att be-
sparingarna vad avser administrationskostnader inte leder till ökade försäkringsutgifter bl.a. mot bakgrund av riksdagens uttalande (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 1993/94:204) om vikten av resurser för rehabilitering. Detta ställer krav på att vid bedömning av besparingsåtgärder pröva effekterna av rationaliseringsåtgärder på sjukpenning- och förtidspensionsutgifter.
Som angetts under F 1. Riksförsäkringsverket har regeringen för avsikt
att genomföra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå att utreda möjligheterna att uppnå en lägre nivå vad avser
administrationskostnaderna. Det skall vara en strävan att uppnå det gene-
IS Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6 225
rella sammanlagda besparingskrav om elva procent till år 1998 som skall
omfatta den statliga verksamheten. Bil. 6 Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en noggrann översyn och prioritering av socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter
görs. Förutsättningarna för att uppnå besparingar kan skilja sig väsentligt
mellan verksamhetens olika delar. Av stor vikt är enligt regeringens
mening att insatserna på rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna förutsätts också upprätthålla en tillfredsställande kvalitets- och servicenivå i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. Det är
väsentligt att RFV prioriterar insatser för att stödja en sådan utveckling.
Av betydelse för kassornas möjligheter att öka effektiviteten är teknikutvecklingen. Under år 1995 påbörjas installationen av ett lokalt datorstöd som skall ge ett förbättrat handläggarstöd vad gäller sjukförsäk-
ringen. Det är av vikt att motsvarande utveckling kommer till stånd även vad gäller de övriga delar av försäkringen där ADB-systemen ännu inte
moderniserats.
Vad gäller möjligheten till förenklingar av administrationen finns förutom de åtgärder som administrationen själv kan vidta möjligheten att
inkomma till regeringen med förslag om författningsändringar.
Socialförsäkringsadministrationens resursbehov kommer på sikt att
påverkas av det förändrade pensionssystemet. Därutöver kan förslag, från
Sjuk- och arbetsskadeberedningen medföra förändringar. Mot bakgrund
härav samt den aviserade organisationsöversynen föreslår regeringen nu
en budgetram endast för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 6 452 907 000 kronor.
F 3. Socialstyrelsen
| 1993/94 = Utgift | 282 528 099 |
| 1994/95 Anslag | 347 353 000 |
| 1995796 — Förslag | 527 629 000 |
varav 351 752 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Inkomster hos Socialstyrelsen, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under inkomsttitel 2552 offentligrättsliga avgifter, beräknas
till 9,0 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,7
miljoner kronor) och under inkomsttitel 2811 Övriga avgifter, beräknas
inkomsterna till 300 000 kronor för nästa budgetår (innevarande bud-
getår 200 000 kr).
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom social-
tjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och
service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.
De övergripande målen för Socialstyrelsen är att verka för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor Bil. 6 för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter är att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Av regeringen formulerade verksamhetsmål för myndigheten anges i regleringsbrev för verksamheten.
Socialstyrelsen har i sin resultatredovisning redovisat verksamheten i följande huvudprogramområden: Primär medicinsk tillsyn (PMT), Primär social tillsyn (PST), Aktiv uppföljning (AU), Nationell uppföljning och utvärdering (NUU), Utbildning och utveckling (UU) samt Övriga huvuduppgifter (ÖH).
Socialstyrelsen är också ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård i krig inom det civila försvaret. Styrelsens uppgifter inom funktionen redovisas under anslaget C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.
Socialstyrelsen har under de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och folkhälsoområdet.
Inom den medicinska tillsynen har ärendetillströmningen fortsatt att öka. Antalet ärenden uppgår för närvarande till ca 5 000 per år, vilket är en fördubbling under en femårsperiod. En särskilt kraftig ökning kan märkas av antalet s.k. Lex-Maria ärenden. Under de sista åren på 1980talet inrapporterades ca 400 sådana ärenden årligen. År 1993 hade ärendemängden ökat till ca I 500. Det finns emellertid inget som tyder på att det inträffat fler riskhändelser — snarare beror ökningen på en större tilltro till systemet med anmälningar. För att möta detta ökade tillsynsbehov har Socialstyrelsen, efter beslut i riksdagen, i oktober 1993 etablerat ytterligare en regional tillsynsenhet i Göteborg — den sjätte i ordningen.
Det är svårt att mäta effekterna av det medicinska tillsynsarbetet. Metoderna har förbättrats men fortfarande finns ett betydande utvecklingsbehov.
Socialstyrelsen har också ökat insatserna inom den tematiskt inriktade tillsynen. En stor granskning har gjorts av tillämpningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen.
Även på det sociala området har tillsynen utvecklats positivt, bl.a. i samarbete med länsstyrelserna. Utvecklingen har dock skett från en låg nivå.
Vidare har Socialstyrelsen ökat intensiteten och förbättrat metodiken i tillsyns- och uppföljningsinsatserna inom den länsvisa s.k. aktiva uppföljningen. Granskning under 1993/94 har skett i Gotlands, Uppsala och Stockholms län. Under hösten 1994 har granskning av Skaraborgs och
Älvsborgs län påbörjats.
Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) har under budgetåret givit ut sina första epidemiologiska rapporter.
Utvecklingen av verksamheten vid Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) har gått något långsammare än planerat främst på Bil. 6 grund av bristen på grundläggande forskning på det område där CUS skall svara för sammanställningar av kunskaper och bedömningar.
Nya uppgifter har lagts på Socialstyrelsen, bl.a. uppgiften att administrera bidragen till handikapporganisationerna, pensionärsorganisationer-
na och handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt vissa
uppgifter som följd av psykiatrireformen.
Socialstyrelsen har också övertagit beställaransvaret för såväl socialtjänststatistiken som hälso- och sjukvårdsstatistiken.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 527,6 miljoner kronor Beräknade avgiftsinkomster 9,1 miljoner kronor
Övrigt
Socialstyrelsen skall under kommande budgetår fortsätta att koncentrera insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning och utvärdering samt kunskapsförmedling från dessa insatser. Vidare bör myndigheten se över programmet för Utbildning och utveckling.
Resultatbedömning Socialstyrelsen har lyckats väl i sitt arbete med att ytterligare koncentrera och renodla styrelsens arbetsuppgifter mot de huvuduppgifter för
verksamheten som riksdagen fattat beslut om. Regeringen vill särskilt peka på de positiva resultat som uppvisats från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom hälso- och sjukvården. Satsningen på länsvisa
aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har också slagit väl ut. Det är viktigt att detta arbete genomförs i nära samverkan med länsstyrelserna. Socialstyrelsen utökar nu omfattningen av denna verksamhet samtidigt som metodiken utvecklas ytterligare.
och att en redovisning av resultaten har gjorts mot uppställda mål, upp- Bil. 6 drag och återrapporteringskrav i regleringsbrevet.
Möjligheterna att följa upp Socialstyrelsens verksamhet är emellertid fortfarande inte helt tillfredsställande. Styrelsen har dock i möjligaste mån kommenterat utvecklingen av verksamheten och även påvisat brister
i verksamheten med förslag till förbättringar. Under 1993/94 har också
ett nytt redovisningssystem och ett nytt tidredovisningssystem införts vilket kommer att ge bättre förutsättningar för styrelsen att i framtiden
följa upp verksamheten.
Regeringen anser att Socialstyrelsen bör se över nuvarande målbeskriv-
ningar för att få fram mer uppföljningsbara verksamhetsmål. Socialstyrelsens arbete med att ta fram effektmått bör utgå från de övergripande mål, verksamhetsmål och huvuduppgifter som gäller för verksam-
heten.
Det är även av vikt att Socialstyrelsen fortsätter det påbörjade arbetet med att utarbeta metoder för att bättre kunna belysa myndighetens
resursförbrukning och produktivitet. . Myndigheten redovisar ett anslagssparande på 36 miljoner kronor
under budgetåret 1993/94.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i
1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen bedömer att en besparing på Socialstyrelsens myndighets-
anslag bör göras med 16 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
För att Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer det att
krävas en ytterligare renodling av Socialstyrelsens verksamhet, vilket
innebär att myndigheten skall fortsätta att prioritera tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Programmet för Utbildning och utveckling bör ses över.
Genom utbyggnaden av Centrum för epidemiologi och social analys
(EPC) och det nyligen påbörjade arbetet inom Centrum för utvärdering
av metoder i socialt arbete (CUS) tillförs myndigheten central kompetens och kunnande inom viktiga områden. Denna kompetens måste förmedlas
vidare till huvudmän och andra aktörer inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten.
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har en överenskommelse träffats om att 7,5 miljoner
kronor som delfinansiering av verksamheten vid Centrum för epidemio-
logi och social analys (EPC) lyfts över till Socialstyrelsens ramanslag
från anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) har
försöksvis överförts till Statens Institutionsstyrelse (SiS). SiS är driftansvarig myndighet och kan erbjuda en verksamhetsanknuten utbildningsmiljö samt samordna utbildning m.m. inom hela missbrukar- och ung-
domsvården. Medel om ca 2,6 miljoner kronor för IKM:s verksamhet förs nu över till SiS.
att vissa arbetsuppgifter förs över till Alkoholinspektionen som inrättas Bil. 6 den 1 januari 1995.
Socialstyrelsen har inkommit med en begäran om att få disponera inkomster som överstiger 5 miljoner kronor, för tidskrifter, publikationer och konferenser m.m. (enligt 4 § avgiftsförordningen). Regeringen har bedömt att Socialstyrelsen bör få behålla avgiftsintäkter motsvarande 3 20 av de totala kostnaderna, dvs. 3 26 av summan av myndighetens förvaltningskostnader och kostnaderna för den avgiftsbelagda verksamheten. För Socialstyrelsen innebär detta ca 10 miljoner kronor på helårsbasis enligt nuvarande anslagsram.
Socialstyrelsen har också begärt särskilda medel om 10 miljoner kronor för åren 1996, 1997 och 1998 för bidrag till nationella register för kvalitetskontroll inom hälso- och sjukvården. Regeringen anser dock att frågan bör beredas ytterligare.
Regeringen har beräknat 16,5 miljoner kronor under anslaget för uppföljning och utvärdering av handikappreformen samt vissa uppföljningsoch informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper.
Som tidigare redovisats under littera D. Omsorg om äldre och handikappade, anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet, utges bl.a. stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering. Socialstyrelsen har i uppdrag att fördela och följa upp stimulansbidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen bör få disponera 6,3 miljoner kronor av detta bidrag för sådana insatser.
Enligt riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:S0oU28, rskr. 1993/94:396) har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa upp och utvärdera genomförande och effekter av reformen. I Socialstyrelsens uppdrag ingår även att följa upp och utvärdera tillämpningen av de bestämmelser i övrigt som reglerar vård, stöd och service till psykiskt störda. För att genomföra uppdraget får Socialstyrelsen disponera 12 miljoner kronor över en treårsperiod. Dessutom innebär riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor att Socialstyrelsen skall ges i uppdrag att genomföra en nationell översyn av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. För detta ändamål har totalt 6 miljoner kronor avsatts under en treårsperiod.
Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade i Köpenhamn. Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta problemet med att ett stort antal svenska ungdomar från hela landet uppehöll sig i narkotikamiljöerna i Köpenhamn. Även Norge och Finland startade liknande verksamhet.
Sedan Sverige inledde sitt engagemang i Köpenhamn har mycket förändrats. Svenska ungdomar attraheras inte på samma sätt av Köpenhamn och sammansättningen bland klienterna har förändrats. Andelen ungdomar har minskat. De personer som socialarbetarna kommer i kontakt med i dag är oftare äldre och har kommit längre i sin missbrukarkarriär. En större andel än tidigare hör hemma i Skåne och södra Sverige.
ventionen i en annan utsträckning än i början av 1970-talet. Norge och Bil. 6
Finland har beslutat att lägga ner sina verksamheter. Det ankommer på
Socialstyrelsen att ta ställning till en fortsatt verksamhet i Köpenhamn.
Enligt regeringens bedömning kan verksamheten upphöra.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
527 629 000 kronor.
F 4. Folkhälsoinstitutet
| 1993/94 — Utgift | 80 482 491 |
| 1994/95 Anslag | 160 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 195 244 000 |
varav 130 162 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare,
Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning. Verksamheten har delats in i tolv verksamhetsgrenar. Mål och prestationer finns redovisade för varje verksamhetsgren. Verksamhetsgrenarna är Forskning och utveckling samt samverkan, Alkohol och narkotika, Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat och motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter, HIV/AIDS samt Övriga folkhälsofrågor,. Folkhälsoinstitutet redovisar ett anslagssparande på 55,8 miljoner kronor. I sin revisionsrapport gör RRV bedömningen att folkhälsoinstitutets årsredovisning i allt väsentligt är rättvisande.
Bil. 6
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för budgetåret
1995/96 vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa
för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med veten-
skaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsföre-
byggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att skapa jäm-
likhet i hälsa skall institutet särskilt rikta verksamheten till de
grupper som är mest utsatta för hälsorisker.
Resurser 1995/96
Ramanslag 195 244 000 kronor
Övrigt
I arbetet med att nå de mest utsatta grupperna skall institutet dels
främja samarbetet mellan olika organ för att främst påverka folk-
hälsans strukturella betingelser, dels stödja och initiera processer i det
lokala folkhälsoarbetet.
Resultatbedömning I sin årsredovisning redogör Folkhälsoinstitutet för de prestationer som åstadkommits under året. Regeringen är medveten om att det är första året institutet lämnar en årsredovisning och därmed även om de svårigheter som finns att redovisa verksamheten utifrån nya krav. Med hänsyn till detta är årsredovisningen ambitiöst upplagd. Regeringen anser dock
att årsredovisningen kan utvecklas på vissa punkter till nästkommande
år. Utvecklingsmöjligheter finns framförallt vad gäller prestationsredovisningen och målbeskrivningen. Regeringen instämmer i RRV:s synpunkter vad gäller resultatredovisningen och anser att de krav på förbättringar
som framförs i revisionsrapporten bör vara möjliga att uppfylla till nästa årsredovisning.
Utöver årsredovisningen har underlag till resultatbedömningen hämtats från institutets anslagsframställning.
I regleringsbrevet för 1993/94 hade regeringen begärt särskilda redogörelser för: — vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa,
— de stora folkhälsoproblemen under kommande år och hur dessa skulle
komma att påverka institutets prioriteringar,
— institutets massmediainsatser.
ba Ga [NO]
I sin redovisning av vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa redovisas bl.a. spridning av kunskapsunderlag för hälsopolitiska jämlik- Bil. 6 hetsstrategier genom att en skrift översatts, att ett forskningssamarbete påbörjats med Umeå och Lund, samarbete med Centrum för epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen, initiativ och medverkan i bildandet av ett nationellt nätverk för lokalt folkhälsoarbete, arrangemang av ett forskarmöte i Umeå kring kön, social position och hälsa samt en satsning på arbetslöshet och ohälsa.
Regeringens uppfattning är att jämlikheten i hälsa bör prioriteras hårdare framöver. Målet att nå de sämst ställda bör vara ett inslag i alla av Folkhälsoinstitutets program. Institutet redovisar också en bedömning av de största folkhälsoproblemen under kommande år. En beskrivning av hur dessa folkhälsoproblem bör påverka institutets prioriteringar lämnas dock inte. Enligt regeringen är det angeläget att institutet, inte minst i tider av knappa ekonomiska resurser, tydligare redovisar vilka prioriteringar som kan behöva göras. Institutet aviserar att det avser återkomma med en sådan redogörelse i sin fördjupade anslagsframställan.
I sin förenklade anslagsframställning för 1995/96 begär institutet ökade medel jämfört med 1994/95, dels 150 miljoner kronor för det alkoholförebyggande arbetet, dels 10 miljoner kronor för det allergipreventiva arbetet.
Institutet begär extra medel för alkoholförebyggande arbete bl.a. mot bakgrund av alkoholpolitiska kommissionens förslag och för att realisera den nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som regeringen gett institutet i uppdrag att färdigställa till den 1 juli 1995. Som skäl till en förstärkning av allergiprogrammet anger institutet bl.a. att det krävs ökade mediasatsningar och information till allmänheten som ett led i, den med andra myndigheter gemensamma, aktiviteten "Allergiåret 1995". Ytterligare skäl är att institutets internationella arbete på allergiområdet behöver förstärkas.
Ytterligare frågor regeringen haft att ta ställning till i samband med budgetberedningen av Folkhälsoinstitutet är dels Folkhälsoinstitutets organisationsstöd och i samband med det de gångna årens upprepade motioner och socialutskottets ställningstagande vad gäller formerna för finansieringen av nykterhetsorganisationerna, dels Folkhälsoinstitutets begäran att frågor som rör diskriminering av homosexuella skall bevakas av Diskrimineringsombudsmannen och inte av Folkhälsoinstitutet.
Slutsatser För att underlätta regeringens resultatbedömning kommande år bör Folkhälsoinstitutets resultatredovisning utvecklas i enlighet med RRV:s rekommendationer. Mot bakgrund av det som framkommit av Folkhälsoinstitutets särskilda redovisning enligt regleringsbrev 1993/94 och i institutets årsredovisning anser regeringen att Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 särskilt bör lyfta fram och prioritera:
ta Or u
- Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren för de
sämst ställda och som syftar till att minska ojämlikheter i hälsa. Bil. 6 — Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella bestämnings-
faktorer. Detta arbete bör ske i samverkan med andra myndigheter
och organisationer centralt och lokalt. — Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad initierar
förändring och medverkar till att nätverk bildas.
Underskottet i statens finanser medför att regeringen noga måste pröva omfattningen av samtliga statliga verksamheter. Mot bakgrund av institutets anslagssparande och förutsatt att institutet inriktar sin verksamhet mer mot att bilda nätverk och att arbeta genom andra bedömer regeringen att institutet bör kunna driva sin verksamhet ändamålsenligt med ett minskat anslagsbelopp. Regeringen föreslår att en besparing på 25 miljoner kronor görs på anslaget för budgetåret 1995/96.
Institutet har i sin anslagsframställning begärt 150 miljoner kronor med anledning av alkoholpolitiska kommissionens förslag. Regeringen har för avsikt att avvakta den nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som nu utarbetas under institutets ledning och kommer med den som underlag att ta ställning till hur de medel som beräknas under anslaget E 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder bör fördelas.
Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det allergipreventiva arbetet vill regeringen framhålla att statsmakterna redan prioriterar detta område bl.a. genom att 250 miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att allergier är ett angeläget område men anser samtidigt att ökade satsningar på området får ske inom ramen för institutets tillgängliga medel.
Budgetåret 1993/94 betalade Folkhälsoinstitutet ut 43,6 miljoner kronor i organisationsstöd. Folkhälsoinstitutet avser fortsätta med försöken att binda organisationsbidragen i avtal som är längre än ett år. Regeringen anser att det i princip är bra med sådana avtal. Det kan dock vara nödvändigt att en del obundet stöd behålls för att bibehålla organisationernas folkrörelsekaraktär och oberoende. I de fall organisationer endast skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett inte alltid önskat entreprenadförhållande lätt kunna uppstå. Det är viktigt att Folkhälsoinstitutet genomför uppföljningar av organisationsstödet. För att underlätta uppföljningarna bör organisationsstöden också i framtiden vara förknippade med krav på redovisning från de mottagande organisationernas sida.
I enlighet med riksdagsmotioner och socialutskottets utlåtande samt för att underlätta organisationsbidragens administrativa hantering föreslår regeringen att ett belopp motsvarande 27,4 miljoner kronor för stöd till vissa nykterhetsorganisationer förs bort från anslaget och läggs som ett särskilt anslag, E 5. Bidrag till nykterhetsorganisationer m.fl.
Regeringen har under budgetåret 1994/95 gett stöd till Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd. Regeringen bedömer att föreningens verksamhet är angelägen och att en möjlighet bör ges för denna och liknande föreningar att söka bidrag från Folkhälsoinstitutet under förutsättning att dessa föreningar inte erhåller bidrag som utbetalas från andra statliga anslag.
om diskriminering av homosexuella bör läggas under Diskriminerings- Bil. 6 ombudsmannen (DO). Enligt vad som kommit till institutets kännedom är antalet rena diskrimineringsärenden relativt få till antalet. Att lägga
bevakningsansvaret under DO skulle enligt institutet få ett stort symbolvärde genom att samhället markerar att diskriminering av homosexuella är oacceptabelt.
Straffrättsligt är olaga diskriminering reglerat i brottsbalken 16:e kapi-
tel 98. Denna Jag täcker även in diskriminering mot homosexuella.
Regeringens bedömning är att nuvarande bestämmelser och det rege-
ringsuppdrag Folkhälsoinstitutet har tills vidare bör utgöra tillräckliga förutsättningar för samhällets bevakning av de homosexuellas rättigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
195 244 000 kronor.
F 5. Smittskyddsinstitutet
| 1993/94 = Utgift | 68 014 891 |
| 1994/95 Anslag | 82 764 000 |
| 1995/96 — Förslag | 132 118 000 |
varav 88 078 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder som kan hindra spridningen av sjukdomarna, och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfogande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur.
SMI är en ny myndighet som inrättades den ! juli 1993. SMI övertog då vissa uppgifter från Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), som lades ner vid samma tidpunkt.
Enligt SMI:s enkla anslagsframställning fanns knappt 140 fasta tjänster vid SMI den 1 juli 1994. Vidare finns ett 70-tal projektanställda forskare, för vilka projektkostnaden täcks av externa anslag.
SMI får bedriva uppdragsverksamhet inom speciell diagnostik och reagenstillverkning och motta forskningsuppdrag i den mån den övriga verksamheten medger det. SMI får disponera inkomsterna från avgifter för uppdragsverksamheten och externa forskningsmedel. Avgiftsinkomsterna för uppdragsverksamheten beräknas uppgå till ca 13,5 miljoner kronor och de externa forskningsmedlen beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
SMI har den 15 mars 1994 inkommit till regeringen med en särskild rapport i vilken institutet ger förslag på hur verksamheten kan delas upp Bil. 6 i olika verksamhetsgrenar. Vidare har SMI arbetat fram verksamhetsmål som institutet i första hand bör försöka uppnå samt förslag på hur dessa bör följas upp och mätas. SMI:s förslag har därefter legat till grund för de prestationskrav, återrapporteringskrav m.m. som lagts fast i regleringsbrevet för innevarande budgetår. Myndigheten har delat upp sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar:
Epidemiologisk bevakning och analys Övervakning och information om vaccinanvändningen Metodutveckling och forskning (internfinansierad) Förrådshållning av smittämnen och biologiska substanser Omgivningens påverkan på smittspridning Kvalitetskontroll/-stöd NANBIENI Internationell samverkan Information och utbildning Forskning och utveckling (externfinansierad) 0. — Särpräglad diagnostik (avgiftsfinansierad) SR RRV bedömer att årsredovisningen för 1993/94 har upprättats i enlig-
het med uppställda krav samt att den i allt väsenligt är rättvisande.
Planerings- och = projekteringsarbetet inför SMI:s flyttning till Karolinska institutet (KI-Campus) har påbörjats, men med vissa förseningar. Det är fortfarande oklart när vissa nybyggnationer kan stå klara inom KI-CAMPUS, vilket gör att det är osäkert om flyttning kan ske före årsskiftet 1997/98. Flyttningen kommer att medföra stora investeringskostnader för bl.a. dyrbar utrustning.
SMI kommer fr.o.m. den 15 februari 1995 att få utökade arbetsuppgifter. Regeringen kommer senare i dag att fatta beslut om att det s.k. djurhuset (med försöksdjur) förs över till SMI. Sedan SBL lades ned den I juli 1993 har djurhuset temporärt legat på avvecklingsmyndigheten för SBL (SBL-AV).
Bil. 6
Sammanfattning
Övergripande mål
Regeringen anser att de övergripande mål som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 132,1 miljoner kronor
Beräknade avgiftsinkomster 13,5 miljoner kronor Externa forskningsmedel ca 40 miljoner kronor
Övrigt
SMI:s verksamhet kommer att utökas i och med att ansvaret för
djurhuset och dess drift, som tidigare legat på SBL och senast SBL- AV, överförs till SMI. Djurhuset bör utgöra en resultatenhet inom SMI och vara avgiftsfinansierad. Djurhuset skall ha som ekonomiskt mål full kostnadstäckning.
Resultatbedömning Regeringen anser att det är för tidigt att göra någon djupare bedömning
av SMI:s resultat i förhållande till de övergripande målen, dels för att
årsredovisningen är SMI:s första, dels för att resultaten för stora delar av SMI:s verksamhet bara kan bedömas på lång sikt.
Regeringen anser dock att SMI har presenterat en resultatredovisning som visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de övergripande målen samt de uppsatta verksamhetsmålen kan uppnås. Regeringen ser positivt på att SMI i resultatredovisningen tillämpat den indelning i verksamhetsgrenar som föreslagits i den särskilda rapporten. Resultatredovis-
ningen skulle dock kunna förbättras ytterligare om myndigheten, i sin
resultatbedömning för respektive verksamhetsgren, ännu tydligare kopp-
lar uppnådda prestationer till uppställda verksamhetsmål. För att bättre
belysa verksamheternas produktivitet och resursförbrukning bör myndigheten försöka ta fram relevanta styckkostnader. Kostnadsjämförelser över tiden bör också succesivt kunna utvecklas.
Regeringen konstaterar att SMI har god kontroll över sin redovisning.
Redovisnings- och uppföljningssystemet har utvecklats, vilket inneburit att den administrativa servicen till enheterna kunnat förbättras och att effektiva administrativa rutiner kunnat skapas. Resurserna för den centrala administrationen har kunnat hållas på en låg nivå.
I övrigt har verksamheten i stort följt uppställda planer för budgetåret 1993/94. Vissa förseningar har dock medfört ett anslagssparande om ca Bil. 6 12,5 miljoner kronor.
Slutsatser Regeringen anser att de övergripande mål som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen kommer senare i dag att besluta att föra över det s.k. djurhuset från SBL-AV till SMI fr.o.m. den 15 februari 1995. Enligt regeringsbeslutet bör djurhuset utgöra en självständig resultatenhet inom SMI och vara avgiftsfinansierad. Verksamheten skall ha som ekonomiskt mål full kostnadstäckning. Djurhuset är dock i behov av omfattande renoveringar. Av den anledningen bör SMI:s låneram i Riksgäldskontoret för budgetåret 1995/96 höjas från 20 miljoner kronor till 50 miljoner kronor. Regeringen anser också att SMI:s ramanslag bör räknas upp med 5 miljoner kronor till följd av bl.a. vissa kostnader i samband med övertagandet av djurhuset.
En besparing på 1 miljon kronor läggs på myndighetsanslaget. Eftersom SMI är en ny myndighet i uppbyggnadsfasen är det svårt att göra större besparingar.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 132 118 000 kronor.
F 6. Läkemedelsverket
| 1993/94 = Utgift | 1 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 — Förslag | 1 000 |
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m.
Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med avgifter.
Läkemedelsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m.
Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso- och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel, varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet.
2]
[NO Ga [0
Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och Bil. 6 säkra läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led, att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning.
Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas.
Läkemedelsverket har i årsredovisningen redovisat ett rörelseöverskott på 2,1 miljoner kronor. Tillsammans med föregående års balanserade överskott har Läkemedelsverket ett ackumulerat överskott på ca 25 miljoner kronor. Omsättningen för ordinarie verksamhet (117.2 miljoner kronor) har ökat med 8,6 procent från föregående år. Ökningen beror på ett ökat inflöde av ärenden och ytterligare ett ökat antal tillsynsobjekt.
Driftkostnaderna för den ordinarie verksamheten har ökat med 11 procent exklusive kostnadsförd semesterlöneskuld. Driftkostnaden var under budgetåret 123 miljoner kronor varav semesterlöneskulden utgör 6,4 miljoner kronor. Denna skuld är beräknad enligt statens nya redovisningsprinciper för 1993/94. Med beaktande av detta har kostnadsbudgeten överskridits med 2,7 miljoner kronor. Kostnadsökningen beror framför allt på ett ökat antal anställda.
De finansiella intäkterna var under budgetåret 1993/94 5,9 miljoner kronor att jämföras med föregående budgetårs 11,7 miljoner kronor då ett extremt högt ränteläge rådde under halva budgetåret.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande.
Tillgångar 1994-06-30 1993-06-30 Skulder och 1994-06-30 1993-06-30
verkskapital
Omsätt- 76 861 51 185 Kortfristiga 42 019 18 637
ningstill- skulder
gångar
Periodav- 4747 5 201 Periodav- 6 978 1782
gränsnings- gränsnings-
poster poster
Anlägg- 11 869 13 590 Långfristiga — 6 588 1 811
ningstill- skulder
gångar
Avräkning - - 3 221 Verkskapital 37 892 44 525
statsverket
Summa 93 477 66 755 Summa 93 477 66 755
Regeringens överväganden
Bil. 6 Sammanfattning
Övergripande mål
Gällande övergripande mål och verksamhetsmål bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Beräknade avgiftsinkomster 184,0 miljoner kronor
Övrigt
Verksamheten finansieras helt av avgifter.
Regeringen avser att återkomma med beslut angående av-
giftsnivån.
Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår.
Resultatbedömning Läkemedelsverkets årsredovisning och den enkla anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de uppsatta målen kan uppnås. Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för planeringsperioden 1992/93 — 1994/95. På grund av bland annat en större ärendetillströmning än förväntat har inkomsterna varit större än vad som kunnat förutsägas. Läkemedelsverket har därför genererat ett överskott som ackumulerat uppgår till ca 25 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma med beslut om avgiftsnivån under våren.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik. Hur verksamheten kommer att te sig under nästa budgetperiod är avhängigt av hur utvecklingen inom EU och inordnandet i de gemensamma godkännandeprocedurerna, vilka skall börja tillämpas inom EU fr.o.m. den 1 januari 1995, kommer att utfalla.
Bil. 6 Regeringen föreslår att riksdagen !
till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på
1 000 kronor.
F 7. Rättsmedicinalverket
| 1993/94 = Utgift | 148 904 608 |
| 1994/95 Anslag | 162 105 000 |
| 1995/96 — Förslag | 248 173 000 |
varav 165 [15 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning-i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete.
RMV har i sin årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 och även i sin FAF angett att verket har nått de mål som statsmakterna beslutade om i samband med att verket bildades. Detta innebär att undersökningsoch handläggningstider förkortats och den efterfrågade undersökningsvolymen tillgodsetts inom tillgängliga resursramar. RMV har bedrivit ett omfattande kvalitetssäkringsarbete och genomfört omfattande personaloch kompetensutvecklingsinsatser. Vidare har verket byggt upp en effektiv administration med ADB-stöd samt vidtagit åtgärder för att främja utvecklingsarbete och ge stöd åt forskning av betydelse för verksamheten. RMV har utvecklat sin samverkan med vissa myndigheter som har centrala uppgifter inom det rättsliga området nämligen Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen samt Kriminalvårdsstyrelsen. Dessutom har RMV informerat om de erfarenheter som erhållits inom de olika verksamhetsområdena.
Inom det rättspsykiatriska undersökningsområdet har utredningstiderna förkortats och bedömningarna har blivit mer enhetliga. Det bör också nämnas att anstånden och överprövningarna av ärendena har blivit betydligt färre samt att produktiviteten har ökat.
16 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
åt handläggningstiderna. Regleringsbrevets krav om att medianhandlägg- Bil. 6 ningstiden skall uppgå till högst 35 dagar uppfylls av samtliga avdelningar. Även kvalitetssäkringsarbetet har varit ett prioriterat område.
Regeringen beslutade våren 1993 att avveckla den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Detta har resulterat i en årlig besparing på
4 miljoner kronor.
Medianhandläggningstiden inom det rättskemiska området är numera
ca 4 dagar och ligger därmed under det krav som ställs i reglerings-
brevet (5 dagar). För att anpassa verksamheten till minskade anslagsramar har bl.a. organisatoriska åtgärder vidtagits. Detta har bidragit till att behovet av personal och utrustning har minskat. Kostnadsutveck-
lingen i fasta priser för avdelningens verksamhet har minskat påtagligt
de två senaste budgetåren.
Den undersökningstid som rättsserologiska avdelningen har möjligheter att påverka har förkortats väsentligt sedan verket bildades. Hösten 1993 var medianhandläggningstiden i genomsnitt 46 dagar men inom kort kommer den att vara ca 40 dagar. Detta motsvarar regeringens effektivitetskrav som finns i regleringsbrevet. Fr.o.m. år 1994 ingår DNA-analyser i samtliga faderskapsärenden. Detta innebär dels en väsentligt ökad
säkerhet i faderskapsundersökningarna, dels en betydande rationalisering
av verksamheten.
Verksamhetens totaia kostnader under budgetåret 1993/94 har uppgått till 203,8 miljoner kronor. Verksamheten har finansierats dels med anslag, dels med intäkter. Intäkter av anslag budgetåret 1993/94 har enligt verkets bokslut uppgått till 148,9 miljoner kronor och intäkter av avgif-
ter till 50,1 miljoner kronor. När det gäller avgiftsintäkterna avser ca 26
miljoner kronor verksamhet inom det rättspsykiatriska området och 15,6 miljoner kronor rättsserologisk verksamhet. Vidare kan nämnas att intäkter i den rättskemiska verksamheten uppgår till 8,4 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94.
Avgifterna som RMV erhåller kommer till övervägande del från kommuner och landsting (70 20) samt från statliga myndigheter (28 20).
RMV:s anslagssparande under budgetåret 1993/94 uppgick till 12,2 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat RMV:s årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
I den fördjupade anslagsframställningen (FAF) föreslår RMV bl.a. att: — RMV:s rättspsykiatriska avdelningar skall få ge rättspsykiatrisk vård
även efter den tidpunkt då den rättspsykiatriska undersökningen är av-
slutad, — samtliga RMV:s avdelningar godkänns för vård av anhållna, häktade
och intagna i kriminalvårdsanstalt, — den nuvarande rättspsykiatriska utredningsorganisationen med tre ut-
redningsavdelningar inom RMV och tre entreprenörer bibehålls,
den efter rättspsykiatrisk undersökning samt för anhållna, häktade och Bil. 6 intagna inom kriminalvården förtydligas,
— tillståndet för det rättspsykiatriska ärendesystemet utvidgas — regeringen prövar om RMV:s verksamhet med rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierade.
Vidare hemställer RMV om att verket tilldelas ett ramanslag på
235 600 000 kronor och en planeringsram (anslag och intäkter) på 314 650 000 kronor budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
För planeringsperioden 1995/96 — 1998 skall följande övergripande
mål gälla för RMV: Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet.
Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de rätts-
medicinska, rättskemiska och = rättsserologiska undersök-
ningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rätts-
säkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Resurser 1995/96 Ramanslag 248 173 000 kronor
Intäkter 55 000 000 kronor
Planeringsram
Anslag 1995/96 | 1997 1998 248 173 000 kronor 165 115 000 kronor 165 115 000 kronor
Intäkter 1995/96 1997 1998 55 000 000 kronor 33 000 000 kronor 33 000 000 kronor
Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV lämnat i sin Bil. 6
årsredovisning m.m. och som redovisats tidigare. Regeringen kan sam-
manfattningsvis konstatera att RMV:s samlade verksamhet under de tre
första verksamhetsåren innebär att verket uppnått de mål som riksdagen lade fast i proposition (1990/91:120) om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet m.m. Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att betydande kvalitets- och produktivitetsförbättringar har kunnat göras inom de verksamhetsområden som RMV har ansvar för.
RMV har i en bilaga till årsredovisningen lämnat uppgifter som belyser prestationskostnader vid olika enheter inom respektive verksamhetsområde. Denna redovisning gör det möjligt för regeringen att jäm-
föra produktionskostnaderna vid verkets olika enheter. Regeringen vill
framhålla att denna information har förbättrat budgetdialogen mellan regeringen och RMV. Företrädare för myndigheten har angett att redovisningssystemet är under utveckling och att det därför finns vissa
metodproblem som innebär att nuvarande styckkostnadsinformation kan
innehålla mindre brister. Uppgifterna bör därför tolkas med försiktighet. Regeringen anser att RMV:s utvecklingsarbete med att ta fram relevant
ekonomisk styrinformation är mycket angeläget.
Fördjupad prövning
Mot bakgrund av den fördjupade prövning som genomförts finner regeringen att de nuvarande övergripande målen för RMV:s verksamhet är relevanta och bör ligga fast även under nästa planeringsperiod 1995/96 — 1998. Regeringens beslut om inriktning av de mer verksamhetsspecifika målen redovisas i detta avsnitt.
RMV skall vidareutveckla de instrument för uppföljning och utvärdering som redan införts i verksamheten. Att ytterligare förfina tid-
redovisningssystemet för att höja kvalitet och tillförlitlighet i de styckkostnader som lämnas är en viktig uppgift.
Inom det rättpsykiatriska verksamhetsområdet skall RMV — för att
ytterligare höja säkerheten i undersökningsverksamheten — prioritera
arbetet med att utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar och i 8 7-undersökningar. Detta är enligt regeringens mening av central betydelse för att upprätthålla rättssäkerheten.
RMV:s uppgift inom det rättspsykiatriska området är att bedriva undersökningverksamhet. En viktig uppgift i början av den kommande planeringsperioden blir att omstrukturera och anpassa vårdkapaciteten inom
den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen till det antal vårdplatser som behövs för att genomföra efterfrågade undersökningar.
Det finns behov av att förbättra förutsättningarna för forskning och utveckling, särskilt inom det rättspsykiatriska området. Ett skäl till detta Bil. 6 är att det saknas tillräckliga kunskaper om bl.a. effekterna av rättspsykiatriska vårdinsatser. RMV har en viktig uppgift när det gäller att ge stöd till sådant forsknings- och utvecklingsarbete som är av betydelse för verksamheten. Detta inn2bär enligt regeringens mening att RMV även fortsättningsvis bör prioritera dessa insatser.
RMV skall inom det rättsmedicinska området organisera sina insatser så att uppdragsgivarnas behov och önskemål tillgodoses väl. Detta skall ske inom ramen för tillgängliga resurser och gällande regelsystem. Verket skall vidare fortsätta att prioritera kvalitetssäkringsarbete och personal- och kompetensutveckling. En viktig uppgift är därvid att intensifiera rekryteringen av läkare så att antalet verksamma rättsläkare kan öka.
Inom det rättskemiska verksamhetsområdet skall RMV fortlöpande anpassa serviceutbudet till de krav som uppdragsgivarna ställer på verksamheten. Kvalitetssäkringsarbetet bör prioriteras. Detta skall ske genom att särskilda delar av metodsortimentet ackrediteras enligt internationell standard.
RMV bör även fortsättningsvis delta i nationella och internationella kvalitetskontrollprogram.
RMV bör under den närmaste treårsperioden sträva efter att bibehålla korta handläggningstider för obduktionsärenden samt att ytterligare förkorta handläggningstiderna för drograttfylleriärenden, missbruksärenden och yttranden. Vidare bör verksamheten fortlöpande effektiviseras genom t.ex. utnyttjande av ny teknik.
Rättsserologiska avdelningen skall under den kommande planeringsperioden sänka medianhandläggningstiden för faderskapsärendena till ca 30 dagar (med handläggningstid avses i detta sammanhang endast den tid som avdelningen kan påverka). Vidare skall taxorna för faderskapsundersökningar i så stor utsträckning som möjligt hållas oförändrade. När det gäller rättsserologiska avdelningens verksamheter är målsättningen att dessa skall ackrediteras.
Slutsatser — Rättspsykiatrisk vård RMV har i sin FAF föreslagit att verket skall få ge rättspsykiatrisk vård vid de rättspsykiatriska avdelningarna även efter den tidpunkt då den rättspsykiatriska undersökningen är avslutad.
I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m. framhålls att möjligheten att ge rättspsykiatrisk vård vid statlig undersökningsenhet Bil. 6 bör begränsas till perioden när undersökning pågår. Denna princip fastslogs också av riksdagen år 1991 (prop. 1990/91:58, bet 1990/91:SoU13, rskr. 1990/91:329). Regeringen anser att denna princip för ansvarsfördelning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha till uppgift att genomföra rättspsykiatriska undersökningar och bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som undersökningarna pågår. Regeringen vill i detta sammanhang understryka sin principiella ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet skall vara en landstingskommunal angelägenhet.
Regeringen anser vidare att det är väsentligt att den landstingskommunala psykiatrin fortsätter att utveckla sin kompetens och sina resurser när det gäller specialiserad psykiatrisk vård av psykiskt störda lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa förutsättningar är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat inom landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den psykiatriska vården.
— Rättspsykiatrins organisation I förra årets budgetproposition angav regeringen att beslut om rättspsykiatrins framtida organisation och dimensionering bör ske i den fördjupade prövningen av RMV:s verksamhet som genomförs under 1994, En viktig utgångspunkt för detta beslut består i en analys av de rättspsykiatriska undersökningar och $ 7-utredningar som lämnas av rättspsykiatriska avdelningar och entreprenörer.
RMV föreslår i sin FAF att nuvarande rättspsykiatriska utredningsorganisation med tre utredningsavdelningar inom RMV och tre kommunala entreprenörer behålls. Verket framhåller vidare att de vårdplatser som inte används i utredningsverksamheten bör kunna ställas till sjukvårdshuvudmännens och kriminalvårdens förfogande genom uppdragsfinansiering.
RMV redovisar i sin FAF att det inte finns några påvisbara kvalitetsskillnader i utredningsverksamheten mellan RMV:s rättspsykiatriska avdelningar och entreprenadenheterna. Vidare medför kombinationen av statliga och kommunala undersökningsenheter positiva effekter i form av konkurrensmöjligheter och erfarenhetsöverföring. De statliga undersökningsenheterna bidrar därvid med långvarig erfarenhet av rättspsykiatrisk utredningsverksamhet och entreprenörsenheterna bidrar med erfarenheter av kvalificerat omhändertagande när det gäller vård av psykiskt störda lagöverträdare.
" Regeringen delar RMV:s bedömning att den nuvarande organisationen med statliga och kommunala undersökningsenheter fungerar väl och Bil. 6 motsvarar de intentioner som låg till grund för riksdagens beslut om den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år 1991. Vi anser att denna ordning med statliga enheter och entreprenörsenheter bör ligga fast även fortsättningsvis. Genom denna organisering av verksamheten skapas möjligheter till konkurrens och erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i resursutnyttjandet. Enligt vår bedömning finns det behov av att även fortsättningsvis ta i anspråk nuvarande statliga avdelningar och entreprenörsenheter för att genomföra efterfrågad undersökningsvolym.
När det gäller vårdplatskapacitet kan regeringen dock konstatera att genomförda effektiviseringar m.m. har medfört att knappt hälften av totalt ca 80 vårdplatser vid RMV:s egna utredningsenheter för närvarande används inom ramen för utredningsverksamheten. Med hänvisning till vad vi tidigare har anfört beträffande principer för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen när det gäller rättspsykiatrisk vård, anser vi att den vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver utnyttja för att utföra utredningsverksamhet så långt möjligt bör överföras till kommunala huvudmän som saknar kapacitet. Arbetet med att omstrukturera den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen skall inledas skyndsamt. Utgångspunkten för RMV:s planering bör vara att avvecklingen skall vara avslutad den 31 december 1995.
— Ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter rättspsykiatrisk undersökning
RMV har framhållit att det finns behov av att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning. Skälet är att vissa undersökta som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning och som har behov av rättspsykiatrisk vård inte tillräckligt snabbt överförs till en enhet inom psykiatrin. Detta medför olägenheter för patienterna i form av försenad eller utebliven vård m.m. och för RMV i form av ökade kostnader. Detta gäller t.ex. i sådana fall då den undersökte bedöms ha en allvarlig psykisk störning och denne och/eller åklagare inte medger att vården påbörjas innan domen vunnit laga kraft. Vi vill i detta sammanhang betona att landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att ge psykiatrisk vård till personer som är i behov av det. Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på en statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör inget undantag.
Regeringen avser att lämna en proposition med förslag till ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta sammanhang avser vi också att behandla frågan om hur sjukvårdshuvudmännens ansvar för vård och kostnader skall kunna förtydligas.
— RMV:s rättspsykiatriska ärenderegister
RMV framhåller i sin FAF att det i dag inte finns tillräckliga kunskaper Bil. 6 om effekterna av vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare. Enligt undersökningar inom området krävs bättre kunskaper om risken för återfall i brott samt om effekterna av olika behandlingar och terapiformer. Detta skulle kunna påskynda utvecklingen av bl.a. diagnostik och undersökningsverksamhet. Vidare skulle domstolarna på detta sätt kunna få ett säkrare underlag vid bedömning av påföljder. Enligt RMV:s mening skulle ett led i denna utveckling kunna vara att förbättra informationstillgången i verkets datoriserade rättspsykiatriska ärenderegister. RMV har därför hemställt till regeringen om att tillståndet för ärenderegistret bör utvidgas. Verkets hemställan innebär bl.a. att vissa uppgifter från den psykiatriska vården och från kriminalvården skall få föras in i det rättspsykiatriska ärenderegistret.
Regeringen anser att det är väsentligt att möjligheterna till forskningsoch utvecklingsarbete inom det rättspsykiatriska området förbättras. Vi anser att RMV under de tre första verksamhetsåren har tagit viktiga initiativ till att förbättra forsknings- och utvecklingsarbetet inom ett till vissa delar eftersatt område. Ökade möjligheter att föra in uppgifter i det rättspsykiatriska ärenderegistret kan vara en angelägen åtgärd för att förbättra möjligheterna till forsknings- och utvecklingsinsatser på området.
Regeringen anser dock att RMV:s förslag innebär svåra avvägningar från integritetssynpunkt. RMV:s hemställan innebär att ytterst känsliga uppgifter om individens personliga förhållanden och psykiska hälsa m.m. skulle rymmas i verkets datoriserade ärenderegister. Vi anser - mot bakgrund av frågans rättsliga komplexitet och känsliga karaktär — att överväganden beträffande en utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in uppgifter m.m. i ärenderegistret bör göras i en särskild utredning. Regeringen har därför för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är angelägna att vidta med anledning av RMV:s framställningar. Den särskilda utredaren skall avrapportera uppdraget senast den 1 september 1995.
— Intäktsfinansiering av rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar RMV har i sin FAF föreslagit att regeringen prövar om verksamheten med rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar inom det rättskemiska området bör vara uppdragsfinansierad.
RMV genomför inom sina verksamhetsområden olika insatser som riktas till polisväsendet. Flertalet av dessa insatser sker i dag inom områden som finansieras genom RMV:s ramanslag. RMV utför — på uppdrag av Rikspolisstyrelsen — kontroller av urin eller blod från personer som är misstänkta för att vara påverkade av narkotika. Denna verksamhet är sedan den 1 juli 1993 intäktsfinansierad.
Enligt regeringens mening bör ytterligare erfarenheter avvaktas för att därigenom bättre kunna pröva om finansiering med intäkter bör omfatta Bil. 6 ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till denna fråga då ytterligare underlag har erhållits.
Mot bakgrund av vad som har redovisats i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser är målet för RMV att på 3,5 år nå de mål som regeringen formulerat och i övrigt genomföra de förändringar som utpekats i dessa avsnitt.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till det generella besparingskravet — en besparing på 5 miljoner kr.
Planeringsramen för perioden 1995/96 — 1998 har mot denna bakgrund beräknats till 699 403 000 kr. Av denna planeringsram avser 578 403 000 kr anslagsmedel och 121 000 000 kr intäkter.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten
inom RMV:s ansvarsområde skall vara i enlighet med vad rege-
ringen förordar i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser,
2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 248 173 000 kronor.
Bil. 6
| 1993/94 — Utgift | 12 918 939 |
| 1994/95 Anslag | 15 680 000 |
| 1995/96 — Förslag | 31 574 000 |
varav 21 049 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m.
enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen).
Det övergripande målet för nämnden är att medverka till att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården och därigenom medverka till att sektorsmålet om en god hälso- och sjukvård
samt en god tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i an-
mälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation
m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälsooch sjukvården samt tandvården.
I sin enkla anslagsframställning konstaterar HSAN att antalet anmälningar har ökat kraftigt. Prognosen för antalet anmälningar för budgetåret 1993/94 har överträffats. På grund av den kraftiga ökningen av antalet anmälningar har antalet balanserade ärenden stigit till en oaccep-
tabel nivå samtidigt som handläggningstiden har ökat något. Detta trots att antalet avgjorda ärenden ökat och kostnaden per ärende successivt sjunkit. Ärendeutvecklingen framgår av följande tabell.
Ärendeutveckling m.m. vid HSAN 1989/90 — 1993/94
89/90 90/91 91/92 92/93 93/94
Antal anmälningar 1 292 1 504 1 600 1933 2.355 Antal avgjorda 1 514 1 567 1 813 1962 2 027 ärenden Antal balanserade 1589 1532 1 374 1338 1 670 ärenden vid budgetårets utgång Kostnaden (kr) per = 7269 8 922 8 434 7 640 7147 ärende i fast pris juli 1994 Genomsnittlig - - - 17,15 8,1 handläggningstid i månader
HSAN räknar med att antalet anmälningar fortsätter att öka i ungefär samma takt som hittills, dvs. med cirka 20 24 per år. För innevarande
budgetår beräknas antalet anmälningar till 2 700; för hela budgetåret
1995796 till cirka 5 200. HSAN framhåller också att antalet anmälningar ökar efterfrågan på information och annan service. Bil. 6
Om handläggningstiderna mot denna bakgrund skall kunna förkortas och övriga krav uppfyllas krävs, enligt HSAN, väsentligen ökade resurser. Nämnden menar att personalförstärkning vid nämndens kansli och på föredragandesidan är nödvändigt och därmed också ytterligare lokaler. Även antalet sammanträden måste ökas.
HSAN har beräknat medelsbehovet utifrån en styckkostnad per ärende på 7 000 kronor. Nämndens medelsbehov skulle med detta beräkningssätt uppgå till 36 400 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Resurser 1995/96 Ramanslag 31 574 000 kronor Beräknade avgiftsinkomster 105 000 kronor
Övrigt
HSAN skall vidta åtgärder för att effektivisera ärendehandläggningen ytterligare samt vidta särskilda insatser i syfte att avarbeta ärendebalansen. HSAN skall nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid av högst sex månader under budgetåret 1995/96.
Resultatbedömning HSAN:s årsredovisning visar att HSAN avgjort fler ärenden än tidigare år. Verksamheten har effektiviserats genom en lägre kostnad per ärende och en handläggningstid som uppfyller de för budgetåret 1993/94 uppställda kraven på högst tio månader.
Regeringen konstaterar emellertid att handläggningstiden har stigit från 7,75 månader för budgetåret 1992/93 till 8,1 månader för budgetåret 1993/94. Regeringen delar vidare HSAN:s bedömning att ärendebalansen ökat till en omfattning som inte är acceptabel.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpropo- Bil. 6 sition bör gälla även för budgetåret 1995/96. HSAN skall således vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall och under budgetåret 1995/96 nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som understiger sex månader. Pågående insatser för en effektivare handläggning av nämndens ärenden skall också vidmakthållas.
HSAN har framhållit att antalet anmälningar förväntas öka med cirka 20 20 per år och budgetåret 1995/96 uppgå till cirka 5 200. Regeringen godtar denna bedömning.
Regeringen anser att den av HSAN redovisade ärendebalansen och den ökade handläggningstiden främst beror på den kraftiga ökningen av antalet anmälningar, men även på att HSAN:s inre effektivitet skulle kunna förbättras.
Mot denna bakgrund anser regeringen det mycket viktigt att HSAN effektiviserar ärendehandläggningen ytterligare. Därvid kommer frågor om HSAN:s kompetens i förgrunden. Regeringen vill påpeka att det ankommer på HSAN att göra de överväganden och svara för de åtgärder som är nödvändiga för att bl.a. förbättra organisationens struktur och höja kompetensen. Regeringen anser vidare att särskilda insatser under budgetåret 1995/96 måste vidtas i syfte att avarbeta ärendebalansen. Regeringen föreslår därför att medelsnivån räknas upp med 7,6 miljoner kronor varav 5,6 miljoner kronor för att finansiera behovet av ytterligare handläggare, medicinskt sakkunniga och ställföreträdande ordförande på heltid, utökade lokaler och kostnader i samband med fler sammanträden. Engångsvis beräknas 2 miljoner kronor för särskilda insatser under budgetåret 1995/96 i syfte att avarbeta ärendebalansen. Användningen och resultatet av de engångsvis beräknade medlen skall redovisas särskilt i årsredovisningen för budgetåret 1995/96.
Regeringen bedömer att beräknade medel möjliggör för HSAN att tillföra verksamheten ökad kompetens och säkra att handläggningstiderna förkortas trots det ökade antalet ärenden. Även ärendebalansen bör kunna avarbetas i betydande utsträckning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret —1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 574 000 kronor.
F 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin
| 1993/94 — Utgift | 6 505 929 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 7 474 000 |
| 1995/96 — Förslag | 15 099 000 |
varav 10 066 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) är en självständig forskningsmyndighet med nära samarbete med Karolinska Institutets sek-
tion för stressforskning.
IPM bedriver även en omfattande extern forskningsverksamhet som
finansieras genom bidragsintäkter. Under budgetåret 1993/94 uppgick
dessa intäkter till 6,9 miljoner kronor.
De övergripande målen för myndigheten är att utveckla, värdera och
förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.
IPM har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om att få utöka sin verksamhet med ytterligare två enheter, enheten för psykosocial behandlingsforskning och enheten för informationsteknologi och hälsa, samt om utbyggnad av arbetslokaler och hyresmedel för dessa.
IPM har i sin årsredovisning redovisat de olika verksamhetsområdena. Följande mål har lagts fast: IPM:s forskningsverksamhet skall vara prak-
tiskt tillämpbar inom social-, hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena. Teoribildning och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa verk-
samhetsområden skall utvecklas och forskningen skall vidare även ange vad i dessa miljöer som behöver ändras. Genom informations- och ut-
bildningsinsatser skall institutet bidra till att dess forskningsresultat och kunskaper sprids och kommer till praktisk användning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller vissa invändningar mot IPM:s
årsredovisning. De invändningar som RRV har är framför allt brister i
de finansiella dokumenten. Som helhet finner dock RRV att resultatredovisningen ger en bra bild av IPM:s verksamheter. De övergripande målen är preciserade, men verksamhetsmålen är inte kvantifierade.
I anslagssparande har IPM redovisat 0,5 miljoner kronor.
Bil. 6
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast och utsträcks även till 1997.
Resurser 1995/96
Ramanslag 15 099 000 kronor
Beräknade avgiftsinkomster 325 000 kronor
Resultatbedömning och slutsatser IPM har i sin första årsredovisning lämnat en god och informativ bild av sin verksamhet. Verksamhetsmål, som är kopplade till de övergripande målen, finns för varje verksamhetsområde. Det vore av intresse att verk-
samhetsmålen framöver var mer kvantifierade. Vidare är det viktigt att
påpeka att det är relativt svårt att göra en resultatanalys för ett budgetår i taget då institutet bedriver en långsiktig verksamhet. De två senast tillkomna enheterna, enheten för invandrarmiljö och hälsa och enheten för suicidforskning och prevention har inrättats så nyligen att det i dag är för tidigt att se ett direkt resultat av IPM:s forskningsverksamhet inom dessa områden. Vidare anser regeringen att det vore önskvärt att kunna särskilja mellan den forskningsverksamhet som bedrivs inom institutets anslagsfinansierade verksamhet och den forskning som bedrivs genom externa forskningsbidrag.
Regeringen finner IPM:s verksamhet vara av hög kvalitet och samhällsrelevans, vilket bevisas av att efterfrågan på IPM:s projekt och medverkan är stor.
Regeringen anser att det med tanke på den nuvarande samhällsutveck-
lingen med hög arbetslöshet och snabb omstrukturering av näringsliv och
offentlig förvaltning bör inrättas ytterligare en enhet vid IPM, enheten
för psykosocial behandlingsforskning. Regeringen beräknar kostnaden för
denna enhet till sammanlagt 2 750 000 kronor.
Regeringen anser att en enhet för informationsteknologi och hälsa inte
skall inrättas då sådan verksamhet i princip ligger utanför institutets
verksamhetsområde. En besparing på 100 000 kronor läggs på myndighetsanslaget. Efter-
som IPM är en liten forskningsmyndighet skulle en större besparing vara mycket kännbar.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 099 000 kronor.
F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik
| 1993/94 = Utgift | 13 571 072 |
| 1994/95 Anslag | 15 540 000 |
| 1995/96 Förslag | 29 135 000 - |
varav 19 423 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU
skall därmed medverka till att givna resurser inom hälso- och sjukvården
utnyttjas rationellt för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska ramer med hänsyn till aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis.
SBU inledde sin verksamhet som självständig myndighet den 1 juli 1992 och har nu som sådan lämnat en årsredovisning för sitt andra verksamhetsår. Årsredovisningen är rättvisande och har utvecklats betydligt sedan föregående år. Resultatmodellen har utvecklats i samråd med Riksrevisionsverket parallellt med att en kontoplan utarbetades.
Projekten löper under flera år. Det reella projektarbetet följs av en
kunskapsspridningsfas. Först ytterligare någon tid därefter kan en slutlig bedömning ske av vilka effekter SBU:s verksamhet har fått vad gäller praktisk tillämpning och samhällsekonomiska konsekvenser.
Årsredovisningen ger en god bild av pågående och avslutade projekt, publicerade rapporter och andra informationsinsatser. Det nya redovisningssystemet gör det möjligt att följa kostnaden för respektive projekt. På sikt bör det därför bli möjligt att även göra effektbedömningar.
SBU har i sin anslagsframställning begärt ökade resurser för att konsolidera verksamheten bl.a. genom kraftfullare och mer resurskrävande administration och ledhing av projekten. Resurser har också äskats för investeringar I ny informationsteknologi, marknadsföringsaktiviteter och för att utveckla interaktiva videoprogram på CD-rom. Vidare har SBU beräknat ökade kostnader för att arvodera insatser från experter som en följd av nya finansieringssystemen inom den kommunala sektorn och ökade översättningskostnader.
SBU har också hemställt om att få söka och disponera forsknings-
anslag och andra externa bidrag för särskilda projekt samt att få ta ut avgifter för publikationer, kurser och seminarier.
ta in un
Bil. 6
Sammanfattning
Övergripande mål
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik.
Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder. Områden där
den medicinska metodiken är kontroversiell, möjligen skadlig, har långtgående sociala och etiska komplikationer eller är underutnyttjad
skall därvid prioriteras.
Beredningen skall utarbeta och sprida kunskapsöversikter baserade på tillgänglig vetenskaplig litteratur i syfte att höja vårdens kvalitet. De rapporter som tas fram skall ha hög vetenskaplig kvalitet och
vara sammanställda på ett enkelt och överskådligt sätt.
Resurser 1995/96 Ramanslag 29,1 miljoner kronor
Resultatbedömning
Att utvärdera medicinsk metodik är en verksamhet med betydande utvecklingspotential och är ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården. En förutsättning för att verksamheten skall fungera som ett styrmedel är att den följs upp och att resultaten utvärderas. SBU har en ambitiös egen uppföljning och utvärdering. Verksamheten utvärderas
också genom särskilda studier av oberoende granskare. |
SBU prioriterar projekt med omfattande konsekvenser för enskilda per-
soners hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också
har stora besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner
och praxis har också förändrats inom flera av de områden där SBU läm-
nat rekommendationer baserade på vetenskapliga kunskapssynteser.
Behandling av ont i ryggen är ett exempel där SBU:s insatser har lett till såväl förändringar i sjukskrivningsrutiner som ett bättre omhändertagande av patienter. Detta är också ett exempel på ett verksamhetsområde där uppföljning och utvärdering av resultaten lett till att SBU planerar ytterligare insatser. De möjliga samhällsekonomiska besparingarna inom detta område skulle kunna uppgå till betydande belopp om aktuella
kunskaper tillämpades genomgående.
effekter, 50 — 100 miljoner kronor, är behandling av slaganfall, gastro- Bil. 6
skopi och hypertoni. Genom pågående uppföljningar och utvärderingar kommer så småningom utfallet inom dessa områden att kunna redovisas.
För att nå målen för SBU:s verksamhet är det av största vikt att informationen om beredningens verksamhet och resultatet av denna sprids och kommer till praktisk användning, främst hos sjukvårdshuvudmännen.
Om detta kan ske är möjligheterna till samhällsekonomiska besparingar genom SBU:s verksamhet mycket goda.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet som tidigare lagts fast i princip bör gälla även för budgetåret 1995/96. Inom ramen för dessa föreslås dock vissa förändringar inför
budgetåret 1995/96.
Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att ta tillvara och omsätta kunskaperna i det reella hälso- och sjukvårdsarbetet är av avgörande betydelse för effekterna av SBU:s verksamhet. Det är också främst de som kan tillgodogöra sig de besparingar som SBU:s verksamhet visar är möjliga. Sjukvårdshuvudmännens förutsättningar att implementera mäng-
den ny kunskap bör därför också övervägas vid bedömningen av SBU:s
resurstilldelning. Det torde även vara ett incitament för sjukvårdshuvudmännen att ta tillvara de kunskaper som SBU:s verksamhet genererar om
de bidrar till finansieringen.
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har en överenskommelse träffats om att 5 miljoner kronor skall avsättas som delfinansiering av SBU:s verksamhet. Parterna är
också överens om att det är angeläget att hälso- och sjukvårdspersonal
bidrar med sitt expertstöd till olika statliga organs verksamhet, bl.a. SBU:s. Parterna har därför också enats om att en del av beloppet för särskilt bidrag till hälso- och sjukvård inbegriper ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader i samband med att deras personal deltar i sådana aktiviteter.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) har 6 000 000 kronor beräknats
under ramanslaget för att utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Medlen har förts över från femte huvudtitelns anslag C 8. Bidrag inom
psykiatriområdet.
Regeringen anser att SBU bör få söka och disponera forskningsbidrag
och andra externa bidrag för sin verksamhet.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till
det generella besparingskravet — en besparing på 822 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 29 135 000 kronor.
17 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 6 257
F 11. Barnombudsmannen
| 1993/94 — Utgift | 5 755 960 Bil. 6 |
| 1994/95 — Anslag | 7 708 000 |
| 1995/96 — Förslag | 11 604 000 |
varav 7736 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med upp-
gift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen.
Det övergripande målet för BO är att bevaka frågor som angår barns
och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras
tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta
Nationernas konvention om barnets rättigheter.
BO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Barns uppväxtvillkor
och lekmiljö, 2. Ungdomars uppväxtvillkor och fritid, 3. Psykosociala frågor och 4. Barnsäkerhet och samhällsplanering. För dessa verksam-
hetsgrenar har följande mål lagts fast:
Verksamhetsgren I: Barns uppväxtvillkor och lekmiljö
—- Att följa samhällets verksamheter som riktas till barn och beskriva konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller administrativa modeller för hur barnets rätt till goda livsvillkor och ökat inflytande kan garanteras. - Att följa och uppmärksamma barns villkor i samhället och bevaka utvecklingen inom barnomsorg, skola, fritidsverksamheter och visa på skillnader för barn och ungdomar i olika samhällsgrupper och i olika livssituationer.
Verksamhetsgren 2: Ungdomars uppväxtvillkor och fritid —- Att följa samhällets verksamheter som riktas till ungdomar och beskriva konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller administrativa modeller för hur ungdomars rätt till goda livsvillkor, ökat medinflytande och medbestämmande kan garanteras. —- Att samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor. — Att följa ungdomars egen tillgång till massmedia, medverkan i media
och medias inflytande på ungdomar vad gäller skadliga skildringar med
våld m.m.
Verksamhetsgren 3: Psykosociala frågor Att lyfta fram och förtydliga samhällets ansvar när det gäller att förebygga, identifiera, rapportera, remittera, undersöka, behandla, skydda eller ingripa rättsligt när barn eller ungdom utsätts för misshandel och/eller övergrepp eller annan skada. Föreslå lagändringar vad gäller socialtjänsten, föräldrabalken osv. via t.ex. remisser, särskilda skrivelser, förslag till kommittéer.
— Att för flyktingbarn/asylsökande barn och unga gå igenom det regelverk och den lagstiftning som gäller och få en överensstämmelse i enlig- Bil. 6 het med intentionerna i FN:s barnkonvention. Gömda barn och barn som
kommer ensamma skall särskilt prioriteras. — Att arbeta med enskilda kontakter när barn och unga själva hör av sig
till BO via BO:s 020-nummer.
— Alt lyfta fram och värna om barnhälsovårdens och skolhälsovårdens
möjlighet och betydelse för att identifiera, remittera och stödja barn och ungdomar med problem.
Verksamhetsgren 4: Barnsäkerhet och samhällsplanering
— Att samordna det förebyggande arbetet vad gäller barns och ungas säkerhet bl.a. genom att upprätthålla och utveckla kontaktnät inom säkerhetsområdet.
— Att följa och bevaka utveckling inom samhällsplaneringen och dess effekter på barns och ungas liv, att utveckla former för barns och ungas delaktighet i samhällsplaneringen och samordna strategier för att nå barn
och ungdomar angående risker för olycksfall i trafiken, bostadsområdet, bostaden, skolan, arbetslivet och i olika fritidsverksamheter. — Att följa och bevaka miljö- och hälsoskyddsfrågor, vad gäller barn och
unga samt bevaka lagstiftning i fråga om rättstillämpning vid olycksfall
bland barn och unga.
För budgetåret 1993/94 har BO ett anslagssparande på 741 000 kr. Samtliga tjänster har inte varit tillsatta under budgetåret. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 — 1994/95 bör
ligga fast och utsträckas till att omfatta även 1995/96.
Resurser 1995/96 Ramanslag 11 604 000 kronor
Resultatbedömning
BO:s årsredovisning ger god överblick över ombudsmannens verksam-
hetsområde. Målen för BO:s verksamhet är uppfyllda på rimlig nivå.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BO utan bedömer att den i Bil. 6 allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993/94 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till det generella besparingskravet — en besparing på 383 000 kr. Medelsbehovet beräknas till 11 604 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 11 604 000 kronor.
F 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
| 1993/94 = Utgift | 5 819 308 |
| 1994/95 Anslag | 6 113 000 |
| 1995/96 — Förslag | 8 961 000 |
varav 5 974 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländska beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn.
Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation.
De övergripande målen för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.
Regeringen tillkallade i maj 1992, på initiativ av NIA, en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner (Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för denna översyn prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten. Utredningens betänkande Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. skall remissbehandlas.
hö
NIA har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Auktorisation Bil. 6 och tillsyn, 2. Förmedlingssätt vid enskild/privat adoption, 3. Prövning av utländska adoptionsbeslut, 4. Adoptionskostnadernas utveckling, 5. Internationell utveckling inom adoptionsområdet samt 6. Informationsverksamhet. För dessa verksamhetsgrenar har följande mål lagts fast:
Verksamhetsgren 1-3: NIA skall genom auktorisation av adoptionsorganisationer, tillsyn och yttrande över förmedlingssättets tillförlitlighet upprätthålla och stödja verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå.
Verksamhetsgren 4: NIA skall verka för att kostnaderna för adoptioner hålls nere.
Verksamhetsgren 5: NIA skall fortsätta att ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på sitt område i syfte att upprätthålla och öka kunskaperna om adoptioner av utländska barn.
Verksamhetsgren 6: NIA skall fortsätta med den ökade informationen till berörda samhällsorgan om regler för och innehåll i adoptionsverksamheten.
I fråga om verksamhetsgren 4. Adoptionskostnadernas utveckling påtalar NIA att det för nämnden saknas stöd i tillämpliga regelsystem för att nå målet att hålla kostnaderna för adoptionerna nere.
För budgetåret 1993/94 har NIA redovisat ett anslagssparande på 136 410 kr.
RRV':s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I sin enkla anslagsframställning för inte NIA fram några frågor be-
träffande ändrad inriktning av nämndens verksamhet. NIA påtalar dock att en tillämpning i Sverige av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationell adoption kan leda till att nämndens resursbehov ökar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål Det övergripande mål som gäller för perioden 1992/93 — 1994/95 och som enligt regeringsbeslut den 10 juni 1993 utsträckts till att omfatta även budgetåret 1995/96 ligger fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 8,9 miljoner kronor
Resultatbedömning
De resultat som NIA redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. Bil. 6 NIA:s årsredovisning visar att arbetet bedrivs med sådan inriktning och på sådant sätt att de uppsatta målen har nåtts eller har förutsättningar att nås. Resultaten visar god produktivitet. Regeringen konstaterar att NIA arbetar med att utveckla resultatredovisningen och ser positivt på att nämnden i år jämfört med föregående årsredovisning lämnar en mer utförlig återrapportering av utfallet i verksamheten i förhållande till de resultatkrav som lagts fast i regleringsbrev.
I avvaktan på beredningen av Adoptionslagstiftningsutredningens betänkande anser regeringen att den nuvarande inriktningen på nämndens verksamhet bör ligga fast.
Den ekonomiska rapportering som upprättats är tillfredsställande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar vid granskning av årsredovisningen utan bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till det generella besparingskravet — en besparing på 224 000 kr. Medelsbehovet för NIA:s verksamhet och för bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer — för internationell adoptionshjälp beräknas = till 8 961 000 kr, varav 2 374 000 kr avser bidrag till de auktoriserade organisationerna.
NIA bör under budgetåret 1995/96 få disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 250 000 kr för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Förslag till riksdagsbelut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kronor.
F 13. Nämnden för vårdartjänst
| 1993/94 — Utgift | 8 126 840 |
| 1994/95 — Anslag | 8 856 000 |
| 1995/96 — Förslag | 12 642 000 |
varav 8 428 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åttonde
bildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Bil. 6 Nämnden för Rh-anpassad utbildning, som skall avgöra frågor om in-
tagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Inom NV:s anslags-
ram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete. NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att
administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika utbildningssammanhang.
NV har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret
19957/96. Budgetåret 1993/94 är det första året NV har lämnat årsredovisning. I sin årsredovisning redovisar NV verksamheten i verksamhetsgrenarna
vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade samt bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Kostnaderna för de två förstnämnda grenarna belastar Socialde-
partementets huvudtitel och verksamhetsmålen för dessa redovisas under anslaget D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 gavs NV av redovisningstekniska skäl emellertid
dispens från kraven i 5 och 9 §§ förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller sålunda inte någon fullständig resultatredovisning för de olika verksamhetsgrenarna och NV redovisar inte heller hur förvaltningskostnaderna fördelat sig på respektive verksamhetsgren.
Av årsredovisningen framgår att NV:s anslagssparande vad beträffar myndighetens förvaltningsanslag för budgetåret 1993/94 uppgått till ca 495 000 kronor.
Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inte några
invändningar. I en revisionsrapport har RRV dock påpekat att NV har vissa brister i sin ekonomiadministrativa kompetens.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 —
1995/96 bör ligga fast även för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 12 642 000 kronor
. oo . Bil. 6 Regeringen anser att det av årsredovisningen och anslagsframställningen framgår att NV:s verksamhet bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare gör regeringen bedömningen att de resultat som NV redovisar för
de två verksamhetsgrenarna i sin årsredovisning är tillfredsställande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende NV. Regeringen instämmer dock i RRV:s
påpekande att NV bör förstärka sin ekonomiadministrativa kompetens. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 ge NV myndighets-
specifika direktiv inför den fördjupade prövningen avseende treårsperio-
den 1997-1999. I avvaktan på dessa direktiv bör NV under budgetåret
1995/96 ingående följa vilka effekter de uppföljnings- och redovisningssystem för vårdartjänsten och omvårdnadsverksamheten som utvecklats under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår haft för möjligheter-
na att jämföra de olika huvudmännens verksamheter vad gäller omfatt-
ning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast för NV:s verksamhet i
den fördjupade prövningen för treårsperioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast även för det förlängda budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till
det generella besparingskravet — en besparing på 178 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 12 642 000 kronor.
F 14. Handikappombudsmannen
1994/95 Anslag 8 374 000 1995/96 — Förslag 11 551 000
varav 7 700 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Handikappombudsmannens verksamhet framgår av förordningen (1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen.
Det övergripande målet för Handikappombudsmannens verksamhet är enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att
verka för att de övergripande målen för handikappolitiken uppnås. Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994 samtidigt som
Statens handikappråd upphörde som statlig myndighet. Riktlinjerna för
'"Handikappombudsmannens verksamhet drogs upp i propositionen om Handikappombudsmannen, vilken godkänts av riksdagen (prop. Bil. 6 1993/94:219, bet. 1993/94:S0U27, rskr. 1993/94:397), liksom dimensioneringen och kostnaderna för verksamheten.
I sin enkla anslagsframställning anger Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär uppgift i att sprida kunskap om FN:s standardregler för funktionshindrade.
Handikappombudsmannen anför att det behövs ytterligare anpassning av myndighetens lokaler så att de blir tillgängliga för personer med funktionshinder. Handikappombudsmannen begär sammanlagt 300 000 kronor för en sådan anpassning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål Handikappombudsmannen har enligt tagen (1994:749) om Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att verka för att de övergripande målen för handikappolitiken uppnås.
Resurser 1995/96 Ramanslag 11 551 000 kronor
Slutsatser Handikappombudsmannens anslagsframställning, som har gjorts efter endast en månads verksamhet, visar att arbetet lagts upp efter de riktlinjer som dragits upp i den nämnda propositionen och i enlighet med lag och förordning om Handikappombudsmannen. Regeringen konstaterar att inriktningen ligger i linje med målen för handikappolitiken.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till det generella besparingskravet — en besparing på 163 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 11 551 000 kronor.
Bil. 6 Statens institutionsstyrelse (SiS) har ansvaret för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Det övergripande målet för institutionsstyrelsen är att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet.
SiS skall också i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov.
Statens institutionsstyrelse har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. SiS har för räkenskapsåret dispens från kravet på resultatredovisning.
Statens institutionsstyrelse har i sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 redovisat att första verksamhetsåret präglats av intensiva insatser för att sammanfoga de ca 60 institutionerna — var och en med sin kultur och historia — och huvudkontoret till en myndighet. Under verksamhetsåret har ett ekonomiadministrativt system för redovisning och uppföljning av ekonomin installerats. Samtliga institutioner har kopplats samman i ett nätverk, knutet till en centraldatafunktion vid huvudkontoret.
Kraven på huvudkontoret har dock, enligt SiS, visat sig vara större än vad som förutsågs när myndighetens organisation planerades. Riksrevislonsverket har i sin revisionsrapport avseende årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94 invänt att redovisningen i väsentliga avseenden inte är tillförlitlig.
Institutionsstyrelsen har även påvisat svårigheter att med nuvarande verksamhet uppfylla kravet på en individuellt differentierad vård. För att uppfylla detta har en strukturomvandling av verksamheten påbörjats. Idag råder t.ex. stora regionala skillnader mellan tillgång och efterfrågan på platser. Vidare finns brist på akut- och avgiftningsplatser för kvinnor samt på akut- och utredningsplatser för ungdomar. Utbyggnaden på ungdomssidan kommer att finansieras genom omdisponering av befintliga resurser.
I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om ändrat huvudmannaskap uttalade riksdagen att institutionernas verksamhet till ca 60 procent skulle finansieras med vårdavgifter från kommunerna. Resterande del finansieras via ett ramanslag för vårdverksamheten. Samtidigt får avgiftsnivån inte avvika allt för mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En allt för hög avgiftsnivå skulle leda till mindre efterfrågan och därmed lägre avgiftsintäkter.
Institutionsstyrelsen redovisar också ett mycket stort behov av kompetensutveckling hos personalen på institutionerna. En stor andel av behandlingsassistenterna saknar idag adekvat grundutbildning. Till SiS har på försök knutits Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) som ligger under Socialstyrelsen. IKM kommer bl.a. att biträda SiS när det gäller personalutbildning och kunskapsutveckling.
Ett dokumentations- och utvärderingssystem är under uppbyggnad, likaså har ett forskningsprogram utarbetats. Bil. 6
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål Statens institutionsstyrelse skall svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LYM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet.
Statens institutionsstyrelse skall vidare, i samarbete med kommuner och landsting, verka för ett vårdutbud som med beaktande av närhetsprincipen är differentierat utifrån individuella vårdbehov.
Resurser 1995/96 Central förvaltning Ramanslag 34,3 miljoner kronor Vårdverksamhet Ramanslag 720,0 miloner kronor
Övrigt Institutionsstyrelsen bör vidareutveckla och effektivisera sina uppföljnings- och redovisningssystem.
Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att det av redovisningen i den enkla anslagsframställningen framgår att verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är synnerligen omvärldsberoende och svårplanerad. Det ställs därför stora krav på en löpande och effektiv uppföljning av kostnader, vård, prestationer och resultat. Sambanden mellan vårdresultat och ekonomiska insatser måste tydliggöras. Mot denna bakgrund är en förstärkning av främst ekonomiadministrationen nödvändig.
Vad gäller de av RRV påtalade bristerna inom bl.a. redovisningsområdet har SiS påbörjat att åtgärda dessa i enlighet med RRV:s krav.
Mot bakgrund av RRV:s invändningar mot SiS redovisning har regeringen för avsikt att senare överväga lämpligheten av nuvarande anslagskonstruktion med skilda anslag för vårdverksamheten och den centrala förvaltningen.
Under året har SiS redovisat en plan för forskning, verksamhetsutveckling, personalutbildning och kvalitetssäkring.
Regeringen anser att det nya statliga huvudmannaskapet ger bättre möjligheter till planering, metodutveckling, förbättrad personalkompetens Bil. 6 och forsknings- och utvecklingsarbete. Institutionsstyrelsens uppföljnings- och utvärderingssystem kan tillsammans ge underlag för bedömningar av vårdeffekter på både kort och lång sikt, vilket inte varit möjligt tidigare. Mot denna bakgrund är en fortsatt satsning på FoU-verksamheten nödvändig. Ett ADB-stöd för uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall utvecklas.
Verksamheter av de slag som Statens institutionsstyrelse enligt riksdagens beslut har övertagit från landsting och kommuner är utsatta för ständiga krav på förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara mycket svåra att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är nödvändig. Myndigheten har därför behov av en anslagskredit motsvarande sju procent av anslagsbeloppet.
De av SiS fastigheter som ägs av staten förvaltas av Statens fastighetsverk. Fastigheterna har nyligen värderats. SiS skall kompenseras för den hyreshöjning som denna värdering medför jämfört med den preliminära hyreskostnad som SiS haft i avvaktan på fastighetsvärderingen.
IKM har på försök knutits till SiS. Medel för IKM har tidigare beräknats under Socialstyrelsens anslag. Utfallet av försöket har enligt samtliga inblandade varit positivt. IKM:s verksamhet faller mer naturligt in under SiS verksamhet än under Socialstyrelsens. Regeringen föreslår därför att medlen, 2 550 000 kronor, för IKM:s verksamhet omdisponeras från Socialstyrelsen till SiS.
SiS kommer att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret även för anslaget vårdverksamhet.
F 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning
1994/95 Anslag 20 272 000 1995/96 — Förslag 34 245 000
varav 22 830 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för central förvaltning.
F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet
1994/95 Anslag 450 000 000 1995/96 — Förslag 719 973 000
varav 479 982 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för vårdverksamhet. Av anslaget har 45 000 000 kronor beräknats för uppföljning, utvärdering, verksamhetsutveckling och personalutbildning inom myndigheten.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 6
1. till Statens institutionstyrelse: Central förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 245 000 kronor,
2. till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 719 973 000 kronor,
3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge Statens
institutionsstyrelse en anslagskredit på sju procent av anslaget.
F 17. Alkoholinspektionen
Nytt anslag (förslag) 21 000 000
varav 14 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Med anledning av bl.a. EU-medlemskapet har riksdagen i december
1994 (prop. 1994/95:89, bet. 1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:000) beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1995 avskaffa import-, export-, tillverkningsoch partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet — Alkoholinspektionen — inrättas den 1 januari 1995 för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen.
Riksdagen har också beslutat (prop. 1993/94:150 bil5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:454) att del av de medel om 75 miljoner
kronor som anvisats för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under
budgetåret 1994/95 får användas för etablerandet av den nya myndig-
heten.
Regeringen har den 1 september 1994 tillsatt en organisationskommitté som utfört det förberedelsearbete som krävts för att inrätta Alkohol-
inspektionen. Regeringen har för avsikt att utreda huruvida Alkohol-
inspektionen kan placeras utanför Stockholm. I avvaktan härpå placeras myndigheten i Stockholm.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Alkoholinspektionen skall tillse att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs och bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls.
Resurser 1995/96
Ramanslag 21, 0 miljoner kronor
Slutsatser
Alkoholinspektionens uppgifter är att utfärda tillstånd för tillverkning av Bil. 6 sprit samt tillverkning av och partihandel med spritdrycker, vin och starköl och tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen. Inspektionen skall svara för en löpande uppföljning och utvärdering nationellt inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten skall ta fram informationsmaterial, utforma föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen och verka för att aktörerna på marknaden och berörda myndigheter har nödvändig kunskap och information om frågor som rör alkoholpolitik och det alkoholpolitiska regelverket.
Alkoholinspektionen skall också samla in och sammanställa den statistik som behövs för att kontrollera, följa upp och utvärdera effekterna av den förda alkoholpolitiken. Den skall föra ett personregister över samtliga tillståndshavare inom alkoholområdet. Vidare skall Alkoholinspektionen inom sitt ansvarsområde aktivt följa och ställa erfarenheter till förfogande för den internationella alkoholpolitiken inom bl.a. EU och WHO.
Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter skall sättas så att de motsvarar kostnaderna för inspektionens verksamhet och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet inom alkoholområdet. Inkomsterna skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under budgetåret.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kronor.
F 18. Alkoholsortimentsnämnden
Nytt anslag (förslag) 1 000 000
varav 670 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Inom ramen för förhandlingarna mellan Sverige och EU om svenskt medlemskap i EU har Sverige förbundit sig att säkerställa att detaljhandelsmonopolets verksamhet är förenligt med EG:s regelverk. Genom expertsamtal mellan företrädare för regeringen och berörda tjänstegrenar inom kommissionen har principer identifierats och preciserats för att detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskriminerande. Principerna i detta avseende ingår i det nya avtal som har tecknats mellan staten och Systembolaget. För att säkerställa icke-diskriminering inrättas en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Nämnden skall bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. Den skall utses av regeringen för tre år. Nämndens verksamhet kommer helt att
bolagets inköpsbeslut. Bil. 6
Nämndens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i en förordningen med instruktion för Alkoholsörtimentsnämnden.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Att på begäran av leverantör av spritdryck, vin eller starköl, vars produkt har avvisats från eller avförts ur Systembolagets sortiment, pröva om Systembolagets beslut grundats endast på en bedömning av produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av pro-
dukten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga hänsyn.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1 000 000 kronor
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på I 000 000 kronor.
F 19-20. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning, och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell forskning.
Regeringens överväganden
Bil. 6 Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet som gäller för treårsperioden 1993/94 — 19957/96 bör ligga fast. En fördjupad prövning av verksamheten skall göras inför 1997 års forskningsproposition.
Resurser 1995/96 Förvaltning, ramanslag 8 550 000 kronor Forskningsmedel, reservationsanslag 131 918 000 kronor
Resultatbedömning Regeringen anser att SFR i sin årsredovisning visar på en god måluppfyllelse. Anslagssparandet på förvaltningsanslaget uppgick till 178 000 kronor och reservationen på anslaget för forskningsmedel till 7,2 miljoner kronor. Reservationens användning är beslutad av rådet i maj 1994.
Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forskningsproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår — med hänsyn till det generella besparingskravet — en besparing på ca 4,9 miljoner kronor.
F 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
| 1993/94 — Utgift | 5 266 691 |
| 1994/95 Anslag | 5 651 000 |
| 1995/96 — Förslag | 8 550 000 |
varav 5 700 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet disponerar för förvaltningsuppgifter.
[0 N to
F 20. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel = Prop. 1994/95:100
| 1993/94 — Utgift | 80 695 788 Reservation 7 253 507 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 86 772 000 |
| 1995/96 — Förslag | 131 918 000 |
varav 87 945 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet disponerar för stöd till forskning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budget-
året 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 550 000 kronor,
2. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för
budgetåret —1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
131 918 000 kronor.
a | Ga 18 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 6
Bil. 6
Inledning Jämställdhet mellan kvinnor och män är en politisk fråga som har stor prioritet i regeringens arbete. Under senare tid har denna fråga fått ett väsentligt ökat utrymme i den allmänna debatten vilket är positivt. Kvinnoorganisationer, kvinnliga nätverk och enskilda kvinnor men också många män har aktivt bidragit till den ökade uppmärksamhet som riktas
mot kvarvarande brister i jämställdhet, såväl generellt som mellan
enskilda kvinnor och män. Detta utgör en god grund för de insatser som också framöver behövs för att driva jämställdhetsarbetet vidare. Rege-
ringen avser återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i en särproposition våren 1996.
Jämställdhetspolitiken kan inte formas isolerad från andra politikområden. Den berör alla delar av samhället. Regeringen har lagt det övergripande ansvaret för jämställdhetspolitiken hos statsministerns ställföre-
trädare för att markera detta.
Alla förslag som regeringen lägger kommer i förväg att granskas från jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt samhälle.
Under hösten 1994 har regeringen beslutat om direktiv (dir. 1994:124)
till samtliga kommittéer och särskilda utredare med riktlinjer om att förslag som läggs fram skall innehålla en analys och redovisning av de
jämställdhetspolitiska konsekvenserna.
I arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på politikens alla områden är det angeläget att rikta särskild uppmärksamhet mot de strukturer, både formella och informella, som bidrar till att upprätthålla eller förstärka segregeringen mellan könen och en ojämn maktfördelning, både mellan grupper av kvinnor och män och mellan enskilda. Jämställdhet är ytterst en fråga om makt.
Som ett led i en större satsning på att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet kommer utbildningstillfällen att anordnas både för chefer inom regeringskansliet och för myndighetschefer. Medel finns också avsatta (prop. 1993/94:147) för att bereda universitet och högskolor möjlighet att utveckla och pröva särskilda yrkesinriktade kurser för jämställdhetshandläggare och andra som 1 sitt yrke arbetar
med jämställdhetsfrågor.
För att ytterligare påskynda utvecklingen och pröva nya vägar i arbetet har jämställdhetsministern tillkallat en delegation för jämställdhet mellan kvinnor och män. Delegationen skall ta fram idéer och förslag
för en vidareutveckling av jämställdhetspolitiken samt bidra till opinions-
bildning på området. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt arbets-
marknads- och arbetslivsfrågor, löner, makt och inflytande, kvinnors
hälsa samt våld mot kvinnor.
Regeringen fäster stor vikt vid att utvecklingen på informationsteknikområdet (IT) gynnar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Erfarenheter hittills visar att det främst är män som utnyttjar ny teknik och
användningen förbehålls män bla. för att inte ytterligare befästa den Bil. 6
könsuppdelade arbetsmarknaden. Jämställdhetsdelegationen kommer att behandla denna fråga med förtur.
Länsstyrelserna svarar för den regionala samordningen av insatser på
jämställdhetsområdet. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 har länsstyrelserna
tilldelats medel för en expert i jämställdhetsfrågor. Länsexperten skall
vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess ansvar för att jämställdhetsfrågorna lyfts fram inom olika sakområden. Under det första året skall arbetet med en strategi för det utåtriktade jämställdhetsarbetet prioriteras.
En viktig förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall få genomslag
är den lokala förankringen på arbetsplatser och i kommuner. Medel har avsatts under anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder för att stödja
projekt som syftar till att utveckla modeller för ett lokalt strategiskt
jämställdhetsarbete på kommunal nivå. Regeringen kommer att göra sina prioriteringar av projekt i nära samarbete med Svenska Kommunförbundet.
Makt och inflytande Ett målmedvetet arbete för att öka kvinnors inflytande på olika nivåer i
samhället har lett till att Sverige är världsledande när det gäller andelen
kvinnor i direktvalda politiska organ. Efter regeringsskiftet består regeringen av lika många kvinnor som män och i riksdagen är 40 procent av
ledamöterna kvinnor. Kvinnorna har stärkt sin politiska ställning också
lokalt inom kommun- och landstingsfullmäktige (41 respektive 48 procent). Även i statliga styrelser och kommittéer har andelen kvinnor ökat och var per den 1 juli 1994 35 procent (se vidare bilaga 6.11). Regeringen kommer på olika sätt att fortsätta stödja den positiva utveckling som nu pågår för att öka andelen kvinnor i beslutsfattande församlingar.
Frågor om kvinnors ekonomiska makt och ekonomiska resurser måste uppmärksammas mer. Sedan 1988 redovisas årligen till riksdagen vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (se bilaga 6.10). Kunskaperna på området är dock i många avseenden bristfälliga. Genom den utredning som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir. 1994:102) kommer vi att få väsentligt ökade kunskaper i dessa frågor. Utredningens arbete skall redovisas fortlöpande i delrapporter och i en slutrapport i juli 1997.
För att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning bland
chefer inom den privata sektorn anvisade riksdagen våren 1994 medel
för en näringslivsakademi. Företrädare för näringslivet har i samråd med regeringen beslutat inrätta en sådan akademi, under benämningen
Näringslivets ledarskapsakademi. Syftet är att verka för kunskapsspridning, opinionsbildning och att stödja förändringsarbete i företagen för att
öka antalet kvinnliga chefer. De anvisade medlen kommer att utgå under de tre första verksamhetsåren.
Andelen kvinnor bland de myndighetschefer som regeringen tillsätter
måste öka. Idag utgör kvinnorna i den gruppen ca 20 procent. Målet Bil. 6
skall vara att minst hälften av nya myndighetschefer som regeringen utnämner under mandatperioden skall vara kvinnor. Regeringen utgår
från att myndighetscheferna i sin tur sätter upp motsvarande mål för sina
myndigheter.
För att stimulera och stödja statliga myndigheters ansträngningar att få
fler kvinnor på chefstjänster har Statens förnyelsefond beslutat genomföra ett chefsutvecklingsprogram för kvinnliga chefer i staten. Två miljoner kronor avsätts för programmet som genomförs under åren 1995
och 1996.
Förvärvsarbete och föräldraskap
Idag är andelen sysselsatta kvinnor nästan lika stor som andelen sysselsatta män. Att kvinnor förvärvsarbetar i stor utsträckning samtidigt som
födelsetalen i Sverige är bland de högsta i Västeuropa visar att kvinnor och män har goda möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Det ekonomiska familjestödet och den utbyggda barnomsorgen har här stor betydelse. Det är fortfarande så att kvinnor bär huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem och barn. Det medför att kvinnor i stor utsträckning arbetar deltid. Regeringen ser dock med oro på att det ofrivilliga deltidsarbetet ökar. De som önskar längre arbetstider, bl.a. för att barnen inte längre är små, har inte möjligheter att få det. Kommissionen om den svenska arbetsrätten som regeringen nyligen tillsatt (dir. 1994:138) kommer särskilt att belysa möjligheterna att omvandla deltidstjänster till heltidstjänster med rätt till partiell tjänstledighet. Här har parterna på arbetsmarknaden ett stort ansvar. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen.
Under år 1993 var mäns andel av uttagna föräldrapenningdagar 10,1 procent. Riksdagens beslut våren 1994 (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) om att fr.o.m. den 1 januari 1995 reservera en månad i föräldraförsäkringen för pappan och en månad för
mamman bör leda till att föräldrarna delar föräldraledigheten i större
utsträckning än hittills.
Under de senaste åren har särskilda medel avsatts för information och
opinionsbildning om delad föräldraledighet. Kampanjer och informa-
tionssatsningar, som bl.a. försäkringskassorna genomfört, har riktats till
män för att stimulera dem att ta vara på sina möjligheter att vara
föräldralediga. Inom ramen för föräldrautbildningen genomför Socialde-
partementet under budgetåret 1994/95 i samverkan med Landstingsför-
bundet ett projekt med särskilda pappagrupper. Projektet genomförs i fyra landsting (Jämtland, Gävleborg, Älvsborg och Malmöhus) och i Malmö stad. Erfarenheterna hittills är mycket positiva och visar att de som deltagit i pappagrupper tar ut en större del av föräldraledigheten än genomsnittet för män i riket. Syftet med projektet är att pröva modeller för att pappagrupper skall kunna ingå som en del i föräldrautbildningen inom alla landsting.
Arbetsgruppen (S 93:C) om papporna, barnen och arbetslivet har lämnat sin slutrapport i december 1994. Mot bakgrund av arbetsgruppens Bil. 6 förslag, erfarenheter av den särskilda pappamånaden och pågående projektverksamhet kommer regeringen att överväga ytterligare insatser för att stimulera män att ta ett ökat praktiskt ansvar för barn och hem.
Löneskillnader Att få bort lönediskriminering av kvinnor är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna framöver. Jämställdhetslagens bestämmelser, inte minst i fråga om lönediskriminiering och aktiva åtgärder för att minska löneskillnaderna, har skärpts ett flertal gånger på senare år. Den skyldighet som arbetsgivare med tio eller fler anställda har att fr. o. m. den I juli 1994 kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen och redovisa en översikt av kartläggningen i jämställdhetsplanen, kommer = att bidra till ökade kunskaper och ett bättre underlag för eventuella åtgärder i det lokala arbetet. JämO bedriver ett aktivt tillsyns- och informationsarbete om lagen och dess tillämpning.
I början av år 1995 kommer Grupptalanutredningen (Ju 1991:04) att lämna förslag om förutsättningarna för att införa grupptalan på vissa områden, bl.a. jämställdhetsområdet (dir. 1991:59). Utredningens förslag kommer att remissbehandlas och ligga till grund för överväganden bl.a. i fråga om ett förbättrat processuellt rättsskydd för de kvinnor som vill föra en lönediskrimineringsprocess utan att själva behöva stå i förgrunden. I det sammanhanget kommer också jämställdhetslagens regler om skadestånd att ses över.
På många håll pågår ett aktivt arbete i frågor som rör löneskillnader mellan kvinnor och män och arbetsvärdering. Arbetsmiljöfonden har t.ex. under våren 1994 fått regeringens uppdrag att avsätta medel för forskning och utvecklingsarbete i syfte att öka kunskaperna om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett könsperspektiv. Arbetet som kommer att pågå under tre år skall varje år redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet. JämO bedriver ett aktivt arbete i frågor som rör arbetsvärdering och har bl.a. publicerat en lathund om detta. Studier och redovisningar tas nu också fram i ökad utsträckning, bl.a. av arbetsmarknadens parter.
Tillgängligt statistiskt underlag visar att betydande löneskillnader mellan kvinnor och män kvarstår. Även om statistiken inte visar i vilken utsträckning dessa skillnader är osakliga och således utgör lönediskriminering, finns skäl att anta att Löneskillnadsutredningens bedömningar (SOU 1993:7) om omfattningen av de osakliga löneskillnaderna fortfarande äger giltighet.
För att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och män är det nödvändigt att den centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet och utformning att den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns löner. Det ankommer på Statistiska centralbyrån (SCB) och berörda parter på arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken uppfyller detta krav. Inom SCB bedrivs f.n. på regeringens upp-
lönestrukturer där syftet är att bättre än hittills kunna analysera lönebild- Bil. 6 ningen och utvecklingen av kvinnors och mäns löner. Regeringen fäster
stor vikt vid detta arbete som kommer att redovisas under våren 1995. Regeringen följer frågor om löneskillnader och lönediskriminering
mycket noga och har beredskap för ytterligare åtgärder på detta område.
Huvudansvaret i dessa frågor vilar emellertid på arbetsmarknadens parter. Jämställdhetsministern har inlett överläggningar med parterna för
information om hur arbetet fortskrider och utgår från att frågan prioriteras såväl centralt som lokalt.
Våld mot kvinnor Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor är allvarliga brott som
måste bekämpas. Rapporter om det ökande antalet anmälningar om våld
mot kvinnor inger stor oro, inte minst mot bakgrund av de åtgärder som
genomförts under senare år för att skärpa straffen och stärka skyddet för
de utsatta kvinnorna.
Arbetet med att motverka våld mot kvinnor måste således fortsätta och ytterligare intensifieras. Under våren 1995 kommer Kvinnovåldskommissionen (S 1993:11) att avge sitt slutbetänkande. Förhoppningarna är stora att kommissionen skall komma med förslag som kan bidra till ett effektivare sätt att arbeta med dessa frågor inom socialtjänsten, hälso-
och sjukvården och rättsväsendet. Förslagen kommer att efter sedvanlig remissbehandling ligga till grund för ytterligare insatser från regeringen
i dessa frågor.
Internationella frågor Sveriges medverkan i det internationella jämställdhetssamarbetet kom-
mer att kräva stora insatser under 1995. Vårt inträde i EU medför förväntningar om svenska bidrag till utvecklingen av socialpolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män i Europa. Regeringen kommer att
aktivt verka för att den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet vidgas och att jämställdhetsfrågorna får ökad tyngd och integreras på
alla områden inom EU. Inte minst gäller det i fråga om kvinnors villkor på arbetsmarknaden och möjligheterna för både kvinnor och män att
kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Det är också av största vikt
att bidra till att kvinnors inflytande i EU ökar.
I september 1995 äger FN:s fjärde kvinnokonferens rum i Peking. Ett
aktivt förberedelsearbete pågår, såväl inom FN som i medlemsländerna. Den s.k. Pekingkommittén (dir. 1993:70) är rådgivande instans vid beredningen av Sveriges medverkan i konferensen. En arbetsgrupp inom
regeringskansliet har ansvaret för att förbereda svenska positioner m.m.
I syfte att bidra till ökad information om konferensen bland svenska frivilligorganisationer har medel lämnats för upprättande av ett särskilt NGO-kansli.
Sverige kommer vid konferensen att verka för ett väsentligt förstärkt
politiskt åtagande för jämställdhet på global och nationell nivå. Särskild Bil. 6
tonvikt kommer att läggas vid frågor som rör regeringars ansvar för att förändra de strukturer i samhället som bidrar till den ojämna maktfördelningen mellan kvinnor och män och kvinnors roll i utvecklingsproces-
sen. Frågor om kvinnors inflytande, deras möjligheter att åtnjuta mänsk-
liga rättigheter, våld mot kvinnor och männens roll i jämställdhetsarbetet hör också till dem som kommer att föras fram. Det är viktigt att Peking-
konferensen tar till sig och vidareutvecklar resultaten från de nyligen avhållna konferenserna om mänskliga rättigheter i Wien år 1993 och om
utveckling och befolkning i Kairo år 1994 samt det sociala toppmötet
som äger rum i Köpenhamn i mars 1995.
Inför Pekingkonferensen avhålls inom Europarådet i februari 1995 en konferens om demokrati och kvinnors mänskliga rättigheter. Frågan om
kvinnors mänskliga rättigheter är också aktuell i det arbete som bedrivs av Europarådets styrkommitté för jämställdhet, där Sverige är medlem.
Ett program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för åren 1995 — 2000 kommer att antas vid Nordiska Rådets session år 1995. Då kom-
mer också ett ministerrådsförslag om en nordisk institution för kvinnooch könsforskning att diskuteras. Inom Nordiska Ministerrådets jämställdhetskommitté pågår ett arbete för att planera gemensamma nordiska
aktiviteter under kvinnokonferensen i Peking.
Slutligen kan nämnas att Sverige fortsätter sitt aktiva deltagande i OECD:s arbetsgrupp om kvinnors roll i ekonomin.
G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.
| 1993/94 — Utgift | 5 540 894 |
| 1994/95 Anslag | 8 959 000 |
| 1995/96 = Förslag | 13 489 000 |
varav 8 992 700 beräknat för juli 1995 — juli 1996
Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med kansli och för Jämställdhetsnämnden.
De övergripande målen för verksamheten framgår av jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jämställdhetsombudsmannen samt förordningen (1991:1437) med instruktion för Jämställdhetsnämnden. Målet är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs.
JämO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena diskrimineringsärenden, aktiva åtgärder och information/kunskapsutbyte. För diskrimineringsärenden anges följande tre delmål: att skapa tillfredsställande lokala lösningar, att nå positiva spridningseffekter och påverka rättspraxis. Målet för aktiva åtgärder är att via olika former av undersökande verksamhet få i gång lokala aktiviteter inom lagens regler för aktiva åtgärder och för området information/kunskapsutbyte att arbetsmarknadens parter skall ha en god kunskap om jämställdhetslagen och hur den skall tillämpas.
Resultatredovisningen visar att målen till stora delar uppnåtts. JämO
pekar dock på att inget diskrimineringsärende hittills drivits till process. Bil. 6
De förlikningar som kommit till stånd har varit tillfredsställande för berörda arbetstagare och arbetsgivare men de har inte fått några omfattande
spridningseffekter eller lett till någon påverkan på rättspraxis.
Det möter vissa svårigheter att mäta effekterna av JämÖ:s verksamhet,
inte minst av det skälet att det finns många andra aktörer inom området. I syfte att bättre kunna följa upp verksamheten och mäta verksamhetsnära effekter kommer JämO att fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmått och datainsamlingsrutiner. Bl.a. kommer det redan påbörja-
de arbetet med att särredovisa kostnader för olika prestationer att vidare-
utvecklas. Myndigheten avser också att förbättra redovisningen av prestationernas kvalitet.
För budgetåret 1993/94 var JämO:s anslagssparande 1 003 105 kr. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
I sin enkla anslagsframställning konstaterar JämO att de nya uppgifter
myndigheten ålagts genom beslut om regeringens proposition om jämställdhetspolitiken Delad makt — delat ansvar (prop. 1993/94:147, bet.
1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) kräver viss förändring av myndig-
hetens verksamhetsinriktning. Det innebär främst en prioritering av arbetet med lönefrågor och en ytterligare förstärkning av satsningar inom området aktiva åtgärder. JämO bedömer att insatserna på löneområdet kommer att kräva medel utöver den planeringsram som angivits för
1995/96 (prop. 1993/94:147). Därutöver anger JämO behov av vidgad låneram för investeringar.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 13 489 000 kr
' Resultatbedömning
JämOÖ:s årsredovisning visar att resultatet ligger väl i linje med de beslut Bil. 6 som riksdagen fattat om verksamhetens innehåll och inriktning. Regeringen bedömer att JämO under budgetåret 1993/94 lyckats väl i sitt arbete med att öka arbetstagares och arbetsgivares kännedom om jämställdhetslagen, dels genom det samarbete som myndigheten inlett med de fackliga organisationerna, dels genom två större undersökningar av jämställdhetsplaner. Ett ökat antal anmälningar både när det gäller könsdiskriminering och brist på aktiva åtgärder har medfört medial uppmärksamhet och viktiga kontakter med arbetsgivare och arbetstagare som lett till lokala aktiviteter för att främja jämställdheten på arbetsplatserna. Även om direkta effekter av JämO:s insatser är svåra att mäta delar regeringen JämO:s uppfattning att dessa åtgärder bidragit till att ge myndigheten auktoritet på området.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende JämO.
Slutsatser Under våren 1994 beslutade riksdagen enligt propositionen Delad makt —- delat ansvar om jämställdhetspolitiken (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) om ändringar i jämställdhetslagens bestämmelser. Genom beslutet att reglerna om det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan inte får ersättas av andra regler i kollektivavtal, ökade området för JämO:s tillsynsansvar. För detta liksom för insatser vad gäller information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och ett intensifierat arbete med lönefrågor tilldelades JämO ökade resurser fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i propositionen Delad makt — delat ansvar (prop. 1993/94:147) bör gälla även för budgetåret 1995/96. JämO har hittills haft mycket kort tid för att organisera arbetet efter beslutet våren 1994 om nya uppgifter för myndigheten, vilket leder till slutsatsen att en förlängning av gällande riktlinjer bör göras för bugetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 13 489 000 kr.
G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
| 1993/94 — Utgift | 6 127 033 Reservation 12 553 897 Bil. 6 |
| 1994/95 Anslag | 21 506 000 |
| 1995796 — Förslag | 20 559 000 |
varav 13 706 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom ramen för projektverksamheten som bedrivs med stöd av anslaget prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
Under budgetåret 1993/94 har Socialstyrelsen beviljats 2,5 miljoner
kronor för det tredje och sista året för projektet Myndighetssamarbete
vid kvinnomisshandel. Två miljoner kronor har avsatts för projekt med pappautbildning vid mödravårdscentraler. Ett prioriterat område har ock-
så varit projekt för att underlätta möjligheterna att förena förvärvsarbete och föräldraskap.
För budgetåret 1995/96 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 20 559 000 kr.
Bilaga 6.1 — 6.7
Lagförslag
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Bilaga 6.1
Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4
1 §"
För barn, som är svensk med- För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med lämnas allmänt barnbidrag med 9 000 kronor om året i enlighet 7.300 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall utgå Allmänt barnbidrag skall också jämväl för här i riket bosatt barn, lämnas för här i riket bosatt barn,
som icke är svensk medborgare, som inte är svensk medborgare, såframt barnet eller endera av om barnet eller någon av för-
dess föräldrar sedan minst sex äldrarna sedan minst sex månader
månader vistas i riket. Detta gäller vistas i riket. Detta gäller dock
dock inte för tid då dagersättning inte för tid då dagersättning enligt
enligt 17 § lagen (1994:137) om 17 § lagen (1994:137) om motmottagande av asylsökande m.fl. tagande av asylsökande m.fl. lämlämnas till barnet. nas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande
barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ
som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideel organisation
som bedriver biståndsverksamhet. skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
t Lagen omtryckt 1973:449. " Senaste lydelse 1994:139.
[NS] un
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Bilaga 6.2
Härigenom föreskrivs att 12-17 §§ lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 8!
Rätt till bostadsbidrag har den Rätt till bostadsbidrag har den
som som 1. har fyllt 18 år och 1. har fyllt 18 men inte 29 år
och
2. bor i en bostad som han eller 2. bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- hon äger eller innehar med hyres-
eller bostadsrätt. eller bostadsrätt.
Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas inte om sökanden eller den-
nes make
1. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller
2. får bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer eller på grund av bestämmelserna om inkomstprövning, inte får sådant tillägg.
13 §
Bostadsbidrag bestäms enligt 14 Bostadsbidrag bestäms enligt 14 och 15 §§. om den bidragsgrun- och 15 §§, om den bidragsgrun-
dande inkomsten inte överstiger dande inkomsten inte överstiger
115 000 kronor. Om den bidrags- 117 000 kronor. Om den bidrags-
grundande inkomsten är högre, grundande inkomsten är högre,
skall bidraget minskas med skall bidraget minskas med 20 procent av den överskjutande 20 procent av den överskjutande inkomsten. inkomsten.
Bostadsbidrag lämnas månadsvis Bostadsbidrag lämnas månadsvis
som som
1. särskilt bidrag med 1. särskilt bidrag med —- 600 kronor för ett barn, — 600 kronor för ett barn,
—- 900 kronor för två barn och — 900 kronor för två barn och —- 1 200 kronor för tre eller flera - 1 200 kronor för tre eller flera
barn, samt barn, samt
2. bidrag till kostnader för 2. bidrag till kostnader för
bostad med 75 procent av den del bostad med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad av bostadskostnaden per månad som för familjer med som för familjer med
! Senaste lydelse 1994:313. ? Senaste lydelse 1994:315. " Senaste lydelse 1994:315.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bil. 6
— ett barn överstiger / 900 kronor — ett barn överstiger 2 000 kronor men inte 3 000 kronor, men inte 3 000 kronor, Bilaga 6.2
— två barn överstiger / 900 kronor — två barn överstiger 2 000 kronor
men inte 3 300 kronor, men inte 3 300 kronor,
- tre eller flera barn överstiger — tre eller flera barn överstiger
1900 kronor men inte 3 600 2000 kronor men inte 3 600 kronor. kronor.
Om bostadskostnaden överstiger Om bostadskostnaden överstiger de belopp som anges i första de belopp som anges i första stycket 2, lämnas bidrag med 50 stycket 2, lämnas bidrag med 50 procent av den överskjutande bo- procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till stadskostnaden per månad upp till
= 5 200 kronor för familjer med - 5 300 kronor för familjer med ett barn, ett barn, = 35 500 kronor för familjer med = 5 900 kronor för familjer med två barn, två barn, = 6 5300 kronor för familjer med - 6 600 kronor för familjer med
tre eller flera barn. tre eller flera barn.
Högre bostadskostnad än som anges i andra stycket får beaktas, om sökanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.
15 §”
Rätt till särskilt bidrag enligt 14 § första stycket 1 har endast familjer med barn som avses i 10 § första stycket 1 och 2 samt andra och tredje styckena.
Är föräldern under 29 år och får Är föräldern under 29 år och får
inte denne bidrag enligt första denne inte bidrag enligt första
stycket, skall bidrag enligt 14 § stycket, skall bidrag enligt 14 §
första stycket 2 beräknas på den första stycket 2 beräknas på den
del av bostadskostnaden per del av bostadskostnaden per månad som överstiger I 700 månad som = överstiger I! 800 kronor. kronor.
Bidrag enligt 14 § första stycket 2 och andra stycket får lämnas endast till den som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.
16 §'
År sökanden under 29 år be- Bostadsbidrag bestäms till det stäms bostadsbidrag till det be- belopp som följer av 17 § första lopp som följer av 17 § första och och andra styckena, om den andra styckena, om den bidrags- bidragsgrundande inkomsten inte grundande inkomsten inte över- överstiger 41 000 kronor för en stiger 40 000 kronor för en en- ensamboende och 558 000 kronor samboende och 57 000 för makar. för makar. Om den bidragsgrund-
Om den bidragsgrundande in- ande inkomsten är högre, skall komsten är högre, skall bidraget bidraget minskas med en tredjedel minskas med en tredjedel av den av den överskjutande inkomsten. överskjutande inkomsten.
! Senaste lydelse 1994:315. "Senaste lydelse 1994:315.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bil. 6
Har sökanden eller maken fyllt 29 år bestäms bostadsbidrag till Bilaga 6.2
det belopp som följer av 17 §
tredje stycket, om den bidragsgrundande inkomsten inte överstiger 83 000 kronor. Om den bidragsgrundande inkomsten är högre, skall bidragsbeloppet
minskas med 10 procent av den
överskjutande inkomsten.
Om det är förmånligare för
en sökande som avses i första stycket skall bostadsbidrag be-
stämmas enligt andra stycket.
Om det är förmånligare för en sökande som avses i andra stycket och sökanden eller maken uppbär studiemedel skall bostadsbidrag bestämmas enligt första stycket.
17 5
År sökanden under 29 år, läm- Bostadsbidrag lämnas med
nas bostadsbidrag med 75 procent 75 procent av den del av bostadsav den det av bostadskostnaden kostnaden per månad som överper månad som överstiger I 700 stiger 7! 800 kronor men inte kronor men inte 2 600 kronor. 2 600 kronor.
Om bostadskostnaden överstiger Om bostadskostnaden överstiger
det belopp som anges i första det belopp som anges i första
stycket lämnas bostadsbidrag med stycket lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den överskjutande 50 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor. till 3 600 kronor.
Har sökanden eller maken fyllt 29 år, lämnas bostadsbidrag med 30 procent av den del av bostads-
kostnaden per månad som Ööver-
stiger 1 700 kronor men inte 3 700 kronor.
Högre bostadskostnad än som Högre bostadskostnad än som anges i andra och tredje styckena anges I andra stycket får beaktas, får beaktas, om sökanden eller om sökanden eller maken är funk-
maken är funktionshindrad. tionshindrad.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i fråga om bidrag från och med januari månad 1996. I fråga om bostadsbidrag, som
avser tid före den 1 januari 1996 gäller äldre bestämmelser.
" Senaste lydelse 1994:315.
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Bilaga 6.3
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 §, 7 kap. 4 §, 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' samt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1702) om ändring i nämnda
lag skall ha följande tydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
127 8
För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift
enligt vad som anges i denna paragraf. Avgift skall inte tas ut för ut-
skrivningsdagen. Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtids-
pension.
Avgiften beräknas av försäk- Avgiften beräknas av försäkrings-
ringskassan med hänsyn till stor- kassan med hänsyn till storleken
leken vid vårdtillfället av pen- vid vårdtillfället av pensionsförsionsförmåner i form av måner i form av ålderspension, ålderspension, förtidspension och förtidspension och omställningsomställningspension enligt denna pension enligt denna lag, änkepen-
lag, änkepension enligt äldre lag- sion enligt äldre lagstiftning, penstiftning, pensionstillskott enligt sionstillskott enligt lagen
lagen (1969:205) om pensionstill- (1969:205) om pensionstillskott skott och särskilt pensionstillägg och särskilt pensionstillägg enligt enligt lagen (1990:773) om sär- lagen (1990:773) om särskilt penskilt pensionstillägg till folkpen- sionstillägg till folkpension för sion för långvarig vård av sjukt långvarig vård av sjukt eller haneller handikappat barn. Avgiften dikappat barn. Avgiften skall ut-
skall utgöra en tredjedel av sum- göra en tredjedel av summan av
man av förmånerna räknade per förmånerna räknade per dag, dock dag, dock högst 75 kronor för högst 80 kronor för varje vårddag.
varje vårddag. Vid beräkningen av Vid beräkningen av avgiften per avgiften per vårddag skall för- vårddag skall förmånernas må-
månernas månadsbelopp delas nadsbelopp delas med 30. Avgiftmed 30. Avgiften per vårddag av- en per vårddag avrundas till närrundas till närmast lägre hela mast lägre hela krontal. Avgiften krontal. Avgiften för en kalender- för en kalendermånad får aldrig månad får aldrig överstiga av- överstiga avgiften för 30 vårdgiften för 30 vårddagar. dagar.
Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensions-
förmåner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. För-
säkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna
' Lagen omtryckt 1982:120. " Scnaste lydelse 1992:1737.
19 Riksdagen 199-495. I saml. Nr 100. Bilaga 6 289
Bil. 6 vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 un eller uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 AP . AV- Bilaga 6.3 gifterna tillfaller den allmänna försäkringen.
Från pensionsberättigad som erhåller sådan långtidssjukvård för vilken kommunen får ta ut avgifter enligt 26 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall avgift inte tas ut enligt vad som sägs i denna paragraf,
7 kap.
Hel förtidspension utgör, om inte Hel förtidspension utgör, om inte annat följer av vad i andra stycket annat följer av vad i andra stycket sägs, för år räknat 96 procent av sägs, för år räknat 90 procent av basbeloppet eller, för gift försäk- basbeloppet eller, för gift försäkrad vars make har hel folkpension rad vars make har hel folkpension i form av ålderspension eller för- i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och tidspension eller ålderspension och förtidspension, 78,5 procent av förtidspension, 72,5 procent av basbeloppet. Har maken tre basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i fjärdedels eller halv folkpension i form av ålderspension eller för- form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och tidspension eller ålderspension och förtidspension utges hel förtids- förtidspension utges hel förtidspension med 82,9 procent respek- pension med 76,9 procent respektive 87,25 procent av basbeloppet. tive 8/,25 procent av basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- Har maken en fjärdedels ålderseller förtidspension utges hel för- eller förtidspension utges hel förtidspension med 97,6 procent av tidspension med 85,6 procent av basbeloppet. Har maken rätt till basbeloppet. Har maken rätt till pension enligt 6 kap. I $ första pension enligt 6 kap. I $ första stycket utges hel förtidspension stycket utges hel förtidspension med 78,5 procent av basbeloppet. med 72,5 procent av basbeloppet.
Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 §& upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§.
19 kap.
Sjukförsäkringen och de allmän- Sjukförsäkringen och de allmänna försäkringskassornas förvalt- na försäkringskassornas förvaltning av denna finansieras, förutom ning av denna finansieras genom genom avgifter som avses i I $, avgifter som avses i I $. av statsmedel.
> Senaste lydelse 1993:1344. ? Senaste lydelse 1994:155.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bil. 6
Statsbidrag lämnas med femton Statsbidrag får lämnas med viss
del av kostnaderna för sjukförsäk- Bilaga 6.3
procent av kostnaderna för sjuk-
försäkringsförmåner, — inberäknat ringsförmåner, inberäknat försäkförsäkringens kostnader enligt ringens kostnader enligt lagen lagen (1974:525) om ersättning för (1974:525) om ersättning för viss
viss födelsekontrollerande verk- födelsekontrollerande verksamhet
samhet m.m., lagen (1988:1465) m.m., lagen (1988:1465) om er-
om ersättning och ledighet för när- sättning och ledighet för närståen-
ståendevård och lagen (1991:1047) devård och lagen (1991:1047) om om sjuklön. Statsbidrag lämnas sjuklön. Statsbidrag får också läm-
också för förvaltning enligt första nas för förvaltning enligt första
stycket. stycket.
Statsbidrag lämnas vidare med Statsbidrag får vidare lämnas
femton procent av kostnaderna för med viss del av kostnaderna för
den allmäna försäkringen för för- den allmäna försäkringen för förmåner enligt lagen (1981:49) om måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostna- begränsning av läkemedelskostnader, m. m. samt för Centrala der, m.m. samt för Centrala
studiestödsnämnden med anled- studiestödsnämnden med anled-
ning av att sådana studielån som ning av att sådana studielån som
belöper på en studerandes sjukpe- belöper på en studerandes sjuk-
riod enligt studiestödslagen period enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas. (1973:349) inte skall återbetalas.
21 kap. 28§
För den frivilliga försäkringen skall den försäkrade erlägga den avgift som fastställs av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Riks-
försäkringsverket. Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för
olika försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäk-
ringens omfattning.
Statsbidrag lämnas med 15 pro- Statsbidrag får lämnas med viss cent av kostnaderna för sjukpen- = de! av kostnaderna för sjukpen-
ning och sjukpenningtillägg enligt — ning och sjukpenningtillägg enligt 1 8. 18.
För reglering av över- och underskott skall hos varje allmän försäkringskassa finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen. I fråga om denna fond gäller bestämmelserna i 18 kap. 15 § andra och tredje styckena.
5 Senaste lydelse 1985:87.
Bil. 6 Bilaga 6.3
5.” Äldre bestämmelser i 6 kap. 5. Äldre bestämmelser i 6 kap.
2 § och 7 kap. 4 § skall fortfaran- 2 § skall fortfarande gälla i fråga de gälla i fråga om pension som om pension som utges till gift för-
utges till gift försäkrad vars make säkrad vars make uppbär två: uppbär två tredjedels pension. tredjedels pension. I! fråga om
Uppbär maken härutöver en fjär- pension som enligt äldre bestämdedels ålderspension skall hel melser i 7 kap. 4 § utges till gift ålderspension respektive hel för- försäkrad vars make uppbär två tidspension utges med 78,5 pro- tredjedels pension skall hel förcent av basbeloppet. tidspension utges med 78,33 pro-
cent av basbeloppet. Uppbär
maken härutöver en fjärdedels ålderspension skall hel ålderspen-
sion eller hel förtidspension utges
med 78,5 procent respektive 72,5
procent av basbeloppet.
. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Aldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pension och avgift som
avser tid före ikraftträdandet.
" Senaste lydelse 1993:1344.
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
Bilaga 6.4
läkemedelskostnader, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
I andra fall än som avses i 2 § I andra fall än som avses i 2 8 skall det fastställda priset för sam- skall det fastställda priset för samtidigt på grund av sjukdom för- tidigt på grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel skrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp sättas ned med hela det belopp som överstiger 125 kronor för ett som överstiger 135 kronor för ett läkemedel och med hela det be- läkemedel och med hela det belopp som överstiger 25 kronor för lopp som överstiger 35 kronor för varje ytterligare läkemedel. Ned- varje ytterligare läkemedel. Nedsättningen med hela det belopp sättningen med hela det belopp som överstiger 125 kronor skall som överstiger 135 kronor skall göras på det läkemedel som har göras på det läkemedel som har högst pris. Nedsättning skall göras högst pris. Nedsättning skall göras endast till den del det samman- endast till den del det sammanlaglagda priset för läkemedlen över- da priset för läkemedlen överstiger stiger 125 kronor med tillägg av 135 kronor med tillägg av 35 235 kronor för varje läkemedel ut- kronor för varje läkemedel utöver över det första. Om en förskriv- det första. Om en förskrivning, är ning är avsedd att expedieras mer avsedd att expedieras mer än en än en gång, gäller nedsättningen gång, gäller nedsättningen köpeköpesumman vid varje avsett summan vid varje avsett expediexpeditionstillfälle. Vid beräkning tionstillfälle. Vid beräkning av av prisnedsättningen beaktas inte prisnedsättningen beaktas inte den den avgift som kan ha uttagits för avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonförskrivna expedition av telefonförskrivna läkemedel. läkemedel.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till barn.
Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen, och
2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana läkemedel.
! Senaste lydelse 1994:317.
Bil. 6
Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har Bilaga 6.4 köpt prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt patientavgift för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting eller för vård eller behandling enligt lagen (1993:588)om husläkare, lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik är han befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet.
För - kostnadsbefrielse = enligt För - kostnadsbefrielse = enligt första stycket fordras att prisned- första stycket fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts för satta läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst / 700 kronor. sammanlagt minst / 800 kronor. Om ett landsting eller en kommun Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting har som inte ingår i ett landsting har beslutat att för sin del tillämpa ett beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som understiger lägsta belopp som understiger 1 700 kronor, skall i stället det 1 800 kronor, skall i stället det bebeloppet gälla för kostnadsbefriel- loppet gälla för kostnadsbefrielse se enligt första stycket för den enligt första stycket för den som som är bosatt inom landstinget är bosatt inom landstinget respekrespektive kommunen. tive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtillfällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn med föräldern.
I. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. En kostnadsbefrielse enligt 7 § som gäller vid ikraftträdandet skall bestå enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1994:1815 (Lydelse enligt prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119.)
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Bilaga 6.5
Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a'$
Om inte annat följer av bestäm - Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 b melserna i andra stycket eller i $ är pensionstillskottet till förtids- 2 b 8 är pensionstillskottet till förpension etthundrafem och en halv tidspension etthundraelva och en procent av = basbeloppet enligt halv procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring minskat enligt allmän försäkring minskat enligt tredje stycket samma lagrum. tredje stycket samma lagrum.
För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.
! Senaste lydelse 1992:1739.
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
Bilaga 6.6
pensionärer
Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionä-
rens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste
tiden. Som årsinkomst räknas inte
1. allmänt barnbidrag,
2. folkpension, 3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
pension enligt utländsk lagstiftning till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen
om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989,
4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som
någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge, 5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, 6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen, 7. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning,
8. socialbidrag,
9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492),
11. inkomst av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370),
12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade.
Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara en kostnadsersättning.
För den som uppbär ålderspension skall som inkomst inte räknas
sådan intäkt av tjänst som avses i
32 § I mom. a) kommunalskatte-
lagen (1928:370) eller sådan in-
täkt av aktiv näringsverksamhet
som avses i II kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 §
I mom. kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av tjänst i den mån sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhållsbidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 46 § sam-
ma lag.
! Senaste lydelse 1994:1570. (Lydelse enligt prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8. rskr 1994/95:119.) Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs .
Bil. 6
För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomstberäkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan Bilaga 6.6
a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstilltskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och
b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.
Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av regeringen.
Avkastning av förmögenhet skall Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem procent av för- anses utgöra fem procent av förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid mögenhetsvärdet för år räknat. beräkning av förmögenhets avkast- Vid beräkning av förmögenhet ning skall dock denna höjas med skall värdet av sådan privattio procent av det belopp, varmed bostadsfastighet eller privatbostad förmögenheten överstiger för den som avses i 5 § kommunalskattesom är gift sextiotusen kronor, lagen inte beaktas. och för annan sjultiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen inte beaktas.
I fråga om makar skall årsin- I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräk- komsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sam- nas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämp- manlagda årsinkomst. Vid tillämpning av åttonde stycket skall i ning av sjunde stycket skall i såsådant fall värdet av förmögenhet dant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet. sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor.
6 §
Bostadstillägget minskas med Bostadstillägget minskas med trettiofem procent av den pen- fyrtio procent av den pensionssionsberättigades framräknade års- berättigades framräknade årsininkomst enligt 5 3. Till den del komst enligt 5 §. Till den del årsårsinkomsten överstiger ett och ett inkomsten överstiger ett och ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för- lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas bostadstillägget säkring minskas bostadstillägget dock med fyrtio procent av in- dock med fyrtiofem procent av komsten. inkomsten.
Bostadstillägg betalas ut månadsvis, beloppet avrundas till närmaste krontal som är delbart med tolv. Bostadstillägg understigande tjugofem kronor per månad betalas inte ut. Ingår särskilt bostadstillägg i utbetalningen sker dock utbetalning av bostadstillägg oavsett belopp.
Bil. 6
7§
Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bo- Bilaga 6.6 stadstillägg lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per månad.
Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen
1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte handikappersättning,
2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om förtidspension,
3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
4. bostadstillägg enligt denna lag,
5. hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 §.
En skälig levnadsnivå enligt
första stycket skall alltid anses
utgöra lägst 1,22 gånger basbe-
loppet för den som är ogift och
lägst 1.01 gånger basbeloppet för
den som är gift.
Inkomsterna enligt andra stycket 1. och 2. skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är ogift och lägst 1,34 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är gift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelsen i 5 § sjunde stycket tillämpas första gången vid beräkning av förmögenhetsavkastning den 1 januari 1996.
Förslag till
Bil. 6
Lag om ändring i lagen (1992:1574) om Bilaga 6.7 bostadsanpassningsbidrag m.m.
Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. skall ha följande lydeltse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. I ärenden där beslut om bo- 3. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattats före stadsanpassningsbidrag fattats före den 1 januari 1993 gäller förord- den 1 januari 1993 gäller förordningen (1987:1050) om statskom- ningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. munalt bostadsanpassningsbidrag.
För att statsbidrag till kommunen
skall betalas ut enligt 15 § skall
dock kommunens ansökan ha kom-
mit in till Boverket före utgången
av februari 1996.
Bilaga 6.8
Socialförsäkringens finansiering och
kostnader
Bil. 6 | Bilaga 6.8 e Inledning
I denna underbilaga till regeringens budgetproposition 1995/96:100 bil. 6
redovisas socialförsäkringens finansiering och kostnader för de försäk-
ringsersättningar som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde.
I Socialförsäkringen som andel av samhällsekonomin
Socialförsäkringarnas och vissa bidragssystems andel av BNP har i
löpande priser stigit från 17,6 20 år 1980 till knappt 21 40 år 1994. I
denna andel ingår samtliga förmåner som administreras av Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I tabellen ingår också
utgifterna för ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder, under rubriken
annan utbetalning, samt kostnader för administrationen.
Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterad till BNP (9/0)
1980 1985 1990 1993 1994
Prog.
Socialförsäkr. totalt 17.6 18 19,4 20.9 20,7
därav
+ ekonomiskt stöd till 2 2.04 2,63 3.44 3.53
barnfamiljer
varav bidrag 0.95 0,96 0,9 1.17 1IS
+ ersättning vid sjuk- 6,53 6.71 1,37 5.99 5.69
dom och handikapp
varav sjukpenning 2,39 2.07 2,57 1.08 1.04
+ ersättning vid ålder- 7.98 8,37 8.51 9.96 10.01
dom
varav folkp, 4,15 3,85 3,35 3,58 3,48
ålderspension
varav ATP,
| ålderspension | 2,34 | 3.33 | 4 | 4,88 | 4,97 |
| + annan utbetalning | 0.59 | 0.48 | 0.42 | 1.08 | 1.08 |
| + administration | 0.48 | 0.39 | 0.41 | 0.41 | 0,39 |
2¶Finansering
Den allmänna försäkringens utgifter finansieras främst med intäkter från
sociala avgifter, allmänna skattemedel samt avkastning på fonderade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika former: arbetsgivaravgifter. egenavgifter från egenföretagare m.fl. samt allmänna egenavgifter. Därvid utgår i vissa fall särskild löneskatt i stället för sociala avgifter.
Arbetsgivare är enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) skyl-
diga att betala arbetsgivaravgifter baserade på summan av vad denne
under året betalat som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbe-
[0 e ts
en sker inte utan arbetsgivaravgifter debiteras på summan av utbetald Bil. 6 ersättning från en arbetsgivare. Bilaga 6.8
Vid fastställande av underlaget för arbetsgivaravgifter bortses från bl.a. ersättning till en och samme arbetstagare som under året understiger
1 000 kr, liksom i viss utsträckning ersättning som motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren skall täcka med uppburen ersättning. Ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år skall inte räknas in i avgiftsunderlaget. Vidare undantas i vissa fall ersättningar
från uttag av arbetsgivaravgift, som t.ex. viss ersättning till utländska artister eller forskare, idrottsutövare, barn som arbetar i arbetsgivarens
verksamhet m.m. För arbetsgivare som sysselsätter sjömän tillkommer en sjömanspen-
sionsavgift på 1,20 20. För sjömän är sjukförsäkringsavgiften 6,18 20 och
folkpensionsavgiften 4,30 24 under år 1994.
Om nedsättning av socialavgift som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Enligt bestämmelserna får ett antal kommuner i stödområde 1 och 2 nedsättning av socialavgiften med 10 24 för vissa
näringsgrenar.
Egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter betalas av den
enskilde inkomsttagaren som har inkomst av annat förvärvsarbete. Egen-
avgifter betalas inte för inkomster som uppbärs året efter det den försäk-
rade fyllt 65 år. Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster är arbetsgivaren skyldig att betala sådan skatt på lön och an-
nan ersättning till arbetstagare som vid årets början är 65 år eller äldre. Särskild löneskatt utgår vidare på inkomster av passiv näringsverksamhet
och på inkomster av aktiv näringsverksamhet för den som före årets ingång fyllt 65 år. Den särskilda löneskatten träder således i stället för arbetsgivar- och egenavgifter för inkomsttagare som är äldre än 65 år.
Under år 1994 uppgick arbetsgivaravgifterna till 31,36 26 och egenavgifterna till 29,75 260. Arbetsgivaravgifterna uppgår under år 1995 till 32,86 20 och egenavgifterna till 31,25 246 i och med att en allmän löneavgift med 1,5 24 införs som skall bidra till finansieringen av Sveriges
medlemskap i EU. Denna avgift regleras i en särskild lag, lagen om allmän löneavgift, men beräknas på samma underlag som avgifter enligt SAL (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149).
Den särskilda löneskatten uppgår under år 1994 till 17,89 20 av under-
laget. Som en konsekvens av den speciella avgiften för finansiering av
medlemskap i EU höjs den särskilda löneskatten också med 1,5 240 fr.o.m. år 1995. Dessutom höjs den särskilda löneskatten med ytterligare
2 20 som en konsekvens av de ökade allmänna egenavgifterna.
Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Underlaget utgörs av
samtliga inkomster från anställning eller annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del som inte överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Allmän avgift utgår inte om den samlade inkomsten under-
stiger 25 246 av basbeloppet eller om den enskilde vid årets ingång fyllt
65 år.
Allmänna egenavgifter utgår även på sådana ersättningar som i pensionshänseende likställs med inkomst av anställning t.ex sjukpenning, Bil. 6 föräldrapenning, dagpenning inom arbetslöshetsförsäkringen, utbildnings- Bilaga 6.8 bidrag m.m. Uppbörden av de allmänna avgifterna är samordnad med uppbörden av inkomstskatten. Avgifterna tas ut i samband med prelimi-
närskatten och bestäms slutligt vid taxeringen för inkomståret.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften infördes i januari 1993. Avgiften höjs den 1 januari 1995 från 0,95 240 till 2,95 24 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet infördes i januari 1994 och utgör I 24 av avgiftsunderlaget. Avgiften avskaffas fr.o.m. januari 1995 (prop. 1994/95:99, bet. 1994/95:AUS, rskr. 1994/95:124). Fr.o.m den I januari 1995 införs en ny allmän egenavgift för finansiering av pensionssystemet (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81).
Tabell 2 Avgifter (2/0)
Avgift Avgiftsnivå 1/1 1995 Bruttoinkomst år
1995 (prognos)
Arbetsgivare Egenföretagare mkr
| Folkpensionsavgift | 5,86 | 6.03 | 39 678 |
| Sjukförsäkringsavgift 6,23 | 9,12 | 43 891 | |
| Arbetsmarknadsavgift 4,32 | 0 | 25 465 | |
| Arbetsskadeavgift | 1.38 | 1,4 | 8 625 |
| Lönegarantiavgift | 0,2 | 0 | 1325 |
| Arbetarskyddsavgift 0,17 | 0 | I 127 | |
| Delpensionsavgift | 0,2 | 0.2 | 1359 |
| ATP-avgift | 13 | 13 | 88 440 |
| Allmän löneavgift | 1.S | 1,5 | 9 i12 |
| Summa! | 32,86 | 31,25 | 219 022 |
| Särskild löneskatt | 21,39 | 21,39 | 7789 |
Allmänna egenavgifter
Allmän sjuk förs.avgilt 2,95 2,95 20 409
Allmän ålderspen- I I 6 761
sionsavgift
Allmän arbetslöshets- 590!
avgift”
Summa 3,95 3,95 27 760
! Inkomsterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 20 av de totala inkomsterna. > Avgiftsskyldigheten upphör den I januari 1995.
"Inkomster uppbördsmånaden januari 1995.
20 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6
3¶Översikt av förmånernas finansiering
Bil. 6
Tabell 3 visar socialförsäkringsförmånernas samt övriga trygghetssys-
Bilaga 6.8
tems finansiering för budgetåren 1994/95 (anvisat/beräknat) och 1995/96 (förslag 12 mån).
Tabell 3 Finansieringen av socialförsäkringsförmåner budgetåren 1994/95 och 1995/96 (mkr)
Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB'' respektive beräknat) 1995/96 förslag 12 mån.
Totalt Statsb. Avg. Övrigt Totalt Statsb. Avg. Övrigt
Ekonomiskt stöd till
barnfamiljer
| Barnbidrag | 17 300 17 300 | 0 | 0 16 012 16 012 | (1 | 0 |
| Bostadsbidrag | 7 200 7 200 | 0 | 0 8 330 8 330 | 0 | 0 |
| Föräldraförsäkring | 18 253 2 738 15 515 | 0 18 832 | 0; 18 832 | 0 | |
| Bidragsförskott | 4 297 3 027 1 270! | 0 4 744 3 328 1416! | 0 |
Bidrag vissa adoptio-
ner 8,5 8.5 0 0 8,45 8,45 0 0
Bidrag för kostnader internationella adop-
tioner 26.4 26,4 0 0 24 24 0 0
Barnpensioner 895” 127 S62 206" 935” 116 572 247"
Vårdbidrag handi- 1 405 I 405 0 0 1 447,9 1 447,9 [0 0 kappade barn
Vårdnadsbidrag 1785” 1 785 0 0 0 0 0 0 Ersättning vid sjukdom och handikapp
Sjukpenningförsäk- 18 547 2782 15 765 0 19 326 0 19 326 0
ring
| Rehabilitering | 3 240 | 486 2 754 | 0 3 940 | 0 3 940 | ||||
| Ersättning sjukvårds- | | | |||||||
| huvudmän | 987 | 148 | 839 | 0 | 926 | 0 926 | 0 | |
| Läkemedelsförmåner | 9 587 1438 8 149 | [CN 11 729 | 0 11 729 | O | ||||
| "Tandvård | 3 067 | 460 2 607 | 0" 2 751 | 0 2 751 | [UR | |||
| Närståendepenning | 22, | 34 | 19.2 | 0 | 27.6 | 0; 27,6 | 0 | |
| Förtidspensioner | 38 220 6 772 25 146 6 302" 38 615” 5005 250257 7.453" | |||||||
| Handikappersättning | 915 | 915 | 0 | 0 | 940 | 240 | 0 | 0 |
| Bilstöd | 191 | 191 | 0 | 0 | 396 | 396 | 0 | 0 |
| Assistansersättning | 2 527 2527 | [0] | 0 3 808" 3 808 | 0 | 0 | |||
| Arbetsskadeförsäkring 7571 | 0 7 081" 490" 7 276 | 0 6 806" 470" |
Bil. 6
Bilaga 6.8
Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB respektive beräknat) 1995/96 förslag 12 mån.
Fotalt Statsb. Avg. Övrigt Totalt Statsb. Avg. Övrigt
Ersättning vid ålder-
dom:
Ålderspension? 130 210? 23 485 85 460 — 21265" | 135 330 22258 86207 26 865"
Efterlevandepension
vuxna 11 845? 759 8 100 2 986' 12 382" 666 8 396 3 320
Delpension 2 601 0 1 331 1 270" 2278 0 1 387 891”
Särskilt pensions-
tillägg 12 12 0 0 12 12 0 0
KBT/BTP (inkl.
SKBT/SBTP) 10 870 8 900 0 1 970!" 10 450 10 100 0 350"
Administration
RFV 659 619 35 an 582 544 33 sk
Försäkringskassorna 4 939 4 321 618 0 4 948 4 298 650 0
Porto 225,3 204,5 20,8 0 205,3 188,4 16,9 0
! Inbetalningar från de underhållsskyldiga. ? Inkl. ATP, prognoser. " Bidraget avskaffas 1/1 1995, halvårsutgift. + AP-fonden. 5 Statsbidraget slopas, förslag 1/7 1995. € Kommunerna betalar om behovet understiger 20 tim/v. 7 Exkl. bidraget till förvaltningen. " Utbetalningar staten LAF. YFL och LSP. ” Avkastning och medel från delpensionsfonden. " Kommunfinansierat. "Ca 20 20 tillkommer som de försäkrade betalar.
De försäkrade betalar ca 5 miljarder kronor för sin tandvård. Ersättning till REV från affärsverk.
" Inkl. administration. ! Enligt regleringsbrev.
4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna
Sjukförsäkringen finansieras genom socialavgifter, inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften och allmänna skattemedel via anslag på statsbudgeten. Regeringen föreslår att finansieringsprinciperna ändras fr.o.m. budgetåret 1995/96 och att hela utgiften redovisas på statsbudgeten, sk. bruttoredovisning. Avgiftsintäkterna används för att täcka försäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och kostnader för tandvård, läkemedel, föräldraförsäkring samt närståendepenning.
egenföretagare 9,12 20. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften är 2,95 24 Bil. 6 under år 1995. Bilaga 6.8
Utvecklingen för sjuk- och föräldraförsäkringarna budgetåren 1993/94
— 1995/96 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.
Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna (mkr)
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
utfall prognos förslag 12 mån Utgifter Sjukförsäkring 35 459 36 859 38 672 varav sjukpenning” 15 330 17 450 19 326
rehabilitering 2795 3 756"! 3 940!
"ers. till sjukvårds-
| huvudmän” | 3 531 | 1232 | 926 |
| "läkemedel | 10 297 | 11 175 | 11 729 |
| "tandvård | 3 506 | 3 246 | 2 751 |
| Föräldraförsäkring | 18 902 | 19 110 | 18 832 |
| Närståendepenning | 18 | 24 | 28 |
| Summa | 54 379 | 55 993 | 57 532 |
Inkomster
| Statsbidrag | 8 157 | 8338 | Y |
| Sjukförsäkringsavg. | 51 968 | 50 278 | 43 596 |
| Allmän sjukförs. avg. | 9 366 | 12 936 | 25 229 |
Avg. frivillig sjukförsäkr. 4? 4 4
Summa 69 495 71 556 68 829
! Inkl. RFV:s sjukhus fr.o.m. 1995/96, ca 140 mkr. ? Inkl. frivillig sjukpenningförsäkring. " Inkl. lokala försök för finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring Finsam, ca 28 mkr. + Den särskilda ersättningen för rehabilitering och behandlingsinsatser finns fr.o.m. bå 1994/95 under rehabilitering. 5 Exkl. sjukhusvårdsavdrag pension, m.m. 497 mkr. 1993/94 och 500 mkr. 1994/95. t Fr.o.m. bå 1995/96 utgår inget statsbidrag. 715 240 betalas via statsbidrag, resterande via fond. " Förslag att statsbidrag avskaffas fr.o.m. 1/7 1995.
Bil. 6 Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen-
Bilaga 6.8 företagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977 och ersatte därvid den tidigare yrkesskadeförsäkringen (YFL). Livräntor och annan ersättning utges också enligt lagen om statligt pensionsskadeskydd (LSP) för skador vid militärtjänstgöring m.m.
Från arbetsskadeförsäkringen utges egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall, sjukhusvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.
Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en socialavgift och avkastning från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ingången av år 1994 var det ackumulerade underskottet i fonden drygt 21 miljarder kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas utgifterna vara mindre än inkomsterna. Statens ersättningar till arbetsskadade och avsättningar til LSP finansieras till 100 20 över statsbudgeten.
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen är 1,38 för arbetsgivare och 1,4 för egenföretagare. Statliga arbetsgivare betalar ingen avgift till arbetsskadeförsäkringen.
Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr)
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall Prog. Prog. 12 mån
Utgifter
Arbetsskadefonden
varav
"sjukpenning/vård LAF 2 466 756 176
"livräntor LAF 4 710 4 810 5115
ersättning enl. äldre
| lagstiftning | 1 185 | 1115 | 1 080 |
| tadministration | 390 | 400 | 435 |
| Summa | 8 751 | 7 081 | 6 806 |
Inkomster Arbetsskadeavgift 7 808 8 434 8 889 Över/underskott -943 + 1353 + 2 083 Fondens storlek resp. år i dec -21 555 -21 500 -19 700 Utbetalningar staten för LAF, YFL 428 420 400 Utbetalningar staten för LSP m.m. 70 70 70
Bil. 6
Folkpensioner Bilaga 6.8
Folkpensionerna finansieras dels via folkpensionsavgiften, dels via all-
männa skattemedel över statsbudgeten. Avgiften uppgår under 1995 till 5,86 o för arbetsgivare och 6,03 4 för egenföretagare. Inom folkpensio-
nen finns ett antal särskilda förmåner som i sin helhet finansieras via
statsbidrag. Dessa är särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vård-
bidrag, hustrutillägg m.m.
Tabell 6 a Folkpension (mkr)
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
12 mån
Utgifter
Folkpension
| Ålderspension! | 52 530 | 53 210 | 53 450 |
| Förtidspension? | 14 669" | 15 020" | 14 175 |
| Efterlevandepension" ' | 1 649 | 1 650 | 1 622 |
| Barnpension | 282 | 290 | 300 |
| Summa | 69 130 | 70 170 | 69 545 |
Inkomster
| Folkpensionsavgift | 35 809 | 38 527 | 40 603 |
| Statsbidrag | 33 321 | 31 643 | 28 944 |
| Summa | 69 130 | 70 170 | 69 547 |
Folkpensionsförmåner som helt skattefinansieras +Vårdbidrag 1 320 1 405 1 448 + Särskilt pensions- 1 12 12 tillägg +Handikappersättning 928 915 940 KBT/BTP/SKBT/SBTP
| totalt varav | 10 491 | 10 870 | 10 450 |
| statsbidrag” | 6 994 | 8 900 | 10 100 |
| kommuner | 3 497 | 1 970 | 350 |
! Inkl. pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg m.m.
? Inkl. pensionstillskott och barntillägg. "Inkl. RFV:s sjukhus t.o.m. 1994/95.
+ Änkepension. omställningspension, särskild efterlevandepension.
"Inkl. pensionstillskott.
f BTP införs den 1 januari 1995 och blir i princip helt anslagsfinansierad. KBT upphör.
Bil. 6 Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en Bilaga 6.8
tilläggspensionsavgift som f.n. är 13 240 för både arbetsgivare och egenföretagare, dels via avkastning från Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Den 1 januari 1995 införs dessutom en allmän ålderspensionsavgift på 1 4 för finansiering av pensionssystemet. AP-fonden uppgick till ca 530 miljarder kronor i december 1993. AP-fondens förvaltning är upp-
delad i fem delfonder. 1-3:e AP-fonden placerar främst sina medel i obligationer. 4:e och 5:e AP-fonden placerar sina medel främst i aktier.
Tabell 6 b ATP (mkr)
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
12 mån
Utgifter
ATP
Ålderspension 73 030 77 000 81 880
Förtidspension 21 710 23 200 24 440
Efterlevandepension! 9 780 10 195 10 760
Barnpension 581 605 635
Administration 640 825 870
Summa 105 741 111 825 118 585
Inkomster
| ATP-avgift” | 81 130 | 78 000 | 74 500 |
| Allmän pensionsavgift? | 0 | 3 650 | 7 500 |
| Räntor m.m. | 56 500 | 54 080 | 54 820 |
| Summa | 137 630 | 135 730 | 136 820 |
| Under/överskott | + 31 889 | + 23 685 | + 18 235 |
| AP-fonden i dec. | 531 277 | 559 091 | 578 286 |
! Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension ? Fr.o.m. år 1995 tas ATP-avgiften endast ut på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Resterande medel förs över till premiereserven i det reformerade ålderspensionssystemet och statsbudgeten. " Avgiften införs den 1 januari 1995
Delpension
Delpensionen finansieras med delpensionsavgiften, fondavkastning samt under de närmaste åren till någon mindre del från fondtillgångarna. Avgiften uppgår för närvarande till 0,2 24 för både arbetsgivare och egen-
företagare.
behällning beräknas uppgå till ca 5 miljarder kronor vid ingången av år Bil. 6
1995. Bilaga 6.8
Tabell 6c Delpension (mkr)
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
(12 mån)
Utgifter 2537 2 601 2278
Inkomster
Varav
| xdelpensionsavgift | 1276 | 1 331 | 1 387 |
| räntor | 437 | 434 | 415 |
| Under/överskott | -824 | -836 | -476 |
Delpensionsfondens storlek vid kalender-
årets ingång 5 855 5 041 4379
Bilaga 6.9
Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden inrättades år 1928. Då beslöt riksdagen att kusiner Bil, 6
Bilaga 6.9 och avlägsnare släktingar inte längre skulle få ärva. Egendom efter
avlidna personer som saknar nära släktingar, och som inte skrivit testamente, skulle i stället tillfalla Allmänna arvsfonden. Närmare bestämmelser om fonden fanns i lagen (1928:281) om Allmänna arvsfonden.
Den 21 april 1994 utfärdades en ny lag om Allmänna arvsfonden
(SFS 1994:243). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1994.
Den nya lagen innehåller vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål och användningsområde,
beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap och
avstående av arv.
Fonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd skall
i första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsprojekt till organisa-
tioner som bedriver ideell verksamhet. Om det finns särskilda skäl får stöd även lämnas till offentlig huvudman. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond.
Den övergripande beslutanderätten ligger kvar hos regeringen men en ny myndighet, Arvsfondsdelegationen har inrättats. Delegationen sorterar organisatoriskt under Socialdepartementet och beslutar om stöd till
projekt med upp till 300 000 kronor. Om stödet bedöms överstiga detta
belopp överlämnas ansökan till regeringen för beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör barn under 12 år och för ansökningar som rör personer med funk-
tionshinder och Civildepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör ungdomar i åldrarna 12 — 25 år.
För budgetåret 1993/94 var det sammanlagda utdelningsbara beloppet
ca 176 miljoner kronor. I det följande redovisas den fördelning av
medlen för budgetåret 1993/94, som beslutats av regeringen inom Socialdepartementets ansvarsområde.
Stöd har beviljats till 270 projekt med ctt sammanlagt belopp av ca
138 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar medel som återbetalats eller återförts till fonden. Stödet till vuxna med funktionshinder har uppgått till ca 87 miljoner
kronor medan stöd till barn och ungdomar (med och utan funktionshinder, dock ej ungdomsprojekt som beviljats genom Barn- och ung-
domsdelegationen) utgått med ca 51 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under året
omfattat försöks- och utvecklingsarbete. Projekt för ökat självbestäm-
mande och oberoende har omfattat ca 12 miljoner kronor. Här ingår flera projekt med syfte att utveckla bra personlig assistans samt försök
med kooperativ verksamhet för personer med psykiska störningar.
För området datateknik och handikapp har stöd beviljats med ca
19 miljoner kronor. Stöd har bl.a. lämnats till försök med användning av
datateknik för kommunikation, datorstöd i hemmet och särskilda ”data-
tek" som gör det möjligt för barn och ungdomar med omfattande funk-
hjälp av dator. Handikappinstitutet har haft en samordnande funktion och Bil. 6 också fördelat en del av dessa medel då vissa projekt berört flera olika Bilaga 6.9 handikappgrupper.
Projekt som rör kultur/fritid och handikapp omfattar ca 6 miljoner kronor. Dessutom har ca 7 miljoner kronor fördelats till 28 olika projekt inom området handikappidrott. Här återfinns många varierande projekt, både lokala och regionala.
Handikapporganisationerna har beviljats stöd med sammanlagt cirka 24 miljoner kronor till olika projekt med inriktning på information, utbildning och ökade kunskaper om olika handikapp. Projekten har framför allt riktats till allmänhet och olika personalgrupper.
Inom området allmänt utvecklings- och försöksarbete har ca 35 miljoner kronor lämnats. Här återfinns ett stort antal projekt, bland annat med syfte att förbättra samhällsstödet till funktionshindrade. Flera riksförbund har beviljats stöd för att pröva verksamhet med juridiskt stöd till föreningar och medlemmar.
Stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt viss kansliutrustning har beviljats med ca 8 miljoner kronor.
Funktionshindrade personer med invandrarbakgrund möter ofta svårigheter när det gäller att få tillgång till stöd och service och bli delaktiga i samhället. Regeringen beslutade därför i januari 1994 att under en tvåårsperiod avsätta sammanlagt 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för att i första hand handikapp- och invandrarorganisationer skall ges möjlighet att utveckla samverkansmodeller och pröva verksamhet för att öka möjligheterna för funktionshindrade invandrare att bli delaktiga i samhälls- och föreningsgemenskap och därmed förbättra sin livssituation.
Regeringen har vidare uppmärksammat situationen för kvinnor med funktionshinder. I mars 1994 beslutades därför att under budgetåren 1994/95 och 1995/96 avsätta sammanlagt 6 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för praktisk utvecklingsverksamhet, bl.a. för att finna metoder som underlättar kvinnornas möjligheter att aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete.
Till utvecklingsprojekt som rör barn och ungdom utan funktionshinder har lämnats ca 27 miljoner kronor. Bland dessa projekt kan särskilt nämnas försöksverksamhet med föreningars medverkan inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället samt utvecklingsarbete av t.ex. Rädda barnen och BRIS för barn som far illa. Regeringen beslutade i december 1993 att avsätta 7 miljoner kronor till utvecklingsverksamhet i anslutning till FN:s internationella familjeår.
Regeringen kommer före januari månads utgång att lämna riksdagen en fylligare redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1993/94.
Bilaga 6.10 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor = Prop. 1994/95:100 Bil. 6 och män
| Bilaga 6.10
Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning (prop. 1993/94:147, bilaga 2) var utökad med vissa specialbearbetningar och engångsundersökningar för att illustrera de ekonomiska
resurserna ur ett livscykelperspektiv. I denna bilaga redovisas huvud-
sakligen uppgifter för vuxna kvinnor och män.
Genom den utredning (dir. 1994:102) som regeringen tillsatt hösten
1994 om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
kommer kunskaperna på detta område att öka väsentligt. Syftet är bl.a.
att ytterligare utveckla den årliga statistikredovisningen.
I föregående års bilaga medtogs uppgifter för 1991 från SCB:s tidsanvändningsundersökning om hur dygnets 24 timmar under en normal vardag används av kvinnor respektive män. Som framgick tillbringade män I samtliga åldersgrupper en procentuellt större del av dygnet i betalt
förvärvsarbete än kvinnor. Störst skillnad mellan kvinnor och män i tid
använd till förvärvsarbete återfinns i ålderskategorin 20-34 år (19 respektive 31 procent av tiden).
Skillnader i lön och inkomst kan påvisas med flera olika mått. Till en
del kan olikheter förklaras med skillnader i yrke, befattning, kvalifikationsnivå, arbetsmarknadserfarenhet, utbildning och ålder. Vissa av dessa faktorer kan dock vara statistiskt svåråtkomliga. Årsinkomstens storlek
beror även på skillnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande. Enligt
SCB:s undersökning (Am 66 SM 9401) av deltidsarbete arbetar 47 procent av 1 776 000 anställda kvinnor och 10 procent av 1 691 000 an-
ställda män deltid. De vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är
att de fortfarande bär huvudansvaret för arbetet med barn och hem. En annan orsak är att det inte går att få längre arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också studerar eller för att de är sjukliga eller deltidspensionerade. Andelen deltidsarbetande har ökat från 1990 till 1993 efter att ha minskat under 1980-talet.
I tubell I visas sambandet mellan lön och den formella skolmässiga utbildningsnivån för kvinnor och män i olika sektorer. Det går däremot inte att utläsa sambandet mellan utbildning, ansvar och arbetsuppgifter av tabellen. Uppgifterna avser samtliga anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO-grupper och tjänstemän, medan för den privata sektorn endast tjänstemän ingår. Antalet anställda omfattar såväl heltids-
som deltidsanställda. Månadslönen avser heltidsanställda.
Tabell I Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning på utbildningsnivå år 1993. Kronor per månad Bil. 6
Bilaga 6.10
Kvinnor Män Kvinnors
lön rel. Antal Månadslön Antal Månadslön mäns, 946
Stat Förgymnasial utbildning 13 700 13400 10100 14 400 93 Gymnasial utbildning 72 600 13400 58 600 14 900 90
| Eftergymn < 3 år | 16 600 15200 33500 17400 87 |
| Eftergymn >= 3 år | 21900 17200 41900 20 100 86 |
| Forskarutbildning | 2700 21400 9 800 24 500 87 |
Kommun Förgymnasial utbildning 93 500 12100 21900 13 300 91 Gymnasial utbildning 274 500 12500 51500 14 000 90
| Fftergymn < 3 år | 101 500 14000 27900 15 800 88 |
| Eftergymn >= 3 år | 101 600 16700 44 800 18 800 89 |
| Forskarutbildning | 600 22 600 1900 25 900 87 |
Landsting Förgymnasial utbildning 17900 12 300 4 400 12 900 95 Gymnasial utbildning 118 100 13000 20100 13 800 94
| Eftergymn < 3 år | 64 900 14 800 9100 15 400 96 |
| Eftergymn >= 3 år | 34 700 18500 18200 25 900 72 |
| Forskarutbildning | 800 27 800 2 800 35 200 79 |
Privata tjänstemän Förgymnasial utbildning 55 400 14000 60 300 17 300 81 Gymnasial utbildning 158 500 13 900 181-700 18 800 74
| Eftergymn < 3 år | 47 200 15800 81100 19500 81 |
| Eftergymn >= 3 år | 29.300 19000 66 000 24 600 77 |
| Forskarutbildning | 700 24 500 3 800 29 800 82 |
Källa: SCB, Lönestatistiken
När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller
det som om män får större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i
utbildning än kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än män.
Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns för heltids-anställda 1973-1993. Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då mycket skett med näringsgrensstrukturen under de 20 år den omspänner. Det
framgår nedan av lärarnas övergång från statligt till kommunalt reglerade
löner år 1991, liksom av en överflyttning av ca 60 000 personer från
landsting till kommuner i samband med ÄDEL-reformen. Därtill har omfattande bolagiseringar av statlig verksamhet medfört en övergång från statlig till privat sektor. Dessa sektorsförskjutningar kan påverka
lönerelationen. För industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden mellan kvinnors och mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för privat anställda tjänstemän är det en större spännvidd mellan löner för olika befattningar, vilket enligt tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för kvinnor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar av privat tjänstesektor, byggnadsindustri m.m.
ingår inte.
heltidsanställda Bil. 6
Bilaga 6.10
Privat sektor Offentlig sektor Industri- = Industri Stats- Primär- Landstingsarbetare — tjänstemän anställda — kommunalt anställda
anställda
| 1973 | 84 | 63 | 81 | 74 | |
| 1977 | 88 | 70 | 86 | 82 | |
| 1981 | 91 | 72 | 89 | 85 | - |
| 1985 | 920 | 73 | 91 | 87 | 75 |
| 1989 | 90 | 75 | 89 | 83 | 74 |
| 1991 | 920 | 75 | 85(90)" — 87(84)t — 75 | ||
| 1993 | 91 | 7 | 84 | 86 | 73 |
>Lärarpersonal har fr.o.m. den I januari 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år. Källa: SCB, lönestatistiken
Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning
ökat och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till mitten av 1980-talet, men en viss ökning har därefter skett.
Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och
dess betydelse för kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del av tabell 3. Tabellen visar att ju mindre rutinbetonat arbete, desto större skillnad mellan medellöner. På nivåer med större lönesprid-
ning är antalet män betydligt större än antalet kvinnor, vilket påverkar
den sammanvägda lönerelationen.
2 21 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 6 21
månad Bil. 6
Bilaga 6.10
Kvinnor Män Kvinnors
lön rel. mäns, Antal Månadslön Antal Månadslön 246
Privat anställda tjänstemän 293 500 15100 395 700 19 900 76
Ledande ställning 2400 30800 28700 33 700 85
Självständigt kvalificerat
| arbete | 74 400 18200 225 400 20 900 87 |
| Kvalificerat arbete | 140 600 14100 118 500 15 700 90 |
| Rutinarbete | 76 200 12 200 23 100 13 100 94 |
Kommunalt anställda 573 500 14200 148 800 16 400 86 SKAF - området 334 100 12100 56400 13 400 90 TCO/ SACO - området = 239 400 15500 92400 17 900 86 Landstingsanställda 236 900 14600 55200 20 000 73 SKAL — området 106 900 12 600 22200 13 100 96 TCO/ SACO — området 130 000 15600 33000 23 500 67
SKAF= Svenska Kommunalarbetareförbundet 'TCO= Tjänstemännens Centralorganisation SACO= Sveriges Akademikers Centralorganisation Antal anställda avser hel- och deltidsanställda. Månadslönen avser enbart heltidsanställda Källa: SCB, lönestatistiken
Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg relativ lön beroende på den stora andelen män med förhållandevis hög lön, bl.a. läkare. Inom SKAF-området är lönespridningen liten och kvinnors relativa lön blir 96 procent av mäns.
Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och befattningsstruktur motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs av genomsnittliga löner mellan sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan vara mycket varierad. Även utbildningens struktur i de olika sektorerna varierar som framgår av tabell 1.
Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan påvisas en skillnad mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten omfattar förutom lön även de transfereringar som är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar faller på det år utbetalning sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet. Lantbrukare och andra företagare ingår emellertid inte i tabell 4. Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning.
Arbetsinkomstens storlek påverkas av de basbreddningar som införts i samband med skattereformen. Inkomster som tidigare var skattefria behandlas som helt eller delvis skattepliktiga inkomster fr.o.m. 1991. Exempel är måltidssubventioner, traktamenten och bilersättningar. Begränsningar i avdragsrätten infördes, kapital beskattas enhetligt och reavinster beskattas till sina nominella belopp.
ställningens omfattning och socioekonomisk grupp år 1992, tkr Bil. 6
Bilaga 6.10
Kvinnor Män Kvinnors
inkomst
Antal Inkomst = Antal Inkomst = rel. mäns.
| (1000) | (1000) VC | |
| Samtliga anställda | 1804 135,3 1822 193,3 70 | |
| Deltidsanställda I —49 26 217 67,2 | 159 71,8 94 | |
| Deltidsanställda 50 — 90 26 670 — 113,8 | 216 124,5 91 |
Helårs- o heltidsanställda 917 167,1 1447 216,9 7 därav Arbetare o lägre tjänstemän 490 150,5 737 185,1 81 Tjänstemän på mellannivå 211 181,3 337 231,4 78 Högre tjänstemän 96 222,9 203 314,6 7n
Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. I denna tabell medtas endast personer som saknar företagarinkomst. Källa: SCB Be 21 SM 9401
Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda är nästan lika stor inom privat sektor respektive offentlig sektor. För både kvinnor och män avviker den med högst 3000 kr från ovanstående
genomsnitt för helårs- och heltidsanställda.
För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande får man övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad förvärvsinkomst, vilket består av inkomst av tjänst och inkomst
av näringsverksamhet. Inkomstens storlek påverkas av skillnader i
arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra företagare
ingår. Inkomst av kapital ingår inte. Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensionsför-
säkring och periodiskt understöd) och förlustavdrag utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man sedan bort grundavdrag eller
särskilt grundavdrag för pensionärer för att få den beskattningsbara för-
värvsinkomsten.
I tabell 5 redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad för-
värvsinkomst större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år
särredovisas som ensamstående/ sambeskattade med barn. Ensamstående/ sambeskattade utan barn är således vissa inkomsttagare under 18 år, personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålderspensionä-
rer.
Tabell 5 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1992, tkr Bil. 6 Bilaga 6.10 Kvinnor Män Kvinnors inkomst Antal Inkomst = Antal Inkomst = rel.
| (1000) (1000) | mäns, uu | |
| Totalt | 3513 107,5 3 375 159,6 67 | |
| Ensamstående utan barn 1 534 97,8 I 540 123,1 | 79 | |
| Ensamstående med barn 222 122,1 | 44 175,4 70 |
Sambeskattade utan barn 1 002 107,0 1127 178,2 60
| Sambeskattade med barn 755 123,8 | 662 211,8 58 | |
| 20-64 år | 2 394 126,4 2 479 178,9 71 | |
| 65-74 år | 449 87.8 | 392 151,2 58 |
| 75- år | 470 66.9 | 297 105,7 63 |
Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Källa: SCB Be 20 SM 9401.
Mest jämställda är ensamstående utan barn. Mest ojämställda är sam-
beskattade med barn. Som framgår av tabell 6 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten med stigande ålder upp till 50 år och är som störst i åldersgruppen 35-49 år för både kvinnor och män. Detta beror både på arbetskraftens
sammansättning, utbildning, karriärmöjligheter och lönenivå.
Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot be-
skattningsbar förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på
20 procent inträder. Kapitalskatten är 30 procent: dessutom ingår fastighetsskatt och förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen 50—64 år betalar ungefär lika mycket slutlig skatt som den yngre gruppen 35-49 år trots något lägre förvärvsinkomster.
Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1992 är lägre för kvinnor än för män inom varje redovisad åldersgrupp.
Andel utan pensionspoäng år 1992 ökar för både kvinnor och män.
Andelen påverkas av konjunkturen och hur många som ingår i arbetskraften.
Av alla personer i åldern 16-65 år med ATP-poäng hade 2,9 procent av kvinnorna maximal pensionspoäng (6,50, dvs. inkomster över 7,5
basbelopp) år 1992 jämfört med 3 procent år 1991. Motsvarande andel för män var 17,1 procent år 1991 och 18,2 procent år 1992.
Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män. Den höga veckoarbetstiden för män återspeglar bl.a. att egna företagare ingår i underlaget. Män är egna företagare i större utsträckning än kvinnor.
år 1992 Bil. 6
Bilaga 6.10
1992 1991
16-19 20-24 25-34 35-49 50-64 Samtliga Samtliga
20-64 20-64
Sammanräknad förvärvsinkomst (tkr), kvinnor 24,7 90,0 116,2 138,8 133,5 126,4 121,6 män 26,6 103,1 158,5 201,3 1982 178,9 176,0 Slutlig skatt (tkr), kvinnor 5,6 23,7 31,0 40,0 39,1 35,8 35,5 män 6,2 28,0 44,9 64,4 67,1 562 57,7 Genomsnittlig pensionspoäng, kvinnor 1,07 2,30 2,80 3,36 3,31 3,08 3,11 män 1,36 2,79 4,03 4,69 4,65 4,30 4,41 Andel utan pensionspoäng, kvinnor 82,5 22,7 113 7,3 12,8 IL6 8.8 män 82,4 22.6 10,5 6,4 6,8 6 6,4 Mcedelarbetstid per vecka, kvinnor 25,4 34,9 33,5 34,3 314 338 33,9 män 29,4 39,1 41,4 42,7 38,9 41,6 41.6
Källa: SCB Be 20 SM 9401 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid).
Förmögenhet och kapital
Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster
och i tabell 7 redovisas uppgifter för de som har överskott respektive
underskott av kapital. Medelvärdena avser den grupp som har överrespektive underskott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män
har ett överskott av kapital även om medelbeloppen är lägre och att fler
män har underskott av kapital.
Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1992, tkr
Kvinnor. Män s Antal Över- Antal - Under- = Antal Över- Antal — Under- (1000) skott (1000) skott (1000) skou (1000) skott
Totalt 2574 9,1 1164 17,7 1 858 14,6 1 796 30,4 Ensamst utan barn 1493 77 394 14,5 I 263 8,3 612 20,3 Ensamst med barn 53 11,7 140 19.1 8 28,9 31 36,0 Sambeskattade utan barn 711 11.6 252 17,6 497 23,0 599 292 Sambeskattade med
| barn | 316 9,7 378 20,6 | 920 53,8 553 = 42,5 |
| 20-64 år | 1 144 10,7 1084 18.3 | 686 24,3 1 638 31.8 |
| 65-74 år | 367 12,8 57 102 | 254 19.8 [21 17,6 |
| 75- år | 429 11.9 19 8 | 253 16.0 31 13.0 |
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst Källa: SCB Be 20 SM 9401 22 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga 6 325
Av tabell 8 nedan framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag i sina deklarationer för inbetalda pensionspremier. De av- Bil. 6 dragna beloppen är dock något lägre och uppgår i genomsnitt till två Bilaga 6.10 tredjedelar av männens avdrag.
Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1992, andel procent och avdragsbelopp tkr
| Kvinnor Andel 2 | Avdrag tkr | Män Andel 20 | Avdrag tkr | |
| Totalt | 15,2 | 6,7 | 14.4 | 9,6 |
| Ensamst utan barn | 8.5 | 6,6 | 8.9 | 8.0 |
| Ensamst med barn | 18,5 | 4,8 | 16,4 | 8.5 |
| Sambeskattade u barn 15,3 | 8,9 | 14,9 | 11.9 | |
| Sambeskattade m barn 27,5 | 5,4 | 26,3 | 8.8 |
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag Källa: SCB Be 20 SM 9401
Som allmänt avdrag får försäkringspremie dras av med upp till 33 700 kronor (ett basbelopp) och dessutom 10 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 10 men inte 20 basbelopp.
Tabell 9 Tillgångar och skulder fördelade efter familjens taxeringskod år 1992, tkr
| Ensamstående Kvinnor | Män | Sambeskattade | |
| Småhus | 215,3 | 2221 | 386.0 |
| Bostadsrätter | 40,2 | 40,2 | 60.7 |
| Bankmedel/värdepapper | 113,8 | 122,4 | 2321 |
| Övrigt | 34,8 | 44,2 | 67.3 |
| Summa tillgångar | 175.5 | 206,3 | 568.5 |
| Skulder | 122.0 | 163,6 | 374,0 |
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag Källa: SCB Be 20 SM 9401
Uppgifter om tillgångar och skulder är hämtade från taxeringsstatistiken som underlag för beräkning av skattepliktig förmögenhet. Tillgångar och skulder kan fördelas mellan hushållsmedlemmarna efter familjens val.
Bilaga 6.11 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
Bil. 6
Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på cen- Bilaga 6.11 tral och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentationen i statliga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det första etappmålet som angavs i propositionen om 30 246 kvinnor år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition (1992/93:100, Bil. 12, s. 337 f.). År 1994 hade centrala och regionala styrelser sammantaget 35 4 kvinnor. Det är en ökning med tre procentenheter sedan
år 1993. Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå var 122 år
1994 jämfört med 120 år 1993. Årets redovisning avser förhållanden per
den 1 juli 1994. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas årligen i kommittéberättelsen.
Centrala myndigheters styrelser De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modeil. Detta
för att åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördelningen i de affärsdrivande verken samt några myndigheter
som har råd istället för styrelse.
Av tabell I och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie ledamöterna ökat med två procentenheter sedan 1993 års redovis-
ning. De uppgår nu till 39 24 (med ordinarie ledamöter avses även
ordförande). Högst andel kvinnliga ledamöter finns liksom föregående år i styrelser under Kulturdepartementet, 52 240, tätt följt av Socialdeparte-
mentet med 51 24 kvinnliga ledamöter. Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 20 24 till 23 26 sedan förra
årets redovisning. Åtta av 17 styrelser under Kulturdepartementet har kvinnliga ordförande. Styrelser under tre departement saknar kvinnlig ordförande.
Regionala myndigheters styrelser
I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i sju regionala myndighets-
grupper jämfört med nio i förra årets redovisning. Länsbostadsnämnderna lades ner vid utgången av år 1993 (prop. 1992/93:172) och Utvecklingsfonderna har under år 1994 successivt ersatts av regionala utvecklingsbolag (prop. 1993/94:40). Försäkringskassor finns med i redovis-
ningen eftersom de har vissa myndighetsliknande uppgifter. Uppgifterna
omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den 1 juli
1994. Redovisningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna fått i uppgift att lämna. Kvinnorna utgjorde 31 20 av de ordinarie ledamöterna (inkl. ordförande). Motsvarande andel för år 1993 var 29 20. Av tabell 3 framgår att
flest kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 41 24,
tidigare länsstyrelsernas styrelser med 25 20 samt skogsvårdsstyrelserna Bil. 6 med 13 2. Bilaga 6.11
Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på
län. Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel
kvinnliga ledamöter har Västerbottens län med 42 procent, en ökning med 5 procentenheter, följt av Gävleborgs län med 39 procent, en ökning med 7 procentenheter kvinnliga ledamöter. Längst ner på listan
återfinns liksom år 1993 Malmöhus län med 21 procent. I 17 läns regio-
nala styrelser har kvinnornas andel ökat, i tre län minskade den och i fyra län var kvinnorepresentationen oförändrad.
Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
Dep. Ordförande Ledamöter
antal kvinnor män samtliga
kv m antal Yo VC) antal Yo YH antal 260 1994
| 1994 | 1994 1994 1993 1994 1994 1993 1994 | ||
| Ju | 2 3 19 42 30 26 58 70 | 45 100 | |
| UD | 1 7 29 36 35 52 64 65 | 81 100 : | |
| Fö | 2 1 31 27 25 85 73 75 | 116 100 | |
| S | 5 9 70 51 51 67 49 49 137 100 | ||
| K | 2 9 34 36 37 60 64 63 | 94 100 | |
| Fi | 0 13 35 32 33 75 68 67 | 110 100 | |
| U | 3 3 23 49 37 24 51 63 | 47 100 | |
| Jo | 2 5 22 37 32 38 63 68 | 60 100 | |
| A | 0 8 30 40 39 44 60 61 | 74 100 | |
| Ku | 8 9 75 52 52 69 48 48 | 144 100 | |
| N | 2 9 27 32 30 58 68 70 | 85 100 | |
| C | 0 3 1 44 47 14 56 53 | 25 100 | |
| M | 1 5 | 16 31 31 36 69 69 | 52 100 |
| Totalt | 28 94 422 39 37 648 61 63 1 070 100 |
myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare Bil. 6
Bilaga 6.11
Ordförande Antal ledamöter inkl.
ordförande Centrala myndigheter kv m kv m samtliga
Justitiedepartementet Domstolsverket 1 GJ -— Rikspolisstyrelsen 1 -- Kriminalvårdsstyrelsen | Ga 0000 Brottsförebyggande rådet | LA Datainspektionen 1 = BV —-00
Utrikesdepartementet
SIDA 1
Sandö U-centrum || st SAREC | -—— NN Nordiska afrikainstitutet 1 BITS 1 -— SWEDECORP I Swedfund International AB 1 Exportkreditnämnden 1 BVWRBYUWBRUA AA -— NOU
Försvarsdepartementet
I Fortifikationsverket
—— Försvarets materielverk OM
Lr ID Militärhögskolan Kustbevakningen — 06
SI OM Överstyrelsen för civil beredskap 1 Statens räddningsverk LA 00
DO Styrelsen för psykologiskt försvar - 06 Försvarets forskningsanstalt 08 Försvarshögskolan = NO Försvarets personalnämnd OA MO Flygtekn. försöksanstalten ——— SI 00 Vapenfristyrelsen 1 BEWNWNMWWeNNUWN VA WD Statens försvarshistoriska muscter 1 NN a [5] Socialdepartementet Socialstyrelsen l Läkemedelsverket 1 ww va Statens institut för psykosocial miljömedicin 1 SJ Rättsmedicinalverket 1 UVA Riksförsäkringsverket ON Folkhälsoinstitutet | ARNAB tv Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 1 An Statens handikappråd 1 wo —-— NA Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 1 UA Nämnden för vårdartjänst 1 Ur OD Smittskyddsinstitutet 1 LI Barnombudsmannen Il -— Statens institutionsstyrelse 1 ON VRUYNB PWIA Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 1 > un so
Kommunikationsdepartementet Statens järnvägar
—— — m-— Banverket Vägverket Sjöfartsverket -— WRKWOR ven Co Handelsflottans kultur- och fritidsråd 1 SMHI 1 NW vidt
Ordförande Antal ledamöter inkl. Bil. 6
ordförande s 6 Centrala myndigheter kv m kv m samtliga Bilaga 6.11
Luftfartsverket | to in = Statens väg- och transportforskningsinstitut ! Statens geotekniska institut | Post- och telestyrelsen 1 WW [FR OD Kommunikationsforskningsberedningen I ww [oa Se
Finansdepartementet Riksgäldskontoret DR
—-— Statskontoret
— LIND Generaltullstyrelsen
——— IR Statistiska centralbyrån
-—- UL Finansinspektionen Riksrevisionsverket -— DD
— Fr Riksskatteverket
—- 00 Boverket
= Statens löne- och pensionsverk DO Bankstödsnämnden f-— OVAWRVYALVN- LA Statens bostadskreditnämnd p— LA Statens fastighetsverk -— 00 Statens lokalförsörjningsverk -—-— BRA BDRRUDVUEAN OC
Utbildningsdepartementet
Kungliga biblioteket I
BR -— Centrala studiestödsnämnden |
Institutet för rymdfysik l WIR ta 230
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek | Vv Arkivet för ljud och bild 1 wu Kanslersämbetcet | WWW Un COCA
Jordbruksdepartementet Statens jordbruksverk 1 VG Statens livsmedelsverk 1 a Skogsstyrelsen 1 a —— Fiskeriverket || NI NS-D Statens utsädeskontroll 1 LJ Statens maskinprovningar 1 UJ Statens veterinärmedicinska anstalt l Us BARBRVUANAA NOM Arbetsmarknadsdepartementet
WW 1 Arbetsmarknadsstyrelsen 1 Arbetsmiljöinstitutet 1 VR 00 Arbetarskyddsstyrelsen 1 1 Arbetsmiljöfonden 1 VV Arbetslivscentrum l SI Arbetslivsfonden l Glesbygdsmyndigheten || SALIV MOR —— VN Expertgruppen för forskning om regional utveckling 1 tin 2
Kulturdepartementet Statens kulturråd 1 20 13 Riksarkivet 1 = AN [2] Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer I 10 Statens konstmuseer l via wa Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet 1 VU Naturhistoriska riksmuseet 1 VA 10 Statens sjöhistoriska museer 1 DD 10 Folkens muscum - etnografiska 1 RBRRBRAR
DV Arkitekturmuseet 1 Statens musiksamlingar 1 WE in
| Ordförande Antal ledamöter inkl. | ordförande | Bil. 6 Bil 6.11 | |||
| Centrala myndigheter | kv m ky m samtliga | laga Oo. | |||
| Talboks- och punktskriftsbibliotcket | || | 7 1 | 8 | ||
| Statens invandrarverk | 1 | 5 4 | 9 | ||
| Svenskt biografiskt lexikon | 1 3 4 | 7 | |||
| Statens biografbyrå | 1 | 4 3 | 7 | ||
| Språk- och folkminnesinstitutet | || 3 6 | 9 |
Granskningsnämnden för Radio och TV 1 2 5 7 Presstödsnämnden 1 4 5 9
Näringsdepartementet Närings- och teknikutvecklingsverket 1 GJ ND
GD I Statens råd för byggnadsforskning
| Sprängämnesinspektionen | BI | 00 |
| Sveriges geologiska undersökning | 2 0 | 1 00 |
Styrelsen för teknisk ackreditering Rymdstyrelsen 1 I
EG Patent- och registreringsverket — ND 00 Elförsörjningsnämnden os -— Oljekrisnämnden RI VA
GO I Styrelsen för Sverigebilden Affärsverket svenska kraftnät ——— NI ARWORARURARA 00
Civildepartementet Kammarkollegiet 1 Konsumentverket 1 Ungdomsstyrelsen 1 wu RANN +DR Miljö- och naturresursdepartementet Statens naturvårdsverk || UV Kemikalieinspektionen 1 0
0 RAN OD Statens lantmäteriverk Centralnämnden för fastighetsdata
a Statens strålskyddsinstitut Statens kärnkraftinspektion — NI NUV OO
Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
| Myndighetsgrupper | Kvinnor 290 1994 | 1993 | Förändring procentenheter |
| Försäkringskassor | 41 | 42 | -1 |
| Arbcetslivsfonder | 38 | 37 | + 1 |
| länsskattemyndigheter | 34 | 33 | + 1 |
| Kronofogdemyndigheter | 32 | 31 | + 1 |
| Länsarbetsnämnder | 36 | 35 | +1 |
| Länsstyrelser | 25 | 25 | 0 |
| Skogsvårdsstyrelser | 13 | 13 | 0 |
| Samtliga | 31 | 29 | +2 |
Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på län; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent) ”
Bil. 6 Bilaga 6.11
| Län | Kvinnor 20 1994 | 1993 | Förändring procentenheter |
| Gävleborg | 39 | 32 | +7 |
| Kristianstad | 35 | 31 | +4 |
| Västerbotten | 42 | 37 | +$5 |
| Göteborg och Bohus | 35 | 35 | 0 |
| Kopparberg | 30 | 28 | +2 |
| Uppsala | 28 | 34 | -6 |
| Västmanland | 33 | 33 | 0 |
| Södermanland | 32 | 33 | -1 |
| Jönköping | 27 | 28 | -1 |
| Halland | 34 | 34 | 0 |
| Blekinge | 28 | 25 | +3 |
| Norrbotten | 28 | 27 | +1 |
| Alvsborg | 32 | 30 | +2 |
| Stockholm | 35 | 31 | +4 |
| Kronoberg | 30 | 25 | +5 |
| Kalmar | 26 | 23 | +3 |
| Örebro | 28 | 27 | + I |
| Skaraborg | 26 | 25 | +1 |
| Värmland | 30 | 29 | +1 |
| Gotland | 33 | 31 | +2 |
| Jämtland | 34 | 28 | +6 |
| Östergötland | 29 | 26 | +3 |
| Västernorrland | 27 | 23 | +4 |
| Malmöhus | 21 | 21 | 0 |
| Samtliga | 31 | 29 | +2 |
Register
Register
Sid
3 Inledning
Kronor
11 ÅA. Familjer och barn 31 1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag 23 493 000 000
35 2. Bostadsbidrag, förslagsanslag 12 230 000 000
40 3. Föräldraförsäkringen, förslagsanslag 28 463 000 000
42 4. Bidragsförskott, förslagsanslag 5 022 000 000
43 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn,
| förslagsanslag | 12 670 000 | |
| 43 6. Bidrag till kostnader för internationella | adoptioner, förslagsanslag | 35 520 000 |
| 44 7. Barnpensioner, förslagsanslag | 449 000 000 |
45 8. Vårdbidrag för handikappade barn,
förslagsanslag 2 180 500 000
71 885 690 000
48 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp och ålderdom 59 1. Sjukpenning och rehabilitering,
förslagsanslag 34 663 000 000
62 2. Sjukvårdsförmåner m.m.,
förslagsanslag 23 145 000 000 65 3. Närståendepenning, förslagsanslag 41 400 000
67 4. Handikappersättningar, förslagsanslag 1416 800 000
68 5. Förtidspensioner, förslagsanslag 21 080 000 000 72 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,
förslagsanslag 9 150 000 81 7. Ålderspensioner, förslagsanslag 80 125 000 000 84 8. Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag 2 429 000 000 85 9. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 18 200 000 86 10. Bostadstillägg till pensionärer,
förslagsanslag 15 200 000 000 91 11. Ersättning till Posten AB m.m.,
förslagsanslag 282 025 000
178 409 575 000
117 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 1 313 025 000
120 2. Insatser mot aids, reservationsanslag 272 830 000
122 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 245 465 000
124 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 40 800 000
125 5. Bidrag till WHO, förslagsanslag 65 560 000
125 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 3 887 000
126 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser,
reservationsanslag 5 000 000
127 8. Bidrag till psykiatriområdet,
reservationsanslag 594 000 000 128 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården,
reservationsanslag 195 000 000
2 735 567 000
130 D. Omsorg om äldre och handikappade
161 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer
och rehabilitering, reservationsanslag 200 000 000 165 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet,
reservationsanslag 1 035 000 000
169 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag 1000 000
170 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,
förslagsanslag 235 435 000 173 5. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag 118 183 000 178 6. Bidrag till handikapporganisationer, 193 872 000 180 7. Bidrag till pensionärsorganisationer 3 669 000 180 8. Ersättning för texttelefoner, förslaganslag 156 352 000 182 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 610 000 000 184 10. Kostnader för statlig assistansersättning,
förslagsanslag 5 741 000 000 186 11. Sveriges Hundcenter AB — Statens
Hundskola, förslagsanslag 1000
8 294 512 000
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,
reservationsanslag 720 000 000
Bidrag till organisationer, reservationsanslag 47 445 000
Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 11 946 000 Alkohol- och drogpolitiska åtgärder,
reservationsanslag 74 000 000
Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl, reservationsanslag 27 370 000
880 761 000
215 3 Myndigheter under Socialdepartementet
216 Riksförsäkringsverket, ramanslag 819 626 000 223 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 6 452 907 000 226 Socialstyrelsen, ramanslag 527 629 000 231 BYINE Folkhälsoinstitutet, ramanslag 195 244 000 235 Smittskyddsinstitutet, ramanslag 132 118 000
238 Läkemedelsverket 1 000
241 Rättsmedicinalverket, ramanslag 248 173 000 250 NOV Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag 31 574 000
Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, ramanslag 15 099 000
Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag 29 135 000
. Barnombudsmannen, ramanslag 11 604 000
Statens nämnd för internationella
| adoptionsfrågor, ramanslag | 8 961 000 |
| . Nämnden för vårdartjänst, ramanslag | 12 642 000 |
| . Handikappombudsmannen, ramanslag | 11 551 000 |
. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag 34 245 000 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 719 973 000 17. Alkoholinspektionen, ramanslag 21 000 000 18 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag 1 000 000 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet Förvaltning, ramanslag 8 550 000 Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, reservationsanslag 131 918 000
9 412 950 000
274 G. Jämställdhetsfrågor 279 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.,
ramanslag 13 489 000 282 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder,
reservationsanslag 20 559 000
34 048 000
Totalt för Socialdepartementet 271 653 103 000
Underbilagor 285 6.1 —- 6.7 Lagförslag 303 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader 315 6.9 Allmänna arvsfonden 319 6.10 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och
män 329 6.11 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
gotab 4/520. Stockhom 1994 340
dö
Bilaga 7 till budgetpropositionen 1995 ST
. . Prop.
Kommunikationsdepartementet "> 1994/95:100
Bilaga 7 (sjätte huvudtiteln)
Inledning
Kommunikationsdepartementets ansvarsområde = (sjätte huvudtiteln)
omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbe-
fordran och telekommunikationer. I ansvarsområdet ingår även sektorsforskning och miljöfrågor. Budgetåret 1994/95 har riksdagen anvisat ca 33 miljarder kronor varav över 90 § gäller investeringar och underhåll av vägtrafikens och järnvägstrafikens infrastruktur. Utöver statsbudgetmedel omsätts årligen betydande belopp inom affärsverk och aktiebolag
som ingår i Kommunikationsdepartementets ansvarsområde. År 1993
var omsättningen vid Sjöfartsverket, Luftfartsverket (koncernen), Statens järnvägar (koncernen), Postkoncernen och Teliakoncernen sammanlagt drygt 83 miljarder kronor.
Ett sammanhållet kommunikationssystem
Goda miljöanpassade kommunikationer med en väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning
och bibehållen välfärd i landets olika delar. Det är viktigt att värna om rikstäckande kommunikationssystem som är tillgängliga för alla. Detta gäller såväl transporter som telekommunikationer och post. Tele-
kommunikationer är av avgörande betydelse för att vi skall kunna utveckla bl.a. den sysselsättningspotential som finns i det moderna in-
formationssamhället. Transporterna måste vara säkra, miljöanpassade och resurssnåla samt anpassade för äldre och handikappade. I ett allt
mer integrerat Europa är kommunikationerna viktiga för Sverige, inte minst med tanke på landets stora utrikeshandel och läge i förhållande till
de stora exportmarknaderna.
De satsningar på att modernisera och bygga ut infrastrukturen på transportområdet som nu genomförs behöver kompletteras med andra
åtgärder för att vi skall kunna förbättra kommunikationssystemen som
helhet bl.a. från miljösynpunkt. Det krävs därför en bred ansats för att nå
bästa resultat. Riksdagen har vid flera tillfällen tagit ställning till samman-
hållna sektorövergripande förslag från regeringen som har behandlat trafiksektorn. Sådana större trafikpolitiska beslut har riksdagen tagit bl.a. åren 1963, 1979 och senast år 1988. De trafikpolitiska mål och riktlinjer som
I Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
riksdagen beslutade om år 1988 har därefter preciserats i delbeslut, exempelvis besluten våren 1991 och 1993 i fråga om transportinfra- Bilaga 7 strukturens utbyggnad.
Regeringen anser nu att det är tid att förbereda ett nytt kommunikationspolitiskt ställningstagande som bör utvidgas till att omfatta även informa-
tionsteknik (IT) i form av bl.a. tele- och datakommunikationer. Det finns
flera skäl att förelägga riksdagen underlag för ett sådant samlat kommunikationspolitiskt ställningstagande. Ett skäl är att skapa ytterligare grund för miljöanpassning av transporterna. Ett annat skäl är det ansträngda statsfinansiella läget och dess inverkan på möjligheterna att på sikt finansiera särskilt infrastrukturens utbyggnad och behovet av ökat underhåll. Den fortgående europeiska integrationen både vad gäller EU och Östeuropa är ytterligare ett viktigt skäl. Samspelet mellan transporter och IT samt ITtelekommunikationernas ökade betydelse och utvecklingspotential i samhället talar också för behovet av samlade ställningstaganden.
Regeringen har mot denna bakgrund och i enlighet med riksdagens begäran om en kommission för trafikområdet antagit direktiv för en parlamentarisk kommitté som i ett helhetsperspektiv skall utreda bl.a. trafikeringsfrågor, miljöanpassning, infrastrukturens utformning och investeringsplaneringens inriktning, dimensionering av trafiken, regionalpolitiska effekter samt åtgärder på informationsteknikområdet. Avsikten är att regeringen år 1997 med bl.a. denna utredning som utgångspunkt skall förelägga riksdagen ett samlat förslag om kommunikationspolitiken.
Miljöanpassat transportsystem
Regeringens bedömning är att arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Det gäller både att fortsätta arbetet med att begränsa utsläppen och att åstadkomma ett transportmönster, som är långsiktigt hållbart och förenligt med en god livsmiljö.
Arbetet med trafikens miljöanpassning bör baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transporter och kommunikationer för att möta 2000-talets behov och nödvändigheten av att öka transportsystemens
miljöanpassning.
En grundläggande uppgift är att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt som miljö- och hälsoproblemen kan bemästras.
Sverige har jämfört med många andra länder inom EU kommit långt när det gäller miljöåtgärder inom transportsektorn, inte minst när det gäller åtgärder inom vägtrafiken och då särskilt krav på fordon och bränslen. Sverige har genom de beslut som fattats exempelvis ett av de renaste fordonsbränslena i världen.
Trafikverkens miljörapporter och Naturvårdsverkets Miljö-93 visar emellertid att det framöver krävs omfattande åtgärder utöver de som redan genomförts.
Behovet av att fördjupa och bredda detta arbete har redan inletts bl.a. genom att ett övergripande arbete med temat miljöanpassat transportsystem Bilaga 7 nu sker gemensamt mellan Naturvårdsverket och de fyra trafikverken.
Därutöver har ett flertal statliga utredningar uppgifter som direkt berör området.
De grundläggande avvägningar som med hänsyn till såväl miljöpolitikens som kommunikationspolitikens mål måste göras har förra årets riksmöte uppmärksammat.
Regeringen har som ovan nämnts antagit direktiv för en särskild parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna förslag till en nationell plan för
Sveriges kommunikationer, som skall baseras på en helhetssyn. Inrikt-
ningen är sådan att planen medverkar till att uppnå ett miljöanpassat trans-
portsystem samtidigt som välfärd och tillväxt främjas.
Den fortsatta miljöanpassningen av det svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring då arbetet i förlängningen kommer att innebära förändringar i det svenska samhället.
Regeringen har nyligen i en särskild skrivelse till riksdagen (1994/95:120, Miljöpolitisk strategi) lämnat en miljöredovisning för Sverige. I skrivelsen redovisas bl.a. en miljöpolitisk strategi i vilken ingår kommunikationssektorn. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
Medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter att påverka unionens miljöpolitik. Huvudinriktningen kommer att vara att medverka i utvecklingen av ett utvecklat kostnadsansvar och att söka påverka unionen att skärpa avgaskrav och bränslekrav för såväl personbilar som lastbilar. I båda fallen har Sverige erfarenheter som torde vara intressanta för andra medlemsstater inom EU. EU:s ministerråd enades vid sitt möte i december 1994 om ett principdokument om transport- och miljöfrågor. Regeringen förbereder nu en särskild svensk miljöstrategi i vilken trafiksektorn ingår. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Det nationella svenska arbetet med att öka miljöanpassningen av transportsystemet kommer att intensifieras under mandatperioden. Redan under år 1995 kommer ett flertal utredningar att lämna delförslag som berör trafiksektorns miljöanpassning. Flera av dessa förslag berör i hög grad trafikanter och trafikansvariga på ett sätt som gör att en bred politisk förankring kommer att krävas, Den parlamentariska kommitté regeringen antagit direktiv för kommer att få en viktig roll i trafiksystemets miljöanpassning. Det redan omfattande miljöarbetet inom transportsektorn i övrigt breddas samtidigt och regeringen förbereder flera olika initiativ bl.a. inom sjöfarten.
Sverige skall som tidigare aktivt medverka i övrigt internationellt arbete bl.a. inom FN:s ram. Sverige har alltsedan Rio-konferensen om utveckling och miljö mycket aktivt arbetat med att bl.a. inom FN:s ram lyfta fram trafikens miljöfrågor.
Informationsteknik (IT)
Kommunikationsdepartementet har ett övergripande ansvar för hur kommunikationssystemet fungerar som helhet. Detta system innehåller alltmer
informationsteknik (IT) bl.a. i form av tele- och datakommunikationer. Grunden för en ökad användning av IT-tjänster är en god infrastruktur. Bilaga 7 Det bör finnas ett kapacitetsstarkt och högkvalitativt kommunikationsnät för överföring av tal, data och bild.
En betydande tillväxtpotential för ny företagsamhet och ny sysselsättning bör finnas inom bl.a. de delar av tjänstesektorn som har stort IT-utnyttjande. Även inom traditionell tillverkningsindustri har inslaget av IT i produktion och produkter ökat. Utvecklingen visar också att modern IT påtagligt förbättrar möjligheterna att skapa sysselsättning även i glesbygdsområden.
IT integreras alltmer också i transportsystemet och bidrar aktivt till att skapa ett effektivare resursutnyttjande i transportsektorn och därmed en bättre miljö. Inom transportsektorn bidrar också användningen av IT till att skapa en förbättrad säkerhet såväl för passagerare som för gods.
Kommunikationsdepartementet har ansvaret för att näten utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt och att alla medborgare kan få tillgång till nätanknutna IT-tjänster på likvärdiga villkor. Det är därför viktigt att det finns klara spelregler på marknaden och att kostnaderna för samhällsåtaganden t.ex. för personer med funktionshinder och för glesbygdsservice fördelas rättvist.
Sverige har ett kapacitetsstarkt och högkvalitativt telenät för olika ITtjänster. Det gäller nu att användningen av detta nät ytterligare ökas till fördel för samhällsekonomin. En sådan utveckling bör aktivt stimuleras med olika medel.
Inom Kommunikationsdepartementet pågår mot denna bakgrund arbetet med ett IT-program. Åtgärderna i programmet syftar till att främja användningen av IT men också till att regelverket på detta område utvecklas. I den parlamentariska kommitté för kommunikationsområdet som regeringen nyligen antagit direktiv för, är IT-frågorna en viktig del.
I budgetpropositionen föreslås en satsning på ca 119 miljoner kronor budgetåret 1995/96 inom ramen för ovan nämnda IT-program. Medlen skall användas på fyra delområden; forskning, prognoser/statistik, transportinformatik samt åtgärder för ökat utnyttjande av telekommunikationerna. En stor del av arbetet kommer att bedrivas i olika projekt bl.a. om konkurrensförutsättningar på teleområdet, lagtekniska frågor, prisfrågor och samhällsåtaganden.
Trafiksäkerhet
Trafikskadorna är ett stort folkhälsoproblem där alltför många människor förorsakas stort lidande i onödan och samhället tvingas ta i anspråk stora resurser. Det är viktigt att de senaste årens positiva utveckling med en minskning av antalet döda och skadade i trafiken fortsätter. För att uppnå
detta krävs ett målmedvetet och systematiskt arbete där alla i samhället deltar och där resultatet blir en ändrad attityd till trafiksäkerhetsfrågorna.
Vilja till samspel och hänsyn trafikanterna emellan skall skapas. Gränserna för vad som är acceptabelt beteende i trafiken måste bli tydliga och ett trafikfarligt beteende får inte accepteras. Men för att trafikreglerna skall
följas krävs det att reglerna uppfattas som rimliga av allmänheten. Dessutom måste det finnas en uppenbar risk att överträdelser upptäcks och en Bilaga 7 medvetenhet om att åtgärder kommer att vidtas, Därför måste övervakningen av fordon och trafik fungera effektivt.
Barn och ungdomar är särskilt ofta drabbade av trafikolyckor. Det är
viktigt att trafiksäkerhetsåtgärder riktas mot denna grupp. Bl.a. kommer
krav att ställas på samhället att skapa en säker trafikmiljö.
Vägverket är sedan den 1 januari 1993 huvudansvarig myndighet för
trafiksäkerheten (sektorsmyndighet). Det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet
kräver samarbete mellan ansvariga myndigheter. Genom det nationella trafiksäkerhetsprogrammet perioden 1995-2000 som tagits fram av Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet, har en grund
lagts för det fortsatta arbetet. Utgångspunkten i arbetet skall vara människan, Människans behov och begränsningar, vilja och förmåga, normer och erfarenheter, ansvar och skyldigheter skall beaktas så att acceptans kan uppnås. Det nationella trafiksäkerhetsprogrammet har lagt en god grund för det fortsatta arbetet där alla är berörda.
Säkerhetsfrågor
Regeringen anser att det arbete som nu pågår på internationell och även nationell nivå är av väsentlig betydelse för möjligheterna till ökad sjösäkerhet. Ett aktivt svenskt agerande i sjösäkerhetsarbetet inom framför allt
IMO och inom EU, men också inom HELCOM måste ges ökad tyngd.
För att få en samlad strategi för det svenska agerandet och för att få belyst sjösäkerhetsfrågor av särskilt intresse för trafiken i vårt närområde, kommer regeringen senare i dag besluta direktiv för en särskild sjösäker-
hetskommitté. Kommittén skall utarbeta ett handlingsprogram för ökad
sjösäkerhet med särskild inriktning på transporter med passagerarfärjor.
Regeringen har vidare uppdragit åt en särskild utredare att kartlägga
rapporteringsrutinerna inom Sjöfartsinspektionen och därvid undersöka hur för sjösäkerheten relevant information analyseras och vidareförs inom
inspektionen. Även information mellan sjösäkerhetsmyndigheter och andra
berörda organ skall analyseras. I sammanhanget kan nämnas att regeringen också kommer att se över nuvarande organisation för inspektionsverksamheterna vid Banverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket.
Investeringar i trafikens infrastruktur
Riksdagens beslut våren 1991 om ökade anslag till utbyggnad av infrastrukturen som ett medel för att skapa ekonomisk tillväxt, lade grunden för
den nu pågående satsningen på investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Mot bakgrund av riksdagens beslut i juni 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur har långsiktiga investeringsplaner för
väg- och järnvägsnätens utbyggnad fastställts under våren 1994. I vilken
takt som infrastrukturplanerna kan genomföras beror dock på hur statens finanser utvecklar sig på lång sikt. Genomförandet skall dock ske i enlig-
het med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd i verkens investeringsplaner. Bilaga 7
Regeringen står fast vid att dessa investeringsplaner skall utgöra utgångspunkt för den medelstilldelning till infrastrukturinvesteringar som årligen sker i statsbudgeten. De besparingar som nu föreslås för investeringsanslagen för byggande av vägar och nyinvesteringar i järnvägar medför att genomförandet av planerna förskjuts något i tiden. Det innebär att den
puckel i byggandet som var planerad under de närmaste åren något planas ut. Regeringen bedömer dock att med de nivåer som föreslås för nyin-
vesteringar i järnvägar kommer samtliga planerade investeringar enligt
stomnätsplanen att kunna slutföras till år 2003. Den nationella väghåll-
ningsplanen beräknas inte kunna slutföras förrän år 2004, dvs. med ca ett
års försening. Effekten av besparingarna för budgetåret 1995/96 är att nya projekt i någon större omfattning inte kommer att kunna påbörjas de när-
maste åren. Inför budgetåret 1997 kommer en ny prövning av in-
vesteringsanslagen att ske. Takten i genomförandet kommer således att omprövas för varje nytt budgetår.
Eventuella förändringar av investeringsplanernas inriktning kommer att prövas inom ramen för den kommitté som riksdagen särskilt beslutat om och som regeringen nyligen antagit direktiv för. Några förändringar vad
gäller innehållet i planerna kommer dock inte att ske förrän kommittén
slutfört sitt utredningsarbete och riksdagen beslutat om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen. Regeringen beräknar att reviderade investeringsplaner kommer att föreligga fr.o.m. våren 1998.
Sverige och den europeiska integrationen
Genom EES-avtalet och EU-medlemskapet öppnas marknaderna inom EU undan för undan för svenska operatörer på luftfartsområdet och svenska
transportföretag för landtransporter.
Förhandlingarna om medlemskap i EU har i stort varit okontroversiella när det gäller transportpolitik, telekommunikationer och post. Ett undantag
gäller mått och vikter för tunga lastbilar i nationell trafik, där Sverige
tillsammans med Finland försöker skapa förståelse för behovet av att bi-
behålla nuvarande regler för lastfordon i nationell trafik. För Sveriges del
gäller kraven ett bibehållande av långa lastfordon i nationell trafik vilket motiveras av våra långa geografiska avstånd samt av att vägsystemet
dimensionerats efter denna typ av transporter.
Inom EU har Maastrichtfördragets ikraftträdande givit ny näring åt frågeställningarna kring de europeiska infrastrukturnätverken och trans-
portsäkerheten. EU har bl.a. tillsatt den s.k. Christophersengruppen där Sverige deltagit som observatör under år 1994. Denna grupp har i en rapport till Europeiska rådets möte i Essen i december behandlat frågor om
de framtida väg- och järnvägsnätens utformning inom EU. Även informa-
tionsteknologifrågorna kommer framöver att få ökad tyngd inom EU.
Medlemskapet i EU innebär att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser inom olika politik-
områden t.ex. insatser för kompetensutveckling, forskning och utveckling, näringslivsinsatser, IT-insatser m.fl. områden. För att kunna nyttja dessa Bilaga 7 medel krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta skall också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Detta kan komma att beröra anslag på Kommunikationsdepartementets huvudtitel.
Under 1990-talet har kontakterna med Östeuropa blivit alltmer intensiva.
Östersjösamarbetet på transportområdet inleddes år 1990 genom bildandet
av Baltic Sea Conference. Detta arbete har hittills behandlat frågor om
infrastruktur, trafiksäkerhet och miljö. Även på myndighetsnivå pågår ett
allt intensivare samarbete och kunskapsöverföring. I området kring Barents
hav bedrivs sedan år 1993 ett samarbete på kommunikationsområdet.
Yrkestrafikfrågor
Tillsynen över den yrkesmässiga trafiken behöver successivt skärpas. Det är därvid viktigt att samarbetet mellan länsstyrelserna och andra berörda myndigheter underlättas. Viktiga steg i den riktningen har redan tagits men samarbetet behöver formaliseras i vissa avseenden. Det kan erinras om att Vägverket såsom central tillsynsmyndighet på yrkestrafikområdet har att meddela föreskrifter för verkställigheten av yrkestrafikförordningen samt om användningen av taxametrar.
För att underlätta länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken har utsökningsregisterlagen ändrats så att ändamålet med registret vidgats till
att också omfatta tillsyn av innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga
enligt yrkestrafiklagen. Syftet är att göra det möjligt att mera permanent kunna sambearbeta uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala yrkestrafikregister.
En annan viktig författningsändring gäller vandelsprövning av taxiförare. Legitimation såsom taxiförare får bara ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig. Kravet på förarlegitimation gäller såväl anställda förare som de tillståndshavare som själva kör sina taxifordon.
En särskild utredare har tillkallats med uppgift att lägga fram förslag om en bättre samordning i länen av olika slag av offentligt betalda resor, dvs. i första hand kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst samt sjukresor. Syftet är att effektivisera trafiken och förbättra det sammanlagda trafikutbudet. Samordningen kan också påskynda handikappanpassningen inom kollektiv-
trafiken och därmed förbättra resemöjligheterna.
Styrning av affärsverksamhet inom Kommunikationsdepartementets område
Inom Kommunikationsdepartementets område förvaltas ägandet av flera affärsverksamheter inom transport- och kommunikationssektorn. Förutom
de två helägda bolagen Posten AB och Telia AB äger staten 50 26 i SILA Gruppen, 50 § i SOS Alarmeringskoncernen och 52 4 i AB Svensk
fartsverket, Sjöfartsverket samt SJ. Bilaga 7
Inom Kommunikationsdepartementet har en ägarpolicy tagits fram med riktlinjer för hur den affärsdrivande verksamheten inom sektorn skall utövas. Staten skall agera som professionell och aktiv ägare, vilket bl.a.
innebär att krav ställs på effektivitet och lönsamhet samt marknadsmässig
avkastning på bundet kapital. Ägarpolicyn skall uttrycka departementets
långsiktiga mål och krav på bolagen och vad ägarens roll innebär. Prin-
ciperna gäller i första hand för de statligt helägda bolagen men bör även
kunna användas i anpassad form för affärsverken.
Grundläggande är att fastställa en klar och tydlig rollfördelning mellan ägare, styrelse och ledning.
Ägaren utövar sitt formella inflytande genom beslut på den årliga bolagsstämman. Ägaren utser genom bolagsstämman styrelse och revisorer samt anvisar i övrigt genom fastställande av bolagsordning och eventuellt s.k.
ägardirektiv de principiella riktlinjer, som ägaren anser att bolaget skall
drivas efter. Valet av styrelseledamöter är ägarens starkaste instrument för att kunna styra bolagets utveckling. Styrelseledamöter bör väljas så att de genom sakkunskap, erfarenhet och omdöme befrämjar verksamheten och dess utveckling.
För att styrelsen skall få kännedom om ägarens intentioner krävs en kontinuerlig dialog och uppföljning från ägarens sida. Ägaren bör formulera sina mål i såväl verksamhetsmål som i ekonomiska mål.
Mål och inriktning för verksamheten bör vara långsiktiga. Samhällsansvar såsom grundläggande service, tillgänglighet, hänsyn till totalförsvarskraven samt upprätthållandet av social och regionalpolitiskt angelägen service läggs fast av statsmakterna och stadfästs därefter i bolagsordningen eller i avtal mellan bolaget och ägaren. Det är sedan styrelsens sak att formulera strategier för att nå dessa mål och hitta metoder för att följa upp hur man når målen på kort och lång sikt. En redovisning av verksamhetsmålens uppfyllelse bör lämnas i årsredovisningar och av regeringen
vidareföras till riksdagen. Det primära ekonomiska målet för verksamheten är att ge en räntabilitet
på eget kapital och utdelning till ägaren. Det är även viktigt att företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas gynnsamt. Hänsyn till särskilda motiv för ägandet bör normalt inte innebära att avkall görs på dessa krav.
Om så ändå anses motiverat, bör kostnaderna redovisas öppet. Ekonomiska nyckeltal för att följa upp detta är bl.a. räntabilitet på sysselsatt kapital och soliditet. Beroende av verksamheternas specifika utveckling fokuseras på vissa mål såsom exempelvis avkastning eller konsolidering. Som riktmärke för bestämning av krav och målsättningar har jämförelser gjorts med motsvarande nyckeltal för jämförbara svenska och utländska företag. Vidare har en teoretisk modell som med utgångspunkt från kapitalmarknadens
krav härleder avkastningskrav använts. Vid fastställande av utdelnings-
policy har en utgångspunkt varit att utdelning skall motsvara den utdelning
på justerat eget kapital som ett genomsnitt av större svenska börsföretag -
uppvisar. Det är samtidigt av vikt att företagets finansiella styrka utvecklas gynnsamt. Detta kräver en långsiktig tillväxt av det egna kapitalet.
Bilaga 7 Bland de prioriterade frågor som den ovan nämnda kommittén för kommu-
nikationsområdet kommer att behandla finns bl.a. miljö, IT och säkerhet. Dessa frågor prioriteras även i regeringens arbete under de kommande 18 . månader som budgetförslaget omfattar budgetåret 1995/96.
På IT-området föreslås trots det statsfinansiella läget en satsning på ca
119 miljoner kronor inom Kommunikationsdepartementets ansvarsområde för att på olika sätt främja användningen av IT exempelvis inom trans-
portsektorn.
Statens agerande som ägare av affärsverksamhet bör följas upp.
Regeringen föreslår en policy för ägande och styrning av affärsverksamhet vid aktiebolag och affärsverk inom Kommunikationsdepartementets verk-
samhetsområde. Riksdag och regering har sedan början av 1990-talet väsentligt ökat
anslagen till transportinfrastrukturen dvs. till byggandet av vägar och järnvägar. Investeringarna i telekommunikationer har sedan första hälften av 1980-talet legat på en hög nivå i Sverige framför allt genom de själv-
finansierade satsningar som Televerket/Telia AB genomför. Regeringen är angelägen om fortsatta satsningar på infrastrukturen som
ett medel för att dra landet upp ur den djupa lågkonjunkturen och bidra till att skapa strukturella förutsättningar för att långsiktigt öka tillväxten och bibehålla välfärden. Det allvarliga statsfinansiella läget har dock kommit att begränsa anslagsutrymmet för dessa infrastruktursatsningar liksom för satsningar på andra områden. Det saneringsprogram för statens finanser
som regeringen föreslår för att komma till rätta med budgetunderskottet
innebär därför vissa successiva minskningar av anslag inom Kommunikationsdepartementets ansvarsområde.
Budgetåret 1998 skall en nivåsänkning med 2,9 miljarder kronor ha
skett, bl.a. genom minskningar av vissa investeringsanslag till Banverket
och Vägverket. Därav genomförs 1,15 miljarder kronor budgetåret
1995/96 (beräknat på 12 månader). Regeringen anser dock som tidigare nämndes att det långsiktiga investeringsprogram för vägar och järnvägar
som riksdagen lade grunden till redan våren 1991 och som riksdagen
beslutade om år 1993 skall fullföljas i sina huvuddrag. Investeringsprogrammet omfattar ca 98 miljarder kronor och gäller framför allt en utbyggnad av de nationella järnvägs- och vägnäten. De nivåsänkningar av
investeringsanslagen som nu föreslås kommer därför främst att innebära en
senareläggning av vissa projekt.
Det bör dock framhållas att besparingsförslagen inte gäller underhållsanslagen till vägar och järnvägar som i stället behöver förstärkas. I regeringsdeklarationen anges att en satsning på ökat underhåll av vägar och
järnvägar bör ske. Till detta skall tilläggas att regeringens viktigaste mål på kort sikt är att minska arbetslösheten och förbättra konjunkturläget samtidigt som en sanering av statsfinanserna sker. Förutom de direkta arbetstillfällena som tillkommit i samband med infrastrukturprojekten skapas också indirekt sysselsättning inom andra samhällsområden genom
dessa satsningar.
Regeringen bedömde i november 1994 i propositionen om vissa eko- Prop. 1994/95:100
nomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25) att det finns en poten- Bilaga 7 tial för att skapa ytterligare arbetstillfällen inom kommunikationsområdet och föreslog därför att 2 miljarder kronor anslås redan innevarande budgetår 1994/95 på tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde för sysselsättningsskapande åtgärder. Riksdagen har
nyligen beslutat om dessa medel (bet. 1994/95:FiU1l, rskr. 1994/95:145).
Riksdagen tillstyrker att 1 575 miljoner kronor av dessa medel avsätts till ökade underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar.
I de nedskärningar av anslagsnivåerna som föreslås budgetåret 1995/96
på Kommunikationsdepartementets område inbegrips också vissa minsk-
ningar av medel för andra ändamål än infrastrukturinvesteringar. Det
gäller bl.a. en minskning av anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Regeringen har för avsikt att närmare granska om nuvarande modell för att tillgodose samhällsåtagandena på postområdet är tillfredsställande. Vidare föreslås en minskning av det statliga bidraget till enskilda vägar och en kommunalisering aviseras. En minskning av bidraget till kommunala flygplatser i skogslänen föreslås. Beredskapsanslagen på transportområdet minskas med 3,7 4 budgetåret 1995/96 i förhållande till planeringen.
Regeringen presenterade i ovan nämnda proposition (1994/95:25) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145). Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader m.m. inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde minskas med ca 126 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt ca 99 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen ca 68 miljoner kronor.
Utgiftsutvecklingen inom den anslagsfinansierade delen av Kommunika- Prop. 1994/95:100 tionsdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor): Bilaga 7
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för = Beräknad Beräknad
1993/94? —1994/95 1995/96 juli 95 - juni 96 besparing — besparing
? 1 997) 19987
| A. Infrastruktur 23 877,0 30 106,7 32 258,4 | 23 146,3 -1 231,0 - 456,8 | |||
| B. Sjöfart | 664,4 698,6 922,6 | 683,4 | of. | of. |
| C. Luftfart | 94,8 101,6 121,5 | 85,6 | of. | of. |
| D. Post- och tele- = 800,4 1011,6 1 336,1 | 889,2 - 50,0 | - 50,0 |
kommunikation E. Kollektivtrafik 801,4 675,2 1 108,8 677,3 of. of.
och samhälls-
köpta tjänster
F. Kommunika- 119,2 202,3 345,9 230,9 of. - 2,1
tionsforskning G. Meteorologi, 172,4 163,3 258,7 190,3 of. - 9,2
geoteknik m.m.
H. Övriga ändamål = 37,4 8,0 13,4 8,0 of. of.
Totalt 26 567,0 32 967,3 36 365,4 25 911,0 = - 1 281,0 - 518,1
1) Prisnivå budgetåret 1995/96. Besparingarna för budgetåren 1997 och 1998 är redovisade som förändringar i förhållande till kolumnen med tolvmånadersbe-
loppet för 1995/96, dvs. den kolumn i tabellen som benämns ”varav beräknat för juli 1995 - juni 19967”.
2) I besparingarna för budgetåret 1995/96 ingår en engångsbesparing på 50 miljoner kronor på anslagen för investeringar i vägar och järnvägar.
3) Nuvarande anslagsindelning gäller fr.o.m. innevarande budgetår 1994/95. I tabellen har utgifterna på anslag för budgetåret 1993/94 fördelats efter den nuvarande anslagsindelningen för att möjliggöra jämförelser mellan budgetåren.
4) Besparingarna för budgetåren 1995/96-1998 har beräknats med utgångspunkt från den s.k. LK-nivån (långsiktig konsekvenskalkyl) för budgetåret 1995/96 (tolvmånadersnivå) vilken inte redovisas i tabellen. EK-nivån för budgetåret 1995/96 utgår från anvisad statsbudget budgetåret 1994/95, dvs. ca 33 miljarder kronor, minskad med av riksdagen anvisade engångsanvisningar för infrastruktur m.m. på sammanlagt 4,9 miljarder kronor samt med hänsyn taget till de lägre planeringsramar som riksdagen beslutat om för budgetåret 1995/96 för vissa investeringsanslag till vägar och järnvägar. Sammantaget innebär detta att LKnivån för budgetåret 1995/96 är ca 6 miljarder kronor lägre än totalt anvisade medel för budgetåret 1994/95, dvs. ca 27 miljarder kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Kommunika-
tionsdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
HH
Bilaga 7
Sammanfattning av regeringens överväganden:
Av riksdagen beslutade infrastrukturplaner för perioden
1994-2003 tillsammans med en bedömning av det statsfinansiella
läget skall utgöra utgångspunkt för medelstilldelning till infra-
strukturinvesteringar.
I syfte att långsiktigt minska underskottet i statsbudgeten måste
besparingar genomföras även på investeringsanslagen.
Eventuella omprioriteringar av planerade <infrastruktur-
investeringar skall övervägas inom ramen för den nyligen tillsatta
kommittén med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommu-
nikationerna i Sverige.
Reviderade investeringsplaner kommer att gälla från våren 1998.
Väg- och järnvägsnätens omfattning
Det svenska vägnätet omfattar drygt 400 000 km varav ca 100 000 km utgörs av statsvägar. 15 % av statsvägarna utgörs av riksvägar (stam-
vägar och övriga riksvägar) och 85 % av statsvägarna utgörs av läns-
vägar. På det statliga vägnätet utförs 73 % av det totala vägtrafik-
arbetet. På det kommunala vägnätet utförs 24 % av trafikarbetet och på enskilda vägar endast 3 % av trafikarbetet.
Riksvägarna har en central roll i transportsystemet. Av trafikarbetet
på statens vägnät sker 61 4 på riksvägar och 39 § på länsvägar. Motorvägarnas andel av riksvägnätet var år 1994 ca 7 2, en sträcka på motsvarande 109 mil motorväg. Av trafikarbetet skedde 17 Z på
dessa motorvägar.
Andelen grusvägar på statsvägnätet är 25 4. Närmare 2 % av trafikarbetet på det statliga vägnätet utförs på detta grusvägnät.
Av följande tabeller framgår längder och trafikarbete på det statliga vägnätet.
Tabell: Vägnätets omfattning, standard och trafikarbetets fördelning.
Bilaga 7
| | | | | ||||
| Vägbredd | Längder på det statliga vägnätet | Trafikarbetets fördelning på det statliga vägnätet | |||
| = | Riksvågar (mil) Länsvägar (mil) |Riksvägar I 96) |Länsvägar I 40 | ||||
| Motorväg | 109 | 3 | 17 | 0,5 | |
| 13-m väg (> 12 m) | 384 | 64 | 23 | 3,5 | |
| 9I9-m väg (8 m-11,9m) | 537 | 475 | 15 | 9 | |
| Övriga vägar (< 8 m) | 453 | 7773 | 6 | 26 | |
| Totalt | 1498 | 8315 | 61 | 39 |
Det svenska järnvägsnätet omfattar drygt 10 000 km. Av statens
spåranläggningar är 7 500 km elektrifierad bana. Av det totala transportarbetet på järnväg utförs 95 § på den elektrifierade delen. Av statens spåranläggningar utgörs 70 4 av stomjärnvägar och 30 % av länsjärnvägar.
Av den totala banlängden i Sverige består 1 350 km av dubbelspår. Dubbelspår är helt utbyggt mellan Stockholm och Göteborg, Stockholm
och Uppsala samt mellan Stockholm och Malmö, via Katrineholm.
Dessutom finns dubbelspår på delar av Västkustbanan, Mälarbanan,
Ostkustbanan, godsstråket genom Bergslagen och Norra stambanan,
Genomförandet av infrastrukturplanerna
På försiag av regeringen beslutade riksdagen våren 1991 om ett nytt planeringssystem för vägar samt om kraftigt utökade anslag för infra-
strukturen. Mot bakgrund av riksdagens beslut i juni 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur har långsiktiga investeringsplaner för
väg- och järnvägsnätens utbyggnad fastställts under våren 1994. Dessa investeringsplaner skall utgöra utgångspunkt för den medelstilldelning till infrastrukturinvesteringar som årligen sker i statsbudgeten. I vilken
takt som infrastrukturplanerna kan genomföras beror på hur statens
finanser utvecklar sig. Genomförandet skall dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd i verkens investeringsplaner.
Under den förra mandatperioden ökade underskottet i statsbudgeten vilket gjort att statsskulden snabbt har ökat. Regeringen har därför tvingats till kraftfulla besparingar. Till viss del föreslås därför besparingar även på investeringsanslagen för byggande av vägar och
nyinvesteringar i järnvägar. Dessa besparingar innebär att genomförandet av planerna skjuts något i framtiden. Det innebär att den koncentration i byggandet som var planerad under de närmaste åren för-
delas på en längre tid. Regeringen bedömer dock att med de nivåer som föreslås för nyinvesteringar i järnvägar kommer samtliga planerade
investeringar enligt stomnätsplanen att kunna slutföras år 2003. Den nationella väghållningsplanen beräknas inte kunna slutföras förrän år 13
2004, dvs. med ca ett års försening. Inför budgetåret 1997 kommer Prop. 1994/95:100
dock en ny prövning av investeringsanslagen att ske. Takten i genom- Bilaga 7 förandet kommer därför att omprövas för varje nytt budgetår.
Besparingarna för nästa budgetår leder till att nu pågående projekt på vägnätet kommer att vara slutförda år 1997 då nya projekt i någon större omfattning kan startas. Den försening i utbyggnaden av järnvägs-
nätet som blir följden av minskade anslag kommer att vara återhämtad
vid sekelskiftet.
Eventuella förändringar av investeringsplanernas innehåll kommer att prövas inom ramen för den kommitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige som riksdagen särskilt beslutat om och som regeringen har beslutat direktiv för. Regeringen avser att lägga förslag till riksdagen om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen under år 1996 bl.a. på grundval av den delredovisning som kommittén skall göra den 15 januari 1996. Reviderade inves-
teringsplaner kommer således att föreligga våren 1998. Det innebär att
någon revidering av planerna inte kommer att ske om tre år såsom
riksdagen tidigare beslutat. Regeringen anser i stället att en fyraårig
revideringscykel skulle vara att föredra med anledning av att riksdagen numera har övergått till fyraåriga mandatperioder. Genom att anpassa
även revideringstillfällena för infrastrukturplanerna till fyra år är det möjligt att under resp. mandatperiod såväl initiera en ny planering som
att avsluta planeringen genom att godkänna upprättade investeringsplarier. Regeringen föreslår således att riksdagen godkänner att revideringen av verkens infrastrukturplaner skall ske vart fjärde år med en första revidering år 1998.
För att erhålla ett effektivt anslagssystem bör Vägverkets och Banverkets drift- och underhållsanslag utformas som ramanslag. Vägverket och Banverket kan med den anslagskredit som är kopplad till ramanslaget låna medel från kommande år och därmed på ett enkelt sätt hantera variationer i bl.a. vinterväghållning och vinterbanhållning.
Staten har under de senaste åren effektiviserat sin kassahållning. Myndigheterna har också givits stort ansvar inom området. Vägverket och Banverket påverkar genom sina betalningsplaner i anslutning till upphandlade entreprenader statens kassahållning i icke obetydlig ut-
sträckning. Det är väsentligt att de båda myndigheterna såsom stora beställare får incitament till en god kassahållning för staten.
Regeringen avser därför ge Vägverket och Banverket i uppdrag att
tillsammans med Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket att utforma lämpliga system för detta. För att förbereda härför ändras anslagstyperna för de anslag som bekostar huvuddelen av verksamheten vid Vägverket och Banverket till ramanslag.
Den nya informationstekniken bör nu kunna implementeras inom
vägsektorn. Vägverket bör därför ges direkta möjligheter att snabbt införa nya tekniska lösningar i dagens trafiksystem. Riksantikvarieämbetet och Statens Naturvårdsverk har på regeringens uppdrag i november 1994 redovisat metoder för hur kultur- och naturmiljöintressen bättre skall kunna tas till vara vid planering och genom- 14
förande av infrastrukturplanerna. Regeringen anser att det är av stor
vikt att investeringarna i infrastrukturen genomförs så att viktiga kultur- Prop. 1994/95:100
och naturmiljövärden inte påtagligt skadas. Mot bakgrund av verkens Bilaga 7 redovisningar vill regeringen understryka behovet av en bättre systematiserad kunskap och av en planering som i ett tidigare skede tar till vara dessa intressen. Regeringen har för avsikt att återkomma i denna fråga i kompletteringspropositionen år 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att revideringen av den nationella väghållningsplanen, stomnätsplanen och länstrafikanläggningsplanerna skall ske vart fjärde år med en första revidering år 1998.
Bilaga 7 Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande frågor Vägverkets övergripande verksamhetsmål är att bidra till att uppfylla de väg- och trafikpolitiska målen. Investeringarna i vägsystemet och drift och underhåll av vägsystemet bör inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljö och regional balans,
1993 års beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de övergripande målen för Vägverket bör ligga fast. Takten i genomförandet av den nationella väghållningsplanen bör dock minskas med hänsyn till det statsfinansiella läget.
Konkurrensutsättningen av Vägverkets produktionsverksamhet skall fortsätta under former som inte äventyrar de trafikpolitiska målen.
Resurser Anslagen till byggande av vägar bör minskas något vilket medför en försening av genomförandet av den nationella väghållningsplanen med ca I år.
Ansvaret för bilregistret överförs till Vägverket.
Garantierna för förberedelsearbete och genomförande av storstadsöverenskommelserna i Stockholm och Göteborg bör utökas.
Vägverket Vägverkets mål Vägverket är central förvaltningsmyndighet för väghållning. Verket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar för trafiksäkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa statsbidrag. Vägverket är också central myndighet för yrkestrafikfrågor m.m. och har ett utpekat sektorsansvar för vägtransportsystemet inkluderande miljö, kollektivtrafik och forskning och utveckling (FoU).
Vidare förvaltar Vägverket statens aktier i ett antal bolag. Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvest (Väginvest AB) svarar för Vägverkets ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt.
Vägverkets övergripande mål är att bidra till att uppfylla de väg- och Prop. 1994/95:100 trafikpolitiska målen. Investeringarna i vägsystemet och drift och under- = Bilaga 7 håll av vägsystemet bör inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljö och regional balans.
Vägverket har redovisat en kvantifiering av sina verksamhetsmål utifrån olika anslagsnivåer. För trafiksäkerhet och miljö har konkreta mål ställts upp. De andra tre målen uttrycks i karaktär av inriktningsmål.
Trafiksäkerhet: Vägverket skall bidra till att antalet dödade och skadade i trafiken minskar. Målet för år 2000 som även kan användas för mål år 2003, är att antalet dödade skall minska till högst 400 personer per år och att antalet svårt skadade i trafiken skall minska till högst 3 700 personer per år.
Miljö: Vägverket skall bidra till att de totala utsläppen av kväveoxider och koldioxid samt antalet bullerstörda personer minskar. Verket skall medverka i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem. Målet för utsläppen av kväveoxider för vägtrafiken är att dessa skall minska med 50 § mellan år 1980 och år 2000. Målet för utsläppen av koldioxid för vägtrafiken är att dessa inte skall öka mellan år 1990 och år 2000. Vad gäller buller är Vägverkets mål som väghållare att inga personer längs befintliga vägar i det statliga vägnätet skall utsättas för buller över 65 dBA vid fasad, eller 35 dBA inomhus.
Tillgänglighet: Vägverket skall öka bärigheten på det statliga vägnätet. Med nuvarande medelstilldelning är Vägverkets mål att förhindra att antalet kilometer väg med tillfälliga bärighetsnedsättningar ökar. Det innebär att även fortsättningsvis kommer 19 000 km väg att drabbas av tillfälliga bärighetsnedsättningar. Med en högre anslagsnivå är Vägverkets mål att högst 13 000 km väg får stängas av och att medelavstängningstiden är högst 52 dygn. Vad gäller permanenta bärighetsrestriktioner är Vägverkets mål att antalet kilometer väg som ej har full permanent bärighet skall minska från 15 000 km till 11 000 km.
Effektivitet: Vägverket skall bidra till att den samlade restiden på det statliga vägnätet minskar. Vägverket bedömer att som följd av Vägverkets åtgärder på det statliga vägnätet kommer restiden på vägnätet att reduceras med 40 miljoner restidstimmar per år.
Regional balans: Vägverket skall bidra till att restiden inom och mellan regioner minskar i förhållande till den totala restiden.
Årsredovisning 1993
Vägverket har lämnat en årsredovisning för verksamhetsåret 1993. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för 1993 års redovisning innehåller inga invändningar.
I årsredovisningen framgår att verksamheten vid Vägverket under år 1993 totalt har omfattat ca 15,2 miljarder kronor och att transfereringarna till kommuner och enskilda omfattat 1,6 miljarder kronor.
Drift- och underhållsvolymen uppgick till nästan 7 miljarder kronor
vilket motsvarar en ökning med ca 1,7 miljarder kronor jämfört med år 17
2 Riksdagen 1994!95. I saml. Nr 100. Bilaga 7
1992. Under året pågick 360 större investeringsobjekt med en total Prop. 1994/95:100 anläggningskostnad på ca 14,5 miljarder kronor. Bilaga 7
Insatserna under året har medfört att ytterligare 10 000 km väg nu har högsta bärighetsstandard. Det innebär att 85 2 av det statliga vägnätet,
varav hela det nationella stamvägnätet har eftersträvad bärighet.
Genom de senaste årens ordinarie och extra medel har framkomlig-
heten på vägnätet förbättrats. Under år 1993 har åtgärder vidtagits som
minskar restidsförbrukningen med drygt 7 miljoner persontimmar för
persontrafiken och drygt 6 miljoner tontimmar för godstrafiken.
Antalet dödade och skadade har successivt minskat sedan år 1989. I
relation till genomsnittligt antal döda under åren 1988-1992 är 1993 års preliminära antal på 630 personer ca 25 § lägre.
Antalet bullerstörda lägenheter har minskat med 2 632 sedan år 1991.
Restidsvinster som åstadkommits genom insatser under år 1993 och som kommit de utpekade glesbygdsområdena till del omfattar 16 % av
restidsvinsten för personresor och 14 4 av transporttidsvinsten för
godstransporter.
Konkurrensutsättningen av Vägverkets produktionsverksamhet samt
rationaliseringar i produktionen har drivits vidare under år 1993. Sedan
år 1991 och fram till slutet av år 1993 har antalet anställda i produk-
tionsdivisionen minskat med ca 1 000. De rationaliseringsvinster som
realiserats fram till slutet av år 1993 uppskattas av Vägverket till ca 400
miljoner kronor. Av den totala volym som upphandlades under året upphandlades 75 AA av investeringarna och 35 % av drift- och underhållsverksamheten i konkurrens.
Vägverkets dotterbolag Vägverkets bolagsverksamhet innefattar dels projektfinansieringsbolag,
dels bolag med kommersiellt inriktad verksamhet utanför Vägverket.
Bolagsverksamheten omfattar Väginvest AB vars samtliga aktier förvaltas av Vägverket, dotterbolagen Stockholmsleder AB (80 26) och Sweroad AB (100 4) samt intressebolagen Rödöbron AB (15 &) och Road Survey Technology Sweden AB (RST Sweden AB) (40 2). Vägverket förvaltar också 50 2 av aktierna i Svensk-Danska Bro-
förbindelsen AB (SWEDAB). Väginvest bedriver verksamhet inom tre områden; holdingverksamhet,
finansverksamhet och konsultverksamhet. Stockholmsleder AB svarar för finansieringen av väginvesteringarna i Dennisöverenskommelsen och
bevakar att de finansiella och ekonomiska ramarna för vägdelen inte
överskrids. Rödöbron AB har tillkommit för att delfinansiera brobyggnad över Rödösundet i Storsjön, Jämtland. Sweroad AB exporterar
konsulttjänster avseende bl.a. vägadministration, vägunderhåll och trafiksäkerhet. RST Sweden AB utvecklar och driver system för mätning och analys av vägtillstånd och vägytors kvalitet. Vägverket har i
uppdrag att redovisa hur statens ägarengagemang i bolaget kan minskas med inriktning mot en avveckling. 18
Regeringens överväganden
Resultatbedömning Bilaga 7 Vägverket bedriver inom delsektorn väghållning och trafiksäkerhet verksamheten på ett sådant sätt att verksamheten bidrar till att uppnå de trafikpolitiska målen. Regeringen konstaterar också att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar mot Vägverkets årsredovisning.
Regeringen anser emellertid att Vägverkets centrala roll inom den yrkesmässiga trafiken bättre borde avspeglas i årsredovisningen. Exempelvis bör Vägverket i årsredovisningen redovisa vilka problem som uppkommit under året inom den yrkesmässiga trafiken, vilka åtgärder som Vägverket vidtagit med anledning av dessa problem samt vilken effekt dessa åtgärder har fått.
Vägverket har ett samlat ansvar för att åstadkomma ett effektivt vägtransportsystem som uppfyller högt ställda krav på trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljö och regional balans. I detta samlade ansvar ingår bl.a. samordningsansvaret för handikappanpassning för kollektiva färdmedel, föreskriftsansvar för handikappanpassning av vägfordon, sektorsansvar för ett miljöanpassat vägtrafiksystem m.m. Regeringen anser att effekterna av att Vägverket har detta helhetsansvar på ett bättre sätt än i dag bör framgå av Vägverkets årsredovisning.
Vägverkets förslag till verksamhetsmål är ett första försök till kvantifierade mål. Vägverket bör dock utveckla verksamhetsmålet regional balans varvid målet bör konkretiseras och vara möjligt att följa upp. En redovisning bör ske i Vägverkets kommande årsredovisning.
Vägverket måste även fortsätta med utvecklingen av de övriga målen. Målen jämte utförda och planerade produktioner (operationella mål) måste kopplas till olika anslagsnivåer för att en uppföljning av målen skall bli meningsfull.
Riksrevisionsverket har i en särskild rapport konstaterat att kostnaderna för trafikens infrastruktur ofta underskattas. Regeringen anser med anledning av detta att Vägverket skall redovisa vilka åtgärder verket kommer att vidta för att höja kvaliteten i tidiga kostnadsuppskattningar i stora investeringsobjekt, vilka åtgärder verket kommer att vidta för att öka den interna kostnadsuppföljningen för olika projekt i planeringsfasen samt vilka rutiner verket kommer att vidta för att ompröva projekt som blivit starkt fördyrade under planeringsskedet.
Regeringen vill betona vikten av att Vägverket inför redovisningsprinciper för de anläggningstillgångar som hittills inte varit invärderade i redovisningen.
Internationellt samarbete
Regeringens överväganden Regeringen ser positivt på att Vägverket deltar i det internationella samarbetet i syfte att effektivisera och förbättra väghållningen, trafiksäkerheten, miljöarbetet och utnyttjandet av vägkapitalet. I den mån 19 Vägverket anordnar större konferenser etc. förutsätter regeringen att
tagande av statliga anslag. Bilaga 7
Genomförandet av nationell väghållningsplan
Vägverket
Under perioden juli 1993 till september 1994 har Vägverket investerat
4 719 miljoner kronor i det nationella stamvägnätet. På det nationella
stamvägnätet har längden väg med uppnådd målstandard ökat med 14
mil sedan år 1993. Genomförandet av väghållningsplanen framgår i
övrigt av nedanstående tabell.
Tabell: Genomförandeläget av nationell väghållningsplan.
Vägverket
VEp
Vägverket 1994-11-15
Nedlagd Uppnått Prognos Prognos
kostnad sep-94 kostnad — mål 2003 Stråk 9307-9409 mil till 2003 mtl Kommentar
E4 Helsingborg - Stockholm 985 33 7290 57 E4 Stockholm - Gavle 321 6 2 500 12 E4 Gavle - Sundsvull 0 0 1550 4 Målstandard utreds E4 Sundsvall - Haparanda 860 48 2040 51 Rv 40 Göteborg - Jönköping 20 2 3 660 14
E6 Trelleborg - Göteborg 494 26 2 200 31
E6 Göteborg - Svinesund 366 6 2 100 11 E20 Göteborg - Örebro 141 6 240 7 Målstandard utreds E20 Örebro - Södertalje 150 7 2 580 15 E18 Riksgrånsen - Kapellskär 77 13 3 300 30 E22 Malmö - Norrköping 98 21 1 170 28 Målstandard utreds Rv70 Enköping - Mora 0 11 260 13 Rv45 Göteborg - Segmon 0 5 1 200 8 Rv26 Halmstad - Jönköping 101 2 340 4 Rv48/64 Jönköping - Kristinehamn 0 3 25 4
Rv50/60 Ödeshög - Borlänge 110 1 790 19
Rv55/56/53/67 Norrköping - Gavle 35 8 520 12 Rv30/25/27 Ronneby - Borås v 225 Ingår ej Nat plan nu. Rv25 Halmstad - Kalmar 0 . 200 Rv31/33 Jönköping - Våstervik 0 : 200
| E10 Töre - Riksgränsen | 0 | 110 |
| E12 Holmsund - Umbukta | 7 | 510 |
| E14 Sundsvall - Storlien | 73 | 230 |
| E65 Malmö - Ystad | 60 | 210 |
| Rv 45 Segmon - Karesuando | 120 | 860 |
| Summa | 4719 | 34 370 |
Kommentarer: Alla belopp redovisas i prisnivå 1993-07-01.
Uppnådd målstandard 1994-09 baseras på vägobjekt som
öppnats för trafik. Prognosen för år 2003 förutsätter medelstilldelning enligt planen.
Målstandard på vissa delar av väg E 4, E 6, E 20 och väg E 22
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 angående investeringsplaner för Bilaga 7
infrastrukturen (bet. 1993/94:TU30, rskr. 1993/94:434). Riksdagen konstaterade att regeringen och Vägverket har redovisat olika målstandard för vägarna E 4, E 20 och E 22 och att detta sannolikt beror på att regeringen och Vägverket ser investeringarna i olika tidsperspektiv. Regeringens beslut avser en 10-årsperiod, medan Vägverkets förslag utgår från ett betydligt längre tidsperspektiv. Enligt riksdagen måste Vägverkets förslag tolkas så att verket anser att betydande effektivitetsvinster kan uppnås om vägsträckorna på sikt byggs ut till motorvägsstandard. Riksdagen delade denna uppfattning.
Mot bakgrund av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt Vägverket att redovisa hur utbyggnad av vägarna bör ske från samhällsekonomisk synpunkt. . Under hösten 1994 har Vägverket redovisat förslag till hur utbyggnaden bör ske. Vägverkets förslag är att bygga ut vägarna etappvis till motorvägsstandard.
Vägverket har även på regeringens uppdrag redovisat hur utbyggnaden av väg E 6 mellan Göteborg och norska gränsen bör byggas ut.
Regeringens överväganden Regeringen konstaterar att medelstilldelningen till anslaget Byggande av vägar kommer att minska som en följd av besparingskraven i statsbudgeten. Genomförandet av den nationella väghållningsplanen kommer att försenas. Eftersom det finns behov av att förbättra befintliga vägar och att i vissa fall bygga nya vägar förbi tätorter m.m., ser regeringen en risk i att utbyggnaden av ett fåtal projekt till en mycket hög standard allvarligt och under en lång tidsperiod kan komma att försvåra möjligheterna att genomföra andra angelägna åtgärder på de aktuella vägsträckorna. Det är därför inte lämpligt att ha en hög målstandard för vissa vägar där huvuddelen av utbyggnaden av vägarna ligger efter planperiodens slut. Risken finns då att användningen av statens resurser inte blir optimal. Dessutom kommer en prövning av standarden på vägnätet att ske inom ramen för den tidigare omnämnda kommittén som har fått uppdraget att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige. Osäkerheten om ett fuliföljande av projekt som ligger efter år 2003 är därför stor.
Regeringen förordar således att riksdagen omprövar sitt beslut rörande målstandard på vägarna E 6 mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4
mellan Gävle och Sundsvall, E 20 mellan Göteborg och Örebro och på
väg E 22 mellan Malmö och Karlskrona. Målstandarden på dessa vägar bör således vara 13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Inga åtgärder bör dock vidtas som hindrar eller avsevärt fördyrar utbyggnad till högre standard vid en senare tidpunkt. 21
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 7
godkänner att målstandard på vägarna E 6 mellan Uddevalla och
norska gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall, E 20 mellan
Göteborg och Örebro och E 22 mellan Malmö och Karlskrona bör
vara 13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart
att en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska effek-
tivitetsvinster.
Yrkesmässig trafik
Bakgrund Riksdag och regering har genom ett flertal beslut successivt skärpt tillsynen över den yrkesmässiga trafiken. För att bidra till ett snabbare genomförande av besluten tillkallade Kommunikationsdepartementet i december 1993 en Ledningsgrupp för yrkestrafikfrågor bestående av företrädare för olika myndigheter och branschorganisationer med anknytning till yrkestrafiken. Ledningsgruppen utsåg inom sig fyra arbetsgrupper vilka var för sig redovisade sitt arbete i en rapport. Rapporterna har sammanförts i departementspromemorian Den yrkesmässiga trafiken - samordnings- och genomförandefrågor (Ds 1994:100).
En av arbetsgrupperna behandlade behovet av ökat samarbete mellan myndigheter och organisationer. Arbetsgruppen föreslår i rapporten att regeringen ger länsstyrelserna i uppdrag att, efter de behov som kan föreligga i resp. län, ta erforderliga initiativ till samverkan på ledningsnivå mellan berörda regionala myndigheter. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning när det gäller vikten av samordning vid tillsynen av den yrkesmässiga trafiken. En viktig uppgift för länsstyrelserna är således att verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet samordnas i länet. Regeringen utgår från att länsstyrelserna vidtar lämpliga åtgärder för att uppnå detta syfte.
En annan arbetsgrupp behandlade behovet av en översyn av lagstiftningen på yrkestrafikområdet. Regeringen beslutade den 15 september 1994 att en särskild utredare skall se över yrkestrafiklagstiftningen och övrig författningsreglering för yrkestrafiken och utarbeta förslag till en sammanhållen författningsstruktur på området, Dir. 1994:109.
Regeringens överväganden Vägverket har i september 1994 till regeringen lämnat sin årliga rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken. Vägverkets centrala roll på yrkestrafikområdet har beskrivits bl.a. i propositionen (1993/94:168) om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken och av verket självt i den förut nämnda departementspromemorian Den yrkesmässiga trafiken samordnings- och genomförandefrågor (Ds 1994:100). Det är som tidigare nämnts av stor betydelse att Vägverket som central myndighet 22 för yrkestrafikfrågor årligen rapporterar till regeringen över tillståndet
inom området. Såsom regeringen tidigare noterat i samband med Prop. 1994/95:100 analysen av årsredovisningen för år 1993, bör det av kommande Bilaga 7 rapporter från Vägverket framgå vad verket gjort i sin egenskap av central myndighet på området. De bör vidare innehålla en närmare beskrivning av utvecklingen på yrkestrafikområdet, vilka problem som har uppkommit, de åtgärder som vidtagits och vilka effekter dessa har haft. En viktig uppgift för Vägverket är att följa upp effekterna av de ändringar i olika författningar som beslutats under den senaste tiden, att följa erfarenheterna av den skärpta tillsynen samt att ta del av och uppmärksamma domstolsutslag av principiell natur.
Trafiksäkerhet Bakgrund Internationellt sett har Sverige hög trafiksäkerhet. Minskningen av antalet trafikolyckor måste fortsätta. Vägverket har sedan den 1 januari 1993 sektorsansvaret för trafiksäkerheten. Framtida trafiksäkerhetsarbete skall bygga på samverkan mellan myndigheter och trafikanter.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) uppdrog regeringen åt Vägverket, Rikspolisstyrelsen m.fl. att utarbeta förslag till förbättrad trafiksäkerhet på vägarna m.m.
Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet m.m. har redovisats i ett nationellt trafiksäkerhetsprogram. Programmet har utarbetats av Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet. På regional nivå har frivilligorganisationerna och andra samhällsaktörer engagerats. Länsstyrelsen samordnar trafiksäkerhetsarbetet inom länet. Programmet utgör grund för det svenska trafiksäkerhetssamarbetet. I programmet har 18 särskilda problem utpekats och prioriterats. Då trafiksäkerhetsutvecklingen under de senare åren har varit positiv har nya trafiksäkerhetsmål föreslagits — antalet trafikdödade skall understiga högst 400 år 2000 och antalet svårt skadade skall understiga 3 700. Det totala antalet skadade år 2000 skall understiga 17 000 personer (polisrapporterade). För att vidmakthålla den positiva utvecklingen bör ett förstärkt trafiksäkerhetsmedvetande bland medborgare, trafikanter och beslutsfattare åstadkommas. Människan skall sättas i centrum. Det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet skall vara decentraliserat och starkt lokalt förankrat för att kunna skapa ett effektivt medborgar- och trafikantinflytande. Programmet är en god grund för det kommande trafiksäkerhetsarbetet och riksdagen skall regelbundet informeras om trafiksäkerhetsutvecklingen.
Vägverket skall, enligt överenskommelse med Rikspolisstyrelsen, ge polisen förutsättning till en rationell trafikövervakning genom att ge bidrag för inköp av övervakningsinstrument. Ersättning i övrigt från Vägverket till polisens övervakningsinsatser skall endast ske i undantagsfall. Automatiska hastighetsövervakningar kommer företrädesvis att ske vid skolor, daghem, vägarbeten samt vid svårövervakade och olycksdrabbade vägavsnitt. 23
Regeringen fäster stor vikt vid trafiksäkerhetsarbetet. Att minska antalet Bilaga 7
skadade och dödade i trafiken är därför en mycket viktig uppgift för
Vägverket. Som ett led i detta arbete kan den inriktning som Vägverket har redovisat i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet spela en stor
roll. Regeringen ser det därför som nödvändigt att samarbetet mellan olika aktörer såsom Vägverket, kommuner och polisen utvecklas i enlighet med vad som föreslagits i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet.
Miljö
Bakgrund
I Vägverkets miljörapport år 1993 redovisas vägtransporternas miljöpåverkan och verkets miljöarbete. Vägverket slår fast att transporternas
miljöpåverkan måste bemästras. Huvudpunkter i policyn är bl.a. att
vägtransportsystemet måste anpassas till en varaktigt hållbar utveckling. Vägtransportsystemet måste förändras så att det medverkar till en acceptabel klimatpåverkan, en varaktigt hållbar energiförsörjning och hushållning med naturresurser. Vägverket vill snarast åtgärda störningar från den vägtrafik som påtagligt hotar människors hälsa och välbefinnande. |
Regeringen gav i september 1993 Vägverket i uppdrag att identifiera vägrenar med en artrik och mångformig eller i andra avseenden värdefull växtlighet. I uppdraget ingick även att redovisa ett förslag till ett
skötselprogram. Vägverket har i augusti 1994 redovisat uppdraget för regeringen.
Storstadsöverenskommelserna Stockholm Dennisöverenskommelsen omfattar program och planer för investeringar 1 kollektivtrafik, i trafikleder och i övriga väganknutna åtgärder. Kollek-
tivtrafikinvesteringarna genomförs dels med SL som huvudman (investeringar för lokal och regional kollektivtrafik), dels med Banverket som huvudman (investeringar i statens spåranläggningar). För inves-
teringarna i nya trafikleder ansvarar Vägverket. För investeringar i övriga väganknutna investeringar ansvarar kommunerna (miljöåtgärder
i Stockholms inner- och ytterstad) samt landstinget (infartsparkeringar). Nedan redogörs för läget i genomförandet av Dennisöverenskommelsen.
SL-investeringarna
Tunnelbanan - upprustning och förnyelse
Genomförandet av tunnelbanans upprustning sker under år 1994 i en
snabbare takt än vad överenskommelsen förutsätter. 24
Tunnelbaneförlängning Hjulsta-Barkarby Förlängningen av tunnelbanan från Hjulsta till Barkarby förutsätter Bilaga 7 beslut om en fjärrtåg/regionaltågstation vid Barkarby. Förslag till huvudalternativ för stationslösning tunnelbana/tåg finns. Stationens fjärroch regionaltågsdel ligger utanför överenskommelsen och är ännu inte finansierad.
Roslagsbanan - utbyggnad och upprustning Genomförandet av upprustningen och utbyggnaden av Roslagsbanan
sker under år 1994 i planerad takt.
Snabbspårväg Gullmarsplan-Älvsjö-Alvik
Planeringen av snabbspårvägen mellan Gullmarsplan-Älvsjö-Alvik är
försenad. Byggstart för delen Gullmarsplan-Alvik beräknas till början
av år 1995 och för delen Årsta-Älvsjö till mitten av år 1995.
Miljövänliga bussar och stomnät i innerstaden Under hösten 1993 levererades 20 nya etanolbussar. I slutet av år 1994
kommer ytterligare 30 etanolbussar att sättas i trafik. Två hybridbussar
levererades under år 1993. Ytterligare sex levereras i slutet av år 1994 och början av år 1995.
Planeringen för stomnätet är inriktad på att till så stor del som möjligt
vara infört hösten 1997. Förseningar i Ringens utbyggnad försenar
genomförandet av stomgatunätets utbyggnad och genomförandet av det nya linjenätet i innerstaden.
Infartsparkeringar
Planeringen för genomförandet av utbyggnaden av infartsparkeringar
enligt överenskommelsen pågår. SLL/SL förskotterar medel under de närmaste åren för att tidigarelägga utbyggnaden av infartsparkeringar
jämfört med Dennisöverenskommelsen. Under år 1994 planeras in-
fartsparkeringar för 20 miljoner kronor att byggas.
Järnvägsinvesteringar
Nynäsbanan
Utbyggnad av Nynäsbanan till dubbelspår pågår på delen Älvsj ö Västerhaninge. Upprustningen av delen Västerhaninge-Nynäshamn är färdig.
Utbyggnaden av tredje spåret vid Stockholm C är försenad på grund av Bilaga 7 svårigheten att finna en godtagbar utformning av anläggningen. Regeringen har för närvarande flera ärenden om tredje spåret för beredning, bl.a. den överklagade detaljplanen för tredje spåret över Riddarholmen och en ansökan från Banverket om prövning enligt förordningen om statliga byggnadsminnen.
Kallhäll-Kungsängen Utbyggnaden till dubbelspår på sträckan Kallhäll-Kungsängen är försenad på grund av svårigheter att finna en godtagbar utformning av järnvägen vid Stäket.
Vägutbyggnader Yttre Tvärleden
På Yttre Tvärleden pågår utbyggnaden av :Söderhall-Rösa, Fors-Jordbro och Haningeleden 4. Byggandet av Häggviksleden kommer igång under år 1994.
Haningeleden 2 har försenats på grund av att Vägverket vill avvika
från Dennisuppgörelsen vad gäller vägbredd. Vägverket har planerat för
en trafikled med 13 m bredd i stället för 9 m. Vägarbetsplanen är överklagad till regeringen.
Ringen I huvudsak på grund av försenad hantering av detaljplaner blir utbyggnaden av Ringen kraftigt försenad. Utbyggnaden av Norra länken beräk-
nas bli försenad med 1 år. Byggstart kan ske tidigast i december 1995. Norra länkens förlängning beräknas därför inte öppnas förrän år 1999 i
stället för år 1997. Vägverket räknar dock med att alla projekt skall
kunna vara färdigställda till år 2005. Även införandet av vägtullar kommer att bli försenat. Enligt överens-
kommelsen skall vägtull tas ut i samband med att någon del av Ringen
öppnas för trafik. Detta kan ske tidigast i februari 1999. En sådan försening av införandet av vägtullar påverkar projektets ekonomi nega-
tivt och medför förseningar även för andra delar av paketet. Byggstarten
för Österleden kan ske tidigast år 2000.
Regeringens överväganden
Ekonomin i vägledsprojektet blir allt mer känslig ju senare vägtullarna införs. Risken finns dessutom att genomförandet av vägdelen försenas
ytterligare. Staten har utställt garantier för ett flertal projekt som för 26
närvarande är under utbyggnad och således belastar projektet med ränte-
kostnader. Regeringen måste därför överväga att begränsa Vägverkets Prop. 1994/95:100 utbyggnader enligt Dennisöverenskommelsen. Vägverket kan inte Bilaga 7 tillåtas att genomföra utbyggnader som omfattar större belopp än de som sammanlagt finns avsatta dels för kollektivtrafikens utbyggnad enligt Dennisöverenskommelsen och som ännu inte har utbetalats till Stockholms läns landsting, dels de medel som finns avsatta för investeringar i vägar i Region Stockholm. Garantierna bör således inte få tas i anspråk i större omfattning än att upptagna lån kan återbetalas utan att infrastrukturinvesteringarna i andra delar av landet drabbas.
Övriga väganknutna investeringar
För planeringen av olika former av miljöåtgärder i Stockholms inneroch ytterstad ansvarar resp. kommun. Regeringen har fördelat den statliga lånegaranti som riksdagen beslutade om våren 1994 mellan Stockholms, Solna, Nacka och Sundbybergs kommuner.
Utökad garantiram i Stockholm Bakgrund Riksdagen beslutade den 14 april 1994 (prop. 1993/94:86, bet. 1993/94:TU24, rskr. 1993/94:247) att bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för vissa projekt inom ramen för överenskommelsen om infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen. Förutom statlig borgen för vissa projekt avsåg bemyndigandet bl.a. även förberedelsearbete för övriga vägprojekt under perioden fram till den 1 juli 1995. För den fortsatta verksamheten fram till utgången av år 1996 behöver Stockholmsleder AB en utökad garantiram för det fortsatta planeringsarbetet. Utöver de projekt som riksdagen redan har beslutat om beräknar Vägverket att inga nya vägprojekt kommer att byggstartas förrän efter år 1996. Endast byggandet av vägtullstationerna beräknas komma igång före år 1997. Vägverket har redovisat kostnaderna för att anpassa anslutningen av Norra länken vid Värtan till de krav som beslutet om en nationalstadspark vid Haga-Brunnsviken ställer. Vägverket har beräknat att en miljöanpassning av anslutningen vid Värtan beräknas kosta ca 300 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att det statliga borgensåtagandet för Norra länken utökas från 2 880 miljoner kronor till 3 180 miljoner kronor i 1992 års pris.
Regeringens bedömning För den fortsatta verksamheten och genomförandet av överenskommelsen bör således riksdagen bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna ytterligare statlig borgen omfattande 272 miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer (222 miljoner kronor), information (30 miljoner kronor), ledningscentral (20 miljoner 27 kronor) och 250 miljoner kronor för att fortsätta förberedelsearbetet för
övriga vägprojekt samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning av Prop. 1994/95:100 Norra länkens anslutning vid Värtan. Det statliga borgensåtagandet bör Bilaga 7 även omfatta ett bemyndigande för Riksgäldskontoret att justera garantierna med tillkommande 'räntekostnader för upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i samhället. Samtliga belopp avser prisnivå januari 1992.
Garantierna till utbyggnaderna av trafiklederna i Dennisöverenskommelsen ges för varje projekt för sig och inte samlat för alla vägprojekt i Dennisöverenskommelsen. Inget projekt får därför realt överskrida den av staten ställda lånegarantin. Det är inte möjligt att överföra lånegarantier för ett visst objekt till ett annat projekt i överenskommelsen. Det är inte heller förenligt med riksdagens bemyndigande att använda ordinarie anslagsmedel för byggande av vägar etc. till att finansiera fördyringar av enskilda objekt som skall finansieras med vägtullar. Därmed har staten kontroll över kostnadsutvecklingen av olika delar i projektet. Om ett objekt blir dyrare än beräknat måste frågan redovisas för riksdagen.
Utökad garantiram i Göteborg Bakgrund Riksdagen beslutade den '8 juni 1994 (prop. 1993/94:169, bet. 1993/94:TU34, rskr. 1993/94:435) att bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för vissa förberedelsearbeten för vägutbyggnaderna i enlighet med överenskommelsen om investeringar i trafikens infrastruktur i Göteborgsregionen inom en ram om högst 260 miljoner kronor. Under perioden juli 1995 t.o.m. december 1996 beräknar Vägverket att ytterligare 150 miljoner kronor erfordras för fortsatta förberedelsearbeten.
Regeringen överväganden För den fortsatta verksamheten och genomförandet av överenskommelsen bör således riksdagen bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna ytterligare statlig borgen om 150 miljoner kronor för det fortsatta förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen. Beloppet avser prisnivå januari 1992.
Malmö Bakgrund
Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik (Malmöhus Trafik) ansvarar för genomförandet av programmen för regionaltågstrafiken och busstrafiken inom ramen för den s.k. Malmöhusöverenskommelsen. Malmöhus Trafik har genom avtal med kommunerna i länet samt med Banverket, SJ och Vägverket säkerställt genomförandet av 28
flertalet åtgärder enligt Malmöhusöverenskommelsen. Genom avtal åtar Prop. 1994/95:100
sig kommunerna att enligt uppgjord tidsplan ansvara för planering och Bilaga 7 projektering, markförvärv, upphandling och kontroll av de projekt som berör kommunen liksom en del av regionens finansiering.
Utbetalningen av statliga bidrag till regionen har skett genom Vägverket i enlighet med överenskommelsens tidsplan och efter det att
Malmöhus Trafik har redovisat att regionens åtågande säkerställts. Malmöhus Trafik har konstaterat vissa förseningar i genomförandet av åtgärderna men beräknar att dessa förseningar skall kunna återhämtas så
att hela programmet skall kunna genomföras under den avtalade tids-
perioden, dvs. senast under år 1998. Den 31 augusti 1994 har åtgärder för totalt 16,3 miljoner kronor genomförts varav regionen står för 8,9 miljoner kronor. Därutöver har Malmöhus Trafik utbetalat
30,7 miljoner kronor till Banverket som regional andel för Ystadbanans upprustning och elektrifiering.
Banverket ansvarar för upprustningen av Ystadbanan. Hittills har
Banverket genomfört åtgärder för ca 80 miljoner kronor. Hela projektet beräknas vara slutfört vid årsskiftet 1996/97.
Vägverket ansvarar för utbyggnaden av Yttre ringvägen. Utbyggnaden av den Yttre ringvägen är planerad att påbörjas under år 1995 och
beräknas vara färdigställd år 1999.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig
borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 272 miljoner kronor
för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer (222 miljoner
kronor), information (30 miljoner kronor), ledningscentral
(20 miljoner kronor) och 250 miljoner kronor för att fortsätta
förberedelsearbetet för övriga vägprojekt i Stockholmsregionen
samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning av Norra länkens
anslutning vid Värtan,
2. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera ovan
angivna borgensåtaganden med tillkommande räntekostnader för
upptagna lån samt beräknade behov av justeringar för prisök-
ningar i samhället,
3. bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig
borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 150 miljoner kronor
för det fortsatta förberedelsearbetet med Göteborgsöverens-
kommelsen.
Genomförandet av en fast förbindelse över Öresund Tillstånd m.m. Den tidigare regeringen slutförde den 16 juni 1994 prövningen av
Öresundsförbindelsen enligt lagen om hushållning med naturresurser 29
(NRL) och vattenlagen. I regeringens beslut anges villkoren för den Prop. 1994/95:100
fortsatta tillståndsprövningen av Öresundsförbindelsen. Vattendomstolen Bilaga 7 och Koncessionsnämnden för miljöskydd skall ställa de närmare villkoren för förbindelsen. Konsortiet ansöker hos dessa myndigheter om tillstånd för projektet.
Vattendomstolen svarar för den vidare prövningen enligt vattenlagen.
Koncessionsnämnden för miljöskydd svarar för prövningen enligt miljöskyddslagen.
Konsortiet ansöker också hos Statens Geologiska Undersökning (SGU)/Kammarkollegiet om tillstånd att muddra på den svenska kontinentalsockeln.
Ekonomi Budgeten för kust-till-kustdelen av förbindelsen kommer att justeras med anledning av det svenska regeringsbeslutet från juni 1994 om tillåtligheten av Öresundsförbindelsen. Tidigare var kust-till-kustdelen kalkylerad till 12,18 miljarder kronor och innebar då en blockerande effekt på vattengenomströmningen på ca I 2. En minskning av brons blockerande effekt till 0,5 2 beräknas ge en merkostnad på ca 0,6 miljarder kronor. Förändrade danska anslutningar på grund av ändrad linjeföring beräknas ge en merkostnad på ca 0,2 miljarder kronor. Total budget för kust-till-kustdelen är enligt konsortiet således 13 miljarder kronor i 1990 års prisnivå.
Tidsplan Förbindelsen beräknas öppnas för trafik under år 2000.
Förfrågningsunderlag för entreprenader på förbindelsen har lämnats ut vad gäller tunnel- och muddringsarbeten. Förfrågningsunderlag rörande brodelen gick ut under nov/dec 1994. Anbud kommer att komma in till konsortiet successivt under år 1995. De första kontrakten beräknas tecknas i juni/juli 1995.
Förslaget om en Citytunnel under Malmö aktualiserades i samband med Malmöhusöverenskommelsen men ingår inte i denna eftersom någon lösning på finansieringen inte har framkommit. En utredning av projektet som genomfördes under våren 1994 visade på behov av ytterligare underlag om de tekniska förutsättningarna för genomförande av projektet. SVEDAB och Malmöhus Trafik kommer nu att genomföra dessa undersökningar samtidigt som finansieringen m.m. utreds. Utredningen beräknas kunna redovisas efter sommaren 1995.
Telematik Bakgrund Bilaga 7
Svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom väginformatikområdet har sedan år 1991 samordnats inom ramen för Svenskt program för Road Traffic Informatics (RTD. Programmet löper ut under år 1994.
Regeringens överväganden Regeringen anser att det finns ett fortsatt behov av svenska utvecklingsinsatser inom detta område bl.a. för att ytterligare klarlägga förutsättningarna att införa den nya tekniken i trafiksystemet. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att Vägverket bör få använda 37,5 miljoner kronor av anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för RTI-verksamhet.
Regeringen har för avsikt att uppdra åt Vägverket att senast i maj 1995 redovisa en plan för hur medlen bör användas. Utgångspunkter bör därvid vara att den verksamhet som bedrivits inom ramen för svenskt RTI-program kan fullföljas på ett effektivt sätt, att ett fortsatt svenskt deltagande i den verksamhet som pågår i Europa säkerställs samt att det även framgent skapas goda förutsättningar för ett väl fungerande samarbete mellan olika svenska intressenter. Enligt regeringens mening bör ambitionen vara. att med det nu föreslagna anslaget som grund skapa ett betydligt större samordnat program som inrymmer såväl ytterligare insatser från Vägverket som insatser från andra berörda myndigheter och från industrin. Behovet av resurser för försörjning med vägdata av tillräcklig aktualitet och kvalitet, för standardisering och för samhällsekonomisk utvärdering av den nya tekniken bör särskilt uppmärksammas. I planen bör resultaten av den utvärdering av svenskt RTI-program som NUTEK genomför liksom Transportinformatikdelegationens arbete, beaktas (dir. 1994:41).
Forskning och utveckling vid Vägverket Bakgrund I 1993 års forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397) fastslogs att Vägverket skall ha ansvaret för samhällsmotiverad tillämpad forskning inom sitt verksamhetsområde. I enlighet med detta riksdagsbeslut har Vägverket genom instruktionen ålagts att initiera, planera och stödja tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde, att utarbeta program för forskning och utveckling, dokumentera den forskning verket stödjer, informera om forskningsresultaten samt svara för att forskningen utvärderas.
Regeringens överväganden Enligt vad regeringen erfarit har Vägverket ännu inte beslutat om något Bilaga 7 forskningsprogram utan koncentrerat arbetet på att ta fram en forsknings- och utvecklingsstrategi under år 1994. Regeringen anser det emellertid viktigt att program utarbetas och beslutas innan det kan sägas att Vägverket tagit sitt fulla ansvar som sektorforskningsorgan. Eftersom den nuvarande situationen skapar planeringsproblem för såväl forskningsutförarna som för andra forskningsstödjande myndigheter utgår regeringen från att Vägverket skyndsamt vidtar de åtgärder som krävs för att leva upp till sina åligganden som sektorforskningsansvarig myndighet.
Bolagiseringen av Vägverkets produktionsdivision Bakgrund Riksdagen beslutade år 1991 efter förslag från regeringen om en uppdelning av Vägverket i en beställardel och en produktionsdel. Vidare beslutade riksdagen att produktionen skulle konkurrensutsättas. Konkurrensutsättning avser Vägverkets hela projekterings-, bygg- och driftproduktion. Kraven på Vägverket under år 1994 är att all byggproduktion och 50 % av driftproduktionen skall vara konkurrensutsatt. Fr.o.m. den 1 januari 1996 skall all tillkommande produktion upphandlas i full konkurrens.
För att stärka produktionsdivisionens möjligheter att verka och bidra till en rationell vägproduktion har riksdagen våren 1994 beslutat att divisionen den 1 januari 1996 skall ombildas till ett av staten helägt aktiebolag. =
För närvarande har en tredjedel av vinterväghållningen och grundläggande drift på det statliga vägnätet upphandlats i konkurrens. Erfarenheten av gjorda upphandlingar är att produktionen har effektiviserats och kapitalbindningen för produktionsdivisionen som helhet har minskat med 1 000 miljoner kronor.
Effektiviseringen av Vägverkets väghållning har resulterat i att ca 1 500 personer slutat i Vägverket under de senaste tre åren. För närvarande är ca 50 personer övertaliga. Under åren 1995 och 1996 bedöms ca 800 personer kunna bli övertaliga beroende på vilken omfattning vägproduktionen får samt på den framtida konkurrenskraften för produktionsdivisionen/bolaget.
Regeringens överväganden Regeringen står fast vid att konkurrensutsättningen av Vägverkets produktionsverksamhet skall fortsätta i syfte att nå ytterligare effektivi- " sering och kapitalrationalisering. Det är emellertid viktigt att konkurrensutsättningen sker på ett sådant sätt att Vägverkets beställarkompetens utvecklas så att de grundläggande trafikpolitiska målen inte 32 äventyras. Regeringen kommer därför att i dialog med Vägverket följa
upp hur konkurrensutsättningen av produktionsverksamheten utvecklas. Prop. 1994/95:100 I syfte att vinna erfarenheter av vintersäsongen 1994/95 kommer rege- Bilaga 7 ringen och Vägverket att utvärdera genomförd drift- och underhållsverksamhet under våren 1995. Innan regeringen tar slutlig ställning till bolagiseringstidpunkt vill regeringen avvakta denna utvärdering.
Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen under hösten 1995 med överväganden och förslag till huvudman för produktionsbolaget. I samband med detta kommer regeringen även att redovisa erfarenheterna av den väghållning som upphandlats i konkurrens och vilka följder dessa erfarenheter får för den fortsatta konkurrensutsättningen och tidpunkten för bolagiseringen av Vägverkets produktionsdivision.
Anslag för budgetåret 1995/96
A 1. Vägverket: Administrationskostnader
1993/94 Utgift 173 682 000 1994/95 Anslag = 475 055 000 1995/96 Förslag 463 631 000
varav 231 815 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Med anslaget finansieras kostnaderna för ledning, ekonomiadministration, personaladministration och gemensamma kostnader för verket.
Vägverket
Vägverket har yrkat på ett anslag på 490 732 000 kronor för budgetåret 1995/96 avseende verksamheten år 1996.
Regeringens överväganden Med anledning av budgetunderskottet måste kraftfulla besparingar genomföras i statsbudgeten. Detta gäller inte minst den statliga konsumtionen. Regeringen bedömer därför inte att Vägverkets yrkande kan tillgodoses i sin helhet.
Lokalkostnaderna har beräknats minska för Vägverket till följd av den prispress som för närvarande finns på kontorslokaler. Regeringen räknar därför med att Vägverket har möjlighet att minska sina lokalkostnader med 4 601 000 kronor under år 1996. Anslaget har således reducerats med motsvarande belopp.
Till följd av upphörande av sambruk av lokaler i Visby har en överföring av 177 000 kronor skett från Polisen till Vägverket.
Regeringen bedömer mot bakgrund av vad som anförts ovan att anslaget för administration bör omfatta 463 631 000 kronor för budgetåret 1995/96 avseende verksamheten år 1996. 33
3 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 an-
visar ett ramanslag på 463 631 000 kronor.
A 2. Drift och underhåll av statliga vägar
1993/94 Utgift 5 629 456 809 Reservation 3 121 613 029 1994/95 Anslag 5 762 055 000
1995/96 Förslag” 5 867 250 000
varav 2 933 625 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
+ Anslaget föreslås som ramanslag budgetåret 1995/96.
Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll och
förbättringsarbeten av statliga vägar samt verkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för
köp av anläggningstillgångar.
Vägverket
Vägverket har yrkat ett anslag på 9 629 371 000 kronor för budgetåret
1995/96 avseende verksamheten år 1996.
Vägverket har på regeringens uppdrag redovisat ett underlag gällande
drift- och underhållsverksamheten för tidsperioden 1994-2003 med förslag till olika underhållsstrategier t.o.m. år 1997.
Genom det effektivitetsprogram som Vägverket påbörjade år 1992 och som bl.a. inkluderar en konkurrensutsättning av drift- och underhållsverksamheten, beräknar Vägverket att ca 500 miljoner kronor per år kan sparas fram till år 1996.
Genom de extraanslag som riksdagen anvisat för underhållsåtgärder på länsvägnätet under de senaste åren beräknar Vägverket att det i nationell väghållningsplan redovisade behovet av förbättringsåtgärder
kan minskas med 330 miljoner kronor per år.
Med hänsyn tagen till beräknade besparingar samt de extramedel som anvisats för underhåll av länsvägar anser Vägverket att det långsiktigt
krävs ett drift- och underhållsanslag på 9 450 miljoner kronor per år under tio år. Anslagsbehovet fördelas enligt följande.
Basuppgiften
För att klara driften och underhållet av vägnätet med de nya vikt-
bestämmelserna, men utan återuppbyggnad av redan förslitna vägar och
utan hänsyn till behovet av förebyggande förstärkningsåtgärder till följd
av de nya viktbestämmelserna, behövs 5 420 miljoner kronor per år.
För att återföra de mest förslitna vägarna till acceptabel standard erfor- Bilaga 7 dras 460 miljoner kronor per år under en tioårsperiod.
Bärighetsåtgärder Kostnaderna för ett program som innebär åtgärder för att motverka ökat
vägslitage samt tjälsäkring av angelägna vägavsnitt uppskattas till ca 900 miljoner kronor under en tioårsperiod. En alternativ strategi som innebär att hela behovet åtgärdas under en tioårsperiod beräknas kosta 2 000 miljoner kronor per år.
Beläggning av grusvägar
Vägverkets målsättning är att alla grusvägar med en trafik överstigande
250 fordon per dygn samt alla grusvägar med randbebyggelse och trafik
över 125 fordon per dygn skall vara belagda. Våren 1994 återstod drygt
1 000 km väg att belägga. Kostnaden för detta uppgår till 220 miljoner kronor per år under en tioårsperiod.
Samma ytstandard på länsvägar i hela landet
I dag finns det ca 10 000 km belagd väg med otillfredsställande yt-
standard och därmed låg åkkomfort. Drygt 60 % av dessa vägar ligger 1 skogslänen. Kostnaderna per år uppskattas till ca 600 miljoner kronor under en 15-årsperiod alternativt 900 miljoner kronor under en tioårsperiod.
Trafiksäkerhet
För att nå de operativa målen som ställts upp för ökad trafiksäkerhet år 2000 måste Vägverket vidta åtgärder för I 050 miljoner kronor per år.
Miljö
Vägverket har ett ansvar för miljön dels såsom sektorsansvarig myndighet, dels såsom väghållare. Vägverket bedömer att sektorsansvaret kräver utökade resurser 1 storleksordningen minst 200 miljoner kronor
per år. . .
För väghållningen behöver särskilda åtgärder vidtas såsom skydd av
vattentäkter, förbättring av vägmiljön, riktade insatser för att eliminera
buller och minska lokala problem med höga avgashalter. Delar av dessa
åtgärder ingår i den s.k. basuppgiften men utöver detta finns ett medelsbehov på ytterligare 300 miljoner kronor per år.
Med drift- och underhållsanslaget finansieras kostnader för samhälls- Bilaga 7 planering, beställning och delar av Vägverkets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Totalt beräknas den årliga kostnaden för dessa poster uppgå till 300 miljoner kronor per år.
Regeringens överväganden
Regeringen kan konstatera att de anspråk på medel som erfordras för att nå upp till föreslagen anslagsnivå för drift och underhåll av vägar under den kommande tioårsperioden inte kan rymmas inom statsbudgetens ramar. Det finns därför skäl för regeringen att överväga om den standard på vägnätet som Vägverket har föreslagit är rimlig. Den effektivisering och kapitalrationalisering som blivit följden av konkurrensutsättningen av Vägverkets produktionsverksamhet har medfört att resurser frigjorts för ett ökat underhåll av vägnätet. Långsiktigt kan en sådan ökning av arbetsproduktivitets- och kapitalrationalisering ge ett utrymme på ca 1 miljard kronor per år. Regeringen ser ingen möjlighet att under den närmaste tiden höja anslaget för drift och underhåll av vägar. Därför är det rimligt att Vägverket omprövar sin strategi för drift och underhåll av vägnätet till att omfatta ett effektiviserat underhåll inom oförändrade ramar. Regeringen föreslår således ett anslag för drift och underhåll som realt är i stort oförändrat jämfört med 1 dag.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen särskilt tagit hänsyn till att införandet av ny informationsteknik i vägsystemet måste påskyndas och stimuleras i enlighet med vad som tidigare anförts om telematik. Regeringen föreslår därför att Vägverket tillförs 37,5 miljoner kronor för detta ändamål.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att 56 000 kronor avräknas för överföring av arkiv från Vägverket till Riksarkivet.
I anslaget har regeringen också beräknat 265 miljoner kronor för lösen av lån i Riksgäldskontoret till följd av den planerade bolagiseringen av Vägverkets produktionsdivision den 1 januari 1996. Som regeringen tidigare har redovisat avser regeringen återkomma till riksdagen med frågan om tidpunkt för bolagisering i samband med att regeringen under hösten 1995 presenterar förslag till huvudman för bolaget. |
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 5 867 250 000 kronor. Regeringen föreslår en oförändrad låneram om 2 000 miljoner kronor för anläggningstillgångar m.m. Låneramen för ersättning av färjor med broar behöver utökas eftersom Vägverket planerar utbyggnad av broar som ersätter färjor. Regeringen föreslår därför att Vägverket endast anvisas en låneram för såväl lån för anläggningstillgångar som lån för broar som ersätter färjor. Beslut om broar som ersätter färjor skall dock beslutas av regeringen i varje enskilt fall. En oförändrad låneram för anläggningstillgångar rymmer även 36 planerade lån för utbyggnad av broar som ersätter färjor.
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 867 250 000 kronor, 2. godkänner att en låneram om totalt 2 000 miljoner kronor får användas för inköp av såväl omsättningstillgångar och anläggningstillgånger som för broar som ersätter färjor.
A 3. Byggande av vägar
1993/94 Utgift 5 467 904 000 1994/95 Anslag 5 600 735 000 1995/96 Förslag 7 592 656 000
varav 4 984 400 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas kostnaderna för investeringar i det nationella stamvägnätet, övriga riksvägar och särskilda bärighetshöjande åtgärder.
Vägverket
Vägverket hemställer om ett anslag på 8 442 862 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Med anledning av budgetunderskottet måste staten genomföra kraftiga besparingar i budgeten. Trots föreslagna besparingar på anslaget kan
samtliga pågående byggprojekt fullföljas. Antalet nystarter det närmaste
budgetåret blir dock mycket begränsat.
Regeringen står fast vid att den nationella väghållningsplanen 1994-2003 skall utgöra utgångspunkt för den medelstilldelning till väginvesteringar som årligen sker i statsbudgeten. I vilken takt som infrastrukturplanerna kan genomföras beror dock av hur statens finanser utvecklar sig. Genomförandet skall dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd i den
nationella väghållningsplanen. Mot bakgrund av vad som ovan anförts bedömer regeringen medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 7 592 656 000 kronor. Kapitalkostnaderna för krediten i Riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av väg E6 till motorväg mellan Stenungsund och
Ljungskile belastar årligen anslaget Byggande av vägar.
Med hänsyn till svårigheten att beräkna investeringskostnadernas fördelning på budgetår bör en anslagskredit för anslaget uppgå till mot-
svarande 10 § för en tolvmånadersperiod. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i kompletterings- | propositionen med förslag till planeringsramar för åren 1997 och 1998. 37
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 7 592 656 000 kronor,
2. godkänner vad som anförts om användningen av anslaget för att
täcka viss kapitalkostnad för utbyggnaden av väg E 6 till motor-
väg på delen Stenungsund-Ljungskile.
A 4. Byggande av länstrafikanläggningar
1993/94 Utgift 1 504 427 000 1994/95 Anslag 2 242 000 000 1995/96 Förslag 2 374 000 000
varav 1 516 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och Banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till fullföljande av pågående byggande av statskommunvägar, till väg- och gatuanläggningar, till kajanläggningar och fartyg för regional kollektiv person- och godstrafik, till kommunala flygplatser samt till spåranläggningar för kollektiv persontrafik. Från anslaget betalas även medel till kollektivtrafikinvesteringar enligt storstadsöverenskommelserna i de fall någon annan än staten är huvudman för genomförandet.
Vägverket Vägverket hemställer om ett anslag på 3 958 338 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden I samband med att riksdagen beslutade om planeringsramar för investeringar i trafikens infrastruktur våren 1993 höjdes anslagen för byggande av vägar samt nyinvesteringar i stomjärnvägar kraftigt. Däremot ökade inte planeringsramen för investeringar i länstrafikanläggningar. Regeringen föreslår därför inga besparingar på detta anslag. Riksdagen beslutade för föregående och innevarande budgetår om en tidigareläggning av investeringar 1i länstrafikanläggningar. Under kommande budgetår kommer därför investeringarna att ligga på en lägre nivå än de två föregående åren.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts bedömer regeringen medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 2 374 000 000 kronor.
Med hänsyn till svårigheten att beräkna investeringskostnadernas fördelning på budgetår bör en anslagskredit för anslaget uppgå till motsvarande 10 § för en tolvmånadersperiod. 38
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i kompletterings- Prop. 1994/95:100 propositionen med förslag till planeringsramar för åren 1997 och 1998. — Bilaga 7
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 374 000 000 kronor.
A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
1993/94 Utgift 649 432 000 1994/95 Anslag 657 449 000 1995/96 Förslag 329 449 000
varav 164 724 500 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar.
Vägverket Vägverket hemställer om ett anslag på 924 746 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 avseende verksamheten år 1996.
Regeringens överväganden Regeringen har för avsikt att uppta förhandlingar med Svenska kommunförbundet rörande en överföring av medlen till kommunerna.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 329 449 000 kronor.
A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter
1993/94 Utgift 68 731 000 Reservation 49 499 000 1994/95 Anslag 42 079 000 1995/96 Förslag 43 826 000
varav 21 913 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt investeringar inom totalförsvarets civila delar. 39
Vägverket yrkar på 48 117 000 kronor för budgetåret 1995796 avseende — Bilaga 7
verksamheten för år 1996. Vägverket hemställer vidare om ett beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromateriel år 1996 avseende år 1997 på 10 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Med anledning av besparingskraven i statsbudgeten bedömer regeringen att Vägverkets yrkande för försvarsuppgifter inte kan tillgodoses i sin helhet. Regeringen föreslår därför ett minskat anslag. Regeringen beräknar medelsbehovet efter pris- och löneomräkning till 43 826 000 kronor.
Regeringen anser att Vägverket bör ges ett beställningsbemyndigande på 10 miljoner kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1996 som avser år 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 43 826 000 kronor,
2. godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på
10 000 000 kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1996
som avser år 1997.
A 7. Vägverket: Kostnader för registerverksamhet
1993/94 Utgift — 313 044 000
1994/95 Anslag 522 331 000 1995/96 Förslag 598 513 000
varav 375 786 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av registerverksamheten.
Vägverket Vägverket yrkar ett anslag på 762 949 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Enligt förslag i proposition, Den framtida trafikadministrativa verksamheten (prop. 1994/95:126), skall ansvaret för registerverksamheten på 40 länsstyrelserna överföras till Vägverket. Vid beräkningen av anslaget
har därför särskild hänsyn tagits till förslagen i propositionen. Väg- Prop. 1994/95:100 verket tillförs 37,5 miljoner kronor från länsstyrelserna. Vid beräk- Bilaga 7 ningen av anslaget har lokalkostnaden för Vägverkets registerverksamhet kompenserats med 1 133 000 kronor för 18-månadersperioden. Regeringen bör dessutom medges rätten att överföra medel mellan anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget A 7. Vägverket: Kostnader för registerverksamheten för det fall en kraftfull ökning av antalet nyregisteringar av fordon, utfärdande av körkort m.m. sker i en sådan omfattning att anslagskrediten inte är tillräcklig för att möta denna ökande efterfrågan på verkets tjänster.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Vägverket: Kostnader för registerverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 598 513 000 kronor, 2. godkänner att regeringen bemyndigas besluta om att medel får överföras från anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar till anslaget A 7. Vägverket: Kostnader för registerverksamheten.
A 8. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Regeringens överväganden
Vägverket får utföra uppdrag åt utomstående samt utföra vissa uppgifter som finansieras med avgifter under förutsättning att full kostnadstäckning uppnås. Denna verksamhet särredovisas på anslaget. Vägverket skall särredovisa varje verksamhetsgren för sig. Inom ramen för anslaget betalas också Buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kronor.
Banverket
Bilaga 7 Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Banverket har ett samlat ansvar för att järnvägstransportsystemet
blir effektivare och trafiksäkrare, med hänsyn tagen till höga
miljökrav och regional balans. Vidare skall Banverket tillhanda-
hålla en konkurrenskraftig och kundanpassad infrastruktur för
järnvägstrafikens operatörer. Det är viktigt att Banverket med-
verkar i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem.
Investeringar i stom- och länsjärnvägar skall ske i enlighet med av
regeringen fastställda planer samt riksdagens beslut våren 1993.
Järnvägsinspektionen skall bl.a. genom ett fördjupat föreskrifts-
arbete verka för att trafiksäkerheten inom spårtrafiken förbättras.
Resurser 1995/96
Med anledning av den ekonomisk-politiska propositionen hösten
1994 har medel avsatts under innevarande budgetår för ökade
underhålls- och reinvesteringsinsatser. Anslaget för drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar bibehålls oförändrat.
Nivån på anslaget för nyinvesteringar i stomjärnvägar bör beräk-
nas i enlighet med riksdagens tidigare beslut om investeringar i
trafikens infrastruktur och med hänsyn till aviserade besparingar i
statens utgifter.
Banverkets verksamhet Banverket är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att driva och förvalta statens spåranläggningar, ansvara för säkerhetsfrågor rörande spårtrafik, stödja tillämpad forskning inom sitt område samt verka för järnvägens utveckling, en miljöanpassad järnvägstrafik och regional balans. Den verksamhetsidé som Banverket har formulerat är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsystemet. Vidare förvaltar Banverket aktier i Svensk-Danska broförbindelsen AB (SVEDAB) med 50 2 samt i A-Banan Projekt AB med 50 &. SVEDAB ansvarar för bl.a. finansiering, byggande och drift av de svenska anslutningarna till den planerade Öresundsförbindelsen och A-Banan Projekt AB ansvarar för upphandlingen av Arlandabanan. Verksamheten omfattar bl.a. drift
42 och vidmakthållande av det befintliga statliga järnvägsnätet och plane-
ring, projektering, upphandling och produktion av nya järnvägar. Under Prop. 1994/95:100 år 1993 omfattade nyinvesteringsverksamheten bl.a. följande större Bilaga 7 objekt:
- Ostkustbanan, 1 060 miljoner kronor: = fyrspårsutbyggnad Ulriksdal-Rosersberg, anpassning för X2000, dubbelspårsutbyggnader och linjeomläggningar.
- Västra stambanan, 616 miljoner kronor: Grödingebanan och bangårdsombyggnader.
- Södra stambanan, 778 miljoner kronor: anpassning för X2000.
- Mälardalen, 535 miljoner kronor: dubbelspårsutbyggnader, linjeomläggningar och upprustning.
- Norra stambanan och stambanan genom övre Norrland, 420 miljoner kronor: brobyten med linjeomläggningar.
- Västkustbanan, 366 miljoner kronor: dubbelspårsutbyggnader. - Upprustningsarbeten m.m. på Haparandabanan samt länsjärnvägarna
Blekinge kustbana, Stångådalsbanan, Bohusbanan, Hargshamnsbanan, och Ystadsbanan.
Jämfört med år 1992 ökade den totala verksamhetsvolymen under år 1993 från 7 456 miljoner kronor till 8 411 miljoner kronor, varav nyinvesteringar i stomjärnvägar ökade från 2 715 miljoner kronor till 3 926 miljoner kronor. Omsättningen per anställd ökade med 10 4. Den 1 november 1994 hade Banverket 7 640 anställda, varav 6 513 var fast anställda. Med nuvarande organisation och förutsättningar för verksamheten bedömer Banverket att antalet anställda under perioden 1995-1998 minskar genom naturlig avgång med ca 200 personer per år.
Inriktning av verksamheten Banverket redovisade den 16 augusti 1994 en treårsplan som även innehåller anslagsframställning och förslag till verksamhetsinriktning för budgetåret 1995/96. Under år 1994 har Banverket presenterat en stomnäts- och en driftplan för perioden 1994-2003 som tillsammans utgör en samlad strategi för den långsiktiga verksamhetsplaneringen och redovisar bl.a. fastställda mål, järnvägarnas tillstånd samt motiven för föreslagna åtgärder.
I syfte att uppnå de övergripande trafikpolitiska målen skall Banverket inom givna resursramar genomföra de åtgärder på järnvägsnätet som ger största möjliga samhällsekonomiska nytta. Järnvägstransporter kräver stora trafikunderlag och oftast betydande investeringar för att vara attraktiva och samhällsekonomiskt lönsamma. Inom järnvägssystemet är även systemeffekterna påtagliga på så sätt att kvaliteten och omfattningen i det totala utbudet av transporter i stor utsträckning påverkar transportvolymerna på enskilda sträckor. Vid sidan av prissättningen är de viktigaste konkurrensmedlen för persontrafiken snabbhet, hög frekvens och punktlighet. På motsvarande sätt är de viktigaste konkurrensmedlen för godstrafiken hög transportkapacitet, tillförlitlighet och möjligheten till skräddarsydda transportlösningar. 43
tillåtna hastighet, maximal axellast och trafikkapacitet avgörande för Bilaga 7 tågets konkurrenskraft gentemot övriga transportslag. Med utgångspunkt i de trafikpolitiska målen har Banverket utvecklat egna verksamhetsmål som svarar mot omvärldens krav och behov. Dessa mål hänför sig till hastighet, bärighet, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö.
Hastighetsstandarden 160-200 km/tim är riktpunkt för de viktigaste delarna av stomnätet, där även möjligheterna att i framtiden tillåta hastigheter över 200 km/tim i bla. triangeln Stockholm-- Göteborg-Malmö tas tillvara vid större ny- och ombyggnader. I dag gällande basstandard för bärighet är en maximal axellast på 22,5 ton vilken uppnås på 90 % av de statliga järnvägarna. På Malmbanan tillåts 25 tons axellast. Vid nybyggnad och spårbyten tillämpas en standard som möjliggör en framtida höjning av axellasten. Den faktor som har den största betydelsen för kapaciteten är antalet spår. Genom de omfattande nyinvesteringarna kommer den del av järnvägsnätet som har två eller fler spår att öka betydligt. Driftsäkerheten mäts bl.a. genom antalet funktionsstörningar i timmar per spårkilometer som när järnvägsnätet gradvis moderniseras förväntas minska avsevärt. Det största trafiksäkerhetsproblemet är plankorsningarna som i måttet genomsnittligt antal per mil stomjärnväg bedöms minska från i dag 8 till 4 år 2003.
Miljöarbetet Järnvägstransporter är med en hög nyttjandegrad energieffektiva och
utförs till största delen med elenergi vilket är gynnsamt ur miljösyn-
punkt. En utbyggnad och förbättring av järnvägstransportsystemet skapar förutsättningar för en överflyttning av transporter från andra trafikslag vilket kan resultera i en förbättring av den totala miljön. Banverkets miljöarbete innefattar i huvudsak påverkan av buller och vibrationer, naturresursanvändning, kulturmiljö, markanvändning samt kemikalieanvändning. I planering och genomförande av verksamheten använder Banverket miljökonsekvensbeskrivningar som en del i beslutsunderlag. |
I trafikverkens gemensamma årliga miljörapport redovisar Banverket aktuella aktiviteter inom miljöområdet. Dessa består bl.a. av revidering av Banverkets bullerpolicy och en studie av energiförbrukning och luftföroreningar från järnvägstrafiken. Banverket har under år 1994 presenterat en miljökonsekvensbeskrivning av stomnätsplanen. Planens genomförande bedöms bl.a. leda till att antalet störda av buller och vibrationer minskar med 33 000 personer, att de årliga utsläppen av kväveoxider och koldioxider minskar med motsvarande 40 000 bilar samt att upp till ett trettiotal områden av riksintresse för natur-, kulturoch miljövård kommer att beröras av järnvägsutbyggnaderna. Under året har Banverket inrättat ett råd för fysisk miljö som bl.a. har till uppgift att ge råd rörande utformning av banprojekt och åtgärder för att minimera intrång och påverkan på omgivningen samt stimulera intresset för estetiska, arkitektoniska och kulturella värden.
Järnvägsinspektionen är administrativt inordnad i Banverket men fri- Bilaga 7
stående i sin myndighetsutövning och har som övergripande uppgift att uppfylla det trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten fortlöpande skall förbättras. Inspektionen svarar, vad gäller trafik med järnväg, tunnelbana och spårväg, bl.a. för frågor angående säkerhetsnormer, tillsyn över efterlevnaden av säkerhetsnormer samt undersökning av olyckor
och andra händelser som berör säkerheten. Verksamheten har under år
1993 bl.a. innefattat att 80 olyckor eller olyckstillbud undersökts och att
800 ansökningar för att bedriva verksamhet behandlats. Tillsynsverk-
samheten bygger på att företagen har egna fungerande kontrollsystem
som kontrolleras genom bl.a. temainspektioner.
Regeringens överväganden
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft | några
invändningar i revisionsberättelsen för Banverkets årsredovisning år
1993.
Regeringen delar Banverkets bedömning om verksamhetens inriktning. Banverket skall inom givna resurser genomföra de åtgärder i järnvägsnätet som ger största möjliga samhällsekonomiska nytta. Banverket har ett samlat ansvar för att järnvägstransportsystemet blir effektivare och trafiksäkrare, med hänsyn tagen till höga miljökrav och regional balans. Vidare skall Banverket tillhandahålla en konkurrenskraftig och kundanpassad infrastruktur för järnvägstrafikens operatörer. Investeringar i stom- och länsjärnvägar skall ske i enlighet med av regeringen fastställda planer samt riksdagens beslut våren 1993. Banverket bör utveckla användandet av miljökonsekvensbeskrivningar som en del i beslutsunderlag. Det är viktigt att Banverket medverkar i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem.
Regeringen delar Banverkets bedömning att de sex delmålen hastighet, axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö i stort svarar mot omvärldens behov och krav på järnvägssektorn. För att dessa delmål effektivt skall kunna användas för att styra verksamheten
bör Banverket kontinuerligt fortsätta att utveckla och precisera målen ytterligare. Vad gäller verksamhetsmålet regional balans bör Banverket
formulera ett konkretiserat och uppföljningsbart delmål. Vidare bör Banverket tydligare följa upp och ange hur trafikeringen av bannätet
utnyttjar de möjligheter som infrastrukturen medger, i syfte att uppnå de'
uppställda målen på resp. stråk.
RRV konstaterar i en särskild rapport att kostnaderna för inves-
teringar i stomjärnvägar ofta underskattas, huvudsakligen beroende på
interna faktorer inom Banverket. Regeringen förutsätter att Banverket
med anledning av RRV:s rapport ser över formerna för långtidsplaneringen samt redovisningen av osäkerheter i investeringskalkyler.
Järnvägsinspektionen bör bl.a. genom ett fördjupat föreskriftsarbete
verka för att trafiksäkerheten inom spårtrafiken förbättras. 45
Regeringen avser att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att Prop. 1994/95:100 bl.a. mot bakgrund av utvecklingen inom järnvägsområdet redovisa en Bilaga 7 analys av Banverkets myndighetsuppgifter och roll inom järnvägssektorn samt föreslå eventuella förändringar. Inriktningen i förslagen skall vara att Banverkets roll som sektorsföreträdare bör förtydligas och utvecklas. Vidare kommer Banverkets organisation att ses över i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten.
Vid Banverkets tillkomst år 1988 gjordes vissa överenskommelser angående kostnadsansvar för SJ och Banverket. De grundläggande principerna för kostnadsfördelning bör vara att ansvaret bör ligga hos den som i störst utsträckning kan påverka kostnaderna samt att trafikoperatörerna i så stor utsträckning som möjligt bör betala för utnyttjandet av infrastrukturen via banavgifter.
Regeringen föreslår därför att kostnadsansvaret för Banverkets tjänsteresor på tåg samt energi för drift av växlar och signaler förs över från SJ till Banverket. Finansieringen föreslås ske genom att de årliga banavgifterna höjs med 60 miljoner kronor och att Banverket får tillgodogöra sig denna höjning. Detta skall ses som en slutlig reglering mellan Banverket och SJ vad gäller alla eventuellt tillkommande kostnader för Banverkets tjänsteresor på tåg samt energi för drift av växlar och signaler.
I samband med ett nytt förslag till förändring av de regler som styr järnvägstrafiken avser regeringen återkomma till riksdagen i frågor rörande gemensamma funktioner m.m. inom järnvägssektorn.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner det som regeringen förordar om Banverkets verksam-
het,
2. godkänner det som anförts rörande kostnadsansvar för och
finansiering av Banverkets tjänsteresor på tåg samt drift av
växlar och signaler.
Inlandsbanan I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr. 1992/93:113) slöts ett avtal den 26 mars 1993 om ändrat huvudmannaskap för Inlandsbanan mellan staten och Inlandsbanan Aktiebolag (IBAB). Regeringen godkände avtalet den 15 april 1993. Avtalet innebär bl.a. att nyttjanderätten och ansvaret för drift och underhåll av Inlandsbanan övergår till IBAB, samt att IBAB under perioden den I januari 1993 - den 30 juni 1998 erhåller statliga bidrag på totalt 620 miljoner kronor för drift, investeringar, banupprustning och banunderhåll. T.o.m. den 30 juni 1994 har 160 miljoner kronor utbetalats till IBAB. För sitt första verksamhetsår redovisar IBAB intäkter på 155 miljoner kronor, varav bidrag från staten utgör 146 miljoner 46 kronor. Resultatet efter skatt innebär en förlust på 18 250 kronor. IBAB
har som mål att verksamheten år 1998 skall generera lika mycket in- Prop. 1994/95:100
täkter som driftkostnaderna för banan. Bilaga 7
Regeringens överväganden Regeringen konstaterar att verksamheten efter den 30 juni 1998 kommer att bedrivas utan statliga bidrag, vilket kräver en betydande förbättring av det ekonomiska resultatet.
Lån i Riksgäldskontoret Regeringens överväganden Banverket har som en konsekvens av 1988 års trafikpolitiska beslut möjlighet att ta lån i Riksgäldskontoret (RGK) för finansieringen av investeringar i eldriftsanläggningar och av de s.k. SL-investeringarna. Därutöver får upplåning ske för produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar samt för tidigareläggningskostnader som finansieras med bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
Regeringen bedömer att Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret för dessa ändamål bör ske inom en ram av 1 250 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 1 250 000 000 kronor för budgetåret 1995/96 till de ändamål som redovisats.
Anslag för budgetåret 1995/96
A 9. Banverket: Administrationskostnader
1993/94 Utgift 295 436 000 1994/95 Anslag 312 128 000 1995/96 Förslag 445 992 000
varav 297 328 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för internadministration samt samhällsmotiverad forskning.
Banverket Kostnader för bl.a. verksledning, personal- och ekonomiadministration är att hänföra till interna administrationskostnader. I kostnaderna för 47
verksledning ingår även finansieringsstöd av den samhällsmotiverade Prop. 1994/95:100 forskning som Banverket har ansvar för och som syftar till att ge under- Bilaga 7
Jag för beslut på strategisk nivå. I sin anslagsframställan har Banverket hemställt om ett anslag på 483 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår ett anslag på 446 miljoner kronor med hänsyn tagen
till bl.a. de mål för utgiftsbegränsning av statlig konsumtion som regeringen satt upp.
Under innevarande budgetår har regeringen bemyndigats att med
medel från detta anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget för drift och vidmakthållande. För att ge möjlighet till ytter-
ligare ökade underhållsinsatser bör besparingar i administrationen kunna användas till drift- och vidmakthållandeåtgärder. Regeringen bör därför bemyndigas att besluta om överföring av medel från detta anslag till' anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 445 992 000 kronor,
2. bemyndigar regeringen att besluta att medel från detta anslag får
bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 10. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
A 10. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
1993/94 Utgift 2 796 066 110 Reservation 348 186 800 1994/95 Anslag 2 886 136 000
1995/96 Förslag" 4 396 175 000
varav 2 907 055 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
+ Anslaget föreslås som ramanslag budgetåret 1995/96.
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar av det statliga järnvägsnätet.
Banverket Dagens järnvägsnät representerar ett mycket stort värde som ytterligare
höjs genom de mycket omfattande nyinvesteringarna. Om de befintliga järnvägarna inte motsvarar de högt ställda kvalitetskrav som nyinves-
teringarna möjliggör går de förväntade positiva effekterna till viss del
förlorade. Genom att tillvarata och underhålla det järnvägsnät som tidigare byggts upp kan effekterna av nyinvesteringarna utnyttjas fullt 48
ut. Anslaget till drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet Prop. 1994/95:100
har under en lång rad av år varit kraftigt eftersatt. Banverket anser att Bilaga 7 anslaget bör läggas fast på en nivå som garanterar järnvägssystemets fortlevnad på lång sikt och att den uppnådda banstandarden inte försämras. Med dagens nivå finns utrymme för endast drygt hälften av de långsiktiga åtgärder som krävs för att järnvägskapitalet skall kunna
bibehållas. För att effektivisera genomförandet av underhåll och reinvesteringar
fastställde Banverket i juni 1994 en långsiktig plan för drift och vid-
makthållande, en s.k. driftplan. Driftplanen redovisar för perioden 1994-2003 de åtgärder som planeras för att upprätthålla kvaliteten i det svenska järnvägsnätet och är en samlad strategi för användandet av medel för drift och underhåll. De årliga genomsnittliga kostnaderna för drift och vidmakthållande av de statliga järnvägarna anges i driftplanen
till ca 4 100 miljoner kronor, varav den anslagsfinansierade delen utgör
3 900 miljoner kronor. Under år 1994 kommer driftplanens åtgärder att
kunna genomföras bl.a. beroende på tidigareläggning av investeringar vilket delvis finansieras med lån i Riksgäldskontoret. En medelstildelning som inte når upp till driftplanens nivå leder till att de mål som Banverket satt upp för hastighet, spårkvalitet och driftsäkerhet och som är kopplade till de trafikpolitiska målen inte kan uppnås eller bibehållas. Åtgärder som exempelvis reinvesteringar i form av spårbyten, brobyten och modernisering av signalanläggningar måste då senareläggas. Plane-
ring av underhåll och reinvesteringar kan ytterligare förbättras genom att införa treåriga budgetramar.
Regeringens överväganden
Regeringen anser att den samordnade planeringen av nyinvesteringar samt drift och vidmakthållandeåtgärder ytterligare bör fördjupas samt att
Banverkets drftplan för åren 1994-2003 ger ytterligare underlag för bedömning av nivån på anslaget. Så som regeringen tidigare anfört vad gäller Vägverkets anslag för drift och underhåll av statliga vägar, kan den föreslagna anslagsnivån inte rymmas inom statsbudgetens ramar. Regeringen anser att det är rimligt att Banverket omprövar sin strategi
för drift och vidmakthållande av bannätet till att omfatta ett effektivi-
serat underhåll inom oförändrade ramar. Regeringen föreslår därför ett
anslag för drift och underhåll av statliga järnvägar på 4 396 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 396 175 000 kronor.
4 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7
1993/94 Utgift — 4 525 874 000 Bilaga 7 1994/95 Anslag — 6 332 946 000 1995/96 Förslag — 9 408 060 000
varav 5 870 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för nyinvesteringar i stomjärnvägar.
Banverket Enligt Banverkets bedömning finns en god samhällsekonomi i att så tidigt som möjligt färdigställa de högst prioriterade utbyggnadsobjekten
och bibehålla den nuvarande höga investeringstakten. Detta skulle främ-
ja en överföring av resenärer och gods till järnvägssektorn vilket bidrar
till att uppfylla de trafikpolitiska målen för miljö och säkerhet. På snabbtågslinjerna förväntas en fördubbling av antalet resande vilket
därmed främjar de trafikpolitiska målen för tillgänglighet och regional
balans. Nyinvesteringar leder även till en minskning av driftstörningarna, vilket bidrar till det trafikpolitiska målet för effektivitet.
Vidare menar Banverket att det finns goda förutsättningar att tidigarelägga byggstarten samt utöka omfattningen av ett antal större projekt inom den närmaste tioårsperioden. Exempel på sådana objekt är
Norge/Vänernlänken, dubbelspårsutbyggnad på Ostkustbanan, nya spår
för snabbtåg på Södra stambanan, kapacitetshöjande åtgärder på gods-
stråken genom Norrland och Bergslagen samt Botniabanan. Banverket
har hemställt om en treårig budgetram för nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåren 1995/96-1998 på 22 875 miljoner kronor, varav 9 875 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Nivån på anslaget bör beräknas i enlighet med riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur samt de långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Regeringen står fast vid att
dessa investeringsplaner skall utgöra utgångspunkten för medelstilldel-
ningen. Med beaktande av det statsfinansiella läget, tvingas nu rege-
ringen till stora besparingar i utgifterna. Investeringar i stomjärnvägar utgör en betydande enskild utgiftspost. Mot denna bakgrund föreslår regeringen ett anslag på 9 408 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringen avser återkomma till riksdagen angående planeringsramar
för perioden den 1 juli 1995 till den 31 december 1998 i samband med
kompletteringspropositionen våren 1995 när justerade LK-nivåer har beräknats.
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 7
till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 9 408 060 000 kronor.
A 12. Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
1993/94 Utgift 289 683 000 1994/95 Anslag 412 000 000 1995/96 Förslag 0648 000 000
varav 432 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget finansierar statens andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten samt avskrivningskostnader för eldriftsanläggningar.
Banverket Kostnaderna avseende lån för vissa investeringar i Stockholmsområdet bedöms börja avta under den närmaste treårsperioden. Avskrivningskostnaderna för eldriftsanläggningar bedöms till ca 400 miljoner kronor per år.
Regeringens överväganden Regeringen har inget att erinra mot Banverkets förslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 648 000 000 kronor.
A 13. Järnvägsinspektionen
1993/94 Utgift 14 779 000 1994/95 Anslag 18 223 000 1995/96 Förslag 27 335 000
varav 18 223 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Järnvägsinspektionen.
Utvecklingen inom spårtrafiken resulterar i en allt större specialisering Bilaga 7 och mångfald vilket ställer högre krav på säkerhetsarbetet. Detta påverkar i princip inte karaktären på inspektionens verksamhet, men ökar
behovet av bl.a. normer och föreskrifter av såväl operativ som teknisk natur. Det internationella perspektivet behöver fördjupas bl.a. genom anpassning till det kommande EU-medlemskapet. Banverket har hemställt om ett anslag på 29,8 miljoner kronor för Järnvägsinspektionen, i vilket hänsyn tagits till den dåvarande riksdagens avregleringsbeslut den
5 maj 1994.
Regeringens överväganden
Regeringen beslöt den 27 oktober 1994 (prop. 1994/95:72) att föreslå
riksdagen att ompröva beslutet om avreglering av järnvägstrafiken. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen ett oförändrat anslag till Järnvägsinspektionen på 27,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 27 335 000 kronor.
A 14. Banverket: Försvarsuppgifter
1993/94 Utgift 43 740 000 Reservation 22 961 000 1994/95 Anslag 43 535 000 1995/96 Förslag 63 486 000
varav 41 293 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget finansierar Banverkets och SJ:s del enligt programplanen för
den civila delen av totalförsvaret.
Banverket Banverket hemställer om ett anslag på 62,0 miljoner kronor vilket avser behovet enligt programplanen för den civila delen av totalförsvaret.
Regeringens överväganden
För att Banverket och SJ skall kunna fullfölja sina åtaganden inom den civila delen av totalförsvaret och med hänsyn tagen till de budgetpolitiska riktlinjerna, föreslår regeringen ett anslag på 63,5 miljoner
kronor. 52
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 63 486 000 kronor.
Bilaga 7 . Inledning
Sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor behandlas kontinuerligt inom ramen för FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO). Sverige deltar aktivt i detta arbete som behandlar fartygs utrustning och konstruktion, frågor som rör bemanningen ombord och dess kompetens, åtgärder för att minska sjöfartens negativa miljöpåverkan m.m. EU har på senare tid varit mycket aktivt inom sjöfartsområdet och antagit ett antal rättsakter. Bland annat har EU:s ministerråd beslutat en förordning om sjöfartscabotage, vilket innebär att det successivt blir fritt för medlemsstaternas fartyg att utföra inrikes sjötransporter inom EU. Flertalet av de för närvarande aktuella förslagen från EU-kommissionen behandlar sjösäkerhetsfrågor.
Sjöfartsverket
Sammanfattning av regeringens överväganden: - Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, huvudsakliga inriktning av verksamheten och av investeringarna för perioden 1995-1997 tillstyrks.
- Sjösäkerhetsfrågorna skall ges en ökad tyngd i verksamheten. En sjösäkerhetskommitté skall utarbeta en samlad strategi för
det svenska agerandet i sjösäkerhetsfrågor. Även arbetet med
att minska sjöfartens negativa miljöpåverkan skall ges fortsatt hög prioritet.
- Målen för avkastning och utdelning föreslås vara oförändrade, dvs. 10 § resp. 3 § på eget kapital efter skattemotsvarighet.
Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och för säkerheten i dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Sjöfartsverket arbetar också för att förbättra säkerheten ombord på svenska fartyg. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även marinens, fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas. Huvuddelen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a. fritidsbåtstrafiken finansieras dock över statsbudgeten.
Sammandrag av verksamheten år 1993 Inom farledsverksamheten fortsatte utbyggnaden av ett satellitbaserat Bilaga 7 positionsbestämningssystem som möjliggör en bättre navigering i svenska farvatten. Inom sjöräddningsverksamheten undertecknades ett avtal med Försvarsmakten om helikopterberedskap. Vidare deltog Sjöfartsverket, som en av initiativtagarna, i ett arbete med att förnya regelverket i SOLAS-konventionen rörande brandskydd. På miljösidan utarbetades regler om bl.a. krav på s.k. dubbla skrov för fartyg som transporterar olja på Mälaren, Trollhätte kanal och Vänern. Sjöfartsverket arbetade också aktivt internationellt för att bl.a. få Östersjön klassificerad som ett specialområde i kommande annex till MARPOLkonventionen avseende sjöfartens luftföroreningar. Verket arbetade vidare med förberedelser inför kommande regler om kontroll av rederiers säkerhetsorganisation och certifiering 1 enlighet med IMO:s kod för ledning av säkerhetsarbete, den s.k. ISM-koden (International Safety Management Code).
Målet för kontroll av utländska fartyg enligt överenskommelsen mellan 15 europeiska stater samt Kanada om samarbete om hamnstatskontroll - Memorandum of Understanding on Port State Control - har i stort sett uppnåtts. Samarbetet innebär att en hamnstat skall inspektera minst 25 Z av de utländska fartyg som anlöper hamnstaten under ett år. Sjöfartsverkets resultat för år 1993 blev efter finansnetto 221,8 miljoner kronor, vilket motsvarade en räntabilitet på eget kapital på ca 25 X. Utdelningen till staten var 61,5 miljoner kronor enligt fastställd avkastningsränta på Sjöfartsverkets fasta statskapital. Då pensionsskulden lades in i balansräkningen under året och påverkade resultatet i form av extraordinära kostnader blev resultatet efter utdelning till staten negativt med 146 miljoner kronor. Viktiga orsaker till det annars goda resultatet under året var ännu en lindrig isvinter samt en fortsatt hög volym skeppat gods. Omsättningen ökade med 5 § under året. Soliditeten var vid utgången av år 1993 ca 54 &.
Investeringarna uppgick under året till 93,7 miljoner kronor och avsåg främst återanskaffningar.
Verksamhetsmål, inriktning av verksamheten och investeringsplan åren 1995-1997 lerksamhetsmål och verksamhetens inriktning
Sjöfartsverket redovisar oförändrade huvudmål för verksamheten den närmaste treårsperioden.
När det gäller verksamhetens inriktning sker inom farledsverksamheten anpassningar till följd av den tekniska utvecklingen, bl.a. utvecklingen av ett nytt fjärrkontrollsystem för fyrar, decca och satellitnavigeringssystemet GPS.
På sjöräddningsområdet kommer Sjöfartsverket, som ansvarig myndighet för ledningen av sjöräddningsverksamheten, att ha en fördjupad
samverkan med Marinen, Kustbevakningen och Luftfartsverket an- Prop. 1994/95:100 gående bl.a. en gemensam sjö- och flygräddningscentral i Göteborg. Bilaga 7
Sjöfartsverket har, i samarbete med Telia Mobitel AB, på regeringens uppdrag utrett frågan om lämplig omfattning på samhällets utbud av kustradioverksamhet, vilken inte kan upprätthållas på affärsmässiga villkor. Sjöfartsverkets redovisning visar att underskottet för kustradioverksamheten blir ca 7 miljoner kronor om sjöräddningscentralen i Stockholm upphör samtidigt som betydande besparingar kan göras för sjöräddningsverksamheten. Sjöfartsverket bedömer dock att den nuvarande sjöräddningsverksamheten i Stockholm kan fortgå i nuvarande omfattning i fyra-fem år till. Ett definitivt ställningstagande till den långsiktiga verksamheten bör därför anstå ytterligare en tid.
På sjösäkerhetsområdet kommer utvecklingsarbetet som rör den s.k. mänskliga faktorn och dess betydelse för sjösäkerheten att fortsätta.
Sjöfartsverket arbetar också tillsammans med svenska rederier för att ge sjösäkerhetsfrågorna än högre prioritet och göra dem till en viktig del i företagens allmänna policy. Arbetet innebär att Sjöfartsverket genomför kontroller av rederi och fartyg i enlighet med den tidigare nämnda ISM-koden. Vidare är det fortsatta arbetet med att öka brandsäkerheten en prioriterad fråga.
.På miljöområdet kommer arbetet med att minska fartygens utsläpp till luften att ha fortsatt hög prioritet. Miljöklassificering av fartyg, bilaterala överenskommelser rörande svavelinnehållet i bunkeroljor och försök med katalysatorer på Sjöfartsverkets fartyg är exempel på aktuella arbetsuppgifter.
Sjöfartsverket har i sin rapport ”Åtgärder - Luftföroreningar från den
marina sektorn” konstaterat att utsläppen av kolväten och kolmonoxid från fritidsbåtssektorn är mycket omfattande i jämförelse med de totala utsläppen från större fartyg. Vidare bedömer verket att åtgärder även behövs för att reducera svavel- och kväveutsläpp från bl.a. större fartyg. Sjöfartsverket presenterar i sin rapport en rad olika förslag, bl.a. emissionsregler för fritidsbåtsmotorer.
Investeringar Den ordinarie investeringsplanen omfattar investeringar för ca 158 miljoner kronor den närmaste treårsperioden. Investeringarna avser främst återanskaffningar av bl.a. lotsbåtar. Investeringarna kan göras utan upplåning.
Sjöfartsverket har vidare, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU14, rskr. 1993/94:158) redovisat en tidsplan för investeringar i en ny farled in till Luleå. Sjöfartsverket redovisar att tillståndsprövningen är klar, men då ledens inrättande är beroende av lokala behov och önskemål, avvaktar verket besked om medfinansiering från intressenterna till farleden, dvs. Luleå kommun och Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Utanför investeringsplanen finns även farledsprojekt som en ny Prop. 1994/95:100 huvudfarled norr om Sandhamnsarkipelagen över Rödkobbsfjärden samt Bilaga 7 en flyttning av Flintrännan i södra Öresund.
Ekonomiska mål och ramar åren 1995-1997 Sjöfartsverket har lämnat följande förslag till ekonomiska mål den närmaste treårsperioden.
- - Mål för soliditeten föreslås vara 55 KX. - Mål för resultatet föreslås vara 9 4 avkastning på eget kapital efter
skattemotsvarighet. - Mål för utdelning till staten föreslås vara 3 % av eget kapital efter
skattemotsvarighet. - Mål för prissättningen föreslås vara att inga prisjusteringar av sjö-
fartsavgifterna sker under år 1995 samt att för åren 1996 och 1997 skall eventuella prishöjningar understiga den allmänna inflationen. Vid prissättningen skall regionalpolitiska hänsyn tas.
Vidare föreslår verket följande ekonomiska ramar.
- En ram för lång- och kortfristig upplåning på 110 miljoner kronor. - Att 25 2 av kassamässigt överskott får placeras på räntebärande
konto i affärsbank, återstoden på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Sjöfartsverket skall också till staten leverera in ett belopp motsvarande
bolagsskatt.
Sjöfartsverket anger att den förhållandevis höga soliditeten beror på att anläggningstillgångarna till 80 § finansierats med interna medel och i huvudsak innan Sjöfartsverket blev affärsverk. Sjöfartsverket anser vidare att soliditeten bör öka långsamt fram till dess att återanskaffning av isbrytare blir aktuell. Den första återanskaffningen blir aktuell runt år 2000. Den totala kostnaden för återanskaffningen av isbrytare beräknas till ca 3 miljarder kronor.
Mot bakgrund av den höga soliditeten föreslår Sjöfartsverket att målet för resultatet sänks från 10 2 till 9 § avkastning på eget kapital.
Mot bakgrund av föreslagna mål redovisar Sjöfartsverket följande prognoser Över resultat m.m. under treårsperioden.
År 1995 1996 1997 Bilaga 7
Resultat efter beräknad 81,5 92,2 100,2
skatt (mkr)
| Beräknad skatt (2) | 31,7 | 35,8 | 39,0 |
| Utdelning (mkr) | 31,9 | 33,7 | 35,7 |
| Räntabilitet (2) | 7,9 | 8,4 | 8,7 |
| Soliditet (7) | 55,0 | 55,9 | 57,0 |
Beloppet motsvarande bolagsskatt är beräknat på en skattesats om 28 z.
Sjöfartsverket har hemställt om regeringens tillstånd att som gåva till Edward Sjöbloms Stiftelse Svenska Högarnas Fyr få överlämna fastigheten Svenska Högarna 1:2 i Blidö socken, Norrtälje kommun. På fastigheten finns Svenska Högarnas fyr. Bakgrunden till framställningen är att fyren i dag har ett begränsat nautiskt värde och att den av sjösäkerhetsskäl kan släckas. Däremot har fyren ett byggnadshistoriskt värde, För att minska Sjöfartsverkets och därmed sjöfartens kostnader för underhåll av fyren har verket tillsammans med ett flertal intressenter, bl.a. Edward Sjöbloms Kulturstiftelse och Länsstyrelsen i
Stockholms län bildat inledningsvis nämnda stiftelse. Ändamålet för
stiftelsen är att äga och förvalta fyren Svenska Högarna och markområdet runt denna. Sjöfartsverket har därefter överlämnat fyren som gåva till stiftelsen, med förbehåll för regeringens medgivande.
Regeringens överväganden
Verksamhetsmål och verksamhetens inriktning Regeringen finner inte anledning att föreslå förändringar av Sjöfartsverkets verksamhetsmål eller verksamhetens huvudsakliga inriktning. Regeringen vill dock betona att arbetet med sjösäkerhetsfrågorna inom sjö-
fartsområdet skall ges särskild tyngd. Även arbetet med sjöfartens
miljöfrågor skall ges fortsatt hög prioritet.
Sjösäkerhet
Regeringen anser det vara av största vikt att sjösäkerhetsfrågorna ges en ökad tyngd i verksamheten. De svåra fartygsolyckorna med konsekvenser för människoliv och miljö som på senare tid har inträffat i vårt 58
närområde har satt sjösäkerheten i fokus. Det framstår också alltmer Prop. 1994/95:100 tydligt att sjösäkerhetsarbetet måste bedrivas i internationellt samarbete. — Bilaga 7
De erfarenheter som bl.a. den internationella haveriutredningens undersökning av M/S Estonias förlisning ger, får visa vilka åtgärder som bör vidtas när det gäller konstruktionskrav och utrustning för såväl nya som äldre fartyg. En självklar utgångspunkt måste vara att kontrollera att de regler som finns efterlevs. I detta sammanhang är arbetet med att integrera fartygets teknik med besättningens kompetens och arbete ombord av största betydelse. Även arbetet med att ge sjösäkerhetsfrågorna än högre prioritet och göra dem till en viktig del i företagens allmänna policy är ett prioriterat område. Sjöfartsverket har till regeringen lämnat förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen i syfte att kunna fullfölja detta arbete. Förslagen är på remiss och förslag till lagändringar avses lämnas till riksdagen under våren 1995.
För att få en samlad strategi för det svenska agerandet och för att få sjösäkerhetsfrågor av särskilt intresse för trafiken i vårt närområde belysta, kommer regeringen senare i dag besluta direktiv för en särskild sjösäkerhetskommitté. Kommittén skall utarbeta ett handlingsprogram för ökad sjösäkerhet med särskild inriktning på transporter med passagerarfärjor.
Regeringen har vidare uppdragit åt en särskild utredare att undersöka rapporteringsrutinerna inom Sjöfartsinspektionen och vid behov lämna förslag till förbättringar. Även information mellan sjösäkerhetsmyndigheter och andra berörda organ skall analyseras. I sammanhanget kan nämnas att regeringen också kommer att se över nuvarande organisation för inspektionsverksamheterna vid Banverket, Luftfartsverket och Sjö- NM fartsverket.
Regeringen anser att de arbeten som nu pågår på internationell och även nationell nivå är av väsentlig betydelse för möjligheterna till ökad sjösäkerhet. Ett aktivt svenskt agerande i sjösäkerhetsarbetet inom framför allt IMO och EU, men också i berörda delar i arbetet inom Helsingforskommissionen (HELCOM), måste ges ökad tyngd.
Arbetet inom IMO i syfte att ge tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att uppnå ett praktiskt genomförande av IMO:s regler är viktigt också för sjösäkerheten i vårt närområde.
Efter M/S Estonias förlisning har ett flertal initiativ tagits både nationellt och internationellt i syfte att höja sjösäkerheten, i första hand på färjor. IMO:s sjösäkerhetskommitté (MSC) har nyligen tillsatt en särskild expertpanel i syfte att se över s.k. roll on-roll off (ro-ro)-färjors sjösäkerhet. Arbetet skall presenteras vid sjösäkerhetskommitténs möte i maj 1995.
Vidare har EU:s ministerråd antagit en resolution om åtgärder som bör vidtas för att öka ro-ro-färjors sjösäkerhet. Resolutionen uppmanar medlemsstaterna att bl.a. intensifiera arbetet inom IMO på flera områden. Sverige har i egenskap av observatörland i EU-arbetet deltagit aktivt i utformandet av resolutionen.
tilläggsregler avseende bogportar och för stabilitet på färjor som inte Bilaga 7 har sektionsindelade bildäck.
Genom hamnstatskontroll av fartyg som anlöper Sverige har Sjöfartsverket möjlighet att kontrollera att fartygen uppfyller de krav som satts upp i internationella konventioner rörande sjö- och miljösäkerhet. Vid en ministerkonferens i Köpenhamn i september 1994 om samarbetet om hamnstatskontroll, betonades att hamnstatskontrollen måste skärpas för att motverka användandet av undermåliga fartyg. Det betonades dock särskilt att ansvaret för att ett fartyg uppfyller sjösäkerhetskraven är och förblir flaggstatens, dvs. den stat där fartyget är registrerat.
Sjöfartens miljöfrågor Regeringen anser att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Sjöfartsverket skall bl.a. medverka i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem i enlighet med vad regeringen angett i en = särskild skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:120). Vidare skall ansträngningar göras för att, i samarbete med länderna inom HELCOM och EU, påskynda arbetet inom IMO med ett annex till MARPOL-konventionen avseende luftföro-
reningar och att i annexet bl.a. få Östersjön klassificerad som ett
specialområde.
Sjöfartsverkets rapport om sjöfartens luftföroreningar visar att åtgärder för att begränsa fritidsbåtssektorns miljöpåverkan är nödvändiga. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Vad beträffar Sjöfartsverkets förslag avseende fartyg med en bruttodräktighet över 300, ingår de främst i det arbete med att uppnå bilaterala överenskommelser om reduktion av sjöfartens luftföroreningar som regeringskansliet sedan en tid bedriver.
Investeringar Regeringen har inget att invända mot Sjöfartsverkets redovisade investeringsplan för den närmaste treårsperioden.
Då farledsprojektet i. Luleå främst är en lokal/regional angelägenhet instämmer regeringen i Sjöfartsverkets bedömning att projektets genomförande är beroende av medfinansiering från intressenterna till farleden.
Ekonomiska mål Regeringen finner inte anledning att nu föreslå någon förändring av målen för avkastning och utdelning avseende Sjöfartsverkets verksamhet. En utvärdering av de ekonomiska målen, däribland det långsiktiga soliditetsmålet, bör i stället ske inför den treårsperiod som påbörjas år 1997. I avvaktan på denna utvärdering godkänner regeringen Sjöfarts-
verkets förslag till mål för soliditet och prismål. I sammanhanget bör Prop. 1994/95:100
också nämnas att frågor om avvägningar, finansiering och kostnadsför- Bilaga 7 delning mellan de olika kommunikationsslagen ingår som en del i arbetet inom den parlamentariska kommitté som regeringen den
22 december 1994 beslutat att tillsätta för att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige.
Regeringen föreslår att Sjöfartsverkets hemställan att som gåva till
Edward Sjöbloms Stiftelse Svenska Högarnas Fyr få överlämna fastig-
heten Svenska Högarna 1:2 i Blidö socken, Norrtälje kommun godkänns.
Regeringen har i beslut den 30 juni 1994 föreskrivit hur kostnaderna
skall betalas för de skredförebyggande åtgärderna efter skredet i Agnesberg år 1993. Regeringen beslutade att Sjöfartsverket tills vidare skulle belastas med drygt 17 miljoner kronor avseende sjöfartens del av
kostnaderna. Regeringen skulle dock senare återkomma med en slutlig
reglering av beloppet. Regeringen anser att en rimlig kostnadsfördelning i detta fall är att en del av kostnaderna, högst 5 miljoner kronor,
finansieras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning för verk-
samhetsåret 1995. Återstående kostnader bör betalas av Sjöfartsverket och Vattenfall AB. Kostnadsfördelningen dem emellan bör bestämmas via förhandlingar mellan parterna. Sjöfartsverket bör återkomma till
regeringen med en redovisning av resultatet av dessa förhandlingar.
Sjöfartsverket har, mot bakgrund av EES-avtalet och Sveriges kommande medlemskap i Europeiska unionen, gjort en viss översyn av
systemet för farledsvaruavgifter. Vissa justeringar bedöms bli nödvän-
diga att genomföra.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner verksamhetsmålen, den huvudsakliga inriktningen av
verksamheten och av investeringarna som regeringen förordat
för Sjöfartsverket för perioden 1995-1997, 2. godkänner vad regeringen anfört om det fortsatta arbetet med
sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor,
3. godkänner vad regeringen förordat om de ekonomiska målen för
Sjöfartsverkets verksamhet,
4. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till
staten i enlighet med vad som förordats,
5. godkänner förslaget om att överlämna fastigheten Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som förordats,
6. godkänner förslaget till fördelning av kostnaderna för skred-
förebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg i enlig-
het med vad som förordats.
B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. Bilaga 7
1993/94 Utgift 60 379 208
1994/95 Anslag 60 786 000
1995/96 Förslag 68 624 000
varav 45 742 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartverkets verksamhetsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket beräknar behovet av anslag till 91,2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslaget innebär en oförändrad anslagsnivå jämfört med innevarande budgetår. Under anslaget har ca 73,9 miljoner kronor beräknats för fritidsbåts- och yrkesfiskeändamål, varav ca 50 miljoner kronor avser
sjöräddningskostnader. Sjöfartsverket ansvarar för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret avseende funktionen sjötransporter. De medel som för detta ändamål anvisas under anslaget avser kostnader för bl.a. ut-
bildning av personal ingående i Sjöfartsverkets krigsorganisation, kostnader för lednings- och funktionsövningar med berörda verksamheter
och organisationer samt kostnader för underhåll och skötsel av bojmateriel som verket beredskapslagrar. Sjöfartsverket har beräknat be-
hovet av medel för detta ändamål till ca 2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslår regeringen att anslaget
minskas med 15 miljoner kronor jämfört med anslaget för innevarande budgetår, dvs. med 22,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Då en del av medlen under anslaget inte har en direkt koppling till fritidsbåtsverksamheten, utan snarare kan härledas till handels-
sjöfarten bör också dessa kostnader betalas genom de allmänna sjöfarts-
avgifterna. Därigenom innebär anslagsminskningen inte någon direkt
förändring av servicen som utförs. Enligt regeringens bedömning påkallar den föreslagna förändringen av kostnadsansvaret inget behov av
justering av Sjöfartsverkets ekonomiska mål. Det bör åvila Sjöfartsverket att i detta sammanhang närmare besluta om vilka kostnader som skall belasta handelssjöfarten. Sjöfartsverket bör i sin anslagsframställning inför budgetåret 1997 redovisa vilka kostnader som överförts. Den
del i anslaget som avser medel för Sjöfartsverkets ansvar för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret får dock inte överföras.
Regeringen beräknar anslaget för budgetåret = 1995/96 till Prop. 1994/95:100 68 624 000 kronor, varav 1 942 000 kronor avser medel för bered- Bilaga 7 skapsåtgärder inom totalförsvaret.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 68 624 000 kronor.
B 2. Transportstöd för Gotland
1993/94 Utgift 164 113 602 1994/95 Anslag 175 000 000 1995/96 Förslag 250 000 000
varav 175 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringen tillsatte den 17 juni 1993 en kommitté med uppgift att föreslå långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland. Regeringen har den 27 oktober 1994 beslutat att ge kommittén utökad tid att redovisa sitt arbete till den 15 april 1995.
För budgetåret 1993/94 anvisades ett anslag om 160 miljoner kronor. Utfallet blev 163,7 miljoner kronor.
Av den granskningsrapport för verksamhetsåret 1993, som lämnats av den av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår att koncessionstrafiken redovisats på ett utifrån avtal och överenskommelser rättvisande sätt under år 1993.
Sjöfartsverket För budgetåret 1994/95 har 175 miljoner kronor beräknats för transportstödet till Gotland. För budgetperioden 1995/96 beräknar Sjöfartsverket anslagsbehovet till 250 miljoner kronor. Det förutsätts att variationerna i växelkurs och ränta är måttliga.
Regeringens överväganden De senaste åren har resandet ökat. För år 1994 har resandet för första gången passerat 1 miljon passagerare. Persontaxorna sänktes från den 1 januari 1992 med ca 10 § och med ytterligare 20 § den 1 maj 1992. Taxorna har därefter under år 1993 förändrats enbart till följd av ändrad mervärdesskatt och under år 1994 varit oförändrade. Fr.o.m. den 1 februari 1995 höjs persontaxorna med 5 § och godstaxorna med 7,5 2. Regeringen förordar en oförändrad anslagsnivå, dvs. ett anslag om 250 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 250 000 000 kronor.
B 3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
1993/94 Utgift 0 1994/95 Anslag” 1 000 1995/96 Förslag 1000
+ Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd.
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har enligt sin instruktion (SFS 1988:1110) till uppgift att planlägga, samordna och genomföra
kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. HKF:s verksamhet finansieras
genom en avräkning på fyravgifterna samt av egna avgifter. Över statsbudgeten anvisas ett anslag om 1 000 kronor.
I HKF:s årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisas HKF:s olika
verksamhetsområden. Av årsredovisningen framgår det att avräkningen av fyravgifterna under verksamhetsåret uppgick till 6,35 2 och att
verksamheten redovisade ett överskott med 90 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för verksamhetsåret 1993/94 innehåller inga invändningar.
Handelsflottans kultur- och fritidsråd HKF har i en verksamhetsplan för budgetåret 1994/95 redovisat de operativa målen samt budget.
HKF föreslår i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret
1995/96 att medel för verksamhetens genomförande anvisas genom ett
förslagsanslag om 1 000 kronor.
HKF har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat en inves-
teringsplan för budgetperioden 1994/95-1996/97 för investeringar genom lån i Riksgäldskontoret. HKF föreslår en låneram för budgetåret 1995/96 på 1,65 miljoner kronor.
Som underlag för HKF:s kostnadsberäkningar utgår HKF från det belopp som regeringen beräknat för HKF:s administrationskostnader i 1994 års budgetproposition, dvs. 20 miljoner kronor. För budgetåret
1995/96 innebär detta en avräkning av fyravgifterna på 30 miljoner
kronor.
Regeringens överväganden
För budgetåret 1994/95 beräknade regeringen avräkningen av fyravgifterna till 16,1 miljoner kronor med beaktande av att HKF för A
budgetåret får disponera 3,9 miljoner kronor från investerings- och Prop. 1994/95:100 utjämningsfonden som skall avvecklas under innevarande budgetår. Bilaga 7
Regeringen föreslår att HKF för budgetåret 1995/96 anvisas ett anslag på 1 000 kronor. Regeringen beräknar HKF:s administrationskostnader för nästa budgetår till 30 miljoner kronor.
Regeringen anser att HKF:s verksamhet bör inordnas i Sjöfartsverket. Administrativa fördelar kan därvid vinnas. Dessutom är det rimligt att Sjöfartsverket som finansierar verksamheten med sina avgifter också har möjlighet att delta i budgetdialogen. Utgångspunkten bör vara att HKF:s verksamhet drivs vidare inom ramen för Sjöfartsverkets huvudmannaskap. Vid inordnandet i verket bör också tillförsäkras ett inflytande för sjöarbetsmarknadens parter i beslut som rör HKF:s verksamhet. Regeringen anser att HKF inordnas i Sjöfartsverket senast fr.o.m. den 1 januari 1996.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att Handelsflottans kultur- och fritidsråd inordnas i =
Sjöfartsverket i enlighet med vad som ovan anförts, i
2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kronor.
B 4. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
1993/94 Utgift 63 000 000 1994/95 Anslag" 62 800 000 1995/96 Förslag 94 008 000
varav 62 672 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
+ Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
|
Anslaget avser bidrag till Sjöfartsverket för drift av Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns seglationsstyrelse. Ersättningen till Vänerns seglationsstyrelse utbetalas av Sjöfartsverket. Utgifterna under anslaget under budgetåret 1993/94 uppgick till 63 miljoner kronor, dvs. vad som anslagits.
Sjöfartsverket Ersättningen till kanaldriften beräknas till 82,8 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslaget innebär en oförändrad anslagsnivå jämfört med innevarande års anslag.
5 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 7
Vänerns seglationsstyrelse
Bilaga 7 Vänerns seglationsstyrelse har till uppgift att svara för utmärkning av farleder, lotsning m.m. på Vänern.
Seglationsstyrelsen beräknar behovet av bidrag till 11,25 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Enligt avtal mellan Trollhätte kanalverk och Riksarkivet om övertagande av visst arkivmaterial skall Riksarkivet erhålla 28 000 kronor per budgetår i ersättning för arkivkostnader. Beloppet bör betalas via en anslagsöverföring från Kommunikationsdepartementets huvudtitel till Riksarkivets anslag. Anslaget till kanaltrafiken bör således minskas med 42 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Regeringen godkänner i övrigt Sjöfartsverkets resp. Vänerns seglationsstyrelses förslag och beräknar medelsbehovet under anslaget till 94 008 000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 82 758 000 kronor avser ersättning till Sjöfartsverket för kanaltrafiken och 11 250 000 kronor avser ersättning till Vänerns seglationsstyrelse.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. — godkänner regeringens förslag till disponering av anslaget,
2. till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 94 008 000 kronor.
B 5. Bidrag till svenska rederier
1993/94 Utgift 376 957 000 1994/95 Anslag" 400 000 000 1995/96 Förslag — 510 000 000
varav 400 000 000 avser juli 1995 - juni 1996
> Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 B 6. Bidrag till svenska rederier.
Under anslaget utbetalas bidrag till svenska rederier avseende svenska handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart. Utgifterna för budgetåret 1993/94 uppgick till ca 377 miljoner kronor.
Nämnden för rederistöd
Bidraget är uppdelat på dels återbetalning av sjömansskatt, dels ett
bidrag till reduktion av sociala avgifter om 29 000 kronor per kalenderår och årsanställd sjöman. Nämnden för rederistöd beräknar anslaget till 510 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringen har i november 1994, med utgångspunkt i riksdagens be- Bilaga 7 gäran, beslutat om direktiv för en utredning om en långsiktig sjöfarts-
politik. Frågor om sjöfartsstödets effektivitet m.m. kommer att behand- Jas av utredningen.
Regeringen förordar ett rederistöd om 510 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 510 000 000 kronor.
B 6. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg
1993/94 Utgift” 0 1994/95 Anslag"" 1 000 1995/96 Förslag 1 000
+ Budgetåret 1993/94 anslagspost i anslaget D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. «+ Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 B 7. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de nettoutgifter
som kan uppkomma till följd av de förelägganden eller förbud som
Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Regeringens överväganden
Sjöfartsverkets verksamhet finansieras i huvudsak genom sjöfartsavgifter. Kostnader för de åtgärder som Sjöfartsverket får vidta i enlighet med vattenföroreningslagen är dock extraordinära och ligger utanför de kostnader som skall finansieras genom avgifter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
: Bilaga 7
ECuftfartsmarknaden
År 1993 innebar ännu ett år av svag tillväxt inom den svenska civila luftfarten. Antalet passagerare på de svenska flygplatserna minskade sålunda med ca 2 § till ca 15,7 miljoner jämfört med år 1992. Minskningen berodde framför allt på ett kraftigt fall i chartertrafiken, men också på en nedgång med ca 2 § i inrikestrafiken. Utrikes linjefart uppvisar däremot en relativt kraftig tillväxt på ca 8 2. Utvecklingen speglar därvid relativt väl luftfartens starka koppling till den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden. Under år 1994 kan en mer stabil återhämtning av luftfartsmarknaden noteras.
Den svenska inrikes flygmarknaden avreglerades den 1 juli 1992. Luftfartsverket har på regeringens uppdrag låtit utvärdera den inrikes marknadsutvecklingen sedan dess. Verket konstaterar i sin rapport att priseffekterna varit varierade och inte entydigt kopplade till linjer med konkurrens, men att den allmänna prisnivån för normalprisbiljetter sjunkit under åren 1992-1993, mätt i fast penningvärde exkl. moms. På utbudssidan fanns i september 1994 elva linjer med fler än en operatör. Några större förändringar i linjenätets struktur kan inte noteras. Antalet flygplansrörelser i inrikes linjefart har i princip varit oförändrade under åren 1991-1993.
Bilaga 7
Sammanfattning av regeringens förslag och bedömningar:
- Luftfartsverkets förslag till övergripande verksamhetsmål och
flygsäkerhetsmål bör godkännas. Ett nytt mål för securityverk-
samheten tillkommer. Arbetet med att uppnå en minskning av
luftfartens negativa miljöpåverkan skall även fortsättningsvis ha
hög prioritet.
- Luftfartsverkets förslag till ekonomiska mål för åren
1995-1997 bör godkännas. Frågor om ägarkraven på lång sikt
bör behandlas inom ramen för arbetet med en nationell plan
för kommunikationerna i Sverige.
- Luftfartsverket får vissa utökade finansiella befogenheter bl.a.
beträffande långfristiga lån utanför Riksgäldskontoret.
- Luftfartsverket får utökad rätt att besluta om vissa större in-
vesteringar.
= Investeringsplanen för åren 1995-1997 omfattar 3,5 miljarder
kronor och avser huvudsakligen ett nytt flygtrafiklednings-
system, en utbyggnad av den tredje rullbanan på Arlanda
flygplats samt investeringar som tidigarelagts av bl.a. arbets-
marknadspolitiska skäl i Värmland och i Sundsvall. Frågan om
ett luft- och rymdfartsmuseum bör övervägas ytterligare.
1. Verksamhetens inriktning m.m.
Lufifartsverkets treårsplan Luftfartsverket föreslår att följande verksamhetsmål fastställs av regeringen:
Som övergripande mål för verksamheten föreslås att verket skall främja ett säkert, konkurrenskraftigt och miljöanpassat flyg för att tillgodose människors resbehov och näringslivets behov av varutransporter genom att bedriva flygplatsverksamhet, flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsarbete och luftfartspolitiskt arbete.
Som verksamhetsmål för myndighetsarbetet föreslås att flygsäkerhetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer, och att standarden på den inre säkerheten skall vara i nivå med den som finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer.
Verket redovisar dessutom ett antal interna mål i treårsplanen. Kraftiga minskningar av utsläppen av glykol och kväve skall göras vid verkets flygplatser fram till år 1997. Det gäller vidare interna mål om minskade luftföroreningar och bullerstörningar.
Regeringens överväganden Det övergripande målet för Luftfartsverkets verksamhet överensstämmer Bilaga 7 med det huvudsyfte som fastställdes av riksdagen för innevarande treårsperiod. Regeringen har ingen erinran mot detta eller mot verkets angivna verksamhetsinriktning under treårsperioden 1995-1997.
Beträffande målen för myndighetsverksamheten har det oförändrade flygsäkerhetsmålet nu kompletterats med ett mål för den inre säkerheten (security). Regeringen har ingen erinran mot dessa. Enligt vad regeringen har erfarit pågår ett arbete inom Luftfartsverket med att ta fram verksamhetsmål även för återstående delar av verkets myndighetsutövning, framför allt den luftfartspolitiska, för att presenteras i nästa treårsplan. I sammanhanget kan nämnas att Luftfartsverkets myndighetsdelar, framför allt Luftfartsinspektionen, kommer att ingå i den översyn av inspektionsverksamheten inom Kommunikationsdepartementets område som regeringen tidigare har berört.
Vad gäller Luftfartsinspektionens verksamhet bör även nämnas att Riksrevisionsverket (RRV) i december 1993 avslutade en förvaltningsrevision av inspektionens kontrollverksamhet. RRV konstaterar i sin rapport bl.a. att inspektionen bedriver sin kontrollverksamhet med små resurser jämfört med andra nationer i Västeuropa, men att RRV inte funnit några tecken på att allvarligare flygsäkerhetsproblem skulle undgå Cuftfartsinspektionens uppmärksamhet. RRV lämnar i rapporten en rad förslag som bl.a. mot bakgrund av den förändrade marknadssituationen inom luftfartssektorn kan bidra till att ytterligare effektivisera kontrollverksamheten. «Luftfartsinspektionen har analyserat förslagen och vidtar åtgärder på ett flertal områden mot bakgrund av dessa förslag. Regeringen kommer senare att få en samlad redovisning av dessa åtgärder.
Regeringen anser att Luftfartsverkets arbete med att uppnå en minskning av luftfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis skall ha hög prioritet. Verket skall bl.a. medverka i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem i enlighet med vad regeringen nyligen angett i en särskild skrivelse till riksdagen.
2. Ekonomiska mål och resurser Luftfartsverkets treårsplan Luftfartsverket övergick från år 1994 till s.k. bolagsmodell i redovisningen, vilket bl.a. innebar att verkets pensionsskuld lyftes in i balansräkningen och att verket numera utöver utdelning inlevererar skattemotsvarighet till ägaren.
Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd trafiktillväxt i genomsnitt per år fram till år 2005 på mellan 3,6-5,3 % för inrikes och 4,2-6,0 % för utrikes flygtrafik inkl. chartertrafik på svenska flygplatser. Tillväxten bedöms i planen leda till en ökad verksamhetsvolym med ca 3 2 per år. Ett inflationsantagande finns i planen
på 4 4 per år under perioden 1995-1997. 70
Verket föreslår att avkastningen på justerat eget kapital efter skatte- Prop. 1994/95:100 motsvarighet skall uppgå till minst 13 Z varje år under perioden Bilaga 7 1995-1997. Beträffande utdelningen, som skall fastställas årligen av regeringen i samband med att verkets bokslut fastställs, föreslår verket som utgångspunkt för planeringen under planperioden som mål 4 4 på justerat eget kapital per år.
Resultatet före dispositioner i planen för åren 1995-1997 uppgår till 501, 574 resp. 606 miljoner kronor och avkastningen till 24, 23 resp. 20 2. Utdelningen inkl. 28 § skattemotsvarighet uppgår enligt planen till 161, 196 resp. 221 miljoner kronor.
Verket föreslår som mål att soliditeten med oförändrade redovisningsregler senast vid utgången av år 1997 skall vara 30 &. Enligt planen uppgår soliditeten åren 1995-1997 till 28, 31 resp. 34 &. Luftfartsverket har i särskild skrivelse till regeringen avrapporterat det uppdrag verket erhöll i föregående budgetproposition angående långsiktigt mål för soliditeten, vilket föreslås till 35 2. I samma skrivelse har verket vidare anfört behov av en översyn av de långsiktiga avkastnings- och utdelningsmålen mot bakgrund av bl.a. marknadssituationen och de olika verksamhetsförutsättningarna för olika transportslag. Liknande synpunkter har även framförts i skrivelser av SAS och Transwede.
Verket föreslår en restriktion för prishöjningar under åren 1995-1997 som innebär att luftfartsavgifterna får öka med högst 80 4 av nettoprisindex, räknat från år 1993. Verket visar i treårsplanen att förändringen av luftfartsavgifternas nivå sedan år 1992 kraftigt understigit såväl nettoprisindex som prismålet, och fortsätter att göra detta enligt verkets prognos fram till år 1997.
Målet för totalproduktivitet, beräknad som en prisrensad kvot mellan totala intäkter och totala kostnader, föreslås vara 3 2 per år i genomsnitt för treårsperioden 1995-1997. Verkets rörelsekostnader har genom ett särskilt rationaliseringsprogram minskats med 10 2 åren 1993-1994 och effektiviseringsarbetet fortsätter. Trots volymtillväxt bedöms sålunda driftresurserna komma att minska med 1 2 år 1995 och vara oförändrade åren 1996-1997.
Luftfartsverkets investeringar föreslås i planen, inkl. senare genomförd revidering, till sammanlagt 3 500 miljoner kronor under åren 1995-1997, vilket är en ökning med ca 1,3 miljarder kronor jämfört med innevarande planperiod. Verket anför i planen att ökningen bl.a. förklaras av investeringar som har tidigarelagts av arbetsmarknadsskäl, framför allt en ny regionflygplats i Värmland och en ny terminal vid Sundsvall-Härnösands flygplats. De största investeringarna under planperioden avses dock ske i den tredje rullbanan på Stockholm-Arlanda flygplats och i flygtrafikledningssystemet. I övrigt ingår under treårsperioden 1995-1997 främst ersättningsinvesteringar och miljöförbättrande åtgärder. Finansieringen av investeringarna föreslås till 78 & ske genom intern finansiering. Den externa delen utgörs därvid till stor del av finansieringsbidrag från AMS och från lokala och regionala intressenter i projekten i Värmland och Sundsvall.
Luftfartsverket föreslår i treårsplanen att verket får vissa ytterligare 71 finansiella befogenheter för att effektivisera finansfunktionen. Verket
föreslår att man i likhet med övriga affärsverk får rätt att uppta även Prop. 1994/95:100 långfristiga lån utanför Riksgäldskontoret, under förutsättning att Riks- Bilaga 7 gäldskontoret också ges möjlighet att lämna anbud på lånet. Vidare -: föreslås att gällande begränsning att högst 25 % av kassamässigt överskott får placeras kortfristigt i bank eller i statsgaranterade skuldebrev tas bort. Verket föreslår i stället att Riksgäldskontoret liksom för lån alltid skall ges möjlighet att lämna anbud på placeringen.
Slutligen föreslår Luftfartsverket vissa förändringar för beslutsprocessen vid vissa större investeringar. Ändringarna motiveras med att avregleringen av luftfartsmarknaden leder till ökade behov av att snabbt kunna möta ändrade behov, t.ex. anpassning av terminaler. Luftfartsverket föreslår sålunda att beloppsgränsen för investeringar som verket självt får fatta beslut om höjs från 50 miljoner kronor till 100 miljoner kronor. Vidare föreslås att investeringar över 100 miljoner kronor, som anmälts i treårsplan och som vid dess prövning godkänts av regering och riksdag, får påbörjas utan särskilt igångsättningstillstånd från regeringen.
Regeringens överväganden Luftfartsverkets treårsplan för åren 1995-1997 baseras på den tidigare nämnda trafikåterhämtning som inleddes under år 1994 och som enligt verkets prognoser kommer att fortsätta med en ökningstakt av ca 4-6 & av antalet passagerare per år fram till år 2005.
Regeringen fäster stor vikt vid det rationaliseringsarbete som pågår inom verket med målet att kunna möta en sådan ökande verksamhetsvolym utan ökande driftkostnader. Regeringen har i detta sammanhang ingen erinran mot målet om en totalproduktivitetshöjning under perioden 1995-1997 med 3 4 per år.
De ekonomiska målen för Luftfartsverket bör ligga fast. De långsiktiga ekonomiska målen hanteras inom ramen för en samlad ägarstrategi för affärsverksamheten inom Kommunikationsdepartementets område. Frågor om avvägningar, finansiering och kostnadsfördelning mellan de olika kommunikationsslagen ingår emellertid också som en del i arbetet inom den parlamentariska kommitté som regeringen i december 1994
tillsatt för att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i
Sverige. |
Regeringen kommer under våren 1995 att för första gången besluta om slutlig utdelning från Luftfartsverket för år 1994 enligt de nya principer som fastslogs till följd av 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU1S, rskr. 1993/94:159). I samband med detta kommer även att behandlas den återstående särskilda skuld till staten på 50 miljoner kronor som Luftfartsverket i särskild skrivelse till regeringen påtalat att verket har enligt sin årsredovisning. Skulden
härrör från åren 1973-1975 då verket mot bakgrund av dåtida avkast-
ningsregler av regeringen medgavs att aktivera räntor på vissa investeringar. Regeringen kommer därvid att föreskriva att beloppet betalas
senast den 30 juni 1996. 72
trafikåterväxten och de av regeringen godkända tidigareläggningarna av Bilaga 7 vissa investeringar av arbetsmarknadsskäl, anser regeringen att Luftfartsverkets investeringsinriktning för åren 1995-1997 i huvudsak kan godkännas. Förslaget om ett civilt luft- och rymdfartsmuseum bör emellertid ytterligare övervägas av verket. Frågan bör behandlas i särskild ordning. Regeringen godkänner emellertid den föreslagna omfattningen av investeringarna på 3 500 miljoner kronor för perioden 1995-1997.
Regeringen biträder de av verket föreslagna utvidgade finansiella befogenheterna. Verket bör således i likhet med övriga affärsverk få rätt att låna även långfristigt utanför Riksgäldskontoret inom en oförändrad total låneram på 3,5 miljarder kronor. Anbud måste därvid alltid infordras av Riksgäldskontoret. Likaså bör den nuvarande restriktionen att i genomsnitt högst 25 2 av kassamässigt överskott får placeras utanför Riksgäldskontoret slopas, och ersättas med villkoret att anbud alltid måste infordras av Riksgäldskontoret.
Beträffande de föreslagna ändrade villkoren för beslut om vissa större investeringar delar regeringen verkets syn på att nuvarande regler från år 1988 bör ändras mot bakgrund av bl.a. avregleringen av luftfartsmarknaden. Luftfartsverket bör sålunda få rätt att själva besluta om investeringar i infrastruktur, säkerhetssystem etc. på högst 100 miljoner kronor som följer den huvudsakliga inriktningen i aktuell treårsplan. Givetvis bör dock treårsplanen även fortsättningsvis vara huvudinstrument i investeringsplaneringen. I det fall en investering anmälts i treårsplan och vid dess prövning godkänts av regering och riksdag, bör investeringen få påbörjas utan särskilt igångsättningstillstånd från regeringen.
Det är regeringens mening att de nu föreslagna och i föregående budgetproposition medgivna utvidgade beslutsbefogenheterna för verket i finansiella frågor och investeringsfrågor ställer krav på en förbättrad information till regeringen om verkets åtgärder Luftfartsverket bör således regelbundet till regeringen redovisa omfattningen av placeringar och lån som gjorts utanför Riksgäldskontoret. Beträffande enskilda investeringar på mer än 50 miljoner kronor skall verket vidare informera regeringen om förestående beslut om investeringen inte anmälts i treårsplan som godkänts av regering och riksdag.
Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU15, rskr. 1993/94:159) om en avtrappande resultatutjämning mellan Luftfartsverket och fem kommunala flygplatser under åren 1994-1996. För år 1994 har verket fått en total ram för sådan utjämning på högst 30 miljoner kronor varav verket kompenseras med hälften, högst 15 miljoner kronor genom nedsatt utdelningskrav. För åren 1995 och 1996 uppgår nedsättningen av utdelningskravet i enlighet med riksdagens ställningstagande till 10 miljoner resp. 5 miljoner kronor. Det totala utjämningsbeloppet fastställs efter årlig förhandling. Luftfartsverket har föreslagit att verket bör medges en total ram för resultatutjämning på 20 miljoner kronor år 1995 och 10 miljoner kronor år 1996. Regeringen förordar en total ram för år 1995 på 20 miljoner 73 kronor enligt verkets förslag, men att ramen för år 1996 bör fastställas
av regeringen när större säkerhet kunnat nås genom de årliga förhand- Prop. 1994/95:100 lingarna. Bilaga 7
I enlighet med vad regeringen anfört om styrningen av Luftfartsverket under planperioden år 1995-1997 bedöms med senare redovisade beräkningar verkets ekonomi utvecklas enligt följande tabell:
År 1995 1996 1997
Resultat efter skattemotsvarighet (mkr) 219 263 263
Räntabilitet på justerat eget kapital efter skatt & 22 22 19
Utdelning inkl. skattemotsvarighet (mkr) 186" 168 185
Soliditet X 28 29 31
+ Inkl. 50 miljoner kronor tidigare underförräntning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad som anförts om inriktning och mål för Luftfarts-
verkets verksamhet under perioden 1995-1997,
2. godkänner vad som anförts om ekonomiska mål och ramar för
Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1995-1997,
3. godkänner vad som anförts om Luftfartsverkets investeringsplan
under perioden 1995-1997,
4. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för Luftfartsverket
i enlighet med vad som anförts,
3. godkänner vad som anförts om resultatutjämning mellan statliga
och kommunala flygplatser.
Anslag för budgetåret 1995/96
C 1. Beredskap för civil luftfart
1993/94 Utgift T2 387 565 Reservation 314 144 1994/95 Anslag 71 443 000 1995/96 Förslag 106 300 000
varav 70 431 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under beredskapstillstånd och krig inkl. Luftfartsverkets driftvärn. 24
Luftfartsverket har beräknat medelsbehovet enligt ÖCB:s programplan Prop. 1994/95:100 till 106,9 miljoner kronor (18 månader). Bilaga 7
Verket redogör därutöver i anslagsframställan för de behov av investeringar i flygtrafikledningssystemet som finns av beredskapsskäl i samband med den tidigare nämnda stora pågående investeringen i flygtrafikledningssystemet som affärsverket genomför. Mot denna bakgrund begär Luftfartsverket i anslagsframställan tilläggsanslag för = innevarande budgetår med 17,4 miljoner kronor, och ett anslag för budgetåret 1995/96 (18 månader) utöver programplan på 32,3 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Rgeringen har givit Luftfartsverket i uppdrag att i samråd med Överstyrelsen för Civil Beredskap och Försvarsmakten överenskomma om slutlig kostnadsfördelning och finansieringslösning för de investeringsoch driftkostnader som hänför sig till det tidigare nämnda flygtrafikledningssystemet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 september 1995.
För budgetåret 1995/96 bör mot denna bakgrund enligt regeringens mening medel på anslaget Beredskap för civil luftfart tilldelas med ledning av ÖCB:s programplan. Efter pris- och löneuppräkning samt justering med hänsyn till neddragningen av den civila totalförsvarsramen av statsfinansiella skäl förordar regeringen för budgetåret 1995/96 ett anslag på 106 300 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 106 300 000 kronor.
C 2. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen
1993/94 Utgift 15 200 000 1994/95 Anslag 30 200 000 1995/96 Förslag 15 200 000
Riksdagen har sedan budgetåret 1987/88 beslutat om anslag för regionalpolitiskt stöd till huvudmännen för kommunala flygplatser i skogslänen med linjetrafik av regionalpolitisk betydelse m.m. Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från Luftfartsverket.
Tidigare utgick stödet i form av ett investeringsbidrag och ett driftbidrag. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgår hela anslaget som driftbidrag med tonvikt på flygplatser i Norrlands inland varvid det statliga driftstödet skall kunna utgå med högst 75 2 av den totala driftkostnaden vid flygplatsen. Länen har dessutom möjlighet att prioritera investeringar i 75
kommunala flygplatser inom ramen för anslaget för länstrafikanlägg- Prop. 1994/95:100 ningar. Bilaga 7
Luftfartsverket Luftfartsverket har för budgetåret 1995/96 föreslagit ett anslag på 47,7 miljoner kronor vilket enligt Luftfartsverket innebär en realt oförändrad nivå jämfört med föregående budgetår.
Regeringens överväganden Utbetalning av bidraget sker en gång per år och baseras på föregående kalenderårs kostnader. Omläggningen av budgetåret till kalenderår innebär tekniskt sett att endast ett anslag för 12 månader anvisas. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen med hänsyn till det statsfinansiella läget ett anslag på 15,2 miljoner kronor, vilket är i nivå med det stöd som hittills har utbetalats.
Av anslaget för budgetåret 1995/96 skall minst 10 miljoner kronor utgå till flygplatserna i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur, Gunnarn och Gällivare.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 15 200 000 kronor.
| . Bilaga 7
Inledning
Den 8 juni 1993 fattade riksdagen beslut om en telelag och en förändrad
verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200, bet.
1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443). I och med beslutet ombildades
Televerket till ett av staten helägt aktiebolag, Telia AB, den 1 juli 1993, samtidigt trädde telelagen (1993:597) och lagen (1993:599) om radiokommunikation i kraft.
Riksdagen beslutade den 17 december 1993 om en postlag och en
förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119). Genom beslutet godkände
riksdagen den nya lagstiftningen samt ombildningen av Postverket till
ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB. Bolagiseringen och postlagen
(1993:1684) trädde i kraft den 1 mars 1994. I samband med de båda
besluten överfördes kvarvarande myndighetsuppgifter från Posten AB
och Televerket till den nybildade tillsynsmyndigheten, Post- och tele-
styrelsen.
I enlighet med vad riksdagen förordat (prop.1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119), lämnas i det följande en kort redovisning av utvecklingen på post- och telekommunikationsområdet samt hur de grundläggande målen enligt postlagen resp. telelagen uppnåtts. I
det följande redovisas vidare, med anledning av trafikutskottets betänkande (1992/93:TU30), vissa frågor avseende handikappstöd inom
telekommunikationsområdet.
Utvecklingen på post- och telekommunikationsområdet
Tele Enligt telelagen krävs tillstånd för operatörer som inom ett allmänt
tillgängligt telenät vill tillhandahålla telefonitjänst (tal, fax och låg-
hastighetsdata), mobila teleförbindelser eller fasta teleförbindelser om
verksamheten är av betydande omfattning.
Fram till och med september år 1994 har 14 företag inkommit med
tillståndsansökningar. Av dessa företag har sju sökt tillstånd för två eller flera tjänster. Post- och telestyrelsen har utfärdat fem tillstånd för fasta teleförbindelser och fyra tillstånd för telefonitjänst. De företag som
fått tillstånd för såväl fasta teleförbindelser som telefonitjänst är Telia AB, Tele2 AB, France Telecom Network Services Nordic AB och
Dotcom Data & Tele Communication AB. Utöver dessa företag har
Banverket erhållit ett tillstånd för fasta teleförbindelser. Post- och tele-
styrelsen beräknar att vid utgången av år 1994 ha utfärdat ytterligare tillstånd för telefonitjänst resp. för fasta teleförbindelser till MFS Communications AB. Vidare bedömer Post- och telestyrelsen att tre tillstånd för mobila teletjänster samt två tillstånd för flygtelefoni kommer att utfärdas i början av år 1995. 2
Den tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet går mycket Prop. 1994/95:100 snabbt. Utvecklingen har lett till att företagen kan erbjuda konsu- Bilaga 7 menterna flera nya tjänster samt att priset för vissa tjänster har reducerats. Ett resultat av den nya tekniken är att operatörernas kostnader för att erbjuda region- och fjärrsamtal i praktiken inte är högre än för lokalsamtal. Telia AB kommer vid årsskiftet att sänka sina priser på bl.a. region- och fjärrsamtal samt på internationella samtal till de länder som svenska abonnenter ringer till mest. För lokalsamtal kommer dock priserna att höjas något. Telia AB gör bedömningen att prisförändringarna medger att hushållens telekostnader i genomsnitt kommer att sjunka med 3,3 2. Det växande utbudet av konkurrens har inneburit väsentliga prissänkningar bland annat på internationell telefoni och på mobiltelefoni. Beräkningar har gjorts som visar på ca 20 § reducerade kostnader för en genomsnittlig privatkund i GSM. Telia AB:s taxor underskred år 1993 det pristak som avtalats mellan staten och Telia AB med 0,36 2. Taxorna förväntas ligga under pristaket även år 1994.
Under budgetåret 1993/94 har Post- och telestyrelsen bistått vid medling i två fall vad gäller samtrafik vid telefoni och särskild service för hyrda förbindelser. Efter medlingen har båda parter i ett fall enats om Post- och telestyrelsens rekommendation. En fungerande samtrafik är en förutsättning för att det svenska telesystemet skall utnyttjas effektivt så att abonnenterna i olika nät kan nå varandra. Alla tillståndshavare är således skyldiga att öppna sina nät för samtrafik med andra tillståndshavare. Om en kostnadsbaserad samtrafiköverenskommelse för telefoni mellan tillståndshavarna inte kan träffas direkt skall Post- och telestyrelsen medla, om inte särskilda skäl föranleder annat. Styrelsen skall också på begäran av part yttra sig om erbjudande om samtrafikvillkor.
En fungerande samtrafik ställer krav på gemensamma nummerplaner som omfattar samtliga abonnenter hos alla operatörer. Post- och telestyrelsen har i samverkan med operatörer, tillverkare och användare av telekommunikationstjänster arbetat fram en gemensam nummerplan som kommer att träda i kraft den I januari 1995. En gemensam nummerplan innebär bl.a. att det skall vara möjligt att nå olika operatörers nät och tjänster på likvärdigt sätt, oberoende vilken operatör abonnenten har.
För att effektivisera telekommunikationerna i Europa arbetar EU med att liberalisera telemarknaden. I dag är teletjänstmarknaden öppen för konkurrens, med undantag för taltelefoni. Dock får restriktioner finnas för rätten att upprätta nät. EU:s ministerråd har dock beslutat att liberalisera såväl teleinfrastrukturen som alla teletjänster senast den 1 januari 1998. Sverige har under hösten 1994 deltagit i EU:s arbete som observatörer.
Post Enligt postlagen skall de företag som bedriver eller har för avsikt att bedriva någon form av postverksamhet i Sverige göra en anmälan till Post- och telestyrelsen. Post- och telestyrelsen har mottagit anmälningar från tre företag som bedriver postverksamhet i Sverige. Dessa är Posten 78
AB, City Mail och SDR-gruppen (Svensk Direktreklam). Post- och Prop. 1994/95:100
telestyrelsen arbetar med att enligt postlagen (1993:1684) bedöma om Bilaga 7
ytterligare företag, såsom Tidningsdistributörerna i Växjö och olika
kurirföretag, bedriver postverksamhet i sådan omfattning: att de faller under postlagen och därmed har anmälningsplikt.
Mellan Posten AB och City Mail har avtal träffats i fråga om infra-
strukturen, såsom postboxar, adressändringar, eftersändning av post
m.m. Liknande avtal har diskuterats mellan Posten AB och SDRgruppen. Posten AB är i dag utsatt för konkurrens inom samtliga sina områden.
Ökad användning av tele- och datakommunikation har dock inte lett till
att antalet vanliga brevförsändelser har minskat. I Stockholm har City Mail sedan 1992 distribuerat av kunden försorterad post från medelstora och stora företag, City Mails marknadsandel i sitt distributionsområde
uppgår till ca 15 2. Dessutom har Royal Mail, Storbritanniens
nationella postverk, slutit avtal med City Mail om distribution av post i
Sverige. När det gäller distributionen av direktreklam har SDR-gruppen 30 % av marknaden. Även inom andra områden är Posten AB utsatt för konkurrens. Huvudkonkurrenter inom distribution och varusändning är ASG och Bilspedition. Inom paketmarknaden, dvs. gods upp till 35 kg,
är Posten Lättgods det dominerande företaget medan man har en mindre
andel av det tyngre godset. Postgirots ensamrätt till statliga betalningar
upphörde den 1 juli 1994, vilket innebär hårdare konkurrens från
bankerna/bankgirot.
En väl fungerande postverksamhet har mycket stor betydelse för företagen och de enskilda människorna i landet. I postlagen har därför slagits fast att alla skall ha tillgång till post- och kassaservice på lik-
värdiga villkor var man än bor och arbetar i landet. För att säkerställa
att de av riksdagen beslutade målen för postverksamheten uppfylls har ett avtal mellan svenska staten och Posten AB upprättats. I avtalet för-
binder sig Posten AB att under avtalsperioden 1 mars 1994 -
31 december 1996 tillhandahålla en daglig och rikstäckande post- och kassaservice.
Det är emellertid regeringens mening att samtliga befordringsföretag som verkar på marknaden även skall medverka till att bära ansvaret för att upprätthålla denna service. Regeringen har för avsikt att utreda möjligheterna till en solidarisk finansiering av de regionala och sociala kostnaderna.
Handikappstöd på telekommunikationsområdet
Funktionshindrades behov av teletjänster tillgodoses i dag i enlighet med
regeringens förslag i propositionen om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443). |
Vid behandling av propositionen om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. samt motionerna 1992/93:T95,
1992/93:T96 yrkande 6 och 1992/93:T815 beslutade riksdagen att ge 79
regeringen till känna vad utskottet anfört om en fond för handikappstöd Prop. 1994/95:100
på telekommunikationsområdet. I motionen 1992/93:T96 anförde motio- Bilaga 7 närerna att Handikapputredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla, föreslagit åtgärder för att säkra handikappades tillgång till telekommunikationer. Bl.a. föreslås att en s.k. telefond skulle inrättas och finansieras av teleföretagen i förhållande till deras omsättning.
Mot denna bakgrund gav regeringen under hösten 1993 Statskontoret i uppdrag att redovisa förutsättningarna för en fond för handikappstöd på telekommunikationsområdet. Statskontoret inkom den 15 november 1993 med en redovisning till regeringen. Rapporten har remissbehandlats.
Regeringen anser att det är av största vikt att funktionshindrade ges möjlighet att på samma villkor som övriga medborgare utnyttja de teletjänster som enligt telelagen skall erbjudas alla. Under regeringens arbete med att granska förutsättningarna för en telefond har det framkommit vissa frågor inom handikappområdet som har varit av särskild vikt att överväga. Bland annat finns behov att närmare utreda ansvarsfrågan för funktionshindrades behov av standardisering av telekommunikationstjänster och utrustning. För att komma tillrätta med problemen har regeringen i ett beslut den 1 december 1994 uppdragit till Post- och telestyrelsen att närmare studera nuvarande och kommande standardiseringsbehov av telekommunikationstjänster för funktionshindrade. I uppdraget ingår att redogöra för Post- och telestyrelsens arbete på området samt andra samhällsorgans insatser såväl nationellt som internationellt. Vidare skall Post- och telestyrelsen analysera de problem och den kritik som bl.a. handikapporganisationerna har riktat mot statens sätt att behandla standardiseringsfrågan. I uppdraget ingår också att ge förslag till åtgärder för att komma tillrätta med de problem som framkommit. Post- och telestyrelsen skall senast den 1 februari år 1995 in komma med sin rapport till regeringen. Regeringen har för avsikt att invänta Post- och telestyrelsens rapport för att under våren 1995 återkomma till riksdagen med ett samlat förslag på åtgärder för att tillgodose funktionshindrade personers behov av telekommunikation.
Det samhällsansvar som Televerket tidigare hade i form av s.k. särskilda åtaganden på bl.a. handikappområdet har efter bolagiseringen av Televerket inte åvilat Telia AB. Telia AB har därför fr.o.m. den 1 januari beslutat att avveckla enheten Telematik och handikapp. Regeringen har dock erfarit från Telia AB att bolaget har för avsikt att arbeta för att äldre och funktionshindrade skall erbjudas bra telekommunikationer även i fortsättningen. Telia AB kommer dock att ha en ny inriktning på arbetet med dessa frågor. Varje affärsenhet skall integrera handikappfrågorna i sin verksamhet och således ansvara för att kunder med speciella behov tas med i verksamheten. Telia AB kommer vidare att centralt hålla regelbundna kontakter på informationsnivån med berörda konsumentgrupper samt ha en central handikappfunktion inom Division Teletjänster för fortsatt samordning av verksamheten.
Anslag för budgetåret 1995/96 Bilaga 7
D 1. Post- och telestyrelsen
1993/94 Utgift 141 097 248 1994/95 Anslag 189 959 000 1995/96 Förslag 248 981 000
varav 165 987 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget ersätts Post- och telestyrelsen för de kostnader styrelsen har i samband med tillståndsgivning, tillsyn, föreskrivande verksamhet och marknadsövervakning samt medlemsavgifter för svenska staten i internationella organ. Vidare disponeras anslaget för arbetet med nationell och internationell harmonisering av regler och standardisering av tekniska krav samt typgodkännande av radio- och terminalutrustning.
Styrelsen uppbär avgifter enligt postlagen (1993:1684), telelagen (1993:579), lagen (1993:599) om radiokommunikation och lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning. Avgifterna inlevereras till statsbudgeten på inkomsttitel 2547, Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet. Inkomsterna i form av ansöknings- och årliga avgifter beräknas till 162,8 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (beräknade avgiftsinkomster innevarande budgetår 174,7 miljoner kronor). Avgifterna skall motsvara full kostnadstäckning för samtliga kostnader som
uppkommer i samband med myndighetens verksamhet, undantaget
kostnader för vissa samhällsåtaganden.
Post- och telestyrelsen Post- och telestyrelsen är en central förvaltningsmyndighet för frågor om post-, tele- och radiokommunikation. Styrelsen har ett samlat myndighetsansvar på postområdet. I ansvaret ingår att vara tillsynsmyndighet samt ansvara för hanteringen av obeställbara brevförsändelser. Som förvaltningsmyndighet på telekommunikationsområdet är styrelsen funktionsansvarig för telesystemet i Sverige, vilket innebär att myndigheten ansvarar för att det finns ett väl fungerande allmänt telekommunikationssystem som täcker hela landet och kan erbjudas alla. Häri innefattas ansvar för standardisering samt hänsyn till den internationella teletrafikens behov. Post- och telestyrelsen har också ansvaret för samhällsåtaganden på post- och teleområdet gällande totalförsvarets och funktionshindrades behov av telekommunikationstjänster.
Post- och telestyrelsen har av regeringen givits dispens från att fastställa mätmetoder och resultatmått för att mäta verksamhetens resultat i årsredovisningen. Post- och telestyrelsen har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna post, tele, radio, beredskap och handikapp. För vart och ett av dessa fem verksamhetsgrenar har verksamhetsmål lagts fast. Gemensamma och administrativa kostnader har i sin helhet fördelats per verksamhetsgren. Post- och telestyrelsens ekonomiska utfall för bud- 81
6 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 7 Ränelse: $. 91 raderna 19—20, 23—25 ny text
getåret 1993/94 har visat på ett anslagssparande på 54,6 miljoner Prop. 1994/95:100 kronor. Den främsta anledningen till det uppkomna anslagssparandet är Bilaga 7 att kostnaderna för verksamhet och ny organisation varit lägre än vad som kunde förutses vid myndighetsbildningen. För investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål föreslås en låneram på 12,5 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för kommande budgetår.
Regeringens överväganden Post- och telestyrelsens övergripande mål är inför budgetåret 1995/96 inte föremål för några förändringar. Regeringen har noterat att Riksrevisionsverket (RRV) i sin verksamhetsplan för budgetåret 1994/95 skall påbörja en granskning av tillsynen inom teleområdet. Härvid skall RRV studera Post- och telestyrelsens möjligheter att uppfylla telelagens intentioner samt granska om myndigheten har fullgjort sina uppgifter på ett effektivt sätt.
I anslutning till RRV:s förvaltningsrevision av Post- och telestyrelsen anser regeringen att det är lämpligt att telelagens effekter på telekommunikationsmarknaden studeras. Regeringen har därför uppdragit åt RRV att genomföra en studie i syfte att följa upp telelagens effekter på telekommunikationsmarknaden, med avseende på olika operatörer, för att utvärdera om lagstiftarens intentioner att skapa förutsättningar för en fungerande konkurrens på marknaden uppfyllts. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 juni 1995.
Eventuella förändringar av myndighetens övergripande mål kan med anledning av kommande rapport bli aktuella. Regeringen har för avsikt att återkomma till frågan vid senare tillfälle.
Post- och telestyrelsens ramanslag har för budgetåret 1995/96 reducerats med 24 miljoner kronor, enligt Post- och telestyrelsens förslag, eftersom kostnaderna för verksamhet och ny organisation varit lägre än vad som kunde förutses vid myndighetsbildningen. Inga omställningskostnader kommer att påverka verksamheten efter den 30 juni 1995.
Den resultatinformation regeringen har erhållit i årsredovisningen för budgetåret 1993/94 har inte möjliggjort en bedömning av effektiviteten 1 myndighetens verksamhet utifrån prestationer, effekter, styckkostnader m.m. Regeringen har i ett tidigare skede lämnat dispens för dessa delar av resultatredovisningen. Det är dock av största vikt att rutiner för en redovisning som möjliggör de avvägningar som resultatstyrningen kräver snarast att tas i bruk av myndigheten.
RRV har i sin revisionsberättelse gjort en samlad bedömning av Postoch telestyrelsens årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. RRV:s bedömning är att det funnits allvarliga brister i uppföljnings- och avstämningsrutinerna avseende riksredovisningen. RRV har dock med tillfredsställelse noterat den förändringsprocess och den översyn av rutinerna som pågår i syfte att undanröja risken för att ovanstående problem återuppstår.
Regeringen fäster mycket stor vikt vid att avregleringar kan följas upp löpande på ett ändamålsenligt sätt. Inte minst ur regionalpolitisk syn- 82
punkt har statsmakterna ett ansvar för att säkerställa att de grund- Prop. 1994/95:100 läggande krav som ställts uppnås. Under år 1995 kommer ett antal Bilaga 7 studier att göras som bl.a. belyser utvecklingen av post- och telekommunikationer i regionalpolitiskt prioriterade områden.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Post- och telestyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 981 000 kronor.
D 2. Upphandling av särskilda samhällsåtaganden
1993/94 Utgift 207 359 295 Reservation 40 340 704 1994/95 Anslag” 351 673 000
1995/96 Förslag 539 588 000
varav 358 175 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 + Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 D 2. Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden.
Från anslaget utbetalas medel för utgifter i samband med upphandling av särskilda samhällsåtaganden.
Tabell 1: Fördelning av anslaget D 2.
Televerksamhet Totalförsvarsområde 349 734 000 Handikappservice 6 000 000
Postverksamhet Totalförsvarsområde 36 000 000 Befordran av blindskrift 40 500 000 Befordran av blindskriftsförsändelser 77 354 000 Handikappservice 30 000 000
SUMMA 539 588 000
Post- och telestyrelsen är ansvarig funktionsmyndighet på post- och telekommunikationsområdet. I Post- och telestyrelsens uppgifter ligger att verka för att totalförsvarets behov av post- och telekommunikationer säkerställs i händelse av krig. I samband med nätutbyggnad och införande av ny teknik skall sårbarheten byggas bort. Tjänster, utrustning och anläggningar skall upphandlas kostnadseffektivt. Vidare skall Postoch telestyrelsen tillgodose funktionshindrades behov av post- och telekommunikationer. Post- och telestyrelsen skall själv eller med bistånd av Handikappinstitutet ta ställning till vilka tjänster som för funktionshindrade för närvarande är av största vikt vid fördelningen av anslags- 83
medlen på handikappområdet. Anslaget skall inte endast användas till Prop. 1994/95:100 upphandling av nummerupplysningstjänster. Tjänsten skall dock säker- Bilaga 7 ställas för synskadade och andra funktionshindrade som inte kan utnyttja telefonkatalogen. Post- och telestyrelsen måste som funktionsansvarig myndighet självständigt kunna göra bedömningen hur anslagsmedlen skall användas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 539 588 000 kronor.
D 3. Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalningsoch kassaservice
1993/94 Utgift 283 000 000 Reservation 17 000 000 1994/95 Anslag 250 000 000 1995/96 Förslag 300 000 000
varav 200 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utbetalas ersättning till Posten AB för den rikstäckande betalnings- och kassaservice som Posten AB förbundit sig att tillhandahålla enligt det avtal som upprättats med staten.
Regeringens överväganden Regeringen anser att rikstäckande post- och kassaservice måste säkerställas. Den moderna tekniken samt konkurrensen innebär emellertid att behovet av vanliga postkontor blir allt mindre. Posten AB måste därför finna andra former för att upprätthålla en rikstäckande post- och kassaservice. Det finns bl.a. goda förutsättningar att utveckla formerna för distribution från dörr till dörr med det distributionsnät som finns inom postbranschen. Det rikstäckande kontorsnätet ger möjlighet att i egen regi eller som entreprenör utveckla olika typer av rådgivningstjänster. Vidare bör den finansiella verksamheten kunna utökas. På små orter har postkontoren integrerats med annan verksamhet genom entreprenörer eller post i butik. I ren glesbygd har lantbrevbärarna allt mer övertagit postkontorens roll. Posten AB ser för närvarande över nätstrukturen i tätorterna i sin utredning Stad 97.
Mot bakgrund av ovanstående samt med anledning av den rationalisering och strukturförändring som genomförs inom Posten AB i dag med målet att få en bättre produktivitetsutveckling och därmed ett bättre resultat för kommande budgetår föreslår regeringen att anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice uppgår till 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Det innebär en reducering av anslaget med 50 miljoner kronor. 84
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och
kassaservice för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
300 000 000 kronor.
D 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB
1993/94 Utgift 135 875 610 Reservation 4 124 381 1994/95 Anslag 220 000 000 1995/96 Förslag 210 000 000
varav 140 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443) i samband med beslut om ombildning av Televerket till aktiebolag, att statens kostnader för ägandet i SOS Alarmering AB skulle belasta ett särskilt anslag. För budgetåret 1993/94 anvisades ett reservationsanslag på 140 miljoner kronor för kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB.
Regeringen har av riksdagen år 1994 bemyndigats (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1993/94:437) ingå ett nytt konsortialavtal rörande SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet genom Förenade Kommunföretag AB samt ett alarmeringsavtal mellan svenska staten och SOS Alarmering AB. Riksdagen har för budgetåret 1994/95 anvisat 140 miljoner kronor för grundtjänsten samt därutöver anvisat en engångs-
summa till bolaget på 80 miljoner kronor budgetåret 1994/95 för att
täcka investeringskostnaden för ny teknik vid centralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, totalt 220 miljoner kronor.
Regeringen föreslår för budgetåret 1995/96 ett anslag på 210 miljoner kronor för statens kostnader för grundtjänsten enligt avtal.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000
kronor.
D 5. Informationsteknik: Telekommunikation m.m. Bilaga 7 Nytt anslag (förslag) 37 500 000
varav 25 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens målsättning är att Sverige även fortsättningsvis skall ha en tätposition i världen när det gäller utveckling och användning av informationsteknik. Genom väl utnyttjad informationsteknik kan hela vårt land utvecklas.
Kommunikationsdepartementet har det övergripande ansvaret för att Sverige har ett väl fungerande kommunikationssystem. Detta innebär bl.a. att se till att kommunikationsnäten är av hög kvalitet och att tillräcklig kapacitet kan erbjudas i hela landet på någorlunda likvärdiga villkor.
För att klarlägga behovet av åtgärder uppdrog Kommunikationsdepartementet i maj 1994 till en konsult att genomföra en studie avseende Sveriges infrastrukturutbyggnad, teknik, prissättning samt policy och regelverk i förhållande till några jämförbara länder. Resultatet av denna studie var att Sverige ligger långt fram i utbyggnaden av infrastruktur jämfört med såväl länderna inom EU som USA och Japan. Det är emellertid viktigt att ständigt följa utvecklingen på området eftersom den är mycket snabb.
Vid ungefär samma tidpunkt genomförde NUTEK en översiktlig studie av de infrastrukturella förutsättningarna för användning av informationsteknik i samtliga delar av vårt land. NUTEK konstaterade i sin studie bl.a. att det finns skillnader mellan glesbygd och tätort framför allt när det gäller priser för tillgång till ISDN-nätet samt ren datakommunikation.
Sedan konsulten och NUTEK genomförde sina respektive studier har utvecklingen fortsatt. Telia AB har annonserat en snabbare utbyggnad av det digitaliserade telenätet som skall vara färdigutbyggt år 1997. Vidare har ISDN-taxorna sänkts. Slutligen kommer Telia AB att införa nya taxor fr.o.m. 1 januari 1995 vilket kommer att innebära att fjärroch utlandssamtal blir billigare.
Regeringen har för avsikt att kontinuerligt och nära följa utvecklingen på området främst vad gäller tillgång till och kostnader för kommunikation och nättjänster i landets alla delar.
Vidare har regeringen gett RRV i uppdrag att se över telelagens effekter för att utvärdera om lagstiftarens intentioner att skapa förutsättningar för en fungerande konkurrens uppfylls. Dessutom kommer regeringen att ta initiativ till att en studie genomförs med uppgift att se över konkurrensförutsättningarna på hela telemarknaden och hur tillgången till goda tele- och datakommunkationer till rimliga priser i landets alla delar kan främjas.
Ytterligare en studie kommer att genomföras våren 1995 med särskild inriktning mot att jämföra glesbygd och tätorter vad avser tillgången till tele- och datakommunikationer. Specielit skall uppkoppling till Internet från motsvarande delar av landet belysas. Samtidigt görs en beskrivning 86
av hur telenätet ser ut våren 1995. Studien skall utmynna i förslag till Prop. 1994/95:100 åtgärder. Bilaga 7
Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att det finns behov av resursförstärkning för att uppnå målet att Sverige även fortsättningsvis skall ha en tätposition när det gäller utveckling och användning av informationsteknik. Medel för denna verksamhet bör anvisas över ett nytt anslag D 5. Informationsteknik: Telekommunikation m.m.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Informationsteknik: ”Telekommunikation m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 37 500 000 kronor.
Bilaga 7
Statens järnvägar
Sammanfattning av regeringens överväganden: Statens järnvägar (SJ) skall koncentrera verksamheten till en fortsatt affärsmässig utveckling av järnvägstrafiken. Verksamheter som inte bidrar till detta bör avskiljas.
SJ skall satsa på järnvägsprodukter med långsiktig konkurrenskraft och utveckla dessa till uthållig lönsamhet.
Målsättningen är att SJ-koncernen räkenskapsåret 1996 skall uppvisa en avkastning på eget kapital efter schablonskatt på lägst 7 KR.
Soliditeten (inkl. borgensåtaganden och leasing) för SJ- koncernen skall senast vid utgången av år 1996 uppgå till lägst 35 RK.
SJ:s treårsplan för åren 1995-1997
SJ har lämnat en affärsplan till regeringen för verksamheten under åren 1995-1997 (dnr K94/2641/1).
Resultatet för koncernen efter finansnetto uppgår enligt planen till drygt 1 miljard kronor vid utgången av år 1997. Denna resultatnivå motsvarar en avkastning på eget kapital efter skatt för koncernen på 8 &. Treårsplanen bygger på fortsatta rationaliseringar, neddragning av investeringar i förhållande till tidigare planer samt frigörelse av kapital genom avyttring av fast egendom och aktier, Soliditeten stärks successivt under perioden.
Ekonomiska utvecklingen för koncernen (mkr)
1995 1996 1997
Resultat efter finansnetto 810 840 1 030
Avkastning på justerat eget kapital efter skatt & 8 7 8
Soliditet inkl. leasingoch borgensåtaganden & 31 35 43
SJ har valt att leasa en stor del av sin rullande materiel. SJ-koncernen har sålt rullande materiel och fartyg för 3,3 miljarder kronor och för
88 motsvarande summa ingått leasingavtal som sträcker sig upp till 15 år.
I avtalen ligger en option för återköp vid avtalets utgång. Om SJ i Prop. 1994/95:100 stället för att återköpa materielen väljer att återlämna objekten utgår en Bilaga 7 avgift med 0,9 miljarder kronor. På detta sätt frigör SJ kapital som kan användas till andra investeringar.
Persontrafiken Den hittills starka inriktningen av fordonsutvecklingen mot affärsresenärerna med framför allt X2000 tonas ner något till förmån för inriktning mot en bredare publik. X2000 kompletteras med mellanvagnar och fler stolar i budgetklass. X2000-trafiken kommer att utökas kraftigt på Västra och Södra stambanorna. Regionaltågsvarianten av X2000 (X2-2) sätts i trafik för trafikhuvudmännen. InterCity-tågstrafiken blir på flera linjer i första hand komplement till X2000. Avtalstrafiken beräknas växa något under perioden. Nattrafiken förutses minska något i omfattning.
Godstransporter Vagnslasttrafikens huvudproblem är de höga produktionskostnaderna, obalansen i trafiken samt den för låga prisnivån. I treårsplanen ingår att systematiskt gå igenom all trafik utgående från ett stort antal geografiskt avgränsade områden och där befintliga kunder och trafik. Denna process syftar i första hand till att minska terminalkostnaderna genom effektivare produktionsupplägg.
Maskindivisionen Maskindivisionen skall bidra till SJ:s lönsamhet genom att utveckla och anskaffa järnvägsfordon, utveckla och driva underhållssystem samt producera underhåll och service utifrån krav på säkerhet och miljö på ett sådant sätt att personers och företags rese- och transportbehov kan tillgodoses.
Fastighetsförvaltning SJ räknar med att ha färre outnyttjade fastigheter än den övriga fastighetsmarknaden. De fastigheter som inte långsiktigt behövs i transport-
verksamheten skall i princip avyttras.
Regeringens ställningstagande De riktlinjer som riksdagen har beslutat om för SJ:s verksamhet under åren 1994-1996 (prop. 1993/94:166, bet. 1993/94:TU28, rskr. 1993/94:309) ligger fast. SJ:s treårsplan följer i stort den inriktning som
statsmakterna slagit fast för åren 1994-1996. Avkastningsmålet uppnås 89
redan innevarande år. Soliditetsmålet beräknas uppnås under år 1996. Prop. 1994/95:100
Kravet på självfinansiering beräknas kunna uppnås under perioden. Bilaga 7
Inriktningen och målsättningen bekräftas av den delårsrapport för perioden januari-augusti 1994 som SJ nyligen lagt fram. Den visar ett förbättrat resultat jämfört med föregående år. Resultatet efter finansnetto ligger på 280 miljoner kronor för affärsverket och 505 miljoner kronor för koncernen. I affärsverkets resultatet ingår en engångspost på 197 miljoner kronor i form av realisationsvinst i samband med försäljning av en fastighet. Räntabiliteten för koncernen är 10,6 4. Soliditeten är 27,5 RK.
Regeringen anser att det är av yttersta vikt att SJ fortsätter att koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken. Verksamheter som inte bidrar till detta skall avskiljas. Det är vidare nödvändigt att de planerade rationaliseringsprogrammen på såväl persontrafik- som godssidan fullföljs. Regeringen kommer att systematiskt följa upp SJ:s verksamhet i samband med t.ex. delårsrapporter och halvårsbokslut. Ett tidsschema för kontinuerlig uppföljning är fastlagd.
Övriga frågor
I propositionen (prop. 1993/94:166) Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer m.m. för SJ:s verksamhet under åren 1994-1996 togs frågan upp om fördelningen av ansvaret för vissa kostnader för Banverkets personal m.m. Banverket och SJ fick i regleringsbreven för budgetåret 1994/95 i uppdrag att utreda och redovisa de kostnader som SJ, som en konsekvens av delningen av SJ år 1988, haft för Banverkets tjänsteresor på tåg, vissa livräntor för Banverkets personal samt Banverkets hyreskostnader för lokaler m.m. SJ och Banverket har var för sig inkommit med en redovisning. Verken är överens om kostnadernas storlek. Däremot har de både verken inte samma uppfattning om vem som skall bära kostnaderna. Sammanlagda kostnaden för Banverkets tjänsteresor på tåg, elenergi för växlar samt signaler rör sig om ca 60 miljoner kronor per år. De upparbetade kostnaderna för livräntorna från och med år 1988 uppgår till 120 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Regeringen anser att de gränsdragningsfrågor som fortfarande kvarstår efter uppdelningen av SJ i nuvarande SJ samt Banverket måste lösas en gång för alla. De grundläggande principerna bör vara att kostnadsansvaret bör ligga hos den som i största utsträckning kan påverka kostnaderna. Regeringen föreslår därför att kostnadsansvaret för Banverkets tjänsteresor på tåg samt energi för drift av växlar och signaler förs över från SJ till Banverket vilket föreslås finansieras med en motsvarande höjning av banavgifterna. När det gäller arbetsskadelivräntor samt personskadeersättningar för personal som varit anställd vid SJ:s banavdelning t.o.m. år 1988 samt skadeståndslivräntor för elolyckor av- 90 seende tredje man t.o.m. år 1988 har regeringen redan i proposition
1993/94:166, aviserat att SJ:s kostnader skall täckas. Regeringen före- Prop. 1994/95:100 slår att dessa kostnader täcks genom att banavgifterna för år 1995 sänks Bilaga 7
med motsvarande belopp. Denna kompensation skall betraktas som en
slutlig reglering av de kostnader som förorsakats av personal som varit
anställd vid SJ:s banavdelning t.o.m. år 1988 och tillkommande kost-
nader i samband med detta.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad som anförts om inriktning och målsättning för SJ:s verksamhet under perioden 1995-1996, 2. godkänner vad regeringen förordar om riktlinjer för kompensation till SJ avseende kostnader för arbetsskadelivräntor m.m.
E 1. Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 1 000 kronor anvisats för Statens järnvägar (SJ).
Överföring av vinster från avyttring av verksamhet inom Swedcarrier-
koncernen bör om verksamheten tillåter föras till affärsverket det år vinsten uppstår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
1993/94 Utgift 517 074 882 Reservation 5 207 059 1994/95 Anslag 474 300 000 1995/96 Förslag 795 900 000
varav 470 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget finansieras sådan persontrafik som är regionalpolitiskt
angelägen men som inte kan drivas på företagsekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till SJ för vissa gemensamma
funktioner på länsjärnvägarna. Vidare disponeras anslaget för drift- och
investeringsbidrag till Inlandsbanans intressenter. Därutöver skall 91
statens kostnader för köp av flygtrafik mellan Östersund och Umeå Prop. 1994/95:100
belasta anslaget. Bilaga 7
Riksdagen har i enlighet med proposition (prop. 1994/95:73) Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. godkänt vad regeringen
anfört om trafikutbud och kostnadsram för trafikåret 1995 för köp av
olönsam persontrafik. I propositionen behandlas endast trafikköp för
tolvmånadersperioden budgetåret 1995/96.
För upphandling av olönsam persontrafik på järnväg föreslår regeringen ett anslag på 744,4 miljoner kronor för hela budgetåret 1995/96, I
medelsberäkningen ingår 644,3 miljoner kronor för statens köp av
persontrafik på järnväg. Vidare ingår ersättning till SJ för gemensamma funktioner med 98,6 miljoner kronor. Kommitténs (K 1991:02) För-
handlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. förhandlingsoch administrationskostnader ingår med motsvarande 1,5 miljoner
kronor.
I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 7) redovisas vissa ekonomiska villkor för Inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter
(numera Inlandsbanan Aktiebolag, IBAB) beviljades ett drift- och investeringsbidrag på 27 miljoner kronor per år under en femårsperiod, totalt 135 miljoner kronor (fr.o.m. budgetåret 1993/94 med sista ut-
betalning i april 1998). Inom ramen för anslaget anvisas 44 miljoner för
drift- och investeringsbidrag till IBAB för budgetåret 1995/96. Bidraget
utbetalas kvartalsvis i förskott med 12 miljoner kronor den 1 juli 1995 och år 1996 samt med 5 miljoner kronor den 1 oktober 1995 och år
1996, den 1 januari 1996 och den 1 april 1996. Regeringen har för
närvarande inga planer på att efter avtalets utgång vidare pröva frågan
om ett fortsatt drift- och investeringsbidrag till IBAB.
Riksdagen har i enlighet med proposition (prop. 1993/94:42, bet. 1993/94:TU8, rskr. 1993/94:114) Köp av interregional persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Östersund och Umeå godkänt regeringens
förslag att flygtrafiken mellan Östersund och Umeå upphandlas för budgetåret 1994/95 med möjlighet att teckna avtal för en period på
högst tre år under förutsättning att statens årliga kostnader för flygupphandlingen därmed blir betydligt lägre. Regeringen har den 6 september 1994 godkänt förhandlarens förslag till långsiktigt avtal om flygtrafiken
mellan Östersund och Umeå till en årlig kostnad av 5 miljoner kronor under en treårsperiod fr.o.m. budgetåret 1994/95. Kostnaderna för upphandlingen av denna trafik har därmed sänkts med 4,3 miljoner kronor. Anslaget E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. kommer för budgetåret 1995/96 att belastas med 7,5 miljoner
kronor för kostnaderna i samband med upphandlingen av flygtrafiken mellan Östersund och Umeå.
Regeringens överväganden
I enlighet med riksdagens beslut finner regeringen att 742,9 miljoner kronor skall anvisas till köp av olönsam persontrafik på järnväg. På samma sätt som tidigare år bör därutöver 1,5 miljon kronor anvisas för 9
att täcka (kommitténs (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av per- Prop. 1994/95:100 sontrafik på järnväg m.m. förhandlings- och administrationskostnader. Bilaga 7
Vidare anser regeringen i enlighet med tidigare fattade beslut att 44 miljoner kronor skall anvisas till drift- och investeringsbidrag till IBAB. :
Avseende flygupphandlingen beräknar regeringen att kostnaden för att
upphandla trafiken mellan Östersund och Umeå för budgetåret 1995/96
kommer att uppgå till 7,5 miljoner kronor.
Anslaget kommer enligt regeringens förslag sammanlagt att uppgå till 795,9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att bl.a. mot bakgrund av utvecklingen inom järnvägsområdet redovisa en analys av Banverkets myndighetsuppgifter. Inriktningen skall vara att Banverkets roll som sektorsföreträdare bör förtydligas och utvecklas, Mot bakgrund av att Banverkets roll som sektorsmyndighet skall förstärkas anser regeringen att kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. fr.o.m. den 1 januari 1996 inordnas i Banverket. Kommittén skall dock vara fristående i sin verksamhetsutövning, på liknande sätt som Järnvägsinspektionen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. för
budgetåret — 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
795 900 000 kronor.
2. godkänner regeringens förslag att kommittén (K 1991:02) För-
handlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.
fr.o.m. den 1 januari 1996 inordnas i Banverket.
E 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik
1993/94 Utgift 187 074 900 Reservation 5 687 950 1994/95 Anslag 195 800 000 1995/96 Förslag 309 471 000
varav 204 300 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på länsjärnvägar. Reglerna för statsbidragsgivningen är bundna i avtal mellan staten och resp. trafikhuvudman. En årlig uppräkning av den statliga ersättningen skall ske. Konsumentprisindex skall därvid användas som utgångspunkt för beräkningarna.
Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed Inlands- 93 banan, I enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade
Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län om ersättning för Bilaga 7 övertagande av persontrafikförsörjningen utmed Inlandsbanan. Avtalet, som började gälla fr.o.m. den 10 juni 1991, sträcker sig över tio år och innebär en ersättning till trafikhuvudmännen på totalt 36 miljoner kronor per år i prisnivå för budgetåret 1991/92. Ersättningsbeloppet räknas årligen upp enligt SCB:s nettoprisindex.
Kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. har beräknat ersättningsbeloppet till totalt sett 204,3 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader). Detta belopp inkluderar en avtalsbunden uppräkning av föregående års anslag. Uppräkning har skett med 2,85 &, vilket utgör ett genomsnitt av bedömd inflationstakt åren 1995 resp. 1996. Därutöver ingår i beloppet en årlig ersättning med 2,9 miljoner kronor till trafikhuvudmannen i Västernorrlands län i enlighet med ett regeringsbeslut den 9 juni 1994. Beloppet motsvarar kapitalkostnaden för en trafikering med motorvagnar på sträckan Långsele-Sundsvall.
Regeringens överväganden Den av kommittén (K 1991:02) tillämpade indexuppräkningen med 2,85 § godtages. För budgetåret 1995/96 (12 månader) erfordras 201,4 miljoner kronor samt 2,9 miljoner kronor såsom ersättning till trafikhuvudmannen i Västernorrlands län för trafikering på sträckan Långsele-Sundsvall. Detta sistnämnda belopp utgör en genomsnittlig årlig ersättning för kapitalkostnader under avtalsperioden fram till år 2000. Det skall enligt avtalet inte indexuppräknas.
Utöver kommitténs beräkningar tillkommer anslagsbelopp för perioden 1 juli — 31 december 1996. För denna period har tillämpats en indexuppräkning med 3 X, räknat på helår. Sammanfattningsvis erfordras 309,5 miljoner kronor, räknat på 18 månader enligt följande uppställning (tkr):
Anslag för budgetåret 1994/95, uppräknat för
| 12 månader | 201 400 |
| Förlängning av budgetåret med sex månader | 100 700 |
| Indexuppräkning för perioden 1 juli — 31 december | 3 021 |
1996 Ersättning till trafikhuvudmannen i Västernorrlands 4 350 län, 18 månader Summa 309 471 Till ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik föreslås 309,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. 94
Administrationskostnaderna för anslaget bör även fortsättningsvis Prop. 1994/95:100
belasta anslag E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. Bilaga 7 Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen E 2. och E 3. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 309 471 000 kronor, 2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 vid behov omfördela medlen mellan anslagen E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. och E 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.
E 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
1993/94 Utgift 1 281 386 Reservation 10 767 902 1994/95 Anslag 5 077 000 1995/96 Förslag 3 456 000
varav 3 038 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av total-
försvaret. Anslaget ingår i ÖCB:s programplan för funktionen Trans-
porter för perioden 1995/96-1999/2000.
ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktionerna transportsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens järnvägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de övriga delfunktionerna. Dessutom har Statens räddningsverk uppgifter inom funktionen Transporter.
Regeringen har i det föregående lämnat förslag till dessa delfunktioner inom Kommunikationsdepartementets område.
ÖCB föreslår ett anslag för budgetåret 1995/96 på totalt
3 335 000 kronor fördelat enligt följande:
- Funktionssamordning 1 110 000 - Landsvägstransporter 2 225 000
ÖCB deltar aktivt i försvarsmaktens transportplanläggning och erfor-
derligt stöd lämnas till trafikverken, ÖCB utarbetar årligen en program-
plan för funktionen Transporter.
För att ha en omedelbar förmåga att motstå strategiskt överfall krävs att krigsorganisationen för transportsamordning och landsvägstransporter 95
är väl utbildad och övad. Utbildning och information till beredskaps- Prop. 1994/95:100 handläggare och krigsplacerad personal vid länsstyrelser och civilbefäl- Bilaga 7 havare genomförs. För att tillgodose totalförsvarets krav på landsvägstransporter krävs praktisk funktionsövningsverksamhet. Företagsplanering av åkerier, bussföretag m.fl. skall upprätthållas.
Anskaffningen av skyddsmasker har inte kunnat genomföras i den takt som planerats på grund av leveransproblem. Denna anskaffning beräknas dock vara slutförd under budgetåret 1995/96.
För anslaget E 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom
den civila delen av totalförsvaret föreslår regeringen ett anslag på 3 456 000 kronor för budgetåret 1995/96. En neddragning av anslaget
med 3,7 % har genomförts av besparingsskäl i förhållande till ÖCB:s
förslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 456 000 kronor.
Bilaga 7
F 1. Statens väg- och transportforskningsinstitut
| 1993/94 Utgift | - |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
F 2. Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut
1993/94 Utgift 26 861 456 1994/95 Anslag 34 189 000 1995/96 Förslag 49 356 000
varav 32 904 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens väg- och transportforskningsinstitut är ett nationellt transportforskningsinstitut som utför kvalificerad tillämpad forskning och utveckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare.
Det övergripande målet för institutet är att genom forskning och utveckling bidra till ett effektivare, tillgängligare, säkrare och miljövänligare trafik- och transportsystem. Institutet skall svara för övergripande miljö- och energikonsekvensbeskrivningar inom trafik- och transportområdet.
Statens väg- och transportforskningsinstitut har i sin årsredovisning i
de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i
delområdena trafikteknik, vägteknik, järnväg, transportsystem, trafiksäkerhet, energi/miljö samt övrigt. Med hänvisning till ändrade verk-
samhetsförutsättningar föreslår institutet att resultatredovisningen fort-
sättningsvis uppdelas på kompetensområdena transportsystem, vägtransporter med delområdena trafikteknik, vägteknik, underhåll/drift, fordon och trafikant samt järnväg.
Verksamhetens intäkter uppgår för budgetåret -1993/94 = till 128 990 tkr, varav 93 874 tkr utgörs av avgifter och andra ersättningar.
Verksamhetens kostnader uppgår under samma period till 130 778 tkr.
Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader utgörs av ett underskott på 1 544 tkr. Resultatet innefattar en uppbokad semesterlöneskuld
på 5 819 tkr. Anslagssparandet på ramanslaget uppgår till 6 955 544 kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
7 Riksdagen 1994:05, I saml. Nr 100, Bilaga 7
S anfattnin Bilaga 7
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 49 356 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 153 000 000 kr
Resultatbedömning
Statens väg- och transportforskningsinstituts årsredovisning visar att verksamhetsmålen i allt väsentligt uppfyllts.
Målet att institutet skall träffa fleråriga avtal med större uppdrags-
givare har dock endast delvis uppnåtts. Institutet har för närvarande sådana avtal med Kommunikationsforskningsberedningen och Banver-
ket. Däremot har ett motsvarande avtal ännu inte träffats med Vägverket. Enligt regeringens bedömning beror detta dock på att Vägverket
ännu inte tagit sitt fulla ansvar som sektorforskningsansvarig myndighet. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Statens väg- och transportforskningsinstitut. Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att resultatredovisningen är knapphändig och att årsredovisningens struktur och disposition har brister. Regeringen har erfarit att institutet redan har vidtagit särskilda åtgärder för att lägga grunden för en mer ingående resultatredovisning.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forskningspolitiska proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Med hänsyn till kravet på besparingar i statsbudgeten och en beräknad minskning av
lokalkostnaderna bör emellertid bidraget till Statens väg- och transportforskningsinstitut minskas med 1 928 000 kronor i förhållande til planeringsramen för innevarande budgetår.
Med hänsyn till det ekonomiska resultatet och den föreslagna minsk-
ningen av planeringsramen förutsätter regeringen att Statens väg- och
transportforskningsinstitut noga följer utvecklingen av uppdragsverksam-
heten för att i tid kunna vidta erforderliga åtgärder för att anpassa verksamhetens kostnader till minskade intäkter. 98
Förslag till riksdagsbeslut
. Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen naga
1. till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kronor,
2. till Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 49 356 000 kronor.
F 3. Kommunikationsforskningsberedningen
1993/94 Utgift 82 080 859 1994/95 Anslag 121 870 000 1995/96 Förslag 197735 000
varav 131 823 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Kommunikationsforskningsberedningen har till uppgift att planera, initiera, stödja och samordna övergripande kommunikationspolitiskt motiverad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. Beredningen skall också svara för information och dokumentation inom forskningsområdet.
De övergripande målen för beredningen är att medverka till att bygga upp en för kommunikationssektorn gemensam kunskapsbas och säkerställa tillgången till väl fungerande forskningsmiljöer och kompetenta forskare, att ta fram underlag som kan bidra till att uppnå de mål som statsmakterna har lagt fast för kommunikationssektorns utveckling samt att stödja kunskapsutvecklingen inom områden där det saknas en naturlig annan huvudman för verksamheten.
Kommunikationsforskningsberedningen utarbetar på regeringens uppdrag ett långsiktigt forskningsprogram i form av en inriktningsplan. En första avrapportering av arbetet gjordes den 1 september 1994. Inriktningsplanen innehåller fyra huvudprogram med sammanlagt 11 delprogram. Huvudprogrammen är strategisk kommunikationsforskning, fysiska transporter, telematik samt drivmedel och fordon. På den funktionella nivån integreras tidigare program för persontransporter, kollektivtrafik, godstransporter och trafiksäkerhet. De kompletteras med ett program för informationsöverföring och ett program för att stödja en från miljösynpunkt önskvärd användning av nya drivmedel och fordon.
På regeringens uppdrag redovisade Kommunikationsforskningsberedningen också i juni 1994 ett förslag till forskningsprogram för kommunikationspolitiskt motiverad forskning inom informationsteknikområdet. För tre olika av regeringen angivna resursnivåer - 50, 75 resp. 100 miljoner kronor —- presenterades ett treårigt program omfattande såväl grundläggande forskning som utvecklings- och dermonstrationsprojekt.
Kommunikationsforskningsberedningen har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena kunskapsuppbyggnad, tillämpad forskning, information och dokumentation samt internationellt arbete. 99
Kommunikationsforskningsberedningen har, med stöd av sitt särskilda Bilaga 7 bemyndigande att besluta om fördelning av medel för forskningsprojekt för en sexårsperiod, under budgetåret 1993/94 gjort sådana åtaganden inom en total ram av 15 535 000 kronor. Dessa åtaganden fördelar sig med 13 835 000 kronor på 1996/97 och 1 700 000 kronor på 1997/98.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 197 735 000 kr
Resultatbedömning
Kommunikationsforskningsberedningen har fr.o.m. budgetåret 1993/94 fått ändrade uppgifter och nya mål för verksamheten i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut år 1993. Med hänsyn till verksamhetens långsiktiga karaktär anser regeringen att det i många fall ännu är för tidigt att bedöma resultaten av verksamheten. Årsredovisningen visar emellertid att de verksamhetsmål som gäller på kort sikt uppfyllts och att beredningen inrättat sin verksamhet i enlighet med de mer långsiktigt inriktade målen.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kommunikationsforskningsberedningen. Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att en fördjupad analys av målstrukturen är angelägen och att indelningen i verksamhetsgrenar bör övervägas ytterligare. Enligt regeringens mening bör det därvid ligga nära till hands att pröva om den verksamhetsindelning som redovisas i beredningens nya inriktningsplan även kan läggas till grund för resultatredovisningen. Regeringen delar vidare RRV:s uppfattning att de prestationer som hänför sig till ramanslagets förvaltningsdel bör redovisas mer ingående.
Regeringen anser att den av Kommunikationsforskningsberedningen redovisade inriktningsplanen utgör en utmärkt grund för beredningens fortsatta arbete. Den nya programindelningen ger de strategiska
frågorna ökad tyngd jämfört med tidigare och bör därmed bättre till- Prop. 1994/95:100 godose behovet av kunskapsunderlag för övergripande kommunikations- Bilaga 7 politiska ställningstaganden. Regeringen finner det vidare värdefullt att : modell och metodutvecklingen får en framskjuten plats och att samspelet mellan kommunikationssektorns olika delar betonas.
Kommunikationsforskningsberedningen är den myndighet som har huvudansvaret för kommunikationspolitiskt motiverad forskning och utveckling inom telekommunikations- och informationsteknikområdet. Den resursförstärkning som beredningen fick i samband med att sektors-
forskningsansvaret = övertogs från dåvarande «Televerket fr.o.m.
budgetåret 1993/94 uppgick endast till 15 miljoner kronor per år. Enligt regeringens mening är det uppenbart att denna resursnivå är klart otillräcklig mot bakgrund av den stora betydelse som samhälls-, användar-, nätverks- och effektorienterad forskning inom telekommunikations- och informationsteknologiområdet i dag måste tillmätas. Det program för en förstärkt forskning inom informationsteknologiområdet som Kommunikationsforskningsberedningen redovisat ger enligt regeringens bedömning en god grund för att bredda forskningsbasen inom detta område.
Slutsats
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forskningspolitiska proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Som medlem i EU blir Sverige fullt delaktigt i de gemensamma forskningsprogram som bl.a. innefattar transportområdet. Medlemskapet medför också att Kommunikationsforskningsberedningen avlastas uppgiften att inom EES-avtalets ram finansiera Sveriges deltagande i EU:s särprogram för transportforskning. Sett över transportprogrammets hela löptid på fyra år motsvarar denna avlastning ca 15 miljoner kronor per år. Enligt regeringens mening bör beredningens ramanslag (anslaget F 3.) reduceras med motsvarande belopp, dvs. 22,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Samtidigt bör emellertid ramanslaget tillföras 37,5 miljoner kronor för att förstärka den kommunikationspolitiskt motiverade forskningen inom informationsteknikområdet. Regeringen ser detta som en angelägen överbryggningsinsats inför ett mera samlat ställningstagande till informationsteknikforskningen i en kommande forskningsproposition.
Sammantaget anser regeringen att Kommunikationsforskningsberedningens ramanslag bör höjas med 14 930 000 kronor under budgetåret 1995/96. Hänsyn har därvid också tagits till en beräknad minskning av beredningens egna lokalkostnader.
Det är angeläget att Kommunikationsforskningsberedningen kan besluta om fördelning av medel för forskningsprojekt som löper över en längre period. Regeringen anser därför att det även fortsättningsvis skall vara möjligt för beredningen att fatta sådana beslut för en sexårsperiod. Det är dock inte rimligt, vare sig från konstitutionell eller saklig syn-
punkt, att beredningen låser betydande delar av sitt anslag för engage- Prop. 1994/95:100
mang som sträcker sig bortom den planeringsperiod som gäller för Bilaga 7 ramanslaget. Det bör, liksom under innevarande budgetår, ankomma på
regeringen att i regleringsbrevet närmare precisera en högsta ram för
sådana åtaganden.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till -Kommunikationsforskningsberedningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 197 735 000 kronor. 2. 1 enlighet med vad som anförts bemyndigar regeringen att be-
sluta om den ram som skall gälla för Kommunikationsforsk-
ningsberedningens åtaganden vad avser fördelning av forsk-
ningsmedel under de kommande sex åren.
F 4. Bidrag till forskning om el- och hybridfordon
1993/94 Utgift 4 013 695 Reservation 4 986 304 1994/95 Anslag 30 000 000 1995/96 Förslag 61 000 000
varav 41 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksdagen fattade vid riksmötet 1992/93 beslut om att Kommunikationsforskningsberedningen skulle inleda ett fyraårigt forsknings-, ut-
vecklings- och demonstrationsprogram rörande användningen av el- och hybridfordon.
I förra årets budgetproposition redovisade regeringen bedömningen att beredningen i fråga om forskningsprogrammet om el- och hybridfordon bör planera för en insats omfattande sammanlagt 120 miljoner kronor för budgetåren 1993/94 till 1996/97. Riksdagen godkände vad som an-
fördes i denna del.
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att 61 miljoner kronor an-
visas för programmets fortsatta genomförande.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till forskning om el- och hybridfordon för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 61 000 000 kronor.
Bilaga 7
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 14 281 000
1995/96 Förslag — 34 810 000
varav 23 206 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397) och med stöd av regeringens bemyn-
digande tillkallade chefen för Kommunikationsdepartementet den 1 juli
1993 Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom transportsektorn (DPU). Enligt direktiven (dir. 1992/93:92) skall DPU utarbeta prognoser för trafikutvecklingen, planeringsmetoder samt samhällsekonomiska bedömningar av effekter av utvecklingen av transport-
systemet. Delegationens ansvar innefattar vidare att utarbeta nulägesbe-
skrivningar och statistik rörande transporter och trafik och att samordna
riksomfattande resvaneundersökningar.
I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvaret för den statliga statistiken (bet. 1992/93:F:iU7, rskr. 1992/93:122) överfördes fr.o.m. den 1 juli 1994 ansvaret för den officiella statistiken inom om-
rådet transporter och kommunikationer från Statistiska centralbyrån till
DPU. Regeringen utfärdade i juni 1994 en förordning (1994:756) med
instruktion för Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom transportsektorn som skall tillämpas i de delar av verksamheten
som gäller framställning av officiell statistik.
Medel för verksamheten anvisades under budgetåret 1993/94 under anslagsposten A 2. Från och med budgetåret 1994/95 anvisas medel för verksamheten över anslaget F 5. Statistik och prognoser.
Regeringens överväganden
Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom transportsektorn har redovisat en verksamhetsplan för budgetåret 1995/96. Regeringen anser att planen bör läggas till grund för verksamheten i de delar som gäller delegationens nuvarande uppgifter.
Mot bakgrund bl.a. av informationsteknikens växande betydelse och regeringens strävan att i ökad utsträckning tillämpa en helhetssyn på
kommunikationerna anser regeringen emellertid att DPU:s analys- och planeringsuppgifter bör vidgas till att omfatta hela kommunikationssektorn med dess olika kommunikationsmedier, dvs. förutom fysiska trans-
porter även post- och televerksamhet, m.m.
Regeringen är därvid fullt medveten om att analys- och planeringsförutsättningarna i många avseenden skiljer sig åt mellan olika delsektorer.
Formerna för finansiering och huvudmannaskap, graden av internatio-
nell konkurrens, omfattningen av infrastrukturen m.m. skiftar. Det är naturligt att planeringsunderlaget i hög grad måste anpassas till dessa
skilda förhållanden. Samtidigt är det uppenbart att de olika nätverken Prop. 1994/95:100 blir alltmer integrerade och inbördes beroende och att politiken för olika Bilaga 7 delar av kommunikationssystemet därför i ökad utsträckning måste utgå från en helhetssyn.
Med hänsyn till de uppgifter DPU redan fullgör när det gäller planeringen inom transportsektorn anser regeringen att det ligger närmast till hands att ge DPU ansvaret även för att ställa samman det planeringsoch beslutsunderlag som statsmakterna behöver inom övriga delar av kommunikationssektorn. Regeringen bedömer det därvid vara en fördel att DPU redan har ett samlat ansvar för att ta fram grundläggande statistik för hela kommunikationssektorn. För att delegationen skall kunna fullgöra de utökade analys- och planeringsuppgifter som här förordats bör anslaget F 5. tillföras 3 000 000 kronor för budgetåret 1995/96. DPU är fr.o.m. innevarande budgetår ansvarigt för officiell statistik inom området transporter och kommunikationer. I samband med att detta ansvar övertogs från Statistiska centralbyrån, Statens järnvägar, Luftfartsverket samt Post- och telestyrelsen erhöll inte DPU full kompensation för de ökade kostnaderna. Vidare medför överenskommelser som träffats inom ramen för EU-samarbetet ökade anspråk på vägtransportstatistiken. För att göra omläggningen av statistikansvaret kostnadsmässigt neutral och kunna möta de nya kraven på vägtransportstatistiken bör därför anslaget F 5. tillföras 6 003 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Statistiken inom telekommunikations- och informationsteknikområdet är för närvarande mycket bristfällig. Detta är enligt regeringens uppfattning mycket otillfredsställande bl.a. med hänsyn till den stora och växande betydelse dessa områden har för samhällsekonomin och levnadsförhållandena och mot bakgrund av den snabba utveckling som sker av teknik och tjänster. Uppbyggnaden av en mer tillförlitlig och heltäckande statistik om telekommunikationer och därtill anknuten informationsteknik bör därför forceras. Anslaget F 5. bör anvisas 3 000 000 kronor särskilt för detta ändamål.
DPU:s verksamhet har redan från början haft en sådan långsiktig och permanent karaktär att den egentligen inte är förenlig med kommittéformen. Uppgiften att svara för beställning av officiell statistik innebär också att kommitténs verksamhet nu innefattar regelrätt myndighetsutövning. Detta återspeglas bl.a. i att en särskild instruktion styr kommitténs arbete i denna del. Enligt regeringens uppfattning finns det starka såväl formella som praktiska skäl för att verksamheten bör bedrivas i myndighetsform. När regeringen nu föreslår att delegationens verksamhet skall utvidgas ytterligare anser regeringen därför att det samtidigt är lämpligt att ombilda DPU till myndighet. Förändringen bör träda i kraft den I juli 1995. Anslaget F 5. bör i enlighet härmed tillföras 1 385 000 kronor för att täcka den nya myndighetens tillkommande lokal- och administrationskostnader.
Sammantaget föreslår regeringen att anslaget F 5. Statistik och prognoser anvisas 34 810 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut : Prop. 1994/95:100
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
till Statistik och prognoser för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 34 810 000 kronor.
F 6. Transportinformatik
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag” 2 000 000 1995/96 Förslag 3 000 000
varav 2 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
+ Anslaget benämnes budgetåret 1994/95 F 6. Informationsteknologi
Regeringen utfärdade den 19 maj 1994 direktiv (dir. 1994:41) rörande informationsteknikens användning i trafik- och transportsystemet. Enligt direktiven skall en delegation utreda frågor om informationsteknikens trafikpolitiska konsekvenser och behovet av att utforma ett regelverk kring informationsteknikens användning i trafiken samt bereda förslag till särskilda insatser för att främja användningen av sådan teknik i transportsektorn. Uppdraget skall vara avslutat före utgången av år 1996. Medel för delegationens verksamhet anvisas över anslaget F 6. Transportinformatik.
Det bör ankomma på regeringen att disponera anvisade medel.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Transportinformatik för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kronor.
8 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 7 Rättelse: S. 113 Tillkommit: rad 1-2
. . op eo Bilaga 7 G 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
| 1993/94 Utgift | 1 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
G 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut
1993/94 Utgift 101 425 738 1994/95 Anslag 125 024 000 1995/96 Förslag 182 802 000
varav 121 634 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
G 3. EUMETSAT
1993/94 Utgift 28 870 402 Reservation 41 129 592 1994/95 Anslag 22 000 000 1995/96 Förslag 53 000 000
varav 53 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
SMHI är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI:s verksamhet skall finansieras med avgifter i den utsträckning som kostnaderna inte täcks av anslaget. Anslaget skall användas för myndighetsuppgifter vilka utförs inom SMHI:s basverksamhet och genom prognos- och varningstjänst. SMHI:s uppdrags- och affärsverksamhet står för ca 60 % av den totala omsättningen. Uppdrag är sådana tjänster som SMHI utför åt andra myndigheter inom ramen för sitt myndighetsansvar. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella grunder. Riksdagen har uttalat att såväl uppdrags- som affärsverksamheten successivt skall öka sitt bidrag till basverksamheten. För budgetåret 1994/95 beräknas bidraget bli 44 miljoner kronor.
De övergripande målen för myndigheten är att för väder- och vattenberoende verksamheter till lägsta möjliga kostnad producera planeringsoch beslutsunderlag av bestämd kvalitet och innehåll, med denna bastjänstproduktion som grund bedriva en lönsam affärsverksamhet, arbeta som ett modernt, kundorienterat kunskapsföretag, och vara minst lika effektivt som jämförbara organisationer inom den privata sektorn samt vara en resurs i miljöarbetet.
En särskild utredning om SMHI:s verksamhetsform har tillsatts. I avvaktan på regeringens ställningstagande bör verksamheten prövas endast för ett år och genomföras enligt nuvarande riktlinjer.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat SMHI:s årsredovisning för Prop. 1994/95:100 budgetåret 1993/94 och bedömt att den i allt väsentligt är rättvisande. Bilaga 7
Regeringen gav i regleringsbrevet för 1993/94 dels SMHI i uppdrag att redovisa förutsättningarna för att öka användarfinansieringen vad gäller vidareutveckling av tekniken som syftar till att öka träffsäkerheten i prognoserna, dels SMHI och Chefen för Flygvapnet i uppdrag att gemensamt utreda hur samordningen av den militära och civila vädertjänsten ytterligare kan ökas. Uppdragen har redovisats under år 1994.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som beslutades av riksdagen år 1993 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 182 802 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 288 000 000 kr
1 ömnin
Verksamheten redovisas för affärsområdena Samhälle, Trafik, Miljö- Energi och Konsument. Nyckeltal och kvalitetsmått finns för de flesta verksamhetsområden liksom kommentarer om orsaken till resultaten. Nyttan av väderprognoser och effekter i samhället beskrivs. Regeringen instämmer i RRV:s påpekande att fler verksamhetsområden bör kunna beskrivas med kvantitativa resultatmått och styckkostnader.
SMHI redovisar ett anslagssparande från budgetåret 1993/94 på 18,9 miljoner kronor. Orsaken är bl.a. förseningar i stora investeringar. Affärs- och uppdragsverksamhetens omsättning var 239 miljoner kronor. Resultatet för budgetåret 1993/94 visar på ett underskott på ca 1 miljon kronor vilket förklaras av att myndigheten belastat resultatet med en semesterlöneskuld. Budgetåret 1994/95 förväntas ett överskott på ca 3,5 miljoner kronor och för budgetåret 1995/96 ca 5 miljoner kronor.
Tidigare reservationer och överskott
SMHI har under budgetåret 1993/94 använt medel från en reservation = Pilaga 7
från budgetåret 1992/93 för finansiering av rationaliseringar 1 det meteorologiska observationssystemet (OBS 2000). Genom OBS 2000 kommer ca 100 observationsstationer med 130 arbetstillfällen att ersättas med automatiska mätstationer och med fjärranalysmätningar. Kostnaderna för avveckling av personal kommer huvudsakligen att uppstå under budgetåren 1994/95 och 1995/96. SMHI räknar med minskade kostnader för observationer motsvarande 5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och därefter ca 10 miljoner kronor per år.
Regeringen har i ett särskilt beslut angett att SMHI skall få använda ett överskott i uppdrags- och affärsverksamheten som redovisades vid utgången av budgetåret 1992/93. 17,2 miljoner kronor skall satsas på rationaliseringar i basproduktionen under budgetåret 1994/95 och 13,8 miljoner kronor för att påskynda utvecklingen av affärsverksamheten under budgetåren 1994/95-1997.
Investeringar Investeringsvolymen är i stort sett oförändrad jämfört med redovisningen i den fördjupade anslagsframställningen för <budgetåren 1993/94-1995/96. Budgetåret 1995/96 har de totala utgifterna för investeringar beräknats till 57 miljoner kronor varav OBS 2000 står för ca 13,1 miljoner kronor.
Kapitalkostnaderna för den anslagsfinansierade verksamheten bedöms bli ca 17 miljoner kronor och för uppdrags- och affärsverksamheten ca 27 miljoner kronor.
lu r
Med hänsyn taget till kravet på besparingar i statsbudgeten innebär förslaget om medelstilldelning ytterligare krav på besparingar för budgetåret 1995/96. I utredningen om SMHI:s verksamhetsform ingår att analysera SMHI:s ekonomi. Inför budgetåret 1997 och därefter kommer utredningens analys att vara en viktig del när det gäller att fastställa de förutsättningar som långsiktigt skall gälla för SMHI:s verksamhet.
SMHI är beredskapsmyndighet. Försvarsmaktens vädertjänstfunktion är nära samordnad med och beroende av SMHI:s produktionssystem. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) bedömer att det skydd som finns i dag är otillräckligt för att säkerställa prognosproduktionen från SMHI i Norrköping i en kris eller krigssituation. Vidare anser ÖCB att det är angeläget att delar av SMHI:s produktionssystem dubbleras. SMHI begär i sin anslagsframställning 5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för investeringar i kommunikationssystem och 2 miljoner kronor för drift av systemen. ÖCB tillstyrker i programplanen för
1995/96-1999/2000 att investeringarna genomförs men att kostnaderna Prop, 1994/95:100 bestrids utanför planeringsramen. Regeringen är nu inte beredd att Bilaga 7 anvisa medel för detta ändamål. SMHI:s roll i det civila försvaret behandlas i utredningen om SMHI:s verksamhetsform.
SMHI hämtar observationer från mätstationer på fyrplatser. I samband med att Sjöfartsverket rationaliserar sin verksamhet vid fyrarna planerar SMHI att ersätta de nuvarande mätningarna med automatiska mätningar från bojar. SMHI begär i sin anslagsframställning 1,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för mätningar från bojar, anslutning till internationellt forskningssamarbete och samarbete med de baltiska
staterna för utveckling av bojar i Östersjön. Regeringen är nu inte
beredd att anvisa medel för detta ändamål.
I syfte att förbättra planeringsunderlaget vid höga flöden begär SMHI i sin anslagsframställning 1,4 miljoner kronor per år under budgetåren 1995/96-1998 för utveckling av s.k. riskzonkartor. Regeringen har erfarit att frågan kommer att tas upp i den av regeringen tillsatta utredningen om dammsäkerhet och avvaktar därför utredningens ställningstagande.
Regeringen föreslår att det anvisas 53 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för medlemsavgifter i Eumetsat för år 1996.
Ekonomiskt samarbete i Europa För att säkerställa ett fortsatt fritt utbyte av information och samtidigt skapa förutsättningar för en konkurrens mellan privata aktörer och de nationella instituten på lika villkor har SMHI tillsammans med 16 andra meteorologiska institut ansökt hos EU-kommissionen att få bilda en ekonomisk intresseförening (Ecomet). Priserna på data, produkter och tjänster skall bestämmas mot bakgrund av att informationen baseras på den meteorologiska infrastruktur (observationsnät, kommunikationsnät och prognosmodeller) som medlemmarna i Ecomet har kostnader för. EU-kommissionen har ännu inte tagit beslut i frågan. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om Sveriges deltagande i Ecomet.
Regeringen gav år 1993 Statskontoret i uppdrag att utreda konsekvenserna av ett eventuellt deltagande i Ecomet. Uppdraget har redovisats den 28 januari 1994.
SMHI:s samarbetsavtal I syfte att bättre definiera samhällets behov av SMHI:s tjänster och för att stärka uppdrags- och affärsverksamheten har SMHI avtal med sina större kunder. Under budgetåret 1993/94 har nya avtal med Statens naturvårdsverk och Statens räddningsverk trätt i kraft och avtalen med Sveriges Radio och Sveriges Television och Försvarsmakten reviderats. Diskussioner om avtal pågår med Fiskeriverket, Kustbevakningen, Sveriges geologiska undersökning och Sjöfartsverket. Det finns också
ett avtal med Statens Strålskyddsinstitut om beredskap mot kärnkrafts- Prop. 1994/95:100 olyckor. Bilaga 7
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kronor, 2. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 182 802 000 kronor, 3. till EUMETSAT för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 53 000 000 kronor.
G 4. Statens geotekniska institut
| 1993/94 Utgift | 1 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
G 5. Bidrag till statens geotekniska institut
1993/94 Utgift 16 125 333 1994/95 Anslag 16 217 000 1995/96 Förslag «22 897 000
varav 15 664 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens geotekniska institut, SGI, är central förvaltningsmyndighet för geotekniska frågor. SGI har ett sektorsövergripande ansvar och skall vara ett oberoende geotekniskt institut och centrum för geotekniska frågor i Sverige.
Det övergripande målet för SGI är att genom obunden forskning verka för en optimal användning av mark i samband med planering och byggande. Institutets åtgärder skall baseras på en god hushållning med markresurser.
SGI har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena forskning, säkerhetsfrågor, information och internationellt arbete, konsultation samt ledning och administration. I årsredovisningen ingår också en personalekonomisk och ekonomisk redovisning. SGI redovisar ett behov av en låneram på 8 000 000 kronor, vilket innebär en utökning med 2 000 000 kronor. Verksamhetens intäkter uppgår för budgetåret 1993/94 till 58 963 736 kronor, varav 42 786 539 kronor utgörs av avgifter. Verksamhetens kostnader uppgår under samma period till 58 966 731 kronor. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader utgörs av ett underskott på
1 933 493 kronor. Ackumulerat överskott var enligt balansräkningen, Prop. 1994/95:100 med hänsyn taget till årets resultat, 4 346 836 kronor. RRV:s revisions- Bilaga 7 berättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 22 897 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 54 000 000 kr
Resultatbedömning
Statens geotekniska instituts årsredovisning visar att verksamhetsmålen i allt väsentligt uppfyllts.
De avvikelser från planen som institutet redovisar för forskningsverksamheten bedöms kunna åtgärdas under budgetperioden 1995/96.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Statens geotekniska institut. Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att årsredovisningen tydligare kan redovisa institutets prestationer i relation till bakomliggande mål. Regeringen har erfarit att institutet redan har påbörjat arbetet med att åstadkomma en än mer tydlig resultatredovisning.
Slutsatser
De verksamhetsmål och de riktlinjer som lagts fast för institutets verksamhet under planeringsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Institutets behov av en ökad låneram tillgodoses. Med hänsyn till kravet på besparingar i statsbudgeten och en beräknad minskning av lokalkostnader bör emellertid bidraget till Statens geotekniska institut minskas med 1 428 000 kronor i förhållande till planeringsramen för innevarande budgetår. SGI skall i årsredovisningen för budgetåret 1995/96 redovisa särskilt vilka åtgärder som vidtagits för att möta besparingskraven, och vilka konsekvenser detta fått för verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 7 Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Statens geotekniska institut för budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 1 000 kronor,
2. till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 22 897 000 kronor.
G 6. Statens haverikommission
1993/94 Utgift 0 1994/95 Anslag | 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Statens haverikommission (SHK) har som övergripande mål att, i syfte att öka säkerheten, undersöka orsaken till samtliga allvarliga sjö-, luftfarts- och järnvägsolyckor och andra allvarliga olyckor samt tillbud till sådana olyckor.
SHK delar in sina kostnader i fasta kostnader och i kostnader för de särskilda undersökningarna. De fasta kostnaderna utgörs av sådana som inte kan hänföras till någon särskild undersökning och betalas av Försvarsdepartementet, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten (tidigare Chefen för flygvapnet).
De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor, vilka finansieras från fjärde huvudtitelns anslag D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för verksamhetsåret 1993/94 innehåller inga invändningar.
Fr.o.m. budgetåret 1994/95 gäller att SHK måste låna i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Statens haverikommission SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1995/96 hemställt om ett anslag om 1 000 kronor samt att de fasta kostnaderna för verksamheten fördelas enligt föregående budgetår. Kostnadsfördelningen för budgetåret 1994/95 är enligt följande:
Försvarsdepartementet 15 « Luftfartsverket 50 & Sjöfartsverket 10 Banverket 5« Försvarsmakten 20 &
De fasta kostnaderna för innevarande budgetår har beräknats till 5,8
miljoner kronor. SHK anser att de fasta kostnaderna i nuvarande pris- — Bilaga 7 läge kan beräknas till 3,2 miljoner kronor för varje halvårsperiod under budgetåret 1995/96 dvs. totalt 9,6 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Den 28 september 1994 uppdrog regeringen åt SHK, efter samråd med företrädare för Estlands regering, att biträda i utredningsarbetet med
anledning av passagerarfärjan M/S Estonias förlisning. Den inter-
nationella haverikommissionens uppgift är att bl.a. klarlägga händelse-
förloppet, dess orsak och ge underlag för åtgärder för att förhindra en ny
olycka.
I årsredovisningen för budgetåret 1993/94 framgår det att de fasta
kostnaderna uppgick till drygt 6,2 miljoner kronor. Regeringen beräknar att statens bidrag till SHK:s administrationskostnader för budgetåret 1995/96 uppgår till maximalt 9,6 miljoner kronor. Den av SHK föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budgetåret 1995/96 bör gälla om inte annat kan överenskommas mellan berörda intressenter.
Vad beträffar Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna får dessa högst uppgå till det belopp som anvisas från fjärde huvudtitelns anslag G 14. Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens haverikommission för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 1 000 kronor.
H. Övriga ändamål "Prop. 1994/95:100
LA . Bilaga 7 H 1. Viss internationell verksamhet
1993/94 Utgift 4 385 957 1994/95 Anslag 7 696 000
1995/96 Förslag 13 083 000
varav 7 696 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av Kommunikationsdepartementet för kostnader bl.a. för medlemsavgifter och resor förenade med Sveriges deltagande i internationella organisationer m.m. Detta gäller främst internationella
luftfartsförhandlingar, FN:s kommission för Europa (ECE), Internatio-
nella järnvägsfördragen m.m. (COTIF, OCTI m.m.), Internationellt
samarbete vad gäller sjöfarten (IMO m.m.) samt EU. Regeringen föreslår för budgetåret 1995/96 ett anslag på 13 083 000
kronor för dessa ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 13 083 000 kronor.
H 2. Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst
m.m.
| 1993/94 Utgift | 15 163 000 |
| 1994/95 Anslag | 285 000 |
| 1995/96 Förslag | 285 000 |
Styrelsen för riksfärdtjänst avvecklades vid årsskiftet 1993/94. En särskild avvecklingskommitté inrättades vid den tidpunkten för att bl.a. svara för utbetalningar av medel för resor med riksfärdtjänsten som beslutats före den 1 januari 1994 och som ägde rum fram t.o.m. utgången av januari 1994.
Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det kan dock tänkas att det även efter den tidpunkten kan komma in räkningar för sådana resor med riksfärdtjänsten för vilka staten har ett betalningsansvar, teoretiskt sett ända fram till år 2004. Medel bör därför reserveras för betalning för sådana resor och för viss administration av verksamheten.
För budgetåret 1995/96 föreslås ett anslag på 285 000 kronor för kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 7
till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kronor.
Innehållsförteckning
Bilaga 7
Sjätte huvudtiteln
Inledning 12 A. Infrastruktur
| 33 1 Vägverket: Administrationskostnader | 463 631 000 |
| 34 2 — Drift och underhåll av statliga vägar | 5 867 250 000 |
| 37 3 Byggande av vägar | 7592 656 000 |
| 38 4 Byggande av länstrafikanläggningar | 2 374 000 000 |
39 5 — Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar 329 449 000 39 6 Vägverket: Försvarsuppgifter 43 826 000 40 7 Vägverket: Kostnader för registerverk-
samhet 598 513 000 41 8 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. 1 000 47 9 — Banverket: Administrationskostnader 445 992 000 48 10 Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar 4 396 175 000 50 11 - Nyinvesteringar i stomjärnvägar 9 408 060 000 51 12 Ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader 648 000 000 51 13 Järnvägsinspektionen 27 335 000 52 14 Banverket: Försvarsuppgifter 63 486 000
32 258 374 000
54 B. Sjöfart
| 62 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. | 68 624 000 |
| 63 2 — Transportstöd för Gotland | 250 000 000 |
| 3 — Handelsflottans kultur- och fritidsråd | 1 000 |
| 65 4 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. | 94 008 000 |
| 66 5 — Bidrag till svenska rederier | 510 000 000 |
67 6 = Åtgärder mot vattenförorening från
fartyg — 1 000
922 634 000
68 C. Luftfart 74 1 Beredskap för civil luftfart 106 300 000 75 2 — Driftbidrag till kommunala flygplatser
i skogslänen 15 200 000
121 500 000
81 . Post- och telestyrelsen 248 981 000 Bilaga 7 83 Upphandling av
särskilda samhällsåtaganden 539 588 000 84 Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice 300 000 000 85 Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarmering AB 210 000 000 86 Informationsteknik: Telekommunika-
tion m.m. 37 500 000
1 336 069 000
88 Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster
m.m. 91 Ersättning till Statens järnvägar i samband
med utdelning från AB Swedcarrier 1000 91 Köp av interregional persontrafik på
järnväg m.m. 795 900 000 93 Ersättning till trafikhuvudmännen för
köp av viss kollektivtrafik 309 471 000 95 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder
inom den civila delen av totalförsvaret 3 456 000
1 108 828 000
97 Kommunikationsforskning 9” Statens väg- och transportforsknings-
institut 1 000 97 Bidrag till Statens väg- och transport-
forskningsinstitut 49 356 000 99 Kommunikationsforskningsberedningen 197 735 000
Ru 102 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon 61 000 000 103 Statistik och prognoser 34 810 000 105 Av Transportinformatik 3 000 000
| 345 902 000
106 Meteorologi, geoteknik m.m. 106 - Sveriges meteorologiska och hydrologiska
| institut | 1 000 | ||
| 106 | Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut | 182 802 000 | |
| 106 | EUMETSAT | 53 000 000 | |
| 110 BR Statens geotekniska institut | 1 000 | ||
| 110 v Bidrag till Statens geotekniska institut | 22 897 000 | ||
| 112 aAa Statens haverikommission | 1 000 |
258 702 000
114 1 Viss internationell verksamhet 13 083 000 = Bilaga 7 114 2 Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m. 285 000
13 368 000
Summa kronor 36 365 377 000
gotab 47521, Stockholm 1994
Bilaga 8 till budgetpropositionen 1995 ÄN
BIE ey
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Bilaga 8
Inledning
Uppgifterna inom Finansdepartementets område fördelar sig på följande
verksamhetsområden: skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning, Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning, vissa centrala myndigheter, statliga
arbetsgivarfrågor, Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det
finansiella systemet, kommunal ekonomi, lagstiftning och utveckling, Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten och övriga ändamål.
Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning
som följer av gällande skatteförfattningar.
Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla
fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet.
Den exekutiva verksamheten syftar till att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig
väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög
kvalitet. I verksamheten ingår även att genom information och liknande förebyggande åtgärder, verka för att betalningsförpliktelser och andra förplikteiser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Det övergripande målet för fastighetsförvaltningen är att för statens räkning förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras.
Den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och för varje myndighet effektivt och ekonomiskt sätt.
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets stratsskuldsförvaltning är att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav.
För tullverksamheten är det övergripande målet att faställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. I verksamheten ingår även att övervaka och
kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmeler om in- och
I Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 8
utförsel av varor efterlevs samt att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Bilaga 8
Riktlinjerna för den statliga statistikförsörjningen framgår av Lagen om den officiella statistiken (SFS 1992:889). I lagen ställs krav på att statistiken skall vara objektiv, allmänt tillgänglig och offentliggöras med
beaktande av skyddet för den enskilde.
Redovisning och revision ingår i Riksrevisionsverkets verksamhet. Den
årliga revisionen skall bl.a. granska och bedöma kvaliteten i årsredovisningarna. Effektivitetsrevisionen skall granska effektivieteten i statliga åtaganden och statlig verksamhet. Inom verksamhetsområdet Ekonomi och Resultatstyrning skall RRV stödja och utveckla den ekonomiska
styrningen i den statliga verksamheten.
Verksamheten inom statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndig-
heterna Arbetsgivarverket och Statens löne- och pensionsverk dels anslag som tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan
arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets- och anställningsvillkor för de statligt anställda.
Det övergripande målet för bankstödsverksamheten är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att
stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så
låga som möjligt. De övergripande kommunala frågorna kommer från den 1 januari 1995
att vara samlade i Finansdepartementet. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och lagstiftning samt indelnings- och utvecklingsfrågor. Det
Övergripande målet för statens åtgärder i förhållande till kommunsektorn
är att skapa goda förutsättningar för den kommunala verksamheten så att den utifrån medborgarnas behov kan uppfylla de uppsatta målen inom en ekonomisk ram som ligger i linje med samhällsekonomiska krav.
Sveriges avgift till EG-budgeten utgör en del av åtagandena enligt anslutningsfördraget om medlemskap i Europeiska unionen (EU). EU:s viktigaste finansiella instrument för gemensam politik utgörs av EG-
budgeten. Den omfattar samtliga inkomster och utgifter som EU enligt
Romfördraget har eller kan ha inom den Europeiska gemenskapen. Medlemsländerna ansvarar för finansieringen av budgetens utgifter genom avgifter, budgetens s.k. egna resurser.
När det gäller jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är målsättningen en ökad kvinnorepresentation i myndigheternas styrelser eller råd, och i nämnder och kommittéer så att
lika könsfördelning uppnås. Under budgetåret kommer ansträngningarna att intensifieras för att få fram kvinnliga kandidater med adekvat, d.v.s. främst ekonomisk och juridisk, kompetens till departementets olika organ
- myndigheter, stiftelser, statligt ägda bolag. Vidare kommer en uppföljning att göras av hur kvinnorna upplever arbetsförutsättningarna i olika styrelser inom departementets verksamhetsområde.
Bilaga 8
I propositionen (1994/95:25) Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. presenterade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing
(bet. 1994/95FiU:1). Regeringen föreslår att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Finansdepartementets verksamhetsområde
minskas med 1 455 miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 1 100 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 915 miljoner kronor.
Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller gränsformalitet och kontroll. Generaltullstyrelsen har regeringens
uppdrag att se över behovet av organisatoriska förändringar inom Tullverket med anledning av ett svenskt EU-medlemskap. Av Generaltullstyrelsens utredning framgår att EU-medlemskapet leder till en kraftig
minskning av Tullverkets arbetsvolymer, framför allt vad gäller klarering
av gods och transporter. Förändringarna i tullarbetet innebär bl.a.
minskade antal dokument och transportmedel som behöver klareras. Uppskattningsvis 60-657 av all klarering av gods och transporter bortfaller vid ett EU-medlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än 5072 av Tullverkets operativa verksamhet är minskningen av verkets arbetsbelastning därmed mycket stor.
Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering måste anpassas till de nya förutsättningarna. Anpassning av
organisationen skall inte i negativ riktning påverka Tullverkets möjlig-
heter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämpningsområdet.
Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som
bedrivs inom EU och de åtaganden som är förknippade med med-
lemskapet. Sverige kommer som fullvärdig medlem i EU få större möjligheter att påverka den konkreta utformningen av detta system. Flera myndigheter deltar i utvecklingen av ett europeiskt statistiskt system.
Statistiska centralbyrån har dock en central roll i samordningen av de
svenska insatserna.
Genom svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken (EIB) kommer Sverige under åren 1995-1998 att betala in sammanlagt 4 500
miljoner kronor i bankens kapital samt till olika reservfonder i banken. Under budgetåret 1995/96 beräknas inbetalningarna uppgå till 2 850 miljoner kronor.
Besparingsåtgärder
1998 Bilaga 8 19953/96 (12 mån)
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 141 408
Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 86 98
Resterande myndigheter inom Finansdepartementets verksamhetsområde 165 427
Statliga arbetsgivarfrågor 101 101
Besparingar till följd av ett EU-medlemskap 421 421
Summa besparingar brutto 914 1455
Utgiftsutvecklingeninom Finansdepartementets område blirsammantaget följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 1997! 19989
Absoluta tal Relativa tal
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9038,9 6 035,5 -138,6 -128,5
Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 200,4 180,0 142,2 94.8 -6,0 -6.0
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362.0 -2,1 -2.1
Vissa centrala myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79.0
Statliga arbetsgivarfrågor 3 081,2 2 705,1 3 694,2 2 462.8 of. of.
Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 24 037,8 14.0 16,5 10,9 -0.4 -0,4
Bidrag och ersättningar till kommunerna 46 746,0 45 568,5 68 413,5 45 609,5 of. of.
Sveriges avgift till
| gemenskapsbudgeten | - 9 950,0 29 700,0 19 800,0 | +800 +700 |
| Övriga ändamål | 17,1 962,1 2 864,9 —-1-909,9 | -0.2 -0,2 |
| Totalt för Fi-dep | 82 288,3 68 545,4 118 468,5 79 147,0 | 486,5 483,8 |
1) Prisnivå 1995/96
1¶En effektivare statlig förvaltning Br 1 185:100
ilaga
1.1¶Utgångspunkter
Utgångspunkterna för regeringens förvaltningspolitik redovisas i bilaga 1. Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med
förvaltningens organisation och struktur, lednings- och verksamhets-
former samt styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning
såväl för dem som arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har till uppgift att utveckla och förändra verksamheten i den statliga
förvaltningen.
Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturförändringar i den statliga förvaltningen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under
mandatperioden.
strukturförändringar. Uppföljningarna skall vara återkommande och redovisas för riksdagen. De erfarenheter som hittills har vunnits i
omstruktureringsarbetet skall tas till vara på ett konstruktivt sätt i det fortsatta förändringsarbetet. Erfarenheterna ger ett bra underlag för ytterligare förbättringar i kompetens och rutiner.
Personalkonsekvenserna vid strukturförändringar har hittills kunnat hanteras på ett bra sätt därför att det på statliga området finns ett väl
fungerande trygghetssystem. Den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets tillämpningsområde uppskattas till under två procent.
Regeringen kommer att noga följa den fortsatta utvecklingen.
I regeringens ansvar för styrningen av myndigheterna är en aktiv chefsförsörjning av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de förvaltningspolitiska målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod lägga ökad vikt vid professionell rekrytering, introduktion och chefsutveckling för myndighetscheferna.
Den informationstekniska utvecklingen ger tillsammans med övriga
förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare
arbetssätt i den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare
förutsättningar såväl för en rationellare administration som för en effektivare service till medborgare och företag.
1.2¶Strukturförändringar inom statsförvaltningen
1.2.1 Bättre styrning av förändringsarbetet
Inom statsförvaltningen har under den senaste femårsperioden mer
omfattande strukturförändringar genomförts på kort tid än någonsin tidigare. Renodlingen av den statliga verksamheten inleddes omkring år
1990 med principbesluten om bolagisering av flera av de stora affärsverken. I fråga om förvaltningsmyndigheterna togs det första samlade Bilaga 8 greppet på strukturfrågorna år 1991. Riksdagen fattade då beslut om ett
program för omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del II,bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390), det s.k. Administrationsprogrammet. Programmet sågs som ett uttryck för
inledningen till ett långsiktigt och kontinuerligt förnyelsearbete inom
staten. Vid riksdagsbehandlingen underströk Finansutskottet att det är
viktigt att se omstruktureringsarbetet som en fortlöpande process. Riksdagen bör ges tillfälle till en kontinuerlig och samlad uppföljning av organisations- och strukturförändringar. En sådan uppföljning bör innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer
att uppnås. Vidare bör de verksamhetsmässiga och personalmässiga
konsekvenserna analyseras. Även i andra sammanhang har riksdagen uttryckt önskemål om att få bättre information om strukturförändringarna
inom statsförvaltningen. Riksdagen har bl.a. gett till känna att regeringen
bör redovisa de åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med de brister i arbetet med strukturförändringar som riksdagens revisorer
(1992/93:RR3) har påtalat. Revisorerna ansåg bl.a. att det fanns generella
brister i regeringskansliets hantering av förvaltningspolitiska frågor.
Departementen har ansvaret för att förbereda och planera omstruktureringar inom sina ansvarsområden. En ny vägledning om organisationsoch strukturförändringar har utarbetats till hjälp för chefer och handläggare i regeringskansliet. I vägledningen understryks vikten av att riksdagen får ett väl genomarbetat beslutsunderlag. Motiven till omstruktureringen bör klart framgå, liksom konsekvenserna vad gäller verksamhet, personal och kostnader.
Styrningen av organisations- och strukturförändringar är utomordentligt viktig. Mål- och resultatdialogen mellan regeringskansliet och avvecklingsorganisationen är därvidlag ett centralt inslag. I regleringsbrev eller andra regeringsbeslut, som också är viktiga styrinstrument, skall bl.a. anges vad en avveckling högst får kosta, hur redovisningen av kostnaderna skall ske, formerna för dialog och rapportering o.s.v. Vägledningen för regeringskansliet kommer fortlöpande att utvecklas så att regeringskansliet ges bättre förutsättningar att arbeta med organisations-och strukturförändringar. Regeringens avsikt är att förbättra möjligheterna för dem som ansvarar för avvecklingar att få det stöd och de råd som behövs för att de skall kunna genomföra avvecklingar på ett för verksamheten och personalen ändamålsenligt sätt samt under god hushållning med statens resurser. Dialogen mellan regeringskansliet och myndigheter under avveckling måste utvecklas ytterligare och föras under
hela förändringsperioden. Vidare avser regeringen att se till att
avvecklarna förordnas i god tid före avvecklingsprocessen och att de
tillförsäkras nödvändigt stöd bl.a. i form av ekonomi- och personalad-
ministrativ kompetens.
1.2.2 Uppföljning av strukturförändringar
Bilaga 8
Regeringen redovisade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) en uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen sedan år 1980. Uppföljningen utgick från det s.k. Administrationsprogrammet, vars mål var att efter genomförandeperioden 1991/92-1993/94 ha åstadkommit en årlig nettobesparing på statsbudgeten om ca 2 miljarder kronor.
Statskontoret har regeringens uppdrag att återkommande redovisa bl.a. resultaten av genomförda organisations- och strukturförändringar. I
delrapporten "Administrationsprogrammets besparingsresultat" konstaterar
emellertid Statskontoret att det f.n. saknas tillräckligt underlag för att bedöma om besparingsmålet har uppnåtts.
Statskontoret redovisar i sin rapport också allmänna erfarenheter av strukturarbetet inom statsförvaltningen. Detta ger regeringen anledning
att ytterligare betona vikten av att systematiska uppföljningar görs så att effekterna av strukturförändringar skall kunna bedömas med avseende på
ekonomiska, verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenser.
Regeringen avser att vidta åtgärder för att uppföljningen av organisations- och strukturförändringar skall fungera på avsett sätt.
Regeringen har i finansplanen framhållit att det statsfinansiella läget ställer krav på fortsatta besparingar. En följd av detta är att fortlöpande organisations- och strukturförändringar måste genomföras inom - den offentliga sektorn. Även EU-medlemskapet ställer krav på ändamålsenliga
organisations- och arbetsformer. Resultatinformation som tas fram inom ramen för budgetprocessen bör ge väsentligt bättre förutsättningar än
tidigare att i budgetprocessen ta fram underlag för omprövningar av den omfattning som den ekonomiska politiken kräver. I bilaga 1 till budget-
propositionen redovisar regeringen erfarenheter från och regeringens bedömning av resultatstyrningen.
En vägledning har som tidigare nämnts utarbetats till stöd för regeringskansliets arbete med organisations- och strukturförändringar. Vägledningen innehåller riktlinjer för systematisk uppföljning av organisations- och strukturförändrande beslut, bl.a. rekommendationer för hur underlaget för sådana beslut bör utformas för att göra det möjligt att följa upp om avsett resultat har uppnåtts. Enligt riktlinjerna skall en
systematisk uppföljning, som ett led i genomförandet, alltid utmynna i en
bedömning av förändringsresultatet. De myndigheter som är ansvariga för att driva en verksamhet skall också normalt svara för redovisning av
resultaten. Departementen svarar för att de organisations- och strukturför-
ändringar följs upp som regering och riksdag har beslutat om. De har också ett ansvar för att åtgärder vidtas för att rätta till brister.
Regeringens uppfattning är att uppföljningen av förändringsarbetet
väsentligt måste förbättras för att riksdagen och regeringen skall få nödvändig information.
strukturförändringar Bilaga 8
Allmänt
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) redogjordes för
de bedömningar som gjorts inom regeringskansliet beträffande de personalkonsekvenser som blir en följd av pågående strukturförändringar inom statsförvaltningen. Bedömningarna utgick från förhållandena våren 1993 och avsåg de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna var mycket grova på grund av många osäkra faktorer, bl.a. pågående organisationsutredningar.
Inom regeringskansliet har nu en uppföljning gjorts av de redovisade personalkonsekvenserna. Vidare har en bedömning gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern, bl.a. propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25). Hänsyn har också tagits till nya myndigheter och arbetstillfällen för att få en heltäckande bild. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna.
Staten hade cirka 250 000 anställda den 1 september 1994. Under budgetåren 1995/96-1998 beräknas överslagsmässigt cirka 9 200 statsanställda komma att avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.
Trygghetsstiftelsen
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har, per den 1 december 1994, drygt 37 000 personer registrerats som uppsagda sedan starten i april 1990.
Enligt uppgifter från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till drygt 500 miljoner kronor. Av dessa skall drygt 200 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under verksamhetsåret 1993/94 utbetalades cirka 385 miljoner kronor som stöd till uppsagda.
Sammanfattning
— Antalet statsanställda har minskat med cirka 62 000 under perioden
den I september 1993 - den 1 september 1994. Orsaken till minsk-
ningen är främst bolagiseringen av Posten och AMU.
— Sedan Trygghetsstiftelsen påbörjade sin verksamhet i april 1990 och
fram till den 1 december 1994 har drygt 37 000 personer registrerats Bilaga 8
som uppsagda. Av dessa sades 13 242 upp under år 1992 och 12 069
under år 1993. Under år 1994 har antalet uppsagda minskat och beräknas komma att uppgå till mellan 4 000 och 5 000 för hela kalenderåret.
— I departementens bedömningar finns det i åtskilliga fall en betydande
osäkerhet. Inom en del områden har konsekvenserna av besparingar-
na överhuvudtaget inte kunnat anges. Detta skall ses mot bakgrund
av attdet är omfattande besparingar som genomförs, och det råder i
regeringskansliet och myndigheterna oklarhet om hur besparingarna
kommer att tas ut. Neddragningarna kommer också att indirekt
påverka avgiftsfinansierade myndigheter och verksamheter eftersom
dessa i stor utsträckning har sina kunder inom den offentliga sektorn.
Det är omöjligt att idag bedöma omfattningen av de personalminsk-
ningar som uppstår till följd av den minskade statliga konsumtionen
i detta avseende.
I avsnitt 2 redovisas de departementsvisa bedömningarna av personalkonsekvenserna.
1.2.4¶Erfarenheter från omställnings- och avvecklingsarbete
Statskontoret har regeringens uppdrag att sammanställa erfarenheterna
från större omställningar som har genomförts inom statsförvaltningen för
att analysera bl.a. omställningskostnader, i vad mån myndigheterna
använder sina utökade beslutsbefogenheter för att effektivisera sin
verksamhet och hur produktiviteten påverkas av förändringarna. Arbetet pågår och regeringens avsikt är att återkomma till riksdagen med en information så snart tillräckligt underlag finns.
Genom en fortlöpande dialog mellan regeringskansliet och avvecklingsmyndigheter och genom rapporter från avvecklare har regeringen fått
en allmän bild av hur förändringsarbetet fungerar. Även Trygghetsstiftelsens erfarenheter är ett viktigt underlag för regeringens bedömning liksom RRV:s iakttagelser vid revisionen. Regeringens bedömning är att det fortfarande finns brister som måste rättas till. Dessa gäller bl.a. styrningen av strukturförändringarna.
Enligt myndighetsföreträdare och avvecklare är styrningen en mycket viktig faktor för att ett avvecklingsarbete skall ha framgång. Informationen till myndigheter och avvecklare får inte leda till missförstånd. Uppdrag måste därför formuleras så att statens avsikter med och intressen vid en ombildning eller avveckling klart framgår. En klar och entydig
ansvars- och uppgiftsfördelning mellan aktörerna i avvecklingsarbetet är
mycket viktig liksom att en kontinuitet i arbetet kan upprätthållas. Avvecklingar som genomförs i en särskild organisation anses av många fungera bättre än avvecklingar som genomförs i en befintlig organisation,
d.v.s. avveckling av en verksamhet bör organisatoriskt skiljas från
utveckling av en verksamhet. Erfarenheterna tyder också på att särskilda avvecklare bör utses mycket tidigt i avvecklingsprocessen. Till de Bilaga 8 positiva erfarenheterna hör att regeringskansliets arbete med organisations- och strukturförändringar i förhållande till myndigheter och avvecklare anses ha blivit bättre.
Sedan starten år 1990 har Trygghetsstiftelsen registrerat över 37 000 uppsagda och varit i kontakt med cirka 3 000 arbetsplatser som avvecklat personal. Stiftelsen har därmed en betydande praktisk erfarenhet av
statligt omstruktureringsarbete.
Trygghetsstiftelsens uppgift är att bistå de uppsagda med att snabbast
möjligt få nytt arbete. För att nå detta mål sker en anpassning efter
förutsättningarna i det enskilda fallet och i samverkan med många andra aktörer. De viktigaste aktörerna är den uppsägande arbetsgivaren, som
enligt trygghetsavtalet har att tillsammans med de lokala fackliga organisationerna spela en aktiv roll, och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Men även aktiviteten hos de uppsagda har mycket stor betydelse. Stiftelsens övergripande erfarenhet är att samarbetet med de lokala parterna fungerar bra och att statliga arbetsgivare överlag sköter
avvecklingsarbetet väl. Men det finns behov av stöd och en ytterligare utveckling av kompetens för avvecklingsarbetet.
Det är de stora, mer dramatiska nedläggningarna som får störst uppmärksamhet och som drar till sig resurser från arbetsgivare och arbetsmarknadsmyndigheter och som skildras i rapporter och uppföljningar. Men Trygghetsstiftelsen har också en annan verklighet att utgå ifrån,
nämligen de många och små förändringarna med få uppsagda per
arbetsgivare och uppsägningstillfälle. Av de underrättelser om upp-
sägningar som inkom till stiftelsen under verksamhetsåret 1993/94 avsåg
71970 fall där högst fem personer sades upp vid samma tillfälle. Andelen fall med få uppsagda har successivt ökat de senaste åren. Detta beror bl.a. på att omstruktureringarna har ändrat karaktär. För Trygghetsstiftelsens del är dessa fall mer tungarbetade genom att arbetsgivaren har sämre resurser och kompetens. Dessutom skall vanligen ordinarie verksamhet bedrivas samtidigt med avvecklingsarbetet. Dessa arbetsgivare och uppsagda har ofta behov av mycket stöd.
Enligt Trygghetsstiftelsens erfarenheter är det av stor betydelse för resultatet hur avvecklingsarbetet organiseras och läggs upp. Det är en av
anledningarna till att det finns skillnader i resultat mellan olika omstruktureringar. En annan orsak är att förutsättningarna för avvecklings-
arbetet varierar kraftigt. Det går därför inte att ange en modell som fungerar vid alla omstruktureringar. Ur stiftelsens synvinkel är det viktigt att man snabbt kommer i gång med bl.a. kartläggning av de uppsagda, planering av åtgärder och att hitta nya arbeten. Ju bättre man lyckas med att aktivera de uppsagda, desto mindre blir avvecklingskostnaden för bl.a. uppsägningslön.
Trygghetsstiftelsen har till uppgift att så långt möjligt försöka lösa de uppsagdas situation innan uppsägningstiden har löpt ut. Arbetsmarknadssituationen de senaste åren har dock lett till att bl.a. långtidsarbetslösa har prioriterats inom arbetsmarknadspolitiken. Detta har i en del fall
försvårat lösningar under uppsägningstiden, eftersom uppsagda statsan-
ställda kunnat påräkna stöd från arbetsförmedlingen först efter en tids Bilaga 8 arbetslöshet. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil.
Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Trygg-
hetsstiftelsen uppskattar den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets område till under två procent. Regeringens bedömning är att mycket görs för att motverka arbetslöshet vid strukturrationaliseringar. Mer kan säkert göras. Men det bör inte ske genom att särregler skapas för att skydda statsanställda mer än andra på arbetsmarknaden.
Det bör istället ske genom att de statliga arbetsgivarna i än högre grad tar sitt arbetsgivaransvar enligt trygghetsavtalet och använder sig av avtalets förmåner. Regeringen anser det utomordentligt angeläget att de erfaren-
heter som olika aktörer har från arbetet med strukturförändringar följs upp och tas tillvara på ett konstruktivt sätt i det fortsatta förändringsarbetet.
1.3¶Förvaltningsmyndigheternas ledning
Riksdagen har godkänt nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer enligt förslag i propositionen Förvaltningsmyndigheternas ledning (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). I
propositionen anmälde den dåvarande regeringen att den hade för avsikt
att i 1995 och 1996 års budgetpropositioner låta riksdagen ta del av hur
regeringen avsåg att ändra ledningsformen för olika myndigheter.
Den nuvarande regeringen har gjort vissa allmänna överväganden om vilka ledningsformer som kan vara lämpliga för olika myndigheter. De
Jledningsformer som regeringen bedömer kan bli aktuella att tillämpa är
följande: enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten och även styrelse enligt hittillsvarande modell. Regeringen överväger även behovet av någon form av partssammansatt styrelse för vissa myndigheter inom arbetsmarknadsområdet. Ytterligare tid behövs dock för en närmare prövning av dessa frågor i samband med att en genomgång görs av myndigheterna inom varje departementsområde.
Regeringen avser därför att senare återkomma till riksdagen med en redovisning av planerade ändringar i myndigheternas ledningsform. Mot
bakgrund av vad som då redovisas kan regeringen också komma att föreslå en omprövning av de ovan nämnda riktlinjerna i något avseende.
li
Bilaga 8 Regeringens chefsförsörjningsansvar har genom riksdagens beslut renodlats till att i huvudsak gälla myndighetschefer (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381).
I regeringens ansvar för de statliga myndigheterna är en aktiv chefsförsörjning av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de förvaltningspolitiska målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod lägga ökad vikt vid professionell rekrytering, introduktion och chefsutveckling för myndighetscheferna. Som ett led i denna strävan kommer också kontakterna mellan departementsledningarna och myndighetscheferna att intensifieras och utvecklas bl.a. genom regelbundna mål- och resultatdialoger och olika former av temaseminarier kring aktuella frågor. I regeringen svarar numera samordningsministern för regeringens chefsförsörjningsprogram och dess genomförande.
Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att markant öka andelen kvinnliga myndighetschefer. I dag utgörs ca 20 Z av de regeringsutnämnda myndighetscheferna av kvinnor. Betydligt fler kvinnliga verkschefer bör kunna anställas. Regeringen kommer i rekryteringsprocessen att införa den ordningen att det så långt möjligt alltid skall finnas en kvinnlig kandidat med i det slutliga urvalet inför en nyutnämning. Vad avser rekrytering av nya myndighetschefer inom den civila statsförvaltningen skall målet vara att minst hälften av dem är kvinnor.
Regeringen utgår från att myndighetscheferna i sin tur sätter upp motsvarande mål för andelen kvinnliga chefer inom den egna myndigheten.
1.5¶Verksamhetsförnyelse genom användning av
informationsteknik
I sin samlade redovisning av omprövningen och förnyelsen av offentlig sektor (bilaga 1) har regeringen pekat på den offentliga sektorns roll i utvecklingen av en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning.
Allt fler myndigheter upptäcker att användningen av informationsteknik (IT) har en nyckelroll i arbetet med att effektivisera, förnya och vitalisera arbetsprocesserna i den egna organisationen och att förbättra samarbetet med aktörer utanför den egna organisationen. Gamla invanda arbetsmetoder och organisationsmönster ställs på ända.
Genom en bred och konsekvent användning av IT i offentlig sektor kan myndigheter till oförändrade eller lägre kostnader ge en snabbare, bättre och mer individorienterad service till allmänheten, företag och andra offentliga organ.
Det ökande behovet av att kunna kommunicera "elektroniskt" aktualiserar ett antal krav på förnyelse av den offentliga förvaltningen. Den offentliga förvaltningen bör emellertid vidga det snäva perspektivet, från att enbart fokusera på begreppet informationsteknik, till att tala om en
övergripande strategi för informationsförsörjning i offentlig sektor. Inte minst det europeiska samarbetet föranleder offentliga sektorn att Bilaga 8 formulera och förankra en sådan strategi. Denna inbegriper också elektronisk kommunikation mellan den offentliga förvaltningen, näringslivet och medborgarna.
Arbetsprogram för förvaltningens informationsförsörjning
Våren 1994 inledde Finansdepartementet ett program för att förnya den offentliga förvaltningen genom ökad användning av IT. Arbetsprogram-
met tog sin utgångspunkt i de riktlinjer för förvaltningens informations-
försörjning som presenterades i 1994 års budgetproposition och de överväganden om den offentliga förvaltningens IT-användning som gjordes av IT-kommissionen. Programmet omfattar stat, kommun och landsting.
En av de viktigaste målsättningarna är att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning inom offentlig förvaltning.
Arbetsprogrammet har fastställts av en informell samverkansgrupp benämnd Toppledarforum. Samverkansgruppen, som leds av samordningsministern, består av ett drygt tiotal chefer för myndigheter med
omfattande IT-användning samt de verkställande direktörerna i Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ett antal förstudier kommer att avrapporteras under våren 1995. Rapporterna kommer företrädesvis att innehålla rekommendationer och riktlinjer för hur arbetet med att sprida användningen av IT i den offentliga sektorn ska bedrivas vidare.
Kort beskrivning av arbetsprogrammets förstudier
Arbetsprogrammets första fas omfattar förstudier inom tre huvudområden; informationsförsörjning, informatikplattformar och verksamhetsförnyelse. Förstudierna inom området informationsförsörjning fokuserar på frågor som rör krav på rättsligt förändringsarbete samt informationspolicy
för offentlig förvaltning. Syftet med förstudierna är att inventera och
redovisa författningsmässiga och andra hinder som bromsar förnyelsen
av offentlig förvaltning genom användningen av informationsteknik. I
rapporterna kommer att lämnas förslag till åtgärder som syftar till att åstadkomma gemensamma regler och riktlinjer för att begränsa dessa hinder. I förstudien avseende en informationspolicy för offentlig sektor beaktas frågor som rör ansvarsfördelningen mellan olika aktörer inom förvaltningen, ett effektivare utnyttjande av gemensam information samt prisfrågor.
Medborgarperspektivet styr förslagen. Ett mål är bl.a. att genom samverkan över myndighetsgränser uppnå snabbare handläggning. En ökad återanvändning av information innebär minskat uppgiftslämnande för näringsliv och medborgare och därmed lägre kostnader samt högre
kvalitet. I dag lagras likvärdiga uppgifter i onödigt många databaser
vilket ofta medför att det uppstår felaktigheter i informationen. Bilaga 8 Ett annat något mer tekniskt orienterat område är informatikplattformar
i offentlig förvaltning. Förstudierna inom detta område syftar till att beskriva den offentliga förvaltningens behov av gemensamma standarder och normer som krävs för en väl fungerande infrastruktur för informationsutbyte. Rent konkret innebär detta krav på utveckling av elektroniska "adresser och telefonkataloger". En målsättning är att skapa generella förutsättningar för säker och tillförlitlig överföring av elektronisk post enligt principen "”alla-till-alla”, i första hand internt mellan myndigheter, men också externt såsom i förhållande till EU, näringslivet och enskilda medborgare.
Ett tredje område handlar om verksamhetsförnyelse med stöd av informationsteknik. Här belyses hur kommuner, landsting och hela
förvaltningssektorer i samverkan kan effektivisera verksamheten med
gränsöverskridande informationssystem. Ett centralt begrepp är principen om rätt information till rätt person vid rätt tidpunkt. Ett tjugotal "goda exempel" på lyckad användning av IT kommer inledningsvis att redovisas. En annan specifik tillämpning av IT som rymmer en stor potential av förnyelse är elektronisk upphandling av varor och tjänster inom offentlig förvaltning. Den offentliga sektorns kostnader för adminstration 1 samband med upphandling av förbrukningsvaror, t. ex.
landstingens livsmedelsinköp, är betydande. Genom en ökad användning
av IT skulle den offentliga sektorns adminstrativa kostnader för hantering av upphandling och fakturering m.m., kunna reduceras betydligt.
Samverkan viktigt
Arbetsprogrammet fokuserar på åtgärder som är generella och mer eller mindre lika för förvaltningen, men som rimligen ingen enskild myndighet, kommun eller landsting kan vidta på egen hand, alltså sådana fall där samverkan mellan flera myndigheter är nödvändigt för att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar. Frågorna som behandlas berör många aktörer. Alla deltagare förutsätts göra egna åtaganden genom att aktivt bidra med egna insatser för att genomföra arbetsprogrammet.
"Närhetsprincipen" tillämpas strikt, vilket innebär att förvaltningen så långt det är möjligt måste lösa sina egna IT-problem men, om det oundgängligen krävs, kan statsmakterna besluta om övergripande inriktning, riktlinjer, tekniska standards, rättsliga frågor, grundläggande
investeringar i infrastruktur, etc.
Ökat informationsutbyte till följd av EU-medlemskapet
Genom EU-medlemskapet ökar behoven av informationsutbyte mellan myndigheter och EU:s institutioner liksom mellan förvaltningarna i EU-
länderna. En rad informationssystem utvecklas inom ramen för EUsamarbetet inom olika samhällssektorer. Bilaga 8
Ett rådsbeslut fattades den 20 juni 1994 om samordning när det gäller
informationsutbyte mellan förvaltningar. Ett samlat EU-program som
syftar till att stödja uppbyggnaden av informationssystem mellan
förvaltningarna i EU-länderna, det s. k. IDA-programmet, kommer att inledas under år 1995.
Som framhållits i regeringsförklaringen vill Sverige medverka i planerna på en utveckling av nätverk för information och kommunikation mellan medlemsländerna. Den svenska statsförvaltningen skall medverka
i denna utveckling av s. k. trans-europeiska nätverk mellan administrationer. I den aktionsplan som kommissionen presenterade i juli 1994
ges den offentliga förvaltningen en viktig roll i arbetet med att föra in Europa i informationssamhället och därmed skapa förutsättningar för
ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska förvaltningen kommer på
olika sätt att engageras i de aktiviteter som pågår eller planeras inom ramen för denna aktionsplan.
2¶Departementens redovisningar av personalkonsekvenserna
Regeringskansliets uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1994 års budgetproposition samt de bedömningar som respektive departement gjort av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern redovisas härmed. Som tidigare understrukits är bedömningarna även i år preliminära eftersom
det finns många osäkra faktorer. Inom Justitiedepartementets område redovisas följande.
Polisväsendet omfattas nu av en faktisk neddragning av resurser.
Rikspolisstyrelsen måste med stöd och råd till länen medverka till att nödvändiga avvecklingsåtgärder kan genomföras. Vidare måste Rikspolisstyrelsen underlätta för polispersonal att flytta till län som p.g.a. hög arbetsbelastning har behov av ytterligare polispersonal. Regeringen gör dessutom bedömningen att det inte finns något ekonomiskt utrymme för rekrytering av polisaspiranter under budgetåret 1995/96. Under budgetåret 1993/94 har ett 60-tal personer sagts upp p.g.a. övertalighet. För budgetåret 1994/95 beräknas cirka 30 personer att behöva sägas upp.
Vad gäller åklagarväsendet pågår för närvarande ett förändringsarbete
i flera plan i syfte att skapa en effektiv organisation. Som ett led i detta arbete har Riksåklagaren i oktober 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till omorganisation av åklagarväsendet. I redovisningen
anmärks att förslaget beräknas leda till en viss minskning av personalen.
Riksåklagaren har uppgett att han avser att se över beslutsstrukturen inom åklagarväsendet. Enligt regeringens uppfattning hör frågan om åklagarväsendets organisation nära samman med frågan om beslutsstruk-
turen. Regeringen har därför idag gett Riksåklagaren i uppdrag att i samband med sin översyn av beslutsstrukturen göra en översyn av Bilaga 8 åklagarväsendets organisation i dess helhet.
I avvaktan på denna utredning kommer den föreslagna organisationsför-
ändringen inte att genomföras. En senare organisationsförändring är
emellertid att vänta. Den kommer sannolikt att innebära viss minskning av den administrativa personalen. Omfattningen härav kommer att
avgöras tidigast under hösten 1995.
År 1993 entledigades inom domstolsväsendet 21 personer till följd av
arbetsbrist. Motsvarande siffra för perioden januari-november 1994 är
likaså 21 personer. Inom domstolsväsendet pågår för närvarande ett
omfattande reformarbete som syftar till en mer effektiv och resurssnål handläggning av mål och ärenden. Som exempel kan nämnas förändring-
en av instansordningen inom de allmänna förvaltningsdomstolarna och ett ökat användande av prövningstillstånd i både hovrätt och kammarrätt.
Vissa frågor förs bort från domstolsprövning, ett exempel härpå är den
ändrade beslutsgången i körkortsmål, samtidigt tillkommer ett stort antal
nya måltyper, bl.a. till följd av medlemskapet i EU och tidigare
anslutning till EES-avtalet. Till detta kommer det rationaliseringsarbete
med avseende på arbetsmetoder och rutiner som pågår. Ett exempel på detta är införande av ett databaserat målhanteringssystem i underrätterna och senare också i överrätterna vilket kan få ganska stora personalkonsekvenser. Personalsituationen är således mycket svåröverblickbar. Domstolsverket har därför fått i uppdrag att analysera domstolsväsendets behov av personal av olika kategorier på både lång och kort sikt. Detta arbete skall vara slutfört senast den 31 december 1994.
Kriminalvården har ålagts ett femårigt rationaliseringsuppdrag för budgetåren 1991/92-1995/96. Rationaliseringskravet uppgår till totalt 150 miljoner kronor och har fram till oktober 1994 Iett till en personalminskning med omkring 350 personer. Under budgetåret 1995/96 beräknas ytterligare cirka 100 personer få lämna organisationen till följd av det pågående rationaliseringsarbetet.
Det effektivitetskrav som regeringen avser att ålägga kriminalvården för budgetåret 1995/96 kommer att medföra ytterligare neddragningar med i storleksordningen 160 personer.
Den 1 juli 1994 bildades Brottsoffermyndigheten genom att Brottsskadenämnden omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Vidare omlokaiserades verksamheten från Stockholm till Umeå. I samband med omlokaliseringen har 14 personer sagts upp. Under perioden juli-november 1994 har 12 personer anställts vid Brottsoffermyndigheten.
Inom Utrikesdepartementets område redovisades i förra årets budgetproposition att drygt 100 personer inom utrikesförvaltningen hade sagts upp under budgetåret 1992/93. Därefter har inga ytterligare uppsägningar hittills skett.
I årets budgetproposition redovisas i bilaga 4 att de cffektivitetskrav
som läggs på departementet får till följd att en rad sparåtgärder måste vidtas under mandatperioden. Bland dessa åtgärder finns nedläggning av utlandsmyndigheter, vilket innebär att lokalanställd personal vid berörda
myndigheter kommer att sägas upp. Om övriga redovisade sparåtgärder skulle visa sig vara otillräckliga, kan uppsägning av UD-tjänstemän inte Bilaga 8 uteslutas på sikt.
Inom biståndsområdet föreslår regeringen en sammanslagning av biståndsmyndigheterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP). På kort sikt medför detta inga
konsekvenser när det gäller personantalet inom biståndsförvaltningen.
Den ökade effektiviteten i biståndet som eftersträvas med sammanslagningen av myndigheterna torde dock under mandatperioden ge möjligheter till rationaliseringar inom personalen.
I proposition (1993/94:138) Kommerskollegium m.m. redovisade regeringen förslag om en renodling av kollegiet (KK) som handelspolitisk
myndighet. Förslagen, som genomfördes den 1 juli 1994, innebar att en
stor del av KK:s näringsrättsliga verksamhet fördes till Kammarkollegiet. Övervägande delen av den berörda personalen följde med sina arbetsuppgifter och har fått anställning i Kammarkollegiet.
Till följd av de många och stora strukturförändringarna inom Försvars-
departementets område har under det senaste året ett omfattande avvecklingsarbete pågått som numera till stora delar också avslutats. I det följande lämnas en redovisning av detta avvecklingsarbete som genom-
förts inom dels Försvarsmakten, dels övriga myndigheter.
Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har personalen inom Försvarsmakten under de senaste två åren minskats med 5 200 personer.
Av dessa är 3 000 civilanställda och resterande 2 200 yrkesofficerare.
Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering och nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av yngre officerare i grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen utgörs sålunda av cirka 1 200 yrkesofficerare, vilket innebär att
antalsmässig balans - då hänsyn tagits till krigsorganisationens behov har uppnåtts.
De myndigheter som avvecklats i anslutning till försvarsmaktsreformen är Försvarets datacenter, Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvalt-
ning, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen.
För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innebar avveck-
lingen att myndigheternas verksamhet privatiserades medan det för de
övriga myndigheterna innebar att en stor del av deras verksamhet fördes över till andra statliga myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall
också till ett statligt bolag.
I samband med att statsmakterna beslutat att inrätta Totalförsvarets
pliktverk den 1 juli 1995 kommer samtidigt Värnpliktsverket och
Vapenfristyrelsen att avvecklas.
Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, med instruktion att ha hand om uppgifter som föranleds av att myndigheter inom Försvars-
departementets verksamhetsområde läggs ned. Myndigheten har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig personal vid nämnda
17 2 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga &
del även ansvarat för övrig avveckling. Bilaga 8
Sammanlagt har 389 personer sagts upp vid de olika myndigheterna.
Av dessa har 105 erhållit arbete eller startat eget, 53 erhållit pension medan 231 personer vid uppsägningstidens slut fortfarande var arbetslösa.
Härtill kommer 44 personer vid Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i Pliktverket och där uppsägningstiden ännu inte gått ut.
Regeringen har i prop. 1994/95:25 lagt fast nya utgiftsbegränsningar för Försvarsdepartementets verksamhetsområde som innebär att en besparing om 2 000 miljoner kronor skall uppnås senast 1998. Rege-
ringens inriktning är, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, att det
försvarsbeslut som fattas hösten 1996 och som omfattar perioden 1997-
2001, skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 000 miljoner kronor. Utan att hänsyn tas till eventuella framtida organisationsförändringar
kommer en fortlöpande avveckling av äldre yrkesofficerare att vara nödvändig för att skapa en åldersstruktur som motsvarar den som
eftersträvas i krigsorganisationen. Vidare kommer under de närmaste åren
enligt Försvarsmakten antalet civilanställda att minska med ytterligare cirka 1 000 personer.
Inom Socialdepartementets område har antalet anställda ökat under
budgetåret 1993/94 till följd av att staten den 1 april 1994 övertog huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LYM-hemmen
från kommuner och landsting. Enligt Statens institutionsstyrelse, som svarar för planering, ledning och drift av hemmen, rör det sig om drygt
5 000 anställda, vilket på grund av relativt frekvent deltidsarbete
motsvarar cirka 2 800 årsarbetare.
Inom socialförsäkringsadministrationen har cirka 150 personer varslats om uppsägning under budetåret 1993/94.
I övrigt har personalförändringarna - åt båda hållen - rört sig om en till två tjänster hos vissa myndigheter, t.ex. Jämställdhetsombudsmannen och Handikappombudsmannen (i samband med nedläggningen av Statens handikappråd).
Den I januari 1995 inrättas två nya myndigheter, dels Alkoholinspek-
tionen med uppgifter av tillstånds- och tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området, dels Alkoholsortimentsnämnden som skall pröva
Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Vid inspektionen kommer cirka 15 årsarbetare att sysselsättas
medan nämnden endast får en sekreterartjänst på deltid. Ett omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på stora
verksamhetsområden inom socialförsäkringsområdet. Det förändrade pensionssystem som är under utveckling kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen. En beredning för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna kommer att lämna förslag under 1995. Vidare avser regeringen att låta göra en översyn av socialförsäkringsadministra-
tionen. Det är mot den bakgrunden svårt att bedöma vilka personal-
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:S0U28, rskr. 1993/94:396) skall Statens beredning för utvärde- Bilaga 8 ring av medicinsk metodik (SBU) utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Detta kommer att medföra vissa förstärkningar vid SBU. Det är dock inte möjligt att nu närmare redovisa de personalpolitiska konsekvenserna. SBU skall senast den 1 mars 1995 inkomma med en redovisning över hur detta arbete skall läggas upp och genomföras.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd föreslås få ökade medel bl.a. för ytterligare personal vid nämndens kansli. Medlen beräknas täcka kostnader för cirka fem handläggare och en ställföreträdande ordförande
på heltid. Rättsmedicinalverket (RMV) föreslås låta avveckla den rättspsykiatriska
vård som verket bedriver på uppdrag av Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Totalt berörs 55 personer men det är omöjligt att med bestämdhet ange övertaligheten. Ambitionen är att så många som möjligt skall kunna beredas plats hos den sjukvårdshuvudman som har
ansvar för vården.
Inom Kommunikationsdepartementets område omfattar redovisningen
både myndigheter, affärsverk och aktiebolag. Både Posten AB och Telia
AB ingår för närvarande i Trygghetsstiftelsens verksamhetsområde. Inom Kommunikationsdepartementets område var antalet anställda i slutet av 1994 över 121 000 personer, varav 35 500 var anställda vid myndigheter och affärsverk. De förändringar av personalstyrkan som redovisas för perioden fram till 1998 kan sannolikt endast i begränsad omfattning härledas till de besparingar som skall genomföras. Framför allt tycks det ständigt pågående rationaliseringsarbetet skapa de mest omfattande personalförändringarna. Besparingarna kommer främst att ske genom neddragningar av investeringsanslagen för vägar och järnvägar vilket innebär senareläggning av nybyggnadsprojekt. Eftersom en betydande del
av infrastrukturutbyggnaden sker genom att utomstående entreprenörer
anlitas av Banverket och Vägverket, kommer sannolikt därför en stor del av effekterna av dessa besparingar att märkas utanför den statliga sektorn.
Myndigheter, affärsverk och aktiebolag inom Kommunikationsdepartementets område har själva bedömt behovet av personalförändringar under de kommande åren vilka redovisas i det följande.
Vägverket förväntas genomföra en minskning av antalet anställda under
år 1995 med cirka 800 personer och påverkas av konkurrensutsättningen
av Vägverkets produktionsverksamhet. Även Banverket förväntas minska
antalet anställda med nästan 800 personer jämnt fördelade under perioden
t.o.m. år 1998. Luftfartsverket planerar en neddragning med cirka 200
anställda under år 1995 samt kan i övrigt inte förutse eventuella
personalförändringar bortom nuvarande treårsplaneperiod, dvs. efter år 1997. Teliakoncernen planerar en minskning med cirka 4 700 anställda under perioden 1994-1998 som dock bedöms kunna genomföras utan risk för uppsägningar. Postkoncernen bedömer att antalet anställda minskar
med cirka 7 900 t.o.m. år 1997, som dock inte kan klaras utan risk för omfattande uppsägningar på i storleksordningen 3 800 personer. SJ
bedömer att antalet anställda behöver minskas med cirka 1 200 personer
med tyngdpunkt till åren 1995-1996. SMHI anger att cirka 170 personer Bilaga 8
riskerar uppsägning under år 1995 som bedöms vara en relativt omfattande minskning i förhållande till nuvarande personalstyrka på drygt 700 personer. Övriga myndigheter anger i några fall att antalet anställda minskas något eller att det finns risk för uppsägningar i mindre omfattning till år 1998.
Sammanfattningsvis bedöms risken för uppsägningar enligt myn-
digheternas, affärsverkens och aktiebolagens egna bedömningar vara i
storleksordningen drygt 4 000 personer, varav huvuddelen inom Posten AB och SMHI samt med tyngdpunkt till åren 1995-1996. Totalt bedöms dock antalet anställda minska med cirka 15 900 t.o.m. år 1998, vilket
således innebär att förändringarna i 75 76 av fallen kommer att ske
genom andra åtgärder än uppsägning, exempelvis genom naturlig avgång.
Inom Finansdepartementets område redovisas följande. I 1994 års
budgetproposition redovisades att Riksskatteverket (RSV) räknade med
en minskning av personalstyrkan inom skatteförvaltningen under budgetåret 1994/95 motsvarande 275-300 årsarbetskrafter. Enligt vad som
inhämtats från RSV ser denna prognos ut att stämma. Av personal-
minskningen hänför sig 145-160 årsarbetskrafter till uppsägningar och
130-140 årsarbetskrafter till avgångar av andra skäl, främst pensionering. Samtliga uppgifter gäller kategorin assistenter. För övriga personalkategorier väntas inte någon nettominskning.
För budgetåret 1995/96 redovisades en beräknad personalminskning med knappt 400 årsarbetskrafter. Den osäkerhet som råder om effekterna på verksamheten av de ytterligare förenklingarna i deklarationsförfarandet
fr.o.m. 1995 års taxering, har lett till att skattemyndigheterna hittills har
varit återhållsamma med beslut om uppsägning. En bedömning utifrån
fått revideras något nedåt. Med de förslag till besparingar som nu läggs fram måste emellertid antas att den tidigare prognosen ligger fast. Personalminskningen kommer till viss del att slå igenom först under den senare delen av det förlängda budgetåret 1995/96.
För kronofogdemyndigheterna har RSV i den tidigare redovisade prognosen inte räknat med någon minskning av personalstyrkan. Med de förslag till besparingar som nu läggs fram bör man dock räkna med en personalminskning under den senare delen av det förlängda budgetåret.
Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad
gäller bl.a. klarering av gods och transporter. Regeringen har gett Generaltullstyrelsen i uppdrag att se över behovet av organisatoriska förändringar inom Tullverket som kan behövas vid ett svenskt EUmedlemskap. Av Gceneraltullstyrelsens utredning framgår att EU-
medlemskapet leder till en kraftig minskning av Tullverkets ar-
betsvolymer. Förändringarna i tullarbetet innebär främst minskade antal dokument och transportmedel som behöver klareras. Uppskattningsvis 60- 65 Z av all klarering av gods och transporter bortfaller vid ett EUmedlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än
betsbelastningen avsevärd. Bilaga 8
Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering måste anpassas till de nya förutsättningarna. Generaltullstyrelsen har, enligt vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal åtgärder för att minska utgifterna, och därmed antalet anställda, inför EU-medlemskapet. Anpassningen av Tullverkets organisation kan likväl inte uppnås utan betydande personalreduktion. Personalreduktionen kan uppskattas till
1 000-1 200 årsarbetskrafter under budgetåret 1995/96. Anpassning av organisationen skall inte försämra Tullverkets möjligheter att fullgöra sina Övriga uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämp-
ningsområdet.
Statistiska centralbyrån (SCB) minskade antalet anställda under budgetåret 1993/94 med 77 personer, exkl. tidsbegränsat anställda. Personalminskningen berodde i huvudsak på pensionering. SCB har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att dels pressa kostnadsläget,
dels klara den ändrade ansvarsfördelning för den statliga statistiken som
infördes den 1 juli 1994. De besparingar på SCB:s anslag som föreslås
1 årets budgetproposition förväntas därför på kort sikt endast få begränsade konsekvenser för personalen. Den ändrade ansvarsfördelningen innebär att ett 20-tal sektorsmyndigheter har beställaransvar för officiell statistik. Myndigheterna kan välja mellan att producera statistiken själva
eller att lägga ut produktionen på uppdrag till SCB eller någon annan statistikproducent. Stora besparingar på beställarmyndigheterna får sannolikt till följd att antalet uppdrag till SCB minskar. Detta kan på sikt innebära att SCB tvingas säga upp personal.
För att ge de statliga arbetsgivarna bättre möjligheter att ta sitt arbetsgivaransvar ombildades Statens arbetsgivarverk (SAV) till Arbetsgivarverket (AgV) den 1 juli 1994. AgV är en avgiftsfinansierad
myndighet, som verkar på myndigheternas villkor. Det är myndigheterna som dimensionerar och finansierar AgV. Verkets organisation har
krympts med drygt 20 personer, varav tiotalet avgått med pensionsersättning eller fått andra arbeten och tio sagts upp.
Inom Utbildningsdepartementets område har strukturförändringar m.m. fått följande personalkonsekvenser.
Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) kommer under budgetåret 1994/95 att utöka antalet konsulenttjänster med 13,5 tjänster, främst för elever med flerhandikapp i särskolan. Dessutom inrättas 0,5 administrativa tjänster.
I och med att Chalmers Tekniska Högskola och Högskolans i Jönköping övergång till stiftelse fr.o.m. den 1 juli 1994, övergick samtlig
personal, cirka 2 380 personer, till att vara anställd hos enskild huvudman.
Verket för Högskoleservice (VHS) har under budgetåren 1993/94-
1994/95 minskat sin personal med 31 personer främst med anledning av uppdragsfinansiering av antagning och upphandling. Regeringen kommer att i en särproposition senare under budgetåret
1994/95 föreslå att en ny central myndighetsorganisation för universitet
och högskolor inrättas. Propositionen kommer att beröra VHS, Kanslersämbetet, Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för grundläggande Bilaga 8
högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet och hög-
skolor. Några personalkonsekvenser av omstruktureringen inom universitet och högskoleområdet kan ännu inte förutses.
Centrala studiemedelsnämnden (CSN) har under budgetåren 1993/94
och 1994/95 haft tillfälliga förstärkningar av sin personal för handläggning av ärenden om bl.a. vuxenstudiestöd för arbetslösa. Även under
budgetåret 1995/96 föreslås CSN få en förstärkning av personalen.
Inom Jordbruksdepartementets område redovisas följande. Fiskeriverket
har för närvarande en personal på cirka 210 personer. Till följd av
medlemskapet i EU kommer Sverige att delta i EG:s gemensamma
fiskeripolitik fr.o.m. den 1 januari 1995. Mot denna bakgrund kommer
personalstyrkan vid Fiskeriverket att behöva förstärkas under budgetåret.
För Jordbruksverket innebär den nya situationen med ett EU-med-
dock att flyttas från sakanslag till ramanslaget, vilket gör att detta blir
högre. Den höjningen innebär således inte att personalsituationen
Besparingar på forskningen inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde leder till att antalet arbetstillfällen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) minskar med cirka 350 som en följd av dels besparingar som görs på SLU, dels besparingarna på anslaget till Skogs-och jordbrukets forskningsråd. Ytterligare 50 arbetstillfällen vid andra forskningsutföran-
de instanser försvinner som en följd av besparingarna.
Sametinget har som aviserades i förra årets budgetproposition anställt sju personer och har för avsikt att anställa ytterligare två personer under kommande budgetår.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område angavs i förra årets budgetproposition hur många som sagts upp och att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör minska sina lönekostnader.
Inom Arbetsmarknadsverket (AMV) fortsätter omfördelningen av resurser från AMS och länsarbetsnämnder till arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Personalminskningarna på länsarbetsnämnderna har endast undantagsvis skett genom uppsägningar. På AMS har personalminskningarna kunnat genomföras helt utan uppsägningar. De stora omstruktureringarna i länen, t.ex. på grund av arbetsmarknadsinstitutsförändringarna, har skett tidigare. Av de 1 090 personer som slutade i AMV exkl. AMS under förra budgetåret var cirka 100 hänförliga till omstruktureringar. AMS hade i juni 1994 399 årsarbetare, vilket är fem fler än ett år tidigare. Ökningen härrör framför allt ifrån
utökningen av ADB-verksamheten, där personal anställts istället för att köpa konsulttjänster.
De nu aktuella besparingskraven på elva procent på statlig konsumtion gäller Arbetsmarknadsverket. Regeringen har valt en uppläggning i tiden på dessa nedskärningar som innebär att huvuddelen av besparingarna tas ut budgetåret 1998.
Regeringen kommer att i en särproposition under våren 1995 föreslå att
en ny myndighetsorganisation för arbetslivspolitik inrättas. Propositionen Bilaga 8
kommer att beröra Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för Arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden. Några personalkonsekvenser av omstruktureringen kan ännu inte förutses.
Avvecklingen av Arbetslivsfonden till den 30 juni 1995 sker successivt i enlighet med riksdagens beslut från den 13 maj 1993 (prop. 1992/93: 100; bet. 1992/93 AU:12). Läget i slutet av november 1994 innebär att
i det närmaste samtliga tillsvidareanställda har sagts upp. I princip kommer en handläggare per län att sluta senast den 31 december 1994. I huvuddelen av länen kommer därför personalen att bestå av tre personer - en chef, en handläggare och en assistent - från den 1 januari 1995 fram
till nedläggningen den 30 juni. I två fall har länsdirektören förordnats som chef i två län. Projektanställningarna upphör vid utgången av 1994. Vissa tidigare projektanställda kommer dock att utnyttjas för vikariat för
att nå upp till den ovan beskrivna bemanningen på tre personer. Den grundläggande faktorn som bestämmer hur stor organisation som
skall finnas vid Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden är antalet personer som söker asyl i Sverige. Antalet asylsökande utlänningar som redan nu befinner sig i Sverige och antaganden om hur många som framöver kommer att söka sig hit, dimensionerar de båda myndigheternas
bemanning för handläggning av asylärenden och dessutom Statens
invandarverks resurser för asylmottagningen vid förläggningar eller i eget
boende. De utlänningar som efter asylprövningen får uppehållstillstånd
i Sverige skall tas emot i kommunerna. En ytterligare dimensioneringsfaktor för Invandrarverket är därför omfattningen av kommunmottagandet.
Den tidigare extremt omfattande tillströmningen av asylsökande
upphörde sommaren 1993 sedan viseringskrav för medborgare från
Bosnien-Hercegovina införts. Därefter ligger antalet asylsökande på nivån
15 000 - 20 000 per år. Regeringen har vid anslagsberäkningarna utgått
ifrån att det i fortsättningen kan handla om uppemot 20 000 asylsökande på årsbasis. Ärendebalansen är i stort sett avarbetad hos Statens invandrarverk, medan Utlänningsnämnden, som är överprövningsinstans, fortfarande har en mycket lång kö av överklagade avvisningsbeslut.
Utlänningsnämnden bedöms inte vara klar med balansavarbetningen
förrän under nästa budgetår.
Så länge ärendena inte är slutligt avgjorda försörjs de asylsökande av Invandrarverket i verkets förläggningar eller i eget boende. Först mot
slutet av budgetåret 1995/96 kan Invandrarverkets asylmottagande gå ner till en nivå som motsvaras av ett årligt tillflöde om 20 000 asylsökande. En osäkerhetsfaktor när det gäller att bedöma personalbehovet för
asylmottagningen är att de asylsökande fr.o.m. den 1 juli 1994 har möjlighet att bo på egen hand i stället för på förläggning under utred-
ningstiden. De ringa erfarenheterna hittills av detta system gör det svårt att bedöma förhållandena längre fram i tiden. En ytterligare osäkerhets-
faktor är i vilken utsträckning Invandrarverket kommer att driva förläggningarna i egen regi alternativt upphandla dessa tjänster.
Den tidigare regeringen har fattat sådana beslut som medför att ett mycket stort antal av de personer som under tidigare år sökt asyl i Bilaga 8
Sverige har fått, eller kommer att få, uppehållstillstånd i Sverige. Kommunmottagandet av dessa personer är därför mycket omfattande och
väntas förbli så åtminstone fram till hösten 1995. Mot denna bakgrund kan bara grova antaganden göras om konsekvenser för personalen hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Den 1 juli 1994 hade Statens invandrarverk totalt 3 075 personer anställda, varav 1 890 i förläggningsverksamheten. Antalet anställda väntas minska till 2 100 personer den 1 juli 1995, varav cirka 1 000 skulle arbeta i förläggningsverksamheten. Ett år senare skulle verkets personal kunna uppgå till 1 600, varav 600 i förläggningsverksamheten. Några förändringar därefter förutses inte.
Den 1 juli 1994 hade Utlänningsnämnden 169 personer anställda. Under innevarande budgetår kommer antalet anställda att successivt
minska till omkring 150, för att budgetåret 1995/96 - efter balansavarbetningen - gå ned till cirka 120 personer. Några förändringar därefter
förutses inte.
Beparingar på utgifter för statlig konsumtion inom Kuliurdepartementets verksamhetsområde kan innebära personalkonsekvenser.
Eftersom det för närvarande inte är känt om besparingar kommer att tas ut på lönekostnader eller andra delar av verksamheten går det inte att
i detalj beräkna vilka personalkonsekvenserna blir. Inte heller om
eventuella personalminskningar kommer att ske genom naturlig avgång eller genom avskedanden.
Den 1 juli 1994 crsattes Radionämnden, Kabelnämnden, Närradio-
nämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd av Radio- och TV-verket
och Granskningsnämnden för radio och tv. Vid omorganisationen fick sex
personer sägas upp eller entledigas p.g.a. arbetsbrist.
Den parlamentariska utredningen som har i uppgift att se över kulturpolitiken skall redovisa sina förslag före utgången av maj 1995. Uppdraget innebär bl.a. att se över kultursektorns myndighetsstruktur och statens ansvarstagande för all kulturverksamhet.
Inom NMNäringsdepartementets område överfördes den 1 juli 1994 ansvaret för de statliga civila krigslagren av olja från Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) till den nyinrättade myndigheten
Statens oljelager. Cirka 55 anställda på NUTEK berördes av omorganisationen, varav cirka 15 personer centralt och återstoden i en
regional organisation. Alla som så önskat har fått anställning hos den nya
myndigheten.
Den nya skogspolitiken har trätt i kraft den I januari 1994. Omställ-
ningsarbetet som pågår inom Skogsvårdsorganisationen, som en följd av
riksdagens skogspolitiska beslut redovisades i prop. 1993/94:100 (bil. 8, s. 29). Omställningsarbetet under åren 1993 och 1994 har huvudsakligen
koncentrerats till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I årets budgetproposition föreslås ett effektivitetskrav på 9 miljoner kronor på anslaget till Skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter. Det motsvarar för Skogsstyrelsen kostnaderna för cirka 15 årsarbetskrafter.
Vid Boverket har tio personer sagts upp. Nu föreslagna effektivitetskrav på Boverket kan komma att beröra cirka nio personer. Bilaga 8
Inför budgetåret 1995/96 görs följande bedömning. Styrelsen för Sverigebilden föreslås upphöra som myndighet den 30 juni 1995.
Avvecklingen berör fyra personer. Vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) föreslås verksamheten avscende maringeologisk undersökning avvecklas. Cirka tolv personer berörs.
En ny myndighet föreslås inrättas den 1 juli 1995 med ansvar för
investeringsfrämjande verksamhet. Myndigheten skall genom information
och kontakter verka för att utländska företag i olika former investerar i Sverige eller samverkar med svenska företag. Personalbehovet beräknas
till cirka fem årsarbetskrafter. Inom Civildepartementets område har länsstyrelserna under tiden den I juli 1993 - den 30 juni 1994 vidtagit en rad åtgärder för att minimera antalet avgångar från länsstyrelserna. Stora resurser har avsatts för
kompetensutveckling av personalen, vilket inneburit att övertalig personal inom en verksamhetsgren kunnat omplaceras till andra arbetsuppgifter
inom myndigheterna. Länsstyrelserna har under det gångna året avvecklat
sina lokalvårdsorganisationer vilket inneburit att personal sagts upp, men flertalet av dessa har återanställts av privata städbolag.
För budgetåret 1995/96 är det svårt att bedöma effekterna av neddrag-
ningarna och de tillkommande arbetsuppgifterna med administration av EU-stöd. Sannolikt kommer dock mellan 400 och 500 personer att få söka anställning utanför länsstyrelsernas verksamhetsområde.
Regionberedningen (C 1992:06) som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och indelning är inne i ett slutskede och beräknas lämna sitt
slutbetänkande under mars 1995.
För Konsumentverkets del tas en besparing ut på ca 5 7 för budgetåret 1995/96. Detta motsvarar en besparing på ungefär 3,4 miljoner kr. Åren 1997 och 1998 tas en besparing ut med sammanlagt fyra miljoner.
Lotterinämnden omvandlas den 1 januari 1995 till Lotteriinspektionen.
Förändringen kan beräknas kräva ytterligare tio årsarbetskrafter.
Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har regeringen tillsatt en särskild utredare (M 1994:04) med uppgift att förbereda genomförandet av den av riksdagen beslutade nya organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. Inom några år beräknas totalt cirka 300 personer vid berörda myndigheter inte kunna beredas plats i den nya organisationen. Ett mindre antal kan komma att sägas upp redan under nästa budgetår.
Regeringen avser att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk.
Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) har därför fått tilläggsdirektiv (dir. 1994:134). Utredningen skall utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk (prop. 1994/95:10) genom att lämna förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Detta påverkar
myndighetsuppgifterna inom många områden som rör miljö- och hälsoskydd. Utredningen har vidare i uppgift att se över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med generella föreskrifter,
tillsyn inom det område som balken täcker och vissa frågor som rör
rationaliseringsvinster. Utredningen skall senast till sommaren 1996 Bilaga 8
redovisa resultatet av sitt arbete,
3¶Ägarpolicy för av Finansdepartementet förvaltade aktier
Finansdepartementet förvaltar för statens räkning aktier i ett antal företag
som är aktiva på bl.a. kapitalmarknaden, fastighetsmarknaden och
spelmarknaden. Företagen är ofta viktiga aktörer på den marknad där de agerar. Det är därför angeläget att de ges förutsättningar att utvecklas och
konkurrera på samma villkor som övriga företag på marknaden inom de ramar som riksdagsbeslut och marknadsförutsättningar ger. För att skapa dessa förutsättningar krävs att staten är en professionell och aktiv ägare. Inom Finansdepartementet har för att tydliggöra ägarrollen en ägarpolicy
tagits fram. Policyn utgår bl.a. ifrån att det ställs särskilda krav på staten som ägare med tanke på statens allmänna roll i samhället. Staten har angett de grundläggande förutsättningarna och satsar
medborgarnas kapital i verksamheten. Detta kapital är en bristvara. Det är därför angeläget att företagen är långsiktigt ekonomiskt lönsamma för
att inte detta kapital skall förbrukas. Staten som ägare skall ställa
konkreta och uppföljningsbara finansiella mål samt inte ålägga bolagen att bedriva olönsam verksamhet, såvida inte särskilt beslut fattas av riksdagen.
Aktiebolagsformen innebär att styrelsen har verksamhetsansvaret vilket bl.a. innebär att utifrån bolagsordning och beslut på bolagsstämma besluta om företagets strategiska inriktning. Det är angeläget att styrelse och ledning har kännedom om ägarens intentioner med verksamheten. Detta kräver en kontinuerlig dialog samt uppföljning av verksamheten från ägarens sida. Valet av styrelse är tillsammans med bolagsordningen ägarens viktigaste instrument för att påverka företagets framtida utveckling. Målsättningen är därför att styrelsens kompetens skall vara bred och befrämja verksamheten så mycket som möjligt samt att bolagsordningen är ändamålenligt
utformad.
Den ideologiskt baserade försäljningen av aktier som genomfördes av den förra regeringen avbryts. Erfarenheten visar dock att de förutsättningar och motiv, som ursprungligen var aktuella när en viss
verksamhet tillkom, förändras över tiden. Motiven för statens aktieägande
i enskilda företag bör därför fortlöpande analyseras och vid behov omprövas.
Övergripande frågor om förvaltning av statligt ägda företag behandlas
under tolfte huvudtiteln. Förslag till riksdagsbeslut återfinns i bilaga 13,
inledningen till Littera A, Näringspolitik m.m. samt anslaget A 13.
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
4¶Kommuner och landsting
Bilaga 8
Inledning
Kommuner och landsting har ett betydande ansvar för välfärdstjänster som vård, omsorg och utbildning. Dessa tjänster är avgörande för att alla
människor skall kunna leva ett tryggt, värdigt och rikt liv. Genom att den kommunala verksamheten i huvudsak är skattefinansierad och står under demokratisk ledning och kontroll skapas garantier för att välfärden är tillgänglig för alla och att medborgarna får ett inflytande över resursan-
vändningen.
Statens roll gentemot kommuner och landsting är främst att formulera
nationella mål och att genom bl.a. lagstiftning ange de formella ramarna
för verksamheten. Staten måste också, på grund av sektorns omfattning och betydelse, kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och finansieringen genom att ange finansiella ramar för verksamheten.
Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom
kommunsektorn måste samtidigt kombineras med respekt för den
kommunala självstyrelsen.
Den kommunala självstyrelsen i vårt land är en demokratisk tillgång. De förtroendevalda i kommuner och landsting har ansvaret för att
verksamheten bedrivs under demokratiska former och att den håller en
god kvalitet och effektivitet. Under den omställning som nu präglar den kommunala verksamheten är det viktigt att dialogen mellan de för-
troendevalda och medborgarna intensifieras. Detta förutsätter att
verksamheten i kommuner och landsting präglas av insyn och stor öppenhet.
I regeringskansliet kommer de kommunala frågor som hittills legat inom Civildepartementets område att föras över till Finansdepartementet den 1 januari 1995. Därigenom kommer nu samtliga övergripande
kommunala frågor att vara samlade i ett departement. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och lagstiftning, indelningsfrågor samt utvecklingsfrågor. Detta ger en förbättrad möjlighet till samordning av de övergripande kommunala frågorna i regeringsarbetet. Dialogen mellan regeringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också
förenklas och förbättras.
Kommunsektorn i samhällsekonomin
Kommuner och landsting svarar som nämnts för en betydande del av den offentliga välfärden framför allt i form av vård, omsorg och utbildning.
Den kommunala verksamheten är samtidigt starkt beroende av en stabil samhällsekonomi. En god tillväxt och en hög sysselsättning innebär att
utvecklingen av den kommunala skattebasen tryggas. Låga räntor och låg
inflation minskar trycket på de kommunala kostnaderna. Den kommunala
sektorn har genom sin omfattning också stor samhällsekonomisk
verksamheten till inte obetydlig del finansieras över statsbudgeten. Bilaga 8
Det ekonomiska läge som rått under några år har fått en del negativa effekter för kommunala sektorn. Kostnader som påverkas av arbetslöshet och räntor har ökat kraftigt och delvis trängt ut kostnader för övriga verksamheter av betydelse för välfärden. Till följd av bl.a. den höga arbetslösheten har kommunernas skatteintäkter ökat mycket svagt. Den ekonomiska situationen har framtvingat en anpassning av volymen men också lett till en tydlig förbättring av produktiviteten i verksamheten.
Kommunernas och landstingens roll i saneringen av den svenska ekonomin
Som tidigare redovisats är ett av de största problemen i den svenska ekonomin en ökande statlig skuldsättning, som riskerar att helt underminera de offentliga finanserna och motverka en ekonomisk återhämtning. Genom omfattande budgetförstärkningar läggs den ekonomiska politiken nu om för att skapa en hållbar utveckling av de offentliga finanserna, vilket i sin tur skapar förutsättningar för en stark och uthållig återhämtning av produktion, sysselsättning och välfärd.
För att balansera en bibehållen välfärd mot en nödvändig stram ekonomi måste en avvägning göras av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn. Prövningen av utrymmet bör ske både utifrån samhällsekonomiska hänsyn och behoven i de aktuella verksamheterna.
De statliga budgetförstärkningar som nu åstadkommes genom utgiftsminskningar utformas på ett sådant sätt att den kommunala verksamheten prioriteras före nivåerna i transfereringssystemen. Statsbidragen till kommuner och landsting berörs således inte nu av utgiftsminskningarna. Sektorn kan därför tills vidare räkna med nominellt oförändrat bidrag, vilket ställer krav på en produktivitetsökning som åtminstone motsvarar de ökade behov som kan antas följa av den demografiska utvecklingen. Framöver kan dock inte uteslutas att bidragen kan behöva minskas till följd av det statsfinansiella läget. Möjligheterna till ytterligare effektiviseringar och omprioriteringar mot de verksamheter där behoven ökar måste då tas till vara. Genom att kommunsektorn successivt får del av den förväntade tillväxten i ekonomin, som leder till ökad sysselsättning och ökade skatteinkomster, bör kärnverksamheterna i kommunsektorn ändå kunna värnas.
Många kommuner och landsting lever med en ansträngd ekonomisk situation. Vissa höjer skatten år 1995, vilket för tillfället kan vara en acceptabel anpassning som ett led i saneringen av en kommuns eller ett landstings ekonomi. På sikt kommer dock ytterligare höjningar av det kommunala skatteuttaget att ge skadliga effekter på samhällsekonomin och bör därför kraftfullt motverkas. Arbetet med kostnadsanpassning måste fortsätta.
Arbetslösheten är ett stort socialt problem som också medför ökade kostnader för socialbidrag m.m. Det statsfinansiella läget innebär
emellertid att den offentliga sektorn inte i någon nämnvärd utsträckning kan bidra till den nödvändiga sysselsättningsökningen. En ekonomisk Bilaga 8 politik som leder till ökad tillväxt och samhällsekonomisk balans är
därför den viktigaste faktorn för att minska arbetslösheten och skapa
förbättrade ekonomiska förutsättningar för kommunsektorn.
Förutsättningar för ett förbättrat utnyttjande av kommunsektorns
resurser
Den övergång från specialdestinerade till generella, utjämnande stats-
bidrag som ägde rum år 1993 samt den avreglering som skett under de
senaste åren har givit kommuner och landsting större möjligheter att
själva prioritera mellan verksamheter och att söka de mest effektiva och ändamålsenliga organisations- och verksamhetsformerna. Arbetet med att
effektivisera verksamheten har varit framgångsrikt. Därigenom har de kraftiga kostnadssänkningarna i många kommuner och landsting kunnat ske samtidigt med en ökning av produktiviteten. Det har också varit möjligt att, trots betydande besparingar, undvika stora kvalitetsförsämringar i den kommunala verksamheten.
Det är av ytterligt stor vikt att resurserna i den kommunala sektorn används effektivt. En rättvis fördelning av välfärden förutsätter att alla
som så behöver, oberoende av betalningsförmåga, kan erbjudas barnomsorg, hälso- och sjukvård, utbildning, äldreomsorg och annan offentligt finansierad service av god kvalitet. Detta måste gälla även i en tid när den kommunala verksamheten måste bedrivas inom snävare ekonomiska ramar.
Av stor betydelse för kommunsektorn är fördelningen av befintliga resurser, dvs. skattemedel och bidrag, mellan kommuner respektive landsting. Ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem har nyligen presenterats i betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144). Detta syftar till att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet och upfylla de nationella mål som finns uppställda för olika kärnverksamheter.
Statlig styrning av verksamheten i kommunsektorn
Ett generellt bidragssystem ger i sig inga garantier för att kommuner och landsting gör de från nationell synpunkt önskvärda prioriteringarna av viktiga kärnverksamheter. Vissa verksamheter har reglerats genom en mer eller mindre långtgående rättighets- eller annan lagstiftning som
ålägger kommunerna uppgifter. Andra viktiga verksamheter är inte
föremål för en lika långtgående reglering. Vilken betydelse detta har för
de olika verksamheterna och prioriteringarna mellan dem finns det för
närvarande ingen helhetsbild av. Det är framöver knappast en framkomlig
väg att öka den statliga styrningen genom återgång till specialdestinerade
bidrag. Det är inte heller rimligt att öka kraven på kommuner och landsting genom ytterligare rättighetslagstiftning om de nödvändiga Bilaga 8 resurserna saknas eller måste tas från andra angelägna områden som inte
är föremål för sådan lagstiftning. Dessa avvägningsproblem bör ägnas
stor uppmärksamhet framöver. Ett stort ansvar vilar på de enskilda kommunerna och landstingen att klara avvägningarna på ett för medborgarna acceptabelt sätt, med bibehållande av den basala välfärden. Utformningen och erfarenheterna av rättighetslagstiftningen på olika områden behöver studeras vidare. Som redovisas i det följande avses en översyn av den rättsliga regleringen av den kommunala självstyrelsen i bl.a. dessa hänseenden att göras.
Det är angeläget att från statsmakternas sida följa utvecklingen inom olika verksamheter. Det är av stor vikt att det finns en rimlig balans mellan krav och resurser och att kvaliteten i kärnverksamheterna upprätthålls. En förändrad styrning av den kommunala verksamheten är inte nu aktuell. Den kommunala självständigheten och ambitionerna i kommuner och landsting att leva upp till de nationella målen är den viktigaste grundpelaren. Statsmakterna skall i första hand ställa upp dessa
mål och skapa bästa möjliga förutsättningar för att de skall kunna uppnås.
Uppföljningen får visa i vilken riktning utvecklingen går.
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för likvärdiga förutsättningar
I 1995 års kompletteringsproposition avses också frågan om ett nytt bidrags- och utjämningssystem att behandlas. Mot bakgrund av den osäkerhet som rått de senaste åren i detta avseende är det nu ytterst nödvändigt att införa ett system som skapar stabila spelregler för åren framöver.
Det nya bidrags- och utjämningssystemet bör uppfylla vissa grundläggande krav. Ett sådant är att så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. En viktig komponent är att utjämningen av skatteinkomster blir mer långtgående än i nuvarande system, vilket främst innebär att alla kommuner och landsting måste inordnas i systemet. Det är också viktigt att inkomstutjämningen blir hållbar på sikt och oberoende av nivån på de statliga bidragen. En annan viktig komponent är utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader. Denna fråga innehåller ett antal svåra avvägningsproblem, bl.a. när det gäller vilken typ av strukturella förhållanden som skall vägas in i systemet. En ytterligare fråga är hur övergången till ett nytt system skall ske. Drastiska och omedelbara omfördelningar av bidrag bör undvikas, och ett nytt system införas
stegvis.
Förbättrade förutsättningar för planering och utveckling av en god
ekonomisk hushållning Bilaga 8
Stabila spelregler är också nödvändiga när det gäller sådana förändringar 1 ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor som föranleder tillämpning av finansieringsprincipen. Tillämpningen måste vara tydlig och öppen. Det är angeläget att undvika lösningar som innebär att
ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor är oklar. Frågan om hanteringen av sådana förändringar som påverkar det kommunala
skatteunderlaget behandlades i 1994 års kompletteringsproposition.
skall i stället beaktas i samband med bedömningen av skattefinansierade
utrymmet för kommunsektorn.
Det är angeläget att verka för en god ekonomisk hushållning i kommuner och landsting. Problem som blivit aktuella på senare tid är
t.ex. kommunernas och landstingens hantering av sina pensionsåtaganden, stora borgensåtaganden som måst infrias samt svårigheter att få kontroll över kostnaderna och anpassa dem till intäkterna. I den nya kommunallagen som infördes år 1992 infördes olika bestämmelser med syfte att förbättra den ekonomiska styrningen och att ge redovisningen och revisionen ökad betydelse. En viktig fråga är om reglerna för kommuner-
nas ekonomiska förvaltning uppfyller alla de krav som bör kunna ställas. En utvärdering av befintliga regler i den nya kommunallagen bör därför
göras i syfte att skapa ännu större förutsättningar för en god ekonomisk hushållning och att underlätta fortsatt effektiviseringsarbete.
Uppföljning och utvärdering av den kommunala verksamheten
Det påbörjade arbetet med att förbättra den nationella uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten fortsätter. Uppföljningen
bör avse måluppfyllelsen i förhållande till nationella mål varvid även
frågor om fördelningspolitiska effekter bör uppmärksammas.
Under våren 1995 kommer regeringen att för riksdagen redovisa en
samlad bild av den kommunala verksamhetens resultat och kvalitet i relation till nationella mål. Denna redovisning kommer också att utgöra en del av underlaget för bedömningar av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn som regeringen avser att redovisa i kompletteringspropositionen i april 1995.
Den nationella uppföljningen av den kommunala verksamheten bör i
första hand avse resultaten. I övrigt bör uppföljningen anpassas efter de regelverk som fastställts av riksdag och regering för olika verksamheter. Inom vissa centrala välfärdsområden finns behov av att förbättra uppföljningen genom att mått på den kommunala verksamhetens resultat utarbetas.
Uppföljningen av den kommunala verksamheten sker främst av sektors-
myndigheterna men även av länsstyrelser, kommunförbund och forskare.
Ansvaret för och innehållet i en systematisk och sektorsövergripande uppföljning behöver preciseras. Bilaga 8
Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen hemställt om en översyn av systemet för nationell uppföljning av kommunerna.
Kommunförbundet anser bl.a. att det finns brister i samordningen av statens uppgiftsinsamling som medför orationell produktion av underlaget för den nationella uppföljningen samt brister i kvalité avseende lämnade uppgifter. Regeringen har mot denna bakgrund givit Statskontoret i uppdrag att kartlägga statens uppgiftsinhämtande från kommunerna och redovisa vilka samordningsmöjligheter som finns för att underlätta uppgiftsinsamlingen
och förbättra kvaliteten på de insamlade uppgifterna.
Riksdagsutredningen föreslog att regeringen bör genomföra en närmare analys av den statliga revisionens roll rörande den kommunala sektorn.
Såväl Konstitutionsutskottet (bet. 1992/93:KU18) som Finansutskottet (bet. 1992/93:FiU19) har efterlyst regeringens redovisning av sina över-
väganden i hithörande frågor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Utveckling och förnyelse i den kommunala sektorn
Det har under de senaste åren skett stora förändringar i sättet att styra och organisera den kommunala verksamheten. Den kommunala tjänsteproduktionen sker i allt större utsträckning i andra former än den traditionella förvaltningsformen och verksamheten utsätts för konkurrens. Erfarenheterna av hittills genomförda förändringar av organisations-
och verksamhetsformer visar att konkurrens i vissa fall kan vara ett verksamt medel för att höja effektiviteten. I andra situationer kan effektiviteten höjas genom ändringar i regelverk eller andra typer av åtgärder. De snabba förändringarna i kommuner och landsting har givit
upphov till en diskussion om konsekvenserna av dessa. I samband med
behandlingen av riksdagens proposition 1993/94:188 om lokal demokrati uttalade riksdagen (bet. 1993/94:KU40) att en samlad uppföljning och utvärdering bör göras av de omfattande förändringar och reformer som har genomförts inom den kommunala verksamheten. I syfte att ge underlag för ett fortsatt arbete med att förnya och effektivisera den kommunala verksamheten har regeringen, i enlighet med riksdagens önskemål, beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra en
samlad uppföljning och utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som har skett i kommunernas organisation och verksamhetsformer. Utredningen skall också lämna förslag till åtgärder som ökar medborgarnas möjligheter att utöva ett inflytande över det fortsatta
förnyelsearbetet.
I åtskilliga kommuner och landsting finns en strävan att vidga med-
borgarnas inflytande över den kommunala verksamheten samt att skapa fler valmöjligheter och en bättre individuell anpassning av samhällsservi-
cen. Det pågår också diskussioner om och förberedelser för att stärka
medborgarnas ställning genom att kommunen informerar medborgarna om vilket serviceutbud som finns, vilken servicenivå som kommer att Bilaga 8 erbjudas och vilken kvalité som garanteras. Denna utveckling bör följas. En väsentlig fråga är därvidlag hur man utformar informationen till
medborgarna om den offentliga servicens kvalitet. En sådan information
har betydelse inte bara för medborgarna utan också för de förtroendevalda som ska styra verksamheten och för de statliga myndigheter som
utövar tillsyn över den kommunala verksamheten.
Ett annat viktigt utvecklingsområde för gemensamma statliga och
kommunala insatser är användningen av informationsteknologins
möjligheter inom såväl administration, vård, utbildning som samhällsin-
formation och demokratisk dialog. Enligt regeringens bedömning finns stora möjligheter både att göra den kommunala verksamheten bättre och billigare genom ett offensivt arbete med informationsteknologi. Det är regeringens ambition att göra den offentliga verksamheten effektivare genom att stimulera samverkan över sektorsgränser. Under
senare år har det startats intressanta försök med samordning av det finansiella ansvaret för vården, sjukförsäkringen och socialtjänsten. Regeringen ser positivt på ytterligare initiativ att: pröva en ökad samverkan mellan kommuner/landsting och statliga myndigheter.
Den femåriga försöksverksamhet med s.k. medborgarkontor som
inleddes den 1 juli 1994 är ett exempel på samordning av statlig och kommunal verksamhet. En särskild utredare kommer under våren 1995 att lägga fram förslag som syftar till att ge ytterligare rättsliga förut-
sättningar för försöksverksamheten.
Regeringen anser att särskilda ansträngningar bör göras för att den
pågående forskningen om den offentliga sektorn görs tillgänglig för dem
som arbetar med förnyelse och effektivisering i kommuner och landsting. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) kommer vidare att
arbeta för att de kommunala förnyelsefrågorna ges en ökad uppmärksamhet.
Utvecklingen av den kommunala demokratin
Den kommunala demokratin måste ständigt utvecklas och anpassas till tidens krav. De problem som uppmärksammas i den allmänna debatten måste mötas av konkreta åtgärder. Medborgarnas krav på insyn i och
påverkan på den offentliga verksamheten måste tas på allvar. Detta gäller t.ex. när nya verksamhetsformer prövas. Tillämpningen av offentlighetsprincipen och det grundlagsfästa skyddet
för yttrandefriheten är viktig i den kommunala verksamheten. Därför kommer en informationsverksamhet om offentlighetsprincipens tillämpning att genomföras.
Ett särskilt utredningsarbete kommer att genomföras i syfte att se över
bestämmelserna om ersättning och ledighet i samband med förtroendeupp-
drag och beträffande möjligheterna att genomföra nyval till fullmäktige
vid större ändringar i den kommunala indelningen.
3 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 8
tikommittén om kommunal uppdragsverksamhet (SOU 1992:128) och Bilaga 8 förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109). Resultatet av beredningsarbetet i dessa frågor kommer att redovisas i
särskilda departementspromemorior i början av år 1995.
Förslaget från Lokaldemokratikommittén om sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation (SOU 1992:140) bereds för närvarande med inriktning på att göra en större samlad översyn av sekretesslagen.
Riksdagen har begärt (bet. 1992/93:KU1) att regeringen ska överväga frågan om hur publiceringen av kommunernas och landstingens för-
fattningar lämpligen bör ske. Resultatet av regeringskansliets beredning av denna fråga kommer att redovisas i en departementspromemnoria i
början av år 1995.
Kommuner och landsting svarar för merparten av den service inom bl.a. vård, omsorg och utbildning som också är en väsentlig del av den nationella politiken. De många sambanden mellan staten och den
kommunala sektorn förutsätter därför ett samförstånd och ett samarbete som bygger på respekt för folkviljans kanalisering både via riksdagen och kommunfullmäktige/kommunala nämnder. En särskild översyn kommer
att göras av den rättsliga regleringen av den kommunala själstyrelsen. Därvid skall bl.a. en kartläggning göras av de nationella och internationella regler som har betydelse för den kommunala självstyrelsen. Överväganden bör ske om nuvarande regelverk ger ett reellt skydd för
den kommunala självstyrelsen och alternativa möjligheter att tydliggöra
den rättsliga regleringen av den kommunala självstyrelsen bör redovisas. Det är viktigt att kommunernas ansvar i förhållande till staten och i förhållande till allmänheten är tydligt och klart formulerad i den lagstiftning som riktar sig till kommunerna.
Kommunerna och internationaliseringen
Den kommunala verksamheten påverkas allt mer av den internationella utvecklingen.
Sveriges inträde i den Europeiska Unionen kommer att på flera sätt beröra kommuner och landsting. Det finns inte anledning att på någon väsentlig punkt ändra bedömningarna som gjordes i konsekvensutred- ..ningen - Kommunerna, Landstingen och Europa (SOU 1994:2). Regeringens bedömning är att det är viktigt att Sveriges agerande i olika beslutsorgan är väl förankrade i det svenska samhället. Därigenom kommer Sveriges ståndpunkter att kunna hävdas mer kraftfullt.
En konsekvens av detta synsätt är regeringens beslut att inrätta en
beredningsgrupp för att behandla kommunala och regionala frågor inom den Europeiska Unionen (Dep. PM C 940420). Gruppen skall utgöra forum mellan regeringen och kommunförbunden för information och samråd i frågor som aktualiseras med anledning av EES-avtalet och i Övrigt har betydelse för kommuner och landsting vid ett medlemskap i
den Europeiska Unionen. I gruppen finns ledningarna för kommun- och
landstingsförbunden representerade liksom företrädare för närmast berörda delar av regeringskansliet. Bilaga 8
Företrädare för kommunerna och landstingen har genom Sveriges inträde i Europeiska Unionen fått föreslå 12 ledamöter i Regionala kommittén.
Inom Europeiska Unionen har under hösten pågått ett arbete med
direktiv om rösträtt och valbarhet i kommunala val.
Ett beredningsarbete har inletts kring frågan om hur de av fullmäktige utsedda revisorerna i de kommunala företagen rättsligt skall regleras för att inte komma i konflikt med förskrifterna i revisorsdirektivet (83/349/E-
EG av den 10 april 1984). En departementspromemoria kommer att redovisas under våren 1995.
Kommunerna och landstingen har genom ändringar i lagstiftningen
våren 1994 givits större möjligheter att delta i internationell biståndsverk-
samhet. Regeringen ser positivt på att kommuner och landsting deltar i
uppbyggnaden av en demokratisk förvaltning i andra länder bl.a. i
Central- och Östeuropa.
Kommuner och landsting har genom särskild lagstiftning möjlighet att delta i tjänsteexport. Enligt regeringens uppfattning bör det finnas goda
möjligheter att öka tjänsteexportens omfattning.
A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Bilaga 8
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 = 1994/95 —1995796 = för juli 95 - juni 96 1997) 1998” Absoluta tal Relativa tal Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9 038,9 6 035,5 -138,6 -128,5
1) Prisnivå 1995/96
A 1. Riksskatteverket
1993/94 — Utgift 162 027 000 1994/95 — Anslag 357 796 000 1995/96 — Förslag 486 917 000
varav 341 348 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 2. Skattemyndigheterna
1993/94 — Utgift 4 135 852 000 1994/95 Anslag 4 395 149 000 1995/96 Förslag = 6 532 463 000
varav 4 351 735 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 3. Kronofogdemyndigheterna
1993/94 — Utgift 1 103 138 000 1994/95 — Anslag 1 171 844 000 1995/96 Förslag «1 880 579 000
varav 1 249 771 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 4. Förrättningskostnader m.m. (nytt anslag fr.o.m.
1994/95)
1994/95 — Anslag 97 648 000 1995/96 — Förslag 123 972 000
varav 82 648 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
m.m. (nytt anslag fr.o.m. 1994/95) Bilaga 8
1994/95 — Anslag 10 000 000 1995/96 — Förslag 15 000 000
varav 10 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksskatteverket
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.
Skatteförvaltningen
Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor.
Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som följer av gällande skatteförfattningar.
Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet.
Exekutionsväsendet
Inom exekutionsväsendet finns på regional nivå 24 kronofogdemyndigheter med verksamhet på sammanlagt ca 110 orter.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet.
Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
RSV:s resultatredovisning
RSV har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 i de delar som avser resultatredovisningen redovisat utfallet av verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I enlighet med vad regeringen särskilt beslutat avser redovisningen i första hand verksamheten under 1993. Där så varit möjligt och meningsfullt med hänsyn till den kalenderårsbundna skattecykeln har även utvecklingen under första halvåret 1994 belysts.
inkomstskatten för 64 procent, mervärdesskatten för 10 procent och Bilaga 8
arbetsgivaravgifterna för 11 procent. Punktskatteadministrationen svarade bara för ca 1 procent. Folkbokföringens andel var 9 procent och arbetet med fastighetstaxering svarade för 5 procent av utgifterna.
Vad gäller skatteförvaltningen gör RSV bedömningen att det mesta talar
för att denna under 1993 har passerat en vändpunkt. Den nya organisatio-
nen, de nya arbetsformerna och det nya regelverket håller på att trimmas in. Samtidigt med vissa resursminskningar totalt sett har det varit möjligt att föra över resurser till kontrollverksamheten och på det sättet öka
kontrollfrekvensen. Det mesta talar enligt RSV också för att den direkta
kontrolleffekten i form av ändrade debiteringar har förbättrats. Produktivitetsutvecklingen är svårbedömd, något som utvecklas närmare bl.a. i en bilaga till årsredovisningen. Enligt RSV torde dock de rationaliseringar som genomförts under de senaste åren ha lagt en god grund för
produktivitetsförbättringar kommande år. RSV anför vidare att det är
svårt att generellt uttala sig om kvaliteten på förvaltningens prestationer men att en ökad uppmärksamhet på kvalitetsfrågor är en faktor som i sig verkar i positiv riktning.
Inom exekutionsväsendet är indrivning i allmänna och enskilda mål den dominerande verksamhetsgrenen och svarade under 1993 för 73 procent
av den totala resursförbrukningen. Summarisk process svarade för drygt 13 procent, medan andelen för exekutiv fastighetsförsäljning var 8,1 procent och andelen för konkurstillsyn 4,7 procent. Förebyggande
verksamhet svarade för 0,7 procent och lönegarantiärenden för 0,3
procent. Indrivningsverksamhetens andel har minskat något jämfört med 1992, vilket främst förklaras av arbetet med fastighetsförsäljning. Även summarisk process, konkurstillsyn och förebyggande verksamhet har ökat
sin resursandel något. Vad gäller lönegaranti återstår efter 1992 års
reform på området endast avverkning av äldre ärenden och andelen av
den totala resursförbrukningen har minskat kraftigt.
I årsredovisningen förs de produktivitetsberäkningar för perioden 1980 - 1992 som Statskontoret gjort, och som nyligen redovisats i en rapport
från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ds 1994:24, Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992), fram till 1993. Redovisningen pekar på en produktivitetsförbättring jämfört med 1992 för alla verksamhetsgrenar utom indrivningsverksamheten. För denna noteras en viss försämring, som bedöms vara hänförlig till indrivningen i
allmänna mål. Förändringen förklaras av den fördröjning av överlämnandet för indrivning som inträffade under 1993 och var orsakad av
tekniska svårigheter i samband med införandet av en rörlig dröjs-
målsavgift som ersatte den tidigare fasta restavgiften. Vad gäller
kvaliteten redovisas främst utvecklingen av handläggningstiderna, där det fortfarande finns stora svårigheter med fastighetsförsäljningen. Däremot har handläggningstiderna i den summariska processen förkortats avsevärt, om man bortser från de mål där delgivningen drar ut på tiden.
I årsredovisningen redovisas en negativ kapitalförändring för året på
644,2 miljoner kronor. Beloppet består av periodiseringsdifferenser. Av
anslagsredovisningen framgår att det totala anslagssparandet var 588,7 miljoner kronor. Verksamhetsöverskottet för den särskilda resultatenheten Bilaga 8 RSV DataService var 53 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
RRV har nyligen, bl.a. i en revisionsrapport från avdelningen för
effektivitetsrevision, behandlat kontrollen av mervärdesskatten och pekat på ett behov av tydligare prioriteringar samt ökad och bättre samordnad försöksverksamhet, utvecklat erfarenhetsutbyte och översyn av upp-
följningen. Inom ramen för den årliga revisionen har RRV också framfört synpunkter på det maskinella systemet för kontroll av mervärdesskatten. Vidare har RRV på senare tid granskat dels RSV:s ledning och styrning
av exekutionsväsendet (RRV:s rapport F 1993:29), dels tillsyn vid konkurs (RRV 1994:13). I den förstnämnda rapporten föreslår RRV bl.a. att RSV ges viss möjlighet att avväga resurserna mellan skattemyndigheterna och den del av kronofogdemyndigheternas anslag som kan anses vara avsedd för indrivning av allmänna mål.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Riksskatteverket Ramanslag 487 miljoner kronor
Skattemyndigheterna Ramanslag 6532 miljoner kronor
Kronofogdemyndigheterna
Ramanslag I 881 miljoner kronor
Förrättningskostnader m.m. Ramanslag 124 miljoner kronor
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. Ramanslag 15 miljoner kronor
Bilaga 8
Regeringen gör i stort inte någon annan bedömning av verksamhetens
resultat än den som RSV redovisat.
Regeringen delar uppfattningen att produktivitetsutvecklingen inom skatteförvaltningen är svårbedömd. Frågan har emellertid, vilket RRV också har framhållit i bl.a. sin revisionsrapport med anledning av granskningen av årsredovisningen, belysts i denna på ett förtjänstfullt sätt. Svårigheterna, vad gäller exekutionsväsendet, att väga utvecklingen av målavverkningen mot kvalitetsaspekter vid stora förändringar i målvolymerna kvarstår (jfr prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40). En jäm-
förelse mellan 1992 och 1993 visar att det inom ramen för en måttlig
utveckling av den totala prestationsmängden har skett avsevärda förändringar vad gäller enskilda typer av mål och ärenden. Regeringen
anser att RSV bör intensifiera arbetet med att utveckla metoderna för att
mäta produktiviteten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Även eventuella skillnader mellan bl.a. olika län i fråga om produktivitet och produktivitetsutveckling bör belysas och analyseras. Kvalitetsaspekterna bör belysas ytterligare.
Regeringen konstaterar också att det i dag finns en osäkerhet om vilka som är de mest relevanta och rättvisande måtten på verksamhetens resultat. Detta gäller både skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Det är mot den bakgrunden som regeringen i regleringsbrevet för
innevarande budgetår har uppdragit åt RSV att, vad gäller skatteförvalt-
ningens verksamhet, senast den 31 januari 1995 redovisa ett förslag till
modell för årlig resultatuppföljning och resultatanalys, som skall ligga till
grund för resultatredovisningen i årsredovisningen. Regeringen avser att inom kort ge RSV ett motsvarande uppdrag vad gäller exekutionsväsendet.
RSV bedriver sedan någon tid ett s.k. utvecklingsprogram för kvinnliga chefer. Bakgrunden är att det inom RSV:s område finns ganska många kvinnliga chefer på lägre nivåer, men få på högre nivåer. Programmet vänder sig till sektions- och kontorschefer eller motsvarande och innefattar dels utbildning, dels vikariat på högre tjänster, t.ex. som länsskattechef eller länskronodirektör. Deltagande i programmet har i
flera fall redan lett till befordran.
Slutsatser
Allmänt
Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning
vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av den fördjupade prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition
bör gälla även för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. Det
innebär bl.a. för skatteförvaltningen att resursåtgången för grundhantering skall minska. För kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att
nu komma till rätta med de fortfarande långa handläggningstiderna vid fastighetsförsäljning, men också att så snabbt som möjligt återföra de Bilaga 8 resurser till indrivningsverksamheten som man tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 18,5 miljoner kronor under .
anslaget till RSV, 226,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och 61,3 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Liksom för andra anslag för förvaltningskostnader har en justering gjorts av den del av anslagen som avser lokalkostnader. Denna justering har medfört att anslagen för det förlängda budgetåret 1995/96 minskats
med knappt 7 miljoner kronor såvitt gäller RSV, 77 miljoner kronor
såvitt gäller skattemyndigheterna och drygt 12 miljoner kronor såvitt
gäller kronofogdemyndigheterna.
Inkomster i form av ersättning från Allmänna pensionsfonden har beräknats med 331,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndig-
heterna och med 5,7 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyn-
digheterna.
En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och indrivnings-
verksamhet är av avgörande betydelse såväl från samhällsekonomisk
synpunkt som för att de offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är önskvärt. Mot bakgrund av den ambition som regeringen uttalat att stärka insatserna mot skatteundandragande och ekonomisk brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de resursmässiga förutsättningarna som
förutsättningarna i Övrigt för skattekontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar utvecklingen inom RSV:s verksamhetsområde, så som
den redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte obetydliga
möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a. ADB-stödet, där en ändrad
ansvarsfördelning och finansieringsform samt den omstrukturering i övrigt som genomförts av RSV givit betydande kostnadsminskningar. Vidare leder de förändringar på fastighetstaxeringens område som beslutats till kostnadsminskningar främst i anslutning till 1996 års allmänna fastighetstaxering.
Det som nu har sagts leder fram till att för det förlängda budgetåret
1995/96 bör tillämpas ett besparingskrav på RSV och skattemyndigheterna sammantagna som motsvarar tre procent av anslagen. Samtidigt
bör RSV och skattemyndigheterna tillföras resurser för de nya arbetsuppgifter vad gäller främst hanteringen av mervärdesskatten som följer med
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Förändringarna i fråga om redovisningen från företagen ökar resursåtgången för såväl grund-
hantering som utökad kontroll. Vidare krävs bl.a. att det vid RSV byggs upp en s.k. CLO-funktion (Central Liaison Office) för kontakterna med
övriga medlemsländers förvaltningar. Regeringen beräknar utgifterna för
de nya arbetsuppgifterna till knappt 70 miljoner kronor för det förlängda
budgetåret 1995/96.
Regeringen gör bedömningen att det med den nu angivna tillämpningen av besparingskravet kommer att finnas utrymme för en fortsatt överföring
av resurser till kontrollverksamheten. Dessutom fullföljs nu den tidigare
aviserade och påbörjade särskilda satsningen på effektivare skattekontroll genom att skatteförvaltningen tillförs resterande förstärkning upp till Bilaga 8 nivån 200 miljoner kronor per år för detta ändamål (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 42 f). Regeringen kommer att senast i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ange närmare riktlinjer för och åter-
rapporteringskrav vad gäller användningen av dessa medel. Redan nu kan
sägas att behovet av förbättringar vad gäller kontrollen av mervärdesskatten kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.
Även med beaktande av vad som nyss har sagts om betydelsen av en väl fungerande indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att ett besparingskrav på fem procent bör tillämpas på kronofogdemyndigheterna
för det förlängda budgetåret 1995/96. Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu stabiliseras på det sätt som den senaste
tidens verksamhetsstatistik ger en antydan om, och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av måltillströmningen. Vidare bör det tillfälliga resurstillskott som myndigheterna disponerar
innevarande budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu
kunna dras ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner kronor och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner kronor. .
Regeringen gör bedömningen att en avvägning av resurstilldelningen
mellan skattemyndigheternas verksamhet och den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser indrivning i allmänna mål kan
göras bara i ett längre tidsperspektiv. Mot den bekgrunden är det svårt att se några nämnvärda fördelar med att låta avvägningen ske i någon
form än genom den budgetprövning som statsmakterna svarar för. RRV:s förslag i en av de tidigare nämnda rapporterna att ge RSV möjlighet till
en sådan avvägning bör därför inte genomföras.
För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen bör vara att genomföra ytterligare besparingar motsvarande 2 procent per år vad gäller anslagen till Riksskatteverket och skattemyndigheterna och, med den utgångspunkt som tidigare angivits, 3 procent per år vad gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Regeringen avser att inom kort besluta särskilda direktiv för den fördjupade prövning av skatteförvaltningens och exekutionsväsendets
verksamhet som skall äga rum inför 1996 års budgetproposition. I
direktiven kommer bl.a. att anges vilka omprövningar regeringen anser bör göras för att de nu angivna besparingarna skall kunna genomföras
utan men för verksamheten. Det bör emellertid redan nu göras klart att regeringen bedömer det som nödvändigt att i det sammanhanget ta upp
vissa frågor om myndighetsorganisationen i länen och lokaliseringen av
vissa delar av verksamheten, med sikte på att skapa en organisation som bättre svarar mot kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med minskad resursåtgång. I detta sammanhang kommer vidare bl.a. att
övervägas vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av vad som
kommit fram vid RRV:s granskning av kontrollen av mervärdesskatten.
Bilaga 8
Regeringen har tidigare i dag beslutat en proposition där det bl.a. föreslås
att bilregistret skall föras över från länsstyrelserna till Vägverket. I
propositionen sägs också att fordonsbeskattningen samtidigt bör föras Över från länsstyrelserna till skatteförvaltningen. För denna uppgift har
i budgetförslaget under anslaget till skattemyndigheterna beräknats ett resurstillskott på 9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Samlokalisering med Polisen m.m.
På ett antal orter är skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten, elier bådadera, samlokaliserade med Polisen. I vissa fall har därvid medel
för nyttigheter som utnyttjas gemensamt av de berörda myndigheterna budgeterats under anslaget till Polisen. Avsikten är att Polisen i fortsätt-
ningen skall debitera användarmyndigheterna för deras andel i detta sambruk. Motsvarande anslagsmedel skall därför omdisponeras till berörda användarmyndigheter. Omdispositionen innebär för budgetåret 1995/96 ett tillskott på 6,4 miljoner kronor under anslaget till skattemyn-
digheterna och 2,3 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndig-
heterna. Samtidigt omdisponeras 0,5 miljoner kronor från anslaget till skattemyndigheterna till anslaget till länsstyrelserna på grund av justerad hyresdebitering vad gäller länsstyrelsens resp. skattemyndighetens lokaler
i Nyköping. Vidare har anslaget till kronofogdemyndigheterna tillförts 0,4 miljoner kronor med anledning av att täckningsanslaget avskaffas fr.o.m. budgetåret 1995/96. |
Stämningsmannadelgivning
Som framgår av bilaga 3 (Justitiedepartementet) kommer regeringen under våren 1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens
stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslås kronofog-
demyndigheterna, som är den största uppdragsgivaren och svarar för ca
tre fjärdedelar av delgivningsuppdragen, få en resursförstärkning med
173 miljoner kronor budgetåret 1995/96. De uppdrag som kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt väsentligt delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och handräckning. Regering-
en kommer under våren också att besluta om den justering av avgiftssättningen vid kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande och handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen.
Riksskatteverkets totalförsvarsuppgift
Bilaga 8
Riksskatteverket ansvarar för funktionen Skatte- och uppbördsväsende.
Uppgifterna vid höjd beredskap överensstämmer i stort med fredsupp-
gifterna. Som övergripande mål gäller den inriktning som anges i 1992 års försvarsbeslut. Regeringen avser att under våren 1995 lämna en proposition till
riksdagen med förslag till ny lagstiftning om beskattningen under kriser och krig. I detta sammanhang kommer riktlinjer för den fortsatta
planeringen inom funktionen att anges.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Riksskatteverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 486 917 000 kr,
2. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 6 532 463 000 kr, till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 1 880 579 000 kr,
till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 123 972 000 kr.
till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998
som regeringen förordar.
B. Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning Prop. 1994/95:100
Bilaga 8
Regeringen redovisar årligen en treårig investeringsplan för Statens fastighets verksamhet. Investeringsverksamheten berör huvudsakligen inrikes- och utrikesfastigheter samt de s.k. väntelägesfastigheterna som f.n. förvaltas av Statens fastighetsverk och avses att senare överlåtas till Statliga Akademiska Hus AB. Investeringarnas fördelning framgår av
texten under anslaget B 3. Statens fastighetsverk.
Det övergripande målet är att Statens fastighetsverk för statens räkning
skall förvalta det fastighetsbestånd på ett sätt som innebär god resurs-
hushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras.
Statens lokalförsörjningsverk som är en stabs- och servicemyndighet
har av regeringen åsatts ett övergripande mål som innebär att den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och för varje myndighet effektivt och ekonomiskt sätt.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 1997 1998!)
Absoluta tal Relativa tal Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 200,4 180,0 142,2 94,8 -6,0 -6,0
1) Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom fastighetsför-
valtning och statlig lokalförsörjning för budgetåren 1997 och 1998
som regeringen förordar (avsnitt B 1. och B 2.).
B 1. Statens lokalförsörjningsverk
| 1993/94 — Utgift | 14 450 986 |
| 1994/95 — Anslag | 34 048 000 |
| 1995/96 — Förslag | 31 176 000 |
varav 20 240 000 beräknat för juli 95 - juni 96
Statens lokalförsörjningsverk inledde sin verksamhet den 1 januari 1993. Budgetåret 1993/94 var det första hela verksamhetsåret för verket.
Statens lokalförsörjningsverk är en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet, med huvuduppgift att lämna råd och stöd till regeringen och Bilaga 8 de statliga myndigheterna ifråga om lokalförsörjning.
Det övergripande målet för stabsfunktionen är att på uppdrag av
regeringen tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjningsområdet. Det övergripande målet för servicefunktionen är att erbjuda statliga förvaltningsmyndigheter de tjänster de efterfrågar på
lokalförsörjningsområdet.
Resultatbedömning
Verksamheten inom lokalförsörjningsverket redovisas uppdelad på två
områden: Affärsområden Stab och Service. Dessa redovisas som två
separata resultatenheter.
Under året har verksamheten byggts upp. Det var först den I oktober
1993 som Byggnadsstyrelsen lades ned och verksamheten kunde startas
på allvar. Under det första halvåret ägnade verket mycket tid åt internt
uppbyggnadsarbete samt åt utveckling av kundkontakter. Under den andra
delen av året avslutades det initiala uppbyggnadsarbetet av organisatio-
nen.
De totala kostnaderna för verksamheten under 1993/94 uppgick till 20,8 miljoner kronor och fördelades med 6272 på Affärsområde Stab och
3872 på Affärsområde Service. Intäkterna från den avgiftsfinansierade
verksamheten, konsultuppdrag och utbildning, uppgick till 2,8 miljoner kronor.
Inom Affärsområde Stab har betydande insatser lagts ned på kompetensutveckling metodutveckling, uppbyggnad av informationssystem, insamling av underlag, m.m. vilka syftat till att skapa en bred kunskapsbas för verksamheten. Affärsområdet har kontinuerligt och i stor omfattning biträtt ett flertal departement med utredningar i lokalförsörjningsfrågor samt arrangerat flera konferenser och kurser om den nya lokalförsörjningsordningen.
Inom Affärsområde Service har verksamheten byggts upp successivt och bemanningen har skett i takt med att uppdrag erhållits. Affärsområdet inriktar sig på de områden där man genom sin kunskap och överblick
över den statliga sektorn har naturliga fördelar jämfört med andra
konsulter eller serviceföretag. Affärsområdet har delats in i två huvudom-
råden: Utbildning och konsulttjänster. Under året har 106 personer gått på utbildningar i verkets regi. Antalet konsultuppdrag har uppgått till
123. Knappt hälften av konsultuppdragen var från myndigheter i Stockholmsområdet, resterande utgjordes av uppdrag från myndigheter i Övriga delar av landet.
Bilaga 8
Statens lokalförsörjningsverk har i sin anslagsframställning föreslagit att
ramanslaget för verket minskas till 33,7 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Verket räknar även med att den avgiftsfinansierade verksamheten skall vara i full gång och att full kostnadstäckning nås över tiden för denna del. Verket har också i sin årsredovisning föreslagit att anslags-
sparandet om 35 miljoner kronor kan dras in som en engångsbesparing.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår, baserat på en analys av behoven i verksamheten, att ett ramanslag på 31 176 000 kronor anvisas. Verkets anslagssparande på ca 35 miljonor kronor dras in som en besparing. Sammantaget har
därmed anslaget till Statens lokalförsörjningsverk minskats med ca 34 miljoner kronor under de senaste två budgetåren. Verket budgeterades
ursprungligen med utgångspunkt i utgifterna för motsvarande verksamhet
i Byggnadsstyrelsen. Regeringen bedömer nu att den föreslagna an-
slagsnivån i stort avspeglar verkets övergripande uppgifter.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 23 miljoner kronor. Fram till och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ytterligare 1 miljon kronor per år.
Jämställdhet
Statens lokalförsörjningsverk har en personal- och jämställdhetspolicy som redovisats för verkets personal. Jämställdhetsplan är utarbetad för den operativa verksamheten inom lokalförsörjningsverket.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Scatens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 31 176 000 kr.
B 2. Täckning av merkostnader för lokaler m.m.
| 1993/94 — Utgift | 143 904 000 |
| 1994/95 — Anslag | 95 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 35 000 000 | |
varav 23 332 800 beräknat för juli 95 - juni 96
Byggnadsstyrelsen ansvarade tidigare för hyreskontrakt när lokaler
tomställts till följd av att myndigheter avvecklats, ombildats eller flyttats. Bilaga 8 Kostnaderna belastade resultatet i Byggnadsstyrelsen. I samband med omläggningen av den statliga lokalförsörjningen har ansvaret överförts på
Statens lokalförsörjningsverk för att administrera denna typ av avtal och
för att bevaka statens intressen i dessa frågor. Anslaget disponerars av Statens lokalförsörjningsverk för att täcka de merkostnader för lokaler som är hänförliga till beslut före november 1992
eller merkostnader för lokaler som är hänförliga till bestut av riksdag och regering. Vidare skall verket utveckla strategier och aktivt ta tillvara möjligheterna att minimera statens kostnader för de hyreskontrakt som
verket administrerar. Statens lokalförsörjningsverk skall varje halvår redovisa vilka utgifter som skall belasta anslaget B 2. Täckning av merkostnader för lokaler m.m. till Finansdepartementet.
Regeringens överväganden
Antalet kontrakt på tomma lokaler sjunker successivt genom att hyrestiden löper ut samt genom förtida avlösen. Regeringen bedömer att behovet för täckande av merkostnader för lokaler kan sänkas till nivån 35
miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Anslaget omfattas av regeringens sparkarv på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 107,5 miljoner kronor. Fram till och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ytterligare 5 miljoner kronor per år.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckning av merkostnader för lokaler m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.
B 3. Statens fastighetsverk
| 1993/94 — Utgift | 1 000 |
| 1994/95 — Anslag | 1 000 |
| 1995/96 — Förslag | 1 000 |
Statens fastighetsverk har till uppgift att förvalta merparten av statens fasta egendom och på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras. Verksamhetsmålen för fastighetsförvaltningen skall vara att ge verkets hyresgäster bra och ändamålsenliga lokaler till marknadsrelaterade prisnivåer. I detta ingår att vårda och utveckla de
natur- och kulturvärden av nationell betydelse som verket givits ansvar
för. Bilaga 8 Det fastighetsbestånd som Statens fastighetsverk förvaltar består i
huvudsak av två delar, fastigheter som ger intäkter i form av hyror, s.k.
hyresfastigheter och fastigheter som inte ger någon avkastning, s.k. bidragsfastigheter. Till de senare hör bl.a. befästningar, monument och de kungliga slotten där hyresintäkterna normalt inte täcker de löpande drifts- och underhållskostnaderna. Verket skall vid förvaltningen av sitt
fastighetsbestånd på lång sikt åstadkomma ett från företagsekonomisk
synpunkt rimligt årsresultat för de fastigheter som ger normala hyresin-
täkter. Överskottet från denna del av verksamheten används för in-
vesteringar och finansierar till viss del underskottet i bidragsfastigheterna. Resterande finansiering av bidragsfastigheterna sker via det föreslagna
anslaget B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar.
Fastighetsbeståndet inom riket består av fastigheter tillhörande det
nationella kulturarvet såsom de kungliga slotten och vissa andra slott, monument, museer, nationalteatrarna, residens, kulturfastigheter, befästningar, regeringsbyggnaderna samt vissa donationsfastigheter.
Statens fastighetsverk ansvarar fr.o.m. den 1 oktober 1993 för samtliga
statsägda fastigheter utomlands. Utrikesdepartementet (UD) hyr 95 7 av lokalerna. Övriga hyresgäster är SIDA, Sveriges Tekniska Attachéer,
Exportrådet, Svenska institutet m.fl. Avtal har tecknats med UD om
förvaltning av de inhyrda objekt som UD hyr av externa hyresvärdar
utomlands samt om inredning av kanslilokaler och representationsutrym-
men i chefsbostäder.
Den 1 januari 1994 övertog Statens fastighetsverk förvaltningsansvaret
för domänfonden. I domänfonden ingår sådan mark som riksdagen
beslutat skall vara kvar i statlig ägo, bl.a. markområden väster om odlingsgränsen i norra Sverige, vissa älvsträckor, kronoholmar m.fl.
AssiDomän AB skall enligt avtal t.o.m. den 30 juni 1996 sköta den
faktiska förvaltningen av de markområden som fortsättningsvis skall vara kvar i statlig ägo. Statens fastighetsverk och AssiDomän AB har dock undertecknat ett avtal om upphörande per den 31 december 1994 av det faktiska förvaltningsuppdraget för AssiDomän AB avseende vissa kulturegendomar och kronoholmar som finns bokförda på domänfonden.
Statens fastighetsverk har dessutom i sin förvaltning för statens räkning
ett antal fastigheter som av olika skäl inte kunnat överlåtas till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag eller andra organisationer, fastigheter under
utredning, de s.k. väntelägesfastigheterna, de särskilda ungdomshemmen
och LYM-hemmen avsedda för Statens institutionsstyrelses verksamhet
samt fastigheter avsedda för statens civilförsvarsförråd.
Investeringar m.m,
I 1993 års budgetproposition uttalades att regeringen avsåg att årligen
redovisa en rullande treårig investeringsplan för Statens fastighetsverk.
4 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Biluga 8
Investeringsverksamheten berör inte de kungliga slotten och rikets fästningar. Investeringar kommer att behöva göras även under budgetåret Bilaga 8 1995/96 i de s.k. väntelägesfastigheterna som verket förvaltar. Statens fastighetsverk övertog per den 1 oktober 1993 de lån som Byggnadsstyrelsen hade i Riksgäldskontoret den 30 september 1993 och
som inte ersattes med lån i Riksgäldskontoret till Vasakronan Holding Aktiebolag eller till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag. För budgetåret 1994/95 uppgick den totala låneramen för investeringar
till 7 miljarder kronor. Investeringsbehovet för Statens fastighetsverks ordinarie verksamhet under budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor.
För de fastigheter som förvaltas av Statliga Akademiska Hus Aktiebolag
beräknas investeringsbehovet också uppgå till ca 600 miljoner kronor.
Den tidigare ramen för upplåning i Riksgäldskontoret har satts något högre än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar av investeringsvolymer.
Regeringen föreslår därför att Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till 7 miljarder kronor även för budgetåret 1995/96 eftersom de redovisade investeringarna bedöms kunna rymmas inom denna ram och att det bör ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller mindre förändringar få justera ramen i erforderlig omfattning.
Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggprojekt över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1995/96 - 1998.
— Ombyggnad av Kemiskt övningslaboratorium vid Stockholms
universitet. — Återuppbyggnad av vallar vid Vadstena slott. — En samnordisk ambassadanläggning byggs i Berlin. — Ombyggnad av Nordiska museet, etepp 2. — Ombyggnad av gamla Riksarkivet.
Statens fastighetsverk har föreslagit att följande projekt skall genomföras inom kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kronor.
— Ombyggnad av kv. Johannes större, östra delen för regeringskansliets
byggnader.
— Ombyggnad av stora Tyghuset, Artillerigården, Stockholm. — Nybyggnad av kansli och chefsbostad för ambassaden i Kiev. — Nybyggnad av bostäder för ambassadpersonal i Peking.
Investeringar över 50 miljoner kronor i de s.k. väntelägesfastigheterna
som senare avses att säljas till Statliga Akademiska Hus AB är följande.
— Ny- och ombyggnad av Kungl. Tekniska Högskolan. — Ny- och ombyggnad av Evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.
— Ombyggnad av kv. Kemicum vid Uppsala universitet.
universitet.
Projekt som föreslås inom kostnadsramar mellan 20 - 50 miljoner
kronor för de s.k. väntelägesfastigheter är följande.
— Ombyggnad av Södra husen, etapp IV-VI vid Stockholms universitet. — Ombyggnad av institutionen för orientaliska språk vid Stockholmsuniversitet. — Ombyggnad av f.d. hästkirurgi vid Stockholms universitet. — Om- och tillbyggnad av Ekonomicentrum, Uppsala universitet. — Ombyggnad av djurhus för immunologi vid Karolinska institutet. — Tillbyggnad för Botaniska institutionen vid Göteborgs universitet. — Ombyggnad av Idrottshögskolan.
Resultatbedömning
Verksamheten ger enligt regeringens bedömning ett tillfredsställande resultat för verksamhetsåret 1993/94. Det totala överskottet i verksam-
heten uppgick till 344 miljoner kronor.
Överskottet är hänförligt till följande verksamhetsområden.
— Hyresfastigheter med 168 miljoner kronor vilket motsvarar en
avkastning på det disponerade verkskapitalet på 8,4 7. — utrikesfastigheter med 21 miljoner kronor vilket motsvarar en
avkastning på det disponeradeverkskapitalet på 1,9 7. — Väntelägesfastigheter med 173 miljoner kronor vilket motsvarar en
avkastning på det disponerade verkskapitalet på 11,0 9. — Övriga fastigheter med 14 miljoner kronor vilket motsvarar en
avkastning på det disponerade verkskapitalet på 7,4 2.
Överskottet är därefter belastat med kostnaderna för bidragsfastigheterna vilka uppgår till 34 miljoner kronor. Sammantaget är resultatet
på samtliga områden tillfredsställande utom för utrikesfastigheterna där
resultatet är svagt. Det svaga resultatet för utrikesfastigheterna är delvis en följd av deprecieringen av den svenska kronan.
Nivån på det totala överskottet under 1993/94 kommer inte att bestå under de kommande verksamhetsåren. Stora delar av överskottet från väntelägesfastigheterna överförs troligtvis till Statliga Akademiska Hus
AB i enlighet med tecknade avtal. Verkets hyresavtal skall till viss del
omtecknas och anpassas därmed till den gällande hyresnivån vilket
troligtvis leder till minskade intäker. Det eftersatta underhåll som framför allt bidragsfastigheterna belastas med kommer enligt verket att uppgå till
totalt ca 1,5 miljarder kronor vilket kommer att belasta resultatet under den kommande 10-års perioden. En stor del av åtgärderna är planerade
inom de närmaste åren.
Sammantaget innebär ovanstående faktorer att det samlade resultatet för Statens fastighetsverk kommer att minska kraftigt under den närmaste 5- Bilaga 8 års perioden.
Den långsiktiga intjäningsförmågan i verket bedöms dock som god, vilket innebär att någon belastning på verkskapitalet inte bedöms vara aktuell. Verkets soliditet på ca 50 Z är med den utgångspunkten väl balanserad i relation till verkets övergripande uppgift att vårda och
utveckla de natur- och kulturvärden av nationell betydelse som verket givits ansvar för.
Jämställdhet
Planen omfattar fyra långsiktiga mål för jämställdhetsarbete. Dessa avser
rekrytering och löner där åtgärder vidtagits under 1993/94, bl.a. har en utredning skett av löneskillnader mellan kvinnor och män, vilket lett till
särskilda insatser för kvinnor i löneförhandlingarna. Vidare omfattar
målen arbetsmiljö där den psykiska arbetsmiljön vid datorarbeten avses
förbättras till kommande verksamhetsår. I målen ingår också årligen
återkommande chefsseminarier i jämställdhetsfrågor, vilka kommer att
starta innevarande år.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. till Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat,
2. godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k.
väntelägesfastigheterna i enlighet med vad regeringen förordat,
3. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får
ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m .i enlighet
med vad regeringen förordat,
4. till Statens fastighetsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.
B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets
fästningar
| 1993/94 — Utgift | 50 000 000 |
| 1994/95 — Anslag | 50 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 75 000 000 |
Regeringen har tidigare i budgetpropositionen 1992/93 bil. 8. redogjort för Statens fastighetsverks förvaltning av de kungliga slotten och rikets
fästningar m.m. där omfattande restaureringsarbeten kommer att ske
-« under den närmaste tioårsperioden. Riksdagen godkände regeringens förslag om restaurerings- och investeringsplaner om 630 miljoner kronor Bilaga 8 för de kungliga slotten och rikets fästningar. Kostnaderna för dessa arbeten skall enligt riksdagens beslut anslagsfinansieras. Fastigheterna är
inte hyressatta vilket innebär att Statens fastighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för dessa fastigheter.
Eftersom det eftersatta underhållet för detta fastighetsbestånd är så omfattande uppger Fastighetsverket att finansiering av åtgärderna sker
dels genom anvisat anslag, dels via ianspråktagande av del av resultatet
från förvaltningen av inrikes hyresfastigheter och dels via beviljade medel för sysselsättningsskapande åtgärder.
Regeringens överväganden
Finansieringen av dessa restaureringsarbeten och investeringar i de
kungliga slotten samt rikets fästningar även fortsättningsvis i huvudsak bör vara anslagsfinansierade och föreslår därför att 75 miljoner kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000
kr.
C. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
Bilaga 8
förvaltning
Fördjupad prövning av verksamheten vid Riksgäldskontoret
Inledning
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet
samt att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det an-
kommer vidare på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning
till och motta inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskontoret ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen och regeringen har beslutat om och att samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall dessutom verka för en god kassahållning
inom det statliga området.
Inom Rikgäldskontoret är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden med inriktning på hushållsupplåning, penning- och obligationsupplåning, valutaupplåning, garantigivning samt in- och utlåning. Därutöver finns funktioner för ekonomi och administration samt prognoser och utredningar.
Riksgäldskontorets verksamhet finansieras med anslag under sjunde och sextonde huvudtitlarna. Medel för de olika verksamhetsområdena anvisas innevarande budgetår under följande anslag:
Finansdepartementet, sjunde huvudtiteln
C I. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 71 149 000 C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1 086 030 000 C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 1 000 C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet 1 000
Räntor på statsskulden, m.m., sextonde huvudtiteln
I. Räntor på statsskulden m.m. 85 000 000 000
Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Riksgäldskontoret och
kostnader för statsskuldens förvaltning är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande:
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Bilaga 8
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 —1994/95 = 1995/96 — för
juli 95 - juni 96 — 19979 1998)
Absoluta tal Relativa tal Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362,0 -2,1 -2,1
1) Prisnivå 1995/96
Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens
sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har an-
slaget räknats ned med ca 5,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 2. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner kronor, motsvarande en nivåsänk-
ning på 11 Zz. Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96 -1998 redovisat sin verksamhet inom verksamhetsområ-
dena Penning- och obligationsmarknad, Privatmarknad, Utlandsmarknad, In- och utlåning, Garantier som utfärdats eller övertagit av Riksgäldskon-
toret, Samordning och kostnadsuppföljning av lån och garantier lämnade av andra statliga myndigheter samt Kassahållning. Regeringen har i sin fördjupade prövning av Riksgäldskontoret i allt väsentligt följt denna indelning av verksamhetsområden. Den fördjupade prövningen av garanti- samt in- och utlåningsverksamheten sker nedan under anslagen C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet och C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet.
Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är
enligt riksdagens beslut att minimera kostnaderna för statsskulden inom
ramen för penningpolitikens krav.
Statsskulden och dess fördelning
Vid halvårsskiftet 1990 uppgick den svenska statsskulden till 580 miljar-
der kronor, vilket motsvarade 45 90 av BNP. I ett internationelit perspektiv var det att betrakta som en låg nivå, betydligt under genomsnittet i
OECD-området på 58 2. Den därefter snabba försämringen av stats-
finanserna tillsammans med ökad statlig kreditgivning och en högre räntebelastning på statsskulden resulterade i kraftigt ökade lånebehov. Under 1993 var svenska staten den relativt sctt största låntagaren inom OECD-
området med ett lånebehov som uppgick till 13 Z av BNP. Vid halvårs-
skiftet 1994 uppgick statsskulden till närmare 1 179 miljarder kronor, Bilaga 8
vilket motsvarade 80 2 av BNP. Internationellt finns ingen motsvarighet
till den kraftiga svenska skuldökningen. Genomsnittet inom OECD-områ-
det låg vid samma tidpunkt på 70 Z av BNP.
Tabellen nedan åskådliggör statsskuldens sammansättning under perioden juli 1990 - juni 1994. Den andel av skulden som finansierats i
utländsk valuta uppvisar störst förändringar. Valuta-skulden minskade
kontinuerligt under perioden 1984 - 1992 som en följd av valutalånenormen. I samband med valutakrisen hösten 1992 ålades Riksgäldskontoret
på Riksbankens begäran att låna upp stora volymer utländsk valuta, totalt
225 miljarder kronor, i syfte att förstärka valutareserven. Kontoret blev därmed en betydande låntagare på den internationella kapitalmarknaden.
Riksdagens beslut i december 1992 att avskaffa valutalånenormen innebar
att Riksgäldskontoret kunde utnyttja valutaupplåningen till finansiering av
underskotten i statsbudgeten. Vid två tillfällen, januari 1993 och juni
1993, överfördes sammanlagt 215 miljarder kronor till kontorets
kontokredit i Riksbanken.
Tabell 1 Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år
1990 1991 1992 1993 1994 1994 Procentuell andel mdkr Statsobligatinoer, nominella 41 39 40 43 43 510
| Statsobligationer, reala | - - - - - 3 |
| Statsskuldväxlar | 15 21 32 24 13 150 |
| Kontokredit | 3 1 -1 -17 - 8 |
Summa penning- och obligationsmarknaden 59 61 71 50 57 671
Premieobligationslån 8 8 7 6 5 58 Sparobligationslån/ Riksgäldskonto 4 3 2 1 1 10 Allemansspar 9 9 9 7 5 63
Summa hushålls-
| marknaden | 21 20 18 13 "Nn 132 |
| Inlåning | 6 8 3 1 - - |
| Lån i utländsk valuta | 14 12 8 35 32 376 |
| Summa | 100 100 100 100 100 |
Total statsskuld, mdkr 582 627 711 961 1179 1179
Efter det att valutalånenormen avskaffats beslutade riksdagen om nya riktlinjer för den statliga valutaupplåningen. Riktlinjerna innebär att en
del av lånebehovet kan finansieras i utländsk valuta. Beslut fattas av rege-
ringen efter samråd med Riksbanken. För perioden april 1993 - december 1994 angav regeringen ett lånebeting på sammanlagt 80 miljarder kronor Bilaga 8 netto, varav 20-30 miljarder kronor för kalenderåret 1994. Vid halvårsskiftet 1993/94 uppgick valutaskulden till sammanlagt 375 miljarder kronor, vilket motsvarade 32 2 av den totala statsskulden.
En konsekvens av att kontoret kunde utnyttja behållningen på kontokre-
diten som härröde från valutaupplåningen för att finansiera lånebehovet var att upplåningsvolymerna på den svenska penning- och obligations-
marknaden kunde hållas nere. Samtidigt gjordes bedömningen att det
fanns skäl att förlänga löptiden på kronskulden. I januari 1993 beslutade
därför Riksgäldskontorets styrelse att förlänga den genomsnittliga räntebindningstiden i kronskulden. Från januari 1993 till juni 1994 ökade räntebindningstiden från 2,5 år till 4,3 år, vilket reflekteras i kronskuldens stockförändringar. Under perioden januari 1993 - juni 1994 minskade den utelöpande stocken statsskuldväxlar från 268 till 150 mi-
ljarder kronor medan statsobligationsstocken ökade från 337 till
510 miljarder kronor. Totalt svarade upplåningen på penning- och obligationsmarknaden för 57 20 av den totala statsskulden per den 30 juni med 1994. Upplåningen på privatmarknaden har volymmässigt hållit sig relativt stabil under en längre period, men minskat andelsmässigt i takt med att statsskulden har ökat.
Utgifter för statsskulden
Finansieringen av Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsförvaltningen sker huvudsakligen från anslag på statsbudgeten utifrån utgiftsmässiga principer. Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1990/91- 1993/94 redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 2 Utgifter för statsskulden budgetåren 1990/91-1993/94
mdkr 1990/791 —-1991/92 — 1992/93 —1993/94 Räntor på statsskulden m.m. ,
brutto! 63,34 63,65 79,26 105,81
Kostnader för upplåning och låneförvaltning 0,53 0,49 0,68 0,85 Riksgäldskontorets förvaltningskostnader 0.06 0,06 0,07 0,06 Summa utgifter 63,93 64,21 80,01 106,72 Utgifter i relation till statsskuldens storlek,
procent”? 10,51 9,50 10,22 9,75
! Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk- , samheten. ” Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret.
Utgifterna för räntor på statsskulden m.m. ökade betydligt under budgetåret 1993/94 jämfört med föregående budgetår. Samtidigt föll, om än Bilaga 8 marginellt, utgifterna i förhållande till statsskuldens storlek. Såväl ränteutgifterna för lån i svenska kronor som i utländsk valuta ökade till följd av de ökade upplåningsvolymerna. Samtidigt redovisas ökade netto-
visar Riksgäldskontoret ökade utgifter för underkurser under budgetåret 1993/94. Detta uppvägdes emellertid av att även inkomsterna ökade till följd av ökade överkurser. Över- och underkurser uppkommer när marknadsräntan understiger resp. överstiger kupongräntan på de lån som emitteras. Ökad utlåning till statliga bolag och andra statliga myndigheter medförde ökade ränteinkomster på lån i svenska kronor.
Statsskuldens kostnader och Riksgäldskontorets bokslut
Riksgäldskontoret har för andra budgetåret i rad lämnat en resultat- och balansräkning med kostnads- och intäktsbaserad redovisning.
Kontoret har för budgetåret 1993/94 ändrat vissa redovisningsprinciper. En större förändring är att över- och underkurser redovisas enligt kostnadsmässiga principer och inte som tidigare utifrån kassamässiga principer. Detta har gett upphov till en periodiseringseffekt i resultaträkningen på sammanlagt 9,6 miljarder kronor. Denna redovisas som en extraordinär kostnad.
Tabell 3 Riksgäldskontorets balansräkning
Bilaga 8
mkr 1993-06-30 1994-06-30 Omsättningstillgångar
| Avräkning med statsverket | 823 809 | 1 026 853 |
| Kortfristiga lånefordringar | 48 303 | 95 310 |
| Upplupna intäkter | 11 444 | 18 209 |
| Övrigt | 361 | 927 |
Anläggningstillgångar
Långfristiga lånefordringar 56 600 53 135
Övrigt 22 168
Totala tillgångar 940 539 1 194 964 Kortfristiga skulder Kortfristiga låneskulder - 22 685 Upplupna kostnader och
förutbetalda intäkter 51 118 71 458
Övrigt 1 634 2 857 Långfristiga låneskulder Långfristiga låneskulder 3 584 1579 Statsskulden Lån i svenska kronor 621 264 801 063 Lån i utländsk valuta 339 859 375 775 Verkskapital
| Övrigt | 404 | -73 444 |
| Årets kapitalförändring | -13 738 | -7 011 |
| Totala skulder | 940 539 | 1194 964 |
Ansvarsförbindelser Grundfondsförbindelser och kreditgarantier 47 494 65 852 Skuld- och garantiförbindelser 4 882 5 247
Nedan följer en kort förklaring till Riksgäldskontorets balansräkning.
Skillnaden mellan budgetåren i avräkningen med statsverket består huvud-
sakligen av det kassamässiga utfallet på statens checkräkning. Enkelt uttryckt visar det skillnaden mellan statens alla in- och utbetalningar under budgetåret. Avräkningen består därutöver av en periodiseringsdifferens
mellan utgifter som belastat statsbudgeten och betalningar från statens
checkräkning.
De kortfristiga lånefordringarna är fordringar som uppstår i kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna. Under budgetåret 1993/94 nära
fördubblades dessa fordringar, vilket huvudsakligen förklarades av ökade
krediter till Arbetsmarknadsfonden. Upplupna intäkter består främst av upplupna ränteintäkter i kreditgivningen och skuldskötselåtgärder vid upplåning i utländsk valuta.
De långfristiga lånefordringarna är fordringar som uppkommer i konto-
rets utlåningverksamhet till myndigheterna. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter består främst av upplupna räntekostnader i samband med upplåning och skuldskötselåtgärder.
Årets kapitalförändring består främst av en periodiseringsdifferens
mellan redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten. Under
budgetåret 1992/93 var periodiseringsdifferensen mycket stor, vilket huvudsakligen förklarades av att orealiserade valutaförluster och upplupna Bilaga 8 räntekostnader redovisades som en kostnad för verksamheten men inte som en utgift i avräkningen mot statsbudgeten.
Riksgäldskontoret
Resultat statsskuldsförvaltning
Kostnaderna för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet och förvaltning av statsskulden utvärderas sedan budgetåret 1990/91 mot kostnaderna för två s.k. riktmärkesportföljer, en portfölj för kronskulden och en för valutaskulden. Riktmärkesportföljerna är konstruerade så att de avspeglar
standardiserade upplåningsstrategier avseende instrument, löptider och valutor. Målet för upplåningsverksamheten, som regeringen har angett för perioden 1 juli 1991 - 30 juni 1995, är att de faktiska kostnaderna skall understiga riktmärkesportföljernas kostnader. Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer bygger på en marknadsvärdering av statsskulden. Det innebär att aktuella marknadsräntor
på avstämningsdagen får ett relativt stort genomslag i resultatet för de olika portföljerna beroende på skillnader i räntebindningstid. Exempelvis medför en räntenedgång orealiserade kursförluster i skuldportföljerna, där den portfölj med jämförelsevis längst räntebindningstid drabbas av störst förluster. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska portföljen och riktmärkesportföljen erhålles ett mått på hur pass väl Riksgäldskontoret har lyckats med sin uppgift att förvalta statsskulden till låg kostnad.
Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer har sedan den infördes modifierats i flera steg. Syftet med dessa förändringar har varit att korrigera för betydande avvikelser mellan den faktiska upplåningen och riktmärkesportföljernas upplåning (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 59). Ett viktigt komplement i resultatanalysen är att Riksgäldskontoret låter externa förvaltare ansvara för sammansättningen av en del av valutaskulden, vilket möjliggör en jämförelse med en alternativ skuldförvaltning.
I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsförvaltningen totalt sett har utvecklats fördelaktigt i jämförelse med kostnaderna för riktmärkesportföljerna. Sammanlagt under perioden juli
1990 - juni 1994 uppgår besparingarna till 23,8 miljarder kronor, varav
4,8 miljarder kronor kan hänföras till budgetåret 1993/94. Fördelningen av upplåningskostnaderna visar att de procentuella kostnaderna för valuta-
skulden överstiger de procentuella kostnaderna för kronskulden för andra året i rad. Budgetåret 1992/93 förklarades det av att kronförsvagningen
gav upphov till betydande valutakursförluster på valutaskulden. Att kostnaderna för valutaskulden var större än för kronskulden även det senaste
budgetåret förklaras av kortare räntebindningstid på valutaskulden och
mindre uppgång i internationella räntor jämfört med svenska räntor. Under budgetåret 1993/94 har kostnaderna för upplåningen på penningoch obligationsmarknaden varit förhållandevis låga till följd av den kraf-
kontoret kunde bokföra stora orealiserade kursvinster på fastförräntade Bilaga 8
lån samtidigt som marknadsvärdet på statsskulden föll. Detta förklarar varför kostnaderna i förvaltningen av den faktiska kronskulden endast
uppgår till 2,26 Z av statsskulden budgetåret 1993/94, jämfört med
15,86 Z det föregående budgetåret. Det bör dock noteras att resultatförbättringen inte är liktydig med att de kassamässiga utgifterna för
kronskulden har minskat, vilket redovisades i avsnittet om utgifter för
statsskulden. Upplåningen på privatmarknaden var jämfört med upplåningen på penning- och obligationsmarknaden inte lika kostnadseffektiv, vilket huvudsakligen förklaras av en kortare räntebindningstid i privatmarknads-
upplåningen och att premieobligationskurserna inte anpassades till det högre ränteläget i samma utsträckning som kurserna på statsobligationer.
Tabell 4 Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader under budgetåren 1991/92-1993/94
Procentuell kostnad! 1990/91 —1991/92 1992/93 1993/94 Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad 15,88 11,11 15,86 2,26 Hushållsmarknad 12,38 9,71 12,73 6.99 Total upplåning i svenska kronor netto 14,96 10,76 15,17 2,62 Riktmärkesportföljen i svenska kronor 16,01 10,64 16,10 3,14 Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta 10,72 9,24 21,20 8,05 Riktmärkesportföljen i utländsk valuta 11,66 9,89 25,20 8,30
Total besparing, mdkr 6,09 -0,315 13,20 4,80 I Totala kostnader inkl. orealiserade kursditferenser i förhållande till genomsnittlig
marknadsvärderad skuld. Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler.
Riksgäldskontoret bedömer att upplåningsverksamheten har bedrivits
balanserat och kostnadseffektivt under budgetåret 1993/94. Inriktningen på långfristig upplåning på den inhemska obligationsmarknaden har bidra-
git till den positiva kostnadsutvecklingen, men även till minskad refinan-
sieringsrisk. I förvaltningen av valutaskulden har Riksgäldskontoret fram-
gångsrikt utnyttjat förmånliga internationella upplåningsvillkor. Upplåningen på privatmarknaden har inte minskat i volym nämnvärt trots
ökad konkurrens från andra sparformer för hushållen.
Resultat penning- och obligationsmarknad
Bilaga 8
I det ekonomiska resultatet för upplåningen på penning- och obligations-
marknaden ingår även privatmarknadens andel av kronskulden och räntenettot från in- och utlåningsverksamheten i jämförelsen med riktmärkes-
portföljen. Totalt under perioden juli 1990 - juni 1994 har kostnaderna
för upplåningen därvid understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen
med 9 miljarder kronor, varav merparten kan hänföras till de två senaste budgetåren. Resultatförbättringen budgetåret 1993/94 förklaras huvudsak-
ligen av att den faktiska upplåningen på penning- och obligationsmarkna-
den i högre grad än riktmärkesupplåningen var förlagd till löptider där
ränteuppgången var som störst. Riksgäldskontoret påpekar dock att resul-
tatet inte är uttryck för ett kortsiktigt agerande i syfte att minimera
kostnaderna i förhållande till riktmärket. Kontorets dominerande ställning
som emittent på den svenska marknaden, till följd av lånebehovets storlek, i kombination med vårens ränteturbulens har i stället ökat kraven på
att upplåningen präglas av förutsägbarhet och långsiktighet. Härigenom bidrar Riksgäldskontoret till stabilitet och förtroende på marknaden vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla hög likviditet.
Den ordinarie emissionsverksamheten på den svenska penning- och obligationsmarknaden har, enligt Riksgäldskontoret, fungerat tillfredställande. Inriktningen mot likvida benchmarklån synes vara en modell som passar den svenska marknaden och som samtidigt utgör grunden för kontorets marknadsvårdande insatser'. Emissionsplanerna har med
enstaka undantag kunnat fullföljas. I samband med valutaturbulensen hösten 1992 blev vissa emissioner av statsskuldsväxlar inte fulltecknade och under ränteoron 1994 har marknadens intresse varit begränsat vid
några emissioner av statsobligationer.
Under budgetåret 1993/94 introducerade kontoret ett realräntelån som ett komplement till de nominella benchmarklånen. Realräntelånen bjöds ut till den svenska marknaden via kontorets återförsäljare vid fem tillfällen under april och juni 1994. Uttryckt som likvidbelopp kunde dock endast 3,1 miljarder kronor av planerade 10 miljarder kronor placeras på marknaden. Oacceptabelt höga realräntekrav på de bud som inkom i kombination med en turbulent marknad var huvudskälen till det negativa emissionsresultatet.
Sedan halvårsskiftet 1994 har Riksgäldskontorets kreditmöjligheter i Riksbanken upphört. Kontorets kontokredit i Riksbanken har ersatts med likviditetshantering på marknaden. Genom avvecklingen av kontokrediten blev statens betalningar en integrerad del av banksystemet och därmed
upphörde dess påverkan på Riksbankens likviditetsstyrning.
Riksgäldskontoret fördelar upplåningen på penning- och obligationsmarknaden på ett fåtal obligationslån, s.k. benchmarklån, för att därigenom säkerställa god likviditet.
Resultat privatmarknad
Bilaga 8 Upplåningen på privatmarknaden har sedan budgetåret 1990/91 genererat
besparingar på uppskattningsvis 6,5 miljarder kronor jämfört med om upplåningen skulle ha skett på penning- och obligationsmarknaden. Det senaste budgetåret redovisades dock ett negativt resultat på 1,3 miljarder kronor, vilket huvudsakligen orsakades av att kurserna på andrahandsmarknaden för premieobligationer i stort sett har legat stilla under budgetåret samtidigt som kurserna på jämförbara statsobligationer har fallit
kraftigt till följd av vårens ränteuppgång. Även sparformen Riksgäldskon-
to redovisade ett negativt resultat jämfört med alternativupplåningen. Lånestocken för Riksgäldskonto på totalt 10,3 miljarder kronor per den sista juni 1994 anses vara för liten för att räntebesparingarna skall visa överskott efter avdrag för marknadsförings- och administrationskostnader. Hushållens nettoinsättningar i allemansspar minskade under det senaste budgetåret med 8 miljarder kronor. Riksgäldskontorets olika sparformer
behöll dock sammanlagt en oförändrad andel av hushållens finansiella tillgångar.
Resultat utlandsmarknad
Riksgäldskontoret lyckades under budgetåret 1992/93 väl med sin uppgift
att låna upp omfattande volymer på den internationella kapitalmarknaden,
trots inhemsk och internationell valutaturbulens samt försämrade kreditbetyg från ratinginstitut för konungariket Sverige. Kontoret valde en delvis ny lånestrategi för att klara av upplåningsbehovet i syfte att förstärka valutareserven. Strategin baserades på likvida benchmarklån som emitterades på centrala marknader via internationellt välkända och starka ledarbanker.
Sedan lånebehovet i utländsk valuta minskat under det andra halvåret 1993 riktade kontoret även upplåningen mot mindre lån på mer perifiera marknader. I kombination med utnyttjande av derivatinstrument har detta bidragit till mycket förmånliga lånekostnader (kontoret utnyttjar derivatmarknaden i syfte att öka flexibiliteten i valutaupplåningen). Till detta bidrog även att Riksgäldskontoret valde att styra om stora delar av den kortfristiga upplåningen från den amerikanska marknaden till den curopeiska, som erbjöd lägre kostnad för statliga låntagare. Generellt underlättades upplåningen av en stor investerarefterfrågan så länge den internationella ränteutvecklingen var fallande. Riksgäldskontorets målsättning vid årsskiftet 1993/94 var att klara av merparten av nyupplåningen 1994 under första halvåret, delvis mot bakgrund att man förutsåg riskerna med sjunkande efterfrågan från institutionella investerare om de internationella räntorna skulle börja stiga. Efter vårens ränteuppgång visade sig denna
strategi vara framgångsrik.
Förvaltningen av valutaskulden har under en fyraårsperiod resulterat i besparingar på sammanlagt 8,1 miljarder kronor jämfört med kostnaderna för riktmärkesportföljen, varav huvuddelen kan hänföras till budgetåret
sitiv utveckling gentemot riktmärkesportföljen till följd av fördelaktiga Bilaga 8 räntepositioner på den europeiska marknaden. Ränteuppgången under våren 1994 medförde dock förluster gentemot riktmärkesportföljen men genom att öka ränterisken i den faktiska valutaskulden kunde kontoret begränsa förlusterna. Ökad ränterisk innebär längre räntebindningstid i den faktiska portföljen vilket vid en ränteuppgång medför lägre kostnader
jämfört med riktmärkesportföljen. Totalt för budgetåret 1993/94 var kost-
naderna för den faktiska valutaskulden 900 miljoner kronor lägre än kost-
naderna för riktmärkesportföljen, där räntepositioner har bidragit positivt
med 1,5 miljarder kronor medan valutapositioner har resulterat i förluster på totalt 600 miljoner kronor. De externa fondförvaltare som anlitats för en mindre del av valutaskulden visade generellt ett betydligt sämre resultat än Riksgäldskontoret.
Resultat kassahållning
Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för staten.
Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten på de större betalningsflödena. I samverkan med Riksrevisionsver-
ket (RRV) har Riksgäldskontoret gjort en större översyn av statliga betalningstidpunkter. Enligt översynen skulle det vara möjligt att uppnå besparingar för staten på drygt 2 miljarder kronor genom ändrade betalningstidpunkter. I juni 1994 överlämnade skattebetalningsutredningen delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) till regeringen. Till grund för utredningens förslag låg RRV:s och Riksgäldskontorets översyn. I oktober överlämnade regeringen en proposition på området till riksdagen (prop. 1994/95:92).
En annan viktig uppgift har varit arbetet i anslutning till införandet av räntebeläggning av anslagsmedel. Riksgäldskontoret bedömer att potentialen för ytterligare effektiviseringar inom den statliga kassaförvaltningen är betydande.
Regeringens överväganden
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som har gällt för Riksgäldskontorets stats-
skuldsförvaltning och kassahållningsverksamhet under perioden
1991/92 - 1994/95 bör i allt väsentligt ligga fast. Målet blir därmed att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för
penningpolitikens krav.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås under anslagen C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 114 844 000 kr
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1 720 442 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått
målen inom verksamhetsområdena statsskuldsförvaltning och kassahållning. När det gäller målet att minimera kostnaderna för statsskulden grundas bedömningen bl.a. på de senaste fyra budgetårens resultat i förhållande till riktmärkesportföljerna. Regeringen vill dock betona att utvärderingen av statsskuldsförvaltningen inte enbart bör göras utifrån en resultatjämförelse med riktmärkesportföljerna. De marknadsvårdande in-
satserna i syfte att säkerställa likviditeten på penning- och obligationsmarknaden är också viktiga för arbetet med att långsiktigt minimera kost-
naderna för statsskulden. Att upplåningen på den inhemska marknaden koncentreras till ett system med s.k. benchmarklån bedömer regeringen vara en väl avvägd strategi. Regeringen välkomnar vidare nya försök att emittera realräntelån som komplement till de nominella benchmarklånen, under förutsättning att upplåningen kan säkerställas till rimliga realräntenivåer.
Riksgäldskontorets möjligheter att finansicra ett växande och stort lånebehov har till stor del vilat på en väl fungerande marknad. Trots de senaste årens stora fluktuationer i prissättningen på den svenska kapital-
marknaden har marknaden effektivt fyllt sin funktion att allokera sparan-
de från framför allt svenska och internationella institutioner, och under senare tid även från svenska hushåll, till underskotten i statens finanser.
En fungerande emissionsverksamhet bidrar till marknadens effektivitet
och är av central betydelse för hanteringen av statens lånebehov. Rege-
5 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 8
ringen ser det som värdefullt att Riksgäldskontoret fortlöpande utvärderar kontakterna med befintliga och potentiella återförsäljare. Regeringen Bilaga 8 anser vidare att det är positivt att Riksgäldskontoret har vidareutvecklat de adminstrativa rutinerna i emissionsverksamheten, bl.a. genom att reducera tidsskillnaden mellan det att bud lämnas från återförsäljarna och att kontoret meddelar vilka bud som accepteras.
Regeringen bedömer att verksamheten inom avdelningen utlandsmarknad har bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Trots den uppmärksamhet som har riktats mot de svenska statsfinanserna, såväl i Sverige som utomlands, har inte svenska statens internationella upplåningsvillkor försämrats nämnvärt. Avdelningens förmåga att utnyttja mångfalden av olika finansiella instrument och strategin att sprida upplåningen på olika delmarknader bedöms som viktiga bidrag till denna utveckling.
Upplåningen på privatmarknaden har enligt regeringens bedömning skett tillfredsställande mot bakgrund av de restriktioner som gäller för verksamheten, dvs. att kostnaderna för privatmarknadsupplåningen skall understiga kostnaderna för motsvarande upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Riksgäldskontoret bör dock eftersträva en fortsatt effektivisering av verksamheten och undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att öka de olika upplåningsformeras konkurrenskraft på privatmarknaden. Regeringen välkomnar kontorets förslag om emission av nya premielån i registrerad form.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft någon invändning mot Riksgäldskontorets resultatredovisning i årsredovisningen. Regeringen anser dock i likhet med RRV att resultatredovisningen i fortsättningen bör kompletteras med analyser som förklarar och bedömer utfallet i förhållande till riktmärkesportföljerna för att få ett bättre bedömningsunderlag för jämförelse mellan åren. Vidare bör resultatredovisningen utvecklas i de delar som behandlar resultatet av de åtgärder som Riksgäldskontoret vidtar för att hålla kostnaderna nere, t.ex. åtgärder i marknadsvårdande syfte.
Fördjupad prövning
I direktiven till Riksgäldskontorets fördjupade anslagsframställning gav regeringen kontoret i uppdrag att analysera riktmärkesportföljernas roll som utvärderingsinstrument i framtiden. Nedan sammanfattas de viktigaste slutsatserna av Riksgäldskontorets analys.
Konstruktionen med riktmärkesportföljer har medfört att målet att minimera kostnaderna för upplåningen har kunnat operationaliseras. Enligt Riksgäldskontorets instruktion har styrelsen i uppgift att fastställa ramar och riktlinjer för upplåningen, vilket huvudsakligen sker genom att ange riktmärkesportföljer och vilka avvikelser som kan tillåtas mellan riktmärkesportföljerna och den faktiska skulden. Riksgäldskontoret anser att modellen har bidragit till ökad flexibilitet i upplåningen och samtidigt skapat förutsättningar för ett decentraliserat beslutsfattande i statsskuldspolitiska frågor.
Erfarenheterna av modellen under de år den har tillämpats har dock inte varit odelat positiva, enligt Riksgäldskontoret. Ett problem är att Bilaga 8 modellen vilar på en strikt marknadsvärdering av statsskulden. På avstämningsdagen får aktuella marknadsräntor relativt stort genomslag i
resultatet beroende på avvikelser i räntebindningstid mellan riktmärkesportföljerna och den faktiska skulden. Riksgäldskontoret anser att detta
tenderar att öka fokuseringen på skillnader i kostnader. Väl så viktigt är att långsiktigt bedöma om räntebindningstiden i den faktiska skulden har varit lång eller kort under perioder med hög eller låg marknadsränta. Riksgäldskontoret möjligheter att aktivt styra den inhemska upplåningen
utifrån egna förväntningar om den långsiktiga ränteutvecklingen är dock
begränsade, bl.a. genom kontorets dominerande ställning som emittent på den svenska penning- och obligationsmarknaden. Motsvarande restriktioner finns inte i förvaltningen av valutaskulden där möjligheterna att fritt välja nivåer för valuta- och ränterisker är stora.
Ytterligare ett problem är, enligt kontoret, avsaknaden av övergripande
riktlinjer för statsskuldens struktur. Såsom systemet för närvarande är utformat har riksdag och regering gett Riksgäldskontoret stora befogen-
heter att på egen hand utforma förvaltningen av statsskulden, vilket
innebär att riksdag och regering har begränsat inflytande över de kostnader som ränteförändringar åsamkar statsbudgeten. Så länge de finansiella
marknaderna var relativt outvecklade, i bemärkelsen att antalet upp-
låningsalternativ var få, fungerarade detta styrsystem väl. Men utvecklingen på de finansiella marknaderna har under senare år medfört att allt fler upplåningsalternativ står till buds. Därtill kan kontoret använda olika
typer av derivatinstrument för att påverka räntebindningstiden i skulden. Därigenom kommer inte enbart statsskuldens storlek och det allmänna
ränteläget att påverka kostnaderna för statsskulden utan även skuldens
struktur.
Riksgäldskontoret anser mot denna bakgrund att styrsystemet måste
kompletteras på så sätt att regeringen i fortsättningen tar ställning till den
övergripande strukturen i statsskulden. Enligt kontoret kan detta ske genom att regeringen anger ett specificerat intervall för durationen i statsskulden. Därmed skall regeringen kunna kontrollera skuldens ränterisk, dvs. hur kostnaderna i statsskuldsförvaltningen påverkas av förändrade marknadsräntor.
RRV har genomfört en förvaltningsrevision av Riksgäldskontorets för-
valtning av statsskulden (rapporten Statsskuldsförvaltningen, F 1992:38).
Enligt RRV borde vissa delar av Riksgäldskontorets verksamhet ses över och utredas, bl.a. målformuleringen för statsskuldsförvaltningen samt Riksgäldskontorets upplåningsstrategi och riskhantering. I andra delar fungerar skuldförvaltningen huvudsakligen tillfredsställande, enligt RRV. Regeringen har beaktat vissa av RRV:s förslag i samband med den för-
djupade prövningen av Riksgäldskontoret.
Bilaga 8
Enligt regeringens uppfattning bör det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning ligga fast, dock med en precisering avseende tidsaspekten. Målet blir därmed att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Mot bakgrund av att lånebehoven sannolikt kommer att vara stora de närmaste åren, såväl netto som brutto, är det av central betydelse att Riksgäldskontoret ges klara riktlinjer för statsskuldsförvaltningen. Utan klara riktlinjer
finns risk att statsskuldspolitiken bidrar till ökad osäkerhet på de finansiella marknaderna. Tydlighet i statsskuldspolitiken torde även vara nödvändigt för att möjliggöra en fortsatt breddning av investerarbasen i svenska statspapper.
Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en utredning med uppdrag att analysera statsskuldspolitiska frågor. Detta innebär att regeringen inte nu tar ställning till Riksgäldskontorets förslag om intervall för statsskuldens duration. Förslaget bör i stället ingå i utredningsuppdraget för vidare överväganden. Utredningen bör ta upp och analysera för- och
nackdelar med att regeringen bestämmer statsskuldens duration samt be-
slutsformer för en sådan ordning. I utredningsuppdraget bör även ingå att analysera riktmärkesportföljernas lämplighet som utvärderingsinstrument. Ytterligare ett område som bör belysas är fördelningen mellan upplåning i svenska kronor och utländsk valuta.
Detta innebär, i avvaktan på utredningens förslag och regeringens ställningstaganden till dessa, att kostnadsjämförelsen även fortsättningsvis bör genomföras enligt gällande ordning med befintliga riktmärkesportföljer. Kontorets styrelse har därmed fortsatt bemyndigande att besluta om ramar och riktlinjer för upplåningen och vilka avvikelser från riktmärket som kan tillåtas. Riksgäldskontoret har därigenom mandat för en flexibel upplåningsverksamhet.
Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande målet bör ligga fast, dvs. att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för staten. Verksamheten skall inriktas på de större betalningsflödena.
Utvecklingen har varit intensiv på det finansiella området inom staten under de senaste åren. Den förändrade budgetprocessen, det nya anslagssystemet och räntebeläggningen av statliga medelsflöden har varit viktiga drivkrafter. Myndigheterna har bl.a. fått större frihet och befogenheter
inom det finansiella området. Härigenom ökar även kraven på de myndigheter som har uppgifter inom området. Samtidigt är det viktigt att
roll- och uppgiftsfördelningen mellan dessa är tydlig.
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att kontorets uppgifter inom kassahållningsområdet skall vidgas. Förslaget innebär att kontoret får en mer uttalad roll som statens internbank. Detta
skulle innebära ett samlat ansvar för kassahållningsområdet inom staten.
Riksgäldskontoret anser att det är lämpligt att samordna detta inom kontoret eftersom det är nära knutet till upplåningen på marknaden. Inom staten är finansfunktionen uppdelad mellan RRV och Riksgäldskontoret.
Enligt kontorets uppfattning bör kontoret ha det samlade ansvaret för statens finansfunktion. Bilaga 8
RRV har fått ett regeringsuppdrag att utarbeta ett förslag till nytt statligt betalningssystem. Arbetet skall bedrivas i samråd med Riksgäldskontoret. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 31 januari 1995. Förslaget kan få betydelse för hur statens finansfunktion bör organiseras framöver. Regeringen är således inte beredd att nu fatta något principbeslut om ansvarsfördelningen när det gäller ansvaret för statens finansfunktion.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i avsnittet Inledning, 2. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets statsskuldsfinansiering skall vara i enlighet med vad regeringen förordnar i avsnittet Slutsatser.
C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
1993/94 — Utgift 63 163 000 1994/95 — Anslag 71 149 000 1995/96 — Förslag 114 844 000
varav 76 050 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 15,4 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Riksgäldskontorets årsredovisning innehåller inte någon erinran.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96-1998 föreslagit realt oförändrad anslagsnivå.
Under perioden bör en kompetensförändring ske inom Riksgäldskontoret. Genom rationaliseringar, omprioriteringar och besparingar bedömer kontoret att detta är möjligt att genomföra utan reala anslagsökningar.
Bilaga 8 Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat en strategi för personalförsörjning. Denna syftar bl.a. till att öka andelen handläggare. För att kunna behålla och rekrytera kvalificerad personal kommer kontoret att sträva efter att erbjuda goda utvecklingsmöjligheter. Riksgäldskontoret upprättar dessutom årligen en särskild jämställdhetsplan i samband med verksamhetsplaneringen. Särskild uppmärksamhet riktas mot möjligheterna att öka andelen kvinnor på högre chefsbefattningar. Regeringen anser att det är angeläget att kontoret fortsätter sina ansträngningar inom båda dessa områden
Riksgäldskontoret omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 5,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 2. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att löner och andra förvaltningskostnader för Riksgäldskontorets garantiverksamhet i fortsättningen skall belasta detta anslag i stället för anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Regeringen har beräknat dessa kostnader till 10,5 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 som därmed skall tillföras anslaget. Regeringens överväganden rörande förslaget återfinns under anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 114 844 000 kr.
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning
1993/94 — Utgift 845 879 000 1994/95 — Anslag 1 086 030 000 1995/96 — Förslag 1 720 442 000
varav 1 286 030 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och Riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låneförvaltning.
Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats enligt följande under budgetåren 1990/91-1993/94.
Tabell 5 Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1990/91-1993/94
| mkr | 1990/91 1991/92 1992/93 = 1993/94 | |||
| Upplåning i svenska kronor 480 | 459 | 390 | 397 | |
| Upplåning i utländsk valuta "52 | 33 | 294 | 448 | |
| Totalt | 532 | 492 | 684 | 845 |
Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av upp-
låningens struktur. De ökade kostnaderna under budgetåret 1992/93 berodde på den kraftigt ökade valutaupplåningen för vilka provisionskost-
naderna är betydligt högre än vid upplåning på den inhemska marknaden.
Anslaget överskreds under budgetåret 1992/93 på grund av den ökade
valutaupplåningen med 129 miljoner kronor. Under våren 1994 beviljades Riksgäldskontoret på = tilläggsbudget (prop. 1993/94:125, bet
1993/94:FiU21, rskr. 1993/94:340) sammanlagt 500 miljoner kronor för
kostnader för upplåning och låneförvaltning. Totalt under budgetåret
uppgick anslaget till 1 023 miljoner kronor varav 845 miljoner kronor utnyttjades.
Riksgäldskontorets anslagsframställning för budgetåret 1994/95 bygger på antagandena i 1994 års kompletteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs. att perioden kommer att karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet. Till följd av den upplåningsstrategi som kontoret tillämpar på den internationella kapitalmarknaden, med låneformer där räntorna är låga men provisionskostnaderna är höga, kommer provisionskostnaderna för upplåning i valuta vara fortsatt höga. Däremot sker besparingar inom den inhemska upplåningen genom att provisioner till återförsäljare på penning- och obligationsmarknaden slopades under budgetåret 1994/95.
Statens utgifter för upplåning och låneförvaltning under detta anslag beräknar regeringen i likhet med Riksgäldskontoret till 1 720 442 000 kro-
nor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 442 000 kr.
Bilaga 8
1993/94 — Utgift - 1994/95 — Anslag 1.000 1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster som uppkommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag. Hittills har lönekostnader och andra förvaltningskostnader som upp-
kommit i verksamheten belastat anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel har använts till att täcka verksamhetens kostnader. Överskott i
verksamheten har förts mot inkomsttitel.
Regeringen kommer i det följande att föreslå vissa förändringar vad gäller finansiering och redovisning av Riksgäldskontorets garantiverksamhet.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontorets garantiåtagande uppgick vid utgången av budgetåret 1993/94 till 65,9 miljarder kronor, vilket innebar en ökning av åtagandet med 18,5 miljarder kronor jämfört med utgången av föregående budgetår. Den största delen av ökningen avsåg dels pensionsåtaganden för Telia AB, dels övertagandet av borgensförbindelser som Televerket utfärdat, dels garantier för finansiering av infrastrukturprojekt i Stockholms-
regionen och Öresundsbron.
Garantier har också utfärdats till Domän AB, Statens provnings- och forskningsinstitut AB, SKD-företagen, Nordiska Investeringsbanken samt till Rumänien, Bulgarien och Lettland. Det sammanlagda beloppet för
dessa garantier var ca 2,5 miljarder kronor.
En garanti till SKD-företagen om 75 miljoner kronor har infriats under
budgetåret. Riksgäldskontoret har skrivit ned fordran på denna till
O kronor eftersom möjligheten till framtida återvinning bedömts som mycket osäker. En tidigare gjord avsättning för förlustrisk har återförts
med 90 miljoner kronor. Under budgetåret 1993/94 har garantiverksam-
heten gett ett överskott på 384 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 222 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1992/93.
Tabell 6 Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1990/91-1993/94 mkr 19907/91 1991/92 1992/93 1993/94 Inkomster/Intäkter Inkomster Intäkter Intäkter Intäkter Garantiavgifter 148 144 166 235 Uppskrivning infriade
| garantier | - | 96 | 4 | 66 |
| Övriga inkomster/intäkter | 4 | 1 | 8 | 165 |
| Summa | 152 | 241 | 178 | 466 |
| Utgifter/Kostnader | Utgifter | Kost. | Kost. | Kost. |
Avsätting för framtida
| förlustrisker | - | 90 | - | - |
| Nedskrivning av fordran | - | - | 10 | 75 |
| Löner och övr. förvalt. kostn. 6 | 5 | 6 | 6 | |
| Övriga utgifter/kostnader | 4 | 2 | - | - |
| Summa | 8 | 10 | 16 | 81 |
| Netto | 1422 | 144 | 162 | 384 |
För vissa garantier beslutar inte Riksgäldskontoret om avgiftens storlek. För dessa uppskattar kontoret eventuellt subventionsinslag genom att
beräkna hur stor avgiften borde ha varit med utgångspunkt från kontorets bedömningar. Enligt Riksgäldskontorets beräkningar uppgick subventions-
beloppet till närmare 75 miljoner kronor vid utgången av budgetåret
1993/94. I detta belopp ingår emellertid inte garantiåtaganden till utländska stater, Nordiska Investeringsbanken och Öresundsbron, för vilka garantiåtagandena sammantagna är ca 3,1 miljarder kronor. Enligt konto-
ret är osäkerheten för stor när det gäller dessa åtaganden för att det skall
vara meningsfullt att göra riskbedömningar. Eftersom beräkningarna inte
omfattar hela garantistocken torde det verkliga subventionsbeloppet så-
ledes vara högre än 75 miljoner kronor.
Riksgäldskontoret har under budgetåret gjort riskanalyser av sina
garantiåtaganden och av utlåningen till statliga bolag. Enligt dessa är riskerna för infrianden låga under de närmaste åren.
Verksamheten med att samordna andra myndigheters lån och garantier har inriktats dels på att utarbeta lämpliga fördelningsgrunder för dessa garantier och lån, dels på att i samverkan med Riksrevisionsverket (RRV) ta fram en ny finansierings- och redovisningsmodell.
Regeringens överväganden
Bilaga 8 Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantigivning är att på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering. Kostnaderna för garanitverksamheten skall täckas av dess intäkter, sett över en längre tidsperiod. Riksgäldskontoret skall även bidra till att andra myndigheters lån- och garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt.
Resurser 1995/96
Förslagsanslag 1995/96 1 000 kr
Övrigt:
Löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag, dvs. bruttobudgeteras.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att det ännu är för tidigt att bedöma graden av måluppfyllelse i garantiverksamheten. Den tidsperiod som hittills har förflutit, och för vilken det finns tillgång till uppgifter om kostnader och intäkter, är för kort för att en sådan bedömning skall vara meningsfull. Såvitt nu kan bedömas finns dock ingen anledning att nu förutse något annat än en god måluppfyllelse. Även Riksgäldskontorets riskanalyser indikerar detta, eftersom riskerna i garantistocken bedöms ha minskat.
Beträffande det andra målet, dvs. att bidra till att andra myndigheters garanti- och långivning sker på ett effektivt sätt, kan konstateras att Riksgäldskontoret hittills kraftsamlat kring kunskapsuppbyggnad inom området. Enligt regeringens uppfattning bör Riksgäldskontoret i fortsättningen spela en mer aktiv och pådrivande roll. Inriktningen av detta arbete redovisas i avsnittet nedan.
Slutsatser
Avsikten med den statliga kreditgarantigivningen är att tjäna som ett komplement till finansieringsmöjligheterna på den allmänna kreditmarkna-
regeringens uppfattning bör de övergripande målen för Riksgäldskontorets Bilaga 8
garantiverksamhet vara oförändrade, dock med tillägget att målet för
kontorets garantigivning är att på ett effektivt sätt tillhandahålla och
bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering.
Både Riksgäldskontoret och RRV har uppgifter inom det statliga kreditgarantiområdet. Den principiella ansvarsfördelning mellan myndigheterna som lades fast av riksdagen för fyra år sedan (prop. 1990/91:29, bet.
1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) är alltjämt aktuell och bör även gälla
i fortsättningen. Detta innebär att Riksgäldskontoret skall ansvara för samordning av garantivillkor och uppföljning av kostnader för garan-
tiverksamheten, medan RRV skall ansvara för frågor som rör redovisning
och revision.
Genom kostnadsuppföljning, föreskrifter och samordning skall Riks-
gäldskontoret verka för att andra myndigheters lån- och garantigivning
bedrivs effektivt. Kontoret skall därvid löpande utvärdera statens totala garantiverksamhet med avseende på riskexponering, effektivitet och resul-
tat samt fr.o.m. budgetåret 1995/96 årligen till regeringen redovisa sina
bedömningar och förslag inom dessa områden i en särskild rapport. För RRV:s del innebär den årliga rapporteringen till regeringen att RRV skall informera om garantiramar, gjorda utfästelser, garanterad kapitalskuld samt inkomster och utgifter till följd av lämnade garantier.
Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen följande bedömning beträffande garantiverksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret bör
prioritera arbetet med att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader, effektivitet och riskexponering i statlig garantiverksamhet.
Vidare bör metoder för riskbaserade avgifts- och subventionsberäkningar
tas fram. Slutligen bör kontoret uppmärksamma och i samverkan med RRV dels analysera de krav på förändringar i det statliga finansieringsoch redovisningssystemet som kan aktualiseras, dels öka de garantigivande myndigheternas kompetens genom olika informations- och utbildningsinsatser.
Vidare föreslår regeringen att löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag, dvs. bruttobudgeteras. Skälet är främst att riksdagen i
flera sammanhang begärt att statens verksamhet i större utsträckning skall
bruttoredovisas. Enligt gällande principer och riktlinjer inom statsförvaltningen är huvudregeln att förvaltningsutgifter som skall budgetstyras skall finansieras under ramanslag, och inte under s.k. sakanslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen |
1. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets garantiverksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen
förordar 1 avsnittet Slutsatser,
2. till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:100
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Bilaga 8
C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet
1993/94 — Utgift - 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 — Förslag 1 000
Under anslaget redovisas Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet, dvs. avgifter från in- och utlåningen, löner och övriga förvaltnings-
kostnader. Under anslaget redovisas också avgifter för godkännande av handlingar för andra statliga myndigheters låneavtal och därtill anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska marknader.
Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamheten i uppdragsform. Det övergripande målet för verksamheten är att ge lån och place-
ringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamheter subventioneras. Med kunder avses i första hand myndigheter, men också affärsverk, statliga bolag, fonder och stiftelser. Verksamhetens
kostnader skall täckas av dess intäkter. Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel.
Riksgäldskontoret
Verksamhetens omfattning har ökat kraftigt de senaste åren. De bakom-
liggande faktorerna till detta är främst myndigheternas tillämpning av
kapitalförsörjningsförordningen och räntekontomodellen. Vidare har Riksgäldskontoret gett krediter under en övergångsperiod då vissa affärsverk
ombildats till statliga bolag.
Tabell 7 Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren 1990/91 - 1993/94
| mkr | 1990/91 = 1991/92 = 1992/93 = 1993/94 | ||
| Avgifter | 10,6 27,1 | 40,6 | 68,1 |
| Adm.kostnader | 2,3 | 2,3 5,6 | 7,8 |
| Netto | 8,3 24,8 35,0 | 60,3 |
Under perioden visar resultatet på ett stabilt överskott. De viktigaste resurspåverkande faktorerna är antalet kunder och hur många ärenden dessa anhängiggör. Intäkterna har ökat betydligt till följd av den snabba ökningen av utlåningen, trots att avgifterna har sänkts. En ny avgiftsmodell har tagits fram som skall införas successivt under budgetåret
1995/96. I den nya avgiftsmodellen kommer avgiften baseras dels på beloppsstorleken, dels på servicegraden. I den nuvarande avgiftsmodellen Bilaga 8 baseras avgiften endast på beloppsstorleken.
En undersökning som kontoret genomfört visar att kontorets kunder till övervägande delen är nöjda med det sätt på vilket verksamheten bedrivs. Många kunder har emellertid angett önskemål om mer rådgivning och information från kontoret.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som har gällt för Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet under perioden 1991/92-1994/95 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Obetecknat anslag 1995/96 1 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret bedrivit in- och utlåningsverksamheten i enlighet med de mål som regering och riksdag ställt upp. Även kontorets fördjupade anslagsframställning indikerar detta. Överskotten i verksamheten har emellertid varit för stora. Regeringen anser att det är positivt att Riksgäldskontoret åtgärdat detta genom att byta avgiftsmodell.
Riksgäldskontoret har nyligen utvecklat produktivitetsmått för in- och utlåningsverksamheten. För att kunna använda dessa krävs emellertid mätdata från flera budgetår, vilket saknas för närvarande. När sådana föreligger blir det således möjligt att analysera produktivitetsutvecklingen i verksamheten. Regeringen vill understryka vikten av att detta arbete fortsätter och vidareutvecklas.
I sin fördjupade anslagsframställning tar Riksgäldskontoret upp frågan om verksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret pekar på olika tänkbara handlingsvägar, t.ex. att kontoret får en mer uttalad roll som internbank inom staten. Regeringen har i ett tidigare avsnitt redogjort för sina bedömningar i denna fråga.
Bilaga 8 Enligt regeringens uppfattning bör de övergripande målen för Riksgälds-. kontorets in- och utlåningsverksamheten vara oförändrade i avvaktan på att en Översyn görs av statens finansfunktion.
Regeringen anser vidare att Riksgäldskontoret bör stäva efter att erbjuda sina kunder ett utökat utbud av tjänster, med syfte att skapa incitament för ett rationellare beteende inom staten vad gäller kassahållningsområdet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
D. Vissa centrala myndigheter
Bilaga 8
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 1997) 1998)
Absoluta tal Relativa tal Vissa centrala ” myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79,0
1) Prisnivå 1995/96
D 1. Tullverket
1993/94 — Utgift 1 180 078 000 1994/95 — Anslag 1 226 406 000 1995796 — Förslag 1 667 380 000
varav I 111 586 666 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Generaltullstyrelsen
Tullverkets ansvarområde är att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export av varor. Vidare ansvarar verket för uppgiften att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmeler om in- och utförsel av varor efterlevs. Till verksamheten hör också att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken.
Som prioriterade uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 angetts bekämpning av narkotikasmuggling, att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom sitt verksamhetsområde, att genomföra datorisering av tullverksamheten, att verka för att de som enligt 13 § tullagen (1987:1065) godkänts som ombud att avge tulldeklarationer snarast övergår till att lämna deklarationer i elektronisk form, samt att ge möjligheter till ökade klarerings- och kontrollinsatser för näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer m.m.
Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen samt regionala och lokala
tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom Tullverket
och svarar därmed bl.a. för ledning av tullens verksamhet. Generaltullsty-
relsens huvudsakliga uppgift är därvid att utforma ramar och direktiv samt göra prioriteringar beträffande de uppgifter som åvilar Tullverket.
De fyra tullregionerna (Norra, Östra, Södra och Västra) leds av var sin
tulldirektion i Haparanda, Stockholm, Malmö och Göteborg. Tulldirektio-
nerna är regionala ledningsorgan.
De 35 tulldistrikten är de lokala tullmyndigheterna. Det finns sju tulkammare i Norra regionen, tio i Östra, sju i Södra och elva tullkam- Bilaga 8
mare i Västra tullregionen. Tullkamrarna är de lokala, självständiga tullmyndigheterna vid vilka det mesta av den operativa verksamheten sköts, exempelvis handläggning av export- och importärenden samt
gränskontroll. Under tullkamrarna finns ett tjugotal tullstationer, som är
till annan ort lokaliserade delar av tullkammare. Tullens verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter över gränserna. Under budgetåret 1993/94 var verkets operativa arbetsuppgifter i första hand:
— att faställa, uppbära och redovisa tull, mervärdesskatt och andra
skatter och avgifter som belöper sig på varor som förs in i eller ut
ur Sverige. När kommersiellt gods passerar gränsen får tullen de uppgifter som behövs för att uppbörden skall kunna fastställas och
debiteras. Uppgiftsinsamlingen sker antingen på pappersdokument
eller elektroniskt. Merparten av uppbörden kommer från företag som
har kredit för sin import.
För budgetår 1993/94 utgjorde tullklareringen den enskilt största slutprestationen, Den helt dominerande delen av uppbörden består av
mervärdesskatt. Av den debiterade uppbörden 1993/94 på samman-
lagt 95,4 mdkr uppgick mervärdesskatten till 937. — att övervaka och kontrollera trafiken så att in- och utförselbe-
stämmelser efterlevs. Tullverket hade att övervaka ett fyrtiotal olika
in- och utförselregleringar. — att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken.
Underlaget för Statistiska Centralbyråns (SCB) månatliga utrikeshan-
delsstatistik utgjordes bl.a. av uppgifter som importörer och
exportörer lämnade till Tullverket för bearbetning.
Tullverket har även vissa uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret. Uppgifterna är kopplade till funktionerna Ordning och säkerhet m.m., Utrikeshandel, Skatte- och uppbördsväsende samt Flyktingverksamhet. Inom samtliga funktioner förutom Skatte- och uppbördsväsende är Tullverket beredskapsmyndighet.
Per den 30 juni 1994 hade Tullverket 3 367 årsarbetskrafter inkl. övertid.
Tullverket hade budgetåret 1993/94 ett ramanslag på 1 231 191 tkr.
Tabellen nedan visar hur kostnaderna fördelade sig på Tullverkets olika verksamhetsområden.
Verksamhetområden Andel av kostnaderna
Bilaga 8
| Klarering och kontroll av transportmedel | 107 |
| Klarering och kontroll av gods | 577 |
| Kontroll i resandetrafiken | 157 |
| Efterkontroll av företag | 57 |
| Övervakning, allmän tillsyn | 27 |
| Tullkriminaltjänst | 117 |
| Summa | 1009 |
Av årsredovisningen för budgetår 1993/94 framgår att bokslutet visar ett underskott i årets kapitalförändring med 89 703 tkr. Underskottet
beror i huvudsak på periodiseringsdifferenser. Anslagsredovisningen visar ett anslagssparande på 98 168 tkr.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat Tullverkets årsredovisning för
räkenskapsåret 1993/94. Årsredovisningen har upprättats i enlighet med de krav som uppställts i regleringsbrevet eller i andra beslut för Tullverket och i förordningen om myndigheters årsredovisningar och
anslagsframställning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på
Tullverkets sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning
samt att löpande redovisning mot inkomsttitlar i riksredovisningen ej tillämpas fullt ut. Enligt RRV bör Tullverkets ledning i framtiden ge hög prioritet åt att åtgärda dessa brister. Rutiner, arbetsformer och systemstöd bör förbättras i syfte att säkerställa reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning.
Organisationsöversyn
Tullverkets framtida roll påverkas i mycket stor utsträckning av ett svenskt EU-medlemskap. Mot bakgrund av detta har regeringen i
regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 uppdragit åt Generaltullstyrelsen
att redovisa behovet av organisatoriska förändringar.
Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 1 december 1994 i anledning härav överlämnat en reviderad anslagsframställning för
budgetår 1995/96 och bifogat rapporten Förslag till organisation av
Tullstaten vid ett svenskt medlemskap i EU.
Generaltullstyrelsen har lämnat följande förslag till Tullverkets
organisation och resurstilldelning:
— Tullverkets nuvarande organisationsstruktur förblir i princip oför-
ändrad. Generaltullstyrelsen som chefsmyndighet svarar för ledning
av tullens verksamhet. Fyra tullregioner med en tulldirektion i varje region svarar för regionala ledningsfunktioner och adminstrativt stöd.
81 6 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga &
Ett större antal lokala, självständiga enheter svarar för en heltäckande tullverksamhet inom ctt givet geografiskt område. Bilaga 8 — Begreppen tullkammare och tullstation ersätts av benämningen tullmyndighet. Myndighetsbegreppet innebär i organisatoriskt hänseende att denna ansvarar för all verksamhet inom distriktet och att myndigheten definieras av sitt geografiska område, tulldistriktet. Antal tulldistrikt är inte detsamma som antal orter där det finns tullnärvaro. I de fall myndigheten har närvaro på olika platser i ett distrikt blir dessa en del av myndighet. — Den fasta tullnärvaron på lokal nivå minskar från 56 till 52 platser. — Antal årsarbetskrafter minskar med 522 under budgetåret 1995/96. — Som ett resultat av minskningen av årsarbetskraften kan Tullverkets ramanslag minskas med 140 940 tkr beräknat på 12-månaders basis.
Generaltullstyrelsen hemställer att regeringen godkänner den föreslagna inriktning av organisationen samt att Tullverket tilldelas ett ramanslag för
1995/96 med 1 711 687 tkr.
Slutligen har Generaltullstyrelsen hemställt att regeringen lägger fram förslag om tullens tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Med utgångspunkt i Tullverkets uppgifter enligt förordningen (1991:1524) med instruktion för Tullverket anges följande mål för tullverksamheten:
— att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas;
— att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs;
— att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av en god kvalititet kan inges.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1 667 380 000 kr
Bilaga 8
Tullverkets styrmodell är välutvecklad och anpassad till de åtgärder som
tidigare detaljstyrning av verksamhet har ersatts av rambudgetering samt mål- och resultatstyrning.
Inom Tullverket tillämpas ett system för styrning och ledning av verksamheten som bygger på en kedja av verksamhets-överenskommelser, som går från verkschef till regionchef och vidare utåt 1 organisationen. Systemet baseras på styrning via mätbara prestationsmål, integrering av verksamhet och ekonomi samt delegering av ansvar. En viktig
förutsättning för att systemet skall fungera tillfredsställande är regel-
bunden uppföljning och utvärdering.
Systemet med styrning och ledning med hjälp av verksamhetsöven-
skommelser har införts successivt. Budgetåret 1993/94 var andra året
som systemet tillämpades inom hela verket. Erfarenheterna visar bl.a. att systemet medför ökat kostnadsmedvetande och bättre förutsättningar för
långsiktig planering. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att
detta arbete fortsätter.
Regeringen anser att resultatstyrningen kan förbättras genom en vidareutveckling av sådana resultatmått som gör det möjligt att mäta effekterna av insatta resurser. Tullverket bör överväga att i ökad utsträckning strukturera redovisning och målformuleringar med utgångspunkt i de olika verksamhetsgrenarna. Tullverket bör också i årsredovisningen tydligare redogöra för sambandet mellan verksamhetsmål och övergripande mål. Vidare bör ett större antal väsentliga
slutprestationer redovisas och kommenteras.
Tullverkets uppbörd är i huvudsak ett resultat av klarering av det kommersiella godset. Fastställande av uppbörd och debitering sker i dag, på grundval av uppgifter från företagen, antingen på pappersdokument eller elektroniskt. Under 1994 uppnåddes ett av statsmakterna tidigare formulerat mål att hälften av tulldokumenten skulle överföras elektroniskt. Den höga andelen måste dock delvis förklaras av att tullupplagens rätt att utföra myndighetsuppgifter har kopplats till att de anslutit sig till tulldatasystemet för elektronisk överföring. Denna koppling finns inte inom EU. Det är av vikt att också i det nya läget få en stor andel av
företagen som lämnar sina meddelanden på detta sätt. Genom det svenska
medlemskapet frigörs kapacitet i tulldatasystemet som även kan användas av andra myndigheter för uppgiftsinsamling från företag. Tullverket bör
ge hög prioritet åt genomförande av den del tulldatasystemet som avser
att möjliggöra utfärdande av tullräkningar på elektronisk väg. Detta skulle
ge rationaliseringsvinster inom Tullverket men framför allt inom de företag som är anslutna till systemet. Ett införande av elektroniska
tullräkningar ger också ytterligare företag incitament till att använda tulldatasystemet.
RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på Tullverkets sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. I
revisionsberättelsen har RRV påvisat stor eftersläpning i överlämnandet
av förfallna fordringar till Kronofogdemyndigheten och även vad gäller
anmälan till konkursförvaltare eller Tingsrätt avseende bevakning av Bilaga 8 statens fordran i konkurser. Detta är särskilt allvarligt med beaktande av att Skattemyndigheten bygger sin kontroll av att utbetalningen av
överskjutande skatt och mervärdesskatt ej sker till företag eller privatpersoner som står i skuld till staten, på de uppgifter som finns hos Kronofogdemyndigheten. RRV är kritisk till att uppföljning och bevakning avseende uppbördsfordringar ej regelbundet tas fram och analyseras inom Tullverket. För att kunna åstadkomma detta krävs säkerhet i system, rutiner och organisation. RRV:s granskning visar att Tullverket i hög grad saknar systemstöd för bevakning av uppbörd. Vidare saknas dokumenterade riktlinjer och rutiner för hur verksamheten
ska bedrivas. I revisionsrapporten påtalar RRV vidare brister i tulldatasystemet, som lett till att betydande belopp ej löpande avräknats mot inkomsttitlar. Efter
kontakter med RRV har schablonmässig korrigering av detta skett. Felet har ackumulerats under budgetåret och påverkat beräkningar av statens budgetutfall.
Regeringen delar RRV:s bedömning att Tullverket bör prioritera uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. Rutiner, arbetsformer och
systemstöd inom uppbördsverksamheten bör förbättras i syfte att
säkerställa reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning.
Vidare bör hög prioritet ges åt att åtgärda bristerna i tulldatasystemet. Generaltullstyrelsen har i sin reviderade anslagsframställning påpekat att
man vidtagit åtgärder för att komma till rätta med av RRV angivna problem.
Med anledning av effektiviseringar till följd av genomförda investeringar i tulldatasystemet har Tullverket under femårsperioden 1991/92 till 1995/96 ett rationaliseringskrav på drygt 300 mkr, Vid beräkning av anslaget har regeringen tagit hänsyn till ovan nämnda besparingsbeting.
För budgetåret 1995/96 uppgår besparingen till ca 18 mkr.
I konsekvens med ändringarna i Jämställdhetslagen pågår f.n. ett arbete med att i samverkan med arbetstagarorganisationerna ta fram en ny jämställdhetsplan för Tullverket. Jämställdhetsarbetet ingår som en del i verksamhetsöverenskommelserna mellan :Generaltullstyrelsen och regionala/lokala myndigheter och följs sedan upp i den årliga verksamhetsredovisningen. En strävan är bl.a. att tillsätta fler kvinnliga chefer.
Tullverkets organisation
Europeiska Unionen grundar sig bl.a. på en tullunion som innebär att medlemsländerna skall ha enhetliga regler, särskilt när det gäller att fastställa tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik samt när det gäller att vidta
handelspolitiska skyddsåtgärder. Tullunionen och den gemensamma
handelspolitiken är centrala inslag i EG-samarbetet och förutsättningarna
för en fungerande inre marknad. Genom den nu helt genomförda
tullunionen har EU blivit ett enda tullområde, i vilket varor i princip kan
röra sig fritt på samma sätt som i ett enskilt land. På denna inre marknad Bilaga 8 har begreppen import och export förlorat sin betydelse: någon tullklare-
ring av kommersiellt gods förekommer inte längre vid passering av de inre gränserna, utan klareringsverksamheten inriktas primärt på gemenskapens yttre gräns.
Ett svenskt EU-medlemskap leder således till mycket stora förändringar för Tullverket. Regeringen konstaterar att ett omfattande förberedelse-
arbete har utförts inom Tullverket, varför myndigheten får anses vara väl
förberedd för de nya uppgifter ett medlemskap innebär. Vid en bedömning av Tullverkets framtida verksamhet är det viktigt att
skilja mellan arbetssituationerna vid yttre resp. inre gräns. Med yttre gräns avses EU:s gräns mot tredje land, medan inre gräns avser gräns
mellan medlemsländer. Vid ett svenskt medlemskap i EU innebär begreppen yttre och inre
gräns följande. Landgränsen mot Norge är yttre gräns, medan landgränsen mot Finland är inre gräns. Den svenska kusten är yttre gräns.
Svenska hamnar är en del av yttre gräns, frånsett del av hamn där det bara förekommer reguljär trafik med andra EU-medlemsstater vilken blir inre gräns. Flyplatserna blir yttre gräns för varor till/från tredje land och
inre gräns vad gäller flygningar till/från EU-området.
Vid yttre gräns kommer Tullverkets arbetsuppgifter att i huvudsak vara
de samma som idag. Gränskontrollen kommer dock inte längre att vara enbart en nationell angelägenhet eftersom den syftar till att ta tillvara hela
unionens intresse. En stark yttre gränskontroll är på så sätt en av förutsättningarna för den fria rörligheten över de inre gränserna. Det finns ingen enhetlig uppfattning inom EU om vad som är att anse som en
stark kontroll. Yttre gränskontrollutredningen (SOU 1994:124) konstaterar att det inte krävs någon omedelbar förändring av formerna för yttre
gränskontroll vid ett EU-medlemskap. Det faktum att kontrollen skall göras i alla medlemsländers intresse kan dock göra tullens uppgifter mer komplexa än för närvarande, särskilt vad gäller tillämpning av EU:s
tulltariff och procedurer samt jordbrukspolitik, tredjelandsavtal och
handelsregleringar. Regeringen bedömer, i likhet med Yttre gränskontrollutredningen, att någon omedelbar förändring av Tullverkets arbetsformer
vid den yttre gränsen inte är påkallad.
Generaltullstyrelsen redovisar att arbetsvolymen för Tullverket vid den inre gränsen minskar betydligt vid ett EU-medlemskap. Förändringarna i tullarbetet innebär främst minskade antal dokument och tranportmedel som behöver klareras. Gentemot övriga medlemsstater inom EU upphör klarering av kommersiellt gods. Uppskattningsvis 60-657 av tulldoku-
menten har avsett handel med EU-länder inkl. Finland och Österrike. Enligt Tullverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 läggs drygt 53 7
av arbetstiden inom Tullverkets verksamhetsområden på klarering
(stödfunktioner m.m. ej inräknade). Detta innebär följaktligen att en mycket stor del av Tullverkets uppgifter bortfaller vid ett EU-med-
lemskap.
Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att utnyttja de möjligheter till besparingar som Sveriges deltagande i Europaintegrationen Bilaga 8 medför. Ett av de mest uppenbara områdena för sådana besparingar är tullverksamheten.
Utgångspunkten för ett ställningstagande om Tullverkets framtida dimensionering bör vara vad som är en lämplig omfattning till följd av de arbetsuppgifter som bortfaller vid ett EU-medlemskap. Den besparing som staten kan göra genom minskad dimensionering av Tullverket är direkt en effekt av ett EU-medlemskap.
Som nyss nämnts försvinner en mycket stor del av Tullverkets verksamhetsvolym vid ett medlemskap i EU.
I samband med EU-medlemskapet flyttas mervärdesbeskattning av EUhandeln från Tullverket till skatteförvaltningen. Enligt vad regeringen erfar har Tullverket och Riksskatteverket (RSV) kommit överens om att Tullverket skall medverka i insamling av vissa uppgifter för RSV:s räkning avseende momsuppgifter om handeln med EU-länder.
En av Tullverkets huvuduppgifter är att samla in primäruppgifter till den svenska utrikeshandelsstatistiken. Vid ett EU-medlemskap kommer inte längre statistikuppgifter som rör EU-handeln att hämtas från tullhandlingar. I stället har EU:s statistikmyndighet (Eurostat) utvecklat ett nytt statistiksystem (Intrastat) för uppgiften. Statistiska Centralbyrån (SCB) och Generaltullstyrelsen har föreslagit en arbetsfördelning som innebär att SCB fastställer vilka företag som skall lämna uppgifter samt vilka uppgifter som de skall lämna. Enligt förslaget skall Tullverkets uppgift vara att samla in uppgifterna och kontrollera att de är rimliga. SCB svarar sedan för publicering och vidarebefordran till Intrastat. Regeringen har i ett särskilt beslut angett att denna arbetsfördelning mellan myndigheterna skall gälla tills dess Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Regeringen anser att huvudansvaret för Intrastat bör ligga på SCB. Enligt regeringens bedömning är det emellertid inte möjligt att redan för budgetåret 1995/96 lägga över hela ansvaret på SCB. Således bör för budgetåret 1995/96 den nuvarande ansvarfördelningen bestå. Regeringen förutsätter att Tullverket genomför erforderligt datautvecklingsarbete för Intrastat.
Vad gäller kontroll av gods, transportmedel och resandetrafiken svarar den för ca 2676 av Tullverkets resursåtgång (stödfunktioner m.m. ej inräknade). Den fria rörligheten inom EU bygger bl.a. på principen att det inte skall förekomma någon kontroll vid inre gränsen. Denna princip är dock inte undantagslös och innebär inte att all kontroll vid inre gräns försvinner. Regeringen har i olika sammanhang deklarerat att Sverige som EU-medlem inte kommer att tolerera en sänkt ambitionsnivå vad gäller smuggling av narkotika, vapen m.m. Regeringen har därför i proposition Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34, bet. 1994/95:SkU 8, rskr. 1994/95:96) föreslagit bl.a. att tullens befogenheter att ingripa mot illegal införsel av bl.a narkotika och vapen skall behållas tills vidare i avvaktan på att nya kontrollsystem och arbetsmetoder införts och att tullmyndigheternas nuvarande befogenheter att göra s.k. stickprovskontroller av personer och fordon vid gränsen
skall bibehållas. Av propositionen framgår dock att stickprovskontroller inte får tillämpas så att objekten uttas slumpmässigt, då detta torde vara Bilaga 8 otillåtet mellan EU-länder. Däremot ger reglerna i tullagen stöd för selektiv kontroll, också sådan som inte grundar sig på brottsmisstanke. Enligt propositionen bör det vara en uppgift för Generaltullstyrelsen att - se till att kontrollen utövas på ett sätt som inte står i strid med EUreglerna.
Generaltullstyrelsen konstaterar vidare att en mycket betydande del av
Jastbilstrafiken till och från Sverige rör EU. Detta innebär en kraftig
minskning av verksamhetsunderlaget för dokumentkontroll, framför allt
vid färjeorter med trafik till och från Danmark, Tyskland och Finland
samt landgränsen mot Finland. Även när det gäller efterkontroll av företag innebär ett medlemskap i EU en minskning av antal företag som behöver kontrolleras.
De förslag som framförts av Tullverket angående kompensatoriska åtgärder, dvs utbyggd underrättelseverksamhet och ökad satsning på revisionsverksamhet innebär enligt regeringens bedömning inga om-
fattande personalbehov och bör, inte minst mot bakgrund av den kraftiga
minskningen av verksamhetsunderlaget, kunna rymmas inom befintliga resursramar för kontroll-, övervakning- och tullkriminaltjänst. En minskning av Tullverkets organisation bör således inte i negativ riktning påverka Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a.
inom gränskontrollen och narkotikabekämpningsområdet.
Regeringen har den 22 december 1994 beslutat att flygplatserna
Arlanda, Landvetter och Sturup inkl. svävarterminalen i Malmö vid ett
svenskt medlemskap i EU skall utgöra internationella gemenskapsflyg-
platser enligt förordningen (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter
för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om en tullkodex för gemenskapen artikel 190 b. Regeringen gav samtidigt Generaltullstyrelsen i uppdrag att i samråd med Luftfartsverket utreda om ytterligare svenska flygplatser bör ges denna benämning. Regeringens beslut innebär inte någon prövning av på vilka flygplatser trafik till och från andra länder skall tillåtas eller av omfattningen av sådan trafik. Dessa frågor skall även vid ett medlemskap i EU hanteras på samma sätt som idag.
Mot bakgrund av den grundläggande förändringen vad gäller bl.a. gränsformaliteter bör Tullverkets nuvarande = organisationstruktur ifrågasättas. Verket är idag uppdelad i tre organistoriska nivåer med ett stort antal, ofta små, lokala myndigheter som har totalansvar och resurser för en heltäckande tullverksamhet inom ett givet geografiskt område. Det kan diskuteras om behovet finns av tre organisatoriska nivåer inom
verket. Nedläggningar av lokala organisatoriska enheter bör minska
behovet av en uppdelning på lokal och regional nivå. Enligt regeringens
bedömning kommer det i framtiden att ställas allt högre krav på det nya
tullverk som blir följden av en EU-anpassning. Dagens organisation med
ett stort antal relativt små enheter får svårt att hålla den kompetens nivå
som krävs. Dessutom innebär det stora antalet myndigheter att adminstrationen blir relativt kostsam.
Utvecklingen av tekniken har möjliggjort kommunikation mellan Tullverket och företagen via olika IT-media. Samtidigt har tullens Bilaga 8 rörlighet i arbetet ökat. Detta innebär enligt regeringens mening att kravet
på Tullverkets fasta fysiska närvaro har minskat, vilket i sin tur bör få
konsekvenser för antalet bemannade tullplatser samt dessas geografiska placering. Regeringen bedömer att tullen genom tulldatasystemet kan behålla en god servicenivå gentemot näringslivet även där tullnärvaron upphör.
Sammanfattningsvis ställer sig regeringen tveksam till Generaltullstyrelsens organisationsförslag som innebär att Tullverkets befintliga organisationsstruktur i princip bibehålls, trots att ett EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller såväl gränsformaliteter som arbetsvolymer. Enligt regeringens mening bör Generaltullstyrelsen på nytt överväga om den befintliga organisationsstruktur är den mest ändamålsenliga och optimala. Det bör emellertid inte ankomma på vare sig regeringen eller riksdagen att exakt fastställa Tullverkets organisationsstruktur. I stället är det trafikens och näringslivets behov av tullinsatser samt statsmakternas krav på effektivitet och rationell klarerings-
och kontrollverksamhet hos Tullverket som bör vara styrande för hur
tullverksamheten organiseras och lokaliseras. Enligt regeringens mening
bör det ankomma på Generaltullstyrelsen att i enlighet med det tidigare
organisera och forma de nya tullmyndigheterna.
Vad gäller Generaltullstyrelsens hemställan om resurstilldelning för
budgetår 1995/96 motsvarande 1 711 687 tkr är regeringen inte beredd
att ställa sig bakom den. I Generaltullstyrelsens förslag ingår besparingar till följd av et svenskt EU-medlemskap motsvarande en årskostnad på 140 940 tkr vad gäller personalminskningar samt 2 110 tkr för övriga kostnader.
Som tidigare redogjorts för leder ett svenskt EU-medlemskap till en
kraftig minskning av Tullverkets klareringsverksamhet, inkluderande uppbördsverksamhet och verksamhet som rör utrikeshandelsstatistiken. Utöver detta innebär ett EU-medlemskap förändringar inom kontrollverksamheten som leder till ytterligare minskning av tullens verksamhetsunderlag, framför allt vad gäller företags- och dokumentkontroll. Vidare bör, enligt regeringens bedömning, en mer anpassad organisationsstruktur kunna leda till effektivitetsvinster.
Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att redan under nästa budgetår utnyttja möjligheter till besparingar som ett svenskt medlemskap
i EU medför. Tullverket omfattas också av regeringens program för
minskning av statlig konsumtion.
Budgetåren 1995/96 och 1997 har anslaget räknats ned med
150 000 tkr vardera. År 1998 räknas anslaget ned med 62 800 tkr. Följaktligen beräknas anslagsnivån år 1998 ha sänkts med totalt 362 800 tkr. Huvuddelen av den totala nivåsänkningen kan hänföras till minskade
verksamhetsvolymer med anledning av EU-medlemskapet. En mindre del är ett resultat av regeringens krav på effektiviseringsvinster i samband med omorganisationen av myndigheten.
Generaltullstyrelsen har, enligt vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal
åtgärder för att minska utgifterna, och därmed antalet anställda, inför Bilaga 8
EU-medlemskapet. Besparingen kan likväl inte uppnås utan en genomgripande förändring av myndigheten samt betydande personalreduktion. Regeringen har noterat att Generaltullstyrelsen har ett betydande anslagssparande vid ingången av innevarande budgetår och har erfarit att detta torde vara lika stort vid utgången av budgetåret. Regeringens förslag om besparing på Tullverket innebär att besparingen fördelas ut på tre och ett halvt år. Detta ger myndigheten flexibilitet vid genomförandet av omorganisationen. Enligt trygghetsavtalet har Trygghetsstiftelsen och myndigheterna möjligheter att vidta olika åtgärder för att så långt som
möjligt skapa förutsättningar för att förhindra att anställda blir arbetslösa till följd av arbetsbrist. Myndigheterna bestämmer själva om vilka
åtgärder inom ramen för trygghetsavtalet som skall vidtas. Regeringen bedömer att Generaltullstyrelsen har erforderliga ekonomiska resurser för att tillämpa trygghetsavtalet vid den personalminskning som kommer att
bli följden av regeringens förslag. Vilka åtgärder som kan bli aktuella är
en fråga för Generaltullstyrelsen att avgöra inom ramen för de ekonomiska resurser som verket förfogar över.
Generaltullstyrelsen har i den förenklade anslagsframställning för budgetåret 1995/96 begärt särskilda resurser för EU-konsekvenser dels
för fortsatt systemanpasning av datastödet och dels för ökade kostnader
för resor. Vidare begärs särskilda resurser som kompensation för minskade intäkter till följd av minskad försäljning av trycksaker m.m.
Regeringen har inte funnit det möjligt att nu bevilja de ytterligare medel som begärts. Det får ankomma på Generaltullstyrelsen att finansiera detta
inom sin totalram. Generaltullstyrelsen har i skrivelsen till regeringen hemställt om att få
tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer som ett led i utvecklingen av nya kontrollmetoder. Enligt regeringens mening är det för tidigt att i detta skede ta ställning till denna fråga. Förslaget förs fram även i EU-gränskontrollutredningens betänkande (SOU 1994:131). Betänkandet är f.n. föremål för remissbehandling.
Tullverkets anslagsframställning och bokslut ger inte någon anledning att ompröva inriktningen av verksamheten utöver EU-förändringen.
Slutsatser
Ett svenskt medlemskap i EU leder till kraftigt minskade arbetsvolymer inom Tullverket. Minskningen rör främst klareringsverksamheten, men . även andra verksamhetsområden inom verket berörs.
Enligt regeringens mening bör Tullverkets anslagsnivå minskas med motsvarande 362 800 tkr under budgetperioden 1995/96 - 1998, För budgetåret 1995/96 bör minskningen av Tullverkets anslag vara 150 000
myndigheten samt betydande personalreduktion. Tullverkets fasta närvaro
kan komma att minska. Detta kan kompenseras med ytterligare ökad
rörlighet och flexibilitet i verksamheten. Bilaga 8
Det bör ankomma på Generaltullstyrelsen att organisera och forma de
nya tullmyndigheterna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på I 667 380 000 kr.
2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Tullverket
för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
D 2. Konjunkturinstitutet
| 1993/94 — Utgift | 25 096 000 |
| 1994/95 = Anslag | 28 017 000 |
| 1995/96 — Förslag | 41 899 000 |
varav 27 854 000 beräknat för juli 1995-juni 1996.
Anslaget för budgetåret 1994/95 justeras med 490 000 kr till följd av
minskade lokalkostnader. Det blir därmed 27 527 00 kr.
Konjunkturinstitutets inkomster beräknas till 1,8 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (innevarande budgetår 1,3 miljoner kronor). Inkomsterna disponeras av Konjunkturinstitutet.
Anslagskrediten uppgår till 2,1 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (innevarande budgetår 1,4 miljoner kronor).
Konjunkturinstitutet skall följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning därtill. Verksamheten omfattar tre huvudområden: analys- och prognosverksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar.
Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att de övergripande målen
för Konjunkturinstitutets verksamhet skall ligga fast under perioden
1994/95-1996/97. En omprioritering av den löpande verksamheten skall ske så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp.
Planeringsramen för Konjunkturinstitutets verksamhet för perioden 1994/95-1996/97 fastställdes till 84 051 000 kr. Vad beträffar den löpande verksamheten angavs i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 att ökad vikt skall läggas vid analys av de ekonomis-
ka förloppen och prisutvecklingen samt sambanden mellan ekonomins
finansiella och reala delar. Forskningens inriktning skall vara sådan att
den i största möjliga mån främjar den övriga verksamheten hos institutet och Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Modellutvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att åstadkomma mer användarvänliga
ankrade i ekonomisk teori. Den särskilda utredningsverksamheten bör Bilaga 8
vidareutvecklas. Institutet skall aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska statistiken. Institutet har för innevarande budgetår tilldelats 400 000 kr för färdig-
ställande av en finansiell modell med endogent beräknade räntor. I den förenklade anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 har institutet
begärt ytterligare 300 000 kr för detta ändamål. För att utveckla metoder
för miljöräkenskaper i monetära termer har institutet för innevarande
budgetår tilldelats 600 000 kr. För nästa budgetår äskas en ökning av
anslaget med 900 000 kr för detta ändamål.
Konjunkturinstitutet har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 följt bokföringsförordningen (1979:1212, med ändringar 1991:1026 och 1994:353). Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för Konjunkturinstitutets verksamhet som gäller för perioden 1994/95-1996/97 bör ligga fast.
Resurser 1995/96:
Ramanslag 41 899 000
Beräknade avgiftsinkomster 1 800 000
Den bedömning som gjorts av Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte . anledning att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedrivits i stort sett med en sådan inriktning att de uppsatta målen uppnås.
I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 5 procent i förhållande till innevarande budgetår. En engångsvis för-
stärkning av anslaget med 300 000 kr budgetåret 1995/96 för att Kon-
junkturinstitutet skall kunna slutföra regeringsuppdraget om en finansiell modell är emellertid motiverad. Dessutom bör anslaget räknas upp med 900 000 kr budgetåret 1995/96 för att institutet skall kunna utföra regeringsuppdraget om miljöräkenskaper. Dessa förstärkningar innebär att den totala minskningen av ramanslaget 1995/96 till följd av det generella besparingskravet blir förhållandevis begränsad.
Till följd av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion beräknas anslagsnivån år 1998 ha sänkts med 1,7 miljoner kronor från Bilaga 8 budgetåret 1995/96.
Slutsatser
De övergripande mål och de riktlinjer för inriktningen av Konjunkturinstitutets verksamhet som lagts fast för budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned med 5 procent. För slutförande av modellprojekt samt för utförande av miljöräkenskapsprojekt bör anslaget förstärkas med 300 000 kr respektive 900 000 kr.
För budgetåren 1997 och 1998 bör anslaget räknas ned med 843 000 kronor båda åren.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ra-
manslag på 41 899 000 kronor,
2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Kon-
junkturinstitutets verksamhetsområde för budgetåren 1997 och 1998
som regeringen förordar i avsnittet "Regeringens överväganden".
D 3. Finansinspektionen
| 1993/94 — Utgift | 39 277 000 |
| 1994/95 Anslag | 98 147 000 |
| 1995/96 — Förslag | 150 463 000 |
varav 99 396 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen och är enligt sin instruktion (1992:102) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet.
De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.
Inspektionen bedriver sin verksamhet uppdelad i fyra avdelningar, försäkringsmarknadsavdelningen, kreditmarknadsavdelningen, värdepappersmarknadsavdelningen och administrativa avdelningen. Därutöver finns gemensamma enheter för EU-, konsumenträtts- och redovisningsfrågor.
(BFN). Bilaga 8
Från anslaget betalas löne- och övriga förvaltningskostnader m.m. samt
lokalkostnader vid Finansinspektionen. Innevarande budgetår har inspektionen anvisats ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma
med storleken på ramanslaget. För inspektionen tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 3,7 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Finansinspektionens årsredovisning
innehåller inte någon erinran. Finansinspektionen tillhör de myndigheter som ingår i budgetcykel tre. Detta innebär att inspektionen lämnade sin första årsredovisning till regeringen den 1 oktober 1994. Enligt tidigare beslut skall resultatredovisningen ske avdelningsvis. Avdelningarna utgör således inspektionens olika verksamhetsgrenar. Inspektionen har i sin årsredovisning för budget-
året 1993/94 redovisat bl.a. följande verksamhet.
Försäkringsmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har bl.a. omfattat platsundersökningar av olika slag. Dessutom har omfattande utredningar av tre konkursdrabbade försäkringsbolag avslutats. Gota Banks
s.k. finansiella försäkring har granskats. Verksamheten inom försäkrings-
koncerner är föremål för granskning och analys. Rapportgranskning och finansiell analys har utförts av material från instituten. Nyckeltal har utvecklats för att bättre belysa bolagens ekonomi. Ändringarna i försäkringsrörelselagstiftningen till följd av EES-avtalet har medfört ett omfattande föreskriftsarbete. Koncessions- och tillståndsverksamheten har innefattat bl.a. koncessionsansökningar och ärenden om gränsöverskridande verksamhet. Vidare har ärenden om registrering av försäkringsmäklare handlagts.
Kreditmarknadsavdelningen. Under budgetåret har platsundersökningar genomförts hos kreditinstitut verksamma såväl i Sverige som i utlandet. I ett särskilt projekt har inspektionen kartlagt hur institut övertagit pantsatt egendom till skyddande av fordran och utarbetat särskilda
rapporteringsrutiner för detta. För att utreda om ekonomisk brottslighet
förekommit hos de banker som sökt statligt stöd har inspektionen genomfört speciella undersökningar av större kreditförlustengagemang. Inspektionen har givit ut nya riktlinjer för åtgärder mot penningtvätt inom
kreditmarknaden. Tillsynen av instituten har utvecklats från en institu-
tionell till en funktionsinriktad tillsyn. Förslag till allmänna råd som
innehåller riktlinjer för att säkerställa tillfredsställande styr-, infor-
mations- och kontrollsystem hos instituten har utarbetats. Den tillsyn av
kreditinstitut som inspektionen utövar genom granskning och analys av
inkommande rapporter har alltmer koncentrerats på sådana uppgifter som speglar risker inom institutens olika verksamhetsområden. Samarbetsavtal
har träffats med tillsynsmyndigheter i Storbritannien, Frankrike och Luxemburg samt med övriga nordiska tillsynsmyndigheter. Inspektionen Bilaga 8 har behandlat ett ökat antal ansökningar om tillstånd att driva bank-
rörelse. Värdepappersmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har om-
fattat bl.a. platsundersökningar på värdepappersbolag och bankers värdepappersrörelser för att öka kunskapen om marknadens bedömning av
väsentliga risker inom värdepappersområdet. Vidare har en kartläggning
genomförts av den riskrapportering som sker internt i instituten. Granskningen har även innefattat kontroll av bolagens rutiner för kreditgiv-
ning/bevakning och rutiner avseende registrering och makulering av värdepappersaffärer. Också resultatutveckling och riskexponering har
undersökts hos ett antal penningmarknadsaktörer. Regelbundna tillsyns-
möten har hållits med företrädare för de tre auktoriserade börser som för
närvarande finns på marknaden och med Värdepapperscentralen VPC
AB. Avdelningen har också tagit emot och bearbetat rapporter från värdepappersinstitut, fondbolag och värdepappersfonder som står under inspektionens tillsyn. Vidare har auktorisationer av pensionssparinstitut skett
inom ramen för den nya sparformen individuellt pensionssparande. Avdelningens arbete har härutöver bl.a. innefattat handläggning av frågor om sammanläggning av värdepappersfonder och granskning av emissions-
och erbjudandeprospekt.
Vissa övriga frågor, m.m. Finansinspektionen har på uppdrag av regeringen utarbetat en sammanställning över kostnader som uppstått för inspektionen till följd 'av den s.k. finanskrisen. Enligt inspektionens
beräkningar har finanskrisen medfört direkta merkostnader på 4,2 miljo-
ner kronor och indirekta kostnader på 60,2 miljoner kronor från och med september 1990 till och med juni 1994.
Inom det civila försvaret ansvarar Finansinspektionen för funktionen Finansiella tjänster (f.d. funktionerna Enskild försäkring m.m. och Betalningsväsende). En viktig uppgift under budgetåret 1993/94 har varit att, vid sidan av uppföljning av bolagens beredskapsplanering, förbereda en funktionskonferens med beredskapsövning under hösten 1994.
Finansinspektionen har länge haft som praxis att kräva att kvinnors högre genomsnittliga livslängd skall återspeglas i premiesättningen för
livförsäkringar. Emellertid finns det många andra kända skillnader mellan olika personkategorier där inspektionen inte krävt motsvarande differentiering i premiesättningen. Inspektionen har därför ändrat sin hittills-
varande praxis. I fortsättningen får försäkringsbolagen själva bestämma
om skillnaden i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor skall beaktas vid premiesättningen.
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96
bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1995/96 150 463 000 kr
Resultatbedömning
Av resultatredovisningen framgår att inspektionen under budgetåret
1993/94 gjort flera viktiga insatser inom sina olika verksamhetsgrenar.
Ett problem med inspektionens resultatredovisning, som bl.a. påpekats av RRV, är att den inte innehåller någon analys av utfallet av verksamheten i förhållande till regeringens verksamhetsmål eller egna resultatmål. Denna omständighet försvårar regeringens möjlighet att göra en samlad bedömning av resultatet av inspektionens verksamhet. Regeringen förut-
sätter att inspektionen åtgärdar detta i kommande resultatredovisningar. Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att inspektionen under budgetåret genomfört en långtgående omstrukturering av myndigheten med syfte att effektivisera tillsynsarbetet, och att detta klarats inom givna resursramar trots vissa personalkonsekvenser.
Slutsatser
De övergripande målen för inspektionens verksamhet bör även i fortsättningen vara att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.
Inom inspektionens samtliga verksamhetsgrenar bör verksamheten även fortsättningsvis i första hand inriktas på att vidareutveckla effektiva metoder för finansiell analys och operativ tillsyn. En prioriterad uppgift är också att ytterligare utveckla samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder. För t.ex. värdepappersmarknadsavdelningens vidkommande
innebär införlivandet med den svenska lagstiftningen av direktivet
93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet att den
inre marknaden fullt ut förverkligas på detta område. Som en följd av detta ökar också kraven på samarbete med tillsynsmyndigheter i andra
länder. Inom försäkringsområdet bör system utvecklas för kontroll av de
kommer att införas. Dessutom bör försäkringsmäklarnas ökade betydelse Bilaga 8 på försäkringsmarknaden beaktas. Sveriges medlemskap i EU kommer att innebära ett ökat engagemang i för unionen gemensamma frågor även inom inspektionens ansvarsområde. Det gäller i första hand i samband med deltagande i EU:s kommittéer och arbetsgrupper samt ökade krav på medverkan i beredningen av olika frågor i anslutning till EU-arbetet.
Utrymme för dessa nya uppgifter måste skapas genom ett delvis förändrat
arbetssätt och genom omprioriteringar.
Under några år tilldelades de tidigare inspektionsmyndigheterna ett
antal nya arbetsuppgifter utan att ytterligare resurser tillfördes i någon större utsträckning. Finansinspektionen har dock sedan bildandet 1991 erhållit ökade resurser varje budgetår. Inspektionen har nyligen
genomfört en genomgripande omorganisation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och inriktning. I likhet med inspektionen
anser regeringen att inspektionen mot bakgrund av dessa förhållanden bör bli föremål för fördjupad prövning inför perioden 1997-1999. Regeringen har för avsikt att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen.
RRV har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till nytt avgifts-
system för Finansinspektionens tillsynsverksamhet m.m. Avsikten är att
förslaget skall remissbehandlas under första delen av 1995.
En fråga om överflyttning av viss del av kapitalmarknadsstatistiken från Finansinspektionen till Statistiska centralbyrån (SCB) är under beredning i regeringskansliet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Finansinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 150 463 000 kr.
D 4. Riksrevisionsverket
1993/94 — Utgift 151 149 000 1994/95 Anslag 173 743 000 1995/96 — Förslag 257 157 000
varav 170 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig
revision och redovisning.
De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och i statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadmini-
stration i statlig verksamhet. Revisionen skall bedrivas oberoende, även
i förhållande till den normerande verksamheten vid verket.
Avgiftsinkomsterna som RRV disponerar beräknas för budgetåret Prop. 1994/95:100
1995/96 till 332,0 miljoner kronor varav 221,3 miljoner kronor beräknas Bilaga 8
för perioden juli 1995 till och med juni 1996. Innevarande budgetår
beräknas avgiftsinkomsterna som verket disponerar till 233,0 miljoner kronor. Verkets avgiftsinkomster härrör till största delen från system-
verksamheten.
Riksrevisionsverket
RRV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhets-
grenarna Årlig revision, Effektivitetsrevision samt Ekonomi och
resultatstyrning. För vardera av dessa har regeringen formulerat verksamhetsmål.
Budgetåret 1993/94 innebar nya förhållanden för verket. Främst gällde
detta införlivandet av delar av tidigare Försvarets civilförvaltning enligt
riksdagens beslut. Denna förändring innebar bl.a. en högre omslutning av den avgiftsfinansierade verksamheten, som budgetåret 1993/94 uppgick till närmare 60 procent av verkets omslutning.
RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat revisionsberättelser för samtliga statliga myndigheter samt ca 100 stiftelser och
bolag.
RRV har vidare genomfört 20 effektivitetsrevisionella projekt och ett antal regeringsuppdrag samt avlämnat ca 120 remissvar.
Den tidplan som lades fast för genomförandet av förändringarna av
redovisning och finansiering i staten har hållits. RRV har till regeringen redovisat en samlad bedömning av det ekonomiadministrativa läget i statsförvaltningen och revisionens resultat, vilken redovisas i bilaga 1.
I årsredovisningen har RRV redovisat arbetet med att utveckla kvaliteten 1 verksamheten. För den årliga revisionen redovisas externa bedömares synpunkter på kvaliteten i RRV:s insatser. Sammantaget ges en positiv bild av RRV:s insatser.
Anslagssparandet för budgetåret 1993/94 uppgår till 11,0 miljoner kronor, vilket innebär att det utgående anslagssparandet uppgår till 19,8 miljoner kronor. Medlen har reserverats för att täcka kostnader främst i samband med RRV:s flytt till nya lokaler i augusti 1994.
97 7 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 8
Regeringens överväganden
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som beslutades år 1993 ligger fast och omfattar
även budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96:
Ramanslag 257 157 000 Beräknade avgiftsinkomster 332 000 000
Resultatbedömning
RRV:s årsredovisning visar att verksamhetsmålen för 1993/94 har nåtts.
Därmed kan också de övergripande målen nås. Införlivandet av delar av
tidigare Försvarets civilförvaltning har skett enligt de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition.
Arbete pågår inom verket med att utveckla interna metoder för kvalitetsuppföljning och att inom den årliga revisionen låta utomstående,
främst klienterna/uppdragsgivarna, bedöma kvaliteten i verksamheten.
Det är angeläget att utvecklingsarbetet med intern kvalitetssäkring och en löpande uppföljning fortsätter och att utomståendes bedömningar av RRV:s verksamhet framdeles redovisas i verkets årsredovisning.
Effektivitetsrevisionen redovisar årligen resultatet av de senaste tre årens granskningar. RRV:s uppföljning av effekterna av effektivitetsrevisionens granskningar visar att det i stor utsträckning vidtas åtgärder i linje med RRV:s förslag vilket leder till statsfinansiella och strukturella effekter. Uppföljningen har förbättrats bl.a. genom seminarier med deltagare från de reviderade myndigheterna men även med deltagare från
regeringskansliet.
När det gäller resultatet av den årliga revisionen har regeringen bl.a. i 1994 års kompletteringsproposition redovisat vilka åtgärder som har eller skall vidtas. Regeringen konstaterar att myndigheterna i stor utsträckning rättar sig efter revisionens iakttagelser och rekommendatio-
ner.
RRV:s insatser för att genomföra förändringarna i den finansiella styrningen och resultatstyrningen har under budgetåret 1993/94 varit omfattande och genomförts enligt plan. Verksamhetsmålet ätt utvecklingsoch genomförandeinsatserna skall vara avslutade vid utgången av budgetåret 1994/95 har således redan uppnåtts. En fortsatt positiv utveckling inom dessa områden kräver även framdeles insatser såväl i
form av utbildning och rådgivning som ytterligare utveckling av metoder
och tekniker för finansiell styrning och resultatstyrning. Bilaga 8
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som granskat RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar.
Slutsatser
Verksamhet och finansiering
Riksdagen beslutade i juni 1993 att de riktlinjer som lades fast i 1993 års
budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1995/96. Samtliga myndigheter har hösten 1994 lämnat årsredovisningar enligt
den nya modellen med ökade krav på redovisningen. Antalet årsredovis-
ningar som RRV granskar har därmed ökat väsentligt. Det totala antalet objekt som RRV granskar har ökat från 332 under budgetåret 1990/91 till
434 under budgetåret 1993/94. Ökningen av antalet granskade stiftelser och bolag från ca 10 till ca 100 innebär vidare att komplexiteten i granskningen ökat.
Enligt regeringens bedömning kommer kraven på RRV:s verksamhet
fortsätta att öka. Det är därför angeläget att arbetet med kompetensutveckling fortsätter.
Regeringens avsikt är att göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov
på längre sikt. Regeringen avser därför besluta att RRV skall genomgå
fördjupad prövning för budgetåren 1997-1999.
I avvaktan på fördjupad prövning av RRV:s verksamhet är det väsentligt att arbetet med granskningen av årsredovisningarna kan fullföljas med god kvalitet. Regeringen bedömer därför att särskilda medel behöver tillföras under det kommande budgetåret för revision av årsredovisningarna. Högst 7,0 miljoner kronor har beräknats under anslaget D5. Utvecklingsarbete för att finansiera dels de ytterligare insatser som behövs under budgetåret 1995/96 för granskningen av årsredovisningarna, dels de utökade krav som ställts på att RRV:s granskning skall omfatta även myndigheternas förvaltning.
Regeringen noterar att RRY mot bakgrund av det ekonomiska läget avser att prioritera effektivitetsrevisionen mot områden av stor ekonomisk betydelse och där avkastningen av insatserna bedöms vara störst. RRV:s granskningar skall även kunna ge underlag för regeringens arbete med att
ompröva statliga åtaganden.
Insatserna för införande av ny finansiell styrning har varit framgångsrika. Fortsatt utvecklingsarbete är angeläget, bl.a. inom området statens betalningssytem samt i anslutning till övergången till kalenderbudgetår. För uppdrag till RRY inom området finansiell styrning har därför ett särskilt medelstillskott från anslaget DS. Utvecklingsarbete beräknats på
högst 5,0 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Det är vidare angeläget att RRV, inom ramen för befintliga resurser och sitt ansvar att bedriva oberoende revision och att utveckla och stödja ckonomi- och resultatstyrningen, ger ett bredare och fördjupat stöd till
såväl myndigheterna som regeringskansliet, framför allt vad gäller kraven på resultatinformationens utformning och innehåll. Bilaga 8
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 13,2 miljoner kronor. Vid budgetårets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning med 5 procent. Besparingens effekter på verksamheten måste mötas med effektiviseringar och rationaliseringar, År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 23,7 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Riksrevisionsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ra-
manslag på 257 157 000 kr,
2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Riks-
revisionsverket som regeringen förordar i avsnittet Slutsatser.
D 5. Utvecklingsarbete
| 1993/94 — Utgift | 24 074 576 Reservation 13 581 424 |
| 1994/95 Anslag | 32 570 000 |
| 1995/96 — Förslag | 56 355 000 |
varav 37 570 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I anslaget har bl.a. beräknats medel för utvecklingsarbete avseende
styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter,
tillgångar och skulder. Vidare ingår medel för chefsutveckling inom
statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för insatser för att utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för statsförvaltningens informationsförsörjning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utvecklingsarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 56 355 000 kr.
D 6. Statskontoret (tidigare Uppdrag till Statskontoret)
| 1993/94 — Utgift | 37 669 000 |
| 1994/95 Anslag | 68 308 000 |
| 1995/96 — Förslag | 86 010 000 |
varav 57 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
kansliresurser åt Statens person- och adressregisternämnd. Inkomster Bilaga 8 från statens person- och adressregister (SPAR), som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet, beräknas till 10,2 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,2 miljoner kronor). Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig och
statligt finansierad verksamhet samt att i Övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet.
Det övergripande målet för myndigheten är att stödja regeringen i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt
finansierad verksamhet.
Statskontoret har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredo-
visningen redovisat verksamheten i delområdena Stabsuppgifter och
Uppdrag. I stabsuppgifterna ingår bl a vissa instruktionsenliga uppgifter, löpande kontakter och beredningsstöd till departementen samt remissverksamhet. För uppdragsverksamheten har målen för 1993/94 varit att i första hand kunna tillhandahålla stöd inom följande huvudområden:
— analyser i samband med omprövning av statliga åtaganden och engagemang inom olika samhällssektorer och verksamhetsområden — - mål- och resultatstyrning av statlig och statligt finansierad verksamhet — den statliga förvaltningens struktur och verksamhetsformer
— - ansvarsfördelning och samverkan mellan stat, kommun och andra
icke statliga organ
— vissa för statsförvaltningen koncerngemensamma frågor avseende
myndigheternas informationsförsörjning och användning av in-
formationsteknologi
— europaintegrationens konsekvenser för den statliga förvaltningen.
Av resultatredovisningen framgår att efterfrågan på Statskontorets
insatser varit hög. Uppdrag har utförts inom samtliga områden och åt alla
departement. Finansdepartementet har varit Statskontorets största
uppdragsgivare, eftersom de årliga uppdragen och de uppdrag som rör generella och koncerngemensamma frågor i regel är mer omfattande än uppdragen från fackdepartementen. Av uppdragskostnaderna svarar
Finansdepartementet för nära 80 procent, varav sekretariatsfunktionen åt
STATTEL-delegationen och övriga IT-uppdrag utgör drygt 60 procent.
Andra resurskrävande uppdrag från Finansdepartementet har bl. a. rört
uppföljning av organisations- och strukturförändringar i statsförvaltningen, utveckling av metod för och genomförande av sektorövergripande analyser samt sektorsvisa produktivitetsberäkningar. Antalet nya, pågående och avslutade uppdrag har varit i stort sett oförändrat jämfört med tidigare år.
Av den ekonomiska redovisningen framgår att Statskontoret redovisar ett anslagssparande 1993/94 på totalt 26 331 000 kr, varav 15 821 kr
ramposten för stabsuppgifter. Bilaga 8
Den 1 november 1993 sade Statskontoret upp 59 personer som blivit
övertaliga till följd av beslutet om ny inriktning och minskade resurser. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
I sin enkla anslagsframställning har Statskontoret på regeringens uppdrag
redovisat erfarenheterna av den nya finansieringsmodell och anslagskon-
struktion som infördes budgetåret 1993/94. Syftet med den nya finansieringsmodellen var att den skulle understödja renodlingen av Statskontorets uppgift till att vara ett stabsorgan som på uppdrag av regeringen och regeringskansliet biträder med underlag för omprövnings-och
effektiviseringsarbetet. Departement och kommittér skulle som beställare
av tjänster från Statskontoret också ha ett kostnadsansvar.
Enligt statskontorets mening har den nya anslagskonstruktionen inte fungerat som ett effektivt styrinstrument utan snarast varit administrativt betungande och minskat flexibiliteten i verksamheten. Beställarna har haft svårt att förstå den nya finansieringsmodellen, som är en kombination av
anslags- och avgiftsfinansiering. Uppdragsdialogen har betungats av diskussioner kring taxekonstruktionen och frågor kring finansieringen. Modellen har också varit ekonomiadministrativt arbetskrävande.
Statskontoret föreslår för budgetåret 1995/96 en oförändrad resursram,
men att särskilda medel anvisas för uppdraget att återkommande redovisa
resultaten av genomförda organisations- och strukturförändringar liksom för insatser inom informationsförsörjning, och informationsteknologi.
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för verksamheten som angavs inför bud-
getåret 1992/93 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 86 010 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 12 300 000 kr
Övrigt
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned
med 4,3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar bespar-
ningen en nivåsänkning på 57.
Resultatbedömning
Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret trots omfattande
personalminskning genomfört i stort sett lika många uppdrag som tidigare år. Även om andelen kortare uppdrag ökat tyder detta på att Statskontoret
på ett tillfredsställande sätt kunnat upprätthålla produktionen och öka
produktiviteten samtidigt som man genomfört ett krävande omställningsoch avvecklingsarbete.
Myndighetens ekonomiska resultat visar att Statskontoret redovisar ett avsevärt anslagssparande. Orsaken är att avvecklingskostnaderna blir lägre än beräknat och att medlen för stabsuppgifter till följd av om-
ställningen inte utnyttjats fullt ut.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att Statskontoret genomfört om-
ställningen till sin nya roll på ett bra sätt och att verket nu bör ha förutsättningar att ytterligare utveckla sin kompetens inom ramen för den
huvudinriktning av verksamheten som tidigare lagts fast. Eftersom den finansieringsmodell som tillämpats de två senaste budgetåren inte varit något bra styrinstrument bör Statskontoret fortsättningsvis disponera ett
ramanslag som en basfinansiering av såväl stabsuppgifter som uppdrag.
En sådan basfinansiering utgör dock inget hinder för att uppdrag även Bilaga 8
kan finansieras i annan ordning över utrednings- och utvecklingsanslag som beställande departement disponerar.
Dialogen mellan Statskontoret och regeringskansliet måste utvecklas i samband med beslut om uppdrag eller andra stabsuppgifter. För att underlätta dialogen bör Statskontoret i ökad utsträckning informera beställarna om vilken kompetens och vilka tjänster verket kan till-
handahålla. Statskontoret bör också överväga formerna för en mera systematisk kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring av sin utrednings-och
utvecklingsverksamhet. Statskontoret skall i första hand ge stöd inriktat på följande huvudfrågor
i förändringsarbetet:
— att ompröva statlig och statligt finansierad verksamhet — att utveckla och verksamhetsanpassa mål- och resultatstyrningen
— att förändra den statliga förvaltningens struktur, utveckla verksam-
hetsformerna för statlig verksamhet och främja en ökad användning
av anbudskonkurrens i statlig verksamhet — att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun — att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbets-
former inför ett ökat europeiskt förvaltningssamarbete till följd av
EU-medlemskapet — att i samverkan med andra statliga myndigheter, kommuner och
landsting utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för effektiv
informationsförsörjning inom den offentliga förvaltningen och 1 det
europeiska förvaltningssamarbetet.
Uppdrag som inte ligger inom ramen för dessa huvudfrågor bör i första
hand finansieras över departementens utredningsanslag.
Beträffande STATTEL-delegationen har'regeringen gett delegationen i uppdrag att slutföra upphandlingen av en telefonitjänst för de statliga myndigheterna. Statskontoret skall därför ge fortsatt biträde åt delegatio-
nen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
86 010 000 kr.
Bilaga 8
1993/94 — Utgift 422 427 000 1994/95 — Anslag 342 634 000 1995/96 — Förslag 494 557 000
varav 327 993 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
officiella statistiken och för annan statlig statistik samt ansvarar för pro-.
duktion av sektorövergripande statistik. SCB producerar även statistik på
uppdrag under anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksam-
het.
Verksamheten bedrivs i Stockholm och Örebro samt vid regionala
kontor i Luleå, Göteborg och Malmö. SCB har dessutom en riksomfattande intervjuarkår.
SCB har till uppgift att ansvara för statistikproduktion som inte åligger
någon annan myndighet samt svara för samordning. av den statliga
statistikproduktionen och svara för samordning av den internationella
statistikrapporteringen. SCB skall utarbeta statistiska nomenklaturer och
klassifikationer. SCB skall vidare verka för att den statliga statistiken är
objektiv och görs allmänt tillgänglig samt på olika vägar underlätta
uppgiftslämnandet och se till att lämnade uppgifter på ett effektivt sätt skyddas genom anonymitet och sekretess.
Statistiska centralbyrån
SCB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat anslagsverksamheten indelad i statistikprogram.
Verksamheten har i stort sett följt planerna. Anslagssparandet
minskade med 9,3 miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet
från 1993/94 uppgår till 26,4 miljoner kronor, vilket utgör 6,3 7 av det tilldelade ramanslaget.
SCB framhåller att verket har klarat huvuddelen av besparingskravet
enligt treårsplanen på sammanlagt 45 miljoner kronor (ca 9 7 av
anslaget) och att rymma bidraget till programsamarbetet på statistikområdet enligt EES-avtalet med ca 6 miljoner kronor, utan allvarliga inskränkningar i statistiken. Detta har varit möjligt tack vare det aktiva besparingsarbete som inleddes under 1991/92 och som givit full effekt
1993/94. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. SCB lämnade 1992 en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-—1995/96. Regering och riksdag följde i princip huvudförslaget
i SCB:s treårsplan vid beräkning av anslaget både för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:182, bet. 1992/93:FiU22, rskr. 1992/93:304) och 1994/95
(prop. 1993/94:100, bet. 1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269), men SCB tilldelades ingen treårsram i avvaktan på utredning och senare beslut om
en ny ansvarsfördelning för den statliga statistiken.
I sin enkla anslagsframställning har SCB utgått från att den allmänna Prop. 1994/95:100
inriktningen i huvudförslaget skall gälla även under budgetåret 1995/96 Bilaga 8
för den del av verksamheten som SCB ansvarar för fr.o.m. 1994/95. SCB anmäler även vissa förslag till ny statistik samt ett ökat medelsbehov
för genomförande av förvaltningsuppgifter.
Bilaga 8 Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som SCB ansvarar för överensstämmer med de mål som hittills gällt och skall vara
— att verka för att den statliga statistiken håller en god kvalitet, är
objektiv och görs allmänt tillgänglig med beaktande av att
uppgiftslämnandet underlättas och att lämnade uppgifter skyddas
genom anonymitet och sekretess, — att ansvara för statistikproduktion och internationell statistisk
rapportering som inte åligger annan myndighet.
Resurser 1995/96
Ramanslag 494 557 000 kronor
Övrigt
Medelsberäkningarna bygger på SCB:s budgetförslag. SCB omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 25 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 70. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 36,6 miljoner kronor. Beredskap för begränsning av verksamheten måste finnas om det besparingskrav som åläggs SCB inte kan uppnås. Eventuella neddragningar av statistik får inte drabba verksamhet som regleras genom författningar och avtal eller som har central betydelse för andra verksamheter. Utveckling av EG:s regelverk måste också beaktas. |
Därutöver har 375 000 kronor beräknats för arbetet med statistik avseende offentliga utgifter inom utbildningssektorn, och 218 000 kronor har beräknats med anledning av att ansvaret för dricksvattenstatistik förs över från Naturvårdsverket till SCB fr.o.m. den 1 juli 1995. :
Mot bakgrund av att SCB år 1996 skall inkomma med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1997—1999 prövas verksamheten endast för ett år.
Bilaga 8
Regeringen ser positivt på att verksamheten genomförts enligt planerna samtidigt som kostnaderna kunnat hållas nere och statistikens kvalitet förbättrats. Regeringen delar också SCB:s uppfattning att arbetet med att öka tillgängligheten till statistiken bör ges hög prioritet.
Den nya ansvarsfördelningen för statlig statistik som infördes den
1 juli 1994 innebar att SCB:s centrala förvaltningsuppgifter fått ökad
betydelse. I anslagsframställningen redovisar SCB sin bedömning av förvaltningsuppgifternas inriktning. Regeringen delar SCB:s uppfattning om
inriktningen av uppgifterna, men anser att nödvändiga resursförstärk-
ningar måste genomföras genom omprioriteringar inom anslaget.
Anpassning till ett europeiskt statistiskt system
Statistiken spelar en viktig roll som underlag, för den politik som bedrivs inom EU. EES-avtalet innebar att ett gemensamt europeiskt statistiskt
system började att byggas upp. I och med att Sverige är fullvärdig medlem i EU ges nu möjlighet att i ökad utsträckning ta initiativ och
delta i beslut om den konkreta utformningen av detta system. Den
svenska statistiken har också goda förutsättningar att fungera väl i detta system. Den är sedan tidigare internationellt väl anpassad och fyller höga
kvalitetskrav.
Eurostat, som är en del av EU-kommissionen, är EU:s statistikkontor.
Det är detta organ som mottar statistiska uppgifter från medlemsländerna och sammanställer dem till den EU-statistik som sedan publiceras och
görs tillgänglig på andra sätt. Uppgiftslämnandet till Eurostat och innehållet i de sammanställningar som sänds vidare till Eurostat grundas på en omfattande regelgivning i EG-författningar.
Enligt övergångsbestämmelserna i EES-avtalet skulle ett drygt 50-tal
rättsakter på statistikområdet implementeras den 1 januari 1995. Som en
följd av medlemskapet tillkommer ytterligare ett 20-tal rättsakter som är
relevanta för Sverige. De områden som berörs är ekonomisk och
finansiell statistik, arbetsmarknadsstatistik, energi- och industristatistik, statistik över jordbruk, skog och fiske, utrikeshandel och betalnings-
balanser samt statistik över företag, tjänster, transporter och miljö. Med den nya ansvarsfördelningen som gäller för statlig statistik kommer därför
förutom SCB även andra myndigheter att involveras i det europeiska integrationsarbetet på statistikområdet.
Rättsakterna införlivas med svensk lagstiftning på så sätt att regeringen
bemyndigas att med stöd av statistiklagen (SFS 1992:889) föreskriva att
berörda myndigheter uppfyller de åtaganden som resp. rättsakt förut-
sätter. De nu aktuella rättsakterna har inte bedömts innehålla några
åtaganden som kräver ändringar i lagen.
Anpassningen av statistiken till EG:s regelverk har hittills kunnat göras med små förändringar av uppgiftslämnandet för svenska företag och
hushåll. För statistik över handel med varor och tjänster mellan med-
lemsländerna är dock förändringarna mer omfattande. Märkbara anpassningar har också genomförts i statistikbearbetningarna. En följd av Bilaga 8 den omfattande regelgivningen på statistikområdet är dessutom att
utrymmet för omprioriteringar inom SCB:s anslag begränsas.
Framtida folk- och bostadsräkningar
Samordnade folk- och bostadsräkningar (FoB) har genomförts vart fernte
år sedan 1960. I samband med 1990 års FoB tillsatte regeringen en kommission, FoB
90-kommissionen, som fick till uppgift att dels följa det löpande arbetet med FoB 90, dels utreda framtida FoB:ar.
FoB 90-kommissionen föreslog i betänkandet "Folk och bostadsräk-
ningar år 1990 och i framtiden” (SOU 1993:41) att FoB:ar av hittills
traditionell inriktning och omfattning inte genomförs oftare än vart tionde år. Remissbehandlingen av FoB 90-kommissionens förslag har visat att
det inte längre finns ett brett stöd för traditionella FoB:ar med femårsintervall. Den visade emellertid också att förslaget kan få allvarliga konsekvenser för de användare som är beroende av aktuell statistik över hushåll och yrke. I den vidare beredningen av ärendet har konstaterats att en långsiktig registerlösning nu bör prövas. Regeringen avser därför att
återkomma till riksdagen i denna fråga. Någon FoB 1995 föreslås inte.
Slutsatser
Mot bakgrund av den prövning som gjorts av verksamheten i anslutning till SCB:s anslagsframställning drar regeringen följande slutsatser.
De övergripande målen ligger fast. De besparingskrav som åläggs SCB kan medföra ambitionssänkningar 1 statistikproduktionen. Sådana neddragningar får inte drabba statistik som regleras genom författningar och avtal eller som är av central betydelse för andra verksamheter. Andra restriktioner som utgör hinder för att anpassa verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna, med bl.a. krav på besparingar och ökad
effektivisering, bör undvikas. En sådan restriktion är den av riksdagen
beslutade procentuella fördelningen av personalantalet mellan Stockholm och Örebro. Mot bakgrund av att verksamheten nu är så väl etablerad på
bägge orterna och de ekonomiska förutsättningarna bör ett så detaljerat krav inte längre vara styrande. Dessutom är en sådan restriktion inte
förenlig med principerna för mål- och resultatstyrningen. Regeringen föreslår därför att denna restriktion skall upphöra som ett absolut krav för verksamheten.
Eftersom SCB skall inkomma med en fördjupad anslagsframställning inför nästa budgetår föreslås ingen treårsram.
Bilaga 8
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för besparingsarbetet inom SCB som
regeringen förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Saristiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 494 557 000 kr.
D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet
1993/94 — Utgift - 1994/95 — Anslag 1 000
1995/96 — Förslag 1 000
På uppdrag av en myndighet skall SCB inom sitt ansvarsområde och
1 mån av resurser
— utföra statistiska undersökningar, — utföra statistisk databehandling,
— hålla statistikdatabaser tillgängliga för bearbetningar,
— bedriva statistisk konsultationsverksamhet, — bistå vid internationell rapportering av statistiska uppgifter, — tillhandahålla de tjänster i övrigt som har samband med ett uppdrag.
SCB får också åta sig sådana uppdrag från andra uppdragsgivare och
bedriva tjänsteexport.
Statistiska centralbyrån
SCB har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat verksam-
heten i verksamhetsområdena Anslagsverksamhet och Uppdragsverksamhet.
Uppdragsverksamheten svarade för ca 34 Z av SCB:s hela omsättning och intäkterna uppgick till 232 miljoner kronor. Verksamheten gav ett överskott på 15 miljoner kronor. Överskottet innebär att SCB:s ackumulerade överskott nu uppgår till 33 miljoner kronor vilket motsvarar 14 Zz av omsättningen 1993/94 eller ca 10 7 av den beräknade omsättningen
1994/95.
Överskottet beror dels på det rationaliseringsarbete SCB genomfört under en rad år, dels på viss försiktighet på investeringssidan som följd av tidigare års underskott. SCB sänkte taxorna inför 1993/94. Detta ger
inte fullt genomslag förrän 1994/95.
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
SCB skall genom sin uppdragsverksamhet öka statistikens och de statistiska datalagrens tillgänglighet och användning. Verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt.
Resurser
SCB skall ha ett formellt 1000-kronorsanslag för uppdragsverksam-
heten. Verksamheten skall finansieras till fullo av beställaren enligt principen om full kostnadstäckning som ekonomiskt mål.
Resultatbedömning
SCB:s årsredovisning visar på ett tillfredsställande sätt att de åtgärder verket vidtagit för att förbättra lönsamheten i den uppdragsfinansierade
verksamheten varit framgångsrika och bl.a. kommit statistikanvändarna
till godo genom taxesänkningar.
Regeringen noterar att intäkterna från uppdragsverksamheten ökade
med 12 2, exklusive de uppdrag som fördes över från anslag. SCB:s mål
var att öka omsättningen med minst 5 2 per år.
Slutsatser
Regeringens beslut om ändrad ansvarsfördelning för den statliga
statistiken innebär att uppdragsverksamheten förväntas öka kraftigt fr.o.m. budgetåret 1994/95. SCB har redan vidtagit vissa åtgärder, t.ex. utbildning av personalen, för att anpassa sina rutiner till de nya kraven. SCB bör fortsätta med översynen och anpassningen av sina rutiner.
Regeringen kommer först efter att SCB inlämnat ytterligare underlag
att ta ställning till hur det ackumulerade överskottet bör disponeras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret
19957/96 anvisar ett anslag på I 000 kronor.
Bilaga 8
| 1993/94 — Utgift | 3 821 000 |
| 1994/95 — Anslag | 6 317 000 |
| 1995/96 — Förslag | 9 285 000 |
varav 6 153 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt lagen om offentlig upphandling LOU (1992:1528) och förordningen (1980:849) om tillämpningen av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling.
De övergripande målen för nämnden är att verka för att offentlig
upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med LOU, EG:s
rättssystem på området (fr.o.m. 95-01-01) och GATT- överenskommelsen
om statlig upphandling.
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) inrättades den 15 mars 1993 och har således avgett sin första årsredovisning.
NOU har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
verksamhetsområdena Informations- och rådgivning, Tillsyn inkl. GATTfrågor, Utveckling och Regeringsstöd.
NOU:s verksamhet under det första verksamhetsåret har inriktas mot
dels informations- och rådgivning i syfte att underlätta införandet av lagen om offentlig upphandling för alla dem som skall följa lagen dels
påverkan av själva lagstiftningsarbetet. Direktivförändringar m.m. har inneburit ett omfattande inläsnings- och kartläggningsarbete samt upparbetande av ett kontaktnät även internationellt. Mer än 47 Z av den totala arbetstiden har ägnats åt informationsverksamhet vilket är betydligt mer än planerat. Detta hänger samman med den stora efterfrågan som finns på NOU:s tjänster. Det finns inga tecken på att efterfrågan minskar. När det gäller tillsynsverksamheten har ännu inga allmänna råd lämnats
från NOU. I första hand har NOU valt att arbeta med kommentarer till lagstiftningen och koncentrerat sina insatser till områden där det största
behovet har funnits med utgångspunkt i förfrågningar och klagomål.
NOU ger ut nyhetsbrev 4 ggr/år.
NOU:s kostnader för verksamheten var 4 352 000 kr. De låga kostnaderna beror på att nämnden fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede och att personalstyrkan därför inte varit fullständig. Dessutom har NOU skjutit upp nödvändiga investeringar till budgetåret
1994/95. Anslagssparandet uppgår därför till 2 162 000 kr.
Enligt regeringens beslut skall investeringar i anläggningstillgångar
finansieras med anslagsmedel under budgetåret 1994/95 eftersom NOU
inte har någon låneram.
Bilaga 8
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1994/95 bör ligga fast. Nämnden för offentlig
upphandling (NOU) skall verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med LOU, EG:s rättssystem
och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (GATT- OS).
Resurser
Ramanslag 1995/96 9 285 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 1 200 000 kr
Övrigt
Nämnden omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 500
000 kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 57.
Resultatbedömning
NOU:s årsredovisning visar att verksamheten utvecklas mot de uppsatta
målen. Det första verksamhetsåret har präglats av att NOU är under uppbyggnad. Trots detta förhållande har NOU enligt regeringens bedömning presterat ett gott resultat. Regeringen konstaterar att Revisionskontoret vid regeringskansliet inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende NOU.
Slutsatser
Regeringen anser att de övergripande målen för NOU:s verksamhet som gäller för budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Anslagssparandet bör bl.a. användas till investeringar, köp av konsulttjänster och utgifter i samband med statistikrapportering.
8 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Biluga 8
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 8 Regeringen föreslår att riksdagen
till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 9 285 000 kr
E Statliga arbetsgivarfrågor
Bilaga 8
Inledning
Verksamheten inom Statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna Arbetsgivarverket (Ag V) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) dels anslag som tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets- och anställningsvillkor för de statligt anställda.
AgV:s övergripande mål skall vara att utveckla och samordna den
statliga arbetsgivarpolitiken. Motsvarande mål för SPV är att verka för att dess verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande
av kravet att utbetalning av löner och pensionerm. fl. förmåner skall vara
korrekta.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 19971 1998)
Absoluta tal Relativa tal Statliga arbetsgivarfrågor 3 081,2 —2705,1 —3694,2 2462,8 of. of.
1) Prisnivå 1995/96
E 1. Arbetsgivarverket
1993/94 — Utgift 54 672 000 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 — Förslag 1 000
Arbetsgivarverket (Ag V) är enligt sin instruktion (1994:272) förvaltningsmyndighet för statliga arbetsgivarfrågor.
Det övergripande målet för AgV:s verksamhet skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
Arbetsgivarverket
Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildades den 1 juli 1994 till Ar-
betsgivarverket (AgV). En förutsättning för ombildningen var att ett
system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader infördes. Detta innebär bl.a. att myndigheterna övertar det dagliga ansvaret som
arbetsgivare. För att ge de statliga arbetsgivarna bättre möjligheter att ta detta arbetsgivaransvar ombildades Arbetsgivarverket den 1 juli 1994 till Bilaga 8 en avgiftsfinansierad myndighet, som arbetar på uppdrag av myndigheter-
na. AGV:s högsta beslutande organ är arbetsgivarkollegiet. Arbetsgivarkollegiet har 120 ledamöter. Kollegiets huvuduppgift är att besluta om
verksamhetens inriktning och att fastställa medlemsavgiftens storlek. De 120 ledamöterna väljs av myndigheterna och utses av regeringen.
Styrelsen, bestående av högst 15 ledamöter, beslutar inom de ramar som arbetsgivarkollegiet fastställt, vilket bl.a. innebär att styrelsen fungerar som central förhandlingsdelegation. Arbetsgivarkollegiet utser
varje år en ledamot till ordförande och en till vice ordförande i styrelsen.
Generaldirektören är myndighetens chef och utses av styrelsen. Generaldirektören ansvarar under styrelsen för myndighetens löpande verksamhet och förvaltning.
Ombildningen av den statliga arbetsgivarorganisationen innebär att
riksdagens finansutskott och regeringen inte längre behöver godkänna avtal i frågor om anställningsvillkor som gäller statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Undantag skall gälla för huvudavtalen, såvitt avser bl.a. skyddet mot samhällsfarliga konflikter, och medbestämmandeavtalet för regeringskansliet (MBA-R). Denna ändring träder i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:77, bet. 1994/95:KU2-3, rskr. 1994/935:5 och 8).
Utvärdering
I riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1993/94:77 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området underströk konstitutionsutskottet i sitt betänkande 1993/94:KU19 behovet av att organisationen av nya arbetsgivarorganisationen följs upp och att en utvärdering av verksamheten sker ganska snart .
Regeringen kommer under våren att fatta beslut om en sådan utvärdering.
Anslagsframställning och årsredovisning
AgV har för budgetåret 1995/96 lämnat en enkel anslagsframställning till vilken man bifogat en rapport om verksamhetens inriktning. Av denna framgår att myndigheterna skall betala 0,14 7 av sina respektive
bruttolönesummor till AgV. Utgifter exkl. avvecklingskostnader beräknas
för budgetåret 1994/95 att uppgå till 69 000 000 kr, och för budgetåret
19957/96 till 68 700 000 kr (103 050 000 kr för 18 månader).
AgV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen redovisat följande aktivitetsområden (verksamhetsgrenar)
— arbetsgivarsamverkan
— stöd- och rådgivningsverksamhet Bilaga 8 — intressebevakning och opinionsbildning — regeringsuppdrag.
AgV:s verksamhet budgetåret 1993/94 har i stor utsträckning präglats av förberedelsearbete inför ombildningen den 1 juli 1994. Det gångna
året, med både en central avtalsrörelse och lokala förhandlingar på alla
myndigheter, verk och bolag, har ställt stora krav på AgV när det gäller att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Av den ”servicebarometer", som AgV låtit IMU-testologen göra framgår att de insatser som gjorts för en bredare arbetsgivarsamverkan och då det gäller
att förankra förhandlingsfrågorna har utvecklats positivt. Den årligen återkommande servicebarometern möjliggör jämförelser över tiden.
Regeringen instämmer emellertid i RRV:s bedömning att servicebarometern bör utvecklas för att ge underlag för kvalitetssäkring. Detta arbete bör lämpligen kunna kopplas till arbetet med att ta fram verksamhetsmål.
AgV redovisar ett överskott på sitt ramanslag med drygt 6,5 miljoner kr.
RRV:s granskning visar brister i den interna kontrollen och i förvaltningen. Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändning mot AgV:s
årsredovisning. I revisionsberättelsen påpekar RRV att gällande regler
och vedertagen praxis för den finansiella redovisningen i vissa fall inte följts. Regeringen instämmer i RRV:s påpekanden som bl.a. innebär att
AgV behöver tillföras en fast resurs med ekonomisk kompetens. Regeringen avser att i kommande mål- och resultatdialog med AgV:s
ledning bl.a. följa upp AgV:s åtgärder.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målet för AgV:s verksamhet skall vara att utveckla
och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
Resurser:
AGV skall vara en avgiftsfinansierad myndighet och ha ett 1 000-
kronorsanslag.
Resultatbedömning
Bilaga 8
AgV:s resultatredovisning avseende budgetåret 1993/94 innebär en
förändring i negativ riktning jämfört med föregående år. Information
saknas och det förekommer avvikelser vid avstämning av de kostnader och intäkter som redovisas i resultatredovisningen mot uppgifterna i
resultaträkningen. I likhet med förra året handlar effektbeskrivningarna
i första hand om de lönepolitiska frågorna. Det underlag som redovisas
för de slutsatser som dras i detta sammanhang borde ha varit fylligare.
AgV angav i kommentarerna till RRV:s rapport förra året att kravet på uppföljningsbara mål kommer att kunna uppfyllas budgetåret 1993/94. AgV har dock inte dokumenterat sådana mål i årsredovisningen. Regeringen har i regleringsbrevet för innevarande budgetår angett att AgV bör formulera sina verksamhetsmål och redovisa dessa i årsredovisningen.
Slutsatser
Budgetåret 1993/94 har inneburit ctt omfattande förberedelsearbete för AgV inför ombildningen den 1 juli 1994. AgV:s nya och delvis unika organisation ställer särskilda krav på mål- och resultatdialogen. Detta tillsammans med att AgV agerar i relation till arbetstagarnas fackliga organisationer ställer särskilda krav på hur årsredovisningen bör utformas. Regeringen avser att i kommande dialog med AgV:s ledning diskutera denna fråga.
AgV har inkommit med en skrivelse där man redovisar vilka åtgärder som har vidtagits och vilka anmärkningar som är föremål för åtgärder med anledning av RRV:s revisionsberättelse. Regeringen konstaterar att åtgärder redan vidtagits för flertalet av anmärkningarna och att AgV:s styrelse i de återstående frågorna avser återkomma till regeringen vid kommande dialog med förslag till åtgärder.
Sammantaget innebär bedömningen av AgV att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gällan även för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetsgivarverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på
1 000 kr.
Bilaga 8 1993/94 — Utgift -
1994/95 — Anslag 3 830 000
1995/96 — Förslag 5 745 000
varav 3 830 000 för juli 1995-juni 1996
Anslaget kom till den 1 juli 1994 i samband med ombildningen av SAV till AgV. Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos AgV och som normalt inte ingår i AgV:s
arbete, såsom särskilda statistikbearbetningar, särskilda uppdrag, utvärderingar etc. inom ramen för den statliga arbetsgivarpolitiken.
Regeringens överväganden
Anslaget bör ligga kvar på oförändrad nivå. Bl.a. kommer kostnader för den av riksdagen begärda utvärderingen av den nya arbetsgivaror-
ganisationen samt AgV:s kostnader för beräkningar av justeringstal
avseende myndigheternas lönekostnader att belasta detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett
ramanslag på 5 745 000 kr.
E3. Statens löne- och pensionsverk
1993/94 — Utgift - 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 — Förslag 1 000
Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster.
Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att
utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i resultatområdena
Statlig Pensionsförvaltning, Pension Försäkring och Lön/PA.
För resultatområdena anges följande mål.
— att handlägga alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till
SPV så att rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid — att kvantitativt handlägga lika många ärenden som inkommit under
året
Pension Försäkring:
— att behålla nuvarande kunder samt öka marknadsandelarna — att erbjuda kringtjänster
Lön/PA:
— att tillhandahålla produkter och tjänster som medverkar till en
rationell lön/PA- hantering hos kunderna — att genom kombinationen av ett förbättrat centralt lönesystem
(SLÖR/PIR) och ett lokalt modernt löne- och personaladministrtivt
system (Picea) behålla befintliga kunder och samtidigt bli tillräckligt
konkurrenskraftigt för att få nya kunder.
SPV:s omsättning för budgetåret 1993/94 var 209 miljoner kronor, en ökning med cirka 5 Z jämfört med budgetåret 1992/93. Ökningen kan helt hänföras till det nya resultatområdet Pension Försäkring. För budgetåret 1993/94 redovisas ett totalt överskott på 27 077 000 kronor.
Resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning visar ett underskott på cirka 205 000 kronor och resultatområdena Pension Försäkring och Lön/PA överskott på 25 688 000 kronor respektive 1 594 000 kronor. Överskottet inom Pension Försäkring beror enligt SPV på att nya kundgrupper har anslutits och att ett antal affärsverk som bolagiserats har valt att låta SPV ta hand om hela eller delar av sin pensionsadministration.
Andelen kvinnor uppgår till 73 Z av SPV:s personal och andelen kvinnliga chefer till 48 2. I jämställdhetsplanen för 1993/94 anges bl.a. att SPV skall
— eftersträva en jämnare köns- och åldersfördelning vid nyanställningar — uppmuntra kvinnor att söka utvecklingstjänster — företa lönejämförelser före och efter löneförhandlingar
— pröva om skillnader i prestationer, meriter och rekryteringssituation
motiverar förekommande löneskillnader mellan kvinnor och män med
likvärdiga arbetsuppgifter.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Vissa uppgifter om SPV:s resultat m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i tusen kr). Bilaga 8 Balansräkning
| Tillgångar | 1993/94 1992/93 Skulder och Kapital | 1993/94 1992/93 |
| Omsättningstillgångar 1 118721 1 062 888 Kortfristiga skulder | 1036 555 1 001 083 | |
| Anläggningstillgångar | 5 701 4 584 Verkskapital | 85 467 66 390 |
| Summa | 1 124 422 1 067 473 Summa | 1 124 422 1 067 473 |
| Resultaträkning | 1993/94 1992/93 | |
| Intäkter | 201 016 186 654 |
Verksamhetens kostnader = 181 786 161 552 Finansiellt netto 7 847 12 238 Verksamhetsresultat 27 077 37 340 Extraordinära kostnader - -
Årets kapitalförändring — 27 077 37 340
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94- 1995/96 bör ligga fast. Resurser SPV skall vara en uppdragsfinansierad myndighet och ha ett formellt 1000-kronorsanslag.
Resultatbedömning
SPV:s årsredovisning, visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.
Inom resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning intar SPV en monopolställning. De avgifter myndigheterna betalar för administration
av pensioner m.m. fastställs av regeringen. Det totala avgiftsuttaget per
arbetsgivare för pensionsadministration m.m. har hållits oförändrat sedan
föregående budgetår. Verksamheten är till stor del ärendestyrd. Cirka 43 000 ärenden har inkommit under året och cirka 42 000 har ex- Bilaga 8
pedierats. Det av SPV uppställda kvantitetsmålet att handlägga lika
många ärenden som kommer in under året har således inte uppnåtts helt. En förklaring är att antalet inkomna ärenden varit fler än beräknat. SPV
har kommit långt då det gäller att uppfylla kvalitetsmålet att handlägga
alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till SPV så att rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid. Den stickprovsrutiner som
införts under året för kontroll av ärendenas handläggning visar enligt
Riksrevisionsverket att knappt 2 2 av de kontrollerade ärendena varit
behäftade med fel som lett till felaktiga utbetalningar. Utvecklingen av styckekostnaden för SPV:s tjänster inom resultatområdet Statlig pensions-
förvaltning är positiv. Uttryckt som kostnad per ärende, har styckekost-
naden sjunkit sedan föregående budgetår. Den positiva kostnadsutvecklingen för statlig pensionsförvaltning är enligt SPV ett resultat av effektivisering av verksamheten. Dessutom
anges att stordriftsfördelar vunnits genom att verksamheten utökats och nya kundgrupper tillkommit. SPV syftar på utvecklingen inom resultatområdet Pension Försäkring, vars betydelse har ökat markant från föregående år. Det gäller såväl ekonomiskt som resursmässigt. Resultatområdets andel av SPV:s totala omsättning har ökat från cirka 14 20 till drygt 35 7. Antalet anställda har samtidigt nära nog fördubblats och uppgår till 65 av SPV:s totalt drygt 337 anställda. Resultatområdet är konkurrensutsatt och priserna sätts genom förhandlingar med kunderna. Riksrevisionsverket granskar principerna för hur ersättningarna bestäms. Av SPV:s redovisning framgår att man inte lyckats öka sina marknadsan-
delar som planerat inom ett affärsområde. Verksamheten inom resulta-
tområdet har emellertid genererat betydande överskott, drygt 25 miljoner kronor mot cirka 5 miljoner under budgetåret 1992/93. En förklaring till att överskott skapats, vid sidan av effekterna av ökade volymer m.m., är SPV:s låga kostnadsläge och prissättningen av verkets tjänster inom resultatområdet. Marknadens priser, som varit högre än SPV:s självkostnader, har delvis varit vägledande vid prissättningen. Effektiviteten inom resultatområdet är svårbedömd, då det i årsredovisningen saknas uppgifter om t.ex. styckekostnad per årsarbetare. Det kan nämnas att
pensionsbesked, med information om den kompletterande ålderspensio-
nen, KÅPAN, skickats ut till 370 000 personer under hösten 1994. SPV bör klarare redovisa vilken betydelse resultatområdet Pension Försäkring
har för kostnadsutvecklingen inom resultatområdet Statlig Pensionsför-
valtning.
På Lön/PA-området har SPV regeringens uppdrag att utveckla ett nytt lokalt löne- personaladministrativt system för staten. Utvecklingsarbetet, som har försenats cirka ett år, skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95. Verksamheten är konkurrensutsatt och regeringen kommer att
följa hur det nya löne-/PA-systemet utvecklas med avseende på bl.a.
kundunderlag och beräknat pris för kostnadstäckning.
Bilaga 8
De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen i 1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och personaladministrativa system anpassade efter
de behov som den statliga verksamheten ställer.
Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande affärsområde på grund av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att SPV
bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s
huvuduppeifter. Syftet med dessa uppdrag skall vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för den statliga pensionsförvaltningen, Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s verksamhet ökar i omfattning, avser regeringen att pröva under vilka förutsättningar verksamheterna inom SPV bör bedrivas i framtiden.
Arbetet med att utveckla ett nytt lokalt löne- personaladministrativt
system för staten skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95. Regeringen kommer att särskilt följa hur det nya löne-/PA-systemet utvecklas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 1 000 kr.
E 4, Vissa avtalsstyrda anslag
1994/95 — Anslag 132 501 000 1995/96 — Förslag 21 751 000
varav 14 501 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget har två anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt och Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Avgångsbidrag på grund av vilande rätt
Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars
1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångs-
avtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har Bilaga 8 en arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-
statlig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös.
Medlen disponeras av Arbetsgivarverket (AgV) för utbetalning efter beslut av Statens trygghetsnämnd.
Regeringens överväganden
Mot bakgrund av vad som sagts ovan torde inget avgångsbidrag utbetalas efter den 31 mars 1995. Det kan dock inte uteslutas att beslut drar ut på
tiden och att utbetalning blir aktuell även efter den 1 april 1995. Det är svårt att förutsäga storleken på en sådan utgift och endast ett formellt belopp på 1 000 kr har beräknats för budgetåret 1995/96.
Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknads-
försäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i
ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande Statens förhandlingsnämnd och AMF.
Statens arbetsgivarverket (SAV) har fr.o.m. 1993 p.g.a. de pågående förändringarna inom arbetsskadeområdet sagt upp avtalet om samarbete angående administration av personskadeärenden. Detta innebär att avtalet upphör att gälla vid utgången av 1995.
Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För år 1994 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14 500 000 kr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för år 1995 är ännu inte slutförda.
Regeringens överväganden
Regeringen finner det angeläget att Arbetsgivarverket, inför slutande av
nytt samarbetsavtal, gör en noggrann kartläggning av vad marknaden har att erbjuda.
I avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1995 har kostnaderna beräknats utifrån innevarande års överenskommelse till 21 750 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 21 751 000 kr.
E 5. Tjänstepensioner för skolledare och lärare
1993/94 = Utgift 2 444 492 000 1994/95 — Anslag 2 444 492 000 1995/96 — Förslag 3 666 738 000
varav 2 444 492 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall medlen på
detta anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på statsbudgetens inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till bland andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. I kostnaderna ingår, i enlighet med en överenskommelse mellan
regeringen å ena sidan samt Landstingsförbundet och Svenska kommun-
förbundet å andra sidan, kostnader för bland andra skolledare och lärare för vilka arbetsgivaransvaret fr.o.m. den 1 januari 1991 övergått från
staten till kommuner och landsting. Arbete pågår med att förbereda en ny överenskommelse. I avvaktan på en permanent lösning bör anslaget uppföras med samma belopp som uppförts för innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 3 666 738 000 kr.
F. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det
Bilaga 8
finansiella systemet
Inledning
Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det
finansiella systemet (prop.1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr.
1992/93:155). Beslutet innebär att staten garanterar att banker och vissa
andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Syftet med
den statliga garantin är att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Statens åtagande är temporärt och skall enligt riksdagens beslut kvarstå så länge det behövs och avvecklas, genom riksdagsbeslut, när så kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras.
Målen för bankstödsverksamheten är att
— trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen, -— statliga stödåtgärder så långt som möjligt, inom ramen för effektivi-
tet, konkurrens och mångfald, skall präglas av affärsmässighet, — statens långsiktiga kostnader skall hållas så låga som möjligt,
— stödet så långt möjligt skall återvinnas.
Omfattningen av problemen i den finansiella sektorn under åren 1991-
1993 saknar jämförelse i modern tid. Regeringen har till riksdagen i två
skrivelser (1993/94:61 resp. 1993/94:238) redovisat utvecklingen vad gäller stödverksamheten. En relativt utförlig beskrivning finns också i
1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 8 s. 140-151).
För närvarande är verksamheten avseende statens bankstödsåtaganden inriktad på att återvinna så mycket som möjligt av utbetalat stöd och att följa upp ingångna avtal samt förvalta erhållna tillgångar. Samtliga anhängiggjorda stödärenden är avgjorda.
Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande:
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 — för
juli 95 - juni 96 1997) 1998)
Absoluta tal Relativa tal Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 24 037,8 14,0 16,5 10,9 -0,4
1) Prisnivå 1995/96
Bankstödsnämndens förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har an- Bilaga 8 slaget räknats ned med ca 1 miljon kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 7. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor, motsvarande en nivåsänkning på 11 2. Härutöver har anslaget minskats med ca 3,6 miljoner kronor
budgetåret 1995/96 till följd av verksamhetens minskade omfattning.
Nedan redovisas vilka stödärenden och ägarfrågor som fortfarande är
aktuella. Därefter följer en kort sammanfattande redogörelse av hela
bankstödet och en kostnadsmässig redovisning. Slutligen anger regeringen sina överväganden.
Bankstödsnämnden och den statliga garantin
Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993 för att hantera stödet. Nämnden övertog vid sin tillkomst den verksamhet som tidigare bedrivits
inom Finansdepartementet. Nämnden har hanterat fyra stödärenden, Gota
Bank, Sparbanken Sverige, S-E-Banken och Föreningsbanken. Inom ramen för bankstödet har nämnden för närvarande enbart avtal med Föreningsbanken. Gota Bank rekonstruerades och såldes till Nordbanken.
S-E-Banken och Sparbanken Sverige återtog sina stödansökningar. Utöver
detta har Bankstödsnämnden ett avtal om stöd med elva sparbanksstiftel-
ser.
Bankstödsnämnden har också till uppgift att i den utsträckning rege-
ringen bestämmer förvalta aktier och andra tillgångar som staten äger
eller har fått som säkerhet i samband med att stöd lämnats. I denna del av nämndens verksamhet har en stor del av dess resurser använts till att hantera ägarfrågorna i Nordbanken, Securum och Retriva.
De frågor som är av störst ekonomisk betydelse och som fortsättningsvis kommer att vara viktiga för Bankstödsnämndens verksamhet redovisas kortfattat nedan.
Stödärenden
Under budgetåret 1993/94 avslutades i princip samtliga stödärenden som anhängigjorts hos Bankstödsnämnden. De två stödavtal som fortfarande
löper skall förvaltas och följas upp av nämnden. I samband med detta
skall Bankstödsnämnden se till att betalningar sker till staten i enlighet med de villkor som avtalats.
Föreningsbanken
Bankstödsnämnden slöt i november 1993 ett avtal med Föreningsbanken
om statligt stöd. Avtalet innebär att Föreningsbanken får ett skydd för sin
kapitaltäckning under åren 1994-1996. Någon utbetalning av detta stöd
har inte skett. Utbetalning kommer endast att ske om Föreningsbankens förväntade kreditförluster blir större än beräknat och att kapitaltäckningen Bilaga 8 samtidigt går under 9 Z. Stöd kan endast ges för uppkomna förluster i redan existerande engagemang. Statens engagemang består av en garanti som uppgår till 2,5 miljarder kronor. Föreningsbanken betalar en avgift om 1 2 per år för denna garanti, dvs. 25 miljoner kronor för innevarande verksamhetsår.
Om hela eller delar av garantin skulle utnyttjas blir staten ägare till preferensaktier i banken. Dessa är konstruerade så att Föreningsbanken kan lösa in dem fram till 1998. Staten har försäkrat sig om full kontroll om banken inte skulle kunna lösa in aktierna.
Sparbanksstiftelserna
Staten gav under budgetåret 1991/92 en garanti på 3,8 miljarder kronor till Första Sparbanken som senare omvandlades til! ett lån till sparbanksstiftelserna. Ytterligare stöd krävdes och staten fick gå i borgen för ett annat lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelserna. Staten fick i ett senare skede infria en mindre del av sitt garantiåtagande. Detta åter-
betalades dock senare.
Regeringen gav i november 1993 Bankstödsnämnden i uppdrag att uppta förhandlingar om vissa erforderliga ändringar i avtalet med sparbanksstiftelserna. I den nya konstruktionen av stödet har de aktier som staten har fått i pant för tidigare givna lån till sparbanksstiftelserna lagts i ett särskilt förvaltningsbolag. Bolaget förvaltar panten som består av aktier
i Sparbanken Sverige AB. Bolaget har också övertagit de två lån som
upptogs i det ursprungliga stödavtalet. Dessa lån är nu omplacerade på marknaden till marknadsmässiga villkor och räntor. Staten har garanterat lånen. Garantiavgiften till staten är minst 0,5 Z enligt en särskild konstruktion i stödavtalet.
I samband med omplaceringen av lånen till marknadsmässiga villkor minskade staten sin fordran med drygt 1 miljard kronor motsvarande nuvärdet på de räntesubventioner som staten lämnat på ett av lånen i enlighet med det ursprungliga avtalet. Sparbanksstiftelserna har dessutom i mars 1994 sålt aktier i Sparbanken Sverige AB. Försäljningssumman har delvis använts till att ersätta staten för nyss nämnda infriande av den ursprungliga garantin.
Det nya avtalet har en mer affärsmässig utformning och innebär att statens åtagande har minskat från 8 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor. Staten har försäkrat sig om insyn i det nya förvaltningsbolaget genom två styrelseplatser av sju. Staten har dessutom rätt att förvärva samtliga aktier i bolaget om bankens kapitaltäckning understiger det lagstadgade kravet eller om stiftelserna bryter mot avtalet.
Bankstödsnämnden anser att några nya stödärenden inte är att förvänta. Det kan emellertid inte uteslutas att nya ärenden kan bli aktuella varför
det bör finnas kvar en beredskap på Bankstödsnämnden för eventuella
stödinsatser. Denna beredskap kan delvis upprätthållas genom att per-
frågor. En delvis likartad kompetens behövs för dessa uppgifter. Bilaga 8
Ägarfrågor
Ägarfrågorna är inriktade på att utöva statens ägande i Nordbanken, Secu-
rum och Retriva. I utövandet av ägarrollen skall Bankstödsnämnden förvalta statens aktier och andra finansiella instrument som ges ut av instituten. Nämnden får inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt förfoga över aktierna och andra finansiella instrument som ges
ut av Nordbanken och Securum. Bankstödsnämnden skall utföra sitt uppdrag i nära samarbete med Finansdepartementet och hålla departements-
ledningen fortlöpande informerad om arbetet.
Nordbanken
Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken. Bankstödsnämnden har på uppdrag av regeringen genomfört en
upphandling av konsultstöd.
Securum och Retriva
Securum och Retriva övertog vid resp. bolags bildande Nordbankens
resp. Gota Banks s.k. problemtillgångar. Målet för deras verksamhet är att avveckla dessa tillgångar med ett för staten så gynnsamt utfall som möjligt. Securum har kommit långt i denna process och är att beteckna som ett tillgångsförvaltande bolag med karaktär av konglomerat.
Retriva började sin verksamhet den 1 januari 1994, ungefär ett år efter Securum, och har därför inte kommit lika långt med hanteringen av kreditportföljen. Retriva arbetar i huvudsak efter samma principer som Securum och kan förväntas nå en struktur liknande Securums nuvarande under budgetåret 1995/96.
Sammanfattning av samtliga stödinsatser
De statliga stödåtgärderna i form av direkta stöd till stödsökande institut
och garantier samt åtaganden när staten har medverkat till rekonstruktioner redovisas i föjande tabell. I tabellen är samtliga stödinsatser redovisade per institut. Kolumnen utbetalt visar i vilken utsträckning
stödet har påverkat statens lånebehov. Kolumnen belastat statsbudgeten
visar 1 vilken utsträckning stödet påverkat statsbudgeten. Stödåtgärder uppgående till 65 miljarder kronor har betalats ut av staten. Den totala
belastningen för statsbudgeten för stödåtgärder har varit 60 miljarder
kronor. Skillnaden i vad som har belastat statsbudgeten och vad som är
9 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga &
utbetalat av staten består i huvudsak av räntebetalningar på lånefinan- Prop. 1994/95:100
sierade kapitaltillskott till Securum och Retriva. För dessa kapitaltillskott Bilaga 8 har Bankstödsnämnden erhållit aktier i bolagen.
Det statliga bankstödet
Belastat mkr Totalt åtagande Utbetalt statsbudgeten Sparbanksstiftelserna
| garanti! | 6 803 | 0 | 0 |
| räntesubventioner | 1028 | 1 028 | 1 028 |
| Totalt | 7 831 | 1 028 | 1 028 |
Nordbanken
| aktieteckning 1991 | 4 191 | 4191 | 4 191 |
| aktieköp 1992 | 2 055 | 2055 | 2 055 |
| kapitaltillskott 1992 | 10 000 | 10 000 | 10 000 |
| Totalt | 16 246 | 16 246 | 16 246 |
Securum
| garanti I 1992 | 9 850 | 9 850 | 9 850 | |
| garanti 2? 1992 | 13 150 | 13 150 | 13 150 | |
| aktieköp 1993 | 1 000 | 1 000 | [0] | |
| borgen 1993 | 10 000 | 0 | 0 | |
| Totalt | 34 000 | 24 000 | 23 000 |
Gota Bank
| kapitaltillskott 1993 | 20 000 | 20 000 | 20 000 |
| garanti eget kapital? | 231 | 231 | 231 |
| Totalt | 20 231 | 20 231 | 20 231 |
Retriva
| kapitaltillskott 1993 | 3 800 | 3 800 | 0 |
| borgen 1993 | 3 500 | 0 | 0 |
| Totalt | 7 300 | 3 800 | 0 |
Föreningsbanken kapitaltäckningskydd 1993 2 500 0 0 Totalt 2 500 0 0
TOTALT BANKSTÖD 88 108 65 305 60 505”
I Garantin till Sparbanksstiftelserna uppgick vid avtalstidpunkten nuvärdeberäknat till ca 5,5 mdkr. ?Garantin till Securum har minskats med 1 mdkr jämfört med föregående års redovisning genom att Securum efter upprättandet av bokslutet för 1993 avstått från detta anspråk. Den tidigare garantin om 3 mdkr för det egna kapitalet i Gota Bank till Nordbanken, har efter bokslutets fastställande infriats med 231 mkr. Utöver ovanstående belastning på statsbudgeten på 60 505 mkr har anslaget för åtgärder för att stärka det finansiella systemet belastats med ytterligare finansieringskostnader om 3650 mkr för lån i Riksgäldskontoret samtidigt som anslaget gottskrivits med erhållna garantiavgifter. Nordbankens utdelning m.m. om 928 mkr, dvs nettobelastningen är 2 722 mkr.
Mest stöd har getts till Nordbanken (inkl. Securum) och Gota Bank.
För att få en mer kostnadsmässig redovisning av stödet där samtliga Bilaga 8 kostnader för statens insatser är medtagna och där hänsyn tagits till att
staten erhåller tillgångar genom stödåtgärderna krävs en annorlunda ansats än den ovanstående.
Ekonomisk redovisning av bankstödet
En fullständig redovisning av bankstödets ekonomiska effekter för staten
kräver dels att hänsyn tas till vissa kostnader som ännu inte har gett upphov till några utgifter för staten, dels att hänsyn tas till de tillgångar resp.
åtaganden som bankstödet har medfört för staten.
De totala utgifterna för bankstödet har t.o.m. budgetåret 1993/94 uppgått till 67 miljarder kronor. Statens nettokostnader för stödåtgärder under föregående budgetår var 22 miljarder kronor. Staten hade ett
garantiåtagande till Gota Bank på 20 miljarder kronor som infriades. Sparbanksavtalet har kostat staten drygt 1 miljard kronor vilket utgör
nuvärdet av de räntesubventioner som lämnades till Sparbanken i det
ursprungliga avtalet 1991. Bankstödsnämndens räntekostnader för lånefinansiering av kapital-
tillskott i Securum och Retriva samt kostnader för förtida inlösen av lån uppgick förra budgetåret till 1,9 miljarder kronor. Sammantaget uppgår dessa kostander till 5,8 miljarder kronor.
Ekonomiska konsekvenser av bankstödet budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94
Bilaga 8
mkr 1991/92 — 1992/93 = 1993/94 Totalt Kostnader Aktieköp Nordbanken 4 191 2 055 6 246 Kapitaltillskott
| - Nordbanken =. | 10 000 | 10 000 |
| - Securum garanti 1 | 9 850 | 9 850 |
| - Securum garanti 2 | 13 150 | 13 150 |
Gota Banks ianspråktagande av garanti 20 000 20 000 Förtidsinlösen subventionerade lån Sparbanken 1.028 1028 Infriade garantier 400 231 631 Räntekostnader och kostnader för
| förtida inlösen av lån | 3922 1 896 5 818 | ||
| Förvaltningskostnader | 4 | 16 | 20 |
| Konsultkostnader | 5 92 | 70 | 167 |
| Summa | 4 196 37 455 23 367 66 918 |
Intäkter
| Garantiavgifter | 100 | 174 | 274 |
| Nordbanken aktieutdelning | 591 | 591 | |
| Återbetalning av infriad garanti | 400 | 400 | |
| Övriga intäkter | 80 | 183 | 263 |
| Summa | 180 1 348 1 528 | ||
| Summa, netto | 4 196 37 275 22 019 65 390 |
Tillgångar i Bankstödsnämnden Aktier
| - Nordbanken | 12 900 |
| - Securum | 3 300 |
| - Retriva | 1 500 |
| Delsumma | 17 700 |
| Bankstödet totalt, netto | 47 690 |
Staten har börjat återvinna en del av det utlagda bankstödet. Nordbanken går nu med vinst och gjorde en utdelning till staten på netto 360 miljoner kronor föregående budgetår. Bruttoutdelningen var
231 miljoner kronor högre men dessa användes för att kvitta mot den fordran på staten som Nordbanken hade genom att staten garanterat nivån på Gota Banks kapital per den 31 december 1993. Värdet av Nord-
banken, Securum och Retriva uppgår nu till betydande belopp. Deras
sammanlagda bokförda värden hos Bankstödsnämnden är ca 18 miljarder
kronor. Det egna kapitalet i de tre institutens kvartalsrapporter den 30 september 1994 var väsentligt högre, sammanlagt 32 miljarder kronor (Nordbanken 16,3 och Securum 12,3 samt Retriva 3,8 miljarder kronor).
Regeringens överväganden
Bilaga 8
Återhämtningen i den finansiella sektorn har gått snabbare än vad som kunde förutses och läget idag synes stabilt. Stödverksamheten inriktas för närvarande på eftervård. De ingångna stödavtalen som fortfarande löper
skall bevakas och värdena i Nordbanken, Securum och Retriva skall på bästa sätt tillvaratas för att kunna återvinna utbetalt stöd i så stor utsträckning som möjligt. För Bankstödsnämndens del innebär detta att resurserna bör fokuseras på dessa områden. Nettoutgifterna för bankstödet har hittills varit ca 65 miljarder kronor.
Det bokföringsmässiga värdet på tillgångarna i Nordbanken, Securum och Retriva gör emellertid att nettostödet med hänsyn tagen till detta bokförda värde av tillgångarna kan beräknas till 47 miljarder kronor. Det egna
kapitalet i instituten uppgår till 32 miljarder kronor vilket innebär att
nettostödet vid denna värdering av tillgångarna för närvarande kan beräknas till ca 33 miljarder kronor.
Den statliga garantin som infördes för betalningssystemet skall bestå så
länge den behövs. Riksdagen har att fatta beslut om när den skall avvecklas. Det är inte möjligt att nu bestämma när avvecklingen skall ske.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Bank-
stödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat i avsnittet Inled-
ning.
F 1. Bankstödsnämnden
| 1993/94 — Utgift | 15 745 338 |
| 1994/95 — Anslag | 14 031 000 |
| 1995/96 — Förslag | 16 500 000 |
varav 10 989 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget får disponeras för löne- och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verksamheten.
Bankstödsnämndens förvaltningskostnader skall täckas med årliga avgifter från de institut vars ansökan om stöd bereds av Bankstödsnämnden eller som ingått avtal om stöd. De kostnader som inte täcks av stödsökande institut skall täckas av samtliga företag som omfattas av bankstödet. Avgifterna bruttoredovisas mot inkomsttitel.
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att
tryggas. Vidare skall Bankstödsnämnden Bilaga 8
— kontrollera att de institut som erhållit stöd uppfyller villkor om
återbetalning, — förvalta fordringar och andra tillgångar som erhållits så att statens
rätt på bästa sätt tillvaratas,
— avveckla tillgångar som staten övertagit så snart det är affärsmässigt
lämpligt,
— utveckla metoder för en överskådlig och heltäckande rapportering till
regeringen av vidtagna åtgärder och de ekonomiska konsekvenserna
för staten.
Bankstödsnämnden har i sin årsredovisning tedovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna stödärenden och ägarfrågor.
Bankstödsnämnden konstaterar i årsredovisningen att utan den snabba förbättringen av ekonomin under 1993-1994 och de lägre räntorna hade
inte banksystemet återhämtat sig lika snabbt. Bankstödsnämnden bedömer
att nämndens insatser resulterat i bl.a följande effekter
— bildandet av Securum och Retriva har bidragit till att minska pris-
fallet på fastighetsmarknaden,
— principen om att det statliga stödet inte skall gynna aktieägarna i
stödsökande institut har sannolikt lett till att bankerna aktivt sökt
andra vägar. Insatser från Bankstödsnämnden har bidragit till att
bankerna valt att ta in riskkapital från aktiemarknaden genom nyemissioner,
— -Bankstödsnämndens avtal har varit mer affärsmässiga och fördelak-
tiga för staten än de avtal som ingicks innan nämnden bildades,
— -Bankstödsnämndens undersökningar har bidragit till att bankerna
har fått ett högre medvetande om bristerna i bl.a. riskkontroll-
systemen.
Bankstödsnämnden förvaltar betydande värden. Tillgångarna uppgår till 20,4 miljarder kronor. De största tillgångarna består av aktierna i Nordbanken, Securum och Retriva. Aktiernas bokförda värden uppgår till sammanlagt 17,7 miljarder kronor. Övriga tillgångar i balansräkningen
motsvaras i allt väsentligt av skulder. Bankstödsnämndens ansvarsförbindelser uppgår till sammanlagt 20,3 miljarder kronor. Ansvarsförbindelsen för Securum är en statlig garanti för ett förlagslån i Nordbanken. Avsikten är att omplacera detta lån till institutionella långivare på den svenska marknaden. Statens åtagande
minskar därmed såvitt avser garantins längd. Den nuvarande garantin har
en löptid på 15 år varav 12 år återstår från årsskiftet 1994/95. Den nya
garantin får en löptid på 10 år. Staten har vidare lämnat en garanti för Retriva som avser ett förlagslån i Nordbanken med ett belopp om 3,5
miljarder kronor. Statens åtagande mot Sparbanksstiftelserna har minskat under året med 1,2 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Bankstödsnämndens årsredovisning Prop. 1994/95:100 innehåller inte någon invändning. Bilaga 8
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås under anslagen F 1. Bankstödsnämnden: Förvaltningskostnader 16 500 000 kr F 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1 000 kr
Resultatbedömning
Bankstödsnämnden har i allt väsentligt bedrivit verksamheten i enlighet med de av regeringen uppställda målen. Genom Securums och Retrivas verksamhet möjliggörs betydande återvinningar av bankstödet för staten. Rekonstruktionen av Nordbanken har gått planenligt och banken är i stort sett klar för försäljning.
Bankstödsnämnden kommer inte att få sina förvaltningskostnader täckta av avgifter för budgetåret 1993/94. Endast de kostnader som är hänförliga till ett stödärende kan utdebiteras till stödsökande institut. Ungefär 5 miljoner kronor utdebiteras inte. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kan Bankstödsnämndens samtliga kostnader för verksamhet som rör bankgarantin debiteras ut på alla institut som omfattas av den statliga garantin.
I Bankstödsnämndens årsredovisning bör en större fokusering ske på nämndens verksamhet och resultat. En återkoppling till målen för verksamheten är därvid önskvärd. Avsnittet om bankernas resultat kan göras mer översiktligt. I resultatredovisningen bör Banskstödsnämnden, vilket även RRV påpekat, ägna stor omsorg åt redovisningen av nettokostnaderna för bankstödet. I övrigt konstaterar regeringen att RRV inte har haft några invändningar mot nämndens verksamhet.
Bilaga 8
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att
stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så
låga som möjligt. Den statliga garantin som infördes för att trygga stabiliteten i betalningssystemet är temporär. Bankstödsnämndens verksamhet och uppgifter är därför också av tillfällig art.
Även om den finansiella krisen i stort sett kan anses vara över har Bankstödsnämnden fortfarande en viktig funktion att fylla. Betydande värden finns i Nordbanken, Securum och Retriva. Ägarfrågorna måste
därför skötas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att så mycket som möjligt av det stöd som utbetalats skall kunna återvinnas. Bankstödsnämndens verksamhet bör därför inriktas på att sköta ägar-
frågorna i Nordbanken, Securum och Retriva. Någon förändring i de krav som ställs på myndigheten är inte aktuella. Däremot bör myndigheten anpassa organisationen efter de uppgifter som nu föreligger.
Bankstödsnämnden omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för
statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca I miljon kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 RP. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor. Härutöver har anslaget minskats med ca 3,6 miljoner kronor budgetåret 1995/96 till följd av verksamhetens minskade omfattning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten
inom Bankstödsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med
vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser,
2. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ra-
manslag på 16 500 000 kr.
F 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
1993/94 Utgift 24 022 080 000 1994/95 — Anslag 1000
1995/96 — Förslag 1 000
Anslaget disponeras för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka det finansiella systemet och som uppkommer vid infrianden av utställda garantier, betalningar av ränta på lån i Riksgäldskontoret som
tagits upp för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån eller tillgångar skrivs ned eller tillgångar säljs till ett
lägre pris än dess bokförda värde. Vidare får anslaget disponeras för utgifter för konsulter som anlitas för att skapa underlag för beslut om stöd Bilaga 8 och hantering av beviljat stöd.
Anslaget får därutöver användas för att täcka sådana kostnader hos Bankstödsnämnden som inte rimligen bör tas ut av de stödberättigade instituten enligt 7 § förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Anslaget får även belastas med eventuella in-
frianden av utställda garantiåtaganden för Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag, SBAB. Regeringen har bemyndigats (prop. 1993/94:228, bet.
1993/94:BoU20, rskr. 1993/94:374) att uppdra åt Riksgäldskontoret att
utfärda en statlig garanti till Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB som medför att nivån på det egna kapitalet alltid överstiger den
enligt lag angivna kapitaltäckningsgraden på 8 20. SBAB kommer under verksamhetsåret 1995 troligtvis inte att kunna upprätthålla en kapital-
täckningsgrad över nivån 8 Z utan att det statliga garantin belastas. Belastningen på anslaget för budgetåret 19957/96 till följd av garantin till
SBAB är i dagsläget svår att bedöma.
Löpande inkomster som skall redovisas under anslaget är influtna garantiavgifter, räntebetalningar på lån som staten lämnat, aktieutdelningar, garantier, ersättningar till staten för att lån har löpt med en ränta
som understiger marknadsränta, återvinningar av förluster på lån som
skrivits ned samt vinster när tillgångar sålts till ett högre pris än vad de förvärvats till. Vidare skall inkomster från ersättning för konsultinsatser redovisas under anslaget.
I likhet med Bankstödsnämnden anser regeringen att nämnden bör anvisas ett förslagsanslag på 1 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G. Bidrag och ersättningar till kommunerna
Bilaga 8
Den kommunala verksamheten utgör en grundläggande del av välfärden
i form av vård, omsorg och skola. Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också en stor samhällsekonomisk betydelse.
Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning och därigenom minskad arbetslöshet. Kommunsektorn är
särskilt gynnad av en god allmänekonomisk politik. En sådan politik
främjar sektorn genom att sysselsättningen ökar vilket medför ökade skatteinkomster och minskade kostnader för socialbidrag.
Regeringen har i tidigare propositioner föreslagit förändringar som får
ekonomiska effekter för kommunsektorn. Regeringen föreslår i denna proposition ytterligare åtgärder som påverkar kommunsektorn. Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en be-
dömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för
kommunsektorn år 1996 samt en bedömning av hur bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av verksamhetsförändringar bör behandlas.
Statligt utjämningsbidrag till kommuner
Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag tiil kommunerna finns i lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningar-
na (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och
statligt utjämningsbidrag.
Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget
består av tre delar:
— ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en
generell garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-
skattekraft för bidragsåret, — tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara
skillnader i strukturella förhållanden samt
— tillägg för befolkningsminskning.
Under åren 1993 och 1994 tillämpades särskilda övergångsregler för
bidragen.För år 1995 har riksdagen i avvaktan på pågående utrednings-
arbete beslutat om en "frysning" av 1994 års bidrag. Beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn har haft till
uppgift att lämna förslag om ett långsiktigt och stabilt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Beredningen har nyligen lämnat sitt betänkande, Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner
och landsting (SOU 1994:144), till regeringen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser därefter att återkomma med Bilaga 8 förslag om ett nytt system för statsbidrag och utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting som avses kunna träda i kraft fr.o.m. år 1996.
Skatteutjämningsbidrag till landsting
Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Skatteutjämningsbidrag ges till landsting (och landstingsfria kommuner) i syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfattar följande delar:
— grundgaranti, — tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets
kostnader för sjukvård, — tillägg för befolkningsminskning.
Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskattekraften. Skatteutjämningsbidraget för landsting har varit föremål för Översyn av en särskild utredare. Den ovan nämnda beredningen har i sitt betänkande även tagit hänsyn till den särskilde utredarens förslag. Regeringen avser som nämnts att även vad gäller landstingen återkomma till riksdagen med förslag om ett nytt bidrags- och utjämningssystem med ikraftträdande fr.o.m. år 1996.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 — 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 1997) 1998)
Absoluta tal Relativa tal Bidrag och ersättningar till kommunerna 46 746,0 45 568,5 68413,5 45 609,5 of.
1) Prisnivå 1995/96
Bilaga 8 1993/94 — Utgift 39 486 000 000 1994/95 Anslag 38 013 500 000 1995/96 Förslag 57 109 500 000
varav 38 073 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för statligt utjämningsbidrag till kommunerna enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en utgiftsutveckling som väl överensstämmer med det belopp som finns uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder.
I 1994 års budgetproposition angavs den totala bidragsramen för år 1995 till 37 954 miljoner kronor. Därutöver har nu vid beräkningen av ramen hänsyn tagits till fr.o.m. år 1995 gällande huvudmannaskapsförändringar. Det innebär att den totala bidragsramen för kalenderåret 1995 beräknas till 38 073 miljoner kronor, varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften på 1995/96.
Regeringen avser som nämnts, att återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare bedömning av hur bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av verksamhetsförändringar bör behandlas. Därför beräknas inte nu några förändringar av medel på anslaget.
För år 1996 beräknar regeringen således preliminärt bidragsramen till oförändrade 38 073 miljoner kronor. Halva beloppet för kalenderåret 1995 respektive hela beloppet för kalenderåret 1996, sammanlagt 57 109,5 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1995/96.
Regeringen avser att återkomma med nya beräkningar för utjämningsbidraget till kommuner i samband med kommande förslag till nytt system för utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 57 109 500 000 kr.
Bilaga 8
1993/94 — Utgift 7 260 000 000 1994/95 — Anslag 7.555 000 000 1995796 Förslag 11 304 000 000
varav 7 536 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för skatteutjämningsbidrag till landstingen och de landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om
skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid
beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en utgiftsutveckling som är högre än det belopp som finns uppfört på
statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Riksrevisionsverket har i sin prognos inte tagit hänsyn till de skatteväxlingar som beslutats för år 1995
till följd av huvudmannaskapsförändringar.
Regeringens överväganden
Skatteutjämningsbidragen till landstingen fastställs för ett kalenderår i sänder. Den totala bidragsramen för år 1995 beräknas uppgå till 7 536
miljoner kronor, varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften
på 1995/96. Bidraget antas i denna anslagsberäkning bli oförändrat år
1996 jämfört med år 1995
Medelsbehovet under budgetåret 1995/96 avser bidrag som utbetalas under andra halvåret 1995 och hela kalenderåret 1996. Halva beloppet för kalenderåret 1995 respektive hela beloppet för kalenderåret 1996, sammanlagt 11 304 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret
1995/96.
I likhet med vad som nämnts beträffande kommunerna avser regeringen att återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare bedömning av hur kommande ekonomiska regleringar för åren 1995 och 1996 bör behandlas. Därför beräknas inte nu några förändringar av medel på anslaget. Regeringen avser även vad gäller detta anslag att återkomma med nya beräkningar i samband med kommande förslag till nytt system för
utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 11 304 000 000 kr.
Bilaga 8
Gemenskapens allmänna budget (eller EG-budgeten) omfattar alla inkomster och utgifter den Europeiska Gemenskapen enligt gällande fördrag kan ha. I proposition 1994/95:40 har regeringen redogjort för det
regelverk som styr budgetens innehåll och struktur. Budgeten finansieras
av de sk egna resurserna, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna.
Som medlem i Europeiska unionen kommer Sverige alltså att betala dessa
avgifter till gemenskapsbudgeten.
Den sammanlagda avgiften till gemenskapsbudgeten består av fyra komponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgifter, mervärdesskattebase-
rad avgift och en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten.
Avgiften beräknas per kalenderår och betalas månatligen enligt de regler som gäller för vart och ett av avgiftsslagen. Tullavgift samt
jordbruks- och sockeravgifterna betalas i enlighet med faktisk uppbörd,
medan mervärdesskatttebaserade avgiften och BNI-aviften betalas enligt
i gemenskapsbudgeten budgeterade belopp, omräknade till kronor enligt en fastställd valutakurs. De budgeterade beloppen 'korrigeras dock i efterhand. |
Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.kl infasningsöverenskommelsen budgeteras under inkomstitel 7111.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag , varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 — 1994/95 — 1995/96 | för ' juli 95 - juni 96 1997) 19980
Absoluta tal ; Relativa tal Sveriges avgift till ' gemenskapsbudgeten - 9 950,0 29 700,0: 19 800,0 +800 +700
1) Prisnivå 1995/96
Utöver avgiften till EG-budgeten 1995 ikläder sig Sverige för samma
år ansvar för bemyndiganden. EG-budgetens totala bemyndigande 1995
uppgår till 80 943 miljoner ecu. Den svenska andel av dessa kan beräknas till ca 2,5 72, eller 2 024 miljoner ecu. Med kronkursen 9 kr/ecu innebär detta ett åtagande om ca 18 200 miljoner kronor. För
1996 beräknas taket för bemyndigandena uppgå till 83 602 miljoner ecu, med samma andel och kurs som för 1995 alltså ca 18 800 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 innebär detta ett totalt svenskt åtagande om 27 900 miljoner kronor, Bemyndiganden får inte ianspråktas med mindre än att anslag finns avsatta och disponibla i EG-budgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 8 Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att regeringen för budgetåret 1995/96 ikläder sig de
åtaganden som följer av EG-budgeten avseende bemyndiganden.
H 1. Tullavgift
1994/95 — Anslag 2 250 000 000 1995796 Förslag 6 700 000 000
varav 4 500 000 000för juli 1995-juni 1996
Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna resurser för Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden. Anslaget avser inbetalningen till EG-kommissionen, dvs de nittio procent av uppbörden som tillfaller gemenskapsbudgeten. Uppbörden budgeteras och redovisas i sin helhet under inkomsttitel 1471 Tullmedel.
Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Generaltullstyrelsen och Statens Jordbruksverk beräknar regeringen anslaget till 6 700 000 000 för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tullavgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
6 700 000 000 kr.
H 2. Jordbruks- och sockeravgifter
1994/95 — Anslag 700 000 000 1995/96 Förslag — 1 100 000 000
varav 900 000 000 för juli 1995-juni 1996
Importavgifter på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på sockerproduktionen som tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna resurser. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden.
Anslaget avser inbetalningarna till EG-kommissionen. Den svenska uppbörden av dessa avgifter förs upp på inkomsttitel 1480.
Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Statens Jordbruksverk beräknar regeringen anslaget till 1 100 000 000 kronor för budgetåret
jordbruksområdet under anslaget H1. Tullavgift. Bilaga 8
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Jordbruks- och sockeravgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 100 000 000 kr.
H 3. Mervärdesskattebaserad avgift
1994/95 — Anslag 4 100 000 000 1995/96 Förslag 12 000 000 000
varav 8 000 000 000 juli 1995-juni 1996
Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EG:s budget beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets
mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen
korrigeras härvid för avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte
mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget är
för 1995 högstsatt till 1,32 Z av momsbasen och för 1996 till 1,24 2. Det faktiska uttaget fastställs i EG-budgeten för respektive år. Efter avslutat budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognosticerade basen så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålles.
Regeringen beräknar avgiften för budgetåret 1995/96 till 12 000 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Mervärdesskattebaserad avgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 12 000 000 000 kr.
H 4. Avgift baserad på bruttonationalinkomsten
1994/95 — Anslag 2 900 000 000 1995/96 — Förslag 9 900 000 000
varav 6 400 000 000 juli 1995-juni 1996
Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för bud-
geteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan
Övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn till utfall.
Regeringen beräknar BNi-avgiften för 1995/96 till 9 900 000 000 Prop. 1994/95:100
kronor. Bilaga 8
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Avgift baserad på bruttonationalinkomsten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 900 000 000 kr.
145 10 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 8
Bilaga 8 Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utpift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 = 1994/95 = 1995/96 = för
juli 95 - juni 96 — 1997P 1998)
Absoluta tal Relativa tal Övriga ändamål 17,1 962,1 2 864,9 1 909,9-0,2-0,2 |
1) Prisnivå 1995/96
I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
1993/94 — Utgift 8 000 000 1994/95 — Anslag 2 000 000 1995/96 — Förslag 1 000
Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon, som enligt SES 1988:358 upphört att gälla vid utgången av september 1988 men alltjämt tillämpas övergångsvis i vissa fall, betalas bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om = befrielse — från = fordonsskatt. Bidragen motsvarar
skattekostnaderna för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till
700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår.
Ärenden om bidrag handläggs fr.o.m. den 1 juli 1993 av Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. Förbrukningen på anslaget har visserligen de senaste budgetåren varit större än budgeterat belopp. Det hänger emellertid bl.a. samman med att bidragsbelopp för det gångna budgetåret delvis har belastat anslaget för det nya budgetåret. Regeringen finner därför inte skäl att nu ändra det tidigare gjorda antagandet att förbrukningen på
anslaget i princip skall upphöra efter utgången av budgetåret 1994/95.
Med hänsyn till den tidigare konstaterade eftersläpningen bör emellertid
anslaget föras upp i statsbudgeten även budgetåret 1995/96, men då med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Förslag till Riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen att
till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Bilaga 8 1993/94 — Utgift 0
1994/95 — Anslag 1 000
1995/96 — Förslag 1 000
Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401)
om exportkreditstöd.
En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma 1 fråga är bl. a.
att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd
görs i första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av
antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag.
Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos Riksskatteverket senast en
månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft. Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna bidragsform kan inte göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende
av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett formellt belopp på I 000 kr också i statsbudgeten för budgetåret 19957/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Exportkreditbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslag-
sanslag på 1 000 kr.
I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.
| 1993/94 — Utgift | 1 892 000 |
| 1994/95 Anslag | 3 112 000 |
| 1995/96 — Förslag | 2 016 000 |
varav 1 344 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader — i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. — för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket),
Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens
ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigsförsäkringsnämnd, Statens krigsskadenämnd och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Från
anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga
forskningsrådet. Bilaga 8
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Statsförvaltningens
centrala förslagsnämnd upphör fr.o.m. den 1 juli 1995 och att Ekonomis-
ka rådet har brytits ut och anges under anslaget I 8. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 2 015 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 015 000 kr.
I 4. Bokföringsnämnden
| 1993/94 = Utgift | 3 219 000 |
| 1994/95 — Anslag | 4 446 000 |
| 1995/96 — Förslag | 6 551 000 |
varav 4 340 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens
kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen.
Bokföringsnämnden Med hänsyn till att BFN inte tidigare har formulerat några specifika delmål för verksamheten och med hänsyn till att nämndens ekonomiska redovisning i stor utsträckning är integrerad med Finansinspektionens redovisning har det varit det svårt att göra en detaljerad resultatredovisning för budgetåret 1993/94. För att förbättra möjligheterna till nedbrytning av kostnaderna har bl.a. tidsredovisningen lagts om inför
budgetåret 1994/95.
BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos
de små företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att
utarbeta en bokföringshandledning för nyblivna företagare. En första upplaga trycktes i juni 1993 och fram till och med juni 1994 har tre nytryckningar gjorts.
I frågor avscende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden
initierat projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya lagringsmedia. Ett annat angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt med inriktning på gränsdragningen mellan
ett projekt som är avsett att leda fram till en eller ett par rekommen- Bilaga 8
dationer och till kompletterande informationsmaterial. Liknande behov
finns beträffande handelsbolagens bokföring. Ett ytterligare problemområ-
de är bokföring i samband med fusioner, företagsombildningar m.m.
BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet.
Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning att medföra ungefär samma personalbehov som för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det
viktigt att dessa har en välordnad bokföring som underlag för beslut.
De redovisningsnormer som BFN har utfärdat har bidragit till att förbättra kvaliteten på företagens löpande bokföring och bokslut. Detta
har underlättat för finansiärer, anställda och det allmänna (bl.a. skat-
teförvaltningen) att korrekt bedöma företagens ställning och resultat. Utfärdade normer avseende värderings- och bokslutsfrågor har medfört att möjligheterna att jämföra olika företags bokslut ökat. De har också medfört förbättrade förutsättningar för analys av företagens ekonomiska
ställning eftersom nämndens kompletterande normgivning begränsat
möjligheterna för företagen att välja egna lösningar vid värdering av
tillgångs- och skuldposter.
En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstift-
ningen tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kom-
mittén fått i uppdrag att också utreda frågan om BNS:s ställning. Den
övergripande inriktningen av nämndens verksamhet bör därför vara oförändrad. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 0,3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning på 5 2.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen
att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 6 551 000 kr.
redovisningssed Bilaga 8
| 1993/94 — Utgift | 600 000 |
| 1994/95 — Anslag | 600 000 |
| 1995/96 — Förslag | 9200 000 |
varav 600 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed, som = bildades gemensamt av staten genom
Bokföringsnänmden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 900 000 kr.
I 6. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken
| 1993/94 — Utgift | 334 516 |
| 1994/95 — Anslag | 1 000 |
| 1995/96 — Förslag | 1 000 |
Anslaget disponeras av Finansdepartementet och Bankstödsnämnden och skall användas till kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Nordbanken.
Regeringen har ännu inte beslutat om tidpunkt för försäljning av statens aktier i Nordbanken. Ett förslagsanslag på 1 000 kronor bör anvisas även för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Bilaga 8
1994/95 Anslag? 9250 000 000 1995796 — Förslag 2 850 000 000
varav 1 900 000 000 kr för en 12-månadersperiod
) Förslag i tilläggsbudget (proposition 1994/95:40) till budgeten för 1994/95.
Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt
med medlemskap i Europeiska unionen. I propositionen 1994/95:40 om
budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
redogörs för den svenska kapitalinsatsen i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till 2 026 miljoner ecu. Av kapitalinsatsen skall 7,5 procent inbetalas till banken vilket motsvarar ca 152,0 miljoner ecu.
Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31
december året innan anslutningen. Totalt kan detta bidrag beräknas till ca 354,0 miljoner. De sammanlagda inbetalningarna kan därmed beräknas till drygt 4,5
miljarder kr (växelkurs 1 ecu = 9,00 kr) enligt följande:
| miljoner ecu | miljoner kr | |
| Grundkapital | 152,0 | 1368 |
| Reservfonder och avsättningar 354,0 | 3 186 | |
| Summa inbetalningar | 506,0 | 4 554 |
Beloppen skall företrädesvis betalas in i fem lika stora rater halvårsvis
den 30 april och 31 oktober. En mindre del av inbetalningen av
grundkapitalet, 14,1 miljoner ecu (ca 127 miljoner kr), skall dock betalas in i enlighet med det tidsschema som gäller för en pågående kapitalpåfyllnad i banken. Dessa inbetalningar pågår under perioden 1994 t o m 1998 med två inbetalningar per år.
De svenska inbetalningarna kommer att verkställas i ecu. Inbetalningarna fördelas enligt följande under åren 1995-1998 (värden i miljoner ecu):
| år | april | oktober | totalt |
| 1995 | 100,1 | 100,1 | 200,2 |
| 1996 | 100,1 | 100,1 | 200,2 |
| 1997 | 100,1 | 1,8 | 101,9 |
| 1998 | 1,8 | 1,8 | 3,6 |
1994/95. Under budgetåret 1995/96 (18 månader) skall tre delinbe- Bilaga 8 talningar om sammanlagt ca 300,3 miljoner ecu äga rum. Beloppet kan
preciseras med säkerhet först i samband med bankens årsmöte i juni 1995 då balansräkningen per 31 december 1994 fastställes. Med hänsyn till
detta samt till eventuella förändringar i kronans värde i förhållande till
ecu bör ett anslag på 2 850 miljoner kr anvisas för detta ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 850 000 000 kr.
I 8. Ekonomiska rådet
Nytt anslag (förslag) 2 500 000
varav 1 655 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av nationalekonomiska forskare. Verksamheten syftar till att initiera forskning och utredningarbete samt att bistå Finansdepartementet
och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Resultat av
rådets forsknings- och utredningsarbete presenteras löpande i rapporter och vid internationella symposier.
Kostnaderna för Ekonomiska rådets verksamhet redovisas under innevarande budgetår som en del av förslagsanslaget I 3. Kostnader för vissa
nämnder m.m. Verksamhetens karaktär innebär dock att utbetalningarna
inte återkommer med samma storlek varje år, då projekten som Ekono-
miska rådet bedriver ofta löper över flera budgetår. Regeringen föreslår
därför att ett särskilt reservationsanslag förs upp på statsbudgeten för Ekonomiska rådet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ekonomiska rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 2 500 000 kr.
Bilaga 8
| 1993/94 — Utgift | 3 107 000 |
| 1994/95 Anslag | 2 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 3 000 000 |
varav 2 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
År 1988 beslutade riksdagen att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. 1987/88:FiU21, rskr. 1987/88:395). Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 Z från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.
Regeringens överväganden
Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först sedan kontot avslutas. Enligt Riksgäldskontoret är för närvarande ca 50 000 ungdomar anslutna till sparformen vilka sammanlagt är berättigade ca 14 miljoner kronor i bonus. Därtill kan ersättningen öka med 6,5 miljoner kronor om samtliga kontinnehavare uppfyller kravet på tre års anslutning.
Statens utgifter för bonusränta för ungdomsbosparande beräknar regeringen till 3 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.
I 10. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån
1993/93 — Utgift 1994/95 — Anslag 1 000 1995/96 — Förslag 1 000
Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig
garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med Bilaga 8 statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorte-
ringstid 10 år.
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att
den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av
Kammarkollegiet.
Regeringens överväganden:
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91:
AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga
garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet
visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför
upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari
1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har
beviljats dessförinnan.
Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett formellt belopp på 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Register
Bilaga 8 Sid.
1 Inledning
5 1 En effektivare statlig förvaltning
5 11 Utgångspunkter
5 12 Strukturförändringar inom
statsförvaltningen
7 1.2.2 Uppföljning av strukturförändringar
8 1.2.3 Bedömning av personalkonsekvenserna vid
strukturförändringar
9 1.2.4 Erfarenheter från omställnings-
och avvecklingsarbete 11 1.3 Förvaltningsmyndigheternas
ledning
12 1.4 Aktiv chefsförsörjning 2 1.5 Verksamhetsförnycelse genom
användning av informationsteknologi
15 2 Departemensvisa redovisningar av
personalkonsekvenserna
26 3 Ägarpolicy för av Finansdepartement
förvaltade aktier
27 4 Kommuner och landsting
36 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
| 36 I Riksskatteverket | 486 917 000 |
| 36 2 Skattemyndigheterna | 6 532 463 000 |
| 36 3 Kronofogdemyndigheterna | 1 880 579 000 |
| 36 4 Förrättningskostnader m.m. | 123 972 000 |
37 5 Ersättning för kostnader i ärenden 15 000 000
och mål om skatt
Summa 9 038 931 000
45¶B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
45 1 Statens lokalförsörjningsverk 31 176 000
47 2 Täckning av merkostnader för lokaler m.m. 35 000 000
48 3 Statens fastighetsverk 1 000 52 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten och rikets fästningar 75 000 000
Summa 141 177 000
54 Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning Bilaga 8
Riksgäldskontoret: 69 Förvaltningskostnader 114 844 000 70 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning 1 720 442 000
72 Garantiverksamhet 1 000 76 BW In- och utlåningsverksamhet 1 000
Summa 1 835 288 000
79 Vissa centrala myndigheter m.m.
79 Tullverket 1 667 380 000
90 Konjunkturinstitutet 41 899 000
92 Finansinspektionen 150 463 000
BYN
96 Riksrevisionsverket 257 157 000
100 Utvecklingsarbete 56 355 000 100 AV Statskontoret 86 010 000
Statistiska centralbyrån: 105 NN Statistik, register och prognoser 494 557 000
110 [9.0] Uppdragsverksamhet 1 000
112 Nämnden för offentlig upphandling 9 285 000
Summa 2 763 107 000
115 Statliga arbetsgivarfrågor
115 —- Arbetsgivarverket 1 000
119 Till regeringens disposition
för vissa stabsuppgifter 5 745 000 119 Statens löne- och pensionsverk 1 000 123 BW Vissa avtalsstyrda anslag 21 751 000 125 Tjänstepensioner för skolledare
och lärare 3 666 738 000
Summa 3 694 236 000
126 Bankstödsnämnden och åtgärder för
att stärka det finansiella systemet
133 -— Bankstödsnämnden 16 500 000
136 Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet 1 000
Summa 16 501 000
138 Bidrag och ersättningar till kommunerna
140 Statligt utjämningsbidrag till
| kommuner | 57 109 500 000 |
| 141 Skatteutjämningsbidrag till | |
| landsting | 11 304 000 000 |
| Summa | 68 413 500 000 |
142 Sveriges avgift till gemenskaps-
budgeten Bilaga 8 143 Tullavgift 6 700 000 000 143 Jordbruks- och sockeravgifter 1 100 000 000 144 Mervärdesskattebaserad avgift 12 000 000 000 144 BUN Avgift baserad på bruttonational-
inkomst 92-200 000 000
Summa 29 700 000 000
146 Övriga ändamål
146 — Bidrag till vissa handikappade
| ägare av motorfordon | 1 000 | ||
| 147 | Exportkreditbidrag | 1 000 | |
| 147 | Kostnader för vissa nämnder m.m. | 2 015 000 | |
| 148 BON Bokföringsnämnden | 6 551 000 |
150 tv Bidrag till stiftelsen för
utvecklande av god redovisningssed 900 000
150 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken 1 000
151 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken 2 850 000 000
152 Ekonomiska rådet 2 500 000 153 Bonusränta för ungdomsbosparande 3 000 000
153 10 Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffning 1 000
Summa 2 864 968 000
Totalt för Finansdepartementet 118 467 709 000
gotab 47514. Stockholm 1994
Bilaga 9 till budgetpropositionen 1995 ÅN
ja fal f5A)
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)
Bil. 9
Inledning
Regeringens grundläggande uppgift är att ta tillvara vårt lands främsta tillgång, människors vilja till arbete och skapande. Därigenom kan Sveriges produktionsförmåga stärkas, statsfinanserna saneras och arbetslösheten pressas ned. Detta är avgörande för att vidmakthålla välfärdssamhället och främja valfrihet och jämlikhet. Utbildning och forskning är därvid av central betydelse.
Kunskapsberoendet ökar i alla näringar, inklusive den gemensamma sektorn. Ny teknologi, framför allt informations- och kommunikationsteknologin, driver fram stora förändringar i arbetsliv och kommunikationsmönster. Strukturen på den framtida arbetsmarknaden är oklar, men med största sannolikhet kommer den skarpa skiljelinjen mellan varu- och tjänsteproduktion att upplösas. Säkert är också att kunskaper, färdigheter och kompetens blir viktiga konkurrensfaktorer. Satsningar på utbildning och kunskapsutveckling är investeringar som, rätt utformade, ger tillväxt och ökad sysselsättning.
En god och bred utbildning för alla höjer samhällets kulturella och tekniska kapacitet och förmåga till förändring och utveckling. Välutbildade medborgare kan höja kvaliteten i den demokratiska processen och bidra till ett samhälle präglat av större mångfald och tolerans. God utbildning är också nödvändig för att kunna hantera det större beroendet av omvärlden både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. God utbildning ger även bättre förutsättningar för internationell samverkan.
Att dimensionera och utforma utbildning i förhållande till arbetsmarknadens efterfrågan är svårt. Ingen kan exakt veta vilka utbildningsbehoven blir i ett längre tidsperspektiv. Unga människor som i dag efter gymnasieutbildning går in i arbetslivet skall kunna vara yrkesverksamma ända till omkring år 2040. Det offentliga utbildningssystemet måste ge möjlighet till bredare kunskaper och insikter som gör det möjligt för människor att se samband och strukturer så att de kan medverka till förändring och till att finna nya lösningar på problem i arbetslivet och i samhället som
helhet. Förändringstakten är hög inom alla områden. Därför blir det allt
viktigare att se det livslånga lärandet som en del av utvecklingen inom varje verksamhet. Utbildningssystemet är alltmer decentraliserat, bl.a. för att leda till en större flexibilitet, så att utbildningar snabbt kan förändras när omvärlden förändras.
I Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
Men utbildning är inte bara till för att på ett rationellt sätt uppfylla samhälleliga mål. För varje människa ger utbildning ökade möjligheter att Bil. 9 påverka den egna livssituationen, såväl i som utanför arbetslivet. Att utbilda sig är ett kulturarbete, där den enskilde kan få sina egna erfarenheter bearbetade och berikade i mötet med kultur i olika former. Det är också en process som frilägger nya sammanhang, ökar valfriheten och ger nya livsperspektiv. Större vikt måste läggas vid en utbildningskultur som innefattar ifrågasättande och omprövning av det bestående och som ger stort utrymme åt människors skilda erfarenheter.
Den vuxenutbildning som riktar sig till lågutbildade har hög prioritet i regeringens arbete. En sådan utbildning handlar om att stärka människors förmåga att erövra vardagsmakten, dvs. få sådana kunskaper att självförtroendet växer och därmed möjligheterna att påverka det som händer i vardagen. Då är det också nödvändigt att i utbildningen utgå från de enskilda människornas erfarenheter, resurser och möjligheter. Vuxenutbildningen skall svara mot skilda behov, både samhälleliga och personli-
ga. Därför krävs mångfald, flexibilitet och skiftande utbildningsformer.
Sverige har ett väl utbyggt utbildningssystem. Skolreformerna under 1950- och 60-talen har skapat en god grund för en sammanhållen skola som skall ge en god och likvärdig utbildning till alla barn och ungdomar oberoende av sociala och ekonomiska förhållanden och oberoende av geografisk hemvist. Omfattningen av dagens utbildningsväsende framgår av en särskild tabell (sid 10). Senare års reformer på skol- och högskoleområdet har decentraliserat utbildningsansvaret, något som lett till större delaktighet och kreativitet i utbildningsplaneringen. Sverige har sedan gammalt satsat mycket på vuxenutbildning både kompetensinriktad vuxenutbildning och folkbildning. Högskolans grundutbildning har breddats och innefattar i dag ett stort antal verksamhets- och yrkesområden. Universitet och högskolor har expanderat starkt, men trots detta måste många behöriga sökande avvisas av resursskäl.
Forskningen är traditionellt av hög kvalitet och på vissa områden ligger Sverige i den vetenskapliga och tekniska frontlinjen. Den har på många områden högsta internationella klass. Det framgår klart vid studium av de viktigaste internationella tidskrifterna inom naturvetenskap, medicin och teknik. Dessutom har vi fram till nu haft ett välfungerande forskningssystem, i hög grad präglat av samarbete. Svenska forskare är dessutom ofta eftersökta samarbetspartner för forskare från andra länder. Sverige skall även i framtiden ligga i frontlinjen när det gäller den tekniska utvecklingen och forskningen, också grundforskningen.
Sverige har alltså ett förhållandevis gott läge. Likväl finns stora brister.
I det nya kunskapssamhället där kvalificerad utbildning får allt större betydelse både för yrkesliv och vardag, är det risk att stora lågutbildade grupper hamnar utanför. Risken för vad som kommit att kallas ett tvåtredjedelssamhälle är betydande. Människors möjligheter till mer kvalificerad utbildning bestäms fortfarande i oacceptabelt hög grad av deras sociala bakgrund och ekonomiska villkor.
Den sociala snedrekryteringen till högre studier har sin omedelbara förutsättning i skolan. Barn som kommer från miljöer med svag studietradition tenderar att — genom skolans sätt att fungera och genom eget val
— förlora möjligheten till högre studier. Detta är känt sedan länge. Men nu tycks skillnaderna ha ökat mellan barn och ungdomar från olika bostads- Bil. 9 områden och sociala skikt. I de starkt segregerade skolmiljöer som finns i storstäderna, ofta med en stor andel invandrare, finns betydande problem. I dessa miljöer finns också positiva möjligheter — den kulturella mångfalden kan ge upphov till en förmåga att byta perspektiv och till en flexibilitet som hör framtiden till — men segregationen leder också till stora svårigheter när människor ska integreras i det samhälle som finns utanför. Situationen förvärras på grund av kommunala besparingar och resursfördelningar som inte tar hänsyn till elevers och skolors skilda behov.
Såväl nationella som internationella erfarenheter och studier visar att ett
segregerat skolsystem leder till djupa och bestående klassklyftor. Ett intensifierat arbete mot segregation och utslagning måste därför prägla utbildningspolitiken framöver.
En gemensam skola för alla är ett centralt mål för regeringens politik. I en sådan skola får alla elevers erfarenheter utrymme och uppmärksamhet. Där har alla elever tillgång till en undervisning som tillgodoser deras behov och krav. Där undervisas elever med olika bakgrund och olika erfarenheter tillsammans. Det är en oskattbar tillgång för ett demokratiskt
samhälle att människor från olika sociala förhållanden och kulturer lär
känna varandra under skoltiden. En gemensam skola för alla kräver att resurser fördelas efter behov. Likvärdigheten kan endast uppnås, om man utgår från att elevers och skolors behov är olika. Regeringen kommer bl.a. av den anledningen att tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska se över formerna för godkännande, tillsyn, bidrag och avgifter i fråga om de fristående skolorna
Det är angeläget att stärka demokratin både i skolan och i högskolan. Demokrati handlar bl. a. om brukarinflytande. Utvärderingar visar att för elever i skolan är möjligheterna att påverka störst på lägre stadier för att sedan avta. Många gymnasieelever anser sig vara utan reellt inflytande över sin skolgång. Föräldrar har också haft begränsade möjligheter att påverka sina barns liv i skolan, framför allt de föräldrar som saknar längre utbildning och studievana. Detta måste förändras. Elever måste ges bättre möjligheter till inflytande i skolan, föräldrar bättre möjligheter att påverka sina barns skolgång. Även i högskolan måste studerandeinflytandet stärkas. Detta kommer att ske bl.a. genom en garanterad medverkan i högskolans beslutande organ och genom ett bibehållet kårobligatorium.
Demokratin i utbildningssamhället hänger samman med vem som kan göra sin röst hörd och vem som har en inflytelserik ställning. Jämställdhet mellan könen är därför en demokratifråga. Den rör flickors respektive pojkars makt och inflytande i klassrummet. Den rör också kvinnors och mins inflytande inom högre utbildning. Därför måste jämställdheten främjas i alla delar av utbildningsväsendet. Ett önskvärt resultat av detta är mindre könsbundna utbildnings- och yrkesval. Det är särskilt angeläget inom det akademiska livet som kraftigt domineras av män; t. ex. är endast ca sju procent av alla professorer kvinnor.
Demokratin gäller också — som vi tidigare visat — utbildningens fördelning i samhället och dess tillgänglighet. Många saknar utbildning
ovanför grundskolan. I dag finns mer än 700 000 personer med 15-40 år kvar i arbetslivet som inte har mer än grundskoleutbildning. Det finns i Bil. 9 samma åldersgrupp 1 700 000 personer som inte har mer än en tvåårig gymnasieutbildning, dvs. en kortare utbildning än den vi i dag med självklarhet ger våra ungdomar möjlighet att genomgå. Det är dessa vuxengrupper som har störst behov av utbildning för att inte riskera att slås ut genom den allt snabbare strukturomvandlingen i samhället.
Regeringen ser behovet av en bred medborgerlig bildning och utbildning som avgörande för demokratin och för våra gemensamma ansträngningar att stärka produktionsförmågan och minska arbetslösheten. Denna satsning på bredden är också av stor betydelse för framväxten av en mer avancerad utbildning och forskning som har kvar sin kontakt med och kunskap om förhållanden som gäller för de många människorna i ett samhälle.
Demokratins innersta kärna är idén om alla människors lika värde och okränkbarhet. Därför måste diskriminering, främlingsfientlighet och rasism bekämpas varhelst sådana tendenser förekommer. Här har utbildningsväsendet en av sina främsta uppgifter.
Många av utbildningssystemets stora och övergripande problem har att göra med kvaliteten i det kunskapsarbete som sker i klassrum och föreläsningssalar. Därför är det nu dags att uppmärksamma det inre arbetet. Om elever i skolan har inlärningssvårigheter, så kan det bero på att de inte är tillräckligt motiverade, därför att de upplever undervisningen som alltför likformig och monoton och med ett innehåll som egentligen inte berör dem. Om kunskaperna och färdigheterna i främmande språk är otillräckliga, kan det bero på att språkundervisningens metoder inte är tillräckligt utvecklade. Om alltför få söker sig till teknisk och naturvetenskaplig utbildning, kan det bero på att undervisningen på dessa områden inte i tillräcklig grad har anknutit till människors vardagsförståelse och konkreta erfarenheter. Detta är viktiga aspekter som även måste uppmärksammas i det kvalitetsarbete som genomförs i högskolan.
Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall följa och stimulera skolans inre arbete. Jämsides med denna utredning avser regeringen vidta åtgärder för att underlätta spridandet av goda och intressanta exempel på hur skolans inre arbete kan utvecklas.
Utbildningssamhällets alla resurser måste mobiliseras för att åstadkomma ett nödvändigt nationellt kunskapslyft. Så många som möjligt av alla dem som vill satsa på utbildning skall ges chansen. Samtidigt skall människor stimuleras att söka utbildning. Utbildning är inte längre något som avslutas med ungdomsåren. Återkommande utbildning är en samhällelig nödvändighet för att ge möjlighet till livslångt lärande. Regeringens utbildningspolitik syftar till att öka människors chanser till utbildning.
De flesta delarna av utbildningssystemet berörs av de satsningar som föreslås i denna proposition. Dessa har gjorts möjliga genom att medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder används till reguljär utbildning. Därmed kommer 16 000 ungdomar med behov av ett tredje gymnasieår att erbjudas denna möjlighet. Den kommunala vuxenutbildningen tillförs därigenom drygt 42 000 platser till sitt utbildningsutbud. Folkhögskolor och studieförbund tillförs av samma skäl resurser motsvarande 10 000
en högskoleutbildning. Bil. 9
I det nuvarande statsfinansiella läget är besparingar i alla samhällssektorer ofrånkomliga, också inom utbildning och forskning. De resurser som står till buds måste i detta läge utnyttjas mer effektivt än någonsin. Trots besparingar måste särskilda insatser göras för att öka kvaliteten i alla delar av utbildningsväsendet.
Inom högskola, vuxenutbildning, folkbildning och arbetsmarknadsutbildning finns behov av att föra ut utbildningen i nya former och till nya grupper. Den nya tekniken gör detta möjligt. Men formerna behöver anpassas till de många olika behov och förutsättningar som människor har. Det finns därför anledning att i en särskild kommitté analysera förutsättningar för en samlad utveckling av den mediaburna utbildningen. Därvid finns även anledning att närmare studera internationella erfarenheter t.ex. Open University i Storbritannien. Kommittén kommer att ha i uppdrag att stimulera olika former av försöksverksamhet.
För att utbildningssatsningar skall kunna komma alla till del krävs ett väl fungerande studiesocialt system. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk studiestödskommitté med uppgift att göra en samlad analys av studiefinansieringen inom vuxenutbildning, folkbildning, arbetsmarknadsutbildning och högskoleutbildning. Kommittén skall presentera sitt betänkande senast 1 april 1996.
Det internationella beroendet ökar inom alla områden. Sverige är idag
ett mångkulturellt samhälle, vilket också måste återspeglas inom utbildningen. Utbildning på alla nivåer måste på en och samma gång främja kulturell identitet samt kunskap om och respekt för andra kulturer. Tolerans och intresse för andra är, liksom en levande internationalism, bara möjlig i ett samhälle med kulturellt självförtroende. Grunden för all
kunskap om omvärlden är ökad kunskap om vårt eget land, vårt språk, vår
historia och kultur.
Biblioteken — de vetenskapliga likaväl som folkbiblioteken och skolbiblioteken — har en central roll såväl i kulturlivet som för utbildning och forskning. I kunskapssamhället blir de än viktigare. Sveriges rika folkbildnings- och folkrörelseutbildning skall värnas och stärkas.
Sveriges medlemskap i den europeiska unionen kommer att öka svenska
medborgares möjligheter att studera och arbeta i andra länder samtidigt som fler från andra länder kommer hit. Sverige deltar nu fullt ut som medlem i de europeiska samarbetsprogrammen inom utbildning och forskning — Sokrates, Leonardo och det fjärde ramprogrammet inom forskningen. Sveriges EU-samarbete inom utbildning och forskning utvecklas närmare i nästkommande avsnitt. Regeringen vill emellertid understryka att det europeiska samarbetet inte får stå i vägen för eller vara ett alternativ till samarbete och utbyte med länder och regioner utanför Europa. Det är av största vikt att undervisning och forskning i ökad utsträckning ger kunskap och perspektiv på världen utanför Europa, särskilt i utvecklingsländer där över 80 70 av mänskligheten lever.
I det svåra statsfinansiella läge vi nu befinner oss i är det inte möjligt att undanta det stora område som utbildning och forskning utgör. Men de prioriteringar regeringen tvingats göra har lett till att grundskolan och
motsvarande skolformer helt undantas från statliga neddragningar. Verksamhet som direkt riktar sig till funktionshindrade skyddas. Bil. 9
Skolverket och Statens skolor för vuxna omfattas av effektivitetskravet. Ett mindre effektivitetskrav ställs på Statens institut för handikappfrågor i skolan. Totalt på skolområdet görs besparingar på 95 miljoner kronor på den första 12 månadersperioden 1995/96 och för 18 månadersperioden ca 143 miljoner kronor. 1998 uppgår besparingen på skolområdet till ca 200 miljoner kronor. Detta inkluderar en sänkning av den minsta garanterade undervisningstiden i gymnasieskolan.
Universitet och högskolor får vidkännas besparingar både vad gäller per capita-ersättningarna inom grundutbildningen och forskningens fakultetsanslag. Sammanlagt uppgår besparingarna inom grundutbildningen till 220 miljoner kronor och inom fakultetsanslagen till 105 miljoner kronor budgetåret 1995/96 för 12 månader. För 18 månadersperioden uppgår besparingen till 430 miljoner kronor respektive 157 miljoner.
Den samlade besparingen t.o.m. budgetåret 1998 uppgår till 790 miljoner kronor vad gäller grundutbildningen och 199 miljoner kronor vad gäller fakultetsanslagen. Dessutom kommer 1998 ytterligare besparingar på 35 miljoner kronor att tas ut inom högskoleområdet. Grundutbildningsanslagen minskar dock inte, trots besparingen på per capita-ersättningarna, eftersom universitetens och högskolornas uppdrag samtidigt utökas. Genom överföring av resurser från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till universitet och högskolor för grundutbildning kan fler studerande erbjudas plats i högskolan under perioden.
Vidare kommer forskningen att tillföras medel via de nyligen inrättade forskningsstiftelserna. Regeringen avser att återkomma i vårens kompletteringsproposition med en analys hur dessa medel berör finansieringen av forskning och forskarutbildning.
Forskningsrådens resurser minskar under 12 månadersperioden 1995/96 med 59 miljoner kronor dvs. 88 miljoner kronor under 18 månadersperioden. Besparingen uppgår till 130 miljoner kronor 1998. Vissa utgifter på forskningsområdet försvinner från Utbildningsdepartementets huvudtitel genom EU-medlemskapet. Tillsammans med vissa ytterligare neddragningar blir den sammanlagda besparingen 159 miljoner kronor för denna del av forskningen under 1995/96 för 12 månader respektive 238 miljoner kronor för 18 månadersperioden. 1998 uppgår den sammanlagda besparingen till 254 miljoner kronor.
Studiehjälpen vid gymnasiestudier reduceras i likhet med barnbidraget. Barntillägget i Särskilt vuxenstudiestöd (SVUX) och SVUXA (för arbetslösa) tas bort liksom bidraget till resor. Anslaget till korttidsstudiestödet reduceras. Studiemedel avindexeras delvis. Besparingen för den första 12 månadersperioden 1995/96 uppgår till 748 miljoner kronor och för 18 månadersperioden till I 053 miljoner kronor. År 1998 uppgår besparingen på studiestödet till I 107 miljoner kronor.
Bil. 9
Anvisat!' Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 = 1994/95 = 1995/96 juli 95-juni 96 besparing 1997 ” — besparing 1998?
A. Skolsektom 1 596 1 683 2 514 1 667 -13 -8 B. Folkbild- 1979 [937 3 046 2 017 of of ningen C. Universitet 11 002 17 569 26 115 17 353 -512 -187 och högskolor D. Forsknings- 8 218 2 608 3 910 2 584 -19 -76 råd etc.
| E. Studiestöd | 9 737 10 316 15 171 | 10 070 | -197 | -163 |
| F. Övrigt | 111 50 | 61 51 | of | of |
| Särskilda arbets- 5 926 5 024 8 100 | 7138 |
marknadsinsatser Totalt för 38 569 39 187 58 916 40 881 -741 -434 Utbildningsdepartementet Minskad timplan -62 -41 -41 -43 i gymnasieskolan
utfall för 1993/94, 36 190 mkr ? Prisnivå 1995/96
EU-samarbetet inom utbildningsområdet
De grundläggande principerna för EU:s utbildningssamarbete och konse-
kvenserna inom detta område av Sveriges anslutning till EU har redovisats i propositionen Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (prop.
1994/95:19, Del 1). Regeringen anser att utbildningsfrågor bör ges hög prioritet i EU-sam-
arbetet i syfte att stimulera den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen i medlemsländerna. Den betoning av yrkesutbildning och kompetensutveckling som en nyckelfaktor för tillväxt och sysselsättning i Europa som på senare tid gjorts i EU ligger väl i linje med Sveriges överväganden. EU har dock inga befogenheter att reglera och harmonisera medlemsländernas utbildningssystem. EU:s åtgärder skall endast stödja
och komplettera medlemsländernas egna insatser. Arbetet bör framför allt
syfta till att skapa förutsättningar för att studenter fritt skall kunna välja
utbildning inom unionen, att stimulera kontakter mellan utbildningssinsti- 1
tutioner och att stödja utbyten för elever, studenter och lärare.
I Sverige är det nu en angelägen uppgift att sjösätta det svenska deltagandet i de nya utbildningsprogrammen som startade den 1 januari 1995, Bil. 9 Sokrates för skola och högre utbildning och Leonardo för yrkesutbildning. Båda programmen omfattas av EES-avtalet och kommer att öppnas även för associationsländerna i Öst- och Centraleuropa.
Strävan bör vara att säkra ett brett svenskt deltagande för att vårt land skall kunna tillgodogöra sig de ekonomiska resurser som EU erbjuder och för att stärka utvecklingen av svensk utbildning genom ökade kontakter
med andra europeiska länder. Det är emellertid viktigt att samarbete inom
Norden, liksom med världen bortom Europa inte åsidosätts genom de nya möjligheter till utbyte som öppnas genom programmen. De möjligheter
som EES-avtalet ger att utveckla samarbetet med Norge och Island bör tas
tillvara.
Inom ramen för Sokrates fortsätter Erasmus, där Sverige medverkat sedan läsåret 1992/93, som ett av de tre delprogrammen. Till Sokrates har också förts verksamheter för informations- och erfarenhetsutbyte som blev tillgängliga för Sverige genom EES-avtalet, nätverket Eurydice och studiebesöksprogrammet Arion. Ett nytt inslag i Sokrates är delprogrammet Comenius för grund- och gymnasieskolan. Comenius ger stöd till samarbete mellan skolor kring bl.a. utvecklingsprojekt och elevutbyten, till utveckling av undervisningen för invandrar- och zigenarbarn samt till samarbete mellan lärarutbildningsinstitutioner. Andra nya inslag är distansundervisning och projekt för att främja den europeiska dimensionen i vuxenutbildningen. Nytt för Sverige är vidare språkprogrammet Lingua, där svenskan som officiellt EU-språk blir ett av målspråken.
Även Leonardo bygger till stor del vidare på tidigare verksamhet. Programmet ger stöd till nationella pilotprojekt samt till praktikprogram och utbyten för bl.a. ungdomar i grundläggande yrkesutbildning, yrkesutbildare och studenter i högre utbildning. Såväl gymnasieskolan, vuxenutbildningen samt universitet och högskolor som organisationer och företag har möjlighet att delta.
I Leonardo kommer samverkan att ske med de yrkesinriktade utbildningsprojekt som finansieras genom strukturfonderna. Av särskilt intresse är kommissionens s.k. utbildningsinitiativ i anslutning till vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning — i första hand Youthstart, som syftar till att förhindra ungdomsarbetslöshet, och Adapt, som skall under-
lätta arbetskraftens anpassning till industriella förändringar. Det är således
nödvändigt att säkerställa samordningen inom Sverige mellan utbildningsprogrammen och åtgärder inom ramen för strukturfonderna.
Utbildningsdepartementet utreder för närvarande var den svenska programorganisationen skall förläggas. I avvaktan på beslut om en permanent
organisation har ett programkontor inrättats inom departementet med uppgift att svara för informationsinsatser innan programverksamheten
startar. Utbildningsdepartementet har vidare tillsatt två arbetsgrupper för
samordning mellan berörda departement och myndigheter, centrala organisationer m.fl. i frågor som rör utbildningsprogrammen och Sveriges utbildningssamarbete med EU i stort.
Forskningssamarbete med EU
Bil. 9
Forskningssamarbetet inom EU har beskrivits utförligt i proposition Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170).
EU:s fjärde ramprogram för forskning, som är nästan dubbelt så stort som det tredje, omfattar ett tjugotal s.k. aktiviteter och särprogram. Det omfattar vissa allmänna verksamheter och i större omfattning än tidigare verksamheter som inte i första hand har industri- och tillväxtbefrämjande motiv. Bland de allmänna aktiviteterna kan nämnas samverkan med andra länder, inte minst Östeuropa, spridning och nyttiggörande av forskningsresultat och främjande av forskares rörlighet. Nya särprogram gäller transportforskning och socioekonomisk forskning. Fortfarande dominerar dock inom ramprogrammet de program som har industriell konkurrenskraft som yttersta motiv. Många av de problem som Europa möter idag är emellertid av social och kulturell karaktär. Detta bör återspeglas i kommande ramprogram så att man får bättre balans mellan industriellt inriktad samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning.
Ett svenskt medlemskap från 1995 innebär inte några skillnader för forskare och företag mot vad som nu gäller. De får liksom tidigare konkurrera om medlen hos EU-kommissionen. Däremot får Sverige fullt tillträde till ministerrådet och dess olika grupper samt även rösträtt i de grupperingar där Sverige redan deltagit.
Värdet för Sverige av FoU-samarbetet med EU beror i första hand på de svenska forskarnas och företagens initiativkraft och konkurrensförmåga. En nyckel till framgång för det svenska deltagandet, är att forskare och företag får god information och service. För att sköta dessa uppgifter har regeringen utsett en huvudansvarig myndighet för varje särprogram. De ansvariga myndigheterna skall även svara för att Sverige blir väl representerat i EU:s olika kommittéer samt för att den inhemska forskningen är väl harmoniserad med det internationella samarbetet. Huvudansvaret för engagemanget i särprogrammen för bioteknologi, biomedicin, termonukleär fusion, forskares utveckling och rörlighet, socioekonomisk forskning samt EU:s Joint Research Centre ligger sålunda inom Utbildningsdepartementets område. Finansieringen av den del av Sveriges medlemsavgift som går till EU:s forskningsbudget sker genom att den så långt möjligt fördelas på de berörda huvudtitlarna. För budgetåret 1995/96 (12 månader) kan det totala svenska bidraget till EU:s forsknings- och utvecklingsbudget beräknas till cirka 700 miljoner kronor.
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU-rådet) har till uppgift att vara nationellt kontaktorgan för FoUsamarbetet med EU och att svara för övergripande information och service. Rådet har utsetts till huvudansvarig myndighet för sådana EU-aktiviteter där inte någon speciell svensk myndighet kunnat utses, exempelvis EU:s Joint Research Centre.
Bil. 9
Antal Antal — Antal stu- Kostnader
skolor! = lärare derande miljoner
lärosäten cirka cirka kr. cirka
Universitet och högskolor pret. 1993/94"" 66 21000 270000 25000
Totalt 7 statliga universitet inkl. SLU, 4 fackhögskolor inkl. nuv. stiftelsen CTH och högskolan i Luleå, 14 statliga högskolor, 7 konstnärliga högskolor exkl. GVIHR, Lärarhögskolan. Idrottshögskolan, Handelshögskolan i Stockholm och nuv stiftelsehögskolan i Jönköping, 27 kommunala och 3 enskilda vårdhögskolor. Högskolor finns i alla tån inklusive högskoleutbildning på Gotland. Därav
Statliga lärosäten inom Utbildningsdeparte- 35 18500 245000 18000 mentets ansvarsområde”
Gymnasieskolor 1993/94 638 29400 313700 17880
423 kommunala-. 156 landstingskommunala- och 59 fnstående skolor fordelade på 286 kommuner
Grundskolor 1993/94 4654 82580 880200 42600
4654 kommunala skolor fordelade på 286 kommuner (166 fristående skolor i 115 kommuner och 6 sameskolor redovisas nedan)
Övriga, summa 1203 26240 229010 9730
därav
| Komvux (inklusive Grundvux) "=" | 377 9690 140700 2580 |
| Statens skolor för vuxna (SSV). 1992/93 | 2 210 11990 40 |
| Svenskundervisning för invandrare (SFI) | 293 1440 = 21270 460 |
| SärvuX (vuxenutbildning för utvecklingsstorda) | 929 340 3150 60 |
| Specialskolor (syn-, horsel- eller talskadade) | 8 340 700 340 |
| Särskolor (utvecklingsstörda barn/ungdomar) | 106 3400 12400 2160 |
| Fristående grundskolor | 166 1390 = 13690 470 |
| Sameskolor | 6 30 110 20 |
| Folkhögskolor | 135 3400 25000 1600 |
c:a 200 000 kursdeltagare per år varav 25000 på kurser om minst 1 termin. Studieförbund 11 6000 nlalalehd 2000 "==" ca 2.8 milj. kurs-/cirkeldettagare. brutto 93/94
Studiemedel, lån + bidrag, 1993/94 Gymnasial utbildning 49200 1500 Eftergymnasial utbildning (inkl. uttandsstudier) 203900 8600
Summa (stat, kommun, landsting) : 105310
” Uppgifterna, som har hamtats från Skolverket, VHS, CSN och SCB, ar ungefärlga och avrundade. I sammanställningen ingår ej polis-, militar-, arbetsmarknads- eller företagens personalutbildning. Larare och elever avser nettoantalet individer per lasår och är ej omräknat til helårspersoner "" Högskoleverksamheten inkluderar hår c.a 156 000 hel- och deltidsstuderande på grundutbildningsnivå, nästan 17 000 aktiva forskarstuderande, alla offentliga medet för forskning samt klinisk utbildning vid universitetssjukhusen. Larargruppen omfattar professorer, forskarassistenter lektorer. adjunkter, timlårare samt olika lärarkategoner vid kommunala vårdhogskolor. men ej doktorander, sarskilda forskare eller teknisk och administrativ personal. "”"" Av 18 miljarder utgör ca 16 miljarder anslag från Utbildningsdepartemnentet för utbildning och forskning vid universiteten och hogskolorna Av 245 000 studerande inkl forskarstuderande ar arrka 230 000 hel- och deltidsstuderande på grundutbildningsrivå, vilket områknat motsvarar cirka 180 000 helårsstudenter. "+" 440 000 elever avser nettoantalet » Komvux HT 1993 Merparten läste på dagtid och | genomsnitt tre kurser per elev.
Bil. 9
Läsåret 1993/94 fanns det i vårt land 4 826 grundskolor, 638 gymnasieskolor, och 66 högskolor och universitet, inklusive Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som sorterar under Jordbruksdepartementet, två högskolor som blev stiftelser från 1 juli 1994 och 4 enskilda högskolor. Därutöver fanns det drygt 1000 övriga skolor och läroinrättningar (kommunal och statlig vuxenutbildning, svenskundervisning för invandrare, sär- och specialskolor, folkhögskolor och studieförbund).
Utanför Utbildningsdepartementets område bedrivs utbildning vid po-
lishögskolan, militärhögskolan samt arbetsmarknadsutbildning. Det regu-
ljära utbildningsväsendet tillhandahåller dessutom viss utbildning på
uppdragsbasis, framför allt vid universitet och högskolor och inom komvux, för personal vid företag, myndigheter och organisationer, t.ex. högskolornas fortbildningskurser för skolpersonal.
Sammantaget, exklusive polis-, militär-, arbetsmarknads-, uppdrags- och
personalutbildning, fanns det omkring 158 000 verksamma lärare inklusi-
ve deltidstjänstgörande och omkring 1,7 miljoner studerande på hel- och
deltid samt ett stort antal cirkeldeltagare inom studieförbunden.
Den totala kostnaden för stat, kommun och landsting för denna offentliga utbildningsverksamhet inklusive forskning och studiemedel, uppgick år 1993/94 till drygt 105 miljarder kronor.
I relation till BNP har den totala offentliga utbildningskostnaden i landet ökat något under de senaste åren till omkring 7 procent av BNP, men ligger fortfarande under den nivå som gällde i början av 1980-talet.
Den relativa kostnadsökningen under 1990-talets första år förklaras primärt av expansionen inom högskoleområdet och ökningen av antalet
studiemedelstagare.
Den demografiska utvecklingen
Antalet nybörjare i grundskolan ökar kraftigt under de närmaste åren. Från 110 000 7-åringar 1994 ökar antalet till 125 000 år 1997. Ökningen är en
effekt av de stora födelsekullarna under senare hälften av 1980-talet och
början av 1990-talet. Också för hela gruppen skolbarn i åldern 7-15 år
förutses en kraftig ökning under hela resten av 1990-talet.
För gymnasieskolan väntas stora förändringar om några år till följd av de låga födelsetalen under 1980-talets första hälft och den därpå följande uppgången. För åldersgruppen 16-19 år förändras inte antalet nämnvärt under kommande fem år, men därefter sker en kraftig ökning. Antalet 16åringar kommer att pendla omkring 100 000 fram till sekelskiftet och ökar sedan mycket snabbt med närmare 30 000 mellan år 2000 till år 2006.
Fram till sekelskiftet minskar antalet ungdomar i ålder 20-24 år med cirka 10 procent. Den lägsta nivån för denna grupp nås år 2003. När de stora kullarna födda runt 1990 når 20 års ålder stiger antalet individer i
dessa åldrar igen. År 1994 finns det cirka 105 000 20-åringar. År 1999 11
har denna årskull minskat till cirka 99 000 och ökar sedan snabbt till
grafiska utvecklingen en viss vägledning, men ungdomarnas förändrade Bil. 9 intresse för fortsatta studier och även vuxengruppernas studiebenägenhet har en stor betydelse vid planeringen av utbildningskapaciteten.
Årskullarnas storlek 1980-2010 (Källa: SCB)
Antal
140000 -
130000 « ; 20-åringar
120000 - "
16-åringar
110000 AV
r 7 -åringar
100000 .
|
90000 I .— dee le a
Oo mn OO mm Oo mwÖe>oO År
00 0 [02] [60] O O and
on» (22) [02] mn” [a] Oo [a]
Ne Tv ha N N NN
Könsfördelningen inom utbildningsväsendet
Könsfördelningen går långsiktigt mot en ökad utjämning inom det svenska utbildningsväsendet, men det är en mycket långsam process.
Detta kan illustreras genom att följa könsfördelningen bland personer som kommit olika långt i utbildningssystemet.
Rekryteringsbasen till en högre nivå har ofta en jämnare könsfördelning, vilket talar för en långsiktig utjämning. Samtidigt är emellertid könsfördelningen mycket sned inom framför allt teknikområdet, som fortsätter att
helt domineras av män på alla nivåer samt inom gymnasieskolans och
högskolans vård- och humanistiska områden, som domineras av kvinnor. [nom teknikområdet kan högskolan under de närmaste åren förvänta sig en minskande grupp flickor från gymnasieskolan, dvs här är risken påtaglig att utvecklingen går mot minskad jämställdhet. Dessutom väljer en stor del av pojkarna i gymnasieskolan ett tekniskt yrkesinriktat program före naturvetarprogrammets teknikinriktning, vilket bidrar till att försvåra rekryteringen till bl.a ingenjörsutbildningarna. Samtidigt tenderar flickorna att öka i gymnasieskolans icke tekniska studieförberedande program.
Procentandelen flickor/kvinnor per område
Bil. 9
Teknik Mate- Medicin Samhälls- Huma-
matik- = och vetenskap niora
och vård
Natur-
vetenskap
Gymnasieskolor,
studieinriktade linjer och
program inklusive om-
vårdnadsprogrammet och vårdlinjen.
| Provval till åk 1 inför ht 95 8 54 | 92 | 61 | 87 | |
| Elever i årskurs 2, 93/94 15 49 | 89 | 60 | 88 | |
| Avgångna 93/94 | 17 51 | 90 | 62 | 88 |
| Avgångna 92/93 | 19 51 | 90 | 63 | 91 |
Universitet/högskolor, 92/93 Högskolenybörjare 20 37 81 54 65 Registrerade i gundutb. 20 39 78 54 65 Examinerade fr. grund-
| utb. tot | 19 44 | 85 | 58 | 63 |
| Därav minst treåriga utb. 23 48 | 54 | 58 | 58 | |
| Antagna i forskarutb. | 26 36 | 42 | 41 | 47 |
| Registrerade i forskarutb. 24 32 | 41 | 40 | 45 | |
| Examinerade från forskarutb. 16 30 | 30 | 40 | 43 | |
| Universitetsadjunkter | 20 29 | 50 | 42 | 52 |
| Forskarassistenter | 12 16 | 34 | 24 | 46 |
| Universitetslektorer | 7 15 | 26 | 24 | 37 |
| Professorer | 3 4 | 5 | 9 | 15 |
(Källa: SCB)
Intresset för gymnasieskolans olika program
Utbyggnaden av gymnasieskolan till sexton treåriga program har inneburit vissa nya intressefördelningar, men i stort sett följer såväl könsfördelningen som intresset för de studie- respektive yrkesinriktade programmen ett traditionellt mönster.
Förstahandssökande till åk 1 i gymnasieskolan HT-93 samt provval inför Prop. 1994/95:100 HT-95 Bil. 9 (Källa: SCB)
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000
= me >, Antal
Naturv,N,T 9988
Barn o fritids
Hotell-o rest.
Handels-
Sökande ht93
OO Provval ht95
Hantverks-
Industri-
Enligt en provvalsundersökning som SCB genomfört bland landets 15åringar under november 1994 förefaller intresset för de studieförberedande programmen förbli stabilt och kan till och med komma att öka något jämfört med tidigare om man utgår från 1:a handsönskemålet. I andra hand väljer en stor del av 15-åringarna istället ett yrkesinriktat program.
Samtidigt fortsätter intresset att vara svagt för bl.a. teknikområdet och för industriprogrammet.
Tillströmningen av studerande vid universitet och högskolor
Från slutet av 1980-talet har antalet högskolenybörjare yngre än 25 år ökat mycket kraftigt. Övergångsfrekvensen har ökat särskilt påtagligt bland de yngre årskullarna, som föddes i början av 1970-talet. Vi kan också notera en ökad efterfrågefrekvens vad gäller elever som genomgått en yrkesinriktad gymnasie-utbildning.
För gruppen 235-åringar och äldre minskade nybörjarsiffrorna under första hälften av 1980-talet men har därefter åter ökat.
Högskolenybörjare 1960-1993
(Källa: SCB) Bil. 9
1000-tal
Yngre än 25 år
25 år och äldre
Det är emellertid svårt att förutsäga vad denna ökade efterfrågan på högskoleplatser kommer att betyda inför 1995/96.
I absoluta tal minskar sannolikt antalet avgångna från gymnasieskolan våren 1995 jämfört med föregående år. SCB har uppskattat att totala antalet studieintresserade i gymnasieskolans årskurs 3 som är definitivt inriktade på att läsa vidare kommer att minska något hösten 1995 jämfört med hösten 1994.
Tre år i rad, höstterminerna 1992, 1993 och 1994, har antalet sökande, som inte tidigare varit registrerade vid universitet eller högskola, varit nästan konstant omkring 100 000 personer. Därav har 50 000 — 60 000 per år påbörjat studierna. Av resten kan man räkna med att merparten föredrar annan sysselsättning, saknar behörighet, gör militärtjänstgöring m.m. En betydande del av dem bildar emellertid en kö av sökande, varav en del kan förväntas söka igen inför läsåret 1995/96.
Gruppen som återkom efter viss tids studieuppehåll utgjorde inför höstterminen 1994 cirka 40 000 sökande av totalt 207 000 (inklusive sökande som redan var registrerade vid universitet och högskolor). Denna grupp återkommande blir troligen stor även inför 1995/96.
Arbetslösheten i åldrarna 20-34 år samt arbetsmarknadens efterfrågan
Arbetslösheten var fortsatt mycket hög under hösten 1994. I åldersgruppen 20 — 24 år var i genomsnitt 40 000 — 50 000 ungdomar arbetslösa och deltog inte heller i studier. I åldersgruppen 20-34 år handlar det, enligt SCB:s arbetskrafts-undersökningar, om uppskattningsvis drygt 40 000 personer med högst grundskola, nästan 70 000 med tvåårig gymnasieskola och omkring 60 000 personer med treårig gymnasieskola eller högskoleutbildning.
Antal arbetslösa i åldern 20-34 år
(Källa: SCB) — Antal Bil. 9
70000 |,
01990 m1994 50000
| SN
3000 I
20000 2
10000 —
o I HH
[0 cC KS [0]
F An [9] S [0] 3 eg [0]
=E D D 3
2 o(0 00 I
OO N [Sö]
Arbetslöshetsnivån är således fortfarande mycket hög och såväl bland ungdomar som i vuxengrupper är den högst bland de lägst utbildade och bland personer som har högst 2-årig gymnasieskola.
Efter tre år med fallande produktion och mycket hög arbetslöshet har läget på arbetsmarknaden emellertid ljusnat något under 1994. Sysselsättningen som var i stort sett konstant mellan september 1993 och 1994 förväntas, enligt SCB:s arbetskraftsbarometer 1994, öka med 50 000-100 000 personer under 1995, främst inom tjänste- och industrisektorn.
Ur arbetsgivarnas synvinkel råder det fortfarande mycket god tillgång på personer med utbildning inom teknik och samhällsvetenskap, men troligen behöver man nu successivt börja anställa flera. Det gäller särskilt civilingenjörer, programmerare, systemerare, ekonomer och flera med tekniska gymnasieutbildningar.
Antalet sysselsatta inom vårdsektorn förutspås vara i stort sett oförändrat de närmaste tre åren, men det uppstår även bristområden. För närvarande finns det t.ex. otillräckligt med utbildade logopeder och sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Inom undervisningsområdet råder det för närvarande brist på flera kategorier lärare och på längre sikt riskerar vi att få ett markant underskott på bl.a. ämneslärare i matematik och naturvetenskap.
Trots vissa ljuspunkter på arbetsmarknaden minskar arbetslösheten mycket långsamt.
Utbildningsnivån i Sverige
Bil. 9
Internationella jämförelser inom utbildningsområdet ger sällan någon exakt jämförbarhet, men kan ändå belysa vissa väsentliga skillnader.
Den svenska befolkningen och den svenska arbetskraften är välutbildad i ett internationellt perspektiv. Den kraftiga expansionen av den eftergymnasiala utbildningen under 1960-talet i vårt land, utbyggnaden av gymnasieskolan som genomfördes i Sverige under 1980-talet och som medför att den yngre arbetskraften omfattar successivt allt färre lågutbildade jämfört med omvärlden samt tidigare satsningar på vidareutbildning för vuxna, har medfört att stora delar av vår befolkning fått en bred utbildning på gymnasieeller högskolenivå. År 1991 hade omkring 70 procent av Sveriges befolkning i åldern 25-64 år minst en gymnasieskoleutbildning. Samtidig hade nästan en fjärdedel av arbetskraften i åldern 25-64 år någon form av högskoleutbildning, vilket placerade vårt land bland de allra främsta länderna inom OECD.
Expansionen av den högre utbildningen från slutet av 1980-talet fram till idag kan dessutom förväntas medföra ännu bättre jämförelsetal för vårt land när väl den internationella statistiken har kommit fram till dagens situation.
Trots dessa satsningar på gymnasial och eftergymnasial utbildning har cirka 30 procent av Sveriges arbetskraft (nästan 1 miljon personer) i åldersgruppen 25-54 år kortare utbildning än 2-årig gymnasieskola.
Arbetskraftens utbildningsnivå 1991, åldersgruppen 25-54 år (Källa: SCB)
0 50
100 ”
USA | |
Tyskland |
|
Norge I [
Schweiz | [
Canada |
Österrike
SVERIGE Sverige
Storbrit
Danmark | |
Finland | |
Nederländ | |
Australien | |
N.Zeeland | |
Frankrike | |
Belgien | |
Irland | |
Italien
|
Spanien
Högskola | Symnasieskola | Grundskola
2 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Bil. 9
1¶En skola för alla
Den svenska skolan är en sammanhållen skola som skall ge likvärdig utbildning till alla barn och ungdomar. Barn börjar skolan med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att anpassa sin organisation och sin undervisning så att alla barns förutsättningar tas till vara. En skola för alla betyder en skola där alla elever blir sedda och bemötta, där alla elevers erfarenheter får utrymme, och där alla elever får en undervisning som tillgodoser deras behov och krav. I en skola för alla undervisas elever med olika bakgrund tillsammans. Integration är ett viktigt värde i den sammanhållna skolan. Det går inte att överskatta betydelsen av att barn och ungdomar med olika erfarenheter, kulturer och sociala tillhörigheter tillbringar tid tillsammans med varandra under skoltiden. I ett öppet demokratiskt samhälle är empati, inlevelse i andra, förmåga att se med andras ögon osv. avgörande värden. Sådana värden utvecklas bäst om de kan grundläggas tidigt i en ömsesidig kommunikation mellan skolkamrater.
Den gemensamma skolan — skolan för alla — måste ständigt försvaras. Bostadssegregation leder till skolsegregation på många håll i landet. Situationen har förvärrats på grund av besparingar och sådana resursfördelningssystem som inte tar tillräcklig hänsyn till elevers och skolors skilda behov. Situationen är särskilt alarmerande i de stora städerna. Skillnaderna ökar mellan barn och ungdomar från olika bostadsområden och sociala skikt. Antalet elever som slås ut ur skolgemenskapen tenderar också att öka; det gäller inte minst i utsatta grupper bland invandrareleverna. Det är därför angeläget att skolan aktivt arbetar för att motverka segregationen och dess effekter. Det kan ske genom medveten skolplanering och resursfördelning, det kan ske genom praktiska åtgärder i den dagliga skolverksamheten men också genom att skolans företrädare, med utgångspunkt i sin särskilda kompetens, deltar i samhällsdebatten i dessa frågor.
1.1 Det inre arbetet
Skolan är en förberedelse för livet, säger man ofta. Men den är inte bara det; skolan är också livet självt för de barn och ungdomar som tillbringar sin tid där, under långa skoldagar, dag efter dag, år efter år. Och för eleverna är skollivet en helhet. Det är inte bara lektioner, ämnen, kurser och koncentrerat och målinriktat lärande som betyder något för dem. Kamratkontakterna är viktiga, samvaron på raster och håltimmar, lekar och spel, diskussioner med lärare och andra vuxna i och utanför klassrummet. Det är viktigt att den skolpolitiska diskussionen uppfattar helheten i elevernas skolliv. Det är helheten som formar föreställningar, attityder och kunskaper. 18
kan kalla för skolans yttre form. Det har handlat om skolans styrning, om = Bil. 9 resursfördelning, läroplaner och betygssystem; viktiga frågor som både direkt och indirekt påverkar skolarbetet. Under senare år har intresset mer än tidigare varit inriktat på skolans tänkta innehåll i termer av vad eleverna skall lära sig. Det har varit viktigt och värdefullt. Diskussionen har dock i någon mån gjort halt vid skolporten; vad som sker innanför skolans väggar har inte haft samma utrymme på dagordningen. Det är nu tid = ' att mer konsekvent rikta blicken mot det inre arbetet i skolan och relatera innehåll både till skolans uppgifter och verksamhetens former. Det ligger en utmaning i detta att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom ramen för ett decentraliserat ansvar.
När man försöker se skolan med elevernas ögon blir också andra problem synliga än de som vanligtvis diskuteras. Ett sådant problem gäller undervisningens relativa monotoni. En lektion sedd som enskild företeelse
genomtänkt. Det är när det ena lektionspasset läggs till det andra som likformigheten kan framträda: timmarna liknar varandra från den ena dagen till den andra, från den ena terminen till den andra. Elever måste tycka att det är roligt och viktigt att gå i skolan. Skolan får inte vara alltför förutsägbar, den måste också vara spännande och överraskande. När elever tycker att skolan är tråkig och när de ser på lektioner som något man sitter av, då är detta ett betydande slöseri med skolans och
elevernas resurser.
Undervisningens innehåll måste beröra eleverna, få dem att uppleva att det som försiggår i klassrummen gäller dem själva. Så är det inte alltid. Alltför många elever uppfattar undervisningen som skild från deras egna erfarenheter och framtidsföreställningar. De får därför svårigheter att lära sig. Det som inte på allvar berör har inte heller samma utsikter att stanna kvar som kunskap för livet.
Hur det går för elever i skolan har bl.a. med deras sociala tillhörighet att göra. Detta har varit känt sedan länge. I en utredning om social snedrekrytering till högre studier (SOU 1993:85) är bilden av vad som händer efter skolan mycket klar: det sociala ursprunget är av avgörande betydelse för unga människors utbildningsval. Den omfattande och klarläggande utredningen har dock bara delvis kunna belysa skolans roll i denna process. Det är viktigt att diskussionen om skolans inre arbete inbegriper frågor som gäller undervisningens sätt att fungera i detta sociala perspektiv.
För varje generation måste demokratin erövras på nytt. Detta uttalande i regeringsdeklarationen har i hög grad med skolans inre arbete att göra. Skolans roll i kampen för att främja demokratin måste fortlöpande analyseras och formuleras. Om skolan skall vara en demokratiserande kraft i, samhället måste dess uppgift förstås i det helhetsperspektiv vi tidigare diskuterat; det är skolans hela miljö som formar eleverna, deras sätt att tänka, känna och förstå.
På det här sättet framträder skolans stora pedagogiska uppgift: att uppfylla de samhälleliga krav som genom läroplaner och kursplaner ställs 19 på undervisningen och samtidigt göra det på ett sätt som engagerar elever-
na, bearbetar deras erfarenheter, gör dem berörda. När nu staten inte Prop. 1994/95:100 längre föreskriver lämpliga arbetsområden och arbetssätt utan mer entydigt — Bil. 9 än tidigare lämnar över det pedagogiska ansvaret till lärarna är förhoppningen att detta skall frigöra en kreativitet som får många nya alternativ i undervisningen att utvecklas.
1.2¶Skolutvecklingen styrs av skolan
Staten kan inte genom dekret uppifrån styra skolans inre utveckling i
nämnvärd utsträckning. Sådana dekret har i regel marginell påverkan på
vad som händer i skolan. Det hänger till en del samman med att förändringar är lätta att uttala men betydligt svårare att genomföra i den konkreta skolverkligheten. Staten kan däremot ge förutsättningar och undanröja hinder. Staten kan också genom strategiska punktinsatser fästa uppmärksamheten på problem på ett sätt som utmanar skolan att söka kreativa lösningar. Men det är alltid rektor, lärare och övrig skolpersonal som i samarbete med elever och föräldrar har det yttersta ansvaret för att ut-
vecklingen i skolan drivs i enlighet med demokratiskt fattade beslut på
nationell nivå om vad som utgör målen för verksamheten. Den omfattande decentralisering på skolområdet som skett under de senaste åren har ytterligare understrukit denna ansvarsfördelning. Hela arbetet med att genomföra den nya läroplanen och det nya betygssystemet bygger därför
på en tilltro till lärarnas förmåga att självständigt omsätta de statliga
kraven i praktisk undervisning. Det finns inte längre något omfattande och detaljerat regelsystem som onödigtvis begränsar kommunpolitikers, rektorers, lärares och elevers frihet att söka alternativa lösningar på skolans och undervisningens problem. Därför är det också viktigt att decentraliseringen drivs vidare från kommun och rektor till lärare och annan skolpersonal, så att de som arbetar nära eleverna får största möjliga inflytande över sin arbetssituation och sina möjligheter att tillsammans med eleverna skapa en god läromiljö.
1.3¶Skolan och samhällsutvecklingen
Samhällsutvecklingen har i grunden förändrat förutsättningarna för skola och skolarbete. Om man i dag vill diskutera skolans inre arbete är det därför nödvändigt att utgå från andra frågor och problem än man skulle
ha gjort för några decennier sedan. Några områden förtjänar att särskilt framhållas i en beskrivning av det
som ger förändrade förutsättningar för skolans inre arbete.
Arbetslivets förändring
Bil. 9
Vi har ett alltmer komplext och rörligt samhälle. För att medborgarna skall kunna vara delaktiga i detta samhälles offentliga liv — politiskt, fackligt, kulturellt — krävs betydande kunskaper och färdigheter och en vilja och förmåga att ständigt lära sig något nytt. Instabiliteten har ökat och förändringarna går fort, inte minst i arbetslivet. Arbetsinnehållet i olika yrken är inte en gång för alla givet, genom den tekniska utvecklingen och genom ny arbetsorganisation förändras gamla yrken och nya växer fram. De människor som går ut i dagens arbetsliv behöver mer av ”mjuka” kvalifikationer: självständighet, kreativitet, kommunikationsförmåga, kritiskt omdöme och demokratisk hållning. Denna utveckling ställer stora krav på skolans undervisning och på dess anknytning till arbetslivet.
Det livslånga lärandet
Kraven på en hög utbildningsnivå i befolkningen som helhet är i dag starkare än någonsin tidigare. Det hör naturligvis samman med det moderna livets komplexitet och föränderlighet. Arbetslivets omvandling, den nya tekniken, ett allt rikare och mer mångfasetterat fritidsliv osv. — allt förutsätter mer av utbildning. Det är nödvändigt att vuxna människor i utbildning tillägnar sig en förmåga att både anpassa sig till och samtidigt
kritiskt granska de nya förhållanden som ständigt uppstår både på jobbet
och under fritiden.
Utbildning är också ett av de viktigaste instrumenten för att skapa rättvisa mellan människor. Utan de omfattande satsningar på vuxenutbildning som gjorts under årtionden skulle vi haft ett långt mer segregerat samhälle än vi faktiskt har. Den svenska befolkningen har aldrig varit så välutbildad som idag. Dramatiska förbättringar har skett under de senaste 20 åren. För de vuxnas möjligheter att få utbildning har den kommunala vuxenutbildningen betytt oerhört mycket, och för många enskilda, inte minst lågutbildade kvinnor, har komvuxstudierna utgjort porten till ett nytt liv. Men trots stora utbildningssatsningar finns det i dag 1,3 miljoner vuxna i de aktiva åldrarna som saknar en formell gymnasieutbildning. Skillnaderna när det gäller utbildningsnivå mellan olika grupper är fortfarande stor. Våra ungdomar får en allt bättre utbildning och det ökar skillnaden mellan generationerna. Vi har också ett stort antal invandrare, som kommer från andra länder med lägre generell utbildningsnivå än i Sverige.
Utbildning är en demokratifråga. Människor måste få mer att säga till om i sin vardag. För att en individ skall bli stark nog att erövra vardagsmakten är en höjning av utbildningsnivån viktig. Med utbildning växer
självförtroendet och självtilliten och därmed ökar möjligheterna att få inflytande över sin situation, på arbetet, på fritiden, i bostadsområdet osv.
I tider av arbetslöshet är utbildning för framtiden särskilt viktig. ”Det
livslånga lärandet” kan stå som motto för människors strävan att genom
utbildning förbättra sin ställning på arbetsmarknaden, öka sitt inflytande 21
över det egna arbetet och vidga perspektiven i den personliga utvecklingen. Bil. 9
Vuxenutbildning får sin särskilda karaktär av att många av de studerande har omfattande livserfarenheter. Det är viktigt att utbildningen utformas så att dessa erfarenheter får utrymme i undervisningen och att de kan bearbetas tillsammans med de nya kunskaper utbildningen avser att förmedla.
Jämställdhet
Vi lever i ett ojämlikt samhälle. Det är inte minst tydligt när man jämför mäns och kvinnors villkor. Det är män som har makten, och så har det varit sedan lång tid tillbaka i historien. Men i dag är detta faktum inte lika lätt att dölja eller bagatellisera. Kvinnor finns i allt större utsträckning i det offentliga livet — i arbetsliv, i fackliga och politiska sammanhang. Deras inflytande är mindre än männens, deras yrkesstatus lägre, men de
finns där på helt annat sätt än tidigare generationer. Det betyder att jämställdhetsfrågorna ständigt aktualiseras. Om kvinnor och män dessutom
gör sammma jobb men under olika villkor, betyder det också att jämställdhetsfrågorna kommer att handla om makt och inflytande.
Även i klassrummet är jämställdheten en demokratifråga. Flickor och pojkar får inte lika mycket utrymme och uppmärksamhet i undervisningen. Generellt sett är det flickor som missgynnas.
Men om alla elever skall kunna få likvärdiga utvecklingsmöjligheter i
skolan måste det pedagogiska arbetet utgå från att flickor och pojkar
också har olika erfarenheter och olika behov. Skolan är ingen könsneutral arbetsplats. Flickor och pojkar kan inte behandlas som om de vore av samma kön om principen om likvärdiga möjligheter skall kunna realiseras. Lärare måste få ökad kunskap om vilka pedagogiska konsekvenser de könsrelaterade olikheterna måste få i skolarbetet.
Den tekniska utvecklingen
Den snabba tekniska utvecklingen ställer ett dubbelt krav på skolan. Å ena sidan är barns och ungdomars uppväxtmiljö redan nu präglad av
denna utveckling. Det betyder att de elever som kommer till skolan har
fått nya kompetenser och förhållningssätt i umgänget med modern teknik. De har formats på ett sätt som var omöjligt att förutsäga för ett par årtionden sedan. Det har t.ex. påverkat deras sätt att söka kunskap och deras
inlärningsstrategier. Skolan måste därför anpassa sin undervisning till denna situation och låta eleverna använda sig av sin förmåga och sin
kunskap. Å andra sidan kommer elevernas framtida vuxenliv — både när det gäller fritid och arbete — i än högre grad att förutsätta att de kan använda sig av modern teknik. Det betyder att skolan också måste förbereda eleverna på hur den tekniska utvecklingen kan komma att omforma
livet i framtiden. 22
Alla barn, ungdomar och vuxna har inte tillgång till datorer eller annan Prop. 1994/95:100 avancerad teknisk utrustning i hemmet. Alla är inte heller lika intresserade — Bil. 9 av att på fritiden arbeta med den nya tekniken. Pojkar är i regel mer intresserade än flickor till exempel. Det betyder att skolan också måste ha en utjämnande funktion, så att den ger särskilt stöd till dem som har begränsade erfarenheter av den nya tekniken.
Det som sagts innebär inte att skolan måste översvämmas av ny teknik, men det innebär att skolan måste ha ett medvetet förhållningssätt till en utveckling som i hög grad förändrat och förändrar människors sätt att tänka på och förstå sin omvärld.
Skolan och kulturen
De senaste årtiondena har inneburit en snabb utveckling av nya kulturfor-
mer bland barn och ungdom. Allt fler är på fritiden verksamma i kulturel-
la aktiviteter av olika slag. Det är t.ex. fler ungdomar än någonsin som spelar i band eller andra musikgrupper. Det är framför allt populärkulturens musik, bilder och texter som spelar en allt större roll i unga människors liv. Ungdomar använder populärkulturen som råmaterial när de
formar sina föreställningar och identiteter. Det är viktigt att skolan möter
elevernas kulturella intressen och hjälper dem att bearbeta intryck och upplevelser. Skolan måste också utmana elevernas föreställningar och visa på kultur och kulturformer som kan ge nya insikter och erfarenheter.
Kulturen finns inte bara utanför skolan, på teatern, biblioteket eller muséet. Den finns också hos eleverna själva. i deras tankar, föreställningar och handlingar. Kultur är inte bara konstnärernas område, kultur kan också ses som livsformer, som kvalitet i vårt sätt att leva och uttrycka oss. Kultur har med möten mellan människor att göra. Ser man det så är det inte fråga om att vissa elever saknar något som måste tillföras dem. Alla elever har då en kultur som lever och utvecklas och där skolan i hög grad kan bidra till utvecklingen bl.a. med hjälp av litteratur, konst, dans, teater. Den nya läroplanen och de nya kursplanerna öppnar i hög grad för detta sätt att se på kulturen i skolan; som en del av alla elevers dagliga skolarbete.
I skolans arbete med kultur har skolbiblioteket eller mediateket en viktig roll. Det bör fungera dels som en källa för kulturarbetet i undervisningen, dels som ett frirum där eleven också kan finna det hon eller han inte nödvändigtvis har sökt eller eftertrågat.
Miljön
I en beskrivning av det moderna Sverige är människors miljömedvetande ett ofrånkomligt inslag. Alla vet att det är av avgörande betydelse för vår överlevnad att vi kan förhindra miljökatastrofer och hushålla med naturens resurser. Ett uttryck för denna miljömedvetenhet är regeringsförklaringens betoning av uppgiften att förverkliga det ekologiskt hållbara industrisam-
hället. Unga människor är särskilt engagerade i miljöfrågor, globala och nationella såväl som lokala. Bil. 9
Skolan är en central institution i ett långsiktigt miljöarbete. Miljöfrågorna spelar en viktig roll på alla nivåer, från förskolan till vuxenutbild-
ningen. I skolan kan elevernas engagemang fördjupas; där kan de få kunskap om ekologiska samband och om verksamma strategier i kampen mot miljöförstöringen.
Miljöundervisning är också ett bra exempel på en undervisning som kräver integration av flera ämnen. Det är genom att integrera som man kan anknyta till elevernas erfarenheter och intressen, och det är i den integrerade och sammansatta bilden av problemen som den handlingsinriktade kunskapen finns att hämta.
Det mångkulturella klassrummet
En miljon människor i Sverige har i dag invandrarbakgrund. I vuxenutbildningen t.ex. är en tredjedel av eleverna invandrare. Det innebär nya möjligheter för arbetet i skolan och det ställer nya krav. Förmågan att leva med kulturell mångfald är en positiv kraft i samhällsutvecklingen. Skolan är en kulturell mötesplats där denna förmåga kan stärkas. Skolans möjligheter att göra detta hänger samman med dess grundläggande hållning till elever och elevers erfarenheter. I varje klassrum — oavsett hur många invandrare som går i klassen — har var och en av eleverna en alldeles egen kulturell bakgrund, med särskild familjehistoria, särskilda vanor och tänkesätt som skiljer sig från kamraternas. Undervisningen bör erkänna och synliggöra den personliga historien hos varje elev. Elevers kunskapsutveckling når längre om de får arbeta med utgångspunkt i sin egen kultur, om undervisningen innehåller en social och kulturell dimension som berör dem. En sådan kunskapssyn är särskilt viktig när man arbetar med elever som har invandrarbakgrund.
I klasser och skolor där det går många invandrarelever finns — förutom de uppenbara problem som hör samman med segregationen — också positiva möjligheter. Här kan eleverna tillägna sig de kompetenser som behövs i det samhälle som är på väg: flexibilitet, känsla för kulturell mängfald, förmåga att byta perspektiv, förmåga att se traditioner som historiska och skapade i stället för oföränderliga och naturgivna osv.
Skolans auktoritet och traditioner är ifrågasatta
Barn och ungdomar är inte som de var förr. De är inte på samma sätt präglade av föräldrars och farföräldrars sätt att se på världen och livet. Traditionen har inte samma kraft längre och den verkar på ett annat sätt. Normer, föreställningar, människors sätt att se på sig själva och framtiden
hämtar i dag färre mönster och förebilder från fasta sedvänjor och in-
rotade tänkesätt. Unga människor är i större utsträckning överlämnade till att själva skapa, forma och välja. Råmaterialet i denna process kommer 24
från media, från ett allt öppnare och mer avmystifierat vuxenliv, från Prop. 1994/95:100 resor, möten med andra kulturer osv. Bil. 9
I denna process är skolan indragen. Även skolans traditioner och normer, de som gav gårdagens lärare en slags automatisk auktoritet och legitimitet, är numera ifrågasatta och delvis övergivna. Dagens lärare har inte samma draghjälp av traditionen. Det kommer i större utsträckning an på lärarens personliga kvaliteter om hon eller han kan intressera och aktivera sina elever. Det betyder att lärarrollen har förändrats; mer av personlig och levande kontakt med elever men också mer av utsatthet och sårbarhet i traditionsförsvagningens spår.
Om det nu är så att en tradition som bjuder en att göra det ena eller det andra har försvagats, så måste man försöka komma överens om vad som kan vara den rätta vägen. Det är därför mer nödvändigt i dag än tidigare = : att skapa former för det kollegiala samtalet, i vilket lärare tillsammans med sina arbetskamrater kan diskutera igenom vad som är skolans och lärarens gamla och nya uppgifter. I det kollegiala samtalet kan lärarna stödja varandra och bygga ut och stärka den gemensamma läraridentiteten.
1.4¶Elevers och föräldrars inflytande i skolan 1
Maktutredningen (SOU 1990:44) konstaterade att skolan är en av de institutioner som kommer högt upp på listan när människor beskriver inom vilka områden de helst vill ha inflytande. Samma utredning visar att skolan hamnar långt ner på listan när frågan gäller i vilka institutioner de — .
berättigade krav på inflytande i skolan ingår i förutsättningarna för den kommande skolutvecklingen.
Utvärderingen av skolan visar att eleverna har störst inflytande i de lägre klasserna. När eleverna blir äldre anser de sig ha mindre att säga till om. En del av förklaringen har förmodligen att göra med sättet att organisera undervisningen på högre stadier. Ju mer uppsplittrad skoldagen är på olika ämnen, lektioner och lärare, desto större är elevernas svårigheter att faktiskt påverka vad som sker. Det är en viktig uppgift för skolan att se till att alla elever får ökade möjligheter — både i formell mening och i anslutning till vardagsarbetet i klassrummen — att påverka skolarbetets innehåll och uppläggning.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen slog fast föräldrars rätt att välja skola för sina barn. Den rätten kommer den nuvarande regeringen självklart att slå vakt om. De fristående skolorna är en naturlig del i denna
inriktning mot alternativ och ökade valmöjligheter. Samtidigt är det
avgörande för föräldrars inflytande i skolan inte en valfrihet. som tar sig uttryck i att man lämnar en skola och söker inträde i en annan. De allra flesta vill ha sina barn i den skola som ligger i bostadsområdet. Det är den skolan föräldrar vill känna delaktighet i och ha inflytande över. Det ; är i den skolan eleverna måste få ökade möjlighet att påverka vardagsarbetet, undervisningens uppläggning och skolans liv.
Skolan skulle kunna vara ett kulturellt centrum i sin omgivning. Det kräver i så fall en stor öppenhet från skolans sida. Genom att på olika sätt — Bil. 9 knyta kontakter med arbetsliv och föreningsliv och öppna skolan för olika aktiviteter kan både skolan och närsamhället berikas. På detta sätt kan skolan medverka till att gemenskapen i närområdet stärks och att det sociala och kultureHa utbytet mellan människor ökar. I dag finns det löftesrika försök på olika håll i landet med ett utökat samarbete mellan olika kommunala förvaltningar och lokala föreningar med skolan som centrum i verksamheten. Försöken har lett till att barn, ungdomar och vuxna har fått bredare kontaktytor och bättre gemenskap och till att förvaltningar samverkar för att förbättra närmiljön för unga människor i samhället eller bostadsområdet. När ”skolan” i dessa försök blir till ”vår skola” ökar möjligheterna för påverkan och delaktighet.
2 — Aktuella skolfrågor
Vi har i det föregående tecknat en bild av skolan och vår syn på den
framtida utvecklingen. I det följande vill vi, mot bakgrund av det anförda, lyfta fram några frågor där vi redan har förslag till åtgärder eller finner
anledning att särskilt fästa uppmärksamheten på det ansvar som läggs på
skolan och dess huvudmän i de nya läro- och kursplanerna.
Det inre arbetet i skolan
Regeringen avser att tillsätta en kommitté som skall följa och stimulera skolans inre arbete. Skolan bör därvid ses ur elevernas perspektiv som en sammanhängande helhet.
Regeringen kommer också att stödja det inre arbetet genom att verka för
att intressanta exempel från olika håll lyfts fram och sprids i ett skolornas
nätverk. Dessa exempel kan gälla undervisningen i en viss klass, men också projekt och utvecklingsidéer som omfattar hela skolmiljön i en skola. Några områden är ur regeringens perspektiv särskilt intressanta i denna etablering av nätverk och exempel: Klassers och skolors arbete med kultur, med integrering av ämnen, med jämställdhet, med miljöfrågor och
med mobbning.
Elever med särskilda behov
Regeringen har i det nyss anförda betonat att den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola för alla. Skolan måste således ta ett särskilt ansvar för elever som har svårigheter. Kommunerna har här, som huvudmän för skolan, ett stort ansvar för att dessa elever får den hjälp och det stöd de behöver för att uppnå läroplanens och kursplanernas mål.
I dag finns det oroande tendenser till att åtstramningarna i kommunerna 26 drabbar svaga elever. Detta gäller på alla nivåer i skolsystemet. Regering-
en avser därför att, med Skolverkets hjälp och via den kommitté som skall följa utvecklingen i gymnasieskolan, noga följa situationen för barn och = Bil. 9 ungdomar med behov av särskilt stöd. Några elever, som det finns anledning att följa särskilt uppmärksamt, är elever med läs- och skrivsvårigheter och invandrarelever.
Behovsstyrd resursfördelning
I såväl 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) som 1 läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) understryks att resurs- =. fördelningen skall vara behovsstyrd. Skolans ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen gör att undervisningen aldrig kan göras lika för alla eller att resurserna kan fördelas schablonmiässigt. För att kunna ge elever en likvärdig utbildning måste resursfördelningen ske utifrån elevernas behov.
Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att i utvärderingssammanhang | ägna särskild uppmärksamhet åt hur skolans resurser fördelas.
Åtgärder mot mobbning i skolan
Skollagen har nyligen kompletterats med en föreskrift om att den som verkar inom skolan särskilt skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. Rektorn i varje skola har också, enligt de nya läroplanerna, ett särskilt ansvar för skolans program för att motverka alla former av trakasserier och mobbning bland elever och anställda. De vuxnas — såväl lärare och annan skolpersonal
bantera tendenser till mobbning och trakasserier bland barn och ungdom är särskilt viktig mot bakgrund av att sådana yttringar redan i skolan kan = : leda vidare mot våld och kriminalitet senare i livet.
Den förra regeringen angav i sitt förslag till utvecklingsplan för skolväsendet sin avsikt att följa problemet med mobbning i skolan. Vi delar den = | bedömningen och avser att fullfölja dess intentioner att ägna särskild uppmärksamhet åt de problem som rör mobbning och alla former av — : trakasserier och våld.
Invandrarelevermas kunskaper i svenska m.m.
Regeringen har i det föregående pekat på den stora tillgång skolan, med clever från många olika kulturer, kan vara som kulturell mötesplats, där förmågan att leva med kulturell mångfald kan utvecklas och stärkas. Men det finns också problem i samband med invandrarelevernas skolgång. En — ; rad undersökningar visar t.ex. på ett tydligt samband mellan studieresultat och språkfärdighet i svenska. Samtidigt kommer nu larmsignaler från skolor i invandrartäta områden om att språkfärdighetsnivån hos många 27 barn och ungdomar är oroväckande låg och tenderar att sjunka. Sverige
är på väg att få en grupp ungdomar som är födda i landet, som har gått i förskola och skola här, men som ändå inte kan svenska. Det är väsent- = Bil. 9 ligt att kraftfulla insatser i svenskundervisningen sätts in på ett tidigt stadium så att språkfärdighetsnivån höjs och fortsatta studier underlättas.
Regeringen avser att söka bidra till att det fruktbara idéutbyte mellan
lärare och skolor med stor erfarenhet av invandrarelever som har påbörjats
kan utvecklas vidare och till att goda idéer och exempel sprids. Detta kan t.ex. ske genom konferenser och nätverksbyggande. Frågan om bl.a. effekterna av svenskundervisning kommer också att behandlas av den av regeringen nyligen tillsatta invandrarutredningen.
I propositionen om en ny läroplan och ett nytt betygssystem för grund-
skolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan (prop.
1992/93:220) gjorde den föregående regeringen bedömningen att undervisningen i svenska som andraspråk inte bör ha en egen kursplan. Riks-
dagen beslöt också att undervisningen i svenska som andraspråk i stället
skulle integreras och markeras i den reguljära kursplanen i svenska (bet. 1993/94:UbU1, rskr. 1993/94:82). Motsvarande förändringar har sedan införts för de frivilliga skolformerna.
Vi gör emellertid en annan bedömning och anser att det är av stor betydelse att svenska som andraspråk ses som ett eget ämne. Detta skulle kunna bidra till att höja ämnets status och likställa det med andra ämnen. Svenska som andraspråk bör därför få en egen kursplan i grundskolan med en tydlig beskrivning av ämnets karaktär och inriktning som grund för undervisningen. :
Regeringen har redan beslutat att återinföra svenska som andraspråk
som ett kärnämne i grundläggande vuxenutbildning och i särvux. Vidare kommer regeringen att uppdraga åt Skolverket att utarbeta kursplaner i svenska som andraspråk för de olika skolformerna.
Kvinnligt och manligt i skolan
Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Jämställdhetsfrågan i skolan är en pedagogisk fråga och ett område som kräver kunskaper om likheter och skillnader mellan flickor och pojkar, om hur könsroller formas och utvecklas, om hur pedagogiska metoder och skolans arbetssätt kan främja eller motverka jämställdhet. Arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan har i sin nyligen avlämnade slutrapport (Ds 1994:98) Vi är alla olika, lämnat värdefulla synpunkter på vad som kan och bör göras för att förbättra jämställdheten i skolan. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Det är regeringens avsikt att återkomma till riksdagen med en
särskild proposition om bl.a. jämställdhetsfrågor i skolan.
Fristående skolor på grundskolenivå
Bil. 9 Regeringen har för avsikt att göra förändringar i det nuvarande regelsystemet för fristående skolor. I syfte att uppnå ett brett politiskt stöd i dessa frågor kommer regeringen att tillsätta en parlamentarisk beredning, som bl.a. skall behandla frågor som rör bidrag, avgifter, godkännande av och tillsyn över de fristående skolorna.
Val av skolform
Ett barns placering i särskolan mot föräldrarnas vilja utgör en dålig grund för barnets skolgång.
Riksdagen har i samband med behandlingen av vissa motioner från allmänna motionstiden 1994 beslutat att ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet har anfört i frågan om föräldrars inflytande vid val av skolform för utvecklingsstörda barn (bet. -1993/94:UbU6, rskr.
1993/94:179). . |
Regeringen avser att under våren 1995 förelägga riksdagen ett förslag i denna fråga.
Förlängd skolgång
Frågor om förlängd skolgång och sänkt skolplikt har behandlats i betänkandet Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola (SOU 1994:45). Remisstiden gick ut den I december 1994. Regeringen kommer under 1995 att ta ställning till de frågeställningar som betänkandet och remissbehandlingen ger upphov till. I det sammanhanget finns det också anledning att aktualisera frågorna om hur man bäst skapar en helhetssyn på barn och barns utveckling från förskola till skola och hur samverkan mellan förskola och skola skall gestalta sig i framtiden.
Elev- och föräldrainflytande i skolan
Mot bakgrund av det som i det föregående har anförts om elevers och
arbete som redan har påbörjats i Utbildningsdepartementet.
I det nya styrsystemet för skolan och inom ramen för de nya läroplanerna finns ett helt nytt utrymme för det berättigade kravet på ett vidgat elevoch föräldrainflytande i skolan. I Lpo 94 sägs det t.ex. uttryckligen att de demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever. Rektor har getts ett särskilt ansvar för att sam-
Samtidigt finns det i de regler som styr ansvarsfördelningen inom skolan, men också inom kommunerna, fortfarande hinder för ett formellt
en särskild utredare som under hösten 1994 har gjort en översyn av elev-
existerande samverkansformer i skolan, redovisa juridiska begränsningar Bil. 9 för samt goda exempel på hur elev- och föräldrainflytande har realiserats på olika håll. Regeringen kommer senare att redovisa sina
ställningstaganden i dessa frågor för riksdagen.
Lärarfrågor
Som vi antytt i det föregående har förutsättningarna för lärares arbete i grunden förändrats. Skolan har t.ex. inte samma institutionella auktoritet som tidigare. Det gör att lärarens roll blir annorlunda i förhållande till
elever och föräldrar. Dessutom är decentraliseringen, en ny läroplan och ett målrelaterat betygssystem reformer som alla markerar systemskiften
med konsekvenser för lärarens arbete. Det är därför angeläget att se över
hur lärarnas kompetens förhåller sig till de nya kraven, bl.a. med
utgångspunkt i den förändrade lärarrollen. Lärarutbildning och
lärarfortbildning är viktiga styrinstrument för staten när det gäller skolans utveckling. Frågan är hur dessa styrinstrument fungerar och skall användas i en ny situation.
Regeringen avser därför att göra en översyn av lärarutbildningen, som bl.a. skall ta upp rekryteringen till läraryrket, lärarutbildningens
förhållande till utvecklingen i skolan, ”seminarietraditionen” kontra
”universitetstraditionen” och den didaktiska forskningen. En av utgångs-
punkterna för lärarutbildningen i ett decentraliserat system bör vara dess
möjligheter att fungera som ett regionalt utvecklingscentrum i nära kon-
takt med kommuner, skolor och lärare. Detta bör också analyseras och diskuteras.
Lärarutbildningen har här setts i skolans perspektiv, men den barn- och
ungdomspedagogiska utbildningen bör ingå i den diskussion som skall föras. I dag ligger inflytandet över fortbildningens innehåll mer entydigt än
tidigare hos kommunen och skolan, som beställer fortbildning. Översynen bör studera hur denna förändring har påverkat fortbildningens innehåll, form och utbredning samt koppla fortbildningsverksamheten till de över-
väganden som gäller lärarens nya roll i skolan. Frågor som rör yrkesverksamma lärares möjligheter att vidareutbilda
sig, att arbeta med didaktisk forskning m.m. , bör också diskuteras i detta sammanhang.
Den dåvarande regeringen tillsatte i juni 1993 en utredning för att göra
en översyn av kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen. Ut-
redaren presenterade i augusti 1994 sitt betänkande Höj Ribban! Lärar-
kompetens för yrkesutbildning (SOU 1994:101). Betänkandet har remiss-
behandlats och bereds för närvarande i Utbildningsdepartementet.
Utvecklingen ti gymnasieskolan
Bil. 9
Med den reform som beslutades under den förra socialdemokratiska
regeringen har i dag alla ungdomar rätt att få börja en treårig gymnasial
utbildning, och alla ansvariga på skolans område har en skyldighet att medverka till att ungdomarna också kan fullfölja sin utbildning. I år fullföljs denna reform och hösten 1995 tas alla elever in i den nya gymnasieskolan.
En parlamentarisk kommitté följer utvecklingen i gymnasieskolan (U 1994:02). Direktiven har en särskild tyngdpunkt på frågor som hänger samman med ambitionen att alla ungdomar skall kunna fullfölja en treårig
utbildning med ett betydande inslag av allmänna ämnen. Enligt de till-
läggsdirektiv som regeringen utfärdade i slutet av november 1994 skall kommittén bl.a. även studera hur undervisningen i kärnämnen utvecklas samt hur det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan.
En viktig fråga vid tillsättandet av kommittén var behovet av parlamentarisk insyn i utvecklingen av kursutformningen i gymnasieskolan. Den parlamentariska kommittén skall i detta avseende utnyttja resultatet från den arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet som har till uppgift att bidra till utvecklingen av den kursutformade gymnasieskolan.
Rekryteringen till industriprogrammet
Ungdomar har de senaste åren visat ett minskande intresse för vissa utbildningsområden. Av de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna är det framför allt industriprogrammet som inte lyckas attrahera tillräckligt många elever till ett förstahandsval. Det finns anledning för alla berörda parter att ta ungdomarnas vikande intresse på allvar. Antalet elever som hösten 1994 går i årskurs 1 i industriprogrammet är mycket lågt, motsvarande ca 2,5 Jo av det totala antalet elever i årskurs I i gymnasieskolan.
Antalet förstahandssökande understeg antalet antagna. Andelen flickor på industriprogrammet har hittills varit mycket låg. Förklaringarna till denna utveckling är flera.
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet kommer inom kort att få i uppdrag dels att analysera orsakerna till att intresset för Industriprogrammet är så dåligt, dels att lämna förslag till eventuella förändringar beträffande innehåll, organisation och konstruktion av industriprogrammet.
Till arbetsgruppen skall inbjudas representanter för arbetsmarknadens parter.
Vissa betygsfrågor it gymnasieskolan
Elever som hösten 1994 påbörjade studier i gymnasieskolan eller som börjar ny kurs i den gymnasiala vuxenutbildningen får betyg enligt ett nytt betygssystem. Betygssystemet är anpassat till en skola där fördelningen av ämnen och kurser över läsåren beslutas lokalt, där lärare utifrån 31 kursplanens krav och efter samråd med sina elever beslutar om upplägg-
ningen av och det konkreta innehållet i kursen och där jämförelser mellan Prop. 1994/95:100 elever i olika klasser och skolor endast kan göras vid kursens slut. Kurs- = Bil. 9 planen anger vad eleverna skall kunna när de slutfört kursen.
Det relativa betygssystemet skulle ha behövt ersättas av ett nytt betygssystem redan då de första eleverna började den nya gymnasieskolan. Så skedde inte och i avvaktan på ett betygssystem som var anpassat till den nya gymnasieskolan gjordes justeringar i det gamla. Därför finns nu i gymnasieskolan tre olika betygssystem. De övergångsproblem som alltid uppstår vid skifte av betygssystem har härigenom förvärrats.
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har nyligen tillsatts med uppgift att överväga behovet av åtgärder för att bl.a. minimera vissa övergångsproblem och behovet av mindre justeringar och förtydliganden i betygssystemet.
Den särskilde utredare som har till uppgift att följa 1993 års universitets- och högskolereform har nu fått i uppdrag att även lägga förslag om förändringar i högskoleförordningens regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Syftet skall vara att skapa en nationell ordning som är överblickbar för den enskilde vad beträffar kopplingen mellan gym-
nasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt de studerandes rättssäkerhet i antagningsprocessen.
Den parlamentariska kommitté som följer utvecklingen i gymnasieskolan skall följa hur det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan.
Vuxenutbildning
Riksdagen har under 1993/94 års riksmöte beslutat ge regeringen till känna att en översyn av vuxenutbildningsområdet är befogad.
I inledningen till denna bilaga beskrivs regeringens syn på vuxenutbildningens betydelse. Behovet av vuxenutbildning, både ur arbetsmarknadssynpunkt och ur den enskildes synpunkt, det livslånga lärandet, förändringarna i samhället understryker vikten av att en översyn av vuxenutbildningsområdet sker. Denna översyn skall bl.a. ge underlag för att fastställa vuxenutbildningens framtida inriktning och omfattning.
Mot denna bakgrund kommer regeringen i början av år 1995 att fastställa direktiv för en vuxenutbildningsutredning.
3¶Ändring av bestämmelser m.m.
3.1¶Ändring av timplanen för gymnasieskolan
Av inledningen till denna bilaga framgår att det statsfinansiella läget kräver statliga besparingar också inom gymnasieskolans område.
Statens besparingar inom skolområdet måste — på grund av det kommunala utjämningsbidragets konstruktion — avse förändringar i den statliga regleringen inom skolans område. För gymnasieskolans del bör därvid den
ändras. Undervisningstiden för de studieförberedande programmen är för Bil. 9 närvarande 2 180 timmar och för de yrkesförberedande programmen 2 400 timmar.
Staten ställer krav på de resultat som skall uppnås i gymnasieskolan genom bl.a. läroplaner, programmål och kursplaner. Eftersom dessa krav ställs är det också, enligt regeringens mening, rimligt att staten tar på sig ansvaret för utformningen av de förändringar som möjliggör besparingar på skolans område.
Regeringen föreslår således att den minsta garanterade undervisningstiden minskas. För lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik bör den minsta
garanterade tiden minskas med 20 timmar och tiden för lärarhandledning
för specialarbete med 10 timmar för samtliga nationella program. Den minsta garanterade undervisningstiden blir därmed 2 150 timmar under tre år för estetiskt, naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt program
samt 2 370 timmar under tre år för övriga nationella program.
I konsekvens med den föreslagna minskningen av lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik avser regeringen minska den utbildningsvolym som krävs för att få ett slutbetyg i gymnasial vuxenutbildning.
De elever som har påbörjat gymnasieskolan med den nuvarande minsta garanterade undervisningstiden bör få slutföra sin utbildning enligt de förutsättningar som gällde när de blev antagna. Regeringen föreslår därför att den nya minsta garanterade undervisningstiden införs fr.o.m den t juli 1995 och skall gälla för de elever som börjar gymnasieskolan höstterminen 1995. Förslaget innebär en ändring av bilaga 2 till skollagen
(1985:1100).
Våra förslag till ändringar i skollagen finns samlade under anslaget A 8.
Särskilda insatser på skolområdet.
Genom de föreslagna minskningarna beräknas kommunernas kostnader komma att minska med minst 62 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (41 miljoner kronor under 12-månaders perioden), 82 miljoner kronor under
budgetåret 1997 och 125 miljoner kronor budgetåret 1998.
3.2¶Ersättning för elever i specialskolan
Enligt 7 kap. 7 § skollagen (1985:1100) skall hemkommunen betala
ersättning till staten för vissa kostnader för elever i specialskolan. Rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningens storlek. Regeringen föreslog i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) att ersättningen till staten för en elev i specialskolan borde höjas till den genomsnittliga kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Regeringen framhöll i propositionen att den avser att fortlöpande se över kostnadsnivån och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vid undervisning av elever med handikapp. Förslaget antogs
av riksdagen (bet. 1993/94:UbU6, rskr. 1993/94:179).
Enligt förordningen (SKOLFS 1994:16) om ersättning för elever i
specialskolan och sameskolan utgör ersättningen budgetåret 1994/95 33
3 Riksdagen 1994/95, 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
51 000 kr per elev och läsår. En reducerad avgift tas ut för elever som går Prop. 1994/95:100 i en s.k. extern klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens = Bil. 9 grundskola.
Kostnaden för en elev i specialskolan är betydligt högre än genomsnittskostnaden för en elev i grundskolan. Av Skolverkets jämförelsetal för skolhuvudrmän (rapport nr 70) framgår att enbart undervisningskostnaderna i genomsnitt uppgår till ca 142 000 kr i specialskolan (budgetåret 1992/93). Staten bekostar även elevernas resor, boende och service. Regeringen anser därför att ersättningsnivån bör höjas till 75 000 kr per elev och läsår. Även fortsättningsvis bör en reducerad avgift tas ut för elever i externa klasser av specialskolan.
Förslaget beräknas innebära att de statliga intäkterna ökar med 25 308 000 kr för tiden den 1 juli 1995 — den 31 december 1996. Rege-
ringen föreslår att detta belopp i sin helhet förs till det kommunala ut-
jämningsbidraget.
3.3¶Förlängd rätt att anordna specialkurser i gymnasieskolan
Enligt punkt 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om iändring i skollagen (1985:1100) får kommuner och landsting övergångsvis anordna vissa utbildningar — bl.a. specialkurser och påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan — som de hade rätt att anordna under budgetåret
1991/92. Intagning får dock inte ske efter läsåret 1994/95.
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.9) redovisades förutsättningarna för att anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. I anslutning till detta gavs också en bild av de problem som finns i samband med att de tidigare specialkurserna och påbyggnadsutbildningarna i gymnasieskolan upphör.
Regeringen tillsatte under våren 1994 en utredning om kvalificerad eftergymnasial utbildning (dir. 1994:36). Utredningen har i uppdrag att utreda och pröva olika frågor, som till stor det omfattar utbildningar som anordnas med stöd av den nyss nämnda övergångsbestämmelsen. Utredningen skall bl.a. beskriva och definiera behovet av kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå och behandla tillträdesfrågor för påbygg-
nadsutbildningar inom komvux. Utredningen kommer inom kort att lämna
sina förslag till regeringen. Några förslag om framtida struktur, former och finansiering kommer dock inte att finnas inför läsåret 1995/96.
Till detta kommer att Statens skolverk, som har ansvar för att utfärda kursplaner för bl.a. påbyggnadsutbildningar inom komvux, hittills endast gjort detta för teknikerutbildning och därutöver föreskrivit att ett antal kursplaner för särskilda yrkesinriktade kurser får tillämpas under en övergångstid.
Det finns en uppenbar risk för att viktiga utbildningar, framför allt
sådana utbildningar som inte har en naturlig plats i de nya programmen, kan komma att anordnas sista gången läsåret 1994/95. I en del fall handlar
s äns SA 34
det också om att utbildningarna i och för sig kan komma att anordnas
inom ramen för de nationella programmen, i vissa fall som en nationell — Prop. 1994/95:100 eller lokal gren, men att dessa ännu inte är fullt utbyggda i alla årskurser — Bil. 9 i kommunerna. Till detta bör läggas att kommunerna endast i varierande grad erbjuder gymnasial vuxenutbildning och inte heller ännu har byggt upp påbyggnadsutbildningar inom komvux.
Övergången till den nya gymnasieskolan och överförandet till komvux av eftergymnasiala påbyggnadsutbildningar och övriga påbyggnadsutbildningar, som riktar sig enbart till vuxna, överensstämmer således av olika skäl inte med upphävandet av de gamla specialkurserna (inkl. påbyggnadsutbildningarna) i gymnasieskolan. Möjligheten att anordna sådana utbildningar inom komvux är i dag inte reell. En betydande del av eleverna kommer från andra kommuner än anordnarkommunen och dessa är som regel inte beredda att betala interkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Det är samtidigt inte
realistiskt att tro att anordnarkommunerna är beredda att ta på sig kostnader för elever från andra kommuner.
Regeringen föreslår därför att — i avvaktan på förslag från utredningen - bestämmelsen i fjärde stycket i punkten 6 i den ovan nämnda övergångsbestämmelsen får tillimpas ytterligare ett år, dvs. att intagning till specialkurser får ske även under 1995/96. Även de regler som i dag gäller - och som hör samman med anordnandet av specialkurser — i form av skyldighet för kommunerna att bekosta sådan utbildning bör därmed också fortsätta att gälla. Ändringen av den berörda övergångsbestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1995. Det finns dock inget som hindrar att kommuner som anordnar specialkurser med verkan från den tidpunkten dessförinnan fattar beslut om exempelvis intagning och mottagande till kurserna. Någon särskild övergångsbestämmelse av den innebörden kan inte anses erforderlig. ;
Våra förslag till ändringar i skollagen finns samlade under anslaget A 8.
Särskilda insatser på skolområdet.
4¶Riksidrottsgymnasierna
4.1¶Ärendet och dess beredning
Regeringen uppdrog genom beslut den 14 oktober 1993 åt Statens skolverk att — efter samråd med Sveriges Riksidrottsförbund (RF) och Svenska kommunförbundet — göra en översyn av systemet med riksrekryterande idrottsgymnasier. Översynen skulle göras mot bakgrund av bl.a. de stora förändringar som skett inom skolans område; ny ansvarsfördelning, decentralisering, möjligheter att lokalt profilera utbildningsutbudet inom gymnasieskolan och inte minst det tilltagande intresset för profileringar inom idrott. Skolverkets förslag har remissbehandlats. En sammanfattning av Skolverkets förslag och en sammanställning över remissyttrandena finns i bilaga 9.4.
Bil. 9 Skolverket pekar på att såväl idrottsrörelsen som kommunerna framhåller riksidrottsgymnasiernas stora betydelse för berörda elevers utveckling och för elitidrotten i landet. Skolverket framhåller vidare att många kommuner ser möjligheter att inom den nya gymnasieskolan profilera sig mot idrott genom ätt skapa lokala och regionala idrottsgymnasier utan riksrekrytering och att detta för en del idrotter kan ersätta riksidrottsgymnasier.
Skolverket föreslår att kostnaderna fördelas så att hemkommunen betalar vanlig ersättning för utbildningsprogrammet och eventuell kostnad för inackordering/resekostnad. Idrottsrörelsen betalar specialidrottsdelen ur det statliga verksamhetsstödet till idrotten.
Vidare innebär förslaget att regeringen vart tredje år skall besluta om en totalram (uttryckt i kronor) för riksidrottsgymnasier och om tillstånd för kommuner att anordna sådana, om intagningsvolym på respektive ort samt om deltagande idrotter. Beslutet skall utgå från förslag från RF som skall ha samrått med Svenska kommunförbundet och berörda kommuner. RF:s medverkan vid ansökan, urval och intagning skall regleras i för- Ordning.
4.3 - Ny reglering av riksidrottsgymnasier
Behov av riksidrottsgymnasier
Regeringens bedömning: Idrottsgymnasier bör även fortsättningsvis i begränsad omfattning kunna anordnas med riksintagning för vissa specialidrotter med en medveten elitidrottsprofil.
Skäl för regeringens bedömning: Riksrekryteringen och därmed möjligheten att söka och tas in på riksidrottsgymnasium i den egna specialidrotten betyder mycket för den enskilde eleven, dennes idrottskarriär och personliga utveckling i övrigt. Det finns också i vårt land ett stört intresse och engagemang för idrott.
Det är viktigt att idrottande ungdomar ges möjlighet att kombinera studier med idrottsutövning. Den nya gymnasieskolan ger också utrymme för detta genom att det i timplanen finns särskild timtid för individuellt val. Många kommuner har, ofta i samarbete med idrottsrörelsen, börjat utveckla lokala och regionala alternativ till riksidrottsgymnasier. Detta är naturligtvis bra.
Enligt regeringens uppfattning bör det normala vara att kommunerna även inom idrottsområdet anordnar idrottsutbildning inom gymnasieskolan i egen regi eller genom samverkansavtal med andra kommuner. På så sätt kan många idrottsintresserade ungdomar erbjudas att till viss del utöva sin idrott inom gymnasieskolan. Kommunerna kan med fördel inrätta lokala och regionala idrottsgymnasier. För vissa idrotter kan sådana gymnasier
ersätta de nuvarande riksidrottsgymnasierna och väl fylla de syften dessa Prop. 1994/95:100 har. Bil. 9
Idrottsgymnasier med riksintagning skall framgent endast få anordnas inom vissa specialidrotter, där det ställs särskilda krav på gemensam träning och där Sverige som nation är berett att göra en särskild satsning. I det sammanhanget är det viktigt att framhålla att även om riksidrottsgymnasierna anordnas integrerade i en gymnasieutbildning så motiveras denna form av idrottssatsning främst av elitidrottens särskilda behov. Detta innebär att ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och idrottsrörelsen måste bli tydligare. |
Enligt regeringens bedömning måste en icke obetydlig reducering av antalet riksidrottsgymnasier och antalet intagningsplatser ske. Vi har beräknat att antalet intagningsplatser till riksidrottsgymnasierna kan min-
skas fr.o.m. läsåret 1996/97.
Reglering av verksumheten med riksidrottsgymnasier
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar vilka kommuner som skall få anordna riksidrottsgymnasier, vilka idrotter det skall gälla samt antalet intagningsplatser på respektive ort.
Skäl för regeringens törslag: Skolverket har föreslagit att regeringen även fortsättningsvis skall, efter förslag från RF, besluta om vilka idrotter som skall få bedrivas vid riksrekryterande idrottsgymnasier. Regeringen vill för riksdagens information redogöra för hur vi har tänkt att systemet skall fungera. Enligt regeringens uppfattning bör regeringen besluta om
en medelsram som bidrag till verksamheten. Det bör unkomma på Skol-
verket att besluta i vilka kommuner riksidrottsgymnasier skall finnas och vilka idrotter detta skall gälla. Vidare skall verket besluta om hur många platser det skall vara för varje idrott och kommun. RF bör i dessa frågor ge förslag till Skolverket efter det att förbundet har förhandlat med berörda kommuner så att god kvalitet till ett lågt pris kan nås. Besluten bör normalt gälla tre år. Detta innebär i princip en återgång till vad som gällde när verksamheten med idrottsgymnasier ursprungligen övergick från försöksverksamhet till reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och I4 §§ skollagen (1985:1100) bör ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om riksrekryterande utbildning samt om hur många platser som den skall omfatta.
RF skall ge förslag på elever som kan komma i fråga till ett riksidrottsgymnasium. Själva intagningen till utbildningen sker dock av den anordnande kommunen. Det är givetvis viktigt att staten inte reglerar mer än vad som är nödvändigt. Eftersom riksidrottsgymnasierna — av skäl som
vi har redovisat — är ett specialfall måste dock verksamheten till viss del 37
regleras, t.ex. bör det av förordning framgå RF:s ansvar och medverkan i urvalet av studerande till riksrekryterande idrottsgymnasier. Bil. 9
Finansiering
Regeringens bedömning: En särskild medelsram avsätts för bidrag till specialidrotten. RF disponerar denna ram och fördelar medel till de kommuner som anordnar riksidrottsgymnasier. Regeringen bestimmer omfattningen av den interkommunala ersättningen för ordinära utbildningskostnader vid riksidrottsgymnasierna.
Skäl för regeringens bedömning: Det är viktigt att en tydlig gränsdrag-
ning görs mellan skolhuvudmännens ansvar och idrottsrörelsens. Enligt regeringens uppfattning bör kostnaderna för elevens grundutbildning, dvs. en normal treårig gymnasieutbildning betalas av elevernas hemkommuner. Till normala kostnader för en kommun får också anses höra eventuella bidrag till inackordering/resebidrag. Det bör observeras att i den vanliga programkostnaden ingår också det timutrymme som finns för individuellt val och lokalt tillägg, vilket innebär att hemkommunerna kan sägas betala en schablonersättning även för de tummar under skoltid som används för specialidrotten.
För ämnet specialidrott har som regel — vilket utredningen visar — anordnarkommunerna debiterat hemkommunerna omfattande extraavgifter. Någon separat redovisning av vad som skulle kunna anses ligga inom ramen för de extrakostnader som ett dyrt individuellt val som specialidrott i många fall innebär och vad som är elevernas träning på fritiden inom idrotten har inte gjorts i kommunerna.
Med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 26 § skollagen kan regeringen besluta att ersättningen från hemkommunerna till anordnarkommunerna skall begränsas till att avse en schabloniserad ersättning för utbildningskostnaderna.
Regeringen anser att en särskild ram för specialidrotten bör avsättas fr.o.m. läsåret 1996/97. RF bör ansvara för fördelningen av medel ur denna ram. Regeringen föreslår i bilaga 14 (Civildepartementet) till denna proposition hur stor denna ram föreslås bli, samt lägger där ett förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter. Eftersom den nya ord-
ningen inte kan genomföras förrän läsåret 1996/97 och denna budgetpro-
position även avser förhållandena hösten 1996 kommer hälften av detta belopp att avsättas nu. Samtliga nuvarande riksidrottsgymnasier upphör [fr.o.m intagning till läsåret 1996/97 då den nya ordningen för riksidrottsgymnasierna kan börja gälla. Om det för någon elev — på grund av de krav som ställs på idrottsträningen — skulle behövas en längre studietid än de normala tre studieåren i gymnasieskolan får detta avtalas separat mellan RF och berörd anordnarkommun.
De elever som redan påbörjat utbildning vid ett riksidrottsgeymnasium | enligt nu gällande ordning bör få gå kvar och slutföra utbildningarna 38
enligt de regler som gäller i dag i det fall deras utbildning inte kommer = Prop. 1994/95:100 att finnas med bland de nya idrottsgymnasierna. Bil. 9
Uppföljning och utvärdering
Regeringens bedömning: RF har ett särskilt ansvar för uppföljning
och utvärdering av specialidrotten. När det gäller gymnasteutbild-
ningen har Skolverket liksom för annan gymnasieutbildning ett
ansvar för uppföljning och utvärdering.
Skäl för regeringens bedömning: Det är viktigt att markera att Skolverket har det nationella uppföljnings- och utvärderingsansvaret även för dessa utbildningar. Den speciella satsningen på elitidrotten kräver dock dessutom i den delen ett särskilt uppföljnings- och utvärderingsansvar från RF.
Regeringens förslag till ändringar i skollagen finns samlade under anslaget A 8. Särskilda insatser på skolområdet.
5¶Ersättning till kommunerna
Förslagen på skolområdet medför förändringar av den statliga ersättningen till kommunerna under perioden den juli 1995 — december 1996 enligt följande:
= Minskning av den garanterade
undervisningstiden i gymnasieskolan (avsnitt 3.1). - 62 mkr
- Höjning av ersättningen från hemkom-
munerna för specialskolans elever,
varvid de ökade intäkterna enligt
finansieringsprincipen förs till
kommunbidraget (avsnitt 3.2). 25,3 mkr
= Ändrad finansiering för riksidrous-
gymnasierna fr.o.m. den 1 juli 1996. Medel förs över från kommunbidraget till Civildepartementets anslag (avsnitt 4). - 18 mkr
- Enligt riksdagens beslut skall
fr.o.m. den 1 januari 1996 hemkom-
munerna betala bidrag till fristående
särskolor. Överföring av nuvarande statsbidrag till kommunbidraget från anslaget Bidrag till driften av
fristående skolor (anslaget A 15). 12,5 mkr 39
Den totala förändringen under perioden innebär således att det kommu- = Prop. 1994/95:100 nala utjämningsbidraget skall minskas med sammanlagt 42,2 miljoner Bil. 9 kronor. De tekniska frågorna behandlas av Finansdepartementet, som avser att återkomma till dessa vid senare tillfälle.
Anvisat Ånvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 — 1994/95 — 1995/96 juli 95-juni 96 — besparing 1997! besparing 1998! ÅA. Skolsektom 1 596 1 683 2 514 I 667 -13 -8 Särskilda arbets- 1953 1421 1582 1582 marknadsinsatser | Summa 3 549 3 103 4 096 3 249 "Prisnivå 1995/96
1993/94 Utgift 192 256 892 Bil. 9 1994/95 Anslag 242 922 000 1995/796 Förslag 364 409 000
varav 242 286 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens skolverks arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:1121) med instruktion för Statens skolverk. Skolverket är central förvaltningsmyndighet för det offentliga skolväsendet med undan-
tag för de statliga specialskolorna.
Som statlig sektorsföreträdare på skolområdet skall Statens skolverk genom uppföljning, utvärdering, tillsyn och utvecklingsinsatser verka för = att de mål och riktlinjer för skolan som riksdagen och regeringen har fastställt förverkligas. Skolverket skall därvid prioritera frågor om kvalitet, nationell likvärdighet och den enskildes rättssäkerhet.
Årsredovisning
Av Skolverkets totala verksamhet uppgår kostnaderna för de fem huvudprogrammen till 57,9 6, varav 13,1 Jo på Uppföljning, 17,4 46 på Utvärdering, 22,9 6 på Utveckling, 1,3 76 på Forskning och 3,2 70 på Tillsyn. I jämförelse med tidigare år innebär det att den andel av Skolverkets resurser som används för utveckling minskar och att den andel som används för tillsyn ökar.
En ny fältorganisation har införts den I september 1994. Samtidigt inrättades en central enhet för tillsyn. Såväl Riksrevisionsverket (RRV) som Riksdagens revisorer har under budgetåret 1993/94 granskat Skolverkets verksamhet, granskningar som har varit av betydelse för verkets omorganisation.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 30 655 819 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Swunmunfattning
Övergripande mål
De övergripande målen bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 364 409 000 kr
Resultatbedömning
Bil. 9 Skolverkets årsredovisning visar att verksamheten i stort genomförts i enlighet med regeringens prioriteringar. När det gäller Skolverkets roll som tillsynsmyndighet för skolväsendet kan dock följande konstateras.
Under verksamhetsåret har Skolverket varit föremål för två utvärderingar. Dels har RRV gjort en effektivitetsgranskning av Skolverket (Rapport RRV 1994:14 Skolverket — central myndighet i en ny roll), dels har Riksdagens revisorer granskat Skolverkets tillsyn av skolan (Rapport 1993/94:7 Tillsyn av skolan) och lämnat förslag till riksdagen med anledning av granskningen (1993/94:RR11). I utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU1 föreslås att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om utökad och mer aktiv tillsyn av skolan.
Regeringen ser det som en grundläggande förutsättning för mål- och resultatstyrning av skolan att en huvudman som inte lever upp till nationella mål blir uppmärksammad på detta av tillsynsmyndigheten. Detta kan ske på flera sätt. Tillsynen är Skolverkets skarpaste kontrollinstrument. Det bör användas med urskiljning och kraven på kvalitet och enhetlighet i bedömningarna skall vara stränga.
Det kan diskuteras hur länge en tillsynsmyndighet bör avvakta med åtgärder mot huvudmän som inte reagerar på den informativa styrning som sker genom nationella uppföljnings- och utvärderingsresultat. En konsekvens av den gällande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och av det nya styrsystemet är att förändringar som initieras av statens informativa styrning som regel tar längre tid än när staten själv fattar beslut med direktverkan på verksamheten. Syftet är dock att slutresultatet skall bli av högre kvalitet och vara bättre anpassat till lokala förhållanden.
Regeringen kan konstatera att tillsynsverksamheten under budgetåret 1993/94 har ökat i omfattning från 1,196 till 3,2 4 och att den enligt 1994/95 års verksamhetsplan kommer att öka till 4,3 6. Som den sista länken i en kontrollkedja är det naturligt att Skolverkets tillsynsfunktion hittills varit blygsam. I regleringsbrev för budgetåret 1994/95 har regeringen lagt fast att Skolverket skall prioritera insatser för ökad tillsyn över det offentliga skolväsendet. Detta bör resultera 1 att en större andel av Skolverkets resurser än tidigare kommer att användas för tillsyn.
Regeringen finner det vidare naturligt med en viss minskning av Skolverkets insatser för utveckling eftersom arbetet med de frivilliga skolformernas kursplaner och betygskriterier i stort sett Kommer att ha slutförts under våren 1995. Som vi inledningsvis anfört finns dock i alla skolformer ett stort behov av pedagogisk förnyelse och stimulans som ställer krav på Skolverkets insatser. Även den kontinuerliga kursplancutvecklingen kommer att innebära insatser för att bredda och fördjupa skolans innehåll.
Slutsats
Bil. 9 Sammantaget innebär bedömningen att de övergripande mål som fastlagts för Skolverket — med de tyngdpunktsförskjutningar som nyss angetts — bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Övrigt
Inom Utbildningsdepartementet görs för närvarande en översyn av arbete, ansvar och kompetens mellan skolans myndigheter samt mellan dessa och departementet. Denna översyn görs dels med några års erfarenhet av det nya styrsystemet och strukturen, dels mot bakgrund av förändrade behov och krav i ett EU-perspektiv.
Effektivitetskravet på statliga myndigheter innebär för Skolverkets del en nedskärning av anslaget med 12 150 000 kr. En besparing om ytterligare 3 Jo kommer att tas ut under vardera budgetåren 1997 och 1998.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Statens skolverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
364 409 000 kr.
A 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan
1993/94 Utgift 93 720 762 1994/95 Anslag 106 966 000 1995/96 Förslag 167 407 000
varav 109 925 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Arbetsuppgifter och organisation för Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) framgår av förordningen (1991:1081) med instruktion för Statens institut för handikappfrågor i skolan.
De övergripande målen för myndigheten är att underlätta skolgången för elever med handikapp i skolan genom att ge hjälp och stöd till kommunerna och till de fristående skolor som står under statlig tillsyn. Institutet skall, som en särskild uppgift, utveckla, framställa och distribuera läromedel för synskadade, rörelsehindrade, hörselskadade/döva och utvecklingsstörda elever.
Institutet är central förvaltningsmyndighet för specialskolorna och Tomtebodaskolans resurscenter.
Årsredovisning
| Bil. 9
SIH har i sin årsredovisning redovisat verksamheten bl.a, inom delområdena specialpedagogisk rådgivning och stöd samt läromedelsutveckling och produktion.
Resultatredovisningen indikerar att de av regeringen uppsatta målsättningarna för verksamhetsgrenarna i stort sett har uppnåtts. Myndigheten menar dessutom att det bör vara möjligt att ytterligare öka tidsandelen för specialpedagogiskt stöd och råd genom bl.a. en effektivare användning av modern teknik. Enligt STH har läromedelsproduktionen ökat för att tillgodose efterfrågan. Myndigheten påpekar emellertid att det råder en brist
på läromedel i bl.a. särskolan. Det finns också bristområden i lärome-
delsproduktionen för synskadade. Det gäller t.ex. handikappkompenserande läromedel, läromedel för synskadade med ytterligare funktionshinder och synskadade invandrarelever.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 2 348 000 kr för budgetåret. :
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för verksamheten bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 167 407 000 kr
Resultatbedömning
SIH:s årsredovisning visar att de verksamhetsmål som lagts fast för verksamheten i stort sett har uppnåtts. Redovisningen visar också att en flexiblare användning av resurserna för den specialpedagogiska konsulentverksamheten har påbörjats, vilket regeringen ser som mycket positivt. Rege-
ringen anser att SIH under kommande budgetår bör vidareutveckla redo-
visningen av bl.a. motiven till den fördelning av konsulentresurser som görs. Resultaten när det gäller läromedelsframställningen är svåra att ta ställning till då redovisningen ännu inte erbjuder möjlighet till jämförelse över tiden, vilket myndigheten också påpekar.
Slutsatser
Bil. 9 Sammantaget innebär bedömningen att de övergripande målen för SIH:s verksamhet bör ligga fast. Arbetet med att vidareutveckla utvärderingsbara verksamhetsmål bör dock fortsätta. I det arbetet bör även ingå att utarbeta verksamhetsmål för STH:s funktion som central förvaltningsmyndighet för specialskolorna.
SIH omfattas självklart av krav på effektivisering av verksamheten. Regeringen har emellertid lagt ett lägre besparingskrav på SIH inför budgetåret 1995/96, med hänsyn till att verksamheten i så hög grad är
inriktad på stöd och rådgivning som skall komma funktionshindrade
elever till del. Anslaget har minskats med 1 500 000 kr, dvs. ca 1 . Regeringen förutsätter att myndigheten fortsätter arbetet med att effektivisera verksamheten och minimera kostnaderna.
Övrigt
Enligt instruktionen för SIH skall det inom myndigheten finnas fyra läromedelsenheter. Av SIH:s årsredovisning framgår att institutet har inrättat en femte läromedelsenhet — Datapedagogen/Handisoft. Riksdagen har tidigare i år godkänt de riktlinjer för de centrala förvaltningsmyndigheternas inre organisation som regeringen föreslagit i propositionen 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning, och som innebär att myndigheterna själva i normala fall skall få bestämma sin inre organisation (bet. 1993/94:Ku42, rskr. 1993/94:381). Regeringen kommer att
anpassa bestämmelserna om SIH:s inre organisation till riksdagens beslut.
Regeringen har fört över medel motsvarande lönekostnader för tre anställda från anslaget A 3. Skolutveckling och produktion av läromedel
för elever med handikapp, till detta anslag.
Inom Utbildningsdepartementet görs för närvarande en Översyn av fördelning av arbete, ansvar och kompetens mellan skolans myndigheter samt mellan dessa och departementet. Denna översyn görs dels med några års erfarenhet av det nya styrsystemet och strukturen, dels mot bakgrund av förändrade behov och krav i ett EU-perspektiv.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
2. till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 167 407 000 kr.
A 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för elever = Prop. 1994/95:100 med handikapp Bil. 9
1993/94 Utgift 14 286 377 Reservation 1 765 845 1994/95 Anslag 17 712 000 1995/96 Förslag 30 405 000
varav 20 127 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Ur anslaget betalas dels bidrag enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel, dels kostnader för utveckling
och produktion av samt information om läromedel för elever med funk-
tionshinder. Från anslaget finansieras även kostnader för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis samt köpta tjänster för denna verksamhet.
Vidare bekostas av anslaget olika utvecklingsinsatser enligt bedömning av Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH).
Avgiftsinkomster för försäljning av läromedel! uppgick under budgetåret
1993/94 till 7 607 000 kr.
SIH föreslår att myndigheten ges rätt att inom anslaget anställa personal för order, lager, försäljning och information i den utsträckning som arbetet kräver.
Regeringens överväganden
Syftet med anslaget är att bekosta utveckling och produktion av läromedel. Anslaget är inte avsett för att bekosta fasta anställningar. Regeringen avstyrker därför att SIH får använda medel från anslaget för detta ändamål. Regeringen har tidigare medgivit att myndigheten, under detta anslag, får beräkna lönekostnader motsvarande tre anställningar vid SIH för arbete med läromedelsproduktion. Regeringen anser emellertid nu att medel för dessa anställningar bör beräknas under STH:s förvaltningsanslag. Inför budgetåret 1995/96 har därför medel motsvarande tre anställningar förts från detta anslag till anslaget A 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan.
Det är för närvarande Arbetsmarknadsverket (AMV) som arvoderar yrkesvalslärare i särskolan och specialskolan. Yrkesvalslärare vid dessa skolformer har utfört vissa arbetsuppgitter i arbetsförmedlingens tjänst och har för detta arvoderats enligt ett särskilt avtal. Regeringen föreslår att SIH övertar AMV:s uppgifter att betala ut dessa arvoden. Regeringen har
beräknat 5 miljoner kronor för arvodering av yrkesvalslärare i särskolan
och specialskolan, varvid 4,95 miljoner kronor förts över från det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget A I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till detta anslag.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
3. till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med hundikapp för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
30 405 000 kr.
A 4. Stöd för utveckling av skolväsendet
1993/94 Utgift 62 648 052 Reservation 20 741 245
1994/95 Anslag 76 728 000 1995/96 Förslag 106 235 000
varav 79 777 000 kr beräknat för juli 1995-juni 1996
Ur anslaget bekostas utvecklingsinsatser enligt bedömning av Statens skolverk. Häri ingår även bidrag till kostnader för sommarkurser i teknik för flickor. Från anslaget lämnas vidare bidrag för särskilda utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever, för insatser för skolans internationalisering samt bidrag till vissa organisationer och för internationella projekt.
Enligt årsredovisningen har Skolverket strävat efter att göra statens roll i utvecklingen av skolverksamheten tydligare och koncentrera insatserna till sådana områden som är strategiska ur ett nationellt perspektiv.
Regeringens överväganden
Regeringen delar Skolverkets bedömning om vikten av att koncentrera de statliga insatserna till sådana områden som är av betydelse för att främja nationellt fastställda mål. Även lokalt utvecklingsarbete bör kunna stödjas när det har eller kan bedömas få nationellt intresse. Av årsredovisningen framgår att resurserna använts till områden som är av nationellt intresse.
Regeringen noterar vidare att en uppföljning av de utvecklingsinsatser inom skolområdet som gjorts för tiden 1985 — 1992 bl.a. visar att det är svårt att mäta effekterna av satsningarna och att spridningen av resultaten är dålig. Regeringen ser det därför som angeläget att redovisningen av Skolverkets utvecklingsprojekt framöver innehåller analyser och kvalitativa bedömningar av utförda prestationer så att de mer långsiktiga effekterna av det statliga stödet till utveckling av skolväsendet kan bedömas.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
4. till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 106 235 000 kr.
1993/94 Utgift 26 548 577 Reservation 828 652 Bil. 9 1994/95 Anslag 26 134 000
1995/96 Förslag 40 430 000
varav 26 798 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas forskning inom ungdomsskolan och vuxenutbild-
ningen samt informationsåtgärder i samband härmed.
Målet för Statens skolverks forskningsprogram är att öka kunskapen om svenskt utbildningsväsendes förutsättningar och resultat på vetenskaplig grund.
Skolverket har i sin årsredovisning redovisat att det tidigare utarbetade programmet fortsatt med att 30 nya forskningsprojekt påbörjats. Arbetet har bedrivits i samarbete med den av regeringen tillsatta forskningsnämnden och Skolverkets forskningsråd. Vidare har insatser gjorts för att främja utnyttjande av forskning och forskningsresultat, bl.a. genom publikationer och nätverk. Även det internationella samarbetet har under året utvidgats.
Regeringens överväganden
Regeringen finner att Skolverkets forskningsprogram bör fullföljas i enlighet med tidigare givna riktlinjer under tiden till och med utgången av år 1996.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
5. till Forskning inom skolviäsendet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 40 430 000 kr.
A 6. Fortbildning m.m.
1993/94 Utgift 83 729 407 Reservation 15 269 003 1994/95 Anslag 98 416 000 1995/96 Förslag 126 571 000
varav 88 304 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under anslaget beräknas medel för statlig rektorsutbildning samt för sådan fortbildning av personal inom skolan som Statens skolverk beslutar om. Från anslaget lämnas vidare bidrag till lärarstipendier och medel för produktion av utbildningsprogram för fortbildning.
Av årsredovisningen framgår att Skolverket ser fortbildning som ett led i ett långsiktigt utvecklingsarbete för skolan. Högskolor har fått medel för utveckling av former för fortbildning, t.ex. uppbyggnad av nätverk, utveckling av distansundervisning och skolbaserad kompetensutveckling. Särskild uppmärksamhet har riktats mot gymnasieskolans yrkesförbe- 18
näasieskolan, naturvetenskap och teknik, skolledare och andra nyckelperso- = Bil. 9 ner med ansvar för fortbildning. Den tidigare skolledarutbildningen har nu avslutats och den nya statliga rektorsutbildningen genomförs av sex högskolor på uppdrag av Skolverket.
Stiftelsen Teknikens Hus i Luleå har inkommit med anhållan om fortsatt statsbidrag till sin verksamhet.
Regeringens överväganden
Enligt vad som framgår av årsredovisningen har Skolverket använt sina resurser på ett sätt som stämmer med de prioriteringar riksdag och regering gett. Fortfarande finns det dock föga underlag för att bedöma effekterna av insatta medel. Regeringen ser det därför som angeläget att redovisningen av Skolverkets fortbildningsprojekt framöver innehåller analyser och kvalitativa bedömningar av utförda prestationer så att de mer långsiktiga effekterna av det statliga stödet till fortbildning kan bedömas. Av Skolverkets rapport om Skolan och lärarfortbildningen (Rapport nr 49) tramgår att en viktig förutsättning för en framgångsrik och effektiv fortbildningsstrategi för lärare är att rektor aktivt deltar i fortbildningsplaneringen. Om lärare ges delaktighet och inflytande ökar dessutom möjligheten att fortbildningsaktiviteterna blir ett medel för kompetensutveckling mot gemensamma mål i skolan. Regeringen ser räapportredovisningen som ett stöd för att särskilt betona rektors roll i personalens kompetensutveckling.
Teknikens Hus i Luleå har sedan budgetåret 1991/92 fått särskilda medel avsatta för sin fortbildningsverksamhet inom ramen för fortbildningsanslaget. Regeringen bedömer verksamheten som värdefull, men ser inte längre något skäl att särbehandla den. Medel till Teknikens Hus bör därför ingå i de medel som står till Skolverkets disposition för fortbildning av lärare.
Det ankommer på Skolverket att genom fortbildning stödja skolans utveckling i riktning mot de nationella mål som staten lagt fast i skollag, läroplaner och kursplaner. Ansvaret för att skolans personal får adekvat och planerad kompetensutveckling är dock helt och hållet kommunalt. I utvecklingsplanen för skolväsendet (regeringens skrivelse 1993/94:183) betonades att en förutsättning för statens engagemang är att fortbildningen = :; ses som en del av den utvecklingsstrategi som fastställts för den enskilda skolan. Först om fortbildning sätts in i en medveten strategi att utveckla den lokala verksamheten ger den effekter. Detta leder till att rektorer och fortbildningsansvariga behöver utveckla sin förmåga att sätta in fortbildningen i ett utvecklingsperspektiv och att formulera detta. Samtidigt behöver fortbildningsproducenterna bli bättre på att åstadkomma fortbildningar som är anpassade till ett sådant lokalt utvecklingsperspektiv. Kunskaperna om utvärdering och om hur man ger stöd och stimulans åt lokalt utvecklingsarbete behöver också förbättras lokalt.
Av statsfinansiella skäl föreslås att anslaget minskas med 19 500 000 49 kr. vilket innebär att merparten av de särskilda medel som avsatts för 4 Riksdagen 1994:95. I san. Nr I00. Biluga 9
ledarskapsutveckling dras in. Dessa medel kommer inte att utnyttjas under Prop. 1994/95:100
innevarande budgetår. Bil. 9
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
6. till Fortbildning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 126 571 000 kr.
A 7. Genomförande av skolreformer
1993/94 Utgift 103 734 355 Reservation 21 265 645
1994/95 Anslag 128 975 000
1995/96 Förslag 156 277 000
varav 104 143 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget skall användas för information och fortbildning om nya läroplaner och betygssystem för skolväsendet. Statens skolverk disponerar medel för nationella insatser. Härutöver finns medel till regeringens disposition.
Anslaget skall vidare användas för insatser i samband med införandet av den nya gymnasieskolan. Enligt förordningen (SKOLFS 1993:16) om
statsbidrag till kommunerna för planering och information vid införandet
av de nya programmen i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan (ändrad SKOLFS 1994:15) lämnas bidrag med 500 kr per elev och årskurs.
Vidare lämnas innevarande budgetår bidrag till kommunerna för utbildning av handledare vid den arbetsplatsförlagda delen av gymnasieutbildningen samt för utrustning till skolor som startar yrkesförberedande program i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
Regeringens överväganden
Arbetet med att informera alla berörda om de nya läroplanerna, kursplanerna och betygssystemen pågår under innevarande budgetår och beräknas till viss del fortsätta även nästa budgetår. Skolverkets insatser inriktas på att ge ut informations- och stödmaterial om reformeringen av skolväsendet och om betyg och betygskriterier och lokalt utvecklingsarbete samt på att följa. dokumentera och sprida erfarenheter från genomförandeprocessen
genom samarbete med ett antal s.k. referensskolor. Vidare anordnas
seminarier kring kursplaner och betyg.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget och till den information och fortbildning som redan skett samt till att de nya programmen i gymnasieskolan till stor del är under införande, föreslår regeringen att en viss minskning av anslaget sker.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. ?
7. till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 156 277 000 kr.
A 8. Särskilda insatser på skolområdet
1993/94 Utgift 217 470 871 1994/95 Anslag 230 170 000 1995796 Förslag 358 003 000
varav 230 470 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader
—- enligt förordningen (1991:931) om statsbidrag till särskilda insatser
på skolområdet,
= förett elevbaserat tilläggsbidrag till Göteborgs, Kristianstads, Stock-
holms och Umeå kommuner för specielit anpassad gymnasieutbild-
ning för svårt rörelsehindrade elever,
= till Örebro kommun enligt avtal mellan staten och kommunen om
viss statlig ersättning avseende gymnasial utbildning i Örebro för
döva och hörselskadade elever samt
= för särskilda statsbidrag enligt avtal mellan staten och Sörmlands,
Västmanlands respektive Örebro läns landsting om bidrag till kost-
nader för viss riksrekryterande utbildning för elever med utveck-
lingsstörning.
Statens institut för handikappfrågor i skolan (STH) har i sin årsredovis-
ning beträffande medel som SIH fördelar under detta anslag redovisat följande fördelning (miljoner kronor): 59,6 för särskild undervisning på sjukhus och behandlingshem, 12,5 till kunskapscenterverksamhet, 23,7 för regionala undervisningsinsatser, 2,8 till stöd för elever med flera funktionshinder i särskolan och 3,3 till regionala dataresurscenter (REDA) för den pedagogiska användningen av datorer. Medlen till behandlingshem gäller elever med särskilda behov på behandlingshem som är knutna till en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Stödet till kunskapscentra avser verksamhet vid tio kunskapscentra, fem för elever med rörelsehinder och fem för hörselskadade eller döva elever. Verksamheten och resurstilldelningen vid dessa centra regleras genom kontrakt mellan SIH och respektive center. Detta ger enligt SIH bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering av resultat. En kvalitativ uppföljning av medlens användning görs under innevarande budgetår.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Den redovisning som SIH har gjort ger en bättre uppfattning om verksamheten än tidigare men ännu finns inte underlag för en bedömning av 51
insatsernas värde för eleven. Skolverkets redogörelse för skolsituationen Prop. 1994/95:100 för elever med behov av särskilt stöd har hittills varit otillräcklig, vilket — Bil. 9 regeringen uppmärksammat i såväl utvecklingsplan som i regleringsbrev. Redovisning saknas t.ex. av utbildningen vid riksgymnasierna dels för döva och hörselskadade elever, dels för svårt rörelsehindrade elever med behov av speciellt anpassad gymnasieutbildning.
Övrigt
Antalet elever vid riksgymnasierna för döva och hörselskadade i Örebro är innevarande läsår 440 och beräknas läsåret 1995/96 ha i stort sett samma omfattning.
Enligt 9 kap. gymnasieförordningen (1992:394) skall bestämmelser som gäller gymnasieskolan tillämpas i fråga om utbildning vid riksgymnasierna i Örebro för döva och hörselskadade elever. I vissa fall har elever efter
genomgången gymnasieutbildning haft behov av en ettårig påbyggnadsut-
bildning, främst inom data-/teknikområdet. Regeringen anser det viktigt att behålla möjligheten till ettårig teknikerutbildning för elever som genomgått gymnasial utbildning vid riksgymnasierna i Örebro för döva och hörselskadade elever. Dessa utbildningar anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux). Regeringen avser att undersöka möjligheten att i avtalet mellan staten och Örebro också ta med ettårig påbyggnadsutbildning inom teknikområdet.
Örebro kommun är också enligt 9 kap. gymnasieförordningen skyldig att anvisa kost och logi för elever vid riksgymnasierna som behöver och önskar det. Kostnaderna för detta finansieras för närvarande genom att eleverna har rätt till särskilt bidrag enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Detta bidrag lämnas samtidigt som studiestöd ges enligt gällande studiestödssystem. Bidraget administreras av försäkringskassan i Örebro och belastar elfte huvudtitelns anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Huvuddelen av eleverna vid riksgymnasierna
för döva och hörselskadade elever har också rätt till sjukbidrag eller
förtidspension och handikappersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). De ovan angivna förmånerna gäller också elever vid
Rh-anpassad gyrmnasieutbildning. Någon samordning av dessa förmåner har hittills inte skett, vilket medfört att eleverna kunnat disponera en i
förhållande till andra ungdomar mycket stor summa pengar för eget bruk.
Regeringen anser att det finns ett behov av en översyn av det ekonomis-
ka stödet till riksgymnasieeleverna. Översynens syfte bör vara att åstadkomma en samordning av det totala stödet till dessa elever. Regeringen avser att ta initiativ i frågan. I avvaktan på resultatet av denna översyn bör ett särskilt bidrag, som ersätter det särskilda bidraget enligt förordningen om arbetsmarknadsutbildning (1987:406) och behovsprövas i förhållande till elevens rätt till bidrag enligt andra bestämmelser, bör utformas och Centrala studiestödsnämnden bör få i uppdrag att administrera det. Det bör ankomma på regeringen att utfärda bestämmelser för detta. Regeringen har beräknat medel härför under anslaget E 6. Timer- 52 sättningar vid vissa vuxenutbildningar m.m.
Bil. 9
Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med =. kunskaper — om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356) fick kommunerna skyldighet att erbjuda alla ungdomar en treårig gymnasieutbildning på nationella eller individuella program.
Barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan respektive gym-
i särskolan. Särskolan syftar till att ge utvecklingsstörda barn och ung-
domar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt
det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan.
Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola och träningssärskola) samt gymnasiesärskola (nationella, specialutformade och individuella program).
Den obligatoriska särskolan är nioårig med rätt för eleverna till ett
frivilligt tionde skolår. Gymnasiesärskolan bygger på den obligatoriska särskolan. Barn som fullgjort sin skolplikt i särskolan är inte behöriga att antas till gymnasieskolans nationella program. Däremot kan, under vissa förutsättningar, en utvecklingsstörd elev enligt 5 kap. 13 § skollagen (1985:1100) tas emot i gymnasieskolan på ett individuellt program.
I propositionen om vissa ändringar i skollagen (prop. 1993/94:242) föreslog regeringen ett förtydligande av bestämmelserna i 5 kap. 28 § skollagen så att den som skall gå Rh-anpassad utbildning måste vara behörig till utbildning på nationella program i gymnasieskolan. Riksdagen avslog förslaget och tillkännagav att regeringen borde överväga möjligheten att ändra utbildningsutbudet vid Rh-gymnasierna till att även omfatta individuella program (bet. 1993/94:UbU20, rskr. 1993/94:421).
Intentionerna vid införandet av den Rh-anpassade utbildningen (prop. 1989/90:92) var att sörja för tillgång till gymnasieutbildning även för den mycket lilla grupp svårt rörelsehindrade elever som har behov av så stora och samordnade resurser och personal med speciell kompetens vad gäller utbildning och habilitering att det inte är praktiskt möjligt att anordna detta på den egna gymnasieorten. Regeringen anser därför, med den möjlighet till specialanpassning av utbildning på nationella program som finns för denna grupp elever, inte att det föreligger några pedagogiska skäl att införa individuella program.
Regeringen anser inte heller att det finns andra skäl att utöka Rh-utbildningen till att omfatta individuella program. Enligt vår uppfattning vore
det olyckligt att i den lilla grupp svårt rörelsehindrade elever med rätt till
Rh-anpassad utbildning inkludera även de utvecklingsstörda eleverna, eftersom dessa elever kräver ytterligare förstärkning i form av andra lärare etc. Mot den nu angivna bakgrunden föreslår regeringen att bestämmelsen i 5 kap. 28 § skollagen om rätt till Rh-anpassad utbildning ändras så att rätten tillkommer svårt rörelsehindrade ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande. Uttrycket avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande överensstämmer med vad som föreskrivs i 5 kap. 1 3. Av förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1990/91:85 s. 180) framgår 53 att särskoleutbildning inte kan anses motsvara grundskoleutbildning.
Vidare bör bestämmelserna justeras i analogi med bestämmelserna för gymnasieskolan vad gäller rätten att slutföra studierna. När rätten till Rh- Bil. 9 anpassad utbildning infördes begränsades den åldersmässigt på så sätt att eleven skulle påbörja utbildningen före utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år och ha möjlighet att fullfölja utbildningen
till utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 23 år. Enligt de
allmänna bestämmelserna för gymnasieskolan gäller att eleven har rätt att fullfölja utbildningen oberoende av ålder. Regeringen har dock rätt att begränsa denna rätt och har i gymnasieförordningen föreskrivit att rektor får besluta att eleven får gå en kurs två gånger, om särskilda skäl finns. Något skäl att ha en specialreglering för Rh-anpassad utbildning kan inte anses föreligga.
Riksgymnasieverksamhet för svårt rörelsehindrade elever finns fr.o.m. innevarande läsår på fyra orter i landet. Antalet elever beräknas läsåret
1995796 till 125 (+6).
Upprättade lagförslag
De förslag som regeringen nu lagt fram under avsnitten 3.1, 3.3 och 4 i
Inledningen till littera A. samt under detta anslag kräver i fråga om skol-
lagen (1985:1100) att 5 kap. 9, 14 och 28 § och bilaga 2 tll lagen samt
punkt 6 i övergångsbestimmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i
nämnda lag ändras. I enlighet med vad regeringen anfört har inom Utbildningsdepartementet utarbetats förslag till ändring i skollagen (1985:1100). Förslaget bör bifogas till detta protokoll som bilaga 9.1.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
8. antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
9. till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 358 003 000 kr.
A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m.
1993/94 Utgift 1 306 081 243 1994/95 Anslag 1 469 587 000 1995/96 Förslag 1 644 605 000
varav 1 628 928 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utbetalas
— särskilt verksamhetsstöd till bl.a. vissa riksrekryterande gymnasiala
utbildningar och till vuxenutbildning som är av riksintresse, = — bidrag till kostnader för gymnasiala utbildningar som övervägs att
överföras till annan utbildningsform, 54
- bidrag till kostnader för Sveriges anslutning till examensorganisatio-
nen International Baccalaureate Organisation (IBO) i Geneve, samt Bil. 9
särskilt statsbidrag till Göteborgs och Stockholms kommuner till
kostnader för IB-utbildning,
- ersättning till kommun och landsting för merkostnader för nordiska
elever på gymnasial nivå,
—- ersättning för personskada till elev i viss gymnasieutbildning,
- bidrag till konsumentekonomiska utbildningar vid tre lanthushålls-
skolor.
Från anslaget har vidare innevarande budgetår utbetalats särskilt stats-
bidrag till kommuner och landsting för särskilda utbildningsinsatser i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen (komvux).
Av Statens skolverks redovisning över extra statsbidrag till särskilda
utbildningsåtgärder mot arbetslösheten för läsåret 1993/94 framgår att
verksamheten omfattade 25 200 elever i gymnasieskolan och 23 200 elever i komvux.
Verksamheten beräknas innevarande läsår omfatta 22 000 elever i gymnasieskolan och drygt 32 000 elever i komvux. Deltagandet av kvinnor överväger i båda skolformerna. Svenska och främmande språk dominerar utbudet i komvux. Naturvetenskap och tekniska ämnen studeras av
drygt 15 §e av de studerande i komvux. Skolverket redovisar vidare när
det gäller användningen av medel som beräknats för utbildningscheckar att ca 60 6 av det uppskattade antalet helårsplatser beräknas användas för sådana checkar och att medel motsvarande ca 3 500 helårsplatser kommer att omfördelas till komvux.
Hälften av platserna har anordnats av vardera privata utbildningsföretag respektive studieförbund medan fristående gymnasieskolor och folkhögskolor stått för en mindre del. Vad gäller nivån har I av 4 platser legat på högskolenivå. Den dominerande inriktningen av utbildningar har gällt främmande språk och/eHer data.
Regeringens överväganden
Sysselsättningsskupande åtgärder
Regeringen konstaterar att verksamheten med sysselsättningsskapande åtvärder i gymnasieskolan och komvux verkar ha avsedd effekt. Den fortsatt höga arbetslösheten bland ungdomar är särskilt allvarlig. Som ett led i åtgärderna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och för att kunna uppfylla ambitionen att alla ungdomar under 25 år får arbete, utbildning eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast efter 100 dagars arbetslöshet måste fler utbildningsplatser i gymnasieskolan och komvux inrättas. Omvandlingen av gymnasieskolan från en tvåårig yrkesinriktad och en treårig teoretisk utbildning till genomgående treåriga program är snart genomförd. Fortfarande kommer emellertid ett antal elever att gå ut gymnasieskolan från en tvåårig yrkesinriktad linje. Det är lika viktigt för denna årskull som tidigare årskullar att få den fördjupning och breddning On än som ett tredje gymnasieår ger. Dimensioneringen bör uppgå till 16 000
platser, vilket beräknas räcka till dels dem som lämnar en tvåårig linje i vår, dels ett ytterligare antal platser för dem som inte tidigare genomgått — Bil. 9 ett tredje gymnasieår.
Fortfarande finns det många något äldre ungdomar som inte gått det tredje gymnasieåret. För deras del finns det anledning att erbjuda ett tredje år anordnat inom komvux. Många som lämnat gymnasieskolan på tvååriga linjer är inte så studievana. Det har också gått en tid sedan de lämnade skolan. För denna grupp bör förstärkta komvuxresurser satsas så att de får en undervisning som till innehåll och omfattning motsvarar gymnasieskolans och som alltså ställer något mindre krav på självstudier än vad som gäller normalt i komvux. Behovet av särskilt stöd kan också vara större i den här gruppen. Skärpta krav på undervisningsvolymen kommer att ställas.
Vad beträffar övrig gymnasial komvuxutbildning bör som hittills språk,
svenska såväl som främmande språk, och naturvetenskapliga och tekniska ämnen prioriteras. Den ökning av komvux som genomfördes inför vårterminen 1995 bör också fullföljas.
För att öka andelen naturvetenskapligt/tekniskt utbildade finns det s.k. basåret, som ger behörighet för naturvetenskapliga och tekniska studier i högskolan. Resultaten bland dem som påbörjat sådan utbildning har varit goda, men tillströmningen inte så stor som önskvärt. Hittillsvarande satsning, I 500 extra platser inom högskolan, bör behållas men en utvidgning förläggas till komvux, så att den geografiska spridningen förbättras. Insatsen bör vända sig till både dem som är i ”komvuxåldern” och dem som är under den åldersgränsen.
Det är också angeläget att redan vid introduktionen väcka ett stort intresse för denna utbildningsväg. Kommunerna mäste informera om erbjudandet. Vi gör dock bedömningen att den kommunala informationen bör kompletteras med en rikstäckande informationskampanj. Statens skolverk bör därför få i uppdrag att på riksnivå sprida information. Vi föreslår också att ett stipendium införs under läsåret 1995/96. Stipendiet föreslås uppgå till 10 000 kr och ges till de studerande som, med godkänt resultat, fullföljer basåret i komvux.
Enligt vår bedömning har kommunerna möjligheter och beredskap för att kunna fullfölja dessa extra satsningar under läsåret 1995/96. Planeringen av utbildningsinsatserna måste samordnas med att kommunerna mycket
aktivt och så snart som möjligt börjar informera ungdomarna om möjlig-
heterna. Under detta anslag har 1 582 200 000 kr beräknats för dels 16 000 platser i gymnasieskolan, dels inom komvux för 17 000 platser för utbildningar motsvarande ett tredje gymnasieår för ungdomar över 20 år och 24 000 platser för gymnasial komvux och dels — inom komvux — 750
platser för basår för elever under 20 år och 750 platser för basår för
elever över 20 år. För att uppnå flexibilitet bör Skolverket kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i gymnasieskolan och inom komvux.
Regeringen vill dock understryka det grundansvar kommunerna har för att tillgodose behoven av vuxenutbildning. Det finns anledning att göra denna markering så att det står alldeles klart att de statliga bidragen skall 56 användas för utbildningsplatser utöver det ordinarie utbudet.
Bil. 9
Under anslaget har varje år sedan budgetåret 1991/92 beräknats vissa medel för bidrag till kommuner som anordnar sådan vuxenutbildning som det är av riksintresse att vidmakthålla och som kan påvisa ett försämrat utnyttjande av antalet utbildningsplatser under det pågående läsåret jämfört med tidigare år. Då sådant bidrag ännu aldrig kommit till användning bör medel inte längre beräknas för detta ändamål (- 596 000 kr).
Under anslaget anvisas medel bl.a. för verksamhetsstöd till vissa utbildningsanordnare för konsumentekonomiska utbildningar, däribland
lanthushållsskolan i Bräkne Hoby. Eftersom denna övergått från lands-
tingskommunalt huvudmannaskap till dels fristående skola, dels anslutande kompletterande skola (Hushållsskolan i Bräkne Hoby) har medlen avseende verksamhetsstöd till denna skola överförts till anslaget A 15. Bidrag till driften av fristående skolor (- 1 687 000 kr).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
10. till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på I 644 605 000 kr.
A 10. Sameskolor
1993/94 Utgift 27 076 535 1994/95 Anslag 31 058 000 1995/96 Förslag 48 768 000
varav 32 028 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100) och i sameskolförordningen (1967:216).
Utbildningen vid sameskolan har som övergripande mål att ge samers barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen t.o.m årskurs 6 i grundskolan.
Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet samiska förekommer i samtliga årskurser.
Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt till Jokkmokk.
Från anslaget utgår även bidrag till Samernas folkhögskola.
Årsredovisning
Resultatredovisningen för budgetåret 1993/94 utvisar att Sameskolstyrel-
sen utöver ramanslaget även haft inkomster om 1 143 531 kr under
budgetåret.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 2 903 753 kr.
Enligt Sameskolstyrelsens skolplan är aktiv tvåspråkighet ett mål för Prop. 1994/95:100 sameskolan. Bil. 9
För närvarande pågår ett forskningsprojekt om sameskolan och språken.
Projektets syfte är att utvärdera sameskolans undervisning i samiska och
svenska, utpröva nya modeller för undervisningen och att föreslå framtida
program. Även läromedelssituationen skall granskas.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
RRV har dock bl.a. påpekat att Sameskolstyrelsen inte inkommit med årsredovisningen till Utbildningsdepartementet inom föreskriven tid och att styrelsen finansierat inköp av anläggningstillgångar dels med lån i Riksgäldskontoret, dels med medel från ramanslag. Vidare har RRV
påpekat att den inlämnade årsredovisningen saknade finansieringsanalys. Sameskolstyrelsen har den 28 oktober 1994 inlämnat en finansieringsana-
lys till RRV.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för sameskolorna bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 48 768 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att bokslutet i allt väsentligt är rättvisande enligt RRV:s bedömning. Regeringen förutsätter att de påpekanden som RRV gjort kommer att beaktas i fortsättningen.
Någon bedömning av effektiviteten i verksamheten har inte kunnat göras eftersom underlag för sådan prövning saknas.
Slutsatser
De övergripande målen för sameskolorna bör ligga fast.
Enligt direktiv utfärdade av regeringen den 10 november 1994 skall Sameskolstyrelsen lämna en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1997-1999 som Statens skolverk skall yttra sig över.
Sameskolstyrelsen skall härutöver utarbeta resultatmått för sameskolornas verksamheter. Resultatmått bör även tas fram för Samernas folkhögskola, Sådana mått är en förutsättning för att analyser av skolornas resul- 58
tat skall kunna göras och för att effektiviteten i verksamheten skall kunna Prop. 1994/95:100 mätas. Därmed får också regeringen ett underlag för bedömningen av Bil. 9 resultaten.
Övrigt
Samernas folkhögskola har föreslagit en höjning av nuvarande bidrag för att kunna utöka kursverksamheten. För budgetåret 1994/95 utgör bidraget 4 600 000 kr. Med hänsyn till det anslagssparande som finns under anslaget för sameskolornas verksamhet samt till att ingen besparing gjorts under detta anslag, anser regeringen att en viss omfördelning bör ske till Samernas folkhögskola inom befintlig anslagsram.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
11. till Sameskolor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
48 768 000 kr.
A 11. Specialskolor m.m.
1993/94 Utgift 329 370 468! 1994/95 Anslag 376 839 000 1995/96 Förslag 594 515 000
Varav 385 329 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
” Avser anslagen Specialskolor: Utbildning m.m. och Specialskolor: Utrustning m.m.
Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i specialskolförordningen (1965:478) samt i förordningen (1988:1384) med instruktion för Tomtebo-
daskolans resurscenter.
För verksamheten gäller även förordningen (SKOLFS 1991:37) om utveckling av verksamheten vid specialskolan m.m. och förordningen (SKOLFS 1994:16) om ersättning för elever i specialskolan och sameskolan.
Utbildningen i specialskolan har som övergripande mål att ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller grava språkstörningar
en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är
möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.
Undervisningen för synskadade elever med eller utan ytterligare funktionshinder bedrivs vid en skolenhet i Örebro (Ekeskolan). Döva och hörselskadade elever undervisas antingen vid någon av de fem regionala skolenheterna belägna i Stockholm (Manillaskolan). Lund (Östervångsskolan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Birgittaskolan) och Härnösand (Kristinaskolan), eller i särskilda klasser förlagda till grundskolan (s.k. externa klasser). Skolenheten i Gnesta (Åsbackaskolan) tillhandahåller 59 undervisning för döva eller hörselskadade elever som också är utveck-
lingsstörda. Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) undervisas normal- — Prop. 1994/95:100
begåvade barn med grava språkstörningar samt döva eller hörselskadade = Bil. 9 barn med beteendestörningar eller andra komplikationer.
Förutom Tomtebodaskolans resurscenter finns det specialpedagogiska resurscenter vid Ekeskolan, Åsbackaskolan och Hällsboskolan.
Resurscentren skall genom utredning och träning främja elevernas
allsidiga utveckling samt informera och fortbilda föräldrar, lärare och
Övrig personal.
Årsredovisningar
Specialskolorna och Tomtebodaskolans resurscenter (TRC) har i årsredovisningarna redovisat verksamheten i delområdena undervisning, boende och service samt administration och för vissa skolor dessutom resurscenter/kunskapscenter. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SH) har i en sammanställning av årsredovisningarna konstaterat att samtliga specialskolor och TRC har redovisat det efterfrågade materialet. Resultatredovisningarna visar bl.a. att jämförelser med tidigare år har gjorts men de är. enligt SIH, inte rättvisande då redovisningssystemet har lagts om. För att möjliggöra jämförelser mellan skolorna behöver riktlinjer utarbetas för slutprestationer och kvalitetsredovisning, vilket institutet är berett att göra på uppdrag av regeringen.
RRV:s revisionsberättelser innehåller en invändning mot årsredovisningen för TRC. Invändningen föranleds av att årsredovisningen inte har inlämnats inom föreskriven tid. RRV har i övrigt inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Swonmanfartning
Övergripande mål
De övergripande målen för verksamheten bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 594 515 000 kr
Resultatbedömning
Av specialskolornas och TRC:s årsredovisningar framgår att tydligare verksamhetsmål behöver utarbetas vid skolorna. Skolorna bör därvid läta de målsättningar som uttrycks i läroplanen vara vägledande för utformningen av verksamhetsmålen. Det är elevernas kunskapsutveckling som 60
skall stå i centrum och som verksamhetens resultat skall mätas utifrån. Prop. 1994/95:100
Regeringen anser det viktigt att kvalitetsmått utarbetas och att slutpresta- — Bil. 9 tioner vid skolorna redovisas.
Regeringen konstaterar att RRV haft en invändning i revisionsberättelsen för TRC med anledning av att TRC inte lämnat in årsredovisningen inom föreskriven tid. Regeringen förutsätter att kommande årsredovisningar lämnas inom den tid som är föreskriven.
Slutsatser
Regeringen anser att de övergripande målen för verksamheten bör ligga fast. |
Vid specialskolorna beräknas elevantalet utökas under budgetåret 1995/96. Regeringen har emellertid inte räknat upp anslaget i den utsträckning som SIH föreslagit för det utökade elevantalet. En del av den beräknade ökningen av antalet elever bör kunna finansieras inom ramen för en effektiviserad verksamhet.
Regeringen föreslår att anslaget räknas upp med 10 miljoner kronor. Dessa medel bör få utnyttjas av skolorna endast i den mån elevantalet ökar.
Av de medel som avsattes budgetåret 1994/95 för utökade kostnader i samband med elevtillströmning till skolorna, 6 320 000 kr. har regeringen givit SIH möjligheten att fördela högst 750 000 kr till Ekeskolans ram-
post.
Övrigt
Regeringen har i inledningen till littera A. Skolväsendet (avsnitt 3.2) redogjort för att ersättningen från hemkommunen till staten för elever i specialskolan bör höjas till 75 000 kr. Även fortsättningsvis bör en reducerad avgift tas ut för elever i s.k. externa klasser av specialskolan.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
12. till Specialskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 594 515 000 kr.
1993/94 Utgift — 18 518 955” Bil. 9
1994/95 Anslag 19 462 000 1995/96 Förslag 30 380 000 varav 20 112 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
I utgiftsposten ingår semesterlöneskuld om 1 045 000 kr.
De grundläggande bestämmelserna om statens skolor för vuxna (SSV) finns i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna och förordningen (1992:601) om statens skolor för vuxna.
Det övergripande målet för SSV är att komplettera den kommunala vuxenutbildningen genom att erbjuda utbildning av i huvudsak samma slag i form av distansutbildning.
Anslaget tillförs inkomster vid uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna samt avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgifter enligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1108) om statens skolor för
vuxna. Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) har i sin årsredovisning i
de delar som avser resultatredovisningen lämnat en redovisning indelad i verksamhetsgrenarna anslagsfinansierad verksamhet och uppdragsfinansierad verksamhet.
SSVH har redovisat ett anslagssparande om 1 375 000 kr för budgetåret.
RRV:s revisionsberiättelse innehåller inte några invändningar.
SSVH föreslär i sin förenklade anslagsframställning att ytterligare medel skall tillföras verksamheten såväl för utökade utbildningsinsatser som för olika utvecklingsinsatser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för verksamheten bör ligga fast.
Resurser för 1995/96
Ramanslag 30 380 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 10 250 000 kr
Resultatbedömning
Bil. 9 Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SSVH. Regeringen instämmer i RRV:s påpekanden att informationskvaliteten bör förbättras i vissa av de årsredovisningsdokument som avlämnats samt att redovisningen av den avgiftsfinansierade verksamheten måste utvecklas.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att nuvarande riktlinjer för verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen är inte beredd att tillstyrka SSVH:s förslag om ytterligare medel för en utökning av verksamheten och för olika utvecklingsinsatser. Detta skall ses mot bakgrund av de fortlöpande besparingar som regering-
en anser sig behöva göra, bl.a. på SSV:s område från och med budgetåret 1995/96. Någon besparing behöver dock inte tas ut på SSVH redan nästa
budgetår, däremot kommer en besparing om 3 96 att tas ut under vardera budgetåren 1997 och 1998. SSVH bör emellertid under budgetåret 1995/96 genom ett effektivare medelsutnyttjande åstadkomma en ökad verksamhet med bibehållna resurser.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
13. till Statens skola för vuxna i Härnösand för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 30 380 000 kr.
A 13. Statens skola för vuxna i Norrköping
1993/94 Utgitt 14 032 115 1994/95 Anslag 19 153 000 1995/96 Förslag 27 718 000
varav 18 373 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
De grundläggande bestämmelserna om statens skolor för vuxna (SSV) finns i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna och förordningen (1992:601) om statens skolor för vuxna.
Det övergripande målet för SSV är att komplettera den kommunala
vuxenutbildningen genom att erbjuda utbildning av i huvudsak samma slag 1 form av distansutbildning.
Anslaget tillförs inkomster vid uppdragsutbildning enligt förordningen (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna samt avafter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgifter enligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna. 63
Statens skola för vuxna i Norrköping (SSVN) har i sin årsredovisning
i de delar som avser resultatredovisningen inte redovisat verksamheten = Bil. 9
indelad i verksamhetsgrenar.
SSVN har redovisat ett anslagssparande om 5 000 000 kr för budgetåret.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för verksamheten bör ligga fast.
Resurser för 1995/96
Ramanslag 27 718 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 16 300 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende SSVN. Det bör emellertid nämnas att årsredovis-
ningen bl.a. saknar en uppdelning av verksamheten på verksamhetsgrenar, vilket medför att det inte går att utläsa kostnaderna per verksamhetsgren. Regeringen förväntar sig att denna och andra brister kommer att vara åtgärdade till kommande årsredovisning genom det arbete som bedrivs vid myndigheten för att förbättra redovisningen av verksamhetens resultat.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att nuvarande riktlinjer för verksam-
heten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen anser sig behöva göra fortlöpande besparingar, bl.a. på SSV:s område från och med budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av SSVN:s stora redovisade anslagssparande är det regeringens bedömning att den föreslagna besparingen på SSV:s område under nästa budgetår bör tas ut genom en minskad medelstilldelning till SSVN. Det förändringsarbete som inletts vid SSVN, med att bl.a. förbättra de administrativa funktionerna, bör ändå kunna genomföras och därmed möjliggöra en bibehållen verksamhet med minskade resurser. En fortsatt besparing på 3 70 kommer därefter att tas ut under vardera budgetåren 1997 och 1998.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 9 Regeringen föreslår att riksdagen
14. till Statens skola för vuxna i Norrköping för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 27 718 000 kr.
A 14. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.
1993/94 Utgift 76 916 124 1994/95 Anslag 78 080 000 1995/96 Förslag 125 916 000
varav 79 755 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget utbetalas statsbidrag enligt förordningen (1994:519) om statsbidrag till utbildning av utlandssvenska barn och ungdomar. Statsbidrag lämnas till huvudmannen för en svensk utlandsskola, distansundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk undervisning vid en utländsk skola (internationell skola).
Bidrag lämnas även till Riksföreningen Sverigekontakt. Överenskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Finland,
Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens område
(ändrad 1991-06-20).
Regeringens överväganden
Ett nytt elevbaserat statsbidragssystem för utlandsundervisningen intördes budgetåret 1994/95. I samband därmed gjordes även en kraftig uppräkning av anslaget. Enligt regeringens bedömning bör bidragsbeloppen per elev vara oförändrade nästa budgetår. Särskilda medel finns innevarande budgetår avsatta för slutreglering av bidrag enligt det tidigare gällande statsbidragssystemet. Dessa medel (3,4 miljoner kronor) bör nu avräknas från anslaget. Anslaget bör dock kunna belastas med eventuellt kvarvarande slutreglering även under budgetåret 1995/96.
Europaskolorna
För barn till EU-tjänstemän finns särskilda europaskolor. Europaskolorna är offentliga institutioner för utbildning. De kontrolleras gemensamt av regeringarna i medlemsstaterna. Hittills har nio sådana skolor inrättats runt om i olika medlemsländer.
Skolornas ändamål är att barn till EU:s tjänstemän skall utbildas tillsammans. I mån av plats kan även andra barn tas in mot en avgift. Skolorna omfattar nursery school, primary school (5 år) och secondary school (7 år). Skolorna har gemensam läroplan och avslutas med The European baccalaureate (EB-examen). Undervisningen skall ske på något av medlemsländernas språk och kan i vissa ämnen ske i sammansatta klasser med
elever från olika länder. På orter där det finns många EU-anställda från 65
5 Riksdagen 1994!95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
lärare. Bil. 9
Medlemsländerna skall vardera utse en ledamot i styrelsen för skolorna samt två inspektörer i inspektörsrådet (en för nursery och primary school och en för secondary school).
Europaskolorna finansieras till ca 65 70 av EU och till ca 21 90 av medlemslandet genom anställning av och betalning för nationella lärare.
Återstående finansiering (ca 14 9) utgörs av avgifter för barn till icke
EU-anställda. Värdlandet svarar för lokaler efter överenskommelse med styrelsen för europaskolorna.
Utifrån antalet sektioner, klasser och elever bestämmer styrelsen för europaskolorna hur många lärare som skall anställas. Medlemslandet anställer de nationella lärarna och betalar lön till dem. Arbetsgivare är staten, som också garanterar den anställde de sociala förmåner som normalt tillkommer cen lärare i hemlandet. Tillägg till lönen och andra löneförmåner som tillkommer en lärare vid en curopaskola betalas av EU.
Verksamheten vid europaskolorna regleras för närvarande i bl.a. en särskild stadga som antogs år 1957 (Statute of the European School). Medlemsländerna i Europeiska unionen och de curopeiska gemenskaperna har emellertid i juni 1994 undertecknat en konvention om europaskolorna (Convention defining the Statute of the European Schools). Genom konventionen, som ännu inte trätt i kraft. upphävs bl.a. 1957 års stadga. I artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens
medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till Europeiska unionen
förbinder sig Sverige att från dagen för anslutningen ansluta sig till de avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet. Regeringen har i propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19) förklarat sig ha för avsikt att återkomma till riksdagen i de fall där anslutning till konventioner eller andra instrument är av sådan beskaffenhet att de skall underställas riksdagen. Enligt såväl 1957 års stadga som 1994 års konvention gäller att en medlemsstat skall ansöka om tillträde till respektive överenskommelse. Överenskommelserna fordrar också ratifikation. Det ankommer på regeringen att ansöka om tillträde. Regeringen avser att återkomma till riksdagen såvitt gäller frågan om
godkännande av 1994 års konvention.
Regeringen anser att Sverige bör utnyttja den möjlighet som europaskolorna erbjuder till skolgång för EU-tjänstemäns barn och kommer inom kort att inlämna en ansökan. En svensk sektion bör bildas i Bryssel för
primary school (6 — 11 år) läsåret 1995/96. Därefter bör en successiv
uppbyggnad ske. Läsåret 1996/97 kan det även bli aktuellt med en svensk sektion i Luxemburg.
För närvarande finns ingen uppgift om hur många lärare som kommer att behöva anställas nästa läsår. Dessutom kan vid uppbyggandet av en svensk sektion vissa medel behövas för utrustning m.m. Regeringen
miljoner kronor för de kostnader som bl.a. kan uppstå om svensk sektion
bildas. . . "66
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
15. till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 125 916 000 kr.
A 15. Bidrag till driften av fristående skolor
1993/94 Utgift 214 801 725 1994/95 Anslag 181 965 000 1995/96 Förslag 274 625 000
varav 183 026 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget lämnas statsbidrag fristående skolor i följande fall, nämligen,
= internationella skolor,
kompletterande skolor,
—- fristående särskolor,
- riksinternatskolor.
Vidare utgår särskilt statsbidrag till kostnader för undervisningsinsatser vid Frälsningsarméns internatskola Sundsgården, Ekerö.
Medel under detta anslag avser huvudsakligen bidrag enligt regeringens beslut till sådana kompletterande skolor, vars utbildningar kan anses särskilt värdefulla från nationell synpunkt. Innevarande budgetår lämnas
bidrag till 36 sådana skolor. varav 14 ger grundläggande konstnärlig
utbildning och sex skolor kvalificerade hantverksutbildningar.
Regeringens överväganden
Från och med den I januari 1996 skall fristående särskolor, såväl sådana som motsvarar den obligatoriska särskolan som gymnasiesärskolan tilldelas resurser från elevens hemkommun (prop. 1993/94:242, bet. 1993/94:UbU20, rskr. 1993/94:421). Regeringen kommer senare att fastställa vilka av de fristående särskolor som i dag har statligt stöd, som skall vara berättigade till offentligt bidrag. Medel som innevarande bud-
från anslaget. Detta kommer att beaktas vid beräkning av det statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1996.
Från och med den I juli 1994 tilldelas fristående gymnasieskolor resurser från elevens hemkommun. Vid medelsberäkningen i 1994 års budgetproposition avräknades från detta anslag medel motsvarande det statsbidrag som under budgetåret 1993/94 lämnades till sådana skolor. Härvid avräknades också medel motsvarande statsbidraget till Lundsbergs skola. Regeringen gav emellertid i maj 1994 Lundsbergs skola ställning som riksinternatskola fr.o.m. den I juli 1994. Medel motsvarande statsbidraget
till denna skola måste därför återföras till detta anslag. Något resurstill-
skott för elevhemsverksamhet och bidrag för utlandssvenskars barn bör
dock inte komma i fråga förrän efter den översyn av riksinternatskolorna Prop. 1994/95:100
som behandlas nedan. Bil. 9
En riksinternatskola är enligt definitionen i skotlagen (1985:1100) inte en fristående skola utan en särskild utbildningsform. Enligt 10 kap. I $
skollagen kan regeringen — på framställning från huvudmannen — ge en
internatskola ställning som riksinternatskota.
Förordningen (1991:1080) om riksinternatskolor innehåller bestämmelser om verksamheten vid sådana skolor bl.a. om styrelse och skolledning, att bestämmelser för grundskolan och gymnasieskolan skall följas, om behörighet att tas in i riksinternatskola, betyg, intagning, intagningsnämnd och statsbidrag m.m.
Verksamheten vid en riksinternatskola är alltså starkare reglerad än vid en fristående grundskola eller gymnasieskola.
En riksinternatskola får direkt riktat statsbidrag som omfattar bidrag till undervisning, elevhemsverksamhet och bidrag för utlandssvenskars barn.
Regeringen anser att en översyn av reglerna för riksinternatskolor bör göras. Översynen skall ha som syfte att regleringen för riksinternatskolorna skall anpassas till vad som gäller för fristående skolor. Med hänsyn till dels att skolorna kan behöva omställningstid för denna förändring, dels att nuvarande förordnandeperiod för styrelserna löper ut den 30 juni 1996 bör en förändring ske först fr.o.m. den I juli 1996. Regeringen avser att senare
återkomma till riksdagen i denna fråga.
I enlighet med vad som redovisats under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. bör medel överföras till detta anslag för statsbidrag till Hushållsskolan i Bräkne Hoby (kompletterande skola) (+ 1 687 000).
Den tvååriga stallcehefsutbildningen i Flyinge inordnas successivt i Lantbruksuniversitetet med start för årskurs I innevarande budgetår. Medel för statsbidrag till Flyinge motsvarande årskurs 2 och som beräknats under
tementet) anslaget H 1. Sveriges lantbruksuniversitet (- 1 159 000 kr).
Riksdagen fastställde efter förslag i 1994 års budgetproposition ramen årselevplatser för statsbidrag under budgetåret 1994/95 till kompletterande skolor, till internationella skolor över grundskolenivån och till riksinternatskolor till 3 014. Efter föreslagna förändringar vad gäller stöd till Lundsbergs skola, Hushållsskolan i Bräkne Hoby och stallehefsutbildningen i Flyinge bör ramen för budgetåret 1995/96 fastställas till 3 428 årselevplatser.
Den nya gymnasieskolan får i enlighet med riksdagens beslut införas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Det innebär att utbildningar i gymnasieskolan inom den tidigare s.k. lilla ramen avvecklas i motsvarande takt. I vissa
fall kan det vara fördelaktigt att omvandla en viss utbildning till en fristå-
ende skola över grundskolenivån som kompletterar det offentliga skolväsendet. Regeringen föreslår därför — i likhet med förra året — att regeringen bemyndigas att få utöka den av riksdagen fastställda ramen för statsbidragsberättigade årselevplatser vid fristående kompletterande skolor för
sådana fall.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
16. godkänner förslaget till ram för budgetåret 1995/96 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående kompletterande skolor, riksinternatskolor och internationella skolor över grundskolenivån,
17. bemyndigar regeringen att, enligt vad som anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser för budgetåret 1995/96,
18. till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 274 625 000 kr.
Bil. 9
Folkbildningen, studieförbund, folkhögskolor, föreläsningsföreningar och folkbibliotek, var länge i stort sett ensamma om att svara för vuxenutbildningen i vårt land. Först under 1960-talet startades komvux, under 70talet började högskolan öppnas också för människor i arbetslivet genom ändrade intagningsbestimmelser. I dag är folkbildningen en anordnare bland flera andra inom vuxenutbildningen.
Undervisningen vid både folkhögskolor och studieförbund karaktäriseras av arbetstormer som innebär deltagarstyrda studier där grupparbete och samtal spelar en viktig roll. Stort utrymme ges åt studier som växer fram ur deltagarnas egna erfarenheter, intressen och behov. De friare arbetsformer och det arbetssätt som präglar studieförbund och folkhögskolor skapar goda möjligheter att nå lågutbildade och personer med olika funktionshinder.
De flesta studieförbund och folkhögskolor är folkrörelseorgan, som tillkommit i nära anslutning till olika medlemsorganisationer för att därigenom möjliggöra kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom och i anslutning till respektive organisation. Medlemsskolning är en viktig uppgift för folkbildningen.
Genom sin uppbyggnad och organisation har folkbildningen goda tförutsättningar att snabbt ta upp frågeställningar och kunskapsområden som aktualiseras. Ett gott exempel på detta är den satsning på studieverksamhet som gjorts i anslutning till EU-valet. Studieförbund och folkhögskolor har också under de senaste åren med hjälp av extra statliga resurser gjort stora insatser för utbildning av arbetslösa.
Folkhögskolorna har sedan länge genomfört kompetensgivande utbildningar på grundskole- och gymnasienivå. Även eftergymnasiala utbildningar och högskolekurser anordnas ofta i nära samverkan med universitet och högskolor. Från och med budgetåret 1992/93 har även studieförbunden möjlighet att genomföra kompetensinriktade utbildningar motsvarande vad som ges inom det allmänna skolväsendet och högskolan utan att möjligheten till statsbidrag påverkas.
Utöver sina utbildningsuppgifter är folkbildningen viktig även som kulturbärare. Anslaget till folkbildningen är det enda statliga bidrag med kulturpolitisk betydelse som når ut till alla kommuner i landet. F många fall är det studieförbunden som bär upp det lokala kulturlivet. I de ca 250 kommuner som saknar statsstödda kulturinstitutioner för musik, teater etc. är studieförbunden tillsammans med föreningslivet och folkbiblioteken den viktigaste arrangören av kulturprogram. Även studieförbundens estetiska verksamhet är av väsentlig betydelse för kulturlivet i samhället. Inom detta område finns en stor bredd av verksamheter. Hit räknas teoretiska studier av ämnen som musikhistoria, teaterhistoria och konsthistoria tillsammans med utövande verksamhet av amatörer inom musik, scenisk konst, teckning, bild- och formkonst. Även slöjd/konsthantverk räknas hit. Det estetiska området lockar i hög grad deltagare från yngre åldersgruppper. Särskilt attraktivt för denna grupp är musiken. Den praktiskt-estetiska 70
verksamheten samlar många kvinnor. Många folkhögskolor har en stor Prop. 1994/95:100
betydelse som kulturcentrum för lokalsamhället. Bil. 9
Folkbildningen samlar många deltagare. Under budgetåret 1993/94 deltog ca 2 800 000 personer i ca 330 000 studiecirklar och ca 11 400 000 personer i ca 115 000 kulturprogram. Folkhögskolorna samlade ca 39 500 deltagare i de långa kurserna (inkl. ca 15 100 deltagarna i långa kurser genomförda med stöd av särskilda statliga insatser för arbetslösa) och ca 150 000 i korta kurser.
Folkbildningen är således ett viktigt komplement till den allmänna vuxenutbildningen i arbetet med att höja utbildningskompetensen i samhället. Folkbildningens arbetsformer med individuella studiegångar och flexibla pedagogiska arbetsformer tillsammans med den tillgänglighet den uppvisar ger unika förutsättningar för att nå de grupper som är i störst behov av ytterligare utbildning.
Regeringen anser utifrån denna bedömning att studieförbund och folkhögskolor skall undantas från besparingar. Detta innebär att för de under littera B upptagna anslagen B 1. Bidrag till folkbildningen, B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen och B 3. Bidrag till kontakttolkutbildningen skall inga besparingar tas ut. Anslaget B 1. Bidrag till folkbildningen bör även tillföras en resurs på 40,5 miljoner kronor för budgetåret 19957/96 (27 miljoner kronor för 12 månader).
Anvisat Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 = 1995/96 juli 95-juni 96 — besparing 1997' — besparing 1998! B. Folkbildningen 1 979 1937 3 046 2017 of of Särskilda arbets- 539 491 539 539 ' marknadsinsatser Summa 2 518 2428 3585 2 556 ! Prisnivå 1995/96
Bil. 9 1993/94 Utgift 2 456 463 000
1994/95 Anslag 2 356 038 000
1995/96 Förslag 3 472 357 000
varav 2 482 551 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statsbidraget utbetalas till Folkbildningsrådet, som ett samlat finansiellt stöd till folkbildning. Enligt förordningen (1991:977)om statsbidrag till folkbildningen lämnar Folkbildningsrådet statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningsrådet beslutar vilka som skall tilldelas statsbidrag och fördelar tillgängliga medel mellan dem.
Från detta anslag utbetalas även bidrag till föreningen Nordisk folkhögskola i Genéve.
Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet som gör det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen.
Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras liksom verksamheter som anordnas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt eftersatta grupper.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Av Folkbildningsrådets förenklade anslagsframställning framgår att inom studieförbundsverksamheten har såväl antalet studietimmar i studiecirklar som antalet kulturprogram och övrig folkbildningsverksamhet ökat under budgetåret 1993/94 jämfört med budgetåret 1992/93.
För folkhögskolans del har den verksamhet för vilken reguljärt statsbidrag betalats haft i stort sett oförändrad omfattning under åren 1992/93
och 1993/94.
Under budgetåret 1993/94 har Folkbildningsrådet av arbetsmarknadsskäl fått särskilda medel dels för arbetsmarknadsanpassad utbildning (100 miljoner kronor), dels för anordnande av extra utbildningsplatser inom folkhögskolan (ca 439 miljoner kronor). Inom ramen för den arbetsmark-
nadsinriktade utbildningen har studieförbunden genomfört sammanlagt ca
20 000 arrangemang, varav merparten i form av studiecirklar, och samlat ca 195 000 deltagare. Bland deltagargrupperna återfinns många ungdomar, invandrare, kulturarbetare, handikappade, ungdomsledare, långtidsarbetslösa utan A-kassa samt arbetslösa inom studieförbundens medlemsorganisationer. Studieförbunden redovisar att mer än 8 000 eller ca 15 7 av deltagarna är invandrare.
De särskilda medlen för extra utbildningsplatser vid folkhögskolorna har möjliggjort I 100 kurser för totalt 15 122 deltagare, varav 8 835 kvinnor. De extra studieplatserna har utgjort drygt en tredjedel av folkhögskolornas totala verksamhet under verksamhetsåret. Den övervägande delen av kurserna, ca 70 Jo, har bestått av allmänna kompetenshöjande utbildningar 12
på främst grundskolte- och gymnasienivå med tyngdpunkt på basämnen, språk samt datakunskap. Ca 40 90 av deltagarna hade högst grundskoleut- = Bil. 9 bildning och ca 80 9e av deltagarna högst motsvarande tvåårig gymnasieutbildning. 2 346 eller ca 15 70 av deltagarna var invandrare.
Folkbildningsrådet har av de tillgängliga resurserna avsatt 25 miljoner kronor som förstärkningsbidrag för deltagare med funktionshinder och deltagare med språkliga och sociala handikapp. Av dessa har 7 miljoner kronor fördelats i samverkan med Nämnden för vårdartjänst för deltagare
som inte på annat sätt kunde delta i folkhögskolekurser. Mer än 50 nya
kurser för handikappade har kunnat genomföras med stöd av de vidtagna åtgärderna.
Enligt regeringens mening har såväl folkhögskolor som studieförbund
bedrivit en verksamhet som väl uppfyller de syften som regeringen ställt upp för statsbidrag för folkbildningen under budgetåret 1993/94. Likaså har folkhögskolorna och studieförbunden på ett gott sätt visat sig kunna hantera de särskilda resurser som ställts till förfogande av arbetsmarknadspolitiska skäl under samma budgetår.
Slutsatser
Från anslaget har förts bort 490 710 000 kr som, av arbetsmarknadspolitiska skäl, anvisats för budgetåret 1994/95.
Under innevarande budgetår har, i likhet med vad som gällt för budgetåret 1993/94, studieförbund och folkhögskolor disponerat betydande
arbetsmarknadspolitiska resurser för insatser med särskild inriktning på arbetslösa. De hittillsvarande erfarenheterna är så goda att regeringen
bedömer att en fortsatt satsning av detta slag bör ske även under budgetåret 1995/96. Regeringen anser att studier i t.ex. studiecirkelform är en väl fungerande åtgärd för att aktivisera arbetslösa. De är också särskilt lämpliga för den som saknar studievana och har låg utbildningsnivå. Arbetslösa bör också i viss utsträckning kunna fungera som cirkelledare.
kronor för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund och folkhögskolor. Regeringen föreslår även att 439 miljoner kronor anvisas för att möjliggöra ca 10 000 extra platser inom folkhögskolan under hösten och våren 1995/96. Av anvisade 439 miljoner kronor skall 30 miljoner kronor användas för kommande försöksverksamhet med distansutbildning vid folkhögskolor eller studieförbund enligt bestämmelser
som regeringen avser att senare meddela.
Regeringen har under inledningen gett sin syn på betydelsen av folkbildningen. Regeringen anser utifrån denna bedömning att studieförbund och folkhögskolor skall undantas från besparingar och även tillföras en
ytterligare resurs på 40,5 miljoner kronor (27 miljoner kronor för 12
månader). Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 blir därmed 3 471 767 000 kr (inkl. pris- och löneomräkning).
Till föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve föreslås ett anslag på
590 000 kr. 73
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
1. till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 3 472 357 000 kr.
B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
1993/94 Utgift 49 471 669 1994/95 Anslag 63 959 000 1995/96 Förslag 102 140 000
varav 65 715 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utbetalas statsbidrag till Nämnden för vårdartjänst (NV) för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.
De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för i första hand unga och vuxna personer med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
Tolk- och översättarinstitutet (TÖT) vid Stockholms universitet ansvarar för fördelningen av statsbidrag till tolkutbildning för döva, dövblinda och vuxendöva samt teckenspråkslärarutbildningen. Dessa utbildningar skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisationer.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Nämnden för vårdartjänst (NV)
Budgetåret 1993/94 fick 57 folkhögskolor del av NV:s tilläggsbidrag för sådan verksamhet som inte kunde täckas av Folkbildningsrådets bidrag. Genom dessa bidrag möjliggjordes ökad lärartäthet, tolkhjälp, assistans till de studerande i undervisningen och på fritiden, organiserad fritidsverksamhet och möjligheter att delta i kulturlivet. En viss del av bidraget har även kunnat utnyttjas för anpassning av teknisk utrustning, anpassat studiematerial och viss byggnadskomplettering.
Genom NV:s bidrag har 2 124 deltagare med olika funktionshinder kunnat delta i anpassningskurser. I kurserna har även deltagit 232 anhöriga. Kurserna anordades på 29 folkhögskolor i samarbete med 12 handikapporganisationer.
3 675 000 kr har utbetalats till Synskadades Riksförbund för anpassning av studiematerial till synskadade och dövblinda. Av NV:s förenklade anslagsframställning framgår att antalet studerande med funktionshinder i långa folkhögskolekurser inom ramen för folkhögskolans reguljära verksamhet minskade med 153 personer, eller med 7 9e jämfört med budgetåret 1991/92. Tas emellertid hänsyn till de ytterligare resurser som stillts till folkhögskolornas förfogande för extra elevplatser 74
av arbetsmarknadsskäl blir bilden annorlunda. Det visar sig då att antalet Prop. 1994/95:100 studerande med funktionshinder ökat med totalt 590 personer eller med = Bil. 9 ca 27 Jo under samma period. Ökningen kan förklaras med att Folkbildningsrådet avdelat 25 miljoner kronor av den extra resursen för elever med funktionshinder och för deltagare med språkliga och sociala handikapp. Av dessa fördelades 7 miljoner kronor till särskilda insatser för riktade folkhögskolekurser för deltagare som på annat sätt inte kunnat delta i folkhögskolekurser. Arbetet härmed har skett i nära samarbete mellan Folkbildningsrådet och NV, varvid NV på rådets uppdrag svarat för information, rådgivning, administration och uppföljning av verksamheten. Den resurs som tillförts folkhögskolorna för extra platser har således även kommit funktionhindrade till del.
Tolk- och översättarinstitutet
I sin förenklade anslagsframställning anför Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) att anslaget genom den förstärkning som har gjorts fr.o.m. den 1 januari 1994 nu ligger på den nivå som svarar mot den utexaminering av tolkar som krävs för att möta behovet i samhället. Det har dock visat sig vara svårt att från ett år till ett annat åstadkomma en markant ökning av utbildningsvolymen. Bristen på utbildade lärare och bristen på studerande med tillräckliga kunskaper i teckenspråk gör att man under ett uppbygg-
nadsskede måste ägna stora insatser åt att skapa förutsättningar för att på
sikt kunna höja utbildningsvolymen. TÖI arbetar på att ta fram en långtidsplan för tolkutbildningen och teckenspråksutbildningen som syftar till att man mot slutet av planeringsperioden skall nå upp till en väsentligt ökad utbildningsvolym.
Socialstyrelsen har i en rapport (1994:3) Tolktjänstverksamheten för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade bedömt att det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra tillgången på utbildade tolkar.
TÖIL:s nämnda långtidsplan kommer att presenteras för Utbildningsdepartementet under våren 1995.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer för handikappåtgärder inom folkbildningen som lades fast i 1993 års budgetproposition samt i propositionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa funktionshindrade bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Statsbidraget till NV för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen beräknas till 52 638 000 kr.
Statsbidraget till TÖI för tolkutbildning samt teckenspråkslärarundervisning beräknas till 48 802 000 kr. Bidraget till Stockholms universitet för
förvaltningskostnader vid TÖI beräknas till 700 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
2. till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett anslag på 102 140 000 kr.
B 3. Bidrag till kontakttolkutbildning
1993/94 Utgift 8 203 664 Reservation 1 381 460 1994/95 Anslag 8 000 000 1995/96 Förslag 10 806 000
varav 8 220 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av Kammarkollegiet som utbetalar medlen till studieförbunden och folkhögskolorna efter särskilt beslut av Tolk- och över-
sättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI. TÖI fördelar statsbidrag för kontakttolkutbildning till studieförbund och folkhögskolor enligt
förordningen (1991:976) om statsbidrag till kontakttolkutbildning.
Från anslaget betalas kostnader för kontakttolkutbildning, anordnarens kostnad för deltagarnas resor och inackordering samt stipendier till deltagare. Utbildning anordnas inom huvudområdena socialtolkning, sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, arbetsplatstolkning och rättstolkning.
Deltagarna bör aktivt behärska såväl svenska som det språk varifrån
tolkningen skall ske samt ha allmänna kunskaper i samhällsfrågor både vad gäller Sverige och tolkspråkets land/länder. Vid fördelning av statsbidraget skall TÖI särskilt eftersträva att kontakttolkutbildningen lokalise-
ras till de regioner och inriktas på de språk där behoven av kontakttolkar
är störst.
TÖI har utformat statsbidraget som ett schablonbidrag per undervisnings/studietimme för utbildningskostnad och kursadministration. Inackorderingsstöd, bidrag till resekostnader samt stipendier utgår i stort sett enbart för folkhögskolekurser.
TÖI skall utöva tillsyn över kontakttolkutbildningen på folkhögskolor och i studieförbund samt kontinuerligt följa upp och utvärdera utbildningen. TÖI ställer upp de övergripande målen för kontakttolkutbildningen och svarar för pedagogiskt och metodiskt utvecklingsarbete samt för information om utbildningen.
Regeringens överväganden
Regeringen har den 23 juni 1994 gett Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI och Statens invandrarverk (SIV) i uppdrag att kartlägga och analysera vissa frågor rörande verksamhet för kontakttolkar. Uppdraget har getts mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av förslag i 1994 års budgetproposition att anslaget av statsfinansiella skäl borde upphöra (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 76, bet. 1993/94:KrU13, rskr. 1993/94:177). Uppdraget skall redovisas till Ut- 76
bildningsdepartementet och Kulturdepartementet i en gemensam rapport Prop. 1994/95:100 senast den I februari 1995. Bil. 9
Regeringen föreslår i avvaktan på närmare ställningstagande till rapporten att anslaget för budgetåret 1995/96 endast pris- och löneomräknas.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
3. till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 806 000 kr.
Bil. 9
I Högre utbildning och forskning
1.I Allmänt om högre utbildning och forskning
Den högre utbildningen bedrivs vid sju universitet inkl. Sveriges lantbruksuniversitet, tre högskolor med fakultet — Karolinska institutet, Kungl.
Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå, 14 mindre och medelstora
högskolor, sju konstnärliga högskolor samt 27 vårdhögskolor; därutöver
bedrivs högskoleutbildning på Gotland. Till detta kommer den högre
utbildning som bedrivs av enskilda utbildningsanordnare.
Expansionen av den högre utbildningen har varit betydande. Antalet studenter, omräknade till heltidsstudenter, i grundutbildningen har ökat med cirka 30 procent sedan 1990-talets början. Läsåret 1993/94 uppgick antalet registrerade studerande på hel- och deltid till drygt 255 000. Tillströmningen till högre utbildning var relativt konstant under större delen av 1980-talet. Fram t.o.m. läsåret 1987/88 var antalet högskolenybörjare 41- 43 000 per läsår. Under den därpå följande femårsperioden expanderade utbildningen kraftigt. Läsåret 1993/94 uppgick antalet högskolenybörjare till nästan 62 000, vilket motsvarar en ökning med drygt 40 procent under perioden. Ungefär hälften av nybörjarna läser fristående kurser. Kvinnorna är i majoritet (cirka 57 procent) men det är stor variation mellan olika kurser och program.
Omkring 33 500 examina togs ut under läsåret 1993/94 — en siffra som
förväntas öka under de närmaste åren när Kkapacitetsökningen slår igenom. Även antalet nyantagna doktorander har ökat. Läsåret 1993/94 fanns nästan 17 000 aktiva studerande i forskarutbildning och av dessa var 36 procent kvinnor. Antalet avlagda doktorsexamina uppgick till 1 440.
Vid de statliga universiteten och högskolorna inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde fanns nästan 45 000 anställda, varav omkring hälften var lärare och forskare. Andelen kvinnor bland forskarassistenterna var 24 procent, bland lektorerna 22 procent och bland professorerna 7
procent.
För budgetåret 1994/95 uppgår anslagen till dessa universitet och hög-
skolor m.m. till knappt 17 miljarder kronor varav 8,7 miljarder kronor till
grundläggande högskoleutbildning och 5,7 miljarder kronor till forskning och forskarutbildning. Studiestödet har beräknats till drygt 6 miljarder kronor.
Beträffande resultatredovisningen hänvisas till avsnitt 5. Med anledning av att lärosätenas redovisning avser det första året i treårsperioden och att årsredovisningarna är av varierande kvalitet och därför e) jämförbara bör slutsatser anstå till slutet av treårsperioden.
Arbetet med att reformera och avreglera den högre utbildningen inleddes av den förra socialdemokratiska regeringen. Sålunda informerades
riksdagen våren 1991 om att linjesystemet skulle avskaffas och om att ett
beredningsarbete hade inletts för en total översyn och reformering av förutsättningarna för verksamheten vid universitet och högskolor. Genom 78
1993 års universitets- och högskolereform befästes inriktningen mot en Prop. 1994/95:100
ökad självständighet, decentralisering samt kvalitet och effektivitet i den = Bil. 9 högre utbildningen.
Högskolans mål
Vetenskap och kunskap är i grunden internationell. Högskolan måste i hela sin verksamhet ha ett internationellt perspektiv. Den måste vara en självständig organisation för sökandet och förmedlandet av kunskap. Den skall befinna sig i det demokratiska samhällets mitt och vara en stark kraft för en fördjupad demokrati. Högskolan förmedlar och utvecklar kulturarvet och skall bidra till ett levande och skapande kulturliv. Högre utbildning och forskning är av avgörande betydelse för näringslivets utveckling och därmed för vårt samhälles välstånd.
Ansvaret för högskoleväsendet skall vila på statsmakterna. De demokra-
tiska organen och den statliga finansieringen utgör en garanti för offentlighet och rättssäkerhet samt för det fria utbytet av tankar och idéer inom utbildning och forskning.
Den svenska högskolan skall erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvalitet vid universitet och högskolor i alla delar av landet. Den bidrar därmed till en regionalt balanserad utveckling. Utbildning som anordnas eller finansieras av staten skall även fortsättningsvis vara avgiftsfri.
Särskilda ansträngningar måste göras så att yrkesverksammas möjligheter till högskoleutbildning förbättras. Utbildningar måste placeras i tid och rum så att de yrkesverksammas deltagande underlättas. De bör även starkare anknyta till efterfrågan på arbetskraft i näringslivet och samhället i övrigt. En allsidig sammansättning av studerandegruppen är betydelsefull för att skapa en öppen och kreativ studiemiljö.
Den svenska högskolan är samhällets kunskapssmedja, där kunskap skapas och förmedlas. Till skillnad från många andra länder har Sverige valt att låta forskningen väsentligen äga rum vid universitet och inte vid fristående institut. Detta underlättar det önskvärda nära sambandet mellan forskning och utbildning.
Forskningen och dess resultat är en angelägenhet för hela folket. De som är verksamma inom forskning måste ha detta perspektiv för ögonen,
finansiärer, utan också för att det är en demokratisk rättighet att få ta del av de problemställningar och de resultat forskningen frambringar. Omvänt gäller också att forskningen skall kunna ta del av problemställningar i näringslivet och samhället i övrigt. Det innebär att forskarna har ett ansvar, inte endast inför vetenskapssamhället och de egna studenterna, utan även för att på ett öppet och begripligt sätt presentera resultaten av sin forskning. Denna ”folkbildningstradition” har gammal hävd i Sverige. De måste också som deltagare i det offentliga samtalet stimulera ett intresse
för forskningsfrågor.
Svensk forskning är en liten del av den internationella forskarvärlden. = . För att Sverige skall kunna utnyttja forskning och omsätta den i praktisk = . 79 tillämpning krävs forskningserfarna personer. Näringslivet och den of- =
Nya och bättre vägar måste skapas för att omvandla resultat från den = Bil. 9 grundläggande forskningen till tillämpad forskning och utveckling. Det bästa sättet att uppnå detta är att forskarutbildade i ökad omfattning anställs av näringsliv och offentliga arbetsgivare. På motsvarande sätt är det viktigt att det finns ett inflöde av kompetenta personer från näringsliv och gemensam sektor till högskolan. En ytterligare central fråga är sam-
verkansmöjligheterna mellan forskare och företag samt möjligheten att exploatera kunskap och forskningsresultat generellt i högskolan. I början
av 1990-talet utgjorde forskarutbildade personer knappt en halv procent av de nyanställningar som gjordes på arbetsmarknaden. Ungefär varannan nybliven doktor får anställning i den akademiska världen.
Likvärdig utbildning
Regeringen vill slå vakt om och utveckla det nationellt sammanhållna
system med gemensamma ramar, som varit en styrka i det svenska högskoleväsendet. Att så sker ger också möjlighet för alla universitet och högskolor att profilera sig och skapa mångfald inom ett sammanhållet system. Mångfald garanteras genom decentraliseringen och det stora ansvar för utformningen av verksamheten som ligger på det enskilda lärosätet.
Likvärdig kvalitet i grundutbildningen måste eftersträvas vid alla universitet och högskolor så att en examen är lika mycket värd oavsett var den utfärdats. Detta skall den statliga examensrätten garantera. Om studenternas frihet skall ha någon reell innebörd måste studenterna under sin studietid kunna byta studieort och därvid ha möjlighet att tillgodoräkna sig redan genomförda studier.
Den högre utbildningen skall enligt högskolelagen (1992:1434) vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet. Detta grundläggande krav måste beaktas av alla högskolans lärare oberoende av om de genomgått forskarutbildning eller ej. Regeringen föreslår i denna proposition åtgärder som syftar till att stärka den vetenskapliga kompetensen vid de mindre och medelstora högskolorna.
Bland lärarna i högskolan har forskning i allmänhet varit högre värderad än grundutbildning. Det kan skapa problem genom att studenterna i undervisningen inte får chansen att möta och stimuleras av betydelsefulla delar av högskolans kompetens. Ambitiösa insatser görs dock vid våra lärosäten för att utveckla och stärka utbildningens forskningsanknytning. Det är angeläget att högskoleledningar och studenter är starkt pådrivande i denna utveckling.
Staten garanterar högskolans självständighet och frihet
Det statliga ansvaret handlar om att garantera god kvalitet i undervisning, upprätthålla rättssäkerhet, främja inflytande och insyn. Härigenom garan- 80 teras också forskningens frihet liksom att forskningsresultat fritt och öppet
kan spridas. De offentliga universiteten och högskolorna har därmed Prop. 1994/95:100 möjligheter att i sin verksamhet stå fria från intressen utanför högskolan. Bil. 9
Enligt högskolelagen skall allmänföreträdarna vara i majoritet i högskolans styrelse. Regeringen anser att politiska företrädare för nationella, regionala eller tokala intressen bör ingå i styrelserna. Högskolan har inte råd att undvara den kompetens och den kunskap om det omgivande samhället som dessa besitter. Regeringen har därför för avsikt att komplettera styrelserna med denna typ av allmänföreträdare.
Decentraliseringen av beslutsfattandet inom högskolan innebär ett ökat ansvar för respektive lärosätes ledning. Högskoleledningen har därmed ett stort ansvar för att skapa en miljö präglad av öppenhet och lyhördhet. I de nämnder och andra beslutsorgan som högskolan själv tillsätter är det viktigt, att anställda och studenter finns representerade. Förändringarna i högskolelagen har inneburit en formell försvagning av det lagstadgade medbestämmandet för studenterna, vilket är olyckligt. Det är angeläget att studenterna aktivt deltar i arbetet för förändring och förnyelse av högskolan och deras rätt till inflytande bör därför stärkas. Det är otillräckligt att som nu endast ange studenternas rätt att vara representerade i styrelsen och andra organ som behandlar utbildningsfrågor. Regeringen anser att studenterna skall garanteras minst två representanter i nämnda organ. Regeringen avser att ändra högskoleförordningen i detta avseende (avsnitt
+.
1.2 — Internationalisering
Verksamheten vid universitet och högskolor är internationell till sin karaktär. Den övervägande delen av all kunskap utvecklas utanför Sverige och måste importeras innan den kan användas i svensk forskning och undervisning. För att kunna delta i det internationella utbytet av kunskaper och information krävs att den inhemska verksamheten håller hög kvalitet.
Europasamarbetet ger nya möjligheter för det internationella samarbetet. EU:s nuvarande och planerade utbytesprogram för studenter länkar samman sociala nätverk inte bara med Västeuropa utan även med Central- och Östeuropa. Socrates och Leonardo är exempel på program där Sverige kommer att medverka aktivt. Tempus innebär en öppning mot de Baltiska staterna samt Öst- och Centraleuropa.
Det utvecklade samarbetet inom Europa skapar både ett snabbare kunskapsutbyte för alla som är verksamma inom högskolan och fördjupade kontakter människor emellan. EU:s utbytesprogram öppnar också möjligheter till utbyte med andra delar i världen. Ett kvantitativt mål som gäller inom EU är att tio procent av studenterna bör studera minst tre månader i ett annat land under sin grundutbildning.
Även för forskningens vidkommande innebär Europasamarbetet nya möjligheter, framför allt när det gäller den mer tillämpade forskningen, Ungefär fyra procent av de offentliga svenska utgifterna för forskning och utveckling kan komma att utgöras av bidrag till EU:s budget. Svenska forskare och företag får konkurrera på lika villkor med forskare och 81
6 Riksdagen 199405, I saml. Nr 100. Bilaga 9
företag från andra EU-länder om medel från EU:s forskningsbudget. För att få delta måste svenska forskare och företag ingå i projektgrupper med Bil. 9 deltagande från andra länder. Utöver tillgången till hela projektets resultat får forskarna nytta av vårt deltagande genom att ingå i ett utvecklat nätverk med dynamiska forskningsmiljöer. Inslaget av forskarutbildning är stort.
Europasamarbetet får ej utvecklas på bekostnad av annan internationell utblick och samverkan. Högskolan har ett stort ansvar för att vidga kunskapen och förståelsen för andra regioners samhällsförhållanden och kulturer. Det giller särskilt utvecklingsländer där över 80 procent av mänskligheten lever. Högskolan skall aktivt främja kunskapen om utvecklingsländerna.
Högskolan skall kraftfullt bekämpa alla former av främlingsfientlighet och rasism.
1.3 Jämställdhet
Högskolans kvalitetsutveckling gynnas av att människor med skilda erfarenheter har ett jämbördigt samarbete. Genom att kvinnor och män under sin uppväxt utvecklat olika referensramar finns det en kvalitetspotential i samverkan mellan könen. För att den potentialen skall komma till nytta måste samverkan ske under jämlika villkor.
Den akademiska världen domineras av män — professorer, dekaner och prefekter. Mer än tre fjärdedelar av torskarassistenter och lektorer är män trots att kvinnorna är i majoritet inom de flesta typer av grundutbildning. Andelen kvinnor bland professorer är endast sju procent.
Detta är inte acceptabelt. Kvinnornas frånvaro ger dessutom kvalitetsförluster i forskningen och undervisningen. Situationen är oacceptabel också därför att kvinnorna inte finns med där viktiga beslut fattas.
De åtgärder som hittills vidtagits för att främja jämställdheten inom universitet och högskolor har visat sig alltför långsamt verkande. Rege-
förslag till åtgärder för att stimulera lärosätena till större ansträngningar
när det gäller att öka andelen kvinnor på olika nivåer.
1.4¶Ökad intagning, ökad tillgänglighet (inkl. öppet
universitet) och högskoleutbildning i södra delen av Stockholms län
För att möta samhällets — enskilda individers och arbetslivets — behov av utbildning och höja kunskapsnivån i landet krävs ett samlat kunskapslyft. I detta har högskolan en avgörande roll. För att åstadkomma detta krävs plats för fler studerande, ökad tillgänglighet till utbildning samt ett studiemotiverande studiestöd (avsnitten 2 och 3).
Tillgängligheten till utbildning är avgörande för möjligheterna att åstadkomma detta nationella kunskapslyft. Det gäller nu att utnyttja de resurser — Bil. 9 och förutsättningar som finns i utbildningsväsendet, modern informationsteknologi och etermedia för att med dessa resurser göra utbildning i olika former tillgänglig för alla. Möjligheterna bör också prövas att skapa förutsättningar för ”ett öppet svenskt folkuniversitet” med ett brett utbildningsutbud som i likhet med det brittiska Open University når många människor (avsnitt 3).
Stora insatser måste även göras för att rekrytera studerande från arbets-
livet för att högskolestudier skall bli en naturlig del i ett livslångt lärande.
Utbildning måste också kunna erbjudas på ett sådant sätt att studerande från miljöer utan studietraditioner ser högskolestudier som en reell möjlighet även för dem. En betydande andel av de nya platser som senare föreslås i denna proposition bör förläggas till de mindre och medelstora högskolorna. Flera av dessa har anmält att de har möjlighet att erbjuda = + fler platser. En sådan satsning innebär även en ökad tillgänglighet till utbildning. Dessa högskolor har förutom sin utbildningspolitiska roll även stor betydelse för den regionala utvecklingen (avsnitt 4).
För att säkra kvaliteten i undervisningen är det av vikt att stärka forsk-
ningen vid dessa högskolor. Det kan leda till en bredare rekryteringsbas
för både grundutbildning och forskarutbildning.
Stockholmsområdet har jämfört med landet i övrigt en betydligt lägre
andel högskoleplatser i förhållande till befolkningens storlek. För att
tillgodose arbetsmarknadens behov sker nu en kontinuerlig inflyttning av högutbildad arbetskraft från andra regioner till Stockholmsregionen. Vidare råder där en inomregional obalans med stora skillnader i utbildningsbakgrund mellan befolkningen i olika delar av regionen. Regeringen föreslår därför att den högre utbildningen skall byggas ut i Stockholmsområdet och att detta skall ske i den södra länsdelen (avsnitt 2).
Möjligheterna att finansiera studierna är av avgörande betydelse för beslutet att påbörja högre studier. Det åligger den parlamentariska kommitté (dir. 1994:148) som regeringen tillsatte i december 1994 att göra en samlad översyn av alla studiesociala aspekter. Som tidigare framhållits kommer frågor om social snedrekrytering att särskilt uppmärksammas.
1.5¶Hög kvalitet vid alla universitet och högskolor
Inledningsvis måste erinras om att den ökade självständighet som universitet och högskolor fått genom senare års reformer medför ett ansvar också för kvaliteten i verksamheten. Det yttersta ansvaret för kvaliteten och kvalitetsarbetet ligger hos styrelse och rektor. Kvalitetsarbetet måste genomsyra hela verksamheten.
Grundutbildning såväl som forskarutbildning måste hålla hög kvalitet vid samtliga universitet och högskolor.
Statsmakterna understödjer de pågående insatserna för att stärka kvaliteten. Kanslersämbetets årliga rapport och utvärderingar är viktiga stöd i
detta arbete. Den första årsrapporten från Kanslersämbetet om kvalitet och
kvalitetsarbete vid universitet och högskolor visar att ett omfattande och Prop. 1994/95:100 seriöst arbete med kvalitetsutveckling har kommit igång vid alla lärosäten. = Bil. 9 Varje universitet och högskola bygger upp sitt eget program utifrån egna förutsättningar men samarbetar i flera fall med andra lärosäten inom och utom Sverige. Flera förefaller ha utarbetat redan fungerande system, ofta med fokus på utvärdering inom grundutbildningen. Den systematik som nu börjat byggas upp beträffande alla aspekter av kvalitet inom den högre utbildningen, t.ex. ledarskap, samverkan, uppföljning, utvärdering samt ambitioner att kontinuerligt höja kvalitetsnivån, är uppenbarligen ett resultat av bl.a. Kanslersämbetets stöd- och kontrollfunktion.
Mot denna bakgrund är det angeläget att det systematiska kvalitetsarbete som inletts i form av program för kvalitetsutveckling för grundutbildningen fortsätter och utvecklas.
Det är också angeläget att Kanslersämbetets uppgift att stödja och stimulera utvecklingen av kvaliteten fortsätter i den nya organisation som regeringen återkommer till senare (avsnitten 1.6 och 4.5).
1.6¶Strukturförändringar
Forskningen och forskarutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna bör stärkas. Det främsta argumentet för detta är att grundutbildningen skall vara likvärdig i alla delar av högskolan och vila på veten-
skaplig grund. Ett annat skäl är att rekryteringen till forskarutbildningen
bör ökas bland de studerande vid högskolorna. Regeringen föreslår att
professurer får inrättas vid de mindre och medelstora högskolorna. Vidare
föreslås en förstärkning av anslaget till forskningsstödjande åtgärder vid dessa högskolor (avsnitt 4).
Syftet med högskolans undervisning är att stimulera studenternas läroprocess och personliga utveckling. Därför är det viktigt att studenterna har ett stort inflytande över såväl sin utbildning som den akademiska och sociala miljön. Som ett led i att stärka studenternas formella inflytande har riksdagen på regeringens förslag beslutat bibehålla kårobligatoriet
(prop. 1994/95:96, bet. 1994/95:UbU5, rskr. 1994/95:135). Regeringen avser vidare att förändra högskoleförordningen för att garantera studenter-
na minst två representanter i styrelserna för universitet och högskolor samt i de organ vid lärosätena som behandlar utbildningsfrågor. Därutöver är det viktigt för utbildningens kvalitet att varje enskild student deltar i förnyelsen av utbildningens innehåll och former samt den organisation som utbildningen genomförs i (avsnitt 4).
Ett rättvist och rättssäkert system för antagning till högre utbildning är angeläget. Det nuvarande antagningssystemet innebär att hela ansvaret för rekrytering av studenter ligger på den enskilda högskolan. Regeringen har givit i uppdrag till den utredare som har uppgiften att utvärdera 1993 års universitets- och högskolereform (RUT 93) att komma med förslag till ett antagningssystem som är överblickbart och som garanterar rättvisa och rättssäkerhet.
hetsstrukturen inom universitets- och högskoleområdet. I uppdraget ingår = Bil. 9
att pröva ansvarsfördelningen mellan politisk nivå, central myndighetsnivå och lärosätena, om ytterligare uppgifter kan delegeras från regeringen till myndighetsnivån samt överhuvudtaget vilka uppgifter som bör fullgöras av en myndighet. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara inriktat på att skapa en sammanhållen myndighet inom området. Myndigheten bör om möjligt inrättas den 1 juli 1995. Förslag kommer att föreläggas riksdagen i en proposition senare i år efter det att regeringen analyserat föroch nackdelar med en sammanhållen myndighet (avsnitt 4.5).
2¶Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
2.1¶Hela högskolan kraftsamlar
Regeringens förslag: Universitet och högskolor får vidkännas besparingar vad gäller både grundutbildning och forskning. Per capitaersättningarna inom grundutbildningen skall minskas för alla områden utom för de konstnärliga och idrottsliga. Minskningar sker på alla fakultetsanslag. Särskilda resurser anvisas dock till grundläggande högskoleutbildning med inriktning på i första hand teknik och
naturvetenskap samt i viss mån språk. Resurserna innebär att ytterli-
gare cirka 10 000 helårsstudenter — i första hand rekryterade bland
yrkesverksamma — kan beredas plats under flera år framåt.
Härutöver skall resurser anvisas för andra särskilda åtgärder inom universitet och högskolor under läsåret 1995/96 med anledning av arbetsmarknadsläget.
Skälen för regeringens förslag:
För att stärka och utveckla vårt samhälle inför framtidens utmaningar måste de gemensamma utbildningsresurserna tas i anspråk på bästa sätt. Detta är särskilt angeläget under de närmaste åren då en stor arbetslöshet måste bekämpas samtidigt som de stora underskotten i statsbudgeten måste elimineras.
I det svåra statsfinansiella läge som Sverige befinner sig är kraftiga besparingar nödvändiga. Stora besparingar föreslås nu på alla statligt finansterade områden. Universitet och högskolor får vidkännas besparingar både vad gäller per capita-ersättningarna inom grundutbildningen och forskningens fakultetsanslag. Sammanlagt uppgår besparingarna inom grundutbildningen till 340 miljoner kronor och inom fakultetsanslagen till 160 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (18 månader). Den samlade besparingen t.o.m. budgetåret 1998 uppgår till 640 miljoner kronor vad gäller grundutbildningen och 200 miljoner kronor vad gäller fakultetsanslagen. Vidare anser regeringen att en besparing om 35 miljoner 85 kronor bör göras budgetåret 1998 på den verksamhet som bedrivs av
Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Behovet av stöd till Prop. 1994/95:100
utvecklingsprojekt m.m. rörande grundutbildningen bör därefter i första — Bil. 9 hand tillgodoses inom ramen för de medel som universiteten och högskolorna disponerar, varvid en avvägning mot andra ändamål får
göras. De besparingar som föreslås beträffande per capita-ersättningarna
(avsnitt 5) har, med tanke på grundutbildningens betydelse, begränsats i
förhållande till besparingarna i statsförvaltningen i övrigt.
Besparingsåtgärder under perioden 1.7 1995 - 31.12 1998
Anvisat Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 = 1994/95 = 1995/96 juli 95-juni 96 besparing 1997! = besparing 1998!
C. Universitet och 11 002 17 569 26 115 17-353 -512 -187 högskolor Särskilda arbets- 2 199 1235 930 marknadsinsatser Summa 11 il4 17 768 27 350 18.283 ! Prisnivå 1995/96
Särskilda resurser under flera år framåt för grundutbildningen
De samlade anslagen till grundutbildning minskar dock inte, trots besparingen på per capita-ersättningarna eftersom universitetens och högskolornas uppdrag samtidigt utökas. Genom en överföring av resurser från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till universitet och högskolor kan näm-
ligen fler studerande erbjudas plats i högskolan under perioden. Vad gäller
forskningen kommer den att tillföras medel via de under åren 1993 och 1994 inrättade forskningsstiftelserna. Regeringen avser att återkomma senare i år med en analys av hur dessa medel påverkar finansieringen av forskningen och forskarutbildningen vid de olika fakulteterna.
Överföringen av medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär att fler kan få utbildning för samma kostnad för staten. De resurser som krävs för att högskolan skall kunna ta emot ytterligare cirka 10 000 studenter kan tillföras universitet och högskolor genom att behovet av reguljära arbetsmarknadsinsatser minskar i motsvarande mån. Detta innebär att många som tidigare inte fått möjlighet att börja sina studier i högskolan nu skall kunna få det. Satsningen innebär möjligheter till utbildning för redan yrkesverksamma med minst fem års arbetslivserfarenhet. Det finns som regeringen tidigare framhållit en brist på naturvetare och tekniker i näringslivet, särskilt i exportindustrin. Vid sidan av den 86 långsiktiga och planmässiga dimensioneringen av den högre utbildningen
pligt och tekniskt utbildade. Detta är nödvändigt inte minst för att lång- — Bil. 9 siktigt öka tillväxtförmågan, särskilt bland de små och medelstora företagen. Bland såväl arbetslösa som bland dem som har arbete finns det människor som har intresse för naturvetenskap och teknik men som av olika skäl inte genomgått någon högre utbildning med sådan inriktning. (Jfr Finansplanen Bilaga 1) För dem som har samhällsvetenskaplig eller ckonomisk gymnasieutbildning är behörighetsgivande förutbildning aktuell.
Regeringen föreslår således att de nya platserna i första hand skall gälla utbildningar inom naturvetenskap och teknik. I storleksordningen ytterliga-
re 9 000 studerande skall kunna erbjudas plats i sådana utbildningar under
nästa läsår. Resurserna föreslås fördelade så att 4 500 kan påbörja utbildning hösten 1995 och ytterligare 4 500 våren 1996. Såväl kortare som längre tekniska och naturvetenskapliga utbildningar bör komma ifråga. Den föreslagna ökningen av antalet helårsstudenter bör bibehållas under flera år framåt för att ge individerna möjlighet att genomföra en utbildning som leder till examen.
För att utbildning skall vara ett intressant alternativ för redan yrkesverksamma måste fördelaktiga villkor kunna erbjudas. Det gäller såväl studiefinansieringen som villkoren för ledighet för studier. En ny typ av studiefinansiering föreslås därför för den nu aktuella kategorien studerande (litt. E).
I detta sammanhang vill regeringen särskilt betona vikten av ett intensifierat arbete för att förbättra rekryteringen till naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Därvid bör det s.k. NOT-projektet, som bedrivs av Verket för högskoleservice och Skolverket, och som syftar till att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik kunna spela en central roll.
Vidare bör en satsning göras på språkutbildning. Många behöver i det dagliga arbetslivet kvalificerade språkkunskaper. Det kan gälla dem som mäste genomföra förhandlingar på ett främmande språk eller som arbetar i företag med ett annat företagsspråk än svenska. För språkutbildning : föreslås resurser för I 000 studerande på heltid varje år i två år. Resurserna bör fördelas så att 500 kan påbörja utbildning hösten 1995 och ytterligare 500 våren 1996.
Hänsyn bör tas till förväntat sökandetryck och de enskilda lärosätenas förmåga att utöka sin utbildningskapacitet. För att stärka de mindre och medelstora högskolornas utbildningsutbud bör särskild hänsyn tas till deras önskemål om dimensioneringsökning. Dessa högskolor har även stor betydelse för den regionala utvecklingen. Regeringen förutsätter att denna kraftiga ökning av studerandeantalet skall motivera näringsliv och gemen-
sam sektor att ge de anställda ledighet och anställa vikarier i stället så att
de kan utnyttja det ökade utbildningsutbudet redan hösten 1995.
För universitet och högskolor innebär regeringens förslag att ytterligare studerande mäste beredas plats samtidigt som ersättningen för alla studerande — utom de konstnärliga och idrottsliga — kommer att bli lägre. Läro- =.
sätena måste ta sitt ansvar och de studenter som redan fått en plats måste
dela med sig av utrymmet till alla dem som står utanför högskolan och i 87 många fall även arbetsmarknaden. Detta innebär att studerande kommer
att få bedriva sina studier i större undervisningsgrupper eller med stöd av Prop. 1994/95:100 mindre lärarledd undervisning. Utbildning måste också i större utsträck- — Bil. 9 ning kunna erbjudas på kvällar och helger samt under sommartid till alla dem som av olika skäl inte kan studera på dagtid. På så sätt kan lokalerna också utnyttjas bättre. Lärarna kommer att få möta större undervisnings-
grupper och därmed få en ökad arbetsbörda. Den nya situationen kommer
således att leda till påfrestningar samtidigt som ökningen av antalet studerande innebär möjligheter att i princip bibehålla och utnyttja nuvarande
lärarkompetens. De konstnärliga och idrottsliga områdena har undantagits från besparingar. Inom dessa områden bör inte heller fler studenter tas in.
Skälet till detta är att det är svårare att med bibehållen kvalitet ta in fler studenter eftersom dessa utbildningarna i hög grad är individuellt baserade.
De påfrestningar som universitet och högskolor under de närmaste åren
måste gå igenom gör det än mer angeläget att vidareutveckla det goda kvalitetsarbete som nu påbörjats inom högskolan.
Regeringen kommer att i en proposition senare i år föreslå hur resurserna skall fördelas på de olika lärosätena och begär i förevarande proposition godkännande av omfattningen samt principerna för fördelningen av resurserna. Medel för ändamålet har beräknats under anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Vissa särskilda åtgärder
Med hänvisning bl.a. till sysselsättningsläget föreslår regeringen ytterligare särskilda åtgärder med verkan under läsåret 1995/96 som innebär en ökad dimensionering. Åtgärderna avser dels generella volymökningar, dels satsningar på särskilda grupper. (Jfr Finansplanen Bilaga 1)
Förslagen innebär i korthet följande.
Riksdagen har i december med anledning av propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145) beslutat anvisa resurser motsvarande cirka 4 000 studenter som studerar på heltid under våren 1995. Utökningen skall huvudsakligen ske inom humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar till vilka det i dag finns ett stort antal sökande som inte kan beredas plats.
Regeringen föreslår nu att motsvarande antal studenter bereds plats även
under hösten 1995.
Härutöver föreslås resurser motsvarande 3 500 studenter som studerar på heltid under hösten 1995 och våren 1996. Utökningen bör huvudsakligen ske inom de områden som nyss nämnts.
En aspirantutbildning — utbildning varvad med praktik i näringsliv eller i gemensam sektor — för arbetslösa akademiker bör införas i högskolan fr.o.m. den 1 juli 1995. Utbildningen skall i första hand vända sig till arbetslösa invandrare med akademisk utbildning. Utbildningen, som bör vara ettårig (40 poäng), bör vara inriktad på att ge fördjupade kunskaper i ämnen som är av värde för de arbetsplatser som respektive högskola förutsätts samarbeta med. Åtgärden syftar till att underlätta arbetslösa 88 akademikers inträde på arbetsmarknaden och att ta till vara den resurs |
samarbetet mellan högskolorna och arbetsplatser i dess närhet. Ett antal — Bil. 9 högskolor i landet väljs ut för att på försök anordna aspirantutbildningen. Sammanlagt föreslås resurser för cirka I 500 studerande för studier på heltid under hösten 1995 och våren 1996.
Universitet och högskolor bör utnyttja befintliga resurser bättre genom att erbjuda utbildning under större del av året. Verksamheten med sommaruniversitet/sommarhögskola bör öka. Villkoren bör vara att verksamheten skall omfatta kurser ur universitetens och högskolornas ordinarie kursutbud och omfatta minst 5 och högst 10 poäng. Totalt ges möjlighet att erbjuda 25 000 studerande plats sommaren 1995.
Behörighetsgivande förutbildning, s.k. basår, bör även fortsättningsvis kunna erbjudas. Basåret syftar till att ge ungdomar med samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasieutbildning möjlighet att skaffa sig behörighet till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar vid universitet och högskolor. Ungdomarna garanteras en utbildningsplats efter genomförd och godkänd basårsutbildning. Åtgärden är ett led i att förbättra rekryteringsunderlaget till nyssnämnda utbildningar. Det har visat sig att huvuddelen av dem som antogs budgetåret 1992/93 har gått vidare till sådana utbildningar. Även andra former av kompletterande utbildning bör prövas. Totalt bör 1 500 studerande beredas möjlighet att genomgå basår i högskolan läsåret 1995/96. Regeringen föreslår dessutom att 1 500 basårsplatser inrättas inom den kommunala vuxenutbildningen (litt. A)
Medel för dessa särskilda åtgärder under läsåret 1995/96 anvisas under
anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
En särskild satsning bör göras på forskarutbildning. Resurser föreslås
för studiefinansiering till ytterligare 300 - 500 doktorander avseende bud-
getåret 1995/96 under de tolv första månaderna. Fr.o.m. den 1 juli 1996
bör verksamheten kunna finansieras genom utnyttjande av de medel som för närvarande används för forskarutbildning av obehöriga lärare. Dessa medel bör tillföras universitet och högskolor med fakultetsorganisation och anvisas under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Regeringen begär riksdagens bemyndigande att fördela de medel som anvisas för Vissa särskilda åtgärder inom den högre utbildningen.
Den nya myndigheten inom högskoleområdet bör ges ett särskilt uppdrag att följa upp och utvärdera de särskilda åtgärder som görs inom den högre utbildningen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. godkänner det som regeringen förordar om omfattning och principer för fördelning av särskilda resurser under flera år framåt för grundutbildningen.
3. bemyndigar regeringen att fördela resurserna avseende Vissa särskil- Prop. 1994/95:100 da åtgärder läsåret 1995/96 inom den högre utbildningen. Bil. 9
2.2¶Ny högskola i södra delen av Stockholms län — Södertörns högskola
Regeringens förslag: En ny högskola inrättas på Södertörn. Högskolan lokaliseras huvudsakligen i anslutning till Huddinge sjukhus.
Den nya högskolan skall byggas upp successivt och från år 1999 tillföras resurser som motsvarar cirka 4 000 studenter som studerar på heltid. Stockholms universitets nuvarande verksamhet i Huddinge, Botkyrka, Haninge och Södertälje skall ingå i den nya högskolan. När Hälsohögskolan med 2 500 studerande flyttar till Huddinge kommer det inklusive Karolinska institutets 1 500 studerande att finnas totalt 8 000 heltidsstudenter i området i anslutning till Huddinge sjukhus. Kostnaderna för den första etappen omfattande budgetåret 1995/96 beräknas till 34 miljoner kronor. Denna etapp omfattar uppbyggnadsarbete och resurser för I 000 heltidsstudenter hösten 1996. I dessa ingår resurserna för Stockholms universitets nyssnämnda verksamhet, som föreslås överföras till den nya högskolan. Under en andra etapp omfattande budgetåren 1997-1999 bör verksamheten byggas ut med resurser som motsvarar ytterligare 3 000 heltidsstudenter. Forskningen vid den nya högskolan kommer att byggas ut i samma takt och i samma omfattning som övriga högskolor av motsvarande storlek. Den förutsätts finansieras huvudsakligen genom den särskilda stiftelse vars ändamål är att finansiera forskning och forskarut-
bildning inom områden med inriktning på Östeuropa och Östersjöre-
gionen vid en ny struktur för högre utbildning i södra Storstockholm. Även den särskilda stiftelse vars ändamål är att stödja bl.a.
forskning på vårdområdet förutsätts bidra till finansieringen av
forskningen och forskarutbildningen.
Verksamheten planeras så att den nya högskolan kan starta sin
verksamhet den 1 januari 1996 och de första studenterna kan börja höstterminen 1996. Den särskilda beslutsordningen för samordning av vissa lokalförsörjningsfrågor i Stockholm skall inte längre gälla.
Bakgrund
Riksdagen behandlade våren 1994 vissa frågor rörande behovet av utbyggnad av den högre utbildningen i landet (prop. 1993/94:177, bet. 90
utbyggnad i såväl det långa som det korta perspektivet. Riksdagen konsta- = Bil. 9 terade också behovet av en utbyggnad av den högre utbildningen i Stockholmsområdet och att denna borde ske i de södra delarna. Åt dåvarande regeringen uppdrogs att närmare utreda frågan inför riksdagens slutliga ställningstagande.
Till bakgrunden hör att Stockholms universitet har anmält att universitetet inte anser det lämpligt att öka studentantalet i Frescati. Till bakgrunden hör vidare att Stockholms läns landsting beslutat att flytta Hälsohögskolan i Stockholm till en plats i anslutning till Huddinge sjukhus. Landstinget har också föreslagit att viss annan utbildning och forskning förläggs till
området för att ytterligare förstärka den akademiska miljön. Slutligen har
Haninge kommun framfört önskemål om förstärkning av de högskoleutbildningar som i dag bedrivs inom kommunen.
Regeringen tillsatte våren 1994 en kommitté för att bereda frågan om utbyggnad av högre utbildning i Stockholmsområdet.
Kommitténs huvuduppgift är enligt direktiven (dir. 1994:34) att utarbeta ytterligare planerings- och beslutsunderlag för att förbereda etableringen av en ny struktur för högre utbildning samt att utreda vissa lokalförsörj-
ningsfrågor i Stockholmsområdet.
Kommittén, som antagit namnet 1994 års Stockholmskommitté, har lämnat sina förslag i betänkandet Kronan Spiran Äpplet En ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet (SOU 1994:127).
Kommitténs förslag:
1994 års Stockholmskommitté har föreslagit att en ny struktur för högre utbildning och forskning etableras i södra Stockholmsområdet.
Verksamheten föreslås organiseras som ett nätverksuniversitet med tre campus som enligt kommittén bör förläggas intill Huddinge sjukhus (Campus Spiran), i Haninge (Campus Äpplet) samt i Stockholms södra innerstad (Campus Kronan). Campus Kronan bör lokaliseras till Södra Hammarbyhamnen i Stockholms kommun alternativt på Kvarnholmen i Nacka kommun och till detta campus föreslår kommittén att Lärarhögskolan i Stockholm samt de konstnärliga högskolorna samlokaliseras. = Varje campus bör kännetecknas av en egen utbildnings- och forskningsprofil. Inom och mellan campus bör modern informationsteknik (IT) tas i anspråk för att hålla kontakt. IT bör även användas som stöd till dis-
tansutbildning som skall kunna erbjudas i lokala studiecentra knutna till
de olika campus.
Söderstrukturen skall kännetecknas av en mångdisciplinär och gränsöverskridande ansats. Utbildningen bör därför ha en betydande ämnes-
mässig bredd och forskningen inriktas mot två huvudområden: forskning
om Östersjöområdet och Östeuropa samt forskning om livsvetenskaper, där forskning om vård och omsorg ingår.
Den mångdisciplinära och gränsöverskridande ansatsen styr även den av kommittén föreslagna interna organisationen av Söderstrukturen. För 91 forskningen och forskarutbildningen inrättas en mångdisciplinär fakultet;
vilken indelas i sektioner med inriktning mot olika profilområden. Fakulteten svarar ej för grundutbildningen; denna planeras och genomförs av Bil. 9 en utbildningsnämnd. Denna uppbyggnad möjliggör, enligt kommittén, en fortlöpande utveckling och omprövning av olika gränsöverskridande ämneskombinationer och skapar en problemorienterad organisation.
Kommittén förordar att Söderstrukturen skall vara en helt fristående organisation och att uppbyggnaden vid slutet av en första etapp omfattande budgetåren 1995/96 och 1997-1999 bör motsvara 4 500 helårsstudenter varav 900 bör avse lokala studiecentra. I en andra etapp omfattande budgetåren 2000-2002 bör en utbyggnad med 2 900 helårsstudenter äga rum, vilket inom ramen för Söderstrukturen innebär resurser för sammanlagt 5 400 helårsstudenter i Campus Spiran och Äpplet respektive 3 000 i Campus Kronan. Förutom detta antal tillkommer i varje campus studenter under andra huvudmän.
En sammanfattning av betänkandet lämnas som bilaga 9 till denna proposition. I denna bilaga ingår även en sammanställning av remissynpunkterna.
Remissinstanserna:
Efter remiss har synpunkter på betänkandet kommit in från 53 instanser. Därutöver har sju spontana yttranden inkommit.
Utredningens förlag mottas till övervägande del positivt av remissinstanserna.
I stort sett alla remissinstanser stöder utgångspunkterna för kommitténs förslag. Behovet av en utbyggnad av den högre utbildningen i landet understryks liksom att särskilda behov föreligger i Stockholm, som är underförsörjt i förhållande till befolkningsmängden. Det anses motiverat att förlägga utbyggnaden till södra Stockholmsområdet. Lunds och Uppsalas universitet samt ytterligare några instanser ifrågasätter dock det regionala perspektiv som de anser att utredningen utgått från. Enligt dessa instansers mening bör ett nytt universitet ses ur ett nationellt perspektiv.
Söderstrukturens olika lokaliseringsorter ger upphov till blandade reaktioner. Förslaget om Huddinge som lokaliseringsort stöds till fullo och förslaget angående Haninge av en klar majoritet, medan en lokalisering antingen till Södra Hammarbyhamnen eller Kvarnholmen avstyrks av en stor andel av remissinstanserna. Södertälje framhålls av flera kommuner som en bättre lokalisering. De två alternativen Södra Hammarbyhamnen och Kvarnholmen har ungefär lika få förespråkare.
Stockholms universitet, som i betänkandet föreslås få en nyckelroll såsom huvudman för Söderstrukturen, är negativt till nätverksstrukturen och menar att det både organisatoriskt och resursmässigt är bättre att koncentrera enheten till området i närheten av Huddinge sjukhus. Universitetet är även kritiskt till en temaorienterad forskarutbildning samt till att olika organ inrättas för grundläggande utbildning och forskning. Enligt universitetets mening bör Söderstrukturen ej organiseras under universitetet utan redan från början vara en helt fristående organisation.
Flertalet remissinstanser anser att Söderstrukturen åtminstone på lång sikt — Bil. 9 bör utgöra en självständig högskola. Lunds universitet menar dock att de nationella resurserna är för knappa för en spridning av forskningen till ytterligare en högskola. Nätverksstrukturen avslås av flera remissinstanser som menar att utbyggnaden bör koncentreras till Huddinge/Novum. Många, t.ex. KTH, Lärarhögskolan i Stockholm (LHS), Haninge kommun och Huddinge kommun, anser dock att förslaget är mycket bra och nydanande. Den mångdisciplinära fakulteten avstyrks av flera remissinstanser. bl.a. av Stockholms universitet och KTH. Kritik framförs även mot att forskare och forskarstuderande ej knyts till sedvanliga fakulteter.
Den nya universitetsstrukturens utbildningsinriktning stöds till fullo av de flesta. Förslaget att samlokalisera de konstnärliga utbildningarna möts dock av skarp kritik av berörda högskolor samt av vissa kommuner och Stockholms läns landsting. Forskningsinriktningen stöds av en majoritet av remissinstanserna.
Lokala studiecentra uppfattas positivt av en klar majoritet. Några re- = missinstanser anser dock att det vore bättre att senarelägga uppbyggnaden av dessa och inledningsvis koncentrera resurserna på utbyggnaden av Huddinge/Novum.
Verksamhetens omfattning tillstyrks av en majoritet av remissinstanser- =. nä.
Skälen för regeringens förslag:
Ny högskola i södra delen av Stockholm län
Utgångspunkter
En betydande utbyggnad av den högre utbildningen har skett sedan slutet av 1980-talet. För att möta samhällets — enskilda individers och arbetslivets — behov av utbildning och höja kunskapsnivån i landet måste som ovan framhållits (avsnitt 2.1) en ytterligare utbyggnad ske också av den högre utbildningen.
Det råder en regional obalans i landet när det gäller högre utbildning. Stockholmsområdet har jämfört med landet i övrigt en betydligt lägre andel högskoleplatser i förhållande till befolkningens storlek men också i förhållande till arbetslivets krav. För att tillgodose arbetsmarknadens behov sker nu en kontinuerlig inflyttning av högutbildade från andra regioner till Stockholmsregionen. Det kan också konstateras att antalet sökande till universitetet och högskolorna i Stockholms län har varit och fortfarande är extremt stort.
Vidare råder i Stockholmsområdet en inomregional obalans med stora skillnader i utbildningsbakgrund mellan befolkningen i olika delar av regionen. Andelen som går vidare från gymnasieskolan till högre studier är lägre i Söderkommunerna än i den norra länsdelen. Därför är en av målsättningarna för utbyggnaden av högre utbildning i Stockholm att 93 tillgodose och öka intresset för högre utbildning i den södra delen av
Stockholms län. Ett sätt är att öka tillgängligheten till högre utbildning.
Samtidigt bör aktiva insatser göras för att öka intresset för studieförbere- = Bil. 9
dande kurser i gymnasieskolan.
Regeringen föreslår därför att den högre utbildningen skall byggas ut i Stockholmsområdet, att detta skall ske i den södra regiondelen och att en ny självständig högskola inrättas i denna del av Stockholmsområdet. En sådan etablering skulle ha en positiv inverkan på hela regionen i likhet med vad som skett vid etablering av högskoleutbildning i andra delar av landet.
I det följande anges de utgångspunkter som bör gälla vid uppbyggnaden av den nya högskolan.
Organisation
Kommittén har redovisat vissa betänkligheter mot förslaget att den nya universitetsstrukturen skall utgöra en del av Stockholms universitet. Universitetet och flera andra remissinstanser har också argumenterat för att en fristående högskola inrättas. Några remissinstanser har också varit tveksamma till den nätverksorganisation som kommittén föreslagit.
För att regionala intressen i södra delen av Stockholms län bäst skall kunna tillvaratas vad gäller högre utbildning bör en ny högskola inrättas. De kvalitetskrav som ställs på denna skall vara desamma som de vilka ställs på andra universitet och högskolor. En samlad organisation och lokalisering ökar — i synnerhet under uppbyggnadsperioden — möjligheterna att nå en tillfredsställande kvalitet. Högskolan bör därför byggas upp med sin huvudsakliga bas och ledning på ett ställe.
Inriktning
Verksamheten bör huvudsakligen vara inriktad på ämnen inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakultetsområdena och endast till mindre del omfatta laborativa ämnen. Det bör dock ankomma på organisationskommittén och senare på ledningen för den nya högskolan att över-
väga och fatta beslut om den närmare inriktningen.
Den nya högskolans forskningsorganisation bör byggas ut I samma takt och i samma omfattning som kommer att gälla för övriga högskolor av motsvarande storlek.
Ett skäl till den låga övergångsfrekvensen till högre utbildning i södra delen av Stockholms län är att många ungdomar där av olika anledningar inte väljer gymnasieskolans studieförberedande kurser/program. I syfte att rekrytera till och förbereda för studier inom naturvetenskapliga och tekniska utbildningar avser regeringen att förlägga en del av de föreslagna basårsplatserna (avsnitt 2.1) till den nya högskolan.
Lokalisering
Bil. 9
Det är naturligt att den nya högskolan får sin huvudsakliga lokalisering
i anslutning till den akademiska infrastruktur som redan finns etablerad
runt Huddinge sjukhus. Därutöver bör redan tidigt lokala studiecentra ingå 1 högskolans verksamhetsidé. Organisationskommittén bör dock särskilt beakta att viss utbildning skall förläggas till Haninge.
Omfattning
År 1999 bör verksamheten omfatta cirka 4 000 helårsstudenter inkluderande den verksamhet som Stockholms universitet för närvarande bedriver i Huddinge, Botkyrka, Haninge och Södertälje.
Detta innebär att verksamheten i området kring Huddinge sjukhus år 1999 — inkluderande Karolinska institutets och Hälsohögskolans verksamhet — totalt kommer att omfatta cirka 8 000 helårsstudenter.
Organisationskommitté tillsätts
För att den nya högskolan skall kunna vara uppbyggd före sekelskiftet bör planeringsarbetet påbörjas under våren 1995. Regeringen avser att ge
tilläggsdirektiv till 1994 års Stockholmskommitté våren 1995 med upp- = :
drag att etablera en ny högskola på Södertörn; en organisationskommitté är därmed inrättad. Organisationskommittén bör inledningsvis — tills den nya högskolan inrättats — förhyra lokaler, köpa kurser och marknadsföra utbildningen. Ansvaret för kursernas innehåll och uppläggning samt examination ligger helt på det universitet eller den högskola som anordnar utbildningen.
Orgunisationskommitténs sammansättning
Kommittén bör organiseras så att bl.a. Stockholms läns landsting, Huddinge, Haninge, Södertälje och Botkyrka kommuner, Statens lokalförsörjningsverk, berörda fakulteter och utbildnings- och finansdepartementen som sakkunniga och experter finns företrädda på lämpligt sätt.
Organisationskommitténs uppdrag bör vara att
+ förbereda organisationen och uppbyggnaden av den nya högskolan samt dra upp riktlinjer för och lämna förslag till fakultetsorganisation
+ anställa lärare och förbereda utnämningen av rektor + förbereda och lämna ansökan till regeringen om rätt att utfärda vissa
examina
+ rekrytera studenter till den första terminen + ansvara för planeringen av den nya högskolans lokaler
"+ på lämpligt sätt samverka med Stiftelsen för forskning inom om-
råden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa . 95
+ i samråd med Stockholms universitet förbereda överföring av den Prop. 1994/95:100
verksamhet som universitetet driver i södra delen av Stockholms län Bil. 9
+ i inledningsskedet fungera som uppdragsgivare avseende grundutbildning som anordnas av andra universitet och högskolor
Den nya högskolan bör kunna starta verksamheten den 1 januari 1996. Genom organisationskommittén bör sammanlagt 1 000 platser -kunna utannonseras våren 1996 och de första studenterna vara på plats i provisoriska lokaler hösten 1996. Kostnaderna för förberedelser och för de
500 första studenterna har beräknats till sammanlagt 27 miljoner kronor.
Medlen har beräknats under anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning. Vidare bör resurser för 500 studenter överföras från Stockholms universitets anslag för grundutbildning under budgetåret.
Som planeringsförutsättning bör gälla att 2 000 helårsstudenter skall kunna erbjudas plats läsåret 1997/98 och 3 000 helårsstudenter under läsåret 1998/99. De första lokalerna med plats för 4 000 studenter bör
kunna vara inflyttningsklara hösten 1999. Varaktig finansiering av utbygg-
naden sker genom en omfördelning av resurser.
Regeringen avser att inrätta organisationskommittén under våren 1995
med uppgift att — i avvaktan på riksdagens ställningstaganden — ta fram
planerings- och beslutsunderlag för att förbereda etableringen av den nya högskolan.
Beslutsordning för lokalförsörjningsfrågor i Stockholmsområdet
Riksdagen har med anledning av ett förslag av den förra regeringen godkänt en särskild tillfällig beslutsordning för lokalförsörjningsfrågor i Stockholmsområdet (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12rskr. 1993/94:399). Beslutet innebär att regeringen givits möjlighet att avvika från den annars gällande principen om myndigheternas ansvar för sin lokalförsörjning. Den förra regeringen har utnyttjat denna möjlighet genom att besluta att de konstnärliga högskolorna i Stockholm —- utom Kungl. Konsthögskolan — skall samråda med 1994 års Stockholmskommitté före beslut i lokalförsörjningsfrågor. Kommittén har också givits rätten att överta högskolornas beslutsrätt i frågor som har betydelse för den långsiktiga lokalförsörjningen för de konstnärliga högskolorna i Stockholm.
Regeringen föreslår att den tillfälliga beslutsordningen som godkänts av riksdagen inte längre skall gälla.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
4. godkänner att en ny högskola, Södertörns högskola inrättas, i södra delen av Stockholms län,
5. med ändring av tidigare riksdagsbeslut (bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399) godkänner att en tillfällig beslutsordning för vissa lokalförsörjningsfrågor i Stockholmsområdet inte längre skall gälla. 96
Bil. 9
Högskolan måste ha en tillräcklig dimensionering. Den måste även vara lokaliserad så att den genom sin geografiska tillgänglighet är rekryterande. Den måste också genom sina arbetsformer framstå som lockande. De högskoleutbildade måste vara efterfrågade och erbjudas arbetsvillkor som gör det motiverat för den enskilde att skaffa sig en högre utbildning.
Det är även nödvändigt att hålla olika vägar till högskolan öppna. Därvid spelar gymnasieskolans, den kommunala vuxenutbildningens och folkbildningens dimensionering och tillgänglighet en avgörande roll.
För ett samhälle som strävar efter rättvisa mellan människor räcker det inte med att bara erbjuda utbildning. Samhället måste även direkt stimulera människor från olika samhällsgrupper att verkligen utnyttja de utbildningstillfällen som erbjuds. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning visar tydligt på nödvändigheten av sådana åtgärder.
3.1¶Social snedrekrytering
Den analys som gjorts i betänkandet Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier (SOU 1993:85) är av stor betydelse för det fortsatta arbetet med att finna former för att motverka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.
Sannolikheten för att någon från hem utan studietraditioner skall söka sig till en högskoleutbildning är väsentligt lägre än sannolikheten för att någon från ett akademikerhem skall göra detta. Dessutom är det vanligare att studenter med ursprung i arbetarmiljö söker sig till kortare och mer yrkesinriktade utbildningar än att studenter från akademikerhem gör det.
Det finns tre huvudsakliga problem med social snedrekrytering. För det första är det en individuell orättvisa att människors chanser i livet till en orimligt stor del beror av omständigheter till vilka de fötts. För det andra innebär den sociala snedrekryteringen att alla människors resurser inte utvecklas och tas tillvara. Detta leder till effektivitetsförluster för samhället i stort. För det tredje kan en stor social snedrekrytering leda till att de flesta som besitter höga positioner i näringslivet och den gemensamma sektorn har liten eller ingen kunskap om livsvillkoren för andra delar av befolkningen.
Regeringen avser att med olika åtgärder motverka socialt sned rekrytering i alla delar av utbildningsväsendet. En av dessa är att den parlamentariska studiestödskommittén (dir. 1994:148) fått i uppdrag att utveckla ett studiestödssystem som präglas av insatser mot social snedrekrytering.
Andra åtgärder med samma syfte är en ökad dimensionering och en lokalisering som gör utbildning mer lättillgänglig. Regeringens föresats att trots det svåra ekonomiska läget skydda grundskolan från nedskärning har också detta syfte. En sammanhållen grundskola med en allsidig social sammansättning där alla elevers behov kan tillgodoses är en förutsättning för att komma till rätta med den grundläggande orsaken till problemet. 97
7 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Bil. 9 Fler utbildningsplatser, geografisk spridning av den högre utbildningen samt överskådliga samt enhetliga tillträdesbestämmelser och antagningssystem är exempel på olika faktorer som är av betydelse för en breddad rekrytering till högre utbildning.
Tillträde till högre utbildning
Den nya gymnasieskolan är utformad så att eleverna på alla treåriga nationella och specialutformade program får allmän behörighet för högre studier. Det har dock visat sig att flera universitet och högskolor inom ramen för nuvarande bestämmelser i högskoleförordningen vid urval missgynnar clever från yrkesinriktade program. Motsvarande gäller för studerande från komvux och studerande med studicomdöme från folkhögskola. Regeringen har givit den särskilde utredaren som har att följa upp 1993 års universitets- och högskolereform tilläggsdirektiv att komma med förslag till en nationell ordning som är överblickbar och garanterar rättssäkerhet i antagningsprocessen (dir. 1994:126). Inom Utbildningsdepartementet finns också en arbetsgrupp som arbetar med vissa betygsfrågor inom gymnasieskolan som hänger samman med frågan om allmän behörighet.
Former/metoder
För att ett nationellt kunskapslyft skall komma till stånd måste insatser göras för att skapa förutsättningar för alla medborgare att kunna få del av utbildning. Detta kräver insatser från många håll: staten och kommunerna, näringslivet, de fackliga organisationerna, folkbildningen och självklart från de enskilda individerna. Sverige har ett väl utbyggt utbildningssystem - kommunal vuxenutbildning, bildningsförbund och folkhögskolor, universitet och högskolor —- som måste kunna erbjuda vuxenutbildning i olika former så att den passar människors skilda erfarenheter och behov. Vad som nu behövs är inte nya former av utbildning utan metoder för att göra de utbildningsvägar som redan finns tillgängliga för fler.
Kommunal vuxenutbildning
En stor del, kanske upp emot en tredjedel, av alla studerande vid universitet och högskolor har läst in hela eller delar av sin behörighetsgivande utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen. Det är främst två huvudgrupper för vilka den gymnasiala delen av komvux har stor betydelse. Det är, dels vuxna som helt saknar en gymnasial utbildning eller har behov av att komplettera en tidigare utbildning, dels ungdomar som 98
har en gymnasial utbildning men har behov av att höja sina betyg eller Prop. 1994/95:100
komplettera sin tidigare utbildning för att få särskild behörighet. Bil. 9
Folkbildning
Folkbildningen, dvs. utbildning som studieförbund och folkhögskolor
erbjuder, är en del av den allmänna vuxenutbildningen och har därmed en viktig roll i arbetet med att höja utbildningsnivån i samhället. Folkbildningens arbetsformer med individuella studiegångar och flexibla pedagogiska metoder tillsammans med dess tillgänglighet ger unika förutsättningar för att nå de grupper som är i störst behov av ytterligare utbildning. Folkbildningen har stor betydelse som en väg till högre utbildning. Folkhögskolorna genomför sedan länge behörighets- och kompetensgivande utbildningar på gymnasienivå. Även eftergymnasiala utbildningar och högskolekurser anordnas ofta i nära samverkan med universitet och högskolor. Också studieförbunden har numera möjlighet att genomföra kompetens- och behörighetsgivande utbildningar.
För att markera betydelsen av folkbildningen har regeringen under littera B. Folkbildning föreslagit att ytterligare resurser, 40,5 miljoner kronor, skall tillföras denna verksamhet. Vidare föreslås att 30 miljoner kronor av de medel som förslagits för särskilda åtgärder med anledning av arbetsmarknadsläget skall avsättas för folkbildningens medverkan i distansutbildning.
Lokala kunskapscentra
Kunskapscentra bygger på samverkan och gemensamt resursutnyttjande mellan olika anordnare av utbildning — i första hand mellan gymnasieskolan och komvux men också med högskolan, AMU och folkbildningen. Samverkan gäller framför allt lokaler, utrustning och administration och ibland även personal. Själva verksamheten svarar varje utbildningsanordnare för. Kunskapscentra bygger också på samverkan mellan olika delar av utbildningsväsendet och arbetslivet.
En viktig funktion för lokala kunskapscentra bör också vara att stimulera rekryteringen till högre utbildning och bidra till ökad samverkan med
näringslivet och med den gemensamma sektorn i den återkommande
utbildningen.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte år 1991, med anledning av propositionen 1990/91:85 Växa med kunskaper — om gymnasieskolan och vuxenutbildningen, en särskild arbetsgrupp med uppgift att stimulera
utvecklingen av kunskapscentra. Arbetsgruppen har redovisat sitt arbete
i två delrapporter, Utveckling av kunskapscentra delrapport I och IL En slutrapport är under utarbetande. När denna föreligger kommer regeringen att överväga behovet av åtgärder för att ytterligare stimulera utbyggnaden av kunskapscentra.
Bil. 9
Genom att den tekniska utvecklingen snabbt ger nya effektiva metoder för kunskapsöverföring erbjuder distansutbildningen —- mediaburen utbildning - stora möjligheter när det gäller tillgänglighet till utbildning. Detta förbättrar förutsättningarna för att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft.
Betänkandet Kunskapens krona (SOU 1993:23) överlämnades år 1993 till den tidigare regeringen. I betänkandet föreslås bl.a. ett ordnat samarbete mellan olika utbildningsanordnare för att utveckla metoder, organisation och läromedel för att förbättra distansutbildningen. Därvid framhålls att kombinationen av olika distansmetoder, studiecirkelns gruppdynamik, det sociala stödet från arbetskamrater på arbetsplatsen och genomslagskraften i Utbildningsradions verksamhet skulle kunna erbjudas vuxna i och utanför arbetslivet. Inga åtgärder har vidtagits med anledning av betänkandet.
Till Utbildningsdepartementet har vidare en rad ansökningar kommit in med förslag om fler platser inom distansutbildningen samt nya former och metoder för distansutbildning.
Regeringen avser att tillsätta en kommitté med uppgift att analysera, stödja och utvärdera de förslag som föreligger. I uppdraget skall ingå att finna olika metoder för distansutbildning samt också att bedriva försöksverksamhet. Målet för kommittén är att finna en samlad strategi för distansutbildning i landet inom högskoleområdet och vuxenutbildning i övrigt.
Möjligheterna bör också prövas att skapa förutsättningar för ”ett öppet
svenskt folkuniversitet” med ett brett utbildningsutbud som når många människor. Därvid bör erfarenheterna från det brittiska Open University studeras.
Avsikten är att skapa ett öppet och flexibelt system som gör utbildning angelägen för alla medborgare runt hela landet oavsett bostadsort.
4 — Strukturförändringar
4.1¶Studentinflytande
Syftet med universitetens och högskolornas undervisning är att stimulera studenternas läroprocess och personliga utveckling. Studenten skall alltid stå i centrum för verksamheten. Därför är det viktigt att studenterna har
ett stort inflytande över såväl sin utbildning som den akademiska och
sociala miljön. De studerandes delaktighet och engagemang är således av stor betydelse för kvaliteten i utbildningen.
En uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform pågår som tidigare nämnts. Enligt direktiven (dir. 1993:143) skall utredaren särskilt belysa utvecklingen av studentintlytandet i olika beslutsorgan. Reformen har hittills inneburit ett försämrat formellt studentinflytande genom att antalet beslutande organ och antalet platser för studentrepresentanter i dessa organ har minskat. De enskilda studenternas reella möjligheter att 100
påverka sin utbildning har dock ökat genom de ökade möjligheterna att Prop. 1994/95:100 kombinera och välja kurser som leder till olika examina samt genom att Bil. 9 många beslut numera har decentraliserats till institutionsnivå. | |
4.1.1 Studenternas formella inflytande
Det är viktigt att stärka studenternas möjligheter till inflytande genom representation i beslutande organ.
Ett led i detta är bibehållandet av kårobligatoriet som riksdagen nyligen beslutat om (Garanterat studentinflytande genom bibehållet kårobligato-
rium, prop. 1994/95:96, bet. 1994/95:UbU5.rskr. 1994/95:135). Genom
kårobligatoriet säkras kontinuiteten i den av studenterna bedrivna utbildningsbevakningen samt i deras arbete för den studiesociala miljön. Studenternas självförvaltning genom kårer och nationer ger dessutom erfaren-
het och träning i demokratiskt arbete. |
Studenternas möjligheter till inflytande är även beroende av att de tillförsäkras tillräcklig representation i relevanta beslutande organ. För närvarande garanterar högskoleförordningen studenterna rätt till representation i alla organ som behandlar utbildningsfrågor. Regeringen avser att förändra högskoleförordningen så att studenterna garanteras minst två representanter i universitetens och högskolornas styrelser och i alla övriga organ som behandlar utbildningsfrågor.
4.1.2 Studenternas betydelse för utbildningens förnyelse
Varje enskild student bör ges möjlighet att ta ansvar för utbildningens innehåll och genomförande. En levande akademisk miljö förutsätter många olika möten mellan lärare och kritiskt tänkande studenter, som får och tar ansvar. Lärarnas insatser skall understödja studentens självständiga lärande och motivera dennes engagemang i kunskapssökandet. Dessutom bör studenten kontinuerligt delta i förnyelsen av både formerna för lärande och den organisation det genomförs i. All utbildning skall bedrivas med högsta möjliga kvalitet och vara anordnad på ett sätt som främjar gott samarbete mellan lärare och studenter.
Förnyelsearbetet sker i dag i stor utsträckning på institutionsnivå, varför varje enskild student bör uppmuntras att delta i förändrings- och utvecklingsarbetet. Studentinflytandet är en process som sker i samverkan med lärare och prefekter, i informella former i det dagliga arbetet. Detta ställer krav på alla inblandade. Varje student måste känna ett ansvar för sin egen
utbildning. Lärare och prefekter måste utveckla sin förmåga att ta till vara
studenternas engagemang och att aktivt involvera dem i planeringen och uppläggningen av utbildningen. Studenternas åsikter är av stort värde för att höja utbildningens kvalitet, varför studenternas egna bedömningar och
erfarenheter av kurserna bör ingå som en naturlig del av institutionernas
kvalitetsarbete. 101
4.2.1 Förbättrade förutsättningar för grundutbildning och Bil. 9 forskning
De mindre och medelstora högskolorna har under senare år givits ökade
resurser för grundutbildning och forskning och fått en allt större betydelse för den samlade forskningsinsats som utförs vid landets universitet och högskolor. Det är angeläget att denna positiva utveckling får fortsätta. Regeringen avser att långsiktigt ge dessa högskolor förutsättningar för att de skall kunna utveckla sin roll inom grundutbildning och forskning/forskarutbildning. Detta bör ske genom en utbyggnad av antalet studenter och ökade resurser för forskning.
Riksdagen har med anledning av propositionen 1994/95:25 Vissa ekono-
misk-politiska åtgärder m.m. för vårterminen 1995 beslutat om 4 000 nya
platser inom i första hand de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska områdena (bet. 1994/95:FiU1l, rskr. 1994/95:145). Närmare hälften av dessa har förts till de mindre och medelstora högskolorna. De nya platserna innebär en stor volymökning jämfört med den som sker vid universiteten och övriga högskolor. En ytterligare expansion av antalet platser föreslås i denna proposition. Ett förhållandevis stort antal av dessa platser bör förläggas till de mindre och medelstora högskolorna.
De medel som avsätts för forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor är avsedda att bidra till att öka omfattningen av den forskning som finns vid högskolorna, öka andelen forskarutbildade lärare samt öka andelen studerande som går vidare till forskarutbildning. Det är viktigt att högskolornas resurser för denna verksamhet successivt ökas varför en förstärkning om 10 miljoner Kronor beräknats under anslaget C49. Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. En ökad samverkan med universiteten är betydelsefull i flera avseenden. Ett gemensamt utnyttjande av resurserna och en gemensam planering av verksamheten vid universitet och högskolor bör leda till ett bättre resursutnyttjande och föra oss närmare högskolans mål. Det är därför av vikt att olika delar inom utbildningsväsendet aktivt samverkar för att nå högsta kvalitet och effektivitet inom såväl grundutbildningen som forskningen/ forskarutbildningen. Vidare är samverkan nödvändig för att bredda rekryteringen till högre utbildning och öka övergången till forskarutbildning. De möjligheter som informationsteknologin i dag erbjuder främjar en ökad samverkan.
Regeringen har gjort bedömningen att en fortsatt gynnsam utveckling
av de mindre och medelstora högskolorna och den forskning som där
bedrivs förutsätter att högskolorna får ökad tillgång till kvalificerad vetenskaplig ledning. Högskolorna bör få möjlighet att hos Kanslersämbetet/den nya myndigheten inom högskoleområdet ansöka om rätten att inrätta professurer (avsnitt 4.2.2). Fakultetsanknytningen för professurer som inrättas vid högskolorna skall beslutas i samråd med berörd fakultet.
Vid sidan av den formella knytningen mellan universitet och högskolor har fristående strukturer bildats dels mellan universitet och högskolor i 102 form av nätverk för forskning och forskarutbildning (40 miljoner kronor
per år under budgetåren 1993/94-1995/96 har anvisats för detta), dels för Prop. 1994/95:100 forskningssamverkan mellan universitet/högskolor och representanter för Bil. 9 industri, näringsliv och samhälle (40 miljoner kronor per år under budgetåren 1994/95-1995/96 har anvisats för detta). Det är önskvärt att dessa resurser på sikt samordnas och integreras med forskningssystemet som helhet. Permanenta forskningsresurser skall successivt tillföras. Regeringen avser att fr.o.m. ingången av nästa treåriga planeringsperiod göra dessa
resurser permanenta för forskning/forskarutbildning vid de mindre och
medelstora högskolorna.
Samverkan mellan lärare och forskare vid universitet och de mindre och medelstora högskolorna bör utvecklas. Ömsesidigt utbyte kan stimuleras
genom att högskolor som hör till fakulteten finns representerade i fakul-
tetsnämnderna. Ett större utbyte mellan universitet och högskolor genom att högskolelektorer i större utsträckning ges möjlighet att medverka i forskningen bör eftersträvas. Den nuvarande fördelningen av fakultetsmedlen för lektorers forskning i tjänsten, den s.k. rörliga resursen, har ingen enhetlig definition eller handläggning vid fakulteterna. Detta medför att högskolornas möjlighet att få tillgång till dessa medel varierar beroende
på fakultetstillhörighet. För att skapa likvärdiga förutsättningar för olika
forskare avser regeringen att se över förutsättningarna för fördelningen av den rörliga resursen. Samarbetet mellan högskolor och näringsliv har särskilt goda förutsättningar att utvecklas vid de mindre och medelstora högskolorna. Det är av stor betydelse att denna möjlighet tillvaratas och vidareutvecklas.
4.2.2 Inrättande av professurer m.m.
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att vissa nya regler för inrättande av professurer införs. För att stärka grundutbildningens forskningsanknytning föreslås att mindre och medelstora högskolor — efter prövning — skall ges möjlighet att inrätta professurer. För att garantera tillgången på forskare inom särskilda områden skall regeringen ges möjlighet att inrätta professurer.
Skälen för regeringens förslag:
Enligt nuvarande ordning, som fastställdes av riksdagen i juni 1991 (prop.
1990/91:150 bilaga II:7, bet. 1990/91:UbU21, rskr. 1990/91:389), fattar
styrelsen vid det lärosäte som har fakultet eller vid vilket konstnärligt
utvecklingsarbete bedrivs beslut om inrättande av professurer; även till-
sättningen sker lokalt. En professor skall förordnas tills vidare utan tidsbegränsning. En professor kan tillsättas för begränsad tid om det gäller konstnärlig verksamhet eller adjungering till en högskola av en person 103 som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet.
Formerna för inrättande och tillsättande av professurer är viktiga för Prop. 1994/95:100 forskningens kvalitet vid högskolorna och samhällets behov att kunna Bil. 9 påverka forskningens inriktning.
Professurer vid de mindre och medelstora högskoloma
Enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) skall den utbildning som anordnas vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet. Detta förutsätter en nära koppling mellan grundutbildning och forskning respektive konstnärligt och annat utvecklingsarbete. Avgörande för grundutbildningens kvalitet är att forskningsanknytningen i grundutbildningen säkras även vid de högskolor som i dag saknar egen fakultetsorganisation. Detta bör ske dels genom att dessa högskolor erbjuds möjlighet att själva inrätta och tillsätta professurer, dels genom ett stärkt kontaktnät mellan dessa högskolor och universitet och högskolor med fakultet. Ett sådant kontaktnät kan komma till uttryck genom ett ökat utbyte av lärare och forskare, t.ex. professorer med delad tjänstgöring mellan en mindre eller medelstor högskola och ett universitet/högskola med fakultet.
Det är väsentligt att högskolelärare har möjligheter att erhålla resurser för forskning oavsett vid vilket universitet eller vilken högskola de har sin huvudsakliga verksamhet. Det förtjänar att framhållas att det är viktigt för forskningens legitimitet och de mindre och medelstora högskolornas anseende att samma kvalitetskriterier gäller för all forskning oavsett lärosäte.
Kraven på kvalitet är det huvudsakliga motivet för att alla högskolor bör
ha rätt att inrätta professurer. En högskola till vilken fakultet inte är knuten och där konstnärligt utvecklingsarbete inte bedrivs, men som bedömer sig ha tillräckligt omfattande vetenskaplig verksamhet inom ett visst område och har möjlighet att avsätta resurser för en eHer flera kvalificerade forskare, bör därför ges möjlighet att hos Kanslersämbetet/den nya myndigheten inom högskoleområdet (avsnitt 4.5) ansöka om rätten att inrätta en eller flera professurer. Det bör ankomma på Kanslersämbetet/den nya myndigheten inom högskoleområdet att bedöma huruvida den forskningsmiljö som finns vid högskolan håller erforderlig vetenskaplig
nivå för att ”professorsrättigheter” inom ett visst område skall kunna ges.
Innan professuren får inrättas skall frågan om den tillträdande
professorns fakultetstillhörighet avgöras, eftersom lärare vid universitet
och högskolor även fortsättningsvis bör tillhöra en fakultet. Efter samråd mellan högskolan och ett universitev/högskola med fakultet skall professuren vid inrättandet således knytas till en befintlig fakultet. Därigenom skapas nödvändig koppling till en stor och mångsidig forskningsmiljö med fasta forskningsresurser och ett sammanhållet system för högre utbildning och forskning upprätthålls i landet.
Vid tillsättande av en professur skall högskoleförordningens nuvarande föreskrifter, med nödvändiga anpassningar, tillämpas. På så vis upprätthålls kvalitetskraven.
I bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) anges fakulteternas verk- 104 samhetsområden, dvs. fakultetstillhörigheten för den forskning som äger
rum inom respektive ämnesområde vid de mindre och medelstora högskolorna. Som alternativ till denna angivna fakultetstillhörighet bör en — Bil. 9 mindre eller medelstor högskola i samråd med berörda universitet eller högskolor kunna knyta professurerna till annan fakultet.
Forskningens inriktning; professurer inom särskilda områden
För att säkerställa nationella forsknings- och utbildningsmål samt göra det möjligt att prioritera vissa forskningsområden bör regeringen åter ges möjlighet att inrätta professurer.
För att tillgodose det offentliga utbildnings- och forskningssystemets tillgång till vetenskapligt kompetenta forskare, t.ex. inom vissa områden
fessurer kunna inrättas efter särskilda beslut av regeringen. Huvudansvaret för forskningens organisation vid universitet och högskolor vilar alltjämt på respektive styrelse. Regeringens möjlighet att inrätta professurer inom särskilda områden bör därför utnyttjas restriktivt.
Konstnärligt perspektiv berikar naturvetenskap, teknik och medicin
Regeringen anser att det är viktigt att konstnärskap I ökad omfattning tas till vara inom utbildning och forskning. Särskilt viktigt är att ge denna stimulans och möjlighet att vidga perspektiv inom de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områdena. Detta kan ske genom att företrädare för kulturlivet engageras för att berika verksamheten inom dessa områden. Detta bör leda till nya upplevelser, kunskaper och insikter. För tidsbegränsade uppdrag om 6-12 månader skall medel kunna utgå till kulturarbetare för konstnärlig verksamhet vid företrädesvis naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk fakultet. Det bör ankomma på Kanslersämbetet/den nya myndigheten inom högskoleområdet att pröva förslag och fatta beslut om till vilka verksamheter dessa särskilda medel skall utgå.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
6. godkänner det som regeringen förordar om rätten att inrätta professurer.
4.2.3 Kontinuerligt forskningssamarbete med utländska lärosäten
Regeringen föreslog i forskningspropositionen våren 1993 att medel skulle anvisas för att möjliggöra för svenska universitet och högskolor att sluta avtal om långsiktigt och kontinuerligt forskningssamarbete med utländska lärosäten. Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1992/93:170, 105 bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Totalt avsattes 25 miljoner
tilldelning, under budgetåret 1993/94 fattat beslut om medel för avtals- — Bil. 9 bundet samarbete till universiteten i Uppsala. Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå och Linköping, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Högskolan i Culeå samt till Chalmers tekniska högskola.
I regeringsbeslutet angavs som planeringsförutsättning att dessa lärosäten kunde påräkna medel även för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Regeringen anser det vara viktigt att även mindre och medelstora högskolor bereds tillfälle att samarbeta med utländska lärosäten på detta sätt.
Regeringen avser att fr.o.m. budgetåret 1997 föreslå att även låta de
mindre och medelstora högskolorna få ansöka om medel för avtalsbundet
långsiktigt forskningssamarbete med utländska lärosäten.
4.3 — Forskarutbildningen
4.3.1 Det nationella perspektivet
I ansträngningarna att åstadkomma en nationell utbyggnad av den högre utbildningen ingår forskarutbildningen som en viktig del. För de studerande är det av vikt att utbildningen genomgående och vid alla lärosäten är av hög kvalitet. Vidare krävs att olika utbildningsmöjligheter är överblickbara och att det går att byta lärosäte under forskarutbildningens gång. Statsmakternas uppgift är att garantera dessa förhållunden genom det regelverk som håller samman alla berörda lärosäten i ett nationellt forskarutbildningssystem.
Regeringens åtgärder för att stärka forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna (avsnitt 4.2) är ett led i en långsiktig strategi för att åstadkomma en nationellt sammanhållen men likväl decentraliserad utbyggnad även när det gäller den mest kvalificerade utbildningen, forskarutbildningen.
För landet som helhet ökar för närvarande antalet forskarstuderande. Av tradition har den medicinska fakulteten en hög andel doktorander. De medicinska och tekniska fakulteterna har uppvisat den största ökningen i
antalet forskarstuderande det senaste decenniet. Övriga fakulteter har
endast haft en svag tillväxt i antalet under motsvarande tidsperiod. Regeringens förslag att skapa finansiering för ytterligare 300-500 forskarstuderande avser främst de fakulteter som hittills uppvisat en svag ökning.
Regeringen avser att återkomma till frågan om forskarutbildningens totala
omfattning i samband med nästa forskningsproposition.
Ett antal icke-disputerade lärare vid landets universitet och högskolor har påbörjat forskarutbildning med hjälp av särskilda resurser som beslutats av statsmakterna. Resurserna har ställts till förfogande för att under en övergångsperiod göra det möjligt för denna grupp att med särskilda ekonomiska villkor avsluta sina doktorandstudier. Regeringen räknar med att dessa medel fortsättningsvis skall användas för den fortsatta studiefinansieringen av nyss nämnda 300-500 forskarstuderande. Utbildningen av handledare för doktorander skall ses över som ett led i strävan att utnyttja 106 lärarresurserna bättre.
4.3.2 Studiefinansieringssystemet inom forskarutbildningen
Bil. 9
Regeringens förslag: Utbildningsbidrag återinförs som finansieringsform för doktorander.
Skälen för regeringens förslag:
De reguljära finansieringsformerna för forskarstuderande har varit dokto-
randtjänster och utbildningsbidrag. Två tredjedelar av de heltidsstuderande
doktoranderna har denna typ av finansiering. Också andra finansieringsformer förekommer, t.ex. studiemedel, förvärvsarbete och stipendier.
Utbildningsbidragen för forskarstuderande har redan budgetåret 1986/87 successivt omvandlats till doktorandtjänster. Syftet med reformen var att förbättra doktorandernas ekonomiska villkor och sociala trygghet och därigenom även öka effektiviteten i studierna. Några nya innehavare av utbildningsbidrag har inte fått utses sedan den 1 juli 1993.
Universitet/högskolor med fakultet har sedan år 1987 tillförts stora
resurser för att täcka de merkostnader som denna omvandling medfört för dem. Avsikten har varit att omvandlingen skulle kunna ske med bibehållande av det antal studiestödstillfällen som år 1987 finansierades inom ramen för fakultetsanslagens minimibelopp för studiefinansiering. Utöver dessa resurser har det hela tiden stått lärosätena fritt att avsätta ytterligare
medel för studiefinansiering inom ramen för de totala anslagen.
Omvandlingsprocessen skall enligt tidigare fastlagda planer vara avslutad år 1996. Härefter skall utbildningsbidrag inte längre finnas.
Samtidigt som omvandlingen till doktorandtjänster pågått har nya ut-
bildningsbidrag inrättats med fakultetsmedel eller med externa medel. Detta har lett till att det totala antalet forskarstuderande som får studiefi-
nansiering nu är betydligt större än år 1987. Efterfrågan är också större;
antalet aktiva doktorander har under perioden ökat från cirka 12 000 till cirka 15 000. Om inga åtgärder vidtas, kommer många forskarstuderande att mista den finansiering de har i dag när utbildningsbidragen avskaffas som finansieringsform.
Det kan konstateras att statsmakternas ambitioner att både förbättra villkoren för de forskarstuderande genom en satsning på doktorandtjänster och att öka antalet examinerade har visat sig svåra att förena inom de ekonomiska ramar som har givits. Enligt regeringens bedömning måste
därför nu åtgärder vidtas för att komma till rätta med de problem som
uppstått.
I det statsfinansiella läge som råder är det inte möjligt att tillskjuta ytterligare resurser för doktorandtjänster för att tillgodose behovet av fler studiestödstillfällen. Regeringen avser därför att åter öppna möjligheten att utse nya innehavare av utbildningsbidrag. Vidare återinförs möjligheten att kombinera utbildningsbidrag med anställning som assistent. Häri-
genom blir det möjligt att ge fler personer studiefinansiering inom givna 107
belopp, eftersom utbildningsbidragen är betydligt billigare för lärosätena
att helt fritt avgöra fördelningen mellan doktorandtjänster och utbildnings- = Bil. 9 bidrag. Av flera skäl är det angeläget att slå vakt om doktorandtjänsterna. De ger bättre sociala förmåner och har betydelse för jämställdheten. Minst 50 procent av de medel som lärosätena totalt avsätter för studiefinansieringen inom fakultetsanslagen bör därför avse doktorandtjänster.
Återinförandet av utbildningsbidragen är en åtgärd på kort sikt. Regeringen kommer att se över den framtida utformningen av studiefinansieringen inom forskarutbildningen. Avsikten är att förslag om ett nytt och mer flexibelt system skall kunna läggas fram i nästa forskningsproposition. Det nya systemet bör utformas så att det uppmuntrar doktoranderna att avlägga examen och främjar effektiviteten i forskarutbildningen.
Som tidigare nämnts bör särskilda insatser göras på olika områden för att stärka näringslivet och den gemensamma sektorn och därmed på sikt Sveriges konkurrenskraft. Också i det perspektivet är det angeläget att öka antalet forskarstuderande (Jfr Finansplanen Bilaga 1) Regeringen har i avsnitt 2.1 föreslagit en överföring av resurser från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till forskarutbildningen, varigenom ytterligare 300- 500 doktorander kan erbjudas studiefinansiering.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 7. godkänner att utbildningsbidrag återinförs som finansieringsform för
doktorander.
4.4¶Vårdutbildningarna
Höjd kvalitet i vårdutbildningen
Riksdagen beslutade våren 1994 om åtgärder för att öka kvaliteten i vårdutbildningarna (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU13, rskr. 1993/94:400). Enligt beslutet borde staten anordna vårdhögskoleutbildning på de orter där så avtalas med den nuvarande huvudmannen, dvs landsting eller kommun som driver vårdhögskola. Finansieringen av utbildningen skulle regleras genom ramavtal.
Regeringens förslag byggde på Huvudmannaskapsutredningens betänkande Vårdhögskolor — kvalitet, utveckling, huvudmannaskap (SOU 1993:12). Där angavs som övergripande mål att vårdhögskoleutbildningens kvalitet och forskningsanknytning borde förbättras. Utredningen betonade att utvecklingen inom medicinsk teknik och omvårdnad får konsekvenser för utbildnings- och forskningsplaneringen. Den framhöll vidare att forskning och utvecklingsarbete inom vårdutbildningarnas karaktärsämnen är viktiga medel för att ge dessa ämnen en klarare profil.
Huvudmannaskapsutredningen underströk att vårdhögskolornas kontaktvägar till den statliga forskningsorganisationen borde stärkas på olika sätt. De viktigaste åtgärderna var enligt utredningens mening att åstadkomma 108
uppfyllas i ett gemensamt perspektiv för samtliga universitet och hög- Bil. 9 skolor.
Ett statligt huvudmannaskap skulle enligt utredningen underlätta anknytningen mellan utbildning och forskning samt utbyggnaden av fördjupade ämnesstudier på kandidat- och magisternivå och av forskarutbildningen inom de ämnesområden som den aktuella vårdutbildningen representerar. Utredningen konstaterade att finansieringen av vårdhögskoleutbildningen därmed skulle bli enhetlig och att systemet med interkommunal ersättning för dessa utbildningar kunde upphöra.
Ett enigt utbildningsutskott konstaterade med anledning av propositionen (bet. 1993/94:UbU13 s.3) att "Regeringens förslag innebär att huvudmannaskapet kan få variera och att frågan om en eventuell förändring skall regleras genom avtal mellan staten och var och en av de nuvarande huvudmännen. Därvid är en av utgångspunkterna att den lösning som väljs skall vara kostnadsneutral för staten och resp. nuvarande huvudman. Där det kan ske i samförstånd med nuvarande huvudmän och utan ökade kostnader för staten blir därmed en övergång till statligt huvudmannaskap möjlig, vilket utskottet liksom tidigare anser värdefullt. Kvaliteten i utbildningarna garanteras av utvärderingar genom Kanslersämbetets försorg och genom att regeringen beslutar om examensrätten.” Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets betänkande.
Med anledning av riksdagens beslut har regeringen tillkallat en särskild utredare (dir. 1994:76) för att förhandla med de landsting och kommuner, som önskar överföra huvudmannaskapet för den aktuella vårdutbildningen till staten. Denne har haft överläggningar i dessa frågor med Landstingsförbundet samt med berörda landsting, kommuner, universitet och högskolor. Regeringens inriktning är att i enlighet med riksdagens beslut
bildningar i övriga landsting berörs således ej. Att vårdhögskoleutbildning förläggs inom ett universitet eller en statlig högskola förstärker sambandet mellan vårdutbildning, vård och omsorg med forskning och utvecklingsarbete inom detta område.
Regeringen återkommer i kompletteringspropositionen med förslag i detta ärende.
4.5¶Ny myndighet inom högskoleområdet
Genom beslut av riksdagen (prop. 1991/92:76, bet. 1991/92:UbU18, rskr. 1991/92:195) avvecklades Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) samt Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) den 1 juli 1992. Samtidigt inrättades fem nya myndigheter, Verket för högskoleservice, Sekretariatet för utvärdering av universitet och högskolor (ändrad den I juli 1993 till Kanslersämbetet), Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet och högskolor. 199
Vissa av de beslut som tidigare fattades av de avvecklade myndigheterna fattas nu, som en följd av 1993 års universitets- och högskolereform, Bil. 9 av universiteten och högskolorna själva. Andra frågor beslutas direkt av regering och riksdag. Det har visat sig att avsaknaden av en central myndighet inom högskoleområdet inneburit problem både för de studerande, allmänheten och högskolorna samt för högskolesektorns samarbete med andra sektorer. Den frihet som universitet och högskolor vunnit att själva bestämma i vissa frågor som rör de studerandes rättigheter och skyldigheter har lett till att reglerna varierar mellan lärosätena. Avsaknaden av gemensamma regler har medfört svårigheter för blivande studerande att
få information om och överblick över såväl utbildningsutbud som till-
trädes- och urvalsregler.
Utredningsarbete, som tidigare har bedrivits inom myndigheterna, har vidare i allt större utsträckning kommit att utföras inom Utbildningsdepartementet. Detta har minskat den offentliga insynen i bl.a. utredningsarbetet och dessutom medfört en stor belastning på departementet.
Av dessa anledningar uppdrog regeringen den 27 oktober 1994 (dir. 1994:126) åt utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform, RUT 93 (dir. 1993:143), att bl.a. se över uppgifter och struktur för de centrala myndigheterna inom den högre utbildningens område. Utredningsarbetet skall inriktas på att skapa en sammanhållen central myndighet inom högskoleområdet, om möjligt redan den 1 juli 1995. I uppdraget ingår att pröva om uppgifter kan delegeras från departementet till myndigheten.
Regeringen avser att under våren återkomma till riksdagen med förslag som gäller inrättande av en ny myndighet inom högskoleområdet. Rege-
heter under littera C; Kanslersämbetet, Verket för högskoleservice, Överklagandenämnden och Rådet för grundläggande högskoleutbildning, samt under littera D, Rådet för forskning om universitet och högskolor.
4.6 — Förändringar i systemen för resurstilldelning till universitet och högskolor
4.6.1 Allmänt
Förändrade styrformer fr.o.m. den I juli 1993
Utgångspunkten för ändringarna av styrsystemen för den högre utbild-
ningen och forskningen gavs hösten 1990. I en regeringsskrivelse som i oktober 1990 överlämnades till riksdagen redovisades ett program med åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. I skrivelsen framhölls bl.a. att resurserna till grundutbildningen skulle användas effektivare. Vidare angavs att ett förenklat regelverk för bl.a. den interna organisationen vid universitet och högskolor också skulle leda till ett bättre resursutnyttjande.
Förändringsarbetet bedrevs inom Utbildningsdepartementet under be-
teckningen Högskoleprojektet. Arbetet koncentrerades till att börja med 110
på det rättsliga regelverket i form av ny högskolelag och ny högskoleförordning. Det första konkreta resultatet av arbetet var dåvarande utbild- — Bil. 9 ningsministerns meddelande till Lundastudenterna på Grundutbildningens dag den 21 mars 1991 att linjesystemet skulle avskaffas och ersättas med en examensordning. Denna och andra förändringar, bl.a. att lärosätena själva skulle inrätta och tillsätta professurer, förelades riksdagen i 1991 års kompletteringsproposition. De planerade förändringarna avsågs genomföras per den 1 juli 1993.
Den förändrade studieorganisationen, som innebar att grundutbildningen skulle bestå av ett antal kurser som kunde sammanföras till utbildningsprogram, förutsätte ett nytt system för resurstilldelning till grundutbild-
ning. Att utarbeta ett sådant system ingick därför också i Högskoleprojek-
tet. Arbetet med detta byggde på att den s.k. Högskoleutredningen (Grundbulten) enligt sina direktiv hade till uppgift att bl.a. överväga "om det lärarstöd som erbjuds studenterna är rätt avvägt och bra utformat".
Regeringsskiftet hösten 1991 innebar att det inledda arbetet fortsatte med huvudsakligen samma inriktning och tidsplan som tidigare. Vad gäller myndighetsstruktur, institutionell organisation, interna ledningsprinciper och resurstilldelning gjordes dock avsevärda ändringar respektive kompletteringar.
I maj 1992, presenterade Högskoleutredningen sitt slutbetänkande Resurser för högskolans grundutbildning (SOU 1992:44), vari föreslogs ökade resurser för de utbildningar som hade lägst per capita-tilldelning. Resurser som möjliggjorde en permanent höjning av per capita-kostnaderna anvisades också av riksdagen redan under hösten 1992 som en del av de kvalitetsförstärkningar som beslutades om samtidigt med dimensioneringsökningar.
Bland de principer för 1993 års universitets- och högskolereform som
riksdagen beslutade om i december 1992 med anledning av propositionen Universitet och högskolor — Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103) ingick det tredelade resurstilldelningssystemet. Resurserna till universitet och högskolor skulle enligt propositionen bestå av ”en rörlig resurs” som varje aktiv student förde med sig, prestationsersättning samt fördelning i förhållande till i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer. Vidare byggde detta system på treåriga utbildningsuppdrag till respektive lärosäte.
Förslag till närmare utformning av resurstilldelningssystemet har sedan hösten 1992 successivt utarbetats av Resursberedningen (dir. 1992:85) med företrädare för universitet och högskolor samt Sveriges Förenade Studentkårer (SFS).
Två delar av det tredelade resurstilldelningssystemet för grundutbildning, nämligen resurstilldelning baserad på antalet studenter — den s.k. studentpengen — och deras prestationer — ersättning för helårsprestationer —- infördes den 1 juli 1993 efter riksdagens godkännande av förslag i pro-
positionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet.
1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363).
I anslutning härtill bör nämnas att regeringen avser att ersätta den hittillsvarande benämningen studentpeng med benämningen ersättning för ll helårsstudenter, vilken är i samklang med begreppet ersättning för helårs-
prestationer. Detta kommer att ske genom en ändring av förordningen Prop. 1994/95:100
(1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och hög- = Bil. 9 skolor. I denna proposition används i fortsättningen den nya benämningen.
Förändringar fr.o.m. den I juli 1994
Fr.o.m. den 1 juli 1994 ingår ersättning för lokalhyror samt anläggningstillgångar (inredning och utrustning) i ersättningen för helårsstudenter. Därmed upphörde det särskilda lokalkostnadsanslaget liksom investeringsanslagen för inredning och utrustning (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. 1993/94:UbU8R, rskr. 1993/94:287).
Ytterligare förändringar, vars principer godkänts av riksdagen
Principutformningen av den tredje delen av resurstilldelningssystemet för grundutbildning — kvalitetsdelen — godkändes i juni 1994 av en majoritet i riksdagen vid behandlingen av propositionen Utbildning och forskning —- Kvalitet och konkurrenskraft (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399). De ekonomiska konsekvenserna av detta principbeslut inträffar visserligen inte förrän kalenderbudgetåret 1997, men regeringen kommer ändå i det töljande (avsnitt 4.6.2) att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Enligt samma riksdagsbeslut i juni 1994 skall också de konstnärliga och idrottsliga utbildningarna inordnas fullt ut i systemet fr.o.m. budgetåret 1995/96. De av riksdagen då enhälligt godkända principerna — innebärande bl.a. dels enhetliga per capita-ersättningsbelopp för såväl studenterna som deras prestationer, dels resurser för hyreskostnader m.m. som en del av ersättningen för helårsstudenter -- har därför tillämpats vid beräkningen av de anslagsbelopp som regeringen senare i denna proposition föreslår för berörda universitet och högskolor. Beträffande resurserna för hyreskostnader för vissa av de konstnärliga högskolorna i Stockholm återkommer regeringen senare i denna proposition (avsnitt 5.1 samt under respektive anslag). Frågan om ansvaret för dessa högskolors Iokalförsörjning har tidigare berörts i avsnitt 2.2.
Slutligen godkände riksdagen förslaget om prestationsrelaterade fakultetsanslag i juni 1994. Även i denna fråga återkommer regeringen i det följande (avsnitt 4.6.3).
Uppföljning av hittillsvarande erfarenheter
Det första årets erfarenheter av det nya resurstilldelningssystemet för grundutbildning följs i enlighet med direktiven upp av Resursberedningen. En första rapport lakttugelser under en reform (SOU 1994:80), baserad på tre besök vid sex universitet och högskolor, publicerades i juni 1994. Lägesrapporten koncentreras på en redovisning av vissa iakttagelser 112 rörande effekterna av vald modell för resursfördelning inom respektive
lärosäte och en diskussion om det nya systemets effekter på utbildningens
kvalitet i olika avseenden. I rapporten poängteras, med hänvisning till den = Bil. 9
kona tid som reformen varit i kraft, att de iakttagelser som redovisas endast speglar vissa utvecklingstendenser och attityder till resurstilldelningssystemets olika delar vid de studerade sex lärosätena. Beredningen anser dock i rapporten att huvudintrycket är positivt. "> Detta huvudsakligen positiva intryck bekräftades vid det seminarium med deltagare från samtliga lärosäten i landet, utbildningsutskottet, berörda myndigheter, SFS, fackliga organisationer m.fl. som hölls i oktober 1994.
De samlade erfarenheterna av totalt fyra besöksomgångar vid de sex lärosätena och oktoberseminariet kommer tillsammans med vissa nationella sammanställningar ur årsredovisningarna för budgetåret 1993/94 att redovisas i beredningens slutbetänkande, som beräknas lämnas under första halvåret 1995.
I detta sammanhang bör också erinras om den särskilde utredare som på regeringens uppdrag utvärderar 1993 års reform i dess helhet (RUT 93). De kommande årens erfarenheter av systemet för resurstilldelning ingår naturligen i RUT 93:s uppdrag. Först efter redovisningen av detta uppdrag är det möjligt att göra en slutlig bedömning av ändamålsenligheten i systemet. Att det lett till en ökad administrativ belastning på universiteten och högskolorna är uppenbart redan nu.
4.6.2 Kvalitetspremien
Regeringens förslag: Med ändring av tidigare riksdagsbeslut skall
varje lärosätes arbete med kvalitetsutvecklingsprogram och Kansler-
sämbetets bedömning av detta arbete inte kopplas till resurstilldel-
ningssystemet för grundläggande högskoleutbildning på så sätt som
tidigare beslutats. Då ett systematiskt arbete med kvalitetsfrågorna
är av stor vikt för kvaliteten i verksamheten skall det redan inledda
arbetet med de individuellt utformade programmen för kvalitet-
sutveckling självfallet fortsätta.
Skälen för regeringens förslag:
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till utformning av kvalitetsdelen av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning reserverade sig en stor del av riksdagens ledamöter mot dåvarande regeringens förslag (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399). Om detta förslag anfördes bl.a. att de föreslagna programmen för kvalitetsutveckling kan vara ett gott redskap för att utveckla kvaliteten samt att Kanslersämbetets roll när det gäller att granska kvaliteten är viktig. Därför bör en fruktbar dialog mellan de enskilda lärosätena och Kanslersämbetet [13 stimuleras. Däremot ansåg reservanterna att varken det interna kvalitets- S Riksdagen [994.951 samt. Ne 100. Bilaga 9
arbetet eller dialogen med ämbetet skulle vinna på att vara kopplad till Prop. 1994/95:100 resurstilldelningen. Bil. 9
Regeringen delar denna uppfattning. Enligt regeringens mening främjas det interna kvalitetsarbetet bäst om det sker utan koppling till resurstilldelningssystemet. En sådan koppling måste grundas på utvärderingar som med nödvändighet innehåller subjektiva bedömningar. Systemet skulle ge utrymme för visst godtycke och leda till centralism och politisering. Däremot är det enligt regeringens mening självklart att de bedömningar av programmen för kvalitetsutveckling som görs av Kanslersimbetet — eller motsvarande funktion — inom ramen för den nationella utvärderingen kommer att ingå i det underlag som statsmakterna har att utgå ifrån när beslut skall fattas om nya utbildningsuppdrag inför en ny treårsperiod.
För tydlighetens skull vill regeringen framhålla att kvalitetsarbetet inte bara är något som uttrycks i särskilda program utan i grunden är en attityd som måste genomsyra vardagsarbetet vid varje lärosäte. Omsorgen om verksamhetens kvalitet är därmed också något som måste beaktas t.ex. vid utformningen av och tillämpningen av det interna resursfördelningssystem som varje lärosäte har ansvar för. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om det speciella ansvar som varje lärosäte har för att tillgodose behovet av återkommande utbildning, vare sig den sker på kvällstid eller i form av distansundervisning.
Regeringen föreslår således med ändring av tidigare riksdagsbeslut att den s.k. kvalitetspremien inte skall införas i resurstilldelningssystemet för grundutbildning.
4.6.3 Prestationsrelaterade fakultetsanslag
Regeringens förslag: De principer för prestationsrelaterade fakultets-
anslag som riksdagen tidigare godkänt införs inte fr.o.m. budgetåret
19957/96.
Skälen för regeringens förslag: Den dåvarande regeringens förslag innebar att fem procent av anslagen till ett fakultetsområde fr.o.m. budgetåret 1995/96 skulle omfördelas mellan berörda lärosäten i förhållande till antalet avlagda forskarexamina. När riksdagen skulle godkänna denna princip motsatte sig den dåvarande oppositionen detta med hänvisning främst till den kritik som framförts mot förslaget från forskarhåll. Av reservationen i utskottsbetänkandet (bet. 1993/94:UbU12 s. 87) framgår att reservanterna inte ansåg förslaget vara tillräckligt genomarbetat för att läggas till grund för beslut och genomförande så snabbt.
De beslutade principerna för prestationsrelaterade fakultetsanslag skulle få negativa effekter på flera av de fakulteter som tillkommit på senare år. Detta anser regeringen vara skäl nog för att avstå från att genomföra riksdagsbeslutet. Regeringen avser att noga överväga alternativa möjligheter att tilldela resurser för forskning och forskarutbildning på ett sådant 114 sätt att det bidrar till den önskvärda ökningen av antalet avlagda forskar-
examina. I det sammanhanget bör också frågan om en mer gemensam = Prop. 1994/95:100 anslagsform för grundutbildning och forskning/forskarutbildning aktualise- — Bil. 9 ras.
4.6.4 Övergång till kalenderbudgetår - konsekvenser för resurstilldelningssystemet för grundutbildning
Regeringens förslag: De intäktsgrundande prestationerna för grundläggande högskoleutbildning är ojämnt fördelade under de två halvorna av kalenderåret. För att undvika oönskade ekonomiska effekter för lärosätena vid övergången till kalenderbudgetår skall därför varje lärosätes anslagsbelopp för grundutbildning avseende
det förlängda budgetåret 1995/96 bestå av
dels ett takbelopp för perioden den 1 juli 1995 - 30 juni 1996,
dels ett takbelopp för de helårsstudenter och helårsprestationer som
kan hänföras till det andra kalenderhalvåret 1996 samt ett engångsbelopp. Härtill kommer eventuella ersättningsbelopp för särskilda åtaganden. Fortsättningsvis skall riksdagen anvisa ett anslagsbelopp baserat på
det antal prestationer och studenter som beräknas kunna hänföras till budgetåret i fråga.
Skälen för regeringens förslag:
Bakgrund
Det system för resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning som infördes den 1 juli 1993 innebär att resurser tilldelas på grundval av prestationer och inte som tidigare på grundval av utgifter. Den av riksdagen beslutade övergången till kalenderbudgetår medför en komplikation då verksamhetens intäkter — direkt beroende av antalet registrerade studen-
ter och deras prestationer — inte är jämnt fördelade över året, medan
kostnaderna för verksamheten huvudsakligen är jämnt fördelade på årets månader. Merparten av kostnaderna utgörs nämligen av löne- och hyreskostnader. Denna snedfördelning av de intäktsgrundade prestationerna är speciellt uttalad vad gäller höstterminen, vars sluttentamina inte infaller
förrän efter kalenderårsskiftet.
Stickprovsmässiga beräkningar visar att vid Umeå universitet och Högskolan i Växjö inföll cirka 14 respektive 12 procent av läsåret 1993/94:s helårsprestationer under tiden den 8-20 januari. Enligt den nya definition
av studentpeng som gjordes under våren 1994 i förordningen (1993:1153)
om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor (se SFS 1994:1094, 4 kap. 11 §) kommer de delar av höstterminens kurser som är förlagda till januari att vara intäktsgrundande först under påföljande kalen- 115 derbudgetår. Storleken på de sammantagna effekterna av denna snedför-
delning av helårsprestationer och helårsstudenter varierar mellan lärosäte- Prop. 1994/95:100
na, då den är beroende av såväl kurs- som tentamensstruktur. Som ex- Bil. 9 empel kan nämnas att vid Uppsala universitet och Göteborgs universitet inföll endast cirka 42 respektive 40 procent av intäkterna för läsåret 1993/94 under perioden den 1 juli - 31 december 1993.
Den beskrivna situationen uppstår redan under det förlängda budgetåret 1995/96 eftersom en del av intäkterna för höstterminen 1996 inte infaller
förrän efter den 31 december 1996. Den analys som gjorts inom regeringskansliet tillsammans med företrädare för berörda myndigheter har
dock visat att det i första hand är ett övergångsproblem. Därför föreslår regeringen nu en särskild ordning för avräkning av den del av anslaget för det förlängda budgetåret 1995/96 som avser hösten 1996. Framtida volym-
förändringar — uppåt eller nedåt — kommer visserligen också att leda till
eftersläpningar på intäktssidan, men även relativt omfattande ändringar av antalet nybörjare inom vissa program eller t.o.m. vid hela högskolor kommer att vara obetydliga i förhållande till det totala antalet helårsstu-
denter vid respektive lärosäte. Dessutom finns naturligen en viss eftersläpning även på kostnadssidan vid ändringar av studentantalet.
Förslag till övergångslösning
Det förlängda budgetåret 1995/96 erhåller varje lärosäte ett takbelopp
(vartill kommer eventuell ersättning för särskilda åtaganden) för perioden
den 1 juli 1995 - 30 juni 1996 i form av tolftedelar varje månad, baserat
på de takbelopp som angivits för det sista året i treårsperioden den 1 juli 1993 - 30 juni 1996 men justerat för konsekvenser av olika förslag i denna proposition. Varje lärosäte bör göra en särskild slutlig avräkning av takbeloppet per den 30 juni 1996 på samma sätt som för budgetåren
1993/94 och 1994/95. Därigenom erhålls en fullständig bild av antalet
studenter och deras prestationer under de tre läsår som utgjorde den treåriga planeringperiod för vilken riksdagen angav ramarna under våren
1993.
För det andra halvåret 1996 beräknas för respektive lärosäte dels ett anslagsbelopp som motsvarar i princip halva det takbelopp, som skulle ha gällt för hela budgetåret 1996/97 om ingen förändring av budgetårsindelningen hade gjorts, dels i vissa fall ersättning för särskilda åtaganden. Det sammanlagda anslagsbeloppet betalas ut månadsvis i sjättedelar till lärosä-
tets räntekonto. Den inledningsvis nämnda snedfördelningen av prestatio-
ner och helårsstudenter under året kommer dock att leda till att lärosätena inte kommer att kunna avräkna intäkter t.o.m. den 31 december 1996 som motsvarar detta halva teoretiska takbelopp. Hur stor denna snedfördelning
är mellan de två kalenderhalvåren varierar som tidigare nämnts mellan
olika lärosäten, då den sammanhänger med såväl tentamens- som kursstruktur. Skillnaden mellan det teoretiska takbeloppet och den realistiska intäkten föreslås anvisas till respektive lärosäte som ett engångsbelopp. Den realistiska intäkten utgör således det verkliga takbeloppet för sexmånadersperioden och slutavräknas per den 31 december 1996. Engångs- 116 beloppet erhålls utan särskild avräkning av prestationer. Denna hanterings-
ordning bör underställas riksdagens prövning. Under avsnittet 5.1 kommer Prop. 1994/95:100 regeringen att begära riksdagens bemyndigande att för varje lärosäte Bil. 9
fastställa engångsbeloppets storlek och därmed också det verkliga takbe-
loppets storlek för sexmånadersperioden den 1 juli - 31 december 1996. Dessa båda belopp bör anges för varje lärosäte i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96.
Underlag för regeringens beräkningar av respektive engångsbelopp erhålls genom analys av tillgängliga data (i LADOK- eller motsvarande ADB-baserade eller manuella system för dokumentation av studenterna och deras resultat) avseende läsåret 1993/94. Kartläggningen avser fördelningen av helårsstudenter och prestationer per utbildningsområde på kalenderhalvår för samtliga lärosäten.
Efter det förlängda budgetårets slut, dvs. efter det sista året i den förlängda treårsperioden, skall respektive lärosäte — i enlighet med riksdagens principbeslut våren 1993 med anledning av propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) — återföra eventuellt outnyttjat takbelopp till anslaget, vars sammanlagda reservationer ej längre får disponeras. Ett belopp motsvarande dessa reservationer skall således av berört lärosäte återbetalas till staten tillsammans med ränta för 1995/96 års eventuellt outnyttjade takbelopp. De återbetalade reservationerna får regeringen, i enlighet med riksdagens generella bemyndigande från våren 1993, tilldela de lärosäten som inte kunnat få ersättning för samtliga sina helårsprestationer.
Sammanfattningsvis består således varje lärosätes anslagsbelopp för grundutbildning för budgetåret 1995/96 dels av ett takbelopp för perioden den 1 juli 1995 — 30 juni 1996 (och eventuell särskild ersättning för
särskilda åtaganden), dels av ett takbelopp för de studenter och prestatio-
ner som kan hänföras till det andra kalenderhalvåret 1996 samt ett engångsbelopp (och eventuell ersättning för särskilda åtaganden). Tillsammans motsvarar de två sistnämnda beloppen halva det takbelopp som skulle ha gällt för hela budgetåret 1996/97 om nuvarande budgetårsindelning hade behållits.
Det beskrivna förfaringssättet, vilket tillämpas i denna proposition vad gäller anslagen till grundutbildning, möjliggör ändrade per capita-ersättningar fr.o.m. den 1 juli 1996, vilka bl.a. föranleds av sänkta hyreskostnader samt höjda löne- och priskostnader i övrigt.
För tydlighetens skull bör framhållas att de helårsprestationer och helårsstudenter som tillhör 1996 års hösttermins januaridel kommer att räknas av mot anslaget för kalenderbudgetåret 1997. Genom att lärosätena tilldelas ett engångsbelopp under det förlängda budgetåret 1995/96 undviks ett negativt verksamhetsresultat och därmed följande räntekostnader, Givet en oförändrad verksamhetsvolym medför förslaget inga ökade kostnader för staten.
Årsredovisning med dels de ekonomiska dokumenten, dels resultatredovisningen med såväl ekonomisk som verksamhetsmässig redovisning, lämnas på samma sätt som tidigare efter budgetårets slut. Vissa av de djupare analyserna beträffande verksamheten kommer av verksamhets-
mässiga skäl att endast avse läsåret 1995/96. För hösten 1996 kommer 117
antagningssiffror och antalet registrerade studenter att kunna analyseras,
mer att kunna kommenteras översiktligt. Analysen av dessa resultat får Bil. 9 anstå till nästa årsredovisning våren 1998, då hela läsåret 1996/97 kan
överblickas.
I figuren illustreras regeringens förslag och motiven härför.
TAKBELOPP OCH
INTÄKTSGRUNDANDE PRESTATIONER (hst + hpr)
Teoretiskt tak 96/9
1/1 1997 övergång till kalenderbudgetår
Engångsbelopp (beräknas per lärosäte, Verkligt tak 1.7 - 31.12 1996". Tak 1999
Tak 1997 Tak 1998 SÅN
ÖN IN INN
Tak 95/96 i ÅS N TN I|N NS Tak 94/95 SIINT |
Ö ISS NN
SS SYS NIISCIIPITS VN ÅA N SNSSSYSSS
SN NN |
Tak 93/94 NS
Qt NIVTS IJIIJJ[ INJTNI
SON SSIIIJJJJ
DADÖOAR|N SSE SS N
ASS IIJIIN
C(]S IÅR
SSINS SNNNST NJIndd SÖN
IR N
SN realistisk intäkt för denna period
oocseroonenersnnnnd
Systemet måste utformas så att lärosätenas intäkter svarar mot kostnaderna
KOSTNADER
SS NM IFÖ II JIVR NN N IIJJ SÅ IS SI
INS NSI NN
N SIS SS
SÅÅÅ SI SÅ
INN IISVSSNN IA SS ÅTNISSIC
SI TsSS N SSSSSSSRA
N ISIN
IJ[|[] N SSCA
NVESYN IT ÅN
TT SEN N
| SSSsTSN SIISD,] SSVCCA
NW SN VETEN NN NN IININDS |
SSSSSSS INT |
IN SIM,
SÖS JINJ|
| IM NS]IN
SSOAD SSSSIT CW [| NN SN 3/94—+—94/I95—H— 95/96 —k- 1997 —=— 1998 — 1999-22
Budgetär ”+9
Läsår «4- 93/94 —4—94/95-—2— 95/96 9697-24-97 19806 98/99 = 99/00 Arena <ffnnA nen ene budgetår läsår förlängt budgetår nästa treårsperiod (18 mån)
Förslag till framtida ordning
Bil. 9 Inför kalenderbudgetåret 1997 (och följande kalenderbudgetår) anvisar riksdagen ett anslagsbelopp, baserat på beräknat utfall av prestationer och studenter under budgetåret i fråga, dvs. även prestationer och studenter under föregående hösttermins sista del. Därvid tas hänsyn till att eventuella volymförändringar i verkligheten inte kan förväntas få genomslagskraft förrän tidigast fr.o.m. höstterminen 1997 (eller allra tidigast sommaren 1997). Inför kalenderbudgetåret 1997 kommer riksdagen också att ta ställning till takbeloppen för de två återstående budgetåren i treårsperioden i form av planeringsramar. Avstämning av antalet studenter och prestationer under kalenderbudgetåret och slutlig avräkning mot det sammanlagda takbeloppet för kalenderbudgetåret 1997 (och följande år) görs per den 31 december 1997. Eventuellt outnyttjat takbelopp återförs därvid som reservation till anslaget och kan avräknas senare under treårsperioden 1997 - 1999. Eventuell ränteinbetalning hanteras på samma sätt som hittills.
Våren 1998 lämnas årsredovisning. I resultatredovisningen görs den samlade analysen av läsåret 1996/97 samt de möjliga analyserna och kommentarerna till perioden t.o.m. den 31 december 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslär att riksdagen
3. med ändring av tidigare riksdagsbeslut (bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399) godkänner att varje lärosätes arbete med kvalitetsutvecklingsprogram och Kanslersämbetets bedömning av detta arbete inte skall kopplas till resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning (avsnitt 4.6.2),
9. med ändring av tidigare riksdagsbeslut (bet. 1993/94:UbU12, rksr. 1993/94:399) godkänner att principerna för prestationsrelaterade fakultetsanslag inte införs fr.o.m. budgetåret 1995/96 (uvsnitt 4.6.3),
10. godkänner de förändringar som förordats beträffande resurstilldelningen till grundläggande högskoleutbildning som en konsekvens av övergången till kalenderbudgetår (avsnitt 4.6.4).
4.7¶Övrigt
4.7.1 Kliniska assistenter Bakgrund
När den nya arbets- och tjänsteorganisationen trädde i kraft inom högskolan (prop. 1984/85:57, bet. UBU 1984/85:9, rskr. 1984/835:115) den 1 juli 1986 omfattade den inte bl.a. tjänsterna som klinisk amanuens inom det medicinska området. Universitets- och högskoleämbetet (UHA), som fick i uppdrag att analysera situationen för dessa lärartjänster, föreslog att tjänsterna som klinisk amanuens skulle ersättas med arvodestjänster som klinisk assistent. 119
bet. 1989/90:UbU25, rskr. 1989/90:328) i enlighet med UHA:s förslag Bil. 9
men med en viktig skillnad. Regeringen ansåg att en enhetlig tjänsteorganisation borde eftersträvas inom högskolan och föreslog därför att tjänsterna som klinisk assistent endast borde finnas under en övergångsperiod om fem år. Under denna period skulle universiteten och högskolorna förbereda övergången till ett system där endast de reguljära tjänstetyperna i högskolan skulle användas inom medicinsk utbildning och forskning.
Förslaget att ersätta tjänst som klinisk amanuens med tjänst som klinisk assistent avsedd för utbildning och forskning inom det medicinska området innebar att en ny tjänstetyp skulle införas i högskolan. För behörighet till tjänst som klinisk assistent krävs att sökande har avlagt läkarexamen eller tandläkarexamen eller har antagits till forskarutbildning vid medicinsk eller odontologisk fakultet. Den främsta skillnaden mellan de båda tjänstetyperna är att klinisk assistent inte innehåller sjukvård.
Riksdagen noterade att en del av den kritik som funnits mot den tidigare kliniska amanuenstjänsten bottnade i att en alltför stor del av tjänsten tagits i anspråk för sjukvårdsarbete. Riksdagen utgick ifrån att tillräckliga resurser skulle avsättas för grundläggande medicinsk utbildning och att förändringen av tjänstekonstruktionen inte skulle innebära en prioritering av forskningsuppgifterna. Vidare ansåg riksdagen att tjänsten som klinisk assistent — i enlighet med regeringens förslag — borde förekomma under de närmaste fem åren. Före utgången av denna period skulle en utvärdering ske med avseende på tjänstens betydelse för grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning. Utvärderingen skulle ligga till grund för beslut om tjänsten skulle finnas kvar.
I samband med utarbetandet av den nya högskoleförordningen (1993:100) under hösten 1993 gjordes i avvaktan på utvärderingen inga förnyade överväganden i denna fråga.
Universitetens och högskolornas erfarenheter av tjänsten
I de myndighetsspecifika direktiv för enkel anslagsframställning för universitet och högskolor avseende perioden den 1 juli 1995 - 31 december 1996, som regeringen beslutade om den 26 maj 1994, begärde regeringen att en redovisning av erfarenheterna av den nya tjänstetypen klinisk assistent skulle lämnas.
Erfarenheterna hos berörda universitet och högskolor är övervägande positiva. Det har visat sig värdefullt för utbildningsorganisationen att ha tillgång till en typ av anställning som möjliggör för kliniskt verksamma läkare att medverka i undervisningen under de perioder då studenterna finns vid klinikerna. Att lärosätena ensamma är ansvariga för den anställde — till skillnad från de kliniska amanuenserna — framhålls som värdefullt. En stor fördel uppges vara att det är möjligt att anställa personer på deltid. Detta möjliggör kombination med anställning som läkare eller med forskning/ forskarutbildning. Över huvud taget betonas betydelsen för finansieringen av forskarutbildningen. 120
Den främsta nackdel som nämns är att anställningen endast får innehas
under tre år. Lunds universitet anser att tiden bör anpassas till de regler Bil. 9
som gäller för doktoranderna. Uppsala universitet föreslår att tiden utsträcks till sex år. Göteborgs universitet har inte utnyttjat anställningsformen i någon större omfattning, men de erfarenheter som finns är positiva.
De erfarenheter som redovisats av de berörda universiteten och högskolorna är nästan uteslutande positiva. Den enda invändning som framförts är förordnandetiden, som enligt flertalets mening borde förlängas.
Regeringen anser därför att möjligheten att anställa kliniska assistenter bör behållas. När det gäller förordnandetiden bör anställningarna emellertid endast — i likhet med amanuenstjänsterna — kunna innehas under en tid av högst tre år.
4.7.2 Reformeringen av tandläkarnas utbildning och avskaffande av allmäntjänstgöring för tandläkare
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.9) föreslog regeringen att tandläkarnas grundutbildning skulle förlängas från nio till tio terminer med en samtidig avveckling av den ettåriga allmäntjänstgöringen, som f.n. ligger till grund för legitimation som tandläkare. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:456). Regeringens utgångspunkt för förslaget var att reformen skulle omfatta de studenter som antas till utbildningen fr.o.m. höstterminen 1994 och att de studenter som är antagna enligt den äldre studieordningen skulle ha rätt att fullfölja sin utbildning med allmäntjänstgöring. Regeringen förutsatte således att landstingen skulle komma att anordna särskilda tjänster för allmäntjänstgöring ytterligare några år och att dessa skulle erbjudas i direkt anslutning till tandläkarexamen. Utbildningsutskottet underströk i sitt yttrande till Finansutskottet (bet. 1993/94:UbU6y) vikten av att så skulle ske.
Landstingsförbundet har i skrivelse den 22 september 1994 informerat regeringen om att förbundet avser att rekommendera sina medlemmar att till februari 1995 ställa tillräckligt antal AT-platser till förfogande, så att de räcker till alla som då examineras från de odontologiska fakulteterna. Därefter upphör förbundets centrala rekommendation. Ett samarbete mellan högskolorna och de enskilda landstingens folktandvårdsverksamhet under tandläkarnas grundutbildning förutsätts dock ske därefter.
Detta innebär att de universitet och högskolor som anordnar tandläkarutbildning redan under hösten 1995 måste anordna en tionde termin för de studerande som annars skulle ha avlagt tandläkarexamen enligt den gamla studieordningen. Detta förutsätts ske inom ramen för det befintliga utbildningsuppdraget, vilket förutsätter en omprioritering av resurser inom resp. universitet och högskola. Någon ytterligare minskning av nyantagningen till tandläkarutbildningen bör, enligt regeringens mening, inte ske.
universitet och högskolor m.m. (litt. C) Bil. 9
5.1¶Anslagsberäkningar för universitet och högskolor m.m.
I det följande återfinns samlat per lärosäte de anslag som detta disponerar. I anslagsberäkningarna för lärosätena ingår ej medel för de särskilda utbildningssatsningarna som finansierats genom överföring av resurser
från arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa medel är beräknade under
anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning. Gemensamma upplysningar rörande respektive universitet eller högskola redovisas endast under dess anslag för grundläggande högskoleutbildning. Efter universitetens och högskolornas anslag följer vissa anslag av gemensam karaktär.
Anslagsberäkningarna utgår från den planering som riksdagen beslutat om för treårsperioden 1993/94 — 1995/96. För de konstnärliga och idrottsliga högskoleutbildningarna tillämpas som tidigare nämnts (avsnitt 4.6) fr.o.m. budgetåret 1995/96 samma principer för resurstilldelning som för övrig grundläggande högskoleutbildning. Det innebär att enhetliga ersättningsbelopp för antalet registrerade studerande och deras prestationer gäller för samtliga utbildningar vid samtliga universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1995/96. Förslaget innebär också ett resurstillskott som möjliggör en förbättrad lokalstandard för vissa av de konstnärliga
utbildningarna; dessa har för närvarande bristfälliga lokaler. Medel för
lokalförbättringar som redan tidigare har reserverats för detta ändamål tas nu i anspråk. Förslaget innebär också ett resurstillskott för designutbildning.
Generella besparingar av statsfinansiella skäl har gjorts på såväl grundutbildningsanslagen som fakultetsanslagen. Därutöver har besparingar gjorts för att finansiera dels tidigare redovisade reformer inom högre utbildning och forskning, dels vissa reformer inom Utbildningsdepartementets övriga verksamhetsområden. Det senare avser stöd till folkbildningen (litt. B), studiestöd till YTH-studerande (yrkesteknisk högskoleutbildning) (litt. E) samt till Kungl. biblioteket för ersättning till vetenskapliga bibliotek vid universitet och högskolor (litt. D). Besparing har gjorts på de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga och medicinska fakulteternas anslag för att finansiera satsningar på högpresterande datornät. Medlen har tillförts de Tekniska forskningsrådets HPD-råd (litt. D). Medel för lokalkostnader som överförts från vissa lärosätens anslag till Medicinska forskningsrådet (MFR) i 1994 års budgetarbete (avsnitt 5.3) har på rådets initiativ återförts till berörda universitet och högskolor. Medel för SUNET (de svenska = universitetens och högskolornas = nätverk = för datakommunikation) har överförts från Sveriges Lantbruksuniversitets anslag till anslaget för Verket för högskoleservice.
Samtliga besparingar inom grundutbildningen innebär motsvarande
sänkta ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer och
påverkar således inte antalet studenter inom grundutbildningen. De konst-
närliga och idrottsliga utbildningarna är undantagna dessa besparingar.
Förslag till anslagsbelopp anges för 18-månadersperioden med angivande av belopp för perioden den 1 juli 1995 — 30 juni 1996. Beräkningar är = Bil. 9 gjorda utifrån tidigare redovisad långsiktig konsekvenskalkyl för budgetåret 1995/96 respektive för första halvåret av budgetåret 1996/97. För universitet och högskolor samt för vissa övriga myndigheter kommer anslagsbeloppen att betalas ut månadsvis i tolftedelar för de första tolv månaderna och i sjättedelar för resten av budgetåret.
Den av riksdagen beslutade övergången till kalenderbudgetår innebär en komplikation för universitet och högskolor vars verksamhetsår är ett läsår. Komplikationen består i att verksamhetens intäkter i form av ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer inte är jämnt fördelade över året medan kostnaderna för verksamheten fördelar sig tämligen jämnt över årets månader. För att undvika oönskade ekonomiska konsekvenser av övergången till kalenderbudgetår för universitet och högskolor föreslår regeringen i avsnitt 4.6.4 att varje lärosätes anslag till grundläggande högskoleutbildning avseende budgetåret 1995/96 skall innehålla ett engångsbelopp. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa storleken av detta engångsbelopp.
I Utbildningsdepartementets del av 1994 års budgetproposition redovisades, under avsnittet om planeringsförutsättningar, hur den framtida förvaltningen av de fastigheter som tidigare förvaltades av Byggnadsstyrelsen hade organiserats. Här angavs också att den beräknade hyreskomponenten i anslagen till universitet och högskolor skulle komma att anpassas till den väntade allmänna hyresnivån vid universiteten och högskolorna den 1 juli 1996.
Merparten av de lokaler som hyrs av universitet och högskolor ägs eller förvaltas av Statliga Akademiska Hus AB. Inför överföringen av dessa fastigheter till bolaget gjordes analyser av befintliga hyresnivåer i relation till bl.a. fastigheternas skick, funktionsvärden och krav på avkastning. Anälysen visade att hyresnivåerna i flera fall inte avspeglade dessa värden på ett riktigt sätt utan att det fanns s.k. överhyror. Detta ledde till att de fastigheter som överläts till bolaget åsattes sådana värden att en sänkning av hyresnivåerna skulle vara möjlig inom ramen för uppsatta avkastningskrav. Vid överlåtelsen avsattes därutöver särskilda resurser för att åtgärda eftersatt underhåll.
Statens lokalförsötjningsverk har på regeringens uppdrag, delvis utifrån andra utgångspunkter, analyserat och gjort en bedömning av de övergripande hyresnivåerna för universitet och högskolor. Verket bedömer att den nuvarande totala hyresnivån bör kunna sänkas.
Regeringen föreslår, efter att ha vägt ihop resultaten av de båda analyserna, att prisnivån för Iokalanskaffning justeras nedåt. Prisomräkningen av anslagen, som utgår ifrån den förändrade prisnivån, sammanvägd för löner, övriga expenser och hyror, kommer således att innehålla en negativ andel baserad på att hyresnivåerna förväntas sjunka. Denna nedjustering sker för att anslagen skall bibehållas på samma reala nivå. Om anslagen inte minskades på föreslaget sätt skulle universiteten och högskolorna få ökade resurser för samma verksamhet. Motsvarande justeringar uppåt kommer att göras om prisnivån förväntas stiga. 123
Anslagsjusteringen har beräknats med utgångspunkt i den andel av hyressumman för universitet och högskolor som är möjlig att omförhandla = Bil. 9 t.o.m. den 31 december 1996. Motsvarande andel av den beräknade hyreskomponenten i universitets och högskolors anslag har justerats för grundutbildning samt för forskning och forskarutbildning. Denna nedjustering utgör 2,41 procent på den beräknade hyreskomponenten för hela 18-månadersperioden.
Såväl grundutbildnings- som forskningsanslagen till universitet och högskolor har pris- och löneomräknats med 2,54 procent för de första tolv
månaderna. För de återstående sex månaderna i den förlängda budget-
perioden är dock pris- och löneomräkning 1,23 procent vad gäller grundutbildningsanslagen beroende på att prisomräkningen för lokaler är negativ fr.o.m. den 1 juli 1996, i enlighet med vad som redovisats ovan. För forskningsanslagen är pris- och löneomräkningen för de sista sex månaderna individuellt beräknad beroende på hyreskomponentens andel av det totala anslaget.
De av statsfinansiella skäl betingade besparingarna samt besparingar för finansiering av reformer uppgår för grundutbildningens del till 3.2 procent och för fakultetsanslagen till cirka 2 procent.
Förslagen till anslagsbelopp under litt. C uppgår sammantaget till 27 349 573 000 kronor.
5.2¶Justering av per capita-ersättningar
De ovan beskrivna besparingarna inom grundutbildningen innebär att ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer har reducerats med 3,2 procent.
Det nya resurstilldelningssystemet ställer ökade krav på universitetens och högskolornas studiedokumentationssystem. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter har därför justerats med hänsyn till ökade kostnader för utveckling av detta system. Därutöver har ersättningen för helårsstudenter tillförts ett belopp med anledning av att universitet och högskolor fr.o.m. den 1 juli 1995 själva skall bekosta upphovsrättslig ersättning för kopiering i enlighet med det ramavtal som staten och föreningen BONUS har ingått och som regeringen godkände i juni 1994.
Ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer har prisoch löneomräknats med 2,54 procent för de första tolv månaderna. Denna pris- och löneomriäkning gäller även ersättningsbeloppen för helårsprestationer de sista sex månaderna. Ersättningen för helårsstudenter de sista sex månaderna har pris- och löneomräknats med 1,23 procent beroende på att prisomräkningen för lokaler är negativ fr.o.m. 1 juli 1996, i enlighet med vad som redovisats ovan.
De nya beloppen för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer blir med de ovan redovisade justeringarna:
en helårsstudent en helårs- Bil. 9 (kr) prestation (kr)
12 mån 6 mån 18 mån
Humanistisk, Teologisk. 14 024 13 699 14 242 Juridisk, Samhällsvetenskapligt
Naturvetenskapligt, 37 858 36 994 33 600 Tekniskt, Farmaceutisk, Vård-
| Odontologiskt | 34 589 | 33 640 | 41 724 |
| Medicinskt | 46 597 | 58 874 | |
| Undervisnings- | 27 263 | 26 506 | 33 299 |
| Övrigt | 31 806 | 31 078 | |
| Design | 109 701 107 471 | 68 651 | |
| Konst | 155 984 153 153 | 68 672 | |
| Musik | 92 549 | 61 459 | |
| Opera | 220 920 | ||
| Teater | 214 028 | 11 56 in | |
| Media | 216 713 | 183 118 | |
| Dans | 136 199 | 79 412 | |
| Idrottsliga | 80 091 | 78 606 | 37 991 |
5.3 — Universitetens och högskolornas årsredovisningar för budgetåret 1993/94
Universiteten och högskolorna har i september 1994 lämnat fullständiga årsredovisningar för första gången. Det finns stora skillnader i redovisningarna varför det är svårt att ge ett generellt omdöme eller att göra m rättvisande jämförelser mellan lärosätena.
För att kunna göra en korrekt bedömning av myndigheternas ekonomiska resultat krävs att resultaträkningarna korrigeras i flera avseenden så att — Bil. 9 t.ex. överskott respektive underskott i verksamheten kan utläsas. Kvaliteten i ärsredovisningarnas uppgifter kommer sannolikt att förbättras efterhand när de tekniska systemen för ekonomiadministration förbättras och i takt med att arbetet med att utveckla god redovisningssed och god resultatredovisningskultur fortskrider.
Olika uppfattningar om hur de begärda uppgifterna i resultatredovisningen skall redovisas bidrar till den ojämna standarden. Detta har lett till att en översyn av regelverket har inletts av Utbildningsdepartementet tillsammans med berörda myndigheter (Riksrevisionsverket, Verket för högskoleservice samt företrädare för universitet och högskolor).
Av årsredovisningarna framgår att det stora flertalet universitet och högskolor läsåret 1993/94 medvetet tog in fler studenter än vad man kunde få ersättning för inom ramen för takbeloppet. Detta synes främst bero på den rådande situationen på arbetsmarknaden, dvs. att ett större antal ungdomar sökte sig till högre utbildning än normalt. Med denna stora efterfrågan på högre utbildning valde lärosätena att lämna tillträde för fler studenter. Många universitet och högskolor valde också att göra ett större intag för att förvissa sig om ett tillräckligt stort antal studenter för att nå sina respektive takbelopp med bred marginal. Arbetsmarknadsläget medförde dessutom att studenterna stannade kvar vid lärosätena i högre utsträckning än tidigare, vilket ökade såväl antalet studenter som deras prestationer i förhållande till vad som hade beräknats utifrån ett mer normalt bortfallsmönster.
En viss försiktighet på kostnadssidan har präglat universitetens och högskolornas handlande under budgetåret 1993/94 till följd av det nya resurstilldelningssystemet. Därutöver gäller generellt att kostnaderna släpar efter när antalet studenter ökar. Det tar nämligen tid att t.ex. rekrytera fler kompetenta lärare och att ordna ytterligare lokaler. Vid en eventuell minskning av studentantalet finns en motsvarande eftersläpning på kostnadssidan.
En slutsats av det senare resonemanget är att eventucla, rimligt stora överskott inte bör dras in. då dessa behövs som buffert för kommande förändringar. Det är inte heller möjligt att hänvisa till det första årets resultat som skäl för ett beslut om sänkta per capita-ersättningar. Sådana slutsatser bör anstå till efter treårsperiodens slut.
Den föreslagna sänkningen om 3,2 procent, som är något mindre än den generella besparingen för statsförvaltningen i övrigt, skall tolkas som att grundutbildningen är ett prioriterat område och att dess sparbeting måste minimeras.
Vad gäller dispositionen av eventuella ackumulerade överskott kommer regeringen snarast att återkomma för diskussioner med varje berört lärosäte. Först måste emellertid de redovisade uppgifterna i resultaträkningarna analyseras och tolkas på ett enhetligt sätt.
Bil. 9 Universitet och högskolor har tidigare och senast för budgetåret 1993/94
anvisats medel för inköp av inredning och utrustning för hela sin verk-
samhet under särskilda investeringsanslag. Viss inredning och utrustning har dessutom finansierats inom verksamhetsanslagen.
Övriga statliga myndigheter tilliimpade lånemodellen enligt kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) redan budgetåret 1993/94. Den innebär att myndigheten tar upp ett lån i Riksgäldskontoret i stället för att finansiera investeringen med anslagsmedel. Investeringsanslagen upphör och ersätts av ett utrymme för lånekostnader inom anslagen. Universitet och högskolor var undantagna budgetåret 1993/94 från kravet att lånefinansierå sina investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål, tidigare benämnda inredning och utrustning.
I 1994 års budgetproposition beskrevs den särskilda modell för lånefinansiering som enligt riksdagens beslut skall tillämpas för universitet och högskolor budgetåret 1994/95. Modellen bygger på att universitet och högskolor tar upp lån i Riksgäldskontoret motsvarande det bokförda värdet av alla, även delvis avskrivna, anläggningstillgångar för förvaltningsändamål, dvs. även tidigare anskaffad inredning och utrustning. Modellen innebär att anslagen ej behöver justeras för lånekostnader löpan-
tion för lånekostnader, amortering och ränta, beräknas och tillförs anslagen vid ett tillfälle. Det var inte möjligt att i propositionen ange anslagsbelopp inklusive kompensation för lånekostnader för universiteten och högskolorna eftersom preliminära bokförda värden först måste redovisas av universiteten och högskolorna.
Riksdagen har bemyndigat regeringen (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. 1993/94:UbU8, rskr. 1993/94:287) att i regleringsbrevet budgetåret 1994/95 göra de tekniska justeringar av anslagen och ersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer som följer av tillämpningen av lånemodellen för universitet och högskolor.
I regleringsbrev för innevarande budgetår anges således den justerade ersättningen för en helårsstudent och nya högre takbelopp i förhållande till vad som angavs 1 1994 års budgetproposition. Anslagsökningen lades ut som samma procentuella höjning av hyresdelen för respektive utbildningsområde. För de konstnärliga respektive idrottsliga utbildningarna beräknades ökningen i relation till de totala anslagen. För forskning och forskarutbildning ökades beloppen under den för fakultetsanslagen gemensamma anslagsposten Ersättning för lokalhyror.
Sammanlagt har nära 400 miljoner kronor lagts in, som kompensation för amorteringar och räntor i anslagsbaserna, varav cirka 233 miljoner kronor för grundutbildning och cirka 160 miljoner kronor för forskning och forskarutbildning. Fördelningen mellan grundutbildning och forskning utgick ifrån motsvarande fördelning i det sammanlagda preliminära bokförda värdet av anläggningstillgångar som universiteten och högskolorna redovisade för regeringen våren 1994.
I 1994 års budgetproposition angavs vidare att befintlig forskningsrådsfinansierad utrustning skulle lånefinansieras. Regeringen hariregeringsbe- = Bil. 9 slut den 26 maj 1994 meddelat nya riktlinjer. Sådan utrustning har inte lånefinansierats och lärosätena har därför ej erhållit kompensation för amorterings- och räntekostnader.
Till följd av övergången till lånefinansiering har vissa universitet och
högskolor under några år övergångsvis fått extremt höga kostnader. Detta
gäller framförallt i de fall där en mycket stor andel av anläggningstill-
gångarna har anskaffats nyligen för medel som fördelats av regeringen på
förslag från dåvarande Universitets- och högskoleämbetet eller Byggnadsstyrelsen. För att kompensera dessa höga kostnader har vissa universitet och högskolor därför anvisats särskilda medel under budgetåret 1994/95. Enligt regeringens bedömning kommer särskilda medel att behöva anvisas ytterligare några år till några lärosäten. Medlen ingår i de föreslagna anslagsbeloppen för respektive universitet eller högskola.
Vidare kommer några universitet och högskolor övergångsvis att få extremt höga lånekostnader till följd av stora kommande anskaffningar av anläggningstillgångar, dvs. inredning och utrustning. Det gäller beslut som fattats av regering och riksdag inom ramen för tidigare hanteringsordning för investeringar i inredning och utrustning. I regleringsbrevet budgetåret 1994/95 har under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. avsatts särskilda medel som utbetalas till respektive lärosätes räntekonto som ett engångsbelopp. Det är avsett att utgöra ersättning för amorteringskostnaderna under anskaffningens ekonomiska livslängd. Ersättning för räntekostnaderna erhålls genom möjligheten att få tillgodoräkna inkomstränta på räntekontot i avvaktan på att medlen behöver tas i anspråk. Särskilda medel beräknas behöva anvisas även budgetåren 1995/96 och 1997. De enskilda summorna har beräknats med utgångspunkt i ursprungligen av regering och riksdag beräknade investeringsmedel för ett visst ändamål efter avräkning för erhållna medel. Det sammanlagda beloppet ingår i beräkningarna av anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. avseende budgetåret 1995/96.
5.5 — Annan statligt finansierad verksamhet
I 1994 års budgetproposition togs ytterligare ett steg i riktning mot att renodla principen om att alla finansiärer skall bidra till alla kostnadsslag vad gäller forskningsverksamhet som ej finansieras helt av fakultetsanslagen. Medel som varit avsedda för den verksamhet som forskningsråden inom Utbildningsdepartementets område bekostar men som tidigare anvisats direkt till universiteten och högskolorna via lokalkostnadsanslaget överfördes till råden. I propositionen anfördes att en stegvis omföring borde ske med början budgetåret 1994/95. Regeringen avser emellertid att
eventuella ytterligare omföringar inom Utbildningsdepartementets område
inte skall göras budgetåret 1995/96 utan tidigast fr.o.m. nästa treåriga planeringsperiod.
Som ett led i den pågående uppstramningen av statens ekonomiska Prop. 1994/95:100 redovisning i syfte att få en mer rättvisande bild av kostnader i förhållan- — Bil. 9 de till uppnådda mål är det än mer angeläget att principen om att alla finansiärer skall bidra till alla kostnadsslag tillämpas. Detta gäller även för den verksamhet inom universitet och högskolor vilken finansieras av myndigheter inom andra departements områden.
Frågan om påslag för lokalkostnader under budgetåret 1995/96 för andra forskningsfinansierande myndigheter än de som finns inom Utbildningsdepartementets område bereds för närvarande i regeringskansliet. I den mån beredningen leder till förslag som får anslagskonsekvenser avser regeringen att återkomma till riksdagen under våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
11. bemyndigar regeringen att inom varje lärosätes anslag för grundläggande högskoleutbildning avseende budgetåret 1995/96 fastställa storleken av ett engångsbelopp (avsnitt 5.1), |
12. godkänner de belopp för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer som regeringen ovan har förordat för de olika utbildningsområdena under budgetåret 1995/96 (avsnitt 5.2).
9 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Sammanställlning av förslaget till anslag för universitet och högskolor Prop. 1994/95:100
m.m. för budgetåret 1995/96: Bil. 9
Universitet och högskolor
Anslag för — Varav beräknat
1995/96 för juli 1995-
juni 1996
C 1 Uppsala universitet:
Grundutbildning 1092 632 000 729 516 000
C 2 Uppsala universitet:
Forskning och
forskarutbildning 1 349 219 000 900 201 000
C 3 Lunds universitet:
Grundutbildning 1 810 729 000 1 210 212 000 C 4 Lunds universitet: Forskning
och forskarutbildning 1 394 255 000 924 310 000
C 5 Göteborgs universitet: | Grundutbildning I 315 255 000 876 631 000
C 6 Göteborgs universitet:
Forskning och forskarutbildning 1078 541 000 723 407 000
C 7 Stockholms universitet:
Grundutbildning (inkl GUIHR) 903 440 000 603 641 000 C 8 Stockholms universitet:
Forskning och
forskarutbildning 1 096 034 000 734 456 000
C 9 Umeå universitet:
Grundutbildning 913 782 000 612 664 000
C 10 Umeå universitet: Forskning
och forskarutbildning 742 419 000 496 110 000 C 11 Linköpings universitet:
Grundutbildning 793 665 000 530 493 000
C 12 Linköpings universitet:
Forskning och forskarutbildning 487 320 000 324 737 000
C 13 Karolinska institutet:
Grundutbildning 475 139 000 314 275 000 C 14 Karolinska institutet:
Forskning och
forskarutbildning 759 359 000 503 252 000
C 15 Kungl.Tekniska Högskolan:
Grundutbildning 865 903 000 = 578 384 000
C 16 Kungl.Tekniska Högskolan:
Forskning och
forskarutbildning 732 139 000 488 484 000
C 17 Högskolan i Luleå:
Grundutbildning 447 371 000 299 370 000 130 C 18 Högskolan i Luleå: Forskning
| och forskarutbildning | 245 733 000 164-425 000 |
| C 19 Danshögskolan | 28 772 000 19 265 000 Bil. 9 |
| C 20 Dramatiska institutet | 69 030 000 46 771 000 |
| C 21 Högskolan i Borås | 149 867 000 101 661 000 |
C 22 Högskolan i Falun/Borlänge 195 708 000 132 193 000 C 23 Högskolan i Gävle/Sandviken = 184 156 000 123 507 000 C 24 Högskolan i Halmstad 101 473 000 68 240 000 C 25 Högskolan i Kalmar 213 480 000 140 852 000
C 26 Högskolan i Karlskrona/
| Ronneby | 91 239 000 61 584 000 |
| C 27 Högskolan i Karlstad | 316 277 000 212 026 000 |
| C 28 Högskolan i Kristianstad | 146 903 000 98 525 000 |
| C 29 Högskolan i Skövde | 99 470 000 68 145 000 |
C 30 Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla 79 887 000 53 655 000 C 31 Högskolan i Växjö 239 515 000 161 289 000
C 32 Högskolan i Örebro 292 925 000 196 121 000
C 33 Högskoleutbildning på Gotland 26 042 000 17 496 000 C 34 Idrottshögskolan i Stockholm 50 534 000 33 835 000
C 35 Konstfack 139 021 000 92 992 000
C 36 Kungl. Konsthögskolan 67 054 000 44 899 000 C 37 Lärarhögskolan i Stockholm 405 816 000 274 430 000
C 38 Mitthögskolan 365 090 000 245 748 000 C 39 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 116 559 000 77 991 000 C 40 Mälardalens högskola 219 484 000 145 324 000
C 41 Operahögskolan i Stockholm 19 890 000 13 307 000 C 42 Teaterhögskolan i Stockholm 32 854 000 21 982 000
Summa 20 153 981 000 13 466 406 000
Övriga anslag
C 43 Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m. 1939 114 000 1 297 632 000 C 44 Utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan 920 390 000 60 260 000 C 45 Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. 735 340 000 427 244 000 C 46 Övriga utgifter inom
grundutbildning 1 449 053 000 1032 968 000
C 47 Övriga utgifter inom forskning
och forskarutbildning 212 067 000 153 711 000 C 48 Konstnärligt utvecklingsarbete
vid vissa högskolor 18 802 000 12 534 000 C 49 Forskningsstödjande åtgärder
vid mindre och medelstora 131
högskolor 232 700 000 155 133 000
C 50 Vissa ersättningar för klinisk
utbildning och forskning 2296 979 000 1 530 221 000 Bil. 9
| C 51 Kanslersämbetet | 40 212 000 26 744 000 |
| C 52 Verket för högskoleservice | 111 247 000 74 007 000 |
| C 53 Överklagandenämnden | 4 956 000 3 304 000 |
C 54 Rådet för grundläggande
högskoleutbildning 64 730 000 43 121 000
C 55 Kostnader för Chalmers
tekniska högskolas
avvecklingsorganisation 1 000 1 000
C 56 Kostnader för Högskolans
i Jönköping
avvecklingsorganisation 1 000 1 000
Summa 7 195 592 000 4 816 881 000
1993/94 Utgift 524 671 166 Reservation 6 828 834 Bil. 9 1994/95 Anslag 722 411 000 1995/96 Förslag 1 092 632 000
varav 729 516 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Uppsala universitet. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildningen.
Uppsala universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Apotekarexamen Barn- och ungdomspedagogisk examen Civilingenjörsexamen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 Gymnasielärarexamen Ingenjörsexamen Juris kandidatexamen Läkarexamen Psykologexamen Psykoterapeutexamen Receptarieexamen Slöjdlärarexamen (inriktning mot textilslöjd) Teologie kandidatexamen
Uppsala universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Antalet helårsstudenter och helårsprestationer uppgick till 17 430 respektive 14 386, vilket innebär en ökning med 9 procent respektive 10 procent jämfört med budgetåret 1992/93. Ökningen har främst skett inom det teknisk-naturvetenskapliga området och lärarutbildningen. Antalet sökande och antalet nybörjare är tillfredsställande. Inom många program är dock antalet sökande väsentligt större än antalet tillgängliga platser. Grundutbildningsvolymen överstiger väl det som ger maximal ersättning och för treårsperioden bedömer konsistoriet att universitetet kommer att fullfölja sitt utbildningsuppdrag och nå upp till sitt takbelopp. 133
På lärarutbildningsområdet gäller att universitetet sannolikt kommer att Prop. 1994/95:100 överskrida det ersättningsberättigande antalet helårsprestationer. Bil. 9
Ökningen i verksamhetens resultat motsvaras inte av en intäktsökning, vilket indikerar en ökad produktivitet.
Denna produktivitetsökning har inte skett till priset av en kvalitets-
försämring. Konsistoriet redovisar ett stort antal projekt som genomförs för att garantera och förbättra verksamhetens kvalitet. Uppsala universitet har dessutom tillsatt en ledningsgrupp för kvalitetsarbete.
Universitetets omsättning budgetåret 1993/94 uppgick till knappt
2 696 miljoner kronor. Årets kapitalförändring var drygt 74 miljoner
kronor. Båda siffrorna är exklusive fond- och egendomsförvaltningen. Balansomslutningen uppgick per den 30 juni 1994 till 2 342 miljoner kronor.
I sin revisionsberättelse framför RRV invändningar när det gäller universitetets fond- och egendomsförvaltning, närmare bestämt avseende redovisningen av materiella anläggningstillgångar och avseende tecknande av checkräkningskredit.
I sin förenklade anslagsframställning pekar Uppsala universitet på en
konflikt som präglar universitetets arbete. De reella besparingar universitetet anser sig ha fått vidkännas till följd av det statsfinansiella läget har
förstärkts genom att universitetet fått överta ansvaret för bl.a. företags-
och studenthälsovård utan att kompenseras fullt ut för de därtill hörande kostnaderna. Dessa faktorer indikerar återhållsamhet och t.o.m. neddragning av verksamheten. Samtidigt finns statsmakternas krav om en ökad arbetsinsats bl.a. för att höja svenska folkets kompetensnivå och krav på en utbyggnad av verksamheten med bibehållen eHer ökad kvalitet.
Universitetets erfarenheter av det nya anslagssystemet är positiva, men man poängterar att ett ökat lokalt ansvar för universitetets totala ekonomi inte är förenligt med den kvardröjande detaljregleringen inom anslagssystemet. Konsistoriet förespråkar en utveckling av anslagssystemet där medlen för verksamheten anvisas universitetet under ert anslag.
Osäkerheten inför det nya resurstilldelningssystemet har lett till en återhållsamhet i investeringarna under budgetåret 1993/94, varför man har ett uppdämt investeringsbehov.
Grundutbildningen omfattar cirka 27 000 studenter, vilket motsvarar
cirka 17 500 helårsstudenter. Efter det senaste decenniets kraftiga tillväxt
förespråkar universitetet att förnyelsen av grundutbildningen sker genom omprioriteringar. Detta skulle bl.a. innebära inriktning på utbildningar som direkt anknyter till den befintliga forskningsorganisationen, kombinations-
utbildningar över ämnes- och fakultetsgränser samt att kurser på C- och D-nivå ges företräde.
Uppsala universitet äskar ett utökat takbelopp motsvarande 51 miljoner kronor per år för dels ett årligt utbildningsåtagande motsvarande det som har presterats under budgetåret 1993/94. dels en uppräkning av antalet helårsstudenter med tre procent, dvs. cirka 600 helårsstudenter. Denna ökning inkluderar en ökning avseende lärarutbildningen. Enligt universitetet har dimensioneringen av lärarutbildningsområdet gjorts med utgångspunkt i en period med onormalt lågt utnyttjande av tillgängliga platser, 134
vilket motiverar en höjning av det maximala antalet ersättningsberättigande helårsprestationer och takbeloppet. Bil. 9
Uppsala universitets erfarenheter av verksamheten med sommaruniversitet är goda och man förordar samma volym (2 500 studenter) för vart och ett av åren 1995 och 1996 som för sommaren 1994.
Uppsala universitets inkomster från avgifter uppgick under budgetåret 1993/94 till 218 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94-
1995/96 — (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten. Regeringen kommer att i regleringsbrev fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 3 750 000 kronor under vårterminen 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad
1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 1 092 632 000 kr
Resultatbedömning
Prestationsgraden har ökat under perioden, vilket har sin främsta orsak i att genomströmningen av studenter har ökat. Ökningen har skett trots att en större andel av kurserna avsåg C- och D-nivå. Prestationsgraden totalt uppgick till 82 procent. Ett problem utgör distansutbildningen, som har betydligt lägre prestationsgrad än grundutbildningen generellt.
Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändningar mot Uppsala universitets årsredovisning avseende redovisning och förvaltning av uni-
versitetets fond- och egendomsförvaltning. Universitetet har i en skrivelse 135
till regeringen framhållit att det finns vissa oklarheter beträffande reglerna — Prop. 1994/95:100
för egendomsförvaltning. Frågan bereds inom Utbildningsdepartementet. — Bil. 9
Slutsatser
Huruvida Uppsala universitet kommer att fullfölja de särskilda åtaganden som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 är oklart, eftersom måluppfyllelsen inte rapporteras i årsredovisningen. Det är troligt att universitetet kommer att uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
13. till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 1 092 632 000 kr.
C 2. Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 701 537 332 Reservation 9 008 736 1994/95 Anslag 894 519 000 1995/96 Förslag 1 349 219 000
varav 900 201 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med forskarutbildningen och viss forskning vid Uppsala universitet. För vissa
särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid Uppsala universitet bedrivs inom sju fakulteter, nämligen humanistisk, teologisk, juridisk, samhällsveten-
skaplig, medicinsk, farmaceutisk samt teknisk-naturvetenskaplig. Enligt årsredovisningen har antalet nyantagna forskarstuderande ökat och uppgick under budgetåret 1993/94 till 442. Av dessa var 40 procent
kvinnor.
Examinationen i forskarutbildningen fortsätter att öka. Särskilt positiv
är en väsentlig ökning av andelen kvinnliga examinerade inom de medicinska och teknisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Ett prioriterat mål för universitetet är att få ner medelåldern för doktorsexamen, som för närvarande ligger mellan 35 och 40 år.
Konsistoriet påpekar att de senaste årens ökning av resurserna för
forskning har en negativ bieffekt genom att de har spritts ut på ett betydande antal forskningsfinansiärer. För att kunna bibehålla forsknings- | 136
om medel. Bil. 9
Universitetets förmåga att erhålla vetenskapligt prövade anslag (främst rådsanslag) är dock fortsatt god. Dessutom blir förhållandet mellan antagning och examination i forskarutbildningen alltmer balanserat, vilket tyder på färre avhopp och en fungerande handledning. Dessa faktorer indikerar en hög kvalitet inom såväl forskningen som forskarutbildningen.
Intäkterna till forskningen och forskarutbildningen uppgick till sammanlagt 1 546 miljoner kronor exklusive lokalanslag. Av dessa medel kom 706 miljoner kronor från fakultetsanslagen medan resten tillfördes från övriga anslag och externa källor. Utöver dessa medel har universitetet erhållit 400 miljoner kronor i förskott.
I den förenklade anslagsframställningen begär Uppsala universitet två — , anslagstekniska förändringar. Den ena är en överföring av 1,5 miljoner kronor från humanistisk till teologisk fakultet till följd av ändrad fakultetsanknytning av en professur. Den andra förändringen är en överföring av 620 000 kr från teknisk-naturvetenskaplig till medicinsk fakultet som en följd av en överenskommelse om samverkan inom biomedicinsk strålningsvetenskap och inom immunologi.
Universitetet anser att ansvarsfrågan för The Svedberg-laboratoriet vad gäller finansiering, personal och verksamhet är oklar. Konsistoriet förordar att medlen för laboratoriets basverksamhet återförs som en särskild anslagspost till anslaget C 2. Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning.
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Reservationsanslag 1 349 219 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande be-
lopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen: Fakultet m.m, 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96
| (kronor) | juli95-juni96 — juli96-dec96 — juliI5-juniv6 — juli96-dec96 Anslag Anslag Studiefin. Studiefin, |
| Humanistisk | 107 366 000 53 683 000 27-775 000 13 588 000 |
| Teologisk | 18-517 000 2 259 000 4380 000 2190 000 |
| Juridisk | 18-155 000 9 078 000 3 943 000 1.972 000 |
Samhällsvetensk. 102 617 090 51-308 000 24 182 000 12 091 000 Medicinsk 128 138 000 64 069 000 17.725 000 8 562 000 Farmaceutisk 36 822 000 18 411 000 10-993 000 5497 000 Tekn.-naturvet. 273 213 000 136 607 000 70 737 000 35 369 000 Ers. f. lokalhyror 215 373 000 106 604 000 Summa. 9200 201 000 449 03 000
I ersättningen för lokalhyror ingår 5,1 miljoner kronor för juli - december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Av medel för lokalhyror som tidigare överförts till Medicinska forskningsrådet från Uppsala universitet har 1 747 000 kr återförts till universitetet.
Övrigt
Som framgår av Litt. D, anslaget D 3. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, förordar regeringen att Kollegiet för samhällsforskning, SCASSS, ges status som nationell inrättning samt knyts till HSFR i stället för att som tidigare beslutats (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) överföras till Uppsala universitet.
Slutsatser
Bil. 9 Med hänsyn till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör den fastlagda planeringen inte ändras.
Inflyttning i Materialcentrum påbörjas under andra halvåret 1996. Fr.o.m. budgetåret 1997 beräknas det årliga tillskottet för ökade hyreskostnader uppgå till 10,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
14. till Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 349 219 000 kr.
C 3. Lunds universitet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 864 555 447 Reservation 6 333 553 1994/95 Anslag 1 193 154 000 1995/96 Förslag 1 810 729 000 varav — 1 210 212 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Lunds universitet. För vissa
särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Lunds universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Arkitektexamen Barn- och ungdomspedagogisk examen Brandingenjörsexamen
Civilingenjörsexamen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9
Gymnasielärarexamen Ingenjörsexamen
Juris kandidatexamen Konstnärlig högskoleexamen i musik Konstnärlig högskoleexamen i konst och design Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier
Logopedexamen 139
Musiklärarexamen Bil. 9 Organistexamen Psykologexamen Psykoterapeutexamen Sjukgymnastexamen Socionomexamen Specialpedagogexamen + Studie- och yrkesvägledarexamen Tandläkarexamen Teologie kandidatexamen
Yrkesteknisk examen
+ Gäller inriktning mot komplicerad inlärningssituation samt utvecklingsstörning.
Lunds universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Lunds universitet har på ett förtjänstfullt sätt redovisat sin verksamhet under budgetåret 1993/94, Årsredovisningens inledning beskriver en
verksamhet stadd i stark tillväxt och omfattande förändringar. Den starka
tillväxten illustreras av att antalet helårsstudenter har ökat från 18 200 till 25 400 den senaste femårsperioden, medan tillväxttakten de senaste två åren ligger på i genomsnitt elva procent årligen. Under budgetåret 1993/94 ökade antalet helårsstudenter med 2 500 och denna tillväxt har till allra största delen skett på kurser utanför program. Av studenterna
läste 41 procent budgetåret 1993/94 på kurser utanför program jämfört
med 35 procent budgetåret 1991/92. Fördelat på utbildningsområden är samhällsvetenskap totalt sett det största med cirka 30 procent av studenterna, följt av Lunds tekniska högskola samt humaniora och teologi.
Trots den ökning av studentantalet som skett kan inte alla sökande beredas plats vid universitet. Hösten 1993 sökte cirka 28 000 studenter till universitets program via den samordnande antagningen, vilket innebär att antalet ansökningar var sju gånger fler än antalet nybörjare på programmen. I den lokala antagningen samma höst sökte 32 000 studenter till olika kurser. Det är dock svårt att få en riktig bild av den totala efter-
frågan eftersom samma student kan söka både i den lokala antagningen
och via den samordnande.
Efterfrågan varierar också kraftigt mellan olika utbildningar. Inom det
tekniska området har det minskade rekryteringsunderlaget från gymnasieskolan lett till svårigheter att få kompetenta sökande. Universitetet har
därför inlett ett rekryteringsarbete på både gymnasie- och högstadienivå.
Detta arbete kommer att fortsätta och intensifieras kommande år.
Vad gäller studieresultaten har universitet under budgetåret 1993/94 uppnått en prestationsgrad om 80,5 procent, vilket är en minskning i
förhållande till föregående år med 2,5 procentenheter. Antalet uttagna examina har dock ökat med 12 procent till 3 630 under budgetåret 1993/94.
Det första året i det utbildningsuppdrag universitet har för treårsperioden 140 1993/94-1995/96 har återredovisats. Däremot har universitet redan för
med cirka 15,2 miljoner kronor. Målen för antalet examina under treårspe- = Bil. 9 rioden bedöms kunna uppnås vad gäller tandläkarexamen. De övriga specificerade examina förutsätter dock en höjning av examensfrekvensen. De särskilda åtaganden universitetet haft för året redovisas särskilt. Samtliga åtaganden har uppfyllts med undantag av omfattningen av utbildning i svenska för utomnordiska gäststudenter och invandrarstudenter på grund av otillräckligt tillströmning av utländska studenter.
Universitetets kvalitetsutveckling fortskrider enligt det program som lades fast år 1991. Detta innebär bl.a. att alla utbildningar inom universitetet under en sexårsperiod skall utvärderas, både genom intern självvärdering och av externa bedömare. Universitetet satsar även på att studenterna skall få större möjligheter till att använda datorer i utbildningen genom ett studentdatorprojekt.
RRV:s revisionsberättelse innehåller bedömningen att universitetets årsredovisning inte i allt väsentligt är rättvisande. Kritik riktas mot universitetets metodologi vad gäller anslagsavräkning av reservationer, periodiseringar samt invärdering av anläggningstillgångar. Universitetet har av RRV uppmanats att lämna ett svar med anledning av rapporten.
Universitetet har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas
med 16 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden [1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrevet att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 5 000 000 kr under våren 1995. Rege-
ringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995.
Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars
fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 1 810 729 000 kr
Resultatbedömning
Vad gäller studieresultaten har universitetet under budgetåret 1993/94 uppnått en prestationsgrad om 80 procent, vilket är en minskning i för-
hållande till föregående år med 2 procentenheter. Förklaringen till detta
är inte helt klar men kan bero på att allt fler studerar på kurser som inte
tillhör utbildningsprogram. Dessa kurser har en lägre prestationsgrad
vilket t.ex. kan bero på att fler studenter läser utan syfte att tentera eller bara intresserar sig för delar av en kurs. Därutöver tillkommer sannolikt
vissa engångseffekter t.ex. det glapp som brukar uppstå mellan en kraftig expansion av studentantalet och prestationsnivån samt Lundakarnevalen
vilken traditionellt leder till färre studieprestationer. Det finns därför goda förutsättningar för universitetet att öka prestationsgraden redan nästa
budgetår.
Slutsatser
Universitetet förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtagan-
den och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. 142
Sannolikt kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp Prop. 1994/95:100
för treårsperioden 1993/94--1995/96. Bil. 9
Vad gäller den kritik som riktas mot universitetets resultatredovisning kommer regeringen att avvakta det svar universitetet lämnar till RRY
varefter regeringen avser återkomma till frågan.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
15. till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på I 810 729 000 kr.
C 4. Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 793 743 467 Reservation 4 211 317
1994/95 Anslag 918 372 000 1995/96 Förslag 1 394 255 000
varav 924 310 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under detta anslag beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med forskarutbildningen och viss forskning vid Lunds universitet. För
vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 45.
Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid Lunds universitet bedrivs inom åtta
fakulteter, nämligen humanistisk, teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig,
medicinsk, odontologisk, matematisk-naturvetenskaplig och teknisk fakul-
tet. Därutöver bedrivs konstnärligt utvecklingsarbete.
Totalt sett antogs 576 personer till forskarutbildningen under budgetåret 1993/94 vilket är en ökning med cirka 100 personer från budgetåret 1989/90. Andelen kvinnor bland de nyantagna har under samma period
ökat från 30 procent till 40 procent. Aktiviteten inom forskarutbildningen har ökat de senaste åren. Inom
forskarutbildningen var 3 783 registrerade budgetåret 1993/94 vilket är en ökning med cirka 200 från budgetåret innan. Nästan hälften av doktoranderna var heltidsaktiva och kvinnorna utgjorde en ökande del av de aktiva
forskarstuderande, såväl på heltid som på deltid.
Examinationen av doktorer var totalt sett något mindre än året innan medan antalet licentiatexamina fortsatte att öka.
Intäkterna från forskningen och forskarutbildningen uppgick till sam-
manlagt I 446 miljoner kronor. Cirka hälften av medlen kom via fakultetsanslagen, resten tillfördes av externa finansiärer.
Bil. 9
Sammunfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr.
1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser
Reservationsanslag 1995/96 1 394 255 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande
belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. 1995/96 1995796 1995/96 1995/96
tkronor) juhi95-juniv6 — juliv6-der96 — juli95-juniv6 juliv6-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Humanistisk 91 261 000 45 630 000 25-649 000 12 824 000 Teologisk 17 002 000 8 501 000 4 101-000 2051 000 Juridisk 4 121 000 7 061 000 3 009 000 I 504 000 Samhällsvetensk. 92 606 000 46 303 000 28 975 000 14.487 000 Medicinsk 147 992 000 73 996 000 20 026 000 10 013 000 Odontologisk 24 112 000 12-056 000 3.953 000 1979 000 Mat.-naturvet. 181-213 000 90 606 OND 49.558 000 24-779 DUO Teknisk 160 342 000 80 171 000 45 837 000 22-918 000 Konstn. utv. 3 365 000 1.932 000 Ers. f. lokalhyror 191 796 000 103 6838 000 Summa 924 310 000 469 945 000
I ersättning för lokalhyror ingår 4.6 miljoner kronor för perioden
juli 1995-juni 1996 och 7.1 miljoner kronor för perioden ju-
licdecember 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Av medel för lokalhyror som tidigare överförts till Medicinska forskningsrådet har 2 494 000 kr återförts till universitetet.
Slutsatser
Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
beräknas ske den I september 1996. I anslagsberäkningen ingår två miljo- — Bil. 9 ner kronor budgetåret 1995/96 som ett tillskott för ökade hyreskostnader. Fr.o.m. budgetåret 1997 beräknas det årliga beloppet uppgå till 6,1 miljoner kronor.
För nya lokaler för Biomedicinskt centrum har 4,6 miljoner kronor beräknats för perioden juli 1995-juni 1996 och 5,1 miljoner kronor för perioden juli-december 1996. Fr.o.m. budgetåret 1997 beräknas det årliga beloppet uppgå till 10,2 miljoner kronor. Ytterligare ökningar om sammanlagt 10,4 miljoner kronor har beräknats från de tidpunkter då resterande etapper tas i bruk. |
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
16. till Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 394 255 000 kr.
C 5. Göteborgs universitet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 631 052 000 Reservation 6 383 000 1994/95 Anslag 884 241 000 1995/96 Förslag 1 315 255 000
varav 876 631 000 beräkna för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Göteborgs universitet. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Göteborgs universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen +-9 Gymnasielärarexamen Hushållslärarexamen Juris kandidatexamen Konstnärlig högskoleexamen i konst och design Konstnärlig högskoleexamen i musik Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier 145
10 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
Läkarexamen Bil. 9 Musiklärarexamen Organistexamen Psykologexamen Slöjdlärarexamen (med inriktning mot textilslöjd) Socionomexamen Specialpedagogexamen (med inriktning mot komplicerad inlärningssituation och inriktning mot utvecklingsstörning) Teologie kandidatexamen Tandläkarexamen
Göteborgs universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt för-
ordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Göteborgs universitet har redovisat sin verksamhet under budgetåret
1993/94, både utifrån de övergripande mål statsmakterna ställt upp samt
utifrån de mål som fastställts av universitets styrelse. Årsredovisningen
inleds med att beskriva de förändringar som skett under budgetåret
1993/94. Universitetet har internt genomfört en genomgripande decentrali-
sering av beslutsfunktioner till fakultetsnivån dels föranledd av statsmak-
ternas decentralisering av beslutsbefogenheter till universiteten men även som försök att åstadkomma en klarare rollfördelning mellan verksamhetsföreträdare och tjänstemän.
Universitetet har under de senaste åren upplevt en kraftig tillväxt av antalet helårsstudenter. Sedan budgetåret 1990/91 har ökningen varit 40
procent, från 14 500 helårsstudenter till 20 500 budgetåret 1993/94.
Relativt sett har undervisningsområdet ökat mest, en dubblering har skett mellan budgetåren 1990/91 och 1993/94. Den största ökningen i absoluta tal har dock skett inom det samhällsvetenskapliga och humanistiska området som har ökat med cirka 3 000 helårsstudenter under samma
period. De flesta områden har dessutom tagit emot fler studenter än deras
uppdrag från universitetsstyrelsen omfattar.
Antalet helårsstudenter har ökat mer än antalet individer, vilket bl.a. innebär att varje student läser kurser med fler poäng än tidigare. Andelen
studenter som läser kurser utanför program har också ökat från 39 procent
under budgetåret 1992/93 till 42 procent budgetåret 1993/94. Dessutom har andelen studenter på fördjupningsnivån (C- och D-kurser) ökat från 13 procent 1991/92 till 19 procent 1993/94. Universitetet har även vidtagit åtgärder för att tillmötesgå den ökade efterfrågan på fördjupningskurser bl.a. genom att öka handledningskapaciteten.
Antalet ansökningar till universitetets utbildningar har generellt varit mycket stort. Andelen yngre studenter har ökat på flera områden och är särskilt hög inom matematik-naturvetenskap samt vid Handelshögskolan.
Vad gäller studieresultaten har universitet under budgetåret 1993/94 uppnått en prestationsgrad om 83 procent, vilket är i paritet med före-
gående år. Studieresultaten varierar mellan olika utbildningsområden,
medicin, odontologi, vård, övrigt samt undervisning ligger högt (94-96 146
procent prestationsgrad) medan andra områden ligger mellan 75 och 85
procent. Bil. 9
Universitetet har i sitt kvalitetsarbete lagt tyngdpunkten på kvalitetsutveckling inom utbildningen men en särskild utvärdering av forskningen
har påbörjats. Externa bedömare genomför för närvarande utvärderingar,
bl.a. medverkar universitetet i en pilotstudie på initiativ av europeiska rektorskonferensen som skall studera förutsättningarna för en kvalitetsbedömning av ett helt lärosäte.
Universitetet har i sin förenklade anslagsfronställning bedömt att takbe-
loppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas
med 59 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94--1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrevet att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 5 miljoner kronor under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag I 315 255 000 kr
Resultatbedömning
Universitetet har på ett föredömligt sätt brutit ner statsmakternas övergripande mål till fakultetsnivån samtidigt som kongruensen i målstruktu-
ren inte förvanskats. Uppföljningen av de lokalt beslutade målen på
verksamhetsområden är givande, men analysen och återredovisningen av statsmakternas utbildningsuppdrag bör utvecklas. 147
Bil. 9
Universitetet förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Med
stor sannolikhet kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
17. till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på I 315 255 000 kr.
C 6. Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 534 031 537 Reservation 3 097 000 1994/95 Anslag 697 438 000 1995/96 Förslag 1 078 541 000
varav 723 407 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under detta anslag beräknas all ersättning — inklusive ersättning för Jokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med forskarutbildningen och viss forskning vid Göteborgs universitet. För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 47.
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning. Forskning och forskarutbildning vid Göteborgs universitet bedrivs inom
humanistisk, samhällsvetenskaplig, medicinsk, odontologisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Därutöver bedrivs konstnärligt utvecklingsarbete.
Totalt sett antogs 348 personer till forskarutbildningen under budgetåret 1993/94 vilket är en minskning med cirka sex procent jämfört med året innan. Trots den minskade antagningen ökade det totala antalet doktorander till 3 800 (aktiva såväl som inaktiva). Andelen kvinnor bland de forskarstuderande är 39 procent. Andelen kvinnor var lägst inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet varför fakultetsnämnden har infört en
viktning för kvinnor med 1,25 i samtliga resursfördelningsmodeller där examina ingår som en parameter.
Inom flera fakulteter bedöms handledarkapaciteten finnas för en utökning av antalet doktorander, men antagningen begränsas av att studiefi-
nansiering saknas. Universitetet har bl.a. därför som mål att öka antalet
externfinansierade doktorandtjänster. Universitetet har generellt sett mindre andel externa medel än jämförbara lärosäten, även om andelen externa medel ökat till 22 procent av den totala omslutningen. Universitetsledningen eftersträvar en ökad forsknings- och forskarutbildningsvolym för att åstadkomma en bättre balans i relation till grundutbildningen. 148
Examinationen av doktorer var totalt sett relativ konstant, cirka 150 Prop. 1994/95:100 årligen. Antalet disputationer har ökat inom den humanistiska fakulteten, Bil. 9 medan den minskat inom den medicinska.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt
om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr.
1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 1 078 541 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96 (kronor) juli95-juni96 — juh96-dec96 — juli95-juni96 — juli96-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Humanistisk 92 385 000 46 192 000 22 496 000 11 248 000 Samhällsvetensk. 117 627 000 58 813 000 29 702 000 14 851 000 Medicinsk 147 910 000 73 955 000 19 208 000 9 604 000 Odontologisk 19 079 000 9 539 000 3 923 000 1 962 000 Mat.-naturvet. 119 894 000 59 359 000 32 929 000 16 465 000 Konstn. utv. 6 473 000 3 236 000 Bot. trädgården 4 755 000 2 377 000 Ers. f. lokalhyror 215 285 000 101 662 000 Summa 723 407 000 355 134 000
I ersättning för lokalhyror ingår 19,9 miljoner kronor för perioden juli 1995 — juni 1996 och 9,9 miljoner kronor för perioden juli — december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Av medel för lokalhyror som tidigare överförts till Medicinska forskningsrådet har 2 510 000 kr återförts till universitetet.
Bil. 9
Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
I anslagsberäkningarna ingår 3,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 som ett tillskott för ökade hyreskostnader för Botaniska institutionen.
För ny- och ombyggnader för ekonomutbildningar m.m. har 16,1 miljoner kronor beräknats för juli 1995 — juni 1996 och 8 miljoner kronor för juli — december 1996.
För nybyggnad för Matematiskt centrum etapp 2 har 1,5 miljoner kronor beräknats för juli 1995 — juni 1996 och 0,8 miljoner kronor för juli — december 1996.
Sammanlagt har alltså ett årligt belopp om 19,9 miljoner kronor tillförts anslagen.
Inflyttning i nybyggnad för Djurhus m.m. beräknas ske under budgetåret 1997. Det årliga tillskottet för ökade hyreskostnader beräknas till 29,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 18. till Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 078 541 000 kr.
C 7. Stockholms universitet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 416 047 000 Reservation 3 455 000 1994/95 Anslag 599 792 000 1995/96 Förslag 903 440 000
varav 603 641 000 = beräknat för juli 1995 - juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokal-
hyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Stockholms universitet. För
vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildning.
Stockholms universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Juris kandidatexamen
Psykologexamen 150
Socionomexamen Yrkesteknisk examen Bil. 9
Stockholms universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
I resultatredovisningen konstateras att efterfrågan på den utbildning som universitetet tillhandahåller under den redovisade perioden har varit större
än någonsin, till stor del beroende på rådande konjunkturläge men också
beroende på att Stockholms universitet är ett huvudstadsuniversitet och att antalet utbildningsplatser i förhållande till befolkningsunderlaget i upptagningsområdet är förhållandevis litet.
Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer överstiger takbeloppet för budgetåret 1993/94 med cirka 46 miljoner kronor.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde universitetet en prestationsgrad om
75 procent, vilket är samma som föregående år.
Ett aktivt kvalitetsutvecklingsarbete pågår vid Stockholms universitet.
Styrelsen har fastställt en plan för arbetet med kvalitetsutveckling. Enligt
beslutet skall kvalitetsarbete bedrivas på alla nivåer inom universitetet och varje nivå beslutar själv om former och innehåll.
Stockholms universitet redovisar för första gången ett årsbokslut som är framtaget efter den nya redovisningsmodell som gäller för statliga myndigheter. Utfallet av bokslutet bygger således på principer som inte
tidigare prövats inom universitetet. Årsbokslutet visar ett överskott vad gäller bidragsfinansierad forskning och ett underskott beträffande anslags-
finansierad utbildning och forskning. Detta hänför sig till vissa redovisningstekniska felaktigheter som kommer att rättas till inför nästa bokslut.
Universitetet har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att ut-
bildningsuppdraget inom utbildningsområdena humaniora, juridik och samhällsvetenskap bör ökas med 1 000 platser för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94 — 1995/796 (prop. -1992/93:169, bet. —1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrevet att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 5 625 000 kr under våren 1995. Regeringens föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 903 440 000 kr
Resultatbedömning
Ett mycket högt sökandetryck har resulterat i att universitetet expanderat långt över sitt takbelopp. Den stora efterfrågan på högskoleutbildning har
också medfört att antagningspoängen för många utbildningar ligger högt.
Med hänsyn till detta och mot bakgrund av det kvalitetsarbete som bedrivs inom den grundläggande högskoleutbildning finns inte anledning befara att kvaliteten i undervisningen blir lidande.
Prestationsgraden i universitetets grundläggande utbildning har som helhet förbättrats något under fyraårsperioden. Utvecklingen varierar dock mellan utbildningsområdena. En viss effektivitetsökning har uppnåtts och det nya resurstilldelningssvstemet har resulterat i ett bättre omhänderta-
gande av studenterna.
Slutsatser
Universitetet förefaller komma att fullfölja de särskilda åtaganden och de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer univer-
sitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden Prop. 1994/95:100 1993/94—-1995/96. Bil. 9
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
19. till Stockholms universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 903 440 000 kr.
C 8. Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 526 289 624 Reservation 4 868 150 1994/95 Anslag 712 511 000 1995/96 Förslag 1 096 034 000
varav 734 456 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med
forskarutbildning och viss forskning vid Stockholms universitet. För vissa
särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslagen C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid Stockholms universitet bedrivs inom humanistisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturve-
tenskaplig fakultet samt vid Internationella meterologiska institutet i
Stockholm. Under anslaget C 8 anvisas också medel — inklusive ersättning
för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — för forskning
och forskarutbildning vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Antalet nyintagna inom forskarutbildningen vid såväl juridisk som
samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig fakultet har ökat
något under den senaste fyraårsperioden och uppgick budgetåret 1993/94 till 293 personer. Samtliga fakulteter har bedrivit omfattande arbete för att förbättra prestationerna inom forskarutbildningen t.ex. genom skärpta krav för antagning till och bibehållande av doktorandplats.
Antalet avlagda examina inom forskarutbildningen har totalt sett ökat vid universitetet. Ökningen har skett inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet och vid samhällsvetenskaplig fakultet, där antalet doktorsexamina
budgetåret 1993/94 uppgick till 57, det högsta antalet någonsin. En viss
minskning har skett vid humanistisk och juridisk fakultet.
Andelen disputerade kvinnor har minskat något vid humanistiska fakulteten, medan andelen kvinnor som avlagt doktorsexamen vid matematisk näaturvetenskaplig fakultet nästan fördubblats under den senaste fyraårsperioden.
Intäkterna från forskning och forskarutbildning uppgick till sammanlagt Prop. 1994/95:100
537 miljoner kronor, varav 11,5 miljoner kronor tillförts av externa fi- — Bil. 9
nansiärer.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av propositonen Forskning för kunskap och framsteg (prop. -1992/93:170, bet. -1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) för treårsperioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Reservationsanslag 1 096 034 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. [995/96 1995/96 1995/96 1995/96 (kronor) juli95-juni96 juli96-dec96 — juli95-juni96 — juli96-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Humanistisk 109 219 000 54 609 0V0 28 191 000 14 095 000 Juridisk 20 780 000 10 390 000 2 877 000 1 438 000 Samhällsvetensk. 124 662 000 62 331 000 26 162 000 13 081 000 Mat.-naturvet. 278 530 000 139 290 000 52 208 000 26 104 000 Int. meteorolog. inst. 1 633 000 816 000 Viss forskn. vid Lärarhögskolan 6 780 000 3 390 000 Ers. f. lokalhyror 192 502 000 90 751 000 Summa 734 456 000 361 578 000
För verksamheten vid Manne Siegbahninstitutet (MST) har överförts 8 097 000 kr från matematisk-naturvetenskaplig fakultet till Naturvetenskapliga forskningsrådet avseende en period om 18 månader.
Av beloppet som beräknats för matematisk-naturvetenskaplig fakultet utgör 909 000 kr medel som överförs från Miljödepartementet för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål vid Institutet för tillämpad miljöforskning.
En teknisk justering av anslaget för matematisk-naturvetenskaplig fakultet har genomförts.
I ersättning för lokalhyror ingår 16,7 miljoner kronor för juli 1995 -juni 1996 och 8.3 miljoner kronor för juli — december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Bil. 9 Antalet examinationer inom forskarutbildningen har ökat och kan med
anledning av vidtagna åtgärder förväntas fortsätta att öka.
Slutsatser
Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
Vid beräkningen av anslaget för matematisk-naturvetenskaplig fakultet har hänsyn tagits till den överföring av MSI till Naturvetenskapliga forskningsrådet, den nya organisationen för nationella anläggningar, som beslutades av riksdagen våren 1993.
Inflyttning i nybyggnad för kemiskt övningslaboratorium (KÖL) beräknas ske den 1 juli 1995. I anslagsberäkningarna ingår, efter teknisk korrigering av beloppet, 25 miljoner kronor för för budgetåret 1995/96 som ett tillskott för ökade hyreskostnader. Fr.o.m. budgetåret 1997 beräknas det årliga beloppet uppgå till 16,7 miljoner kronor.
Inflyttning i planerad nybyggnad för geologi beräknas ske tidigast under år 1997. Det årliga tillskottet för ökade hyreskostnader beräknas till 17,1 miljoner kronor.
Inflyttning i det med Kungl. Tekniska högskolan gemensamma Fysikcentrum beräknas ske tidigast under år 1997. För KTH och universitetet beräknas sammanlagt 30,8 miljoner kronor som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
20. till Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på I 096 034 000 kr.
C 9. Umeå universitet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 429 668 103 Reservation 27 152 897 1994/95 Anslag 611 046 000 1995/96 Förslag 913 782 000
varav 612 664 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Umeå universitet. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning. 156
Umeå universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad Prop. 1994/95:100 1994:1101) rätt att utfärda följande examina: Bil. 9
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Bildlärarexamen Civilingenjörsexamen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4—9 Gymnasielärarexamen Hushållslärarexamen Ingenjörsexamen Juris kandidatexamen Konstnärlig högskoleexamen 1 konst och design Läkarexamen Psykologexamen Psykoterapeutexamen Slöjdlärarexamen (med inriktning mot textilslöjd) Socionomexamen Specialpedagogexamen”" Studie- och yrkesvägledarexamen Tandläkarexamen
+ med inriktning mot komplicerad inlärningssituation och inriktning mot utvecklingsstörning
Umeå universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Av årsredovisningen framgår att universitetet inte nått upp till sitt takbelopp. Det antal avlagda examina omfattande minst 120 poäng som enligt utbildningsuppdraget skall avläggas under treårsperioden kommer sannolikt att uppnås eftersom drygt en tredjedel avlagts under det första året. Utfallet är sämre beträffande antalet civilingenjörsexamina och grundskollärarexamina. Inom det naturvetenskaplig området är bedömningen att examinationsnivån kommer att ligga under planerad nivå.
Totalt för universitetet gäller att antalet helårsstudenter ökat med 17 procent och antalet helårsprestationer med 14 procent. Den genomsnittliga prestationsgraden uppgick till 85 procent att jämföras med 87 procent föregående År.
Basårsutbildningen har omfattat 145 studerande.
Antalet distansstuderande utgör 30 procent av alla grundutbildningsstuderande, vilket motsvarar cirka 4 700 studerande. Största antalet återfinns inom det filosofiska området.
Intäkter av uppdragsutbildning uppgick till cirka 43 miljoner kronor. 157
Universitetet har antagit ett sexårigt kvalitetssäkringsprogram. Styrelsen Prop. 1994/95:100 har tagit initiativ till en utvärdering med hjälp av internationell expertis. — Bil. 9 Två områden står i fokus för utvärderingen, nämligen universitetets ledningsformer och organisation samt det interna arbetet med utvärdering och kvalitetsutveckling.
Universitetet verkar också för att stödja och främja samarbete med näringslivet och andra regionala intressenter.
Som en naturlig länk mellan universitetet och det omgivande samhället fungerar också det ombyggda och utökade Bildmuseet som återinvigdes
våren 1994. Nya program och kursutbud som inletts under året är bibliotekarieut-
bildning, utbildning i idrott och annat ämne inom lärarutbildningen, tandteknikerutbildning och fullständig juristutbildning. Planerna på ut-
bildning i gastronomi och servicemanagement har vidareutvecklats.
Universitetet har i sin förenklade unslagsframställning bedömt att de sammanlagda takbeloppen för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer kommer att utnyttjas under treårsperioden.
Universitetet anför att det finns behov av att höja antalet ersättningsbe-
rättigade helårsprestationer inom utbildningsområdet Övrigt. Universitetet anhåller om att som särskilt uppdrag under året 1996 få delta i projektet "School for Scandinavian studies”, för vilket krävs ett
resurstillskott på 435 000 kr.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Redan nu vill dock regeringen avisera att man därvid avser att tillmötesgå universitetets begäran om höjning av antalet ersättningsberättigade helårsprestationer inom utbildningsområdet Övrigt.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 1 250 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 913 782 000 kr
Resultatbedömning
Den genomsnittliga prestationsgraden i universitetets grundläggande utbildning har sjunkit något jämfört med budgetåret 1992/93. Prestationsgraden varierar i hög grad för olika typer av utbildningar.
Naturvetenskapliga utbildningar och lärarutbildningar har svårast att nå planerad examinationsnivå.
En utbyggnad av universitetet sker successivt, men ännu behövs en ökning avseende bredd och djup i utbildningsutbudet för att universitetet skall kunna betraktas som fullt utbyggt.
Flera lovvärda initiativ har tagits av ledningen för att öka bredd och utbud i utbildningen under det senaste året. Vad avser kvalitetsaspekterna har universitetet också inlett ett värdefullt arbete.
Slutsatser
Bil. 9 Universitetet förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Vad gäller den kritik som RRV riktat mot universitetets resultatredovisning kommer regeringen att avvakta det svar som universitetet lämnar till RRV, varefter regeringen avser att återkomma till frågan.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
21. till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 913 782 000 kr.
C 10. Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 455 370 700 Reservation 3 987 842 1994/95 Anslag 496 487 000 1995/96 Förslag 742 419 000
varav 496 110 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under detta anslag beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med forskarutbildningen och viss forskning vid Umeå universitet. För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid Umeå universitet bedrivs inom humanistisk, samhällsvetenskaplig, medicinsk, odontologisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Därutöver bedrivs konstnärligt utvecklingsarbete.
Universitetet framhåller att dess läge och det faktum att många institu-
tioner fortfarande är förhållandevis unga delvis präglar forskning och forskarutbildning. Inom flera av fakulteterna saknas fortfarande ämnen som finns vid de äldre svenska universiteten. Inom exempelvis juristutbildningen, tillämpad fysik och moderna språk är forskningsorganisationen bristfällig eller saknas helt. Universitetet framhåller att det skulle vara en lönsam investering för samhället att bygga färdigt universitetet.
En markant ökning av antalet nya doktorander vid framförallt den samhällsvetenskapliga fakulteten redovisas. Drygt 50 antogs till forskarutbildningen verksamhetsåret 1993/94 jämfört med 31 respektive 32 bud-
getåren 1991/92 och 1992/93.
inte ökat under de senaste åren. Inom den medicinska fakulteten anges Bil. 9 bl.a. studiefinansicringssystemet vara en orsak.
De externt finansierade anslagen var för den samhällsvetenskapliga fakulteten för första gången större än fakultetsanslagen. De externa anslagen uppgick till 82 miljoner kronor, en ökning med 24 procent, medan fakultetsanslagen ökade med åtta procent till 80 miljoner kronor. De externa anslagen vid odontologisk fakultet ökade med 60 procent under perioden 1990-1994. Intäkterna av uppdragsforskning uppgick till 8,3 miljoner kronor och kostnaderna till 7,2 miljoner kronor.
Författandet av vetenskapliga artiklar i internationell tidskrifter tillmäts stor betydelse inom universitetet. Exempelvis har de medicinska institutionernas publiceringsverksamhet i internationella tidskrifter ökat med cirka 40 procent under de senaste fyra åren. Inom det humanistiska området är det traditionellt i första hand språkämnena som publicerar sig internationellt. Universitetet har också ett omfattande internationellt forskningssamarbete med främst Västeuropa och USA.
11 Riksdagen 199-495. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 742 419 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. 1995/96 [995796 19957/96 1995/96 (kronor) juli95-juni96 juli96-dec96 — juli95-juni96 — juli96-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Humanistisk 47 846 000 23 923 000 9.472 000 4 736 000 Samhällsvetensk. 81 010 000 40 505 000 13 435 000 6 717 000 Medicinsk 121 628 000 60 814 000 12 667 000 6 333 000 Odontologisk 23 231 000 11 616 000 3 079 000 1 539 000 Mat.-naturvet. 137 355 000 68 677 000 23 974 000 11-987 000 Konstn. utv. 6038 000 304 000 Ers. f. fokalhyror 84432 000 40 470 000 Summa 496 110 000 246 309 000
Resultatbedömning
Universitetets ansträngningar att höja kvaliteten vad gäller forskning och forskarutbildning har givit resultat i form av ökat antal forskarstuderande.
Slutsatser
Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 9 Regeringen föreslår att riksdagen
22. till Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 742 419 000 kr.
C 11. Linköpings universitet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 383 082 000 Reservation 1 504 000 1994/95 Anslag 525 925 000 1995/96 Förslag 793 665 000
varav 530 493 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning —- som är förenad med
det utbildningsuppdrag som skall gälla för Linköpings universitet. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildning.
Linköpings universitet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Civilingenjörsexamen Folkhögskollärarexumen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 Gymnasielärarexamen Ingenjörsexamen Läkarexamen Slöjdlärarexamen > Yrkesteknisk examen
+ Gäller inriktning mot trä och metallslöjd.
Linköpings universitet har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Linköpings universitet beskriver det gångna verksamhetsåret som förändringarnas och möjligheternas år. En stark tillväxt har ägt rum och av årsredovisningen framgår att universitetet har redovisat helårsprestationer som inte ryms inom takbeloppet till ett värde av 7 miljoner kronor. Grundutbildningen har under de senaste fem åren (1989/90 - 1993/94) 163
expanderat kraftigt. Ökningen av det totala antalet registrerade uppgår till
35 procent under perioden och motsvarar cirka 1 000 studenter per år. — Bil. 9
Antalet avlagda examina har på grund av en naturlig eftersläping ej ökat i lika hög grad, utan med 22 procent. Lärarkapaciteten har under samma
period varit i det närmaste konstant, men kommer till nästa år att öka på
grund av pågående rekryteringar. Flera nya program har utvecklats och införandet av dessa kommer att medföra en breddning av utbildningsutbudet.
Den genomsnittliga prestationsgraden redovisas ej explicit, men är enligt universitetet god. Då de olika fakulteterna räknas samman uppgår den till cirka 84 procent. Detta är tre procentenheter lägre än föregående år.
Hälsohögskolans läkarutbildning har en mycket hög prestationsgrad på cirka 96 procent. För fakultetens fristående kurser är den dock betydligt lägre, cirka 75 procent. Detta kan bero på svårighet att rekrytera till dessa. Fler än beräknat har i stället antagits till läkarutbildningen. Den tekniska fakulteten redovisar en prestationsgrad på knappt 80 procent, vilket innebär en liten minskning jimfört med föregående år. Minskningen har skett på alla civilingenjörsutbildningar och det är första gången det händer under den tioårsperiod som redovisningen skett med samma principer. En förklaring kan vara att terminsregistreringen ersatts med registrering på kursnivå. En sänkning har dock ej skett för ingenjörsutbildningarna. Den filosofiska fakultetens prestationsgrad är 85 procent. Inom denna fakultet höjs siffran av samhällsvetenskapen som både har stor volym och hög genomströmning.
Lärarutbildningarna är de enda som har svårt att uppfylla utbildningsuppdragets krav vad gäller minsta antalet examinerade. Detta gäller för alla lärarutbildningar, utom för grundskollärarutbildningen 1-7. Särskilt svårt att rekrytera studenter har det praktisk-pedagogiska året för gymnastielärare.
Linköpings universitet har ett stort internationellt studentutbyte. Den tekniska fakulteten deltar i många utbytesprogram och utbytet har ökat kraftigt under de senaste åren. Den filosofiska fakulteten deltar i flera utbytesprogram och inom ramen för en av terminerna i programmet för Internationell ckonomutbildning läser 90 studenter kurser utomlands.
Ett kvalitetsråd har inrättats för att underlätta samordning och utveckling av universitetets kvalitetsutvecklingsarbete. Dess uppgifter och arbete
presenteras i årsredovisningen. Inom de olika fakulteterna har också ett
antal utvärderingar och förändringsarbeten ägt rum.
Uppdragsutbildningen redovisar intäkter för drygt 9 miljoner kronor. Den största intäktsposten är kommuner och landsting som motsvarar drygt 5 miljoner kronor. De kunskapsproducerande enheterna har under verksamhetsåret omformats till centrumbildningar med egna styrelser, nära knutna till närmast berörda institution, eller helt integrerats i respektive institution för att förstärka kopplingen mellan uppdragsverksamheten och berörda institutioner och fakulteter, samtidigt som de ekonomiska målen tydliggörs.
RRV:s revisionsberättelse bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. RRV påpekar vissa brister i förvaltningen, men framhåller 164
ansvarsområden och bättre kvalitet på det underliggande materialet. Bil. 9
Med anledning av kritik av Linköpings universitets ekonomi-administration framförd av RRV tillsattes i april 1994 en kommitté med uppdrag att stödja Linköpings universitet att åtgärda framförda påpekanden samt att lämna bedömning av de åtgärder som universitetet vidtagit. Kommittén bedömer att de åtgärder som vidtagits sannolikt löser en del av problemen, men att de ej är tillräckliga för att åstadkomma en varaktig för-
bättring av ledningens möjligheter att styra verksamheten och ekonomin
inom universitetet. För att lösa detta måste befogenhets- och ansvarsför-
delningen mellan den centrala nivån, fakultetsnivån och institutionsnivån
tydliggöras i lokala beslut och delegeringsordningar, en hierarkisk beluts-
och ansvarsordning avseende de ekonomiska frågorna bör tas fram och
den administrativa organisationen behöver förenklas och förtydligas. Därutöver föreslås ytterligare åtgärder för att förbättra den administrativa styrningen. |
Universitetet har i sin förenklade anslagsframsiällning bedömt att med den utbildningsvolym som de erbjuder, så kommer universitet totalt under treårsperioden överstiga de sammanlagda takbeloppen med cirka 85 miljoner kronor. Universitetet önskar med anledning av nya utbildningar och ökning av civilingenjörsutbildningen höjt takbelopp utan att specifice-
rå summan.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det — utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 2 500 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 793 665 000 kr
Resultautbedömning
Universitetets årsredovisning är uppdelad fakultetsvis och välformulerad. Det hade dock inte varit någon nackdel med en något längre allmän översikt, samt en större samordning i de olika fakulteternas redovisningar.
En mycket kraftig expansion har ägt rum under de senaste åren, vilken bland annat inneburit att antalet avlagda examina minskat i förhållande till antalet studenter. Detta förväntas rätta till sig under de kommande åren.
Minskningen i prestationsgrad kan antagligen till viss del förklaras med den tekniska fakultetens övergång från terminsregistrering till registrering på kursnivå. En annan del av förklaringen kan vara att fler studerar på fristående kurser, vilket erfarenhetsmässigt oftast medför en sänkning av prestationsgraden. Eftersom en stor ökning skett av antalet studenter kan den genomsnittliga prestationsgraden förväntas öka framöver om inte antalet sökande också ökar.
Slutsatser
Bil. 9 Universitetet förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Med högsta sannolikhet kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
23. till Linköpings universitet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 793 665 000 kr.
C 12. Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning :
1993/94 Utgift 239 638 616 Reservation 905 000 1994/95 Anslag 283 815 000 1995/96 Förslag 487 320 000
varav 324 737 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under detta anslag beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med forskarutbildningen och viss forskning vid Linköpings universitet.
För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslagen
C 45. Vissa särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid Linköpings universitet bedrivs inom tre fakulteter: teknisk, medicinsk och filosofisk fakultet. I den filosofiska fakulteten ingår Tema, som är en tvärvetenskaplig inrättning.
Intäkterna och kostnaderna av forskarutbildningen var ungefär lika stora,
cirka 287 miljoner kronor. Intäkterna från forskningen var 462 miljoner
kronor medan kostnaderna endast var 412 miljoner kronor. Det positiva resultatet är dels en effekt av nya invärderings- och avskrivningsprinciper, dels beroende av en kraftig ökning av de externa medlen under året.
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser Reservationsanslag 1995/96 487 320 000 kr Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen: Fakultet m.m. 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96
| (kronor) | juli9S-juniIY6 — juliY6-dec96 — juli95-juni9I6 — juli96-dec96 Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. |
| Filosofisk | 9 634 000 4 817 000 2 150 000 1.075 000 |
| Medicinsk | 71 603 000 35 802 000 6 600 000 3 300 000 |
| Teknisk | 109 885 000 54 944 000 32 446 000 16 223 000 |
| Tema | 44 197 000 22 099 000 8 505 000 4 252 000 |
Ers. ft. lokalhyror 89 415 000 44 922 000 Summa 324 737 000 162 583 000
I ersättning för lokalhyror ingår 35 miljoner kronor för perioden juli 1995 — juni 1996 och 20,4 miljoner kronor för perioden juli — december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Av medel för lokalhyror som tidigare överförts till Medicinska forskningsrådet från Linköpings universitet har 827 000 kr återförts till universitetet.
Slutsatser
Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
Inflyttning i om- och tillbyggda lokaler för Institutionen för fysik och mätteknik beräknas ske succesivt fr.o.m. 1 juli 1995. Det sammanlagda årliga tillskottet för ökade hyreskostnader beräknas uppgå till 41,8 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
24. till Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 487 320 000 kr.
C 13. Karolinska institutet: Grundutbildning
1993/94 Utgift 269 008 000 Reservation -13 070 661 1994/95 Anslag 322 182 000 1995/96 Förslag 475 139 000
varav 314 275 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Karolinska institutet (KT). För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildningen.
KI har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen
Högskoleexamen
Logopedexamen Läkarexamen Optikerexamen Psykoterapeutexamen Sjukgymnastexamen Tandläkarexamen
KI har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisningar och anslagsframställningar avseende budgetåret 1993/94.
KI redovisar i sin årsredovisning en bild av utvecklingen av antalet examinerade under den senaste tioårsperioden som visar en successiv förbättring. En åtgärd i strävan att öka prestationsgraden är att skärpa de särskilda behörighetskraven samt att införa en prov- och intervjubaserad antagning. Vidare har KI under året arbetat med förnyelse av såväl utbildningsutbudet som undervisningsformerna. Ett ökat inslag av problembaserad undervisning stimuleras i samband med att studieplanerna för flera utbildningar förändras.
Riksrevisioneverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller flera invändningar som gäller redovisning av interna transaktioner samt att KI:s egen redovisning inte stimmer med riksredovisningen. 169
I den förenklade anslagsframställningen gör KI bedömningen att takbe- = Prop. 1994/95:100 loppet för treårsperioden som helhet kommer att utnyttjas. Den minskade = Bil. 9 dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen har frigjort kapacitet som gör att kompetensen inom detta område kan utnyttjas för andra kategorier. KI utvecklar därför nu en biomedicinsk utbildning med en stark inriktning mot näringslivets behov som planeras påbörjas hösten 1995.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94 — 1995/96 (prop. — 1992/93:169,bet. — 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser
Reservationsanslag 475 139 000 kr
Resultatbedömning
KI har under de senaste åren inlett ett omfattande reformarbete inom grundutbildningen som innebär en förnyelse av de etablerade utbildningslinjerna och en breddning av utbildningsutbudet. Den genomsnittliga prestationsgraden har ökat och KI vidtar ytterligare åtgärder för att förbättra denna.
Slutsatser
KI förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och överstiga de exaumenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer KI att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Vad gäller den kritik som RRV riktat mot KI:s resultaträkning kommer regeringen att avvakta det svar som KI lämnar till RRV. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 9
Regeringen föreslår att riksdagen
25. ull Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 475 139 000 kr.
C 14. Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning
1993/94 Utgift 342 264 000 Reservation -13 419 152
1994/95 Anslag 488 481 000
1995/96 Förslag 759 358 000
varav 503 252 000 — beräknat för juli 1995 —- juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning - inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med forskarutbildningen och viss forskning vid Karolinska institutet (KI). För vissa särskilda ändamål kan ersättning också ehållas från anslagen C 45. Vissa särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Forskning och forskarutbildning vid KI bedrivs inom medicinsk och odontologisk fakultet.
KI är en organisation som är starkt dominerad av forskning och forskar-
utbildning. Av den totala omslutningen avser närmare 80 procent forsk-
ning och forskarutbildning, varav externa finansiärer svarar för den största
delen. KT har under året varit framgångsrikt när det giller att knyta till sig framstående forskare till ledande akademiska tjänster.
KI framhåller i sin årsredovisning att forskarutbildningen är en av KI:s
hörnpelare. KI har arbetat fram ett program för strukturering och kvalitetssäkring av forskarutbildningen, delvis med internationell förebild. Den största svårigheten är studiefinansieringen för doktorander. Omvandlingen av utbildningsbidrag till doktorandtjänster innebär kraftigt ökade kostnader för KI. Detta är ett stort dilemma för KI eftersom efterfrågan på doktorandtjänsterna är stor och ökande. KI svarar ensamt för 15 procent av den svenska högskolans examinerade doktorander.
KI har i sin förenklade anslagsframställning framhållit det stora problemet med finansieringen av forskarutbildningen. Om statsmakternas och industrins ambitioner att öka examinationen av doktorander skall bli verklighet måste statsmakternas krav på omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster följas av en ekonomisk kompensation. Trots omvandling inom befintliga ramar kommer KI inte ens kunna upprätthålla nuvarande nivå nästa budgetår.
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:338) för treårsperioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 759 358 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande
belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildning.
Fakultet m.m. 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96 (kronor) juli95-juniv6 juli96-dec96 — juli95-juni96 — juli96-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Medicinsk 320 853 000 160 427 000 31 389 000 15 694 000 Odontologisk 31 507 000 15 754 000 6 041 000 3 021 000 Ers. f. lokalhyror 150 892 000 79 926 000 Summa 503 252 000 256 106 000
I ersättning för lokalhyror ingår 12 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996 och 9,3 miljoner kronor för perioden juli - december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Av medel för lokalhyror som tidigare överförts till Medicinska
forskningsrådet från Karolinska institutet har 4 998 000 kr återförts
till KI.
Slutsatser
Med anledning av att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
Inflyttning i de lokaler som KI disponerar i Tekniska högskolans huvudbyggnad beräknas ske den 1 juni 1995. I anslagsberäkningarna ingår 0,9 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996 och 0,5 miljoner kronor för perioden juli - december 1996.
Upprustningen av KI:s lokaler i Solna har påbörjats. Inflyttning i upprustade lokaler sker succesivt med början redan under budgetåret 1994/95. Inflyttning i den nya laboratoriebyggnaden som ingår i åtgärdsplanen
beräknas ske vid årsskiftet 1996/97. I anslagsberäkningarna ingår 11,1 miljoner kronor för juli 1995 - juni 1996 och 8,9 miljoner kronor för juli — Bil. 9 1996 - december 1996. Det permanenta årliga tillskottet härav uppgår till 17,7 miljoner kronor. Budgetåret 1997 beräknas ytterligare 47,4 miljoner kronor tillkomma för ökade hyreskostnader. Enligt planerna tillkommer ytterligare 27,1 miljoner kronor under perioden därefter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
26. till Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 759 358 000 kr.
C 15. Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning
1993/94 Utgift 376 242 456 Reservation 5 200 544
1994/95 Anslag 570 837 000 1995/96 Förslag 865 903 000 varav 578 384 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning —- som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Kungl. Tekniska högskolan (KTH). För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Kungl. Tekniska högskolan har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Arkitektexamen Civilingenjörsexamen Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
Kungl. Tekniska högskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
KTH har under året genomfört stora organisatoriska förändringar och halverat antalet institutioner. De elva sektionerna har sammanslagits till sex delfakulteteter. Den nya organisationen bygger på decentralisering och delegation till institutioner och delfakulteter.
KTH beräknar att nå upp till antalet examina som anges i utbildnings- Prop. 1994/95:100
uppdraget eftersom antagningarna ökat de senaste åren. Detta har emeller- = Bil. 9
tid ännu inte hunnit slå igenom i examinationen.
I den samordnade antagningen sökte 9 500 studenter till KTH:s utbildningar och i den lokala antagningen sökte drygt 2 000 studenter. Dessa kan dock i praktiken delvis vara samma personer. Sammanlagt kunde knappt 3 500 sökande antas.
Högskolan var budgetåret 1993/94 nära att uppnå takbeloppet på 381 443 000 kr. Ersättningen motsvarade 378 515 000 kr, vilket var högre än
vad KTH tidigare prognostiserade.
Den genomsnittliga prestationsgraden uppgick till 82 procent. Det är en minskning med 4-7 procentenheter jämfört med de senaste åren. KTH kommer att djupare analysera resultatet för budgetåret 1993/94 och de
problem som finns vid jämförelse med tidigare år.
Högskolan har uppfyllt sina särskilda åtaganden, vilket innebär att de profilerat grundutbildningen med inriktningar mot flygteknik och träråvaruteknik samt anordnat teknisk basårsutbildning motsvarande 120 helårsstudenter.
I årsredovisningen framgår ej i vilken mån och på vilket sätt KTH arbetar med kvalitetsfrågor. Grundutbildningen redovisar ett överskott på 27 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. Detta beror enligt högskolan bl.a. på den försiktighet som iakttagits vid övergången till det nya resurstilldelningssystemet samt den tekniska omläggningen av utrustnings- och inredningsfinansiering. Intäkterna från uppdragsutbildningen uppgår till 4 miljoner kronor.
Högskolans totala omsättning uppgår till 1 789 miljoner kronor under
taträkningen som 51 678 000 kr. Motsvarande post i balansräkningen
uppgår dock till 120 651 000 kr, där ingående anslagsteservationer från föregående räkenskapsår medlagts.
KTH hemställer i sin förenklade anslagsframställning att högskolan tillförs ytterligare medel för grundutbildningen motsvarande 47 miljoner kronor. Av dessa medel avser 22 miljoner kronor förnyelse av utbildningen genom förstärkning av datorkraft och 25 miljoner kronor motiveras med de negativa ekonomiska konsekvenser som det nya resurstilldelningssystemet medfört för KTH.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Summanfattning ,
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Eventuella medel för ytterligare studenter kommer att fördelas av
regeringen på lärosäten i den proposition som avses lämnas till riksdagen under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 865 903 000 kr
Resultathedömning
Högskolans årsredovisning är mycket kort. Siffermaterial redovisas men någon djupare analys görs ej.
En expansion av antalet studenter har ägt rum under de senaste åren, men omfattningen redovisas ej varför det är svårt att dra några slutsatser om högskolans möjligheter att genomföra utbildningsuppdraget.
Minskningen i prestationsgrad jämfört med tidigare år beror antagligen
på en skillnad i redovisningsprinciper. Jämförelsen blir därför ej menings-
full.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att uppfylla de examenskrav som
ingår i utbildningsuppdraget. De särskilda åtagandena kommer att fullfö-
ljäs. Med högsta sannolikhet kommer universitetet att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
27. till Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 865 903 000 kr.
Bil. 9
C 16. Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och .
forskarutbildning
1993/94 Utgift 299-158 534 Reservation 1 931 466 1994/95 Anslag 485 827 000 1995/96 Förslag 732 139 000
varav 488 484 000 — beriknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under detta anslag beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med forskarutbildningen och viss forskning vid Kungl. Tekniska hög-
skolan. För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från
anslagen C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. och C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
KTH anför i årsredovisningen att man under de senaste fem åren haft en stadig ökning av antalet forskarexamina och konstaterar att forskarexaminationen eventuellt kan fördubblas till år 2000, räknat från budgetåret 1990/91. Högskolan har budgetåret 1993/94 utfärdat 97 licentiatexamina och 101 doktorsexamina.
KTH hemställer i sin förenklade unslagsfronställning att högskolan tillförs ökade medel för forskning och forskarutbildning. De ökade medelsbehoven består av 25 miljoner kronor för att anpassa de fysiska resurserna m.m. till den omorganiserade verksamheten, 20 miljoner kronor för finansiering av en ny institution inom området bygg- och fastighetsforskning samt 10 miljoner kronor för finansiering av basanslag till Halvledartaboratoriet, vilket tidigare finansierats av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning ;
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) för treårsperioden 1993/94-19935/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 732 139 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av de fakultetsvis beräknade posterna bör minst de belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96 (kronor) Juli95-juniIY6 — juli96-dec96 — juli95-juni96 juli96-dec96
Anslag Anslag Studiefin. Studiefin. Teknisk 297 657 000 148 328 000 56 511 000 28 256 NN Ers. f. lokalhyror 190-827 000 94 827 000 Summa 488 484 000 243 655 000
I ersättning för lokalhyror ingår 11,9 miljoner kronor för perioden juli 1995 — juni 1996 och I0,1 miljoner kronor för perioden juli — december 1996 som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
Slutsatser
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den överföring av Manne Siegbahninstitutet (MSD till Naturvetenskapliga forskningsrådet, den nya organisationen för nationella anläggningar som riksdagen beslutade om våren 1993. För verksamheten vid MSI under perioden juli 1995 till december 1996 har överförts 12 782 000 kr för drift, exklusive kostnader för lokaler, el. värme och vatten.
Inflyttning i förbättrade lokaler har skett för Institutionen för akustik. I anslagsberäkningarna ingår 1,9 miljoner kronor för perioden juli 1995 juni 1996 och 0,9 miljoner kronor för perioden juli — december 1996 som ett ytterligare tillskott för ökade hyreskostnader.
För ombyganaden av KTH:s huvudbyggnad som successivt färdigställs ingår i anslagsberäkningarna 10,1 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996 och 9,2 miljoner kronor för perioden juli — december 1996. Yuerligare 4,1 miljoner kronor beräknas fr.o.m. budgetåret 1997. 177
12 Riksdagen 199-895] saml. Nr 100. Bilaga 9
Inflyttning i det med Stockholms universitet gemensamma Fysikcentrum beräknas ske tidigast 1997. För KTH och Stockholms universitet beräknas Bil. 9 sammanlagt 30,8 miljoner kronor som ett tillskott för ökade hyreskostnader.
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 9, s. 150) angavs att högskolan bör kunna räkna med ytterligare 25 miljoner kronor tidigast fr.o.m. budgetåret 1995/96 för anpassning av de fysiska resurserna m.m. till omorganisationen av verksamheten. Regeringen föreslår att en förnyad
prövning av detta resurstillskott görs i samband med att ställning tas till
nya angelägna ändamål inför nästa treåriga planeringsperiod. Även de resurstillskott som nu begärs av KTH får prövas i detta sammanhang.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
28. till Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 732 139 000 kr.
C 17. Högskolan i Luleå: Grundutbildning
1993/94 Utgift 200 443 000 Reservation 7 528 000
1994/95 Anslag 291 686 000
1995/96 Förslag 447 371 000
varav 299 370 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Luleå. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Luleå har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Civilingenjörsexamen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 49 Ingenjörsexamen Musiklärarexamen Organistexamen Yrkesteknisk examen
Högskolan i Luleå har avgivit sin första årsredovisning enligt förord- Prop. 1994/95:100 ningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ- — Bil. 9 ning avseende budgetåret 1993/94.
Av årsredovisningen framgår att högskolan troligen når upp till målet att examinera 800 civilingenjörer och 300 grundskollärare 1-7 under treårsperioden 1993/94 — 1995/96. Däremot kommer målet 60 grundskollärare 4-9 sannolikt inte att nås.
Examinationsfrekvensen för civilingenjörerna läsåret 1993/94 har stigit något i förhållande till året innan. Endast 55 ingenjörsexamina har utfärdats under året beroende på att dataingenjörslinjen gjorts om från 80
poäng till 120. Antalet examinerade från utbildningar omfattande minst
120 poäng inom samhällsvetenskap och humaniora har minskat kraftigt i förhållande till tidigare år. Orsaken är att många studenter på ekonomlinjen fortsatte sina studier för att senare kunna ta magisterexamen och den kärva situationen på arbetsmarknaden. Inom lärarutbildningarna har färre examina utfärdats än tidigare år. En analys av orsakerna görs av högskolan. Inom området musik ligger examinationen nära 100 procent. Många av de examinerade får arbete i Norrland vilket bl.a. har lett till en kraftig ökning av andelen behöriga musiklärare i skolorna.
Högskolan har ej nått upp till sitt takbelopp om 206 350 000 kr och inte heller till sitt garantibelopp som uppgår till 200 443 000 kr inklusive särskilt åtagande.
Antalet förstahandssökande till det tekniska utbildningsområdet har minskat oroväckande. Särskilt ingenjörsutbildningarna har haft svårt att fylla utbildningsplatserna. Inom samhällsvetenskap och humaniora har sökandetrycket ökat kraftigt. Vad gäller lärarutbildningarna är antalet sökande tillfredsställande även inom dem med naturvetenskaplig inriktning. Inom det konstnärliga utbildningsområdet varierar sökandetrycket för de olika utbildningarna.
Högskolan uppnådde en genomsnittlig prestationsgrad om 78 procent. Prestationsgraden varierar kraftigt från nästan 100 procent för konstnärlig utbildning till strax under 70 procent för ingenjörsutbildningen.
Basårsutbildningen har omfattat 60 studerande varav 51 inom det tekniska området. Av dessa fortsatte 35 till civilingenjörsutbildningen.
Högskolan arbetar mycket medvetet med att sprida information om sin verksamhet genom information i gymnasier, besök i företag, näringslivspraktik och examensarbeten i företag m.m. Högskolan bedriver uppdragsutbildning inom två huvudområden, nämligen fortbildning för skola och barnomsorg samt utbildningar inom ekonomi och teknik för samhälle, organisationer och företag. Kostnaderna om drygt 5 miljoner kronor täcks väl av inkomsterna.
Ett av högskolans mål är att allt fler studenter skall kunna förlägga en del av sin studietid till ett utländskt universitet och förutsättningar skall skapas för att ta emot allt fler utländska studenter i Luleå. Utvecklingen under året har varit positiv. Kurser på engelska har utvecklats, utbytesavtal finns med några länder i Europa samt med USA, Kanada och Australien förutom ERASMUS och ISEP m.m.
Högskolan har givit utbildningsnämnderna i uppdrag att som central Prop. 1994/95:100
uppgift arbeta med utbildningens kvalitet. Vidare har ett arbete inletts som = Bil. 9
syftar till att utveckla hela verksamhetens kvalitet. |
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till knappt 290 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var cirka 11 miljoner kronor. En osäkerhet om långsiktiga konsekvenser av resurstilldelnings-
systemet har lett till en mycket återhållsam attityd under året.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbe-
loppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer kommer att
uppnås för budgetåret 1995/96 men inte för hela treårsperioden.
Högskolan föreslår att den får byta namn till Tekniska universitetet i Luleå.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 utgör bas för planeringen. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Eventuella medel för ytterligare studenter fördelas av regeringen på lärosäten i den proposition som avses lämnas till riksdagen under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 447 371 000 kr
Resultatbedömning
Högskolan har på ett kreativt sätt formulerat mål och redovisat uppnådda resultat på ett föredömligt och smakfullt sätt. En god bild av högskolan framträder.
Under senare år har utbildningarna byggts ut varför antalet studerande successivt ökar. Den något låga examinationen förväntas öka framöver.
Högskolan har i sin verksamhetsidé lagt tonvikten på kvalitetsfrågorna,
vilket inger förtroende och visar på framtida möjligheter att attrahera studerande med hög kvalitet i utbildningen som argument. Högskolans aktiva arbete med att sprida information om sin verksamhet till gymnasieskolor och näringsliv samt involvera företagen i verksamheten har lett att det finns en större andel högskoleutbildade tekniker i företagen i Norrbotten än i övriga landet. Detta bör vara en fördel för Norrbotten i en kom-
180 mande konjunkturuppgång.
Slutsatser
Bil. 9 Högskolan förefaller att komma att fullfölja de åtaganden som ingår i utbildningsuppdraget. Utbildningsuppdraget bör vara oförändrat nästa budgetår. Det är osäkert om högskolan kommer att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
Högskolans namn bör inte ändras.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
29. till Högskolan i Luleå: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 447 371 000 kr.
C 18. Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning
m.m. 1993/94 Utgift 124 614 523 Reservation 411 405 1994/95 Anslag 164 508 000 1995/96 Förslag 245 733 000
varav 164 425 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med forskarutbildningen och viss forskning vid Högskolan i Luleå. För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Vid Högskolan i Luleå bedrivs forskning och forskarutbildning inom
teknisk fakultet. Därutöver bedrivs konstnärligt utvecklingsarbete.
Högskolan anger i årsredovisningen att den interna tilldelningen av resurser till avdelningarna baseras på prestationer, framförallt i forskarutbildningen. Antalet forskarexamina uppgår till 59 under året, varav 24 är doktorsexamina. Antalet avlagda doktorsexamina har ökat med 10 i
förhållande till året innan. Under året antogs 71 nya forskarstuderande.
Det internationella forskarutbytet omfattar i genomsnitt en knapp månad för utresande forskare och knappt tre månader per professur för hitresande forskare.
Den tekniska fakultetens publicering av vetenskapliga artiklar med refereeförfarande ökade under året med 48 till 168 artiklar.
Kostnaderna för forskning på uppdrag från icke-statliga finansiärer uppgick till drygt 14 miljoner kronor vilket utgör drygt två procent av högskolans kostnadsomslutning. Verksamheten gav ett resultat på drygt 2 miljoner kronor.
Högskolan betonar att det är betydelsefullt för forskningens kvalitet att
alla professorstjänster är tillsatta och har också tillsatt nästan alla vakanta 131
tjänster. NFR har utvärderat det geovetenskapliga forskningsområdet och givit god kritik till områdena tillämpad geologi och geofysik. Vidare Bil. 9 ligger en forskargrupp långt framme i forskningen om is- och ismekanik samt om smörjoljor i kallt klimat.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning föreslagit att den tilldelas 5 miljoner kronor per år för forskningsstödjande åtgärder redan budgetåret 1995/96 utöver de fasta forskningsresurserna som finns för teknisk fakultet.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:338) för treårsperioden 1993/94—-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 245 733 000 kr
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp. Av den fakultetsvis beräknade posten bör minst det belopp som framgår av tabellen disponeras för studiefinansiering inom forskarutbildningen:
Fakultet m.m. 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96
| (kronor) | juli 95-juni 96 juli 96-dec 96 juli 95-juni 96 juli 96-dec 96 | Anslag | Anslag Studiefin. Studiefin. |
| Teknisk | 117 493 000 58 746 000 13 018 000 6 509 000 | ||
| Konstn. utv. | 681 000 | 340 000 |
Ers. f. lokalhyror 46 251 000 22 221 000 Summa 164 425 000 81-308 000
Resultatbedömning
Högskolans ansträngningar att höja kvaliteten vad gäller forskning och forskarutbildning har givit resultat i form av väsentligt fler avlagda doktorsexamina samt ett ökat antal forskarstuderande.
Slutsatser
Bil. 9 Med hänvisning till att nya ställningstaganden kommer att göras inför nästa treåriga planeringsperiod bör inte den fastlagda planeringen ändras.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
30. till Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 245 733 000 kr.
C 19. Danshögskolan: Grundutbildning
1993/94 Utgift 10 254 539 Reservation 63 461 1994/95 Anslag 18 755 000 1995/96 Förslag 28 772 000
varav 19 265 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Danshögskolan.
Danshögskolan har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och konstnärlig högskoleexamen i dans.
Danshögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
I årsredovisningen redovisas de positiva effekterna av den nya interna organisation för beslutsorganen.
Antalet helårsstuderande vid högskolan uppgick under året till 92. Antalet avlagda examina var 25.
Högskolan redovisar några förändringar i uppläggningen av utbildningarna. För danspedagogutbildningen har införts nya utbildnings- och kursplaner. Likaså har undervisningen vid folkdanslinjen förändrats så att större vikt läggs vid utveckling av den pedagogiska förmågan hos de studerande. Stor vikt läggs vid samarbete med de övriga konstnärliga högskoleutbildningarna.
Under verksamhetsåret har betydelsefulla steg tagits för den danspedagogiska utvecklingen genom att en professur i danspedagogik har inrittats. Nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete har också initierat åtgärder för att stärka anknytningen till forskning/konstnärligt utvecklingsarbete.
Inom ramen för högskolans kvalitetsutvecklingsprogram har vissa förstärkningar gjorts. Bla. har tjänstestrukturen förbättrats genom inrättande av tre högre tjänster och internationaliseringsarbetet utvidgats. Högskolan arbetar även målmedvetet för att dans skall ges större utrymme inom det allmänna skolväsendet. 183
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbe- Prop. 1994/95:100 loppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör kunna = Bil. 9 nås.
Regeringens överväganden Sanmanfartning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten
under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att
fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 28 772 000 kr
Resultatbedömning Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning är god. Små förändringar i antalet studerande ger i en liten verksamhet som Danshögskolans kraftigt utslag på intäktssidan.
Slutsatser Högskolan förefaller att komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-19957/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
31. till Danshögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 28 772 000 kr.
1993/94 Utgift 30 487 000 Bil. 9 1994/95 Anslag 45 752 000 1995/96 Förslag 69 030 000
varav 46 771 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Dramatiska institutet.
Dramatiska institutet har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och konstnärlig högskoleexamen i scen och medier.
Dramatiska institutet har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning avseende budgetåret 1993/94.
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisades. För budgetåret har institutet redovisat 125 ersättningsberättigande helårsstudenter, vilket med tio helårsstudenter överstiger det antal som krävs för att erhålla takbeloppet. Vidare avlades 27 examina under budgetåret.
I institutets årsredovisning anges institutets verksamhetsidé samt hur de däri ingående verksamhetsmålen, bl.a. fler övningsproduktioner och fler gäst- och timlärare i undervisningen, uppfyllts. Under det gångna budgetåret har antalet övningsproduktioner av film och video ökat kraftigt
och både fler lärare och flera professionella skådespelare deltar i utbild-
ningen i jämförelse med tidigare år. Utbildningarna förefaller därigenom ha förbättrats såväl till innehåll som kvalitet. Dramatiska institutet har därtill en uttalad ambition att försöka undvika att utbilda till arbetslöshet, varför man beaktar arbetsmarknadsförändringar inom medieområdet och visar följsamhet vid dimensionering av studentantalet till vissa utbildningar. Vidare betonas att den kompetens som finns inom institutet borde nyttiggöras i samhället i stort. Detta har bl.a. resulterat i en utbildning för lärare i media, estetik och pedagogik på gymnasie- och högskolenivå, och numera bedriver institutet ett samarbete på detta område med lärarhögskolor och gymnasieskolor.
Institutets totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 49 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var 1,2 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras av att både ränteintäkter och särskilda investeringsmedel av engångskaraktär tillkommit. Dessutom har institutet under detta år intensifierat sina interna kostnadsbesparingar.
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Resurser 1995/96 Reservationsanslag 69 030 000 kr
Resultatbedömning
Inom den grundläggande utbildningen har institutet redovisat en ökning med 15 helårsstudenter i förhållande till budgetåret 1992/93.
Slutsatser Institutet förefaller i princip komma att uppfylla det examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget och sannolikt komma att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
32. till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 69 030 000 kr.
C 21. Högskolan i Borås: Grundutbildning
1993/94 Utgift 70 441 107 Reservation 946 893 1994/95 Anslag 100 354 000 1995/96 Förslag 149 867 000
varav 101 661 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med = Bil. 9 det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Borås. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Borås har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
Högskolan i Borås har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning avseende budgetåret 1993/94.
Högskolan i Borås har kortfattat redovisat sin verksamhet under budgetåret 1993/94. Inledningen beskriver de organisatoriska förändringar som skett för att möta de krav olika reformer ställer på högskolan och den press hela organisationen har fått arbeta under.
Högskolans studentantal har ökat snabbt och har nu väl passerat 4 000 registrerade, motsvarande cirka 2 300 helårstudenter. Detta innebär en ökningen med 14 procent jämfört med året innan. Högskolan har dessutom tagit emot fler studenter än dess uppdrag från statsmakterna omfattar och har redan för budgetåret 1993/94 åstadkommit prestationer som överstiger takbeloppet med cirka 9,7 miljoner kronor. Verksamhetens Kostnader har dock inte överstigit intäkterna, utan expansionen till trots visar högskolan ett positivt resultat. Större delen av detta resultat är dock att hänföra till engångsintäkter för utrustning och inredning.
Antalet ansökningar till högskolans utbildningar har varit stort, cirka tre förstahandssökande till varje nybörjarplats.
Vad gäller studieresultaten har högskolan under budgetåret 1993/94 uppnått en prestationsgrad om 80 procent, vilket innebär samma kvot som föregående år. Högskolan menar dock att utökningen i kombination med
Vad gäller kvalitetsutveckling har högskolan startat ett stort vidareutbildningsprogram för lärare. Var tredje lärare deltar i forskarutbildning och högskolan ingår aktivt i nätverket för högskolesamverkan i Västsverige (Högskolerådet för Västsvensk forskningssamverkan).
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas med 19 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 1 250 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 149 867 000 kr
Med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror utgör 4 miljoner kronor av det beräknade anslaget en tillfällig ökning för perioden juli 1995 — juni 1996.
Resultatbedömning
Analysen och återredovisningen av statsmakternas övergripande utbildningsuppdrag bör utvecklas vad gäller examensmål m.m.
Vad gäller studieresultaten har högskolan under budgetåret 1993/94
uppnått en prestationsgrad om 80 procent, vilket är samma som föregående år.
Slutsatser
Högskolan förefaller komma att fullfölja de särskilda åtaganden och
uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Med största sannolikhet kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
33. till Högskolan i Borås: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 149 867 000 kr.
C 22. Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning
1993/94 Utgift 95 353 308 Reservation 1159 692
1994/95 Anslag 138 912 000 1995/96 Förslag 195 708 000
varav 132 193 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Falun/Borlänge. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Falun/Borlänge har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändr. 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Kandidatexamen Högskoleexamen
Grundskollärarexamen 1-7 Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
Högskolan i Falun/Borlänge har avgivit sin första årsredovisning (enligt förordningen 1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Enligt årsredovisningen kommer utbildningsuppdraget att kunna uppfyllas och högskolan har kapacitet och vilja till fortsatt expansion. Antalet studenter motsvarade budgetåret 1993/94 totalt 2 767 helårsstudenter. Högskolan har genomfört en organisationsutveckling och har numera en ämnesbaserad grundorganisation i tre sektioner, vilken utgör basen för utbildning, forskning och uppdragsverksamhet. Därutöver görs ett fåtal högskolegemensamma satsningar på tvärvetenskaplig tillämpningsinriktad forskning och uppdragsverksamhet inom utvalda profilområden.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en prestationsgrad om
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till 169,4 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var 10,3 miljoner kronor.
Högskolan har i sin förenklade anslugsframställning bedömt att utbildningsuppdraget inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, lärarutbildning och övrigt bör ökas med ersättning för motsvarande 210 helårsstudenter och motsvarande 775 helårsprestationer för budgetåret 1995/96. 189
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-19957/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 1 250 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 195 708 000 kr
Med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror utgör 1 miljon kronor av det beräknade anslaget en tillfällig ökning för perioden juli 1995 — juni 1996. Av det beräknade anslaget utgör 2,9 miljoner kronor en tillfällig ökning med anledning av ändrade former för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har inte förändrats jämfört med 1992/93.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sitt takbelopp fullt ut för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
34. till Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 708 000 kr.
C 23. Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning
1993/94 Utgift 88 278 934 Reservation 6 526 065 1994/95 Anslag 126 896 000 1995/96 Förslag 184 156 000
varav 123 507 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning -— som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Gävle/Sandviken. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Gävle/Sandviken har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändr. 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1—7 Grundskollärarexamen 4-9 Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
+ gäller ämnet företagsekonomi
Högskolan i Gävle/Sandviken har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
I årsredovisningen karaktäriseras budgetåret 1993/94 med orden expansion, utveckling och dynamik. Ett mått på detta är att antalet avlagda poäng ökade med 40 procent jämfört med föregående år till motsvarande totalt 2 227 helårsprestationer. Antalet studenter motsvarade 2 623 helårsstudenter. Utbildningsutbudet breddades dels genom att flera nya utbildningsprogram tillkom, dels genom ett väsentligt större kursutbud. Därmed skapades större valfrihet för studenterna såväl inom som utom program-
men. Några program förlängdes under året. Regeringens beslut den 10
februari 1994 att tilldela högskolan magisterexamensrätt i företagsekonomi speglar högskolans ambition att på vissa, specialiserade områden kunna erbjuda fördjupningskurser. 191
I vilken utsträckning som högskolan hittills uppfyllt de mål som ingår Prop. 1994/95:100
i utbildningsuppdraget redovisas detaljerat i resultatredovisningen. Av = Bil. 9
denna redovisning framgår bl.a. att antalet avlagda examina är tillfredsställande, medan det redovisade antalet helårsstudenter inom den behörighetsgivande förutbildningen, s.k. basår, inte riktigt motsvarar det antal som enligt uppdraget skulle anordnas. För att beskriva omfattningen av fortbildning anges att cirka 1 900 studenter deltog i sammanlagt 75 kurser. På grund av oklar utformning av förordningsbestämmelserna framgår
inte explicit av redovisningen att högskolan inte riktigt nådde takbeloppet
under det första året.
I resultatredovisningen redovisas också de verksamhetsmål, varav flera kvantifierade, som högskolan själv fastställt och på vilket sätt dessa mål uppfyllts. Bland dessa mål kan nämnas att andelen forskarutbildade lärare fram till år 1997 skall höjas från 20 till 40 procent. Under lisåret 1993/94 uppgick andelen forskarutbildade lärare läsåret till nära 30 procent, räknat i helårstjänster. Samtidigt deltog 25 av högskolans lärare aktivt (minst 25 procent av tjänsten) i forskarutbildning. Vidare beskrivs internationaliseringsåtgärder i form av såväl lärar- som studentutbyte med olika delar av världen för högskolans fem institutioner. Bland de egna målen anges att distansutbildning, särskilt kortare kurser, skall ha en fortsatt självklar ställning som distributions- och pedagogogisk form. Olika former av distansutbildning har kunnat erbjudas, bl.a. genom en utökad användning av de ITV-studios som successivt installerats i länets alla kommuner genom länsstyrelsens försorg.
I de egna målen ingår också den omstruktering av utbildningsutbudet med inriktning mot den privata sektorn och näringslivet som ålagts högskolan genom statsmakternas beslut. Denna omstrukturering innebär att utbildningarna till förskollärare och fritidspedagoger minskar, medan utbildningarna inom språk, ekonomi, teknik och data ökar.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en genomsnittlig prestationsgrad om 89 procent, vilket innebär en fortsatt ökning med en procentenhet i förhållande till föregående år.
Ett program för kvalitetsutveckling, byggt på mål och inriktning, har fastställts av styrelsen. Målen i sammandrag och redan vidtagna åtgärder i anslutning härtill presenteras i årsredovisningen.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 136 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var cirka 22 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras med att högskolan under detta
år tvingats hålla igen kostnaderna för att klara de omfattande investering-
ar, flyttkostnader m.m. som kommer under budgetåret 1994/95 med anledning av flyttningen till helt nya lokaler.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning angivit att man enligt då gällande prognoser skulle komma att nå takbeloppen för budgetåren 1993/94 och 1994/95 (93 569 000 kr resp. 125 648 000 kr). För budgetåret 1995/96 visade prognoserna för befintlig verksamhet på ett takbelopp om drygt 130 miljoner kronor för första tolvmånadersperioden och 67 miljoner kronor för andra halvåret 1996. Som nämnts ovan visar det slutliga bokslutet att man inte kunde utnyttja det första årets takbelopp 192 fullt ut.
För att möjliggöra en utökning av verksamheten — bl.a. för den nyligen Prop. 1994/95:100 erhållna examensrätten för grundskollärare 4-9 och för en utbildning av = Bil. 9 förskollärare med teknisk inriktning — begärs i anslagsframställningen en höjning av takbeloppet för det förlängda budgetåret 1995/96 med 7 250 000 kr. Vidare begärs medgivande att höja antalet ersättningsberättigande helårsprestationer inom Undervisningsområdet från 850 till 950.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94 —
1995/796 (prop. = 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Redan nu vill dock regeringen avisera att man därvid avser att tillmötesgå högskolans begäran om höjning av antalet ersättningsbe-
rättigande helårsprestationer inom undervisningsområdet, i första
hand för att möjliggöra den intressanta utbildningen av förskollärare med teknisk inriktning.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 1 250 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 184 156 000 kr
Resultatbedömning
En mycket kraftig expansion av högskolan har genomförts på kort tid, vilket rimligtvis borde ha lett till stora påfrestningar. Det medvetna uppbyggnadsarbetet har dock minimerat påfrestningarna och snarare sporrat till fortsatt utveckling och anspänning. De egna, tydliga verksamhetsmål som formulerades redan tidigt och som nu används aktivt är därvid en 193
13 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 9
styrka. Lokalsituationen, som varit besvärande under detta expansiva Prop. 1994/95:100 skede, kommer att få sin lösning inför verksamhetsåret 1995/96. Bil. 9
Den genomsnittliga prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning som redan tidigare låg högt har fortsatt att förbättras trots att den ökade andelen av fristående kurser i utbildningsutbudet, bl.a. i form av distansutbildning, erfarenhetsmässigt borde ha medfört en sänkning av prestationsgraden. Prestationsgraderna varierar i hög grad för olika typer av utbildningar. T.ex. har svårigheterna att rekrytera till det teknisktnaturvetenskapliga området lett till sämre resultat inom dessa områden än tidigare. Det tycks emellertid som om det nya resurstilldelningssystemet bidragit till den ökade medvetenheten om betydelsen av ett gott förhållande till studenterna och deras möjligheter att bedriva sina studier på ett framgångsrikt sätt.
Slutsatser
Högskolan förefaller komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Beträffande den rapport som RRV fogat till revisionsberättelsen har högskolan redan, i enlighet med RRV:s förslag till åtgärd, tillskrivit regeringen med en begäran om godkännande av borgensåtagandet om 200 000 kr till studentkårens restaurang. Regeringen tar i dag i särskilt beslut ställning till denna begäran.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
35. till Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 184 156 000 kr.
C 24. Högskolan i Halmstad: Grundutbildning
1993/94 Utgift 53 577 769 Reservation 245 231 1994/95 Anslag 72 503 000 1995/96 Förslag 101-473 000
varav 68 240 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Halmstad. För
vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Halmstad har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina: Bil. 9
Magisterexamen" Kandidatexamen Högskoleexamen
Ingenjörsexamen
+ gäller följande ämnen: datorsystemteknik, elektroteknik, företagsekonomi, industriell organisation och ekonomi
Högskolan i Halmstad har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsfram-
ställning avseende budgetåret 1993/94.
I årsredovisningen redovisas att en omstrukturering och utbyggnad av högskolan har påbörjats. En neddragning av utbildningsprogram inom undervisningssektorn har balanserats av utbyggnad av andra program främst inom ekonomi men också till viss del inom samhällsvetenskap. Antalet studenter motsvarade totalt 2 006 helårsstudenter. Högskolan utvecklar utbildning och forskning så att den till stor del kompletterar det utbud som finns på andra högskolor och universitet. Flera av högskolans utbildningsprogram är riksrekryterande, t.ex. till idrottspedagog, utvecklingsingenjör och europackonom. Regeringens beslut den 10 februari 1994 att tilldela högskolan magisterexamensrätt i datorsystemteknik, elektroteknik, företagsekonomi, industriell organisation och ekonomi speglade högskolans ambition att på vissa, specialiserade områden kunna erbjuda fördjupningskurser.
I vilken utsträckning som högskolan hittills uppfyllt de mål som ingår i utbildningsuppdraget redovisas i resultatredovisningen. Av denna redovisning framgår bl.a. att antalet avlagda examina verkar mycket tillfredsställande.
I resultatredovisningen redovisas också att forskningen har utvecklats mycket kraftigt under året och att det internationella forskningssamarbetet har intensifierats. Bl.a. har flera lic-avhandlingar lagts fram av högskolans lärare. Projekt bedrivs i samverkan med utländska industrier och organisationer. Vidare redovisas att en jämställdhetskommitté med representanter för såväl studenter som personal har bildats under budgetåret 1993/94. Denna har utarbetat en jämstiälldhetsplan. Slutligen kan nämnas att stora investeringar har gjorts i bl.a. personalutveckling, lokaler, utrustning och
ekonomistyrning.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en prestationsgrad om 82 procent, vilket är en minskning i förhållande till föregående år med sex procentenheter.
Arbetet med att utveckla kvaliteten sker fortlöpande. I årsredovisningen redovisas att en process har påbörjats för att ta fram ett program för kvalitetsutvecklingen för högskolan som helhet. I denna process är alla anställda vid högskolan involverade liksom studenterna. 195
miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var drygt 12 miljoner = Bil. '9 kronor, vilket i årsredovisningen förklaras med att en del av överskottet avser verksamhet som skall bedrivas först efter budgetåret samt till de nya reglerna för avskrivning av investeringar.
Högskolan har i sin förenklade unslagsfromställning angivit att man enligt då gällande prognoser skulle komma att överstiga takbeloppet för budgetåret 1993/94 med cirka 10 procent. För budgetåret 1995/96 visade prognoserna på ett önskat takbelopp om drygt 78 miljoner kronor för första tolvmånadersperioden och på ett önskat takbelopp på 40,9 miljoner kronor för andra halvåret 1996.
Högskolan har vidare ansökt om rätt att utfärda civilingenjörsexamen.
Regeringens överväganden
Swnmanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94
-1995/96 (prop. —-1992/93:169, bet. 1992/93:UbUI+4, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten.
Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsupp-
draget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett
särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 1 875 000 kr under våren 1995. Rege-
ringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika
många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995.
Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars
fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 101 473 000 kr
Av det beräknade anslaget utgör 1,5 miljoner kronor en tillfällig
ökning med anledning av ändrade former för finansiering av an-
läggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Bil. 9
Årsredovisningen ger en god bild av högskolans formulerade mål och
uppnådda resultat.
Den genomsnittliga prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning som fortfarande ligger relativt högt, har sjunkit något jämfört med 1992/93. Prestationsgraderna varierar i hög grad för olika typer av utbildningar. Det kan noteras att lärarutbildningen som högskolan nu lämnar allmänt sett har en mycket hög prestationsgrad.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden
och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårspe-
rioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
36. till Högskolan i Halmstad: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 101 473 000 kr.
C 25. Högskolan i Kalmar: Grundutbildning
1993/94 Utgift 106 298 515 Reservation 3 407 485 1994/95 Anslag 140 488 000 1995/96 Förslag 213 480 000
varav 140 852 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Kalmar. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Kalmar har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen" Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 197
Ingenjörsexamen Bil. 9 Maskinteknikerexamen Sjöingenjörsexamen Sjökaptensexamen Styrmansexamen
+ Examensrätten gäller biologi och kemi
+ Förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka krävs minst 80 poäng kan endast ges i ämnen för vilka högskolan har givits rätt att utfärda magisterexamen.
Högskolan i Kalmar har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisades. Under budgetåret
uppnådde högskolan en prestationsgrad om 86 procent, vilket är en minsk-
ning i förhållande till föregående år med tre procentenheter. En intern utredning om orsakerna kommer att genomföras. Under treårsperiodens första år 1993/94 uppgick antalet examina som omfattar minst 120 poäng till 205 och antalet grundskollärarexamina med inriktning 1-7 till 87.
I högskolans årsredovisning beskrivs också den policyhandling, innehållande olika verksamhetsmål, som högskolan själv utarbetat, samt på vilket sätt högskolan uppfyllt dessa verksamhetsmål. Bland dessa mål kan nämnas att höja grundutbildningens kvalitet. I detta syfte tillkom under budgetåret 1993/94 ett flertal kurser i språk, natur- och samhällsvetenskapliga ämnen till kursutbudet och för de yrkesinriktade programmen tillkom möjligheter att välja mellan olika fördjupningar. Dessutom förlängdes samtliga ingenjörsprogram från två till tre år. Ett kompetensutvecklingsprogram för högskolans lärare börjar genomföras budgetåret 1994/95 och innebär bl.a. rekrytering av forskarutbildade lektorer samt forskarutbildning av lärare. Under budgetåret 1993/94 har högskolan beviljat medel
avseende forskarutbildning för 18 personer. I årsredovisningen beskrivs
också, vid sidan av det gängse kvalitetsarbetet, ett kompetensutvecklingsprogram för högskolans lärare som innehåller multimedia- och distanspedagogik. Man har också att utvecklat ett tutorsystem vid ingenjörsutbildningen där studenter, lärare och studievägledning samarbetar för att höja
prestationsgraden för studenterna. Vidare har högskolan givit flera kurser
som fortbildning och vidareutbildning för yrkesverksamma på hel- och deltid. Särskild vikt har därvidlag lagts på planering av språkkurser för
näringslivet och kurser avsedda för att förbättra datorkunskaperna i regionen.
Forskare vid högskolan har publicerat ett femtiotal artiklar, varav ett tiotal genomgått internationell granskning. Det internationella utbytet vid högskolan har omfattat 41 utresande och 22 inkommande studenter inom ramen för Comett-, Erasmus- och Nordplusprogrammen.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till nästan 167 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var 7,4 miljoner kronor. 198
ieringsformer är en förklaring till det stora positiva utfallet. Ytterligare en — Bil. 9 orsak anges vara att högskolan erhållit särskilda investeringsmedel för ingenjörsutbildning och därför inte i sin helhet utnyttjat sina grundutbildningsmedel.
För att möjliggöra en utökning av verksamheten — bl.a. för den nyligen erhållna examensrätten för grundskollärare 4-9 och gymnasielärare — har högskolan i sin förenklade anslagsframställning begärt en höjning av
takbeloppet för det förlängda budgetåret 1995/96 om 19 300 000 kr.
Vidare begärs medgivande att höja antalet ersättningsberättigande helårsprestationer inom de humanistiskt, teologiskt, juridiskt och samhällsvetenskapligt område samt undervisningsområdet med 200 inom vardera.
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Redan nu vill dock regeringen avisera att man därvid avser att tillmötesgå högskolans begäran om höjning av antalet ersättningsberättigande helårsprestationer inom undervisningsområdet för att möjliggöra grundskollärar- (4-9) och gymnasielärarutbildning.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 1 250 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 213 480 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror, är det beräknade anslaget och takbeloppet för perioden juli 1995 — juni 1996 6,5 miljoner kronor lägre än vad en tillämpning av angivna ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer skulle ge. Beräkningarna för perioden juli — december
1996 bygger på i propositionen angivna per capita-belopp.
Av det beräknade anslaget utgör 0,2 miljoner kronor en tillfällig
ökning med anledning av ändrade former för finansiering av an-
läggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har försämrats
något jämfört med budgetåret 1992/93. En förklaring skulle kunna vara
att högskolan givit flera kurser som fortbildning och vidareutbildning för
yrkesverksamma på hel- och deltid, vilket erfarenhetsmässigt medför en sänkning av prestationsgraden. Prestationsgraderna varierar i hög grad för Bil. 9 olika typer av utbildningar.
Slutsatser
Högskolan förefaller komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårspe-
rioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
37. till Högskolan i Kalmar: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 213 480 000 kr.
C 26. Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning
1993/94 Utgift 41 207 000 1994/95 Anslag 63 149 000 1995/96 Förslag 91 239 000
varav 61 584 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Karlskrona/Ronneby. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från an-
slaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildningen.
Högskolan i Karlskrona/Ronneby har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
+ gäller ämnena elektroteknik, företagsekonomi, programvaruteknik
Högskolan i Karlskrona/ Ronneby har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisningar och anslagsframställningar avseende budgetåret 1993/94.
skolans utveckling under de fem åren som högskolan har existerat. Antalet = Bil. 9 studenter under budgetåret 1993/94 motsvarar 1 332 helårsstudenter. Den genomsnittliga prestationsgraden har varit 76 procent. Högskolans styrelse antog inför den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1992/93-1994/95 ett antal mål för högskolans utveckling. I stort sett all
utbildning inom högskolan ligger nu samlad i Karlskrona och i Ronneby.
Ett annat viktigt mål för högskolan har varit att erbjuda längre utbild-
ningsprogram och under budgetåret 1993/94 har magisterexamensrätten
tilldelats högskolan för tre ämnesområden, nämligen elektroteknik, före-
tagsekonomi, programvaruteknik. Ett mål har varit att erbjuda längre
utbildningar, och alla utbildningsprogram utom teknikerprogrammet och ADB är treåriga och leder till kandidatexamen, även ingenjörsutbildningen. En omfattande forskningsverksamhet har etablerats och cirka en
tredjedel av högskolans lärare har forskarutbildning.
Högskolan är profilerad mot tillämpad informationsteknologi. Förutom
en satsning på datavetenskap, telekommunikation och signalbehandling betyder detta även inriktning mot ämnen som företagsekonomi och arbetsvetenskap samt IT-stöd inom övriga områden som t.ex. humaniora, biblio-
tek och administration. Värdet av samarbetet med näringsliv och samhälle betonas och här finns t.ex. gemensamma projekt som Soft Center i Ron-
neby och Telecom City i Karlskrona. Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning angivit att man har underlag för att öka kapaciteten för verksamhetsåret 1995/96 med sam-
mänlagt 300 helårsstudenter. Man betonar att högskolan är ung och under uppbyggnad med flera av näringslivet starkt efterfrågade utbildningar.
Högskolan framhåller också i sin förenklade anslagsframställning att
man har problem med lokalkostnaderna för den omfattande forskningen som bedrivs vid högskolan.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
[992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett
särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 1 875 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika
många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995.
Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars
fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad, 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 91 239 000 kr
Av det beräknade anslaget utgör 4,8 miljoner kronor en tillfällig
ökning med anledning av ändrade former för finansering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Högskolan har genomgått en mycket kraftig expansion under de fem år den funnits och utvecklat sin verksamhet, både inom grundutbildningen
och forskningen.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och överträffa de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
38. till Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 91 239 000 kr.
C 27. Högskolan i Karlstad: Grundutbildning
1993/94 Utgift 171 818 574 Reservation I 291 426 1994/95 Anslag 217 869 000 1995/96 Förslag 316 277 000
varav 212 026 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med
det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Karlstad. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Karlstad har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4—9 Gymnasielärarexamen"+ Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
+ Gäller följande ämnen vid högskolan i Karlstad: engelska, franska, historia, litteraturvetenskap, religionsvetenskap, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, sociologi, statskunskap, systemvetenskap/ADB, kemi.
>> Förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka krävs 80 p. får endast ges i ämnen för vilka högskolan givits rätt att utfärda magisterexamen.
Högskolan i Karlstad har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning avseende budgetåret 1993/94.
Högskolan i Karlstad har på ett tydligt redovisat sin verksamhet under budgetåret 1993/94 med utgångspunkt i högskolans utbildningsuppdrag. Inledningsvis beskrivs hur högskolan ser på det långsiktiga utvecklingsprogram som högskolestyrelsen fastställer i förhållande till utbildnings- 204
hetsmål och resultatmått. Högskolan har därigenom på ett genomtänkt sätt — Bil. 9 försökt skapa en målstruktur som passar den egna verksamheten. :
Högskolans grundutbildning har de senaste åren präglats av en mycket kraftig volymtillväxt och antalet helårsstudenter har fördubblats sedan budgetåret 1989/90. I absoluta tal har högskolan vuxit med cirka 1 000 helårsstudenter per år de senaste tre åren, en ökningstakt på hela 22 procent årligen. Den största ökningen har skett inom det kursutbud som ligger utanför programmen, men studenter som läser på program utgör dock fortfarande en majoritet.
Antalet ansökningar till högskolans utbildningar har varit mycket stort, ansökningarna till högskolans kurser ökade med 43 procent inför hösten 1993. Det stora söktrycket till trots kan högskolan notera att vissa ingenjörsprogram samt lärarutbildningar med naturvetenskaplig inriktning har rekryteringssvårigheter. Vad gäller den geografiska rekryteringsbilden attraherar högskolan allt fler studenter från andra län än Värmland.
Studieresultaten har under budgetåret 1993/94 varit i paritet med året innan. Totalt har högskolan uppnått en prestationsgrad om 78 procent. Högskolan påpekar dock att prestationsgraden varierar mellan olika områden samt mellan kurser utanför och inom program.
Högskolan har under de senare åren haft allt fler studenter på fördjup-
ningsnivå. Av drygt 6 000 registrerade studenter läste drygt 700 kurser på C- och D-nivå vilket motsvarar 12 procent. Även antalet fortbildningskurser har ökat, dock inte lika snabbt som det övriga kursutbudet. Under budgetåret 1993/94 var cirka 17 procent av högskolans kurser av fort- och vidareutbildningskaraktär att jämföra med 19 procent budgetåret 1991/92.
Högskolan strävar medvetet för att öka det internationella utbudet samt att öka andelen kurser som ges på engelska. Under året har högskolan deltagit i sex Erasmus-nätverk samt i ett antal andra utbytesprogram.
Examinationen har successivt ökat i takt med utbyggnaden. Det är examina på längre utbildningar som ökar mest och utgör nu 55 procent av antalet utfärdade examina. Under året har 19 studenter utnyttjat högskolans möjlighet att examinera på magisternivå inom vissa ämnen. Vad gäller examenstalen i förhållande till de mål som ställts upp bedömer högskolan att det är realistiskt att nå målet 1 700 examina om minst 120 poäng inom treårsperioden, men att examinationen då måste öka ännu snabbare än tidigare. En del av de andra utbildningarna, t.ex. gymnasielärarutbildningen befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede.
Vad gäller kvalitetsutveckling har högskolan ägnat ett stort intresse för att tydligöra kvalitetsmål och kvalitetsarbete. Samtliga institutioner har fått omsätta högskolans utvecklingsprogram i tydliga och målsatta verksamhetsplaner. Högskolan har även satsat stora resurser på kompetensutveckling av lärare. Högskolan ingår vidare i nätverket för högskolesamverkan i Västsverige (Högskolerådet för västsvensk forskningssamverkan). Inom ramen för detta nätverk bedrivs sker forskning och forskarutbildning, bl.a. är 120 aktiva forskarstuderande knutna till högskolan.
Uppdragsutbildningen har under året omfattat nästan 12 miljoner kronor, en ökning med 45 procent jämfört med året innan. 205
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbe- — Prop. 1994/95:100
loppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas Bil. 9
med 20 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrevet att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 3 125 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 316 277 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror, är det beräknade anslaget för perioden juli 1995 — juni 1996 reducerat med 6 miljoner kronor jämfört med vad en tillämpning av angivna belopp för helårsstudenter och helårsprestationer skulle ge. Beräkningarna för perioden juli — december 1996 bygger dock på angivna ersättningsbelopp.
Resultatbedömning
Högskolan har på tydligt sätt återredovisat utbildningsuppdraget. Särskilt kan noteras att högskolan bemödat sig att anpassa övergripande mål till den egna verksamheten för att därigenom få en resultatredovisning som kan användas internt.
Slutsatser
Bil. 9 Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
39. till Högskolan i Karlstad: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 316 277 000 kr.
C 28. Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning
1993/94 Utgift 71 427 871 Reservation 1 602 129 1994/95 Anslag 90 903 000 1995/96 Förslag 146 903 000
Varav 98 525 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning —- som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Kristianstad. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Kristianstad har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 [ngenjörsexamen
Högskolan i Kristianstad har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
[ årsredovisningen redovisas att verksamhetsårets utfall innebär att högskolan haft motsvarande 2 036 helårsstudenter som producerat 1 754 helårsprestationer. Från att ha varit en renodlad lärarutbildningsenhet har högskolan byggts ut till att omfatta även ekonomisk och teknisk utbildning. Totalt kunde högskolan budgetåret 1993/94 erbjuda tolv utbildningsprogram och cirka 150 kurser.
I vilken utsträckning som högskolan hittills uppfyllt de mål som ingår Prop. 1994/95:100 i utbildningsuppdraget redovisas detaljerat i resultatredovisningen. Av = Bil. 9 denna redovisning framgår bl.a. att antalet avlagda examina verkar tillfredsställande. Högskolan har utnyttjat 98 procent av takbeloppet.
På ett förtjänstfullt sätt redovisas i resultatredovisningen också de
verksamhetsmål, varav flera kvantifierade, som högskolan själv fastställt
och på vilket sätt dessa mål uppfyllts eller kommer att uppfyllas. Bland
dessa mål kan nämnas att öka anknytning av aktuell forskning till grundutbildningen för att höja kvaliteten i undervisningen samt att låta forskningen bli ett led i kompetensutvecklingen. Vidare beskrivs internationali-
seringsåtgärder i form av såväl lärar- som studentutbyte med olika länder. Fortutbildning skall öka såväl i traditionell form som genom distansunder-
visning bland annat med användning av ny teknik.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en genomsnittlig presta-
tionsgrad om 86 procent, vilket är samma som föregående år.
Ett program för kvalitetsutveckling byggt på mål och inriktning har fastställlts av styrelsen. Målen i sammandrag och redan vidtagna åtgärder i anslutning härtill presenteras i årsredovisningen.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 123 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var cirka 28 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras med att i verksamhetsutfallet
ingår det poster som inte borde ingå. Högskolan har ansökt om rätt att utfärda grundskollärarexamen med
inriktning mot undervisning i årskurserna 4-9. Med anledning härav har högskolan i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas med 1 900 000 kr för budgetåret 1995/96. För andra halvåret av 1996 föreslår högskolan ett takbelopp på 37 807 000 kr.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-19957/96 bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 625 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika
många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995.
Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 146 903 000 kr
Resultatbedömning
Högskolan är under stark expansion, såväl kvantitativt som kvalitativt. Den för högskolan viktiga om- och tillbyggnaden av lokaler pågår och till sommaren 1995 skall de nya lokalerna vara färdiga att tas i bruk.
Den genomsnittliga prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har inte förändrats jämfört med budgetåret 1992/93. Prestationsgraderna varierar i hög grad för olika typer av utbildningar. T.ex. har prestationsgraden på de tekniska utbildningarna sjunkit. Med anledning av detta har antalet program reducerats. När det gäller de ekonomiska utbildningarna och lärarutbildningarna är studerandetillströmningen och prestationsgraden god.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip att komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr I00. Bilaga 9
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
40. ull Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 146 903 000 kr.
C 29. Högskolan i Skövde: Grundutbildning
1993/94 Utgift 43 205 000 1994/95 Anslag 69 932 000 1995/96 Förslag 99 470 000
varav 68 145 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning —- som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Skövde. För vissa
särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Skövde har enligt högskoletförordningen (1993:100. ändr. 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
> gäller ämnet datavetenskap
Högskolan i Skövde har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:13+) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
I årsredovisningen redovisas att antalet studenter budgetåret 1993/94 motsvarade 1 572 helårsstudenter. Under året har ett betydande arbete ägnats åt utveckling av vissa kunskapsområden. Slutligen speglade regeringens beslut den 10 februari 1994 att tilldela högskolan magisterexamensrätt i datavetenskap högskolans ambition att inom nämnda område kunna erbjuda fördjupningskurser,
I vilken utsträckning som högskolan hittills uppfyllt de mål som ingår i utbildningsuppdraget redovisas detaljerat i resultatredovisningen. Av denna redovisning framgår bl.a. att antalet avlagda examina verkar tillfredsställande, medan antalet studenter inom den behörighetsgivande förutbildningen, s.k. basår, inte riktigt motsvarar det angivna antalet.
I resultatredovisningen redovisas också de verksamhetsmål som hög-
skolan själv fastställt och på vilket sätt dessa mål uppfyllts. Bland dessa 210
mål kan nämnas att forskningen är kompetensuppbyggande för högsko- Prop. 1994/95:100 lan. Under budgetåret 1993/94 har 20 lärare vid högskolan deltagit i Bil. 9 forskarutbildning. Vidare har det internationella forskningssamarbetet vidgats. Bland de egna målen anges att i all utbildning vid högskolan skall miljöaspekterna beaktas. Högskolan skall inte bedriva utbildning, som leder till miljöförstörande verksamheter.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en genomsnittlig prestationsgrad om 76 procent, vilket innebär en minskning med sju procentenheter i förhållande till föregående år.
I årsredovisningen redovisas vidare de mål som fastställts för kvalitetsutveckling vid högskolan.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 93 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var cirka 6 miljoner kronor. :
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning angivit att man enligt då gällande prognoser skulle komma att nå takbeloppet för budgetåret 1993/94. Högskolan gör bedömningen att man för budgetåren 1994/95 och 1995/96 däremot skulle komma att överskrida angivna takbelopp. Högskolan föreslår för budgetåret 1994/95 en utökning av antalet helårsprestationer med 200 inom området humaniora, juridik, samhällsvetenskap och med 100 inom området naturvetenskap, teknik. Utökningen under första halvåret av budgetåret 1995/96 beräknas i konsekvens härmed.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Swnmanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU 14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Bl.a. kommer justering av högsta antalet helårsprestationer att göras.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 1 875 000 kr under våren 1995. Rege-
ringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 99 470 000 kr
Med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror, utgör 4 miljoner kronor av det beräknade anslaget en tillfällig ökning för perioden juli 1995 - juni 1996.
Av det beräknade anlaget utgör 1,9 miljoner kronor en tillfällig ökning med anledning av ändrade former för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Årsredovisningen ger en god bild av högskolans formulerade mål och uppnådda resultat. Den genomsnittliga prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har sjunkit något jämtört med föregående år. Prestationsgraderna varierar i hög grad för olika typer av utbildningar. Påfallande är att genomströmningen budgetåret 1993/94 har varit relativt god inom tekniskt utbildningsområde, medan det inom samhällsvetenskapligt utbildningsområde har skett en viss försämring. Denna kategori rymmer dock numera också studenter i fortbildning och vidareutbildning. Sammantaget har -
högskolan emellertid den genomströmning som har varit karaktäristisk ett — Prop. 1994/95: 100 längre tidsperspektiv. Bil. 9
Slutsatser t
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårspe-
rioden 1993/94—-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
41. till Högskolan i Skövde: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 99 470 000 kr.
C 30. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning
1993/94 Utgift 38 348 820 Reservation 46 180
1994/95 Anslag 53 443 000 1995/96 Förslag 79 887 000
varav 53 655 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Trollhättan/Uddevalla. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Ingenjörsexamen
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla har avgivit sin första årsredovisning
enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Enligt årsredovisningen har verksamheten vid högskolan bedrivits inom de ramar som anges i utbildningsuppdraget och med ett mycket gott resultat. Tillströmningen av studenter har varit god till nästan alla ut-
bildningar, liksom examinationen. Fortutbildning har bedrivits i väsentlig omfattning. Bil. 9
Efterfrågan på utbildningen har varit och är mycket stor samtidigt som studenterna redovisar höga prestationer.
Antalet utfärdade examina under året har varit 260, varav 59 avsåg examina om minst 120 poäng.
Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en prestationsgrad om 81 procent, vilket är en minskning i förhållande till föregående år med fyra procentenheter. Prestationsgraden varierar dock mellan olika typer av
utbildning. T.ex. har studenter som går på deltidskurser en väsentligt lägre prestationsnivå än de som studerar på heltid. Arbetet pågår med att konkretisera en modell för högskolans kvalitets-
arbete. I takt med detta arbete växer en kvalitetshandbok fram.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter (studentpeng) och helårsprestationer budgetåret 1994/95 kommer att överskridas med 5 134 000 kr. För budgetåret 1995/96 begärs därför ett takbelopp på 67 118 000 kr. Hög-
skolan föreslår för andra halvåret 1996 ett takbelopp på 37 083 000 kr.
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla anser att man snarast måste ges möjlig-
het att fortsätta den önskvärda expansionen och utvecklingen för att uppnå
rimlig storlek för säkerställande av en god akademisk miljö.
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla begär omföring av prestationer från Tekniskt utbildningsområde till Humanistiskt och Samhällsvetenskapligt utbildningsområde på grund av svårigheter att rekrytera till det först nämnda.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94—-19957/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 937 500 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtgande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 79 887 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för finansiering av kostnader för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål, utgör 0,5 miljoner kronor av det beräknade anslaget en tillfällig ökning budgetåret 1995/96.
Resultatbedömning
Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har försämrats något jämfört med budgetåret 1992/93 vilket sammanhänger med det ökade utbudet av fristående kurser.
Slutsatser
Högskolan förefaller att komma att fullfölja det särskilda åtagandet och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Högskolan kommer att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden
1993/94-1995/96.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
42. till Högskolan i Trollhättav Uddevalla: Grundutbildning för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 79 887 000 kr.
C 31. Högskolan i Växjö: Grundutbildning
1993/94 Utgift 120 489 690 Reservation 496 309 1994/95 Anslag 157 697 000
1995/96 Förslag 239 515 000 varav 161 289 000 = beräknat för juli 1995 - juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokal-
hyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med
det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Växjö. För vissa särskilda ändamål kan ersättning också erhållas från anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor. Vidare kan för vissa
särskilda åtaganden ersättning erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter
inom grundutbildningen.
Högskolan i Växjö har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen" Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 Gymnasielärarexamen"” Ingenjörsexamen
+ Gäller följande ämnen: engelska, franska, historia, litteraturvetenskap, företagsekonomi, nationalekonomi, pedagogik, sociologi, statskunskap och matematik/tilllämpad matematik
++ Förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka krävs minst 80 poäng kan endast ges i de ämnen för vilka högskolan givits rätt att utfärda magisterexamen
Högskolan i Växjö har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställ-
ning avscende budgetåret 1993/94.
Av årsredovisningen framgår att högskolan under budgetåret 1993/94 överskridit sitt takbelopp med 11 miljoner kronor. Vad beträffar prestationsgraden anser sig högskolan ligga över genomsnittet i riket.
Högskolan förutser att det föreligger risk för att högskolan inte kommer 216 att kunna uppfylla den del av utbildningsuppdraget som avser examination
från grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 4-9. Rekryteringen till lärarutbildningen omfattande 40 poäng förefaller inte — Bil. 9 vara tillräckligt god för att utbildningsuppdraget skall kunna uppfyllas.
Högskolan har tilldelats särskilda medel för att utveckla och genomföra distansutbildning. En hög prestationsgrad uppvisas på detta område.
I juli 1993 infördes en ny adminstrativ organisationsmodell för att effektivisera arbetet vid högskolan. Detta medför att utvärdering/uppföljning, kvalitetspolicy och kvalitetskontroll stärks. Vid högskolan finns även en särskild jiämställdhetskommitté som initierat och genomfört flera aktiviteter.
Högskolan har som målsättning att erhålla magisterrättigheter i religionsvetenskap och geografi. Ansökan om magisterrättigheter i datavetenskap, psykologi och tyska har redan inlämnats.
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovisningen inte i allt väsentligt är rättvisande. Arvoden utöver fast lön har utbetalats utan stöd i författning eller giltigt kollektivavtal. Vidare har avskrivning av maskiner och inventarier samt invärdering av anläggningstillgångar inte gjorts på ett riktigt sätt.
Högskolan har av RRV uppmanats att lämna ett svar med anledning av
rapporten.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas med 11 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 3 215 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika
många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars
fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 239 515 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror, är det beräknade anslaget och takbeloppet för perioden juli 1995 — juni 1996 0,5 miljoner kronor lägre än vad en tillämpning av angivna ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer skulle ge. Beräkningarna för perioden juli — december
1996 bygger på angivna per capita-belopp.
Av det beräknade anslaget utgör 2,6 miljoner kronor en tillfällig ökning med anledning av ändrade former för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har ökat något jämfört med budgetåret 1992/93.
Bil. 9 Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Högskolan kommer sannolikt att överskrida sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Vad gäller den kritik som riktats mot högskolans resultatredovisning kommer regeringen att avvakta det svar som högskolan lämnar till RRY varefter regeringen återkommer till frågan.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
43. till Högskolan i Växjö: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 239 515 000 kr.
C 32. Högskolan i Örebro: Grundutbildning
1993/94 Utgift 140 766 819 Reservation 1 239 180 1994/95 Anslag 194 176 000 1995/96 Förslag 292 925 000
varav 196 121 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Högskolan i Örebro. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46.
Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskolan i Örebro har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen" Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1—7 Grundskollärarexamen 4—9 Gymnasielärarexamen"" Idrottslärarexamen Ingenjörsexamen Musiklärarexamen Socionomexamen Specialpedagogexament”+
företagsekonomi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, socialt arbete, sociologi, Bil 9 | statistik och statskunskap. |
"> Förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka krävs minst 80 poäng kan endast ges i ämnen för vilka högskolan har givits rätt att utfärda magisterexamen.
"++ Gäller inriktning mot dövhet eller hörselskada.
Högskolan i Örebro har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Verksamheten vid Högskolan i Örebro har fortsatt att expandera under budgetåret 1993/94. Högskolans årsredovisning visar bl.a. att volymen i högskolans verksamhet har vuxit med 14 procent, uttryckt i helårsstudenter. Under detta år har tillkommit nya lokaler för teknisk och naturvetenskaplig utbildning och nya lokaler för restaurangutbildningen i Grythyttan.
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisas. Under budgetåret 1993/94 uppnådde högskolan en prestationsgrad om 80 procent, vilket är en minskning i förhållande till föregående år med 8 procentenheter. Minskningen kan bero på en större andel längre kurser i grundutbildningen än tidigare. Vidare var andelen helårsprestationer som utfördes på C- eller D-nivå vid högskolan nästan tolv procent. Under treårsperiodens första år uppgick antalet examina som omfattar minst 120 poäng till 513, antalet grundskollärarexamen 4—9 till 12 och antalet gymnasielärarexamen
till 16. Av resultatredovisningen framgår att den reguljära utbildningen är starkt
inriktad mot ungdomsstuderande. Utbudet av kurser som i första hand vänder sig mot redan yrkesverksammas behov av fortbildning och vidareutbildning är begränsat, och som en följd därav är även omfattningen av distans- och kvällsundervisningen begränsad. För att utveckla utbudet av dessa utbildningsformer har ett projekt startats under det gångna budgetåret som avses få effekt under budgetåret 1995/96.
Det internationella utbytet vid högskolan har omfattat 130 utresande och 80 inkommande studenter. Cirka hälften av dessa grupper utgjordes av Erasmus-studenter, vilket betyder en fördubbling av antalet Erasmus-
studenter i förhållande till föregående år. På forskningssidan har ett ut-
vecklingsarbete påbörjats inom miljöteknik och hantering av miljöfarligt avfall.
Under året har ett ambitiöst projekt startats för att höja kvalitetsmedvetenheten i hela organisationen. Samtidigt har en uppgradering av lärarkompetensen fortsatt för att åstadkomma kvalitet i utbildningen. S j u miljoner kronor av högskolans forskningsresurser har använts för forskarutbildning av 85 lärare. Rekryteringen av nio professorer som skall placeras vid högskolan, men tillhöra fakulteter vid Uppsala universitet, har påbörjats.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till 271,1 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var 6,3 miljoner kronor, 220
inventarier som kommer att tas i anspråk under budgetåret 1994/95 med = Bil. 9 anledning av tillkomsten av nya lokaler, bokförts som intäkter under 1993/94. Dessutom har vissa lönemedel inte utbetalats på grund av att lokala avtal inte är klara.
För att kunna tillmötesgå den starka efterfrågan och utöka verksamheten har högskolan i sin förenklade anslagsframställning begärt en höjning av takbeloppet för det förlängda budgetåret 1995/96 med cirka tio procent (18 miljoner kronor). Högskolan har vidare hemställt om att det högsta
antal helårsprestationer som ger ersättning inom utbildningsområdena
naturvetenskap och teknik bör höjas med 50.
Regeringens överväganden
Summanfarttning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för treårsperioden
1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten
under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att
fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Redan nu vill dock regeringen avisera att man därvid avser att
tillmötesgå högskolans begäran om höjning av antalet ersättningsbe-
rättigande helårsprestationer inom utbildningsområdena naturveten- i
skap och teknik.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder. m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett
särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvaran-
de ett ersättningsbelopp om 3 125 000 kr under våren 1995. Rege-
ringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika
många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995.
Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars
fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riks-
dagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 292 925 000 kr
Bil. 9
Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har försämrats
något jämfört med budgetåret 1992/93, trots att utbudet av kurser för
fortbildning och vidareutbildning har begränsats. Förklaringar till detta kan vara att kurslängden har ökat i delar av utbildningsutbudet och att det oftast finns en eftersläpning i prestationerna (omtentamina), vilket minskar prestationsgraden när omläggningen sker.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Det förefaller dock tveksamt om målet för antalet avlagda grundskollärar- och gymnasielärarexamina kan uppfyllas. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 -
1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
44. till Högskolan i Örebro: Grundutbildning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 292 925 000 kr.
C 33. Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning
1993/94 Utgift 11 506 000 1994/95 Anslag 16 031 000 1995/96 Förslag 26 042 000
varav 17 496 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med upphandling av utbildning från ett eller flera universitet och högskolor.
För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Högskoleutbildningen på Gotland sorterar under Länsstyrelsen i Gotlands län. För den löpande driften erhåller högskoleutbildningen på Gotland anslag från Utbildningsdepartementet och skall tillämpa de förordningar och föreskrifter som gäller för högskoleområdet. Vad gäller grundläggande högskoleutbildningen lämnas årsredovisningen till Utbildningsdepartementet.
prestationsgrad om 83 procent, vilket är en ökning i förhållande till före- — Bil. 9 gående år med en procentenhet.
Högskoleutbildning på Gotland har i sin förenklade anslagsfram ställning bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör höjas med 5 714 000 kr för budgetåret 1995/96. För andra halvåret 1996 föreslår Högskoleutbildning på Gotland ett takbelopp på 15 257 000 kr.
Enligt utvecklingsplanerna bör en kraftig ökning av studerandeantalet ske. Profilering av verksamhetens inriktning föreslås mot föjande områden: Östersjöregionen och kultur i vid bemärkelse. En stor del av den planerade utökningen avser sommaruniversitetsverksamhet. Tillströmningen av studenter sommaren 1994 visar att Östersjöns Sommaruniversitet, med universitet och högskolor över hela landet som utbildningsansvariga, har mycket goda utvecklingsmöjligheter. Det har även varit utomordentligt lätt att knyta en kvalificerad lärarstab till verksamheten.
Regeringens överväganden
Summanfattning
Övergripande mål
Det — utbildningsuppdrag som = gäller för treårsperioden 1993/94-19957/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Eventuella medel för ytterligare studenter kommer att fördelas av regeringen på lärosäten i den proposition som avses lämnas till riksdagen under februari månad 1995.
Regeringen kommer senare att överväga frågan om utbildningens organisatoriska tillhörighet.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 26 042 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för finansiering av kostnader för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål, utgör 350 000 kr av det beräknade anslaget en tillfällig ökning budgetåret 1995/96.
Bil. 9
Prestationsgraden i Högskoleutbildning på Gotlands grundläggande utbildning har förbättrats något jämfört med budgetåret 1992/93.
Inga andra resultat har redovisats i resultatredovisningen.
Slutsatser
Högskoleutbildning på Gotland förefaller att komma att fullfölja de särskilda åtaganden som ingår i utbildningsuppdraget och sannolikt komma att utnyttja sina sammanlagda = takbelopp för = treårsperioden
1993/94—-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
45. till Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 26 042 000 kr.
C 34. Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning
1993/94 Utgift 15 857 299 Reservation 671 701 1994/95 Anslag 32 656 000 1995/96 Förslag 50 534 000 :
varav 33 835 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Idrottshögskolan i Stockholm. Övriga anslag som disponeras är C 45. Vissa särskilda utgifter vid universitet och högskolor m.m.
Idrottshögskolan har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och idrottslärarexamen.
Idrottshögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Antalet helårsstudenter och helårsprestationer uppgick till 422 respektive 159, vilket ligger i linje med det mål Idrottshögskolan ställt upp för budgetåret. Att utbildningarna är attraktiva visar det faktum att antalet
sökande (3 866) kraftigt överstiger antal tillgängliga nybörjaplatser (171).
Av årsredovisningen framgår att högskolan visar stor omsorg om utbildningens kvalitet. Bl.a. kan nämnas att Idrottshögskolans styrelse har antagit ett kvalitetsutvecklingsprogram samt att högskolan har gått med i ett internationellt utvärderingsprojekt. Utvärderingen skall vara slutförd tv to >
i början av år 1995. Idrottshögskolan har även för första gången fått Prop. 1994/95:100 medel för forskningsstödjande åtgärder, vilka har använts för att höja Bil. 9 lärarnas kompetens och för att stärka inslaget av forskning i högskolans = : verksamhet.
Idrottshögskolans omsättning uppgick till 41 miljoner kronor av vilka 6 miljoner kronor avser utbildning av grundskollärare för Lärarhögskolans räkning. Årets kapitalförändring var drygt 7 miljoner kronor och balansomslutningen uppgick per den 30 juni 1994 till knappt 20 miljoner kro-
nor. I sin förenklade anslagsframställning föreslår Idrottshögskolan att Ut-
bildningsdepartementet till Idrottshögskolans utbildningsuppdrag fogar uppgiften att utbilda i idrott för grundskollärarexamen (4-9) och att ersättningen för detta går direkt till Idrottshögskolan. Detta skulle enligt Idrottshögskolan avsevärt underlätta planeringen.
Idrottshögskolan föreslår dessutom att man får rätt att utfärda kandidatexamen och man får tillgång till fasta forskningsresurser. Till följd av att man räknar med att fullt ut ta takbeloppet i anspråk och den stora efterfrågan på utbildningarna förordar man att takbeloppet höjs med ett belopp som motsvarar 20 helårsstudenter i idrott fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94—-1995/96 = (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14,
rskr. 1992/93:363) bör justeras. Regeringen kommer att i reglerings-
brev fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret
1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 50 534 000 kr
Resultutbedömning
Antalet studenter har ökat och efterfrågan på huvuddelen av utbildningarna är mycket hög. Högskolan har höga ambitioner vad gäller forskningsanknytning av utbildningen vilket bl.a. återspeglar sig i önskan om utvidgad examensrätt. |
15 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Bil. 9
Idrottshögskolan kommer troligtvis inte att fullfölja den del av utbildningsuppdraget som avser antalet avlagda examina omfattande minst 120 poäng. Idrottshögskolan bedriver fortbildning och vidareutbildning enligt utbildningsuppdraget, dock framgår det inte i vilken omfattning. Högskolan kommer sannolikt att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för
treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
46. till Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 50 534 000 kr.
C 35. Konstfack: Grundutbildning
1993/94 Utgift 41 162 015 Reservation 3 924 772 1994/95 Anslag 71 635 000 1995/96 Förslag 139 021 000
varav 92 992 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Konstfack.
Konstfack har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Högskoleexamen
Bildlärarexamen Konstnärlig högskoleexamen i konst och design
Konstfack har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisades. För budgetåret
1993/94 har högskolan redovisat 575 ersättningsberättigande helårsstuden-
ter. Årsredovisningen visar att knappt nio procent av de sökande antogs till de olika utbildningsprogrammen.
Under året formulerades kvalitetsmål och ett systematiskt arbete med kvalitetsfrågorna har påbörjats. Som ett led i kvalitetsarbetet vid högskolan har de valbara kurserna ökat och externa examinatorer har använts vid bedömningen av studenternas examensarbeten. För att uppnå de övergripande målen för verksamheten låter Konstfack traditionellt hant- 226
verkskunnande växelverka med användningen av modern teknologi. Ett Prop. 1994/95:100 exempel på detta är att arbete med datorer ingår som en del i såväl konst- — Bil. 9
som designundervisningen. Med stöd av Arbetsgivarverket har också ett
kompetensutvecklingsprojekt påbörjats för högskolans personal.
Det internätionella utbytet vid högskolan har bl.a. omfattat 24 utresande och 29 inkommande studenter. Dessutom har 34 lärare besökt utländska högskolor och fyra lärarbyten har gjorts. Under det gångna budgetåret har högskolan firat sitt 150-årsjubileum och med anledning därav har Konstfacks lärare och studenter har visat upp sina verk vid ett flertal tillfällen, bl.a. på utställningar och mässor. Tolv projekt för konstnärligt utveck-
lingsarbete har påbörjats under budgetåret.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 80 miljoner kronor. Årets kapitalförändring var 1,4 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras av periodiseringar samt redovisningstekniska åtgärder.
Konstfack har i sin förenklade anslagsfromställning begärt en höjning av takbeloppet för budgetåret 1995/96 som motsvarar det antal helårsstudenter som Överstiger utbildningsuppdraget för treårsperioden. Högskolan har därvid bedömt att takbeloppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer bör uppgå till lägst 87 140 000 kr för budgetåret 1995/96. För andra halvåret 1996 föreslår högskolan ett takbelopp om
43 570 000 kr.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363 och prop. 1993/94:100, bet. 1993/94:UbU8, rskr. 1993/94:287) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 139 021 000 kr
Resultatbedömning
Inom den grundläggande utbildningen har högskolan redovisat en ökning med 66 helårsstudenter, vilket är en ökning i förhållande till föregående år med 13 procent. 227
Slutsatser Bil. 9
Högskolan beräknas fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94
—- 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
47. till Konstfack: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 139 021 000 kr.
C 36. Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning
1993/94 Utgift 20 520 996 Reservation 4
1994/95 Anslag 35 512 000 1995/96 Förslag 67 054 000 varav 44 899 000 kronor beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Kungl. Konsthögskolan.
Kungl. Konsthögskolan har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och konstnärlig högskoleexamen i konst och design.
Kungl. Konsthögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94. |
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisas. För budgetåret redovisas 189 ersättningsberättigande helårsstudenter, vilket understiger det antal som skulle ha krävts för att uppnå takbeloppet med elva. Högskolan är emellertid garanterad sitt takbelopp under budgetåret 1993/94. Högskolans årsredovisning visar bl.a. att knappt fyra procent av de sökande antogs till linjen för fri konst. Vidare avlades 27 examina som omfattar minst 120 poäng under budgetåret.
I årsredovisningen angavs vissa verksamhetsmål, bl.a. god tillgång till internationella kontakter. Högskolan påbörjade budgetåret 1993/94 nätverkssamarbete inom Erasmus- och Nordplusprogrammen. Vidare betonades vikten av att ge studenterna kunskap om de tekniker som en konstnär kan använda sig av. Konsthögskolan har därför gjort omfattande investeringar i en videoavdelning. Under budgetåret bedrevs 16 projekt inom ramen för konstnärligt utvecklingsarbete. Dessutom har en vidareut-
bildning i olika trafikmiljöers gestaltning, Tessinskolan, planerats i samarbete med Konstakademien och Vägverket. Bil. 9
Ett översynsarbete i syfte att förbättra kvaliteten har påbörjats för delar — av utbildningen. Högskolan betonar att en fungerande organisation är en förutsättning för god kvalitet i utbildningen. Man har därför tillsammans med ett konsultföretag påbörjat en organisationsöversyn.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 41 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var 1,9 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras med periodiseringar och ränteintäkter.
Kungl. Konsthögskolan har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om medel för planering av vidareutbildningen i olika trafikmiljöers gestaltning, Tessinskolan.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 67 054 000 kr
I anslaget har 8,3 miljoner kronor beräknats för ökade hyreskost-
nader.
Resultatbedömning
Inom den grundläggande utbildningen har högskolan redovisat en ökning
med 22 helårsstudenter (13 procent) jämfört med budgetåret 1992/93 utan att nya resurser tillförts högskolan.
Slutsatser
Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden
och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårspe-
rioden 1993/94 — 1995/96. 229
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
48. till Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 67 054 000 kr.
C 37. Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning
1993/94 Utgift 218 179 262 Reservation 7955 738 1994/95 Anslag 283 745 000 1995/96 Förslag 405 816 000
varav 274 430 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokal-
hyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Lärarhögskolan i Stockholm. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
Medel för forskning och forskarutbildning vid Lärarhögskolan i Stockholm har beräknats under anslaget C 8. Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning.
Lärarhögskolan i Stockholm har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Flyglärarexamen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 Gymnasielärarexamen Specialpedagogexamen”"”" Studie- och yrkesvägledarexamen
+ Med pedagogik som huvudämne ++ Samtliga inriktningar
Lärarhögskolan i Stockholm har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslags-
framställning avseende budgetåret 1993/94.
Under året har Lärarhögskolan i Stockholm fortsatt sin omorganisation och inlett ett förnyelsearbete. Linjenämnderna har avskaffats och en utbildningsoch forskningsavdelning med uppgift att planera, samordna, följa upp och utvärdera verksamheten har inrättats. Kvalitetsfrågor, högskolemässighet, kompetensfrågor, internationalisering och studenterna är exempel på 230
bildningsuppdrag till institutionerna i vilket åtagande och ekonomiska Bil. 9 ramar anges. För första gången har gemensamma introduktionsdagar med information om hela högskolan och den gemensamma grundsynen som präglar utbildningarna ordnats för alla nya studenter.
Antalet avlagda examina fördelat på de olika examina anges i resultatredovisningen men har inte relaterats till i utbildningsuppdraget angivna mål. Av årsredovisningen framgår att högskolan ej nått upp till sitt takbelopp.
Högskolan uppnådde en prestationsgrad om 90 procent, vilket är något lägre än året innan. Prestationsgraden för de utbildningar som utgör
särskilda åtaganden uppgår till 99 procent. Basårsutbildningen har utnytt-
jats till 99 procent. Ett stort antal studenter som klarat av basåret har valt att studera till lärare.
För att öka högskolemässigheten har krav på examensarbeten införts i alla utbildningar. Vidare har studenternas frihet att göra egna val inom programmet och också utanför den bundna utbildningsplanen ökats. Under
året har högskolan byggt upp ett program för kandidat- och magisterexa-
men i pedagogik med olika inriktningar. Ett utvecklingsarbete har genomtörts i syfte att skärpa kvalitetskraven i de olika lärarutbildningarna.
Utöver fristående kurser för fortbildning och som forskningsförberedande kurser har högskolan genomfört fortbildningskurser på uppdrag
av kommuner och Skolverket.
Det internationella sekretariatet hanterar en omfattande utbytesverksamhet inklusive praktik utomlands för svenska lärarstuderande. Till stor del riktar sig kontakterna mot de baltiska länderna och Ryssland.
Under året har ett kvalitetsutvecklingsprogram utarbetats. Detta bygger på att utbildningsledarens utvärdering av varje program/verksamhet granskas av en bedömningsgrupp med ett antal sakkunniga som representerar
olika intresseinriktningar.
Vad gäller forskningsanknytning anvisas medel för viss forskning vid Lärarhögskolan i Stockholm under Stockholms universitets anslag för forskning och forskarutbildning. I årsredovisningen redovisar Lärarhögskolan i Stockholm verksamheten.
Under året har högskolan satsat på att stärka forskningsprofilen och på att stödja forskningsanknytningen i lärarutbildningen bl.a. genom att
förbättra tillgången på forskarutbildade lärare. Antalet anställda med
doktorsexamen har ökat. Alltjämt är emellertid andelen lärare med forskarutbildning oacceptabelt låg. Tre tidigare inrättade professurer utlystes under året och håller på att tillsättas. Den nya möjligheten att tilldela högskolelektorer ställning som biträdande professor har utnyttjats i fem fall.
Antalet forskarstuderande vid högskolan uppgick till 76 under året. Forskningsvolymen angavs motsvara 62 personår. De olika forskargrupperna medverkar på olika sätt i internationella nätverk och har upparbetade kontakter med internationella forskningsinstitutioner. Nytt samarbete i fråga om forskarutbildning och komparativ forskning kring internationalisering av eliter och miljöer i Europa har etablerats mellan Lärarhög- 231 skolan, Stockholms universitet och Ecole des Hautes Etudes en Sciences
stärkts genom en ny publikationsserie — Tema Forskning — samt genom = Bil. 9 utgivning av en ny serie årliga sammanställningar där aktuella forskningsprojekt förtecknas.
Forskningsprojekt och utvärderingsverksamhet på uppdrag av andra
statliga myndigheter är omfattande. En mindre del sker på uppdrag från kommuner.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till nästan 365
miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var negativ och uppgick till cirka 11,6 miljoner kronor. Underskottet beror dels på semesterlöne-
skulden (som redovisas för första gången), dels på att reservationer och täckningsmedel för budgetåret 1992/93 inte tillförs högskolan som en intäkt förrän under budgetåret 1994/95.
Högskolan har i sin förenklade anslagsframställning bedömt att takbe-
loppet för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer kommer att uppnås för budgetåret 1995/96. Högskolan framför att takbeloppet bör
höjas eftersom höjda ersättningsbelopp för det praktisk-estetiska ämnet i den s.k. två-ämneslärarutbildningen har aviserats. Likaså bör takbeloppet höjas, samt det maximala antalet ersättningsgrundande helårsstudenter och
helårsprestationer öka inom undervisningsområdet och de samhällsveten-
skapliga och naturvetenskapliga områdena, med anledning av att en trafiklärarutbildning om 80 poäng beräknas starta hösten 1995.
Högskolan anför vidare att fler prestationer inom utbildningsområdet övrigt, kommer att kunna redovisas än vad som är ersättningsgrundande enligt utbildningsuppdraget.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94-19957/96 utgör bas för planeringen. Regeringen kommer
senare att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budget-
året 1995/96.
Redan nu vill dock regeringen avisera att utbildningsuppdraget
kommer att ändras så att ett högre antal ersättningsgrundande pres-
tationer inom utbildningsområdet övrigt medges.
Eventuella medel för ytterligare studenter kommer att fördelas av
regeringen på lärosäten i den proposition som avses att lämnas till
riksdagen under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 405 816 000 kr
Med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror,
utgör 22,3 miljoner kronor av det beräknade anslaget en tillfällig
ökning budgetåret 1995/96.
Övrigt
Högskolan bör fullfölja den påbörjade försöksverksamheten med
grundskollärarutbildning för döva och hörselskadade. Övrigt ut-
vecklingsarbete vad gäller lärarutbildning för döva och hörselskada-
de samt utbildning för teckenspråk bör fullföljas. För detta åtagande
har regeringen beräknat en ersättning om 1,8 miljoner kronor.
Resultatbedömning
Det förändringsarbete och den omorganisation som har inletts visar att initiativförmåga och idéer om hur verksamheten kan utvecklas finns. En fortsättning i riktning mot en mer samlad och ihophållen struktur som samverkar med berörda intressenter i syfte att förbättra verksamheten bör
vara möjlig att uppnå.
Det är positivt att ett kvalitetsutvecklingsarbete för verksamheten har påbörjats. Ett led i att närma lärarutbildningarna till övriga akademiska
utbildningar är också införandet av krav på examensarbeten i alla utbild-
ningar som ett medel att öka vetenskaplighet, självständighet och kritiskt 233
tänkande hos de studerande. Tillsammans med de åtgärder som vidtagits
för att ta hand om nya studenter bör detta på sikt leda till att såväl kvali- — Bil. 9
teten på utbildningen som högskolans förmåga att rekrytera studerande ökar.
Vad gäller forskning och forskarutbildning har inte redovisats hur utvärdering och kvalitetsuppföljning av den egna verksamheten sker.
En uppföljning av hur högskolan har uppfyllt åtagandena enligt utbildningsuppdraget är inte möjlig i alla delar. Exempelvis går det inte att utan
kompletterande information dra slutsatser om hur målet för respektive
examen kommer att uppfyllas för treårsperioden och inte att utifrån redovisade uppgifter dra några slutsatser om hur sökandetrycket har förändrats.
Slutsatser
Högskolan förefaller, enligt kompletterande muntlig information, komma att fullfölja de åtaganden som ingår i utbildningsuppdraget och sannolikt komma att utnyttja sitt takbelopp fullt ut för treårsperioden
1993/94—-1995/96.
Utbildningsuppdraget bör förändras så att antalet ersättningsgrundande
prestationer inom utbildningsområdet övrigt ökas med cirka 300 totalt för
treårsperioden inom oförändrade resurser. Regeringen förutsätter att detta inte innebär att antalet examinerade med barn- och ungdomspedagogisk examen ökar. Övriga förändringar av verksamheten bör ske inom oförändrat utbildningsuppdrag och inom oförändrade ramar.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
49. till Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 405 816 000 kr.
C 38. Mitthögskolan: Grundutbildning
1993/94 Utgift 181 156 114 Reservation 577 886
1994/95 Anslag = 251 411 000 1995/96 Förslag 365 090 000
varav 245 748 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetäret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokal-
hyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med
det utbildningsuppdrag som skall gälla för Mitthögskolan. För vissa
särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning.
1994:1101) rätt att utfärda följande examina: Bil. 9
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Grundskollärarexamen 1-7 Grundskollärarexamen 4-9 Ingenjörsexamen Socionomexamen Yrkesteknisk examen
+ Examensrätten gäller följande ämnen: företagsekonomi, medie- och kommunikationsvetenskap, psykologi, socialt arbete, sociologi, statskunskap, systemvetenskap/ADB och kemi.
Mitthögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Verksamheten vid Mitthögskolan under budgetåret 1993/94 var mer omfattande än den sammanlagda verksamheten vid högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund var under budgetåret 1992/93. Högskolans årsredovisning visar bl.a. att antalet helårsstudenter har vuxit med 27 procent i förhållande till föregående budgetår.
Följande moment i utbildningsuppdraget redovisades. Under budgetåret uppnådde högskolan en prestationsgrad om 82 procent, vilket endast kan jämföras med den sammanlagda produktionen av helårsprestationer och helårsstudenter vid de två högskolorna under budgetåret 1992/93 då Mitthögskolan endast funnits i drygt ett år. Den sammanlagda prestationsgraden för de två lärosätena var under budgetåret 1992/93 79 procent, vilket var en ökning med tre procent i förhållande till föregående budgetår. Under treårsperiodens första år 1993/94 uppgick antalet examina som omfattar minst 120 poäng till 471 och antalet grundskollärarexamina (1-7) till 97. Andelen helårsprestationer som utfördes på 60-poängsnivån var 6,2 procent och 2,2 procent på 80-poängsnivån.
I resultatredovisningen redovisas också de verksamhetsmål som högskolan själv fastställt och på vilket sätt dessa mål uppfyllts. Bland dessa mål kan nämnas att bygga upp ett humanioraprogram. Under budgetåret 1993/94 satsade högskolan extra resurser inom detta område med en lokal relativt hög per capita-ersättning. Högskolan förbättrade också sin rekrytering till de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna samtidigt som man förverkligade målet att göra ingenjörsutbildningarna treåriga och skapa ett teknologie kandidatprogram. Vidare betonar Mitthögskolan vikten av att bibehålla sitt utbud av distansutbildning. Under budgetåret 1993/94 har ett flertal kurser givits med hjälp av s.k. interaktiv TV, och högskolestyrelsen har avsatt 800 000 kr för utveckling av distansutbild-
ningspedagogik kopplad till användning av ny teknik.
Mitthögskolans styrelse har antagit en kvalitetsutvecklingsplan som Prop. 1994/95:100 fokuserats på grundutbildningen. Institutitonerna och enheterna har ut- = Bil. 9 arbetat sina egna kvalitetsplaner på grundval av högskolestyrelsens riktlin-
jer. Det är en viktig målsättning att öka andelen forskarutbildade lärare
vid högskolan. Denna andel, eller förändringen av densamma under det gångna budgetåret, har emellertid inte angivits i årsredovisningen. En stor andel av de forskarstuderande sägs i årsredovisningen vara lärare vid högskolan. Inte heller här anges hur många lärare som deltar i forskarutbildningen eller i vilken omfattning detta sker. Under det gångna bud-
getåret har två professorer, vars professurer inrättats vid Umeå universitet,
placerats vid högskolan. Tidigare fanns endast en professor från Stockholms universitet på halvtid vid högskolan. Samspelet med industrin anges i årsredovisningen vara viktigt för forskningsutvecklingen vid högkolan.
Ett kontakt- och informationscentrum, KIC, skall utveckla och stärka Mitthögskolans samarbete med företag, organisationer och myndigheter
i det omgivande samhället och överföra kunskap mellan högskolan och
dess samarbetspartners.
Det internationella utbytet vid högskolan har omfattat 56 utresande och
24 inkommande studenter inom ramen för bilaterala program och Erasmus-programmet. Cirka 30 procent av de utresande utgjordes av Erasmusstudenter medan samma siffra för de inkommande endast var 17 procent.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till knappt 318 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var minus 18,5 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen förklaras med att planeringsprocessen inom den nya Mitthögskolan inför budgetåret inte hade funnit sina former
och att planeringsarbetet sammanföll med arbetet med att samordna de båda högskolorna. Till detta kom administrativa problem i samband med
antagningen vilket medförde ett visst överintag av studenter. Antalet helårsstudenter och helårsprestationer under budgetåret motsvarade ett belopp som översteg Mitthögskolans takbelopp med 13,5 miljoner kronor.
För att möjliggöra en utökning av verksamheten har högskolan i en särskild skrivelse den 2 december 1994 begärt en höjning av takbeloppet för budgetåret 1995/96 för 500 helårsstudenter, vilket motsvarar ett takbelopp om drygt 200 miljoner kronor för första tolvmånadersperioden och
107 miljoner kronor för andra halvåret 1996.
Regeringens överväganden :
Bil. 9 Sammanfattning
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som gäller för treårsperioden 1993/94 -
1995/96 (prop. -1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 3 125 000 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 365 090 000 kr
Av det beräknade anslaget utgör 4,1 miljoner kronor en tillfällig ökning med anledning av ändrade former för finansiering av kostnader för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Resultatbedömning
Det första verksamhetsåret vid Mitthögskolan har präglats dels av arbetet med att integrera de två tidigare högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund, dels av de krav på förändringar som 1993 års universitets- och högskolereform ställer. Detta har inneburit stora påfrestningar för den nya högskolan. Bl.a. har tillväxten i grundutbildningen blivit för stor i förhållande till vad de ekonomiska ramarna för högskolans utbildningsuppdrag medger. S |
Den genomsnittliga prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning, som under det gångna budgetåret legat på en normal nivå, har förbättrats något sedan budgetåret 1992/93 om man jämför med den sammanlagda prestationsgraden vid de två högskolorna. Prestationsgraderna för olika typer av utbildningar anges inte i årsredovisningen.
Slutsatser
Bil. 9 Högskolan förefaller i princip komma att fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Högskolan kommer att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 50. till Mitthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 365 090 000 kr.
C 39. Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning
1993/94 Utgift 43 855 767 Reservation -2 429 829 1994/95 Anslag 63 807 000 1995/96 Förslag 116 559 000
varav 77 991 000 = beräknat för juli 1995 —- juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina:
Högskoleexamen
Konstnärlig högskoleexamen i musik Musiklärarexamen Organistexamen
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
I årsredovisningen framhålls högskolans ekonomiska svårigheter. Musikhögskolan ser sig tvingad att fr.o.m. budgetåret 1994/95 minska kostnaderna med cirka fem miljoner kronor under en tvåårsperiod. Personalkostnaderna utgör fyra miljoner kronor av denna besparing.
För budgetåret 1993/94 har högskolan redovisat 531 ersättningsberättigande helårsstudenter. Under året avlades 111 examina som omfattar minst 80 poäng. Årsredovisningen visar att knappt 11 procent av de sökande antogs till de olika utbildningsprogrammen.
alternativa kurser. Högskolan har som mål att minst 25 procent av ut- = Bil. 9
bildningsprogrammen skall vara valbara. Som ett led i personalens kompetensutveckling har ett tjugotal personer, övervägande delen lärare,
deltagit i studieresor i Europa. Den administrativa och tekniska personalen
har också deltagit i fortbildningskurser. Ett utvecklingsarbete inom området interaktiva läromedel pågår vid högskolan.
Musikhögskolan har inom sin musikerutbildning haft ett lärarutbyte med
ett amerikanskt universitet. Både inom denna utbildning och musiktera-
piutbildningen tar man emot gästande utländska lärare som håller semina-
rier och ”master-klasser”. För närvarande pågår en utvärdering av internationaliseringsverksamheten vid Musikhögskolan.
För att säkerställa kvaliteten har Musikhögskolan utarbetat ett system för kontinuerlig resultatuppföljning och för att ytterligare förstärka kvalite-
ten har en organisationsförändring genomförts. Under det gångna budgetåret har vid ett flertal tillfällen genomförts en intensiv konsertverksamhet med högskolans kammar- och symfoniorke-
strar. Dirigenter på mycket hög nivå har arbetat med symfoniorkestern,
som anses hålla en hög standard.
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till drygt 68 miljoner kronor. Årets kapitalförändring var minus 1,7 miljoner kronor, vilket i årsredovisningen bl.a. förklaras med periodiseringar och medel som måste reserveras till budgetåret 1994/95.
Musikhögskolan har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om ett oförändrat utbildningsuppdrag.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det — utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten
under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 116 559 000 kr
Bil. 9
Inom den grundläggande utbildningen har högskolan redovisat samma antal helårsstudenter som föregående år.
Slutsatser
Högskolan beräknas fullfölja de särskilda åtaganden som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan att utnyttja sina sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
51. till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 116 559 000 kr.
C 40. Mälardalens högskola: Grundutbildning
1993/94 Utgift 99 170 256 Reservation 6 227 744 1994/95 Anslag 150 150 000 | 1995/96 Förslag 219 484 000
varav 145 324 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Mälardalens högskola. För vissa särskilda åtaganden kan ersättning också erhållas från anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildningen.
Mälardalens högskola har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda följande examina: |
Magisterexamen” Kandidatexamen Högskoleexamen
Ingenjörsexamen Yrkesteknisk examen
+ Gäller ämnet engelska
Mälardalens högskola har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94. 240
Av årsredovisningen framgår att högskolan inte nått upp till sitt takbe- = Prop. 1994/95:100 lopp. Högskolans prestationsgrad har sjunkit något till 72 procent. Det = Bil. 9 beror framför allt på en ökad andel kurser samt mindre tillfredsställande prestationer på de inledande delarna av ingenjörsutbildningen. Högskolan har under året bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete för en ökad satsning inom distansutbildningen. Högskolan har i sin förenklade anslagsfromställning hemställt att utbildningsuppdraget utökas och att medel fr.o.m. 1995/96 beräknas enligt ersättning för det konstnärliga området för 60 helårsstudenter.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden 1993/94-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96. Redan nu vill dock regeringen avisera att man därvid inte avser att tillmötesgå högskolans begäran att utvidga utbildningsuppdraget genom att medge ersättning inom det konstnärliga området.
Med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. har utbildningsuppdraget utvidgats med ett särskilt åtagande att anordna ytterligare grundutbildning motsvarande ett ersättningsbelopp om 937 500 kr under våren 1995. Regeringen föreslår i denna proposition som ett särskilt åtagande att lika många studenter skall beredas plats även under höstterminen 1995. Därtill kommer eventuellt medel för ytterligare studenter, vars fördelning på lärosäten regeringen kommer att återkomma till riksdagen med i en proposition under februari månad 1995.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 219 484 000 kr
Övergångsvis, med anledning av ändrade former för ersättning för lokalhyror, är det beräknade anslaget och takbeloppet för perioden juli 1995-juni 1996 5 miljoner kronor lägre än vad en tillämpning av angivna ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer skulle ge. Beräkningarna för perioden juli — december 1996 bygger på angivna per capita-belopp.
16 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Resultatbedömning
Bil. 9 Prestationsgraden i högskolans grundläggande utbildning har sjunkit något jämfört med 1992/93.
Slutsatser
Högskolan förefaller att kunna fullfölja de särskilda åtaganden och uppfylla de examenskrav som ingår i utbildningsuppdraget. Sannolikt kommer högskolan inte att utnyttja sina sammanlagda takbelopp fullt ut för treårs-
perioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
52. ull Mälardalens högskola: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 219 484 000 kr.
C 41. Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning
1993/94 Utgift 7.532 258 Reservation 90 742 1994/95 Anslag 10 493 000 1995/96 Förslag 19-890 000
varav 13 307 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning - som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Operahögskolan i Stockholm.
Operahögskolan har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och konstnärlig högskoleexamen i scen och medier.
Operahögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Operahögskolans grundutbildning omfattar framför allt musikdramatisk utbildning för sångare men några studenter gick under året operarepetitörutbildning. Under budgetåret 1993/94 hade högskolan 39 helårsstudenter varav sju studenter gick en fortbildning för redan yrkesverksamma.
15 studenter praktiserade under året vid olika teatrar och ett temtontal elevföreställningar och konserter genomfördes. Genomströmningen är hög
och under läsåret examinerades 13 studenter, varav flertalet hade hållit normal studietakt. Av de utexaminerade har nio fått engagemang vid svenska eller utländska operascener. Under året utexaminerades inga
[ + to
ma. Detsamma gäller för operaregiutbildningen. Bil. 9
En indikation på att utbildningen håller hög kvalitet är att flera studenter erhöll stipendier under året, att några studenter placerade sig väl i internationella tävlingar, att elevföreställningarna och konserterna fick ett positivt mottagande av såväl publik som media samt den höga andelen som är yrkesverksamma efter genomförd utbildning. Till följd av det låga studentantalet blir undervisningen relativt individualiserad vilket gagnar dess kvalitet.
Operahögskolans omsättning uppgick till knappt 11,5 miljoner kronor. Årets kapitalförändring var knappt 0,5 miljoner kronor.
I sin förenklade anslagsframställning skriver Operahögskolan att man sedan lång tid tillbaka har akuta Iokalproblem (avsaknad av studioscen), vilket man vid återkommande tillfällen har påpekat hämmar kvaliteten och fördyrar verksamheten. Extra medel kan enligt högskolans mening komma att behöva anvisas om kostnaderna för en lämplig lokal inte skulle inrymmas inom högskolans nuvarande medel.
Operahögskolan kommer att ha ungefär samma antal helårsstudenter läsåret 1995/96 som föregående läsår. Det antal helårsstudenter som anges i utbildningsuppdraget för treårsperioden 1993/94 - 1995/96 (114) tror sig Operahögskolan kunna klara av att utbilda.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94—-1995/96 = (prop. 1992/93:169, = bet. 1992/93:UbU14,
rskr. 1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksam-
heten. Regeringen kommer att i regleringsbrev fastställa utbildnings-
uppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 19 890 000 kr
Resultatbedömning
Högskolans prestationsgrad är hög och det samma gäller för genomströmningen. Uppskattningsvis ligger de båda nära 100 procent.
Slutsatser
: Bil. 9
Högskolan förefaller att komma att fullfölja de åtaganden som ingår i utbildningsuppdraget och kommer sannolikt att utnyttja sitt takbelopp för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
53. till Operahögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 19 890 000 kr.
C 42. Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning
1993/94 Utgift 11 144 000 1994/95 Anslag 17 971 000 1995/96 Förslag 32 854 000
varav 21 982 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996
(I utgifterna budgetåret 1993/94 ingår inte lokalkostnader)
Under anslaget beräknas all ersättning — inklusive ersättning för lokalhyror och kostnader för inredning och utrustning — som är förenad med det utbildningsuppdrag som skall gälla för Teaterhögskolan i Stockholm.
Teaterhögskolan i Stockholm har enligt högskoleförordningen (1993:100, ändrad 1994:1101) rätt att utfärda högskoleexamen och konstnärlig högskoleexamen i scen och medier.
Teaterhögskolan har avgivit sin första årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94.
Teaterhögskolans huvuduppgift är att utbilda skådespelare och mimartister för verksamhet inom teater samt inom TV, film och radio. Följande moment i utbildningsuppdraget redovisas. För budgetåret har högskolan redovisat 65 ersättningsberättigande helårsstudenter, vilket är nio färre än
det antal helårsstudenter som skulle ha krävts för att erhålla takbeloppet.
Högskolan är emellertid garanterad sitt takbelopp budgetåret 1993/94. I årsredovisningen förklaras det relativt låga antalet helårsstudenter delvis av att juryn som antar studenter till skådespelarutbildningen vid olika tillfällen bedömt att det inte funnits tillräckligt antal kvalificerade sökande till skådespelarutbildningen. Under budgetåret avlades tolv examina. Fortbildning av yrkesverksamma skådespelare har bedrivits både ute på landets teatrar och i högskolans lokaler.
Ett kvalitetsutvecklingsprogram - delvis redan genomfört - har utarbetats för att säkerställa kvaliteten i verksamheten. Detta program, som bl.a. innehåller kompetensutvecklingsprogram för lärare, förlängning av skådespelarutbildningen samt uppföljningar av de examinerades arbetsmarknadssitution presenteras i årsredovisningen. 244
Högskolans totala omsättning uppgick under budgetåret till nästan 20 Prop. 1994/95:100 miljoner kronor. Årets resultat (kapitalförändring) var minus 1,7 miljoner Bil: 9 kronor. Huvudorsakerna anges vara dels övergången till ett nytt ekonomiadministrativt system, dels att kostnaderna för antagningsproven och kostnaderna för högskolans teaterproduktioner har överstigit det budgeterade anslaget för dessa verksamheter.
Teaterhögskolan har i sin förenklade anslagsframställning begärt en ändring av sitt utbildningsuppdrag.
Högskolan har vidare begärt en höjning av takbeloppet med 941 000 kr för budgetåret 1995/96 enligt det nu gällande resurstilldelningssystemet. ' För budgetåret 1995/96 visade prognoserna för befintlig verksamhet på ett takbelopp om knappt 19 miljoner kronor för första tolvmånadersperioden och drygt 9 miljoner kronor för andra halvåret 1996.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det = utbildningsuppdrag som = gäller för = treårsperioden
1993/94—-1995/96 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr.
1992/93:363) bör utgöra en bas för planeringen av verksamheten
under resten av perioden. Regeringen kommer i regleringsbrev att
fastställa utbildningsuppdraget för det förlängda budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 32 854 000 kr
Resultatbedömning
Inom den grundläggande utbildningen har Teaterhögskolan redovisat ett oförändrat antal helårsstudenter i förhållande till budgetåret 1992/93. Härvid har helårsstudenterna i mimutbildningen som överfördes till Teaterhögskolan från Danshögskolan budgetåret 1993/94 räknats bort.
Slutsatser
Regeringen har med anledning av den förenklade anslagsframställningen redan beslutat att antalet ersättningsberättigande helårsstudenter under innevarande treårsperiod sänks från högst 222 till högst 207.
Teaterhögskolan förefaller i princip komma att fullfölja det examenskrav Prop. 1994/95:100 som ingår i utbildningsuppdraget och sannolikt komma att utnyttja sina — Bil. 9
sammanlagda takbelopp för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
54. till Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 854 000 kr.
C 43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.
1994/95 Anslag 1 271 921 000 1995/96 Förslag 1 939 114 000
varav 1297 632 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag beräknas vissa utgifter bl.a.med anledning av avtal som staten ingått med enskilda utbildningsanordnare samt statsbidrag till kommuner och landsting för grundläggande högskoleutbildning.
AA nslagsfördelning
Bil. 9
Anslag Förslag — Varav ber. f.
1994/95 1995/96 juli-95
- juni-96
1. Chalmers tekniska högskola AB grundutbildning 439 890 000 663 718 000 444 417 000 forskning och forskarutbildning 345 338 000 519 575 000 348 876 000
2. Handelshögskolan i Stockholm (HHS) 51 841 000 79 752 000 53 158 000
3. Stiftelsen Högskolan i Jönköping grundutbildning 117 547 000 179 958 000 120 504 000 forskning och | forskarutbildning 3 240 000 22 990 000 15:324 000
4. Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) 1 764 000 2 714 000 1 809 000
5. Örebromissionen/Örebro
Missionsskola 1 103 000 1 697 000 I 131 000
6. Evangeliska Fosterlands Stiftelsen/Johannelunds Teologiska Institut 882 0C0 1 357 000 904 000
7. Stiftelsen Edsbergs musikinstitut 4 200 000 6 461 000 4 307 000
8. Stockholms Musikpedagogiska Institut 7 290 000 11 215 000 4 475 000
9. Ericastiftelsen 5 176 000 7 963 000 5 307 000
10 Stiftelsen Stora Sköndal 3 930 000 6 046 000 4 030 000
11 Momsmerkostnader för Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping 40 000 000 61 536 000 41 016 000
12 Kommunala högskoleutbildningar
Utbildning för vårdyrken 222 226 000 341 872 000 = 227 871 000
Ingesunds musikhögsk. 20 970 000 32 260 000 21 503 000
13 Till regeringens disposition 6 524 000 Ox 0 Summa 1 271 921 000 1939 114 000 1 297 632 000
+ anslagsteknisk omföring
Samtliga utbildningsanordnare har utvärderats och de som ansökt därom Prop. 1994/95:100-
har erhållit examensrätt. Vissa erhåller sedan tidigare statsbidrag. Med de = Bil. 9
flesta har avtal tecknats om villkor för statsbidrag.
Anslagen beräknas i de flesta fall som det högsta belopp som kan betalas ut, motsvarande takbeloppet för statliga universitet och högskolor. Ersättning utgår för helårsstudenter och helårsprestationer samt i vissa fall för forskning och forskarutbildning.
Enskilda utbildningsanordnare
1. Stiftelsen Chalmers tekniska högskola
Stiftelsen Chalmers tekniska högskola för Chalmers tekniska högskola AB
har enligt förordning (1993:956, ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda följande examina:
Doktorsexamen Licentiatexamen
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen Arkitektexamen Civilingenjörsexamen Ingenjörsexamen Maskinteknikerexamen Sjöingenjörsexamen Sjökaptensexamen Styrmansexamen Yrkesteknisk examen
Regeringens överväganden
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som fastställts för Chalmers tekniska högskola för treårsperioden —1993/944995/96 i proposition 1992/93:169 (bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) bör fullföljas av Chalmers tekniska högskola AB och utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Detta framgår av de avtal slutits mellan staten och
högskolan. För den tillkommande sexmånadersperioden hösten 1996 avser staten och Chalmers tekniska högskola AB sluta ett separat avtal.
Bil. 9
Det högsta belopp som bör kunna utgå budgetåret 1995/96 beräknas för
- grundutbildning till 663 718 000 kr.
- forskning och forskarutbildning till 519 575 000 kr.
Inflyttning i nybyggnad för Mikroelektroniskt centrum beräknas ske under 1997. Det årliga tillskottet för ökade hyreskostnader beräknas till 36 miljoner kronor.
2. Handelshögskolan i Stockholm
Handelshögskolan har enligt förordning (1993:956, ändrad 1994:1103) om
tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda följande examina:
Doktorsexamen Licentiatexamen
Magisterexamen Kandidatexamen Högskoleexamen
Det avtal mellan staten och Handeishögskolan som godkändes av regeringen i juni 1993 och som gäller fr.o.m. 1 juli 1994 t.o.m. 30 juni 2009
innebär att det högsta belopp som kan utgå är 30 000 000 kr per år (inkl.
bibliotek, studiestöd i forskarutbildningen samt ersättning per avlagd
doktorsexamen).
Enligt avtalet skall årlig korrigering av bidraget ske med hänsyn till förändringar i basbeloppet sedan föregående år.
Regeringens överväganden
Med hänsyn till förändringarna i basbeloppet beräknar regeringen det maximala bidrag som kan utgå till Handelshögskolan budgetåret 1995/96 till 79 752 000 kr.
3. Stiftelsen Högskolan i Jönköping
Stiftelsen Högskolan i Jönköping (för Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Högskolan för lärarutbildning och kommunikation i Jönköping AB och Ingenjörshögskolan i Jönköping AB) har enligt förordning (1993:956, ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen” 249 Kandidatexamen
Barn- och ungdomspedagogisk examen Bil. 9 Grundskollärarexamen 1-7 Ingenjörsexamen
Yrkesteknisk examen
> gäller följande ämnen: företagsekonomi och pedagogik
Regeringens överväganden
Övergripande mål
Det utbildningsuppdrag som fastställts för Högskolan i Jönköping för treårsperioden —1993/944995/96 i proposition 1992/93:169 (bet.
1992/93:UbU 14, rskr. 1992/93:363) bör fullföljas av Stiftelsen Högskolan
i Jönköping och utgöra en bas för planeringen av verksamheten under resten av perioden. Detta framgår av det avtal slutits mellan staten och
högskolan. För den tillkommande sexmånadersperioden hösten 1996 avser
staten och Stiftelsen Högskolan i Jönköping sluta ett separat avtal.
Resurser
Det högsta belopp som bör kunna utgå budgetåret 1995/96 beräknas för
- grundutbildning till 179 958 000 kr.
- forskning och forskarutbildning till 22 990 000 kr.
4. Teologiska Högskolan i Stockholm
Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) har enligt förordning (1993:956, ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda högskoleexamen med inriktning på teologisk utbildning.
Det avtal mellan staten och THS som godkändes av regeringen i oktober 1993 och som gäller fr.o.m. 1 juli 1993 t.o.m. 30 juni 1998 innebär
att det högsta belopp som kan utgå per år till THS är 1 720 000 kr. Enligt avtalet skall omräkning av bidraget ske enligt samma principer som gäller för statliga lärosäten.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Teologiska Högskolan i Stockholm
budgetåret 1995/96 beräknas till 2 714 000 kr.
Bil. 9
Örebromissionen har för Örebro Missionsskola enligt förordning
(1993:956 ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda högskoleexamen med inriktning på teologisk utbildning.
Det avtal mellan staten och Örebromissionen som godkändes av regeringen i oktober 1993 och som gäller fr.o.m. den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1998 innebär att det högsta belopp som kan utgå är 1 075 000 kr
per år till Örebro Missionsskola.
Enligt avtalet skall omräkning av bidraget ske enligt samma principer som gäller för statliga lärosäten.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Örebromissionen för Örebro Miss-
ionsskola 1995/96 beräknas till 1 697 000 kr.
6. Evangeliska Fosterlands Stiftelsen för Johannelunds Teologiska Institut
Evangeliska Fosterlands Stiftelsen har för Johannelunds Teologiska In-
stitut enligt förordning (1993:956 ändrad senast 1994:1103) om tillstånd
att utfärda vissa examina rätt att utfärda högskoleexamen med inriktning på teologisk utbildning.
Det avtal mellan staten och Evangeliska Fosterlands Stiftelsen som godkänts av regeringen i oktober 1993 och som gäller fr.o.m. den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1998 innebär att det högsta belopp som kan utgå per år till Johannelunds Teologiska Institut är 860 000 kr.
Enligt avtalet skall omräkning av bidraget ske enligt samma principer som gäller för statliga lärosäten.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Evangeliska Fosterlands Stiftelsen för Johannelunds Teologiska Institut beräknas budgetåret 1995/96 till 1 357 000 kronor.
7. Stiftelsen Edsbergs musikinstitut
Stiftelsen Edsbergs musikinstitut erhåller för innevarande budgetår 4 200
000 kr. Vid stiftelsen ges utbildning med kammarmusikalisk inriktning. Stiftelsen har ingen examensrätt och har inte begärt sådan.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Det högsta belopp som kan utgå till Stiftelsen Edsbergs Kammarmusik-
akademi beräknas budgetåret 1995/96 till 6 461 000 kr.
8. Stockholms Musikpedagogiska Institut
Stockholms Musikpedagogiska Institut har enligt förordning (1993:956 ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda högskoleexamen med inriktning på musikpedagogisk utbildning 80 och 120 poäng. Stockholms Musikpedagogiska Institut erhåller för
innevarande budgetår 7 290 000 kr.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Stockholms Musikpedagogiska Institut beräknas budgetåret 1995/96 till 11 215 000 kr.
9. Ericastiftelsen
Ericastiftelsen har, enligt förordning (1993:956 ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina, rätt att utfärda psykoterapeutexamen. Stiftelsen bedriver också viss annan utbildning.
Ericastiftelsen erhåller 5 176 000 kr i statsbidrag för innevarande budgetår.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Ericastiftelsen beräknas budgetåret
1995796 till 7 963 000 kr.
10. Stiftelsen Stora Sköndal
Stiftelsen Stora Sköndal erhåller för innevarande budgetår 3 930 000 kr i statsbidrag. Stiftelsen har enligt förordningen (1993:956 ändrad senast 1994:1103) om tillstånd att utfärda vissa examina rätt att utfärda socionomexamen.
Regeringens överväganden
Det högsta belopp som kan utgå till Stiftelsen Stora Sköndal beräknas budgetåret 1995/96 till 6 046 000 kr. 252
11. Momsmerkostnad för Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Prop. 1994/95:100
Högskolan i Jönköping Bil. 9
Under anslaget har beräknats momsmerkostiader för Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping i enlighet med det ramavtal som ingåtts mellan staten och respektive lärosäte.
12. Kommunala högskoleutbildningar
Utbildning för vårdyrken ,
Denna anslagspost avser statsbidrag för grundläggande högskoleutbildning inom den kommunala högskolan. Olika landstings/kommuners examensrätt framgår av högskoleförordningens (1993:100) bilaga 3.
För den kommunala högskolan fastställs inte ett takbelopp per lands-
ting/kommun. [stället fastställs ett maximalt antal statsbidragsberättigade
årsstudieplatser för varje landsting/kommun.
Regeringens överväganden
För budgetåret 1995/96 bör fastställas följande högsta antal bidragsberättigade årsstudieplatser för kommunal högskoleutbildning:
| LÄN | Budgetåret 1995/96 |
| Stockholms LL | 4 738 + |
| Uppsala LL | 1517 |
| Södermanlands LL | 602 |
| Östergötlands LL | 1 449 |
| Jönköpings LE | I 551 |
| Blekinge LL | 501 |
| Kalmar LL | 521 |
| Kronobergs LL | 680 |
| Kristianstads LL | 763 |
| Malmöhus LL | I 722 |
| Malmö kommun | 1 200 |
| Hallands LL | 458 |
| Göteborg och Bohus LL | 339 |
| Vårdskoleförbundet | 2 382 |
| Älvsborgs LL | 1 047 |
| Skaraborgs LL | 741 |
| Värmlands LL | 647 |
| Örebro LL | 1 403 |
| Västmanlands LE | 502 |
| Kopparbergs LL | 682 |
| Gävleborgs LL | 744 |
| Västernorrlands LL | . 887 253 |
| Jämtlands LL | 426 |
| Västerbottens LL | 1 884 |
| Norrbottens LL | 997 Bil. 9 |
| Summa | 28 381 |
+ Varav 54 årsstudieplatser avser Gotlands kommun.
Ingesunds musikhögskola
Värmlands läns landsting erhåller för musik-och musiklärarutbildning vid Ingesunds Musikhögskola 20 970 000 kr i statsbidrag innevarande budgetår.
Enligt högskoleförordningen (1993:100) har landstinget för musikhögskolan rätt att utfärda musiklärarexamen.
Regeringen bedömning
Det högsta belopp som kan utgå till Ingesunds Musikhögskola beräknas budgetåret 1995/96 till 32 260 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
55. som bidrag till Enskilda och kommunala högskoleutbildningarm.m. anvisar ett reservationsanslag på 1 939 114 000 kr.
C 44. Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
1995/96 Förslag 90-390 000
varav 60 260 000 = beräknat för juli 1995 — juni 1996
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i den Europeiska unionen m.m.
Regeringens överväganden
Tempus
Tempus ingår i EU:s särskilda program för Central- och Östeuropa (Phare-programmet) samt programmet för de nya staterna från före detta Sovjetunionen = (Tacis-programmet). Tempus-Phare och Tempus-Tacis kommer nästa år att inkludera elva länder vardera.
Syftet med Tempus (Trans-European Mobility Scheme for University Studies) är att stödja utvecklingen och förnyelsen av den högre utbild- 254
har varit mycket stort och ökar fortfarande. Sveriges deltagande inom = Bil. 9
Tempus-Phare uppgick under budgetåret 1993/94 till 40 projekt av totalt över 450, vilket motsvarar en fördubbling i förhållande till budgetåret 1992/93. Inom Tempus-Tacis som startade under 1993/94 deltog Sverige i fem projekt.
Tempus är nu inne i en andra fas av programmet, Tempus II, som skall löpa till sekelskiftet med en sista ansökningsomgång 1997/98.
Medel för svenska universitets och högskolors deltagande i Tempusprojekt uppgår budgetåret 1994/95 till 11 674 000 kr. Anslaget disponeras
av Verket för högskoleservice (VHS). Anslaget bör även för nästa budgetår disponeras av VHS/den nya myndigheten inom högskoleområdet.
Tempus-projekten är i de flesta fall treåriga. Det svenska deltagandet i redan påbörjade projekt kommer inte att finansieras från EU varför an-
språk på svenska medel kommer att kvarstå till den 1 september 1997.
Kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas till 16,5 miljoner kronor. Alla nya Tempus-ansökningar från den 1 september 1995 kommer att finansieras via EU:s budget.
Sokrates
Från och med början av år 1995 beräknas Sverige att medverka i Sokrates-programmet enligt förslag som för närvarande behandlas i EU:s institutioner. Ministerrådet beräknas fatta ett slutligt beslut om Sokratesprogrammets omfattning kring årsskiftet 1994/95. Programmet avses vara t.o.m den 31 december 1999.
De tidigare Erasmus- och Linguaprogrammen fortsätter i stort sett oförändrade inom ramen för Sokrates. Till Sokratesprogrammet förs också verksamheter som Eurydice och Arion. Det riktigt nya i Sokrates är delprogram på skolområdet samt insatser inom distansundervisning och vuxenutbildning. Sokrates består av tre delprogram:
+ Erasmus med inriktning på främjande av den europeiska dimensionen vid universitet och högskolor samt studentutbyte.
= Comenius med inriktning på samarbete mellan skolor, utbildning för invandrarbarn samt kompetensutveckling för lärare.
+ Särskilda åtgärder som språkutbildning och distansutbildning.
Sokrates kommer efter beslut av ministerrådet att finansieras via den svenska medlemsavgiften till EU. Omställningen till Sokrates medför dock kostnader för högskolorna vad gäller särskilda insatser för att få bättre balans i utbytesprogrammen, det vill säga att stimulera fler utländska studenter att studera i Sverige. Vidare krävs ett särskilt stöd till lärarutbildningen för förbättrade kunskaper i Europafrågor. VHS/den nya myndigheten inom högskoleområdet bör ansvara för tillkommande upp- 255 gifter med anledning av Sveriges deltagande i Sokrates-programmet.
Bil. 9
Som redogjorts för i propositionen Sveriges medlemsskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19) har EG-kommissionen under slutet av 1993 föreslagit att ett huvudprogram för yrkesinriktade utbildningar, Leonardo da Vinci, under perioden den 1 januari 1995 till den 31 december 1999 skall genomföras inom EU. Den 6 december 1994 beslöt EU:s social- och arbetsmarknadsministrar att inrätta detta program.
Utgångspunkten för Leonardo är Romfördragets nya artikel 127, som i förhållande till ursprungsfördraget väsentligt utökat EG:s möjligheter till
samarbetsåtgärder på yrkesutbildningsområdet. Programmets syften är att
förbättra kvaliteten i yrkesutbildningen i medlemsländerna bl.a. genom
samarbete mellan universitet och högskolor och företag samt genom att
främja den europeiska dimensionen i all yrkesutbildning. Deltagandet i
Leonardo kan föranleda behov av vissa särskilda resurser.
Övrigt
Vidare finns behov av vissa resurser till en framtida programorganisation med bl.a. uppgift att svara för information till målgrupperna för EU:s utbildningsprogram samt till programutveckling inom EU:s forskningssamarbete.
Slutligen bör utrymme finnas för övrig europeisk samverkan.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
56. till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 90 390 000 kr.
C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
1994/95 Anslag 1 354 894 000 1995/96 Förslag 735 340 000
varav 427 244 000 — beräknas för juli 1995 — juni 1996
Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel inte har ställts till förfogande under annat anslag. Anslaget avser även bidrag till Stiftelsen Svenska institutet samt för Svenska studenthemmet i Paris.
Anslagsfördelning
Bil. 9 Anslagspost 1994/95 1995/96 varav beräkn. f.
juli 95 — juni 96
1. Stiftelsen Svenska 4 346 000 6 685 000 4 456 000
institutet
2. Svenska student- 766 000 1 178 000 785 000
hemmet i Paris
3. Kompetenshöjning = 115 615 000 138 386 000 118 552 000
av högskolans lärare |
4. Finansiering av låne- 309 762 000 276 642 000
kostnader m.m.
5. Till regeringens 279 329 000 26 809 000
disposition
Summa kronor 735 340 000 — 427 244 000
Regeringens överväganden
Svenska institutet samt Svenska studenthemmet i Paris
Bidraget har räknats om med pris- och löneomräkning.
Finansiering av lånekostnader m.m.
Riksdagen har tidigare beslutat om investeringar i inredning och utrustning för universitet och högskolor enligt regeringens förslag i propositionerna Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU 14, rskr. 1992/93:363) och Forskning för kunskap och Framsteg (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU22, rskr. 1992/93:390) samt i vissa fall enligt förslag i äldre propositioner. Fr.o.m. budgetåret. 1994/95 finansieras sådana investeringar genom att universitet och högskolor tar upp lån i Riksgäldskontoret. De tidigare avsatta medlen för investeringar finansierar i stället lånekostnaderna. Under anslaget beräknas medel för sådana tidigare beslutade ändamål som kommer att realiseras under budgetåret. Medlen kommer att fördelas på universitet och högskolor i regleringsbrev. |
17 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
57. till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. föt budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 735 340 000 kr.
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning
1995/96 Förslag 1 449 053 000
varav 1032 968 000 = beräknas för juli 1995 — juni 1996 Vissa medel under detta anslag beräknades för budgetåret 1994/95 under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor.
Detta anslag avser övrig grundläggande högskoleutbildning som inte ingår i respektive universitets/högskolas anslag för grundutbildning.
Anslagsfördelning
Anslagspost 1994/95 1995/96 varav beräknat för
juli 95 — juni 96
1. Distansutbildning 64 433 000 69 655 000 66 070 000
2. Basår 57 439 000 58 898 000 58 898 000
3. Vissa särskilda
åtgärder 435 500 000 435 500 000 4. Särskilda utbildnings- 762 500 000 457 500 000
satsningar 5. Till regeringens 122 500 000 15 000 000
.
disposition
Summa kronor 1 449 053 000 — 1032 968 000:
Regeringens överväganden Distansutbildning Riksdagen beslutade med anledning av förslag i prop. 1992/93:150 bil. 7, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134 om medel för distansutbildning. De avsatta medlen skulle motsvara utbildning för 1 500 helårsstudenter.
Bil. 9
Riksdagen beslutade med anledning av förslag i prop. 1992/93:150 bil. 7, bet. 1992/93:FiU1l, rskr. 1992/93:134 om medel för behörighetsgivande förutbildning. De avsatta medlen skulle motsvara utbildning för 1 200 helårsstudenter.
Vissa särskilda åtgärder
Medel under anslagsposten har beräknats för vissa särskilda åtgärder, bl.a. sommaruniversitet/(sommarhögskola och aspirantutbildning för i första hand invandrare med akademisk utbildning. Regeringen har begärt bemyndigande att fördela medlen (avsnitt 2.1).
Särskilda utbildningssatsningar
Medel har beräknats för 10 000 platser inom i första hand de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Regeringen har begärt riksdagens godkännande vad gäller omfattning och fördelning av dessa resurser (avsnitt 2.1). Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en särskild proposition med förslag om fördelning av resurserna på universitet och högskolor.
Till regeringens disposition
Under anslagsposten har medel beräknats för bl.a. en ny högskola på Södertörn.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen |
58. till Övriga utgifter inom grundutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 449 053 000 kr.
C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
1995/96 Förslag 212 067 000
varav 153 711 000 — beräknas för juli 1995 — juni 1996
Vissa medel under detta anslag beräknades för budgetåret 1993/94 under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m.
Under ' detta anslag har medel beräknats för forskning och forskarut- ' Prop. 1994/95:100'
bildning som inte ingår i respektive universitets/högskolas anslag för Bil. 9
forskning och forskarutbildning. |
A nslagsfördelning
Anslagspost 1994/95 1995/96 varav beräknat för
juli 95 — juni 96
1. Vissa särskilda
utgifter för forskningsändamål 113 820 000 175 067 000 116 711 000
2. Vissa särskilda
åtgärder 37 000 000 37 000 000
Summa kronor 212 067 0090 153 711 000
Regeringens överväganden
Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål
Medel har beräknats för bilateralt forskningssamarbete, fora för kvinnliga forskare, kontaktsekretariat, kontaktforskare, forskningsinformation, internationalisering, jämställdhet m.m.
Vissa särskilda åtgärder
Medlen avser studiefinansiering för 300-500 doktorander som regeringen
tidigare föreslagit. Regeringen har tidigare begärt riksdagens bemyndigande att fördela resurserna (avsnitt 2.1 och 4.3).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
59. till Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 212 067 000 kr.
1993/94 Utgift 00 000 000 Bil. 9
1994/95 Anslag 12 224 000 1995/96 Förslag 18 802 000
varav 12 534 000 — beräknat för juli 1995 — juni 1996 Under detta anslag beräknas medel för konstnärligt utvecklingsarbete vid nedan angivna högskolor.
Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De riktlinjer för verksamheten och resurserna som riksdagen beslöt om
med anledning av prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr.
1992/93:388) för treårsperioden 1993/94 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Reservationsanslag 18 802 000 kr Anslaget har beräknats med utgångspunkt i de bedömningar och övervägande som redovisats i ovan nämnda proposition. Regeringen har vid beräkningen av anslaget utgått från följande belopp.
| Anslagspost | 1995/96 varav beräkn. f. | Juli 95 — juni 96 |
| Danshögskolan | 3 424 000 | 2 283 000 |
| Dramatiska institutet | 2 844 000 | 1 896 000 |
| Konstfack | 3 438 000 | 2 292 000 |
| Kungl. Konsthögskolan | 1 441 000 | 961 000 |
| Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 3 519 000 | 2 346 000 | |
| Operahögskolan i Stockholm | 2 696 000 | 1 798 000 |
| Teaterhögskolan i Stockholm | 1 440 000 | 960 000 |
| Summa kronor | 18 802 000 | 12 534 000 |
Medel för konstnärligt utvecklingsarbete beräknas även under anslagen
till Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet samt Högskolan i Luleå.
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
60. till Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 18 802 000 kr.
C 49. Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor
1994/95 Anslag = 151 538 000 1995/96 Förslag 232 700 000
varav 155 133 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under detta anslag beräknas medel för forskningsstödjande årgärder vid de mindre och medelstora högskolorna. Dessa medel är betydelsefulla för att stärka forskningsmiljöerna vid de mindre och medelstora högskolorna.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 232 700 000 kr
varav beräkn. f. 1995/96
juli 1995-juni 1996
| I Högskolan i Borås | 3 313 | 4 970 |
| 2 Högskolan i Falun/Borlänge | 3 235 | 4 853 |
| 3 Högskolan i Gävle/Sandviken | 3 278 | 4 917 |
| 4 Högskolan i Halmstad | 3 260 | 4 890 |
| 5 Högskolan i Kalmar | 3 246 | 4 870 |
| 6 Högskolan i Karlskrona/Ronneby | 2117 | 3 176 |
| 7 Högskolan i Karlstad | 8 192 | 12 288 |
| 8 Högskolan i Kristianstad | 3 276 | 4 914 |
| 9 Högskolan i Skövde | 3 251 | 4 876 |
| 10 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla | 2 180 | 3 270 |
| 11 Högskolan i Växjö | 8 286 | 12 429 |
| 12 Högskolan i Örebro | 8 027 | 12 040 |
| 13 Idrottshögskolan i Stockholm | 2054 | 3 081 |
| 14 Mitthögskolan | 9 724 | 14 586 |
| 15 Mälardalens högskola | 3 312 | 4 968 |
| 16 Till regeringens disposition | 88 382 | 132 572 |
| Summa | 155 133 | 232 700 262 |
Resultatbedömning
Bil. 9
Medlen för forskningsstödjande åtgärder utgör en viktig resurs i det arbete som pågår med att stärka forskningsmiljöerna vid de mindre och medelstora högskolorna.
Slutsatser
För att bidra till att öka omfattningen av den forskning som finns vid de mindre och medelstora högskolorna, öka andelen forskarutbildade lärare vid dessa högskolor samt öka andelen studerande som går vidare till forskarutbildning är det viktigt att resurserna för forskningsstödjande åtgärder successivt ökas, varför en förstärkning av detta anslag om 10 miljoner kronor har beräknats.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
61. för Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora hög-
skolor för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
232 700 000 kr.
C 50. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
1994/95 Anslag 1 487 495 000 1995/96 Förslag 2 296 979 000
varav 1 530 632 000 = beräknas för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utgår ersättning till vissa landsting/kommuner enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. samt om samarbete om tandläkarutbildning och forskning m.m.
Regeringen har vid beräkning av anslaget utgått från följande belopp.
Universitev . Varav ber. — - Prop. 1994/95:100 .
högskola för juni-95 Bil. 9
1994/95 1995/96 - juli-96
Medicinsk forskning och utbildning
Uppsala universitet 173 765 000 269 597 000 179 826 000
Lunds universitet 284 609 000 438 198 000 291 838 000
Göteborgs universitet 287.097 000 443 677 000 296 037 000
Umeå universitet 137 958 000 212 819 000 = 141 874 000
Linköpings universitet 104 761 000 163 767 000 109 070 000
Karolinska institutet 405 755 000 624 721 000 416 061 000
Odontologisk utbildning och forskning Göteborgs universitet — 54 838 000 84 527 000 56 231 000
Umeå universitet 38 712 000 59 673 000 39 695 000
Summa 1 487 495 000 2 296 979 000 1 530 632 000
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
62. som bidrag till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 296 979 000
kr.
C 51. Kanslersämbetet
För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 25 861 000 kr anvisats för Kanslersämbetet.
I regeringskansliet bereds för närvarande frågan om en sammanhållen myndighet inom universitets- och högskoleområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år
1995:
I avvaktan på att beredningen slutförs tas anslaget upp med 40 212 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. 264
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
63. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Kanslersämbetet för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på 40 212 000 kr.
C 52. Verket för högskoleservice
För innevarande budgetår har ett ramanslag på 70 480 000 kr anvisats för Verket för högskoleservice.
I regeringskansliet bereds för närvarande frågan om en sammanhållen
myndighet inom universitets- och högskoleområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen'i början av år
1995.
I avvaktan på att beredningen slutförs tas anslaget upp med
111 247 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
64. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Verket för hög-
skoleservice för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på
111 247 000 kr.
C 53. Överklagandenämnden för högskolan
För innevarande budgetår har ett ramanslag på 3 233 000 kr anvisats för
Överklagandenämnden för högskolan.
I regeringskansliet bereds för närvarande frågan om en sammanhållen
myndighet inom universitets- och högskoleområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år
1995.
I avvaktan på att beredningen slutförs tas anslaget upp med 4 956 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
65. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på = .
4 956 000 kr.
C 54. Rådet för grundläggande högskoleutbildning
För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 41 871 000 kr anvisats för Rådet för grundläggande högskoleutbildning. 265
I regeringskansliet bereds för närvarande frågan om en sammanhållen Prop: 1994/95:100 myndighet inom universitets- och högskoleområdet. Arbetet bedrivs med Bil. 9 sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år
1995. vs
I avvaktan på att beredningen slutförs tas anslaget upp med
64 730 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
66. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Rådet för grundläggande högskoleutbildning för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på 64 730 000 kr.
C 55. Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
På detta anslag bokförs avvecklingskostnader m.m, för Chalmers tekniska högskola. Anslaget disponeras av den särskilde utredare som utsetts för uppgiften att avveckla den statliga myndigheten Chalmers tekniska hög-
skola. Eventuell behållning på räntekontot från den statliga myndigheten Chalmers tekniska högskola efter avvecklingen förs över till Chalmers
tekniska högskola AB. Likaledes amorterar bolaget fullt eventuellt under-
skott på räntekontot.
Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 1995.
Det ankommer på regeringen att fatta de övriga beslut som kan bli
nödvändiga i samband med avvecklingen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
67. till Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 56. Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
På detta anslag bokförs avvecklingskostnader m.m. för Högskolan i Jönköping. Anslaget disponeras av den särskilde utredare som utsetts för 266
uppgiften att avveckla den statliga myndigheten Högskolan i Jönköping. Eventuell behållning på räntekontot från den statliga myndigheten Hög- Bil. 9 skolan i Jönköping efter avvecklingen förs över till Stiftelsen Högskolan
i Jönköping. Likaledes amorterar stiftelsen fullt eventuellt underskott på
räntekontot.
Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 1995. Det ankommer på regeringen att fatta de övriga beslut som kan bli
nödvändiga i samband med avvecklingen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
68. till Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
forskningsresurser Bil. 9
I regeringsförklaringen anfördes att Sverige skall ligga i frontlinjen i den tekniska utvecklingen och forskningen, också grundforskningen. Forskningsfrågorna skall ges hög prioritet i regeringens arbete. Regeringens politik under mandatperioden kommer att präglas av denna övertygelse.
Forskningen har under flera decennier varit ett prioriterat område i vårt land. Samtliga politiska partier har varit överens om denna prioritering. Däremot har uppfattningen om formerna för stödet till forskningen utvecklats i olika riktningar under den förutvarande regeringens mandat-
period. Under de senaste två åren har en rad forskningsstiftelser tillskapats, som bl.a. skall stödja strategisk forskning av betydelse för Sveriges
framtida internationeila konkurrenskraft och för miljön, användningen av informtionsteknologi, internationalisering och Sveriges deltagande i EU:s fjärde ramprogram.
Regeringen har i andra sammanhang redovisat sin inställning till att
allmänna medel överförts i privaträttslig ägo. Tillkomsten av stiftelsemed-
len medför en förskjutning av balansen mellan resurserna i det forskningssystem som byggts upp under flera decennier.
Regeringen kommer i det följande att redovisa förslag som innebär utgiftsbegränsningar för den statliga forskningsverksamheten. Det stora
budgetunderskottet gör det omöjligt att upprätthålla en oförändrad nivå på
forskningsresurserna. Som regeringen tidigare framhållit måste samtliga samhällssektorer medverka i saneringen av statsfinanserna. Detta gäller även forskningen. De förslag som presenteras i det följande innebär utgiftsbegränsningar av resurserna för forskningsråden och övrig forskningsverksamhet under detta littera om närmare 242 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, varav ca
160 miljoner kronor avser budgetårets tolv första månader och ca 238
miljoner kronor under 18 månadersperioden. Detta innebär en besparing med ca 6,1 procent för budgetåret 1995/96. För budgetåren 1997 och 1998
avser regeringen spara ytterligare 19 respektive 76 miljoner kronor på
samma områden. Av det senare beloppet avser ca 8 miljoner kronor en
besparing på anslaget Rådet för forskning om universitet och högskolor. Den verksamhet som rådet finansierar bör fr.o.m. budgetåret 1998 till-
godoses genom stöd från forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag och vägas mot andra angelägna ändamål inom berörda forskningsområden.
Utgångspunkten för regeringens förslag till fördelning av resurserna för forskningen är att forskningssystemet skall utsättas för minsta möjliga
påfrestningar och att utgiftsminskningarna inte drastiskt skall förändra möjligheterna att bedriva forskning av hög kvalitet. Strävan är vidare att
så långt möjligt skydda den humanistiskt inriktade forskningen, att säkerställa en god infrastruktur för forskningen, och att vissa särskilt angelägna reformer skall kunna genomföras. Det gäller bl.a. forskningsbiblioteken,
en konsolidering av resurserna för den beräkningsintensiva forskningen, 268
inrättningar. Bil. 9
Ett för regeringen mycket angeläget område är jämställdhet inom forskningen. Regeringen avser att under våren 1995 i en särproposition presentera ett samlat förslag om jämställdhetsfrågor i utbildningsväsendet och forskningen. Förslagen kommer att beröra flera myndigheter under Utbildningsdepartementet, däribland forskningsråden.
Det internationella forskningssamarbetet är en naturlig del av all forskning. Samarbete över nationsgränser kräver insatser av olika slag, bl.a. ekonomiska resurser. Regeringen strävar efter att underlätta det internationella forskningssamarbetet. Medlemskapet i den Europeiska unionen är en
viktig del av detta samarbete. Kostnaderna för medlemskapet inbegriper
även forskningen.
Samtidigt får övrigt internationellt forskningssamarbete inte försummas. Det bilaterala forskningssamarbetet måste vidmakthållas och utvecklas, även med länder utanför den Europeiska unionen, såväl med utvecklingsländer som i-länder, främst USA och Japan.
Generellt för anslagen inom detta littera gäller att de riktlinjer som lades fast enligt den senaste forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) gäller även för budgetåret 1995/96 i de delar som inte påverkas av förslag och beslut med anledning av denna proposition.
Vissa för forskningsråden, Forskningsrådsnämnden och Rymdstyrelsen gemensamma frågor
I riksdagens beslut med anledning av proposition 1991/92:76 Vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena (bet. 1991/92: UbU18, rskr. 1991/92:195) uttalades att regeringen borde redovisa en samlad bedömning av forskningsrådsorganisationen. I proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning Kvalitet och konkurrenskraft, aviserade regeringen att man skulle föranstalta om en översyn av forskningsrådsorganisationen inför 1996 års forskningspolitiska proposition. Regeringen fattade i juni 1994 beslut om att tillkalla en särskild utredare för en översyn av forskningsråden.
Regeringen har diskuterat behovet och lämpligheten av att nu inleda en översyn av forskningsrådsorganisationen. Betydande förändringar har skett i forskningsrådens omvärld. Universitet och högskolor har en friare ställning än tidigare, även vad gäller forskning och forskarutbildning. Tillkomsten av ett antal forskningsstiftelser innebär ett nytt svårhanterligt inslag i finansieringen av den svenska forskningen. Sveriges deltagande i EU:s forskningsprogram beräknas ligga på en betydligt högre nivå inom en snar framtid. Regeringen föreslår besparingar av den statliga verksamheten, även i vad avser anslagen till forskning.
Dessa förändringar är så stora och kommer att prägla forskningssyste-
met under flera år att det i nuläget förefaller mindre lämpligt att låta ut-
värdera enbart forskningsrådsorganisationen. Regeringen har därför be- - 269 slutat att avveckla Kommittén för översyn av forskningsråden. I stället
strukturen ses över. Regeringen kommer under våren 1995 att ta initiativ Bil 9
till en sådan översyn.
Forskningsrådens primära uppgift kommer även fortsättningsvis vara att stödja grundforskningen. Det fria kunskapssökandet har ett egenvärde. Resultaten av grundforskningen bidrar också till viktiga framsteg inom bl.a. medicin, teknik och miljö.
I gränslandet mellan olika vetenskaper utvecklas ett aktivt forskningsklimat. Som exempel kan nämnas gränserna mellan biologi och kemi eller mellan kemi och fysik där en livaktig utveckling pågår. Denna utveckling mot tvärvetenskapliga arbetssätt har många gånger kommit till stånd genom att inomdisciplinärt starka forskargrupper spontant samarbetat
kring komplexa problem,
Regeringen finner det angeläget att ett tvärvetenskapligt synsätt gynnas inom svensk forskning. Särskilt den spontana samverkan bör underlättas. Det sätt på vilket forskningsråden och fakulteterna har organiserats skapar till del svårigheter för den tvärvetenskapliga forskningen att vinna finansiering och erkännande. Forskningsråden bör därför lägga särskild vikt vid
att inom sina verksamhetsfält skapa strukturer som i det normala priorite-
ringsarbetet kan bedöma den inomvetenskapliga kvalitén i projekten, men även den extra dimension som ett tvärvetenskapligt arbete kan tillföra. Naturvetenskapliga forskningsrådet har startat en utveckling i denna riktning genom att sträva efter en stärkt övergripande prioriteringsförmåga.
För att gynna en samverkan mellan humanister - samhällsvetare och naturvetare - tekniker krävs det mer omfattande åtgärder än enskilda forskningsråd och fakulteter kan genomföra. Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden (FRN) bör tillsammans arbeta för att forskningsråden 1 det ordinarie arbetet skall stödja forskning som spänner över olika forskningråds verksamhetsområden. Särskild tonvikt bör läggas vid att underlätta möten mellan forskning inom humaniora-samhällsvetenskap och teknik-naturvetenskap. Regeringen avser att ge ett särskilt uppdrag till
forskningsråden och FRN att gemensamt föreslå lämpliga åtgärder för
nämnda ändamål. :
Ett annat område som regeringen vill främja är forskningsinformationen.
Riksdag och regering har vid flera tillfällen uppmärksammat behovet av
forskningsinformation. Såväl universitet och högskolor som forskningsråden har som en av sina huvuduppgifter att sprida information om forskning. Forskningsrådsnämnden har ett särskilt ansvar för dessa frågor.
Forskningen är ingen exklusiv angelägenhet för den vetenskapliga världen. Dess resultat .och möjligheter är betydelsefull i samhällets utveckling. Dialogen mellan forskarna och andra medborgargrupper är av stort demokratiskt värde. Regeringen vill särskilt betona att denna dialog måste bygga på ömsesidig respekt och engagemang där forskningens roll i ett vidare kulturellt sammanhang diskuteras. I det perspektivet spelar också media en viktig roll. Forskningsrådsnämnden bör genom en särskild arbetsgrupp medverka till att skapa broar mellan kultur och vetenskap och till ett brett samhälleligt engagemang och förståelse för forskningens 270 villkor och resultat.
utrustning med ett värde under 2 miljoner kronor. FRN disponerar an- = Bil. 9 slaget till dyrbar vetenskaplig utrustning vilket avser utrustning till ett värde som överstiger detta belopp. Forskningsråden har framfört att beloppsgränsen inte är ändamålsenlig för de anslag som råden själva disponerar. Regeringen anser det vara befogat att forskningsråden själva får avgöra hur dyr utrustning de vill finansiera inom ramen för sina anslag
och föreslår därför att beloppsgränsen tas bort.
Nationella forskningsanläggningar och resurser
I Sverige har ett antal naturvetenskapliga nationella forskningsanläggningar inrättats för att möjliggöra forskning inom områden som kräver så avancerad och dyrbar utrustning att ett universitet inte ensamt kan svara för verksamheten. Vid de nationella anläggningarna The Svedberg-laboratoriet i Uppsala, MAX-laboratoriet i Lund och Onsala rymdobservatorium bedrivs forskning inom främst fysik men även biologi, medicin och teknik.
Vid de nationella anläggningarna koncentreras såväl resurser som kompetens. Anläggningarna är tillgängliga för forskare från hela landet och är även öppna för internationellt deltagande. Detta ger såväl ekonomiska samordningsvinster som vetenskapliga fördelar. Fr.o.m budgetåret 1994/95 finansieras anläggningarna av det Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). Härigenom sker en kontinuerlig vetenskaplig prövning av verksamheten ur ett nationellt perspektiv.
På det humanistiska och samhällsvetenskapliga området finns ett motsvarande behov av nationell finansiering och prövning av vissa vetenskapliga inrättningar. Här är det inte främst dyrbar utrustning som motiverar en nationell status utan verksamhetens nationella och internationella karaktär.
Kollegiet för samhällsforskning (The Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences, SCASSS) är ett institut för avancerade samhällsstudier som under en tioårsperiod byggts upp med medel från framför allt Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och Forskningsrådsnämnden (FRN). HSFR:s och FRN:s åtaganden löper
ut vid utgången av budgetåret 1994/95.
Riksdagen beslöt med anledning av propositionen Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) att verksamheten vid SCASSS skulle permanentas. De medel som FRN och HSFR tilldelat SCASSS skulle från budgetåret 1995/96 föras över från nämnden respektive rådet till Uppsala universitet, anslagsposten Samhällsvetenskapliga fakulteten.
Såväl HSFR, FRN som andra företrädare för vetenskapssamhället har framhållit att SCASSS byggts upp som en rådsfinansierad nationell resurs med en verksamhet som engagerar forskare från hela landet och spänner
över flera fakultetsområden. SCASSS bör därför även fortsättningsvis —.
fungera som en nationell resurs utan speciell fakultetsanknytning. i 271
Regeringen föreslår i det följande att Manne Siegbahn-laboratoriet för Prop. 1994/95:100 acceleratorbaserad forskning i Stockholm och SCASSS ges nationell Bil. 9 status och att de fr. o.m. budgetåret 1995/96 erhåller finansiering via Naturvetenskapliga respektive Humanistisk- Samhälisvetenskapliga forskningsrådet. I samband härmed föreslår regeringen en förstärkning av verksamheten vid de båda inrättningarna. Stockholms universitet bör även fortsättningsvis fungera som värduniversitet för Manne Siegbahn-laborato-
riet och Uppsala universitet för SCASSS.
Resurser för beräkningsintensiv forskning — högpresterande datorkapacitet
Regeringen föreslog i prop. 1993/94:100, bil. 9, att ett råd för högpresterande datorsystem skulle inrättas. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 1993/94:287) och Rådet för högpresterande datorsystem (HPDR) inrättades den 1 juli 1994. HPDR är placerat vid Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR).
Behovet av kapacitet för krävande beräkningar är stort i Sverige. Avancerad forskning inom flera områden, t.ex. läkemedelsdesign, klimatsimuleringar, strömningsmekanik, nya material och molekylärbiologi, kräver
tillgång till högpresterande datorer. Behoven har under lång tid varit
eftersatta och investeringarna i högpresterande datorer har varit otillräckliga sedan slutet av 1980-talet. Antalet användare har ökat i omfattning och stora köer till nuvarande anläggningar har uppstått. Den beräkningsintensiva forskningen har sämre villkor än i andra jämförbara länder.
Regeringen kommer därför i det följande att föreslå att ett årligt belopp
om 45 miljoner kronor avsätts för att konsolidera försörjningen av högpresterande datorsystem för forskning. Medlen innebär en överföring av medel från andra forskningsanslag inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. I den mån de högpresterande beräkningsresurserna utnyttjas av sektorsorgan eller företag som inte bidragit till finansieringen av beräkningsresurserna bör dessa betala en avgift för utnyttjandet. Regeringen avser att ge HPDR i uppdrag att fastställa denna avgift.
Biblioteksresurser inom forskningen
Biblioteken och den vetenskapliga informationsförsörjningen innehar en nyckelroll när det gäller all forskning och högre utbildning. Det är därmed naturligt att universitet och högskolor inom sina respektive ansvarsområden kontinuerligt avsätter tillräckliga resurser för att hålla goda och välförsedda bibliotek. Regeringens inställning i denna fråga understryks genom att de bibliotek som är egna myndigheter undantas från besparingskraven.
Det är dock en omöjlighet för biblioteken att täcka nutidens mycket
stora utbud av vetenskaplig litteratur och information. Viss specialisering
är nödvändig. Äldre bestånd är dessutom svåra att nyanskaffa. Regeringen
lägger stor vikt vid att forskning och studier framgångsrikt skall kunna [0 >= [0 bedrivas runt om i landet. Det är därmed väsentligt att det finns ett väl-
skilda bibliotekssystem likaväl som de enskilda biblioteken måste ses som Bil. 9 kompletterande delar i en större helhet, som i nära samverkan skall ge medborgarna tillgång till olika slag av litteratur och annan relevant information.
För att den kostnadskrävande fjärrlåneverksamheten skall fungera, har förslag om avgifter på fjärrlån mellan bibliotek diskuterats. Regeringen finner en sådan lösning olycklig.
Nettoutlåningen skiljer sig dock mycket mellan de olika universitets-
och högskolebiblioteken. Ett fåtal bibliotek står för den större delen av
fjärrlånen. Regeringen finner det motiverat att en särskild resurs tillskapas för att subventionera de expeditionskostnader som en större nettoutlåning medför. Denna särskilda resurs bör handhas av Kungl. biblioteket, som också avses få i uppdrag att utarbeta de närmare bestämmelserna för utbetalandet av medlen.
Institutet för framtidsstudier
Institutet för framtidsstudier är en stiftelse som bedriver framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred diskussion om samhällsutvecklingen. I proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning Kvalitet och kon-
kurrenskraft redovisade regeringen sin avsikt att fr.o.m. budgetåret
1994/95 föra över beredningsansvaret för ärenden som rör Institutet för framtidsstudier till Utbildningsdepartementet. För nästa budgetår redovisas regeringens förslag till statligt bidrag för institutet under anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet. Verksamheten vid institutet har under 1994 utvärderats vad gäller bl.a. verksamhetens innehåll, vetenskapliga kvalitet, samhällsrelevans och organisatorisk uppbyggnad. Rapporten är för närvarande föremål för remissbehandling.
Besparingar med anledning av forskningsstiftelser
Medlen från de forskningsstiftelser som tillkom genom ett beslut av den föregående riksdagen innebär ett betydande tillskott till forskningen. I nuvarande statsfinansiella läge anser regeringen det vara omöjligt att ett samhällsområde tillförs resurser av den storleksordning som det här är fråga om utan att justeringar av de ordinarie forskningsanslagen genomförs. Detta kommer att ske främst under budgetåren 1997 och 1998.
Det är angeläget att de skilda finansiärerna av den svenska forskningen
inleder ett nära samarbete, så att balansen i det svenska forskningssystemet kan upprätthållas i största möjliga utsträckning trots de ofrånkomliga besparingarna och så att Sveriges samlade resurser för forskning och utveckling används effektivt. Regeringen har därför inlett diskussioner med stiftelserna för att främja 273 att så sker och preciserat önskemål bl.a. vad gäller stiftelsernas samverkan 18 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 9
med övriga forskningsfinansierande organ. Regeringen har därvid föreslagit att stiftelsemedel om sammanlagt minst 1 500 miljoner kronor Bil. 9 avsätts för sådan verksamhet som idag stöds av statliga forskningsfinanslärer. Regeringen avser redovisa de budgetmässiga konsekvenserna för ordinarie forskningsanslag för riksdagen i april 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom nationella och internationella, forskningsresurser för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
Anvisat Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 = 1994/95 — 1995/96 juli 95-juni 96 besparing 1997! besparing 1998! D. Forskningsråd etc. 8 218 2 608 3 910 2 584 -19 -76 ! Prisnivå 1995/96
forskningsinformation Bil. 9
1993/94 Utgift 77 134 257 Reservation 9 451 975 1994/95 Anslag 88 003 000 1995/96 Förslag 131 465 000 varav 86 940 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget bestrids kostnader för den verksamhet som Forsknings-
rådsnämnden bedriver. De övergripande målen för Forskningsrådsnämnden (FRN) är att initiera och stödja forskning inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt med särskilt beaktande av tvär- och mångvetenskaplig forskning.
Vidare skall FRN verka för att information om forskning sprids, främja
samordning och samarbete mellan övriga forskningsråd samt samverka
med andra myndigheter och organ inom forskningens område. FRN har bl.a. ett särskilt ansvar för kvinno- och jämställdhetsforskning. :
FRN har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att givna mål uppnåtts.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 131 465 000 kr
1. Initiering, samordning och stöd till forskning 118 319 000 2. Forskningsinformation 13 147 000
Resultatbedömning
FRN arbetar såväl med de mål som formulerats i dess instruktion och regleringsbrev som de kvalitetskriterier som formulerats av nämnden.
FRN stöder olika typer av projekt, dels sådana som tillkommit på direkt
initiativ av forskare dels sådana som kommit till inom av FRN initierade teman eller programområden. I FRN:s initierande verksamhet ingår även stöd till nätverk och anordnande av forskningskonferenser. FRN verkar för ökad rörlighet inom forskningssystemet, vare sig det tar form av utbyte och samverkan mellan lärosäten eller av disciplinellt gränsöverskridande. FRN har flera fasta större internationella åtaganden men arbetar för internationalisering även på projektnivå.
Bil. 9
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den betydelse som regeringen tillmäter mångdisciplinär forskning. Medlen under detta anslag har därför minskats i ringa omfattning.
FRN har ett särskilt ansvar för forskningsinformation. Regeringen fäster som tidigare anförts stor vikt vid denna uppgift.
Forskningsrådsnämnden har på regeringens uppdrag utrett samordning och efterfrågan på individdata för longitudinell forskning. En kartläggning av existerande databaser har genomförts och förslag till omfattning av och organisation för den framtida finansieringen har lags fram. Den nivå på
resurserna som föreslås uppgår till 25 miljoner kronor om året. Detta
belopp avser endast datainsamlingskostnaderna för längdsnittsstudier.
På grund av den återhållsamhet som i övrigt präglar regeringens budgetförslag för nästa budgetår, avser regeringen inte nu föreslå utökade medel i enlighet med FRN:s förslag. Förslaget kommer först att remissbehandlas och därefter avser regeringen att senare inleda diskussioner med berörda
avnärnare och forskningsfinansiärer om möjligheterna att säkerställa resur-
serna för den longitudinella forskningen. FRN bör fortsätta sitt stöd för
den longitudinella forskningen i avvaktan på de eventuella förändringar som sådana diskussioner kan föranleda.
I enlighet med vad som tidigare anförts föreslås Kollegiet för samhällsforskning (SCASSS), som byggts upp i samarbete mellan FRN och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), få ställning som nationell inrättning. Medel under förevarande anslag förs över till anslaget D 3. Humanisttisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning (-
4 030 000 kr).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
2. till Forskningsrådsniämnden: Forskning och forskningsinformation för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 131 465 000 kr.
D 2. Forskningsrådsnämnden: Förvaltning
1993/94 Utgift 8 743 000 1994/95 Anslag 9.135 000 1995/96 Förslag 14 159 000
varav 9 405 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Medlen disponeras för Forskningsrådsnämnden (FRN), förvaltning.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 28 000 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Bil. 9 Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 14 159 000 kr
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
3. till Forskningsrådsnämnden: Förvaltning för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 14 159 000 kr.
D 3. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
1993/94 Utgift 193 566 398 Reservation 47 152 219
1994/95 Anslag 212 816 000 1995/96 Förslag 341 100 000 varav 225 696 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Humanistisk-sam-
hällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) finansierar.
De övergripande målen för HSFR är att inom det kulturvetenskapliga forskningsområdet främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning samt verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids. Rådet skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område.
HSFR har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att givna mål uppnåtts.
2T7
Regeringens överväganden |
Bil. 9 Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 341 100 000 kr
Övrigt
Kollegiet för samhällsforskning (SCASSS) föreslås få ställning som
nationell inrättning med HSFR som ansvarigt forskningsråd. Anslaget föreslås tillföras medel från FRN (+ 4 030 000 kr) samt utökas med + 1 000 000 kr för ändamålet.
Resultatbedömning
Rådet har i enlighet med de formulerade målen stött mångsidig grund-
forskning som initierats inom forskarsamhället. Därtill har rådet gjort särskilda insatser för att främja forskning inom vissa områden. Rådet har arbetat för en internationalisering av det svenska forskarsamhället, dels genom att stödja internationellt forskningssamarbete, dels genom att låta utvärdera större vetenskapsområden genom framstående utländska forska-
re.
Slutsatser
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till den vikt som regeringen
fäster vid den humanistisk-samhällsveten-skapliga forskningen. Medlen
under detta anslag har därför minskats i ringa omfattning. I prop. 1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 388) gavs HSFR ett
särskilt ansvar för utveckling och uppbyggnad av kriminalvetenskaplig forskning. I enlighet med tidigare fattade beslut beräknas under detta anslag ytterligare medel för kriminalvetenskaplig forskning. Medel har överförts från Justitiedepartementets huvudtitel (+ 3 750 000 kr).
Som tidigare anförts förordar regeringen att Kollegiet för samhällsforskning (SCASSS) ges status som nationell inrättning samt knyts till HSFR. Verksamheten kan sålunda ges en permanent självständig ställning
samtidigt som den prövas vetenskapligt också i ett nationellt perspektiv.
Det är angeläget att SCASSS har en god förankring i det svenska likaväl som i det internationella forskarsamhället. I likhet med all annan statligt finansierad forskningsverksamhet har SCASSS ett ansvar att medverka i forskarutbildningen.
HSFR har tidigare i särskild ordning erhållit medel för driften av arkeo-
logiska laboratorier. HSFR skall som en del av sin verksamhet fördela 278
medel till laboratoriet för keramisk forskning och laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi vid Lunds universitet samt miljöarkeologiska = Bil. 9 laboratoriet vid Umeå universitet (+ 816 000 kr).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
4. till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 341 100 000 kr.
D 4. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
1993/94 Utgift 6 204 081
1994/95 Anslag 7 283 000
1995/96 Förslag 15 351 000
varav 10 083 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Medlen disponeras för Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets förvaltning.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 866 726 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 15 351 000 kr
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
5. till Humanistisk-sam hällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 351 000 kr.
D 5. Medicinska forskningsrådet: Forskning
1993/94 Utgift 344 663 154 Reservation 38 232 329
1994/95 Anslag 378 691 000
1995/96 Förslag 552 004 000
varav 364 974 000 beräknats för juli 1995-juni 1996 279
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Medicinska Prop. 1994/95:100
forskningsrådet (MFR) finansierar. Bil. 9
De övergripande målen för MFR är att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning, verka för att information om forskning sprids samt samverka med andra myndigheter
och organ inom forskningens område.
MER har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att
givna mål uppnåtts.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 5352 004 000 kr
Resultatbedömning
MFR:s årsredovisning visar hur MFR arbetar för att nå egna och av
regeringen uppställda mål. MFR har bl.a. ökat sitt stöd till yngre forskare. Forskningsinformationen har utvärderats och kommer att anpassas i enlighet med resultaten av utvärderingen. En mer omfattande redovisning av svensk medicinsk forsknings kvalitet i internationell jämförelse bör eftersträvas.
Slutsatser
MFR:s medel för täckande av lokalkostnader i samband med av rådet finansierade projekt har nedjusterats i enlighet med rådets förslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
6. till Medicinska Forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 552 004 000 kr.
D 6. Medicinska forskningsrådet: Förvaltning
1993/94 Utgift 10 977 721 1994/95 Anslag — 12770 000 1995/96 Förslag 20 302 000
varav 13 119 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996 280
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 1 357 278 kr för Bil. 9 budgetåret 1993/94. .
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 20 302 000 kr
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
7. till Medicinska forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 20 302 000 kr.
D 7. Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
1993/94 Utgift 485 857 956 Reservation 44 524 916 1994/95 Anslag 583 069 000 1995/96 Förslag 900 017 000
varav 595 348 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) finansierar.
De övergripande målen för NFR är att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning, verka för att information om forskning sprids samt samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område.
NFR har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att givna mål uppnåtts.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 9200 017 000 kr
Bil. 9
NFR:s årsredovisning visar hur NFR arbetar för att nå uppställda mål. NER vidtar bl.a. åtgärder för att förstärka rådets övergripande prioriteringsförmåga, öka rörligheten av forskare mellan lärosäten samt förstärka forskningsinformationen. NFR genomför kontinuerligt utvärderingar av
svensk forskning i internationell jämförelse. En mer omfattande redovis-
ning av resultaten av dessa bör ges i årsredovisningen.
Slutsatser
NFR har till följd av förslag i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 9)och i enlighet med förslag i 1993 års forskningsproposition (prop. 1992/93:170) givits ansvaret för de nationella forsknings-
anläggningarna The Svedberg-laboratoriet i Uppsala, MAX-laboratoriet i
Lund och Onsala rymdobservatorium. I enlighet med förslag i nämnda
propositioner bör nu även Manne Siegbahn-laboratoriet vid Stockholms
universitet och Kungl. Tekniska högskolan ges status av nationell anläggning. NFR bör således fr.o.m. 1 juli 1995 från sitt anslag finansiera driftkostnader för Manne Siegbahnlaboratoriet. I enlighet härmed överförs sammanlagt 20 879 000 kr från anslagen för Stockholms universitet och Kungl. Tekniska högskolan. För ändamålet har även en anslagsförstärkning med 1 miljon kronor tillförts rådets anslag. Medel för täckande av kostnader för lokaler, el, värme och vatten har ej förts till NFR. Reformen möjliggör ett effektivare utnyttjande av anläggningarna samt en kontinuerlig vetenskaplig prövning ur ett nationellt perspektiv från NFR:s sida.
Som uppföljning av reformen beträffande de nationella anläggningarnas
finansiering föreslås vissa anslagsjusteringar. Sålunda föreslås att 1 892 000 kr förs till förevarande anslag från Chalmers Tekniska Högskola AB (CTH) för drift av Onsala rymdobservatorium. Vidare bör beträffande MAX-laboratoriet I 995 000 kr främst avseende kostnader för tjänster föras från NFR till anslaget för Lunds universitet.1 307 000 kr avseende kostnader för tjänster för fusionsforskning bör vidare föras från förevarande anslag till CTH.
NER har under två år i särskild ordning erhållit medel för åtgärder som
främjar den svenska industriella och teknologiska fördelen av svensk medverkan i internationella forskningsanläggningar, främst CERN. Denna verksamhet har resulterat i en positiv utveckling av inköpen från Sverige. Vid CERN befinner sig Sverige bland de medlemsländer som uppvisar
den högsta andelen inköp i förhållande till landets bidragsandel. NFR bör
anvisas 1 500 000 kr för att utveckla denna verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 8. till Naurvetenskapliga Forskningsrådet: Forskning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 900 017 000 kr. 282
1993/94 Utgift 17 486 739 Bil. 9
1994/95 Anslag 18 110 000 1995/96 Förslag 27 644 000
varav 18 614 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Medlen disponeras för Naturvetenskapliga forskningsrådets (NFR) förvaltning.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 146 437 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 27 644 000 kr
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
9. till Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 27 644 000 kr.
D 9. Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
1993/94 Utgift 214 014 289 Reservation 35 546 210 1994/95 Anslag 267 936 000 1995/96 Förslag 463 978 000
varav 307 175 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) finansierar.
De övergripande målen för TFR är att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning, verka för att
information om forskning sprids samt samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område. TFR har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att givna mål uppnåtts.
Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop.
1992/93:170 (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) inrättat Rådet för
högpresterande datorsystem (HPD-rådet). Detta har till uppgift att svara 283 för försörjning av högpresterande datorsystem till forskning vid universitet
och högskolor och till andra användare. Medel för HPD-rådets verksamhet Prop. 1994/95:100
anvisas inom förevarande anslag. TFR svarar för HPD-rådets admini- = Bil. 9 stration.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 463 978 000 kr
Resultatbedömning
TFR:s årsredovisning visar hur TFR inom ramen för sina resurser söker olika vägar att nå uppställda mål. Olika former för stöd till inomvetenska-
pligt initierad teknisk grundforskning av värde för långsiktig utveckling av svensk industri och samhället i övrigt prövas.
Slutsatser
Regeringen har tidigare redovisat förslag till en konsolidering av resurserna för den beräkningsintensiva forskningen. För HPD-rådets verksamhet har under anslaget beräknats 65 625 000 kr. Medlen disponeras av TFR och utbetalas efter beslut av HPD-rådet. HPD-rådet bör avge särskild resultatredovisning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
10. till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 463 978 000 kr.
D 10. Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
1993/94 Utgift 2 502 183 1994/95 Anslag 7 303 000 1995/96 Förslag 13 533 000
varav 8 824 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Medlen disponeras för Teknikvetenskapliga forskningsrådets (TFR) förvaltning.
e 284
Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop. Prop. 1994/95:100
1993/94:100, bil. 9 inrättat Rådet för högpresterande datorsystem (HPD- = Bil. 9 rådet). TFR skall svara för HPD-rådets administration.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 4 525 817 kr för
budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innchåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 13 533 000 kr
Inom anslaget har 1 875 000 kronor beräknats för HPD-rådets administration.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
11. till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 13 533 000 kr.
D 11. Rymdforskning
1993/94 Utgift 28 068 821 Reservation 31 116 113 1994/95 Anslag 42 815 000 1995/96 Förslag 65 125 000
varav 43 075 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för forskning inom Rymdstyrelsens verksamhetsområde.
Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning och
utveckling.
Rymdstyrelsen har i årsredovisning för budgetåret 1993/94 visat att givna uppgifter verkställts.
Under 1994/95 utvärderas på regeringens uppdrag Rymdstyrelsens verksamhet. Utredningen berör även den forskning som finansieras under förevarande anslag.
Regeringens överväganden
Bil. 9
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 65 125 000 kr
Resultatbedömning
Rymdstyrelsens årsredovisning visar hur Rymdstyrelsen inom ramen för
sina resurser genomför sina uppgifter med hänsyn till verksamhetsområdets speciella förutsättningar. Flera utvärderingar bekräftar att svensk
rymdforskning håller mycket hög nivå vid en internationell jämförelse.
Regeringen förutsätter att de av regeringen angivna målen, tillsammans
med mått på kvalitet och kvantitet som Rymdstyrelsen därutöver finner
lämpliga, används för att följa upp och avrapportera verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
12. till Rymdforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 65 125 000 kr.
D 12. Rådet för forskning om universitet och högskolor
För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 7 846 000 kr anvisats för Rådet för forskning om universitet och högskolor. Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1993 tillkallades en särskild utredare att göra en uppföljning av 1993 års universitet- och högskolereform (dir. 1993:143). Regeringen utfärdade den 27 oktober 1994 tilläggsdirektiv till denna utredning.
Utredaren gavs i tilläggsdirektiven bl.a. i uppdrag att se över uppgifter och struktur för de centrala myndigheterna inom den högre utbildningens
område med syfte att framlägga förslag till en sammanhållen myndighet. Myndigheten skall om möjligt inrättas den 1 juli 1995.
I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens förslag slutförs tas anslaget upp med 12 149 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
13. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Rådet för forskning om universitet och högskolor för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på 12 149 000 kr.
D 13. Kungl. biblioteket
1993/94 Utgift 82 576 824 1994/95 Anslag 147 132 000 1995/96 Förslag 263 754 000
varav 168 014 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Kungl. biblioteket (KB) finansierar.
De övergripande målen för KB är att såsom nationalbibliotek främja svensk informationsförsörjning genom att samla, bevara, beskriva och tillhandahålla det svenska trycket och förvärva utländsk litteratur, framställa nationalbibliografiska produkter samt stödja svenskt biblioteksväsen med centrala insatser.
KB har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att
givna mål uppnåtts.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 6 709 898 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 263 754 000 kr
Övrigt
Kungl. biblioteket tillförs 15 miljoner kronor som en särskild resurs för subventionering av expeditionskostnader i samband med nettoutlåning av fjärrlån mellan forskningsbibliotek. Kungl. biblioteket kommer att ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för utbetalningen av medlen.
Resultatbedömning
Bil. 9
KB redovisar fullgjorda prestationer inom olika verksamhetsgrenar och arbetar även med kvalitetsbedömning i anslutning till såväl sina övergripande mål som de olika verksamhetsmålen. KB:s roll som nationalbibliotek innebär, förutom uppgifter förknippade med att samla, beskriva, bevara samt tillhandahålla svenskt och utländskt tryck, också olika typer av utredningsarbete liksom samordningsuppgifter i förhållande till de andra forskningsbiblioteken. KB har här tagit ett flertal initiativ, bl.a. för att främja en öppnare dialog mellan dessa bibliotek och deras huvudmän. KB medverkar också till att svenska forskningsbibliotek kan delta i EUprojekt inom biblioteksområdet.
Slutsatser
Som tidigare anförts bör forskningsbiblioteken inte ta ut avgifter på fjärrlån mellan bibliotek. Regeringen förordar att KB tillförs särskilda medel, som subventionering av de ökade omkostnader som uppkommer vid bibliotek med en större nettoutlåning. Regeringen avser att återkomma med ett uppdrag till KB att utarbeta riktlinjer för utbetalningen av medlen.
Regeringen anser att den nordiska bibliotekarietjänsten vid Bibliothéque Nordique, Bibliothéque Sainte Genevieve i Paris bör besättas. Tjänsten bör dock bekostas med de medel som står till KB:s förfogande.
Riksdagen har tidigare anvisat medel för inredning, utrustning och tillkommande hyra i anslutning till KB:s om- och tillbyggnad. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall investeringar i inredning och utrustning, dvs. anläggningstillgångar för förvaltningsändamål, finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. Medel har beräknats under anslaget för hyra och för lånekostnader.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
14. till Kungl. biblioteket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 263 754 000 kr.
D 14. Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek
1993/94 Utgift 5 882 117
1994/95 Anslag 7 598 000 1995/96 Förslag 11 971 000
varav 7 946 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek (SPPB) finansierar.
ämnesområdena psykologi och pedagogik. Bil. 9
SPPB har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att givna mål uppnåtts.
Myndigheten har redovisat en utnyttjad anslagskredit om 64 808 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 11 971 000 kr
Resultatbedömning
SPPB har en analys av verksamheten baserad på under året genomförda
undersökningar. Dit hör en kartläggning av vilka som använder bibliote-
ket, en kvantitativ undersökning och en kvalitativ utvärdering av verksamheten. SPPB redovisar också målsättningar och prestationer när det gäller
dess funktion som ansvarsbibliotek. SPPB arbetar kontinuerligt med att utveckla datafunktionerna inom biblioteket. SPPB prioriterar också det
internationella samarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
15. till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 971 000 kr.
D 15. Arkivet för ljud och bild
1993/94 Utgift 17 364 130
1994/95 Anslag 21 478 000
1995/96 Förslag 34 611 000
varav 22 982 000 beriknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Arkivet för ljud
och bild (ALB) finansierar.
De övergripande målen för ALB är att möjliggöra forskning i svensk kultur och samhälle genom att tillhandahålla den del av mediautbudet i Sverige som offentliggörs i form av ljud och rörliga bilder. 289
19 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 9
givna mål uppnåtts. | Bil. 9
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 3 395 000 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Swnmanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 34 611 000 kronor
Resultatbedömning
ALB har i sin redovisning utgått från de av regeringen fastställda verksamhetsmålen och har för varje mål kvantifierat insatserna för att därigenom få fram underlag för utvärdering av arbetsresultatet. ALB har också arbetat med att utveckla kvalitetsaspekterna inom sitt verksamhetsområde. I ett internationellt perspektiv framstår ALB som ledande då det gäller insamling, dokumentation och framför allt tillhandahållande av samlingarna. ALB har ett väl fungerande samarbete med andra institutioner inom näraliggande områden.
Slutsatser
ALB är för sin verksamhet helt beroende av sina olika anläggningssystem, inte minst aktuell och väl fungerande in- och uppspelningsutrustning. Sliten och föråldrad apparatur måste kunna ersättas och moderna system såväl för arkivering som för distribution introduceras. Regeringen föreslår att anslaget till ALB ökas med medel för finansiering av lånekostnader i enlighet med den investeringsplan som arkivet presenterat.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen -
16. till Arkivet för ljud och bild för budgetåret 1995/96 anvisar ett ra-
manslag på 34 611 000 kr.
1993/94 Utgift 32 327 199 Bil. 9
1994/95 Anslag 38 405 000 1995/96 Förslag 57 600 000
varav 38 468 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för att skapa förutsättningar för och bedriva forskning inom området rymdfysik.
Det övergripande målet för Institutet för rymdfysik (IRF) är att inom sitt verksamhetsområde bedriva effektiv verksamhet på hög internationell nivå.
IRF har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att verksamheten utvecklas mot uppställda mål.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 5 059 544 kr för budgetåret 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar utöver påpekandet att IRF:s årsredovisning inte lämnats inom föreskriven tid.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 57 600 000 kr
Resultatbedömning
IRF:s verksamhet har högt internationellt intresse. Erbjudandet att delta I nätverket International Space University bekräftar detta.
Verksamhetens uppbyggnad är ej så flexibel som högskolornas och möjligheten att styra mot förändrade mål begränsad.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
17. till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 357 600 000 kr.
Bil. 9 Utgift — 1993/94 — 18 128 044
Anslag —1994/95 21 100 000 Förslag 1995/96 31 710 000
varav 20 567 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för planering, genomförande och främjande av svensk polarforskning i Antarktis och Arktis.
De övergripande målen för Polarforskningssekretariatet (PFS) är att främja och samordna svensk polarforskning på en hög internationell nivå.
Då verksamheten präglas av en mycket ojämn kostnadsfördelning över tiden till följd av stor belastning vid genomförandet av expeditioner
anhåller PFS om flexibilitet i anslagskonstruktionen samt om att under
budgetåret 1995/96 få disponera vissa medel av 1997 års anslag.
PFS har i sin årsredovisning visat att givna uppgifter verkställts och att
givna mål uppnåtts.
Myndigheten har redovisat ett anslagssparande om 2 436 000 kr för
budgetåret 1993/94.
RRV':s revisionsberättelse innehåller inga invändningar utöver påpekandet att PFS:s årsredovisning inte lämnats inom föreskriven tid.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 31 710 000 kr
Resultatbedömning
Polarforskningssekretariatets årsredovising visar hur arbetet bedrivs för att nå egna och av regeringen uppställda mål. Under budgetperioden har expeditioner till Antarktis och Arktis genomförts i internationell samverkan.
Slutsatser
Regeringen föreslår att den får bemyndigande att pröva frågan om hur kostnaderna för verksamheten skall fördelas mellan budgetåren 1995/96 och 1997. Eventuellt ökat behov av medel under budgetåret 1995/96 motsvaras av ett minskat behov av medel under budgetåret 1997. Sådana förskjutningar bör tillgodoses genom tillfälliga omdispositioner av befint- 292 liga resurser.
Inom ramen för givna resurser och mål bör verksamheten anpassas till Prop. 1994/95:100
de förändringar som svensk forskning står inför. För att uppnå en aktiv = Bil. 9 och långsiktig koordinering av expeditionsplanering och forskningsstöd,
bör PFS arbeta i mycket nära samverkan med berörda forskningsfinansiärer.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
18. bemyndigar regeringen att genom tillfälliga omdispositioner av nationella och internationella forskningsresurser täcka de eventuellt ökade
kostnader som uppstår under budgetåret 1995/96 och som motsvaras av
minskade kostnader under budgetåret 1997,
19. till Polarforskningssekretariatet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 31 710 000 kr.
D 18. Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU
1995/96 Förslag 11 901 000 (nytt anslag)
varav 7 927 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för den verksamhet som Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU-rådet) bedriver.
EU/FoU-rådet har till uppgift att svara för samordning inom landet av
det samarbete mellan Sverige och Europeiska unionen, EU, som avser forskning och teknisk utveckling. Rådet skall vara nationellt kontaktorgan
för samarbetet.
Efter att ha inrättats 1992 som ett samarbetsorgan för berörda forsk-
ningsfinansierande myndigheter och forskningsråd delas fr.o.m. 1994/95
basfinansieringen (totalt 7,9 miljoner kronor) mellan Näringsdepartemen-
tets och Utbildningsdepartementets huvudtitlar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 11 901 000 kr
Bil. 9 EU/FoU-rådet har under de första verksamhetsåren haft stor betydelse för utvecklingen av det svenska engagemanget i FoU-samarbetet med EU. Verksamheten består främst av informationsförmedling, utbildning, sammanställning av beslutsunderlag, koordinering och service.
Betydelsen av EU/FoU-rådets verksamhet kommer att öka allteftersom omfattningen av EU:s program: liksom konkurrensen om de allt större medlen inom EU:s FoU-budget ökar.
En mindre del av EU/FoU-rådets verksamhet avser funktion som huvudansvarig myndighet för Sveriges engagemang i EG:s Joint Research Centre. Som sådan har rådet genom regeringens beslut den 16 juni 1994 fått vissa uppgifter. Dessa, liksom de uppgifter som givits i förordningen
för EU/FoU-rådet, bör läggas till grund för målformulering samt styrning
och redovisning av rådets verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
20. till Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige
och EU för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 901 000 kr.
D 19. Europeisk forskningssamverkan
1993/94 Utgift 469 396 598 1994/95 Anslag 477 355 000 1995/96 Förslag 642 533 000
varav 428 356 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Anslaget skall täcka kostnader för svenskt deltagande i sådan europeisk forskningssamverkan som regleras genom regeringsavtal. Inom anslaget har inte, så som för innevarande budgetår, medel beräknats för programavgifter för EU:s forskningsprogram inklusive kostnader för Joint Research Centre. Dessa kostnader täcks i stället genom Sveriges medlemsav-
gift till EU. Från anslagspost 1. betalas kostnader för svenskt deltagande i dels den
europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program dels ESA:s projekt för sondraketuppsändningar m.m. vid Esrange. Rymdstyrelsen disponerar medlen.
Från anslagspost 2. betalas kostnader för Sveriges bidrag till den europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN), den europeiska organisationen för astronomisk forskning rörande södra stjärnhimlen (ESO), det allmänna programmet inom den europeiska konferensen för molekylärbiologi (CEBM), CEBM:s program för ett europeiskt laboratorium för molekylärbiologi (EMBL) samt den europeiska synkrotronljuskällan (ESRF).
Från anslagspost 2. betalas vidare vissa kostnader för svenskt deltagande i EU:s ramprogram för forskning, främst särprogrammen Biotechnology, Thermonuclear fusion och Human Capital and Mobility samt det fjärde 294
ramprogrammets Activity 4: Training and Mobility of Researchers. Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) disponerar medlen under an- — Bil. 9
slagspost 2. | Från anslagspost 3. betalas vissa kostnader för svenskt deltagande i EU:s forskningsprogram Biomedicine and health. Medicinska forskningsrådet (MFR) disponerar medlen.
Från anslagspost 4. betalas kostnader för svenskt deltagande i EU:s
forskningsprogram Targeted socio-economic research. Humanistisk-sam-
hällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) disponerar medlen.
Från anslagspost 5. betalas kostnader för svenskt deltagande i EU:s forskningsprogram Targeted socio-economic research.
Från anslagspost 5. betalas även kostnader för Sveriges bidrag till Internationella institutet för tillämpad systemanalys (IHIASA). Forskningsrådsnämnden (FRN) disponerar medlen under anslagspost 5.
Från anslagspost 6. betalas kostnader för tull och mervärdesskatt på
varor och tjänster för European Incoherent Scatter Facility (EISCAT). Länsstyrelsen i Norrbottens län disponerar medlen.
Medel från anslagspost 7. utbetalas av Kammarkollegiet efter beslut av regeringen.
| Anslagspost | Anslag 1994/95 |
| 1. Rymdforskning | 106 100 000 |
| 2. Samarbete inom NFR:s område | 274 200 000 |
| 3. Samarbete inom MFR:s område | 4 800 000 |
| 4. EG:s Joint Research Centre | 27 000 000 |
| 5. HASA | 5 000 000 |
| 6. EISCAT | 1 400 000 |
| 7. Till regeringens disposition | 58 855 000 |
| Summa | 477 355 000 |
Myndigheten har redovisat en utnyttjad anslagskredit om 23 501 598 kr för budgetåret 1993/94.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 642 533 000 kr
| 1. Rymdforskning | 143 100 000 |
| 2. Samarbete inom NFR:s område ' 296 000 000 | Bil. 9 |
| 3. Samarbete inom MFR:s område | 7 200 000 |
| 4. Samarbete inom HSFR:s område | 1 500 000 |
| 5. Samarbete inom FRN:s område | 10 500 000 |
| 6. EISCAT | 2 100 000 |
| 7. Till regeringens disp. | 182 133 000 |
Resultatbedömning
Kostnaderna för det internationella samarbetet beror av internationella överenskommelser, i allmänhet på regeringsnivå. De svenska kostnaderna påverkas av variationer i kronans värde. De olika myndigheternas årsredovisningar visar att det finns visst utrymme att styra verksamheten och redovisa denna mot av regeringen och av myndigheterna uppställda verksamhetsmål.
Slutsatser
Regeringen har genom beslut den 16 juni 1994 utsett bl.a. NFR, MFR, HSFR och FRN till huvudansvariga myndigheter för angivna särprogram inom EG:s FoU-samarbete. Samtidigt angavs myndigheternas uppgifter angående bl.a. stöd och service till forskare som deltar i eller förbereder
deltagande i samarbetet. Medel har under anslagsposterna 2-3 beräknats
för kostnader för sådan verksamhet.
Ansvariga myndigheter bör, med utgångspunkt i de av regeringen angivna målen, ytterligare utveckla metoder för att redovisa resultaten från verksamheten. Inom ramen för vad respektive internationella avtal medger bör verksamheten och det svenska deltagandet styras mot uppsatta mål och efter givna riktlinjer.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
21. till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 642 533 000 kr.
D 20. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål
1993/94 Utgift 189 311 515 Reservation 249 317 771
1994/95 Anslag 109 748 000
1995/96 Förslag 61-554 000 varav 40 975 000 beräknats för juli 1995—juni 1996
Från anslagspost 1. betalas kostnader för forskarstipendier och bilateralt forskningssamarbete. Svenska institutet disponerar medlen. 296
särskilda undersökningar inom FoU-området samt lokalkostnader för Bil. 9
Nordiska institutet för samhällsplanering. För budgetåret 1994/95 betalades från förevarande anslag den första
verksamheten för Rådet för högpresterande datorsystem (HPDR). Kostnaden för HPDR:s verksamhet har för budgetåret 1995/96 beräknats inom Teknikvetenskapliga forskningsrådets anslag.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 61 554 000 kr 1. Forskarutbyte med utlandet 29 088 000 2. Till regeringens disposition 32 466 000
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
22. till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 61 554 000 kr.
1993/94 Utgift 35 678 000 Bil. 9
1994/95 Anslag 36 595 000 1995/96 Förslag 78 799 000
varav 52 907 000 beräknats för juli 1995-juni 1996
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 78 799 000 kr
| 1. Bidrag till Vetenskapsakademien | 42 233 000 |
| 2. Bidrag till Svenska institutet i Rom | 9 629 000 |
| 3. Bidrag till Svenska institutet i Athen | 2 885 000 |
4. Bidrag till Svenska forsknings-
institutet i Istanbul 2 582 000 3. Nämnden för svensk-amerikanskt
forskarutbyte 3 905 000 6. Institutet för framtidsstudier (nytt) 17 565 000
Slutsatser
Riksdagen fattade med anledning av prop. 1993/94:177 om Utbildning och forskning Kvalitet och konkurrenskraft (bet.1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399)ett principbeslut om förstärkningar och utökning av verksamheten vid de svenska medelhavsinstituten. Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut, inom de för budgetåret 1994/95 beviljade budgetramarna, avsatt medel för förstärkningar för de svenska medelhavsinstituten. Regeringen förordar att denna anslagsnivå bibehålles.
Från Utrikesdepartementets huvudtitel har medel avseende Svenska forskningsinstitutets lokaler i Istanbul överförts till förevarande anslag,
anslagsposten 4 (+ 318 000 kr).
Beredningsansvaret för ärenden som rör Institutet för framtidsstudier ligger fr.o.m. innevarande budgetår på Utbildningsdepartementet. Verksamheten vid institutet har utvärderats vad gäller måluppfyllelse, kvalitet
och relevans. Utvärderingsrapporten överlämnades till Utbildningsdepartementet i november 1994, Rapporten är för närvarande föremål för remiss-
behandling.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
23. till Vissa bidrag för forskningsändamål för budgetåret — 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 78 799 000 kr.
D 22. Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning
1993/94 Utgift 100 708 956 Reservation 9 291 043 1994/95 Anslag 112 827 000 1995/96 Förslag 158 390 000
varav 104 927 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
Medlen disponeras och fördelas av Forskningsrådsnämnden (FRN) för dyrbar vetenskaplig utrustning.
FRN skall i samverkan med andra forskningsfinansiärer fördela medel för vetenskaplig utrustning som kostar mer än 2 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
FRN:s årsredovisning visar att nämnden under 1993/94 har beslutat om nya åtaganden för sammanlagt 102,6 miljoner kronor som skall finaniseras under perioden 1993/94 — 1995/96. Av beloppet avser 48,8 miljoner kronor utrustning som kostar minst 10 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
24. till Dyrbar vetenskaplig utrustning för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 158 390 000 kr.
| Bil. 9
Inledning
Regeringen har tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté som har fått i uppdrag att dra upp riktlinjer för en reformering av studiestödssystemet (dir. 1994/95:148). Den viktigaste uppgiften för kommittén är att undersöka förutsättningarna för ett mer sammanhållet studiestödssystem, som innefattar stödformer inom både Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets område. Studiehjälpen, dvs. studiestödet för studerande under 20 år i gymnasieskolan och annan gymnasial utbildning, ingår däremot inte i uppdraget. .
Beslutet att låta utreda studiestödet kan inte föranleda att området undantas från krav på besparingar. Förslag läggs som innebär utgiftsminskningar inom flertalet stödformer.
Anvisat Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 — besparing 1997! = besparing 1998!
| E. Studiestöd | 9737 10 316 15 171 | 10 070 -197 -163 |
| Särskilda arbets- | 3323 2891 4743 | 4087 |
| marknadsinsatser | | | |
| Summa | 13 050 13 207 19 914 | 14 157 |
! Prisnivå 1995/96
Resultatinformation . Prop. 1994/95:100
Bil. 9
Antal Utbetalda belopp
studerande 1993/94, Mkr
Bidrag Lån
Studiehjälp 315 000 2 256 -
Studiemedel
| - gymnasial utb. | 49 200 | 576 | 962 |
| — högskoleutb. | 189 600 | 2 734 5 038 | |
| —- utlandsstudier | 14 300 | 180 | 691 |
| Svux | 18 400 | 1 159 | 177 |
| Svuxa | 45 500 | 1 932 | 332 |
| Korttidsstudie- | 15 000 | 35 | = |
stöd o internatbidrag
Timersättning 2 400 47 -
Stöd vid tecken- 700 5 språksutbildning
Källa: CSN
E 1 Centrala studiestödsnämnden m.m.
199394 269 411 621 199495 180 358 000 1995-96 265 662 000
varav 181 622 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster hos Centrala studiestödsnämnden (CSN), som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter, beräknas till 86,8 miljoner kronör för budgetåret
1995/96. | ee
De övergripande målen för CSN är att som förvaltningsmyndighet för studiesociala frågor
- följa upp och utvärdera de skilda studiestödssystemen, - tå fram underlag och förslag för utveckling av det studiesociala om-
rådet,
- på ett rationellt och ekonomiskt ansvarsfullt sätt svara för hanteringen av beviljning och återbetalning av studiestöd, 301
- fullgöra uppgifter enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemut- — Prop. 1994/95:100
rustning för flyktingar och vissa andra utlänningar, Bil. 9
- fullgöra uppgifter enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, förordningen (1993:722) om särskilt studielån och särskild dagpenning för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning och förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning.
För CSN har satts upp följande verksamhetsmål
- att höja kvaliteten i verksamheten i syfte att garantera stor rättssäkerhet för den enskilde
- att förbättra sin verksamhet så att studerande och låntagare ges en, utifrån deras utgångspunkt, tillfredsställande service. Härvid bör särskild vikt fästas vid en förkortning av handläggningstiden vid beviljning av studiestöd samt vid en förbättrad telefonservice gentemot allmänheten
- att förbättra sin medelshantering under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 motsvarande 100 miljoner kronor, bl.a. genom ökad satsning på återkravsområdet, och därigenom nedbringa statens räntekostnader
- att fortsätta att öka produktiviteten för hela organisationen - att förbättra kostnadseffektiviteten för hela organisationen - att förbättra kostnadseffektiviteten inom ADB-området samt moderni-
sera och effektivisera ADB-rutinerna
- att öka insatserna på det personaladministrativa området för att bl.a.
reducera korttidssjukfrånvaron med två dagar per anställd och år samt
även reducera långtidssjukfrånvaron.
Årsredovisning
Av CSN:s årsredovisning framgår att de senaste årens volymökning kulminerat under budgetåret 1993/94. Enbart antalet ansökningsärenden ökade med 97 000 eller 15 26. Med denna utveckling har också följt en kraftig ökning av t.ex. antalet telefonsamtal. Härtill kommer problemet med arbetsanhopning under vissa perioder. |
Under året har 676 000 personer erhållit studiestöd i någon form och
26 000 hemutrustningslån för flyktingar. Antalet lån som förvaltas av CSN uppgick till I 271 000.
CSN framhåller att efterfrågan på individuell information ökat i fråga
om både studiestödsregler och anstånd med återbetalning av lån, bl.a. till följd av arbetslöshetssituationen. Myndigheten har stått för ansvaret
gentemot de studerande, samtidigt som det under vissa perioder har varit svårt att i tid få erforderliga uppgifter för handläggningen från t.ex. komvux och arbetslöshetskassor. Behandlingstiden för ansökningsärenden och tillgängligheten via telefon och besök har tillhört de kritiska delarna i verksamheten. Telefonservicen har under vissa perioder inte fungerat tillfredsställande.
CSN har emellertid vidtagit olika åtgärder för att bemästra situationen 302 genom bland annat ytterligare anpassning av teknik och arbetsrutiner.
om en behandlingstid för ansökningsärenden på tre veckor. I normalfallet Bil. 9 har handläggningstiden varit omkring en vecka.
Genom den nya telefontekniken har det blivit möjligt att flytta över samtal från överbelastade kontor till kontor med viss ledig kapacitet. Ett talsvarssystem har tagits i drift. Omfattande arbete har också gjorts för att utveckla myndighetens ADB-system. En fortsatt översyn och modernisering av hela ADB-systemet pågår.
De olika insatser som gjorts för att öka effektivitetsvinsterna i kassahållningen har gett ett resultat på 87 miljoner kronor. Produktiviteten har i förhållande till 1990/91 ökat med i genomsnitt 5 90 per år. CSN pekar på att mycket av det utvecklingsarbete som bedrivs kommer att öka totaleffektiviteten, medan produktivitetsutvecklingen kan komma att visa ett negativt resultat. Som exempel nämns samarbetet med högskolans antagningssystem, som kommer att leda till ett förenklat ansökningsförfarande genom att en förprintad studiemedelsansökan skickas ut efter en elektronisk signal till CSN:s system.
Myndigheten har under året lagt ned betydande resurser på en granskning av kvaliteten i handläggningen. Arbetet fortsätter med inriktningen att stärka kompetensen på området.
Revistonsberittelsen
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. De ekonomiadministrativa rutinerna har förbättrats. RRY pekar dock på att utvecklingen mot en god kvalitet i redovisningen och bra internkontroll måste fortsätta. Vidare konstaterar RRV att CSN överskridit den reservationsvis betecknade anslagsposten Särskilt vuxenstudiestöd under anslaget Vuxenstudiestöd med 30 miljoner kronor. RRV anser att CSN bör ändra sina rutiner för beviljning och utbetalning av vuxenstudiestöd eller verka för ändrade förutsättningar vad gäller beviljning av vuxenstudiestöd.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 265 622 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 208 000 000 kr
Resultatbedömning
Bil. 9
CSN har under budgetåret 1993/94 fortsatt arbetet med rationalisering av verksamheten. Myndigheten har dels uppnått besparingskraven, dels hanterat kraftigt ökade ärendevolymer inom ramen för givna resurser. Den flexibla organisationen och beredskapen till förändringar har gjort att myndigheten visat sig kunna införliva nya uppgifter i verksamheten på mycket kort tid. De resultat som nåtts och den inriktning som redovisats för det fortsatta arbetet bedöms som tillfredsställande.
När det gäller överskridandet av anslagspost under anslaget Vuxenstudiestöd, som aktualiserats i RRV:s revisionsberättelse, kommer regeringen att vidta åtgärder efter det att CSN har inkommit med synpunkter.
Slutsats
Regeringen anser att de riktlinjer som lagts fast för budgetperioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. Någon neddragning av myndighetens resurser bör inte göras. De effektivitetskrav som ställts har nåtts gott och väl genom att CSN inte kompenserats för volymökningar.
Övrigt
Regeringen har tidigare i denna proposition föreslagit extra utbildningsplatser m.m. med anledning av arbetsmarknadssituationen. För administration av det ökade antalet studiestödsärenden bör CSN anvisas 18 miljoner kronor.
För informationsinsatser till studerande utomlands har avsatts 6,3 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:150 bil.8, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:456). Regeringen föreslår att denna informationsinsats inte genomförs och att en reducering av anslaget görs med motsvarande belopp.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 265 622 000 kr.
E 2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet
199495 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Kostnaderna för verksamheten med återbetalning av studiestöd skall i princip täckas genom avgifter. Under budgetåret 1994/95 beräknas in- = Bil. 9 komsterna av avgifter uppgå till 134 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
CSN beräknar inkomsterna från avgifterna till ca 208 miljoner kronor
under budgetperioden juli 1995 - december 1996. CSN beräknar vidare
att kostnaderna för återbetalningsverksamheten i stort sett täcks av inkomsterna. Regeringen gör samma bedömning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
2. till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1000 kr.
E 3 - Studiehjälp m.m.
199394 Utgift 2 255 777 796
199495 Anslag 2 385 532 000
199596 Förslag 2 752 293 000
varav 1 976 173 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas utgifter enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349) för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra tillägg. Vidare betalas från anslaget - enligt särskild förordning (CSNFS 1983:17) - ersättning till svenska elever utomlands för dagliga resor.
Regeringens överväganden
Studiebidrag
Studiehjälp lämnas enligt 3 kap. 5 § studiestödslagen för sådan del av läsår under vilken den studerande bedriver studier. Vidare kan studiehjälp och extra tillägg lämnas för annan tid än läsår enligt närmare föreskrifter av regeringen eller CSN. För närvarande lämnas studiebidrag i regel för
tio månader under ctt år.
Studiebidraget, som är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbidraget, är för närvarande 750 kronor per månad.
Regeringen föreslår att studiebidrag skall lämnas endast under tid då studier bedrivs. Läsåret i gymnasieskolan är normalt något över nio
månader. Studiebidrag bör då lämnas för nio månader. Förslaget föran-
leder en ändring av 3 kap. 5 § studiestödslagen och i föreskrifter av regeringen. 305
20 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 9
Ändringen medför en besparing på 207,5 miljoner kronor under budgetperioden juli 1995 - december 1996. Bil. 9
Under femte huvudtiteln (Socialdepartementet) föreslår regeringen en sänkning av det allmänna barnbidraget från 750 till 625 kr per månad från och med den I januari 1996. Frågan om någon form av kompensation för familjer med en ensamboende förälder skall beredas ytterligare. En motsvarande sänkning bör ske av studiebidraget i studiehjälpen, vilket innebär en ytterligare besparing på 267 miljoner kronor under 18-månadersperioden. Förslaget kräver en ändring av 3 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349).
I likhet med CSN räknar regeringen med att 307 400 studerande under
läsåret 1995/96 och 308 500 under läsåret 1996/97 kommer att få studic-
bidrag. Totalt beräknas kostnaden till 2 433,3 miljoner kronor under budgetåret 1995/96, varav för juli 1995 - juni 1996 1 719,4 miljoner kronor.
A rbetsmarknadspolitiska åtgärder
På annat ställe i denna proposition föreslås resurser motsvarande 16 000 platser för ett tredje gymnasieår för ungdomar som genomfört en tvåårig gymnasieutbildning och 1 500 platser för ett gymnasialt basår i komvux, varav 750 beräknas för studerande under 20 år. Vidare föreslås att ett särskilt stipendium på 10 000 kr lämnas till studerande som fullföljer basåret i komvux med godkänt resultat. Kostnaderna för studiehjälp beräknas till 97,7 miljoner kronor och för stipendier till 15 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996.
Extra tillägg
Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 855, 570 eller 285 kr i månaden beroende på familjens ekonomiska situation. Det högsta beloppet beviljas om det ekonomiska underlaget är lägre än 85 000 kr. När det ekonomiska underlaget överstiger 125 000 kr kan tillägget inte beviljas.
Extra tillägg lämnas liksom studiebidrag normalt för tio månader under ett år. I likhet med vad som föreslås för studiebidrag bör tillägget betalas ut enbart under tid då studier bedrivs, eller för nio månader under ett normalläsår. Besparingen uppgår till 11,4 miljoner kronor. Förslaget bör föranleda en ändring av 3 kap. 5 § studiestödslagen.
CSN bedömer att antalet elever som får extra tillägg kommer att uppgå till 18 500 under budgetåret 1995/96. Regeringen gör samma bedömning. Medelsbehovet uppgår till 148 miljoner kronor för budgetperioden juli 1995 - december 1996.
Inackorderingstillägg
Bil. 9
Enligt nuvarande regler beviljas inackorderingstillägg till studerande utanför det offentliga skolväsendet (folkhögskolor, fristående skolor, riksinternatskolor m.fl.) med lägst 1 170 kr och högst 2 350 kr per månad
beroende på avståndet mellan hemmet och skolan. Regeringen föreslår att
det lägsta beloppet justeras till 1 190 kr, vilket motsvarar det belopp som lägst skall betalas ut till elever i gymnasieskolan som enligt 5 kap. 33 § skollagen (1985:1100) uppbär kontant stöd (1/30 av basbeloppet). Förslaget medför en ändring av 3 kap. 13 § studiestödslagen (1973:349).
Inackorderingstillägg beräknas betalas ut till 3 100 elever. Medelsbe-
hovet uppgår till 57,7 miljoner kronor.
Dagliga resor för studerande utomlands
Kostnaderna för dagliga resor till och från skolan för studerande utomlands beräknas till 560 000 kr.
Förslag till ändringar i studiestödslagen finns samlade under anslaget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
3. till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 752 293 000 kr.
E 4 Studiemedel
1993/94 Utgift 5 890 062 202 1994/95 Anslag 6 727 000 000" 1995/96 Förslag 11 053 125 000
varav 7 224 675 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
” Beräknade utgifter enligt Utbildningsdepartementet 6 567 000 000 kr. Differensen på 95 miljoner kronor i förhållande till RRV:s prognos för anslaget Studiemedel beror i huvudsak på olika ränteantaganden.
Från anslaget betalas utgifter dels för studiemedel i form av studiebidrag, dels för räntesubventioner och för avskrivning av studielån som ingår som en del i studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, dels för avskrivning av studielån som ingått som en del i studiehjälp enligt äldre bestämmelser.
Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen av vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen (1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av att låntagaren avlidit eller varit varaktigt betalningsoförmögen. 307
Regeringens överväganden
Bil. 9 Under 1995 är det maximala beloppet i studiemedlen 6 962 kr per månad, varav 1 935 är bidrag.
Regeringen räknar med att omkring 31 000 studerande på gymnasial nivå och 193 000 studerande på eftergymnasial nivå kommer att få studie-
medel under läsåret 1995/96. Kostnaden för studiebidrag beräknas uppgå till 5 763 miljoner kronor under budgetåret 1995/96, varav för tiden juli
1995 - juni 1996 till 3 812 miljoner kronor. Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar beräknas uppgå till 4 992 miljoner kronor, varav för tiden juli 1995 - juni 1996 till 3 121 miljoner kronor. I beloppet är inkluderat studielån som beviljas som en del av särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
A rbetsmarknadspolitiska åtgärder
Regeringen har på annan plats i denna proposition föreslagit att resurser anvisas för 3 500 högskoleplatser utöver de 4 000 extra platser som beslutats för våren 1995 och som ligger kvar under hösten 1995. Vidare föreslås resurser för 150 platser vid Sveriges lantbruksuniversitet, I 500 aspirantplatser, 25 000 platser i sommaruniversitet, I 500 basårsplatser inom högskolan samt 750 basårsplatser inom komvux. Vidare föreslås 1 000 platser under tre år inom språkområdet.
Kostnaderna för studiemedel beräknas uppgå till 296,4 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996 och för perioden juli 1995 - december 1996 till 305,1 miljoner kronor.
Studier utomlands i vissa fall
Regeringens förslag: Kravet på medborgarskap i 4 kap. 36 § studie-
stödslagen vid studier utom riket tas bort ur lagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 36 § studiestödslagen (1973:349) kan studiemedel beviljas för studier utom riket endast till svensk medborgare och under de förutsättningar som i övrigt föreskrivs av regeringen eller CSN. Enligt 1 kap. 8 § skall dock sådana utländska medborgare som kan härleda rättigheter från EES-avtalet ifråga om sociala förmåner jämställas med svenska medborgare.
Studerandeutbytet mellan olika länder intensifieras. Många universitet och högskolor i Sverige samarbetar med lärosäten i utlandet. Det förekommer att de studerande inhämtar en kurs eller en del av en kurs i en svensk utbildning vid ett universitet eller en högskola utomlands.
Av CSN:s anslagstramställning framgår att studier utomlands i de fall som här avses hittills har betraktats som studier vid den svenska läroanstalten och att de svenska reglerna tillämpats även för den utlandsförlagda 308
Sverige har därmed kunnat behålla stödet vid studier utomlands. Bil. 9
Regeringen anser att de studerande som här avses även i fortsättningen bör erhålla studiestöd vid studier utom riket, under förutsättning att studi-
erna varar högst ett år och utgör en del av utbildningen i Sverige. Några
ökade kostnader beräknas inte uppstå med hänsyn till tidigare praxis.
Bestämmelser om detta bör tas in i studiestödsförordningen (1973:418) så att de förutsättningar som uppställs för rätt till studiemedel vid studier utom riket regleras samlat. För att så skall kunna ske måste av författningstekniska skäl begränsningen till svenska medborgare i 4 kap. 36 § första stycket studiestödslagen tas bort ur lagen.
Studiestöd under sjukdom
Nuvarande regler m.m.
Studiemedel lämnas för sådan del av läsår under vilken den studerande bedriver studier. Studiemedel lämnas även för tid under vilken den studerande är sjuk (4 kap. 10 § studiestödslagen). Med sjukperiod förstås tid då den studerande på grund av sjukdom oavbrutet varit oförmögen att bedriva studier. Sjukanmälan skall göras till försäkringskassan (FK). Endast sjukperiod som godkänts av FK ger rätt till stöd (4 kap. 28-35 §§ studiestödslagen). Motsvarande bestämmelser gäller för studiehjälp; särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). För studerande som har studiehjälp krävs dock inte någon anmälan till FK.
Enligt 8 kap. 17-19 §§ studiestödslagen behöver studielån som avser den del av en sjukperiod som följer efter en karenstid om 14 dagar inte
återbetalas. Avskrivning görs av Centrala studiestödsnämnden (CSN) på
grundval av uppgifter om sjukperioder som lämnas av Riksförsäkringsverket (RFV). En studerande som har inkomster vid sidan av studierna har också rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), men sjukpenningen grundar sig då enbart på extra inkomster under studietid eller ferier, s.k. studietids-SGI. Ordinarie SGI (sjukpenninggrundande inkomst) är vilande under studietiden.
Antalet sjukanmälda studerande har inte registrerats de senaste åren, men tidigare uppgifter visar att omkring 15 20 av dem som uppbär studiestöd sjukanmäler sig under ett år. En del som är sjuka gör inte någon anmälan. Antalet studerande som fått skuldavskrivning har varierat mellan 1 200 och 1 800 per termin under de senaste åren. Kalenderåret 1993 uppgick beloppet i avskrivning till 9,1 miljoner kronor.
CSN:s undersökning och förslag
Bil. 9
CSN har genomfört en enkätundersökning bland studerande som fått skuldreducering för sjukperioder under läsåret 1989/90, dvs. bland dem som varit sjuka i mer än 14 dagar.
Resultaten visar att för drygt hälften var sjukperioden kortare än en månad, medan 14 96 var sjuka under längre tid än 3 månader. När det
gällde frågan om studier under sjukperioden framkom följande: 4 Yo hade
studerat i full omfattning; 55 96 läste en del på egen hand, varav en del också hade följt viss undervisning; 37 90 studerade inte alls. På högskolornas mer ”fria” utbildningsgångar hade de studerande avstått från studier i större utsträckning än studerande vid mer bundna utbildningar.
Ca 15 Jo hade inte alls försenats i studierna. Drygt 36 9o hade tagit igen eller räknade med att ta igen förseningen. För 28 9o innebar sjukdomen
att de måste gå om en del av utbildningen. Ca 16 Jo avbröt studierna. Av
dem som hade studerat i viss omfattning under sjukperioden hade 70 9Io inte blivit försenade. Det var främst bland dem som varit sjuka i över tre månader som förseningar eller avbrott inträtt. Merparten av alla som varit sjuka under mindre tid än en månad hade klarat sig utan studieförsening. En fjärdedel av alla som fått skuldreducering behövde ta mer lån.
För dem som får särskilt vuxenstudiestöd (svux) eller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) är det totala beloppet (bidrag efter skatt + lån) lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. Vid reducering av skuld på grund av sjukdom tas emellertid ingen hänsyn till skatteffekten. CSN
tar upp tanken om en lägre kompensation vid sjukdom för dem som har Svux. .
En stor del av bristerna i försäkringen beror enligt CSN på att FK inte har prövat studieoförmåga utan arbetsoförmåga. De personer som studerat under en sjukperiod har förmodligen inte varit medvetna om att detta strider mot bestämmelserna. Reglerna bör emellertid enligt CSN:s mening
inte vara utformade så att de avhåller från studier. Den som kan studera
i viss omfattning bör få göra det. CSN diskuterar därför tanken att den studerande bör ansöka om skuldreducering och därvid göra troligt att han eller hon åsamkats ytterligare skuldsättning på grund av sjukdomen. CSN föreslår att hela ansvaret för sjukförsäkringen förs över till nämnden.
Regeringens bedömning: Ansvaret för sjukförsäkringen för studerande bör även i fortsättningen åvila försäkringskassan och CSN gemensamt. Sjukanmälan skall som nu göras till försäkringskassan, som också godkänner sjukperioden. CSN svarar för utbetalning av studiestödet och avskrivning av lånebelopp i aktuella fall.
Skälen för regeringens bedömning: Hos försäkringskassorna (FK) ut-
vecklas nu rutinerna för registrering och kontroll av sjukfall med inriktning mot en väsentligt ökad kvalitet i bedömningen. Läkarutlåtandena skall i första hand ge upplysningar om graden av funktionsnedsättning med utgångspunkt i den enskildes sysselsättning. Bedömningen när det 310
Särskilda resurser har satsats på en betydande utökning av antalet för- = Bil. 9 troendeläkare.
Tanken att ansvaret för studerandeförsäkringen i sin helhet skulle föras . över till CSN är regeringen inte beredd att biträda. Ett system med sjukanmälningar till CSN-kontoren skulle medföra en stor extra belastning på organisationen. En viktig faktor i sammanhanget är att kassorna har tillgång till bl.a. läkarkompetens och uppföljningsresurser. Hos kassorna ligger också ansvaret för rehabiliteringsåtgärder.
Regeringens förslag: Karenstiden för avskrivning av studielån höjs
från 14 till 30 dagar. Lånebelopp som avser efterföljande dagar i sjukperioden avskrivs. Avser studielånet del av särskilt vuxenstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa sker avskrivning med 60 7 av lånebeloppet.
Skälen för regeringens förslag: Av CSN:s redogörelse framgår att systemet hittills inte fungerat helt tillfredsställande. Det gäller främst skuldreduceringen. När det gäller rätten att behålla studiestödet under sjukdom är resultaten inte lika oroande. CSN:s undersökning visar att en stor del av dem som varit sjuka under mindre tid än en månad har studerat under sjukskrivningsperioden. Därmed kan de sägas ha haft helt eller delvis rätt till studiestödet på grund av studier och inte på grund av sjukdom.
Ett alternativ i CSN:s framställning har varit att den nuvarande automatiska avskrivningen på grundval av försäkringskassans uppgifter skulle
slopas helt och hållet. Avskrivning skulle i stället ske efter ansökan från
den studerande och endast i det fall då sjukdomen inneburit en merskuld-
sättning. Ett sådant förfarande skulle emellertid också skapa betydande
administrativt merarbete för CSN och inkludera svåra avvägningsfrågor. Dessutom skulle förfarandet innebära en form av överprövning av försäkringskassans beslut. Regeringen avstår därför från att föreslå en sådan ändring av reglerna.
Eftersom merparten av dem som varit sjukskrivna under kortare tid än en månad inte försenats eller inte försenats nämnvärt i studierna är i stället en ökning av karenstiden en rimlig åtgärd. Regeringen föreslår att bestämmelsen i 8 kap. 18 § studiestödslagen (1973:349) ändras så att avskrivning sker för de dagar i en sjukperiod som överstiger 30 dagar. Genom hänvisningen till 8 kap. studiestödslagen i 5 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa kommer ändringen också att gälla studerande som beviljas vuxenstudiestöd för arbetslösa. Även med denna ändring, som innebär att självrisken ökar, torde det grundläggande syftet med försäkringen — att vara ett skydd mot merskuldsättning vid längre sjukperioder — uppfyllas. Liksom nu bör en eller flera sjukperioder räknas som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden börjar inom 20 dagar efter den föregående perioden.
För den som uppbär särskilt vuxenstudiestöd eller särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa utgör lånedelen mellanskillnaden mellan utbildnings- — Bil. 9
bidraget efter skatt och vuxenstudiebidraget efter skatt. Vid sjukdom avskrivs hela lånedelen, vilket innebär en överkompensation för den studerande. Den som t.ex. har utbildningsbidrag med 10 000 kr i månaden betalar ca 2 800 kr i skatt. Nettobidraget är 7 200 kr. Vuxenstudiebidraget efter skatt blir i detta fall 4 800 kr (6 500 - 1 700 kr) och lånedelen 2 400 kr. Efter avskrivning av lånedelen är ”nettobidraget” lika stort som i
utbildningsbidragssystemet, men den studerande har betalat 1 100 kr
mindre i skatt. Med hänsyn tagen till skatteeffekten bör avskrivning av lån
som ingår i vuxenstudiestöd ske med 60 9o av lånebeloppet. Ett tillägg
med detta innehåll bör införas i 8 kap. 18 § studiestödslagen.
De föreslagna ändringarna beräknas medföra en besparing på 7 miljoner kronor under budgetperioden juli 1995 - december 1996.
Det åligger CSN att följa upp effekterna av de nya reglerna.
Å terbetalningsfrågor
Regeringens förslag: Anstånd med återbetalning av studielån skall inte längre ges under tid då en låntagare uppbär utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning.
Möjlighet att få anstånd med återbetalning ges för yrkesofficersa-
spiranter. Studiemedel lämnas inte under utbildning till yrkesofficer.
Skälen för regeringens förslag: I det studielånesystem som gäller från och med 1989 är återbetalningsskyldigheten relaterad till låntagarens inkomst. Nedsättning (anstånd) ges endast vid mycket små inkomster. I det äldre systemet med återbetalningspliktiga studiemedel ges anstånd helt eller delvis enligt preciserade regler. I båda systemen har låntagaren rätt till anstånd med återbetalningen om han eller hon återupptar studier och uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag för doktorander eller fullgör viss militär utbildning.
Utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning är lika stort som arbetslöshetsersättningen. Det är inte rimligt att den som uppbär utbildningsbidrag skall vara befriad från återbetalningsskyldighet av studielån, medan den som har en motsvarande inkomst, t.ex. av förvärvsarbete eller arbetslöshetsersättning, är återbetalningsskyldig. Regeringen föreslår att bestämmelserna i 8 kap. 6 § studiestödslagen ändras så att nedsättning av
årsbeloppet inte skall ske om den återbetalningsskyldige uppbär utbild-
ningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Motsvarande ändring bör göras i punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen för det äldre lånesystemet.
Bestämmelserna bör anpassas också till att yrkesofficersaspiranter inte Prop. 1994/95:100
längre är anställda under utbildningstiden. I likhet med reservofficersaspi- — Bil. 9 ranterna uppbär numera yrkesofficersaspiranterna i huvudsak endast ersättning motsvarande vad som lämnas till värnpliktiga under grundutbildning. Officersaspiranterna bör därför jämställas ifråga om möjligheten att få anstånd med återbetalning av studielån. Yrkesofficersaspiranter bör liksom reservofficersaspiranter inte heller beviljas studiemedel under utbildningstiden. Detta föranleder en ändring av 4 kap. 3 § studiestödsla-
gen. |
Förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under anslaget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
4. till Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 11 053 125 000 kr.
E 5 Vuxenstudiestöd m.m
199394 Utgift 3 008 540 738
199495 Anslag 3 688 230 000
1995/96 Förslag 3 932 700 000
varav 3 575 400 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för korttidsstudiestöd, internatbidrag och
särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag. Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa i form av vuxenstudiebidrag.
Regeringens överväganden
Kontidsstudiestöd och internatbidrag
Korttidsstudiestöd får beviljas till arbetstagare som deltar i studiecirklar, i kurser i komvux och statens skolor för vuxna och i vissa s.k. korta
kurser vid folkhögskolor. Stöd lämnas för studier i svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap på grundskole- och gymnasieskolenivå samt för studier som syftar till att utveckla handikappades färdigheter och kunskaper om handikappet. Korttidsstudiestödet ersätter förlorad arbetsförtjänst och uppgår till 73 kr per timme.
Internatbidrag kan beviljas till deltagare i korta kurser vid folkhögskolor och vid statens skolor för vuxna för ovan nämnda studier. Bidraget, som kan beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare, är 327 kr per dygn.
Resurserna för stödet utnyttjas inte tillfullo. Av tillgängliga medel under Prop. 1994/95:100 förra budgetåret, 61 miljoner kronor, utbetalades 34,9 miljoner kronor. Bil. 9 Med hänsyn till detta och mot bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter anser regeringen att resurserna för korttidsstudiestöd och internatbidrag bör minskas med 40 miljoner kronor under budgetperioden juli 1995 - december 1996.
Regeringen föreslår vidare att korttidsstudiestödet räknas upp från 73 till 75 kr per timme. Ändring krävs i 5 kap. 5 § studiestödslagen (1973:349).
Regeringens förslag: Fackliga organisationer och handikapporgani-
sationer skall kunna söka korttidsstudiestöd och internatbidrag
kollektivt.
Skälen för regeringens förslag: Korttidsstudiestöd och internatbidrag beviljas efter ansökan från enskilda personer. Före den 1 juli 1992 var det möjligt för fackliga organisationer att kollektivt ansöka om stöd för fördelning bland arbetstagare. Regeringen anser att denna möjlighet bör återinföras. Förfarandet med kollektiv ansökan innebär en administrativ förenkling, främst genom att antalet ansökningar minskar. Samtidigt underlättas rekryteringen till utbildning.
Möjligheten till kollektiv ansökan bör också införas för handikapporganisationerna.
Förslaget kräver ändring i 5 kap. 4 § och 6 kap 4 § studiestödslagen (1973:349) samt införande av en ny bestämmelse i 6 kap. 8 § samma lag.
Särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
Regeringens förslag: Barntillägget i det särskilda vuxenstudiestödet
(svux) och i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa)
avskaffas.
Skälen för regeringens förslag: Barntillägget i svux och svuxa utges för barn upp till 16 års ålder och därefter om de fortfarande går kvar i grundskolan. Tillägget är ett skattepliktigt bidrag och uppgår under 1995 till 992 kr per månad och barn. Givetvis ger barnet också rätt till allmänt barnbidrag.
Barntillägget infördes år 1984 delvis mot bakgrund av att det fanns ett barntillägg i studiemedelssystemet. Studiemedlen kunde vid den tiden uppgå till ett högre belopp än vuxenstudiestödet för studerande som hade barn. Barntillägget i studiemedelssystemet avskaffades emellertid 1989. Någon motsvarighet finns inte heller i utbildningsbidragssystemet.
Vuxenstudiestödets nivå relateras inom vissa gränser till den tidigare inkomsten. I ett sådant system är det knappast motiverat med hänsynstaganden till t.ex. familjens storlek. Sådana förhållanden beaktas inom 314 ramen för familjepolitiken. Regeringen föreslår att barntillägget i svux-
och svuxasystemen avskaffas. Besparingen beräknas till 280 miljoner kronor för budgetperioden juli 1995 - december 1996. Förslaget kräver Bil. 9 ifråga om studiestödslagen (1973:349) dels att 7 kap. 7 c och 8 c §§ upphävs, dels ändring av 7 kap. 1 och 7 §§ samt i fråga om lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa att 2 § ändras.
I 7 kap. 11 och 14 8§ görs vissa tekniska och språkliga justeringar.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
På annat ställe i denna proposition föreslås att resurser anvisas för 34 500 platser under läsåret 1995/96 utöver de för våren 1995 beslutade 13 000 platserna som ligger kvar under hösten 1995. Vidare föreslås en förstärkning till folkbildningen motsvarande 10 000 platser i folkhögskolan under läsåret 1995/96. Resurser för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) beräknas till 2 687,7 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996.
Medelsbehov
Regeringen har beslutat om återinförande av särskilt vuxenstudiestöd för studerande vid de s.k. YTH-utbildningarna fr.o.m. den 1 januari 1995. Medelsbehovet till följd av denna förändring beräknas till 92,7 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Utgifterna under anslaget E.4 Studiemedel m.m. beräknas i stället minska med 29 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att resurser avsätts för särskilt vuxenstudiestöd med sammanlagt 1 093,7 miljoner kronor för budgetperioden juli 1995 - december 1996.
För särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa har beräknats 2 784,4 miljoner kronor.
Medelsdisposition
Under anslaget för budgetåret 1995/96 bör tas upp 3 932;7 miljoner kronor med följande fördelning:
Mkr
Korttidsstudiestöd och internatbidrag 54,6 Särskilt vuxenstudiestöd 1 093,7 Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa — 2 784,4
Summa 3 932,7
Förslag till ändring av studiestödslagen och lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa finns samlade under anslget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
5. till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 932 700 000 kr.
E 6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar m.m.
1993/94 Utgift 51 409 017 1994/95 Anslag 71 000 000 1995/96 Förslag 186 249 000
varav 125 574 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för timersättning vid svenskundervisning för invandrare (sfi) och timersättning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) samt studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk.
Regeringens överväganden
Beloppet i timersättning bör räknas upp från nuvarande 73 till 75 kr per timme. Det ankommer på regeringen att utfärda bestämmelser om detta.
Timersättning beräknas för ca 42 000 timmar i särvux och för ca 800 000 timmar i sfi under ett år. Kostnaderna under budgetåret 1995/96 beräknas till 4.7 miljoner kronor för studerande i särvux och till 87,7 miljoner kronor för studerande i sfi.
Under anslaget anvisas medel för försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk. Stödet är avsett för föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn som deltar i sådana kurser. För ändamålet beräknas 14,9 miljoner kronor.
Under anslaget A 8. Särskilda insatser på skolområdet föreslås inrättande av ett särskilt bidrag inom Utbildningsdepartementets område för elever vid riksgymnasierna i Örebro för döva och hörselskadade elever samt svårt rörelsehindrade elever i särskilt Rh-anpassad utbildning. Det särskilda bidrag som nu betalas ut enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning upphör. Medel för ändamålet, som tidigare
beräknats under elfte huvudtitelns anslag A 2. Arbetmarknadspolitiska åtgärder bör i fortsättningen anvisas under detta anslag. Beloppet uppgår
till 78.9 miljoner kronor för budgetperioden juli 1995 - december 1996.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
6. till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 186 249 000 kr.
1993/94 Utgift — 107 638 866 Bil. 9
1994/95 Anslag 97 645 000 1995/96 Förslag 18 730 000
varav 12 477 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för stöd till produktion av studielitteratur för högskolestuderande som är synskadade, rörelsehindrade eller dyslektiker. Vidare betalas från anslaget bidrag till vissa trafikföretag för reserabatter för studerande samt reseersättning till studerande vid statens skolor för vuxna.
Regeringens överväganden
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) bör få bemyndigande att beställa sådan produktion av studentlitteratur som förfaller till betalning under budgetåret 1997 till ett belopp av 5 miljoner kronor.
Kostnader för produktion av studielitteratur för studerande som är synskadade, rörelsehindrade eller dystektiker beräknas till 18 730 000 kr.
Centrala studiestödsnämnden (CSN)
Genom ett avtal mellan CSN och vissa trafikföretag erbjuds studerande som beviljas studiestöd rabatterade priser på resor. De studerande erhåller för ändamålet ett s.k. CSN-kort. För budgetåret 1994/95 har riksdagen anvisat 81,2 miljoner kronor för reserabatter.
Enligt socialförsäkringsutskottets av riksdagen godkända uttalande (bet. 1993/94:SfU:13, rskr. 1993/94:281) har regeringen i uppdrag att låta utreda möjligheterna till ett samordnat system för resesubventioner inom olika slag av utbildningar.
Mot bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter anser regeringen att statliga bidrag inte längre skall anvisas för detta ändamål. CSN bör emellertid vara oförhindrad att pröva möjligheterna att genom avgifts-
beläggning av CSN-kortet uppnå likartade förmåner för de studerande.
Studerande vid statens skolor för vuxna (SSV) som deltar i en undervisningsperiod vid skolan kan få resekostnadsersättning för resa mellan hemorten och studieorten tur och retur. Vid en av CSN genomförd enkät bland studerande 1989/90 uppgav drygt hälften att det skulle vara negativt om ersättningen slopades, medan övriga ansåg att det inte skulle ha någon större betydelse.
Regeringen föreslår att resekostnadsersättning till studerande vid SSV inte längre skall limnas. Förslaget kräver ifråga om studiestödslagen (1973:349) dels att 3 kap. 14 83, 4 kap. 27 § och 7 kap. 16 § upphävs, dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 §, 4 kap. 27 § och 7 kap. 16 § skall 317
utgå, dels att I kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap 4 och 20 §§ ändras samt i fråga Prop. 1994/95:100 om lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa att 2 § — Bil. 9 ändras.
Besparingen under anslaget uppgår till 128,3 miljoner kronor under budgetperioden juli 1995 - 31 december 1996.
Förslag till ändring av studiestödslagen och lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa finns samlade under anslaget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
7. till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 18 730 000 kr.
E 38 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar
1993/94 Utgift 136 494 224 1994/95 Anslag 57 000 000 1995/96 Förslag 85 580 000
varav 58 585 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för vuxenstudiebidrag till studerande vid utbildning som leder till specialpedagogexamen och påbyggnadsutbildning
till en sådan examen.
Regeringens överväganden
Under läsåret 1995/96 beräknas att ca 680 studerande kommer att beviljas vuxenstudiebidrag med i genomsnittt 86 000 kr. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 85 580 000 kr.
Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som anförts under anslagen E 3. Studiehjälp m.m., E 4. Studiemedel, E 5. Vuxenstudiestöd m.m. samt E 7. Bidrag till vissa studiesociala ändamål har inom Utbildningsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Lagförslagen bifogas som underbilagor 9.2 och 9.3.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 9
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
10. till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar ett förslagsanslag på 85 580 000 kr.
E 9 Studiearvode
1995/96 Nytt anslag — (förslag) 1 620 000 000
varav 972 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Regeringen har på annan plats i denna proposition föreslagit att ytterligare 9 000 studerande skall kunna antas i högskolan under läsåret 1995/96 med inriktning på naturvetenskap och teknik. Utbildningsplatserna är främst avsedda för dem som inte tidigare har en naturvetenskapligvtekniskt inriktad högskoleutbildning och som har arbetslivserfarenhet. För att åstadkomma ett tillräckligt stort intresse i målgruppen, i vilken många kvinnor bör ingå, är det väsentligt att erbjuda mycket goda villkor. Det gäller dels studiefinansieringen, dels villkoren till ledighet under studietiden för dem som har anställning.
De som antas till dessa naturvetenskapligt/tekniskt inriktade utbildningar bör erbjudas en ny form av studiefinansiering, NT-arvode, under de två första åren. Stipendiebeloppet bör uppgå till 12 000 kr per månad. Därefter bör finansieringen ske via studiemedel. Efter avslutad utbildning med godkänt resultat bör en viss avskrivning av skulden kunna ske. Med denna form av stöd bör incitamenten öka kraftigt för dem som har stadigvarande inkomst och familj att genomgå utbildningen. Generösa regler för ledighet bör också införas för att underlätta övergången till denna utbildning. Minst fem års arbetslivserfarenhet skall vara ett villkor för att komma i fråga för antagning. En övre åldersgräns på 45 år kommer att läggas fast. Regeringen avser att återkomma till riksdagen beträffande den närmare utformningen av reglerna för stipendierna.
Bil. 9
Anvisat Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 = 1994/95 = 1995/96 juli 95-juni 96 — besparing 1997' = besparing 1998! F. Övrigt 111 50 61 si of of Särskilda arbets- 22 marknadsinsatser Summa 111 72 61 51 ! Prisnivå 1995/96
F 1. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.
1993/94 Utgift 31 695 000 1994/95 Anslag 23 982 000 1995/96 Förslag 35 596 000
varav 34 608 000 beräknat för juli 1995-juni 1996.
År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1950:114).
Enligt förordningen (1988:1462) med instruktion för Svenska unescorådet har rådet till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsorgan enligt stadgan för Unesco, som förutsätts finnas för att samordna de viktigaste nationella organen inom Unescos område med organisationens verksamhet. Rådet skall främja Unescos verksamhet i Sverige och stödja svenska insatser inom ramen för organisationens
program.
Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av Generalkonferensen, som hålls vart annat år. Vid Unescos nästa generalkonferens, den 28:e, hösten 1995 kommer årsbudgeten för 1996-97 att fastställas. Den svenska andelen kalenderåret 1996 kommer enligt nu föreliggande uppgifter att utgöra drygt 1,590.
Avgiften till konventionen om världens natur och kulturarv samt bidraget till ICCROM uppgår vardera till 196 av Sveriges årsbidrag till Unesco. Bidraget till Unescos Internationella kulturfond föreslås uppgå till 100 000
kr.
Sverige kommer att kandidera till Unescos styrelse vid Generalkonferensen 1995.
Regeringens överväganden
Svenska Unescorådet har i sin årsredovisning anmält att årsbidraget till Unesco utgjort drygt 1.590 istället för drygt 190 som tidigare redovisats, varför anslaget måste justeras. Medel för ändamålet har därför omfördelats inom Utbildningsdepartementets ram. 320
För årsbidrag till Unesco och andra bidrag och avgifter beräknas Prop. 1994/95:100
33 241 000 kr. För Svenska unescorådets kostnader inklusive Generalkon- = Bil. 9 ferensen 1995 beräknas 2 355 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 596 000 kr.
F 2. Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område
1993/94 Utgift 12 093 250 Reservation 3 606 750 1994/95 Anslag 16 538 000 1995/96 Förslag 25 231 000
varav 16 720 000 beräknat för juli 1995-juni 1996.
Regeringens överväganden
Myndigheterna inom Utbildningsdepartementets område arbetar i en allt större utsträckning med utvecklings- och rationaliseringsfrågor. Det gäller t.ex. utveckling av system som skall leda till effektiviseringar och kostnadsminskningar i myndigheternas verksamheter eller av system som ger ökad tillgång till information nationellt och internationellt. Resurser för sådana insatser anvisas normalt under respektive myndighetsanslag. Eftersom många insatser till sin karaktär är sådana att de behöver en särskild resursinsats under begränsad tid är det totalt sett mer rationellt att fortlöpande pröva var resursinsatserna behövs mest. Anslaget avser medel till tillfälliga förstärkningar för ovan nämnda ändamål. Också vissa andra myndighetsövergripande verksamheter av tillfällig art bör kunna finansieras från anslaget.
Under anslaget har 780 000 kr beräknats för utbildningsstatistik. Fickskolan och utbildningsstatistisk årsbok ger båda översiktlig information om utbildning på alla nivåer i Sverige. Medel för översättning av fickskolan till engelska, tyska och franska har också beräknats.
Som framgår av bilaga 8 till denna proposition föreslås ingen folk- och bostadsräkning 1995. Inom Finansdepartementet förbereds frågan om registerbaserad hushålls- och yrkesstatistik. Inför 1985 års folk- och bostadsräkning beslöt riksdagen att ett register över befolkningens utbildning skulle upprättas, där uppgifterna skulle hämtas från olika utbildningsregister. Vid uppläggningen av registret framkom olika kvalitetsproblem. Därför inhämtades utbildningsuppgifter i 1990-års folk- och bostadsräkning. Kvalitetsproblemen är nu lösta och registret har god kvalitet utom när det gäller uppgifter om invandrare. 1 800 000 kr beräk-
21 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilagu 9
bildning. Bil. 9
För statistik avseende offentliga utgifter inom utbildningssektorn har 375 000 kr beräknats under bilaga 8, anslaget D 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 2. till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 25 231 000 kr.
Bil. 9
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9, 14 och 28 §§ skollagen
(1985:1 100), bilaga 2 till lagen samt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
8¶Regeringen kan för vissa utbild- Regeringen eller den myndighet
ningar fastställa det område från som regeringen bestämmer får för vilket sökanden i första hand skall vissa utbildningar fastställa det omtas emot. råde från vilket sökanden i första hand skall tas emot och hur många platser dessa utbildningar får om-
fatta.
1482 Regeringen får föreskriva att Regeringen eller den myndighet
vissa utbildningar skall utgöra spe- som regeringen bestämmer får
cialutformade eller individuella föreskriva att vissa utbildningar
program som står öppna för sökan- skall utgöra specialutformade eller
de från hela landet. individuella program som står öpp-
na för sökande från hela landet och
hur många platser dessa utbildning-
ar får omfatta.
28 §
Ungdomar som är svårt rörelse- Ungdomar som är svårt rörelsehindrade har rätt att efter fullgjord hindrade har, efter avslutad grundskolplikt få utbildning på ett natio- skoleutbildning eller motsvarande,
nellt program på en sådan gym- rätt att få utbildning på ett natio-
nasieskola med Rh-anpassad ut- nellt program på en sådan gym-
bildning som avses i 7 8. Rätten nasieskola med Rh-anpassad ut-
gäller intill utgången av värtermi- bildning som avses i 7 §. Utbildnen det kalenderår då eleven fyller ningen skall påbörjas senast under
21 år. första halvåret det kalenderår då eleven fyller 21 år. Om en elev har påbörjat utbild-
ning i en gymnasieskola med Rh-
! Lagen omtryckt 1991:1111.
2 Senaste lydelse 1992:599.
av vånteminen det kalenderår då Bil. 9
han fyller 21 år, skall han beredas möjlighet att fortsätta utbildningen till utgången av vånteminen det
kalenderår då han fyller 23 år, om
det behövs för att slutföra utbildningen.
6.2¶En kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt
att anordna utbildning på linjer i gymnasieskolan får även efter den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa linjer med undantag för tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. Intagning
till årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95.
Har elever tagits emot på linjer med stöd av första stycket, skall utbildningen fortsättningsvis anordnas till dess eleverna har avslutat den.
Bestämmelserna om nationella program skall tillämpas beträffande
sådan utbildning på linjer som anordnas enligt första stycket.
En kommun eller ett landsting En kommun eller ett landsting
som under läsåret 1991/92 hade som under läsåret 1991/92 hade
rätt att anordna utbildning på speci- rätt att anordna utbildning på speci-
alkurser i gymnasieskolan får även alkurser i gymnasieskolan får även efter den 1 juli 1992, som alterna- efter den I juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, tiv till de nationella programmen,
anordna dessa specialkurser. Intag- anordna dessa specialkurser. Intagning får dock inte ske efter läsåret ning får dock inte ske efter läsåret 1994295. 1995:96.
Bestämmelserna om nationella program skall, såvitt avser mottagande av sökande, intagning av elever, kostnader och interkommunal ersättning, tillämpas beträffande utbildning på specialkurser som anordnas enligt fjärde stycket om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna t bilaga 2 i dess lydelse före den 1 juli 1995 skall fortfarande gälla i fråga om utbildning i gymnasieskolan som påbörjats före den I juli 1995.
[SN
3 Senaste lydelse 1992:232.
Nuvarande lydelse Bilaga 2 Prop. 1994/95:100
Bil. 9 Minsta garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för gymnasieskolans treåriga nationella program för ämnen och totalt
Estetiskt Naturveten- Samhällsvetenskaps-Övriga program skapsprogram program pro-
gram Natur- Teknisk Ekono- Huma- Samveten- gren misk — nistisk hällsskaplig gren gren = vetengren skaplig
gren Ämnen:
| Svenska | 200 200 200 200 200 200 200 | |||
| Engelska | 150 150 150 150 150 150 110 | |||
| Samhällskunskap 90 90 | 90 | 90 920 300 90 | ||
| Religionskunskap = 30 30 | 30 | 60 60 60 30 | ||
| Matematik | 150 300/240 300/240 200 150 200 110 | |||
| Naturkunskap | 30 30 | 30 100 100 100 30 | ||
| Idrott och hälsa 80 130 | 80 130 130 130 80 | |||
| Estetisk verksamhet 30 30 | 30 | 30 30 30 30 | ||
| Historia | 80 80 | 80 | 80 190 190 | |
| Filosofi | 40/0 | 40/0 40 40 | ||
| Psykologi | 0/40 | 0/40 40 40 | ||
| Geografi | 50 140 | |||
| Språk 2 | 190 190 190 190 190 | |||
| Språk 3 | 0/190 190 |
Latin med allmän språkkunskap/språk 4 240/190 Fördjupning i humaniora eller samhällsvetenskap 60/110 60
| Fysik | 220 220 |
| Kemi | 180 140 |
| Biologi | 110 50 |
Estetiska ämnen 990 Ekonomiska ämnen 510/320 Miljökunskap 0/60 0/60 Tekniska ämnen 60 270 Yrkesämnen 1370
Individuella val 190 190 190 190 190 190 190
Lokalt tillägg/ämnes-
anknuten praktik — 130 120 100 130 100 130 130
Summa under-
visningstid 2150 2150 2150 2150 2150 2150 2370
Specialarbete 30 30 30 30 30 30 30
Totalt 2180 2180 2180 2180 2180 2180 2400 325 Alternativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
Föreslagen lydelse Bilaga 2 Prop. 1994/95:100
Bil. 9 Minsta garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för gymnasieskolans treåriga nationella program för ämnen och totalt
Estetiskt Naturveten- Samhällsvetenskaps-Övriga program skapsprogram program pro-
| gram Natur- Teknisk Ekono- Huma- Samveten- gren misk nistisk hällsskaplig gren gren = vetengren skaplig
gren Ämnen:
| Svenska | 200 200 200 200 200 200 200 | |||
| Engelska | 150 150 150 150 150 150 110 | |||
| Samhällskunskap = 90 90 | 90 | 90 920 300 90 | ||
| Religionskunskap =30 | 30 | 30 | 60 60 60 30 | |
| Matematik | 150 300/240 300/240 200 150 200 110 | |||
| Naturkunskap | 30 | 30 | 30 100 100 100 30 | |
| Idrott och hälsa 80 130 | 80 130 130 130 80 | |||
| Estetisk verksamhet 30 30 | 30 | 30 30 30 30 | ||
| Historia | 80 80 | 80 | 80 190 190 | |
| Filosofi | 40/0 | 40/0 40 40 | ||
| Psykologi | 0/40 | 0/40 40 40 | ||
| Geografi | 50 140 | |||
| Språk 2 | 190 190 190 190 190 | |||
| Språk 3 | 0/190 190 |
Latin med allmän språkkunskap/språk 4 240/190 Fördjupning i humaniora eller samhällsvetenskap 60/110 60
| Fysik | 220 = 220 |
| Kemi | 180 140 |
| Biologi | 110 50 |
Estetiska ämnen =:990
Ekonomiska ämnen 510/320 Miljökunskap 0/60 0/60
Tekniska ämnen 60 270 Yrkesämnen 1370
Individuella val 190 190 190 190 190 190 190
Lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik = 110 100 80 110 80 110 110 Summa under-
visningstid 2130 2130 2130 2130 2130 2130 2350
Specialarbete 20 20 20 20 20 20 20
Totalt 2150 2150 2150 = 2150 2150 2150 2370 326
Alternativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
Förslag till Bilaga 9.2 Prop. 1994/95:100
Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) Bil. ?
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)!
dels att 3 kap. 14 §, 4 kap. 27 § samt 7 kap. 7 c, 8 c och 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 14 8, 4 kap. 27 § och 7 kap. 16 8 skall utgå,
dels att 1 kap. 2, 3 och 5 88, 3 kap. 5, 6 och 13 §§, 4 kap. 3 och 36
88, 5 kap. 4 och 5 88, 6 kap. 4 §, 7 kap. I, 4, 7, 11, 14 och 20 88, 8 kap.
6 och 18 88 samt punkt 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 6 kap. 8 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
282 Studiehjälp består av studiebi- Studiehjälp består av studiebidrag, extra tillägg, inackorderings- drag, extra tillägg och inactillägg och resekostnadsersättning. — korderingstillägg.
3§
Studiemedel består av studiebi- Studiemedel består av studiebi-
drag och studielån samt resekost- drag och studielån. nadsersättning.
5 gt
Särskilt vuxenstudiestöd består av Särskilt vuxenstudiestöd består av
vuxenstudiebidrag och studielån vuxenstudiebidrag och studielån.
samt resekostnadsersättning.
3 kap.
sg
Studiehjälp utgår för sådan del av — Studiehjälp lämnas för de delar
läsår under vilket den studerande «av ett läsår under vilka den studebedriver studier. Vidare kan studie- rande bedriver studier.
I Lagen omtryckt 1987:303.
” Senaste lydelse 1992:400.
3 Senaste lydelse 1988:877.
4 Senaste lydelse 1988:877.
5 327
Senaste lydelse 1992:400.
hjälp i form av studiebidrag och extra tillägg utgå för annan tid än Bil. 9 läsår enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Studiehjälp utgår även för tid Studiehjälp lämnas även för den
under vilken den studerande är sjuk tid under vilken den studerande är enligt vad som anges i 15 och sjuk enligt vad som anges t 15 och
16 §§, om inte annat följer av be- 16 §§, om inte något annat följer
stämmelser som regeringen med- av bestämmelser som regeringen
delar. meddelar. Vid tillämpning av första stycket och bestämmelse som avses i andra
stycket beaktas endast hela, sammanhängande tidsperioder under ett
kalenderhalvår om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Vid tillämpning av bestämmelse i detta kapitel skall läsår anses omfatta
det antal dagar som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Detta antal dagar skall därvid anses infalla under det eller de kalenderhalvår som bestämmes av regeringen eller myndighet
som regeringen utser.
6 55
Studiebidrag utgår med 750 kro- Studiebidrag lämnas med 625
nor i månaden. kronor i månaden.
Bö
Inackorderingstillägg lämnas med Inackorderingstillägg lämnas med lägst / 170 och högst 2 350 kronor lägst 7 190 och högst 2 350 kronor 1 månaden. Närmare föreskrifter 1 månaden. Närmare föreskrifter om inackorderingstillägg meddelas om inackorderingstillägg meddelas av regeringen eller den myndighet av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. regeringen bestämmer.
4 kap.
388 Studiemedel får inte beviljas för Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt den tid för vilken studiehjälp enligt
3 kap. eller särskilt vuxenstudie- 3 kap. eller särskilt vuxenstudie-
stöd enligt 7 kap. redan har bevil- stöd enligt 7 kap. redan har bevil-
jats. jats.
Beviljas studerande studiehjälp Om en studerande beviljas stu-
6 Senaste lydelse 1992:1432.
7 Senaste lydelse 1994:357.
8 Senaste lydelse 1994:000. (Prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, rskr. 3 8
1994/95:78.)
sådan tid för vilken den studerande stöd för en tid för vilken den stu- Bil. 9 redan har beviljats studiemedel, får derande redan har beviljats studieden studerande ej uppbära studie- medel, får den studerande inte uppmedlen för denna tid. bära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas Studiemedel får inte heller bevileller uppbäras för tid för vilken jas eller uppbäras för den tid för "utbildningsbidrag under arbets- vilken utbildningsbidrag under armarknadsutbildning eller utbild- betsmarknadsutbildning eller utningsbidrag för doktorander utgår, bildningsbidrag för doktorander om ej annat följer av bestämmelse lämnas, om inte något annat följer som regeringen meddelar. av bestämmelser som regeringen
meddelar.
Studiemedel utgår inte för tid för Studiemedel lämnas inte för den vilken den studerande tjänstgör tid under vilken den studerande enligt lagen (1994:000) om total- tjänstgör enligt lagen (1994:000) försvarsplikt eller fullgör utbildning om totalförsvarsplikt eller fullgör till reservofficer. utbildning till reserv- eller yrkesof-
ficer.
36 8?
Studiemedel enligt detta kapitel Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för får beviljas för studier utom riket studier utom riket under de förut- under de förutsättningar och med sättningar och med de belopp som de belopp som föreskrivs av regeföreskrivs av regeringen eller den ringen eller den myndighet som myndighet som regeringen be- regeringen bestämmer. stämmer.
Studiemedel kan även utgå för Studiemedel kan även lämnas för sjukperiod som avses i 28 § enligt en sjukperiod som avses i 28 § ende närmare föreskrifter som med- ligt de närmare föreskrifter som delas av regeringen. meddelas av regeringen.
5 kap.
4 g!0
Korttidsstudiestöd beviljas efter ansökan.
Ansökan kan göras av en arbets-
tagare eller av en facklig organisa-
tion eller en handikapporganisation
för fördelning mellan arbetstagare.
Ansökan ges in inom den tid och Ansökan skall ges in inom den 1 den ordning som bestäms av re- tid och i den ordning som bestäms geringen eller den myndighet som av regeringen eller den myndighet regeringen utser. Om det finns som regeringen utser. Om det finns
9 Senaste lydelse 1988:877.
10 Senaste lydelse 1992:400.
även om den kommit in för sent. vas även om den har kommit in för 3il. 9 sent.
5 gli
Korttidsstudiestöd utgör 73 kro- Korttidsstudiestöd utgör 75 kro-
nor för varje timme. nor för varje timme.
6 kap.
Internatbidrag beviljas efter ansökan. Ansökan kan göras av en stude-
rande, av en facklig organisation för fördelning mellan arbetstagare eller av en handikapporganisation för fördelning mellan medlemmar.
Ansökan ges in inom den tid och Ansökan skall ges in inom den i den ordning som bestäms av re- tid och i den ordning som bestäms
geringen eller den myndighet som av regeringen eller den myndighet regeringen utser. Om det finns som regeringen utser. Om det finns
särskilda skäl får ansökan prövas särskilda skäl får en ansökan pröäven om den kommit in för sent. vas även om den har kommit in för sent.
8§
Om en facklig organisation eller
en handikapporganisation har ansökt om intematbidrag gäller andra och tredje styckena.
Bidraget fär betalas ut till organi- Sationen i stället för till den stude-
rande.
Bidraget skall motsvara den faktiska kostnaden för resor, kost och logi för den studerande. För varje
kurs får bidragen dock aldrig beräknas till ett högre belopp än som
motsvarar 327 kronor i genomsnitt för varje dygn och varje studerande som har rätt till bidraget.
1 Senaste lydelse 1994:357.
330 12 Senaste lydelse 1992:400.
1 gl!3 Bil. 9
Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå Särskilt vuxenstudiestöd kan lämtill studerande vid de läroanstalter Aas till studerande vid de läroanoch utbildningar som regeringen stalter och utbildningar som regebestämmer. Regeringen får med- ringen bestämmer. Regeringen får dela föreskrifter om rätt till särskilt meddela föreskrifter om rätt till vuxenstudiestöd för studerande vid särskilt vuxenstudiestöd för studesådana lärarutbildningar till vilka rande vid sådana lärarutbildningar det finns ett behov av att förbättra till vilka det finns ett behov av att rekryteringen. I sådana föreskrifter förbättra rekryteringen. I sådana får göras undantag från bestämmel- föreskrifter får göras undantag från serna 1 3-5 a, 7, 7.c, 8,8 a, 8 C bestämmelserna 1 3-5 a, 7, 8, 8 a och 14 88. och 14 88.
Om verkan av att studerande har I 20 § finns bestämmelser om uppburit studiemedel för den tid verkan av att em studerande har för vilken särskilt vuxenstudiestöd uppburit studiemedel för den tid utgår finns bestämmelser i 20 §. för vilken särskilt vuxenstudiestöd
lämnas.
Särskilt vuxenstudiestöd får ej Särskilt vuxenstudiestöd får inte beviljas eller uppbäras för tid, för beviljas eller uppbäras för den tid vilken utbildningsbidrag under ar- för vilken utbildningsbidrag under betsmarknadsutbildning eller ut- arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för doktorander ut- bildningsbidrag för doktorander går, om ej annat följer av bestäm- lämnas, om inte något annat följer melse som regeringen meddelar. av bestämmelser som regeringen
meddelar.
4 gl4
Särskilt vuxenstudiestöd utgår i fom av vuxenstudiebidrag, studielån och resekostnadsersättning.
Särskilt vuxenstudiestöd utgår Särskilt vuxenstudiestöd lämnas inte till studerande som uppenbart inte till en studerande som uppeninte är i ekonomiskt behov av stö- bart inte är i ekonomiskt behov av det. stödet.
7 g!5
Till en studerande som uppfyller Till en studerande som uppfyller villkoren för ersättning från en villkoren för ersättning från en arbetslöshetskassa eller som under arbetslöshetskassa eller som under den längsta tid som ersättning kan den längsta tid som ersättning kan
13 Senaste lydelse 1993:220.
14 Senaste lydelse 1988:877. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.
5 Senaste lydelse 1994:932.
betalas ut har uppburit ersättning betalas ut har uppburit ersättning från någon arbetslöshetskassa eller från någon arbetslöshetskassa eller Bil. 9 kontant arbetsmarknadsstöd i form kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas vuxenstudie- av dagpenning lämnas vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b stöd enligt 7 a, 7 b och 8 b §8.
$$.
Till annan studerande utgår sär- Till en annan studerande lämnas skilt vuxenstudiestöd enligt bestäm- särskilt vuxenstudiestöd enligt bemelserna i 8, 8 a och 8 b §§. stämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.
Vid beviljande av särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskolenivå ges företräde åt sökande som har störst behov av utbildning och stöd.
Vid prövning enligt första stycket Vid prövning enligt första stycket tages särskild hänsyn till sökande fas särskild hänsyn till en sökande som har kort tidigare utbildning som har kort tidigare utbildning och sökande som under lång tid och en sökande som under lång tid bedrivit verksamhet av det slag bedrivit verksamhet av det slag som avses i 3 §. Särskild hänsyn som avses 1 3 §. Särskild hänsyn skall också ragas till om sökande skall också fas till om en sökande på grund av handikapp eller annan på grund av handikapp eller någon omständighet har särskilt svårt att annan omständighet har särskilt bedriva studierna på fritid eller om svårt att bedriva studierna på sin sökande har en betungande försörj- fritid eller om en sökande har en ningsbörda. betungande försörjningsbörda.
Mer än tio års verksamhet som Mer än tio års verksamhet som avses I 3 § får ej beaktas. Verk- avses 1 3 8 får inte beaktas. Verksamhet på deltid jämställes med samhet på deltid jämställs med verksamhet på heltid. verksamhet på heltid.
Den som tidigare har uppburit En sökande som tidigare har uppsärskilt vuxenstudiestöd för viss burit särskilt vuxenstudiestöd för utbildning på grundskolenivå och viss utbildning på grundskolenivå som fullföljer denna utbildning, har och som fullföljer denna utbildalltid företräde till fortsatt stöd om ning, har alltid företräde till fortsatt ej annat följer av 5 8 andm stycket stöd om inte något annat följer av jämfört med 4 kap. 7 8. Företrädet 5 § tredje stycket jämfört med avser särskilt vuxenstudiestöd för 4 kap. 7 8. Företrädet avser särskilt den tid som kräves för att slutföra vuxenstudiestöd för den tid som utbildningen i normal takt. knävs för att slutföra utbildningen i
normal takt.
14 §
Vid beviljande av särskilt vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå ges företräde åt sökande som har störst behov av utbildning och stöd.
Vid prövning enligt första stycket Vid prövning enligt första stycket tages särskild hänsyn till sökande tas särskild hänsyn till en sökande som avser att komplettera sin tidi- som avser att komplettera sin tidigare utbildning, om han därigenom gare utbildning, om han därigenom 332 kan få kunskaper och färdigheter kan få kunskaper och färdigheter
som är av betydelse för den verk- som är av betydelse för den verksamhet som han bedriver eller av- samhet som han bedriver eller av- Bil. 9 ser att bedriva. Särskild hänsyn ser att bedriva. Särskild hänsyn skall också tagas till om sökande skall också tas till om en sökande på grund av handikapp eller annan på grund av handikapp eller annan omständighet har särskilt svårt att omständighet har särskilt svårt att bedriva studierna på fritid eller om bedriva studierna på sin fritid eller sökande har en betungande försörj- om en sökande har en betungande
ningsbörda. försörjningsbörda. Den som tidigare har uppburit En sökande som tidigare har uppsärskilt vuxenstudiestöd för viss burit särskilt vuxenstudiestöd för
utbildning på högskolenivå har viss utbildning på högskolenivå har alltid företräde till fortsatt stöd, om alltid företräde till fortsatt stöd, om ej annat följer av 5 § andra stycket " inte något annat följer av 5 § tredje jämfört med 4 kap. 6 §. Företrädet stycket jämfört med 4 kap. 6 §. avser särskilt vuxenstudiestöd för Företrädet avser särskilt vuxenstuden tid som kräves för att slutföra diestöd för den tid som krävs för utbildningen i normal takt. att slutföra utbildningen i normal
takt.
Beviljas studerande särskilt vux- Om en studerande beviljas sär-
enstudiestöd för sådan tid för wvil- skilt vuxenstudiestöd för en tid för ken den studerande redan har upp- vilken den studerande redan har
burit studiemedel enligt 4 kap. uppburit studiemedel enligt 4 kap.
gäller bestämmelserna 1 = an- gäller bestämmelserna i andra-fjärde styckena. dra-fjärde styckena. Det belopp som den studerande Det belopp som den studerande
uppburit i studiemedel avräknas uppburit i studiemedel avräknas från de belopp som den studerande från de belopp som den studerande beviljas för nämnda tid. Avräk- beviljas för nämnda tid. Avräkningen sker från de belopp som ningen sker från de belopp som beviljats 1 vuxenstudiebidrag, stu- beviljats i vuxenstudiebidrag och dielån och resekostnadsersättning i studielån 1 nu nämnd ordning. nu nämnd ordning.
Avräknat belopp skall jämställas Det avräknade beloppet skall med vuxenstudiebidrag, studielån jämställas med vuxenstudiebidrag och resekostnadsersättning i den och studielån i den omfattning som omfattning som avräkningen avser avräkningen avser motsvarande stumotsvarande studiestödsform. diestödsform.
Belopp som ej kan avräknas skall Ett belopp som inte kan avräknas
återkrävas. Därvid tillämpas 9 kap. skall återkrävas. Därvid tillämpas 2 § fjärde stycket. 9 kap. 2 § fjärde stycket.
16 Senaste Ivdelse 1988:877.
8 kap. 6 gl7
Bil. 9
Årsbeloppet får sättas ned
1. om den återbetalningsskyldige 1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel, uppbär studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, vuxenstudiestöd för arbetslösa eller utbildningsbidrag under arbets- utbildningsbidrag för doktorander marknadsutbildning, utbildnings- eller fullgör en längre grundutbild-
bidrag för doktorander eller fullgör ning än 60 dagar enligt lagen
en längre grundutbildning än 60 (1994:000) om totalförsvarsplikt dagar enligt lagen (1994:000) om eller fullgör utbildning till reserv-
totalförsvarsplikt eller fullgör ut- eller yrkesofficer,
bildning till reservofficer, 2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har
beräknats, 3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som
ligger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller 4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl. Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre än
ett år, får nedsättning ske tills vidare.
18 g!8 Studielån som avser den delen av Studielån som avser den del av en sjukperiod som följer efter en en sjukperiod som följer efter en karenstid om 7/4 dagar skall inte karenstid om 30 dagar skall inte återbetalas annat än i de fall som återbetalas annat än i de fall som anges 1 19 8. anges i 19 8 Studielån enligt 7 kap. eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa som avser nämnda tid skall dock, om 19 § inte är tillämplig, återbetalas såvitt avser 40 procent av beloppet. I karenstiden får inräknas bara tid under sådan studietid som avses i 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 8.
Vid beräkning av karenstiden skall två eller flera sjukperioder räknas
som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden börjar inom 20 dagar efter det att den tidigare slutade.
7 Senaste lydelse 1994:000. (Prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1t, rskr. 1994/95:78.) 334 8 Senaste lydelse 1992:400.
2el? Regeringen eller den myn- 2el? Regeringen eller den myn- Bil. 9 dighet som regeringen bestämmer dighet som regeringen bestämmer får i fråga om den som återbetalar får i fråga om den som återbetalar studiestöd enligt äldre föreskrifter studiestöd enligt äldre föreskrifter föreskriva att preliminär och slutlig föreskriva att preliminär och slutlig avgift inte skall urgå eller skall avgift inte skall betalas eller skall sättas ned för avgiftsår under vilket sättas ned för eff avgiftsår under den återbetalningsskyldige studerar vilket den återbetalningsskyldige och uppbär studiehjälp, studieme- studerar och uppbär studiehjälp, del, särskilt vuxenstudiestöd, sär- studiemedel, särskilt vuxenstudieskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, stöd, särskilt vuxenstudiestöd för utbildningsbidrag under arbets- arbetslösa eller utbildningsbidrag
marknadsutbildning eller utbild- för doktorander eller fullgör en ningsbidrag för doktorander eller längre grundutbildning än 60 dagar fullgör en längre grundutbildning enligt lagen (1994:000) om totalän 60 dagar enligt lagen försvarsplikt eller fullgör utbildning (1994:000) om totalförsvarsplikt till reserv- eller yrkesofficer.
eller fullgör utbildning till reservofficer.
1. Denna lag träder 1 kraft såvitt avser 3 kap. 6 §, 8 kap. 6 § och punkt 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring 1 studiestödslagen (1973:349) den I januari 1996 och i övrigt den 1 juli 1995.
2. Äldre föreskrifter, utom såvitt avser 8 kap. 6 och 18 §§ samt punkt 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen, gäller fortfarande i fråga om studiestöd som avser tid före ikraftträdandet.
3. Den äldre lydelsen av 8 kap. 18 § gäller fortfarande i fråga om en
sjukperiod som börjar före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i punkt 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring 1 studiestödslagen gäller fortfarande i fråga om bestämmande av slutlig avgift för avgiftsår före avgiftsåret 1996.
5. Äldre föreskrifter om bamtillägg skall såvitt avser höstterminen 1995 tillämpas för en studerande som före den 1 januari 1995 har ansökt om särskilt vuxenstudiestöd för denna termin.
19 Till 1988:877. Senaste lydelse 1994:000. (Prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1,
Förslag till Bilaga 9.3 Prop. 1994/95:100 Bil. 9
Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.
Nuvanmde lydelse Föreslagen lydelse
28!
Särskilt vuxenstudiestöd för ar- Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa lämnas enligt bestämmel- betslösa lämnas enligt bestämmelserna i 7 kap. 7 a-7 c §§ studie- serna I 7 kap. 7 a och 7 b 88 stustödslagen (1973:349) vare sig den diestödslagen (1973:349) vare sig studerande är medlem i en arbets- den studerande är medlem i en löshetskassa eller inte. I övrigt arbetslöshetskassa eller inte. I öv-
skall bestämmelserna i 1 kap. 8 §, rigt skall bestämmelserna i 1 kap.
7 kap. I, 2, 4-5 a, 8 b-9 och 5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a, 16-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9 kap. 7 §§ studiestödslagen tillämpas på 1-3 och 7 §§ studiestödslagen tillsärskilt vuxenstudiestöd för arbets- ämpas på särskilt vuxenstudiestöd lösa. för arbetslösa.
Denna lag träder 1 kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1994:358.
; . Bilaga 9.4 = Prop. 1994/95:100
Sammanfattning av och remissyttranden över Bil. 9
Statens skolverks förslag (Dnr 93:1903) om en översyn av systemet med riksrekryterande idrottsgymnasier
1 Remissinstanser
Över nämnda förslag har remissyttranden avgivits av Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens institut för handikappfrågor i skolan (STH), Centrala studiestödsnämnden (CSN), Riksidrottsförbundet (RF), Stockholms stad, Sollentuna, Norrköpings, Tingsryds, Helsingborgs, Varbergs, Strömstads, Bengtsfors, Örebro, Sundsvalls och Gällivare kommuner samt Svenska kommunförbundet. Yttranden har dessutom inkommit från So!llefteå, Olofströms, Jönköpings och Karlstads kommuner samt Gymnasiet i Ljusdal och Lärarnas riksförbund (LR).
2¶Olika former av idrottsgymnasier
Skolverket anser att riksrekrytering är oförenlig med rådande styrsystem och ansvarssystem. På grund av ett stort intresse för idrott i landet, också i kommuner och skolor, bedömer Skolverket dock att det för vissa idrotter och i viss omfattning är motiverat med riksrekryterande idrottsgymnasier. För mindre specialidrotter kan riksrekrytering behövas. Skolverket föreslår att åtskillnad görs mellan lokala, regionala, och riksrekryterande idrottsgymnasier. Den nya gymnasieskolan ger utrymme för lokala och regionala idrottsgymnasier. Kommuner kan sluta samverkansavtal utan riksintagning, för detta behövs ingen statlig reglering. Riksidrottsgymnasiernas syfte bör fortfarande vara att underlätta kombinationen satsning på elitidrott och studier. Skolverket anser också att en tydlig gränsdragning bör göras från statens sida mellan skolhuvudmännens utbildningsansvar och skyldighet och konsekvenserna av en nationell satsning på elitidrott. Det är enligt Skolverkets mening viktigt att beakta att idrottssatsningen i första hand motiveras av elitidrottens särskilda behov.
Flertalet remissinstanser instämmer med utredningens förslag och framhåller att restriktivitet bör iakttagas med tillstånd både vad gäller antal intagningsplatser och anordnarorter. Specialidrottens utökade finansieringsansvar kan leda till en annan syn på behovet av riksrekryterande idrottsgymnasier, där antalet bättre motsvarar behovet och detta i sin tur leder till bättre kvalitet på riksidrottsgymnasierna. Sollentuna kommun anser att möjligheterna att inrätta lokala grenar i syfte att ge eleverna specialinriktade utbildningar måste finnas, men att inrätta en lokal gren inom teoretiska eller yrkesinriktade program enbart i syfte att värva elever till skolan skall inte vara tillåtet. Samarbetsavtal mellan kommuner gällan-
[S [ST N— de regionala idrottsgymnasier måste diskuteras och ingås i god tid före
22 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9
förslaget men konstaterar att regleringen av riksrekryterande idrottsgym- = Bil. 9 nasier i gymnasieförordningen medför undantag från det generella planeringssystemet. Sådana undantag måste vara begränsade och principiellt välgrundade för att inte trovärdigheten för systemet skall urholkas. RF instämmer i utredningens förslag och är positivt inställd till en reducering av riksidrottsgymnasierna. Möjligheten för vissa lagidrotter att övergå till regional verksamhet underlättar för eleven att i tävlingssammanhang representera sin hemmaförening.
3¶Regler för riksidrottsgymnasier
Skolverket föreslår att regeringen som tidigare bör besluta om vilka idrotter som skall bedrivas som riksidrottsgymnasier, i vilken kommun verksamheten skall bedrivas och antagningsvolymen på respektive ort. Dessa beslut bör ske vart tredje år på förslag av RF och Svenska kommunförbundet. Ansökan, urval och intagning samt RFs medverkan i denna process skall regleras i förordning.
Remissinstansema anser i stort sett att förslaget är bra. Många remissinstanser påpekar att lokala förutsättningar är viktiga vid etablering av nya
riksidrottsgymnasier. För att möjliggöra en långsiktig planering krävs en
statlig reglering av verksamheten. Ett par kommuner understryker att en hård bedömning sker från kvalitetssynpunkt vad gäller anordnarkommunens insatser, elevers idrottsliga meriter och instruktörers kunnande. RF instämmer med utredningens förslag att regeringen även fortsättningsvis beslutar vilka kommuner som får tillstånd att anordna riksidrottsgymnasier efter yttrande från RF. RF anser det som en förutsättning att i gymnasieförordningen få fastlagt att urval av studerande sker via specialförbunden när det gäller idrottsliga meriter och att kommunen har motsvarande ansvar för övriga behörighetskriterier. I gymnasieförordningen måste också framgå vilka regler som gäller för ansökan, intagning samt specialidrottsämnets omfattning och kursplan.
4¶Kostnadsfördelning
Skolverket konstaterar att missnöje råder med nuvarande reglering av finansieringen av riksidrottsgymnasiernas verksamhet. Skolverket föreslår därför ett tydligare statligt ansvarstagande för finansieringen och fördelningen av kostnader för riksidrottsverksamheten. Skolverket föreslår att hemkommunerna svarar för elevernas utbildningskostnader i form av interkommunal ersättning samt eventuella inackorderingskostnader och resebidrag. Idrottsrörelsen skall enligt Skolverkets förslag svara för kostnaderna för specialidrotten, genom det statliga verksamhetsstödet till RF. Skolverkets bedömning är att det är viktigt att riksidrottsgymnasiernas
specialidrottsundervisning ses som en av statens insatser för elitidrotten Prop. 1994/95:100 som kan jämföras med andra elitidrottssatsningar. Bil. 9
De flesta remissinstanser instämmer i utredningens förslag till finansiering. RRV och Statskontoret anser det motiverat att idrottsrörelsen får finansieringsansvaret även för inackorderings/resebidrag. Kostnader utöver den interkommunala ersättningen är merkostnader som beror på elevens
idrottsinriktning. Örebro kommun anser också att ansvaret för finans-
ieringen kan tas över tidigare och fullständigare av idrottsrörelsen. Bengts-
fors kommun anser att CSN skall betala eventuell inackordering och resekostnader, finansieringen skulle lösas så att CSN via statsbudgeten tillförs de beräknade kostnaderna för inackorderings/resebidrag. Kommunförbundet anser att hemkommunen uteslutande bör betala sedvanlig kostnad för genomgånget nätionellt program, där den tillkommande kostnaden för ämnet specialidrott exkluderas. RF instämmer ej med Skolverket om
att de särskilda kostnaderna för specialidrotten i riksidrottsgymnasier faller utanför det kommunala åtagandet. Kostnader för specialidrott i den schemalagda undervisningen skall ingå i den interkommunala ersättningen. RF är beredd att medverka till en adekvat gränsdragning i den frågan. RF instämmer i utredningens förslag att det måste bli tydligare gränsdragning
i betalningsansvaret mellan kommun och stat. Verksamhetsstödet till specialidrotten utanför schematid skall utgå från det särskilda verksam-
hetsstöd till vissa utbildningar som Skolverket disponerar från Utbild-
ningsdepartementet och inte tas som utredningen anger, inom RFs bud-
getanslag från Finansdepartementet. RF kan inte acceptera utredningens
förslag att verksamhetsstödet skall tas från RFs budget.
5¶Uppföljning och utvärdering
Skolverket föreslås ha uppföljnings- och utvärderingsansvar för verksamheten. Riksidrottsförbundet ansvarar för den särskilda idrottssatsningen.
De remissinstanser som yttrat sig i frågan ser att en statlig uppföljning och utvärdering kan garantera att en god utbildningskvalitet hålls. RF är beredda att ta på sig ansvaret för utvärderingen av att den idrottsliga satsningen kommer till stånd. RF påpekar dock att det kommer att kräva stora insatser från idrottsrörelsen centralt. RF är också beredd att tillsammans med Skolverket utvärdera och följa upp specialidrottsämnet på skoltid.
6¶Genomförande
Skolverket föreslår att den nya regleringen av riksidrottsgymnasier skall
gälla från 1995/96 för de elever som startar sin utbildning då. För de elever som påbörjat sin utbildning skall de nuvarande reglerna gälla.
Remissinstanserna instämmer överlag till förslaget. Många anser dock att man bör överväga om inte den nya regleringen skulle gälla för verk- 339
samheten i samtliga tre årskurser. RF anser att oklarheter i dagens interkommunala ersättningssystem får betydande konsekvenser för hela Bil. 9 verksamheten. RF ser det som orimligt att förändra verksamheten till läsåret 1995/96, om inte ett beslut om verksamheten finns före oktober månads utgång 1994.
7 — Övrigt
Skolverket föreslår att om en förlängd studiegång för någon elev vid
riksrekryterande idrottsgymnasier bedöms nödvändig skall detta avtalas i samråd mellan berörda kommuner och riksidrottsförbund.
Många remissinstanser delar Skolverkets uppfattning, en del vill dock
att utbildningen redan från början läggs ut på längre tid. CSN erinrar om
att en förlängning av studietiden kan komma att medföra ökade utgifter för staten i form av studiestöd. En konflikt med studiestödsförfattningens
krav på heltidsstudier för att få studiestöd kan också uppstå. RF vill att
den tidigare möjligheten att förlänga studietiden med ett år regleras i förordningen eller på annat sätt genom avtal.
Bilaga 9.5
SOU 1994:127 Kronan — Spiran —- Äpplet. Bil. 9
En ny universitetsstruktur i södra
Stockholmsområdet.
Sammanfattning av SOU 1994:127 samt kommitténs förslag.
Kommittén konstaterar inledningsvis att behovet av högre utbildning kommer att öka även fortsättningsvis i Sverige. Kommittén redovisar insatser som gjorts de senaste åren för att bygga ut högskolan och förändra utbildningsutbudet för att möta förändrade behov i samhället.
Ytterligare insatser behövs dock för att möta enskilda människors efterfrågan på högre utbildning och kontinuerlig kompetensutveckling. För att näringslivet skall kunna möta en ökad konkurrens och för att vi i Sverige skall kunna undvika en hotande permanent arbetslöshet krävs också ytterligare insatser. Kommittén grundar sina ställningstaganden på undersökningar och samstämmiga bedömningar av bl.a. OECD, SACO och SCB.
Behovet av gränsöverskridande utbildningar kommer i framtiden att öka och kombinationer och samverkan mellan ämnen kommer att bli allt viktigare. Tekniskt och naturvetenskapligt utbildade personer kommer att efterfrågas i allt högre grad. Därutöver kommer internationellt samarbete och användning av informationsteknologi att öka i betydelse inom alla områden. Distansundervisningen kommer att spela en viktig roll för att öka tillgängligheten till utbildning. i
Stockholms län har cirka en femtedel av landets befolkning och utgör ett av landets mest expansiva områden. Samtidigt har universitetet och högskolorna i området tilldelats endast 17 procent av de totala resurserna för grundutbildning i landet. Antalet sökande till universitet och högskolor i Stockholms län har varit extremt stort och många har inte kunnat beredas plats.
Andelen nybörjare i högskoleutbildning i Stockholms län är emellertid lägre än riksgenomsnittet och detta gäller särskilt för den södra delen av länet. Kommittén konstaterar att den inomregionala obalansen i länet är ett stort problem på grund av att det ger upphov till social snedrekrytering och de samhällsproblem som är relaterade till detta. Bland annat innebär det att vi har en outnyttjad begåvningsresurs, vilket leder till effektivitetsförluster för samhället i stort.
Kommittén analyserar därefter hur en struktur för utbyggnad i Stockholmsområdet bör se ut och vilka faktorer som är av vikt. Tillgänglighet till högre utbildning på studenternas villkor är mycket viktigt. Därmed avses inte bara det geografiska avståndet utan även det upplevda avståndet. Därmed avses också att studenten kan tillgodogöra sig utbildningen samt att undervisningen läggs på sådan tid som passar de enskilda studenterna.
För att högskolan skall uppnå en hög kvalitet krävs en akademisk miljö. 341 Detta kan endast uppnås vid en volym som kan bära de kostnader som är
förknippade därmed, t.ex. bibliotekskostnader. Högskolans storlek förmodas vara avgörande vad gäller forsknings- och utbildningsprocessen. Bil. 9 En kritisk massa måste uppnås för att ge tillfredsställande förutsättningar för en kvalitativt högtstående forskningsverksamhet och för att ge utbildningen akademisk bredd och djup.
Kommittén ger därefter förslag till hur en ny struktur för högre utbildning och forskning i södra Stockholmsområdet bör utformas.
Verksamheten föreslås organiseras som ett nätverksuniversitet med tre campus som enligt kommittén bör förläggas intill Huddinge sjukhus (Campus Spiran), i Haninge (Campus Äpplet) samt i Stockholms södra innerstad (Campus Kronan). Campus Kronan bör lokaliseras till Södra Hammarbyhamnen alternativt på Kvarnholmen i Nacka kommun och till detta campus föreslår kommittén att Lärarhögskolan i Stockholm samt de konstnärliga högskolorna samlokaliseras. Varje campus bör kännetecknas av en egen utbildnings- och forskningsprofil. Inom och mellan campus bör modern informationsteknik (IT) användas. IT bör även användas som stöd till distansutbildning som skall kunna erbjudas i lokala studiecentra knutna till de olika campus.
Söderstrukturen skall kännetecknas av en mångdisciplinär och gränsöverskridande ansats. Utbildningen bör därför ha en betydande ämnesmässig bredd och forskningen inriktas mot två huvudområden: forskning om Östersjöområdet och Östeuropa samt forskning om livsvetenskaper, där forskning om vård och omsorg ingår.
Den mångdisciplinära och gränsöverskridande ansatsen styr även den av kommittén föreslagna interna organisationen av Söderstrukturen. För forskningen och forskarutbildningen inrättas en mångdisciplinär fakultet, vilken indelas i sektioner med inriktning mot olika profilområden. Fakulteten svarar ej för grundutbildningen; denna planeras och genomförs av en utbildningsnämnd. Denna uppbyggnad möjliggör, enligt kommittén, en fortlöpande utveckling och omprövning av olika gränsöverskridande ämneskombinationer och skapar en problemorienterad organisation.
Kommittén förordar att Söderstrukturen skall vara helt fristående från andra universitet och högskolor och att uppbyggnaden vid slutet av en första etapp omfattande budgetåren 1995/96 och 1997-1999 bör motsvara 4 500 helårsstudenter, varav 900 bör avse lokala studiecentra. I en andra etapp omfattande budgetåren 2000-2002 bör en utbyggnad med 2 900
helårsstudenter äga rum, vilket inom ramen för Söderstrukturen innebär
resurser för sammanlagt 5 400 helårsstudenter i Campus Spiran och Äpplet respektive 3 000 i Campus Kronan. Förutom detta antal tillkommer i varje campus studenter vars utbildningar anordnas av andra universitet och högskolor.
Bil. 9 Remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över SOU 1994:127; Kronan — Spiran — Äpplet. En ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet.
1 Remissinstanserna
Yttranden har inkommit från Försvarsmakten, Statskontoret, Statens fastighetsverk, Statens lokalförsörjningsverk, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket (RRV), Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Centrala studiestödsnämnden (CSN), Uppsala universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Karolinska institutet (KT), Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Danshögskolan, Dramatiska institutet (DID, Lärarhögskolan i Stockholm (LHS), Konstfack, Kungl. Konsthögskolan, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Stockholm, Högskoleutbildning på Gotland, Statens kulturråd, Riksantivarieämbetet och Statens historiska museer (RAÄ-SHMM), Botkyrka kommun, Haninge kommun, Huddinge kommun, Järfälla kommun, Lidingö kommun, Nacka kommun, Norrtälje kommun, Nynäshamns kommun, Salems kommun, Stockholms stad, Sundbybergs stad, Södertälje kommun, Tyresö kommun, Upplands-Bro kommun, Upplands Väsby kommun, Stockholms läns landsting, Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges akademikers centalorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Hälsohögskolan i Stockholm, Svensk teaterunion/Svenska ITI, Stiftelsen för forskning med
anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa (Östersjöstiftelsen) och
AB Storstockholms Lokaltrafik (ST).
Följande instanser har inkommit med spontana yttranden: Stockholms handelskammare, Civilekonomerna, Sven Nilsson, ST/atf avdelning 214/06, Stockholms universitets studentkår, Lärarhögskolans studentkår i Stockholm och LO-sektionen i Haninge-Tyresö.
2 Allmänt
Betänkandet mottas över lag väl av remissinstanserna och i stort sett alla remissinstanser stöder utgångspunkterna för kommitténs förslag. De kritiska åsikter som framförs redovisas nedan.
Uppsala universitet framför farhågor beträffande stora satsningar på uppbyggnad av nya universitet och högskolor när signaler ges om kraftiga resursnedskärningar på de redan existerande. Att ytterligare splittra resurserna ser Uppsala universitet som felaktigt. 243
Lunds universitet och Uppsala universitet menar att de nationella resur- Prop. 1994/95:100 serna är för knappa för en spridning av forskningen till ytterligare en = Bil. 9 högskola.
RRV ifrågasätter nödvändigheten av en ny universitetsstruktur. De verksamheter och inriktningar som lyfts fram som centrala i förslaget skulle kunna införas i utbildningsuppdragen till de lärosäten som redan tidigare är etablerade i södra delen av Stockholmsregionen. En fortsatt utbyggnad skulle då kunna ske under nuvarande utbildningsanordnare.
Uppsala universitet, Lunds universitet, RRV samt LO framför att ett nytt universitet bör ses ur ett nationellt perspektiv, ej som en Stockholmsfråga. SCB ifrågasätter den koppling utredningen gör mellan tillgänglighet till högre utbildning länsvis och andel högskolestuderande inom länet. SCB menar att den låga övergångsfrekvensen lika väl kan bero på andra faktorer, t.ex. en jämförelsevis god möjlighet att få arbete i Stockholmsområdet. En kapacitetsutbyggnad kan leda till att en högre andel av Stockholmsungdomarna studerar vidare inom länet och att en lägre andel kommer att studera utanför länet. LO instämmer i att fler studerar vidare om tillgängligheten ökar, men vänder sig mot den argumentering för detta som utredningen framför. LO menar att det gynnar en region att ha en högskola då det attraherar kunskapsintensiva företag samt medför att en stor andel ungdomar flyttar in i kommunen och stannar kvar. Utredning-
ens argumentering därför är felaktig, anser LO, eftersom den leder fram
till att en utebliven högskoleutbyggnad i Stockholm kommer att innebära att andra delar av landet utsätts för ”brain-drain” då Stockholms län kommer att kräva en högre andel högutbildade än riksgenomsnittet.
3¶Organisation
Kommitténs förslag
Självständighet?
Utgångspunkten för kommitténs uppdrag har varit att Söderstrukturen skall fungera som ett självständigt universitet, men ledas av styrelsen vid Stockholms universitet. Kommittén ser detta som en mindre lyckad lösning och förordar att Söderstrukturen helst bör utgöra en helt fristående organisation. I enlighet med utgångspunkten föreslår dock kommittén att Stockholms universitet får två separata utbildningsuppdrag för grundläggande högskoleutbildning. Samverkan med andra utbildningsanordnare befästs genom särskilda anvisningar, vilka utgör del av dessa lärosätens utbildningsuppdrag. En vicerektor utnämns som ansvarar för Söderstrukturen.
Nätverk och lokala studiecentra
Bil. 9 Kommittén föreslår att verksamheten organiseras som ett nätverksuniversitet med tre campus — Spiran, Äpplet och Kronan — som vart och ett har en egen profil, samt i lokala studiecentra. Distansutbildning bör ges från varje campus inom ämnen som anknyter till dess profil.
Utbildningsanordnare
Inom varje campus samverkar flera utbildningsanordnare, även om Söderstrukturen blir utbildningsanordnare vid alla campus för den övervägande andelen utbildningar. Vissa av de utbildningar som lokaliseras till Spiran kommer således att ha KI eller KTH som utbildningsanordnare. Vissa utbildningar som ges vid Äpplet kommer att ha KTH som utbildningsanordnare och vid Kronan kommer utbildningar att anordnas av LHS, konstnärliga högskolor och eventuellt olika privata utbildningsanordnare.
Intern organisation
Organisationen bör vara problemorienterad och möjliggöra fortlöpande utveckling och omprövning av olika gränsöverskridande ämneskombinationer. För planering och genomförande av utbildningar ansvarar vid varje campus en utbildningsnämnd, vilken delegerar till underställda nämnder som ansvarar för ett antal utbildningar.
För forskningen och forskarutbildningen inrättas en mångdisciplinär fakultet som indelas i sektioner med inriktning mot olika profilområden. Fakulteten svarar inte för grundutbildningen. Tills vidare bör medlemmarna av fakulteten också kunna vara medlemmar vid den fakultet vars tjänsteförslagsnämnd varit ansvarig vid tillsättningen.
Söderstrukturen föreslås bli organiserad i akademiska och administrativa basenheter — avdelningar — med utgångspunkt i inriktningen av lärarnas forskning. Alla lärare förutsätts både undervisa och forska. Genom undervisningen är de knutna till avdelningarna och till utbildningsnämnder och genom forskningen knyts de till den mångdisciplinära fakulteten.
Remissopinionen
Organisation
Remissopinionen är delad vad gäller självständigheten för Söderstrukturen. Många remissinstanser kommenterar ej denna fråga. Av de instanser som kommenterar den är dock en majoritet negativ till att Söderstrukturen skall ligga under Stockholms universitet.
Stockholms universitet avvisar den organisationsform som är kommitténs huvudförslag och förordar att Söderstrukturen organiseras som en ny 345
23 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 9
ende. Bil. 9
Även KL, Stockholms läns landsting, Stockholms stad, Haninge kommun, Nynäshamns kommun, Tyresö kommun, Salems kommun och SA CO anser att det vore bättre med en självständig högskola med en egen styrelse. Tyresö kommun påpekar att detta skulle ge större möjligheter att etablera nya samverkansformer med näringslivet.
RRV anser att man genom att knyta Söderstrukturen till Stockholms universitet bygger in problem som kan undvikas om högskolan är helt självständig. Problem kommer att uppstå vid den interna resursfördelningen och vid återrapporteringen när de två enheterna är uppbyggda på olika sätt. Dessutom begränsas flexibiliteten mer än på andra högskolor då statsmakterna genom denna konstruktion styr utbildningsinriktningen mer än vad som är fallet med andra högskolor, påpekar RRV.
KTH och Botkyrka kommun anser att Söderstrukturen åtminstone på lång sikt bör vara ett självständigt universitet med en egen styrelse.
Nätverk
En knapp majoritet av remissinstanserna tillstyrker ett nätverksuniversitet. Bland dessa ingår CSN, KTH. LHS, Landstingsförbundet och Huddinge kommun. Flera remissinstanser tycker att förslaget är mycket spännande, till exempel Kulturrådet och Sundbybergs stad.
Kritiska synpunkter framförs dock av flera av remissinstanserna. RRV framför starka tvivel vad gäller nätverksstrukturen och ifrågasätter var helhets- och samordningsansvaret skall ligga när de olika huvudmännen skall ansvara för sina respektive verksamhetsgrenar. Verket anser också att kommittén ej har lyckats visa att ett nätverksuniversitet är en bra lösning resursmässigt sett. I Huddinge och Haninge bedrivs redan utlokaliserad verksamhet av KT, KTH samt Stockholms universitet vars omfattning kan utökas utan att ett nätverksuniversitet skapas. RRV menar att de mål som eftersträvas i Söderstrukturen lika väl kan nås genom särskilda åtaganden till de respektive utbildningsanordnarna.
KI, Stockholms universitet, Hälsohögskolan i Stockholm, Industriförbundet, SACO och Salems kommun anser att det endast bör vara ett campus. Detta bör vara förlagt till Huddinge. Hälsohögskolan i Stockholm motiverar det med att detta ger en starkare ställning för både utbildning och forskning.
Lund universitet anser att ett campus är att föredra, då IT aldrig kan ersätta mänsklig kontakt. Enligt den ämnesindelning som gjorts vid de olika campuslokaliseringarna förefaller risken, enligt Lunds universitet, också stor att det kan bli ett kvinno- och ett mansuniversitet. Även Sundbybergs stad anser att faran för könssegregation måste beaktas.
Konsthögskolan i Stockholm tillstyrker ej förslaget om avsikten är att införa regionala beslutsnivåer över självständiga högskolor. Om nätverksuniversitetet däremot syftar till att förbättra erfarenhetsutbytet är de positivt inställda. 346
Lokala studiecentra
Bil. 9
Lokala studiecentra uppfattas positivt av i stort sett alla remissinstanser. Alla kommuner anser det vara ett bra förslag, och många, tex. Sundbybergs stad, Norrtälje kommun och Tyresö kommun, är angelägna om att inom sin kommun få ett lokalt studiecenter. Stockholms universitet och KTH vill dock vänta med en generell utbyggnad av lokala studiecentra. De vill börja med försöksverksamhet i begränsad skala där de lokala förutsättningarna är mycket gynnsamma, t.ex. i Tyresö.
RRV är av åsikten att varje lärosäte själv bör bestämma om studiecentra skall byggas upp knutna till dem.
Intern organisation
En majoritet av remissinstanserna är positivt inställda till att den interna organisation kommittén föreslår bör vara problemorienterad och ämnesöverskridande och att forskningen bör organiseras i en mångvetenskaplig fakultet.
HSFR, Östersjöstiftelsen, Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Hälsohögskolan i Stockholm och många kommuner — Sundbybergs stad, Haninge kommun, Södertälje kommun, Huddinge kommun och Nynäshamns kommun — står bakom förslaget. Hälsohögskolan i Stockholm ser förslaget som mycket intressant. För dem är det mycket viktigt att ha en naturlig fakultetsanknytning. En sektion för livsvetenskaper vid den mångdisciplinära fakulteten skulle ge en gemensam bas för forskning och forskarutbildning inom vård- och omsorgsområdena. Det vore också bra, påpekar Hälsohögskolan, med gränsöverskridande ämneskombinationer. Huddinge kommun framför att Sverige har behov av ett universitet med en nydanande akademisk organisation och en internationell, mångdisciplinär och gränsöverskridande inriktning. HSFR, som är positivt inställd till den mångvetenskapliga fakulteten, menar dock att forskningstjänsterna bör vara knutna till en normal ämnesstruktur, då det krävs specialistkompetens i någon disciplin för att det gränsöverskridande arbetet skall bli fruktbart. Även kompetensuppbyggnad kräver disciplinorientering. HSFR är den enda remissinstans som kommenterar förslaget om att lärarna skall ha ämnesanknytning till en traditionell fakultet. Rådet påpekar att detta förefaller organisatoriskt svårhanterligt och menar att detta gäller även forskarutbildningen.
KI instämmer med kommitténs förslag att tillsättningen av lärare och doktorander i uppbyggnadsskedet bör bygga på deltagande av tjänsteförslagsnämnderna från de ämnesinriktade fakulteterna i Stockholmsområdet. KI framhåller också att undervisningen och forskningen inom vård- och omsorgsområdet bör vara organiserat under KI och ej brytas ut för att ligga under Söderstrukturen. SA CO är av samma mening som KI och
föreslår att den nya hälsohögskolan bör övervägas få ställning som vård-
vetenskaplig fakultet och knytas till KI. Det skulle befrämja en starkare 347
koppling till den medicinska vetenskapen och stimulera till forskningsaktiviteter och internationella kontakter. Bil. 9
TCO föreslår att en mångdisciplinär fakultet inrättas till att börja med, men att särskilda disciplinfakulteter, t.ex. en vårdfakultet, inrättas efter hand.
KTH och Stockholms universitet är kritiska till att kommittén föreslår att grundutbildningen skall skiljas från forskningen och forskarutbildningen genom olika organ. Båda instanserna avråder från att instifta en tematiserad, mångdisciplinär fakultet och forskarutbildning. Detta kommer att försvåra kontakter med övriga högskolor både nationellt och internationellt. De examinerade kommer även att missgynnas i sin fortsatta karriär av detta, då det är tveksamt om fakulteten blir internationellt slagkraftig. KTH påpekar också i sitt remissvar att den tekniska utbildningen i Novum kommer ha sin forskning vid KTH.
Lunds universitet är starkt kritiskt till att Söderstrukturen alls skall ha en fast forskningsorganisation. Forskningsanknytningen bör i stället lösas i samverkan med Stockholms universitet, KIT och KTH. Universitetet motiverar denna ståndpunkt med att det finns för få kvalificerade forskare och lärare inom universitetsområdet under de närmaste 15 åren för att kunna splittra forskningsresurserna på ytterligare ett universitet.
SA CO finner organisationen oklar. De efterlyser en organisationsskiss där det framgår vilka delar av den högre utbildningen och forskningen som skall ingå i den nya strukturen samt hur styrningen av de nya enheterna skall fungera.
Alla konstnärliga skolor anser det grundläggande att en fortsatt självständighet garanteras om de skulle ingå i Söderstrukturen.
4¶Lokalisering av Kronan, Spiran och Äpplet, samt dessas tyngd i relation till varandra.
Kommitténs förslag
Kommittén föreslår att de tre noderna förläggs i Haninge (Äpplet), i anslutning till Huddinge sjukhus (Spiran) och i Stockholms södra innerstad (Kronan). Två förslag finns till var det centralt belägna campus skall förläggas; Södra Hammarbyhamnen alternativt Kvarnholmen. Kommittén framför dessa som likvärdiga lokaliseringar med jämbördiga fördelar respektive nackdelar. Utgångspunkterna är dels befintlig verksamhet, dels kommitténs förslag om samlokalisering av vissa konstnärliga högskolor i Stockholm.
Det campus som föreslås lokaliseras vid Huddinge sjukhus blir något större i omfång än de övriga med en starkare forskningsorganisation.
Remissopinionen
Bil. 9
Spiran
Alla remissinstanser är överens om Spirans förläggning till Huddinge/ Novum. Alla remissinstanser, förutom Haninge kommun, är också överens om att Huddinge/Novum bör utgöra tyngdpunkten i Söderstrukturen. Haninge kommun anser att den egna kommunen bör ges större tyngd. Spiran bör ej vara underordnad vad gäller forskningsanknytning och antal studenter.
Äpplet
De enda remissinstanser som kommenterar Äpplet är Haninge kommun vars åsikter redovisas ovan, samt Lidingö kommun som anser att det är riktigt att ej ge Äpplet andra forskningsresurser än de som är kompetensuppehållande.
Kronan
Av de fyra forskningsråd och akademier som yttrar sig kommenterar Kungl. Vitterhets Historie och A ntikvitetsakademin samt Konstakademien
denna fråga. Kungl. Vitterhets Historie och A ntikvitetsakademin är positiv
till den utbyggnad som föreslås. Konstakademien stöder Konsthögskolans remissvar som framhåller vikten av fortsatt självständighet och eget lokalförsörjningsansvar. Konstakademien framhåller även vikten av en lokalisering i city.
Alla konstnärliga högskolor, förutom Kungl. Musikhögskolan och i viss mån DI, är mycket negativa till att samlokaliseras med LHS på campus Kronan. Samlokalisering till ett mindre campus är godtagbart, enligt de högskolor som har bra lokaler, och eftersträvansvärt enligt de som är i behov av nya lokaler. De högskolor som är mest positiva till ett campus menar dock att en snabb lösning är viktig, då de omgående behöver nya lokaler. Detta medför att även andra alternativ måste granskas, samt att möjligheter till samlokalisering för de konstnärliga högskolor som är i behov av nya lokaler behöver utredas.
Krav som alla konstnärliga högskolor ställer för att ingå i en campuslo-
kalisering är fortsatt självständighet samt ett centralt läge. De enda hög-
skolor som kommenterar de två föreslagna lokaliseringarna är dock av
olika åsikt. Operahögskolan förordar Kvarnholmen som mest attraktivt och Kungl. Musikhögskolan förordar Södra Hammarbyhamnen under förutsättning att alla konstnärliga högskolor och LHS lokaliseras dit. RAÄ
-SHMM förordar Kvarnholmen.
Alla konstnärliga högskolor samt Svensk TeateruniomwITI anser det mycket viktigt att de konstnärliga högskolorna återfår sin beslutsrätt när det gäller lokalförsörjningen.
Botkyrka kommun, Haninge kommun, Huddinge kommun och Söder-
istället för Kvarnholmen/Södra Hammarbyhamnen. Botkyrka kommun och = Bil. 9 Haninge kommun framhåller att LHS bör lokaliseras till Södertälje. Hud-
dinge kommun och Södertälje kommun är mindre kategoriska och menar
att LHS lokalisering bör lösas inom ramen för det nya universitetet på Södertörn. Lidingö kommun anser att LHS bör inrymmas i antingen
Spiran eller Äpplet, ej i Kronan.
Nacka kommun anser att Kvarnholmen är den bästa lokaliseringen och
stöder samlokaliseringen av de konstnärliga utbildningarna och LHS där.
Nynäshamns kommun och Stockholms stad anser i stället att Södra Hammarbyhamnen är den bästa lokaliseringen. Nynäshamns kommun motiverar detta med att Södra Hammarbyhamnen är lättare tillgängligt från södra
Stockholm än Kvarnholmen och Stockholms stad menar att Södra Hammarbyhamnen är mer centralt och har bättre kollektivtrafikförbindelser.
Salems kommun avstyrker både Haninge och Kvarnholmen/Södra Hammarbyhamnen som campus och vill endast ha ett campus beläget i
Huddinge. LHS vill kommunen dock lokalisera i Södertälje.
Upplands Väsby kommun är tveksam till ytterligare etablering i Stockholms innerstad.
5¶Inriktning
Kommitténs förslag
Utbildningens inriktning
Kommittén föreslår att Söderstrukturen skall kännetecknas av en mångdisciplinär och gränsöverskridande ansats. En strategisk utgångspunkt är därför en betydande ämnesmässig bredd i utbildningen.
Universitetsstrukturen skall baseras på den fortsatta expansionen av verksamheten inom filosofisk fakultet, samverkan med KTH, LHS och de konstnärliga högskolorna samt en samlad lokalisering för vårdhögskoleutbildning som drivs av Stockholms läns landsting.
Med hänsyn till den brist som råder på studenter med förkunskaper inom teknik och naturvetenskap skall Söderstrukturen anordna behörighetsgivande förutbildning inom dessa ämnen. Laborativ naturvetenskaplig högre utbildning skall byggas ut så snart som möjligheterna att rekrytera lärare och studenter medger det.
Utbildningen skall dels inriktas mot ungdomsstudenter, dels tillgodose behov av långsiktig kompetensutbildning.
Forskningens inriktning
Forskningen bör inriktas mot två huvudområden. Ett huvudområde bör vara
forskning om Östersjöområdet och Östeuropa. Inom detta område bör län- 350
och organisationer initieras. Bil. 9
Inom det andra huvudområdet bör forskning om vård och omsorg samlas. Området bör betecknas såsom forskning om livsvetenskaper och bedrivas av främst samhällsvetenskaplig och medicinsk fakultet, men också inom matematisk-naturvetenskaplig och teknisk fakultet genom samarbete med institutionerna i Frescati och vid KTH.
Remissopinionen
Utbildningens inriktning
De flesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak den inriktning som föreslagits för Söderstrukturen. En mångdisciplinär och gränsöverskridande ansats uppfattas som positiv. KTH menar dock att utbildningsutbudet är alltför inriktat mot den offentliga sektorn. Stockholms universitet framhåller att det är viktigt att prova sig fram med inriktningar och studieformer. De former som väljs blir, enligt universitetet, beroende av ämneskompetens och de bedömningar man kan göra av rekryterings- och arbetsmarknadsmöjligheter. Ett sådant synsätt avvisas delvis av Industriförbundet. Utbyggnaden bör styras av efterfrågan, och ej av producentledet, menar förbundet.
Haninge kommun och Huddinge kommun vill tillföra språk och kulturvetenskap till utbildningsutbudet. Haninge kommun anser också att en tydligare profilering är nödvändig mellan de olika campus. Huddinge kommun menar att den tvärvetenskapliga ansatsen även bör innebära att utbildningarna är ämnesintegrerade.
Att inlemma de konstnärliga utbildningarna i utbildningsutbudet och genom detta skapa nya, spännande gränsöverskridningar genom samarbete med i första hand LHS bedöms olika av remissinstanserna. LHS är själv positiv till förslaget. RRV menar att de konstnärliga skolornas lokalproblem bör utredas som en egen fråga i ett första steg. Därefter kan man ta ställning till om och eventuellt hur de skall samverka med Söderstrukturen. SA CO anser att de konstnärliga högskolornas lokalproblem bör lösas genom att samlokalisera dem i anslutning till Konstfack och att LHS bör lokaliseras till Rålambshovsområdet. De konstnärliga högskolorna är själva till största del negativa till förslaget. De stöds i sin uppfattning av Svensk Teateruniow/ITI, Stockholms läns landsting samt några kommuner. Kulturrådet är negativt till samlokalisering med LHS på grund av risken att de konstnärliga högskolorna kan tappa den egna självständigheten och profilen. Majoriteten av kommunerna samt övriga remissinstanser är dock positivt inställda till förslaget.
Statskontoret argumenterar för att större hänsyn bör tas till den förväntade efterfrågan inom Södertörnskommunerna vid utformningen av utbildningsutbudet och att fler utbildningsplatser bör gå till kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
KTH framhåller att det tekniska basåret bör ligga kvar som ett särskilt åtagande för KTH och ombesörjas av KTH:s ingenjörsutbildningsenheter för att minimera antalet avhopp. 351
Forskningens inriktning
Bil. 9 De forskningsområden som föreslås av kommittén stöds av en övervägande del av remissinstanserna. Stockholms universitet anser att utbyggnaden av den naturvetenskapliga forskningen bör ske i Frescati, förutom en utbyggnad av biomedicinsk forskning vid Söderstrukturen. Forskningsmedel bör även fördelas i konkurrens, påpekar universitetet, för att utdelningen skall bli så hög som möjligt.
Uppsala universitet är negativ till de båda föreslagna inriktningarna.
Universitetet har under senare år erhållit riktat forskningsstöd för Östeuropaforskning och denna forskning är under uppbyggnad med två nya professurer. Universitetet framhåller även att både KI och Uppsala universitet redan i dag bedriver en framgångsrik och mångfacetterad livsvetenskaplig forskning. Om ytterligare satsningar skall göras inom detta område bör de, enligt Uppsala universitet, ske i en befintlig forskningsmiljö.
Inriktningen mot vård och omsorg kommenteras av KI som avvisar resonemanget att denna forskning ej har någon plats inom den befintliga fakultetsorganisationen. Det vore mycket olyckligt, anser KZ, att bryta ut denna inriktning från övrig medicinsk forskning, då den behöver utvecklas i nära samarbete med den medicinska forskning som bedrivs vid KI. 7CO anser det I Sitt remissvar vara en brist att utredningen ej tagit upp forskarutbildningen inom Vårdhögskolan. Flertalet remissinstanser förefaller dock vara positiva till denna inriktning. Bland de få som kommenterar den kan nämnas Hälsohögskolan och Landstingsförbundet, som är uttalat positiva.
Flera remissinstanser framför att Östersjöinriktningen är mycket önskvärd vid Söderstrukturen. Bland dessa remissinstanser kan nämnas TCO, SA CO, Industriförbundet, HSFR, Östersjöstiftelsen samt Kungl. Vetenskapsakademien som anser att det kompletterar den forskning som finns vid andra högskolor.
Högskoleutbildning på Gotland erinrar om de satsningar som redan påbörjats och varnar för att det kan få olyckliga konsekvenser om Östeuropasamarbetet koncentreras i för hög grad till Söderstrukturen. I realiteten kan då de svenska samarbetsprojekten på kort sikt snarare minska än öka i omfattning samt vunna erfarenheter gå förlorade. Södertälje kommun är av åsikten att alla högskolor bör ha inriktningar mot Östeuropa, detta bör ej vara en specialisering för någon enskild högskola.
Lunds universitet menar att en grundligare bedömning är önskvärd av vilka forskningsområden som är mest angelägna utifrån ett nationellt perspektiv. De föreslagna områdena kan då i och för sig aktualiseras, menar universitetet, men de är ej självklara.
HSFR anser att forskningsprogrammen ej bör byggas in i strukturen, utan basorganisationen bör vara så flexibel att nya programsatsningar kan göras när så behövs.
Kommunerna kommenterar till mycket liten del forskningsinriktningen vid Söderstrukturen. Några kommuner, t.ex. Lidingö kommun, anser dock att även Äpplet bör ha forskning inom sin verksamhetsinriktning.
Bil. 9
Den föreslagna omfattningen tillstyrks av en klar majoritet. Lunds universitet och SCB menar dock att utbyggnaden är för stor.
7 — Övrigt
Uppsala universitet vänder sig mot namnvalet ”Äpplet”, vilket sedan urminnes tid är Upplands vapenbild och symbol.
Statens lokalförsörjningsverk framhåller vikten av att genomarbetade lokalprogram finns tillgängliga innan lokalanskaffningen sker, samt att man med dessa som grund genomför konkurrensupphandlingar.
CSN framhåller vikten av att förlägga studentbostäder till utbildningsområdet. Eftersom boendekostnaden är en hög post i studenternas budget finns det anledning att pröva nya former för att besluta om standard m.m. i syfte att pressa hyrorna för studenterna.
Bil. 9
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, — Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändning i 5 kap. 9, 14 §§ skollagen (1985:1100)
Lag om ändring i 3 kap. 5, 13 §§ studiestödslagen 4 kap. 3, 36 §§
6 kap. 4 §
7 kap. 1 §
punkt 2 e i övergangs-
bestämmelserna till
lagen (1988:877) om
ändring i studiestöds-
lagen (1973:349)
Bil. 9 Sid.
I Anmälan till budgetpropositionen 1994 I Inledning 7 EU-samarbetet in utbildningsområdet 11 Sveriges utbildningsväsende
Anslag kr
18 A Skolväsendet 18 Inledning
41 1 Statens skolverk, ramanslag 364 409 000
43 2 — Statens institut för handikappfrågor
i skolan, ramanslag 167 407 000
46 3 Skolutveckling och produktion av läromedel
för elever med handikapp, reservationsanslag 30 405 000 47 4 — Stöd för utveckling av skolväsendet,
reservationsanslag 106 235 000
48 5 — Forskning inom skolväsendet,
reservationsanslag 40 430 000
48 6 — Fortbildning, m.m., reservationsanslag 126 571 000
50 7 - Genomförande av skolreformer,
reservationsanslag 156 277 000
51 8& — Särskilda insatser på skolområdet,
förslagsanslag 358 003 000 54 9 — Bidrag till viss verksamhet inom det kommu-
nala skolväsendet m.m., förslagsanslag 1 644 605 000 57 10 Sameskolor, xonanslag 48 768 000 59 11 Specialskolor m.m., ramanslag 594 515 000 62 12 Statens skola för vuxna i Härnösand,
ramanslag 30 380 000 63 13 Statens skola för vuxna i Norrköping,
ramanslag 27 718 000 65 14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag 125 916 000 67 15 Bidrag till driften av fristående skolor,
förslagsanslag 274 625 000
Summa littera A 4 096 264 000
70¶B Folkbildning
72 1 — Bidrag till folkbildningen, anslag 3 472 357 000 74 2 — Bidrag till vissa handikappåtgärder inom :
folkbildningen, anslag 102 140 000 76 3 Bidrag till kontakttolkutbildning,
reservationsanslag 10 806 000
Summa littera B 3 585 303 000
78 C Universitet och högskolor m.m. Bil. 9
133 1 — Uppsala universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag 1 092 632 000 136 2 Uppsala universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 1 349 219 000 139 3 — Lunds universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag I 810 729 000 143 4 Lunds universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 1 394 255 000 145 5 — Göteborgs universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag 1315 255 000 148 6 Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 1 078 541 000 150 7 — Stockholms universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag 903 440 000 153 8 Stockholms universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 1 096 034 000
156 9 Umeå universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag 913 782 000 160 10 Umeå universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 742 419 000 163 11 Linköpings universitet: Grundutbildning,
reservationsanslag 793 665 000 167 12 Linköpings universitet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 487 320 000 169 13 Karolinska institutet: Grundutbildning,
reservätionsanslag 475 139 000 171 14 Karolinska institutet: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 759 359 000 173 15 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm:
Grundutbildning, reservationsanslag 865 903 000 176 16 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm:
Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag 732 139 000
178 17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning,
reservationsanslag 447 371 000
181 18 Högskolan i Luleå: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag 245 733 000 183 19 Danshögskolan: Grundutbildning,
reservationsanslag 28 772 000 185 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning,
reservationsanslag 69 030 000 186 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning,
reservationsanslag 149 867 000 189 22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning,
reservationsanslag 195 708 000 356
191-23 Högskolan i Gävle/Sandviken:
Grundutbildning, reservationsanslag 184 156 000 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, Bil. 9 reservationsanslag 101 473 000 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag 213 480 000 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, reservationsanslag 91 239 000 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, reservationsanslag 316 277 000 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag 146 903 000 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag 99 470 000 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, reservationsanslag 79 887 000 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag 239 515 000 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag 292 925 000 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning. reservationsanslag 26 042 000 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 50 534 000 Konstfack: Grundutbildning, reservationsanslag 139 021 000 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslug 67 054 000 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservätionsanslag 405 816 000 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag 365 090 000 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 116 559 000 Mälardalens högskola: Grundutbildning, reservationsanslag 219 484 000 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 19 890 000 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 32 854 000 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., reservationsanslag 1939 114 000 Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan, reservationsanslag 90-390 000 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., reservationsanslag 735 340 000
46 Övriga utgifter inom grundutbildning,
reservationsanslag I 449 053 000
47¶Övriga utgifter inom forskning och 357
forskarutbildning, reservationsanslag 212 067 000
högskolor, reservationsanslag 18 802 000 = Bil. 9 262 49 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och
medelstora högskolor, reservationsanslag 232 700 000 263 50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och
forskning, ramanslag 2 296 979 000 264 51 Kanslersämbetet. reservationsanslag 40 212 000" 265 52 Verket för högskoleservice, ramanslag 111 247 000"
265 53 Överklagandenämnden för högskolan,
ramanslag 4 956 000 265 54 Rådet för grundläggande högskoleutbildning,
reservationsanslag 64 730 000” 266 55 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas
avvecklingsorganisation, förslagsanslag 1 000 266 56 Kostnader för Högskolans i Jönköping
avvecklingsorganisation, förslagsanslag 1 000
Summa littera C 27 349 573 000
268 D Nationella och internationella forskningsresurser
275 1 — Forskningsrådsnämnden: Forskning och
forskningsinformation, reservationsanslag 131 465 000 276 2 — Forskningsrådsnämnden: Förvaltning,
ramanslag 14 159 000 277 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet: Forskning, reservationsanslag 341 100 000
279 4 —- Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet: Förvaltning, ramanslag 15 351 000 279 5 — Medicinska forskningsrådet: Forskning,
reservutionsunslag 552 004 000 280 6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning,
ramunslag 20 302 000 281 7 — Naturvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, reservationsanslag 9200 017 000
283 8 — Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramnanslag 27 644 000
283 9 — Teknikvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, reservätionsanslag 463 978 000 284 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning. ramanslag 13 533 000
285 11 Rymdforskning, reservationsanslag 65 125 000 286 12 Rådet för forskning om universitet och
högskolor, reservationsanslag 12 149 000 287 13 Kungl. biblioteket, ramanslag 263 754 000 288 14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek,
ramanslag 11 971 000 289 15 Arkivet för ljud och bild, rnanslag 34 611 000 358 291 16 Institutet för rymdfysik, ramanslag 57 600 000
17 Polarforskning, ramanslag 31 710 000
18 Rådet för forsknings- och utvecklingssam- Bil. 9
arbetemellan Sverige och EU, ramanslag 11 901 000
19 Europeisk forskningssamverkan, rananslag 642 533 000
20 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsunslag 61 554 000
ha -— Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
reservationsanslag 78 799 000
ta [Ng Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning,
reservationsanslag 158 390 000
Summa littera D 3 909 650 000
300 E Studiestöd m.m.
301 Centrala studiestödsnämnden m.m.,
ramanslag 265 622 000 304 [Ne Centrala studiestödsnämndens
återbetalningsverksamhet, anslag 1 000 305 WW Studiehjälp m.m., förslagsanslag 2 752 293 000 307 BbB Studiemedel m.m., förslugsanslag 11 053 125 000
313 un Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 3932 700 000
316 DA Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,
förslagsanslag 186 249 000
317 Bidrag till vissa studiesociala ändamål,
förslagsanslag 18 730 000 318 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarutbildningar, förslagsanslag 85 580 000 319 Studiearvode, förslagsanslag 1 620 000 000
Summa littera E 19 914 300 000
F Övriga ändamål
[Se ta oo Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag 35 596 000 ww ta -— [NS] Utvecklingsarbete inom Utbildningsdeparte-
mentets område, reservutionsanslag 25 231 000
Summa littera F 60 827 000
SUMMA VII - Utbildningsdepartementet 58 915 917 000
gotab 47523. Stockholm 1994
Bilaga 10 till budgetpropositionen 1995
jla ey
Jordbruksdepartementet N
OP
(nionde huvudtiteln) 1994/95:100
Bilaga 10
Inledning
En svensk och europeisk jordbrukspolitik måste ha sin utgångspunkt i det globala livsmedelspolitiska perspektivet. I en värld där de rika länderna dum-
par sin överskottsproduktion i bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i dessa delar av världen att accelerera och en fortsatt ensidig export-
produktion av specialgrödor att ytterligare utarma landsbygden och jordarna. Ländernas förmåga att försörja sig själva minskar. Därför måste den nationella livsmedelspolitiken inte bara integreras i EU:s. Den måste, liksom EU:s, ses och förstås i sitt globala sammanhang. Bara så kan vi bidra till minskad fattigdom och mindre beroende.
Sveriges medlemskap i EU innebär att vi skall samordna vår politik på livs-
medelsproduktionens område med EU:s jordbrukspolitik. Den gemensamma jordbrukspolitiken — Common Agricultural Policy (CAP) — är ett av EU:s viktigaste samarbetsområden. Dess budget utgör ca hälften av EU:s samlade budget.
EU:s och Sveriges jordbrukspolitik har stora likheter och en likartad historia med en politik som har skyddat näringen, främjat livsmedelsförsörjningen och garanterat bönderna en viss inkomstnivå. Detta har skett genom marknadsregleringar, prisgarantier och gränsskydd.
Målet var ökad produktion och bättre effektivitet i jordbruket. Detta kom också att sätta sin prägel på den gemensamma jordbrukspolitik som utformades inom EG. När Romfördraget undertecknades var de ursprungliga medlemsländerna sammantaget nettoimportörer av livsmedel och jordbruksråvaror. Den gemensamma jordbrukspolitiken utformades successivt genom att de olika ländernas stödordningar jämkades samman. Resultatet blev ett komplicerat system av pris- och marknadsreglering, struktur- och regionalpolitiska
stödordningar.
Åtgärderna var effektiva så till vida att produktionen ökade. Redan i början av 1970-talet var EG självförsörjande när det gäller livsmedel och jordbruksråvaror och blev snart överskottsproducent, trots att antalet jordbrukare minskade.
Även i Sverige fick vi med tiden en kostsam överproduktion, hög miljöbelastning och en prisutveckling på livsmedel som översteg inflationen. Detta ledde till en kraftig kritik av jordbrukspolitiken. År 1990 gick det att med en
stor politisk enighet i riksdagen genomföra ett livsmedelspolitiskt beslut som syftade till en avreglering av jordbruket. Lantbruket och industrin skulle bli Bilaga 10 en näring med samma villkor som övriga näringar i vårt land. Riksdagen uttalade dock att avregleringen inte fick leda till nämnvärt minskad lönsamhet för jordbruket i norra Sverige.
Det svenska jordbruket måste nu inordnas i de marknadsordningar och bidragssystem som tillämpas inom EU. För Sveriges del innebär det i viss mån en återgång till den jordbrukspolitik som rådde före 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Inom EU har kritiken mot den gemensamma jordbrukspolitiken och dess negativa verkningar framför allt i form av kostsam överskottsproduktion lett till ett beslut år 1992 att genomföra reformer i samma riktning som det svenska livsmedelspolitiska beslutet år 1990. I ett första skede innefattar reformen framför allt vegetabiliesektorn. Belastningen på EU-budgeten och viljan att bereda medlemskap åt länder i Central- och Östeuropa liksom GATT-avtalet, innebär att reformarbetet kan komma att utvidgas efter år 1996.
Beslutet i Sverige om en ny livsmedelspolitik utgick från att konsumenternas val skall styra produktionen. De varor som produceras skall finna avsättning på marknaden av egen kraft. Kvalitets- och prisfrågor blir därmed centrala inom politiken. Den svenska livsmedelsproduktionen måste i fortsättningen hävda sig på marknaden både nationellt och inom EU. Detta kan ske inte minst med hög kvalitet och miljövänlig produktion. Konsumenternas intressen skall stå i centrum för livsmedelspolitiken. Det innebär att de skall ges reella möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden. Information om ursprungsland, produktionssätt, djurskydd, användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga faktorer för valet av livsmedel. Överskådlig prismärkning och utförliga innehållsdeklarationer är berättigade konsumentkrav. Särskilt med hänsyn till allergikerna är det viktigt att upprätthålla en hög standard när det gäller innehållsdeklarationerna.
EU:s direktiv på detta område är för närvarande inte så långtgående som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär att vi får upprätthålla vår högre märkningsstandard på frivillig väg. För detta krävs en medveten konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det livsmedelspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig strategisk fråga för regeringen. Förslag om åtgärder kommer att presenteras under våren 1995.
Ett medlemskap i den Europeiska unionen innebär fri tillgång till dess marknad. Detta är en stor utmaning för svensk livsmedelsindustri. Regeringen avser att spela en aktiv roll i arbetet med att introducera svenska livsmedelsprodukter på den europeiska marknaden. Våra höga krav på rena livsmedel bör därvid vara en tillgång. Såväl spannmålsodlingen som trädgårdsnäringen kan dra nytta av att vi i vårt land har goda förutsättningar för att bedriva en miljövänlig odling. Behovet av bekämpningsmedel i jordbruket är mindre i vårt land tack vare klimatet. Vi har också höga krav på god djurhållning och djurhälsa, något som bör kunna ge konkurrensfördelar i Europa, med den
ökande medvetenheten om att det finns såväl kvalitetsskäl som etiska skäl för förbättringar av djurhållningen och djurhälsan. Bilaga 10
Regeringen föreslår att särskilda medel beräknas för att främja konsumentintressen på det livsmedelspolitiska området och för att marknadsföra svenska livsmedel i utlandet.
De miljöåtgärder inom EU som kompletterar den gemensamma jordbrukspolitiken skall tillämpas i Sverige som ett miljöprogram i tre delar, nämligen bevarande av, från kultur- och miljösynpunkt, värdefulla odlingslandskap, återställande av miljön i miljökänsliga områden och ekologisk odling. Principerna för dessa program har tidigare presenterats i regeringens prop. 1994/ 95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen. Stödnivåerna och anslagens storlek redovisas i littera B.
Det är viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla delar. Jordbrukspolitiken har starka regionalpolitiska inslag även inom EU. En ofta förbisedd fråga i dessa sammanhang är jordbrukets betydelse som arbetsmarknad för kvinnorna. Kvinnornas roll i jordbruket tas för given. Deras ekonomiska betydelse för näringen underskattas ofta. Den regionalpolitiska betydelsen av en näring som ger arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor är föga uppmärksammad. Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina kunskaper och erfarenheter i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk och livsmedelsindustri, inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och arbetsgrupper som vuxit fram under de senaste åren arbetar med annorlunda och spännande metoder i landsbygdsutvecklingen. De strukturstöd som nu blir tillgängliga kan bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling.
Vi måste utforma en smidig administration av de olika stödordningarna. De olika strukturstöden som rör jordbruket skall administreras inom länsstyrelserna. Detta innebär att länsstyrelserna får en mycket viktig roll i den regionala utvecklingen. Genom de nya funktioner som nu tillförs länsstyrelserna får de
ansvar för områden som på ett gynnsamt sätt stödjer och kompletterar varand-
ra i utvecklingen av ett mångfasetterat och miljövänligt lantbruk med kulturmiljövård som ett viktigt inslag. Till denna bild hör också de extra resurser som avsatts för att stimulera kvinnligt företagande i hela landet och som mycket väl kan kombineras med de olika insatserna inom jordbrukspolitikens område. Dessa frågor sorterar under olika departement, främst Jordbruksdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Miljö- och naturresursdepartementet och Kulturdepartementet. Genom att länsstyrelserna har ansvaret för frågorna på länsnivå finns goda förutsättningar för att insatserna skall kunna samordnas så att de kompletterar och stödjer varandra.
Administrationen inom livsmedelsområdet behöver förenklas och renodlas
vid ett EU-medlemskap. Det finns även i fortsättningen ett stort behov av att
rationalisera verksamheten och begränsa de administrativa kostnaderna. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning under våren 1995 med uppdrag att granska den samlade administrationen inom livsmedelsområdet och utforma ett förslag som ger Sverige en funktionell och effektiv administration där mo-
dern teknik och samordningseffekter medverkar till avsevärt sänkta administrationskostnader. Bilaga 10
EU-medlemskapet kommer att innebära betydande förändringar för det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin. Stödnivån till jordbruket beräknas (enligt OECD:s PSE-modell), med regeringens budgetförslag, öka från ca 15 miljarder kronor år 1993 till ca 16,6 miljarder kronor år 1995. PSE uttryckt i procent kommer att ligga kvar på en nivå kring 52 20. Detta innebär en förstärkning av de resurser som står till jordbrukets förfogande, en förstärkning som är avsevärd i jämförelse med vad som skulle ha blivit resultatet av ett fullföljande av 1990 års beslut. Den är också betydande i jämförelse med situationen åren 1993 och 1994. Det är mot denna bakgrund som förslagen till besparingar på jordbruksområdet skall bedömas. Det är sålunda rimligt att jordbruket skall bära sin del av kostnaderna för att återställa samhällsekonomisk balans och trygga sysselsättning och välfärd. Den fortsatta utvecklingen kommer i allt väsentligt att bestämmas av den svenska ekonomins stabilitet och utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken framför allt efter år 1997.
De förslag som läggs i det följande till kompletterande miljöåtgärder, stöd till mindre gynnade områden och olika direktbidrag ger oss möjlighet att på ett balanserat sätt, utan alltför omfattande snedvridningar mellan olika produktionssektorer och regioner, hantera de problem som kan uppstå i samband med införandet av CAP. Regeringen har medvetet strävat efter att prioritera miljöoch regionalpolitiska hänsyn samt incitament till en inriktning mot kvalitet i stället för kvantitet. Därmed stärks det svenska jordbrukets ställning på EUmarknaden och vi kan lägga grunden till ett långsiktigt uthålligt jordbruk.
Regeringen har med det förslag som nu läggs fram haft ambitionen att skapa goda planeringsförutsättningar för dem som är verksamma inom livsmedelsbranschen. Det är en bransch som under senare år levt under ovisshet om de framtida villkoren för verksamheten. Genom att riktlinjerna nu läggs fast, EU-medlemskapets effekter slår igenom direkt och besparingarna presenteras för hela mandatperioden bör det nu gå att med större säkerhet planera för framtiden. Merparten av besparingarna tas ut i samband med övergången till EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Sverige har i samband med avtalet om ett EU-medlemskap förhandlat fram
olika stödformer som är av frivillig art och enbart till en del finansierade över
EU:s budget. Dessa utnyttjas i dag bara till en del, medan de direktbidrag som utgår givetvis utnyttjas fullt ut. Skälet till att regeringen föreslår att de frivilliga bidragen skall utnyttjas i begränsad utsträckning är att den svenska medfinansieringen skulle utgöra en alltför stor belastning på statsbudgeten. Den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige är en av de faktorer som kommer att avgöra hur dessa stödformer utnyttjas i framtiden.
Besparingsåtagandet inom jordbruksområdet fram till år 1998 utöver de besparingar som presenteras för budgetåret 1995/96 omfattar ca 500 miljoner kronor. Besparingspotentialen finns framför allt på administrationen. I övrigt
kan besparingar hämtas hem genom förändringar i den gemensamma jord- Prop. 1994/95:100
brukspolitiken som resulterar i utgiftsminskningar på svenska statsbudgeten. Bilaga 10
Regeringen presenterade i prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till kon-
kreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt
inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145).
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde minskas med 332 miljoner kronor fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/ 96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 349 miljoner kronor. För en 12 månadersperiod blir besparingen 232 miljoner kronor.
Besparingsåtgärder (miljoner kronor)
1995/96 11998
(12 mån)
| Miljöersättningar inom jordbruket | 974 | 974 |
| Stöd till mindre gynnade områden | 150 | 150 |
| Forskning och utbildning | 200 | 200 |
| Övrigt | 172 | 672 |
| Summa besparingar brutto | 1 496 | 1 996 |
| Reformer | - 389 | - 389 |
| Summa besparingar netto | 1 107 | 11 607 |
1 De bestående besparingarna budgetåret 1998 beräknas uppgå till 500 miljoner kronor utöver vad som föreslås för budgetåret 1995/96 (12 månader).
Bilaga 10
Utgiftsutvecklingen på Jordbruksdepartementets område blir sammantaget eg följande (miljoner kronor):
Beräknad Beräknad
Utgift — Anvisat Förslag varav beräknat för besparing besparing
1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 1997 1998
Absoluta tal Relativa tal
A. Internationellt sam-
arbete 40,1 36,0 40,0 36,0 - - B. Jordbruk och träd-
gårdsnäring 3787,6 3 738,5 14 254,8 7 684,8 - - C. Fiske 106,0 88,0 279,9 186,4 = - D. Sametinget och ren-
näringen m.m. 97,5 87,2 130,7 87,6 - - E. Djurskydd och djur-
hälsovård 252,1 266,2 363,6 240,6 - - F. Växtskydd och jord-
brukets miljöfrågor 52,1 47,8 50,4 33,4 - - G. Livsmedel 586,0 556,3 425,8 282,8 - - H. Utbildning och . forskning 1317,2 —1318,5 1736,3 -1152,8 - - Övrigt —- 500,0
Totalt för Jordbruksdepartementet 6 238,6 6 138,5 17 281,5 9 704,4 - —- 500,0
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
A. Internationellt samarbete
Bilaga 10
Inledning Svenskt jordbruk och fiske i Europa Det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) innebär att Sveriges jordbrukspolitik från den 1 januari 1995 i väsentliga delar övergår i EU:s. Sverige övertar EU:s gränsskydd och får del av EU:s importkvoter, möjlighet till exportstöd, miljöprogram, struktur- och regionalstöd etc. Eftersom Sverige, till skillnad från övriga nya medlemsländer, inte begärt några övergångsåtgärder vad gäller tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) kommer vi i princip att delta i CAP från första medlemskapsdagen. Vissa beslut, som fastställande av svenska mindre gynnade områden (MGO), kan dock inte ske förrän tidigast i mars/april 1995 eftersom dessa frågor måste behandlas av rådet efter medlemskapet. Genom 1990 års reform av den svenska livsmedelspolitiken och senare vidtagna anpassningsåtgärder står svenska jordbrukare väl rustade inför denna uppgift. Anslutningen till EU ger möjligheter att genom olika stöd vidmakthålla jordbruket i Norrland.
Sveriges bilaterala jordbruksavtal med de baltiska staterna, en rad andra central- och östeuropeiska länder samt Turkiet och Israel upphör i samband med att Sverige blir medlem i EU. I stället får vi del av EU:s delvis omförhandlade bilaterala avtal med dessa och andra länder.
Även på fiskets område innebär anslutningen till EU att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken, som omfattar resurs-, marknads- och strukturpolitik. Resurspolitiken innefattar bl.a. avtal med tredje land. För Sveriges del har detta betydelse främst för fisket i Östersjön. De viktigaste delarna i marknadspolitiken är överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar till investeringar och aktiviteter inom bl.a. fiskeflottan, hamnar och vattenbruk. Genom tullfriheten, det något utökade tillträdet till resurser och tillgången till EU:s strukturstöd kommer villkoren för den svenska fiskerinäringen att förbättras vid EU-medlemskapet.
Samarbetet med länder i Baltikum, Central- och Östeuropa
Sverige har vidareutvecklat och fördjupat kontakterna och samarbetet på jordbruks-, skogs- och fiskeområdena med de baltiska staterna och andra länder i Central- och Östeuropa. Fortsatt stöd har lämnats för anpassningen av jordbruks-, skogs- och fiskesektorerna till ett marknadsekonomiskt system. Det har liksom tidigare år skett bl.a. genom de bilaterala handels-, jordbruks- och fiskeavtalen, besöksutbyte, utbildningsprogram och stöd till uppbyggnaden av en effektiv förvaltning. Kontakterna och erfarenhetsutbytet mellan myndigheter, utbildningsinstitutioner, organisationer och företag i Sverige och grannländerna har stadigt ökat i omfattning. Sveriges lantbruksuniversitet har med särskilda medel finansierat miljöinsatser på jordbruksområdet inom ramen för programmet för Östersjöns miljö. Samarbete med länderna i Central- och Öst-
europa sker också via mellanstatliga organisationer som OECD, FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) och FAO. Samarbetet skall fortsätta Bilaga 10 men i delvis nya former med Sverige som EU-medlem.
Även om EU-arbetet av naturliga skäl kommit att dominera Jordbruksdepartementets verksamhet under året, har de bilaterala kontakterna med en rad andra länder utanför EU vidareutvecklats, bl.a. med Estland, Lettland, Litauen, Förenta staterna, Polen och Ryssland.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) Jordbruksdepartementet har huvudansvaret för Sveriges agerande i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Detta centrala fackorgan väntas under sin nya ledning fortsätta sitt operativa och normativa arbete utan någon markant kursförändring. Dess jordbrukskommitté följer upp besluten som togs vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Fiskerikommittén väntas
under nästa år slutföra arbetet på en uppförandekod för ansvarsfullt fiske. Ett
första steg var avtalet mot utflaggning av fiskefartyg. Ett annat steg blir det expertmöte om försiktighetsprincipens tillämpning vid fiskeriförvaltning som skall hållas i Sverige under våren 1995. Skogskommittén skall förstärkas och kommer bl.a. att intensifiera uppföljningen av UNCED:s skogsprinciper. Under år 1995 anordnas — för första gången i FAO — både skogsministermöte och fiskeriministermöte. Förberedelserna för 1995 års konferens om växtgenetiska resurser intensifieras. Vidare skall FAO följa upp den deklaration och det handlingsprogram för ett förbättrat näringstillstånd hos världens befolkning, som antogs vid FAO:s och WHO:s gemensamma nutritionskonferens (ICN) i Rom år 1992. Förberedelser har inletts för FAO:s 50-årsjubileum som äger rum i Quebec i oktober 1995.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Tre områden ges ökat utrymme inom OECD:s jordbrukskommitté, nämligen
jordbruksproblemen i Central- och Östeuropa och deras effekter på OECD-
länderna, jordbrukets miljöeffekter och landsbygdsutveckling.
Den centrala uppgiften för jordbrukskommittén är dock att övervaka och underlätta jordbrukspolitiska reformer i medlemsländerna i enlighet med 1987 års åtaganden. Således fortsätter ansträngningarna att förbättra metoderna för att mäta jordbruksstödets storlek, att ytterligare belysa strukturanpassningseffekterna, att genomföra ytterligare analyser bl.a. av Island, Mexico och öst-
europeiska länder samt att analysera effekterna av GATT-överenskommelsens
jordbruksdel. Studien om den svenska jordbrukspolitiska reformens effekter
beräknas bli publicerad vid årsskiftet 1994/1995.
I OECD:s fiskerikommitté koncentreras arbetet kring en förvaltningsstudie, vars övergripande mål blir utbyte av information, erfarenhet och forskningsresultat vid förvaltning av levande marina resurser.
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)
Bilaga 10
Jordbruket var ett nyckelområde i GATT:s multilaterala handelsförhandling, den s.k. Uruguay-rundan (UR). Det främsta syftet med förhandlingarna på jordbruksområdet var att liberalisera handeln och stärka konkurrensen. Internstöd, gränsskydd och exportsubventioner för jordbruksprodukter skall därför reduceras. Alla gränsskydd omvandlas till vanliga tullar och sänks med i genomsnitt 36 Jo. Internstödet sänks med 20 90 och exportsubventionerna med 30 Zo i värde och 21 96 i kvantitet. Reformperioden är sex år. Visst stöd med begränsad effekt på produktionen undantas från neddragningsförpliktelserna. Överenskommelsen avses träda i kraft med början år 1995.
Som EU-medlem kommer Sverige att påverkas av GATT-avtalet på jordbruksområdet på samma sätt som övriga EU-medlemmar. EU:s reform år 1992 av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär att större delen av de anpassningar av stödsystem som krävs på grund av UR redan har skett. Några omedelbara drastiska effekter uppstår därför inte i EU på grund av jordbruksuppgörelsen i GATT.
Miljöfrågor Ett arbete pågår i OECD och GATT om handelns effekter på miljöområdet. Inom OECD har en gemensam arbetsgrupp för jordbruk och miljö inrättats där bl.a. frågor rörande ett uthålligt jordbruk skall behandlas. Ytterligare intensifiering av detta arbete väntas.
De beslut som togs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 berör i hög grad jordbruket och fisket. Det gäller dels konventionerna om klimat och biologisk mångfald, dels åtgärdsprogram i Agenda 21. Jordbruksdepartementet medverkar i uppföljningen av strategin för biologisk mångfald både på nationell och internationell nivå genom bl.a. berörda myndigheter och Sveriges lantbruksuniversitet.
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Internationellt samarbete till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95—-juni 96 |
| 40,1 | 36,0 | 40,0 | 36,0 |
A 1. Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.
| 1993/94 Utgift | 40 107 272 |
| 1994/95 Anslag | 36 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 40 000 000 |
varav 36 000 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella Prop. 1994/95:100
organisationer och för internationellt samarbete inom Jordbruksdepartemen- Bilaga 10 tets verksamhetsområde.
Regeringens överväganden
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 enligt följande sammanställning.
1995/96
1. FAO —- Världslivsmedels-
rådet 30 500 000 2. Internationella råvaru-
organisationer 250 000 3. Internationella rådet för
havsforskning 2 100 000 4. Internationella organisa-
tioner och förhandlingar
på fiskets område 1.000 000 5. Unionen för skydd av växt-
förädlingsprodukter 400 000 6. Nordiskt samarbete 1100 000 7. Bilateralt samarbete 1350 000 8. Diverse internationella
organisationer och kon-
gresser 3 300 000
40 000 000
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr.
B. Jordbruk och trädgårdsnäring
Bilaga 10
Inledning Bakgrund
Livsmedelspolitiken är ett område där ett medlemskap i EU innebär en tydlig förändring. Vid Sveriges förhandlingar med EU om villkoren för ett medlemskap har en målsättning varit att Sverige fullt ut skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken från medlemskapets första dag. Detta är också innebörden av förhandlingsresultatet. Arbetet inom sektorn har därmed naturligen varit inriktat på förberedelser inför ett medlemskap. Genom beslut av den förra regeringen och riksdagen har detta lett till avsteg från 1990 års livsmedelspolitiska beslut om en intern avreglering av den svenska jordbrukspolitiken bl.a. genom att exportstöd har återinförts. I den förra regeringens prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen presenterades också förslag till tillämpningen av olika regleringar och nationella program inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Vi har i olika sammanhang redovisat våra synpunkter på såväl den anpassning som vidtagits samt de förslag som presenterades i nämnda proposition. Riksdagen har nu också fattat beslut om olika åtgärder på livsmedelspolitikens område vid ett medlemskap.
Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut skall en utvärdering av omställningsarbetet föreläggas riksdagen vid årsskiftet 1994/1995. Redovisning har de gångna åren lämnats löpande i budgetpropositionen. I enlighet med regeringens uppdrag har Statens jordbruksverk, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden och Konsumentberedningen redovisat uppföljningar av reformen (SJV:s rapport 1994:16 Uppföljning av livsmedelspolitiken, LES rapport Den livsmedelspolitiska reformen samt Konsumentberedningens betänkande SOU 1994:19 Livsmedelspolitik för konsumenterna — Reformen som kom av sig). OECD:s jordbrukskommitté har i rapporten ”Agricultural
Policy Reform and Adjustment; The Swedish Experience” analyserat erfaren-
heter av den svenska reformen år 1990. Vidare har det s.k. LiM-projektet lämnat en rapport till regeringen år 1994 Utvärdering av den nya livsmedels-
politikens miljöeffekter.
Det fortsatta arbetet
Konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedelspolitiken. Ett medlemskap i EU kommer sannolikt att innebära en viss
matprissänkning som en följd av den förändrade jordbrukspolitiken som
innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra gränser öppnas för import. En framtida sänkning av tullar och införselavgifter till följd av GATTavtalet kommer att inleda en friare handel också på en större världsmarknad. Det kan skapa ytterligare vinster för konsumentema.
Frågor som rör livsmedel, landsbygdsutveckling och regionalpolitik har stor betydelse inom EU. EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och re-
gionalstöd över strukturfonderna har gradvis utvecklats sedan början av 1960-talet. Större delen av den gemensamma budgeten går till dessa ändamål. Bilaga 10 Den politik som i dag förs inom livsmedelsområdet har enligt vår uppfattning en rad brister. Vi vill därför arbeta för att förändra politiken på en rad viktiga punkter. Det är dock viktigt att understryka att våra förslag ligger i linje med det förändringsarbete som pågår inom gemenskapen. Den gemensamma jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem och kan komma att förhindra ett närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.
Som tidigare nämnts har vi föreslagit en rad förändringar i förhållande till den förra regeringens förslag vad gäller åtgärder på det jordbrukspolitiska området. Det övergripande syftet med dessa förslag är att
— få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets kostnader och
intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och bönder, — bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till jordbruket, —- begränsa jordbrukets negativa påverkan på miljön genom att bl.a. använda
miljöavgifter som ekonomiska styrmedel, — öka jordbrukets positiva påverkan på miljön genom att prioritera åtgärder
för landskapsvård och bevarande av den biologiska mångfalden, samt — öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en mer offen-
siv konkurrenspolitik och en satsning på kvalitetsproduktion i stället för
kvantitetsproduktion.
I det följande redovisar vi vår uppfattning av hur Sverige skall arbeta för en fortsatt reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik på olika områden.
Vegetabiliesektorn EG:s reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som inleddes år 1992 innebär att priserna till bonden på spannmål och oljeväxter fram t.o.m. år 1997 skall närma sig världsmarknadspriset. Producenterna skall kompenseras genom ett generellt arealbidrag. Samtidigt skall en viss andel av arealen tas ur livsmedelsproduktionen. För år 1995 gäller andelen 12 Zo. Programmet bygger på en kombination av prissänkningar, direkta inkomststöd och produk-
tionsbegränsningar. Riskerna för att kostnaderna blir högre än väntat samti-
digt som produktionen inte begränsas i tillräcklig omfattning utgör starka skäl att fördjupa reformen inom vegetabilieområdet. Priserna bör sänkas till världsmarknadsnivå och gränsskyddet avskaffas. Arealbidragen bör riktas till mindre jordbruk och bidragens värde begränsas kraftigt för de stora producenterna med intensiv produktion. Miljöaspekterna bör ges en starkare ställning bl.a. genom införande av avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel enligt principen att nedsmutsaren skall betala. En framtida inriktning av CAP enligt dessa utgångspunkter skulle gynna jordbruket i länder där merparten av area-
len finns hos små och medelstora jordbruk och där kemikalieanvändningen begränsats. Bilaga 10
Animaliesektorn Inom animaliesektorn finns i EU en rad kvotsystem med syfte att reglera produktionen t.ex. inom mjölksektorn. Enligt vår uppfattning är kvotsystem ineffektiva och bidrar till bristande konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom jordbruket. Kostnaderna bärs till stora delar av konsumenterna. En annan effekt av kvotsystem är att en ineffektiv industristruktur bevaras. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemen avskaffas.
Strukturåtgärder inom jordbruket I det följande föreslås att vissa resurser avsätts på statsbudgeten för generella strukturstöd.
Sådana generella strukturstöd som ökar livsmedelssektorns konkurrenskraft, genom att utveckla produktionen inom de områden där Sverige har fördelar genom kunnande, teknisk utveckling eller klimat, bör prioriteras.
Regeringen har tidigare lämnat förslag till hur regionala strukturstöd skall tillämpas i norra Sverige (prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen). När det gäller regionala stöd till jordbruket i södra Sverige bör vissa resurser kunna avsättas till områden med särskilt svåra brukningsförhållanden. Sådana områden finns företrädes-
vis på det småländska höglandet. Även på Gotland och Öland bör stöd kunna
lämnas i form av stöd till mindre gynnade områden.
Inriktningen på tillämpningen av EG:s miljöprogram i Sverige har också redovisats i prop. 1994/95:75.
Vi återkommer nu till frågan om vilka resurser som bör ställas till förfogande för programmet.
Ett program av särskild betydelse för landsbygdens möjligheter att vidareutvecklas är EG:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet. En tilllämpning av detta stöd i Sverige bör i första hand riktas till skogsbygderna i
södra och mellersta Sverige. Även öarna Gotland och Öland bör vara aktuella
för denna stödform.
Den beräknade utgiftsutvecklingen för perioden 1993/94-1995/96 för olika stödformer redovisas i det följande. Utvecklingen är för vissa stödformer beroende av den fortsatta utvecklingen av jordbrukets konkurrenskraft.
Vid sidan av strukturutvecklingen inom jordbruks- och livsmedelssektom har därvid såväl förändringar av kronans värde som ränteutvecklingen en avgörande betydelse.
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95-juni 96 |
| 3 787,6 | 3 738,5 | 14 254,8 | 7 684,8 |
Bilaga 10
1993/94 Utgift 95 411 879 1994/95 Anslag 112 250 000 1995/96 Förslag 244 500 000
varav 163 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens jordbruksverk är central förvaltningsmyndighet som har som övergripande mål att verka för en positiv utveckling av jordbruksnäringen, träd-
gårdsnäringen och rennäringen på ett sätt som tar hänsyn till kraven på en god
miljö, en god hushållning med naturresurserna, ett gott djurskydd och en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Verket har i uppgift att dels handlägga frågor kring den av riksdagen beslutade omställningen av jordbruket, dels följa utvecklingen inom sitt område med anledning av denna.
Jordbruksverkets organisation m.m. framgår av förordningen (1991:375) med instruktion för Statens jordbruksverk.
Regeringen har satt upp följande verksamhetsmål för Jordbruksverkets verksamhet: — att planera verksamheten så att en fullständig integrering med EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik kan ske vid ett svenskt EU-inträde samt vidta åt-
gärder för att främja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt jordbruk.
Verket skall därvid beakta de villkor som ett medlemskap i EU innebär. — att följa och analysera utvecklingen i jordbrukssektorn och på marknaderna
för jordbrukets produkter. — att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom
sitt verksamhetsområde. — att medverka till att förutsättningar skapas för ett livskraftigt jordbruk i
norra Sverige. — att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa växtskadegörare och smitt-
samma husdjurssjukdomar. - att säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och verka för ett
gott hälsotillstånd bland husdjuren. — att inom ramen för myndighetens sektorsansvar för miljön svara för upp-
följning av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling —
UNCED. — att i enlighet med miljömålet för livsmedelspolitiken verka för ett rikt och
varierat odlingslandskap med en bevarad biologisk mångfald och att mini-
mera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och
användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets
natur- och kulturmiljövärden bevaras. — att verka för bevarande och hållbart nyttjande av växt- och husdjursraser. — att förstärka bevakningen av det internationella samarbetet som har särskild
relevans för verkets uppgift att verka för en långsiktigt hållbar användning
av naturresurser främst såvitt avser bevarandet av den biologiska mång-
falden och miljöskyddet. De åtgärder som vidtagits för att förstärka bevak-
ningen bör redovisas i samband med verkets årsredovisning. Bilaga 10
Jordbruksverket har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. Riksrevisionsverket (RRYV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende denna.
Jordbruksverket har delat in målen för verksamheten i fem verksamhetsområden: — omställning av jordbruksnäringen samt övriga åtgärder inom näringarna.
(Redovisas under anslagen B 4. Rådgivning och utbildning och B 5. Om-
ställningsåtgärder i jordbruket m.m.). = god miljö och långsiktig hushållning med naturresurser. (Redovisas under
anslaget F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket). — gott hälsotillstånd bland djuren och säkerställda djurskyddskrav. (Redo-
visas under anslagen E 2. Distriktsveterinärorganisationen, E 5. Djurhälso-
vård och djurskyddsfrämjande åtgärder och E 7. Bekämpande av smitt-
samma husdjurssjukdomar). — EES/EG och övriga internationella frågor. (Redovisas under detta anslag). — beredskap. (Redovisas under anslaget G 4. Kostnader för beredskaps-
lagring av livsmedel m.m).
Verksamhetsområdena har i sin tur indelats i elva verksamhetsgrenar för vilka utarbetats mer detaljerade mål. Verksamheten för att nå dessa mål redovisas bl.a. i form av utförda prestationer. Jordbruksverket har i sin uppföljning av omställningens effekter redovisat den omställning som pågår inom jordbrukssektorn dels generellt, dels med koppling till de olika åtgärdspro-
gram som verket har att administrera. Detta redovisas i Jordbruksverkets års-
redovisning där resultaten kommenteras och värderas av verket.
Verksamhetens omslutning exkl. bidrag m.m. under budgetåret 1993/94 var 3 317 miljoner kronor. I detta belopp ingår, utöver normal förvaltningsverksamhet, bl.a. inlösen av oljeväxter med 1 304 miljoner kronor och inlösen av spannmål med ca 1 186 miljoner kronor.
Omslutningen av verksamheten har ökat med 1 461 miljoner kronor i förhållande till verksamhetsåret 1992/93. Av förändringen sammanhänger 1 154 miljoner kronor med en kraftigt ökad kvantitet spannmål mot vad som
producerades under den extrema torkan år 1992. Kostnaderna för inlösen av
oljeväxtfrö har ökat med 173 miljoner kronor. Under verksamhetsåret har kostnaderna för arbetet med EG-frågor ökat i stor omfattning, från 25 miljoner kronor 1992/93 till ca 45 miljoner kronor 1993/94. Denna ökning har främst finansierats genom tidigare sparade medel under anslaget. Övrig verksamhet har ökat netto med 114 miljoner kronor.
Under verksamhetsåret 1993/94 har bidrag m.m. uppgått till 9 656 miljoner kronor.
17 2 Riksdagen 199495. I saml. Nr 190. Biluga 19
Totalbeloppet för bidrag m.m. har ökat med 149 miljoner kronor i förhållande till verksamhetsåret 1992/93. De största förändringarna är att utbetal- Bilaga 10 ningar av inkomststöd, omställningsstöd och omställningsprogram för mjölkproduktion har upphört eller minskat. Arealbidrag, som tillkom budgetåret 1993/94, har utbetalats med 850 miljoner kronor.
Av de totala utgifterna på 12 973 miljoner kronor finansierades 4 439 miljoner kronor med anslag och 8 534 miljoner kronor med avgifter m.m.
Antalet anställda vid verksamhetsårets utgång var 450 personer. Härutöver tillkommer 327 fast anställda veterinärer samt ytterligare personal för vikariat och beredskap inom det veterinära området.
Jordbruksverket anser att 1,5 miljoner kronor per år behövs till skötsel av genbanksverksamheten på husdjursområdet. För budgetperioden räknar dock verket med att kunna klara verksamheten utan extra tilldelning av medel.
Jordbruksverket har följt utvecklingen inom EG och medverkat i arbetet med förhandlingarna om medlemskap. Verket har också analyserat konsekvenser för olika produktionsgrenar inom jordbrukets produktionsled och för livsmedelsindustrin. Jordbruksverket har den 30 mars 1994 överlämnat en rapport om ekonomiska och administrativa konsekvenser för Jordbruksverket av ett EU-medlemskap. Kunskapsuppbyggnaden och analysarbetet har tagit stor del av verkets samlade resurser i anspråk. Arbetet har bedrivits dels i projektform, dels genom ett aktivt deltagande i förhandlingsarbetet.
Jordbruksverkets verksamhet har i hög utsträckning berörts av ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Verket har utarbetat underlag till medlemskapsförhandlingarna, gjort konsekvensanalyser samt förberett ett inträde. Efter att avtalet om medlemskap blev klart har verkets arbete koncentrerats på praktiska och administrativa förberedelser i ett tjugotal projekt för ett EU-medlemskap.
EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. I den veterinära delen trädde avtalet i kraft först den 1 juli 1994. Detta har medfört ändringar och omarbetningar av stora delar av det svenska regelverket på berörda områden.
Den totala resursförbrukningen för arbetet med internationella frågor har mellan budgetåren 1991/92-1993/94 ökat med 42,8 miljoner kronor till 50 miljoner kronor.
Anslagssparande Statens jordbruksverks anslagssparande på förvaltningskostnader uppgick för budgetåret 1993/94 till 58 836 000 kr och totalt på anslaget B 1 till
73 053 000 kr.
Anslagssparandet kommer under budgetåret 1994/95 att användas till ökade arbetsinsatser med anledning av ett EU-medlemskap, vilket medför att anslagssparandet snabbt minskar och beräknas ta slut under år 1995.
Avgiftsfinansierad verksamhet
Bilaga 10
Avgiftsinkomsterna inom växtinspektion, foderkontroll, vattenhushållning, införsel av djur till Sverige, inkomster till följd av försäljning av material och avgift för köttklassificering beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till 27,1 miljoner kronor. Verket föreslår att verksamheten under budgetåret 1995/96 bör få bedrivas i oförändrad omfattning.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål . Regeringen anser att de övergripande målen för Jordbruksverkets verksamhet kan behöva förändras till följd av EU-medlemskapet. Verkets instruktion kommer därför att omarbetas under våren 1995.
Resurser 1995/96 Ramanslag 244 500 000 kr
Medel för tillsyn enligt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark bör även fortsättningsvis anvisas under detta anslag.
Från anslaget bör även Veterinära ansvarsnämndens verksamhet finansieras.
Resultatbedömning Regeringen anser att årsredovisningen för budgetåret 1993/94 uppfyller de krav som ställts. Verket har inlett arbetet med att finna en metod att presentera kvaliteter hos och effekter av verksamheten vilket betydligt har ökat värdet av årsredovisningen,
Slutsatser Jordbruksverket har i en väl sammanhållen och strukturerad årsredovisning presenterat resultaten av sin verksamhet. De analyser som finns i årsredovisningen kan förbättras ytterligare när verket har utvecklat sin kvalitetsredovisning. Verket har bedrivit ett konstruktivt arbete med att uppfylla de verksamhetsmål som regeringen beslutat för verksamheten både på kort och lång sikt.
Jordbruksverket bör tills vidare få bedriva den avgiftsfinansierade verksamheten i samma omfattning som föregående budgetår.
Jordbruksverkets planeringsperiod har genom regeringsbeslut den 10 juni
1993 bestämts till att omfatta budgetåren 1993/94-1995/96. Regeringen gav i Bilaga 10
beslut den 26 augusti 1993 Jordbruksverket i uppdrag att analysera de ekonomiska och administrativa konsekvenserna som uppkommer för verket vid ett svenskt EU-medlemskap. Verket lämnade den 16 december 1993 en delredovisning av de administrativa konsekvenserna. En slutlig rapport har som nämnts lämnats den 30 mars 1994. I rapporten presenterar Jordbruksverket sina principiella ställningstaganden om den centrala administrationens utformning och gör en bedömning av de resurser som verket behöver vid ett EUmedlemskap.
[ rapporten beräknas de ökade kostnaderna för administrationen för verket vid ett medlemskap till 170 miljoner kronor. Härav kan enligt verket 75 miljoner kronor finansieras genom att medel för administration som i dag finns på sakanslag m.m. och som faller bort vid ett medlemskap förs till ramanslaget. Den faktiska ökningen av belastningen på statsbudgeten skulle därför uppgå till 95 miljoner kronor. Jordbruksverkets utgångspunkt för förslaget är att huvuddelen av handläggningen av EG:s stöd till jordbruket handläggs av verket. Vidare har Jordbruksverket i en kompletterande anslagsframställning den 24 november 1994 beräknat anslagsbehovet för 18 månader till ca 250 miljoner kronor. Resursberäkningen bygger på att SJV:s ansvar inom områdena djurbidrag, miljöstöd och stöd finansierade från utvecklingssektionen inskränker sig till enbart utbetalningsansvar. Resurser för handläggning av mjölkkvoter har inte medräknats. Verket utgår också från att kvarvarande arbete med övergångsåtgärder enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut får finansieras på oförändrat sätt.
Regeringen har i prop. 1994/95:75 föreslagit att länsstyrelserna får det administrativa ansvaret för flertalet EU-stöd. De nya uppgifter som tillkommer för Jordbruksverkets del vid EU-medlemskapet är bl.a. handläggning av ärenden som berör intervention, exportbidrag och mjölkkvoter. Vidare skall verket svara för samtliga utbetalningar till jordbrukare genom ett centralt ADBsystem som verket ansvarar för. Verket skall även bedriva internkontroll av EG-stöd inom alla berörda myndigheter. Jordbruksverket bör också utses till fondkoordinator för det fall att EU-kommissionens förslag om ändring av förordningen (EEG) 729/70 antas av rådet. Fondkoordinatorns uppgift blir i så fall bl.a. att svara för att EU:s bestämmelser tillämpas enhetligt och att alla stödmottagare behandlas lika. Som central sektorsmyndighet har Jordbruksverket på regeringens uppdrag en särskild samordnande, stödjande och rådgivande roll gentemot länsstyrelserna. Regeringen beräknar de totala resurserna för Jordbruksverket under 18 månadersperioden till 244 500 000 kr. Verkets resurser kommer därmed i stort sett att vara oförändrade som en följd av EU-medlemskapet, eftersom man tidigare haft särskilda resurser för omställningsprogrammet enligt 1990 års beslut.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 Jo.
| . Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens jordbruksverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
244 500 000 kr.
B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m.
| 1993/94 Utgift | 142 838 665 |
| 1994/95 Anslag | 150 001 000 |
| 1995/96 Förslag | 67 500 000 |
varav 45 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
1 Anslagen Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., Markförvärv för jordbrukets rationalisering och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.
Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999).
Bidrag lämnas också enligt förordningen (1987:606) om statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Därutöver används anslaget för vissa speciella ändamål.
På jordfonden bokförs kostnaderna för länsstyrelsernas förvärv, överlåtelser och förvaltning av jordfondsfastigheterna samt köpeskillingen för försålda fastigheter.
Jordfondsfastigheterna skall användas främst för att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Fastigheterna skall också användas för att främja bosättning och sysselsättning i glesbygd.
För budgetåret 1994/95 disponeras en rörlig kredit om 35 miljoner kronor för jordfondsändamål.
Från anslaget betalas också utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårdsnäringens rationalisering m.m. och rennäringens rationalisering m.m. samt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag i norra Sverige.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att anslagen Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., Markförvärv för jordbrukets rationalisering och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti slås samman till ett nytt anslag, som benämns Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti bör
redovisas under särskilda anslagsposter. Någon anslagspost för Markförvärv för jordbrukets rationalisering behövs inte. Bilaga 10
Regeringen gör följande bedömning vad gäller de olika ändamålen.
Bidrag till jordbrukets rationalisering Bidragsramen för yttre rationalisering bör vara 5 miljoner kronor. För närvarande lämnas framför allt stöd till vissa omarronderingsprojekt i Kopparbergs län. Stöd till dessa projekt bör lämnas i den utsträckning det är möjligt.
För budgetåret 1995/96 bör anslagsposten föras upp med 7,5 miljoner
kronor.
Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti I och med det svenska EU-inträdet kommer det inte längre att finnas något gränsskydd gentemot övriga EU-länder medan EU:s gränsskydd kommer att tillämpas vid import till Sverige från tredje land. Eftersom större delen av den med svenska produkter konkurrerande importen härrör från länder inom EU, får tullavvecklingen omedelbara effekter i form av ökad konkurrens på den svenska marknaden. Konkurrensen kan förväntas bli särskilt stor inledningsvis, eftersom många exportörer troligen anstränger sig för att ta marknadsandelar genom initialt låga priser. Omkring hälften av kostnaderna på anslaget belöper på trädgårdsbranschen, Regeringen föreslår att möjligheten att erhålla statliga kreditgarantier begränsas till trädgårdsföretag. Behovet för jordbruksföretagen att erhålla dessa kreditgarantier torde vara betydligt mindre då jordbruksföretagen har lättare att erhålla vanliga banklån. Den föreslagna begränsningen i tillämpningen leder inte till någon omedelbar besparing och de kostnader som uppstår på anslaget hänför sig till redan beviljade garantier. Engagemangsramen bör vara 2,2 miljarder kronor.
Anslagsposten bör föras upp med 60 miljoner kronor.
Markförvärv för jordbrukets rationalisering Jordfondsverksamheten bör på sikt avvecklas. Den 1 juli 1995 bör disponibelt statskapital minskas med 30 miljoner kronor. Därefter bör avvecklingen fullföljas genom försäljning av befintliga fastigheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den regionala prioriteringen av verksamheten under avvecklingsperioden.
Det föreligger inte längre något behov av rörlig kredit då likviditeten har
förbättrats med anledning av försäljning av äldre fastigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om utnyttjandet av statlig kredit-
garanti,
2. godkänner vad regeringen anfört om avvecklingen av jordfonden,
3. — till Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 67 500 000 kr.
B 3. Stöd till jordbrukets företagshälsovård
1993/94 Utgift 1435 000 000 1994/95 Anslag 1535 000 000 1995/96 Förslag 37 500 000
varav 25 000 000 beräknat för juli 1995—juni 1996 1 Anslaget Stöd till avbytarverksamhet m.m.
Anslaget disponeras för företagshälsovård till jordbrukare.
Regeringens överväganden
Regeringen har i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. med hänsyn till det ekonomiska läget föreslagit att de statliga subventionerna till avbytarverksamheten inom jordbruket bör avvecklas. Enligt propositionen bör en avtrappning ske med början den 1 juli 1995 med 100 miljoner kronor. Regeringen anser dock att den situation Sveriges ekonomi befinner sig i inte medger att några subventioner för verksamheten lämnas under kommande budgetår. Regeringen föreslår således att stödet till avbytarverksamheten upphör. Förslaget innebär en besparing med ytterligare 100 miljoner kronor under 12 månader. Regeringen för nu diskussioner med företrädare för Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Svenska lantarbetareförbundet med syfte att finna en lösning som garanterar verksamhetens fortbestånd. Regeringen avser att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga. I detta sammanhang kommer regeringen särskilt att uppmärksamma problemen för avlägset boende jordbrukare.
Bidrag till produktionsanpassningsåtgärder inom mjölkproduktionen bör fr.o.m. budgetåret 1995/96 redovisas under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket. Under förevarande anslag kommer därmed endast att anvisas medel för bidrag till jordbrukets företagshälsovård. Anslaget bör fortsättningsvis benämnas Stöd till jordbrukets företagshälsovård. Stödet bör uppgå till 25 miljoner kronor per år.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till jordbrukets företagshälsovård för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 37 500 000 kr.
B 4. Rådgivning och utbildning
1993/94 Utgift 33 774 264 Reservation 20316 382 1994/95 Anslag 29 785 000 1995/96 Förslag 28 296 000
varav 28 296 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget utbetalas medel för informations-, rådgivnings-, utbildningsoch utvecklingsinsatser för att underlätta jordbrukets omställning och för land-
skapsvård som ett led i omställningen av jordbruket.
Regeringens överväganden Anslaget tillkom som en del i det livsmedelspolitiska beslutet år 1990. Genom rådgivning och utbildning skulle jordbrukets omställning och det nya programmet för landskapsvård underlättas. Anslaget skall enligt beslutet upphöra den 1 juli 1996.
Jordbruket står inför stora förändringar i och med Sveriges medlemskap i EU. En väl fungerande rådgivning och utbildning såväl som inledande informationsinsatser kommer att spela en stor roll för det svenska jordbrukets möjligheter att klara dessa förändringar. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget bör finnas kvar under budgetåret 1995/96 och föras upp med 28 296 000 kr. Medlen bör liksom hittills i huvudsak disponeras av länsstyrelserna.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning om
5P.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 28 296 000 kr.
B 5. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
1993/94 Utgift 2 116930 045 1994/95 Anslag — 1417003 000 1995/96 Förslag 72 502 000 varav 60 002 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Anslaget disponeras huvudsakligen för de olika omställningsåtgärder som Prop. 1994/95:100 vidtas inom jordbruket, bl.a. inkomststöd, omställningsstöd och anläggnings- Bilaga 10 stöd inom vegetabilieproduktionen samt omställningsåtgärder inom mjölkoch köttproduktionen.
Regeringens överväganden
Följande anslagsposter bör finnas på anslaget.
1994/95 Beräknad ändring
1995/96
Regeringen
Anslag
Omställningsstöd 1000 -
Anläggningsstöd 1 000 - 1 000
Exportkostnad för
spannmål 100 000 000 - 100 000 000 Inlösen av oljeväxter 210 000 000 - 210 000 000 Köttexport 1 000 - 1 000
Avvecklingsersättning
| till mjölkproducenter | 175 000 000 | - 2 500 000 |
| Vallfröstöd, m.m. | 22 000 000 | - 22 000 000 |
| Direktbidrag | 1 060 000 000 | - 1060 000 000 |
| Övriga stöd | - + 1 000 | |
| Summa | 1 467 003 000 | - 1394 501 000 |
I Inkluderar Produktionsanpassningsåtgärder från anslaget Avbytarverksamhet m.m.
Regeringen föreslår att den del av medlen för Produktionsanpassningsåtgärder som tidigare anvisats under anslaget Stöd till avbytarverksamhet m.m. sammanförs med anslagsposten Avvecklingsersättning för mjölkproducenter under detta anslag. Möjligheten för äldre mjölkproducenter att erhålla avvecklingsersättning har i enlighet med riksdagsbeslut förlängts så att anslutning till
systemet är möjlig t.o.m. år 1996. Vidare bör de medel för objektiva skörde-
uppskattningar som tidigare anvisats under ifrågavarande anslag i stället tas upp under anslaget Livsmedelsstatistik.
Sammantaget bör anslaget tas upp med 72 502 000 kr för budgetåret 1995/ 96. Kostnader för administration av kvarvarande omställningsåtgärder bör liksom hittills belasta anslaget.
Under anslagsposten Övriga stöd skall särredovisas eventuellt resterande utgifter för anläggningsstöd, exportkostnader för spannmål, inlösen av oljeväxter och direktbidrag.
. . Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 72 502 000 kr.
B 6. Stöd till sockerbruket på Gotland m.m.
| 1993/94 Utgift | 12 500 000 |
| 1994/95 Anslag | 12 500 000 |
| 1995/96 Förslag | 12 500 000 |
varav 12 500 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under detta anslag anvisas stöd till sockerproduktionen på Gotland.
Statens jordbruksverk föreslår att 12,5 miljoner kronor tas upp för budgetåret 1995/96 under förutsättning att Roma sockerbruk är i drift.
Regeringens överväganden Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:JoU25, rskr. 1990/91:283) bl.a. att under en övergångsperiod ge stöd till sockerbruket på Gotland. Beslutet fattades mot bakgrund av avskaffandet av sockerregleringen och konstaterandet att det därmed var Sockerbolaget som ansvarade för företagsekonomiska bedömningar i fråga om möjligheter till fortsatt drift av sockerbruket på Gotland. Sockerbolaget gjorde bedömningen att sockerbruket på Gotland skulle läggas ned.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (bet. 1994/95:JoU2y) med anledning av regeringens förslag i prop. 1994/95:19 anfört att den sockerkvot Sverige tilldelats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas upp så att det även fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med EG-kommissionen i detta syfte. Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets yttrande (rskr. 1994/95:63).
Regeringen fortsätter att driva frågan om en regional fördelning av sockerkvoten för att nå en överenskommelse med EU i denna fråga.
Mot bakgrund av riksdagens uttalande förändras förutsättningarna för det övergångsvisa stödet till fortsatt sockerproduktion på Gotland. Med hänvisning till pågående överläggningar med EG-kommissionen som sålunda tar sikte på fortsatt sockerproduktion på Gotland bör anslaget kunna användas också för andra åtgärder än stöd till sockerbruket. Åtgärderna skall dock syfta till fortsatt sockerproduktion på Gotland. Regeringen bedömer samtidigt att medel från EG:s strukturfonder i ett längre perspektiv bör kunna användas för
att stödja sockerproduktionen på Gotland. Anslaget bör i likhet med Jordbruksverkets förslag föras upp med 12,5 miljoner kronor. Anslaget upphör Bilaga 10 efter utgången av budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 12 500 000 kr.
B 7. Strukturstöd inom livsmedelssektorn
Nytt anslag (förslag) 58 500 000
varav 39 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget bör medel anslås för de av EG:s horisontella strukturstöd som Sverige avser att införa. De stöd som bör utnyttjas är startstöd till yngre jordbrukare enligt förordningen (EEG) nr 2328/91. Vidare bör stöd lämnas till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter enligt förordningarna (EEG) nr 866/90 och nr 867/90.
Startstöd till yngre jordbrukare Bidrag lämnas för närvarande till en nystartande jordbrukare under en tid av högst fem år och med högst 50 000 kr per år under de tre första åren och med högst 25 000 kr per år under de därpå följande två åren.
Stödet är frivilligt inom EU, men det tillämpas av alla länder utom Nederländerna. EU medfinansierar stödet med 50 90. Stödet kan bestå av dels en startpremie, dels ett räntebidrag baserat på skulden till följd av etableringen.
Stöd tull bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter Målsättningen för stödet till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter är att stödja investeringar som förbättrar och rationaliserar behandlingen, bearbetningen och avsättningen av jordbruks- och skogsbruksprodukter. Stödet är avgränsat till förädlingsledet. Stödet får inte verka produktionshöjande och kan differentieras mellan produkter och regioner. De investeringar som får stöd skall bidra till att råvaruproducenterna får del av de ekonomiska förbättringar som investeringen medför. EU medfinansierar stödet med ca 70 96. Stödet är frivilligt.
Regeringens överväganden
Bilaga 10
Startstöd till yngre jordbrukare Startstöd underlättar yngre brukares etablering som självständiga företagare. Yngre jordbrukare anses mer öppna för förändringar och ett startstöd kan därmed främja den anpassning och effektivisering som jordbruket är i behov av. Inte minst under anpassningen till de förändrade förutsättningar för jordbruksföretagande som följer av ett svenskt EU-inträde torde denna stödform vara viktig. Stödet bör på sikt riktas till jordbrukare i Norrland och i skogsoch mellanbygd. Stöd bör också kunna lämnas till trädgårds- och rennäringsföretag.
Den långsiktiga nivån för startstödet bör vara totalt 20 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 bör dock Jordbruksverkets beräkning av det nuvarande startstödet ligga till grund för kostnadsberäkningen. I huvudsak utgör beloppet en beräkning av kostnaderna för redan fattade beslut om startstöd enligt nu gällande regler. Vid de fortsatta överläggningarna med EG bör en så stor andel av kostnaderna som möjligt krävas från EG-budgeten.
Beräkning av kostnader för nuvarande startstöd
1993/94 — Utgift (12 mån) 30 171 000 1994/95 Anslag (12 mån) 42 000 000 1995/96 — Förslag(18 mån) 56 000 000
(12 mån) 38 000 000
Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter Regeringen anser att stödet är ett effektivt sätt att förbättra förutsättningarna för avsättning av jordbruks- och skogsbruksprodukter. Stödets finansiering från EG-budgeten är dessutom förmånlig.
Stödets totala omfattning bör vara 70 miljoner kronor per år.
Totalt beräknas kostnaderna för stöden för 12 månader till 108 miljoner kronor, varav EG förutsätts finansiera 69 miljoner kronor. Ett belopp motsvarande EG:s finansiering bör anvisas under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierat strukturstöd.
Regeringens förslag till omfattningen av strukturstöden innebär en besparing mot den tidigare regeringens förslag i prop 1994/95:19 med 44 miljoner kronor för 12 månader.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Strukturstöd inom livsmedelssektorn för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 58 500 000 kr.
B 8. Från EG-budgeten finansierat strukturstöd
Nytt anslag (förslag) 103 500 000
varav 69 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Med hänvisning till vad som har anförts under anslaget B 7. Strukturstöd inom livsmedelssektorn bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Från EG-budgeten finansierat strukturstöd för budgetåret 1995/96 an-
visar ett förslagsanslag på 103 500 000 kr.
B 9. Regionala stöd till jordbruket
Nytt anslag (förslag) 1452 000 000
varav 861 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Stöd till jordbruk och livsmedelsindustri i norra Sverige har t.o.m. budgetåret 1994/95 lämnats under anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Stöd har lämnats i form av pristillägg eller direktbidrag inom det s.k. stödområdet. Stödområdet består av 5 delområden med beteckningarna 1, 2a, 2b, 3 och 4. Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att en utgångspunkt för det fortsatta stödet vid ett EU-medlemskap skall vara att kostnadstäckningsgraden behålls i stort sett oförändrad i förhållande till 1990 års situation. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (JoU 1994/95:7, rskr. 1994/95:126).
Avtalet mellan Sverige och EU innebär att Sverige har möjlighet att lämna ett nationellt stöd i vissa delar av norra Sverige. De regioner som omfattas av bestämmelserna är de nuvarande stödområdena 1-3.
Inom EU finns möjlighet att ge stöd till s.k. mindre gynnade områden. Dessa stöd skall lämnas somm areal- eller djurbidrag. För att utnyttja dessa stöd krävs medfinansiering från medlemslandet. Stöd kan lämnas till de områden som fastställts i förhandlingar med övriga medlemsstater.
Regeringens förslag innebär att högst 600 miljoner kronor avsätts för nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Det nationella stödet skall kom- Bilaga 10 plettera andra stödformer till jordbruket i områdena 1—3.
För stöd till jordbruket i mindre gynnade områden för budgetåret 1995/96 bör avsättas 320 miljoner kronor från den svenska statsbudgeten. Det totala stödet beräknas därmed uppgå till ca 462 miljoner kronor för den första 12 månadersperioden. Härav beräknas finansiering från EG:s budget uppgå till ca 142 miljoner kronor. Stödens omfattning, finansiering och fördelning framgår av följande sammanställning.
LFA-region Svensk EU Totalt
finansiering — finansiering
Stödområde 1-3 158 52 210 exkl. mål 6
| Mål 6 | 2 | 53 | 105 |
| Stödområde 4 | 60 | 20 | 80 |
| Summa | 270 | 125 | 395 |
| Södra LFA | 50 | 17 | 67 |
| Summa LFA | 320 | 142 | 462 |
Det södra LFA-området kommer att omfatta stora delar av södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Trots det stora budgetunderskottet är det enligt regeringen angeläget att stödja främst anirnalieproduktionen i dessa svagare bygder. Det stöd som skall kunna utgå bör koncentreras till de rena skogsbygderna samt Gotland och Öland. Från den svenska statsbudgeten bör således 50 miljoner kronor avsättas för stöd inom detta område. Detta innebär en besparing med 150 miljoner kronor i förhållande till vad som föreslogs i prop. 1994/95:19.
För 18 månadersperioden 1995/96 beräknas anslagsbehovet till 1 452 miljo-
ner kronor. Därvid har beräknats att stöd motsvarande två årsbelopp kommer att utgå vad gäller LFA-stöd. Hänsyn har också tagits till att avräkning motsvarande utbetalda särskilda direktbidrag i stödområdena 1-3 avseende första halvåret 1995 skall avräknas från det nationella stödet. Det nationella stödet bör utbetalas med ett fjärdedels årsbelopp per kvartal. Överläggningar pågår för närvarande med EG-kommissionen om den närmare utformningen och infasningen av det nationella stödet.
Under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, bör anvisas ett belopp motsvarande den andel av stöden som finansieras av EG. Till följd av periodiseringen av utbetalningar kommer det faktiska återflödet från EG-budgeten under perioden att uppgå till 142 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Regionala stöd till jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett för-
slagsanslag på 1 452 000 000 kr.
B 10. Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket
Nytt anslag (förslag) 284 000 000
varav 142 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Med hänvisning till vad som anförts under punkten B 9 bör under detta nya anslag anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av regionala stöd till jordbruket.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 284 000 000 kr.
B 11. Miljöersättningar inom jordbruket
Nytt anslag (förslag) 800 000 000
varav 400 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under detta nya anslag bör medel anslås för ett miljöprogram enligt EG:s regler i den omfattning som anges nedan.
Regeringens överväganden
Vid ett EU-medlemskap skall Sverige införa ett miljöprogram i enlighet med förordningen (EEG) nr 2078/92 bestående av tre delprogram.
Ett delprogram skall stödja bevarandet av vissa från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefulla odlingslandskap och naturområden. Nuvarande
program för bevarande av sådana områden bör därvid vidareutvecklas på
basis av bl.a. det förslag som tagits fram av utredningen om förstärkta miljöinsatser i jordbruket. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126) skall också ett generellt arealstöd till vall och betesmarker kunna utgå inom miljöprogrammet i stödområdena 1—4 som i södra Sveriges s.k. LFA-områden. Inom ramen för anvisade resurser bör ett sådant stöd kunnå lämnas inom detta första delprogram. Delprogrammet kommer således att inriktas på marker som från miljösynpunkt är viktiga att bevara och där ersätt-
ningarna medför att miljöförbättringar kan åstadkommas. I ett andra delprogram skall stöd lämnas för att återställa och bevara miljön i miljökänsliga om- Bilaga 10 råden, I ett tredje delprogram skall stöd lämnas för ekologisk odling. Det nuvarande systemet med landskapsvårdande åtgärder och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet) införlivas i det nya systemet.
Sammanlagt bör för miljöprogrammet beräknas ett belopp av 800 miljoner kronor. Preliminärt beräknas fördelningen på de tre delprogrammen bli följan-
de.
Delprogram för landskapsvårdande åtgärder 500-550 miljoner kronor
Delprogram för miljökänsliga områden 50-100 miljoner kronor Delprogram för stöd till ekologisk odling 150-200 miljoner kronor
Regeringen kommer att utarbeta ett detaljerat förslag till miljöprogram som snarast skall föreläggas EG-kommissionen för godkännande.
Under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, bör anvisas ett belopp motsvarande den andel av ersättningarna som finansieras av EG.
Av programmet finansieras ca 50 I6 från EG-budgeten. Inom mål 6-området i norra Sverige är finansieringsgraden högre. Kostnaderna för den svenska statsbudgeten blir således ca 400 miljoner kronor. Under budgetperioden kommer dock att utbetalas miljöstöd vid två tillfällen, varför kostnaden på statsbudgeten blir 800 miljoner kronor. I förhållande till det förslag som presenterades i prop. 1994/95:19 bil. 9 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen innebär regeringens förslag en besparing på ca 1 000 miljoner kronor på årsbasis.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Miljöersättningar inom jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 800 000 000 kr.
B 12. Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar
Nytt anslag (förslag) 800 000 000
varav 400 000 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Med hänvisning till vad regeringen har anfört under punkten B 11. Miljöersättningar inom jordbruket bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering.
. Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr.
B 13. Arealersättning och djurbidrag m.m.
Nytt anslag (förslag) 8 540 000 000
varav 4 270 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från det nya anslaget föreslås att direktbidrag utbetalas i form av areal-, trädes- och djurbidrag. Bidragen bör redovisas under tre särskilda anslagsposter. Bidragen finansieras helt från EG-budgeten.
Arealersättning och ersättning för uttagen areal Arealbidrag lämnas för odling av spannmål, oljeväxter, baljväxter och oljelin. Vidare finns arealbaserade stöd för bl.a. spånadslin, odling av vicker m.m. En grundläggande förutsättning för stödet är att minst 15 970 av åkermarken tas ut livsmedels- och foderproduktion. För år 1995 har dock beslutats att kravet skall vara minst 12 96. Även för denna mark erhålls arealbidrag. Arealbidraget skall kompensera jordbrukare för de sänkta spannmålspriserna som CAP-reformen innebär. Bidraget är begränsat till en maximalareal som kallas basareal. Basarealen utgörs av medeltalet för faktisk odling av spannmål, oljeväxter, baljväxter och areal som ingick i offentligt trädesprogram under perioden 1989-1991. Den svenska basarealen uppgår till ca 1,8 miljoner ha. Omställningsarealen ingår i basarealen men för att få EU:s stöd kan arealen inte stå kvar i det inhemska systemet. Arealersättningen är 45 ecu multiplicerat med fastställd avkastning per hektar av spannmål och bidraget för uttagen areal är 57 ecu multiplicerat med spannmålsavkastningen per hektar. Följande stödbelopp per hektar kan beräknas vid en avkastning på 4 ton per hektar:
spannmål ca 2 000 kr baljväxter ca 2 900 kr uttagen areal ca 2 500 kr oljelin ca 3 700 kr oljeväxter ca 3 400 kr
Differentieringen av arealersättning och ersättning för uttagen areal Genom en indelning av landet i produktionsregioner med olika avkastningsnivåer kan areal- och trädesersättningarna lämnas med olika belopp i de olika regionerna. För Sveriges del skall enligt riksdagens beslut (rskr. 1994/95: 63) tre ersättningsnivåer tillämpas.
3 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 10
Anslagsberäkning
Bilaga 10
Kostnaderna för areal- och trädesersättningarna är till viss del beroende på hur basarealen utnyttjas. På årsbasis beräknas tills vidare arealersättningarna uppgå till 2 700 miljoner kronor och trädesersättningarna till 850 miljoner kronor. Under 18 månadersperioden kommer ersättningarna att lämnas för två växtsäsonger förutom slutbetalningen av stödet till oljeväxter. Den totala kostnaden kan därmed uppgå till 7 100 miljoner kronor. Ersättningarna förskotteras av det enskilda medlemslandet och utbetalas till största delen i slutet på det år som ersättningarna avser. Från EG:s jordbruksfond erhålls motsvarande belopp ca 1,5 månader efter att utbetalning skett.
Djurbidrag Djurbidrag lämnas för am- och dikor, handjur av nöt, tackor och getter. Sverige har erhållit följande bidragsrätter enligt EU-avtalet, nämligen
| am- och dikor | 155 000 |
| handjur | 250 000 |
| tackor | 180 000 |
Bidragen från EG är följande amkopremie 120 ecu/ko och år
ungnöt 10 mån 90 ecu/tjur
ungnöt 22 mån 90 ecu/tjur
Bidragen för tackor räknas fram med utgångspunkt i marknadspriserna och fastställs efter marknadsårets slut. Den totala kostnaden för djurbidrag har beräknats till 720 miljoner kronor per år. Under 18 månadersperioden kommer ersättningarna att lämnas för två år. Den totala kostnaden kan därmed uppgå till I 440 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Arealersättning och djurbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 8 540 000 000 kr.
B 14. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter
1994/95 Anslag 1525 000 000 1995/96 Förslag 1575 000 000
varav 1 050 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 I Anslaget B 11. Intervention m.m.
Under anslaget finansieras kostnaderna för intervention (dvs. offentlig lagring m.m.) och exportbidrag i enlighet med EG:s regler. Anslaget bör redo- Bilaga 10 visas under två särskilda anslagsposter. Anslaget finansieras helt från EGbudgeten.
Intervention Intervention innebär en påverkan på utbudet av och efterfrågan på jordbruksprodukter. Interventionsregleringarna syftar till att stödja vissa prisnivåer. Med intervention avses sådana åtgärder som EG:s uppköp och lagring av olika produkter samt stöd till privat lagring som innebär att företag förbinder sig att mot ersättning svara för lagring av bestämda produkter. Vid intervention är det EG som köper upp produkten från producenten eller från något efterföljande handelsled. Beslut om interventionsköp fattas av EG- kommissionen.
Exportbidrag För att täcka skillnaden mellan gemenskapspris och världsmarknadspris och möjliggöra export från EU till tredjeland kan exportbidrag lämnas. Det är kommissionen som bestämmer storleken på bidraget.
Regeringens överväganden Intervention Interventionsköp kommer för Sveriges del i första hand att omfatta spannmål. Inom animaliesektorn torde interventionsköp inte bli av någon större omfattning. Avgörande för belastningen på anslaget torde bli årsmånsvariationer inom Sverige såväl som inom andra medlemsstater. Av betydelse är också det svenska jordbrukets och den svenska livsmedelsindustrins konkurrensförmåga. Kostnader för intervention täcks i efterskott av EG:s jordbruksfonds garantisektion. Anslagsposten bör föras upp med 900 miljoner kronor.
Exportbidrag Liksom vad gäller intervention är en avgörande faktor för omfattningen på verksamheten det svenska jordbrukets och livsmedelsindustrins konkurrenskraft samt utvecklingen på den inre marknaden i sin helhet. Anslagsposten bör föras upp med 675 miljoner kronor.
| . Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 575 000 000 kr.
B 15. Köp och försäljning av mjölkkvoter
Nytt anslag (förslag) 1 000
Det nya anslaget föreslås användas för Jordbruksverkets köp och försäljning av mjölkkvoter till ett administrativt satt pris.
Regeringens överväganden För att en mjölkproducent skall ha rätt att sälja mjölk måste producenten inneha en mjölkkvot i enlighet med förordningen (EEG) nr 804/68. Enligt förordningen är det möjligt att under vissa förutsättningar överlåta sin mjölkkvot.
Vid behandlingen av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har riksdagen gett till känna (bet. 1994/95:UUS, rskr. 1994/95:63) att ett administrativt pris på mjölkkvoter bör tillämpas vid försäljning av dem. Detta innebär att staten kan komma att köpa och sälja frigjorda mjölkkvoter. Statens handläggning av kvoterna bör organiseras så att det inte uppstår några kostnader för staten.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Köp och försäljning av mjölkkvoter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m.
1994/95 Anslag 120 000 000 1995/96 Förslag 179 000 000
varav 120 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1 Anslaget Räntekostnader för förskotterade bidrag, m.m.
Under anslaget finansieras de räntekostnader som uppstår för staten till följd av att ersättning för utbetalda bidrag betalas ut från EG-budgeten i efterhand.
Regeringens överväganden
Bilaga 10
Ersättning för stöd som finansieras från EG:s garantisektion men som förskotteras från statsbudgeten avräknas i princip inom 1 1/2-2 månader. De stöd som är aktuella är arealersättningar, ersättning för uttagen areal och djurbidrag, intervention och exportbidrag samt miljöersättningar.
För de stöd som betalas ut från EG:s utvecklingssektion gäller två olika metoder. För Mål 5a utom stödet till förädling och marknadsföring förskotterar medlemsstaten utvecklingsfondens andel av stödet och avräkning sker för avslutat kalenderår. För stödet till förädling och marknadsföring inom Mål 5a betalar utvecklingsfonden 80 90 av sin andel i förskott och resterande 20 20 då ett program är avslutat.
På anslaget bör föras upp 179 miljoner kronor för räntekostnader.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m. för budgetåret
1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 179 000 000 kr.
C. Fiske
Bilaga 10
Inledning Den statliga verksamheten inom fiskets område utgörs i huvudsak av regleringar med stöd av lagstiftning och att ge ekonomiskt stöd till fisket, vattenbruket, fiskevården och forskningen. Vidare ingår internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning och information.
Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bl.a. så att den biologiska mångfalden bevaras. Vidare är målet att verka för tillgång på fisk av god kvalitet och utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket. Fiskeriverket som är den ansvariga centrala förvaltningsmyndigheten för fisket har visat att måluppfyllelsen i stort har varit god under senare år och att de verksamhetsmål som regeringen har ställt upp har tillgodosetts i allt väsentligt.
Riksdagen beslutade våren 1993 om en ny fiskelag (1993:787). Den trädde i kraft den 1 januari 1994. I lagen görs bl.a. rätten att bedriva ett yrkesmässigt fiske beroende av yrkesfiskelicens. Vidare ges möjlighet att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för fritidsfisket. Krav kan ställas på särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske. De föreskrifter som utfärdas av Fiskeriverket med stöd av fiskelagen och fiskeförordningen (1993:1097) har förenklats och begränsats kraftigt.
EU-avtalet medför att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. Resurspolitiken reglerar fördelningen av fiskresurser mellan medlemsländerna samt avtal med tredje land. De viktigaste delarna i marknadspolitiken är Överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar bl.a. till anpassning och modemisering av fiskeflottan samt investeringar i fiskberedning och vattenbruk. Härutöver finns det inom fiskeripolitiken regler om kontroll på fiskets område. EG:s gemensamma fiskeripolitik beskrivs utförligare i prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen Del 2.
Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap 1 Europeiska unionen lämnat förslag i vissa lagstiftningsfrågor för att möjliggöra tillämpningen av EU:s regelverk bl.a. inom den gemensamma fiskeripolitiken. Riksdagen har antagit förslagen (bet. 1994/95:JoU7,
rskr. 1994/95:126 och bet. 1994/95:UUS, rskr. 1994/95:63).
De tekniska förutsättningarna för ett yrkesfiskaravdrag liknande det i Danmark utreds.
Det svenska yrkesfiskets fångster uppgick år 1993 till ca 335 000 ton till ett värde av drygt 700 miljoner kronor. Det är en värdeminskning med 2 Zo jämfört med föregående år. Det svaga beståndet av torsk i Östersjön och den fortsatt svaga marknaden för sill och strömming gör sammantaget att yrkesfisket för närvarande befinner sig i en bekymmersam situation. Sjukdomen M 74 utgör ett allvarligt hot mot den vilda laxen i Östersjön. Försäljningsvärdet av vattenbrukets produktion uppgick år 1993 till ca 130 miljoner kronor.
Under innevarande budgetår inriktas arbetet på fiskets område på en fort- Prop. 1994/95:100
satt integrering i och anpassning till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Bilaga 10
Den beräknade utgiftsutvecklingen på fiskets område till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95-juni 96 |
| 106,0 | 88,0 | 279,9 | 186,4 |
Den föreslagna kraftiga utgiftsökningen inför budgetåret 1995/96 hänför sig dels till en förstärkning av Fiskeriverkets resurser inför medlemskapet i EU), dels till ett väntat stort återflöde från EU på fiskets område.
C 1. Fiskeriverket
| 1993/94 Utgift | 48 574 362 |
| 1994/95 Anslag | 53 272 000 |
| 1995/96 Förslag | 93 459 000 |
varav 62 160 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fiskerinäringen, fritidsfisket och fiskevården. Fiskeriverkets organisation och uppgifter framgår av förordningen (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket.
Det övergripande målet för Fiskeriverket är att verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bl.a. så att den biologiska mångfalden bevaras. Vidare skall verket verka för tillgång på fisk av god kvalitet och utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket.
Fiskeriverket har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 delat in sin verksamhet i fiskevård, resursutnyttjande, europasamarbete och internationellt utvecklingssamarbete. För vart och ett av dessa verksamhetsgrenar har följande verksamhetsmål lagts fast.
— Fiskeriverket skall vårda och bevara de nationella fiskbestånden. — Fiskeriverket skall verka för ett långsiktigt ansvarsfullt nyttjande av de na-
tionella fiskbestånden. — Fiskeriverket skall på fiskets område förbereda ett svenskt medlemskap i
EU. — Fiskeriverket skall stödja utvecklingsländers förmåga att utveckla ett bär-
kraftigt nyttjande av havet samt av kust- och inlandsvatten.
Fiskeriverket har i anslagsredovisningen redovisat ett anslagssparande på 646 637 kr.
Riksrevisionsverket bedömer i sin revisionsberättelse att årsredovisningen inte i allt väsentligt är rättvisande, Till grund för bedömningen ligger att Fiske-
riverket inte redovisat samtliga intäkter på ett rättvisande sätt samt att väsentligt belopp kostnadsförts utan någon utredning som styrker att beloppet utgör Bilaga 10 en kostnad för räkenskapsåret.
Fiskeriverket har i särskild ordning redovisat konsekvenserna för verket av ett svenskt EU-medlemskap. Fiskeriverket har beräknat det ökade resursbehovet till drygt 15 miljoner kronor för förstärkning inom områdena marknadsreglering, resurspolitik, strukturpolitik, FOU-verksamhet och kontroll på fiskets område.
På regeringens uppdrag har Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån utrett statistiken på fiskets och vattenbrukets områden. Statskontoret har utrett vissa frågor rörande kontroll på fiskets område. Uppdragen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 93 459 000 kr
Övrigt RRV:s invändningar mot Fiskeriverkets årsredovisning är av sådan art att verket bör vidta åtgärder snarast. Ett sådant arbete har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning kommer att undanröjas.
Resultatbedömning Regeringen har under hösten 1994 för riksdagen redovisat konsekvenserna på fiskets område vid ett medlemskap i EU (prop. 1994/95:19, bet. 1994/9S5:
KU17, rskr. 1994/95:64 och bet. 1994/95:UUS, rskr. 1994/95:63).
Fiskeriverket har för första gången lämnat en årsredovisning. Verksamhe-
ten under det redovisade budgetåret 1993/94 präglades av dels förberedelser
för och förhandlingar om ett medlemskap i EU, dels anpassningar av föreskrifterna på fiskets område till följd av att en ny fiskelag gäller från den 1 ja-
nuari 1994.
Regeringen bedömer att Fiskeriverket på ett förtjänstfullt sätt har presenterat resultaten av sin verksamhet i årsredovisningen. Den knyter väl an till de specifika krav regeringen presenterat i regleringsbrevet. Verket har i allt vä-
sentligt uppfyllt de verksamhetsmål som regeringen beslutat om. Innehållet i nästa årsredovisning bör koncentreras på en redogörelse av uppnådda resultat Bilaga 10 mer än på en detaljerad beskrivning av verksamheten. Årsredovisningens om-
fång bör därför kunna begränsas. Analysen bör kompletteras med en utvärde-
ring av prestationernas kvalitet och där så är möjligt styckkostnadsberäkningar. I fortsättningen bör Europasamarbete inte presenteras som en särskild verksamhetsgren. Regeringen har för avsikt att i regleringsbrevet för Fiskeriverket för budgetåret 1995/96 precisera verksamhetsmålen.
Konsekvenser för Fiskeriverket av ett EU-medlemskap Sverige kommer fullt ut att delta i EG:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari 1995. Konsekvenserna av medlemskapet blir stora för fiskeriadrninistrationen. Arbetsuppgifterna blir mer omfattande och i många fall ställs krav på kortare handläggningstid än i dag. Den svenska fiskeripolitiken har genom EES-avtalet delvis anpassats till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Prisregle-
ringen på fisk har avskaffats och en ny marknadslag på fiskets område har
införts. Med stöd av denna har fyra producentorganisationer bildats. Producentorganisationerna utgör grundpelare inom EG:s gemensamma marknadsordning på fiskets område.
Fiskeriverket tillfördes genom 1992 års budgetproposition 5,9 miljoner kronor avseende bl.a. kompetensförstärkning, informationsinsatser och investeringar i dataprogram. Fiskeriverket bör mot denna bakgrund och med tanke på det statsfinansiella läget tillföras ett betydligt mindre belopp än vad verket i sin rapport har ansett vara motiverat av ett medlemskap i EU. Enligt regeringens bedömning bör Fiskeriverket förstärkas med 9 miljoner kronor inför medlemskapet, varav 1 miljon kronor utgör förstärkning av kvalitetskontrollen på fiskets område.
Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen bl.a. lämnat förslag till en lag om EG:s förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken. Den svenska regleringen kommer i stor utsträckning att ersättas av dessa förordningar. Det finns emellertid behov av vissa kompletteringar.
Fiskeriverket har ansvaret för att genom granskning av fiskeloggböcker övervaka att fastställda kvoter inte överskrids. Merparten av fisketillsynen sker dock till sjöss genom Kustbevakningens försorg. Tillsynen innefattar
bl.a. kontroll av att fisket sker på tillåten tid och plats och med tillåtna redskap. Ett medlemskap i EU föranleder inte Sverige att förändra denna be-
toning på att fisketillsynen huvudsakligen skall ske till sjöss.
Fisk som landas skall vara sorterad efter storlek och färskhet samt vara
märkt. Fiskeriverket disponerar i dag 1,5 miljoner kronor för att utföra denna
kvalitetskontroll. EG:s fiskeripolitik anger inte någon nivå för hur omfattande den nationella kontrollen skall vara. Den svenska kvalitetskontrollen är klart mindre omfattande än i jämförbara medlemsländer. Det är emellertid väsent-
ligt att kontrollen organiseras så att en effektiv kontroll kan åstadkommas med så begränsade ekonomiska resurser som möjligt. För att nå en godtagbar kon- Bilaga 10 trollnivå bör därför kvalitetskontrollen förstärkas med 1 miljon kronor. Kvalitetskontrollen bör dessutom förstärkas genom att Kustbevakningen vid vissa tillfällen, som ett led i sin ordinarie verksamhet, bistår Fiskeriverket.
Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen, efter att Sjöverksamhetskommittén (dir. 1993:136) har lämnat sitt förslag, med definitiva förslag till ansvarsfördelning mellan olika myndigheter vad gäller kontroll på fiskets område och dimensioneringen av den.
Riksdagen beslutade hösten 1992 om principer för ansvarsfördelning och finansiering av den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 1992/93:122). Med anledning härav beräknades i 1994 års budgetproposition under detta anslag 3 828 000 kr för fiskestatistik. Det förslag som har presenterats av Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån (SCB) utgör ett gott underlag för Fiskeriverkets fortsatta arbete att förbättra det nuvarande systemet. Det ankommer vidare på Fiskeriverket att inom ramen för myndighetsanslaget besluta om statistik på fiskets och vattenbrukets område.
EG:s förordningar på fiskets område kräver bl.a. rapportering av fångstuppgifter till ansvarig myndighet. De nuvarande svenska informationskällorna (loggbok och avräkningsnota) behöver därför modifieras och integreras.
I prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen har regeringen föreslagit att länsstyrelserna får det administrativa ansvaret för flertalet EU-stöd inom Jordbruksdepartementets område och att Statens jordbruksverk och Fiskeriverket skall svara för samtliga utbetalningar.
EU-stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av fiskerisektorns struktur. Även EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet bör kunna vara aktuellt för vissa fiskeberoende områden.
EU-stöden på fiskets område är relativt begränsade till sin omfattning jämfört med stöden på jordbruksområdet. Den svenska målsättningen med stöden för den kommande fyraårsperioden kommer att presenteras för EU-kommissionen under våren 1995 i form av en sektorplan för fiskeri- och vattenbruksnäringen. Planen arbetas fram gemensamt av Jordbruksdepartementet och Fiskeriverket i nära samarbete med berörda näringsorganisationer samt med underlag från länsstyrelserna. Om planen skall fungera som det styrinstrument det är tänkt är det nödvändigt att handläggning av EU-stöd sker både på den centrala nivån (Fiskeriverket) och hos länsstyrelserna. Det är viktigt att de regionala och lokala aspekterna får en framträdande roll vid bedömningen av vilka projekt som skall genomföras. Även på fiskets område är det angeläget att de regionala insatserna sker samordnat med de strukturfonder inom vilka länsstyrelserna verkar. Administrationen av de EU-stöd som hänförs till mål 5a på fiskets område bör därför fördelas mellan Fiskeriverket och länsstyrel-
serna. Länsstyrelserna bör handlägga och besluta om stöd till vattenbruk,
beredningsindustrin och infrastruktur. Häri kan ingå att finna utrymme för
regional eller lokal delfinansiering av projekt. Fiskeriverket skall ange inom vilka ramar verksamheten skall ske så att projekten bidrar till att uppfylla de Bilaga 10 krav som ställts i den av Gemenskapen godkända sektorsplanen liksom att de står i överensstämmelse med övergripande nationella mål. Fiskeriverket bör besluta om stöd till övriga strukturåtgärder inom mål Sa, huvudsakligen frågor om omstrukturering av fiskeflottan. Som central sektorsmyndighet har Fiskeriverket en särskilt samordnande, stödjande och rådgivande roll gentemot länsstyrelserna inom det fiskeripolitiska området.
Länsstyrelserna granskar uppgifterna i fiskeloggböckerna innan dessa skickas vidare till Fiskeriverket för registrering. Mot bakgrund av EU:s krav på snabb inrapportering av fångstuppgifterna bör loggböckerna i fortsättningen skickas direkt till Fiskeriverket för granskning. Även i övrigt bör Fiskeriverket verka för att hanteringen av loggboksblanketterna blir så snabb och smidig som möjligt. Länsstyrelsernas uppgifter i denna del upphör därmed. Länsstyrelserna har uppskattat att sammanlagt tre årsarbetskrafter har behövts för loggboksgranskning. Av denna anledning bör det överföras 1,2 miljoner kronor från länsstyrelseanslaget till Fiskeriverket.
Regeringen beslutade den 10 november 1994 att uppdra åt generaldirektören Per Wramner att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Uppdraget har redovisats och remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga. Länsstyrelserna förordnar i dag fisketillsynsmän som har till uppgift att övervaka fisket utefter kusterna och i insjöar. Finansiering av fisketillsynen bör som ett led i regional och lokal fiskevård beaktas då ställning tas till införandet av en allmän fiskevårdsavgift.
Loaxfisket i Östersjön
Fiskeriverket redovisade den 16 maj 1994 på regeringens uppdrag en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön och föreslog en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Fiskeriverket beslutade den 2 juni 1994 att avlysa laxfisket under år 1994 i samtliga älvar med vild lax i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län och i de befintliga fredningsområdena utanför dessa älvar.
Vid mötet med Fiskerikommissionen för Östersjön i september 1994 agera-
de Sverige kraftfullt för en begränsning av havsfisket efter lax men lyckades inte fullt ut få gehör för ståndpunkterna bland övriga Östersjönationer. Kommissionen beslutade dock att rekommendera att 1995 års totaluttag begränsas från 600 000 laxar till 500 000 laxar i Östersjön. Kommissionen beslutade också att tillsätta en särskild arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap med
uppgift att se över förvaltningen av lax i Östersjön.
Fiskeriverket beslutade den 18 november 1994 att allt svenskt fiske efter
lax i södra Östersjön är förbjudet t.o.m. den 31 mars 1995. Verket beslutade
vidare att förbjuda fiske efter lax under hela år 1995 i samtliga älvar med vild
lax i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län och i de befintliga fredningsområdena utanför dessa älvar. Bilaga 10
Fiskeriverket bedriver tillsammans med bl.a. Naturvårdsverket ett omfattande forskningsprojekt med syfte att undersöka orsakerna till sjukdomen M74 bland laxungar och finna åtgärder för att komma till rätta med överdödligheten. Fiskeriverket arbetar även med uppbyggnad av genbanker för den vilda laxen.
Regeringen avser att inom EU verka för en långsiktig strategi för laxfisket och vården av den naturreproducerande laxen i Östersjön. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren 1995 med övergripande riktlinjer för laxfisket.
Slutsatser Fiskeriverkets verksamhet kommer i hög grad att påverkas av ett EU-medlemskap. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om de administrativa konsekvenserna av ett EU-medlemskap bör de nuvarande verksamhetsmålen för Fiskeriverket endast omfatta budgetåret 1995/96.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 96.
Vad gäller RRV:s invändningar mot Fiskeriverkets årsredovisning finner regeringen att RRV:s påpekanden är av sådan art att dessa skyndsamt bör föranleda åtgärder. Ett sådant arbete har inletts och vad som orsakat revisionsanmärkning kommer att undanröjas.
Förslag tilt riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Fiskeriverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
93 459 000 kr.
C 2. Främjande av fiskerinäringen
1993/94 Utgift 4 243 204 Reservation 1309 665 1994/95 Anslag 3 684 000 1995/96 Förslag 5 684 000
varav 3 769 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för att täcka kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet på fiskets område.
Fiskeriverket föreslår att medel för bidrag till fisketillsyn bör överföras till myndighetens förvaltningsanslag i syfte att finansiera en förstärkning av sta-
tistikhanteringen. Bestämmelserna om bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten är inte längre ändamålsenliga. Bilaga 10
Regeringens överväganden Medel för bidrag till länsstyrelserna för fisketillsyn bör i fortsättningen inte föras upp under detta anslag. Möjligheterna att lämna bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten är inte längre aktuella, varför möjlighet till bidrag för ändamålet inte bör finnas i fortsättningen. Medlen för forskning bör i så stor utsträckning som är möjligt och lämpligt användas i kombination med forskningsmedel från EU:s budget för att öka effekten och utbytet av dem.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 5 684 000 kr.
C 3. Strukturstöd till fisket m.m.
| 1993/94 Utgift | 24 711 960 |
| 1994/95 Anslag | 26 391 000 |
| 1995/96 Förslag | 53 837 000 |
varav 35 891 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget lämnas statligt stöd till investeringar i fiskeföretag, fångstbegränsning, skrotning av fiskefartyg samt skador på fiskeredskap och vattenbruksanläggningar. Stödet lämnas i form av bidrag och statlig garanti för lån. Betämmelser om detta finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Från anslaget lämnas också ersättning i samband med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov. Från anslaget täcks vidare kostnader för förluster på grund av statlig garanti för lån till fiskeföretag och fiskberedningsföretag.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
Regeringens överväganden Under år 1993 lade EU fast nya riktlinjer för strukturpolitiken på fiskets område och inrättade en särskild fond för denna, Financial Instrument for Fisheries Guidance (FIFG). FIFG finansierar den del av fiskets strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av fiskerisektorns struktur.
De mål som gäller för strukturpolitiken är - att bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och dess ut- Bilaga 10
nyttjande, — att stärka utvecklingen av ekonomiskt livskraftiga företag inom sektorn,
samt — att förbättra marknadsutbudet och förädlingsvärdet för fiskets och vatten-
brukets produkter. Strukturstödet kan ges till följande områden, nämligen - omstrukturering och förnyelse av fiskeflottan, —- modernisering av fiskeflottan, — förbättring av de villkor under vilka fiskets och vattenbrukets produkter
förädlas och marknadsförs, — utveckling av vattenbruket samt skydd och utveckling av marina resurser i
kustvatten, — försöksfiske, — utrustning i fiskehamnar, samt — studier av nya marknader.
EU har även slagit fast mål och regler för hur gemenskapens fiskerisektor skall omstruktureras under perioden 1994-1996 i syfte att uppnå en varaktig balans mellan fiskresurserna och dess utnyttjande.
EU:s medlemsländer skall i ett s.k. programdokument redogöra för kommissionen hur man avser att praktiskt utforma strukturpolitiken. Det nuvarande programdokumentet gäller för åren 1994-1999. Planen skall bl.a. innehålla en beskrivning av fiskerisektorn, de mål landet har fastslagit för sin strukturpolitik samt de medel man avser använda för att nå de fastställda målen.
Det övergripande målet för den svenska fiskeripolitiken stämmer väl överens med de mål som EU har lagt fast för strukturpolitiken på fiskets område. Det övergripande målet bör därför bestå och vara utgångspunkt för strukturplanen. De medel som finns under detta anslag bör användas för att uppnå målet. Medfinansieringen från EU varierar beroende på om åtgärden är offensiv i form av t.ex. ett nybygge eller defensiv i form av t.ex. skrotning av fiskefartyg. Medlen bör användas i första hand för att engångsvis eller under en kort period stödja en småskalig företagsamhet inom fisket och vattenbruket.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Serukturstöd till fisket m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 53 837 000 kr.
Bilaga 10
m.m.
Nytt anslag (förslag) 120 000 000
varav 80 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Med hänvisning till vad regeringen har anfört under punkten C 3 bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. för budget-
året 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 120 000 000 kr.
C 5. Bidrag till fiskevård
C 6. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.
Regeringen beslutade den 10 november 1994 att uppdra åt generaldirektören Per Wramner att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Uppdraget har redovisats och remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga.
I avvaktan på att beredningen slutförs bör ifrågavarande anslag föras upp med oförändrade belopp.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,
1. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1995/96 beräknar ett reserva-
tionsanslag på 5 418 000 kr,
2. till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret
1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 500 000 kr.
D. Sametinget och rennäringen m.m.
Bilaga 10
Inledning Samerna har bebott norra delarna av Skandinavien innan de nordiska staterna växte fram. Deras viktigaste näringar har varit jakt, fiske och renskötsel. Samerna har i betydande grad lämnat sina traditionella bosättningsområden. Endast en minoritet av den samiska befolkningen i Sverige ägnar sig numera åt renskötsel. Av en total samisk befolkning på omkring 17 000 personer är
endast ca 2 500 sysselsatta inom renskötseln. Det finns 4 000-5 000 samer i
Finland, 30 000-50 000 i Norge och 2 000 i Ryssland.
Samerna är sålunda spridda över fyra länder. Även om de som medborgare i resp. land deltar i samhällslivet där har de bevarat en egen kultur, särskilt de samer som ännu ägnar sig åt de gamla näringarna. Till denna kultur hör också samiskt språk.
Det område inom vilket rennäringen utövas i Sverige sträcker sig från Idre i Dalarna till Treriksröset och från riksgränsen mot Norge till Norrlands kustland. Detta område är uppdelat på 51 samebyar. En sameby är dels ett geografiskt område, dels en ekonomisk och administrativ sammanslutning. Samebyn har bl.a. till ändamål att för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln.
Renskötselrätten är en för den samiska befolkningen kollektiv rätt som bygger på urminnes hävd. Samernas rättigheter när det gäller att låta sina renar beta över stora områden liksom rätten att jaga och fiska grundas inte primärt på lagstiftning eller på upplåtelser i särskilda avtal. Däremot är renskötselrättens utövande reglerad och preciserad genom den vid varje tid gällande lagstiftningen.
Renbeteslagstiftningen har delat upp samerna i renskötande och icke renskötande samer, en uppdelning som fortfarande har stor betydelse i olika avseenden. Bl.a. förutsätts medlemskap i sameby för rätten att bedriva renskötsel,
Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet som inträttades år 1993. Ledamöterna utses genom val bland den samiska befolkningen. Sametinget har till uppgift att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Vidare skall Sametinget medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, bl.a. rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten.
Bidrag till samisk kultur, forskning och samiska organisationer anvisas på elfte huvudtiteln. Kultur- och organisationsbidrag anvisas också ur Samefonden. Det är Sametinget som beslutar om dessa bidrag.
Nordiska samerådet inrättades år 1956. Samerådet är samernas gemensamma organ som har att tillvarata samernas ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Nordiska samarbetsorganet för same- och rennäringsfrågor bildades år 1964 med anledning av en rekommendation i Nordiska rådet. I syfte att stärka och bevara den samiska kulturen skall samarbetsorganet behandla för samebe-
folkningen i Finland, Norge och Sverige gemensamma frågor som rör rennäringen, kulturen, språken samt skol- och undervisningsförhållandena. Bilaga 10
Nordiskt organ för renforskning upprättades av regeringarna i Finland, Norge och Sverige den 1 juli 1980. Grönland blev medlem år 1988. Organet skall främja utveckling och samordning av renforskning till nytta för rennäringen i de nordiska länderna.
Enligt 1972 års svensk-norska renbeteskonvention har svenska samer viss rätt till renbete sommartid i Norge och norska samer rätt till bete vintertid i vissa områden i Sverige. Konventionen gäller till år 2002. Visst arbete har påbörjats inför en omförhandling av konventionen.
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Sametinget och rennäringen m.m, till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: :
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95—-juni 96 |
| 97,5 | 87,2 | 130,7 | 87,6 |
D 1. Sametinget
| 1993/94 Utgift | 6 077 517 |
| 1994/95 Anslag | 9 677 000 |
| 1995/96 Förslag | 15 082 000 |
varav 9 978 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996
Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. Enligt sametingslagen (1992:1433) har Sametinget till uppgift att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas.
Sametinget föreslår att anslaget förs upp med 20 437 000 kr för att öka insatserna för att stärka det samiska språket och för ökade kostnader för informationsverksamhet, arkiv, partistöd samt för utredningar och utbildningsinsatser,
49 4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 10
Regeringens överväganden
Bilaga 10
Sammanfattning
Övergripande mål
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas.
Resurser 1995/96 Ramanslag 15 082 000 kr
Riksrevisionsverket har vid sin granskning av Sametingets årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av medel på detta anslag har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt verkets uppfattning får anslaget inte disponeras för partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 får anslaget användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen gör följande bedömning. Sametingets medel bör inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör även i fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sametinget för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
15 082 000 kr.
D 2. Främjande av rennäringen
1993/94 Utgift 8 726 527 Reservation 6 908 225 1994/95 Anslag 11 017 000 1995/96 Förslag 18 025 000
varav 12 517 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
En del av anslaget fördelas på användningsområden genom beslut av Statens jordbruksverk efter årliga överläggningar med Sametinget. Användningsområdena skall avse åtgärder till främjande av rennäringen. Exempel på åtgärder som finansierats från anslaget är upplysning och rådgivning, katastrofskadeskydd vid svåra renbetesförhållanden, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksförbund, inventering och kartläggning av vinterbetesmarker, utvecklingsprogram för samebyar samt särskilda ändamål i övrigt som gagnar renskötande samer. Anslaget används också för underhåll av riksgränsstängsel med anledning av bl.a. 1972 års svensk-norska renbeteskon-
vention, för underhåll av vissa renskötselanläggningar samt för statens del av Prop. 1994/95:100
kostnaderna för samebyarnas utvecklings- och markanvändningsplanering. — Bilaga 10
Regeringens överväganden Renbetesinventeringar Bakgrund I skrivelse den 17 mars 1994 (rskr. 1993/94:186) har riksdagens talman anmält riksdagens beslut med anledning av bostadsutskottets betänkande (bet. 1993/94:BoU11) Anslag till främjande av rennäringen m.m. Beslutet innebär bl.a. att riksdagen som sin mening har gett regeringen till känna vad utskottet har anfört om renbetesinventering. Utskottet har uttalat att det är viktigt att arbetet med renbetesinventeringarna fortsätter. Inventeringarna måste utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantal inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet bör metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åtgärder bör föreläggas riksdagen.
Regeringen har, mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande, uppdragit åt Jordbruksverket att utarbeta en plan för renbetesinventeringar och därvid ange lämpliga metoder för inventeringarna. Planen skall bygga på en ekonomisk ram som skapas av dels de medel som avsätts vid de årliga överläggningarna mellan verket och rennäringen om användningen av de medel som anvisas under detta anslag, dels andra medel som med säkerhet ställs till förfogande för ändamålet. Möjligheterna att utnyttja utförda och pågående inventeringar som görs för annat ändamål skall tas tillvara.
Jordbruksverkets redovisning av uppdraget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Statens fastighetsverk, Sametinget, Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Skogsindustrierna och Skogsägarnas Riksförbund.
Regeringens bedömning: Renbetesinventeringar bör även i fortsättningen ligga till grund för fastställande av det högsta tillåtna renantal i en sameby som vegetationen långsiktigt kan tåla. Inventeringen bör kunna användas även i miljöövervakningen. Jordbruksverket fortsätter sitt utvecklingsarbete tillsammans med Sametinget, Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser för att åstadkomma en lämplig metodik.
Jordbruksverkets förslag: Överensstämmer huvudsakligen. med regeringens bedömning. Bilaga 10
Remissinstanserna: Sametinget, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att befintliga vegetationskartor bör användas som grund för inventeringsarbetet. I Västerbottens län bör det enligt dessa myndigheter undersökas om satellitbilder kan användas. Naturvårdsverket och Skogsägarnas riksförbund anser att satellitbilder bör ligga till grund för renbetesinventeringen.
Skälen för regeringens bedömning: Dagens situation Länsstyrelsen bestämmer enligt 15 § andra stycket rennäringslagen (1971: 437) det högsta antal renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde. När det högsta renantalet fastställs skall hänsyn tas till andra intressen.
De högsta renantal som gäller för närvarande har till stor del baserats på mycket översiktliga bedömningar. Lantbruksuniversitetet prövade under 1970-talet olika metoder för linjetaxering för beräkning av lavförrådet per hektar. Renens näringsbehov bedömdes med hjälp av resultat från renforskningen. Vissa av dessa inventeringar lades till grund för beslut om högsta till- [åtna renantal.
År 1981 påbörjades renbetesinventeringar baserade på vegetationskartor framställda med hjälp av infraröda flygbilder och kompletterade med fältundersökningar. För varje sameby räknas sedan fram hur många renar som kan hållas på bete utan att lavtillgångarna minskar. Vegetationskarteringen har slutförts i Norrbottens län. I Jämtlands län beräknas arbetet vara klart om fyra år. Renbetesinventeringar avseende vinterbetesmarkerna har på detta sätt gjorts i 13 samebyar i Norrbottens län och en i Jämtlands län. De har inte lett till nya beslut om högsta tillåtna renantal eftersom de har bedömts som alltför osäkra. Det är främst beräkningarna om den årliga tillväxten och renarnas betesintag som har ifrågasatts.
Det finns flera tänkbara kunskapskällor för renbetesinventering.
Vegetationskartan i skala 1:100 000 omfattar 26 vegetationstyper och täcker hela fjällområdet men inte de skogsområden där rennäringens vinterbetesmarker i huvudsak finns.
En annan vegetationskarta i skala 1:50 000 omfattar ett 50-tal vegetationstyper och täcker den del av Norrbottens län som inte täcks av den nyss nämnda kartan. Hela Jämtlands län nedanför fjällområdet kommer att vara täckt av denna karta före år 1999. Kartan visar renarnas vinterbetesmarker och här lagts till grund för de nämnda renbetesinventeringarna. Stora delar av renarnas barmarksbeten finns inte med. För närvarande finns det inget beslut om att ta fram motsvarande karta för Västerbottens län.
I Västerbottens län finns det en lavmarkskarta (”skogstypskarta”) i skala 1:100 000 som täcker en del av länet. Kartan, som visar utbredningen av lav- Bilaga 10 marker, täcker inte alla vinterbetesmarker.
Flygfotografering med svartvit film sker kontinuerligt som underlag för framställning av allmänna kartor. Samma områden fotograferas ungefär vart femte år. Infraröd flygfotografering genomfördes under 1980-talet över hela landet. Någon kontinuerlig sådan omfotografering sker inte. Satellitdata från Landsat- och Spotsatelliterna registreras kontinuerligt.
Riksskogstaxeringen genomför löpande en heltäckande provytetaxering av skogarna i Sverige. Tillsammans med satellitdata och kartor är det bl.a. möjligt att skatta skogs- och vegetationstyp för mycket små områden (30x30 m).
I Norrbottens län finns en databas genom vilka flera GIS-system inom länet är tillgängliga samtidigt. Detta system omfattar bl.a. den grundläggande redovisningen för hur samebyarna använder markerna samt uppgifter om skogsavverkningar och våtmarksinventering.
Krav som bör ställas på renbetesinventeringar
Renbetesinventeringarna bör tillgodose sektorns behov av underlag för att bedriva en bärkraftig och långsiktigt uthållig rennäring. Inventeringarna bör samtidigt kunna utgöra ett objektivt underlag för skiftande användningsom-
råden. De bör kunna användas både för att ompröva det högsta tillåtna ren-
antalet och för andra ändamål, t.ex. naturvården.
Riksdagen har beslutat om en strategi för biologisk mångfald som behandlar även frågan om högsta renantal. Strategin anger att antalet renar inte får överskrida vad naturen kan bära i form av betestryck (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). När högsta renantal bestäms skall utgångspunkten vara vad naturen tål för att den biologiska mångfalden skall kunna behållas och att ett uthålligt nyttjande av betesresurserna inte skall äventyras. Renantalet skall anpassas till den varierande tillgången på bete. Endast tillväxten får användas för bete, så att vegetationen inte utarmas och så att representativa naturtyper bevaras i tillräcklig omfattning. Tillgodoses inte dessa grundläggande krav är renantalet för högt och måste omprövas. Renantalet skall inte styras bara av ekologiska förutsättningar utan också av hänsyn till andra samhällsintressen, t.ex. skogsbruk. Riksdagen har lagt fast en ny rennäringspolitik som i allt väsentligt bygger på dessa förutsättningar (prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m., bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115).
Renbetesinventeringar är ett värdefullt hjälpmedel t.ex. vid samråd mellan rennäringen och skogsbruket om avverkningsplaner m.m, och vid skogsvårdsstyrelsens handläggning av ärenden om tillstånd till vissa avverkningar. En inventering kan också utnyttjas som underlag för samebyarnas planering av hur betesmarkerna bäst skall användas. Uppgifterna i en inventering om betets fördelning inom olika årstidsområden kan användas när länsstyrelsen fastställer gränser mellan samebyar.
Renbetesinventeringarna skall också kunna användas i miljöövervakningen, t.ex. för att studera förändringar av den areella utbredningen av olika Bilaga 10 natur- eller vegetationstyper till följd av rennäringens markanvändning eller annan miljöpåverkan. Då är det viktigt att det finns uppdaterade underlag som är framtagna vid olika tidpunkter. Det är lättast att jämföra underlag som är av
samma slag, t.ex. satellitbilder tagna vid olika tidpunkter. För miljöövervak-
ning är det i första hand markerna ovanför barrskogsgränsen som är av intresse, Uppgifter om dessa marker har mindre betydelse för fastställande av högsta tillåtna renantal.
Inventeringarna kan också behövas för bedömningar i frågor som rör den hänsyn som skall tas vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifter om detta får inte inverka på de grundläggande förutsättningarna för renskötsel med tillåtet renantal, men begränsningar i renskötseln får göras med hänsyn till vad naturen faktiskt tål. Om inventeringarna visar att skador har uppstått kan begränsningar i renskötseln således göras genom föreskrifterna. Tillämpningen av föreskrifterna bör också följas upp fortlöpande.
De uppgifter som tas fram i en renbetesinventering kan alltså användas för flera olika ändamål. Användbarheten är beroende av vilken metod som an-
vänds och hur ofta man önskar följa upp förändringar i vegetationen. En in-
ventering med flera syften blir sannolikt billigare än flera separata inventeringar.
Hur renbetesinventeringar bör göras Den långsiktiga beteskapaciteten kan enligt Jordbruksverket beräknas med hjälp av uppgifter om sammansättning och utbredning av olika vegetationstyper och graden av betning. Sammansättningen och utbredningen kan beräknas med hjälp av fältinventering, flygbilder eller satellitbilder. Olika slag av vegetationsytor har olika tillväxthastighet. Enligt Jordbruksverket finns det betydande kunskaper internationellt och nationellt om hur man kan utnyttja flygbilder för beräkning av tillväxten. Dessa kunskaper bör ställas samman så att de kan tillämpas för renbetesinventeringarna. Även kunskaperna om renarnas Årliga betning av olika växter bör uppdateras enligt verket.
I Norge används satellitbilder för att kartlägga vegetationen. Satellitdata överförs till en vegetationskarta och viss kontroll sker i fält. Denna vegetations-: kartläggning används för planering och kontroll av rennäringen.
Jordbruksverket och Reindriftsadministrasjonen i Norge har ingått ett avtal om att de områden som får användas för norsk renskötsel i Sverige, och områden som får användas för svensk renskötsel i Norge, skall inventeras med den norska metoden. Inventeringen beräknas vara slutförd sommaren 1995. Inventeringarna avses utgöra underlag för tillämpning av den svensk-norska renbeteskonventionen.
Lantbruksuniversitetet har föreslagit en inventeringsmetod som grundas på analys av satellitbilder i kombination med en objektiv provytetaxering och kartering av renbetesenheter. Information från satellitbilder sammanställs med
kartdata och grupperas i inventeringsenheter som inventeras genom objektiv mätning på provytor i fält. Information om många områden kan också hämtas Bilaga 10 från riksskogstaxeringen. Med utgångspunkt i betets täckningsgrad och andra mätvärden beräknas mängden bete och produktionen av bete. Även betets tillgänglighet för renarna uppskattas. En andel av provytorna återinventeras årligen för att mäta olika förändringar. All information lagras i digital form för att lätt kunna ajourhållas. På karta anges och beskrivs renskötselenheter om ca 25-500 ha. Till varje enhet kopplas tabellinformation av betydelse för renskötsel, skogsbruk och naturvård. Informationen kan avse betestyp, tillgänglighet för renbete, betningsgrad, känslighet för olika typer av skogsbruksåtgärder och restriktioner beslutade med stöd av naturvårdslagen. Stickprovsinventeringen sker löpande med fullständig täckning under en omdrevsperiod på 3-5 år. Detta gör det möjligt att få en årlig uppföljning och ajourhållning.
Jordbruksverket anför sammanfattningsvis att en inventeringsmetod grundad på satellitbilder inte är tillräckligt prövad i skogsområden. Möjligheten att använda Lantbruksuniversitetets förslag till inventeringsmetodik måste klarläggas och kostnadsberäknas genom förstudier och praktiska försök innan beslut kan fattas om den metoden skall användas. Vegetationskartor som täcker hela renskötselområdet finns tillgängliga tidigast om 4-5 år. Det går inte att nu avgöra när renbetesinventeringen i Västerbottens län kan vara klar om den skall grundas på vegetationskartor. Rennäringen är främst intresserad av produktionen av lavar i vinterbetesområdena och avbetningen där. Rennäringsmyndighetens sektorsansvar för miljön innebär dock att den skall följa utvecklingen av hela betesresursen inkl. barmarksbetet och slitage i de områdena.
Jordbruksverket drar den slutsatsen att det saknas kunskapsunderlag för ett snabbt beslut om lämplig inventeringsmetodik. En sådan metod kan dock utvecklas genom uppdatering av forskningsunderlag om betesproduktion och betning. När detta har skett är det lättare att bedöma vilket underlag som behövs i form av exempelvis vegetationskartor eller satellitbilder och vilken användbarhet informationen i redan utförda inventeringar har. En samordning med norska inventeringar bör eftersträvas och inventeringen av konventionsområdena i Sverige bör utvärderas så att det går att avgöra om metoden direkt kan tillämpas på övrig renbetsmark i Sverige. Förstudier och försök kan behöva göras i fält. Dessa bör då omfatta både sommar- och vinterbete.
Jordbruksverket kan givetvis inte ange kostnaderna för en metod för renbetesinventering som ännu inte har valts ut. Verket avser att utveckla den inventeringsmetod som beaktar behovet av såväl en beräkning av högsta tillåtna renantal som miljöövervakning. Med den ambitionsnivån kan kostnaderna kanske komma att uppgå till 5 miljoner kronor per år under några år och därefter till kanske 2 miljoner kronor per år.
Regeringen anser att det är angeläget att en inventeringsmetod skapas som kan användas både för rennäringens behov och för miljöövervakning i övrigt. Det kommer då att ställas särskilda krav på inventeringen eftersom de skilda intressena måste tillgodoses på olika sätt. Satellitbilder tagna vid olika tidpunk-
ter borde av praktiska och ekonomiska skäl vara att föredra som underlag. Prop. 1994/95:100
Det är en fördel om inventeringar görs enligt en metod som är accepterad i Bilaga 10 både Sverige och Norge och som utgår från en samsyn i fråga om strategi för bevarande av biologisk mångfald. Jordbruksverket bör mot denna bakgrund fortsätta sitt utvecklingsarbete i samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser. För att detta skall vara möjligt bör Jordbruksverket tillföras ett engångsbelopp på 1,5 miljoner kronor.
Riksgränsstängsel Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m.m. anslutande protokoll, skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel. Stängslen utsätts för stora påfrestningar vilket leder till avsevärda skador, främst i samband med snösmältningen. Vissa sträckningar bör byggas om. Mot bakgrund av konventionen bör staten fortlöpande betala de verkliga kostnaderna för att hålla stängslen.
Katastrofskadeskydd och rådgivning Jordbruksverket och Sametinget utreder gemensamt under vilka förutsättningar katastrofskadestöd till bl.a. utfodring vid svåra vinterbetesförhållanden bör lämnas av staten och i vilken utsträckning det kan medfinansieras av rennäringen. Rådgivningen är huvudsakligen inriktad på att uppnå en bättre hjordsammansättning genom individmärkning och strategiskt slaktuttag. Genom vägning av individuella djur får samebyarna bättre förutsättningar att inrikta renskötseln på hög köttproduktion och samtidigt begränsa renantalet till vad markerna tål. För den långsiktiga hushållningen och rennäringens ekonomiska avkastning är det väsentligt att denna rådgivning kan fortsätta och sålunda inriktas mot att förebygga de effekter som betesbrist kan ge upphov till.
Överläggningar m.m. Sametinget har tidigare meddelat att förutsättningar för överläggningar med Jordbruksverket om användning av medel under anslaget inte föreligger. Myndigheterna har emellertid för budgetåret 1994/95 kommit överens om att avsätta medel till rådgivning, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksförbund och till premie för trygghetsförsäkring för renskötande samer för resten av budgetåret. Därigenom erhöll förbundet tid att överväga en annan lösning av frågan om försäkringsskyddet.
Anslaget bör ökas med 1,5 miljoner kronor för arbetet med att ta fram en inventeringsmetod för renbetet och således föras upp med sammanlagt 18 025 000 kr.
. . Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
till Främjande av rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 18 025 000 kr.
D 3. Prisstöd till rennäringen
| 1993/94 Utgift | 29 844 249 |
| 1994/95 Anslag | 38 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 57 000 000 |
varav 38 000 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Anslaget används för pristillägg på renkött. Bestämmelser om prisstödet finns i förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött.
Antalet slaktade renar under budgetåret 1993/94 uppgick till ca 98 300. Av dessa godkändes ca 86 600 vid köttbesiktning. Prisstöd lämnas under budgetåret 1994/95 med 11 kr per kilo slaktad vikt för vuxen ren och med 17 kr per kilo för renkalv.
Jordbruksverket har beslutat att 50 öre per kilo av pristillägget för såväl ren som renkalv skall avsättas för marknadsföringsåtgärder. Enligt Jordbruksverket bör prisstödet även i fortsättningen vara 6 kr högre för renkalv än för ren. En sådan differentiering förstärker effekterna av de rådgivningsinsatser som görs och som skall leda till en begränsning av renantalet till vad renbetesmarkerna tål, samtidigt som en större köttproduktion stimuleras.
Jordbruksverket skall lämna förslag till prisstödets storlek efter överläggningar med Sametinget. Sametinget har meddelat att förutsättningar för överläggningar saknas. Överläggningar har därför inte kunnat hållas.
Jordbruksverket föreslår att prisstödet behålls oförändrat.
Regeringens överväganden Riksdagen har beslutat att Sametinget skall företräda rennäringen vid överläggningarna med Jordbruksverket om vilka stödformer pristillägget skall användas till (prop. 1993/94:100 bil. 10, bet. 1993/94:BoU11, rskr. 1993/ 94:186). Om Sametinget inte önskar överläggningar, bör det ankomma på Jordbruksverket att besluta om stödformerna.
Anslaget bör föras upp med 57 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 57 000 000 kr.
Bilaga 10
| 1993/94 Utgift | 27 643 779 |
| 1994/95 Anslag | 27 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 38 300 000 |
varav 25 533 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Från anslaget betalas ersättning för förluster som uppkommer till följd av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra tamdjur. Bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur. Från anslaget lämnas vidare ersättning enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Från den 1 januari 1995 finns den bestämmelsen i 29 a § jaktförordningen (1987:905). Dessutom bekostas från anslaget vissa åtgärder för att förebygga skador av vilt m.m.
Regeringens överväganden
Ersättning för rovdjursrivna renar
Regeringens förslag: Det av riksdagen tidigare beslutade nya systemet för ersättning av rovdjursrivna renar skall börja tillämpas först från den I januari 1996.
I prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. tog regeringen upp frågan om ersättning för rovdjursrivna renar. Enligt förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur lämnas ersättning för varje ren som skadats eller dödats genom angrepp av björn, varg, järv, lo eller örn, I propositionen föreslog regeringen att ett nytt ersättningssystem införs från den 1 juli 1995. Det nya systemet innebär i korthet att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga värdet av de renar som har rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen skall baseras på rovdjursförekomst. Sametinget svarar för administrationen och fördelningen i samverkan med Statens naturvårdsverk. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115).
Regeringen uppdrog åt Naturvårdsverket och Sametinget att gemensamt redovisa förslag till den närmare utformningen av systemet för insamling, bearbetning och redovisning av de rapporterade rovdjursobservationerna. Naturvårdsverket och Sametinget anmälde emellertid i en gemensam skrivelse under våren 1994 att de metoder som skall användas för insamling och rovdjursobservationer behöver prövas praktiskt under mer än en enda vinter. Myndigheterna begärde därför att få redovisa uppdraget senast den 31 december 1994. Regeringen biföll framställningen och uttalade samtidigt att det nya
ersättningssystemet bör, under förutsättning av riksdagens godkännande,
införas först den 1 januari 1996. Bilaga 10
För ersättning för rovdjursrivna renar under andra halvåret 1995 bör således gälla samma bestämmelser som hittills. Sedan nya bestämmelser om kontroll vid anmälan av rovdjursriven ren införts från den 1 november 1992 sjönk antalet anmälda rovdjursrivna renar från ca 12 500 under budgetåret
1992/93 till ca 5 500 renar budgetåret 1993/94. Utbetalningarna har därige-
nom minskat med ca 17,5 miljoner kronor till knappt 14 miljoner kronor. Regeringen bedömer att antalet anmälda rovdjursrivna renar kommer att vara i
stort sett oförändrat i förhållande till budgetåret 1993/94. För ersättning för
rovdjursrivna renar under andra halvåret 1995 kan därför beräknas 7 miljoner kronor. För tiden därefter bör följande gälla. Regeringen bedömde i den nämnda propositionen antalet rovdjursdödade renar till knappt 20 000, varav 16 000 är kalvar. I likhet med vad som gäller vid ersättning för annan skada av vilt bör rennäringen vara skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Som ett fast belopp för ersättning för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 bör anvisas 14 miljoner kronor, vilket får anses motsvara de rivna renarnas slaktvärde.
Ersättning för annan skada av vilt Enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador,
m.m. kan ersättning lämnas för skador som åstadkoms av annat vilt än vissa
rovdjur. Ersättning lämnas om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för kostnaden. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador.
Regeringen föreslog i prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård att möjligheten till ersättning för skada av annat vilt än vissa rovdjur enbart bör finnas kvar
när det gäller arter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är tänk-
bar i någon form. Som exempel nämns skador förorsakade av tranor eller sälar. I sådana fall bör enligt propositionen även i fortsättningen ersättning kunna lämnas av stätsmedel för såväl skada som till förebyggande åtgärder. Riksdagen godtog förslaget (1991/92:JoUS5, rskr. 1991/92:48). Riksdagen uttalade emellertid senare att man i skälighetsprövningen bör kunna ta hänsyn även till andra faktorer, som omfattningen av inträffade skador och vilka praktiska möjligheter som föreligger att genomföra en effektiv skyddsjakt för att förebygga skador. Det finns enligt riksdagen därvid anledning att särskilt uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av genom vissa arter av betande vildgäss (bet. 1993/94:JoU1).
Även när det gäller skador som rovdjuren orsakar andra tamdjur än renar föreslogs i prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. att ett fast belopp anvisas för ersättning av dessa skador. En viss del av beloppet bör liksom hittills kunna användas för skadeförebyggande åtgärder. Riksdagen godtog även det förslaget.
Ersättningarna för skada av annat vilt än rovdjur uppgick under budgetåret 1993/94 till ca 11,1 miljoner kronor. Den helt övervägande delen av beloppet Bilaga 10 avsåg ersättning till yrkesfiskare för skador som säl förorsakat på fångst och fiskeredskap. Skadornas omfattning varierar något från år till år bl.a. på grund av klimatförhållandena men bedöms bli i huvudsak oförändrade. Ersättningarna för skador av vissa rovdjur på andra tamdjur än ren uppgick under budgetåret 1993/94 till ca 425 000 kr. Ersättningarna avsåg till den helt övervägande delen rivna får. Skadorna av rovdjur bedöms bli i huvudsak oförändrade.
För ersättning för de viltskador som uppkommit från den 1 juli 1995 och som inte avser rovdjursrivna renar bör ett belopp på 17,3 miljoner kronor beräknas. I enlighet med riksdagens beslut skall en del av beloppet kunna användas till förebyggande åtgärder. Åtgärderna kan avse bidrag för att utveckla fiskeredskap som säl inte kan skada, inköp av gasolkanoner som kan lånas ut för att vid behov skrämma iväg fåglar eller arrende av mark för odling av gröda avsedd för vildgäss. De förebyggande åtgärderna innebär vanligen att skadorna uteblir eller att kostnaderna blir väsentligt lägre än för de förebyggande åtgärderna. Principen skall därför vara att viltskador skall förebyggas oavsett om bidrag härför lämnas eller inte. Ersättning skall inte lämnas för skador som det är möjligt att försäkra sig mot. Det gäller exempelvis skada på vissa husdjur förorsakad av rovdjur. Ersättning skall inte heller lämnas när det varit möjligt att genom skadeförebyggande åtgärder förhindra skadan.
Naturvårdsverket prövar frågor om ersättning och bidrag enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Ansökningen ges dock in till länsstyrelsen som utreder ärendet och yttrar sig till verket. Naturvårdsverkets beslut kan inte överklagas. Frågor om ersättning vid vissa skador av rovdjur prövas däremot av länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen för skada inom länet och av Naturvårdsverket för landet i övrigt. Beslut om ersättning kan överklagas hos kammarrätten. I fortsättningen skall alla ärenden om bidrag till skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skada handläggas av länsstyrelsen. Besluten skall inte kunna överklagas. Naturvårdsverket skall fördela det anvisade beloppet på länsstyrelserna, varvid hänsyn bl.a. skall tas till skadekostnaderna föregående år. Det skall ankomma på Naturvårdsverket att meddela närmare bestämmelser om bidrag för skadeförebyggande åtgärder och om ersättning för skada. Detta bör öka intresset för att vidta önskvärda skadeförebyggande åtgärder. Liksom hittills skall gälla att var och en är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikten mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Inte heller i fortsättningen kan därför full ersättning för en viltskada påräknas.
Sammanfattningsvis bör anslaget föras upp med 38,3 miljoner kronor, varav 14 miljoner kronor får användas för ersättning för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 och 17,3 miljoner kronor får användas till förebyggande åt-
gärder och som ersättning för annan skada än rovdjursrivna renar om skadan inträffat efter den 1 juli 1995. Bilaga 10
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. med ändring av vad den tidigare beslutat bestämmer att ett nytt system
för ersättning av rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari
1996,
2. till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 38 300 000 kr.
D 5. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall
1993/94 Utgift 29 762 787 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Från detta anslag täcks kostnader med anledning av beslut om ersättning enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan.
Konsekvenserna av nedfallet av radioaktivt cesium till följd av Tjernobylolyckan år 1986 fortsätter att påverka i första hand rennäringen. Även köttproduktionen med nöt och får påverkas i vissa delar av norra Sverige. Alltsedan olyckan vidtas varje år omfattande åtgärder för att förhindra att livsmedel kasseras och för att förebygga hälsorisker från livsmedel. De åtgärder som vidtas är tidigareläggning och planering av slakt, utfodring, plöjning m.m.
Djurens cesiumupptagning varierar kraftigt från ett år till ett annat, bl.a. beroende på nederbörd, temperatur och svampförekomst. Behovet av saneringsåtgärder och den mängd livsmedel som måste kasseras kommer därför att variera i motsvarande grad liksom kostnaderna för ersättningar till berörda företag.
Tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar är från kostnadssyn-
punkt att föredra framför kassation. Kassationerna har tidigare kunnat mins-
kas väsentligt genom de nya bestämmelser om ersättning som införts. Under budgetåret 1993/94 kasserades ca 11 600 renar. Inför slakten hösten 1994 har informationsåtgärder vidtagits för att de lokala förutsättningarna skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt för att hålla nere andelen kasserade renkroppar. Möjligheterna att i fortsättningen minska kassationerna genom regeländringar är begränsade. Ersättningsreglerna har anpassats till prisutvecklingen.
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen Aga
till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
D 6. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.
1993/94 Utgift 1584 937 Reservation 1679 253
1994/05 Anslag 1538 000 1995/96 Förslag 2 307 000
varav 1538 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996
Anslaget används i huvudsak för bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, till underhåll och upprustning av dessa lägenheter, till avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjällägenheter, till gästgiveribestyr samt till inlösen av byggnader m.m. i vissa fall.
Regeringens överväganden Bakgrund Statens mark ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län samt på renbetesfjällen i Jämtlands län uppgår till ca 6,4 miljoner ha exkl. nationalparkerna. Marken förvaltas sedan den 1 januari 1994 av Statens fastighetsverk. Frågor om upplåtelse av nyttjanderätt prövas dock av länsstyrelsen enligt 33 § rennäringslagen (1971:437) och 2 § rennäringsförordningen (1993:384). Frågor om försäljning av mark prövas av regeringen. Jordbruksverket prövar däremot frågor om friköp av fjällägenhet eller del därav. På de aktuella markerna uppläts förr mark för bebyggelse i form av fjällägenheter. Numera sker upplåtelserna med stöd av bestämmelserna i jordabalken.
Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstiftning ända från år 1915. Lagstiftningen har ändrats vid flera tillfällen. Det finns tre huvudtyper av fjällägenheter, nämligen norrländska fjällägenheter, odlingslägenheter för samer och jämtländska arrendelägenheter. Staten äger i regel befintliga byggnader på de norrländska fjällägenheterna och de jämtländska arrendelägenheterna. Arrendatorerna till odlingslägenheterna anses i allmänhet vara ägare till byggnaderna där.
Det finns totalt 101 fjällägenheter, varav 29 i Norrbottens län, 15 i Västerbottens län och 57 i Jämtlands län. Antalet har minskat med 176 sedan Fjälllägenhetsutredningen redovisade sin inventering år 1980.
Fjällägenheterna var ursprungligen avsedda för jordbruksdrift med jakt och fiske som komplement. De är till ytan mellan 5 och 60 ha. Det är vanligt
åker. Ett villkor om bedrivande av jordbruk var tidigare intaget i alla arrende- Bilaga 10 kontrakt. Detta villkor finns inte i kontraktet som avser fjällägenheter med övergångskontrakt eller som vid förnyat kontrakt gjorts om till bostadsarrenden. För närvarande används endast ett 30-tal fjällägenheter för jordbruksändamål. Vid fem fjällägenheter finns det mjölkkor, vid sju finns getter och vid ca 20 finns andra djurslag, t.ex. får och köttdjur. Mjölkkobesättningarna varierar mellan 5 och 35 kor. Det är vanligt att fjällägenheter med djurhållning har flera olika djurslag. Vid två fjällägenheter bedrivs jordbruk utan djurhållning. Turistnäringen har blivit allt mer viktig för fjällägenhetsarrendatorerna. Den bedrivs vid drygt 30 fjällägenheter i form av uthyrning av övernattningsbäddar. Flera har kompletterande inkomster från uppdrag som väderrapportör, transporter av turister med båt, uthyrning av båtar och husvagnsplatser. Vid
het. Lägenheten fungerar då endast som permanent- eller fritidsbostad åt arrendatorn. Samtliga arrendatorer, även de som har enbart bostadsarrende, har rätt till jakt och fiske som komplement till försörjningen. Närmare hälften av fjällägenhetsinnehavarna är över 65 år.
Arrtendeavgifterna varierar mellan 10 kr och 12 000 kr. Det sammanlagda arrendebeloppet uppgår till ca 146 000 kr. En justering sker vanligen endast när staten har genomfört investeringar på lägenheten eller då en ny arrendator övertar lägenheten, Inkomsterna tillförs detta anslag.
Inom det nu aktuella området har staten även upplåtit mark för bostadsändamål i andra former såsom tomträtt, bostadsarrende och för renskötarbostäder.
Tomträtter har upplåtits endast i Jämtlands och Norrbottens län. Totalt finns det ca 40 upplåtelser, de flesta för bostadsändamål. Det finns också tomträttsupplåtelser för en kombination av bostads- och annat ändamål. Avtalet kan t.ex. ha gett en rätt att uppföra uthyrningsstugor på fastigheten. Visså tomträtter omfattar endast campingplats, sportanläggning eller slakteri.
Många renskötande samer bor utanför tätorterna på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. I vissa byar bor endast renskötande samer som har erhållit upplåtelser av mark för bostadsändamål (renskötarbostäder) på livstid och för efterlevande makes livstid. Upplåtelserna är avgiftsfria. Det finns också ett litet antal upplåtelser för bostadsändamål till samer som ägnar sig åt andra samiska näringar som fiske och slöjd. Deras nyttjanderätt kan vara tidsbegränsad. Antalet renskötarbostäder ovanför odlingsgränsen är ca 400. Det finns inga fullständiga förteckningar på bostadsupplåtelser till samer. För en mycket stor del av upplåtelserna saknas kontrakt eller annan skriftlig dokumentation. Den enskilde samen äger husen.
Slutligen finns det på den nu aktuella marken ca 100 bostadsarrenden för permanent bostadsbebyggelse som inte är renskötarbostäder. Arrendäatorn äger husen. Arrendena kan vara kombinerade med upplåtelse för annat ändamål.
Bilaga 10
Fjällägenhetsutredningen lämnade åren 1979 och 1980 förslag till regeringen om den framtida dispositionen och förvaltningen av fjällägenheterna. Frågan behandlades därefter av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, bet. 1980/81: JoU18, rskr. 1980/81:207).
Föredragande statsrådet anförde i fråga om fjällägenheternas fortbestånd att enbart den omständigheten att jordbruksdriften upphört eller kommer att upphöra på en lägenhet inte var ett skäl att lägga ned lägenheten. Bedömningen av vilka lägenheter som bör behållas eller läggas ned måste främst ses mot bakgrund av hur starkt det allmänna behovet är av en fast bosättning på platsen. Det ansågs vara ett allmänt intresse att det även i framtiden finns stadigvarande bosättningar i de mest glest bebyggda delarna av landet där marken ofta ägs av staten. För bl.a. de renskötande samerna, jägare, fiskare och tunster är det värdefullt att fasta bosättningar finns kvar i dessa områden. Dessutom har staten under en följd av år gjort betydande insatser för att behålla en fast bosättning i dessa bygder bl.a. genom glesbygdsstöd och arbetsmarknads- Politiska åtgärder. Avvecklingen av lägenheterna borde enligt föredraganden ske med stor hänsyn till de nuvarande innehavarnas önskemål. I de fall en fjällägenhet läggs ned efter kontraktstidens utgång och en ny markupplåtelse inte kan påräknas för ägaren eller en ny ägare av husen bör staten lösa in byggnaderna så att innehavaren hålls skadelös. |
Föredragande statsrådet ansåg i likhet med utredningen när det gällde upplåtelse, avyttring och exploatering av markerna ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen att friköp även i fortsättningen borde ske efter prövning i varje enskilt fall under hänsynstagande till berörda intressen. I den mån frik- Öp inte bör få ske kan enligt föredraganden tomträtt i enstaka fall vara ett lämpligt alternativ när besittningsskyddet för bl.a. lägenhetsinnehavare som bedriver någon form av kapitalkrävande näringsverksamhet behöver förstärkas.
Regeringen uppdrog den 13 maj 1993 åt Statens jordbruksverk att göra en Översyn av dispositionen av den statligt ägda mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen som har bebyggelse för permanent bruk. Jordbruksverkets förslag har remissbehandlats. Sametinget, Glesbygdsmyndigheten, Riksantikvarieämbetet, Statens naturvårdsverk, Statens fastighetsverk, Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har avgett yttranden. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo93/2114).
Ändrade principer för upplåtelse och försäljning av annan mark för bostadsändamål, tomträtter och renskötarbostäder på statens mark ovanför Bilaga 10
odlingsgränsen och på renbetesfjällen än befintliga fjällägenheter
Regeringens förslag: Friköp skall kunna medges om den upplåtna marken används för permanent boende eller för näringsverksamhet om inte särskilda skäl talar mot en försäljning. Vid friköp av renskötarbostäder skall särskild hänsyn tas till den samiska kulturmiljön.
Upplåtelse med tomträtt skall ske endast för näringsverksamhet med stort markbehov eller om den som marken upplåtits till inte önskar för-' värva marken med äganderätt.
Upplåtelse av mark skall även i fortsättningen ske restriktivt.
Jordbruksverkets förslag: Det bör från fall till fall övervägas den lös-
ning som kan minimera statens kostnader för mark som upplåtits med tomträtt, till bostadsarrende för bebyggelse och till renskötarbostad. Det kan gälla exempelvis friköp eller försäljning på den öppna marknaden.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att permanentboende som så önskar skall få friköpa marken. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker friköp av tomt för permanentbostad under förutsättning att försäljningen sker med stor restriktivitet efter prövning i varje enskilt fafl och endast till den som har sin huvudsakliga utkomst i glesbygd ovanför odlingsgränsen. När det gäller tomträtt anser Länsstyrelsen i Jämtlands län att sådan upplåtelse endast bör bli aktuell undantagsvis för större markområden som stugbyar och campingplatser. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker friköp av tomträtt för permanent boende, i förekommande fall även mark där mindre näringsverksamhet bedrivs och att tomträtt därför bör bli aktuell endast undantagsvis. Sametinget avstyrker förslaget och anser att det är fråga om samisk mark. Naturvårdsverket anser att försäljning bör vara möjlig endast i rena undantagsfall.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen beslutar årligen i ett antal ärenden om upplåtelse med tomträtt eller köp av statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det vanligaste skälet för bifall till en ansökan är att arrendatorn behöver använda fastigheten som säkerhet för lån till sin näringsverksamhet. Andra skäl kan vara att marken är belägen i en tätort, i anslutning till privat mark eller nära odlingsgränsen eller gränsen för renbetesfjäll. Tomträtt eller friköp medges endast för permanentboende eller för näringsverksamhet.
De skäl som angavs år 1980 för återhållsamhet när det gäller att sälja eller exploatera de aktuella markerna gäller alltså fortfarande. Markerna kan närmast oinskränkt disponeras av renskötseln och det rörliga friluftslivet. Från den utgångspunkten kan det vara mindre rationellt att skapa enklaver av enskild mark inom området. Mark som redan är upplåten med nyttjanderätt bör
65 5 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga I0
emellertid kunna vara möjlig att i större utsträckning än hittills köpa. En sådan
försäljning innebär ju inte någon negativ utveckling i förhållande till dagslä- Bilaga 10
get. Genom att friköpa fastigheten får ägaren möjlighet att använda den som belåningsunderlag. Det minskar boendekostnaden och ger dessutom möjlig-
het att ta lån för näringsverksamhet till lägre kostnad. Liksom hittills bör dock
köp medges endast för permanentboende och för näringsverksamhet på i första hand mark runt befintliga byggnader.
I lagstiftningen finns olika bestämmelser till skydd för rennäringen. Mark som har betydelse för rennäringen skall enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m, så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen skall vidare skyddas mot sådana åtgärder. Dessa regler skall bl.a. tillämpas vid prövning av bygglov. På mark som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avse-
värd olägenhet för renskötseln. Enligt 30 § lagen får den som inom rensköt-
selns åretruntmarker äger eller brukar fastighet vid användningen av marken inte vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av ett förordnande av regeringen om renskötselrättens upphävande för ett visst område. Bestämmelsen i 30 § hindrar dock inte att mark används i enlighet med detaljplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.
När nu ifrågavarande mark första gången uppläts med nyttjanderätt och vid förlängningen av arrenden, prövades om upplåtelsen var förenlig med gällande bestämmelser. Hänsyn har således redan tagits till andra intressen och rennäringen har vid behov anpassats till den uppförda bebyggelsen och den verksamhet som bedrivs där. En förutsättning för friköp bör vara att permanentboendet har en rimlig förutsättning att bestå. Detta kräver att det finns en möjlighet till utkomst i bostadens närområde. Inom områden som är känsliga för rennäringen och naturvården bör prövningen inför en försäljning fortfarande vara restriktiv. Upplåtelser och köp avsedda för fritidsändamål bör även i fortsättningen medges restriktivt.
Upplåtelse av tomträtt får avse endast en hel fastighet. Avstyckning av marken runt byggnaderna måste därför normalt ske innan en upplåtelse kan ske.
Förrättningskostnaden betalas vanligen av tomträttshavaren. En tomträtt kan
intecknas och därmed utgöra belåningsunderlag för tomträttshavaren. Tomträtten får fritt överlåtas av tomträttshavaren. Tomträtten för bostad kan sägas upp av fastighetsägaren efter tidigast 60 år och därefter tidigast efter 40 år.
Tomträtt medger en viss styrning från samhällets sida när det gäller markanvändningen eftersom marken kan återtas utan expropriation efter kontraktstidens utgång. I tomträttskontraktet kan det också tas in villkor om bebyggelsens utformning och om hinder mot att ändra markanvändningen. Ett område som upplåtits med tomträtt kan inte avstyckas eller säljas till annan. Tomträtt kan mot denna bakgrund vara ett alternativ till äganderätt. Detta gäller speciellt i sådana fall när en nyttjanderätt inte ger arrendatorn möjlighet till en långsikt-
lig planering eller när ett friköp inte bedöms angelägen från samhällelig syn-
punkt. Bilaga 10
Endast ett fyrtiotal upplåtelser med tomträtt har skett och då huvudsakligen för bostadsändamål. I Jordbruksdepartementet bereds några ärenden där myndigheterna föreslagit upplåtelse med tomträtt, men där arrendatom i stället önskar friköpa fastigheten. Enligt regeringens uppfattning bör tomträttshavare, om så önskas, få friköpa tomträtt som avser bostadsändamål om bostaden används för permanent boende. Friköp bör även kunna omfatta mark av mindre omfattning om den används för näringsverksamhet i kombination med permanent boende, För större markområden för exempelvis turistverksamhet bör även i fortsättningen upplåtelse ske med tomträtt. Tomträtt blir därför i fortsättningen aktuell endast undantagsvis.
Det förekommer att innehavaren av en renskötarbostad önskar friköpa tom-
ten till bostaden eller att den upplåts med tomträtt. Det saknas egentlig anledning att behandla sådana köp på annat sätt än köp av bostadsarrende. På renbetesfjällen i Jämtlands län och ovanför odlingsgränsen i Norrbottens län finns emellertid flera byar med i huvudsak samisk bosättning. Från samiska utgångspunkter torde det finnas ett intresse att behålla och förstärka den samiska gemenskapen och att åstadkomma levande samiska miljöer i dessa byar. Friköp skulle kunna innebära en försvagning av den speciella samiska kulturmiljön i byar som bara bebos av samer och göra det svårare för andra renskötare att finna bostäder som är lämpligt belägna med hänsyn till deras arbete. Samerna bör därför ges ett betydande inflytande över ärenden som avser köp av mark i sådana områden. Detta sker lämpligen genom att berörd sameby och Sametinget hörs i ärendet. I likhet med vad som uttalades i samband med att Domänverket bolagiserades bör en försäljning föregås av lämpligt bevarandeskydd om fastigheten besitter ett högt kulturhistoriskt värde. De allra mest värdefulla fastigheterna bör behållas i statens ägo.
Fjällägenheter
Regeringens bedömning: En inventering av fjällägenheternas värden från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt bör göras innan slutlig ställning tas till lägenheternas framtid.
Jordbruksverkets förslag: Kostnaderna för underhåll och administra-
tion av fjällägenheterna motsvarar inte längre samhällsintresset. Lägenheterna bör därför avvecklas så snart som möjligt. De nuvarande fjällägenhetsinnehavarna bör erbjudas att friköpa mark och byggnader. Om innehavaren inte önskar friköpa lägenheten bör den bjudas ut på den öppna marknaden. Om en lägenhet av kulturmiljö-, naturvårds- eller beredskapsskäl inte bör säljas bör staten behålla lägenheten om det är statsfinansiellt möjligt. Vid fortsatt upplåtelse bör sedvanliga arrendeformer tillämpas, t. ex. jordbruksarrende.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att vissa fjällägenheter bör bevaras och att bevarandeintressena utreds närmare. Länsstyrelsen i Bilaga 10 Jämtlands län anser att antalet fjällägenheter i länet kan reduceras. Det finns dock ett klart samhällsintresse att vissa lägenheter av naturvårds- och kulturmiljöskäl behålls i statens ägo. En närmare bedömning av lägenheternas bevarandevärden bör genomföras innan beslut om avveckling fattas. Om friköp medges bör den inte omfatta eventuell fäbodvall. Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att länsstyrelsen upprättar en detaljerad plan för varje fjällägenhet där även rennäringsintressena vägs in.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att minst 12 fjällägenheter i länet kan anses värdefulla från samhällets synpunkt och därför bör ges förutsättningar att bestå som hittills. En noggrann genomgång av lägenheterna bör göras för att få ett tillfredsställande beslutsunderlag .
Marken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen bör enligt Naturvårdsverket så långt som möjligt vara oexploaterad och fri från privata intressen som inte är förenade med rennäringen, För näringsändamål bör markerna främst förbehållas renskötseln. Systemet med fjällägenheter bör förändras. Ett urval bosättningsmiljöer med höga naturvårds- och kulturmiljövärden bör bevaras för framtiden. Lägenheter som är lämpliga för jordbruk, men saknar höga bevarandevärden, bör omföras till jordbruksarrende. Övriga ej bevarandevärda fjällägenheter bör avvecklas. För att genomföra detta krävs enligt verket en fördjupad dokumentation av natur- och kulturmiljövärdena, där även bosättningarnas betydelse för friluftsliv och fjällsäkerhet behandlas. Riksantikvarieämbetet framför liknande synpunkter och anser att samtliga fjällägenheter bör behållas i statens ägo till dess länsstyrelsen har utrett vilka som bör behållas av bevarandeskäl. Statens fastighetsverk avstyrker förslaget och anser att dispositionen av fjällägenheterna bör utredas ytterligare. Sametinget anser att fjällägenheterna är belägna på samisk mark. Konsekvenserna och kostnaderna för den samiska verksamheten har inte utretts. En samisk förköpsrätt bör enligt Sametinget införas för de fjällägenheter som läggs ned. Glesbygdsmyndig heten avstyrker förslaget och anser att fjällägenheterna skall ses i ett vidare perspektiv där bevarandeintressena bör ingå i ett offentligt ansvar.
Skälen för regeringens bedömning: När staten äger bostadshuset på en fjällägenhet skall staten enligt villkor i arrendekontrakten svara för underhåll som inte är att anse som ringa. Däremot skall arrendatorn ombesörja att mindre underhåll som t.ex. målning och tapetsering genomförs. Statens underhållsplikt är större för fjällägenhetena än vid vanligt jordbruksarrende. Likaså är statens skyldigheter vad gäller nybyggnader större för fjällägenheterna.
Det finns fortfarande ett stort ackumulerat behov av underhåll och stort investeringsbehov för att uppnå en mer godtagbar standard. Vid generationsskiften på fjällägenheterna blir sådana behov särskilt påtagliga. Med tanke på att ungefär hälften av arrendatorerna är över 65 år kan kostanderna för staten de närmaste åren komma att bli mycket stora om systemet behålls. Medlen
under detta anslag räcker inte för att tillgodose dessa behov. Det förhållandet att fjällägenheten inte ägs av arrendatorn medför dessutom att intresset från Bilaga 10 arrendatorernas sida är litet för att genomföra åtgärder på egen bekostnad. Fjällägenheten kan inte heller användas som belåningssäkerhet eftersom den inte utgör en särskild fastighet.
Det finns även andra anslag som kan användas för fjällägenheterna, t.ex. glesbygdsstöd samt anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och landskapsvårdsstöd. Sammanlagt har det varit fråga om 0,5-3 miljoner kronor om året, i huvudsak glesbygdsstöd och AMS-medel. Därtill kommer länsstyrelsernas kostnader för administration av fjällägenheterna. De uppgår till ca 160 000 kr om året och belastar länsstyrelsens förvaltningsanslag. Jordbruksverkets administrationskostnader uppgår till ca 40 000 kr om året.
Statsfinansiella skäl talar för att systemet med fjällägenheter avvecklas. De skäl som Fjällägenhetsutredningen angav för en fast bosättning ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen har minskat i styrka genom utbyggnad av bilvägar, ökningen av antalet terrängfordon och utvecklingen inom mobiltelefonin. Även från jordbrukssynpunkt saknas skäl att behålla fjällägenheterna. Någon egentlig anledning för staten att behålla upplåtelseformen finns således inte.
Vid remissbehandlingen av Jordbruksverkets förslag har det emellertid påpekats att vissa fjällägenheter har stora bevarandevärden från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt. En försäljning bör i dessa fall föregås av lämpligt bevarandeskydd i form av byggnadsminnesförklaring, förordnande om naturreservat eller liknande. De mest värdefulla bör behållas i statlig ägo. En fördjupad dokumentation bör därför göras av fjällägenheternas natur- och kulturvärden innan slutlig ställning tas till eventuella försäljningar. Regeringen avser att uppdra åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och berörda länsstyrelser att göra en sådan dokumentation.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen har förordat om friköp av viss statlig mark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,
2. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 2 307 000 kr.
E. Djurskydd och djurhälsovård
Bilaga 10
Inledning De övergripande målen för djurskydds- och djurhälsovårdsområdet är ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och ett gott djurskydd samt en begränsning av användningen av försöksdjur i Sverige.
Djurskydd och djurhälsovård inom departementets ansvarsområde omfattar verksamhet vid Statens veterinärmedicinska anstalt och Statens jordbruksverk, inkluderande distriktsveterinärverksamheten samt vid Centrala försöksdjursnämnden.
Under det senaste året har sjukdomsläget förändrats på några punkter både i vår omvärld och inom landet. Rabiesproblemet med olika utbredning av sjukdomen inom Europa har varit svår att lösa i frihandelsdiskussionerna mellan Europas länder. Sedan den 1 maj 1994 krävs dock rabiesvaccination med serologisk uppföljning för införsel av hund och katt från större delen av EESområdet.
En ny svinsjukdom, allmänt kallad blåöronsjukan (PRRS), är spridd i flera europeiska länder. I slutet av juli bröt mul- och klövsjuka ut i nordöstra Grekland med utbrott i såväl nötkreaturs- som fårbesättningar. I övrigt karaktäriseras den epizootiska bilden framför allt av klassisk svinpest med utbrott i bl.a. Tyskland och Belgien.
Både vad gäller nötkreatur, svin, fjäderfä och odlad fisk förekommer i Europa sjukdomar av allvarlig karaktär som inte existerar i Sverige. En öppning av Sveriges gränser mot Europa kommer således att få konsekvenser för smittskyddet, bl.a. genom ett ökat smittryck och en ökad risk för utbrott av sjukdomar som i dag inte förekommer i Sverige. En ökad svensk beredskap och aktivitet kommer därför att behövas på detta område.
Budgetåret 1993/94 gjordes stora insatser för att kontrollera och följa upp de fall av paratuberkulos på nötkreatur som påvisades hösten 1993.
Undersökningar av tankmjölksprov från alla mjölkkobesättningar har visat att ytterst få besättningar är smittade med IBR (infektiös bovin rhinotracheit). Ett omfattande bekämpningsprogram har påbörjats och detta har även godkänts av ESA (EFTA Surveillance Authority). Bekämpningsprogrammen för leukos hos nötkreatur och AD (Aujeszkys sjukdom) hos svin fortlöper tillfredsställande och målet är att friförklara landet från sjukdomarna under bud-
getåret 1995/96.
Riksdagen har beslutat om huvuddragen för den framtida distriktsveterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94: JoU32, rskr. 1993/94: 403). I beslutet ligger bl.a. att det statliga huvudmannaskapet behålls tills vidare och att det under budgetåret 1994/95 anvisas 15 miljoner kronor för inrättande av ytterligare ca 50 veterinärstationer. Riksrevisionsverket har därefter utrett frågor beträffande den regionala och lokala organisationen, veterinärstationernas driftsform och uppbördssystemet. Uppdraget redovisades till regeringen i september 1994. Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets
rapport arbetar Jordbruksverket för närvarande för att den förändrade distriktsveterinärorganisationen skall kunna verka från den 1 juli 1995. Bilaga 10
Den utvärdering av Centrala försöksdjursnämndens forskningssatsningar under perioden 1988-1992, som genomförts av en extern expert, slutredovisades i december 1993. Utvärderingen visar bl.a. att de forskningsprojekt som erhållit stöd genomgående varit av hög vetenskaplig kvalitet med en klar inriktning mot alternativa metoder. I utvärderingen framhålls att Centrala försöksdjursnämnden i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurserna på ett riktigt och effektivt sätt.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på djurskydds- och djurhälsovårdsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95—-juni 96 |
| 252,1 | 266,2 | 363,6 | 240,6 |
E 1. Statens veterinärmedicinska anstalt
1993/94 Utgift 66 011 806 1994/95 Anslag 67 834 000
1995/96 Förslag 102 697 000
varav 68 119 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda med uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt. SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium samt utföra viss rutinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd för dessa funktioner skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsarbete.
Det övergripande målet för SVA är att främja djurhälsan och folkhälsan genom att förebygga, diagnostisera och bekämpa infektionssjukdomar hos djur.
SVA:s organisation m.m. framgår av förordningen (1994:537) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.
Verksamheten består av myndighetsuppgifter som finansieras med bidragsanslag från staten samt uppdragsverksamhet som finansieras med avgiftsintäkter.
SVA framhåller i sin enkla anslagsframställning att myndigheten bör erhålla en resursförstärkning med 1,8 miljoner kronor per år för utökad sam-
verkan i EU-arbetet. SVA hemställer även om att 950 000 kr per år överförs
från statsanslaget hos Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med hänvisning
till att SVA övertagit foderlaboratoriet från lantbrukskemiska laboratoriet vid SLU. Därutöver skall medel för verksamheten i övrigt tilldelas enligt den Bilaga 10 planeringsram som angivits i prop. 1992/93:100 bil. 10. SVA begär vidare undantag från regeln att finansiera investeringar i anläggningstillgångar via lån i Riksgäldskontoret.
SVA har för budgetåret 1993/94 uppfyllt avkastningskravet på statskapitalet.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra det övergripande målet som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 102 697 000 kr
Resultatbedömning Det är första året som SVA lämnar en årsredovisning. Sammantaget är årsredovisningen välgjord och informativ. Behovet av fortsatt utveckling är dock stort. För att förbättra resultatredovisningen anser regeringen att preciseringar bör ske av prestationer och effekter. Dessa bör även kopplas till verksamhetens mål och därefter analyseras.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SVA.
Slutsatser Kostnaderna för SVA:s verksamhet beräknar regeringen för budgetåret 1995/
96 till 256 887 000 kr. Dessa finansieras dels genom bidrag över statsbud-
geten med 102 697 000 kr, dels med intäkter från uppdragsverksamheten
med 154 190 000 kr.
SVA:s verksamhet är uppdelad på en myndighetsdel och en uppdragsdel. I verksamheten uppkommer en mängd gemensamma kostnader som skall fördelas på dessa två verksamheter. För att ge incitament till god hushållning av statsmedel samt att säkerställa en korrekt redovisning anser regeringen att ett ramanslag i stället för hittillsvarande förslagsanslag införs för SVA:s verksamhet.
Regeringen har inga invändningar mot att foderlaboratoriet vid SLU överförs till SVA och har för detta ändamål överfört 1425 000 kr från SLU till
SVA. SVA bör enligt regeringens uppfattning inte medges undantag från regeln att finansiera investeringar i anläggningstillgångar via lån i Riksgälds- Bilaga 10 kontoret.
På grund av dagens statsfinansiella läge tvingas regeringen minska anslaget med 5 40 jämfört med föregående år.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen |
till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 102 697 000 kr.
E 2. Distriktsveterinärorganisationen:
Uppdragsverksamhet
1993/94 Nettoinkomst 5 831058 1994/95 Anslag 1000
1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens jordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård.
Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren.
Jordbruksverket har som chefsmyndighet ansvaret när det gäller ledning av och samordning inom distriktsveterinärorganisationen. Verket ansvarar bl.a. för central budget, löne- och taxesättning, arvodesuppbörd, tjänstetillsättningar, avtalsfrågor och de förhandlingar som behövs.
Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar.
Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jord- och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl eller där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en distriktsveterinär skyldig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationen skall, i samarbete med bl.a. den av lantbruksnäringen organiserade hälsokontrollverksamheten, medverka vid förebyggande åtgärder.
Driftskostnaderna för distriktsveterinärorganisationen har visat en nedåtgående trend under perioden 1991/92-1993/94. De minskade kostnaderna beror främst på rationaliseringsåtgärder inom organisationen och ett lägre ut-
nyttjande av vikarier. Anslaget uppvisar för budgetåret 1993/94 en netto-
inkomst på drygt 5,8 miljoner kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas
kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen m.m. uppgå till 114 180 000 kr och kostnaderna för inrättande av veterinärstationer till 15 miljoner kronor. Bilaga 10 I de beräknade kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen ingår inte kostnader för distriktsveterinärernas arvoden, då djurägarna betalar dessa direkt till resp. veterinär. Inte heller ingår kostnader för sociala avgifter på veterinärernas arvoden. Verksamheten finansieras genom bidrag över statsbudgeten med 88 734 000 kr och beräknade intäkter från djursjukvårdsavgifter med
40 466 000 kr.
Riksdagen har tagit ställning till bl.a. att det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen behålls tills vidare samt att finansieringen av organisationen läggs om den 1 juli 1995 genom att djursjukvårdsavgiften avskaffas och att ett ökat veterinärarvode skall erläggas av djurägaren (prop.
1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403).
Regeringens överväganden Jordbruksverkets årsredovisning visar att kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen har minskat under senare år, vilket främst får tillskrivas ett minskat vikariebehov och därmed lägre lönekostnader. Enligt det förslag till en förändrad distriktsveterinärorganisation, som Jordbruksverket överläm-
nade till Jordbruksdepartementet i oktober 1993, minskar statens årliga bud-
geterade kostnader för organisationen med ca 10 miljoner kronor per år. De minskade kostnaderna kan hänföras främst till rationaliseringar av organisa-
tionen, som innebär personalminskning genom att behovet av externa vikarier
ytterligare reduceras, samt till en minskning av distriktsveterinärernas fasta tjänstelön. Riksdagen har tagit ställning bl.a. till finansieringen av distrikts- | veterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr.
1993/94:403).
Regeringen beräknar att kostnaderna i fråga om djurens hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 uppgår till ca 368 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader för distriktsveterinärernas arvoden inkl. sociala avgifter. Regeringens beräkningar beträffande lönekostnaderna för distriktsveterinärorganisationen baserar sig på preliminära uppgifter. Kostnaderna finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 101 289 000 kr, dels med intäkter från verksamheten, dvs. i huvudsak avgifter från djurägarna för djursjukvård.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
Bilaga 10
1993/94 Utgift 75 055 000 1994/95 Anslag 88 734 000 1995/96 Förslag 101 289 000 varav 67 114 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisatio-
nen.
Jordbruksverket föreslår i sin anslagsframställning att regeringen anvisar verket ett förslagsanslag mot bakgrund av Jordbruksverkets översyn av distriktsveterinärorganisationen och prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32,
Regeringens överväganden Med hänvisning till vad regeringen anfört under punkten E 2 beräknar regeringen bidraget till 101 289 000 kr. Regeringen anser att anslaget bör ändras från förslagsanslag till ramanslag. Förändringen motiveras av att Jordbruksverket därigenom ges bättre möjligheter att över tiden planera och styra verksamheten genom de möjligheter till anslagssparande och kreditutnyttjande som ett ramanslag medger.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1995/96 an-
visar ett ramanslag på 101 289 000 kr.
E 4. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård
| 1993/94 Utgift | 6 650 530 |
| 1994/95 Anslag | 6 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 7 500 000 |
varav 5 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget anvisas medel för att minska avlägset boende djurägares kostnader för veterinärvård. Medel från anslaget har tidigare utgått i enlighet med veterinärtaxeförordningen (1975:539). Veterinärtaxeförordningen upphörde att gälla den 1 januari 1995 då förordningen (1994:1313) om avgifter vid veterinär yrkesutövning trädde i kraft. Enligt denna förordning meddelar Jordbruksverket föreskrifter om avgifter vid sådan veterinär yrkesutövning som står under verkets tillsyn och som avser arbetesuppgifter som utförs av bl.a. en distriktsveterinär.
Jordbruksverket föreslår i sin anslagsframställning att regeringen anvisar verket ett förslagsanslag mot bakgrund av Jordbruksverkets översyn av Bilaga 10 distriktsveterinärorganisationen och prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403.
Regeringens överväganden Regeringen anser att beloppet 7,5 miljoner kronor är väl anpassat till belastningen på anslaget under de senaste budgetåren. Jordbruksverket förutsätts vid meddelandet av föreskrifter om bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård beakta storleken på de medel som budgeterats för ändamålet. Förslaget innebär en besparing på I miljon kronor, beräknat på 12 månader.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 7 500 000 kr.
E 5. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder
1993/94 Utgift 26 683 946 Reservation 6 794 733 1994/95 Anslag 25911 000 1995/96 Förslag 39 151 000
varav 26 063 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget anvisas medel för kostnader för prövning från djurskyddssynpunkt av djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar, m.m. och utbildning i djurskyddstillsyn.
Under anslaget anvisas också medel för en del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för jordbruksprisregleringen.
Statens jordbruksverks verksamhet beträffande djurskyddsfrämjande åtgärder har under budgetåret 1993/94 främst inriktats mot forskning, försök och utvecklingsarbete för framtagning av alternativa inhysningssystem för värphöns. Dessutom har medel gått till den vidareutbildning i djurskydd som Sveriges lantbruksuniversitet anordnar för djurskyddsinspektörer samt till pro-
jekt för olika djurslag inom animalieproduktionen.
För att täcka kostnader för provning från djurskyddssynpunkt av djurhåll-
ningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar m.m. och kostnader för utbildning i
djurskyddstillsyn bör 9 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1995/96, vilket är en förstärkning av anslaget med 846 000 kr för att kunna bibehålla en hög nivå på fjäderfäforskningen.
För den del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för
jordbruksprisregleringen bör anvisas 31,2 miljoner kronor, vilket är en ök-
ning med 43 000 kr för att förstärka kanslifunktionen i hästkontrollen. Övriga medel skall disponeras för arbetet med djurhälsovård hos Svensk husdjurs- Bilaga 10 skötsel och hos Sveriges slakteriförbund samt för djursjukdata, fårhälsovård och stöd till biodlingen.
Regeringens överväganden Enligt verksamhetsmålen skall Jordbruksverket säkerställa genomförandet av de skärpta djurskyddskraven och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren. Regeringen anser att insatser för att ta fram alternativa inhysningssystem för höns är mycket viktiga mot bakgrund av att förbudet mot att inhysa värphöns i bur träder i kraft den 1 januari 1999. De fortsatta insatserna bör finansieras inom ramen för befintliga resurser.
Regeringen beräknar anslaget för budgetåret 1995/96 till 39 151 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 39 151 000 kr.
E 6. Centrala försöksdjursnämnden
| 1993/94 Utgift | 5 878 269 |
| 1994/95 Anslag | 5 613 000 |
| 1995/96 Förslag | 10 110 000 |
varav 5 770 000 beriknat för juli 1995-juni 1996
Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) om Centrala försöksdjursnämndens (CFN) roll som myndighet. Nämndens uppgifter framgår av förordningen (1988:541) med instruktion för Centrala försöksdjursnämnden. De övergripande målen för myndigheten är att samordna och planera frågor som rör försöksdjur. Nämnden har bl.a. till uppgift att verka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder samt svara för planeringen av försöksdjursverksamheten och företa åtgärder för att förbättra situationen inom försöksdjursområdet, sammanställa statistik över försöksdjursförbrukningen samt följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor om användning av försöksdjur.
CFN har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redogjort för resultaten inom de tre områden i vilka verksamheten kan indelas. I fråga om finansiellt stöd och initiering av forskning kring alternativa metoder till djurförsök har insatserna inriktats främst mot sådana forskningsområden som bedömts som särskilt viktiga för att nå försöksdjursbesparande effekter. De områden som prioriterats är bl.a. toxikologi och farmakologi. I
september 1993 genomförde CFN en internationell kongress om immunotoxikologi bl.a. för att initiera forskning inom allergiområdet i syfte att på sikt Bilaga 10 kunna ersätta djurtester. De forskningsrön som presenterades vid symposiet har publicerats. Utvärderingen av CFN:s forskningssatsningar åren 1988— 1992, som genomförts av en extern expert, slutredovisades för CFN i december 1993. I forskningsutvärderingen framhålls bl.a. att CFN i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurserna på ett riktigt och effektivt sätt.
Den redovisade statistiken över försöksdjursanvändningen tyder på att för-
brukningen av fåglar ökat under perioden 1990-1993. Den övervägande de-
len av dessa fåglar har använts för framställning av hyaluronsyra ur tuppkammar samt för selektionsstudier och beteendestudier samt produktionsförsök vad gäller höns och kycklingar. Flertalet av de båda senare försökstyperna ligger till grund för utvecklingen av alternativa burhållningssystem. För tiden fö-
re år 1990 ingick fåglar som använts i försök endast i liten utsträckning i
statistikredovisningen. Om fåglarna undantas vid sammanräkningen har den totala användningen av försöksdjur undergått relativt små förändringar under tidsperioden.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar. Avtalet mellan staten, AB Astra och Pharmacia AB, rörande stöd till forsk-
ningen i fråga om framtagandet av alternativa metoder till djurförsök, löpte ut den 30 juni 1993. För tiden därefter har något avtal ännu inte träffats. Som en följd av den avtalslösa situationen sedan den 1 juli 1993 har CFN för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kunnat anvisa enbart egna budgetmedel i forskningsstöd. Förhandlingar med läkemedelsföretagen om ett samarbete för att även under kommande år stödja framtagningen av metoder som kan ersätta djurförsök har dock fortsatt.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1992/93-1994/95. Regeringen har den 4 november
1993 beslutat att de riktlinjer för verksamhetsinriktningen som gällt för
perioden 1992/93-1994/95 samt att de övergripande mål som anges i
regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 även skall gälla för budgetåret
1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 10 110 000 kr
Planeringsram
1995/96
10 110 000 kr
Resultatbedömning
Bilaga 10
CEN:s årsredovisning visar att verksamheten under budgetåret 1993/94 bedrivits i enlighet med nämndens instruktion och de övergripande mål och verksamhetsmål som angivits i regleringsbrevet. Ett av de verksamhetsmål som anges i regleringsbrevet är att nämnden skall verka för att minska försöksdjursanvändningen bl.a. genom att främja utvecklingen av alternativa metoder. Regeringen konstaterar att det vid bedömningen av hur försöksdjursanvändningen förändrats under en följd av år är viktigt att hänsyn tas till dels vilka kriterier som under olika år gällt för inrapporteringen av försöksdjursanvändningen, dels hur omfattningen av den forskning inom vilken djurförsök eller alternativa metoder är aktuella har förändrats. Med beaktande av detta bedömer regeringen att utvecklingen av försöksdjursanvändningen varit tillfredsställande under senare år. Regeringen noterar med tillfredsställelse art det i den externa utvärderingen av CFN:s forskningssatsningar åren 1988-1992 framhålls att CFN i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurser-
na på ett riktigt och effektivt sätt.
Regeringen noterar att något fortsatt avtal ännu inte kunnat slutas med läkemedelsföretagen AB Astra och Pharmacia AB avseende forskningsstöd i fråga om alternativa metoder till djurförsök. Regeringen anser att denna forskning är viktig och att forskningsinsatserna även i fortsättningen bör ligga på en så hög nivå som möjligt. Eftersom en stor del av djurförsöken utförs inom den konkurrensutsatta sektorn, är det angeläget att denna sektor bidrar med medel till ifrågavarande forskning. För att bibehålla forskningen avseende alternativ till djurförsök på en tillfredsställande nivå bör en avgiftsbeläggning av den etiska prövningen av djurförsök övervägas. Härigenom kan resurser frigöras för forskningen om alternativa metoder. Regeringen har för avsikt att inom kort ge CFN i uppdrag att utreda bl.a. förutsättningarna och principerna för en sådan avgiftsbeläggning.
Slutsatser Regeringen anser att resultaten av CFN:s verksamhet är positiva i fråga om inverkan på försöksdjursanvändningen och bedömer därför att de riktlinjer för verksamhetsinriktningen som lades fast i 1992 års budgetproposition samt de övergripande mål som senast angivits i regleringsbrevet för budgetåret 1994/ 95 bör gälla även för budgetåret 1995/96. Regeringen beslutade också den 4 november 1993 att giltighetstiden för gällande riktlinjer skall förlängas och omfatta även budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10 Regeringen föreslår att riksdagen
till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 10 110 000 kr.
E 7. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar
1993/94 Utgift 77 642 492 1994/95 Anslag 72 150 000 1995/96 Förslag 102 874 000
varav 68 583 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget finansierar kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från anslaget utbetalas också ersättning för kostnader som uppkommit genom beslut om förintande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m.m. Vidare anvisas under anslaget medel för bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom.
Budgetåret 1993/94 innebar ett omfattande arbete för att kontrollera och följa upp de fall av paratuberkulos på nötkreatur som påvisades hösten 1993. Som en följd av utbrotten beslöt verket att utreda samtliga importer av nötkreatur från Danmark under perioden 1989-1992. Arbetet pågår fortfarande och målet är att bekämpa sjukdomen och härigenom kunna friförklara landet. Under året har även ett kontrollprogram för hjorttuberkulos utarbetats och programmet trädde i kraft den 1 juli 1994. Huvudman för kontrollprogrammet är Svenska djurhälsovården. På salmonellaområdet har den fortsatta låga frekvensen av smitta i husdjursproduktionen kunnat vidmakthållas. De pågående kontrollprogrammen avseende leukos hos nötkreatur och Aujeszkys sjukdom hos svin följer de uppgjorda tidsprogrammen. Målsättningen är i dag, vad gäller båda kontrollprogrammen, att alla besättningar skall vara friförklarade avseende de två sjukdomarna budgetåret 1995/96.
Jordbruksverket har beräknat kostnaderna för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar till 37,5 miljoner kronor.
Jordbruksverket har hemställt om att 8 miljoner kronor anslås som bidrag till obduktionsverksamhet, vilket innebär en ökning med ca 4,8 miljoner kronor. Bakgrunden till detta är att verket för budgetåret 1995/96 beräknar att den ordinarie obduktionsverksamheten ökar när obduktionsverksamheten inom tuberkulosbekämpningsprogrammet kommer i gång i full skala.
Jordbruksverket har beräknat de årliga kostnaderna för de sjukdomskontroller som krävs med anledning av ett EES-avtal till 10 miljoner kronor.
För bekämpande av leukos, Aujeszkys sjukdom och maedi-visna hos får har Svensk husdjursskötsel och Djurhälsovården, som är huvudmän för bekämpningsprogrammen, beräknat kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 31 000 000 kr, 5 400 000 kr resp. 8 250 000 kr.
Jordbruksverket föreslår vidare att bekämpningsprogram för sjukdomarna bovin virusdiarré, infektiös bovin rhinotracheit (IBR) och tuberkulos hos häg- Bilaga 10 nad hjort inrymms under anslaget. Programmen är delvis en följd av tilläggsgarantiansökningar i EES-avtalet och EU. För dessa begär myndigheten sammanlagt 28 605 000 kr. Jordbruksverket föreslår därför att 47 149 000 kr anslås till anslagsposten. Inom tidigare angiven kostnadsram bör även bekämpningsprogram för maedi-visna bekostas.
Regeringens överväganden Regeringen beräknar kostnaderna för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar till 37,5 miljoner kronor.
Bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom löper under 5 resp. 10 år. Bekämpningen sker inom ramen för lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Sjukdomarna kan orsaka betydande produktionsförluster och förekomst av sjukdomarna i landet kan leda till handelsrestriktioner från andra länder. Regeringen anser det viktigt att bekämpningsprogrammen fullföljs. Regeringen anser det även viktigt att bekämpningsprogram för sjukdomarna bovin virusdiarré, IBR och bovin hjorttuberkulos kan inrymmas under anslagsposten. Under förevarande anslag bör därför beräknas en post på 47 149 000 kronor för bekämpning av sjukdomar.
Sverige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om antalet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Regeringen föreslår att 2 150 000 kr avsätts som bidrag till obduktionsverksamheten. En höjning av anslagsposten i enlighet med Jordbruksverkets hemställan, bör däremot inte ske. Obduktionerna med avseende på tuberkulos hos hjortdjur får således rymmas inom ramen för dessa medel.
Regeringen bedömer att 10 miljoner kronor bör anvisas för utveckling av sjukdomskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller som " krävs för att infria de krav som förväntas med anledning av EES-avtalet.
Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 102 874 000 kr. Förslaget innebär en besparing på 3 567 000 kr, beräknat på 12 månader.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 874 000 kr.
81 6 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 10
F. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
Bilaga 10
Inledning Verksamheten inom växtskyddsområdet omfattar frågor om utsädeskontroll, frågor om intagning av växtsorter på sortlista samt växtförädlarrättsärenden, frågor om funktionsprovningar och tekniska utvärderingar m.m. av lantbruks- och entreprenadmaskiner samt frågor om bekämpning av växtskadegörare.
De övergripande målen för verksamhetsområdet är beträffande utsädes-, sortliste- och växtförädlarrättsfrågor att förse lantbruksnäringen med utsäde och sorter av fullgod kvalitet för att därigenom främja ett effektivt jordbruk. Anslaget för bekämpande av farliga växtsjukdomar syftar till att möjliggöra en snabb och effektiv bekämpning av till landet introducerade karantänsskadegörare, vilket i förlängningen kan bidra till en minimerad användning av bekämpningsmedel.
Funktionsprovningar och tekniska utvärderingar m.m. av lantbruks- och entreprenadmaskiner syftar till att säkerställa att föreskrivna arbetarskyddskrav uppfylls av vissa typer av maskiner i drift samt att via opartiska provningar och tekniska utvärderingar av maskiner och teknisk utrustning medverka till en minimerad påverkan på naturmiljön, djurmiljön och arbetsmiljön av dessa maskiner och tekniska utrustningar.
På maskinprovningsområdet återkommer regeringen med särskild proposition i ämnet.
För budgetåret 1995/96 föreslås inga förändringar i övrigt av verksamheten eller av verksamhetsinriktningarna på området.
Under anslaget F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket har tidigare anvisats medel till ekologisk odling, åtgärder för att bevara biologisk mångfald samt natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Dessa områden kommer framöver att behandlas i det svenska miljöprogrammet inom ramen för förordningen (EEG) nr 2078/92. Detta innebär att det framför allt är frågor om bekämpningsmedelsanvändning, näringsläckage samt ammoniakavgång inom jordbruket och trädgårdsnäringen som kommer att behandlas under ifrågavarande anslag. Detta är prioriterade områden vad gäller det svenska miljöarbetet inom EU och i andra internationella sammanhang.
För budgetåret 1995/96 föreslås oförändrad medelstilldelning till bekämpningsmedels- och näringsläckageprogrammet. 4,2 miljoner kronor föreslås satsas på ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på växtskydds- och miljöområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för Bil 10 |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95-juni 96 laga |
| 52,1 | 47,8 | 50,4 | 33,4 |
F 1. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1000 1995/96 Förslag 1000
Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens utsädeskontroll (SUK).
SUK är centralt organ för den statliga utsädeskontrollverksamheten med uppgift att mot fastställda avgifter verkställa analysering, provtagning och certifiering m.m. av utsädesvaror samt att bedriva viss försöksverksamhet.
SUK:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:860) med instruktion för Statens utsädeskontroll.
De övergripande målen för myndigheten är att verka för att ett fullgott ut-
säde används i landet med syfte bl.a. att få till stånd en minskad användning av bekämpningsmedel för att på så sätt främja en effektiv växtodling i landet.
SUK har i sin årsredovisning i den del som avser resultatredovisningen redovisat den avgiftsfinansierade verksamheten i fem verksamhetsområden; certifiering, analysering, sortkontroll, sortprovning och övrigt.
Den avgiftsfinansierade verksamheten skall medverka till en höjning av utsädeskvaliteten främst från sundhetssynpunkt. Vidare skall kontrollkostnadens andel av utsädespriset nedbringas till en nivå som motsvarar den som rådde budgetåret 1988/89.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
För perioden 1994/95-1996/97 bör det övergripande målet för utsädeskontrollen vara att verka för att fullgott utsäde används för att bl.a. minimera användningen av bekämpningsmedel. Därmed kan en effektiv växtodling främjas.
Resurser 1995/96
Anslag 1 000 kr Förslagsanslag 691 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 24 000 000 kr
Resultatbedömning
Bilaga 10
SUK:s årsredovisning visar att den resultatmässiga nedåtgående trenden för myndigheten har brutits. I tabellform redovisas olika nyckeltal såsom fakturering, driftsbidrag, resultat, balansomslutning samt antal anställda under en femårsperiod. Samtidigt som faktureringen under perioden har minskat har också övriga nyckeltal som resultat, likviditet och balansomslutning varit vikande. Personalnedskärningar och andra rationaliseringar har dock från budgetåret 1992/93 vänt utvecklingen. Omsättningen per årsanställd är budgetåret 1993/94 den högsta för femårsperioden.
För de olika verksamhetsområdena är kostnadstäckningsgraden över 100 26 utom för analysering vilket beror på sjunkande volymer.
Den genomsnittliga kontrollavgiften under en femårsperiod redovisas och SUK konstaterar att priset på myndighetens tjänster inte har förändrats jämfört med föregående verksamhetsår.
Beträffande kvaliteten på det utsäde som certifieras anför SUK att en översyn av SUK:s ADB-baserade registreringssystem kommer att ske vilket kommer att ge möjlighet till sammanställningar beträffande förändringar av utsädeskvaliteten.
Myndighetens ekonomiska resultat innebär ett överskott på 1 480 000 kr. Statens förräntningskrav har således uppnåtts. Resultatet belastas med omställningskostnader på 2,6 miljoner kronor för avvecklingen av lokaler i Skara.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende utsädeskontrollen.
Slutsatser SUK har under en följd av år framgångsrikt arbetat med att rationalisera och effektivisera den statliga utsädeskontrollverksamheten. Från att år 1990 varit lokaliserade till fyra platser (Umeå, Skara, Landskrona och Lund) med ca 100 anställda samt dragits med betydande underskott i verksamheten är i dag personalstyrkan reducerad till ca 40 personer och lokaliserade till en enhet i Svalöv. Verksamhet som tidigare varit anslagsberoende har i ökad utsträckning avgiftsbelagts.
SUK:s kapitalförsörjningsmodell för investeringar i anläggningstillgångar (avkastningspliktigt statskapital med konsolideringsansvar) kommer från budgetåret 1995/96 att ersättas med lån i Riksgäldskontoret.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr.
Bilaga 10
| 1993/94 Utgift | 2 385 000 |
| 1994/95 Anslag | 819 000 |
| 1995/96 Förslag | 691 000 |
varav 455 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för rådgivning och upplysning, tillsyn av efterlevnad av lagar och förordningar på området, deltagande i de internationella organi-
sationerna på området såsom Internationella frökontrollorganisationen (ISTA)
och OECD samt arbete med samordning av frökontrollverksamhet i landet.
SUK har i sin årsredovisning i den del som avser resultatredovisningen redovisat den anslagsfinansierade verksamheten i tre verksamhetsområden; tillsyn, internationell verksamhet och utredningar.
Den anslagsfinansierade verksamheten skall renodlas till att i huvudsak endast omfatta utsädeskontrollens internationella verksamhet.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden Anslaget omfattade budgetåret 1993/94 11 6 av den totala verksamheten inom utsädeskontrollen och uppgick till 2 850 000 kr. Tillsynsverksamheten omfattar huvudsakligen regler om kvalitetsdeklaration av utsäde av växtslag som inte omfattas av EG:s certifieringssystem. Kostnaden för denna verksamhet har av SUK uppskattats till ca 400 000 kr. Regeringen anser att det är rimligt att kvaliteten på denna typ av utsäde kan upprätthållas utan statlig medverkan. Utsädesförordningen bör därför förändras i enlighet härmed.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 691 000 kr.
F 3. Statens växtsortnämnd
| 1993/94 Utgift | 288 140 |
| 1994/95 Anslag | 647 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 002 000 |
varav 665 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Nämnden skall enligt sin instruktion handha uppgifter enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) och utsädesförordningen (1993:1375). Nämnden full-
gör de skyldigheter som åligger myndighet enligt konventionen den 2 decem- Prop. 1994/95:100 ber 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter. Bilaga 10
Växtsortnämnden har av regeringen undantagits från reglerna om resultatredovisning i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att ändra på de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94—-1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1 002 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 1 100 000 kr
Resultatbedömning Den ekonomiska rapportering som upprättats bedömer regeringen vara tillfredsställande. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
1 002 000 kr.
F 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
F 5. Bidrag till Statens maskinprovningar
För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats för uppdragsverksamhet vid Statens maskinprovningar, F 4, samt ett förslagsanslag på 5 165 000 kr anvisats för bidrag till Statens maskinprovningar. Med stöd av
regeringens bemyndigande den 3 februari 1994 tillkallades en särskild utre- Prop. 1994/95:100
dare med uppdrag att utreda förutsättningarna för verksamheten vid Statens Bilaga 10 maskinprovningar. Den särskilde utredaren har i mars 1994 avlämnat betänkandet (Ds 1994:47) Bolagisering av Statens maskinprovningar. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens förslag slutförs beräknas anslaget F 4 till 1 000 kr samt anslaget F 5 till 8 106 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,
1. till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 beräknar ett anslag på 1 000 kr,
2. till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1995/96 be-
räknar ett förslagsanslag på 8 106 000 kr.
F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
1993/94 Utgift 40 770 271 Reservation 53 802 146 1994/95 Anslag 38 513 000 1995/96 Förslag 36 634 000
varav 24 250 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Medel ur anslaget disponeras för att genom försöks-, utvecklings-, informations- och rådgivningsverksamhet styra utvecklingen inom jordbruket och trädgårdsnäringen mot minskat växtnäringsläckage, säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och bevarande av biologisk mångfald.
För budgetåret 1994/95 har anvisats 38,5 miljoner kronor, varav 5,4 miljoner kronor för minskat växtnäringsläckage, 15,4 miljoner kronor för minskade risker vid användning av bekämpningsmedel, 7,8 miljoner kronor för ekologisk produktion samt 10 miljoner kronor som en engångsanvisning för en informationskampanj om biologisk mångfald i odlingslandskapet.
Jordbruksverket föreslår att oförändrat 28,5 miljoner kronor jämte prisoch löneomräkning anslås under anslaget för att med oförändrad ambitionsnivå genomföra miljöförbättrande åtgärder 1 jordbruket och trädgårdsnäringen. Enligt verket är det möjligt att vid denna resurstilldelning nå de miljömål som är uppsatta.
Jordbruksverket har enligt regeringsuppdrag presenterat ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor. För att kunna genomföra detta program yrkar verket på en utökad medelstilldelning om 11 miljoner kronor
för budgetåret 1995/96. Medlen skall i första hand utgå under en treårsperiod.
Verket anser det angeläget att under år 1995 lägga fast vilka mål som skall ställas upp för användningen av bekämpningsmedel efter år 1996. Bilaga 10
Regeringens överväganden Jordbruksverket har bedömt att uppsatta miljömål skall kunna nås vid oförändrad medelstilldelning under anslaget. För budgetåret 1994/95 anslogs 7,8 miljoner kronor till ekologisk produktion under anslaget. Denna tilldelning skall tas bort från detta anslag och behandlas framöver i det svenska miljöprogrammet inom ramen för EG:s förordning 2078/92.
Regeringen anser att 4,2 miljoner kronor skall anslås för handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor. Därutöver användes inom ramen för anslaget drygt 5,2 miljoner kronor för trädgårdsnäringens miljöfrågor. Oförändrat 23,1 miljoner kronor skall anslås för bekämpningsmedelsprogrammet och 8,1 miljoner kronor för näringsläckageprogrammet.
Vad gäller biologisk mångfald och odlingslandskapet behandlas dessa frågor framöver i det svenska miljöprogrammet inom ramen för EG:s förordning 2087/92. Regeringen avser att under år 1995 återkomma till frågan om vilka mål som skall gälla för användningen av bekämpningsmedel efter år 1996.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 36 634 000 kr.
F 7. Bekämpande av växtsjukdomar
| 1993/94 Utgift | 866 203 |
| 1994/95 Anslag | 2 629 000 |
| 1995/96 Förslag | 3 943 000 |
varav 2 629 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget utbetalas ersättningar för kostnader till följd av åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnader för beredskapsåtgärder mot karantänsskadegörare betalas också från detta anslag, liksom kostnader för undersökningar av växtprover som av växtinspektionen överlämnas för laboratoriemässig diagnostisering.
Statens jordbruksverk föreslår att anslaget förs upp med 5 250 000 kr under budgetåret, och att verket bemyndigas att använda högst 1 miljon kronor för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion.
Bilaga 10 Regeringen föreslår att anslaget tas upp med 3 943 000 kr under perioden. g Regeringen har därvid räknat med högst 900 000 kr för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 3 943 000 kr. :
G. Livsmedel
Bilaga 10
Inledning Livsmedelsfrågorna är viktiga för konsumenterna. Konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedelspolitiken och konsumenten skall stå i centrum för livsmedelspolitiken. En fri handel med livsmedel inom EU förutsätter en effektiv livsmedelskontroll. Konsumenterna har ett intresse av att varorna märks tydligt och att skadliga ingredienser och tillsatser utesluts.
Sverige skall aktivt verka för att inom EU bl.a. förstärka livsmedelskon-
trollen, minimera användningen av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav.
En av Statens livsmedelsverks huvudsakliga uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet. Enligt regeringens mening bör konsumentintresset i verksamheten understrykas ytterligare. Regeringen föreslår därför i det följande att det övergripande målet för Livsmedelsverket skall vara att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Konsumenterna skall känna trygghet och ha de kunskapsmässiga förutsättningarna att kunna välja fullgoda livsmedel för en näringsriktig och prisvärd kost.
Det finns ett starkt samband mellan kosten och hälsan. Livsmedelsverket har, i samarbete med Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, den 31 oktober 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till nationell handlingsplan för nutrition. Huvudmålet för handlingsprogrammet skall enligt förslaget vara att genom förbättrade mat- och motionsvanor befrämja hälsa samt förebygga sjuklighet och för tidig död i kostrelaterade sjukdomar samt att minska de sociala klyftorna med avseende på dessa sjukdomars förekomst. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har fr.o.m. den 1 juli 1993 beställaransvaret för jordbruks- och viss livsmedelsstatistik. En stor del av nämndens arbete under 1993 och 1994 har därför varit att anpassa den svenska jordbruks- och livsmedelsstatistiken till de krav som EG ställer för motsvarande statistik. Ett fortsatt anpassnings- och utredningsarbete förutses för den första tiden av ett EU-medlemskap. För budgetåret 1995/96 görs vissa besparingar på de objektiva skördeuppskattningarna. De ökade kostnader som en anpassning till EG:s krav medför beräknas täckas av medel från EG.
Det svenska systemet för industrins råvarukostnadsutjämning upphör vid ett EU-medlemskap. Det gäller även rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk. Vissa utbetalningar kan dock finnas kvar efter den 1 juli 1995 varför anslaget ändå bör vara kvar.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på livsmedelsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Bilaga 10
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95-juni 96 |
| 586,0 | 556,3 | 425,8 | 282,8 |
G 1. Statens livsmedelsverk
1993/94 Utgift 81 285 167
1994/95 Anslag 91 420 000
1995/96 Förslag 136 294 000
varav 90 112 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av någon annan myndighet. Verket är chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. Livsmedelsverkets organisation m.m. framgår av förordningen (1988:857) med instruktion för Statens livsmedelsverk.
De huvudsakliga uppgifterna för verket är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, informera
om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumen-
terna samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar.
De övergripande mål som lagts fast för verksamheten är följande. Livsmedelsverket skall —- utforma reglerna för produktion och hantering av livsmedel och livsmedels-
kontroll så, att de livsmedel som saluhålls är av god kvalitet och kon-
sumenterna skyddas mot hälsorisker och oredligt förfarande, - genom information och utbildning om sambanden mellan kosten och
hälsan ge konsumenterna de kunskapsmässiga förutsättningarna att göra
ett totalt sett hälsosamt val av olika livsmedel, samt — underlätta för konsumenterna att välja livsmedel som tillgodoser deras
önskemål. |
Livsmedelsverkets inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central tillsyn som överförs till verket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhålls inkomster för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet. Inkomsterna utgör ca 65 96 av verkets finansiering.
Livsmedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheterna inom delområdena normarbete, livsmedels- och dricksvattentill- Bilaga 10 syn, laboratorietillsyn, kontroll av främmande ämnen och bekämpningsmedelsrester i animalier resp. vegetabilier, utåtriktad informationsverksamhet, kost- och hälsaarbete, toxikologisk verksamhet samt utveckling av analysmetoder för livsmedelstillsyn.
Livsmedelsverket har under perioden 1990/91-1992/93 ökat sin omsätt-
ning med 20 90 mätt i fasta priser. Intäkterna har ökat med 42 76 under mot-
svarande period. Ökningen beror till stor del på den skärpta livsmedelskontrollen samt på den utvecklade kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och läkemedelsrester m.m. i animaliska livsmedel. Besiktningsveterinärorganisationen redovisar en ökad produktivitet under perioden med 22 PR.
De utökade tillsynsuppgifter som beslutet om den skärpta livsmedelskontrollen inneburit, har enligt verket kunnat lösas på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Verksamheterna vid kontrollslakterierna och exportanläggningarna bedöms uppfylla lagstiftningens krav. Förutsättningar har skapats för småskalig slakt. Egenkontrollprogram har fastställts för alla livsmedelsanläggningar som Livsmedelsverket har tillsynsansvar över. På ett flertal anläggningar har även revision av egenkontrollprogrammen utförts. Livsmedelsverkets stöd till kommunerna vid uppbyggandet av den skärpta livsmedelskontrollen var i den inledande fasen otillräckligt. De rekryteringar som verket gjort under treårsperioden har huvudsakligen inriktats på att förstärka detta stöd. Under det senaste verksamhetsåret redovisar Livsmedelsverket ett omfattande stöd till kommunerna. I genomsnitt har varje livsmedelsinspektör fått 3-4 dagars utbildning av verket.
Kommunernas tillsyn över livsmedelsanläggningar har ökat genom införandet av den skärpta livsmedelskontrollen. Egenkontrollprogram har fastställts för ca 65 26 av de anläggningar som skall ha sådana program. Livsmedelsverkets underlag tyder på att kommunerna inte alltid använt tillsynsavgifterna som avsetts, nämligen för provtagning och undersökning.
Vad gäller dricksvattentillsynen är dricksvattenproducenterna och kommunerna enligt verket väl medvetna om gällande bestämmelser. De riskinventeringar som gjorts visar emellertid att producenterna måste engageras i större omfattning när det gäller förebyggande åtgärder inom egentillsynen samt att egenkontrollprogrammen bör ses över och kompletteras.
Livsmedelsverket har under perioden utvecklat ett tjugotal analysmetoder för veterinärmedicinska preparat. Inom bekämpningsmedelsområdet har analysmetoder utvecklats för sex olika substansgrupper vilket innebär att ett stort antal enskilda bekämpningsmedel kan analyseras. Vidare har en s.k. multi-
metod utvecklats och anpassats så att ca 160 olika bekämpningsmedel kan
analyseras.
Resultaten från kontrollen av läkemedelsrester i svenskt producerat kött tyder på att bruket av läkemedel har en sådan begränsad omfattning och handhas på ett sådant sätt att det mycket sällan finns rester i köttet. När det gäller
kontrollen av importerat kött befinner den sig i ett uppbyggnads- och utvecklingsskede. De resultat som hittills erhållits tyder emellertid på att det kött som Bilaga 10 importeras ytterst sällan innehåller läkemedelsrester.
Enligt resultaten av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier under perioden innehöll mellan 3,0-4,2 Jo av de undersökta proven halter över gällande gränsvärden. Bekämpningsmedelsrester påträffades oftare i importerade produkter jämfört med de inhemskt odlade.
Verket bedömer att importkontrollen fungerar väl, men att kommunernas kontroll av livsmedel som inte omfattas av reglerna om särskild införselkontroll är bristfällig.
Resultaten från kost- och hälsaarbetet visar bl.a. att majoriteten av befolkningen har goda kunskaper om sambandet mellan kost och hälsa och vilka förändringar som från hälsosynpunkt bör göras i konsumtionen av olika livsmedel.
I sin anslagsframställning har Livsmedelsverket hemställt att ytterligare 5,4 miljoner kronor tillförs anslaget för att finansiera tio nya tjänster med anledning av ett svenskt medlemskap i EU. Enligt verket finns behovet av de nya tjänsterna för den normgivande verksamheten. Vidare har verket anfört att finansieringen av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och främmande ämnen i animaliska livsmedel måste ses över vid ett svenskt medlemskap i EU. nn.
I sin drsredovisning redovisar Livsmedelsverket resultatredovisningen i verksamhetsområdena normgivning, tillsyn och kontroll, information och påverkan samt kunskapsuppbyggnad. Av redovisningen framgår bl.a. att verket under året i stort sett slutfört arbetet med att anpassa svensk livsmedelslagstiftning till EG:s bestämmelser i enlighet med EES-avtalet.
Besiktningsveterinärorganisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i verksamheten, redovisar ett ekonomiskt resultat på 853 615 kr för budgetåret 1993/94. Det ackumulerade underskottet för verksamheten har därmed reducerats till 4 915 000 kr. Det ekonomiska målet full kostnadstäckning uppnåddes således för verksamheten i sin helhet. För vissa verksamheter, bl.a. renkontrollslakterier redovisas dock underskott i verksamheterna.
Den avgiftsfinansierade kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier redovisade ett underskott med 3 004 671 kr, vilket reducerade det ackumulerade överskottet till 14,6 miljoner kronor.
För kontrollen av läkemedelsrester i animaliska livsmedel redovisades ett underskott med 346 475 kr, vilket reducerade det ackumulerade överskottet till 4,5 miljoner kronor.
Livsmedelsverkets anslagssparande uppgick för budgetåret 1993/94 till 11 655 585 kr, vilket utgör drygt 12 20 av det tilldelade ramanslaget. Av dessa medel utgör dock 7 832 000 kr förutbetalda årliga tillsynsavgifter avseende budgetåret 1994/95 som i enlighet med ändrad redovisningsprincip förts som inkomst mot anslaget.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Enligt förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem kan statliga bidrag lämnas till kostnader för åtgärder i syfte att minska Bilaga 10 radondotterhalten i en- och tvåbostadshus som bidragstagaren äger och själv bor i (egnahem). Bidrag lämnas med högst 15 000 kr. Boverket har i sin anslagsframställning föreslagit att bidrag i fortsättningen även skall kunna lämnas för radonsanering av vatten. Enligt verket kan radonhalten i vatten sänkas genom filtrering av vattnet, vilket innebär en investering om ca 30 000 kr per vattenbrunn. Boverkets anslagsframställning har överlämnats till Jordbruksdepartementet i denna del.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Följande övergripande mål skall gälla för den verksamhet som Livsme-
delsverket ansvarar för. Livsmedelsverket skall i konsumenternas in-
tresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedels-
hanteringen sarnt bra matvanor.
Resurser 1995/96
Ramanslag 136 294 000 kr
Anslag 1 000 kr
Planeringsram
1995/96
136 294 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning Livsmedelsverkets årsredovisning och fördjupade anslagsframställning är välstrukturerade, mycket informativa och ger en god bild av verksamheten. Resultatredovisningen bedömer regeringen som tillfredsställande. De resultatanalyser som finns i årsredovisningen kan dock utvecklas ytterligare och göras tydligare.
Årsredovisningen och den fördjupade anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att de verksamhetsmål som gällt bör kunna nås. Mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden har en förenkling av reglerna på livsmedelsområdet dock inte varit möjlig.
Livsmedelsverkets besparingsprogram har fullföljts under verksamhetsåret. Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att verket genom olika åtgärder lyckats uppnå väsentliga besparingar inom besiktningsveterinärorganisationen. Organisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i
verksamheten, har budgetåret 1993/94 uppnått balans i ekonomin för verksamheten som helhet. Bilaga 10
Enligt regeringens mening finns inte skäl att föreslå någon ändring i inriktningen av verksamheten.
Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövningen gör regeringen sammantaget den bedömningen att verksamheten vid Livsmedelsverket har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt.
En av Livsmedelsverkets uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet. Enligt regeringens bedömning bör konsumentintresset i verksamheten understrykas ytterligare. Övergripande mål för den verksamhet som Livmedelsverket ansvarar för skall vara följande. Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Regeringen föreslår således inte någon förändring i inriktningen av verksamheten.
Det är angeläget att konsumentintresset betonas i verksamheten, särskilt mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU. Frågor om märkning av livsmedel och användningen av tillsatser i livsmedelsproduktionen är enligt regeringens mening exempel på områden där det är viktigt att Livsmedelsverket aktivt verkar för att söka påverka EU:s regler i en konsumentvänlig riktning.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har medelsbehovet beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 20. Resursförstärkningarna för den normgivande verksamheten får lösas genom omprioriteringar och ianspråktagande av anslagssparande. Som inledningsvis nämnts har regeringen för avsikt att under våren 1995 tillsätta en utredning med uppdrag att bl.a. granska den samlade administationen inom livsmedelsområdet. Mot bakgrund härav har någon planeringsram för Livsmedelsverket inte angetts.
När det gäller finansieringen av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och främmande ämnen i animalier har regeringen för avsikt att ge Livsmedelsverket ett uppdrag i fråga om finansiering av kontrollen.
Livsmedelsverket arbetar för närvarande i samråd med Statens strålskyddsinstitut och Socialstyrelsen med att fastställa ett gränsvärde för radon i dricksvatten. Vidare är, enligt vad regeringen erfarit, metoderna för en effektiv radonsanering av vatten ännu inte färdigutvecklade. Mot bakgrund därav vidtar regeringen ingen åtgärd med anledning av Boverkets framställning att bidrag i fortsättningen även skall kunna lämnas till radonsanering av vatten.
Bilaga 10
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
Statens livsmedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med
vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser,
2. till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 136 294 000 kr.
G 2. Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
1993/94 Utgift = 1994/95 Anslag 1.000 1995/96 Förslag 1 000
Från detta anslag avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. Statens utgifter för ändamålet täcks enligt särskild taxa av bl.a. slakteriföretagen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
tll Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
G 3. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
| 1993/94 Utgift | 3 237 961 |
| 1994/95 Anslag | 3 825 000 |
| 1995/96 Förslag | 5 647 000 |
varav 3 740 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens uppgift är att göra kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket och de senare leden i livsmedelskedjan. Nämnden ansvarar för stora delar av jordbruks- och livsmedelsstatistiken.
Samarbetsnämndens sammansättning framgår av förordningen (1988:862) med instruktion för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i olika huvudområden. Dessa avser utvecklingen inom det egentliga jordbruket, prisutvecklingen för jordbrukets produkter och insatsvaror samt produkter i förädlingskedjans olika led, utvecklingen i de senare leden i livsmedelskedjan samt analys av den livsmedelspolitiska reformen. Statistikfrågan, som utgjort
ett viktigt inslag i LES arbete under verksamhetsåret, har i huvudsak behandlats inom det förstnämnda huvudområdet. Anslagsredovisningen visar ett Bilaga 10 ackumulerat anslagssparande på 1 576 000 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. LES har i regleringsbrevet erhållit dispens från att finansiera investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret enligt kapitalförsörjningsförordningen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96.
Resurser 1995/96 Ramanslag 5 647 000 kr
Resultatbedömning Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppgifter som åligger LES genom dess instruktion kan fullgöras. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens årsredovisning.
Slutsatser Regeringen förutser ett ökat utredningsbehov inom nämndens verksamhetsområde under första tiden av EU-medlemskapet. Bl.a. bör utredas vidare huruvida det administrativa företagsregistret som används för stödutbetalningar inom EU (s.k. IAKS-registret) kan användas som statistikregister. Om så är fallet torde stora resursbesparingar kunna göras. Regeringen bedömer att de kostnader som detta ökade utredningsbehov medför bör kunna rymmas inom det här föreslagna anslagsbeloppet och sparade medel under detta anslag samt under anslaget Livsmedelsstatistik.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1995/96 an-
visar ett ramanslag på 5 647 000 kr.
97 7 Riksdagen 199493. I saml. Nr 100. Bilaga 10
Bilaga 10
1993/94 Utgift 222 834 820 1994/95 Anslag 216 500 000 1995/96 Förslag 189 589 000
varav 118 565 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Livsmedelsförsörjningen är enligt beredskapsförordningen (1993:242) en särskild funktion inom det civila försvaret. Statens jordbruksverk är funktionsansvarig myndighet. I funktionsansvaret ingår bl.a. att samordna beredskapsförberedelser, genomföra krigsplanläggning och regelbundet för regeringen redovisa beredskapsläget inom funktionen.
I programplanen för det civila försvaret 1995/96-1999/2000 anges att beredskapsläget för funktionen i stort sett är tillfredsställande vad gäller livsmedelsförsörjningen. Förmågan att uppnå en tillfredsställande dricksvattenförsörjning är inte godtagbar med hänsyn till vattenreningsprocessens elberoende. Vidare finns svårigheter att i tid upptäcka sabotage.
Från anslaget betalas driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel m.m. samt kostnader för andra beredskapsåtgärder än lagring. Under anslaget Statens jordbruksverk anvisas medel för lönekostnader m.m. för viss personal.
Mot bakgrund av den analys om vilka kvantiteter som kan anskaffas under ett återtagningsskede föreslår Jordbruksverket att de fredstida lagringsmålen kan sänkas. Härmed delas lagringsmålen upp i ett mål för den fredstida lagringen och ett mål för kompletteringsanskaffningen under ett återtagningsskede. Lagringsmålet är fortfarande det totala lagringsbehovet, men detta kommer inte att uppnås förrän återtagningen är genomförd. Härmed uppnås en besparing under den kommande femårsperioden. Även investeringar av insatsvaror föreslås minska.
Vad gäller lagring av veterinära likemedel syftar denna till att upprätthålla livsmedelsproduktionen med så lite störningar av sjukdomar som möjligt samt till att upprätthålla de nödvändigaste delarna av djurskyddet. En lageruppbyggnad pågår och lagringsmålet kommer att vara uppnått under kalenderåret 1997.
Jordbruksverket föreslår att 1,5 miljoner kronor får disponeras för ABCskydd under perioden den 1 juli-31 december 1995. Medlen används för kunskapsuppbyggnad, utbildning och övning för att öka handlingsberedskapen samt för anskaffning av viss skyddsutrustning för veterinärer. Medlen är avsedda för hela livsmedelsfunktionen.
Jordbruksverket föreslår att 44 460 000 kr tilldelas verket för nyinvesteringar i insatsvaror under perioden den 1 juli 1995-den 31 december 1996.
Storleken på driftskostnaderna för beredskapslagringen den kommande 18 månadersperioden blir en direkt följd av nya investeringar och omsättningar av tidigare gjorda investeringar. Medelsbehovet de kommande åren påverkas avsevärt av verkets förslag till såväl sänkta totala lagringsmål som
sänkta fredstida lagringsmål. Jordbruksverket föreslår att verket tilldelas 268 586 000 kr för driftkostnader och andra beredskapsåtgärder under perio- Bilaga 10 den den 1 juli 1995-den 31 december 1996.
Regeringens överväganden
Regeringen har i prop 1994/95:25 föreslagit att en besparing på livsmedelsberedskapens område bör göras med 200 miljoner kronor. Besparingen är
möjlig mot bakgrund av de förändrade planeringsförutsättningarna i 1992 års
totalförsvarsbeslut och den förändrade importsituation som uppstått i och med förändringarna i Europa. Det svenska EU-medlemskapet är också av stor betydelse för möjligheten till en säkrare import under ett krisskede. Regeringen anser därför att beredskapslagringen bör koncentreras på behoven i krig. Således kan stora besparingar göras på områden som har effekt på andra skeden än kriget. För att uppnå en permanent besparing på 200 miljoner kronor måste beredskapslagren reduceras väsentligt. Jordbruksverket måste därför snarast starta en utförsäljning av de lager som inte är helt nödvändiga för krigsskedet. Utförsäljningen skall ske på ett sådant sätt att staten inte åsamkas onödiga förluster. Jordbruksverket skall beakta 1992 års försvarsbeslut då prioriteringar för beredskapslagringen görs.
Regeringen har mot bakgrund av besparingskravet på verksamheten den 22 december 1994 fattat beslut om att stoppa alla nyinvesteringar i insatsvaror under budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår att 189 589 000 kr anvisas för verksamheten. Jordbruksverket får använda det disponibla överskott som finns för lagringsverksamheten.
En minskning av lagren bör ske i en takt som innebär att onödiga förluster undviks och som samtidigt innebär att den permanenta besparingen på 200 miljoner kronor upptas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Mot bakgrund av de förändrade förutsättningarna och inför 1996 års totalförsvarsbeslut kommer regeringen att besluta om en särskild översyn av livsmedelsfunktionen.
Den särskilda planeringsrarmnen för det civila försvaret ger stadga åt planeringen under en försvarsbeslutsperiod och är ett viktigt avvägningsinstrument vid programplanearbetet när det gäller resursfördelningen. För att förbättra de totala avvägningsmöjligheterna anser regeringen att ramen bör tillföras investeringar och driftkostnader för livsmedelsberedskapen.
Förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 10 :
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört beträffande disposition av medlen
under anslaget,
2. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 189 589 000 kr.
G 5. Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.
1993/94 Utgift 169 132 456 1994/95 Anslag 156 001 000 1995/96 Förslag 1000
Från anslaget täcks dels delar av kostnaderna för industrins råvarukostnadsutjämning (RÅK), dels kostnaderna för rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk.
Regeringens överväganden Syftet med anslaget upphör vid ett EU-medlemskap, eftersom Sverige fr.o.m. den 1 januari 1995 ingår i EG:s system för icke annex II-produkter dvs. förädlade livsmedel som innehåller reglerade jordbruksprodukter men som inte finns upptagna i Romfördragets bilaga IH. Eftersom vissa utbetalningar kan finnas kvar efter den 1 juli 1995 finns dock behov av ett förslagsanslag på 1 000 kr. Även kostnaderna för restitution av betalda införselavgifter bör täckas från detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 6. Livsmedelsstatistik
| 1993/94 Utgift | 20 100 000 |
| 1994/95 Anslag | 23 790 000 |
| 1995/96 Förslag | 55 304 000 |
varav 34 357 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras av Livsmedelsekonomiska samarbetsniämnden för statistik om jordbruks- och livsmedelsfrågor samt lantbruksregistret och därmed samordnad statistikproduktion. Medel för jordbruks- och livsmedelsstatistik
finns i dag anvisade på anslagen Livsmedelsstatistik och Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. Bilaga 10
Regeringens överväganden Regeringen anser att anslagen som avser statistik inom området bör sammanföras till ett anslag. Medel för objektiva skördeuppskattningar som för närvarande anvisas under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. bör därför i stället anvisas under anslaget Livsmedelsstatistik. 18 miljoner kronor bör därför anvisas för detta ändamål för det förlängda budgetåret 1995/96. Det innebär en besparing på 7,8 miljoner kronor på de objektiva skördeuppskattningarna. Sammantaget beräknas kostnaden för jordbruks- och livsmedelsstatistik uppgå till 64 304 000 kr. Medel från EG:s budget beräknas finansiera 9 miljoner kronor av denna kostnad. På ett särskilt anslag benämnt Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten bör anvisas ett belopp motsvarande den beräknade EG-finansieringen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 55 304 000 kr. |
G 7. Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från
EG-budgeten
Nytt anslag (förslag) 9 000 000
varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Regeringens överväganden Med hänsyn till vad som anförts under anslaget G 6. Livsmedelsstatistik bör ett anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s
finansiering. |
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 000 000 kr.
101 8 Riksdagen 1994:95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
livsmedelsområdet Bilaga 10
Nytt anslag (förslag) 30 000 000
Regeringens överväganden Ett svenskt medlemskap i EU torde innebära en ökad konkurrens och ett ökat varuutbud på den svenska livsmedelsmarknaden. Ökningen av varor och aktörer kan medföra att behovet av livsmedelskontroll ökar. Regeringen anser därför att vissa åtgärder bör vidtas för att bättre ta till vara konsumenternas intressen. Det kan t.ex. gälla insatser för förstärkt information till konsumenter, livsmedelskontroll, tydligare varumärkning, kvalitetsförbättringar, minimering av kemiska tillsatser etc. Konsumenter med särskilda behov t.ex. allergiker bör särskilt uppmärksammas. Vi måste vidare fullfölja vårt arbete med att förbättra livsmedelskvaliteten. Det kan t.ex. gälla åtgärder för att minimera användningen av bekämpningsmedel, konserveringsmedel och färgämnen i produktionen, förbättra djurhållningen och förbjuda bestrålning av livsmedel. Mottagare av medel från detta anslag kan t.ex. vara konsumentorganisationer och branschorganisationer. Sveriges konsumentråd är exempel på en paraplyorganisation som bl.a. verkar för upplysning och opinionsbildning i konsumentpolitiska frågor. S
Regeringen har för avsikt att göra en bredare översyn av konsumentfrågornas ställning och innehåll vid ett svenskt medlemskap i EU.
En ökad konkurrens på den svenska marknaden ställer krav på ökad effektivitet inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Svenska företag inom dessa områden måste profilera sig mer än tidigare och större insatser krävs vad gäller marknadsföring av svenska livsmedel med hög kvalitetet. Till detta hör en satsning på ekologiskt framställda produkter. Sverige har goda förutsättningar att profilera sig på EU-marknaden inom detta område. Regeringen avser att tillsammans med näringen medverka till att utarbeta en strategi för marknadsföring av svenska kvalitetsprodukter liksom utveckling av regionala varumärken och insatser för att marknadsföra ekologiskt framställda livsmedel. Det skall dock betonas att huvudansvaret för insatser på detta område alltid ligger på näringen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få besluta om fördelningen av medel under detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.
H. Utbildning och forskning
Bilaga 10
Inledning Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning inom det område som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Utbildningen inom detta område bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). SLU erbjuder förutom långa yrkesinriktade utbildningar till agronom, hortonom, jägmästare, landskapsarkitekt och veterinär även kortare yrkesutbildningar samt kandidat- och magisterexamina inom vissa huvudämnen.
Forskningen inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde skall värna om vården och utnyttjandet av de biologiska naturresurserna och har ett särskilt ansvar för att kunskaperna inom naturresursområdet utvecklas för kommande generationers behov. Medel för denna forskning anvisas dels via anslag till SLU och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), dels till kollektivforskningsprogram som rör viss skogsforskning och forskning inom det jordbrukstekniska området. Ca hälften av programkostnaderna finansieras av resp. bransch.
Forskning inom det areella området omfattas av EU:s fjärde ramprogram och är organiserad i delprogrammet lantbruk och fiske. Delprogrammet innehåller forskning inom jordbruk, trädgårdsbruk, skogsbruk, livsmedel, fiske, vattenbruk samt landsbygdsutveckling. Det överordnade målet för forskningen är att skapa en grund för en konkurrenskraftig, effektiv och hållbar produktion, att stödja den gemensamma EU-politiken inom området och att svara för samhällets behov av sunda livsmedel och andra bioråvaror som producerats med minimal miljöpåverkan. Forskningen skall också avse sociala och ekonomiska frågor för landsbygden och kustsamhällen. SJFR har ansvaret för Sveriges medverkan i programmet.
Mot bakgrund av de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslagen för forskning och utbildning inom Jordbruksdepartementets område räknas ner med 200 miljoner kronor, beräknat på 12 månader.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på utbildnings- och forskningsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
| Utgift | Anvisat | Förslag | varav beräknat för |
| 1993/94 | 1994/95 | 1995/96 | juli 95-juni 96 |
| 1 317,2 | 1 318,5 | 1 736,3 | 1152,8 |
Bilaga 10 1993/94 Utgift 976 026 563
1994/95 Anslag 1 013 464 000
1995/96 Förslag = 1 420657 000
varav 943 623 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget bekostas utbildning, forskning och försöksverksamhet samt djursjukvård vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
De övergripande målen för SLU är att genom utbildning, forskning och information öka kunskaperna om förutsättningarna för en varaktig och effektiv biologisk produktion och om hur denna skall bedrivas och nyttjas.
SLU har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena undervisning, forskning, information och annan verksamhet. Regeringen har för dessa verksamhetsområden lagt
fast följande verksamhetsmål för perioden 1993/94-1995/96.
Verksamhetsmålet för utbildningen skall under perioden vara 5 300 helårsprestationer, varav 300 skall avse fristående kurs.
Examinationen vid den lantbruksvetenskapliga fakulteten skall öka med 10 Fo under perioden.
Kostnaderna för de kortare utbildningarna vid SLU skall minska. Målet skall vara att kostnaderna för utbildningarna skall vara i nivå med kostnaderna för jämförbara utbildningar vid andra universitet.
Forskarutbildningen skall effektiviseras så att antalet examinerade under perioden ökar med minst 50 90.
SLU skall under perioden omvandla sina utbildningsbidrag till doktorandtjänster.
SLU har under budgetåret 1993/94 redovisat en positiv kapitalförändring på 196,8 miljoner kronor. Denna summa utgör drygt 10 6 av den totala omsättningen som var 1 883,6 miljoner kronor.
SLU hari sin anslagsframställning redogjort för vissa kostnader som uppkommit i samband med förändringar av anslagskonstruktionen och för kostnader som har samband med förändringar i fastighetsförvalmingen. SLU har också redovisat möjligheten att utöka antalet studieplatser vid universitetet. Vidare har SLU redovisat behov av en utökad låneram för investeringsbehovet vid universitetet.
SLU hari en skrivelse den 11 februari 1994 hos regeringen begärt tillstånd att bedriva verksamhet i bolagsform.
Regeringens överväganden
Bilaga 10
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 1 420 657 000 kr
Resultatbedömning
SLU:s årsredovisning visar att SLU i allt väsentligt kommer att uppfylla de
verksamhetsmål som regeringen har lagt fast. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SLU.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forskningspolitiska proposition (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU13, rskr. 1992/93:389) bör gälla även för det förlängda budgetåret 1995/96. Det är viktigt att SLU fortsätter den påbörjade förändring av verksamheten som inriktar sig på att stödja och utveckla förutsättningarna för ekologiskt riktigt bruk av de biologiska naturresurserna. Innevarande budgetår har överföringen av stallchefsutbildningen i Flyinge till universitetet inletts. Överföringen kommer att vara slutförd nästa budgetår.
Med hänsyn till de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslaget till SLU räknas ner med 104 miljoner kronor, En sådan kraftig besparing medför stora ingrepp i verksamheten. Den personalminskning och avveckling av verksamheter som blir följden av besparingen måste ske i socialt acceptabla former. SLU bör därför använda det överskott som skapats i verksamheten för att överbrygga de problem som uppstår. SLU har även möjligheter att disponera viss anslagskredit för att utjämna besparingseffekterna över de närmaste åren.
Det ankommer på SLU att självt besluta om hur besparingarna skall genomföras. SLU bör därvid särskilt uppmärksamma att unga människors möjligheter till utbildning är avgörande för Sveriges framtid. Det är därför angeläget med en fortsatt hög kvalitet på SLU:s utbildningar. Det är vidare nödvändigt att frågan om den kortare skogsutbildningen snarast blir löst. Besparingarna måste i vissa fall leda till regionala koncentrationer. SLU måste i dessa frågor ta ett regionalpolitiskt ansvar. Det kan ske på olika sätt. I samband med att den kortare skogliga utbildningen omformas är det t.ex. viktigt att garantera
fortsatt verksamhet av något slag i Bispgården. Det är vidare viktigt att SLU betonar det globala perspektivet på livsmedelsförsöjningen så att bistånds- Bilaga 10 frågor och landsbyggdsutveckling i tredje världen ges ett tillräckligt utrymme i undervisningen. SLU bör i besparingssyfte kunna dels avyttra delar av sitt fastighetsinnehav, dels koncentrera sin verksamhet till en minskad lokalyta. Det arbete som styrelsens framtidsgrupp utför bör kunna underlätta de väsentliga omprioriteringar som kommer att behöva göras.
Under anslaget har, som en del av statens arbetsmarknadsåtgärder, 8,4 miljoner kronor beräknats för ytterligare 150 studieplatser under kommande läsår.
SLU har i en skrivelse till regeringen begärt tillstånd att bedriva verksamhet i bolagsform. Bolaget Agriuniverse bildades år 1987 och bedriver tjänsteexport. Aktiekapitalet uppgår till 97 000 kr och aktierna ägs av SLU, anställda och f.d. anställda. Bolagets verksamhet är av liten omfattning. Intäkterna uppgår till ca 3 miljoner kronor och fem personer var anställda utomlands under budgetåret 1992/93. RRV som har yttrat sig i ärendet anser i första hand att bolaget skall avvecklas och att SLU får köpa motsvarande tjänster av befintligt bolag eller att vid SLU anställd personal stationeras utomlands med avtal enligt SIDA-avtalet Bi Arv eller enligt Utrikesdepartementets avtal. Tjänsteexportförordningen (1992:192) tillåter detta. Personalen kan också vara anställd vid SLU med skattebefrielse. 54 § kommunalskattelagen (1928:370) ger tjänsteexporterande myndighet denna möjlighet.
Regeringen anser för sin del att SLU bör avveckla sitt engagemang i bolaget. SLU:s verksamhet på området bör bedrivas som en avgiftsfinansierad verksamhet. Frågan om personalens beskattning får SLU lösa på lämpligt sätt.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 1 420 657 000 kr.
H 2. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning
1993/94 Utgift 171 658 222 Reservation 50 677 690 1994/95 Anslag 198 160 000 1995/96 Förslag 229 935 000
varav 152 111 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
De övergripande målen för Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) är att främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser med särskild
inriktning på de areella näringarna. Rådet skall verka för att informationen om forskning och forskningsresultat sprids. Bilaga 10
Skogs- och jordbrukets forskningsråd har i sin anslagsframställning pekat på de ökade kostnaderna för forskningssamarbetet med EU.
SJFR har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena forskningsadministration, internationellt samarbete och information. Regeringen har för dessa verksamhetsgrenar lagt fast följande verksamhetsmål.
SJFR skall i det internationella arbetet verka för att de medel Sverige ställer till förfogande för internationella forskningsorganisationer får största möjliga nytta för svensk forskning.
SJFR skall verka för att ett ökat antal artiklar av svenska forskare publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
SJFR skall med beaktande av förutsättningarna inom resp. forskningsområde
öka stödet till yngre forskare, stimulera ökad rörlighet av forskare mellan institutioner och lärosäten, I förbättra informationen om forskning och forskningsresultat, vidga det internationella samarbetet.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 229 935 000 kr
Resultatbedömning SJFR har i sin årsredovisning redovisat sådana undersökningar som i framtiden kommer att kunna utgöra en god grund för resultatbedömning.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SJFR.
Slutsatser Med hänsyn till de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslaget till SJFR räknas ner med 54 miljoner kronor, beräknat på 12 månader. Av anslaget finansieras 42,2 miljoner kronor med miljöavgifter på han-
delsgödsel och bekämpningsmedel. Denna summa bör i fortsättningen tillgodoräknas statskassan. Resterande besparingar får göras på SJFR:s ordi- Bilaga 10 narie forskningsmedel. De program som finansieras med avgiftsmedel får avslutas vid tidpunkter som SJFR finner lämpliga eller finansieras helt eller delvis med ordinarie medel.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 229 935 000 kr.
H 3. Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Förvaltningskostnader
| 1993/94 Utgift | 6 126 678 |
| 1994/95 Anslag | 18 097 000 |
| 1995/96 Förslag | 15 399 000 |
varav 10 211 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget skall täcka SJFR:s förvaltningskostnader. Under anslaget har beräknats vissa kostnader för medverkan i EU:s forskningsprogram.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 399 000 kr.
H 4. Stöd till kollektiv forskning
1993/94 Utgift 79 241 250 Reservation 10 574 885
1994/95 Anslag 88 000 000 1995/96 Förslag 69 000 000 varav 46 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget anvisas medel till stöd för kollektiv jordbruksteknisk forskning samt stöd till viss skogsforskning. Vidare anvisas medel för kollektivt forsknings- och utvecklingsarbete inom jordbruks- och växtförädlingsom-
rådena.
Kollektiva program
Bilaga 10
| 1994/05 | 11995/96 | |
| Jordbruksteknik | 3 700 000 | 3 700 000 |
| Skogsforskning | 24 300 000 | 24 300 000 |
| Trädgårdsforskning | 11 000 000 | 11 000 000 |
| Växtförädling | 7 000 000 | 7000 000 |
| Stiftelsen Lantbruksforskning | 42 000 000 | - |
| Summa program | 88 000 000 | 46 000 000 |
I Juli 1995-juni 1996.
SJFR har träffat avtal med Stiftelsen Jordbruksteknisk forskning om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet på det jordbrukstekniska området. Avtalet avser tiden den 1 juli 1993—-den 30 juni 1996. Enligt avtalet medverkar SJFR i finansiering av verksamheten genom att under avtalsperioden bidra med 11,1 miljoner kronor, varav 3,7 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Stiftelsen åtar sig att under samma period tillskjuta lägst motsvarande belopp, varav sammanlagt minst 7,5 miljoner kronor i form av direkt bidrag. Jordbrukstekniska institutet har ansvaret för genomförandet av det avtalade programmet. Tilläggsavtal har träffats om viss kompetensuppbyggnad vid institutet.
SJER har vidare träffat avtal med Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut om gemensam finansiering av viss skogsforskning. Avtalet avser tiden
den 1 juli 1993—den 30 juni 1996. Enligt avtalet medverkar SJER i finansie-
ring av verksamheten genom att under avtalsperioden bidra med 72,9 miljoner kronor, varav 24,3 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Stiftelsen åtar sig att under samma period tillskjuta lägst motsvarande belopp i form av direkt bidrag. Avsikten är att förlänga gällande avtal till utgången av år 1996.
För insatser inom områdena hemträdgårdar och grönytemiljöer, inkl. verksamheten inom det s.k. MOVIUM-sekretariatet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, har beräknats 11 miljoner kronor. Inom ramen för detta program bör det göras en analys över frågan hur alla som så önskar skall genom kommunernas försorg tillförsäkras odlingslotter.
För insatser för förädling av specifika norrlandsgrödor och trädgårdsväxter samt för viss annan jordbruksforskning har det beräknats 7 miljoner kronor.
Mot bakgrund av de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör bidraget till Stiftelsen Lantbruksforskning avvecklas. Bidraget hade sitt ursprung i 1990 års livsmedelspolitiska beslut och har utgjort en kompen-
sation för de s.k. inomramsmedlen som då avvecklades. Då Sverige nu över-
går till den Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik CAP gäller inte längre 1990 års beslut.
Den typ av forskning som hittills har finansierats med dessa medel via stiftelsen bör i allt väsentligt kunna komma till stånd genom svenska forska- Bilaga 10 res och företags deltagande i fjärde ramforskningsprogrammet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 69 000 000 kr.
H 5. Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien
| 1993/94 Utgift | 811 000 |
| 1994/95 Anslag | 832 000 |
| 1995/96 Förslag | 1287 000 |
varav 853 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Skogs- och lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jord- och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. Från anslaget betalas kostnader för akademiens ordinarie tjänstemän, ersättning åt skoglig expertis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostnader för utländskt forskarutbyte och utländska forskarkontakter.
Under det gångna året har akademien belyst aktuella skogs- och jordbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster, vid seminarier samt genom arbete inom och rapporter från utskott, kommittéer och arbetsgrupper. Akademien har under året satsat väsentliga personella resurser på att i första hand medverka till den kunskapsöverföring som sker till de baltiska staterna. För det förlängda budgetåret 1995/96 hemställs om ett anslag på 1 370 000 kr för bidrag till lönekostnader.
Regeringens överväganden Anslaget bör räknas upp med 21 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1995/96 an-
visar ett förslagsanslag på 1287 000 kr.
Register
Bilaga 10
Sid. 3 Inledning
ÅA. Internationellt samarbete Inledning Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag 40 000 000 40 000 000
. Jordbruk och trädgårdsnäring
13 Inledning 16 Statens jordbruksverk, ramanslag 244 500 000 21 Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 67 500 000
Stöd till jordbrukets företagshälsovård,
förslagsanslag 37 500 000 24 Rådgivning och utbildning, reservationssanslag 28 296 000 24 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag 72 502 000 26 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag 12 500 000 27 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, förslagsanslag 58 300 000 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, förslagsanslag 103 500 000 29 Regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 1452 000 000 31 10 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 284 000 000 31 11 Miljöersättningar inom jordbruket, förslagsanslag 800 000 000 12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, förslagsanslag 800 000 000 33 13 Arealersättning och djurbidrag m.m., förslagsanslag 8 540 000 000 34 14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, förslagsanslag 1 575 000 000 36 15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, förslagsanslag 1.000 36 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m., förslagsanslag 179 000 000 14 254 799 000
C. Fiske 38 Inledning Bilaga 10 39 1 Fiskeriverket, ramanslag 93 459 000 44 2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 5 684 000 45 3 Strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag 53 837 000 47 4 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd
till fisket m.m., förslagsanslag 120 000 000 47 5 Bidrag till fiskevård, reservationsanslag »5 418 000 47 6 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag +1 500 000
279 898 000
D. Sametinget och rennäringen m.m.
48¶Inledning
| 49 1 Sametinget, ramanslag | 15 082 000 |
| 50 2 Främjande av rennäringen, reservationsanslag | 18 025 000 |
| 57 3 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag | 57 000 000 |
58 4 Ersättningar för viltskador m.m.,
förslagsanslag 38 300 000
61 5 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall,
förslagsanslag 1000 62 6 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.,
reservationsanslag 2 307 000
130 715 000
E. Djurskydd och djurhälsovård
70 Inledning 71 1 Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag 102 697 000 73 2 Distriktsveterinärorganisationen:
Uppdragsverksamhet 1 000 75 3 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,
ramanslag 101 289 000 75 4 Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård, förslagsanslag 7 500 000 76 5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag 39 151 000 77 6 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 10 110 000 80 7 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag 102 874 000
363 622 000
> Beräknat belopp.
82 Inledning Bilaga 10
83 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet 1000 85 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag 691 000 85 Statens växtsortnämnd, ramanslag 1002 000 86 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet +1 000 86 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag +8 106 000 87 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 36 634 000 88 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag 3 943 000 50 378 000
. Livsmedel 90 Inledning 91 Statens livsmedelsverk, ramanslag 136 294 000 96 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. 1 000 96 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 5 647 000 98 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag 189 589 000 100 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 1000 100 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag 55 304 000 101 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, förslagsanslag 9 000 000 102 Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet, reservationsanslag 30 000 000 425 836 000
. Utbildning och forskning 103 Inledning 104 Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag 1 420 657 000 106 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag 229 935 000 108 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag 15 399 000 108 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 69 000 000
110 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,
förslagsanslag 1287 000 1 736 278 000
> Beräknat belopp
: gotab 417525. Stockholm 1994
Bilaga 11 till budgetpropositionen 1995
Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) 1994/95:100
Bilaga 11
Inledning
Sammanfattning
I anslutning till finansplanen har regeringens samlade handlingsplan för
ökad tillväxt, höjd sysselsättning och lägre arbetslöshet redovisats. Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll tillsammans med utbildnings-
och näringspolitiken för att öka sysselsättningen och pressa tillbaka ar-
betslösheten och därmed påtagligt underlätta den nödvändiga budgetsaneringen. Inom arbetsmarknadspolitikens område tar programmet sikte på att ändra arbetsmarknadspolitiken så att den ger ökad aktivitet, tillväxt samt kompetens och blir ett bättre stöd för särskilt utsatta grupper. Bland annat föreslås:
= ett nytt anställningsstöd vid fast anställning av arbetslösa, samtidigt
som rekryteringsstödet riktas mot dem som är eller riskerar att bli
långtidsarbetslösa, —- en ökad omfattning på utbildningen och generösare regler vid utbild-
ningsvikariat,
- ökade insatser så att ungdomar bör kunna få ett erbjudande inom
100 dagars arbetslöshet. Samtidigt tydliggörs de arbetslösas rättig-
heter och skyldigheter under arbetslöshetsperioden.
I avvaktan på beredningen av det förslag som nyligen överlämnats
till departementet om att slå ihop Institutet för Arbetslivsforskning,
Arbetsmiljöinstitutet och Arbetsmiljöfonden till en myndighet för att
kunna bedriva en sammanhållen arbetslivspolitik lämnas nu inga för-
slag inom detta område.
De enskilda regionalpolitiska anslagen tas upp med beräknade belopp i avvaktan på det samlade förslag som kommer att läggas i kompletteringspropositionen våren 1995 om regionalpolitikens mål och inriktning samt hur de regionalpolitiska medlen bör disponeras.
En parlamentarisk kommitté har tillsatts för att se över invandrings-
och flyktingpolitiken. En utgångspunkt för utredningsarbetet är att i
första hand nära anhöriga och de som bäst behöver skydd i vårt land
ska tillåtas stanna här. Förslag ska även lämnas till hur asylsöknings-
processen kan göras snabbare. Utredningsarbetet ska leda fram till
I Riksdagen 1994!95. I saml. Nr 100. Bilaga 11
förslag om besparingar på statsbudgeten under perioden fram till och
med år 1998. Bilaga 11
De övergripande invandrarpolitiska målen har i flera avseenden inte
helt kunnat förverkligas. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen tillsatt en särskild parlamentarisk kommitté för att se över invandrarpolitiken. Kommittén ska ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Den ska också överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och hur olägenheterna
med koncentration av invandrare till vissa kommuner kan motverkas.
I denna budgetproposition föreslås att medel avsätts för särskilda
insatser i invandrartäta storstadsområden för att ge invandrare och andra som bor i hårt segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller t.ex. arbete och utbildning.
Ansvarsområde Till Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde hör frågor om arbetsmarknad, arbetsliv och regionalpolitik samt från och med den 1 januari 1993 frågor om invandring, flyktingpolitik och invandrarpolitik.
Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt instrument för att nå regering-
ens övergripande mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbetsmarknadspolitiken ska ses som cen integrerad del av den ekonomiska politiken. Den har till uppgift dels att förmedla lediga platser, dels att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed kan sysselsättningen höjas och arbetslösheten minskas utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår (tillväxt). Den har också till uppgift att i samverkan med andra politikområden utjämna konjunkturerna genom att omfattningen av åtgärderna anpassas till konjunkturutvecklingen (stabilitet). Vidare ska arbetsmarknadspolitiken bidra till att "även arbetssökande som har svårigheter, t.ex. i form av arbetshandikapp, får möjlighet att arbeta (rättvis fördelning).
Arbetslivspolitikens grundläggande uppgift är att förebygga arbetsska-
dor och ohälsa och härigenom förhindra utslagning samt hjälpa människor som drabbats av ohälsa tillbaka till arbetslivet. Syftet med arbetslivspolitiken är också att arbetslivet ska förändras så att människors
arbetsuppgifter blir mer stimulerande och utvecklande. Arbetslivspoliti-
ken ska vidare medverka till att ansvar och befogenheter sprids i organi-
sationen så att fler får lösa sina arbetsuppgifter i samverkan med andra. En annan viktig uppgift för arbetslivspolitiken är att föra erfarenheter och kunskaper vidare så att de positiva förändringar som skett i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet sprids och används. I takt med att arbetena förbättras kommer utslagningen från arbetslivet att minska. Ett bra arbetsliv ökar produktiviteten på arbetsplatserna och stärker konkurrens-
ta
kraften. Likaså minskar det samhällets kostnader för ohälsa och utslag-
ning. Bilaga 11
Regionalpolitiken ska styras av tre övergripande mål: Tillväxt, rättvisa och valfrihet. Regionalpolitiken ska främja tillväxt genom att ta vara på alla resurser som stärker en utbyggnad av näringslivet i olika regioner. En ökad samverkan bör komma till stånd mellan arbetsmarknads-, nä-
rings- och regionalpolitiska åtgärder. Regionalpolitiken ska också med-
verka till en rättvis och jämn fördelning av resurser mellan landets olika
delar. Den bör vidare leda till valfrihet genom att göra det möjligt för
människor att bo och arbeta i olika delar av landet.
De regionalpolitiska anslagen, den s.k. lilla regionalpolitiken, är viktiga instrument för att uppnå målen. Än viktigare är att de regionalpolitis-
ka målen beaktas och får genomslag inom alla politikområden. Det är sektorspolitiken, eller den s.k. stora regionalpolitiken, som har störst
betydelse för hur olika delar av Sverige kan utvecklas.
Invandringspolitiken omfattar de principer och regler som anger vilka
utlänningar som ska få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Ett övergripande mål är att den reglerade invandringen ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden.
Flyktingpolitiken består av flera olika element och ansvaret är delat
mellan Arbetsmarknads- och Utrikesdepartementen. Mottagandet i Sveri-
ge av dem som är i behov av skydd tar i anspråk de största resurserna.
Dessutom ingår bl.a. överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som behöver fristad undan förföljelse samt stöd till frivillig återvandring.
Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att underlätta invandrares introduktion och integration i det svenska sam-
hället. Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan som antogs av
riksdagen år 1975. En grundläggande princip är att varje myndighet inom sitt område har ansvar för att särskilda åtgärder vidtas för invand-
rare när så behövs.
Utgiftsutvecklingen på Arbetsmarknadsdepartementets område blir sam- Prop. 1994/95:100 mantaget följande (miljoner kronor): Bilaga 11
Beräknad = Beräknad
Utgift Anvisat — Förslag varav beräknat besparing — besparing
1993/94 — 1994/95 —1995/96 = för juli 95-juni 96 1997 jmf 1998 jmf
12 mån 1997
95/96 A. Arbetsmarknad 25 262,1 31 668,2 98 056,5! 65 545,6! -923.0? - 1131,0?
B. Arbetslivs- 12 372,0 13 430,6 20 753,8 13 835,9 -420,0 - 301,3 frågor m.m.
C. Regional utveckling 1 860,5 3 094,5 3 519,4 2 3462 0 - 2,5
D. Invandring m.m. 10 769,3 11 100,4 9 794,9 7 221,7 - 580,0 - 80,0
Totalt för 50 263,9 59 293,7 132 124,6 88 947,4 -1 923,0 -1 514,8 Arbetsmarknadsdepartementet
' I beloppen ingår det nya anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersätt-
ning m.m. som för närvarande är en del av den s.k. arbetsmarknadsfonden.
2 [ beloppen ingår reducerade kostnader inom den s.k. arbetsmark-
nadsfonden som redan redovisats i proposition 1994/95:25 Vissa eko-
nomisk-politiska åtgärder m.m.
Besparingsåtgärder
Besparingarna inom Arbetsmarknadsdepartementets område anges per
verksamhetsområde i nedanstående tabell. En närmare redovisning av besparingarna lämnas under respektive verksamhetsområde.
Besparingar (miljoner kronor)
1995/96 1998 Bilaga 11
18 mån 12 mån
| A. Arbetsmarknad m.m! 8 045,1” 5 039,4” | 7 200,4? | ||
| B. Arbetslivsfrågor m.m. | 659,2 | 439,4 | 1160,7 |
| C. Regional utveckling | 751,1 | 500,8 | 502,5 |
| D. Invandring m.m. | 184,5 | 1283 | 800,0 |
| Summa tionde huvudtiteln 9 639,9 6 107,9 | 9 663,6 |
! I beloppen för området ingår besparingar som redovisats i proposition
1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen ? I beloppen ingår reducerade kostnader inom den s.k. arbetsmark-
nadsfonden som redan redovisats i proposition 1994/95:25 Vissa eko-
nomisk-politiska åtgärder m.m.
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95; FiUl, rskr. 1994/95:145).
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde minskas med 1 284,0 miljoner kronor fram till och med år 1998. För det förlängda budgetåret 1995/96 minskas de berörda förvaltningsanslagen med sammanlagt 326 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 223 miljoner kronor.
A. Arbetsmarknad m.m. Bilaga 11
En nation i arbete
Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet
Arbetslöshet är att misshushålla med landets viktigaste resurs: människors kompetens och deras vilja till arbete och utveckling. Vi riskerar nu att arbetslösheten ska befästa sitt grepp och permanentas på en oacceptabelt hög nivå. Denna utveckling måste brytas. Självfallet är arbetslösheten i första hand en påfrestning för dem som har drabbats. Känslan av att inte vara behövd, av att stå utanför gemenskapen, är deras. Många familjer drabbas direkt av den oro, den ekonomiska omställning och den personliga tragedi som arbetslösheten ofta innebär. Redan det är skäl nog att med alla medel slåss för att återskapa jobben.
Med en arbetslöshet på 13,6 procent drabbas alla medborgare. Också för dem som har arbete försämras levnadsvillkoren, inte minst beroende på den enorma ekonomiska kostnad som arbetslösheten är för folkhushållet. Dessutom finns risken för att arbetslöshetens samhälle blir ett hårt samhälle. I spåren följer ökade risker för social utslagning, grogrund för främlingsfientlighet och rasism. Ökat våld på gatorna och i hemmen.
Argumenten för en bred samling mot arbetslösheten är många och berör alla medborgare. Därför presenterar regeringen här ett handlingsprogram mot arbetslösheten.
En bestående hög arbetslöshet är en av grundorsakerna till en hotande ond cirkel i ekonomin, som gör det mycket svårt att sanera statsfinanserna. Samhällets resurser låses fast i höga kostnader för passiva insatser för de arbetslösa. Samtidigt blir de offentliga inkomsterna otillräckliga. Obalansen i statens finanser bidrar till att ytterligare öka inflationsförväntningarna. Realräntorna ligger kvar på en hög nivå. Staten tvingas till skattehöjningar och utgiftsminskningar som håller tillbaka tillväxten och bromsar uppgången i sysselsättningen.
Vid en permanent hög arbetslöshet blir det allt svårare för många arbetslösa att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. De riskerar att fastna i långa perioder av passivitet och bidragsberoende.
Dessutom skulle en sådan situation för ekonomin innebära att arbetsmarknaden blev mindre flexibel och det skulle bli allt svårare för företagen att rekrytera arbetskraft med rätt kompetens. Det skapar flaskhalsar på arbetsmarknaden, löner och priser ökar och inflationen drivs upp trots höga arbetslöshetsnivåer. Därmed riskerar arbetslösheten att bli ett kroniskt problem i ekonomin. För samhället leder det till sociala konsekvenser som vi aldrig kan acceptera.
Vårt uppdrag är att etablera ekonomins goda cirkel. En cirkel där ökad tillväxt, minskad arbetslöshet och förbättrade statsfinanser stöder var- Bilaga 11 andra. En cirkel som därmed leder till att vi kan stabilisera statsskulden och rädda välfärden. Regeringens åtgärder i det här programmet tar därför sikte på att förstärka tillväxten.
Uppgiften kräver en övergripande strategi där alla politikområden
samverkar. Den ekonomiska politiken måste därför kompletteras med kraftfulla insatser inom närings-, arbetsmarknads- och utbildningsom-
rådena.
Läget på arbetsmarknaden
Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång. Exporten har ökat kraftigt
och lönsamheten i näringslivet förbättras nu påtagligt. Industrin ökar sina investeringar och industriproduktionen passerade under år 1994 toppnoteringen år 1989. Detta trots att den sysselsatte ca 220 000 personer
färre år 1994 än år 1989.
Den ökning av sysselsättningen som skett har endast pressat ner den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa och i åtgärder) med ca 1 procentenhet sedan kulmen i slutet av år 1993. I november 1994 var fort-
farande 13,6 procent av arbetskraften öppet arbetslös eller i någon ar-
betsmarknadsåtgärd, fördelat på 11,2 procent bland kvinnor och 14,1 procent bland män.
När arbetslösheten väl släppts upp på denna nivå krävs kraftfulla åtgärder för att arbetslösheten inte ska bita sig fast.
Arbete åt alla
I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika scenarier för
den svenska ekonomin fram till år 1998. I medelalternativet, med en årlig tillväxt på ca 2,5 procent, stabiliseras statsskulden som andel av BNP år 1997 och faller något år 1998. Den öppna arbetslösheten minskar betydligt, men beräknas trots det ligga på en alltför hög nivå i slutet av mandatperioden, närmare 6 procent.
Regeringens ambition är att ytterligare ta ner arbetslösheten under mandatperioden. Förutsättningarna är goda för en högre tillväxtbana, och därmed för en lägre arbetslöshet år 1998. Regeringen kommer inte att tveka att vidta ytterligare åtgärder för att sanera statsfinanserna och
minska arbetslösheten om det bedöms som nödvändigt. Avgörande härvidlag är bl.a. riksdagens behandling av de nu föreslagna åtgärderna och utfallet i årets avtalsrörelse.
Ansvaret delas av alla
Det är nödvändigt att nu sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln
i ekonomin och att snabbt sätta in åtgärder som tar till vara konjunkturuppgången och stärker tillväxten. Ansvaret för en sådan tillväxtpolitik Bilaga 11 delar regeringen med många andra för att inte säga alla medborgare. De åtgärder som föreslås måste leda till ökad sysselsättning och nya jobb för de arbetslösa, utan att det spär på inflationsförväntningarna.
Ett brett nationellt åtagande för att ta ner arbetslösheten ökar förtroendet för den ekonomiska politiken. Därigenom skapas också förutsättningar för sänkta räntor och ett mer tillväxt- och investeringsvänligt klimat. Det förutsätter dock en bred samverkan i kampen mot arbetslösheten. Det handlingsprogram som nu presenteras är allas ansvar och bygger på gemensamma ansträngningar. - Arbetsmarknadens parter måste bidra med ansvarsfulla och långsikti-
ga löneavtal som stabiliserar ekonomin, ökar tillväxten och därmed
skapar ny sysselsättning. | : —- Näringslivet måste bidra med att ta ett långsiktigt ansvar för såväl
traditionella investeringar som kompetenssatsningar. - Kommunerna måste bidra med insatser som tar sikte på att ge den
reguljära utbildningen det extra tillskott som krävs för att ge arbets-
lösa en chans till ny start. - Individerna måste också bidra. Var och en måste ta ansvar för sin
egen utveckling. De arbetslösa måste söka jobb och ta vara på de
möjligheter till utbildning och andra åtgärder som erbjuds.
Arbete och tillväxt Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och full sysselsättning är det överordnade målet.
I den ekonomisk-politiska propositionen i november lämnades förslag till åtgärder som lade grunden för detta program. Insatserna bestod av arbetsmarknadpolitiska åtgärder, utbildningsinsatser samt stöd till investeringar. Det var ett första steg med akuta åtgärder för att komma tillrätta med obalanserna på arbetsmarknaden.
I denna budgetproposition redovisar regeringen, i ett andra steg, ytterligare förslag till åtgärder. Detta andra steg innehåller såväl kort- som långsiktiga insatser. Det är ett program som tar sikte på att ändra arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och kompetenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge utrymme för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att få jobb. Sammantaget blir det ett kraftfullt handlingsprogram för att stärka tillväxten, öka sysselsättningen och ta ner arbetslösheten. Handlingsprogrammet består av insatser inom fem områden. - Fler företag och fler företagare — åtgärder för en aktivare näringspo-
litik för små och medelstora företag. - Nya jobb i näringslivet — åtgärder för att stimulera anställningar.
—- - Kunskapslyft för arbete — åtgärder för att öka arbetskraftens kompe-
tens. Bilaga 11 —- Det ömsesidiga åtagandet — åtgärder för att mobilisera arbetslösa. - 100 dagar — åtgärder för att kraftigt minska ungdomsarbetslösheten.
Ett jämställt arbetsliv
Som en röd tråd genom samtliga ovan presenterade områden löper jämställdheten i arbetslivet. Det är en viktig del av den inriktning som regeringen vill ge arbetsmarknadspolitiken.
En viktig förutsättning för jämställdhet är rätten att vara ekonomiskt oberoende och kunna försörja sig själv genom eget arbete. De svenska kvinnorna förvärvsarbetar i dag i nästan lika hög utsträckning som männen — 72 respektive 74 procent. Antalet arbetslösa kvinnor är i dag något färre än antalet arbetslösa män. Men i takt med att sysselsättningen inom de exportorienterade verksamheterna ökar kan emellertid kvinnornas andel av de arbetslösa förväntas öka. Cirka 200 000 kvinnor har också ofrivilligt deltidsarbete.
Detta är en följd av den könsuppdelade arbetsmarknaden. En fortsatt återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn innebär risker för att fler kvinnor blir varaktigt arbetslösa. Särskilt gäller detta äldre kvinnor som redan i dag har stora svårigheter att få en ny anställning. Därför presenterar regeringen i detta handlingsprogram flera förslag för att stärka kvinnors möjligheter till sysselsättning, utbildning och kompetensutveckling och därmed motverka utslagning från arbetsmarknaden.
Flera utredningar visar på omfattande löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta bidrar till att ett stort antal lågavlönade och lågutbildade kvinnor blir beroende av bidrag från det allmänna, trots eget förvärvsarbete. Jämställdhetsministern avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att komma till rätta med löneskillnaderna.
En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor, både genom att avlasta kvinnorna traditionella informella vårdande uppgifter och genom att erbjuda arbete åt många kvinnor. Regeringen avser att värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som vård, omsorg och skola.
Men regeringen anser också att det är viktigt att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, framför allt för att motverka att kvinnornas arbetsmarknad på sikt krymper. Det är också ett avgörande inslag i att göra arbetsmarknaden mer flexibel och utnyttja hela den kompetens som finns bland befolkningen.
Handlingsprogrammet
Här följer en samlad presentation av alla de åtgärder inom olika om- Bilaga ul råden som regeringen lägger fram i kampen mot arbetslösheten i denna budgetproposition eller kommer att presenteras i kommande propositioner i vår. Sammantaget handlar det om ca 50 olika förslag.
Fler företag och fler företagare En förstahandsuppgift för regeringen och en förutsättning för att klara sysselsättningen är att det skapas nya arbeten. Dessa måste komma i näringslivet. Det måste bli fler företag och fler företagare.
Det finns i princip två alternativ för att skapa nya jobb. Det ena alternativet är att Sverige utvecklas mot en ekonomi som bygger på konkurrenskraft i form av låga löner och med lågt värde på vår valuta. Det andra alternativet innebär att vi baserar produktionen på en högkompetent arbetskraft, ständig utveckling av ny teknologi, produktförnyelse och en hög förädlingsgrad.
Regeringen kommer att lägga ner all kraft på att hävda det andra alternativet. Därför krävs insatser inom en lång rad områden. Det handlar om en mer aktiv näringspolitik, kompetenssatsningar och en omläggning av arbetsmarknadspolitiken.
För näringspolitiken är uppgiften att medverka till en snabb förnyelse och utveckling av företagen samt stimulera till nyföretagande. Investeringarna måste öka markant. Detta förutsätter en lägre räntenivå som möjliggör satsningar som förbättrar produktiviteten, vilket är den långsiktigt viktigaste faktorn för hög tillväxt. Insatser behövs därutöver på alla de områden där i synnerhet små företag möter svårigheter att växa. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan är mycket svagare än på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelat. Det finns därför behov av insatser för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering. Regeringen föreslår därför åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av riskkapital och underlätta småföretagens expansion. Inom näringspolitikens område krävs i första hand åtgärder för att förbättra tillgång på kapital, åtgärder för att främja utländska investeringar och för att hämta hem ny teknologi.
Sverige ligger sedan länge bland de främsta länderna när det gäller informationsteknik och teknikanvändning. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt och därför behövs det insatser för att främja en fortsatt utveckling och användning av informationsteknik.
Arbetsrätten är ett område där det behövs särskilda lösningar för de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av arbetsmarknadens parter inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kom-
mer att regeringen avser att ge den nya arbetsrättskommission i uppdrag
att särskilt uppmärksamma dessa frågor. Bilaga 11
För att främja jämställdheten i arbetslivet föreslås också ytterligare satsningar på kvinnligt företagande. Fler kvinnliga företagare är avgörande för att nå målet om fler företag, ökad tillväxt och därmed fler jobb.
Följande åtgärder föreslås: — Statens engagemang i Atle AB och Investment AB Bure omprövas.
Målet är att erbjuda företag som är i ett tidigt utvecklingsskede en
finansiering som stärker soliditeten. Genom en sådan förändring kan företagen erhålla krediter i större utsträckning.
= För att ytterligare öka tillgången på riskvilligt kapital bör AP- fonderna få ökade möjligheter att förvärva aktier i mindre och medel-
stora företag. Formerna för detta ska diskuteras med näringslivets
organisationer.
= - Med hänsyn till de små och medelstora företagens riskkapitalbehov
kommer regeringen under våren 1995 att överväga ett s.k. riskkapi-
talavdrag; en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv
av nyemitterade aktier i onoterade bolag.
—- Det särskilda företagarlånet till kvinnliga företagare har varit efter-
frågat. Fler kvinnliga företagare är en förutsättning för att vi ska kunna klara målet om ökad tillväxt och därmed fler jobb. Därför
föreslår regeringen att ytterligare resurser avsätts för lån som bidrar
till främjande av kvinnligt företagande.
— För att locka investeringar till Sverige föreslår regeringen dels bil-
dandet av en självständig organisation för att stimulera till utlänning-
ars investeringar i Sverige, dels större resurser på marknadsföring,
kontakter med utländska företag m.m.
—- Teknikspridning är avgörande för näringslivets möjlighet till ut-
veckling. Det gäller i synnerhet de små och medelstora företagen. För att stimulera till teknikspridning föreslås att Nutek i samverkan med bl.a. ALMI bygger upp ett nätverk av specialister och mäklare som fungerar som en infrastruktur för kunskapsförmedling.
— Regeringen avser att ta initiativ till utredningar och åtgärder inom ett antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknik. Det gäller bland annat användningen av tekniken i små och medel-
stora företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och inom den Prop. 1994/95:100
offentliga sektorn. Bilaga 11
- Inom arbetsmarknadspolitiken lämnas ett betydande stöd till nyföre-
tagare genom starta-eget-bidraget. Nu föreslås att ytterligare medel
anslås för denna verksamhet. Vidare föreslås att starta-eget-bidraget
också skall kunna användas för att starta kooperativa företag.
Nya jobb i näringslivet Ett avgörande inslag i regeringens omläggning av arbetsmarknadspolitiken är att ersätta kontant stöd under långa perioder med en tillfällig kraftfull insats för att skapa fasta anställningar i näringslivet. Regeringen kommer därför i början av år 1995 att föreslå ett nytt anställningsstöd för att få fart på nyanställningarna i näringslivet.
Stödet har ett dubbelt syfte. För det första bidrar det till att pressa ner arbetslösheten genom att öka och tidigarelägga efterfrågan på arbetskraft och för det andra stimulerar det arbetsgivarna till att fastanställa arbetslösa. Därmed är det möjligt att säkerställa att den ökade sysselsättningen leder till en rejäl nedpressning av arbetslösheten och förbättrade statsfinanser.
Långtidsarbetslösheten utgör hela 40 procent av den öppna arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten är ett hot mot regeringens budgetsaneringspolitik. Den måste minska i väsentlig grad för att bryta bidragsberoende, passivitet och en tilltagande brist på flexibilitet som följer i långtidarbetslöshetens spår. Men framförallt är långtidsarbetslösheten ett hot mot de enskilda individerna. Ingen människa klarar i längden av att ständigt bli avvisad och mötas av beskedet att hon inte behövs. För varje dag som går blir risken allt större för att den arbetslöse aldrig mer ska få ett jobb.
För att kraftfullt stärka de långtidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden föreslår regeringen att det nuvarande rekryteringsstödet riktas enbart mot dem som är långtidsarbetslösa. Rekryteringsstödet, som kan kombineras med d et nya anställningsstödet, ger dem som varit arbetslösa under lång tid ett kraftfullt stöd.
Bland de långtidsarbetslösa återfinns många utomnordiska invandrare. Att ge dem en mer gynnsam plats på arbetsmarknaden är en nödvändig och angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Rekryteringsstöd ska påskynda deras inträde på arbetsmarknaden. Dessutom avsätts särskilda medel till s.k. invandrarpraktik.
För utbildningsvikariaten, som ger dubbelt positiva effekter i form av höjd kompetens hos dem som har jobb och nya vikariat för dem som är arbetslösa, föreslås förmånligare regler. Särskilt småföretagen uppmuntras till att utbilda sin personal med stöd av utbildningsvikariat.
Att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är ett mycket viktigt
inslag i regeringens politik, inte minst för att motverka att kvinnornas Bilaga 11
arbetsmarknad på sikt krymper. Det är också ett avgörande inslag i att göra arbetsmarknaden mer flexibel för att förhindra att s.k. flaskhalsar uppstår. Därför föreslår regeringen att särskilda medel avsätts för projekt
som syftar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Följande åtgärder föreslås:
— Ett nytt anställningsstöd införs. Arbetsgivare i näringslivet (inklusive offenligt ägda bolag och affärsverk) får reduktion av socialavgifterna
med upp till 6 000 kronor per månad i 12 månader. Stödet avser
tillsvidareanställning av personer som varit registrerat arbetslösa (öppet eller i åtgärder) samt anvisats av arbetsförmedlingen. Stödet kan omfatta personer som anställs under perioden den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995. Stödet ersätter det tidigare anställningsstödet
(GAS) och beräknas totalt omfatta cirka 110 000 personer. Förslag
om det nya anställningsstödet föreläggs riksdagen i särskild pro-
position i början av år 1995. 7 miljarder kronor har avsatts för det nya anställningsstödet.
—- Det nuvarande rekryteringsstödet riktas in mot dem som är långtidsarbetslösa. Det ska också bli möjligt att kombinera rekryteringsstödet med det nya anställningsstödet. Därmed bör de långtidsarbetslösas
möjligheter till tillsvidareanställningar öka markant. Stödet beräknas omfatta i genomsnitt 26 000 långtidsarbetslösa.
—- Regeringen föreslår fortsatt satsning på arbetsplatspraktik för utom-
nordiska invandrare. Antalet föreslås bli 5 000 platser i genomsnitt.
- Förbättrade regler för utbildningsvikariaten. Regeringen föreslår en
höjning av avdraget för vikarie till 500 kronor per dag. Det maximala avdraget för utbildningskostnaden höjs till högst 40 000 kronor per utbildad.
- Småföretag som har för låga socialavgifter för att kunna göra fullt
avdrag ska också ha möjlighet att utnyttja utbildningsvikariat. Regeringen avser att lägga förslag med den inriktningen under våren.
Utbildningsvikariaten beräknas i genomsnitt omfatta 20 000 personer.
- Lärlingsplatser eller motsvarande är en metod för att ge unga människor chansen till ett arbete. Tekniken för att underlätta inträdandet i
ett yrke kan variera. Det förutsätter att arbetsmarknadens parter tar
initiativ till att lösa frågan. Regeringen är beredd att medverka i en Prop. 1994/95:100
sådan utveckling. Bilaga 11
— För att fortsätta arbetet med att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden föreslås att AMS får använda en viss del av medlen för
arbetsmarknadsutbildning till projektverksamhet inom området.
—- Arbetsmarknadsverket måste omedelbart mycket aktivt sprida in-
formation om åtgärder riktade till arbetsgivare. Regeringen kommer
redan under innevarande budgetår att ställa särskilda medel till för-
fogande för detta ändamål.
= För att minska arbetslösheten i byggbranschen och skapa bättre för-
utsättningar för att upprätthålla kompetens och kapacitet i byggindu-
strin föreslår regeringen att ett 30-procentigt bidrag införs för att
förbättra inomhusklimatet i skolor och daghem.
Kunskapslyft för arbete Ska Sveriges produktion kunna bygga på högkompetent arbetskraft, ständig utveckling, ny teknologi, produktionsförnyelse och en hög förädlingsgrad finns ingen annan väg än att mobilisera utbildningssamhällets alla resuser. Utvecklingen av vår välfärd, vår ekonomiska tillväxt och vårt näringslivs internationella konkurrenskraft är helt beroende av arbetskraftens kunskapsutveckling. En god utbildningsnivå lägger grunden för förändringsberedskap, nyfikenhet och vilja till förnyelse och omprövning, egenskaper som i rikt mått är nödvändiga för utvecklingen både i samhället i stort och i näringslivet.
Utbildningen har också en central betydelse i regeringens ambition att
ge alla människor mer att säga till om i sin vardag, såväl formellt som
reellt. Med utbildning växer självförtroende och kunskaper. Därmed ökar de reella möjligheterna att vara med och ha inflytande över sin situation på arbetet, i skolan och på fritiden, i bostadsområdet osv.
Utbildningen har en avgörande roll för att tillgodose de expanderande företagens behov av kompetent arbetskraft. Det är främst genom en
omfattande satsning på utbildning som det är möjligt att nå den flexibili-
tet på arbetsmarknaden som är nödvändig. Först med rätt utbildning kan
de arbetslösa få de arbeten som erbjuds.
Mot den bakgrunden lägger nu regeringen förslag som innebär att
inom den reguljära utbildningen skapas över 90 000 årsstudieplatser. Dessutom skapas drygt 70 000 platser i annan utbildning, arbetsmarknadsutbildning. Människor som hotas av arbetslöshet ges chansen att ta steget över i en ny verksamhet inom det tekniskt naturvetenskapliga
området.
Flexibiliteten i utbildningen förbättras för att motsvara de nya kraven Prop. 1994/95:100 i arbetslivet. Arbetslösa kan i vissa fall få en utbildningsplats i det ordi- = Bilaga 11
narie utbildningsväsendet eller i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under förutsättning att de står till förfogande så snart de behövs för ett ledigt arbete. Det innebär således att ett ledigt arbete kan ha före-
träde framför fortsatta studier. Sådan utbildning ska kunna återupptas om
arbetet senare skulle upphöra, eller på lämpligt sätt kombineras med arbetet.
Utbildningssatsningarna kan också spela en avgörande roll i ambitio-
nen att på lång sikt bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Med den föreslagna satsningen på utbildningar och stimulanser för dem som
studerar inom områdena naturvetenskap och teknik bör kvinnor i högre grad än tidigare vara motiverade att välja den inriktningen på sina studier. Det särskilda N/T-arvodet medför också att kvinnor som i annat fall
avstått från att studera nu uppmuntras till studier inom området naturve-
tenskap och teknik och därmed bryter den traditionella könsuppdelningen
i sina yrkesval.
Följande åtgärder föreslås: - Regeringen föreslår en kraftfull satsning på nya platser vid högsko-
lan med inriktning på naturvetenskap, teknik och språk. Det finns en underliggande långsiktig brist på naturvetare och tekniker i näringsli-
vet och särskilt i exportindustrin. Vid sidan av den långsiktiga och planmässiga dimensioneringen av den högre utbildningen behövs
insatser av engångskaraktär för att öka antalet naturvetenskapligt och tekniskt utbildade. Särskilt viktigt är det att rekrytera kvinnor till dessa utbildningar. Resurserna föreslås fördelade så att 4 500 perso-
ner kan påbörja utbildning hösten 1995 och ytterligare 4 500 våren 1996. Insatser av sådan karaktär är nödvändiga för att långsiktigt
öka tillväxtförmågan särskilt bland de små och medelstora företagen. Intag till denna utbildningsväg bör bara göras under läsåret 1995/96, fördelat på ett intag på hösten och ett på våren. För dem som har
samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasieutbildning bör ett
förberedande år — det s.k. basåret — ingå inför påbörjandet av en naturvetenskapligt eller tekniskt inriktad högskoleutbildning.
De som antas till naturvetenskapligt/tekniskt inriktade utbildningar på denna utbildningsväg bör erbjudas en ny form av N/T-finansie-
ring, N/T-arvode, under de första två åren. Arvodet föreslås uppgå
till ca 12 000 kr/månad. Därmed ökar incitamenten kraftigt för dem som har stadigvarande inkomst och familj. N/T-arvodet kommer att riktas till dem som varit yrkesverksamma minst 5 år och som är
högst 45 år. Reglerna för N/T-arvodet ska vara klara och entydiga. Åtagandet för den enskilde att fullfölja utbildningen måste vara tydligt. Ett
utbildningsprogram måste därför göras upp inledningsvis. Den här Prop. 1994/95:100
skisserade utbildningsvägen innebär studier på heltid under flera år Bilaga 11 och beräknas omfatta 9 000 platser.
Det finns redan tendenser till brist på välutbildad arbetskraft inom
vissa sektorer, en utveckling som är helt oacceptabel med den höga arbetslöshet som råder. Uppgiften för utbildningsväsendet är att hålla nära kontakt med utvecklingen på arbetsmarknaden och snabbt gripa
in med effektiv yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildningens om-
fattning ökades i höstens ekonomisk-politiska proposition. Denna
höga nivå bör ligga kvar.
Arbetsmarknadsverket bör i samråd med parterna intensifiera verksamheten med bristyrkesutbildningar. De bör bedriva särskild upp-
sökande verksamhet för att inventera flaskhalsar som kan uppstå i
produktionen inom de närmaste åren. Syftet är att med alla medel
förhindra att det uppstår brist på arbetskraft samtidigt som det går
arbetslösa som på grund av bristfällig utbildning inte kan ta anvisat arbete.
Arbetsmarknadsutbildningen beräknas omfatta 65 300 platser i
genomsnitt.
Bidrag till utbildning i företag lämnas till arbetsgivare som till-
handahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och främja
sysselsättningen. Bidraget omfattar ca 9 000 personer i genomsnitt.
Omvandlingen av gymnasieskolan till en genomgående treårig ut-
bildning, är snart genomförd. Fortfarande kommer emellertid ett antal elever att gå ut från en tvåårig yrkesinriktad linje. Det är vik-
tigt för dem att de får den fördjupning och breddning som ett tredje
gymnasieår ger dem. Därför föreslår regeringen att de erbjuds en plats på det tredje gymnasieåret. Satsningen ger 16 000 nya gym-
nasieplatser.
Industriprogrammet i gymnasieskolan måste göras bättre och därmed mer attraktivt genom ökad samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet. En arbetsgrupp kommer inom kort att tillsättas inom Utbildningsdepartementet för att analysera orsakerna till det dåliga
intresset för industriprogrammet samt lägga förslag på eventuella förändringar beträffande innehåll, organisation och konstruktion. I gruppen ska representanter för arbetsmarknadens parter ingå.
Ett tredje gymnasieår anordnat inom komvux föreslås också. Många som lämnat gymnasieskolans tvååriga linjer är inte så studievana.
Det har också gått en tid sedan de lämnade skolan. För denna grupp bör förstärkta komvuxresurser satsas så att de får en undervisning
som till innehåll och omfattning motsvarar gymnasieskolans och som Prop. 1994/95:100 alltså ställer något mindre krav på självstudier än vad som gäller Bilaga 11
normalt i komvux. |
= Inom komvuxutbildningen har hittills språk, svenska såväl som
främmande, och naturvetenskapliga och tekniska ämnen prioriterats. Den ökning av komvux som genomförs under vårterminen 1995
fullföljs. Sammantaget innebär detta att 41 000 extra helårsplatser inrättas inom komvux.
— - Folkhögskolorna ger ett värdefullt bidrag till utbudet av utbildningsmöjligheter. För många innebär en utbildning vid folkhögskolan en möjlighet till kompetenshöjning genom att den utgör ett alternativ
till komvux. 10 000 extra platser för arbetslösa inrättas 1995/96.
- Folkbildningen förstärks. Studieförbunden kan spela en stor roll i arbetet med att bereda arbetslösa kompetensutveckling. Studiecirkeln som form lämpar sig väl för många som saknar studievana och har en låg grundutbildningsnivå. För många med invandrarbakgrund kan studiecirklar också vara ett bra alternativ för att förbättra svenskkunskaperna. Möjligheterna att låta arbetslösa vara cirkelledare bör
utnyttjas i stor utsträckning.
- En ny form av praktikplatser, Europastipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska exportföretag. Arbets-
kraft med goda språkkunskaper, internationella erfarenheter och
kontakter är av stort värde för näringslivet. Ungdomar med erfarenhet av arbete utomlands och med språkkunskaper har en mycket
starkare ställning på arbetsmarknaden och därmed bättre förutsätt-
ningar att få arbete. Det är därför angeläget att stimulera nya grupper av ungdomar att studera och få praktik utomlands. 10 000 platser under 6 månader föreslås för arbetslösa ungdomar.
—- En ytterligare åtgärd för att öka andelen naturvetenskapligt/tekniskt
utbildade är det s.k. basåret, som ger behörighet för naturvetenskap-
liga och tekniska studier i högskolan. Hittillsvarande satsning, 1 500 extra platser, inom högskolan behålls.
- Vidare föreslås en utvidgning av basåret som förläggs till komvux, så att den geografiska spridningen förbättras. För basår i komvux beräknas 1 500 platser.
—- En särskild ekonomisk stimulans vid avslutade studier bör införas för denna grupp för att förbättra rekryteringen.
2 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga IH
fler forskarutbildade borde verka inom näringslivet. Fler forskarut- = Bilaga 11 bildade i näringslivet innebär också att kunskapsöverföringen mellan forskningen och mer tillämpningsinriktad verksamhet förbättras. För att på lång sikt hävda Sveriges konkurrenskraft är det därför angeläget att öka antalet forskarutbildade. Under budgetåret 1995/96 föreslås därför att studiefinansieringen förstärks så att ytterligare 300-500 doktorander kan antas.
- Akademikerpraktiken bör ersättas av en ett-årig aspirantutbildning för arbetslösa akademiker. De med invandrarbakgrund bör särskilt uppmärksammas. I aspirantutbildningen ska utbildning och praktik, i företag och förvaltning, varvas. Utbildningen bör ordnas vid ett antal högskolor i samarbete med företag och förvaltning i regionen. Därmed ges förbättrade möjligheter till fast anställning samtidigt som kontakterna mellan högskolan och arbetslivet förbättras. Aspirantutbildningen föreslås omfatta 1 500 platser.
- Inom många områden i högskolan överstiger antalet sökande kraftigt antalet studieplatser. Efterfrågan på högskoleutbildade ökar. Denna starka efterfrågan måste mötas. Detta gäller inte minst de ökade krav på språkkunskaper som ställs inom olika områden på arbetsmarknaden. 3 500 platser föreslås därför under 1995/96.
- En mer långsiktig satsning bör göras på utbildning i språk. Många behöver i det dagliga arbetslivet språkkunskaper på en högre nivå än gymnasieskolans. För att tillgodose dessa behov föreslår vi att I 000 platser i två år avsätts för kvalificerad praktisk språkutbildning.
- Samtidigt bör också de 4 000 högskoleplatser som inrättas våren 1995, enligt förslag i den ekonomisk-politiska propositionen, kvarstå så att de antagna kan beredas plats också under hösten 1995.
- Efterfrågan på arbetskraft som har en utbildning inom Lantbruksuniversitet är också god och ökande. För att tillgodose denna efterfrågan tillförs Lantbruksuniversitetet ytterligare 150 platser 1995/96.
- Även verksamheten vid sommaruniversiteten bör fortsätta och utökas. Detta leder till ett bättre resursutnyttjande genom att utbildning därmed erbjuds större delen av året och minskar också trycket på arbetsmarknaden. De kurser som erbjuds ska vara ur högskolans ordinarie kursutbud. Omfattningen bör sommaren 1995 vara 25 000 platser, vilket är en ökning med 5 000 jämfört med föregående sommar.
>= För att åstadkomma den önskvärda flexibiliteten mellan utbildning
och arbetsliv som gör att ett ledigt arbete får förtur framför fortsatta — Bilaga 11
studier kommer en särskild utredare att tillkallas. Systemet måste
utformas så att studierna kan återupptas eller kombineras med ar-
bete.
En väg tillbaka — Det ömsesidiga åtagandet
Som individer ska vi ha chansen att förverkliga våra livsprojekt. Regeringen vill med det här programmet öka möjligheterna genom fler arbe-
ten och fler utbildningsplatser.
Med det batteri av åtgärder som presenteras i detta program borde arbetsförmedlingarna få möjlighet att erbjuda merparten av de arbetslösa
arbete, utbildning eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast efter fyra
månaders arbetslöshet.
Arbetsförmedlingarnas viktigaste uppgift är att förmedla lediga arbeten. Därför kommer Arbetsmarknadsverket att ges utrymme att anställa
fler förmedlare. Arbetet kommer vidare att underlättas genom att bidragen blir färre och enklare att hantera samtidigt som drivkrafterna för de arbetssökande att ta de anvisade arbetena kommer att stärkas.
För att stärka de arbetslösas kontakt med arbetslivet kommer under våren 1995 att föreslås möjlighet att under kortare tid få pröva olika arbeten via ett system med återkommande arbetsplatskontakter. Ett system med arbetsföretag där arbetslösa engageras för att på heltid söka arbete utreds.
Arbetslinjen förstärks. De arbetslösa ska på ett effektivt sätt förmås att
bryta sin passivitet till att delta i åtgärder av olika slag som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska utformas så att de inte låser in arbetskraften och försenar ett inträde på den ordinarie arbetsmarknaden. De som omfattas av en åtgärd ska med synnerligen kort varsel kunna ta de lediga arbeten som erbjuds.
Tydligheten måste öka i kontraktet melland den arbetslöse och samhäl-
let om skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande. Individen
måste veta vilka krav, rättigheter och skyldigheter som är förknippade med att få arbetslöshetsersättning. Ett avvisat lämpligt arbetserbjudande
ska innebära att den arbetssökande avstängs från ersättning.
Syftet med att tydliggöra vilket ansvar som vilar på den arbetslöse är att öka arbetsförmedlingens möjligheter att så tidigt som möjligt sätta in de åtgärder som krävs för att den arbetslöse ska få ett jobb.
Regeringen vill också fortsätta satsningarna på att erbjuda de arbetslösa kontakt med arbetslivet genom beredskapsarbeten och i viss mån arbetslivsutveckling.
För att stärka arbetslösa kvinnors ställning på arbetsmarknaden bör särskild vikt läggas vid att uppmuntra kvinnor till arbetsförberedande åt-
gärder som bryter mot det traditionella könsrollsmönstret. Detta bör
kunna ske inom ramen för den personliga handlingsplan som skall göras Prop. 1994/95:100
upp gemensamt av den arbetslösa och arbetsförmedlingen. Bilaga 11
Följande åtgärder föreslås:
- Arbetsförmedlingen har en central roll i arbetet med att mobilisera de arbetslösa i att på heltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Särskilt stor vikt ska läggas vid att hålla nere vakanstiderna för lediga arbeten. En viss tillfällig personalförstärkning i kombination med
färre bidrag att hantera som dessutom förenklas bör bidra till att förstärka förmedlingsarbetet.
- Som ett annat led i förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken bör insatserna för att aktivera de arbetslösa i att söka jobb intensifieras. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska pröva förslaget om att de arbetslösa via arbetsföretag ska bedriva arbetssökandet i
mer organiserade former och att arbetssökandet inte bara ska syfta till en fast anställning, utan också till kortvarigare uppdrag. Syftet ska vara att ge den enskilde arbetssökande ökade möjligheter till arbete och trygghet och att kunna erbjuda företagen en större grad av flexibilitet vid rekrytering av arbetskraft i en uppgångsfas.
Genom att på detta sätt underlätta företagens expansion och stimu-
lera nyanställningar av arbetslösa på de lediga platserna uppnås
samtidigt syftet att de övriga åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken i större utsträckning ska användas för dem som har särskilda behov av t.ex. en ny yrkesutbildning eller av rehabilitering, så att de står bättre rustade för de arbetstillfällen som kommer att bli
lediga längre fram. En mycket preliminär bedömning tyder på att
omfattningen kan bli 20 000 personer i genomsnitt.
— Arbetslöshetsersättningens roll som omställningsersättning måste
hävdas. Den ska fungera som en central del av tillväxtpolitiken.
Ersättningen ska medverka till att aktivera den som drabbas av arbetslöshet. De regler som ligger till grund för ersättningen är tydliga i sina krav. Man måste vara beredd att ta ett anvisat arbete, godta
viss lönesänkning, pendla eller byta bostadsort. Men också godta en anvisad åtgärd exempelvis i form av utbildning. Regeringen kommer
senare under våren 1995 att föreslå åtgärder som gör att dessa regler får ett tydligare genomslag. |
- En konkret handlingsplan ska göras upp gemensamt av den arbets-
löse och arbetsförmedlingen. Denna dokumenterade plan ska utöver åtgärdsinsatser innefatta preciserade överenskommelser om bland annat kontaktrutiner och skyldigheten att ta anvisade arbeten/åtgär-
der. Den arbetslöse ska också bekräfta att han eller hon har tagit del Prop. 1994/95:100
av denna överenskommelse. Bilaga 11
— För att stärka de arbetslösas kontakt med arbetslivet kommer rege-
ringen i början av 1995 att föreslå möjlighet att under kortare tid få
pröva olika arbeten via ett system med återkommande arbets-
platskontakter. Syftet är att underlätta anpassningen till ett föränder-
ligt arbetsliv och att understryka att den arbetslöse, genom ett aktivt
jobb-sökande, står till arbetsmarknadens förfogande. Systemet beräk-
nas omfatta 15 000 personer per månad. Dessutom föreslås 2 200
platser i genomsnitt per månad i vidgad arbetsprövning (VAP).
—- Många personer i åtgärder söker i praktiken arbete i endast begrän-
sad omfattning. För att öka sökintensiteten och därmed förkorta
arbetslösheten föreslås att tid för ett aktivt arbetssökande regelbundet
läggs in under den tid man är i en åtgärd. Förslaget innebär att mer-
parten av dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder aktivt
ska söka arbete genom arbetsförmedlingen under tiden i åtgärd.
—- För att upprätthålla arbetslinjen fyller beredskapsarbeten en viktig
funktion. Regeringen föreslår 8 000 beredskapsarbeten i genomsnitt
per månad.
— Regeringen föreslår en begränsad satsning på arbetslivsutveckling
(ALU). Antalet beräknas till ca 10 000 platser i genomsnitt per må-
nad i slutet av budgetåret.
- LO har föreslagit ett samarbete med arbetsförmedlingen för att stöd-
ja arbetslösa medlemmar att aktivt söka arbete. Uppsökande och
aktiverande verksamhet är ofta mycket effektiv. Regeringen är be-
redd att medverka till att olika uppslag i den riktningen kommer till
stånd. De förnyelseföretag som TCO initierat har visat sig vara ett
bra sätt att kombinera kompetensutveckling med nyföretagande och
tillväxt. De vidareutvecklas nu till s.k. Tjänstehus. SACO:s akademi-
kerprojekt som drivs i samverkan med arbetsförmedlingen har visat
sig fungera bra. Det övergripande syftet med projektet är att stimule-
ra och effektivisera arbetslösa akademikers arbetssökande.
100 dagar Arbetslöshet är en tragedi vem än det drabbar. För samhället är ungdomsarbetslösheten särskilt allvarlig. Ett samhälle som inte kan erbjuda sina unga arbete eller utbildning bryts sönder. En ung människa som får beskedet att hon inte behövs riskerar i högre grad att slås ut från — inte
bara arbetslivet — utan samhällslivet i dess helhet. Ungdomsarbetslöshe- = Prop. 1994/95:100 ten riskerar att bli ett allvarligt hot mot hela samhället. Bilaga 11
Därför lägger regeringen särskild kraft på att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Samhället måste förhindra att ungdomar hänvisas till bidrag, kontantstöd och sysslolöshet. Ju längre det passiva mottagandet pågår desto större är risken för permanent utslagning.
Regeringens mål är att alla ungdomar under 25 år ska vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet. Utgångspunkten bör vara att de arbetslösa ungdomarna i
första hand ska erbjudas arbete eller i andra hand kompletterande gymnasie- eller arbetsmarknadsutbildning. Som ett sista skyddsnät ska andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder erbjudas.
Riksdagen har beslutat om en ungdomsintroduktion som började gälla
den 1 januari 1995. Därmed är grunden lagd för att öka ungdomars
möjlighet att snabbt komma i arbete. För ungdomar upp till 20 år före-
slås kommunerna få ett tydligare ansvar. Diskussioner om utformningen av detta pågår med Kommunförbundet. Regeringen föreslår också att ungdomar upp till 25 år bör erbjudas en
treårig gymnasieplats samt i så stor utsträckning som möjligt en hög-
skoleutbildning. En ny form av utlandsstipendier för arbetslösa ungdomar ska också bidra till att stärka de ungas kompetens framför allt i
språk (se utbildningsavsnittet).
För de ungdomar som inte går i reguljär utbildning eller arbetar ska ett personligt utvecklingprogram utformas. Utvecklingsprogrammet ska
kräva den arbetslöses aktivitet i samma utsträckning som ett heltidsarbete och kan omfatta en rad skiftande aktiviteter. Bland dem återfinns t.ex. satsningen på s.k. datortek där ungdomar i åldern 20-24 år under tre
månader får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkyl, databas m.m.
Följande åtgärder föreslås: —- Riksdagen har enligt förslag under hösten 1994 redan fattat beslut
om införandet av en ungdomsintroduktion som träder i kraft den 1
januari 1995. Introduktionen ger många unga människor goda förut-
sättningar att få en fast anställning på den ordinarie arbetsmarkna-
den. Ungdomsintroduktionen beräknas omfatta 50 000 ungdomar
varav 26 000 omfattas av det föreslagna ökade ansvarstagandet för
kommunerna för ungdomar under 20 år.
- Arbetsförmedlingen och kommunen får ett gemensamt ansvar för att
kartlägga ungdomarnas verkliga utbildningsbakgrund i syfte att stär-
ka de arbetslösa ungdomarna genom att erbjuda dem den fyllnadsut-
ba [NS
bildning de saknar. Utbildningsinsatsen bör kompletteras med arbets- = Prop. 1994/95:100 marknadspolitiska åtgärder, i form av t.ex. praktik på arbetsplatser. — Bilaga 11
= Kommunernas ansvar för ungdomarna utsträcks ytterligare ett år och gäller fram t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år. För dem som saknar arbete eller utbildningsplats bör personliga utvecklingsprogram Övervägas.
— För att förhindra att ungdomar är öppet arbetslösa mer än 100 dagar föreslås att arbetsförmedlingen får ett ansvar för att se till att alla ungdomar i åldern 20-24 år har tillgång till ett särskilt utvecklingsprogram. Om de inte har arbete eller är i utbildning ska de delta i gruppaktiviteter i arbetsförmedlingens regi i form av till exempel
söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder, starta-eget-kurser och liknande. Utvecklingsprogrammet ska vara en heltidssysselsättning.
Ungdomar som är berättigade till arbetslöshetsersättning uppbär sådan under tiden i utvecklingsprogrammet. Utvecklingsprogrammet beräknas omfatta 53 000 personer i genomsnitt.
För att arbetsförmedlingarna ska kunna erbjuda alla ungdomar särskilda utvecklingsprogram inom 100 dagar bör arbetsförmedlingen avdela särskild personal för att enbart arbeta med åldersgruppen
20-24-åringar. Detta gäller bara de ungdomar som inte har ett be-
stämt yrke. De övriga ska få motsvarande service av den yrkesför-
medlande organisationen.
— Som ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land
inom informationstekniken föreslås att datortek införs i alla kommu-
ner. Datortek innebär att arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år
under en tremånadersperiod får lära sig att arbeta med moderna
program inom ordbehandling, kalkyl, databaser m.m. Regeringen ser det som särskilt angeläget att unga kvinnor genom datorteken får möjlighet att lära sig hantera informationsteknik. Som lärare funge-
rar arbetslösa i beredskapsarbete eller vars ersättning finansieras ge-
nom s.k. otraditionella medel. Kommunerna föreslås vara huvudmän och svara för lokalkostnader o.d. Staten ansvarar för investeringen i persondatorer, programvaror m.m. Datorteken beräknas ge i genomsnitt 30 000 studieplatser.
Uppföljning
Regeringen föreslår i detta program en långtgående omläggning av de
nuvarande insatserna för att bekämpa arbetslösheten. Med en uthållig
tillväxt och full sysselsättning som mål blir förändringen av arbets-
marknadspolitiken tydlig.
Det handlar bl.a. om att noga följa utvecklingen i näringslivet och omedelbart sätta in åtgärder för att förhindra att inflationsdrivande flask- Bilaga 11
halsar uppstår på arbetsmarknaden. Det vore olyckligt om vi fick en
situation där det samtidigt uppstår både brist på kompetent arbetskraft
och massarbetslöshet. Det får inte inträffa. Närings-, utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiken får i det här programmet en sådan utformning
att de arbetslösa slussas in i lediga jobb som nu uppstår i näringslivet. Programmet innehåller också en rad åtgärder för att förhindra att ar-
betslösa fastnar i bidragsberoende och passivitet. De arbetslösa har en
rätt och en skyldighet att vara aktiva under arbetslöshetsperioden. Regeringen ser det som betydelsefullt att denna omläggning av politi-
ken följs upp.
Riktlinjer för Arbetsmarknadsverket under budgetåret 1995/96 I Finansplanen har den ekonomiska politiken presenterats. Den centrala Bilaga 11 uppgiften för den ekonomiska politiken är att få till stånd en varaktig och uthållig tillväxt som möjliggör en hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken ska ses som en viktig resurs i tillväxtpolitiken. Inom den ramen spelar Arbetsmarknadsverket (AMV) en betydelsefull! roll. Följande riktlinjer som bygger på att arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken återupprättas bör därför gälla under nästa budgetår.
- Umyttja platsförmedlingens möjligheter till fullo Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är att förmedla lediga arbeten. Matchningen av sökande och platser ska effektiviseras så att företagens potentiella produktionsmöjligheter utnyttjas till fullo. Ambitionen bör vara att vakanstiderna inte får öka påtagligt även om efterfrågan på arbetskraft stiger väsentligt. Företagskontakterna och informationen om åtgärder riktade till arbetsgivarna måste intensifieras. Utgångspunkten måste vara att med alla till buds stående medel förhindra att flaskhalsar uppstår.
—- De långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna ska prioriteras, rundgången ska brytas Vid utnyttjandet av det förbättrade läget på arbetsmarknaden ska arbetsförmedlingens insatser i första hand inriktas på dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Rekryteringsfrämjande åtgärder, såsom rekryteringsstödet, ska användas för denna grupp. För att bryta rundgången ska insatserna särskilt inriktas på de arbetslösa som under en längre tid har gått mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshet. Vidare ska, vid prioritering av insatser och åtgärder, grupper med en redan svag ställning på arbetsmarknaden uppmärksammas, såsom ungdomar, flyktingar och invandrare samt arbetshandikappade.
—- Mobilisera de arbetslösa genom kompetensuppbyggnad och ökade krav på aktivt arbetssökande De nya åtgärder som nu introduceras och de förändringar som görs inom flera områden ska ge utrymme för genomförandet av de individuella handlingsplaner, som ska upprättas med de arbetssökande. De kraftigt ökade möjligheterna att erbjuda lämplig utbildning åt de sökande ska tillvaratas. Arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år som inte kan få arbete eller utbildning är målet att de inom 100 dagars arbetslöshet ska erbjudas en lämplig insats.
Kraven på arbetslösa att själva aktivt söka arbete och arbetslöshetser- Prop. 1994/95:100
sättningens roll som omställningsersättning ska hävdas. Reglernas avsikt = Bilaga 11 och den enskildes ansvar måste tydliggöras för varje sökande. Ett särskilt kontrakt om detta ska upprättas med den sökande.
— Medelsanvändningen ska effektiviseras
Av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska prioriteras sådana
som underlättar för den arbetslöse att snabbt återgå till reguljärt arbete. Det gäller i första hand åtgärder som rekryteringsstödet. Genom ett effektivt utnyttjande av dessa möjligheter kan i konjunkturuppgången ar-
betslöshetstiderna begränsas och kostnaderna för åtgärderna och kontantstöden hållas tillbaka. Arbetet med att nedbringa kostnaderna för de
olika åtgärderna ska fortsätta. Vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste riskerna för konkurrenssnedvridning också beaktas.
- Öka jämställdhetssträvandena
Utöver att utnyttja de särskilda medel som regeringen föreslår, måste ytterligare information ges till arbetsgivare och sökande rörande tillgången på arbetskraft och lediga platser och om de väsentligt förbättrade möjligheter som kan öppna sig om det traditionella könsbaserade ageran-
det upphör. Målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden kan
uppnås endast genom en genomgripande förändring av attityder hos både sökande och arbetsgivare.
Utvecklingen på arbetsmarknaden All bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden måste ta sin ut-
gångspunkt i den ekonomiska politik som tidigare förts. Den politiken
förstärkte nedgången, fördjupade krisen och försenade uppgången. Denna politiska oförmåga är skälet till att krisen i Sverige blivit djupare och varaktigare än i andra länder. Arbetslösheten förklaras alltså inte bara av den internationella lågkonjunkturen.
Arbetsmarknadsläget har successivt ljusnat under loppet av år 1994. Den djupa lågkonjunktur som präglat svensk ekonomi under början av 1990-talet nådde sin botten under år 1993 och konjunkturen befinner sig
nu i en uppgångsfas. Sysselsättningen är sedan årsskiftet 1993/1994 på
väg upp och arbetslösheten minskar. I november 1994 uppgick arbetslösheten till 7,2 20 enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU), vilket kan jämföras med 8,4 26 samma månad ett år tidigare. Antalet nyanmälda lediga platser ökar, främst inom industrin, men tillväxtökningen sker
från en mycket låg nivå. Antalet varsel är nu nere på den nivå som rådde under senare delen av 1980-talet. Även antalet konkurser har minskat
betydligt.
Återhämtningen på arbetsmarknaden sker dock från en extremt låg Prop. 1994/95:100 nivå och vägen tillbaka till ett arbetsmarknadsläge i balans är således Bilaga 11
lång. Raset i sysselsättningen under de senaste åren har varit mycket stort. Mellan första halvåret 1990 och 1994 har över en halv miljon sysselsättningstillfällen försvunnit, vilket innebär att sysselsättningen nu motsvarar nivån under första hälften av 1970-talet. Arbetslösheten väntas uppgå till knappt 8 26 i genomsnitt år 1994. Samtidigt var motsvarande ca 5 24 av arbetskraften engagerad i någon åtgärd motiverad av sysselsättningspolitiska skäl. Totalt befann sig således ca 550 000 personer eller motsvarande 13 24 av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Även med en god tillväxt de närmaste åren kommer arbetslösheten att ligga på en oacceptabelt hög nivå och vi riskerar att få en permanent hög arbetslöshet och ökad utslagning från arbetsmarknaden.
Antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen, antingen som arbetslösa eller
i åtgärd, har de senaste åren legat på rekordhög nivå. Antalet inskrivna
har som mest legat på över en miljon personer. Under loppet av det
senaste året har antalet personer vid arbetsförmedlingen minskat något men låg i november 1994 kvar på en hög nivå, 931 000 personer. An-
delen av de inskrivna som fått arbete har ökat men ligger kvar på en låg
nivå.
Det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget under lågkonjunkturåren
drabbade i hög grad individer och grupper som har en svag ställning på
arbetsmarknaden. Under lågkonjunkturåren steg arbetslösheten kraftigt bland ungdomar, som ofta är nytillträdda på arbetsmarknaden, samt
bland flyktingar och invandrare. Även handikappade har fått en mer
utsatt situation på arbetsmarknaden.
Trots den relativt kraftiga ökningen av sysselsättningen ligger ung-
domsarbetslösheten kvar på en hög nivå. Mycket tyder på att det har blivit allt svårare för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden och
att etableringsfasen har tenderat att förlängas. Kompetenskraven på arbetskraften har generellt höjts, vilket bl.a. kan utläsas i stigande kvalifikationskrav på de lediga arbetena. De ungdomar som har kort eller ingen yrkesutbildning har fått allt svårare att finna ett arbete.
Under lågkonjunkturen steg arbetslösheten betydligt mer bland män. än bland kvinnor. Som mest var skillnaden ca tre procentenheter. Den ökade arbetskraftsefterfrågan som vi nu ser har främst kommit männen till
del och deras arbetslöshet minskar snabbare än för kvinnor. Detta beror
till stor del på att sysselsättningen främst ökar inom industrin och industriberoende delar av tjänstesektorn samtidigt som sysselsättningen har
minskat inom den offentliga sektorn. Långtidsarbetslösheten (mer än sex månader) ökade kraftigt mellan åren 1990 och 1994 från 16 24 av det totala antalet arbetslösa till närma-
re 40 240. Det tar sig också uttryck i en ökad rundgång mellan arbetslös-
het och åtgärd och därmed stigande antal långtidssökande vid arbetsför-
medlingen. I november 1994 var det ca 460 000 personer som varit
oavbrutet inskrivna vid arbetsförmedlingen i ett år. Av dem hade Prop. 1994/95:100
250 000 varit inskrivna i mer än två år. Under loppet av år 1994 har Bilaga 11
såväl antalet långtidsarbetslösa som långtidssökande minskat något.
AMV:s uppnådda resultat under budgetåret 1993/94 Det kärva läget på arbetsmarknaden och obalansen i statsfinanserna förklaras inte bara av den internationella lågkonjunkturen. Den gångna
treårsperiodens misslyckade ekonomiska politik har fördjupat krisen. De åtstramande åtgärderna i den förda politiken bidrog till ett kraftigt fall i
den inhemska efterfrågan, vilket fick starkt negativ effekt på sysselsättningen. Under den senaste treårsperioden har arbetslösheten tredubblats, den offentliga sektorns underskott tiodubblats och statsskulden fördubblats. Arbetslösheten har genom förlorade skatteinkomster samt ökat bidragsberoende och urholkat statens finanser.
Arbetsmarknadspolitiken har under lågkonjunkturen fått bära en alltför
tung börda. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har inte i tillräcklig
utsträckning rustat de arbetslösa för arbetsmarknadens allt högre krav på kompetens och utbildning. Den rekordhöga arbetslösheten har inneburit en stor belastning på AMS som på mycket kort tid fått ställa om sin
verksamhet för att hantera den unikt höga omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringens handlingsprogram innebär att
arbetsmarknadspolitiken nu läggs om i riktning mot rekryteringsfrämjan-
de och kompetenshöjande åtgärder med omfattande satsningar på utbildning samt åtgärder för att bryta rundgång och långtidsarbetslöshet.
Regeringen angav inför budgetåret 1993/94 följande fyra övergripande verksamhetsmål för AMV:
—- arbetsmarknadens och den reguljära utbildningens möjligheter måste
utnyttjas,
långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna skulle prioriteras,
jämställdheten på arbetsmarknaden skulle öka,
medelsanvändning skulle effektiviseras.
Utöver dessa övergripande mål angav regeringen sju verksamhetsmål. Verksamhetsmålen knöt an till de övergripande målen och var till sin karaktär dessutom uppföljningsbara. AMV redovisar i sin årsredovisning uppnådda resultat i förhållande till de av regeringen uppställda verksam-
hetsmålen. Nedan följer en sammanställning av årsredovisningen samt regeringens bedömning av uppnådda resultat. Som utgångspunkt för den
bedömningen har regeringen lagt att det inte är möjligt för arbetsmark-
nadspolitiken att korrigera den ekonomiska politik som faktiskt förts.
Mötet mellan de optimistiskt satta målen för AMV och den verklighet Prop. 1994/95:100
som är det faktiska resultatet av den förda politiken visar att uppgiften — Bilaga 11
att nå uppsatta mål minst sagt är svår. I linje med regeringens ambition att stävja långtidsarbetslöshet angavs
i ett av verksamhetsmålen att andelen långtidsarbetslösa av samtliga arbetslösa inte skulle överstiga 25 26 som genomsnitt under budgetåret 1993/94. För gruppen ungdomar i åldern 18-24 år var målsättningen att andelen långtidsarbetslösa i genomsnitt skulle vara avsevärt lägre än 25 20. Resultatet visas i följande tabell.
Den procentuella andelen i genomsnitt av långtidsarbetslösa i olika
åldersgrupper under budgetåren 1992/1993 och 1993/94
| 1992/93 | 1993/94 | |
| 18-19 år | 12,4 | 16,4 |
| 20-24 år | 24,3 | 27,9 |
| 18-24 år | 21,4 | 25,5 |
| 18-64 år | 24,5 | 29,5 |
Som ett led i att stärka utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden angav regeringen att andelarna ungdomar, utomnordiska medborgare
samt arbetshandikappade i åtgärder skulle vara betydligt större än resp. grupps andel av samtliga arbetssökande. Tabellen nedan visar utfallet för budgetåret 1993/94.
De prioriterade gruppernas andel av arbetslösheten samt av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna
| Andel av arbetslöshet | Andel av åtgärder | |||
| 18- 20 år | 5.6 | 8,8 | ||
| 20- 24 år | 20,6 | 32,0 | ||
| Arbetshandikappade | 9,3 | 10,7 | ||
| Utomnordiska medborgare 9,2 | 9,3 |
I regeringens strävan att effektivisera medelsanvändningen angavs som verksamhetsmål omfattningen på antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet personer i lämplig utbildning eller sysselsättning skulle i åtgärder som finansierades via anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt per månad uppgå till minst 241 000. Därutöver var ambitionen att ca 20 000 personer i genomsnitt per månad
skulle delta i utbildningsvikariat och minst 65 000 personer i arbetslivs- — Prop. 1994/95:100 utveckling. Nedanstående tabell visar omfattningen på de konjunkturbe- = Bilaga 11
roende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under föregående budgetår.
Genomsnittligt antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder varje månad under budgetåret 1993/94
Regeringens Faktiskt
beräkningar utfall Arbetsmarknadsutbildning därav
—- reguljära utbildnings-
| väsendet | 16 200 | 8 800 |
| — särskilt anordnad | 42 100 | 45 700 |
| Ungdomspraktik | 84 500 | 55 500 |
| Högskolepraktikanter | 3 000 | 600 |
Beredskapsarbete och
| rekryteringsstöd m.m. | 37 700 | 29 200 |
| Vidgad arbetsprövning | 300 | 1 200 |
| Jobbsökaraktiviteter | 1 400 | 600 |
| Företagsutbildning | 22 700 | 2 900 |
| Bidrag för att starta eget | 4 000 | 7600 |
| Åtgärder finansierade | 211 900 | 152 100 |
inom A 2.-anslaget
Utbildningsvikariat 20 000 11 600
Arbetslivsutveckling 65 000 48 300
Åtgärder ej finansierade inom
A 2.-anslaget 85 000 59 900
Totalt 296 900 212 000
Vidare angavs som mått på arbetsmarknadsutbildningens kvalitet att andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning som avbryter utbildningen
av andra skäl än erhållet arbete skulle minska jämfört med år 1992.
Andelen i procent av deltagare som avbröt utbildningen av andra skäl än Prop. 1994/95:100 arbete föll något mellan budgetåren 1992793 och 1993/94. Bilaga 11
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har haft som verksamhetsmål för budgetåret 1993/94 att antalet arbetshandikappade som lämnade arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut (Ami) för att gå till arbete eller
utbildning inte fick minska jämfört med budgetåret 1991/92. Av AMS
redovisning framgår att det genomsnittliga antalet arbetshandikappade
per månad som fick arbete ökade från 1 664 budgetåret 1991/92 till
2 269 till budgetåret 1993/94. Antalet som gick till utbildning minskade
dock från 1 052 till 1 018 personer.
AMS har vidare haft som verksamhetsmål att antalet arbetshandikap-
pade som hade en anställning med lönebidrag eller sysselsattes i skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) skulle uppgå till i genomsnitt
51 000 personer per månad. Det genomsnittliga antalet personer i åtgärden lönebidrag uppgick till 43 400 medan 5 300 var sysselsatta i skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare.
Resultatbedömning
Under budgetåret 1993/94 var läget på den svenska arbetsmarknaden det svåraste sedan 1930-talet. Arbetslösheten var mycket hög och omfattningen på de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna var
rekordstor.
Det mycket kärva läget på arbetsmarknaden har inneburit en mycket
tung arbetsbelastning på enskilda arbetsförmedlare samt krav på ökad effektivitet inom hela AMV.
Den dåvarande regeringen gav en alltför optimistisk bild av den för-
väntade utvecklingen på arbetsmarknaden samtidigt som den faktiskt
förda politiken försämrade förutsättningarna under budgetåret 1993/94.
Denna mer optimistiska syn kom dock att ligga till grund för de mål som sattes upp för AMV vilket naturligtvis påverkar bedömningen av
resultat och verksamhet.
Regeringens uppfattning är att arbetsmarknadens möjligheter mycket väl har tillvaratagits. Antalet personer som under budgetåret lämnat arbetsförmedlingen och fått arbete uppgick till drygt 530 000 personer vilket är en ökning med 110 000 personer jämfört med budgetåret innan. Trots ett ökat antal nyanmälda lediga platser har anmälningstiderna för
lediga platser kvarstått på en låg nivå. Resultatet kan tas som inteckning för att AMV gjort stora insatser för att snabbt och effektivt tillgodose
den stigande efterfrågan på arbetskraft.
Det ökade antalet platser inom det reguljära utbildningsväsendet har
gjort det möjligt för AMV att via informations- och vägledningsinsatser slussa arbetslösa vidare till lämplig utbildning. Det har under det gångna
budgetåret skett en klar ökning av antalet personer som lämnat arbetsför-
medlingen för studier.
Ett allvarligare problem är det höga antalet långtidsarbetslösa. Under Prop. 1994/95:100
budgetåret 1993/94 uppgick antalet långtidsarbetslösa inskrivna vid Bilaga 11 arbetsförmedlingen i genomsnitt till över 110 000 personer. Det var
drygt 30 000 fler än föregående budgetår. AMV har inte uppnått det utsatta verksamhetsmålet vad gäller begränsningen av långtidsarbetslösheten. I ett läge med en relativt lång period av hög arbetslöshet och
starka inslag av långtidsarbetslöshet är det betydelsefullt att alla krafter inriktas på att förhindra utvecklingen mot en permanent hög arbetslöshet som riskerar att bli strukturell. Att bryta utvecklingen mot ökad långtidsarbetslöshet är avgörande för att detta ska lyckas. AMV:s resurser
bör i större utsträckning än tidigare riktas till långtidsarbetslösa, långtidsinskrivna och de som riskerar långa arbetslöshetsperioder.
AMV uppfyllde målet att andelen unga i åtgärd skulle överstiga deras
andel av arbetslösheten. Det kan till viss del förklaras av den stora omfattningen av ungdomspraktik. Förutom ungdomar utgör arbetshandikappade och utomnordiska medborgare prioriterade grupper. Dessa gruppers andel av åtgärderna översteg inte väsentligt deras andel av arbetslösheten, vilket var målet.
AMV har trots det mycket svåra läget på arbetsmarknaden uppnått verksamhetsmålet att antalet arbetshandikappade som lämnar arbetsför-
medlingen och Ami för arbete eller utbildning skulle vara minst lika
stort som under budgetåret 1991/92. Däremot var det inte möjligt att
uppnå målet med i genomsnitt 51 000 personer per månad i åtgärden lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA). Mot bakgrund av resultatredovisningen är det regeringens uppfattning att
verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att målen kunnat uppnås
när det gäller de totala insatserna för arbetshandikappade. Trots ett svårt arbetsmarknadsläge har myndigheten lyckats med fler arbetsplaceringar
av arbetshandikappade.
När det gäller målet om en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden,
lyckades inte AMV i någon större grad att påverka könsmönstret. Det är självklart ett viktigt mål som måste genomsyra alla samhällets åtgärder om det ska kunna förverkligas. En framgång har dock varit att fler män
än tidigare sökt sig till kvinnodominerade områden på arbetsmarknaden.
Kvinnor sökte sig dock i långt mindre utsträckning till utbildningar inom traditionellt mansdominerade yrkesområden. AMV måste i detta avseen-
de öka sina ansträngningar.
Ett av de övergripande målen innebar att de betydande resurser som
ställts till AMV:s förfogande skulle utnyttjats så att ett så stort antal personer som möjligt fick tillfälle till lämplig utbildning eller sysselsättning. Enligt regeringens beräkningar skulle i genomsnitt 212 000 perso-
ner per månad sysselsättas med de anvisade anslagsmedlen. Det faktiska utfallet blev 60 000 färre personer. I genomsnitt deltog 152 000 personer
per månad i någon av de åtgärder som finansierades via anslaget. Utöver dessa åtgärder beräknade regeringen att 85 000 personer i genomsnitt per
månad skulle erbjudas utbildningsvikariat eller arbetslivsutveckling. Det Prop. 1994/95:100
faktiska deltagandet i dessa åtgärder uppgick till ca 60 000 personer. Bilaga 11 Oavsett det faktum att fler åtgärder borde utmönstrats och ersatts av
andra och mer effektiva så är det inte rimligt med så stora skillnader i
de krav på omfattning som regeringen fastställt och det som blev utfal-
let. AMV anger i årsredovisningen flera skäl till varför man inte lyckats
uppnå det uppsatta målet. En förklaring är de mindre förmånliga reglerna ur arbetsgivarens synpunkt för ungdomspraktik. Enligt AMV var det
utan utökade medel för personalförstärkning inte möjligt att från en redan mycket hög nivå på antalet personer i åtgärder ytterligare öka
omfattningen.
Den lägre omfattningen innebar en utgående reservation på 3,6 miljar-
der kronor. AMV utnyttjade ca 85 20 av anslagsmedlen och omfattningen på åtgärder utgjorde ca 70 24 av den beräknade omfattningen.
Inte heller vad det gäller en effektiv medelsanvändning kan målet anses ha uppfyllts. Regeringen beräknade att den genomsnittliga kost-
naden för en årsplats i åtgärder skulle uppgå till 118 800 kr. Den faktiska kostnaden blev 141 800 kr. Skillnaden förklaras av att den faktiska åtgärdssammansättningen avvek från den av statsmakterna beräknade.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det angeläget att de medel som AMV disponerar kommer en så stor grupp arbetslösa
som möjligt till del. Det kan finnas goda motiv för att ändra på sammansättningen av åtgärderna. Den flexibiliteten måste finnas. Men faktum kvarstår att volymfrågorna är viktiga när det gäller att på ett tro-
värdigt sätt hävda arbetslinjen. Fördyringar på ett område måste i allt väsentligt mötas av att omfattningen av mindre kostsamma åtgärder
ökar. I kravet på kostnadseffektivitet i det totala utbudet måste AMV motsvara högt ställda förväntningar. Kravet på kostnadseffektivitet måste
dock kombineras med höga krav på kvalitet i insatserna.
Alltjämt förkommer vissa brister särskilt i kopplingen mellan verksam-
hetens resultat och insatta resurser. AMV bör därför förbättra statistikre-
dovisningen.
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer AMV:s årsredovisning som rättvi-
sande. AMV anger i sin resultatredovisningen att utvecklingsarbeten
bedrivs för att förbättra beräkningarna av styckkostnader avseende de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt försök med tidredovisning.
AMV har under den gångna lågkonjunkturen fått bära en mycket tung börda. Sysselsättningen ökar nu. Minskningen av arbetslösheten begränsas av att antalet personer som söker ett arbete ökar. Den totala arbets-
lösheten kommer även under kommande budgetår att vara oacceptabelt hög. Det innebär en fortsatt hård belastning på AMV.
Det är ingen tvekan om att AMV ålagts svåra arbetsuppgifter. Dessa
har i långa stycken lösts på ett bra sätt. Den kritik som kan riktas måste bilda utgångspunkt för förslag till fördjupat samspel mellan regeringen
och AMV. Det gäller bl.a. frågan om att utveckla den löpande utvär-
3 Riksdagen 199495.1 saml. Nr 100. Bilaga 11
deringen, skärpa målstyrningsinstrumenten och att skapa än tydligare Prop. 1994/95:100 resultatindikatorer som kan ge signaler om kompletterande politiska Bilaga 11
beslut som ökar flexibiliteten och stärker arbetsmarknadspolitiken.
Besparingar inom anslag under littera A. Arbetsmarknad m.m.
budgetåren 1995/96 och 1998 (miljoner kronor)
1995/96 1998 (12 mån)
A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader 37 307
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 2 084 2 945
A 5. Bidrag till arbetslöshets-
ersättning m.m. 2918! 3 948!
Summa besparingar brutto 5 039 7 200
Indirekta effekter; inkomstbortfall till följd av besparingar -1 497 -1 909
Summa besparingar netto 3 542 5 291
1) I detta belopp ingår besparingar som redovisats i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regering-
en förordar.
A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1993/94 Utgift 2 650 727 000
1994/95 Anslag 2 876 516 000 1995796 Förslag 4 328 452 000
varav 2 885 635 000 är beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas utgifterna för AMV:s förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmark-
nadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid Prop. 1994/95:100 arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnder och AMS. I utgifterna ingår Bilaga 11 verkets kostnader för arbetskraftsplanering under beredskaps- och krigstillstånd. För AMV gäller förordningen (1988:1139) med instruktion för
Arbetsmarknadsverket.
AMS är beredskapsmyndighet med ansvar för funktionen Arbetskraft. Det övergripande målet för funktionen är att en till följd av kriser och krig kraftigt ökad rörlighet på arbetsmarknaden ska kunna hanteras så att
för totalförsvaret viktiga uppgifter ska kunna upprätthållas.
Fördelning av kostnader inom förvaltningsanslaget budgetåret 1993/94 (tusentals kr)
Löner Lokaler Övrigt Totalt
Arbetsförmedling 1 209 702 255 351 355 860 = 1 820 914 Länsarbetsnämnder = 335 860 45 164 100 887 481 911
| AMS | 110 881 9 527 24 549 144 957 |
| Övrigt | 61 548 13 216 128 181 202 945 |
| Totalt | 1717 991 323 258 609478 2 650 727 |
Utgifterna inom anslaget för budgetåret 1993/94 uppgick till 92 24 av
anvisade medel. Anslagssparandet vid utgången av budgetåret uppgick
till 286 miljoner kronor, inkl. kvarstående medel från tidigare budgetår.
Utvecklingen av antalet årsarbetare inom AMV
1989/90 1990/91 = 1991/92 1992/93 1993/94
Arbetsförmedling 4 970 5 447 5 630 6 592 6 609 Arbetsmarknadsinstitut 2 036 2 239 2 305 2268 2129 Länsarbetsnämnder 1 652 1 647 1534 1502 1478
| AMS | 427 | 437 | 409 406 407 |
| Övrigt | 130 | 80 | 250 239 507 |
| Totalt | 9 215 9850 10128 11107 11125 |
Antalet anställda inom AMV har ökat under lågkonjunkturen. Personalförstärkningarna har finansierats med medel från anslaget Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Dessa medel uppgick under budgetåret 1993/94 till 350 miljoner kronor och finansierade 1 254 anställda.
Av det totala antalet årsarbetare finansierades 307 genom uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbetslivstjänster.
Personalstrukturen har förändrats kraftigt inom AMV under senare år.
Resurser har förts från AMS och länsarbetsnämnder till arbetsförmed-
lingen och Ami. De tillfälliga medlen för personalförstärkningar har Prop. 1994/95:100 tillförts arbetsförmedlingen och Ami. Bilaga 11 AMS föreslår att ytterligare 320 miljoner kronor tillförs förvaltnings-
anslaget. Myndigheten vill minska den höga belastningen på personalen och säkerställa rimliga krav på kvalitet och kontroll av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. AMS framhåller att förvaltningskostnadernas andel av de sammanlagda resurserna för arbetsmarknadspolitiken är mycket låga i ett internationellt perspektiv.
AMS föreslår vidare att personalförstärkningen inte längre ska vara tillfällig. Myndigheten bedömer att eftersom arbetsbelastningen förblir fortsatt hög under överblickbar tid kommer behovet av personalförstärk-
ningen att kvarstå. Att ändå behålla medlen som tillfälliga gör personal-
planeringen svårare.
AMS anser att förevarande anslag och anslaget för Ami bör slås ihop. Myndigheten menar att dessa verksamheter har ett gemensamt uppdrag som skulle lösas effektivare med ett gemensamt förvaltningsanslag.
Regeringens överväganden Slutsatser och förslag
En stadig ekonomisk tillväxt och en kraftigt ökad sysselsättning förut-
sätter att uppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer och överhettningseffekter. Utslagningen av företag och arbetstillfällen under nittiotalets första år har ökat riskerna för en sådan utveckling. De allt
längre arbeslöshetstiderna har också medfört en risk för passivitet hos de arbetslösa. AMV:s viktigaste uppgift är därför att tillsätta de lediga platserna. I en
konjunkturuppgång är det särskilt viktigt att klara rekryteringen för att undvika flaskhalsar och därmed inflationstendenser som kan äventyra uppgången. Företagens vakanstider måste hållas så korta så möjligt. Det är angeläget att prioriteringen av platsförmedling säkerställs.
Det ökade utrymmet för platsförmedling måste skapas genom att på olika sätt lätta trycket på arbetsförmedlingen. Framför allt kommer belastningen minska genom den ökade efterfrågan på arbetsmarknaden. Men regeringen lägger också direkta förslag som ska påverka förmedlingsarbetet positivt. Exempel på sådana åtgärder är incitament för arbetsgivare att anställa arbetslösa genom det nya anställningsstödet, och till arbetssökande att ta anvisade arbeten. Arbetsförmedlingen avlastas även genom förslaget till utökad kommunalt ansvar för ungdomar under
20 år och genom det regelförenklingsarbete som pågår. Arbetsförmed-
lingen är dessutom för budgetåret 1995/96 undantagen från kravet på att minska förvaltningskostnaderna med fem procent.
AMV hade vid ingången av detta budgetår ett betydande anslagssparan- Bilaga 11 de, 286 miljoner kronor. Arbetsförmedlingens behov av extrapersonal
under innevarande budgetår bör kunna täckas inom ramen för detta anslagsparande, som regeringen också anfört i den ekonomisk-politiska
propositionen (prop. 1994/95:25). Anslagssparandet är emellertid av engångskaraktär och bör vara för-
brukat vid utgången av detta budgetår. För att kunna upprätthålla en hög aktivitet vid arbetsförmedlingen bör den tillfälliga personalförstärkningen
som nu finansierats genom anslagssparandet få verka ytterligare en tid. Möjligheten att disponera medel under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar bör därför kvarstå och
utvidgas under nästa år. De tillfälliga medlen bör få omfatta högst 700
miljoner kronor. Av dessa beräknas 500 miljoner kronor för perioden
juli 1995 — juni 1996. Regeringen återkommer strax till detta.
Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå en permanent personalförstärkning. AMV är inte undantaget från det generella kravet på begränsning av den statliga konsumtionen, vilket framgår av nästa av-
snitt.
AMS disponerar medel för förstärkta förmedlingsinsatser för invandra-
re och flyktingar. Den alarmerande situationen för dess grupper på arbetsmarknaden gör att dessa särskilda medel bör kvarstå i oförminskad
omfattning även under nästa budgetår. Medlen beräknas till 76,6 miljoner kronor.
Det är vidare angeläget att fortsätta satsningen på ett grupporienterat
arbetssätt på arbetsförmedlingen. De särskilda medlen för jobbsökaraktiviteter bör kvarstå under nästa budgetår. Regeringen beräknar dessa medel till 632,0 miljoner kronor.
Begränsning av den statliga konsumtionen Det generella besparingskravet på 11 20 på statlig konsumtion fram till budgetåret 1998 gäller även för AMV. Detta innebär en neddragning av detta anslag med 307 miljoner kronor. Regeringen anser emellertid att merparten av neddragningen bör ske först budgetåret 1998 med hänsyn
till läget på arbetsmarknaden. Besparingskravet budgetåret 1995/96 före-
slås uppgå till 55,5 miljoner kronor
Inriktningen ska vara att besparingen inte ska läggas på arbetsförmed-
lingen. Omfattningen av besparingen på AMS och länsarbetsnämnderna får då den omfattningen att den inte kan klaras endast med rationaliseringar. En översyn av verksamheten inom AMV måste därför göras.
Lokalkostnaderna har dragits ned med 57,5 miljoner kronor budgetåret
19957/96.
Överföring av uppgifter från AMV AMV arvoderar yrkesvalslärare vid särskolor och specialskolor för att Bilaga 11 bland annat bistå i anskaffning av platser för praktisk yrkeslivsoriente-
ring (PRAO). Kommunerna eller skolorna har nu själva ansvaret för anskaffningen av dessa platser och arvoderingen bör därför upphöra.
Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) bör ta över uppgiften. Förevarande anslag har därför räknats ned med 4 950 000 kr. Motsvarande belopp har i stället beräknats under anslaget Skolutveckling och
produktion av läromedel för elever med handikapp under åttonde huvud-
titeln.
Pliktverket tar över vissa uppgifter för försvarsplanering från AMV.
Förevarande anslag har därför räknats ned med 1 100 000 kr. Motsvarande belopp har i stället beräknats under anslaget Totalförvarets pliktverk under fjärde huvudtiteln.
Flexibilitet mellan arbetsfömedlingen och Ami
AMS får utnyttja högst 50 miljoner kronor under förevarande anslag för
insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen under innevarande budgetår. Detta ger ett utrymme för flexibilitet mellan insatser inom
arbetsförmedlingens ram och vägledning/yrkesinriktad rehabilitering inom Ami. Budgetåret 1995/96 bör högst 75 miljoner kronor kunna omfördelas till den yrkesinriktade rehabiliteringen. På motsvarande sätt bör upp till 25 miljoner kronor kunna omfördelas i omvänd riktning un-
der nästa budgetår. Liksom tidigare ska förutsättningen vara att detta be-
döms som mest angeläget vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser respektive väglednings- och rehabiliteringsinsatser.
Låneramen AMS investeringar i anläggningstillgångar finansieras genom lån i Riks-
gäldskontoret. Innevarande budgetår disponerar AMS en låneram på
320 miljoner kronor för investeringar inom anslagen Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, Yrkesinriktad rehabilitering och Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet. AMS föreslår en höjning
av låneramen till 420 miljoner kronor. Regeringen beräknar för närvarande en oförändrad låneram, dvs. 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen har i ändring av regleringsbrevet för budgetåret
1994/95 den 22 december 1994 föreskrivit att AMS senast den 1 mars
1995 skall redovisa en preciserad investeringsplan för budgetåret 19957/96. Regeringen återkommer till denna fråga i kompletteringspropo-
sitionen våren 1995.
Aske kursgård Aske kursgård är en intäktsfinansierad resultatenhet inom AMS. Medel Bilaga 11 behöver därför inte anvisas till denna verksamhet. Av den totala beläggningen under budgetåret på 66 24 utnyttjades 44 24 av AMV, resterande 22 240 kunde säljas externt.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får
användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1993/94 Utgift 22 575 274 000 Reservation 6 609 068 000! 1994/95 Anslag 28 787 686 000 1995/96 Förslag 33 956 700 000
varav 22 720 800 000 är beräknat för juli 1995 — juni 1996
! Av denna reservation har 3 610 584 000 kr förts bort från anslaget som en besparing
Från anslaget finansieras åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, vidgad arbetsprövning samt jobbsökaraktiviteter, bidrag till att starta eget företag och invandrarpraktik. Personer som deltar i dessa åtgärder får ett bidrag i form av utbildningsbidrag som motsvarar vad de annars skulle ha fått från arbetslöshetsförsäkringen eller i kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Vid arbetsmarknadsutbildning betalas förutom ersättningen till den enskilde även kurskostnaden som bl.a. täcker kostnaderna för lärare och lokaler.
Rekryteringsstöd, beredskapsarbete och bidrag till utbildning i företag är också åtgärder som finansieras från anslaget. Dessa stöd betalas till arbetsgivare för att subventionera en viss del av lönekostnaden när de anställer en arbetslös person eller utbildningskostnaden när de anordnar utbildning för sin personal.
Ungdomsintroduktion, som ska underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, består av en praktikperiod då ungdomen får utbildningsbidrag och en anställningsperiod då arbetsgivaren eventuellt erhåller rekryteringsstöd. Vidare finansieras flyttningsbidrag, utredningskostnader, otraditionella insatser och försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder från detta anslag.
Regeringens överväganden Bilaga 11 1 Inledning Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet som tar sikte på att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera och för att öka arbetskraftens kompetens medför vissa förändringar inom anslaget för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren ensamt fått bära ett alltför stort ansvar för att hålla arbetslösheten nere. Detta har bl.a. medfört att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat kraftigt. För att minska arbetslösheten behövs emellertid effektiva ekonomisk-politiska insatser inom alla områden i samhället. Regeringen föreslår därför insatser inom arbetsmarknadspolitiken men framförallt också inom det reguljära utbildningsväsendet och näringspolitiken. Utöver dessa förslag har betydande investeringsåtgärder redan beslutats i anledning av den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) vilka beräknas ge effekt även under budgetåret 1995/96. Det finns anledning att återkomma i frågan i samband med kompletteringspropositionen.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan utifrån regeringens handlingsprogram delas upp i anställnings- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, rörlighetsstimulerande åtgärder samt åtgärder för ungdomar. Med rörlighetsstimulerande åtgärder avses åtgärder som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden både genom att öka arbetskraftens kompetens och geografiska rörlighet. Till dessa åtgärder ska läggas själva arbetsförmedlingen som det viktigaste instrumentet för att snabbt tillsätta lediga platser så att flaskhalsar i produktionen undviks. För att kunna upprätthålla en god kvalitet i platsförmedlingen och åtgärdshanteringen föreslår regeringen därför att de tillfälliga personalförstärkningarna utökas. Innevarande budgetår får AMV använda högst 395 miljoner kronor inom detta anslag för tillfälliga personalförstärkningar (se under anslaget A 1.). För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att detta belopp höjs till 700 miljoner kronor. Härav bör 500 miljoner kronor avse perioden juli 1995 — juni 1996.
Nedan redovisas beräknad kostnad för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under budgetåret 1995/96 uppdelat på dels en tolvmånadersperiod, dels en artonmånadersperiod jämfört med beräknad kostnad under innevarande budgetår. Även antalet personer som beräknas sysselsättas i respektive åtgärd i genomsnitt per månad under budgetåret 1995/96 redovisas.
Åtgärd Bå 94/95 = Bå 95/96 Bå 95/96 = Antal Bilaga 11
12 mån 12 mån 18 mån personer
Kostnad = Kostnad Kostnad per månad
mkr mkr mkr
Anställnings- och sysselsättningsskapande åtgärder
Beredskapsarbete 1512 1272 1 908 8 000 Rekryteringsstöd 3 453 3 011 4392 25 400
Arbetslivsutveckling,
| kringkostnader | 420 | 100 | 150 | |
| Invandrarpraktik | 476 | 441 | 662 | 5 000 |
| Starta-eget-bidrag | 461 | 882 1323 | 8 000 |
Rörlighetsstimulerande åtgärder
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 5 097 5 409 8 113 47 100
Utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknads-
utbildning 5 166 4 713 7 070
Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildnings-
| väsendet | 1 663 1 838 2757 18 200 | |||
| Vidgad arbetsprövning | 202 | 191 | 287 | 2 200 |
| Jobbsökaraktiviteter | 403 | 361 | 542 | 5 000 |
| Bidrag till utbildning i företag 1 433 | 861 1 292 92 000 | |||
| Utredningskostnader | 10 | 10 | 15 | |
| Flyttningsbidrag m.m. | 188 | 300 | 450 | |
| Ungdomsåtgärder | 4 464 3 321 4 982 | |||
| Ungdomsintroduktion | 50 000 | |||
| Datortek | 30 000 | |||
| Europapraktik | 550 |
Övrigt Försöksverksamhet med syssel-
sättningsskapande åtgärder 10 10. . 15 Totalt 28 788 22 721 33 957 208 450
Åtgärder som får finansieras inom
ramen för ovanstående medel 1 420 1 965
Övriga åtgärder som ej finansieras över anslaget Bilaga 11
| Arbetslivsutveckling | 5 520 1155 1.733 10 000 |
| Utbildningsvikariat | 2 850 3 703 5 554 20 000 |
| Summa | 8 370 4 858 7287 30 000 |
Totalt i arb. markn.pol. åtgärder 37 158 27 579 41 244 238 450 Övriga åtgärder som redovisats i handlingsplanen
| Arbetsföretag | 3 486 | 20 000 |
| Anställningsstöd | 7 000 | 110 000 |
| Inom reguljära utb.väsendet | 7 426 | 89 9200 |
| Investeringar | 4 500 | 50 000 |
| Ungdomsprogram | 3 307 | 53 000 |
| Totalt i åtgärder | 560 450 |
Av de totala medlen under anslaget bör regeringen få disponera 450 miljoner kronor för särskilda insatser och 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Vidare bör AMV ha möjlighet att inom anslaget bekosta otraditionella insatser.
Stimulanser av byggandet Arbetslösheten i byggbranschen är mycket hög och måste ses med stor oro och risk finns för kapacitetsbrist när byggandet väl kommer igång.
Regeringen har under hösten lagt fram en politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd som riksdagen nyligen tagit ställning till. En förutsättning för att byggnadsproduktionen ska komma igång är ett lägre ränteläge än för närvarande. Regeringens ekonomiska politik är inriktad på detta.
Betydande resurser omfördelas för att öka byggsysselsättningen under år 1995. Inom bostadsområdet kommer en extra subvention om 15 24 att lämnas för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder inklusive tillgänglighetsskapande åtgärder. Vidare utvidgas stödet för ombyggnad av bostäder för äldre till att även gälla personer med fysiska och psykiska funktionshinder. Ett särskilt bidrag för klimatförbättring i bostäder har införts. Därutöver ges stöd för insatser inom miljö-, kultur- och kommunikationsområdena samt för offentliga lokaler. Stödet beräknas ge arbete åt 50 000 personer.
Regeringen följer noga utvecklingen av sysselsättningen inom bygg-
branschen och kommer att redovisa övervägandena med anledning av Bilaga 11
detta i kompletteringspropositionen.
Samlad bedömning av åtgärderna
Regeringen har tidigare i den ekonomisk-politiska propositionen och
nu i budgetpropositionen redovisat ett stort antal förslag som tar sikte på
att öka möjligheterna till arbete och utbildning. Sammantaget ökar den volym som står tillgänglig för de arbetssökande med närmare 100 000 platser. Ökning sker framför allt inom insatserna för ungdom, reguljär utbildning och anställningsstöd. Det totala antalet platser uppgår till drygt 500 000. Den volymen skall ge inriktningen på att ge arbetslinjen en reell innebörd.
Samtidigt som omläggningen från passivitet till aktivitet fullföljts har
tyngdpunkten flyttats till mer av arbete i näringslivet, ytterligare insatser för att mobilisera utbildningssamhället i ett rejält kompetenslyft.
2¶Anställnings- och sysselsättningsskapande åtgärder
Regeringen har som mål att gå från sysselsättning inom arbetsmark-
nadspolitikens ram till anställningar i näringslivet. Det är en central del i regeringens tillväxtpolitik. Samtidig är det ett led i arbetet med att ge
arbetsförmedlingen möjligheter att engagera sig i de arbetslösa som har särskilda behov och som är viktigt utifrån ett fördelningspolitiskt mål.
För att stimulera till en expansion av fasta anställningar i näringslivet
kommer regeringen att föreslå att ett nytt kraftfullt anställningsstöd in-
förs. Samtidigt riktas rekryteringsstödet till dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Eftersom dessa båda stöd bör kunna kombineras
innebär det att arbetsförmedlingen får ökade möjligheter att hjälpa lång-
tidsarbetslösa till ett arbete.
Villkoren för utbildningsvikariaten förbättras. Vidare fullföljs insatser
i form av beredskapsarbeten, invandrarpraktik och ett begränsat antal ALU-platser.
2.1 Beredskapsarbetena och rekryteringsstöden
Resultatuppföljning
>- Hanteringen av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
I 1993 års kompletteringsproposition anmäldes att en utvärdering skulle göras av arbetsförmedlingsor ganisationens och åtgärdernas effektivitet. I
mars 1994 uppdrog regeringen åt revisionsbyrån KPMG Bohlin att kart-
redovisades i en rapport till Arbetsmarknadsdepartementet den 9 septem- = Bilaga 11 ber 1994.
I rapporten framhålls att arbetsförmedlingen arbetar med högt tempo, med god prestationsförmåga och korta handläggningstider. Några beslut som strider mot gällande regler har inte upptäckts i granskningen.
KPMG Bohlins pekar på att kvalitetssäkring, internkontroll och resultatredovisningar inom arbetsförmedling och länsarbetsnämnder inte är riktigt tillfredsställande, men att en positiv förändring är på gång. Delegeringen av beslut är långtgående, men .det har inte ställts tydliga motkrav i fråga om internkontroll och resultatredovisning.
Många arbetsförmedlingar upplevde, enligt rapporten, en konflikt mellan att prioritera sina resurser på arbetsgivarna eller på de sökande. Tiden till företagskontakter fick ofta stå tillbaka för de sökandes omedelbara behov.
KPMG Bohlins uttrycker viss tveksamhet till arbetsförmedlingarnas förmåga att bedöma företag och uppger att företagsbedömningar hade låg prioritet.
I rapporten uppges att tiden som stöd lämnades för anställningar med rekryteringsstöd ofta blev lika med den tid som den anvisade fick anställning hos företaget, dvs. anställningen upphörde efter stödperioden. Många arbetsgivare hävdade att de tog emot rekryteringsstöd trots att de skulle anställt även utan stöd. Arbetsförmedlingarna följde inte upp vad som hände med de sökande efter det att stödet hade upphört.
Enligt KPMG Bohlins förekommer det liten variation mellan stödnivå och tiden i åtgärderna, trots att möjligheten att förhandla finns. Rekryteringsstödet lämnades vanligtvis med 50 26 av lön och lönebikostnad i fyra månader.
När det gäller personer i beredskapsarbeten, tog, enligt rapporten, kommunerna ofta över kontakten med beredskapsarbetarna och behandlade dem som om de vore anställda i kommunerna.
- Beredskapsarbeten Antalet beredskapsarbeten uppgick till i genomsnitt 14 600 platser per månad under budgetåret 1993/94, en minskning med 700 personer per månad jämfört med budgetåret innan. 43 24 av kostnaderna hänförde sig till beredskapsarbeten av tjänstekaraktär, 38 24 till investeringsarbeten och 19 4 till skogliga arbeten m.m. under perioden. Under budgetåret 1992/93 var fördelningen 56 2/4 för tjänstearbeten, 28 240 för investeringsarbeten respektive 16 20 för skogliga arbeten m.m.
Åtgärden omfattade framför allt personer som riskerade att bli utförsäkrade eller som redan hade utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen. Av dem som deltog i åtgärden var 34 20 kvinnor, 13 20 arbetshandikappade och 16 29 utomnordiska medborgare. Beredskapsarbete kan endast
i undantagsfall kan ges till ungdomar. Av dem som hade avslutat åtgär- Prop. 1994/95:100
den fick 18 24 arbete inom 30 dagar. Bilaga 11
Beredskapsarbeten av tjänstekaraktär kostade enligt årsredovisningen 7 500 kr per person och månad. I november 1994 kostade investeringsarbeten cirka 1 700 kr per dagsverke, dvs. cirka 28 900 kr per person och månad och skogliga arbeten m.m. kostade 1 000 kr per dagsverke, dvs. cirka 17 000 kr per person och månad.
— Rekryteringsstöd
Antalet personer i anställning med rekryteringsstöd uppgick till i genomsnitt 14 200 platser per månad under budgetåret. Åtgärden ökade kraftigt
under första halvåret 1994, då det i genomsnitt fanns 22 000 personer i
åtgärden. Av det genomsnittliga antalet personer under budgetåret utgjorde i genomsnitt 39 26 ungdomar, en minskning med 7 procentenheter mot budgetåret innan. Kvinnorna utgjorde 30 24 av de anvisade.
Arbetshandikappade utgjorde 4 24 av dem med anställning med rekryteringsstöd och utomnordiska medborgare utgjorde 5 24.
Antalet anvisade med förhöjt rekryteringsstöd uppgick till i genomsnitt
117 personer per månad.
Av de personer som hade anställning med rekryteringsstöd under budgetåret var 88 24 anställda inom den privata sektorn, en minskning med sex procentenheter mot föregående år. Det är främst inom primärkommunerna som ökningen av platser med rekryteringsstöd har skett.
Personer som anvisades till platser med rekryteringsstöd hade i genomsnitt varit arbetslösa i drygt fyra månader (132 dagar) före anvisning
(uppgifterna avser första halvåret 1994). Närmare 40 20 av de anvisade kom direkt från en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, t.ex. ungdomspraktik. Drygt 25 26 av dem som avslutat åtgärden kom tillbaka till
arbetsförmedlingen inom 30 dagar efter avslutad åtgärd. En något högre
andel, cirka 30 240, kom tillbaka inom 90 dagar. Ungefär sju av tio som
anvisats med stödet kan antas ha fått anställning efter stödtiden.
Rekryteringsstöd kostade i genomsnitt 8 400 kr per person och månad under perioden.
= Avtalade inskolningsplatser De avtalade inskolningsplatserna upphörde den 1 juli 1994. Åtgärden hade en omfattning på cirka 400 personer per månad under budgetåret. Avtalade inskolningsplatser kostade i genomsnitt 7 400 kr per person
och månad under budgetåret 1993/94.
= Generellt anställningsstöd I detta sammanhang vill regeringen redovisa de hittillsvarande erfaren- Bilaga 11 heterna av det generella anställningsstödet (GAS), som infördes den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AUS, rskr. 1993/94:102). Stödet innebär ett avdrag på 15 procentenheter från arbetsgivaravgifterna för tillkommande anställda under kalenderåret 1994. När stödet infördes fick avdraget bara göras på den del av det månatliga avgiftsunderlaget för år 1994 som översteg det för september månad 1993. Den 1 juni 1994 infördes en spärregel (bet. 1993/94:AU23) som innebar att avdraget i stället får göras på den del av det genomsnittliga månatliga avgiftsunderlaget för år 1994 som överstiger det genomsnittliga månatliga avgiftsunderlaget för kalenderåret 1993.
Stödet beräknas vid ett genomsnittligt avdrag om 1 900 kr per person och månad ha ökat från att omfatta 12 100 personer i februari 1994 till 58 400 personer i juni 1994.
Riksskatteverket (RSV) uppskattar att avdrag för GAS har ökat från 23 miljoner kronor 1 februari 1994 till I11 miljoner kronor i juni 1994 (avdraget görs månadsvis och är inte ackumulerat). Antalet uppbördsdekfarationer med avdrag för GAS, dvs. antalet arbetsgivare som har använt sig av avdraget, har under samma period ökat från 4 700 till 18 200. Det verkliga avdraget är svårt att ange eftersom GAS redovisas tillsammans med avdraget från socialavgifter i det inre stödområdet.
När stödet infördes beräknades stödet omfatta i genomsnitt 70 000 personer per månad under kalenderåret 1994. Utfallet under andra halvåret 1994 tyder på att stödet kommer att överstiga det antalet.
En utvärdering av stödet pågår och beräknas vara klar i slutet av år 1995.
Slutsatser Regeringen beräknade i 1993 års kompletteringsproposition att AMV skulle ha i genomsnitt 41 900 personer per månad i beredskapsarbete, på platser med rekryteringsstöd och i avtalade inskolningsplatser under budgetåret 1993/94. AMS anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att i genomsnitt drygt 29 100 personer per månad fick del av dessa åtgärder. AMV nådde upp till 70 26 av den beräknade omfattningen av åtgärderna.
AMV anger att orsaken till att verket inte har nått upp till målet var dels att arbetslivsutveckling (ALU) har ersatt en del beredskapsarbeten, dels den svåra ekonomiska situationen för kommunerna och näringslivet som har medfört att åtgärderna har hållits nere. AMV uppger vidare att eftersom omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder var låg under sommaren 1993, påverkade det omfattningen av åtgärder negativt under hösten samma år.
Kostnaden för åtgärderna beräknades uppgå till 5,4 miljarder kronor Prop. 1994/95:100 för budgetåret 1993/94. Utfallet blev enligt AMS årsredovisning 4,0 Bilaga 11
miljarder kronor, fördelat på 2,3 miljarder kronor för beredskapsarbeten,
1,6 miljarder kronor för rekryteringsstöd och 41 miljoner kronor för avtalade inskolningsplatser. Kostnaderna uppgick till 73 94 av det belopp som beräknats i 1993 års kompletteringsproposition. Regeringen ser positivt på att AMV i stort har nått den beräknade styckkostnaden för
åtgärderna.
Regeringens bedömning är att arbetsförmedlingen på ett mer dynamiskt sätt behöver använda sig av möjligheten att förhandla om stödni-
våer och tider. Arbetsförmedlingen måste även öka sin kunskap om företagsbedömningar, så att risken minskar för att oseriösa företag kan få
del av bidragen.
Vad avser personer i beredskapsarbeten är det viktigt att personerna blir mer aktivt arbetssökande. Insatser för att söka arbete får inte bara gå
genom kommunernas beredskapshandläggare. Arbetsförmedlingen har det övergripande ansvaret för att de söker arbete. Frågan om kvalitetssäkring, resultatredovisning och internkontroll är
viktig. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 givit AMS i uppdrag att redovisa sitt utvecklingsarbete för att nå en förbättrad
internrevision och internkontroll. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingsarbetet.
Förslag Regeringen kommer inom kort att presentera ett förslag till ett nytt anställningsstöd som införs under våren 1995. Stödet kommer att kunna avse alla tillsvidareanställningar inom näringlivet som sker under första halvåret 1995. Stödet lämnas endast till arbetsgivare som anställer personer som har varit registrerade som arbetslösa arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Rekryteringsstödet bör prioriteras framför beredskapsarbete för att utnyttja den ökande efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet genom att hjälpa dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa till en var-
aktig lösning. För att rekryteringsstödet ska kunna bli riktigt kraftfullt
och leda till ökad tillväxt, kommer det att kunna kombineras med det nya anställningsstödet,
Försöksverksamheten med ändrade regler för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd. som trädde i kraft den 1 juli 1993, föreslås fortsätta. Förändringen innebar att statsbidraget bestäms som en viss del av löne-
kostnaden och fastställs i krontalsbelopp redan vid beslutstillfället. Storleken på bidraget begränsas av ett bidragstak. Bidraget reduceras därefter
vid frånvaro. Regeringen föreslår dock att det s.k. fyratimmarsavdraget
tas bort för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995. Bidraget bör Prop. 1994/95:100
därefter beräknas på normal veckoarbetstid. Bilaga 11 Försöksverksamheten med rekryteringsstöd för högskoleutbildade,
som gäller fr.o.m. innevarande budgetår, bör få fortsätta även under bud-
getåret 1995/96.
Regeringen beräknar behovet av antalet beredskapsarbeten och platser
med rekryteringsstöd, inklusive förhöjt rekryteringsstöd för invandrare
och rekryteringsstöd för högskoleutbildade, till i genomsnitt 8 000 resp. 25 400 per månad under budgetåret 1993/96. Kostnaderna för åtgärderna beräknas uppgå till 6 300 miljoner kronor.
2.2 Arbetslivsutvecklingen
Resultatuppföljning
I 1993 års kompletteringsproposition beräknades antalet ALU-platser
(arbetslivsutveckling) uppgå till minst 50 000 platser per månad under
budgetåret 1993/94.
I december 1993 (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AUS, rskr 1993/94:102) beräknades att ALU-verksamheten skulle uppgå till i genomsnitt 65 000 platser per månad under hela budgetåret 1993/94. Sam-
tidigt avsattes högst 5 miljoner kronor till en ALU-delegation, vars hu-
vudsakliga syfte var att utöka omfattningen av ALU-verksamheten.
Inriktningen av verksamheten var i stort den som aviserades i den nyss
nämnda propositionen. 37 24 av de anvisade var kvinnor, 14 20 ungdo-
mar, 10 24 arbetshandikappade och 5 24 utomnordiska medborgare.
Arbetslöshetskassorna betalade ut 5,4 miljarder kronor för utbildningsbidrag åt ALU-anvisade under budgetåret. KAS-regionerna betalade ut ytterligare 90 miljoner kronor för ALU-deltagare som hade rätt till KAS-ersättning.
ALU-delegationen lämnade i december 1994 en slutrapport med avseende på uppdraget att utöka antalet ALU-platser.
ALU-delegationen rapporterar att den har tagit initiativ till fem landsomfattande program, som beräknas ge utrymme för ca 6 000 ALUplatser. Delegationen har även varit i kontakt med 1 500 gamla och nya anordnare genom sin konferensserie spridd över hela landet för att dis-
kutera kvalitetsfrågor och undanträngningseffekter samt för att få fram
nya idéer och dra i gång och utveckla ytterligare ALU-projekt.
Slutsatser I genomsnitt 48 300 personer deltog i ALU-verksamhet per månad under budgetåret 1993/94, dvs. en väsentligt lägre omfattning än den i december 1993 beräknade omfattningen för hela budgetåret.
AMV uppeger att en större omfattning av åtgärden skulle ha påverkat Prop. 1994/95:100 kvaliteten i ALU-verksamheten. Dessutom har det blivit svårare att hitta — Bilaga 11 projekt som lämpar sig för ALU-verksamhet.
De anvisade i ALU hade i genomsnitt varit arbetslösa i över sju månader (218 dagar) innan de fick sin ALU-plats, vilket pekar på att AMV
använder ALU som en sistahandsåtgärd. 21 ?4 fick arbete inom 30 dagar efter avslutad åtgärd.
AMV förbrukade 217 av de 320 miljoner kronor som var avsatta för
kringkostnader i samband med ALU-verksamheten. Fr.o.m. den 1 janua-
ri 1994 beräknades högst 15 miljoner kronor av dessa medel till reskostnader. AMV förbrukade 1,7 miljoner kronor av dem.
Förslag ALU-verksamheten bör få fortsätta även under nästa budgetår men i minskad omfattning. Inriktningen bör vara den som angavs i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), dvs. verksamhet främst inom kultur- och miljösektorerna. ALU-verksamheten bör med fördel,
liksom tidigare, kunna utnyttjas för att främja nyföretagande. Som ex-
empel kan nämnas MGruppens s.k. tjänstehus för olika grupper, arbetslösa som tjänstemän, långtidsarbetslösa kvinnor och invandrare.
Vidare bör ALU kunna utnyttjas i olika projekt som syftar till att
aktivera arbetslösa i sökandet efter nya arbeten. Som exempel kan näm-
nas förslag från Landsorganisationen i Sverige (LO), som innebär ett samarbete med arbetsförmedlingen för att stödja arbetslösa medlemmar
att aktivt söka arbete.
ALU kan också användas för att stärka individens ställning på arbets-
marknaden. Här kan nämnas SACO:s akademikerprojekt, som syftar till
att stärka individens möjligheter att få ett arbete efter ALU-perioden, bl.a. genom kompetenshöjning.
Genom att möjligheten till att få arbetslöshetsersättning föreslås vara begränsad till personer som har fyllt 20 år (se anslaget A 5.), kommer möjligheten att få en ALU-plats bara att finnas för personer som har nått den åldersgränsen.
Regeringen beräknar att ALU-verksamheten bör omfatta ca 10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa budgetår. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna, som belastar anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. uppskattas till 1 733 miljoner kronor. Rege-
ringen föreslår dessutom att 150 miljoner kronor bör anvisas som kringkostnadsmedel för verksamheten. Härav bör högst 5 miljoner kronor få användas för resebidrag till deltagarna. Medlen för kringkostnader bör
anvisas under förevarande anslag.
Regeringens förslag om att ALU-verksamheten bör få bedrivas även
under nästa budgetår föranleder en lag om arbetslivsutveckling. Lagen
4 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 11
bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har upprättats inom Prop. 1994/95:100 Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Bilaga 11
Lagförslaget är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande torde sakna betydelse.
2.3 Insatserna för flyktingar och invandrare Resultatuppföljning
Den relativa arbetslösheten för utländska medborgare var under första
halvåret 1994 nästan tre gånger så stor som för svenska medborgare.
Arbetslösheten för utländska medborgare var runt 27 ?4, för vissa na-
tionaliteter ända upp mot 60 246. Även långtidsarbetslösheten var betyd-
ligt högre bland invandrare än för totalbefolkningen. Våren 1994 fanns 77 000 utomnordiska medborgare inskrivna vid arbetsförmedlingen, dvs.
drygt 30 26 av denna befolkningsgrupp i arbetsför ålder. Samtidigt be-
fann sig en relativt stor andel av gruppen utländska medborgare utanför arbetskraften. Detta medförde att relativt få i befolkningsgruppen var sysselsatta. För utländska medborgare uppgick sysselsättningen första halvåret 1994 till 45 24, vilket kan jämföras med 72 46 för svenska medborgare.
Ett av AMS verksamhetsmål budgetåret 1993/94 var att andelen utomnordiska medborgare 1 åtgärder skulle vara betydligt större än deras
andel av de arbetssökande. AMS lyckades inte nå det målet. AMS rap-
port för andra kvartalet 1994 visar att i genomsnitt uppgick de utomnordiska medborgarnas andel i åtgärder under budgetåret 1993/94 till
9,7 24 vilket endast marginellt översteg deras andel av de arbetssökande
som uppgick till 9,5 270. Trots att de utomnordiska medborgarna — vid en jämförelse mellan budgetåren 1993/94 och 1992/93 — fick en ökad
andel av varje enskild åtgärd, minskade de utomnordiska medborgarnas
andel av de totala åtgärderna. Detta berodde på att arbetsmarknadsutbildning — som utnyttjas mest för de utomnordiska medborgarna — minskade i omfattning medan ALU och utbildningsvikariat ökade i omfattning. Andelen utomnordiska medborgare uppgick till närmare 20 20 av samtliga i arbetsmarknadsutbildning. ALU var inte aktuellt för en stor del av
de utomnordiska medborgarna eftersom de inte kvalificerat sig för KAS
eller ersättning från arbetslöshetskassa. Vidare var ungdomspraktiken
endast aktuell för en begränsad del av de utomnordiska medborgarna
eftersom denna grupp hade en högre genomsnittsålder än övriga
sökande. Utomnordiska ungdomar var under budgetåret 1993/94 under-
representerade i ungdomspraktiken jämfört med deras andel av det totala
antalet arbetssökande.
AMS har uppskattat kostnaden för utomnordiska medborgares arbets-
marknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1993/94 till mellan 2,5 — 3
miljarder kronor. I AMV:s budget har sedan ett antal år funnits särskilda
medel för insatser för flyktingar och invandrare som budgetåret 1993/94
uppgick till 150 miljoner kronor. Medlen var avsatta för förhöjt rekryte- = Bilaga 11
ringsstöd och för andra åtgärder bl.a. i form av olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Medlen har dock utnyttjats i liten omfattning.
Endast 21 miljoner kronor, dvs. 14 24, utbetalades under budgetåret 1993/94.
Slutsatser och förslag Det faktum att nuvarande arbetsmarknadsläge för invandrare är fortsatt mycket dåligt visar med all önskvärd tydlighet att insatserna är långt ifrån tillräckliga. Kraftfulla ansträngningar måste göras för att öka möjligheterna för invandrare att få arbete. Flera faktorer har sannolikt haft en negativ inverkan på invandrarnas möjligheter till arbete. Exempelvis har lediga arbeten utan krav på utbildning eller erfarenhet minskat. Kraven på svenskkunskaper och specifik kompetens har ökat. Rekryteringsprocessen har förändrats och personkontakter spelar en större roll. Invandringen har ändrat karaktär och är mer heterogen. Dessutom har främlingsrädsla och okunskap om invandrares kompetens försvårat möjligheten för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Det är angeläget att en större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas
för flyktingar och invandrare.
Hälften av de utländska medborgarna i Sverige bor i de tre storstäderna. I dessa kommuner har sysselsättningsutvecklingen för invandrare varit mer negativ än i landet i övrigt. För att bryta den negativa utveck-
lingen måste invandrarna få del av de lediga platserna i betydligt större
utsträckning än tidigare. Vidare är det mycket angeläget att omedelbara åtgärder sätts in för att invandrare och andra som är boende i invandrar-
täta områden får samma förutsättningar som andra för arbete och utbild-
ning.
Mot denna bakgrund kommer regeringen föreslå att 125 miljoner kronor avsätts under budgetåret 1995/96 under ett nytt anslag under littera D på denna huvudtitel benämnt Särskilda insatser i invandrartäta områden. Finansieringen av det nya anslaget bör ske genom omfördelning av resurser för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet. Regeringen har för avsikt att föreslå ytterligare särskilda insatser i invand-
rartäta områden i det program för användning av medel från Europeiska
socialfonden som ska överlämnas till EU-kommissionen före den 1 april
1995. Regeringen återkommer under våren med närmare förslag till
inriktning av dessa insatser och hur Sveriges medfinansiering ska ske.
I många fall har det tagit alltför lång tid innan flyktingarna kan etablera sig i kommunerna. Detta kan medföra risk för att yrkeskunskaper går
förlorade och att flyktingarna passiviseras. Den långa etableringsfasen
för nyanlända flyktingar behöver förkortas. Den nya invandrarpolitiska utredningen har till uppgift att bl.a. se över om förändringar kan ske i
flyktingmottagandet för att underlätta för flyktingar att snabbare kunna Prop. 1994/95:100 försörja sig genom arbete. Bilaga 11
Svårigheter att få ett vanligt arbete eller en adekvat arbetsmarknadspolitisk åtgärd har medfört att ett betydande antal invandrare väljer
att starta eget företag. Det är angeläget att verka för ökat stöd och hand-
ledning till de invandrare som önskar starta eget företag. Det är önskvärt att de invandrartäta storstadskommunerna överväger möjligheten att på prov bygga upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut där kunskaper om ekonomisk utveckling bland invandrargrupperna kan tas tillvara och utvecklas. Erfarenheter från länder som USA, Kanada och Australien inom detta område bör tas tillvara.
Invandrarpraktik Resultatuppföljning
Invandrarpraktik infördes den 1 juli 1994 som en försöksverksamhet under budgetåret 1994/95. Syftet med invandrarpraktiken är att invandrare som har vistats i Sverige i högst fem år och som har yrkesutbild-
ning eller yrkeserfarenhet, ska få en chans att skaffa sig erfarenhet på en
svensk arbetsplats. I en särskild lag föreskrivs att den som anvisats in-
vandrarpraktik inte ska anses som arbetstagare under praktiken. Finans-
ieringen av invandrarpraktiken sker under innevarande budgetår med del av de särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare. För
innevarande budgetår har dessa ökat från tidigare 150 miljoner kronor till 476 miljoner kronor. Enligt beräkningarna kan 5 000 personer varje
månad sysselsättas inom ramen för invandrarpraktiken. Åtgärden har
hittills haft en mycket liten omfattning. Antalet personer uppgick i bör-
jan av november till cirka 1 000 personer.
Slutsatser och förslag Den låga omfattningen av invandrarpraktiken kan inte bero på ekono-
miska svårigheter för arbetsgivaren att ta emot invandrarpraktikanter eftersom åtgärden är helt kostnadsfri. Visserligen kräver nya åtgärder en
viss tid för att få genomslag, men främlingsrädsla och osäkerhet inför
invandrarens kompetens kan ha påverkat omfattningen på invandrarprak-
tiken.
Regeringen ser positivt på invandrarpraktiken som kan komma att be-
tyda mycket för de invandrare som deltar i den liksom för arbetsgivaren och arbetskamraterna som tar emot invandraren. Regeringen bedömer det som angeläget att arbetsförmedlingen aktivt använder denna åtgärd för invandrare. Speciellt bör AMS arbeta för att invandrarpraktiken kommer till användning vid mindre och medelstora företag.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att försöksverksamheten med Prop. 1994/95:100
invandrarpraktiken bör omfatta även budgetåret 1995/96. Regeringen Bilaga 11 bedömer att medel för invandrarpraktiken bör beräknas för 5 000 personer i genomsnitt per månad. Kostnaden för utbildningsbidrag till praktikanterna beräknas till 662 miljoner kronor. Regeringen kommer senare att uppdra åt AMS att senast i februari 1995 redovisa de dittillsvarande erfarenheterna av invandrarpraktik och då specielit belysa problem av
undanträngningskaraktär.
Regeringen föreslår att samtliga särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare används enbart till invandrarpraktiken. Det förhöjda rekryteringsstödet bör i stället beräknas under medlen för rekryteringsstöd. Vidare bör andra åtgärder i form av projekt för flyktingar och
invandrare i stället finansieras inom ramen för de otraditionella medlen. Förslaget i fråga om invandrarpraktik föranleder en lag om invandrar-
praktik. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har
upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1.
Lagförslaget är av enkel beskaffenhet varför Lagrådets hörande torde sakna betydelse.
2.4¶Starta-eget-bidraget
Resultatuppföljning
Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-bidraget en prioriterad åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken. Starta-eget-bidraget ger arbetslösa en möjlighet
att starta egen näringsverksamhet och avser att vara ett tillskott till nyföretagarens försörjning under inledningsfasen av verksamheten som
egen företagare.
Åtgärden har fått en ökad prioritet och omfattning under de senaste åren. Länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingens insatser för att stödja arbetssökande som önskar etablera egna företag har ökat markant. Under budgetåret 1993/94 har starta-eget-bidraget fått en större omfatt-
ning än någonsin tidigare.
Antalet beslut om starta-eget-bidrag ökade från cirka 9 000 budgetåret 1992/93 till cirka 18 000 budgetåret 1993/94. Mest har bidragen gått till nyföretagande inom handel, restaurang och konsultverksamhet. Det genomsnittliga antalet personer i månaden med starta-eget-bidrag uppgick
under budgetåret till cirka 7 600. Totalt var det 16 500 personer som fick bidrag under budgetåret. Kostnaden per månad var 10 300 kr. För budgetåret beräknades 450 miljoner kronor, vilket skulle räcka till i
genomsnitt 4 000 personer per månad. Totalt utbetalades 935 miljoner kronor, dvs. mer än dubbelt så mycket medel som beräknats.
AMS har under budgetåret utarbetat en strategi för arbetet med arbets-
sökande som vill starta eget företag. I samarbete med länsarbetsnämn-
derna och NUTEK har AMS konkretiserat den nya strategin till ett Prop. 1994/95:100 utvecklingsprogram för nyföretagare. Programmet ska betraktas som en = Bilaga 11
miniminivå där regionala avvikelser kommer att finnas, men där ambitionsnivån inte ska underskridas. Målsättningen med programmet är att
få en effektivare och mer likformig handläggning av starta-eget-bidraget
i hela landet. Programmet ska vara fullt genomfört i hela landet under budgetåret 1994/95.
Slutsatser och förslag Inom arbetsmarknadspolitiken lämnas ett betydande stöd till nyföretagare
genom starta-eget-bidraget. Omfattningen av starta-eget-bidraget har
under budgetåret 1993/94 fördubblats gentemot föregående år. Åtgärden
har därmed fått en väsentligt större omfattning än vad som beräknats.
Att främja ny- och småföretagandet är viktigt för att skapa ökad syssel-
sättning i framtiden. De nya arbetstillfällena måste i första hand komma till stånd i näringslivet. Tillväxten måste främjas i främst små och medelstora företag. Bidraget ska så långt som möjligt stimulera nyföreta-
gande på marknader där det bidrar till en förbättrad konkurrenssituation och i övrigt hanteras så att riskerna för snedvridning av konkurrensen
minimeras. Den ökade omfattningen av åtgärden kan bl.a. förklaras med
att en rad förändringar gjorts. Bidrag får även lämnas till personer som inte är men riskerar att bli arbetslösa. Bidraget kan även lämnas för
verksamhet på deltid. Arbetshandikappade som vill börja en verksamhet
som egenföretagare kan kombinera starta-eget- bidrag med näringshjälp. Inom ramen för starta-eget-bidraget kan också stöd till kooperativa företagsformer ges.
Det är angeläget att uppmuntra och främja kvinnors nyföretagande. De
s.k. kvinnolånen som administreras från Industri- och Nyföretagarfonden, med lån på små belopp till nyetableringar och befintliga företag, har visat sig vara mycket efterfrågade. Dessa lån kan i många fall fungera som ett komplement och en förstärkning till det stöd som lämnas via starta-eget-bidraget. För att tydliggöra hur AMV tänker medverka till att stimulera kvinnors företagande kommer regeringen senare att uppdra åt AMS att senast den 1 oktober 1995 redovisa en strategi för hur man
avser verka för att öka kvinnors företagande. Av strategin bör också
framgå hur AMS avser att samverka med NUTEK inom detta område.
Framöver föreslås långivningen ske enbart genom ALMI:s regionala bolag (f.d. utvecklingsfonden). På regional nivå bör det därför ske en
samverkan om detta mellan ALMI:s regionala bolag, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna och lokala nyföretagarcentra i kommunerna.
Regeringen kommer under tolfte huvudtiteln, (Näringsdepartementet),
föreslå att långivningen fortsätter under nästa budgetår och att 200 mil-
joner kronor avsätts för sådana lån.
tera egna förkunskaper eller brister i affärsplanen. Mot bakgrund av Bilaga 11 detta infördes under budgetåret 1993/94 möjligheten att förbereda nyföretagaren för starta-eget-bidraget genom arbetsmarknadsutbildning och ALU. ALU-anordnare kan vara ALMI:s regionala utvecklingsbolag och näringslivsorganisation. Dessa möjligheter att förbereda nyföretagaren före start av eget företag bör kvarstå även under nästa budgetår. Öhrling Revekos utvärdering från år 1993 visar att många av dem som söker starta-eget-bidrag är mer beroende av stöd och utbildning än av själva bidraget för att komma i gång med sin verksamhet. Kvinnor, ungdomar och invandrare bör fortsätta att uppmuntras att delta i denna typ av verksamhet eftersom det finns stora, dolda företagsresurser inom dessa grupper.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att medlen för starta-eget-bidraget under budgetåret 1995/96 ökas till 1 323 miljoner kronor, vilket räcker till 8 000 platser per månad.
För att effektivisera insatserna och för att stödja nyföretagandet är det angeläget att den operativa nivån samverkar i högre grad. Det bör ske genom att de regionala ALMI-bolagen, länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingarna utformar gemensamma handlingsprogram om hur insatserna ska läggas upp under ett verksamhetsår. Ett samlat program för stöd till personer som vill starta eget företag bör således tas fram i respektive län.
2.5 Informationsinsatser I den konjunkturuppgång som råder ökar företagens behov av ny arbetskraft. Många företag låter i stället ordinarie personal arbeta övertid och väntar med att nyanställa. Arbetsförmedlingen har här en viktig uppgift att informera om de resurser som den har till sitt förfogande för att stödja företagen att nyrekrytera. |
För att arbetsgivarna ska kunna nås av information om tjänster och åtgärder riktade för nyrekrytering, måste AMV mycket aktivt sprida information om dessa åtgärder. Enligt en uppföljning som IMU Testologen, efter uppdrag från AMS, redovisade i juni 1993 är användningen av och kännedomen om de olika åtgärderna störst bland de stora och medelstora företagen. En stor del av de nya sysselsättningstillfällena förväntas dock bland de mindre företagen. Framför allt dessa företag behöver få del av informationsinsatserna.
Därför är det av yttersta vikt att AMV genomför en bred informationskampanj om de stöd som samhället ställer till buds för att underlätta nyanställningar. Redan under innevarande budgetår kommer regeringen att öka möjligheterna för AMV i detta avseende, bl.a. mot bakgrund av det tidigare aviserade nya anställningsstödet.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1995/96 får användas Bilaga 11 högst 15 miljoner kronor för information i nu nämnda avseenden.
2.6¶Ömsesidigt åtagande
Regeringen har i handlingsprogrammet ”En nation i arbete” redovisat en strategi som lyfter fram det ömsesidiga åtagandet mellan individen och samhället. Samhället tar ansvar för att det finns tillgång till utbildning, åtgärder som ger arbetsträning, rehabilitering och stöd i den omställning som ett nytt arbete kan innebära för att peka på några viktiga inslag. För individen gäller att ta anvisade lämpliga arbeten och stå till förfogande för åtgärder som kan bli aktuella. Det innebär också att den som är arbetslös kan erhålla arbetslöshetsersättning.
Respekten för detta ömsesidiga åtagande måste upprätthållas. Regeringen har därför lagt fram särskilda förslag med den innebörden. Det är i korthet frågan om att stärka platsförmedlingen, utveckla förslag om arbetsplatskontakt, tydligt markera de krav som gäller för att få arbetslöshetsersättning, utreda förslag om arbetsföretag, lägga in jobb-sökaraktiviteter i flertalet åtgärder, utforma särskilda kontrakt mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen, vidgad arbetsprövning och stöd till de fackliga projekt som tar sikte på att mobilisera arbetskraften.
3 — Rörlighetsstimulerande åtgärder Det finns tecken som tyder på att de yrkesmässiga- och kompetensmässiga obalanserna på arbetsmarknaden kan ha ökat. För att arbetsmarknaden ska kunna återhämta sig är det av stor vikt att det inte uppstår brist på vissa yrkesgrupper eller på arbetskraft i vissa regioner. En väl fungerande arbetsmarknad ställer stora krav på arbetsmarknadspolitiken och på närliggande politikområden. Flexibiliteten på arbetsmarknaden måste vara så hög att företagen snabbt får den arbetskraft de behöver. Det är endast då som inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas. En tillräcklig flexibilitet kan endast åstadkommas genom en stärkt arbetslinje inom arbetsmarknadspolitiken och en kraftigt utbyggd utbildningskapacitet inom såväl det reguljära utbildningsväsendet som arbetsmarknadspolitiken samt en uppbrytning av den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför en omfattande satsning inom hela utbildningsområdet såsom högskoleutbildning, komvux, gymnasieskolan, och arbetsmarknadsutbildning samt förbättrade villkor för dem som anordnar utbildningsvikariat.
3.1 Arbetsmarknadsutbildningen
Bilaga 11 Resultatuppföljning
Inriktningen
Av AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen avseende budgetår 1993/94 framgår att det genomsnittliga antalet personer som deltog i arbetsmarknadsutbildning var betydligt lägre än under föregående budgetår. Trots detta var omfattningen fortfarande avsevärt högre än vid tiden före den stora ökning som påbörjades under år 1990.
Rapporten visar även att stora förskjutningar ägt rum i utbildningens inriktning. Utbildningar med inriktning mot administration/ADB ökade markant, från 18 till 25 20. Detta bekräftar en genomgående tendens på hela arbetsmarknaden, nämligen de ökade kraven på, datakunskaper inom såväl tjänstesektorn som inom industriområdet. Förberedande utbildningar och allmänteoretiska utbildningar minskade med åtta procentenheter från budgetåret innan. Yrkesutbildningarnas andel av arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, ökade till 68 24 vilket är en ökning med fyra procentenheter jämfört med budgetåret 1992/93.
Av dem som påbörjade en arbetsmarknadsutbildning ökade andelen personer med utbildning och erfarenhet i det sökta yrket. Utvecklingen återspeglar läget på arbetsmarknaden och bekräftar att nya grupper med en starkare yrkesbakgrund blivit arbetslösa samt att andra åtgärder än arbetsmarknadsutbildning har tagits i anspråk för i första hand ungdomar.
Omfattningen
Enligt AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen avseende budgetåret 1993/94 deltog drygt 168 000 personer i arbetsmarknadsutbildning varav 94 24 i den särskilt anordnade utbildningen och resten inom det reguljära utbildningsväsendet. I genomsnitt omfattade arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, ca 55 000 deltagare per månad under budgetåret. Motsvarande siffra för budgetåret innan var 74 000 deltagare.
De förändringar som ägt rum under det gångna budgetåret visar att omfattningen startade på en låg nivå för att därefter successivt öka under perioden. Det är främst två faktorer som förklarar varför AMS inte lyckats uppnå den höga omfattning av arbetsmarknadsutbildningen som hade behövts under den extremt djupa lågkonjunktur som satte sin prägel på förra budgetåret. Den ena faktorn handlar om efterverkningar av föregående budgetårs expansiva ökning av omfattningen inom arbetsmarknadsutbildningen vilket medförde att ökningen i omfattningen tog längre tid än vad som brukar vara vanligt under hösten. Under år 1994 har
dock omfattningen legat på en högre nivå än under motsvarande period
året innan. Bilaga HH
Den andra förklaringen till nedgången finns att söka i de förändringar i studiefinansieringen som ägde rum från och med den 1 juli 1993 för deltagare i utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och för ungdomar under 25 år i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det i genomsnitt per månad
deltog 3 800 färre personer per månad i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret än vad regeringen beräknat.
Kursanordnarna och kostnaderna Av årsberättelsen framgår vidare att antalet utbildningsanordnare fortsatte att öka. Det innebar att länsarbetsnämndernas möjligheter att sprida sin upphandling på fler utbildningsanordnarna var god. AmuGruppen AB
har genom denna utveckling förlorat sin tidigare helt dominerande ställning som utbildningsanordnare. Minskningen för gruppen uppgår till elva procentenheter jämfört med året dessförrinnan. AmuGruppen AB har nu endast 41 24 av marknadsandelarna för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningsföretagen ökade i sin tur sin andel med 15 procentenheter till 37 26 av marknaden. Även den kom-
munala uppdragsutbildningen fortsatte att expandera inom denna sektor.
Den genomsnittliga kurskostnaden minskade med 7 Yo i fasta priser för
gruppen som helhet. Det finns flera förklaringar till varför kurspriserna fortsatte att sjunka. En sådan var de fördelaktiga avtal som kunde slutas till lägre priser över hela linjen till följd av skickligt genomförda upp-
handlingar samt en fortsatt konkurrens mellan kursanordnarna. Dessutom
har AMS genom utbildning, seminarier och konsultinsatser inför länsgenomgångarna omsorgsfullt arbetat med att förbättra kvaliteten i upp-
handlingen. Ytterligare effektiviseringar förväntas kunna uppnås under kommande budgetår genom pågående arbete med framtagning av ett nytt åtgärds- och uppföljningssystem som bland annat kommer att förbättra beslutsunderlaget.
Anmälningstiden, kursavbrotten och arbetsplaceringarna
Den genomsnittliga anmälningstiden före placering i utbildning har enligt AMS ökat under de senaste budgetåren. Under perioden 1988 till
1990 har denna tid varierat mellan 85 och 90 dagar. Sedan budgetåret
1991/92 har anmälningstiden ökat markant och stannade förra budgetåret
på 164 dagar. Anledning härtill var den ökade tillströmningen av arbets-
lösa till förmedlingen samt att antalet utbildningsplatser inte tilläts att
öka i samma takt.
Det skedde också en tydlig förskjutning av kursdeltagarnas utbild- Prop. 1994/95:100 ningsbakgrund mot en högre formell utbildning. Andelen deltagare med = Bilaga 11 gymnasial och eftergymnasial utbildning var 60 26 budgetåret 1992/93. Under förra budgetåret steg siffran till 69 6.
AMS genomför årligen urvalsundersökningar med deltagare i arbetsmarknadsutbildningen. Bland annat ställs frågor om kursavbrott och orsaker till dessa. Vid den senaste undersökningen som avsåg situationen under andra kvartalet 1993 fullföljde inte mindre än 91 26 av kursdeltagarna utbildningen. Det är uppenbart att kursdeltagarna i allmänhet funnit att det varit rationellt att fullfölja utbildningen med tanke på rådande arbetsmarknadsläge. Endast 3 26 av kursdeltagarna avbröt utbildningen på grund av att de fått arbete.
Undersökningen visar också att den andel av kursdeltagarna som fick arbete efter utbildningen sjönk under budgetåret 1993/94. Sex månader efter utbildningens slut hade endast 25 24 av deltagarna fått arbete, vilket kan jämföras med 60 2 vid förra lågkonjunkturen. Andelen av de utbildade som var arbetslösa vid uppföljningstillfället var 45 0, medan 14 24 befann sig i nya åtgärder. Resterande 16 2o hade lämnat arbetskraften sex månader efter utbildningens slut.
Slutsatser och förslag Även budgetåret 1993/94 präglades av vissa störningar i planerings- och budgetarbetet på länsarbetsnämnderna vilket fick konsekvenser för omfattningen på utbildningen i början av budgetåret.
Regeringen ser positivt på att den genomsnittliga utbildningstiden inte ökade under förra budgetåret. Det är av stor betydelse att denna utveckling fortsätter och att arbetsmarknadsutbildningen även framledes håller en hög och jämn kvalitet.
Regeringen vill understryka att arbetsmarknadsutbildningen i första hand ska ha en klar yrkesinriktning. Allmänteoretisk utbildning ska ges när den är en nödvändig förutsättning för eller en del av en yrkesutbildning. Regeringen vill i detta sammanhang också hänvisa till den beredskap som finns för extra ordinära insatser inom andra utbildningsformer och som tidigare redovisats under åttonde huvudtiteln (Utbildningsepartementet). .
Dessa innebär i korthet 16 000 platser i gymnasieskolan, 17 000 platser för studier motsvarande det tredje gymnasieåret inom komvux och dessutom ytterligare 17 500 platser inom övriga utbildningsinriktningar inom komvux utöver de 13 000 platser som inrättas under våren 1995 och som ligger kvar under hösten. Folkbildningen föreslås få en tilldelning på 100 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund och folkhögskolor. Dessutom föreslår regeringen att folkbildningen ökas till 10 000 platser vid folkhögskolor under hösten och våren 1995/96 vilket beräknas kosta 439 miljoner kronor.
Behörighetsgivande förutbildning s.k. basår för ungdomar som behöver Prop. 1994/95:100 behörighet inför tekniska och naturvetenskapliga högskolestudier kom- = Bilaga 11 mer att finnas tillgängligt för ytterligare 1 500 studerande nästa budgetår till en totalkostnad av 119 miljoner kronor.
Högskolan föreslås få en kraftig ökning av antalet platser. Särskilda resurser föreslås till grundläggande högskoleutbildning med inriktning på i första hand teknik och naturvetenskap samt i viss mån språk. Resurserna innebär att ytterligare 10 000 helårsstudenter i första hand rekryterade bland yrkesverksamma kan beredas plats under flera år framåt. Därutöver föreslås att de 4 000 platser som inrättas under våren 1995 ligger kvar under hösten. 3 500 nya studieplatser inrättas också under 1995/96. Övriga utbildningsinsatser i detta sammanhang är den föreslagna aspirantutbildning inom högskolan som ska varvas med företagspraktik och syfta till en ämnesfördjupning. Denna satsning är i första hand avsedd för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning. Denna insats innebär sammanlagt 1 500 platser under hösten 1995 och våren 1996.
Vidare gäller det platser vid sommaruniversitet/sommarhögskola som beräknas få en omfattning av 25 000 platser under sommaren 1995. Därutöver föreslås en särskild satsning på forskarutbildning vilket innebär att resurser avsätts för studiefinansiering för ytterligare 300 — 500 doktorander avseende budgetåret 1995/96 (12 månader). Fr.o.m den I juli 1996 bör verksamheten finansieras på annat sätt.
För budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat en total omfattning för dessa av arbetsmarknadsskäl motiverade utbildningsinsatser som motsvarar över 90 000 extra helårsstudieplatser.
Det är nödvändigt med ett fortlöpande utvecklingsarbete inom AMV för att effektivisera upphandlingen, förbättra marknadsanpassningen, öka platsutnyttjandet och förbättra uppföljningen. Regeringen vill därför betona vikten av att AMS fortsätter arbetet med att stärka upphandlarkompetensen inom AMV. Det av AMS påbörjade arbetet med att utveckla en kvalitetspolicy i förmedlingsarbetet bör byggas ut till att omfatta en kvalitetssäkring av arbetsmarknadsutbildningen.
Mot bakgrund av de redovisade resultaten och det förbättrade arbetsmarknadsläget föreslår regeringen en utökning med 16 000 platser jämfört med vad som beräknats i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) vilket totalt innebär drygt 170 000 årsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet och arbetsmarknadsutbildningen under kommande budgetår.
3.1.1 Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör under nästa budgetår beräknas för en omfattning på 47 100 deltagare i genomsnitt per månad. Kostnaden för denna utbildning, exkl. utbildningbidrag,
beräknas bli 8 113 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader Prop. 1994/95:100
för elevsocial verksamhet i form av hälsovårdande och kurativ verksam- = Bilaga 11
het som vid behov kan upphandlas tillsammans med utbildningen.
Regeringen vill understryka vikten av att den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen är efterfrågestyrd och anpassas till den lokala
arbetsmarknadens behov och krav på kompetens. För att kunna förebygga att flaskhalsar uppstår inom industrin ska den särskilt anordnade utbildningen bygga på en välgrundad marknadsbedömning och en konti-
nuerlig samverkan med lokala arbetsmarknadsparter. Det är av yttersta
vikt att utbildningsverksamheten ständigt anpassas till de expanderande
företagens behov av kompetent arbetskraft. Flexibiliteten i utbildningen måste förbättras för att motsvara de nya kraven i arbetslivet. Arbetslösa kan beviljas utbildning av arbetsmarknadsskäl under förutsättning att de
står till förfogande så snart de behövs för ett ledigt arbete. Det innebär således att ett ledigt arbete kan ha företräde framför fortsatta studier.
Sådan utbildning ska kunna återupptas om arbetet senare skulle upphöra, eller på lämpligt sätt kombineras med arbetet.
AMV bör vid sin upphandling av arbetsmarknadsutbildning kräva att all utbildning som köps av utbildningsanordnare ska vara kvalitetssäkrad.
I syfte att öka träffsäkerheten i utbildningsvalet, förbättra marknadsan-
passningen samt höja kvaliteten i den särskilt anordnade arbetsmark-
nadsutbildningen bör AMV kräva att utbildningsanordnarna på lämpligt
sätt vid anbudgivningen anger förutsättningarna för att deras utbildningar leder till anställning. Detta bör ge en uppfattning om anordnarnas marknadsvärde på utbildningsmarknaden.
3.1.2 Arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiUl, yttr. 1994/95:AU3y, rskr. 1994/95:145) att utbildnings-
bidrag med lånedel ska upphöra från och med den 1 januari 1995. Denna regeländring bör innebära att omfattningen på utbildning inom främst det reguljära utbildningsväsendet kommer att öka samt att ungdomar under 25 år kommer att bli mer motiverade att utbilda sig. För den kom-
mande budgetperioden beräknar regeringen omfattningen till 18 200
deltagare i genomsnitt per månad. Kostnaden härför, som avser endast
utbildningsbidrag, beräknas till 2 757 miljoner kronor under nästa bud-
getår.
3.1.3 Besparingar inom utbildningsbidragen
Bilaga 11
Möjligheter finns att bevilja arbetsmarknadsutbildning i utlandet om motsvarande utbildning inte finns inom landet och om det finns synnerli-
ga skäl. Dessutom finns möjligheter att förlägga del av utbildning utom-
lands. I dessa fall står AMV för kostnader för resor, traktamente samt för utbildningsbidragen. Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja arbetsmarknadsutbildning utomlands upphör.
Dagpenning lämnas med högst 338 kr till kursdeltagare 1 arbetsmarknadsutbildning som inte är medlem i arbetslöshetskassa och som har fyllt 20 år eller sådan medlem som har haft en dagsinkomst som understiger
nämnda belopp. Dagpenning lämnas med 338 kr per dag dessutom till den som är under 20 år och inte är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa men som har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyl-
dighet mot eget barn. I andra fall lämnas dagpenning med 245 kr per
dag. Regeringen föreslår att dagpenningnivån 338 kronor slopas.
Därigenom kommer det i princip bara att finnas två nivåer på dagpen-
ningen i utbildningsbidraget. Den som är berättigad till ersättning från en
arbetslöshetskassa får vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning m.m. en dagpenning som motsvarar ersättningen från kassan, dock lägst 245 kr. För den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa blir dagpenningen
245 kr.
[ det nuvarande svåra statsfinansiella läget är kraftiga besparingar nödvändiga. Det är därför angeläget att bättre utnyttja befintliga resurser i form av lokaler, utrustning och lärare genom att erbjuda utbildning
under hela året. Regeringen föreslår därför att möjligheten att få utbild-
ningsbidrag under sommaruppehållet begränsas till högst två veckor från nuvarande fyra veckor under perioden juni — augusti.
Den totala besparingseffekten av de nu föreslagna regeländringarna beräknar regeringen till I 838 miljoner kronor under nästa budgetår.
AMS hemställer i sin anslagsframställning att länsarbetsnämndernas möjlighet att köpa bamomsorgsplats för deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning och Ami tas bort. Under budgetåret 1993/94 har AMS
endast fått in 1 500 kr i barnomsorgsavgifter vilket betyder att möjligheten har utnyttjats i ca 100 dagar för hela riket. Regeringen föreslår
därför att möjligheten till betald plats inom barnomsorgen för deltagare i arbetsmarknadsutbildning och Ami slopas.
Deltagare i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid Ami kan få ersättning för dagliga resor om det finns behov av att pendla till utbild-
nings- eller inskrivningsorten. Även traktamente och ersättning för kost och logi kan lämnas om den arbetslöse måste bo på annan ort utanför
hemorten under utbildningen alternativt inskrivningstiden vid Ami. Särskilt bidrag kan, enligt vissa villkor, även lämnas i form av bidrag till kursavgifter och merkostnader för läromedel vars kostnader inte täcks av kursanordnaren. Dessutom kan kostnader för tal- och punktskriftsböcker
ersättas i form av särskilda bidrag. Kostnaderna för särskilda bidrag har Prop. 1994/95:100 uppgått till ca 340 miljoner kronor per budgetår. Bilaga 11
AMS har i sin anslagsframställning föreslagit att bestämmelserna för de särskilda bidragen bör förenklas och i vissa fall slopas helt. Regeringen ansluter sig till AMS uppfattning av två skäl. Administrationen av de särskilda bidragen är resurskrävande och motverkar den effektivisering av hanteringen av utbildningsbidragen som regeringen eftersträvar. Det statsfinansiella läget kräver också en omprövning av de statliga utgifterna. Vid en samlad bedömning av olika besparingsalternativ har regeringen funnit att de särskilda bidragen bör kunna slopas. Regeringen vill emellertid betona att det bör vara möjligt för AMV att inom ramen för de otraditionella medlen ersätta vissa absolut nödvändiga kostnader för att den enskilde sökanden ska kunna genomgå en arbetsmarknadsutbildning eller delta i rehabiliteringsverksamhet vid Ami. Regeringen återkommer till frågan om särskilda ersättningar till arbetshandikappade under littera B. Arbetslivsfrågor.
Medel för särskilt bidrag som för närvarande lämnas från detta anslag till ungdomar bl.a. vid riksgymnasierna för döva och för hörselskadade i Örebro och i utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelsehindrade (Rh-anpassad utbildning) bör i fortsättningen beräknas under anslaget E 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar m.m. under åttonde huvudtiteln (Utbildningsdepartementet).
De nu föreslagna regelförändringarna bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1995. Vid de fortsatta beräkningarna av kostnaderna för utbildningsbidrag har hänsyn tagits till de nu föreslagna förändringarna av bidragen.
3.1.4 Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildningen
Regeringen beräknar den totala kostnaden för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning till 9 827 miljoner kronor under kommande budgetperiod. Härav avser 7 070 miljoner kronor utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 2 757 miljoner kronor vid utbildning i det reguljära utbildningsväsendet.
AMS har i sin anslagsframställning föreslagit att beslut om körkortsutbildning i samband med bilstöd fortsättningsvis ska fattas av försäkringskassan och inte av AMV. Regeringen instämmer i AMS förslag. Kostnaden 10 miljoner kronor avseende körkortsutbildning för handikappade har därför tidigare beräknats under femte huvudtitelns anslag D 9. Bilstöd till handikappade.
Bilaga 11 Det har under de senaste budgetåren visat sig att vidgad arbetsprövning (VAP) varit en mycket användbar och välutnyttjad åtgärd bl.a. för att
låta unga sökande och handikappade prova på olika arbeten på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår att utbildningsbidrag vid VAP bör be-
räknas för i genomsnitt 2 200 deltagare varje månad under kommande
budgetperiod. Det är oförändrat antal jämfört med innevarande budgetår.
Kostnaderna för dessa utbildningsbidrag beräknas till 287 miljoner kro-
nor.
3.1.6¶Utbildningsbidrag vid jobbsökaraktiviteter
Regeringen bedömer att utbildningsbidrag vid deltagande i jobbsökarak-
tiviteter (JSA) för ungdomar under 25 år, under kommande budgetperiod, bör beräknas för i genomsnitt 5 000 deltagare varje månad till en kostnad av 542 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Den beräknade omfattningen innebär en svag minskning jämfört med innevarande budgetår och motiveras av att åtgärden inte utnyttjats i den utsträckning som planerats vid tidigare medelstilldelningen. Bidragande orsaker till detta är troligen de extremt låga antalet lediga platser som fanns vid
ingången av budgetåret. I samband med jobbsökaraktiviteter ska särskild information ges om yrken som är otraditionella för det egna könet.
3.2¶Bidrag till utbildning i företag
Resultatuppföljning
Under budgetåret 1993/94 uppgick antalet personer som deltog i före-
tagsutbildning omräknat till heltid till i genomsnitt ca 2 900 per månad. Vid medelstilldelningen hade regeringen beräknat att i genomsnitt ca 22 700 deltagare skulle beviljas bidrag för utbildning i företag. Av beräknade medel, 2 150 miljoner kronor, för denna åtgärd har endast 419 miljoner kronor utbetalats under budgetåret.
Enligt AMS senaste årsredovisning förklaras det låga antalet deltagare
med att arbetsförmedlingen har prioriterat andra åtgärder eftersom tillströmningen av arbetslösa var enormt stort under det gångna budgetåret. Vad gäller kriterierna för att bevilja bidraget har utbildning till följd av permitteringsrisk minskat till förmån för flaskhalsutbildningar . Av de beslutade bidragen avsåg 57 24 detta villkor för åtgärden. AMS har under budgetåret 1993/94 beviljat 2 miljarder kronor till att
anordna utbildning i kommuner och landsting i syfte att bl.a. begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn. Utbildningssatsningarna har
för de offentliganställda inneburit att kompetensen har höjts alternativt
att möjligheterna till utskolning till andra arbeten har underlättats. Ge- Prop. 1994/95:100
nom denna konstruktion har ca 40 000 personer kommit i åtnjutande av Bilaga 11
utbildning samtidigt som arbetslösheten inte tillåtits att stiga under sam-
ma tid. De flesta avtal har tecknats för en ettårsperiod men även längre
tidsperioder förekommer. De längst verkande avtalen upphör emellertid under det första halvåret 1996.
Slutsatser och förslag
Regeringen anser att det är oerhört viktigt att kontinuerligt utveckla
personalens kompetens så att företagen kan hävda sig i en allt hårdare
internationell konkurrens. Av denna anledning måste arbetsgivarna ägna
större uppmärksamhet åt kompetens- och utbildningsfrågor än vad som
varit fallet hittills. Produktionen måste baseras på en högkompetent arbetskraft och ständig produktionsutveckling för att tillgodose behoven
från marknaden. De nu föreslagna utbildningsinsatserna förväntas höja
den allmänna utbildnings- och kompetensnivån i arbetslivet något som
landet behöver för att kunna dra nytta av den uppåtgående konjunkturen. Regeringen anser därför att det statliga stödet till utbildning i företag
bör kunna avvecklas successivt. Detta bör ske stegvis för att de redan
gjorda statliga åtagandena ska kunna fullföljas. För nästa budgetår bör
det totala bidraget beräknas för i genomsnitt 9 000 personer per månad och minska till 1 292 miljoner kronor. Bidraget bör upphöra helt vid
ingången av budgetåret 1998, och då ge en total besparing på 1,4 miljar-
der kronor.
3.3 Utbildningsvikariaten
Resultatuppföljning
Utbildningsvikariaten har alltsedan de infördes budgetåret 1991/92 beviljats i störst utsträckning offentliga arbetsgivare. AMS uppger i sin årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1993/94 att ca 11 600 personer i snitt per månad deltog i utbildningsvikariat och ca 40 000 personer deltog under budgetåret som helhet. Regeringen hade
vid medelstilldelningen beräknat att ca 20 000 pesoner per månad skulle delta. Av dem som påbörjade utbildningsvikariat budgetåret 1993/94 var
73 24 kvinnor.
5 Riksdagen 199-495. 1 saml. Nr 100. Bilaga I1
Slutsatser och förslag Regeringen konstaterar att det fortfarande är svårt att intressera arbetsgi- Bilaga l1
vare inom den privata sektorn för möjligheten att använda utbildningsvikariat för kompetenshöjning. För att ytterligare öka stödets attraktivitet föreslår regeringen att arbetsgivaren fr.o.m. den 1 juli 1995 får göra avdrag på arbetsgivareav-
giften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av förmedlingen. AMV ska härvid särskilt beakta sitt uppdrag att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsgivaren bör dessutom få göra
avdrag för utbildningskostnader med högst 40 000 kr per anställd. Denna
utbildningssatsning beräknas omfatta i genomsnitt ca 20 000 personer per månad och beräknas kosta 5 554 miljoner kronor i form av avdrag från arbetsgivaravgiften under kommande budgetperiod. Regeringens förslag i fråga om utbildningsvikariat föranleder en lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1.
Lagförslaget är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
torde sakna betydelse.
3.4¶Utredningskostnaderna
Arbetslösa kan få ersättning för kostnader i samband med utredning av förutsättningar för arbete. Exempel på sådana kostnader är tolkhjälp,
läkarbesök och resor. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 beräknar regeringen till 14,7 miljoner kronor.
3.5¶Flyttningsbidragen m.m.
[I det nu rådande arbetsmarknadsläget med en ökad efterfrågan på arbets-
kraft är det viktigt att inte bara den yrkesmässiga rörligheten stimuleras utan också att den geografiska rörligheten underlättas. Den är ett viktigt komplement för att motverka att flaskhalsar uppstår i rekryteringen, när
nu efterfrågan på arbetskraft ökar. Ett flyttningsbidrag i form av start-
hjälp införs därför från den 1 januari 1995. Syftet är att underlätta för
arbetslösa att ta ett arbete på en annan ort, dit det inte är möjligt att
dagpendla. Starthjälpen uppgår till 15 000 kr. Under ett år beräknas
15 000 personer få detta bidrag. Redan existerande bidragsformer för geografisk rörlighet är sökandeoch tillträdesresor, bohagstransport, medflyttandebidrag och inlösen av egnahem. Av beräknade medel för flyttningsbidrag m.m, 118 miljoner
kronor, utnyttjades 66.7 miljoner kronor under det gångna budgetåret.
Bohagstransporterna tillsammans med sökande- och tillträdesresorna
utgjorde nästan halva kostnaden vardera.
: För den nya starthjälpen tillsammans med de existerande flyttnings-
bidragen beräknar regeringen 450 miljoner kronor för budgetåret Bilaga 11
1995/96, varav 1,5 miljoner kronor avser inlösen av fastigheter och bostadsrätter.
3.6 Jämställdheten på arbetsmarknaden Resultatuppföljning
Under budgetåret 1993/94 var arbetslöshetsnivån högre hos män än hos kvinnor. Även bland de långtidsarbetslösa var andelen män något högre. Skillnaden var första kvartalet 1994 ca 5 procentenheter. Skillnaderna är
dock stora mellan olika åldersgrupper. Under första kvartalet 1994 hade
arbetslösheten hos män stigit till 9,9, 26, medan den var 6,5 2o hos kvin-
nor. Däremot var deltidsarbetslösheten avsevärt mycket högre bland
kvinnor än män. I mars 1994 uppgick antalet deltidsarbetslösa till 128 000, varav 97 000 kvinnor.
Ett sätt att mäta jämställdhetsutvecklingen är i vilken omfattning kvin-
nor och män väljer otraditionell arbetsmarknadsutbildning. Det har visat
sig vara betydligt vanligare att män söker sig in på kvinnodominerande områden än tvärtom. Andelen män som valde otraditionell arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret till 20 26. Motsvarande siffra för kvinnor var 10 260. Denna utveckling torde dock kunna förklaras av den kraftiga ökning av arbetslösheten som framförallt drabbade branscher som av tradition dominerats av män.
Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner har i hög grad drabbat kvinnor. Över hälften av alla kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. AMV har genom bidrag för vidareutbildning inom kommuner och landsting kunnat begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn. Ambitionen har varit att dels via yrkesinriktade utbildningar möjliggöra en utskolning till andra sysselsättningar, dels höja kompetensen hos de offentliganställda.
AMS arbetar utifrån ett strategidokument som gäller för budgetåren 1993/94 — 19957/96. Strategin innebär i korthet att genom vägledningsoch utbildningssatsningar påverka de arbetslösas yrkesval. Vidare är avsikten att stimulera kvinnors och mäns nyföretagande. Under budgetåret har AMV fått använda 30 miljoner kronor för olika jämställdhetspro- Jekt hos landets 24 länsarbetsnämnder. Varje län har drivit minst ett
projekt. Sammanlagt har ett 70-tal jämställdhetsprojekt beviljats medel
under budgetåret 1993/94.
Slutsatser och förslag
Det är viktigt att försöka bryta könsmönstret på arbetsmarknaden. Detta Bilaga 11
arbete har visat sig vara mycket svårt. Arbetsförmedlingen och Ami kan
endast uppnå marginella bestående förändringar vad gäller yrkesvalet. Det arbete som AMV bedriver för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden är svårt att statistiskt mäta och utvärdera. Det består i huvudsak
av information och vägledning i olika former.
Från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att därmed möjligheten till sysselsättning ska
öka och risken för arbetslöshet minska. Eftersom utbildning och kompe-
tens är väsentliga förutsättningar för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män är det viktigt att även fortsättningsvis satsa på arbetsmark-
nadsutbildning, komvux och högskoleutbildning. Den kraftiga utbyggna-
den som föreslås inom det reguljära utbildningsväsendet under nästa
budgetår kommer att bidra till att utrymmet ökas för AMV:s ansträng-
ningar att bryta könsmönstret på arbetsmarknaden.
Det är angeläget att minska det ofrivilliga deltidsarbetet. En stor del av kvinnors deltidsarbete är en följd av de möjligheter som finns för både kvinnor och män = att förkorta arbetstiden när barnen är små. Att tvingas till deltidsarbete för att arbetsgivaren inte kan erbjuda ett heltidsarbete
är en viktig fråga att komma till rätta med ur jämställdhetssynpunkt.
Deltid som anställningsform återfinns nästan uteslutande inom yrkesområden som domineras av kvinnor. Regeringen avser därför att inbjuda till överläggningar med parterna på den statliga och kommunala sektorn samt inom handelsområdet i denna fråga.
Utnyttjandet av t.ex. utbildningsvikariat kan vara en väg mot bredare kompetens och den arbetstid som arbetstagaren efterfrågar. Andra viktiga uppgifter för arbetsförmedlingen är fortsatt stöd till kvinnors och mäns nyföretagande. Detta kan ske med hjälp av starta-eget-bidrag, som kan kombineras med de s.k. kvinnolånen från Industri- och Nyföretagarfonden, och/eller nya lösningar genom jämställdhetsprojekten.
Regeringen anser att det är angeläget att fortsätta att utveckla arbetet för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Framförallt bör arbetet inriktas på de sämst ställda på arbetsmarknaden såsom lågutbildade kvinnor med funktionshinder och invandrarkvinnor som hotas av utslagning genom att de ofta har monotona arbetsuppgifter med repetitiva rörelser. Regeringen föreslår därför att AMS, av medlen för arbetsmark-
nadsutbildning, för budgetåret 1995/96 får använda 45 miljoner kronor
till projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för utbildning av den egna personalen i jämställdhet.
4 Ungdomsåtgärder I dag står över två årskullar ungdomar under 25 år utan arbete eller Bilaga 11 utbildning vilket är ett mänskligt och ekonomiskt slöseri såväl för den enskilde som för samhället. Vid en uppgång av efterfrågan på arbetskraft bör ungdomarna ha störst förutsättningar att få ett arbete. Samtidigt vet vi av svenska och utländska erfarenheter att ungdomar som är arbetslösa under en lång tid lätt hamnar i passivitet. Risken är påtaglig att ungdomar som drabbas av lång arbetslöshet aldrig får en möjlighet till ett ordinarie arbete eller ett fast fotfäste på arbetsmarknaden.
Därför är det nödvändigt att nu sätta in kraftfulla åtgärder för att öka ungdomarnas möjligheter att snabbt komma i arbete, i utbildning och förhindra att ungdomar passiviseras genom att under lång tid vara hänvisade till bidrag. Regeringens mål är att alla ungdomar i under 25 år ska vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet.
För ungdomar upp till 20 år föreslås kommunerna få ett tydligare ansvar. Alla ungdomar upp till 25 år ska erbjudas en treårig gymnasieplats samt i så stor utsträckning som möjligt en högskoleutbildning.
För de ungdomar som inte går i reguljär utbildning eller arbetar ska ett personligt utvecklingprogram utformas. Utvecklingsprogrammet ska kräva den arbetslöses aktivitet i samma utsträckning som ett heltidsarbete och kan omfatta en rad skiftande aktiviteter.
4.1 Ungdomspraktik m.m. Resultatuppföljning
Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 som en tillfällig åtgärd. Fr.o.m. den 1 januari 1995 ersätts den för ungdomar i åldern 20-24 år av en ny åtgärd, ungdomsintroduktion. För ungdomar i åldern 18-19 år pågår ungdomspraktiken t.o.m. den 30 juni 1995. När det gäller ungdomar under 20 år pågår överläggningar om att föra över ansvaret för dem till kommunerna.
Under budgetåret 1993/94 deltog drygt 150 600 personer i ungdomspraktik. I genomsnitt hade 56 100 ungdomar praktikplats, varav 500 akademikerpraktik. Något fler män (53 246) än kvinnor hade ungdomspraktik under denna period. Andelen arbetshandikappade var 4,5 24. Andelen utomnordiska medborgare var mindre än deras andel av de arbetslösa, ca 4,7 .
I genomsnitt fick 33 26 av dem, som deltog i ungdomspraktik under budgetåret 1993/94, arbete på den reguljära arbetsmarknaden inom 30 dagar efter avslutad praktikperiod.
Bilaga 11 I Sverige fanns under budgetåret 1993/94 ca 795 600 ungdomar i åldern 18-24 år och 59 24 hörde till arbetskraften. 20,3 20 av männen i åldern 18-24 år var arbetslösa mot 12,6 26 av kvinnorna i samma ålder. 10,3 24 av alla ungdomar i åldern 18-24 år befann sig samtidigt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden för ungdomar. Av alla ungdomar i åldern 18-24 år i åtgärder under budgetåret 1993/94 hade drygt två tredjedelar ungdomspraktik. Fördelningen av dessa åldersgrupper i olika åtgärder i november 1994 jämfört med november 1993 (i fråga om vissa åtgärder oktober 1993 resp. oktober 1994) framgår av nedanstående sammanställning.
Arbetsmarknadspolitisk = Antal Antal Ändring
| åtgärd | november november i N 1993 | 1994 | |
| Ungdomspraktik | 73 757 | 62 680 | -15 |
| Utbildningsvikariat | 4 405 | 5 402 | + 23 |
| Arbetsmarknadsutbildning 9 191 | 10 190 | +11 | |
| Arbetslivsutveckling | 6 830 | 5 119 | -25 |
Beredskapsarbete (20 — 24 år) 240 698 +191 Ami (20 — 24 år) 1 132 1 326 +17 Rekryteringsstöd, oktober (20 — 24 år) 4 189 9 575 +129 Lönebidrag, oktober (20 — 24 år) 1 300 1 542 +19 Avtalade inskolningsplatser och offentligt skyddat arbete, oktober (20 — 24 år) 184 128 -30
101 228 96 660 -5
Akademikerpraktik
Akademikerpraktiken för nyutexaminerade 25-29-åriga ungdomar med högskoleutbildning om minst 120 poäng förlängdes den 1 januari 1994
från tre månader till högst sex månader och praktikanordnaren skulle
betala ett finansieringsbidrag på 1 000 kr i månaden. Under budgetåret Bilaga 11
1993/94 hade ca 600 personer denna särskilda form av ungdomspraktik. Av dessa har nästan 44 24 gått från praktiken till arbete. Åtgärden har under budgetåret i genomsnitt bara omfattat ca en femtedel av de 3 000 platser per månad som planerats. Intresset för akademikerpraktiken har dock ökat och i november 1994 hade 950 personer sådan praktik. Akademikerpraktiken upphör den 30 juni 1995.
Inom ramen för arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslås i stället för akade-
mikerpraktiken för nyutexaminerade ungdomar i åldern 25-29 år som har 120 poäng i en högskoleexamen att de fr.o.m. den 1 juli 1995 ska kunna erbjudas ett aspirantår. Året ska ge 40 akademiska poäng och
innebära en varvning av studier vid högskola och praktik i näringslivet. Åtgärden ska omfatta ca 1 500 akademiker vid högskolor ute i landet
samt invandrarakademiker i storstäderna.
Slutsatser och förslag
Att arbetslösheten procentuellt är större för ungdomar än för de vuxna är inte något specifikt svenskt problem. I Sverige har dock ungdomsarbets-
lösheten blivit oproportionerligt stor. Ungdomsarbetslösheten för 20-24-åringar var 15,4 20 i november 1994 medan arbetslösheten för
åldersgruppen 25 — 64 år var 6,3 240. Att ungdomarnas andel av den tota-
la arbetslösheten är högre i Sverige än i flera andra europeiska länder
kan bero på att det är svårare för ungdomar i Sverige att komma in på
arbetsmarknaden i lågkonjunktur än för ungdomar i andra länder.
Antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat något
sedan föregående år. Det är särskilt väsentligt att ungdomarnas andel av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna motsvarar minst deras andel av de
arbetslösa.
4.2 Kommunalt ansvar Förhandlingar pågår med Kommunförbundet om att fr.o.m. den 1 juli
1995 bereda kommunerna möjlighet att ta över ansvaret för ungdomar under 20 år. Redan i dag har kommunerna ansvar att erbjuda alla ungdomar under 20 år en treårig gymnasieutbildning. Hur det kommunala
ansvaret ska utformas kommer regeringen att redovisa under våren 1995.
AMV:s särskilda insatser för unga handikappade bör dock fortsätta i
minst oförändrad omfattning.
4.3 Ungdomsintroduktion Ungdomsintroduktion är en ny åtgärd fr.o.m. den 1 januari 1995 för Bilaga I1 ungdomar i åldern 20 — 24 år. Den är avsedd att vara en åtgärd för
ungdomar som inte lyckats få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Den består av högst fyra månaders praktik med utbildningsbidrag och minst sex månaders anställning hos samme arbetsgivare. Arbetsgivaren kan vid anställningen av den unge eventuellt få rekryteringsstöd.
För arbetshandikappade och utomnordiska ungdomar bortfaller kravet på sex månaders anställning och arbetshandikappade ungdomar bereds
också möjlighet till längre praktiktid än fyra månader. Antalet ungdomar i ungdomsintroduktion beräknas till 24 000 i genomsnitt per månad under budgetåret 1995/96. Härtill kommer ca
26 000 ungdomar under 20 år som bör omfattas av ett kommunalt ansvar. Regeringen har beräknat den totala kostnaden för dessa 50 000
ungdomar under nästa budgetår till 4 982 miljoner kronor.
4.4 Datortek
Som ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land inom informationstekniken föreslår regeringen en satsning på datortek. Datortek har prövats i Malmö och erfarenheterna därifrån är mycket goda.
Datortek innebär att arbetslösa ungdomar i åldern 20 — 24 år under tre månader får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkylering, datahantering m.m. Likaså bör CAD/CAM och programmering ingå för att locka ungdomar att använda sina kunskaper
inom industrin. Kursen avslutas med ett specialarbete inom ett tillämp-
ningsområde. Som lärare fungerar arbetslösa i beredskapsarbete eller
personer som finansieras inom ramen för de otraditionella medlen. Kom-
munerna bör vara huvudmän och svara för lokalkostnader m.m. Staten svarar för investeringen i persondatorer, programvaror m.m. Totalt beräknas verksamheten omfatta 30 000 ungdomar i genomsnitt per månad
under nästa budgetår. Verksamheten bör omfatta halvtid. Den andra
halvtiden ska användas till olika jobbsökaraktiviteter. Kostnaderna för staten beräknas till 120 miljoner kronor för investeringar och har räknats in inom ramen för ungdomsintroduktion.
4.5 Europapraktik Näringslivet behöver arbetskraft med goda språkkunskaper, internationella erfarenheter och kontakter. För ungdomar betyder erfarenhet av arbete
utomlands och språkkunskaper att de får en mycket starkare ställning på
arbetsmarknaden och därmed bättre förutsättningar för att få arbete. Det är angeläget att stimulera nya grupper av ungdomar att studera och få
praktik utomlands. Därför föreslår regeringen utlandsstipendier för ar-
betslösa ungdomar företrädesvis till dem som har en yrkesutbildning. En Prop. 1994/95:100 ny form av praktikplatser, Europastipendier för arbetslösa ungdomar, bör = Bilaga 11 prövas i samarbete med svenska exportföretag. Regeringen föreslår att 10 000 platser omfattande sex månader inrättas för arbetslösa ungdomar till en kostnad av 110 miljoner kronor. Medlen har beräknats inom dem för ungdomsintroduktion.
4.6 Kartläggning av ungdomars utbildningsbehov Ett sätt att stärka de arbetslösa ungdomarna i åldern 20 — 24 år är att ge dem den kompletterande utbildning som de saknar. Förutsättningen är att deras utbildningsbakgrund kartläggs så att de ges möjlighet att läsa in ämnen där de saknar kunskap eller där kunskaperna är bristfälliga. Arbetsförmedlingen och kommunen bör gemensamt kartlägga ungdomarnas utbildningsbakgrund. Utbildningsinsatsen bör kompletteras med t.ex. praktik på arbetsplatser med bibehållen arbetslöshetsersättning. Inventeringen bör kunna göras inom ramen för befintliga medel.
4.7 Ett utvecklingsprogram För ungdomar i åldern 20 — 24 år som inte inom 100 dagar fått arbete, utbildning eller annan åtgärd föreslår regeringen att arbetsförmedlingen får ett ansvar att se till att de har tillgång till särskilda utvecklingsprogram som en sistahandsåtgärd. Alla arbetsförmedlingar bör avdela särskild personal för att enbart arbeta med åldersgruppen 20 — 24 år. De ungdomar som har yrkesutbildning och erfarenhet bör dock gå via den ordinarie yrkesorganisationen.
Arbetsförmedlingen bör bl.a. erbjuda aktiviteter som söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder, starta-eget kurser och liknande. Utgångspunkten är att arbetslösa ungdomar alltid ska vara aktiverade på heltid. Om de inte är i arbete eller i utbildning ska de delta i gruppaktiviteter i arbetsförmedlingens regi. Ungdomar som är berättigade till arbetslöshetsersättning uppbär sådan under tiden på samma sätt som inom arbetslivsutveckling. Denna åtgärd kan betraktas som den sista länken i ett skyddsnät som tar sikte på att alla ungdomar ska ha arbete eller utbildning. Ingen ska behöva gå sysslolös.
Antalet deltagare i dessa aktiviteter beräknas till i genomsnitt 53 000 personer per månad.
Bilaga 11 5.1 De otraditionella medlen Budgetåret 1993/94 disponerade AMS 250 miljoner kronor för otraditionella insatser. Huvudelen av medlen har AMS lämnat till länen för egna beslut.
RRV har i maj 1994 överlämnat en rapport som redovisar resultatet av
en granskning av AMV:s hantering av de otraditionella medlen. RRV
pekar bl.a. på att det finns en osäkerhet kring hur medlen får användas och att resultaten av projekten i begränsad utsträckning har kunnat föras in i den ordinarie verksamheten.
De s.k. otraditionella medlen har medfört att AMV givits möjlighet att mera flexibelt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Även framgent bör verket ha möjlighet att genomföra projekt vid sidan av de
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kvinnors och ungdomars behov ska särskilt uppmärksammas. Redovisning av hur medlen
har utnyttjats bör fördelas på kön och ålder. Inom ramen för anslaget för nästa budgetår bör 500 miljoner kronor få användas för otraditionella
insatser.
5.2 Försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder
Regeringen disponerar 10 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Verksamheten omfattar projekt av olika karaktär och inom olika områden. Som exem-
pel kan nämnas att medel lämnats till projekt rörande kooperativ utbild-
ning, miljöteknik, unga företagare och ungdomar på landsbygden.
Regeringen beräknar 15 miljoner kronor för försöksverksamheten under nästa budgetår.
5.3 Europeiska socialfonden Vid svenskt medlemskap i EU kommer troligtvis ungefär 109 miljoner ecu (cirka 981 miljoner SEK) per år under perioden 1995 — 1999 att
kunna användas för projekt inom ramen för mål 3 och 4 i Europeiska
socialfonden. Mål 3 avser ytterligare insatser för att bekämpa långtidsarbetslöshet och underlätta för ungdomar och för dem som riskerar ut-
slagning att komma in på arbetsmarknaden. Mål 4 syftar till att genom kompetensutveckling av anställda, främst i små och medelstora företag, underlätta omställningar vid strukturförändring och förändring av pro-
duktionssystem.
Regeringen återkommer under våren med förslag till inriktning av projekten samt den anslagstekniska lösningen för Sveriges medfinansie-
ring.
Bilaga 11 Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag (1994:000) om arbetslivsutveck-
ling, 2. antar regeringens förslag till lag (1994:000) om invandrarprak-
tik, 3. antar regeringens förslag till lag (1994:000) om tillfällig avvikel-
se från lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. godkänner vad regeringen förordar om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen (avsnitt 1), 5. godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande
arbetstiden i beredskapsarbete (avsnitt 2.1),
6. godkänner att högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får
användas för informationsinsatser (avsnitt 2.5), 7. godkänner vad regeringen förordar om arbetsmarknadsutbildning
utomlands (avsnitt 3.1.3),
8. godkänner vad regeringen förordar om nivåerna på dagpenning-
en vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3), 9. godkänner vad regeringen förordar om rätten till utbildnings-
bidrag vid arbetsmarknadsutbildning under sommaruppehåll
(avsnitt 3.1.3), 10. godkänner vad regeringen förordar om barnomsorg vid arbets-
marknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
11. godkänner vad regeringen förordar om de särskilda bidragen vid
arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3), 12. godkänner vad regeringen förordar om avveckling av bidraget
till utbildning i företag (avsnitt 3.2), 13. godkänner vad regeringen förordar om datortek (avsnitt 4.4), 14. godkänner vad regeringen förordar om stipendier vid Europa-
praktik (avsnitt 4.7), 15. godkänner vad regeringen förordar om ett utvecklingsprogram
för ungdomar (avsnitt 4.5), 16. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr.
A 3. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1993/94 Utgift 4 500 000 1994/95 Anvisat 4 000 000
1995/96 Förslag 6 000 000
varav 4 000 000 är beräknat för juli 1995 — juni 1996
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten ska under åren 1995 och 1996 få
bidrag för att dels finansiera personalutvecklings- och marknadsförings- Bilaga 11 insatser samt sociala insatser för eleverna, dels anpassa utbildningen till de olika ländernas behov (prop. 1993/94:64, bet. 1993/94:AU8, rskr. 1993/94:29). Bidraget ska uppgå till 4 miljoner kronor per år. För bud-
getåret 1995/96 bör därför anvisas 6 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.
A 4. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som
myndighet, m.m.
1993/94 Utgift 31 554 000 1994/95 Anvisat 1 000 1995/96 Förslag 1 000
AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop.
1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Koncernen består av ett moderbolag AmuGruppen AB och ett antal dotterbolag. Överlåtelsen
av verksamheten regleras i ett avtal mellan staten och AmuGruppen AB. För budgetåret uppgick kostnaderna för avveckling av personal och lokaler till 31,6 miljoner kronor. Därmed har merparten av avvecklingskostnaderna vad avser personal nu klarats av.
Även för nästa budgetår bör det finnas ett formellt anslag för detta
ändamål.
Regeringens överväganden RRV har i sin revisionsberättelse anmält, att AMU-myndigheten felaktigt
tillgodogjort sig en ränta på ca 15 miljoner kronor. Någon reglering har inte skett konstaterar RRV. AmuGruppen AB har underhand meddelat
att räntebeloppet, som bolaget bokfört som intäkt, beräknas till 7 miljo-
ner kronor sedan myndigheten AMU-gruppen numera är avvecklad och räkenskaperna är avslutade.
Regeringen konstaterar att AmuGruppen AB har tillgodogjort sig ett visst räntebelopp. Beroende på bolagets kommande resultat kan staten genom sitt ägarskap påverka dispositionen av resultatet. Regeringen låter
saken bero vid det nu sagda.
till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndig- Bilaga 11
het, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.
A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Nytt anslag (förslag) 59 765 000 000
varav 39 935 000 000 = är beräknat för juli 1995 — juni
1996 Från anslaget finansieras statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen. det kontanta arbetsmarknadsstödet och utbildningsbidrag till deltagare i ar-
betslivsutveckling. Dessa utgifter finansieras t.o.m. innevarande budgetår från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Vidare finansieras från anslaget
ränteutgifter som härrör från den skuld som kvarstår från arbetsmark-
nadsfonden.
Regeringens överväganden Så länge den höga arbetslösheten kvarstår kommer kostnader för ersättning till de arbetssökande att belasta statsbudgeten med stora belopp. Det är endast genom en minskad arbetslöshet som dessa kostnader väsentligt kan minska och därigenom bidra till att sanera statsfinanserna och pressa
ner inflation och realräntor. Den ökade tillväxt som härav följer skapar nya arbetstillfällen och en god cirkel i samhällsekonomin etableras. En arbetslöshetsförsäkring som ersätter inkomstbortfall under den
arbetslöses aktiva sökande efter ett nytt arbete bidrar tillsammans med en i övrigt aktiv arbetsmarknadspolitik till att öka arbetsviljan och arbetskraftens rörlighet och flexibilitet. För att motverka att motsatt effekt erhålles med passivitet och inflationsdrivande flaskhalsar måste det ges klara signaler om att arbetslöshetsersättningen är en omställningsförsäkring. Det är därför av största vikt att tydliggöra vilka rättigheter och skyldigheter den arbetslöse som erhåller ersättning har.
Den arbetslöse ska ta anvisat arbete, även om det innebär viss lönesänkning, pendling eller byte av bostadsort. Den arbetslöse ska också
anta anvisad utbildning eller rehabilitering. Fusk och manipulering av
regelsystemet accepteras inte. Den arbetssökande som godtar dessa villkor erhåller som mest 80 24 av den inkomst som gällde före arbetslös-
heten. Lever den arbetslöse däremot inte upp till dessa krav ska han eller
hon stängas av från ersättning. Arbetslinjen måste upprätthållas.
Mot bakgrund av ovanstående måste utbetalningarna av arbetslöshetsersättning tillåtas uppgå till de nivåer som styrs av arbetslöshetens nivå.
Vissa besparingar på grund av regelförändringar (se nedan) är med hän- = Prop. 1994/95:100
syn till det ansträngda statsfinansiella läget nödvändiga att genomföra. Bilaga 11 Den stora besparingen kommer dock av den minskade arbetslöshet som blir följden av det handlingsprogram som regeringen presenterat i inledningen till denna bilaga.
1.1 Arbetsmarknadsfonden avskaffas När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen sker beviljas statsbidrag till hela det utbetalda beloppet. Statsbidraget betalas från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen bara ett konto hos
Riksgäldskontoret. Till kontot har en kredit knutits om 100 miljarder kronor för innevarande budgetår.
Förutom ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen betalas ur fonden
även kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), permitteringslöneersättning
(PLE) och utbildningsbidrag till deltagare i arbetslivsutveckling (ALU). Därtill kommer utbildningsvikariat som finansieras via avdrag på arbetsgivaravgiften och som därmed ger reducerade inkomster till fonden. Budgetåret 1993/94 utbetalades knappt 50 miljarder kronor via fonden och avdragen för utbildningsvikariat uppgick till knappt 2 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsfonden finansieras till och med den 31 december 1994 dels av en arbetsmarknadsavgift om 2,12 20 av lönekostnaderna, dels av en allmän avgift, som den enskilde betalar, om 1 246 av förvärvsinkomsterna. Budgetåret 1993/94 var intäkterna knappt 16 miljarder kronor.
För samma period uppvisades ett driftsunderskott om knappt 37 miljar-
der kronor, varav räntekostnaderna uppgick till knappt 3 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret var det ackumulerade underskottet drygt 53 miljarder kronor. Den 22 december 1994 var den rörliga krediten utnyttjad med 71,7 miljarder kronor.
I enlighet med förslaget i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen avskaffas den allmänna avgiften från den 1 januari 1995 och samtidigt, enligt förslaget i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), höjs arbetsmarknadsavgiften till 4,32 24. Vidare återinförs, i enlighet med förslag i proposition 1994/95:99, den finansieringsavgift som arbetslöshetskassornas medlemmar betalar. Behovet av statsbidrag kommer därför att minska något.
För budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna ur fonden uppgå till
ca 46 miljarder kronor samtidigt som intäkterna beräknas bli drygt 22 miljarder kronor. Till detta kommer ränteutgifter på över 5 miljarder
kronor. Krediten hos Riksgäldskontoret beräknas vid utgången av bud-
getåret 1994/95 vara utnyttjad med omkring 83 miljarder kronor.
I enlighet med principerna om en ökad bruttobudgetering bör den s.k.
arbetsmarknadsfonden avskaffas. Arbetsmarknadsavgiften behålls således
på statsbudgeten under en egen inkomsttitel och ett anslag bör inrättas
under denna huvudtitel varifrån ifrågavarande kostnader ska betalas. Prop. 1994/95:100
Kontot hos Riksgäldskontoret behålls, men får inte längre disponeras. Bilaga 11 Räntor på den kvarstående skulden den 30 juni 1995 bör belasta anslaget.
På grund av de relativt sett stora utgifter som betalas från anslaget är det av stor vikt att prognoser över dessa belopp blir så rättvisande som möjligt. Det är därför angeläget att det statistiska underlag på vilket prognoserna bygger och som lämnas av arbetslöshetskassornas samorganisation och i det s.k. AKSTAT-systemet ytterligare förbättras.
1.2¶Statsbidraget till permitteringslöneersättningen upphör
Sedan den 1 januari 1985 har det varit möjligt för arbetsgivare som
betalat permitteringslön att i vissa fall få statsbidrag till sådan lön.
Ett villkor för statsbidraget är att arbetsgivaren genom kollektivavtal är ansluten till ett permitteringslöneersättningssystem som har inrättats enligt överenskommelse rnellan parterna på arbetsmarknaden. Permitteringslöneersättning utbetalas för högst 45 permitteringsdagar under varje kalenderår för en arbetstagares anställning hos en och samma arbetsgivare. Permitteringslöneersättningen är 375 kr per dag i normalfallet och 290 kr vid väderpermittering.
Permitteringslöneersättningen administreras av två bolag: Institutet för utbetalning av partsavtalade ersättningar AB (IUP) och Permitteringslö-
neaktiebolaget KFO/KAB-LO. IUP står för mer än 90 24 av det belopp
som utbetalas i permitteringlöneersättning. Utbetalningarna av statsbidrag till permitteringslöneersättning har varierat under åren, men har under senare år beräknats till 200 miljoner kronor per år. Utbetalningarna av statsbidraget till permitteringslöneersättningen görs ur den s.k. arbetsmarknadsfonden.
Regeringen föreslår, av besparingsskäl, att statsbidraget till permitteringslöneersättningen slopas från den 1 juli 1995. Besparingen blir ca 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslaget innebär flera lagändringar. Ett förslag till lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning och ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter samt ett förslag till lag om ändring i lagen (1947:756) om statlig inkomstskatt har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen finns i bilaga 11.1.
Med hänsyn till att det förstnämnda förslaget är av enkel beskaffenhet
samt att de två övriga förslagen är av teknisk natur anser regeringen att
Lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.
1.3 Arbetslöshetsförsäkringen Budpgetåret 1993/94 utbetalades knappt 37 miljarder kronor i arbetslös- Bilaga 11 hetsersättning till medlemmar i arbetslöshetskassor. Med anledning av förslag i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen har riksdagen helt nyligen tagit beslut (bet. 1994/95:AUS, rskr. 1994/95:124) om regeländringar som minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen. Under budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna uppgå till omkring 34 miljarder kronor. Under budgetåret 1995/96 beräknas ersättningen uppgå till omkring 45 miljarder kronor.
20-årsgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
Som ett led i att begränsa kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, men också för att tydliggöra för de unga att kontantstöd inte är ett alternativ till utbildning och arbete, föreslår regeringen en viss begränsning i möjligheten att få sådant stöd. Regeringen har vid medelsberäkningen för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen tagit hänsyn till förslaget. I Sverige fanns andra kvartalet 1994 drygt 400 000 ungdomar i åldern 16 — 19 år. Av de 25 2, som räknas till arbetskraften, var ca 17 000 arbetslösa (genomsnitt för september — oktober 1994). Knappt 20 000
ungdomar under 20 år befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
av de ungdomarna fanns drygt 18 000 i ungdomspraktik.
Någon nedre åldersgräns för inträde i en arbetslöshetskassa finns inte.
Enda kravet är att den som söker inträde arbetar i genomsnitt 17 timmar
per vecka inom kassans verksamhetsområde vid inträdestillfället. Det är
alltså fullt möjligt att få inträde under ett sommararbete eller under ett extraarbete vid sidan av studier. Från och med den 1 januari 1995 krävs att den arbetslöse har varit medlem i kassan under minst ett år innan han eller hon kan få ersättning. Dessutom måste den arbetslöse uppfylla arbetsvillkoret, dvs. ha arbetat eller ha med arbete jämställd tid under minst 80 dagar under en tolvmånadersperiod närmast före arbetslösheten. Ungdomspraktik är ett exempel på vad som jämställs med arbete i detta
avseende. En ungdom kan alltså bli medlem i en arbetslöshetskassa på
några veckors sommararbete på deltid och uppfylla merparten av arbetsvillkoret med ungdomspraktik. När den unge varit medlem i ett år får han eller hon arbetslöshetsersättning.
Regeringen anser att kommunerna bör ha ansvar för alla ungdomar under 20 år (se anslaget A 2.). Alltså även den som varit medlem i en arbetslöshetskassa i ett år och uppfyller arbetsvillkoret. Regeringen anser att samhället bör erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år något annat
än enbart ekonomisk ersättning. De kan behöva ytterligare utbildning
eller praktik i en eller annan form. Många ungdomar som i dag får ersättning från arbetslöshetskassan har uppfyllt sitt arbetsvillkor med en liten andel arbete och merparten genom någon arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, främst ungdomspraktik. Ungdomspraktiken i sig ger inte rätt till inträde i arbetslöshetskassan eftersom den inte är en anställning, men är = Bilaga 11
den unge medlem i kassan före ungdomspraktiken får även ungdoms-
praktiktiden ingå i arbetsvillkoret i form av tid jämställd med arbete.
Genom att ge kommunerna ett ökat ansvarstagande för ungdomarna minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för denna åldersgrupp. Å andra sidan kan de åtgärdsprogram som kan tänkas komma i kommunerna, på samma sätt som tidigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvalificera till arbetslöshetsersättning för den som sedan tidigare är medlem i en arbetslöshetskassa.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetskassa blir 20 år fr.o.m. den 1 juli 1995. Sedan tidigare gäller 20 år som åldersgräns för kontant arbetsmarknadsstöd. 20 år är också åldersgräns för arbetsmarknadsutbildning (med undantag för
vissa handikappgrupper). Rätten till arbetslivsutveckling (ALU) har byggt på att personen är berättigad till arbetslöshetsersättning. Om rätten till arbetslöshetsersättning upphör för den som är under 20 år kan inte
heller ALU beviljas för denna grupp.
Det förhållandet att den unge ännu inte fyllt 20 år bör däremot inte vara något hinder för inträde i en arbetslöshetskassa. Ersättning ska
kunna utbetalas från det att den arbetslöse har fyllt 20 år vilket innebär att medlems- och arbetstid som ligger före 20-årsdagen får tillgodoräknas. För budgetåret 1995/96 innebär förslaget att införa en åldersgräns på
20 år för arbetslöshetsersättning en besparing på 1 580 miljoner kronor
(inkl. ALU). Förslaget föranleder en ändring i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring. Ett förslag till lagändring har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Förslaget är av
enkel beskaffenhet varför Lagrådets hörande torde sakna betydelse.
1.4 Det kontanta arbetsmarknadsstödet
Sedan januari 1994 har stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) varit 245 kr per dag. Den 1 juli 1994 infördes också regler om en inkomstrelaterad ersättning liknande den i arbetslöshetskassorna.
Budgetåret 1993/94 utbetalades omkring 2 miljarder kronor i KAS. I enlighet med förslaget i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen avskaffas den inkomstrelaterade ersättningen i KAS från den 1 januari 1995 och kostnaderna för dessa s.k. statliga kassor faller
därför ut under en endast begränsad tid. Under budgetåret 1995/96 beräknas utbetalningarna från KAS att uppgå till drygt 2,7 miljarder kronor.
6 Riksdagen 1994:95. 1 saml. Nr 100. Bilaga I
[1.5 Arbetslivsutvecklingen Vid slutet av budgetåret 1995/96 bör, som anförts under anslaget Arbets- Bilaga 11 marknadspolitiska åtgärder (avsnitt 2.2), antalet platser i arbetslivsutveckling omfatta ca 10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa budgetår. Kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna under budgetåret beräknas till 1,7 miljarder kronor.
1.6 Räntekostnaderna Räntorna på den skuld som kvarstår på kontot hos Riksgäldskontoret bör belasta anslaget. Krediten hos Riksgäldskontoret beräknas vara utnyttjad med 82 895 miljoner kronor den 30 juni 1995. Räntorna på detta belopp
beräknas under budgetåret 1995/96 uppgå till. 10 320 miljoner kronor. Med hänsyn till att formerna för hur den kvarstående skulden hos
Riksgäldskontoret ska hanteras och slutligt regleras. inte är tillräckligt utredda avser regeringen att senare återkomma i denna fråga.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person
med uppgift att lämna permitteringslöneersättning, - Jag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
— lag om ändring i lagen (1947:756) om statlig inkomstskatt, ta antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, 3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
Lönegarantifonden
Regeringens förslag: En rörlig kredit får disponeras i Riksgäld-
skontoret om högst 4 000 miljoner kronor under budgetåret 1995796 för lönegarantiutbetalningar.
Skälen för regeringens förslag: När en arbetsgivare har försatts i konkurs kan en arbetstagare under vissa omständigheter få ersättning för
sina lönefordringar genom den statliga lönegarantin. Utbetalningarna av
lönegarantimedel handhas av länsstyrelserna som i sin tur rekvirerar medel från lönegarantifonden, som förvaltas av Kammarkollegiet. Fon-
dens intäkter består av influtna arbetsgivaravgifter i form av lönegaranti- — Prop. 1994/95:100 avgift. På grund av ett stort antal konkurser under senare år har utgifter- — Bilaga 11
na varit större än intäkterna och ett ackumulerat underskott har uppstått. För att täcka underskottet disponeras en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 var låneskulden ca 3,3 miljarder kronor. Under samma budgetår utbetalades knappt 2 miljarder kronor i garantibelopp, medan lönegarantiavgifterna uppgick till drygt 1,2 miljarder kronor.
Under år 1993 skedde ett trendbrott och antalet företagskonkurser minskade. Även storleken på de konkursdrabbade företagen har minskat
varför färre arbetstagare berörs. Fr.o.m. ingången av innevarande bud-
getår har därför fondens intäkter per månad varit större än utbetalningarna. Utgifterna kan förväntas minska ytterligare på grund av de skärp-
ningar av villkoren i lönegarantireglerna som började gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Det ackumulerade underskottet kvarstår dock och en stor del
av driftsöverskottet går åt till räntor på lånet. Med nuvarande regler och en fortsatt låg nivå på antalet konkurser beräknas låneskulden vara amor-
terad senast vid sekelskiftet. Tills dess kvarstår behovet av den rörliga
krediten, som för närvarande uppgår till 5 miljarder kronor. För bud-
getåret 1995/96 föreslås att krediten uppgår till 4 miljarder kronor.
Utbetalningarna för lönegaranti redovisas i dag i Kammarkollegiets
årsredovisning. Det är regeringens uppfattning att inkomster och utgifter
som påverkar statens lånebehov ska tas upp på statsbudgeten. Lönegarantifonden bör därför avskaffas och ett nytt anslag för lönegarantiut-
betalningar upprättas. Med hänsyn till att formerna för fondens avskaffande inte är tillräckligt utredda föreslår regeringen för närvarande ingen
sådan förändring utan avser att senare återkomma i denna fråga.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om
högst 4 000 000 000 kr under budgetåret 1995/96 för utbetalningar
av lönegaranti.
B. Arbetslivsfrågor Bilaga 11
Den aktuella utvecklingen
Svenskt arbetsliv har under de senaste tio åren genomgått stora föränd-
ringar. Gamla tayloristiska principer har skjutits i bakgrunden till förmån
för kompetensutveckling, förändrad arbetsorganisation och införande av ny teknik. Detta har i sin tur inneburit att arbetsplatser har utvecklats och arbetstagarens inflytande över sin egen arbetssituation har ökat. Vi har fått ett konkurrenskraftigare näringsliv. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen inledde i slutet av 1980-
talet en offensiv för arbetslivets förnyelse. Stora satsningar gjordes för att minska ohälsan i arbetslivet och förändra arbetsorganisation och ar-
betsinnehåll så att människans kunskaper och kompetens bättre skulle
kunna tas tillvara. Arbetet ledde också till att arbetsskadorna började minska under den högkonjunktur som då rådde.
Utvecklingen efter 1991 är dock sådan att förnyelsen av arbetslivet kan komma att stanna upp. Det beror på flera orsaker. Den borgerliga regeringens ekonomiska politik ledde till att onödigt många jobb försvann i lågkonjunkturen. Med massarbetslöshet följer att de anställda blir mer försiktiga att ställa krav och arbetsgivarna kan bli mindre benägna att göra nödvändiga investeringar och utveckla arbete och arbetsorgani-
sation. Det politiska trycket på en förnyelse av arbetslivet försvann under den borgerliga regeringen. Åtgärder vidtogs som i stället verkade
mot ett aktivt arbetsmiljöarbete.
Det är viktigt att slå fast att arbetet med att öka tillväxten och skapa
nya jobb måste gå hand i hand med ett aktivt arbetsmiljöarbete och en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Arbetet med att förbättra arbetsmiljön är på sikt en nödvändig investering som bidrar till ökad produktivitet och konkurrenskraft och till en starkare samhällsekonomi.
En viktig uppgift inom arbetslivspolitiken blir att föra erfarenheter och kunskaper från bl.a. Arbetslivsfondens verksamhet vidare och att vidmakthålla de positiva förändringar i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet som bl.a. denna verksamhet bidragit till. Det är vidare viktigt att mot-
verka att utvecklingen leder till en uppdelning av arbetslivet med stora skillnader mellan olika sektorer och arbeten när det gäller arbetsvillko-
ren. De förslag som har lämnats av utredningen om kunskapsspridning i arbetslivet (SOU 1994:48) liksom de förslag som föranletts av en över-
syn av strukturer och resurser inom arbetslivspolitiken kommer att be-
handlas i en proposition senare i vår.
Genom strukturförändringar men även förebyggande åtgärder minskar
också riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Nya problem och
risker tillkommer eller får större betydelse. Utvecklingen av samhällse-
konomin och arbetslivets struktur kan föra med sig bl.a. ökade psykiska
belastningar i många arbeten. Vidare ökar allergier bl.a. orsakade av Prop. 1994/95:100 dålig inomhusmiljö. Förhållandena i många skolor och daghem är därvid = Bilaga 11 ett stort problem och har lett till ingripanden från Arbetarskyddsverkets sida. Våld och hot i arbetslivet är ett annat växande arbetsmiljöproblem. Det är viktigt att förändringarna i risk- och problembilden uppmärksammas i tillsynen av arbetsmiljön samt i forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivssektorn.
Det är angeläget att bevaka arbetstagarnas inflytande i planering och genomförande av förändringsarbetet och i det dagliga arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Det aktiva lokala arbetsmiljöarbete som 1991 års reform av arbetsmiljölagen syftade till måste nu i de flesta fall bedrivas utan stöd i centrala avtal. Det är därför en viktig uppgift inom ramen för arbetslivspolitiken att understödja en väl fungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Arbetslivspolitiken liksom andra politikområden är beroende av den pågående internationaliseringen. Det svenska medlemskapet i EU innebär i förhållande till EES-avtalet en direkt bindning till EG-rätten och ett inflytande över besluten, bl.a. genom nya regler inom den Europeiska gemenskapen, som får betydelse för regelgivningen och forskningen m.m. inom arbetslivsområdet. Det blir viktigt att bidra med våra erfarenheter och kunskaper i vårt deltagande i EU:s arbete.
Arbetsskador m.m. Antalet anmälda arbetsskador har sedan år 1988 minskat i en accelererande takt. Det gäller särskilt sådana som leder till sjukskrivningar högst 14 dagar. Införandet av sjuklöneperioden år 1992, som bl.a. medfört att fallen inte kommer till försäkringskassans kännedom i lika stor utsträckning som tidigare, har bidragit till minskningen under de senaste två åren.
Sedan början av 1980-talet har antalet anmälda arbetsolyckor mer än halverats och år 1993 anmäldes ca 42 000 arbetsolyckor. Minskningen är större bland män än bland kvinnor såväl i absoluta tal som i relation till antalet förvärvsarbetande.
En typ av arbetsmiljöproblem som ökat under senare år är olyckor till följd av våld och hot. Vårdare inom psykiatrisk vård, väktare, spärrvakter, poliser och socialsekreterare utsätts för höga risker för sådana olycksfall. En hel del arbetsskadeanmälningar görs till följd av post- och bankrån, varav de flesta emellertid inte leder till sjukfrånvaro. Mest utsatta är unga kvinnor, men kvinnor är generellt hårt drabbade.
Även antalet anmälda arbetssjukdomar har minskat sedan slutet av 1980-talet och låg år 1992 på samma nivå som i mitten av 1980-talet med ca 30 000 anmälda fall. Under år 1993 ökade dock antalet anmälda arbetssjukdomar dramatiskt. Bakgrunden till ökningen är att arbetsskadebegreppet skärptes den 1 januari 1993, med en övergångsperiod på ett halvår. Det innebar en tillfällig ansamling av anmälningar under det
första halvåret 1993. Risken för arbetssjukdomar är numera något större Prop. 1994/95:100 för kvinnor än för män. . Bilaga 11
Anmälningar av vissa arbetssjukdomar har dock ökat även under år 1992. Det gäller sjukdomar orsakade av sociala och organisatoriska faktorer. En större del av dessa gäller ändrad arbetssituation, relationsproblem eller arbetstidsförhållanden. Ett annat område med ökat antal anmälningar gäller elöverkänslighet och liknande.
Vissa yrkesgrupper är mer skadedrabbade än andra. För män förekommer de högsta frekvenserna av såväl arbetsolyckor som arbetssjukdomar
huvudsakligen inom den tunga industrin.
Kvinnorna har de högsta skaderiskerna inom typiskt mansdominerade yrken inom industrin. Antalet anmälda fall för dessa yrken är dock för-
hållandevis litet. Bland typiska kvinnoyrken är det framför allt vårdbiträ-
den, hemvårdare m.fl. som har en förhöjd risk för arbetsolycksfall. Bland de stora kvinnoyrkena är lokalvårdare värst utsatta vad det gäller arbetssjukdomar, följt av hemvårdare och köksbiträden.
Kvinnors arbetsmiljö Socialstyrelsens folkhälsorapport (1994) konstaterar att de sociala skillnaderna 1 ohälsa har ökat främst bland yngre kvinnor med arbetaryrken inom vård, service och industrin. Under hela 1980-talet har också konstaterats att en klar polarisering utvecklats när det gäller arbetets innehåll. De stressfyllda arbetena har ökat påtagligt bland kvinnor, men i mycket liten utsträckning bland män. Förändringen har varit mest markant när det gäller kvalificerade = arbetaryrken där andelen högstressarbeten mer än tredubblats. Andelen kvinnliga arbetare med i hög grad nedsatt arbetsförmåga på grund av långvarig sjukdom har också ökat under 1980-talet.
Den tekniska utvecklingen i arbetslivet har bl.a. bidragit till en arbets-
uppdelning som medverkar till uppkomsten av belastningsskador som idag är de dominerade arbetsmiljöproblemen, särskilt bland kvinnor.
Regeringen har i olika sammanhang angivit att kvinnors arbetsmiljö måste bli föremål för speciella insatser. Det har bl.a. lett till att kvinnors arbetsmiljö är ett prioriterat område inom Arbetarskyddsverket och att
särskilda resurser avsatts för detta. Arbetsmiljöinstitutet driver flera forskningsprojekt som riktar sig mot arbetsplatser där kvinnor är i majoritet och frågor om kvinnors arbetsmiljö integreras i olika forskningsprojekt. På Institutet för arbetslivsforskning är kvinnoforskning ett av fyra prioriterade områden. Arbetsmiljöfondens femåriga program Kvinnor och Män i samverkan (KOM-programmet) avslutades våren 1994 och
kommer att följas upp med nya insatser, bl.a. inom det arbetsorganisato-
riska området. Fonden har också av regeringen fått i uppdrag att avsätta
medel för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning i frågor
som rör löneskillnader mellan kvinnor och män, lönespridning och ar- Prop. 1994/95:100 betsvärdering. Bilaga 11
Inom Arbetslivsfonden finns en särskild arbetsgrupp med uppgift att stödja arbetet med att förbättra kvinnors arbetsmiljö och många arbetsplatsprogram syftar till att skapa bättre arbetsmiljö för kvinnor. Ett antal fallstudier visar dock att kvinnors arbetssituation på bl.a. mansdominerade arbetsplatser inte lyfts fram, trots att det är kvinnorna som har de mest monotona arbetsuppgifterna med små möjligheter till inflytande.
Flera studier visar också att många arbetsplatser är utformade enligt
manliga normer och inte anpassade efter kvinnors fysiska och ergono-
miska behov. Detta påverkar kvinnors arbete och hälsa. I arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna bör samtliga konsekvenser för både kvinnor och män uppmärksammas i fråga om teknik, arbetsorgani-
sation, ansvar, inflytande och möjlighet till utveckling. Det är samtidigt
viktigt att föreskrifter, framtagande av hygieniska gränsvärden etc. anpassas till fysiska och biologiska förutsättningar hos både kvinnor och män.
Medicinska kontroller I september 1994 tillsatte regeringen en särskild utredare (dir. 1994:111)
med uppdrag att utreda frågor om medicinska kontroller i arbetslivet. Utredaren ska kartlägga sådana kontroller i arbetslivet, utreda de risker
och problem som kontrollerna kan innebära och vilket berättigat behov
av dem som finns. Utredaren ska slutligen föreslå de åtgärder som be-
hövs. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.
Arbetstid EU:s ministerråd antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstid. Direktivet innehåller regler om veckoarbetstid, veckovila, dygnsvila,
raster, normalarbetstid och skyddsregler för nattarbetare samt semester-
ledighet.
I november 1993 tillsattes en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet med uppdrag att analysera direktivet i förhållande till svensk lagstiftning. Arbetsgruppen har avslutat sitt arbete och överlämnade i maj 1994 rapporten (Ds 1994:74) EG:s arbetstidsdirektiv. : |
Arbetsgruppen konstaterar att ett införlivande av direktivet förutsätter en anpassning av det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet till
direktivets bestämmelser i vissa avseenden. På vissa punkter kan det,
enligt gruppens uppfattning, finnas anledning att överväga en ändring av arbetstidslagen.
Regeringen avser att inom kort tillkalla en arbetstidsutredning. Utred- = Prop. 1994/95:100 ningen kommer att ha till uppgift att dels behandla de långsiktiga konse- Bilaga 11
kvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, dels undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning, samt dels
utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.
Arbetsrätten
Regeringen kommer inom kort att tillkalla en kommission för att söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser föreligger på arbetsrättens område. Syftet är att under medverkan från parterna
finna former som medför att arbetsmarknadens parter själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollektivavtal kan ge de arbetsrättsliga
reglerna en sådan utformning att de fungerar väl i praktiken och blir så
enkla och effektiva som möjligt.
Översyn av ledighetslagstiftningen Den förra regeringen tillsatte i november 1992 en särskild utredare (dir.
1992:98) för att göra en översyn av ledighetslagstiftningen. Utredaren
har avslutat sitt arbete och överlämnade i mars 1994 betänkandet (SOU 1994:41). Ledighetslagstiftningen — en översyn till regeringen. Be-
tänkandet som har remissbehandlats bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet.
Företagshälsovård
Statskontoret har på uppdrag av den förra regeringen undersökt hur företagshälsovården har påverkats av att det genereila statsbidraget avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993 och av det förhålluiet att kollektivavtal
om företagshälsovård fortfarande saknas för stora delar av arbetsmarkna-
den.
Resultatet av undersökningen har Statskontoret redovisat i rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Undersökningen pekar
bl.a. på stora verksamhetsförändringar och kraftiga personalminskningar inom företagshälsovården samt att gränserna mellan olika former av
företagshälsovård har lösts upp. Undersökningen pekar vidare på en viss
minskning av antalet anslutna personer till företagshälsovården, men Statskontoret bedömer att en stor del av denna förändring beror på att antalet personer i arbetskraften har minskat.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet bereds för närvarande frågan om Prop. 1994/95:100 vilka åtgärder som behöver vidtas för att bygga vidare på och upprätt- — Bilaga 11 hålla en bra företagshälsovård som arbetar med förebyggande hälsovård och rehabilitering på våra arbetsplatser.
Arbetslivsfonden Riksdagen beslutade våren 1992 (bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) att Arbetslivsfondens verksamhet — liksom dess administration — ska avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995. Enligt uppgift från Arbetslivsfonden beräknas minst 600 miljoner kronor återstå av fondens medel vid utgången av juni 1995. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag till hur fondens återstående medel ska användas. Därvid kommer regeringen att föreslå att 600 miljoner kronor ska utgöra delfinansiering av de arbetsmarknadspolitiska satsningar som föreslagits i höstens ekonomisk-politiska proposition.
Den dåvarande regeringen har genom särskilt beslut uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att ansvara för avvecklingen. I beslutet har samtidigt angivits vissa riktlinjer för avvecklingen, bl.a. i fråga om bidragsgivningen, samt att avvecklingsarbetet ska avslutas med en rapport.
En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad och uppgifter samt inriktningen av fondens verksamhet i huvudsak under perioden efter den 1 april 1994 lämnades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 11, s. 24 — 26).
Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och en årsredovisning för fondens verksamhet vad avser budgetåret 1993/94.
Centrala arbetslivsfonden och de Regionala arbetslivsfonderna har t.o.m. november 1994 beslutat om ca 10,9 miljarder kronor som bidrag till drygt 24 500 arbetsplatsprogram. Programmen berör omkring 3,2 miljoner anställda, dvs. omkring 75240 av arbetskraften. Fördelningen mellan kvinnor och män är 54 resp. 4694.
Beviljade bidrag efter åtgärd
Arbetsorganisation ca 519460 Fysisk arbetsmiljö ca 2340 Rehabilitering ca 17240 Utveckling av ny teknik ca 490 Metoder/rutiner m.m. ca 34
Övrigt ca 22
Den privata sektorn har fått ca 7199 av de beviljade bidragen (ca 7,7 Prop. 1994/95:100 miljarder kronor till omkring 19 200 arbetsplatsprogram) varav de små Bilaga 11
företagen (högst 50 anställda) har fått ca 17946 (ca 1,9 miljarder kronor till omkring 14 400 arbetsplatsprogram). Återstoden, ca 29960 (ca 3,2 miljarder kronor till omkring 5 300 arbetsplatsprogram) har gått till den offentliga sektorn. Den största andelen av de beviljade bidragen har gått till verkstadsindustrin.
Handikappfrågor
1989 års Handikapputredning lade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52). Ett samhälle för alla bl.a. fram förslag om en lagstiftning om arbetslivets
tillgänglighet för människor med funktionshinder. I 1994 års budgetproposition uttalade den dåvarande regeringen att ett ställningstagande till förslaget borde dröja tills Arbetsrättskommittén hade lagt fram sina förslag bl.a. rörande lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
Regeringen anser att det är ytterst angeläget att funktionshindrade människors delaktighet i samhället och möjligheter att aktivt delta i arbetslivet förbättras. Det finns därför anledning att se över vilka hinder
som möter funktionshindrade i arbetslivet och vilka åtgärder som kan vara framgångsrika för att stärka deras ställning.
ILO-frågor
I Arbetsmarknadsdepartermentet handläggs ärenden som rör förhållandet till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa
ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt
kommitté, ILO-kommittén.
ILO:s budget omfattar för perioden 1994 - 1995 totalt 676 miljoner schweizerfranc. Sveriges medlemsavgift uppgår för år 1995 till 1,09 24 av budgeten vilket innebär ca 3,6 miljoner schweizerfranc.
För första gången på 30 år deltog en trepartsdelegation från Sydafrika
i 1994 års arbetskonferens. Konferensen beslöt återkalla ILO:s deklaration om åtgärder mot apartheid, avskaffa konferensens apartheidutskott samt fastställde riktlinjer för ILO:s handlingsplan för Sydafrika.
Arbetskonferensen antog en konvention (nr 175) och en rekommenda-
tion (nr 182) om deltidsarbete. Dessa instrument kommer att föreläggas
riksdagen våren 1995. En allmän diskussion ägde rum om privata ar-
betsförmedlingsbyråers roll för arbetsmarknaden, vilken utmynnade i
krav på revidering av konventionen (nr 96) om avgiftskrävande arbets-
förmedlingsbyråer.
Nya ämnen på 1995 års arbetskonferens är dels hemarbete, i syfte att Prop. 1994/95:100 år 1996 anta ett eller flera nya instrument, dels utsträckning av tillämp- = Bilaga 11 ningsområdet för konventionen (nr 81) om arbetsinspektion inom industri och handel till verksamhet inom den icke-kommersiella tjänstesektorn. Då ska även de nya instrumenten om arbetarskydd i gruvor slutbehandlas.
I ILO:s styrelse innehas den nordiska platsen på regeringssidan för närvarande av Norge. Val till styrelsen för perioden 1996-1999 sker i juni 1996. Sverige står då i tur att kandidera till en nordisk plats på regeringssidan. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum.
ILO:s konvention (nr 173) och rekommendation (180) om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens, antagna av arbetskonferensen år 1992, anmäldes för riksdagen i skrivelse 1993/94:128 i enlighet med bestämmelser i ILO:s stadga. Något ställningstagande i fråga om ratifikation av konventionen nr 173 ansågs inte lämpligt innan beredningen av lönegarantiutredningens förslag om förändringar i lönegarantisystemet slutförts. ILO-kommittén framförde i det ärendet att utredningens förslag inte syntes innebära några förändringar beträffande Sveriges möjligheter att ratificera konventionen. Kommittén framhöll dock att konventionen kunde innehålla vissa bestämmelser som saknar motsvarighet i svenska förhållanden, varför ett klarläggande borde begäras från ILO. I propositionen 1993/94:208 meddelades att Arbetsmarknadsdepartementet tillskrivit ILO i syfte att klarlägga om svenska förhållanden tillmötesgår konventionens krav. Sedan svar erhållits från ILO har ILO-kommittén för sin del färdigbehandlat ärendet. Kommittén kan inte finna att ILO:s svar ger stöd för en tolkning innebärande att konventionens bestämmelser om avgångsvederlag (severance pay) motsvaras av de svenska bestämmelserna om skydd av fordran på uppsägningslön. Regeringen finner att även om de svenska reglerna synes tillgodose det sociala grundskydd som konventionen syftar till, utgör bestämmelserna i konventionens artiklar 6 d) och 12 d) om skydd för avgångsvederlag hinder för en svensk ratifikation av konventionen nr 173.
Sverige är bundet att tillämpa 69 ILO-konventioner. På senare år har fyra anmälningar riktats mot Sverige beträffande tillämpningen av vissa av dessa konventioner.
År 1991 påtalade Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i en skrivelse till ILO bristande tillämpning av ILO-konventionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m.m., som trädde i kraft den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning från det statliga ersättningssystemet. Anmälan behandlades av ILO:s expertkommitté våren 1993. Kommittén kunde inte finna någon kränkning av de åbero-
pade konventionerna, men frågan blev ändå föremål för en omfattande Prop. 1994/95:100 debatt i arbetskonferensens trepartiska utskott för konventionstillämp- Bilaga 11
ning. Regeringen uppmanades att till ILO lämna detaljerad rapport om den fortsatta utvecklingen.
Det svenska arbetsgivarombudet till ILO:s arbetskonferens år 1991
ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämpningen av konventionerna nr 87, 98 samt konventionen (nr 147) om miniminormer i han-
delsfartyg. Klagomålet grundades på de ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 (”lex Britannia”). Behandlingen av denna anmälan har av ILO:s styrelse bordlagts i
avvaktan på ytterligare utredningsmaterial. Betänkandet (SOU 1994:13)
LEX BRITANNIA har därefter tillställts ILO. ILO:s styrelse väntas ta ställning beträffande ärendets fortsatta hantering vid sitt möte i mars 1995.
År 1993 riktade Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO och Fria fackföreningsinternationalen (FFI) en anmälan beträffande Sveriges till-
lämpning av konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. An-
mälan föranleddes av införandet fr.o.m. 1 april 1993 av en karensdag i sjukförsäkringen, som genom samordningen av försäkringssystemen hade kommit att gälla också arbetsskadeförsäkringen. I anmälan påtalades också det förändrade arbetsskadebegreppet. Anmälan behandlades av
ILO:s styrelse i november 1993. Styrelsen konstaterade att en karensdag i arbetsskadeförsäkringen inte är förenlig med Sveriges åtagande enligt
konventionen nr 121 och rekommenderade Sverige att ändra lagstiftning-
en ifråga. Regeringen har tidigare under bilaga 6 Socialdepartementet föreslagit att karensdagen i sjukersättningssystemen avskaffas. Om riks-
dagen beslutar enligt förslaget innebär detta att Sverige tillmötesgått styrelsens rekommendation. Såvitt gäller det ändrade arbetsskadebegreppet konstaterade ILO:s styrelse ingen avvikelse från konventionen nr 121 men beslöt att begära ytterligare upplysningar från Sverige beträffande den praktiska tillämpningen av ändringarna i lagstiftningen. Ärendet bereds forsättningsvis av ILO:s särskilda organ för granskning av konventionstillämpning.
I februari 1994 inlämnade LO, TCO och FFI gemensamt en anmälan mot Sveriges regering för överträdelser av konventionerna nr 98 och nr 154. Anmälan föranleddes av en ändring i lagen (1982:80) om anställ-
ningsskydd med verkan från 1 januari i år (upphörande av vissa kollek-
tivavtal). ILO:s styrelse konstaterade i juni 1994 att i den mån lagänd-
ringen sätter gällande kollektivavtal ur spel innebär detta en inblandning som åsidosätter principen om kollektivavtalsparternas autonomi. Sådan rättslig intervention bör undvikas i framtiden och 1993 års lag bör ändras så att kollektivavtal slutna före dess ikraftträdande inte lämnas utan
verkan, anförde styrelsen. ILO har informerats om proposition
1994/95:76 om förändring av vissa arbetsrättsliga regler, vari föreslås att
den övergångsregel till ändringarna den 1 januari 1994 som undanröjde Prop. 1994/95:100 vissa kollektivavtal upphävs. Bilaga 11
Utgiftsutvecklingen på arbetslivsområdet
Utgiftsutvecklingen på Arbetslivsområdet blir sammantaget följande (miljoner kronor):
Beräknad Beräknad
Utgift Anvisat — Förslag varav beräknat = besparing besparing
1993/94 — 1994/95 — 199596 — för juli 95-juni 96 1997 1998 jmf 12 jmf mån 1997 95/96
B. Arbetsliv 12 372,0 13 430,6 20753,8 13 835,9 - 420,0 - 301,3
Besparingar på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor
Inom arbetslivsområdet verkar myndigheter och institutioner med uppgift att på olika sätt förbättra arbetsmiljön och förhållandena i arbetslivet. Deras insatser ska i ett längre tidsperspektiv bidra till bättre folk-
hälsa och minskad utslagning från arbetslivet. Arbetarskyddsverket svarar för tillsyn av arbetsmiljön och utfärdar föreskrifter om tillämpningen av arbetsmiljölagen. Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden arbetar med forskning på arbetslivsområdet,
— de båda förstnämnda är forskningsutförande, medan fonden finansierar forskning som bedrivs av andra institutioner.
Myndigheterna på arbetslivsområdet omfattas av regeringens sparkrav bl.a. på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslagen på områdena arbetsmiljö och arbetslivsforskning räknats ned med sam-
mantaget 46,5 miljoner kronor (18 mån.) Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning med fem procent. År 1998 beräknas utgiften för statlig konsumtion ha minskat med 71 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att det finns möjlighet att förbättra strukturen inom sektorn och få till stånd ett bättre resursutnyttjande och effektivare
verksamheter. Genom beslut den 20 oktober 1994 uppdrog regeringen åt
en särskild utredare att göra en översyn av strukturer, resurser och ansvarstfördelningen inom arbetslivspolitiken (dir. 1994:116). Utredaren har
den 20 december 1994 överlämnat en rapport till regeringen. Regeringen återkommer till riksdagen med en särskild proposition på området i feb-
ruari 1995. I det sammanhanget kommer förslagen om kostnads-
minskningar på arbetslivsområdet att redovisas närmare.
Besparingar i övrigt på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor redo- Prop. 1994/95:100 visas i behandlingen av resp. anslag. Bilaga 11
Besparingar på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor budgetåren 1995/96 t.o.m. 1998 (miljoner kronor).
Anslag 1995/96 1998
12 mån.
Statlig konsumtion
Arbetslivssektorn 31 71 Yrkesinriktad 42 103 rehabilitering
Arbetsdomstolen 0,4 0,7
Övriga besparingar
Arbetslivs- : sektorn 30 130 Särskilda åtgärder för arbetshan-
| dikappade | 136” | 496" |
| Samhall AB | 200 | 360 |
| Summa | 439,4 | 1 160,7 |
+ nettobesparing 97 miljoner kronor. "+nettobesparing 457 miljoner kronor.
B 1. Arbetarskyddsverket Bilaga 11
För innevarande budgetår har ett ramanslag på 385 710 000 kr anvisats
för Arbetarskyddsverket. I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en
översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med
567 739 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 567 739 000 kr.
B 2. Arbetsmiljöinstitutet
För innevarande budgetår har ett ramanslag på 172 744 000 kr anvisats för Arbetsmiljöinstitutet. I avvaktan på att beredningen slutförs av de
förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med
251 759 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetsmiljöinstitutet
för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 251 759 000 kr.
B 3. Yrkesinriktad rehabilitering
1993/94 Utgift 744 817 000 1994/95 Anslag 781 448 000 1995/96 Förslag 1 159 484 000
varav 772 989 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
1¶AMS Resultatredovisning Bilaga 11
I sin årsredovisning har AMS redovisat resultaten av verksamheten vid Ami. Av följande tabell framgår antalet sökande med utbildningsbidrag samt resultatet av insatserna för arbetshandikappade .
Sökande med utbildningsbidrag vid Ami samt resultat av insatser för arbetshandikappade
1991/92 —1992/93 1993/94
Antal sökande med utbild- 7178 8 063 6 500 ningsbidrag vid Ami snitt/ mån) —- därav arbetshandikappade 3 415 4 574 4 603 — arbetshandikappade = 48 57 Nn 70 Yo
Inskrivningstid i genomsnitt —- samtliga som lämnat Ami 93 dgr 90 dgr 70 dgr —- arbetshandikappade 109 dgr 97 der 83 dgr Antal arbetshandikappade inskrivna vid af (kat. I och 7) som fått = arbete 18 738 20 284 25 000 —- arbetsmarknadspolitisk
åtgärd 18 485 26 150 30 585 därav: arbetsmarknads-
| utbildning | 12 830 12 569 12 004 | |
| beredskapsarbete | 4 479 4 443 | 3 950 |
| ungdomspraktik | 783 4 192 | 4 187 |
| arbetslivsutveckling | - 4 259 | 9 578 |
| utbildningsvikariat | 393 | 687 1 112 |
Av tabellen framgår att 6 500 personer i genomsnitt per månad var inskrivna med utbildningsbidrag vid Ami budgetåret 1993/94, vilket är en minskning jämfört med de två föregående budgetåren. Däremot har andelen arbetshandikappade vid Ami ökat. Av tabellen framgår också att inskrivningstiderna har fortsatt att minska för samtliga inskrivna vid
Ami. Vidare framgår att antalet arbetshandikappade som fått ett arbete har ökat jämfört med föregående budgetår. Fler arbetshandikappade tog del av arbetsmarknadsåtgärder budgetåret 1993/94 än de närmast föregående budgetåren. För åtgärderna beredskapsarbete och ungdomspraktik
gäller dock att antalet var lägre resp. ungefär oförändrat jämfört med Prop. 1994/95:100 tidigare budgetår. Bilaga 11
Regional organisation av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser
AMS har den 20 september 1994 lämnat en slutlig rapport till regeringen om genomförd regional organisation för Ami med särskilda resurser
i enlighet med regeringsbeslut den 4 april 1991. Förändringarna har genomförts under perioden den 1 juli 1991 — den 30 juni 1994 och syftade bl.a. till att öka tillgängligheten av dessa Ami-resurser och att bättre anpassa dem till behov och efterfrågan.
Sökande med utbildningsbidrag vid Ami med särskilda resurser samt resultat av insatser för arbetshandikappade
1991/92 1992/93 1993/94
Antal sökande som 2 000 2 100 3 342 lämnat Ami — andelen som fått arbete
eller arbetsmarknads- 40 4 23 27 utbildning
Av tabellen framgår att under budgetåret 1993/94 avslutade 3 342 personer, som varit inskrivna med utbildningsbidrag, en yrkesinriktad reha-
bilitering vid Ami med särskilda resurser. Det är en ökning med 1 242
personer jämfört med året innan. 27 procent gick till arbete eller utbild-
ning.
Uppföljning av Ami:s yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhet I en rapport den 23 september 1994 har AMS redovisat en uppföljning
av Ami:s yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhet. Styrelsen redovisar
där ett omfattande utvecklingsarbete för att göra verksamheten effektivare genom bättre ledning och styrning. Fler sökande ska kunna få ser-. vice och arbetshandikappade samt andra utsatta grupper ska ges prioritet.
Ett annat viktigt mål för effektiviseringen är också att så långt möjligt
förkorta handläggningstider och passiva väntetider för de sökande.
I rapporten redovisas också resultatutvecklingen och vissa försök med olika organisationsmodeller för Ami:s verksamhet.
7 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga II
2 Regeringens överväganden
Bilaga 11 Sammanfattning
Resurser
Ramanslag 1995/96 1159 484 000 kr
Resultatbedömning
Av AMS årsredovisning framgår att antalet arbetshandikappade som
lämnade arbetsförmedlingen eller Ami för att gå till arbete eller utbildning var fler budgetåret 1993/94 än budgetåren 1991/92 och 1992/93. Regeringens verksamhetsmål har därmed uppfyllts.
Det framgår vidare att AMS insatser för arbetshandikappade generellt gett goda resultat. Under budgetåret 1993/94 har andelen arbetshandikappade av de inskrivna vid Ami med utbildningsbidrag ökat.
Ami:s kapacitet är dock mycket svårbedömd med hänsyn till att antalet arbetssökande som fått service utan inskrivning har ökat och nu utgör mer än hälften av det totala antalet. Det mer konsultativa arbetssättet innebär att Ami i allt större utsträckning gör kortare utredningar där det slutliga resultatet kommit att redovisas som en arbetsförmedlingsinsats. Det är mot denna bakgrund svårt att jämföra resultaten mel-
lan olika budgetår. Regeringen har uppdragit åt AMS att utveckla ett system för tidsredovisning som visar hur förvaltningsresurserna fördelas på olika prestatio-
ner och grupper av arbetssökande vid arbetsförmedlingen och Ami. Syf-
tet är att produktiviteten och effektiviteten i olika arbetssätt och arbets-
organisationer ska kunna redovisas. RRV har även 1 sin revision av
AMS årsredovisning påtalat att totalkostnaderna och utvecklingen av
dessa bör redovisas per verksamhetsgren i resultatredovisningen.
Slutsatser
AMS har trots lågkonjunktur och ett dåligt arbetsmarknadsläge lyckats
uppnå goda resultat för personer med arbetshandikapp. Det är dock av
stor vikt att Ami:s verksamhetsuppföljning utvecklas så att prestationer kan ställas mot kostnaderna och utgöra ett bättre underlag för framtida bedömningar. Vidare är det viktigt att försöksverksamheterna med olika
organisationsmodeller för Ami blir jämförbara avseende resultat och prestationer.
Tills vidare bör den nuvarande inriktningen av verksamheten även
gälla för budgetåret 1995/96.
Medelsberäkning Bilaga 11
Regeringen har i behandlingen av anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förordat att upp till 75 miljoner kronor av under
anslaget anvisade medel ska kunna användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen om detta bedöms ge ett bättre resultat än förmedlingsinsatser för motsvarande belopp. På motsvarande sätt bör
upp till 25 miljoner kronor av under anslaget B 3. Yrkesinriktad rehabi-
litering få användas till arbetsförmedlingsinsatser om detta bedöms ge ett ur sökandesynpunkt bättre resultat än Ami-insatser för motsvarande belopp.
För budgetåret 1995/96 beräknas ett ramanslag på 1 159 484 000 kr
(18 mån.). Vid beräkningen har hänsyn tagits till pris- och löneutveck-
lingen. Ett besparingskrav på statlig konsumtion fram till budgetåret 1998 bör gälla för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Detta innebär att anslaget år 1998 ska ha justerats ned med 103 miljoner kronor (12 mån).
Regeringen avser att i nästa års budgetproposition återkomma om för-
delningen av besparingskravet för budgetåren 1997 och 1998. Bespa-
ringskravet budgetåret 1995/96 föreslås uppgå till 63 miljoner kronor (18 mån).
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och 1998 som rege-
ringen förordar, 2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget får
användas för insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, |
3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 1 159 484 000 kr.
B 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som
vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkes-
inriktad rehabilitering som finns inom Arbetsmarknadsverket.
I AMS
Bilaga 11 Resultatredovisning
AMS övergripande verksamhetsmål för arbetslivstjänster är att hjälpa personer att återgå till arbete och att förebygga utslagning i arbetslivet.
För budgetåren 1991/92 — 1993/94 har AMS redogjort för arbetslivstjänsters samlade intäkter och driftkostnader. Vidare framgår resultatet av verksamheten, antal konsulttimmar samt debiteringsgrad.
Intäkter, kostnader och resultat samt antalet konsulttimmar för arbetslivstjänster under budgetåren 1991/92 — 1993/94 (1 000-tal kronor)
| 1991/92 | 1992/93 1993/94 | |
| Intäkter | 193 166 | 197 316 201 062 |
| Kostnader | 184 785 | 183 136 191 998 |
| Resultat (efter avskrivningar 7 008 | 13 245 7 808 |
finansiella och extraordinära intäkter och kostnader) Antal konsulttimmar 316 200 301 700 345 000
Debiteringsgrad "4 62 58 60
De samlade intäkterna för arbetslivstjänster uppgick till 201 miljoner
kronor budgetåret 1993/94. Det innebär en ökning av omsättningen med
4 94 i jämförelse med budgetåret 1991/92. Verksamheten har genererat
ett överskott under perioden som motsvarar 14,8 26 av omsättningen.
I AMS årsredovisning framgår att verksamhetens resultat efter avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader uppgår till 7 808 000 kr vilket är närmare en halvering av resultatet i jämförelse med föregå-
ende budgetår.
Av redovisningen framgår vidare att antalet konsulttimmar har ökat
under budgetåret 1993/94 medan debiteringsgraden är relativt oför-
ändrad.
Försäkringskassan är den största uppdragsgivaren till arbetslivstjänster och står för ca 70 20 av rörelseintäkterna. Kommuner, landsting och
företag står för vardera ca 12 246 av intäkterna. Av följande tabell framgår antalet anställda inom Arbetslivstjänster omräknat till helårsanställda,
antal avslutade uppdrag och resultat av de avslutade uppdragen.
Antal årsarbetare, antal avslutade individuppdrag samt resultat av upp- Prop. 1994/95:100 dragen under budgetåren 1991/92 — 1993/94 Bilaga 11
1991/92 1992/93 1993/94"
| Antal årsarbetande | 300 325 | 307 |
| Antal avslutade uppdrag: — 13 100 | 14 437 | 10 274 |
| — åter arbete hos samma 34 | 32 N | 4290 |
eller annan arbetsgivare = utbildning 2800 2720 2490 — Övrigt 3820 412 3420
+ Utöver i tabellen redovisade uppdrag. har 46 500 timmar avsett uppdrag med förebyggande insatser.
2 Regeringens överväganden Resultatbedömning Regeringen ser nu med tillfredsställelse att AMS utfärdat enhetliga redovisningsregler för verksamheten så att resultaten mellan olika budgetår kommer att kunna jämföras. Debiteringsgraden bör därmed kunna bli ett mer tillförlitligt prestationsmått än tidigare.
Som framgår av AMS resultatredovisning gav verksamheten med arbetslivstjänster budgetåret 1993/94 ett överskott på drygt 7 miljoner kronor. Tillsammans med tidigare överskott uppgick det totala överskottet till 14,8 20 av verksamhetens omsättning. Enligt kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) får det ackumulerade överskottet vid myndigheter med uppdragsmodell uppgå till högst 10 24 av verksamhetens omsättning under räkenskapsåret. Regeringen kommer i särskild ordning att ta ställning till en framställning av AMS om att få behålla hela överskottet.
Siffrorna avseende debiteringsgraden är osäkra då beräkningsunderlaget skiljer sig väsentligt mellan länen. Länen skiljer sig dessutom när det gäller att uppnå balans mellan kostnader och intäkter. AMS menar att det först under budgetåret 1994/95 kan finnas tillförlitliga jämförbara redovisningar av verksamheten.
RRV konstaterar i sin revision av AMS årsredovisning att en förbättring skett jämfört med föregående budgetår. RRV:s uppfattning är att det vore värdefullt om redovisningen av uppdragen utformas så att volymer och styckkostnader anges. Kvalitetsredovisningen bör även utvecklas till att gälla prestationerna. :
Slutsatser Regeringen delar RRV:s uppfattning när det gäller redovisningens in- Bilaga 11 nehåll. Vidare bör AMS anpassa prissättningen så att ett eventuellt överskott inte överstiger 10 20 av omsättningen. Arbetslivstjänsters nuvarande inriktning bör ligga fast.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1993/94 Utgift 6 257 135 866 Reservation 779 211 183 1994/95 Anslag 7 123 169 000 1995/96 Förslag 10 808 081 000
varav 7205 387 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) samt utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (Ami).
1 AMS Verksamhetsmål för lönebidrag och OSA AMS har som ett verksamhetsmål att för de medel som tilldelats under ifrågavarande anslag ska minst 51 000 personer i genomsnitt per månad ges lämplig sysselsättning.
Genomsnittligt antal personer med lönebidrag och OSA
| 1992/93 | 1993/94 | |
| Lönebidrag | 42 600 | 43 400 |
| OSA | 5 800 | 5 300 |
| Summa | 48 400 | 48 700 |
sysselsättning till i genomsnitt 51 000 personer per månad. En orsak har Bilaga 11 varit att kommunerna haft en ansträngd ekonomisk situation vilket minskat deras möjlighet att utnyttja åtgärden OSA. AMS menar att även om
målet inte har uppnåtts för hela budgetåret har antalet beslut om nya lönebidrag successivt ökat till den angivna nivån under budgetåret
1993/94.
Anställning med lönebidrag
AMS har i sin årsredovisning redogjort för hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos allmännyttiga organisationer och andra arbetsgivare.
Genomsnittliga bidragsnivåer för kvarstående i flexibelt lönebidrag
| 7/1-92 | 30/6-93 | 30/6-94 | |
| Arbets- | Antal Bidrags- = Antal Bidrags- Antal Bidrags- | ||
| givare | nivå 20 | nivå 20 | nivå 240 |
| Statliga | 1190 95,5 1 546 93,4 4175 93,5 | ||
| Motsv. inst. 76 92,8 | 76 92,3 | 316 92,4 | |
| Förskassa | 114 96,9 | 172 94,8 | 292 97,5 |
Allm.nytt. 3 204 84,6 5 966 84,5 15 433 86,5 Kommuner 1 875 44,6 3 149 = 46,6 5 734 50,6
| Landsting | 770 49,6 1108 39,0 1875 41,5 | |
| Affärsverk | 44 — 48,1 | 66 <:48,5 88 59,8 |
| Företag | 4 703 60,1 8515 61,4 = 14496 6472 | |
| Övriga | 120 66,2 | 164 74,7 1594 65,8 |
Summa 12 096 66,8 20 762 67,4 44 003 = 72,5
Av AMS årsredovisning framgår att antalet personer som börjat ett arbete med lönebidrag har ökat markant under hela lågkonjunkturen, från 401 personer per månad i genomsnitt under budgetåret 1988/89 till 1 148 i genomsnitt per månad under våren 1994. Under budgetåret 1993/94 har sammantaget beslutats om 12 700 nya lönebidrag. Under innevarande budgetår har 1 058 personer i genomsnitt per månad fått anställning med lönebidrag. Utvecklingen har varit att beslutsperioderna blivit kortare.
AMS har vidare lämnat en redovisning av kostnaderna för åtgärderna lönebidrag och OSA. Utgifterna framgår av tabellen nedan.
Utgifter budgetåret 1991/92 — 1993/94 för lönebidrag och OSA
Bilaga 11
1991/92 1992/93 1993/94
Lönebidrag —- kostnad mkr 5 241 4 962 5 069 — antal syssels. i åtgärden snitt/mån 43 590 42 518 43 400 — kr per månad 10 200 9 700 10 300 OSA —- kostnad mkr 530 607 540
— antal syssels. |
i åtgärden snitt/mån 5 531 5 725 5 300 —- kr per månad 6 300 8 800 9 800
Unga handikappade AMS riktlinjer för verksamhetsplaneringen för budgetåret 1993/94 anger att länens insatser för unga handikappade ska fortsätta i samma omfattning som tidigare. Insatserna har avsett dels ungdomar med sjukbidrag eller förtidspension födda 1963 eller senare, dels de särskilda insatser som ges till skolungdomar med handikapp i samverkan med skolan.
Budgetåret 1993/94 var 2 379 ungdomar ur den förstnämnda målgruppen aktuella vid arbetsförmedlingen eller Ami. Det är en ökning med 362 personer jämfört med föregående budgetår. AMS redovisar vidare att 1 225 ungdomar (51,5 20) gick vidare till aktiva åtgärder, främst ungdomspraktik, lönebidrag eller utbildning. 17 ungdomar fick ett arbete utan lönestöd efter insatserna. Därutöver fick 2 164 skolungdomar med handikapp ta del av väglednings- och planeringsinsatser vid arbetsförmedlingen/A mi.
AMS anslagsframställning för budgetåret 1995/96 AMS föreslår ett nytt arbetsgivarstöd i syfte att förenkla regelverket avseende rekryteringsstöd, beredskapsarbete, lönebidrag och OSA. Beräkningsunderlaget ska vara utgående lön. Bidragsgrundande lön bör inte överstiga 14 300 kronor. Bidraget ska fastställas i kronor och ska enligt AMS förslag utgöra högst 150 26 av den bidragsgrundande lönesumman när det gäller lönebidrag och OSA.
Otraditionella medel AMS föreslår i anslagsframställningen att begreppet otraditionella in- Bilaga 11 satser ändras så att möjlighet ges till en friare användning av åtgärdsmedlen. AMS föreslår vidare att ramen för otraditionella insatser inom anslaget ska höjas till 60 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (12 mån) eller 90 miljoner kronor (18 mån).
Särskilt anvisad sysselsättning för flyktingar och invandrare AMS föreslår vidare att invandrare och flyktingar som vistats länge i landet och riskerar långtidsarbetslöshet ska kunna få skyddat arbete med ett bidrag på upp till 100 24 av lönekostnaden enligt förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. En förutsättning för att få bidraget ska vara att den anvisade tillåts genomgå utbildning på arbetstid.
Anställning med lönebidrag AMS redovisar i sin anslagsframställning att samtliga länsarbetsnämnder bedömer att tillgängliga medel kan utnyttjas i högre utsträckning under 1994/95 och att nämndernas planering bygger på ett anslagsutnyttjande på ca 98-99 0.
AMS föreslår en fortsättning av dels försöksverksamheten med särskilda stödpersoner åt handikappade som påbörjades budgetåret 1993/94 samt en förlängning av möjligheten att bevilja lönebidrag för arbetshandikappade som löper risk att slås ut från arbetslivet. AMS anser att verksamheterna bör förlängas t.o.m budgetåret 1997.
Utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami AMS förutspår en kapacitetshöjning avseende yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser för budgetåret 1995/96. Styrelsen bedömer att detta sannolikt medför att volymen av utbetalda utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami ökar.
2 Regeringens överväganden
Bilaga 11 Sammanfattning
Resurser
Reservationsanslag 1995/96 10 808 081 000 kr
Resultatbedömning
AMV har inte uppnått verksamhetsmålet att för de medel som tilldelas
under ifrågavarande anslag minst 51 000 personer 1 genomsnitt per
månad ska ges lämplig sysselsättning. Det genomsnittliga antalet perso-
ner i OSA har minskat under budgetåret.
Anställning med lönebidrag m.m.
Antalet nya beslut om lönebidrag har fortsatt att öka under budgetåret 1993/94. Beslutsperioderna har tenderat att bli kortare. Enligt AMS års-
redovisning var i genomsnitt 43 400 per månad aktuella i åtgärden vilket är en ökning med 882 personer jämfört med föregående budgetår. Den genomsnittliga kostnaden per sysselsättningsmånad har samtidigt ökat mellan budgetåret 1992/93 och 1993/94.
I redovisningen för hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos olika arbetsgivarkategorier framgår att det skett en ökning av bidragsnivåerna hos flera arbetsgivarkategorier.
AMS har redovisat en stickprovsundersökning av andelen övergångar från en anställning med lönebidrag till anställning utan bidrag. Undersökningen visar att en procent fick arbete utan bidrag under en sexmånadersperiod vilket innebär en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med året innan. Totala andelen övergångar är dock fortfarande mycket lågt med hänsyn till antalet personer i åtgärden.
RRV konstaterar i sin granskning att det finns betydande reservationer på anslagen under tionde huvudtiteln. AMS har inte angett i sin årsredo-
visning hur stor del av reservationerna som är intecknade genom beslut.
Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami
Av AMS redovisning framgår att antalet sökande som var inskrivna vid Ami med utbildningsbidrag var i genomsnitt per månad 6 500 personer
under budgetåret 1993/94 vilket är en minskning med ca 1 300 personer
jämfört med föregående budgetår. Regeringen konstaterar att detta delvis
kan vara förklaringen till att utbetalningarna av utbildningsbidrag under Prop. 1994/95:100 första hälften av budgetåret successivt har sjunkit för att vid årsskiftet — Bilaga 11 1993-1994 ligga ca 30 Yo lägre än motsvarande tidpunkt ett år tidigare. Minskningen ska sättas i relation till att anslagsförbrukningen under
budgetåret 1992/93 översteg anvisade medel med ca 270 miljoner kro-
nor.
Slutsatser Regeringen konstaterar att AMS resultatredovisning visar att verksam-
heten bedrivits på ett sådant sätt att målen kunnat uppnås när det gäller de totala insatserna för arbetshandikappade. Trots det dåliga arbetsmarknadsläget har myndigheten lyckats med fler arbetsplaceringar av arbetshandikappade. Detta är mycket tillfredsställande.
AMS bör nu inrikta sig på att bryta utvecklingen av de ökande ge-
nomsnittskostnaderna för åtgärderna lönebidrag och OSA. Pågående
försöksverksamhet som innebär att bidragsbeloppen har fastställs i krontalsbelopp bör underlätta kostnadsuppföljningen. AMS bör vidare verka för att fler personer med arbetshandikapp hänvisas till andra arbetsgivare än statliga myndigheter eller allmännyttiga organisationer. I stället bör placeringar i första hand ske där större möjligheter finns för den arbetshandikappade personen att kunna övergå till icke subventionerat eller
lägre subventionerat arbete. AMS redovisning av antalet övergångar från lönebidrag till icke-subventionerade arbeten visar att ökningen inte har varit av någon större omfattning. Det finns anledning att bevaka utvecklingen i takt med att arbetsmarknadsläget förbättras. Verksamheten
för unga handikappade ska fortsätta i minst oförändrad omfattning.
Regeringens förslag för budgetåret 1995/96
Som regeringen redovisat i det föregående är regeringen inte beredd att tillstyrka AMS förslag om ett arbetsgivarstöd och en ändrad benämning på och inriktning av de s.k. otraditionella insatserna. Regeringen vill understryka att beräkningsunderlaget för lönebidrag och statsbidrag till OSA inte ska inkludera semesterersättningar om inte sådan ersättning faktiskt har utbetalats under bidragsperioden. Flertalet av de berörda arbetstagarna har tillsvidareanställning och uppbär lön under sin semes-
terledighet. Reglering av semesterersättning sker när anställningen upp-
hör.
Regeringen är inte heller beredd att tillstyrka AMS förslag om att flyktingar och invandrare ska kunna anvisas skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Insatser för dessa sökande får istället göras inom ra-
men för övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen anser det angeläget att de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade förbehålls
dessa sökande. Åtgärden OSA är dessutom i hög grad en åtgärd för svårt
funktionshindrade personer. Regeringen delar AMS uppfattning att för- Bilaga 11
söken med stödpersoner resp. lönebidrag i vissa fall för redan anställda bör förlängas, tills vidare t.o.m. budgetåret 1995/96.
Stöd vid utbildning och rehabilitering
Regeringen har i det föregående (anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Besparingar inom utbildningsbidragen) föreslagit ett slopande av utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning och inskrivna sökande vid Ami. Som framgått avser det särskilda bidraget bl.a. olika former av stöd till personer med funktions-
hinder. Det gäller exempelvis kostnader för logi, tal- och punktskrifts-
böcker och tekniska studiehjälpmedel, som behövs för att kursdeltagaren ska kunna ta del av utbildningen eller rehabiliteringen samt merkostnader för läromedel åt personer med funktionshinder, som inte betalas av kursanordnaden eller sjukvårdshuvudmannen. Också vissa reskostnader betalas av det särskilda bidraget.
Regeringen finner det angeläget att personer med funktionshinder
även i fortsättningen kan få sådant särskilt stöd som de behöver för att
kunna delta i en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkesinriktad rehabi-
litering. När det gäller dessa sökande bör därför kostnader för boendet, tekniska hjälpmedel, teckenspråkstolk, elevassistent och liknande mer-
kostnader, som förorsakas av ett funktionshinder hos deltagare, beaktas
vid upphandling av arbetsmarknadsutbildningen. Kostnader för den del
som avser det handikappanpassade boendet i samband med inskrivning
vid Ami betalas dock från anslaget B 3. Yrkesinriktad rehablitering.
Vid utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet får de här angivna anpassningsåtgärderna betalas av utbildningsanordnaren eller förekommande fall tillhandahållas genom det stöd som lämnas till funktionshindrade studerande genom Nämnden för vårdartjänst. Regeringen
erinrar i sammanhanget om att många, som fått hjälpmedel utprovade
genom Ami, har möjlighet att använda dem i en utbildning eller ett arbete som följt på en Ami-utredning.
Personer med funktionshinder har ofta svårare än andra att på hemorten eller inom pendlingsavstånd finna utbildning eller rehabilitering som svarar mot deras behov och förutsättningar. De förändringar som föreslås beträffande utbildningsbidraget får inte innebära en minskad tillgänglighet till utbildning eller rehabilitering för funktionshindrade. Regeringen förordar därför att bidrag enligt förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. även ska kunna lämnas till funktionshindrade personers reskostnader vid arbetsmarknadsutbildning eller yr-
kesinriktad rehabilitering. Det bör gälla kostnader för resor mellan den
ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbildningens början och slut
samt vid längre studieuppehåll för deltagaren och, om så erfordras, för
en ledsagare. Vidare bör bidrag kunna ges till dagliga resor mellan bo- Prop. 1994/95:100 staden och utbildningsorten till den del kostnaden överstiger 300 kronor Bilaga 11
per månad eller för pendlingsresor.
Det särskilda bidraget kan i dag betala tal- och punktskriftsböcker,
som synskadade behöver i sin utbildning, om de inte tillhandahålls av utbildningsanordnaren. Om utbildningen är motiverad av arbetsmarknadsskäl bör kostnaden för sådan kurslitteratur fortsättningsvis kunna
betalas av bidraget till arbetshjälpmedel. Det får ankommma på regeringen att lämna närmare förskrifter om
dessa stöd till funktionshindrade vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.
Omfördelning av medel till vissa kulturinstitutioner
AMS har den 27 maj 1994 slutligt redovisat den omfördelning av lönebidragsmedel till vissa kulturinstitutioner, som genomförts till följd av
riksdagens beslut härom (prop. 1992/93:100), bil. 11, bet. 1992/93:AU 12, rskr 1992/93:203). Syftet med omfördelningen var att kulturinstitu-
tioner med en stor andel anställda med lönebidrag skulle ges förutsätt-
ningar att anpassa sig till de nya regler om ett flexibelt lönebidrag, som gäller sedan den 1 juli 1991.
Av de 50 miljoner kronor som tilldelats kulturinstitutionerna har 33 miljoner kronor eller 66,5 20 använts till en sänkning av bidragsnivåerna för anställda med lönebidrag eller till nya lönebidragsanställningar. Skillnaden mellan tilldelade medel och utnyttjade varierar mellan institutio-
nerna.
Regeringen bedömer att det finns anledning att under våren följa upp hur de omfördelade medlen utnyttjats under budgetåret 1994/95. Medel som inte kan utnyttjas av en institution bör kunna fördelas om till andra
som har större behov av dem. Det kan exempelvis gälla sådana institu-
tioner, som var mycket nära att uppfylla de kriterier som gällde för att få del av dessa medel, men som blev helt utan. Det är bl.a. angeläget att pengarna används så att de ger fler trygga och bra arbetstillfällen åt personer med funktionshinder. Regeringen avser att i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 närmare ange hur dessa medel ska fördelas.
Medelsberäkning
Regeringen har beslutat om besparingar i syfte att minska statens utgifter
samt effektivisera verksamheten. Inte heller de åtgärder som avser ar-
betshandikappade sökande kan undantas från besparingskraven. Regeringen föreslår att reglerna för anställning med lönebidrag bör ändras, så
att det mer tydligt framgår att högsta bidragsnivåerna ska förbehållas personer med svåra funktionshinder. Detta bör gälla för arbetslösa som
är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service Prop. 1994/95:100 till vissa funktionshindrade, för arbetslösa som på grund av långvarig Bilaga 11
och svår psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta från det under längre tid samt för arbetslösa med mer än ett svårare funktionshinder.
Regeringen föreslår att lönebidrag för sökande som inte tillhör de nyss nämnda grupperna funktionshindrade fr.o.m. budgetåret 1995/96 får lämnas med högst 90 "4 och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80 20 av
lönekostnaden för den anställde. Helårseffekten när förslaget har genom-
förts fullt ut år 1997 beräknas innebära en besparing på 400 miljoner
kronor. Budgetåret 1995/96 beräknas kostnadsminskningen uppgå till 60
miljoner kronor (18 månader) eller 40 miljoner kronor (12 månader).
Regeringen föreslår vidare i enlighet med vad som tidigare föreslagits
om arbetsmarknadsutbildning att utbildningsbidraget till inskrivna vid Ami, som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa, sänks. Dagpenningen föreslås utgå med 245 kr per dag i stället för 338 "kr. Sänkningen av utbildningsbidraget beräknas innebära en nettobespa-
ring på 57 miljoner kronor (12 mån) eller en bruttobesparing på 96
miljoner kronor (12 mån).
Till utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami beräknas 1 069 233 000 kronor vilket bör medge en volym på 555 000 deltagarveckor budgetåret
1995796.
Sammantaget beräknas anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade uppgå till 10 808 081 000 kr för budgetåret 1995/96.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081 000 kr.
B 6. Bidrag till Samhall Aktiebolag
1993/94 Utgift 4 804 000 000 1994/95 Anslag 4 900 297 000 1995/96 Förslag 7 074 628 000
varav 4 716 419 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för täckande av merkostnaderna i verksamheten med skyddat arbete m.m. samt till företagsgrup- Bilaga 11 pens fastighetsförvaltning.
Samhall AB har som uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet, som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns.
I Samhall Aktiebolag
Resultatredovisning Inom Samhall-koncernen var 28 499 arbetshandikappade personer anställda den 30 juni 1994, vilket är ett knappt hundratal fler än ett år
tidigare. För att behålla antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade på
en oförändrad nivå har sysselsättningsvolymen ökats med 1,5 miljoner
arbetstimmar i förhållande till den minsta volym på 31,9 miljoner timmar, som statsmakterna kräver av koncernen. Att en så pass stor ökning behövts beror på att frånvaron har fortsatt att minska, från 18,9 24 år
1993 till 16,7 24 år 1994. Den ökade timvolymen har också gett möjlig-
het till ökad rekrytering. Första halvåret 1994 anställdes ca 2 000 personer, vilket är 1 000 fler än motsvarande period år 1993.
Rekryteringen från prioriterade grupper uppgick 1993/94 till 1 163 personer eller 46 24 av nyrekryteringen. De målgrupper som särskilt prioriterats är utvecklingsstörda, psykiskt störda samt flerhandikappade enligt en med AMS överenskommen definition.
Under 1993/94 har 1 203 anställda eller 4,2 24 av de arbetshandikap-
pade arbetstagarna lämnat Samhall för att övergå till den reguljära arbetsmarknaden. Trots arbetsmarknadsläget har således en kraftig ökning kunnat ske jämfört med 1992/93, då resultatet blev 781 personer. Nu skapas årligen ca 1 000 — 1 200 nya arbetstillfällen inom service-
och tjänstesektorn. Samhall eftersträvar vidare att bl.a. etablera fler inbyggda verksamheter, entreprenader och butiker.
Uppnådda resultat 1993/94 framgår av nedanstående tabell, som även visar planering för 1995/96 och 1996.
Samhallkoncernen resultat/mål : : Bilaga 11
Nyckeltal 1979/80 1993/94 1995/96 1996
12 mån. kalen-
derår
utfall utfall af mål Arbetshandik. 20 900 28 499 29 500 29 800 anställda
Arbetade 22,8 32,6 34,4 34,7
timmar (milj.)
| Prioriterad rekr. | 46 "0 | 40 = | 40 20 | |
| Direktanställda | 5 450 | 3 546 < 3 600 < 3 600 | ||
| Antal arbetsställen | 370 | ca 800 | ca 850 | ca 900 |
| Övergångar antal | 300 | 1 203 | 900 - 1 800 | 900 - 1 800 |
| Övergångar (20) | 1,4 | 4,2 | 3-6 | 3-6 |
| Fakturering (mkr) | 893 | 3 560 | 3 800 | 3 950 |
Resultat efter
finansnetto (mkr) 157 254 185 75
Planeringen för verksamhetsåret 1993/94 utgick från en sysselsättningsvolym om 31,9 miljoner arbetstimmar. Vidare förutsattes att stora struktureringar och effektivitetsförbättringar måste genomföras för att svara
mot ägarens krav på resultatförbättringar. För 1993/94 har därför resultatet belastats med engångskostnader för företagsfusioner, avveckling av regionala huvudkontor, nedskrivning av fastighetsvärden, nedskrivning av värdet på maskiner och inventarier och andra nödvändiga struktureringar. Antalet direktanställda har fortsatt att
minska. Vid Samhalls bildande år 1979 utgjorde andelen arbetshandikappade av de anställda 76 26. Andelen har nu ökat till 89 240. Det har varit en strävan för Samhall att arbetshandikappade ska kunna utföra allt mer även av service och administrativa uppgifter.
Samhall erbjuder i hela landet konsulttjänster inom arbetslivsinriktad Prop. 1994/95:100 rehabilitering, arbetsorganisations- och arbetsmiljöutveckling åt arbets- = Bilaga 11 givare och försäkringskassor. Affärsområdet Samhall Rehabtjänster är ännu ojämnt etablerat inom dotterbolagen. Den samlade faktureringen uppgick 1993/94 till 51 miljoner kronor, vilket är en ökning med 73 20 jämfört med året innan.
Förslag för 1995/96 För det 18 månader långa budgetåret 1995/96 begär Samhall en ersättning på 7 150 miljoner kronor, varav 4 875 miljoner kronor avser de första tolv månaderna. För budgetåret 1994/95 beräknas lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna uppgå till 4 150 milj. kr. för de första tolv månaderna och 6 500 miljoner kr. för 18-månadersperioden. Effektiviseringar inom koncernen innebär lägre kostnader för direktanställd personal och omkostnader. I övrigt bedömer Samhall att materialkostnaderna kommer att öka till följd av den svaga kronan samt att konjunkturuppgången kan medföra att leverantörerna tar ut högre priser. Långsiktigt behöver koncernen ha ett resultat efter finansnetto kring 175 - 250 miljoner kronor bl.a. för att möjliggöra återinvesteringar.
8 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga I1
Beräknad resultaträkning för budgetåren 1994/95 och 1995/96 (miljoner kronor). Bilaga 11
| Resultat- | 1994/95 | 19957/96 | 1995/96 |
| räkning | prognos | 12 månader | 18 månader |
| Fakturering | 3 600 | 3 800 | 5 800 |
| Merkostnads- | 4 900 | 4 875 | 7 150 |
ersättning Omperiodis. 130 ersättning Summa 8 630 8 675 12 950 rörelseintäkter
Löner arbetshan- - 4150 - 4 350 - 6 500 dik.
Övr. kostn. - 4 100 - 4 030 - 6 130
Summa rörelse- - 8250 - 8 380 - 12 630 kostnader
Resultat före av- 380 295 320 skrivn. Avskrivn. - 250 - 240 - 350
Resultat efter 130 55 - 30 avskrivn. Finansnetto 100 130 190
Resultat efter 230 185 160 finansnetto
Samhalls lokaltillgångar i 251 egna fastigheter uppgick den 30 juni 1994 Bilaga 1
till 896 000 kvm, varav 183 000 förråds-/lagerlokaler. Därutöver förhyrs drygt 200 fastigheter om ca 350 000 kvm. För budgetåret 1995/96 (18 månader) beräknas avskrivningarna på egna fastigheter till 360 miljoner kronor och hyror, räntor samt övriga kostnader till 360 miljoner. kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå till 25 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 695 milj. kr. Kostnader och intäkter för fastighetsförvaltningen ingår i beräkningen av merkostnadsersättningen för 1995/96.
2 Regeringens överväganden Resultatbedömning De krav som ställs på Samhall-koncernen är
— en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade anställda
på 31,9 miljoner arbetstimmar,
— minst 40 4 av rekryteringen ska ske från de s.k. prioriterade grup-
perna, dvs utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,
- andelen arbetshandikappade anställda som övergår till arbete på
den reguljära arbetsmarknaden ska uppgå till minst 3 24 under
budgetåret,
—- ökad kostnadseffektivitet.
Av Samhalls resultatredovisning framgår att företagsgruppen väl kunnat uppfylla de uppställda kraven. Trots det svåra arbetsmarknadsläget har drygt 4 24 av de arbetshandikappade anställda kunnat gå över till arbete utanför Samhall. Det ekonomiska utfallet blev efter planenliga avskrivningar och finansnetto 254 miljoner kronor för koncernens verksamhetsperiod 1993/94.
Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast genom riksdagens behandling (bet. 1991/92:AU16, rskr 249) av prop. 1991/92:91 om omvandling av Samhall till aktiebolag m.m. samt 1993 och 1994 års budgetpropositioner (bet. 1992/93:AU12, rskr 1992/93:203 resp. bet. 1993/94:AU12, rskr 1993/94:190)) bör gälla även för budgetåret 1995/96. Resultatkraven bör dock anpassas till att budgetåret 1995/96 är 18 månader långt. Samhall ska således erbjuda minst 47,85 miljoner arbetstimmar och andelen anställda som övergår till arbete utanför Samhall ska uppgå till minst 4,5 240 under perioden eller 3 2440 på årsbasis. Minst 40 20 av nyrekryteringen under budgetåret ska avse de s.k. prioriterade grupperna.
Samhalls koncernbokslut för tiden januari — augusti 1994 visar att den Bilaga 11
positiva utvecklingen av antalet övergångar till den reguljära arbets-
marknaden har fortsatt. 926 personer lämnade anställningen hos Samhall
för annat arbete. Detta är 43 24 mer än motsvarande period året innan. Att så många är beredda att ta steget över till den reguljära arbetsmark-
naden kan till stor del bero på att dessa anställda alltid erbjuds möjlig-
heten att komma tillbaka till Samhall, om försöket inte faller väl ut.
Regeringen anser dock att det finns skäl att se närmare på hur varaktiga
dessa övergångar är, d.v.s hur många som efter en period av förslagsvis tolv månader finns kvar i det nya arbetet eller beslutat återgå till anställningen hos Samhall. Regeringen avser därför att begära att Samhall
särskilt redovisar detta. Regeringen bedömer att företagsgruppen genom ökad effektivitet och
ett bättre resursutnyttjande ska kunna ytterligare minska behovet av stat-
lig ersättning. Riksdagens ovan nämnda beslut om Samhalls verksamhet innebär att Samhall under tidsperioden 1992/93 — 1996/97 ska minska behovet av bidrag från staten, så att ersättningen — exklusive bidraget till fastighets-
fonden — högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade
anställda. Sedan Samhall bolagiserades den 1 juli 1992 har företagsgrup-
pen genomfört omfattande strukturförändringar både vad gäller organisationen och verksamheternas innehåll. Samhall har också kunnat uppvisa goda ekonomiska resultat de senaste åren, trots successivt sjunkande
bidrag från staten. Företagsgruppen har nu god orderingång och gynnas av en uppåtgående konjunktur. Arbetet med att förbättra effektiviteten i verksamheten fortsätter, bl.a. genom att den mest kostnadskrävande och
olönsamma produktionen ersätts med tjänsteverksamhet som är lämplig som sysselsättning för arbetshandikappade. Enligt den tidigare planeringen ska bidraget till Samhall minska med 187,5 miljoner kronor för det 18 månader långa budgetåret 1995/96. Regeringen har nu i beräkningen av bidraget till Samhall AB förutsatt en resultatförbättring budgetåret 1995/96 på ytterligare 300 miljoner kronor (18 mån). För budgetåret 1997 beräknas en ytterligare resultatförbättring på 122,5 miljoner kronor, inklusive den neddragning på 62,5 miljoner kronor för 1997, som plane-
rades i samband med bolagiseringen. Med en ytterligare kostnadsminskning budgetåret 1998 om 100 miljoner kronor uppgår den totala besparingen till 360 miljoner kronor, utöver de tidigare beslutade besparingar-
na. Vidare bör utbetalningen av merkostnadsersättningen till Samhall AB senareläggas till den 25:e varje månad.
Regeringen understryker att effektivitetskraven på Samhall- företagen
inte handlar om ökade krav på de arbetshandikappade anställda. En enig
riksdag ställde inför Samhalls ombildning till aktiebolag ökade krav på
att rekryteringen till företagsgruppen till en betydande del ska avse grupper med svåra funktionshinder. Kravet på effektivitetsförbättringar
handlar i stället om en effektivare affärsverksamhet och minskade kost- Prop. 1994/95:100 nader för administration m.m. Som framgått i det föregående planerar Bilaga 11 Samhall för en sådan utveckling.
Statsmakternas resultatkrav och övriga villkor vad avser Samhalls verksamhet bör regleras i ett särskilt avtal, som ersätter föreskrifter i regleringsbrev.
Medelsberäkning För budgetåret 1995/96 beräknas till Bidrag till Samhall Aktiebolag 7 074 628 000 kronor.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget
Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar,
2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.
B 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
| 1992/93 Utfall | 1 000 |
| 1993/94 Anvisat | 1 000 |
| 1994/95 Förslag | 1 000 |
Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband med ombildningen av stiftelseor ganisationen Samhall till aktiebolag, dels av vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad företagsbeskattning.
1 Samhall Aktiebolag Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter ska bibehållas även budgetåret 1995/96, eftersom viss skattebelastning som anslaget avser att betala kan kvarstå från tidigare budgetår.
Bilaga 11 Frågan om Samhall kommer att påföras ytterligare beskattning som följd av bolagiseringen år 1992 är ännu inte slutligt prövad. Om så sker kommer utgiften sannolikt att belasta budgetåret 1995/96. Regeringen förordar därför att ett anslag för ändamålet tas upp även för budgetåret 1995796.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budge-
tåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 8. Institutet för arbetslivsforskning
För innevarande budgetår har ett ramanslag på 34 512 000 kr. anvisats för Institutet för Arbetslivsforskning.
I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 51 760 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1 avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Institutet för arbetslivsforskning för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 51 760 000 kr.
B 9. Arbetsdomstolen
1993/94 Utgift 14 773 000 1994/95 Anslag 14 903 000 1995/96 Förslag 22 399 000
varav 14 933 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Arbetsdomstolen (AD) prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen.
De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt Prop. 1994/95:100 samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbets- Bilaga 11 tvister som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning.
I Arbetsdomstolen
Resultatredovisning
Arbetsdomstolen har som ett verksamhetsmål att begränsa handläggningstiderna. I följande tabell redovisas de genomsnittliga handläggningstiderna för inkomna mål.
Genomsnittlig handläggningstid för inkomna mål kalenderåren 1992-1993 samt första halvåret, 1994
Handläggningstid 1992 1993 1994
-för det totala antalet avgjorda mål: A-mål 6,7 mån 7,7 mån 7,3 mån B-mål 6.0 mån 6,5 mån 6,3 mån
-för mål som avgjorts genom dom eller särskilt beslut:
A-mål 9,8 mån — 10,7 mån = 11,4 mån
B-mål 11,8 mån 10,6 mån 9,4 mån
I årsredovisningen framgår att den genomsnittliga handläggningstiden för det totala antalet avgjorda mål under kalenderåren 1992 — 1993 och första halvåret 1994 är i det närmaste oförändrad och ligger på ca sju månader för A-mål och ca sex månader för B-mål. När det gäller handläggningstider för mål som avgjorts genom dom eller särskilt uppsatta beslut och under samma period som ovan har den genomsnittliga handläggningstiden ökat en månad för A-mål samt minskat med tre månader när det gäller B-mål.
Arbetsdomstolen har vidare redovisat sina prestationer i form av antalet inkomna mål samt belyst produktivitetsutvecklingen.
I
| 1991/92 | 1992/93 1993/94 | ||
| Antal inkomna mål | 499 | 565 | 500 |
| Antal avgjorda mål | 400 | 572 | 552 |
| Antal inneliggande mål | 314 | 307 | 255 |
vid budgetårets slut
Kostnad per avgjort mål 30,8 25,4 26,8 i fasta priser (tkr)
Avgjorda mål per 22,0 23,9 21,6 årsarbetskraft i genomsnitt
Av tabellen framgår att ökningen av antalet inkomna mål mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93 uppgick till ca 13 26. Budgetåret dessförinnan kännetecknades av en ännu kraftigare måltillströmning. Antalet inkomna mål har dock under budgetåret 1993/94 upphört att öka. Sammanlagt under perioden kom det in totalt 500 mål vilket är 11 940 färre än budgetåret 1992/93. Antalet avgjorda mål har ökat från budgetåret 1991/92 till 1992/93 för att budgetåret därefter minska något. Antal inneliggande mål vid budgetårets slut, dvs. målbalansen, har kontinuerligt fortsatt att minska och balansen under budgetåret 1993/94 uppgår till 255 mål. Styckkostnaden som redovisats som kvoten mellan antalet avgjorda mål och den totala kostnaden för domstolen har sjunkit under den redovisade perioden för att åter öka något under «budgetåret 1993/94. Arbetsdomstolen har också redovisat arbetsproduktiviteten i verksamheten genom att beräkna kvoten mellan antalet avgjorda mål och utnyttjad arbetskraft. Antalet avgjorda mål per årsarbetskraft för budgetåret 1993/94 är 21,6 vilket är en minskning jämfört med de två närmast föregående budgetåren. Detta effektivitetsmått bör enligt domstolen användas med viss försiktighet då små variationer kan få stor genomslagskraft vid beräkningarna.
2 Regeringens överväganden Bilaga 11
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95-1996/97 bör ligga fast.
Resurser
Ramanslag 1995/96 22 399 000 kr
Resultatbedömning
Arbetsdomstolen har inte uppnått verksamhetsmålet att minska handläggningstiderna för de mål som förs till domstolen. Domstolen menar att det finns ett begränsat utrymme att påverka målens handläggningstider då arbetet i stor utsträckning styrs av processuella regler. För planeringsperioden 1994/95-1996/97 har också regeringen ändrat verksamhetsmålet och föreskrivit att domstolen bör eftersträva att under treårsperioden uppnå en målbalans på 150-200 mål per år.
Slutsatser Av de redovisade resultaten framgår att domstolen haft svårigheter att uppnå verksamhetsmålet. Det är dock regeringens uppfattning att domstolen bör ha förutsättningar till att begränsa handläggningstiderna. Arbetet med att begränsa handläggningstiderna bör därför fortsätta. De övergripande målen ska ligga fast även för budgetåret 1995/96 och verksamhetsmålet med angiven målbalans kvarstår.
Medelsberäkning Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 671 000 kr (18 mån). Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 3 20. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 745 000 kr (12 mån) eller 5 24.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 11
1.godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder avseende Arbetsdomstolen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, 2. till Arbetsdomstolen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 22 399 000 kr.
B 10. Statens förlikningsmannaexpedition
1993/94 Utgift 1673 000 1994/95 Anslag 1 657 000 1995/96 Förslag 2 561 000
varav 1 707 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Statens förlikningsmannaexpedition är en central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen (1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition.
1 Statens förlikningsmannaexpedition
Förlikningsmannaexpeditionen föreslår att inriktningen av verksamheten ska ligga fast. Under budgetåret har 28 centrala arbetstvister anmälts till expeditionen där åtta olika medlare varit inkopplade vid flera tillfällen.
Stora svårigheter föreligger när det gäller att förutse behovet av medlingsinsatser på central nivå med följd att medelsbehovet alltid är osäkert. Nästan samtliga kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden kommer att löpa ut den 31 mars 1995. Expeditionen förutspår att det sannolikt kommer erfodras stora medlingsinsatser under budgetåret 1995/96.
För budgetåret 1995/96 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på 2 824 000 kr.
2 Regeringens överväganden Ett stort antal kollektivavtal löper ut den 31 mars 1995. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma omfattningen av antalet arbetskonflikter under det kommande budgetåret bör medel anvisas i oförändrad omfattning. Förlikningsmannaexpeditionen har inte ålagts något besparingskrav vad
gäller statlig konsumtion med hänsyn till verksamhetens ringa omfatt- Prop. 1994/95:100 ning. Bilaga 11
Anslaget för budgetåret 1995/96 bör föras upp med 2 561 000 kr.
3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 561 000 kr.
B 11. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
| 1993/94 Utgift | 46 951 |
| 1994/95 Anslag | 55 000 |
| 1995/96 Förslag | 83 000 |
| varav | 55 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996 |
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. För nämnden gäller förordningen (1988:1140) med instruktion för Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.
Nämnden består av ordföranden, sex ledamöter och en sekreterare som erhåller fast arvode. I övrigt finns inte någon personal. Nämnden har av regeringen fått dispens från kravet att lämna resultatredovisning för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Nämnden har hållit två sammanträden under budgetåret. Anslaget för budgetåret 1995/96 bör tas upp med 83 000 kr. Särskilda besparingskrav har inte ålagts nämnden.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret
19957/96 anvisar ett förslagsanslag på 83 000 kr.
B 12. Internationella avgifter
1993/94 Utgift 20 360 782 1994/95 Anslag 16 130 000 1995/96 Förslag 24 195 000
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksam- Prop. 1994/95:100 het. Bilaga 1
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Internationella avgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett för-
slagsanslag på 24 195 000 kr.
B 13. Arbetsmiljöfonden
Nytt anslag Från anslaget betalas bidrag till forskning och utveckling m.m. från arbetsmiljöfonden samt administration av bidragsgivningen.
I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 791 145 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetsmiljöfonden
för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 791 145 000 kr.
C. Regional utveckling Bilaga 11
Regionalpolitiken ska styras av tre övergripande mål; tillväxt, rättvisa och valfrihet. Den ska främja tillväxt genom att ta vara på befintliga resurser och bygga vidare på naturliga förutsättningar för produktionen. En ökad samverkan bör komma till stånd mellan arbetsmarknads-, närings och regionalpolitiska åtgärder. Regionalpolitiken ska också medverka till en rättvis och jämn fördelning av resurser mellan landets olika delar. Den ska vidare leda till valfrihet genom att människor ges möjlighet att bo och arbeta i olika delar av landet.
Inom det regionalpolitiska området innebär medlemsskapet i EU en kraftigt förändrad situation. Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta arbete skall också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Hur stor del av den svenska medfinansieringen som kommer att beröra de regionalpolitiska anslagen kan för närvarande inte anges. .
EFTA:s övervakningsorgan ESA har ännu inte tagit ställning till alla svenska regionalpolitiska företagsstöd. Vilka ytterligare förändringar som kan bli nödvändiga och påverka anslagens storlek kan heller inte bedömas för närvarande. ESA:s roll kommer för Sveriges del att övertas av EG-kommissionen vid årsskiftet.
Genom medlemsskapet i EU och tillgången till de s.k. strukturfonderna förstärks de regionalpolitiska insatserna väsentligt. I det utomordentligt svåra budgetläge vi f.n. befinner oss i måste även de regionalpolitiska anslagen beröras av vissa nedskärningar. Det finns således också utrymme för neddragningar i de nationella åtgärderna, utan att det sammanlagt leder till minskningar av de samlade regionalpolitiska resurserna. Mot bakgrund av de osäkerheter som nämnts i det föregående är regeringen dock inte beredd att nu föreslå hur besparingen bör fördelas mellan olika anslag.
Utgiftsutvecklingen på det regionalpolitiska området blir följande (mil- — Prop. 1994/95:100 joner kronor): Bilaga 11
Beräknad Beräknad
Utgift — Anvisat Förslag varav beräknat besparing besparing |
1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997 jmf198 jmf
12 mån 1997 95/96
C. Regional
utvecklingl 860,5! 3 094,5 3 519,4 2 346,2 - 0 - 2,5
! Därutöver fanns medel som inte utbetalats vid budgetårsskiftet men som bundits med beslut
I statsbudgeten för innevarande budgetår har 3 094,5 miljoner kronor
ställts till regeringens förfogande för regional utveckling. Utav dessa medel utgör sammanlagt 207,3 miljoner kronor engångstillskott till Stiftelsen Norrlandsfonden och Västnordenfonden. Under nästa budgetår
minskar dessutom medelsbehovet under anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter med ca 40 miljoner kronor (12 mån) till följd av att nedsättningen för företag i Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner enligt tidigare riksdagsbeslut upphör vid utgången av 1995.
I propositionen om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop.
1994/95:25) angav regeringen att ytterligare budgetförstärkande åtgärder
skall vidtas. Återflödet från EU:s strukturfonder innebär ett betydande
tillskott till regionalpolitiken. Regeringen anser därför att de regionalpolitiska anslagen bör kunna minskas med sammanlagt 500,8 miljoner kronor räknat på 12 månader, vilket innebär 751,1 miljoner kronor räknat på 18 månader under nästa budgetår. Regeringen aviserade i proposition 1994/95:25 om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på
utgifter för den statliga konsumtionen. Regeringen avser återkomma i
kompletteringspropositionen vad gäller inriktningen av en sådan besparing inom det regionalpolitiska området.
Besparingar (miljoner kronor)
1995/96 1998
18 mån 12 mån
C. Regional utveckling 751,1 500,8 502,5
Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med ett Bilaga 11 samlat förslag till hur den framtida regionalpolitiken skall bedrivas samt
redovisa medelsbehovet under respektive anslag. Anslagen, med tidigare nämnda undantag, bör i avvaktan på detta föras upp med beräknade be-
lopp för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. i avvaktan på förslag avseende regional utveckling i kompletteringspropositionen, godkänna inriktningen av de besparingsåt-
gärder för budgetåren 1997 och 1998 inom Regional utveckling
som regeringen förordar.
2. i avvaktan på förslag avseende regional utveckling i komplet-
teringspropositionen, till Regional utveckling för budgetåret 1995/96
beräknar ett anslag på 3 519 383 000 kronor.
Bilaga 11
Politikområdet och de övergripande målen m.m. Littera D. Invandring m.m. omfattar invandrings-, flykting- och invandrarpolitiken.
Invandringspolitiken omfattar de principer och regler som anger vilka utlänningar som ska få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Ett övergripande mål är att den reglerade invandringen till Sverige ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden. Prövning av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt medborgarskap ska ske på ett rättssäkert sätt. Ansvariga myndigheter är Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden.
Flyktingpolitiken består av flera olika element och ansvaret är delat mellan Arbetsmarknads- och Utrikesdepartementen. Mottagandet i Sverige av personer som är i behov av skydd tar de största resurserna i anspråk. Ett övergripande mål är att verksamheten ska präglas av respekt för individen och dennes vilja och förmåga att ta ansvar. Ansvarig statlig myndighet är Statens invandrarverk. Andra element i flyktingpolitiken är ekonomiskt stöd till flyktingarbete utanför Sverige, överföring till Sverige av särskilt utsatta personer och stöd till återvandring.
Invandrarpolitiken innefattar de åtgärder som vidtas för att underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället. Målen för invandrarpolitiken är jämlikhet, valfrihet och samverkan. Invandrarpolitiken bygger på en ansvarsfördelning mellan de myndigheter och andra som har sakansvar för olika verksamhetsområden. En grundläggande princip är att varje myndighet inom sitt område har samma ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen. Myndigheterna har utöver detta också ett ansvar för att särskilda åtgärder vidtas för invandrare när så behövs. Invandrarfrågorna är därför aktuella inom en rad skilda politikområden. Ansvaret för det praktiska genomförandet ligger i stor utsträckning på kommuner och landsting. Statens invandrarverk har ett särskilt ansvar för att bevaka och samordna de statliga myndigheternas arbete inom området. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ska verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet.
Skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken Regeringen avser att i likhet med tidigare år överlämna en skrivelse till riksdagen som redogör för utvecklingen inom invandrar-, invandringsoch flyktingpolitiken, huvudsakligen under förra budgetåret. Riksdagen får härigenom en samlad information om utvecklingen inom politikområdet.
Utgiftsutvecklingen Utgifterna för littera D. Invandring m.m.beräknas sjunka med ca 2,4 Bilaga 11 miljarder kronor från budgetåret 1995/96 till budgetåret 1998 som en följd av tidigare fattade beslut och nedgången i antalet asylsökande utlänningar. Därutöver ska strukturella = besparingsåtgärder vidtas som sänker utgiftsnivån.
Regeringen redovisade i prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (sid. 23) att utgifterna budgetåret 1998 för Invandring m.m. ska ha minskats med minst 760 miljoner kronor jämfört med tidigare gällande planer (enligt den långsiktiga konsekvenskalkylen i prop. 1993/94:150, bilaga 1). Regeringen bedömer nu att utgiftsminskningen kan bli 800 miljoner kronor. Minskningarna kommer att åstadkommas bl.a. genom en snabbare och effektivare prövning av ansökningar om uppehållstillstånd samt verkställighet av avlägsnandebeslut. Vidare kommer besparingarna att uppnås genom att invandring av personer som inte har en principiell rätt till uppehållstillstånd regleras genom planeringsramar som fastställs av statsmakterna på grundval av bl.a. det samhällsekonomiska läget. Konkreta förslag ska lämnas av den parlamentariska kommitté som ser över invandrings- och flyktingpolitiken. Kommitténs förslag bör kunna ge besparingseffekter fr.o.m. den 1 juli 1996.
Minst 140 av de 800 miljoner kronorna i strukturella besparingar faller på budgetåret 1995/96.
Beroende på volymutvecklingarna kan de faktiska besparingarna på statsbudgeten komma att avvika från de 800 miljoner kronor som beräknats i form av strukturella besparingar som låsts vid vissa fasta volymantaganden i enlighet med den långsiktiga konsekvenskalkylen. Andra antaganden om volymutveckling av utgiftsstyrande faktorer påverkar storleken av besparingarna.
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad «Beräknad 1993/94 —1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 besparing = besparing
1997 jmf 1998 jmf
12 mån 1997
95/96
10 796,3 11 100,8 9 794,9 7 221,7 -580,0 -80,0
9 Riksdagen 1994!195. I saml. Nr 100. Bilaga II
Besparingar (miljoner kronor) Bilaga 11
1995/96 1998
18 mån 12 mån
D. Invandring m.m. 184,5 128,3 800,0
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
Asylprövning och flyktingmottagande
Utgiftsstyrande faktorer Grundläggande för statens utgifter på anslagen för littera D. Invandring m.m. är hur många asylsökande, flyktingar och vissa andra utlänningar som kommer till Sverige.
Ansökan från asylsökande utlänningar prövas av Statens invandrarverk. Under utredningstiden svarar Invandrarverket för deras uppehälle och bostad, genom vistelse på förläggning eller kontantersättningar till dem som ordnat eget boende.
Målet är att Invandrarverket ska fatta beslut i flertalet asylärenden inom två månader från ansökan. Hur många som beviljas uppehållstillstånd varierar mycket över tiden beroende på varifrån de asylsökande kommer och åberopade skäl. Saknas tillräckliga skäl meddelar Invandrarverket ett avvisningsbeslut.
Omkring 95 20 av dem som fått avslag på sin asylansökan överklagar avvisningsbeslutet till Utlänningsnämnden. Under den tid det tar för nämnden att pröva överklagandena fortsätter Invandrarverket att ansvara för de asylsökandes försörjning. Avslås överklagandet ska utlänningen lämna landet. Sker inte detta frivilligt ska avvisningen verkställas av polisen.
Statens utgifter under den tid asylansökan prövas avser till en mindre del asylprövningsprocessen. De stora utgifterna avser de asylsökandes boende och försörjning. Bestämmande för utgifterna är antalet personer som söker asyl, handläggningstiden, andelen avvisningsbeslut och överklaganden. Råder oklarhet om förhållandena i de asylsökandes hemländer, kan det bli nödvändigt att skjuta upp ärendeprövningen för hela grupper i avvaktan på att grunderna för eventuell asyl klarlagts. Det händer också att avvisningsbeslut tillfälligt inte kan verkställas på grund
av hinder i de sökandes hemländer. Statens försörjningsansvar kvarstår Prop. 1994/95:100 då i båda fallen. Bilaga 11
Av stor betydelse för utgifterna för mottagandet av asylsökande är också Invandrarverkets möjlighet att bedriva förläggningsverksamhet till en låg kostnad.
De asylsökande som beviljas uppehållstillstånd ska tas emot för bosättning i någon kommun. Huvuddelen av kommunerna har överenskommelser med Statens invandrarverk om att ta emot ett visst antal flyktingar och andra utlänningar. Kommunerna får statlig ersättning för
de faktiskt mottagna flyktingarna. Ersättningen ska i princip täcka kom-
munens kostnader fram till dess att flyktingarna efter några år förmodats
ha blivit självförsörjande.
Riksdagen fastställer varje år en kvot för överföring av flyktingar till Sverige. Dessa flyktingar tas som regel emot i en kommun omedelbart efter ankomsten till Sverige. Mottagningskommunen är berättigad till statlig ersättning.
Invandringen av anhöriga till flyktingar och utlänningar som av andra
skäl fått uppehållstillstånd i Sverige är omfattande. Under vissa förut-
sättningar berättigar även dessa anhöriga kommunerna till statlig ersätt-
ning.
Volymutvecklingar
Tillströmningen av asylsökande
Det stora trycket från nytillkommande asylsökande bröts sommaren 1993
sedan den dåvarande regeringen infört viseringskrav för personer från
Bosnien-Hercegovina. Under budgetåret 1992/93 kom drygt 80 000 asylsökande medan de nytillkomna budgetåret 1993/94 uppgick till 17 800. Regeringen bedömer att ungefär lika många som förra budgetåret kom-
mer att söka asyl i Sverige innevarande budgetår. Anslagsberäkningarna
för budgetåret 1995/96 baseras på ca 20 000 asylsökande för en tolvmånadersperiod och 30 000 under hela det förlängda budgetåret.
Den övervägande majoriteten av asylsökande under budgetåren 1992/93, 1993/94 och hittillsvarande del av 1994/95 har kommit från de stater som uppstått ur det forna Jugoslavien.
Åsylärendena och handläggningskapaciteten hos myndigheterna
Invandrarverket och Utlänningsnämnden är dimensionerade för att hand-
lägga det antal asylärenden som följer av en årlig inströmning av 15 000
- 25 000 asylsökande personer.
Som en följd av den mycket stora omfattningen av asylärenden under
budgetåren 1991/92-1993/94 har emellertid Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden arbetat med kraftigt förstärkta resurser som nu avvecklas.
Invandrarverket började avveckla extraresurserna redan i slutet av år Prop. 1994/95:100
1993. För Utlänningsnämndens del sker neddragningen senare och är Bilaga 11
sannolikt inte klar förrän någon gång under budgetåret 1995/96. Förra budgetåret fattade Statens invandrarverk beslut i 75 400 asylä-
renden (grundärenden) och Utlänningsnämnden prövade 32 400 över-
klaganden från utlänningar med avlägsnandebeslut. De utgående balanserna av icke avgjorda ärenden omfattade hos Invandrarverket 9 500 och
hos Utlänningsnämnden 17 500 personer.
Under innevarande budgetår har Invandrarverkets balans efter tre månader kommit ned i 5 600 ärenden. Totalt räknar verket med att avgöra
21 000 grundärenden med en utgående balans den 30 juni 1995 på 3 500
ärenden.
Utlänningsnämnden räknar med att innevarande budgetår ta emot
14 500 nya överklaganden från personer som fått avlägsnandebeslut av
Statens invandrarverk, Om nämnden som planerat kan avgöra närmare 24 000 personers överklaganden budgetåret 1994/95, skulle den utgående
balansen därefter komma att omfatta 8 000 utlänningar med avlägsnandebeslut. Under det förlängda budgetåret 1995/96 väntas Invandrarverket avgöra drygt 29 000 grundärenden, varav 19 000 under de första tolv månader-
na. Utlänningsnämnden väntas under samma perioder avgöra överklaganden från 23 000 respektive 16 000 utlänningar.
Beviljade uppehållstillstånd för asylsökande
Den tidigare regeringen fattade den 21 juni 1993 ett praxisbildande beslut med innebörden att skyddsbehövande medborgare från BosnienHer-
cegovina som sökt asyl här skulle få stanna. Samma regering utfärdade i april 1994 en förordning (1994:189) som innebär att barnfamiljer som
sökt asyl före den I januari 1993 i normalfallet ska få uppehållstillstånd. Sammantaget beräknas detta leda till att ca 20 000 utlänningar under
budgetåren 1993/94 och 1994/95 beviljats eller kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Härtill kommer följdinvandring — främst 1994/95 och 1995/96 av anhöriga med anknytning till dem som
beviljats uppehållstillstånd på dessa grunder.
Budgetåret 1993/94 beviljades totalt 54 754 uppehållstillstånd för ut-
länningar som sökt asyl i Sverige, varav merparten (7924) av humanitära
skäl.
Innevarande budgetår väntas 20 300 personer få uppehållstillstånd efter
asylprövning och det förlängda budgetåret 1995/96 13 800 personer, varav 9 200 under perioden 1 juli 1995 — 30 juni 1996.
Flyktingkvoten Under förra budgetåret fattades beslut om överföring av 7 340 flyktingar Bilaga 11 till Sverige inom ramen för den s.k. flyktingkvoten som detta budgetår tillfälligt utökats med 6 000 platser till följd av situationen i f.d. Jugoslavien. Genom att uttagningarna i huvudsak skedde mot slutet av budgetåret, sker inresorna i Sverige och kommunmottagandet innevarande budgetår. Om flyktingkvoten för budgetåret 1994/95 (1 840 personer) utnyttjas i sin helhet kan totalt ca 7 000 flyktingar förväntas resa in i Sverige innevarande budgetår. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen en oförändrad kvot på 12-månadersbasis. För hela det förlängda budgetåret 1995/96 innebär det att kvoten omfattar 2 760 flyktingar.
De anslagsmedel som beräknats för flyktingkvoten bör alternativt kunna användas till insatser i närområden.
I UNHCR:s arbete att hjälpa till att lösa olika flyktingproblem som uppstår i världen ser även flyktingkommissarien möjligheten att hjälpa flyktingar i deras närområden som mycket viktig. UNHCR ser också överföring till ett tredje land, s.k. ”resettlement”, som angeläget där det inte går att lösa problemen på annat sätt.
Inom UNHCR pågår ett utvecklingsarbete där behoven av ”resettlement” ställs mot andra angelägna ändamål.
Anslagsmedlen för 1995/96 bör därför kunna användas på ett flexibelt sätt där insatser i närområdet eller andra åtgärder som UNHCR förordar utgör alternativ till överföring och mottagning av flyktingar i Sverige. Regeringen kommer i samråd med UNHCR att mycket noga följa utvecklingen i såväl f.d. Jugoslavien som i övriga världen för att uppmärksamma olika behov.
Anhöriginvandringen En väntad effekt av att så många personer från Bosnien-Hercegovina har fått stanna i Sverige var en relativt omfattande anhöriginvandring hit. Denna anhöriginvandring har dock hittills varit väsentligt mindre än beräknat. Förra budgetåret kom 9 250 anhöriga till flyktingar som ska tas emot inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet och innevarande budgetår väntas 10 000 sådana anhöriga komma. Anhöriginvandringen budgetåret 1995/96 bedöms till 7 000 personer. Den anhöriginvandring som avses är sådana anknytningar till flyktingar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet.
Antal kommunmottagna Under förra budgetåret omfattade det kommunala flyktingmottagandet 52 600 nya utlänningar med uppehållstillstånd, varav 41 300 kom från Invandrarverkets förläggningar.
På grundval av gjorda antaganden om beviljade uppehållstillstånd efter Prop. 1994/95:100
asylprövning, överföring av kvotflyktingar samt omfattningen av anhöri- = Bilaga 11
ginvandringen, bedömer regeringen att kommunmottagandet innevarande budgetår kommer att uppgå till 42 000 personer. Antagandena för det förlängda budgetåret 1995/96 leder till att 30 000 personer skulle tas emot i kommunerna, varav 21 000 under de första tolv månaderna.
Förläggningssituationen
Invandrarverkets förläggningar avvecklas allteftersom anhopningen av
asylärenden hos verket och Utlänningsnämnden arbetas bort och i takt
med att de personer som beviljats uppehållstillstånd tas emot i kommunerna. Samtidigt har en växande andel asylsökande utnyttjat möjligheten
till eget boende utanför förläggningssystemet.
Den I juli 1994 var ca 38 400 personer registrerade vid Invandrarverkets förläggningar, varav ca 2 000 i eget boende. Tre månader senare fanns 31 700 personer i mottagningssystemet, varav 6 800 i eget boende.
Mot slutet av innevarande budgetår bedöms 12 000 asylsökande bo på förläggning och 6 000 i eget boende. Fr.o.m. sommaren 1996 beräknas totalt 12 000 personer komma att finnas i mottagningssystemet.
Europeiska Unionen
Sveriges medlemskap i EU fr.o.m. år 1995 kommer på sikt att återverka på invandrings- och flyktingpolitiken, främst genom pågående arbete
med tre konventioner.
Dublinkonventionen uttrycker EU-ländernas gemensamma syn på
vilket av länderna som har att pröva en asylansökan som görs i något av
länderna inom EU. Denna konvention uttrycker den grundläggande flyktingpolitiska principen om första asylland. Yttre gränskontrollkonventionen avses reglera det gemensamma ansvaret för den yttre gränsen när de inre gränserna länderna emellan avvecklas. Arbetet med den s.k. Europeiska informationskonventionen befinner sig på ett inledande stadium. Konventionsarbetet syftar till att reglera det informationsutbyte länderna emellan som blir en förutsättning för att samarbetet rent praktiskt ska
kunna utvecklas. Ingen av dessa konventioner har ännu trätt i kraft.
Utredningar och översyner
Praxis i utlänningsärenden
Regeringen tillkallade den 28 juli 1994 en särskild utredare för att överväga vissa frågor kring regeringens ansvar för praxis i utlänningsärenden
och = prövningsförfarandet vid ansökan om uppehållstillstånd
(dir.1994:75). Utredaren ska belysa hur nuvarande styrmedel fungerar Prop. 1994/95:100 och överväga vilka styrmedel regeringen bör ha i utlänningsärenden. Bilaga 11 Även frågan om i vilka avseenden rättssäkerheten vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd kan ökas ska utredas. Utredningsarbetet ska vara avslutat den 31 mars 1995.
Invandrings- och flyktingpolitiken
En parlamentarisk kommitté tillsattes av regeringen den 24 november 1994 med uppgift att se över invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1994:129). Flera av de frågor som hittills åvilat kommittén för översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (Ku 1993:01) förs över till den nya kommittén och den gamla kommitténs arbete upphör därmed.
Den nytillsatta kommittén (dir. 1994:129) har som huvuduppgift att göra en översyn av regelsystemen för vilka som får uppehållstillstånd i Sverige och under hur lång tid skydd ska ges. Härvid ska även lämnas förslag till hur uppehållstillstånd för personer som inte har en principiell rätt att stanna kan regleras genom speciella planeringsramar. Förslag ska även lämnas till hur asylsökningsprocessen kan göras snabbare. Kopplingen till utrikespolitiken görs dels genom att kommittén har till uppgift att överväga hur Sverige i internationell samverkan aktivt ska kunna medverka till att undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels genom att man ska lämna förslag till hur åtgärder inom invandrings- och flyktingpolitiken bättre kan samordnas med bistånds- och utrikespolitiken. Vidare har kommittén att lämna förslag till utformningen av en utvecklad återvandringspolitik. Kommittén ska enligt sina direktiv vara klar senast den 30 juni 1995.
Verkställighetsutredningen Den 28 juli 1994 beslutade regeringen också att en särskild utredare (dir. 1994:74) skulle tillkallas för att utreda hur beslut om avvisning och utvisning kan verkställas under värdiga former och samtidigt så effektivt som möjligt. Utredaren ska också överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verkställigheter och om detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret samt lägga fram de författningsförslag som behövs. Utredningen ska vara slutförd den 1 maj 1995.
Förändringar i mottagandet av asylsökande Enligt de nya regler för mottagande av asylsökande som trädde i kraft den 1 juli 1994 har en asylsökande, till skillnad mot tidigare, samma rätt till dagersättning oavsett om han bor på en förläggning eller ordnar bo-
Bilaga 11
Regeringen har den 20 oktober 1994 uppdragit åt Statens invandrar-
verk att redovisa omfattningen av och de effekter som det egna boendet för asylsökande får i olika avseenden. Verket ska också vid behov lämna förslag till åtgärder för att motverka eventuella negativa konsekvenser. Uppdraget har delredovisats den 14 november 1994. Erfarenheterna
hittills av eget boende visar att 24 20 av de asylsökande valt att utnyttja möjligheten att bo på egen hand i en kommun. Vid utgången av oktober månad 1994 hade 6 740 asylsökande eget boende. Det egna boendet har
hittills kraftigt koncentrerats till storstadsområdena, vilket lett till en del problem av bl.a. praktisk natur. Invandrarverket ska senast den 1 februa-
ri 1995 överlämna en slutlig redovisning till regeringen.
Regeringen har för avsikt att under våren 1995 förelägga riksdagen en proposition med förslag till vissa ändringar i lagen om mottagande av
asylsökande. Detta syftar till att underlätta kommunernas mottagande av
asylsökande som har eget boende och beviljas uppehållstillstånd. I den mån Invandrarverkets redovisning visar på behov av andra ändringar i lagen, kan det också komma att aktualiseras i detta sammanhang.
Det kommunala flyktingmottagandet
Den förutvarande regeringen tillsatte den 11 maj 1994 en arbetsgrupp
med uppgift att göra en fördjupad uppföljning av flyktingmottagandets kostnader, innehåll och resultat. Syftet var bl.a. att få ett bättre besluts-
underlag för nivå och utformning av den statliga ersättningen till kommunerna. I arbetsgruppen har ingått representanter för Kulturdepartementet, Finansdepartementet, Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet.
Arbetsgruppen gjorde under sommaren 1994 en urvalsundersökning i 41 kommuner. Kommunerna skulle redovisa sådana kostnader, som bl.a.
schablonersättningen avsåg att täcka, för flyktingar som tagits emot un-
der åren 1991-1993. Eftersom många kommuner i dag inte kan följa
kostnaderna för de olika flyktingkontingenterna över mottagningsåret . och de tre följande åren, finns en osäkerhet i kommunernas redovis-
ningar.
I rapporten Hur täcker den statliga ersättningen kommunens kostnader
för flyktingmottagandet (Ds 1994:136) belyses i vilken utsträckning kommunernas kostnader täcks av den statliga ersättningen.
Arbetsgruppen konstaterar härvid att ersättningen för de flyktingar som togs emot år 1991 hittills täckt avsedda kostnader för flertalet kommu-
ner. Allt tyder också på att bidragen för flertalet kommuner kommer att räcka även för återstående del av den period (mottagningsåret och ytterligare tre år) som ersättningen avser.att täcka. En fortsatt uppföljning av
kostnaderna under resterande del av år 1994 bör dock göras.
För flyktingar mottagna år 1992 kan arbetsgruppen ännu inte dra nå- Prop. 1994/95:100 gon slutsats om ersättningen kommer att täcka kostnaderna. Uppfölj- Bilaga l1 ningen fortsätter därför under år 1995.
Arbetsgruppen har inte kunnat finna några omständigheter som generellt skulle ha påverkat förbrukningen av schablonersättningen. Små kommuner (25 000 invånare eller färre) och landsbygds- och glesbygdskommuner har dock en låg förbrukning. Dessa kommuner har också stor utflyttning av flyktingar. Reglerna för utbetalning av schablonersättningen ändrades emellertid den 1 juli 1994 vilket innebär att det nu tar längre tid för en kommun att få hela ersättningen. Ändringen bör utjämna skillnaderna i ersättning mellan in- och utflyttningskommuner.
Invandrarpolitiken
Översyn av invandrarpolitiken Det finns anledning att känna en växande och allvarlig oro inför de stora svårigheter många invandrare har att bli delaktiga i det svenska samhället. Invandrare tycks på de flesta områden befinna sig i sämre läge än befolkningen i övrigt. Invandringens ändrade karaktär och den ekonomiska strukturomvandlingen har gjort att arbetskraftsefterfrågan stämmer allt sämre överens med invåndrarnas arbetskraftsutbud. I dag tar det längre tid och kostar mera innan invandrarna kan börja arbeta. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen beslutat att arbetet med att underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället måste intensifieras. Arbetet med att se över och utveckla invandrarpolitiken ska bedrivas av en särskild kommitté. Regeringen har den 24 november 1994 beslutat om direktiv för denna parlamentariska kommitté.
Direktiven till den nya utredningen följer i stora delar riktlinjerna för den tidigare översynen såvitt gäller invandrarpolitiken. Det innebär bl.a. att kommittén ska överväga invandrarpolitikens omfattning, inriktning och avgränsning och därvid ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden och hur invandrares svenskkunskaper påverkar deras förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i samhället i övrigt. Härutöver har regeringen i direktiven uppdragit åt utredningen att bl.a. överväga vilka åtgärder som bör vidtagas för att undvika de negativa konsekvenser som kan förekomma inom invandrartäta bostadsområden. Utredningen har också att analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt att överväga hur sådana olägenheter ska kunna motverkas. En annan viktig fråga för utredningen blir att analysera nuvarande och förväntade kostnader för flyktingmottagandet och övrig invandring och därvid bl.a. överväga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och mellan olika kommuner är rimlig.
I utredningsuppdraget ingår att ta fram ett handlingsprogram med an- = Prop. 1994/95:100 givande av prioriteringar. Utredningsuppdraget ska vara avslutat den 31 — Bilaga 11 december 1995.
Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet
Under budgetåret 1994/95 har i enlighet med riktlinjer av den tidigare regeringen Statens invandrarverk, Statens skolverk, Ungdomsstyrelsen (dåvarande Statens ungdomsråd) och Statens kulturråd fortsatt sitt arbete för att motverka främlingsfientlighet och rasism. För ändamålet har myndigheterna erhållit 4 375 000 kronor.
En särskild arbetsgrupp för en ungdomskampanj mot rasism och främlingsfientlighet inrättades inom Civildepartementet i april 1994. För att ge kampanjen en från regeringskansliet mer fristående ställning omformades arbetsgruppen i december 1994 till en kommitté. Kampanjen kommer huvudsakligen att bedrivas under år 1995. Ungdomskampanjen förfogar över 7 310 000 kronor innevarande budgetår. Därutöver har regeringen ställt medel ur Allmänna arvsfonden till kommitténs förfogande för fördelning till lokala projekt inom föreningslivet.
Den förra regeringen beslutade att en särskild kommission mot främlingsfientlighet och rasism skulle tillsättas. Den nya regeringen bedömer emellertid hithörande frågor så viktiga att de bör behandlas inoim regeringskansliet under direkt politisk ledning. I regeringskansliet pågår nu arbete med att lägga fast former för och innehåll i denna verksamhet. I detta arbete ingår bl.a. att utforma en övergripande strategi för arbetet med främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
Särskilda insatser i områden med stor koncentration av invandrare En del bostadsområden, i främst storstäderna, har en mycket hög andel invandrare. Några områden domineras till och med helt av invandrare som har ytterst få tillfällen till kontakter med befolkningen i övrigt. Därmed försvåras integrationen i det svenska samhället avsevärt. BL.a. är möjligheterna att lära sig det svenska språket mycket små.
Den redan höga koncentrationen av invandrare till vissa bostadsområden i storstadsregionerna har ökat än mer genom de senaste årens stora flykting- och anhöriginvandring. I storstäderna har sysselsättningen för invandrare utvecklats mer negativt än i övriga landet. Socialbidragsberoendet bland icke svenska medborgare är mycket stort i storstäderna och kostnaderna för socialbidrag har ökat drastiskt.
I många av de invandrartäta bostadsområdena i storstäderna bor också andra ekonomiskt svaga grupper och människor med psykosociala pro-
blem. I sådana segrerade bostadsområden finns ofta olika slags sociala Prop. 1994/95:100 problem. Bilaga 11
Regeringen har tillsatt en särskild utredning om Levnadsvillkor i storstadsområden (dir. 1994:68) som ska belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna. Att överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och hur eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner kan motverkas är som nyss nämnts också en central uppgift för den parlamentariska kommitté som ska se över invandrarpolitiken.
Dessa båda utredningar arbetar med att bryta den negativa utvecklingen i ett långsiktigt perspektiv. Det krävs emellertid också omedelbara åtgärder för att ge invandrare och andra som bor i segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller t.ex. arbete och utbildning. Här har såväl kommunerna som arbetsmarknadsmyndigheterna ett stort ansvar och insatser i dessa områden måste ges hög prioritet inom olika verksamhetsområden. Det krävs också en ökad och djupgående samverkan mellan olika myndigheter och en stor flexibilitet i insatserna. Lokalt finns på många håll projektidéer som kan vara svåra att förverkliga inom ramen för ordinarie regelsystem, organisation och resurser.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 125 miljoner kronor nu avsätts till ett nytt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1995/96 för särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden. Syftet med insatserna bör vara att stärka kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt att konkret bidra till en god social utveckling och förhindra utanförskap. Finansiering av de nya anslagsmedlen sker genom omfördelning från anslaget för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet, där i första hand Invandrarverkets medel för ersättning av extraordinära kostnader minskas.
Regeringen har för avsikt att föreslå ytterligare särskilda insatser i invandrartäta områden i det program för användning av medel från Europeiska socialfonden som ska överlämnas till EU-kommissionen före den 1 april 1995. Regeringen återkommer under våren med närmare förslag till inriktning av dessa insatser och hur Sveriges medfinansiering ska ske.
De medel som nu avsatts bör fördelas på insatser av projektkaraktär i ett begränsat antal segregerade och invandrartäta områden i storstadsregionerna. Insatserna bör bygga på lokala initiativ från de aktuella områdena och kommunerna. Respektive kommun bör ha det operativa ansvaret för genomförandet av projekten. I projekten förväntas arbetsförmedling, försäkringskassa, landsting, fackliga och andra organisationer ingå. I den mån det framkommer behov av lag- och regeländringar för att kunna genomföra angelägna samverkansprojekt eller annan försöksverksamhet har regeringen för avsikt att återkomma med sådana förslag. Erfarenheter från det s.k. Plusprojektet inom Civildepartementet bör i detta sammanhang särskilt beaktas.
Särskilda projektinsatser från kommunerna av detta slag innebär ett
oförändrat ansvar för Arbetsmarknadsverket att svara för och prioritera — Bilaga 11 arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot invandrare. Det är nödvän-
digt att arbetsförmedlingarna avsätter tillräckliga förvaltningsresurser för
att kunna delta i samverkansprojekt.
Vid sidan av de här redovisade insatserna i invandrartäta storstadskommuner kommer det också inom andra departements ansvarsområden att göras prioriteringar av särskilda åtgärder i segregerade storstadsområden och ske en viss omfördelning av medel för att ge utrymme för sådana insatser.
Inom den särskilda utredning om Levnadsvillkor i storstadsområden som Socialdepartementet tillsatt, förbereds projekt där en förstärkt samverkan mellan t.ex. kommunens socialtjänst, socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik ska kunna åstadkommas i särskilt invandrartäta storstadsområden.
D 1. Statens Invandrarverk
1993/94 Utgift 475 101 000 1994/95 Anslag 412 509 000 1995/96 Förslag 589 200 000 varav 391 232 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Statens invandrarverk är central förvaltningsmyndighet för utlännings-, flykting-, invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån de inte ska
prövas av annan myndighet. Invandrarverket ska bl.a. pröva asyl-, till-
stånds- och medborgarskapsansökningar; svara för överföring och mottagande av organiserat uttagna flyktingar, ta emot asylsökande samt främja invandrares integration i det svenska samhället.
Från anslaget finansieras Invandrarverkets förvaltning vid huvudkontoret i Norrköping och dess fem regionkontor. Utgifterna för Invandrarverkets förvaltningskostnader har minskat de tre senaste budgetåren.
Statens invandrarverk disponerar dessutom följande anslag inom littera D. Invandring m.m.
+D2. Förläggningskostnader m.m.
+D3. Åtgärder för invandrare
xD4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. +DS. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Under andra huvudtitlar disponeras del i anslagen:
+F1. Rättshjälpskostnader +F6. Diverse kostnader för rättsväsendet
De övergripande målen för verksamheten är att den reglerade invand-
ringen ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella
åtaganden. Prövningen av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och Prop. 1994/95:100
lagen om svenskt medborgarskap ska ske på ett rättssäkert sätt. Bilaga 11 Mottagandet av asylsökande och flyktingar ska präglas av respekt för individen och dennes förmåga och vilja att ta ansvar.
Invandrares integration i det svenska samhället ska ske i enlighet med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Statens invandrarverk har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 lämnat underlag för regeringens uppföljning av myndighetens verksamhet. Invandrarverket har redovisat fem verksamhetsgrenar med bl.a. fö-
ljande fastlagda verksamhetsmål och uppnådda resultat:
Verksamhetsgren Verksamhetsmål Resultat
Tillståndsprövning Invandrarverket bör bringa ned Den genomsnittliga handläggningstihandläggningstiderna. den har minskat från 64 dagar bå 1992/93 till 55 dagar bå 1993/94. Såväl svårighetsgraden som kostnaderna för tillståndsärenden har ökat.
Asylprövning Handläggningstid för ärenden som Den genomsnittliga handläggningstiej berörts av verkställighetsstopp — den, inkl. ärenden som överlämnats eller avvaktan på regeringens prax- = till regeringen, har uppgått till 323 isbeslut bör ej överstiga två dagar bå 1993/94. Vid ingången av månader. budgetåret 1993/94 hade verket en stor balans av ärenden som varit vilande i avvaktan på regeringens praxisbeslut i juni 1993 om bosnier.
Asylmottagning Den genomsnittliga förläggnings- — Den genomsnittliga förläggningsdygndygnskostnaden bör inte överstiga skostnaden har uppgått till 202 kr bå 235 kr. 19937/94.
Integration Väntetiden för mottagning i Väntetiden på verkets anläggningar kommun bör inte överstiga sex efter beslut om uppehållstillstånd har veckor. uppgått till 9,4 veckor under bå 1993/94.
Medborgarskapspröv- Invandrarverket bör bringa ned Den genomsnittliga handläggningstining handläggningstiderna. den har minskat från 6 månader bå 1992/93 till 4 månader bå 1993794.
Invandrarverket bedriver översättningsverksamhet som finansieras med avgifter. Avgifternas storlek bestäms och disponeras av Invandrarverket. Verksamhetens intäkter uppgick till 42 928 000 kronor och kostnaderna
till 41 279 000 kronor, vilket således innebär ett positivt resultat om 1 Prop. 1994/95:100
649 000 kronor. Kostnadstäckningsgraden uppgår därmed till knappt 104 Bilaga 11 procent.
Statens invandrarverk ansvarar för funktionen Flyktingverksamhet inom det civila försvaret. Invandrarverket ansvarar bl.a. för samordningen med övriga myndigheter som har uppgifter inom funktionen dvs. Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket och Statens räddnings-
verk. Av årsredovisningen för Invandrarverket framgår att när det gäller funktionen Flyktingverksamhet finns viss planering för nivåer på flyktingmottagandet som ligger över vad Invandrarverket klarar inom sin
ordinarie organisation. Vidare har Invandrarverket medverkat i ett stort antal totalförsvarsövningar under budgetåret 1993/94.
Statens invandrarverk tilldelades 521 854 000 kronor för budgetåret 1993/94, medan 475 101 000 kronor avräknades. Detta resulterade i ett
anslagssparande på 46 753 000 kronor. Regeringen beslutade den 20
oktober 1994 att Invandrarverket skulle föra bort 16 401 000 kronor som en besparing, vilket i praktiken innebär att anslagssparandet från bud-
getåret 1993/94 begränsades till 30 352 000 kronor. Invandrarverkets skuld till Riksgäldskontoret för lån till investeringar
i anläggningstillgångar uppgick den 1 juli 1994 till 34 641 000 kronor.
Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Den dokumentation som utgör underlag till årsredovisningen anses av revisorerna vara föredömlig.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen som gäller för perioden 1994/95 — 1995/96
bör ligga fast.
Resurser
Ramanslag 589 200 000 kr
Resultatbedömning
De övergripande invandrarpolitiska målen har i flera avseenden inte helt kunnat förverkligas. Integrationen av invandrare har inte fortlöpt på det
sätt som varit tanken, även om variationerna är stora och många invandrare är väl etablerade i det svenska samhället. Invandrarverket ska enligt
myndighetsinstruktionen bl.a. fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för Prop. 1994/95:100 att främja invandrares situation i Sverige, uppmärksamma berörda myn- = Bilaga 11 digheter på sådana behov samt verka för att vidtagna åtgärder samordnas. Som ett av flera medel för att fullgöra denna uppgift bedömer regeringen det som viktigt att Invandrarverket vidareutvecklar arbetet med situationsbeskrivningar om invandrarnas integration.
I jämförelse med budgetåret 1992/93 minskade antalet asylsökande budgetåret 1993/94 från drygt 80 000 till 17 800. Invandrarverket påverkades direkt och på ett omfattande sätt av denna utveckling och myndigheten har ställts inför stora krav på att anpassa verksamhet och organisation efter de nya förutsättningarna. Invandrarverket har under budgetåret 1993/94 präglats starkt av neddragningar. Antalet anställda har t.ex. minskat från 5 000 till 3 500 och cirka 160 förläggningar har lagts ned. Inom Invandrarverket har det gjorts stora ansträngningar för att bemästra situationen.
Externa faktorer har under budgetåret 1993/94 påverkat möjligheterna att uppnå alla uppställda verksamhetsmål, bl.a. har det inte varit möjligt att uppnå handläggningstiderna för asylprövningen. Regeringen bedömer att det nu finns väsentligt större förutsättningar för att uppnå verksamhetsmålen och ser det som särskilt angeläget att Invandrarverket nedbringar handläggningstiderna i asylärenden.
Långa vistelsetider på förläggningar är nedbrytande och kan bl.a. medföra att yrkeskunskaper förloras och flyktingarna passiviseras. Kvaliteten i mottagandet under väntetiden är därför en viktig variabel för att åstadkomma goda förutsättningar för flyktingarnas integration i det svenska samhället alternativt återvändandet till sitt hemland. Under budgetåret 1993/94 har Invandrarverket organiserat särskild undervisning i svenska för bosnier som vistats på förläggningar. Svenskundervisning på förläggningar är ett exempel på att Invandrarverket höjt ambitionsnivån för att förbättra kvaliteten i mottagandet. Den mer generella åtgärden för att höja kvaliteten i mottagandet är att erbjuda samtliga vuxna att delta i s.k. organiserad verksamhet, dvs. studier i svenska, samhällsorientering, skötsel av lokaler m.m. Under budgetåret 1993/94 har huvuddelen av de vuxna deltagit i organiserad verksamhet under minst 1 timma per dag. Regeringen bedömer det som angeläget att arbetet med den organiserade verksamheten intensifieras för att dels höja kvaliteten i mottagandet, dels kunna uppnå målet 20 timmar per vecka och vuxen under budgetåret 1994/95.
Kommunerna har under budgetåret 1993/94 tagit emot närmare 53 000 flyktingar, varav ca 41 000 från Invandrarverkets förläggningar. Verkets överenskommelse med kommunerna om flyktingmottagande har ökat med 130 ?0 jämfört med tidigare år. Det ökade flyktingmottagandet har medfört att kontakterna mellan Invandrarverket och kommunerna har intensifierats. Om kommunplaceringarna kan antas ha låg eller hög kvalitet kan bl.a. bedömas genom att mäta andelen flyktingar som efter kort
tid — och utan att flyttningen medför förbättrade förutsättningar för t.ex.
utbildning eller arbete — flyttar från sin ursprungliga kommunplacering. Bilaga 11
Regeringen bedömer det som angeläget att kvaliteten på kommunplaceringarna ökar och att andelen flyktingar som flyttar till en ny kommun inom 18 månader — som av Invandrarverket anges uppgå till 13 procent
sedan 1991 — minskar till högst 10 procent. Tillsammans med Svenska kommunförbundet och flera centrala frivilligorganisationer har Invandrarverket gjort värdefulla insatser i strävan att engagera föreningar och enskilda människor i mottagningskommu-
nerna för att underlätta flyktingars (företrädesvis bosniers) integration i det svenska samhället. Genom ett upprop finns det nu i mer än 150 kommuner speciella grupper som arbetar med att förmedla kontakter mellan invandrare och svenska guider i det s.k. kontaktnätet.
Resultatredovisningen i Invandrarverkets årsredovisning har bedömts vara i allt väsentligt rättvisande. Regeringen finner den informativ och välstrukturerad i många avseenden men saknar redovisning och kommentarer av hur resultatet för varje verksamhetsgren har utvecklats med
avseende på kvaliteten och i förhållande till övergripande mål.
Överväganden med anledning av RRV:s årliga rapport
RRV har i sin årliga rapport uppmärksammat regeringen på behovet av åtgärder för styrning och uppföljning vid Invandrarverket. Regeringen
avser — innan eventuella åtgärder vidtas — att avvakta utfallet och de rekommendationer som framkommer i RRV:s pågående huvudstudie av Invandrarverkets ekonomi- och resultatstyrning. RRV har även i vissa
fall ifrågasatt Invandarverkets tillämpning av långa uppsägningstider och
avtal om avgångsvederlag. Regeringen förutsätter att Invandrarverket
följer de generella anvisningar som gäller för statliga myndigheter.
Medelsberäkning
De antaganden om bl.a. antalet asylsökande som redovisats i litterainledningen innebär att Invandrarverket budgetåret 1995/96 bör klara av verk-
samheten och samtidigt, inom ramen för grundorganisationen, ha en
potential för ytterligare ärenden motsvarande 5 000 asylsökande. Regeringen anser att beredskapen inför snabba förändringar i asyltillström-
ningen motiverar en överkapacitet även på längre sikt. Överkapaciteten
bör utnyttjas flexibelt så att personalens kompetens vidgas utöver de
normala arbetsuppgifterna. Överkapaciteten bör bl.a. kunna utnyttjas för
ökad medverkan i inresekontrollen vid inreseorter och för förstärkning
vid utlandsmyndigheter med omfattande hantering av utlänningsärenden.
Anslagsbehovet för Invandrarverkets grundorganisation beräknades i
prop 1993/94:100 till 388 809 000 kronor. Omräknat till det förlängda
budgetåret 1995/96 uppgår anslaget för grundorganisationen till
583 214 000 kronor. Kompensation för pris- och löneförändringar bör Bilaga 11
lämnas med 16 900 000 kronor. Invandrarverket har i sin anslagsframställning bla. yrkat medel dels för avvecklingskostnader omfattande 6 000 000 kronor, dels för utgivning av publikationen Tema invandrare omfattande 600 000 kronor. Dessa belopp bör engångsvis tillföras anslaget budgetåret 1995/96. De ökade utgiftsbehov som följer av Invand-
rarverkets övriga förslag, bl.a. arbete inom den Europeiska Unionen, får
klaras genom omprioriteringar. En utgångspunkt vid fördelningen av
verksamhetsområdets sparbeting är att besparingarna för budgetåret
1995796 ska gälla alla myndigheters förvaltningskostnader. Invandrarverkets andel utgör 17 500 000 kronor, vilket motsvarar knappt 3 20 av grundorganisationen. Regeringen bedömer att Statens invandrarverk även fortsättningsvis har en icke oväsentlig rationaliseringspotential. Övergången från användning av stordatorer med höga driftkostnader till ett nytt datorstöd med betydligt lägre driftkostnader bör exempelvis i fram-
tiden minska kostnaderna för Invandrarverkets grundorganisation.
Sammantaget beräknar regeringen Invandrarverkets ramanslag för
budgetåret 1995/96 till 589 200 000 kronor. Långsiktigt kan grundorganisationen beräknas till 386 632 000 kronor per budgetår (normalbudgetår om tolv månader) i nu aktuell prisnivå.
Detta vid en antagen asylinströmning om 15 000 till 25 000 personer
och oräknat eventuella krav på ökade rationaliseringsinsatser/besparingar .
ÅAnslagsutrymme för extraordinära situationer Regeringen bedömer det som nödvändigt att Invandrarverket, som hittills, snabbt ska kunna anpassa utrednings- och mottagningskapaciteten till oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande och ärende-
mängder. Invandrarverket bör därför bemyndigas att vid extraordinära
anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget med 23 miljoner kronor —- utöver sedvanlig anslagskredit —
utan föregående regeringsbeslut.
Låneram hos Riksgäldskontoret
För närvarande saknas relevant underlag för att bedöma Invandrarverkets
behov av låneram för investeringar i anläggningstillgångar. Övervägan-
den om låneram hos Riksgäldskontoret görs därför vid senare tillfälle.
10 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga I1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga HI
1. godkänner att Statens invandrarverk under vissa extraordinära
omständigheter får överskrida ramanslaget med 25 000 000 kr utan
föregående regeringsbeslut
2. till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 589 200 000 kr.
D 2. Förläggningskostnader m.m.
1993/94 Utgift 4 615 504 000 1994/95 Anslag 2 031 947 000 1995/96 Förslag 1 756 000 000
varav — 1 244 000 000 beräknat för juli 1995 —- juni 1996
Från anslaget finansieras Invandrarverkets förläggningsverksamhet med
mottagningscentra vid utredningsslussar och asylförläggningar samt kostnaderna för asylsökande som bor enskilt i kommunerna. Även Invand-
rarverkets tolk- och översättningskostnader för verksamheten med asylp-
rövningar samt polisens förvarslokaler vid Carlslundsförläggningen fi-
nansieras från anslaget.
Ånslagsprognos för budgetåret 1994/95 Anhopningen av överklagade avvisningsbeslut hos Utlänningsnämnden samt vissa trögheter i kommunmottagandet av flyktingar med uppehållstillstånd väntas leda till en något långsammare utflyttning från förläggningar och eget boende än vad som kunde förutses tidigare i höstas. Med de förutsättningar som givits i litterainledningen kan utgifterna under förläggningsanslaget komma att uppgå till ca 2 350 miljoner kronor
budgetåret 1994/95. Detta överstiger anvisat anslag med drygt 300 miljo-
ner kronor.
Regeringens överväganden Utgifterna för förläggningsanslaget beräknas till 1 756 000 000 kronor. Som förutsättning gäller att antalet personer i asylmottagningssystemet sjunker från 18 300 den I juli 1995 till 12 000 den 31 december 1996. I antagandebilden ingår vidare att 14 300 utlänningar i genomsnitt försörjs i förläggningsvistelse eller i eget boende.
Den genomsnittliga dygnskostnaden ska pressas ned med 20 kronor från den nivå som ingick i antagandena för den senaste långsiktiga kon-
sekvenskalkylen. Detta ger en utgiftsminskning på ca 157 miljoner kro- Prop. 1994/95:100 nor. Den genomsnittliga dygnskostnaden får därvid inte överstiga 220 Bilaga 11
kronor.
I anslagsberäkningen ingår 19 miljoner kronor för tolk- och översättningskostnader (som även inkluderar Invandrarverkets handläggning i asylprocessen) samt 15 miljoner kronor till polisens förvarslokaler i Carlslund.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på I 756 000 000 kr.
D 3. Åtgärder för invandrare
1993/94 Utgift 21 038 000 Reservation 19 000 1993/94 Anslag 21 326 000
1994/95 Förslag 38 420 000 varav 23 276 000 för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt förordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan
för sådana riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag som lämnas enligt förordningen (1990:632) om bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt.
Regeringens överväganden De senaste årens omfattande invandring har dels medfört att vissa befintliga riksorganisationer fått fler medlemmar, dels att nya riksorganisationer växt fram och kvalificerat sig för statsbidrag. Invandrarverket har i sin anslagsframställning redovisat fem nya organisationer som uppfyller kraven i bidragsförordningen och som bör få statsbidrag. Dessa är: Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige, Chilenska riksförbundet, Makedoniska riksförbundet i Sverige, Riksföreningen Huélen-Chile samt Syriska föreningars riksförbund.
Genom en neddragning med 5240 av de statsbidragsnivåer som anges i förordningen och ett samtidigt anslagstillskott på 2 925 000 kronor blir
det möjligt att lämna stöd till samtliga de riksorganisationer som föreslagits av Invandrarverket. Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige har redan i tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande budgetår
föreslagits erhålla bidrag med 450 000 kronor med hänsyn till förbundets snabba expansion.
För projektbidrag beräknas oförändrade medel budgetåret 1995/96. Prop. 1994/95:100
Regeringen bedömer det härvid som angeläget att fortsatt statsbidrag Bilaga 11 lämnas till Sociala missionens återvändandeprojekt.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 38 420 000 kr.
D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
1993/94 Utgift 214 776 000 1994/95 Anslag 1 087 960 000 1995/96 Förslag 396 420 000
varav 262 613 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas organiserad överföring av flyktingar och mottag-
ning i Sverige samt bidrag till vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför
Sverige. Vidare bekostas bidrag enligt förordningen (1984:890) om bi-
drag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land, bidrag
enligt förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige samt bidrag till resor från Sverige för vissa asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är avgjort. Från anslaget avräknas även schablonersättning till de kommuner som tar emot kvotflyktingar.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 avses anslaget bekosta den ersättning för efterforskningsverksamhet m.m. som enligt avtal utgår till Svenska röda korset.
Regeringens överväganden I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår, bör ändamålet för
åtgärder under detta anslag omfatta såväl bidrag till lösningar av flyk-
tingsituationer utanför Sverige som organiserad överföring hit. Liksom
för innevarande budgetår bör insatser komma i fråga som initieras av UNHCR eller av de mellanstatliga organisationer som är verksamma
inom flyktingområdet.
Överföringskostnaderna för 2 760 flyktingar beräknas till 14 350 000 kronor, medan ersättningskostnaderna till kommunerna för deras mottagande av motsvarande antal flyktingar kan komma att uppgå till 364 000 000 kronor.
Till bidrag till flyktingars resa från Sverige, s.k. återvändanderesor, Prop. 1994/95:100 beräknas ett oförändrat medelsbehov om 35 250 000 kronor. Bilaga I1
Behovet av bidrag till anhörigas resor till Sverige beräknas även det till oförändrad nivå, 4 140 000 kronor.
Regeringen bedömer att antalet hemresor för vissa asylsökande kommer att minska i omfattning och att anslaget för detta ändamål därför kan räknas ned. För det förlängda budgetåret beräknas ett belopp om
4 500 000 kr.
Enligt avtal med staten bedriver Svenska röda korset viss efterforskningsverksamhet som ersätts genom statsbidrag. Ersättningen har tidigare
utgått från fjärde huvudtitelns förslagsanslag G 15. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet. De efterforskningar
som bedrivs i fredstid bör emellertid, enligt regeringens mening, i stället finansieras över tionde huvudtiteln och förevarande anslag. Svenska röda korset har yrkat höjd ersättning för budgetåret 1995/96 samt ett särskilt bidrag för investering i ADB. Regeringen bifaller inte dessa yrkanden utan beräknar anslag enligt oförändrad statsbidragsnivå, vilket innebär 3
980 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 396 420 000 kr.
D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
1993/94 Utgift 4 123 777 000 1994/95 Anslag 7 322 141 000 1995/96 Förslag 6 647 700 000
varav 5033 700 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för statsbidrag till kommuner och landstingskommuner enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Anslagsprognos för budgetåret 1994/95
Regeringen bedömer att anslagsutbetalningarna under innevarande bud-
getår bör bli 700 — 800 miljoner kronor lägre än anvisat belopp. Detta
beror på att färre personer kommer att tas emot i kommunerna än vad som tidigare antagits.
Regeringens överväganden Bilaga 11
Beräkningsgrunder m.m. Anslagsberäkningarna utgår ifrån de antaganden om kommunmottagandet budgetåren 1994/93 och 1995/96 som redovisats i litterainledningen.
Efter nyligen genomförda överläggningar med Svenska kommunförbundet har regeringen beslutat om vissa justeringar av ersättningsnivåerna fr.o.m. den 1 januari 1995.
Beräkningarna redovisas i likhet med tidigare år för det totala kommunmottagandet, dvs även för de utlänningar som tas emot på den s.k. flyktingkvoten. Därefter avräknas ett belopp som motsvarar den beräknade schablonersättningen budgetåret 1995/96 och förs över till anslaget
D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
1. Grundersättning Ersättningen för 270 mottagningskommuner beräknas till 123,2 miljoner kronor.
2. Schablonersättning
2.1 Ersättningsbelopp
Schablonersättningen för år 1995 har höjts från 144 200 till 147 200 kronor för vuxna och från 88 400 till 90 300 kronor för barn under 16
år.
2.2 Översyn av utbetalningssystemet
Som en följd av de överläggningar som nu genomförts med Svenska kommunförbundet avser regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet för att utforma ett nytt utbetalningssystem för schablonersättningar. Det nya systemet, som bör träda i kraft den 1 Januari 1996, syftar till enklare utbetalningsregler, helst utan ansökningsförfarande, och tätare utbetalningsperioder för att dels minska statens kostnader för sekundärflyttningarna, dels nå en rättvisare fördelning av schablonbidraget mellan olika kommuner
2.3 Introduktionsplan
De flyktingmottagande kommunerna ska snarast möjligt upprätta en introduktionsplan för varje flykting. Syftet med planen är att underlätta
ka samhället. Planen utgör också en förutsättning för att schablonersätt- — Bilaga 11 ning ska betalas ut till kommunerna.
Statens invandrarverks erfarenhet — som den redovisats i anslagsframställan — är att introduktionsplanerna ofta brister i innehåll eller genomförande. Invandrarverket har därför föreslagit att ersättningsförordningen (1990:927) ska ändras så att verket vid uppenbara brister kan innehålla eller reducera schablonersättningen.
Regeringen delar Invandrarverkets mening att introduktionsplanerna måste fungera på avsett vis men finner för närvarande inte anledning att ändra nu gällande bestämmelser. Regeringen har dock för avsikt att genom Invandrarverkets uppföljningsarbete följa hur introduktionsplanerna upprättas och genomförs i kommunerna.
2.4 Anslagsbehov
De utbetalningar budgetåret 1995/96 som följer av kommunmottagandet innevarande budgetår samt av de utlänningar som tas emot budgetåret 1995/96 beräknas medföra schablonersättningar om 6 124 miljoner kronor.
3. Ersättningar för äldre och handikappade För flyktingar som till följd av handikapp eller hög ålder inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande eller på annat sätt bli självförsörjande utgår, enligt nuvarande regler, särskild ersättning till kommunerna.
I samband med överläggningarna med Svenska kommunförbundet har förbundet pekat på nuvarande svåra arbetsmarknadsläge och föreslagit att staten, på samma sätt som gäller för flyktingar mottagna under fjärde kvartalet år 1993 och under hela år 1994, bör lämna ersättning för de faktiska kostnaderna för socialbidrag till flyktingar i åldersgruppen 55-60 år. Regeringen delar förbundets mening att sådan ersättning bör lämnas även för flyktingar mottagna år 1995. Förslaget påverkar inte anslagsbelastningen under budgetåret 1995/96.
4. Extraordinära kostnader Statens invandrarverk kan inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till kommuner som haft betydande extraordinära kostnader för flyktingmottagandet.
Som redovisats i litterainledningen är det nödvändigt att motverka de problem som växer sig allt starkare i invandrartäta bostadsområden.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden oförändrad ram för extraordinära kostnader budgetåret 1995/96 (150 miljoner kronor) och att den Bilaga 11 anslagsuppräkning som annars hade varit aktuell kanaliseras via det nya anslaget D 12. Särskilda insatser i invandrartäta områden som bör tillföras 125 miljoner kronor.
Bland de kommunmottagna från bl.a. Bosnien-Hercegovina kan finnas
personer som har särskilda behov. Vissa extraordinära sjukvårdsinsatser
från landstingens sida kan därför även fortsättningsvis vara aktuella. Statens invandrarverk bör därför, liksom under innevarande budgetår, ha möjlighet att använda anslagsmedlen också för detta ändamål.
5. Ersättning för sjukvårdskostnader m.m.
Statens invandrarverk får lämna ersättning för hälsoundersökning som
ges till en asylsökande under väntetiden och till sådana utlänningar som
har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av att de har ett
behov av skydd här i landet. För anhöriga och andra utlänningar som
inte är asylsökande men av särskilda skäl getts rätt att vänta på beslut i Sverige lämnas inte statlig ersättning för hälsoundersökning. Däremot lämnas under vissa förutsättningar ersättning för hälsoundersökning efter
det att de har beviljats uppehållstillstånd.
Enligt Socialstyrelsen är det otillfredsställande att statlig ersättning i
dag inte lämnas i de fall det ur smittskyddssynpunkt finns behov av hälsoundersökning för dessa anhöriga utlänningar. Regeringen delar
Socialstyrelsens synpunkt och har mot denna bakgrund beslutat om en
ändring av ersättningsreglerna fr.o.m. den 1 januari 1995 så att statlig
ersättning lämnas för hälsoundersökning även av dessa utlänningar, förutsatt att de genomförs på grund av smittskyddsskäl. De tillkommande kostnaderna beräknas uppgå till ca 500 000 kronor undet budgetåret 1995/96.
Den beslutade förändringen har bedömts som förenlig med de riktlinjer som lagts fram i den förra regeringens proposition (1993/94:94) om mottagande av asylsökande m.m. och senare beslutats av riksdagen.
6. Uppföljning av ersättningssystemet
Som tidigare nämnts, bör en fortsatt uppföljning ske av kommunernas kostnader för de flyktingar som tagits emot sedan nuvarande ersättningssystem infördes år 1991. Regeringen bör disponera 1,5 miljoner kronor för en fortsatt uppföljning av ersättningssystemet. Mot bakgrund av vad som tidigare redovisats om kommunernas kostnader i flyktingmottagandet, finner regeringen det angeläget att kommunerna årligen och på ett enhetligt sätt redovisar dessa kostnader. Statens
invandrarverk bör därför i samarbete med Svenska kommunförbundet
Regeringen avser att i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för Bilaga 11 flyktingmottagande m.m. lämna föreskrifter om de årliga kostnadsuppföljningarna.
7. Anslagsberäkning
De sammanfattande beräkningarna uppgår i enlighet med nedanstående specifikation till ett totalt anslagsbehov på 7 011 700 00 kronor för budgetåret 1995/96.
tusental kronor
| Ändamål | Anvisat Förändring 1994/95 | Förslag 1995/96 |
| Grundersättning | 124 156 | -956 123 200 |
Schablonersättning
och sekundärflytt-
ningsbidrag 7.266 985 -1 142 985 6 124 000 Äldre och handikappade = 123 000 97 000 220 000
Barn utan egna
vårdnadshavare 80 000 65 000 145 000
Extraordinära kostnader = 150 000 0 150 000
Bistånd åt andra tillståndssökande än
asylsökande 70 000 50 000 120 000
Sjukvårdskostnader 105 000 23 000 128 000 Konjunkturtillägg 470 000 -470 000 0
Uppföljning 1 000 +500 1 500
Summa 8 390 141 -1 378 441 7 011 700
8. Kostnadsfördelning till anslag
Av de beräknade utgifterna — 7 011 700 000 kronor — avser
364 000 000 kronor schablonersättningar efter mottagning av s.k. kvotflyktingar. Denna utgift bör föras upp på anslaget D 4. Överföring av
och andra åtgärder för flyktingar m.m., medan resterande utgiftsandel
om 6 647 700 000 kronor tas upp under förevarande anslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att Bilaga H
till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
6 647 700 000 kr.
D 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen
1993/94 Utgift 15 589 000
1994/95 Anslag 15 355 000
1995/96 Förslag 23 033 000 varav 15 355 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen.
Stiftelsen ska, enligt stadgar och avtal med staten, genom tidningsverksamhet för invandrare lämna nyhetsinformation om viktiga händelser och aktiviteter, främst i Sverige. Tidningarna ska också ge invandrare fortlö-
pande samhällsinformation. För närvarande omfattar utgivningen tidningar på nio olika språk, varav ett är På Lätt Svenska. Stiftelsen har avlämnat verksamhetsberättelse och bokslut för budgetå-
ret 1993/94. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändning-
ar.
Regeringens överväganden Stiftelsen har under de gångna åren skaffat sig så god soliditet att det egna kapitalet vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick till 65246. Detta har möjliggjorts genom statsbidragen och den finansiella avkast-
ningen därifrån.
Budgetåret 1993/94 redovisades dock ett negativt resultat på 165 000 kronor efter avskrivningar och finansnetto. Resultatet för innevarande budgetår väntas bli ett underskott i samma storleksordning, medan un-
derskottet för det förlängda budgetåret 1995/96 av Stiftelsen beräknats till ca en och en halv miljon kronor.
Stiftelsen kan tills vidare täcka underskott i rörelsen genom att skjuta
till fonderade medel. Detta är dock inte möjligt att fortsätta med i läng-
den och Stiftelsen har därför tillsatt en strategigrupp med uppgift att analysera verksamheten och lämna förslag om hur den ska kunna ut-
vecklas på ett positivt sätt under de närmaste åren. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att Stiftelsen ska kunna få bibehålla statsbidra-
get på oförändrad nivå även under budgetåret 1995/96.
Bilaga 11 Regeringen föreslår att riksdagen
till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 23 033 000 kr.
D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
| 1993/94 Utgift | 2 928 000 |
| 1994/95 Anslag | 4 834 000 |
| 1995/96 Förslag | 7160 000 |
| varav | 4 715 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 |
Från anslaget bekostas Ombudsmannen mot etnisk diskriminering med kansli samt Nämnden mot etnisk diskriminering.
Det övergripande målet för Ombudsmannen är att etnisk diskriminering inte ska förekomma i arbetslivet eller på andra samhällsområden.
Ombudsmannen har i sin årsredovisning delat upp verksamheten i individuella fall och generella åtgärder. Effekterna av Ombudsmannens insatser är svåra att bedöma. Anslagssparandet uppgår till 839 000 kronor. Härav avser regeringen senare i dag besluta att 575 000 kronor ska föras bort från anslaget och ej disponeras av Ombudsmannen.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet som gäller för perioden 1994/95 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser
Ramanslag 7 160 000 kr.
Medelsberäkning För Ombudsmannen och Nämnden mot etnisk diskriminering bör anvisas ett ramanslag på 7 160 000 kronor, varav 65 000 kronor avser Nämnden. Anslaget möjliggör minst samma verksamhetsnivå som innevarande
budgetår. Anslagsberäkningen innehåller en pris- och löneomräkning med 272 000 kronor och ett rationaliseringskrav på 590 (-363 000 kro- Bilaga 11 nor).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetå-
ret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 160 000 kr.
D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
1993/94 Utgift 76 733 000 1994/95 Anslag 108 962 000 1995/96 Förslag 97 000 000
varav 70 040 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget finansieras räntesubventioner och avskrivningar för lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Hemutrustningslånen administreras av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Anslaget innehåller därför också en driftkostnadsdel, avsedd att täcka CSN:s låneadministration.
CSN har till regeringen redovisat lånestockens utveckling och gjort en bedömning av anslagsbehovet utifrån nu aktuella antaganden (se litte-
rainledningen) om kommunplacerade flyktingar och vissa andra utlänningar.
Regeringens överväganden Regeringen delar CSN:s bedömning av lånestockens utveckling och beräknar härvid i likhet med CSN kostnaderna för räntesubventioner och avskrivningar budgetåret 1995/96 till 79 850 000 kronor. Regeringen
delar även CSN:s bedömning av vilka avgifter som kan beräknas inflyta på statsbudgetens inkomstsida. Vad gäller driftkostnaderna, har regeringen utgått ifrån CSN:s beräk-
ning och därefter kompenserat myndigheten med 540 000 kronor i prisoch löneomräkning. I likhet med vad som gäller för övriga myndigheter
har sedan ett rationaliseringskrav lagts på CSN. Detta innebär i CSN:s fall en anslagsnedräkning med 524 (-874 000 kronor). Sammantaget leder detta till ett driftkostnadsanslag på 17 150 000 kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 11
till Lån till hemutrustning för flyktingar mfl för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 97 000 000 kr.
D 9. Utlänningsnämnden
1993/94 Utgift 66 619 000 1994/95 Anslag 58 047 000 1995/96 Förslag 82 450 000
varav 55 070 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
Utlänningsnämnden är överprövningsinstans för beslut av Statens in-
vandrarverk avseende avlägsnandeärenden, ärenden omfattande flyktingförklaring och resedokument samt medborgarskapsärenden.
Det övergripande målet för Utlänningsnämnden är att svara för att överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap sker på ett rättssäkert sätt.
Utlänningsnämnden har i sin årsredovisning avseende verksamhetsgrenen Avlägsnandeärenden redovisat svårigheter att uppnå det av regeringen angivna målet att kunna avgöra 16 000 överklagade ärenden.
Endast till 75 29 har detta verksamhetsmål nåtts. Orsaken är huvudsakli-
gen svårigheter att uppnå tillräckligt hög arbetsproduktivitet samt stor personalrörlighet med genomsnittligt 526 av handläggarbefattningarna vakanta. Målet högst fyra och en halv månads handläggningstid har heller inte gått att uppnå. Den genomsnittliga handläggningstiden har varit sju månader. Orsakerna är att ärendehandläggningen per person varit lägre än beräknat, att överklaganden kommit in i mycket större mängd än vad som kunnat förutses och genom omfattande balansuppbyggnad gjort ärendena — räknat per handläggare — för många och därmed svåra att processa på ett effektivt sätt. Vidare har bl.a. verkställighetsstopp och väntan på regeringsbesked i överlämnade ärenden förlängt den genomsnittliga handläggningstiden.
Utlänningsnämnden hade ett anslagssparande på 3 244 000 kronor. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Bilaga 11
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet som gäller för perioden 1994/95 — 1995/96 bör ligga fast.
Resurser
Ramanslag 382 450 000 kr.
Resultatinriktning och dimensionering
Det är av utomordentlig vikt att Utlänningsnämnden kan snabba upp handläggningstiderna och därmed minska påfrestningarna för de utlän-
ningar som väntar på ett slutligt avgörande av sina ärenden. Alldeles
särskilt gäller det avvisningsärendena. Statsfinansiellt kostar väntetiderna
i avvisningsärenden mycket stora belopp eftersom de asylsökande försörjs av staten. Det verksamhetsmål som regeringen lagt fast för nämnden innevarande budgetår — högst tre månaders handläggningstid för avlägsnandeärenden som ej berörs av verkställighetsstopp etc. — måste
därför utgöra ett minimikrav för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av de under litterainledningen redovisade antagandena
om asylinströmning och ärendemängder bör Utlänningsnämnden under
början av nästa budgetår ha arbetat av sina balanser i sådan omfattning
att organisationen successivt kan bringas ned till att omfatta 10-11 utredningsgrupper. Detta motsvarar den kapacitet för att handlägga de överklagade avlägsnandeärenden som kan väntas följa av en asylinströmning i intervallet 15 000 — 25 000 personer.
Medelsberäkning
Utlänningsnämnden har beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 till 83 705 000 kronor. Avgiftsinkomsterna uppgår härvid till 18 000
kronor. Regeringen godtar nämndens beräkningar, men bedömer att ut-
rymme måste finnas för rationaliseringsvinster. Ett rationaliseringskrav
på 1,5240 (1 255 000 kronor) åläggs därför Utlänningsnämnden. Erforder-
ligt anslag uppgår därmed till 82 450 000 kronor. Nämnden har redovisat ett lånebehov för investeringar i anläggnings-
tillgångar som uppgår till 800 000 kronor. Regeringen delar nämndens
bedömning av behovet av låneram hos Riksgäldskontoret.
Förslag till riksdagsbeslut Bilaga 11
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utlänningsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ra-
manslag på 82 450 000 kr.
D 10. Internationell samverkan inom ramen för flyktingoch migrationspolitiken m.m.
1993/94 Utgift 4 654 000 Reservation 2 681 000 1994/95 Anslag 2 000 000 1995/96 Förslag 5 500 000
varav 3 700 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för särskilda migrationspolitiska projekt
och för Sveriges deltagande i internationellt samarbete med syfte att
utveckla och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier. Av särskild betydelse är samarbetet med östersjöstaterna samt bilaterala samverkansprojekt med de baltiska staterna. Från anslaget ska också
betalas Sveriges bidrag till ”Nordiskt jämförande utvärderingsprojekt —
bosnier”.
Regeringens överväganden Regeringen beräknar, mot bakgrund av nuvarande anslagsbehållning, ett ökat anslagsbehov till 5,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret
1995796.
Regeringen föreslår att riksdagen
till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och mig-
rationspolitiken m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 5 300 000 kr.
D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
1993/94 Utgift 9 648 000 Reservation 894 000 1994/95 Anslag 28 000 000
1995796 Förslag 27 000 000
varav 18 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget bekostas insatser som ska motverka och förhindra främ- Prop. 1994/95:100 lingsfientlighet, rasism och antisemitism. Bilaga 11
Regeringens överväganden Medel kommer också fortsättningsvis att behövas för insatser mot rasism och främlingsfientlighet, bl.a. för fortsättningen av den s.k. ungdomskampanjen.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att lägga fast formerna för och innehållet i den fortsatta verksamheten mot främlingsfientlighet och rasism. När detta arbete är slutfört kommer närmare att kunna avgöras hur anslagsmedlen ska användas.
Regeringen bedömer medelsbehovet för det förlängda budgetåret till
27 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 27 000 000 kr.
D 12. Särskilda insatser i invandrartäta områden
Nytt anslag (förslag) 125 000 000
varav 100 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från det föreslagna anslaget ska bekostas särskilda insatser för att främja
utvecklingen i invandrartäta storstadsområden.
Regeringens överväganden Som redovisats i litterainledningen bör särskilda medel avsättas för insatser i storstadsområden med hög koncentration av invandrare. Syftet med insatserna ska vara att stärka kompetensen hos och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt att konkret bidra till en god social utveckling och motverka utanförskap.
Medlen bör ställas till regeringens förfogande och fördelas på insatser av projektkaraktär i ett begränsat antal segregerade och invandrartäta områden 1 storstadsregionerna. Aktuella kommuner som bör kunna få del av medlen är i första hand Stockholm, Göteborg, Malmö och Botkyrka. Därutöver kan det finnas ytterligare några kommuner som kan vara aktuella att få del av medlen.
Insatserna bör bygga på lokala initiativ från de aktuella områdena och Prop. 1994/95:100 kommunerna. Respektive kommun bör ha det operativa ansvaret för Bilaga 11
genomförandet av projekten och fördelning av medel bör ske till kom-
munerna efter ansökan. I den mån landsting, arbetsförmedling, försäkringskassa eller andra myndigheter deltar i projekt med insatser utöver respektive myndighets reguljära verksamhet bör de också kunna få del av projektmedel. Medlen bör då som regel kanaliseras genom den kom-
mun som ansvarar för projektet. Detsamma gäller när frivilligor ganisa-
tioner deltar.
Det bör ankomma på regeringen att utforma närmare riktlinjer för på vilket sätt medlen ska fördelas och vilken typ av insatser som bör prioriteras. Ett alternativ för fördelning kan vara att inrätta en särskild delega-
tion för ändamålet under regeringen. Det är dock mycket angeläget att
inte bygga upp onödig administration kring medelsfördelningen och det
bör inte bli fråga om att i detalj pröva enskilda projektansökningar. In-
riktningen bör snarare vara att kommunerna gör en samlad presentation av sina planerade insatser under en viss period och att denna samlade
plan bedöms med utgångspunkt från bl.a. situationen i respektive kommun och riktlinjer för vilken typ av insatser som bör prioriteras. En förutsättning för att en kommun ska kunna erhålla medel bör vara att kommunen också satsar egna medel i projekten. Det måste också
ställas krav på kommunerna att de redovisar dels hur medlen använts,
dels resultaten av olika insatser i förhållande till uppställda mål. Erfarenheterna av olika åtgärder måste spridas mellan kommunerna.
Totalt föreslås att 125 miljoner kronor avsätts för särskilda insatser i
invandrartäta storstadsområden. I den mån det kommer att krävas särskilda resurser på central nivå för fördelning av medlen bör dessa också finansieras från anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilda insatser i invandrartäta områden för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr.
11 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 11
Underbilaga 11.1
1 Förslag till Lag om arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande.
18 Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbets-
livsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verk-
samheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 88, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbets-
givare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbets-
livsutveckling.
28 Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en arbetslös enligt 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 6 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
3 8 När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadsutbildning i 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996.
2 Förslag till Lag om praktik för invandrare : Underbilaga 11:1
Härigenom föreskrivs följande.
De som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplatser för invandrare skall inte anses som arbetstagare när de fullgör praktiken. |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996.
3 Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter Underbilaga 11.1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid
med bibehållna anställningsförmåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§ från de arbetsgivar-
avgifter som han enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala.
28¶För en ersättare som avses i 1 § får arbetsgivaren göra avdrag med
500 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd.
38 Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, dock sammanlagt högst 40 000 kronor, för varje arbetstagare
som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny
teknik eller utföra nya arbetsuppgifter.
4 & Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 2 och 3 §§ minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § nämnda
lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996.
Lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för Underbilaga 11.1
bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning
Härigenom föreskrivs att lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag
eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneer-
sättning skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1995. Den upphäv-
da lagen gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
165 12 Riksdagen 199405. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11
5 Förslag till . Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Underbilaga 11.1
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om socialavgifter! skall ha följande lydelse.
4 kap.
78 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. Arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 2. bidrag till permitteringslöneersättning, 3. kontant arbetsmarknadsstöd en- 2. kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd,
4. utbildningsbidrag till sådan del- 3. utbildningsbidrag till sådan del-
tagare i arbetsmarknadsutbildning tagare i arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen (1987:406) om enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning eller yr- arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering enligt kesinriktad rehabilitering enligt förordningen (1987:405) om den förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksam- arbetsmarknadspolitiska verksamheten som uppfyller medlems- och heten som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i 6 § lagen om ar- arbetsvillkoren i 6 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. betslöshetsförsäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om permitteringslöneersättning som avser tid före ikraftträdandet.
! Lagen omtryckt 1989:633.
> Senaste lydelse 1991:330.
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Underbilaga 11.1
Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 84 mom.
Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande en-
ligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, regleringsföre-
ning som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
allmänna försäkringskassor, er- allmänna försäkringskassor, ar-
kända arbetslöshetskassor, perso- betslöshetskassor, personalstiftelser
nalstiftelser som avses i lagen som avses i lagen (1967:531) om (1967:531) om tryggande av pen- tryggande av pensionsutfästelse
sionsutfästelse m.m. med ändamål m.m. med ändamål uteslutande att uteslutande att lämna understöd lämna understöd vid arbetslöshet, vid arbetslöshet, sjukdom eller sjukdom eller olycksfall, stiftelser
olycksfall, stiftelser som bildats som bildats enligt avtal mellan or-
enligt avtal mellan organisationer ganisationer av arbetsgivare och
av arbetsgivare och arbetstagare arbetstagare med ändamål att utge
med ändamål att utge avgångser- avgångsersättning till friställd arsättning till friställd arbetstagare betstagare eller främja åtgärder till eller främja åtgärder till förmån förmån för arbetstagare som blivit för arbetstagare som blivit uppsagd uppsagd eller löper risk att bli eller löper risk att bli uppsagd till uppsagd till följd av = driftsföljd av driftsinskränkning, före- inskränkning, företagsnedläggelse
tagsnedläggelse eller rationalise- eller rationalisering av företagets
ring av företags verksamhet eller verksamhet eller med ändamål att
med ändamål att utge permitte- utge permitteringslöneersättning,
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
? Senaste lydelse 1994:778.
ringslöneersättning, bolag eller bolag eller annan juridisk person annan juridisk person som avses i som uteslutande har till uppgift att Underbilaga 11.1 lagen (1984:1009) om beslutande- lämna permitteringslöneersättning, rätt för bolag eller annan juridisk sådana ömsesidiga försäkringsboperson med uppgift att lämna per- lag som avses i lagen om yrkessmitteringslöneersättning, sådana <kadeförsäkring, ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,
Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen,
Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklings-
arbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen indu-
striellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Före-
tagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin — PRO- TEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen
samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex
motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping,
Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för
samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet — SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset. Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd,
TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Tipstjänst och Aktiebolaget Trav och Galopp
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Underbilaga 11.1
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring! skall ha följande lydelse.
48¶Nuvarande lydelse Förelsagen lydelse
Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan.
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,
4. icke kan erhålla lämpligt arbe- = 4. inte kan erhålla lämpligt arbete. te, och
3. har fyllt 20 år
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare —
direkt eller indirekt — i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dem som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod.
! Lagen omtryckt 1991:1334.
? Senaste lydelse 1994:930
Arbetsmarknadsstatistik Underbilaga 11.2
Tabell I Nyanmälda lediga platser, 1000-tal
Helår = KvI KyvlI Kv KvIV - Nov
| 1990 56,4 80,4 64,2 | 43,8 37,0 42,8 |
| 1991 33,6 46,4 40,2 | 24,5 23,2 26,3 |
| 1992 24,7 32,8 31.1 | 18,7 16,0 18,0 |
| 1993 22,6 22,4 29,8 | 19,1 19,2 20,5 |
| 1994 29,0 36,8 | 25,8 28,1 |
Tabell 2 Antal personer i arbetskraften, 1000-tal
Helår — KvI KvlII Kvill KvIV Nov 1990 4577 4 536 4 545 4658 4569 24562 1991-4552 4549 4 551 4617 4493 4 471 19922 4464 4454 4 479 4531 4394 4392 1992" 4428 4418 4 487 4495 4359 4357 1993 4320 4296 4 338 4398 4 248 4 234 1994 4 187 4 266 4 371 4 220
Tabell 3 Antal sysselsatta personer, 1000-tal
Helår — KvI Kvli KvUL = KvIV = Nov 1990 4508 4471 4 493 4582 4486 34474 1991-4430 4445 4 453 4478 4346 4329 1992 4250 4272 4 282 4286 4160 4156 1992" 4203 4216 4 260 4230 4106 4102 1993 3964 3983 3 987 3991 3894 3 877 1994 3 840 3 939 3 996 3 916
Tabell 4 Relativ arbetslöshet
| Helår — KvI | KvlII | KvIll KvIV Nov | |||
| 1990 1.5 | 1,4 | 1.2 | 1,6 | 1,8 | 1,9 |
| 1991 2,7 2,3 | 2,1 | 3,0 3,3 | 3,2 | ||
| 1992 4,8 4,1 | 4,4 | 5,4 5,3 | 5,4 | ||
| 1992" 5,3 4,5 | 5.1 | 5,9 5,8 | 5,9 | ||
| 1993 82 7,3 | 8,1 | 9,3 | 8,3 | 8,4 | |
| 1994 | 8,3 | 7,1 | 8,6 | 7,2 |
Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av — Prop. 1994/95:100
| total arbetslöshet Helår — KvI | KvII | Underbilaga 11.2 KvOl KvIV Nov | |
| 1990 15,7 15,4 | 18,6 | 15,2 14,4 16,7 | |
| 1991 17,6 15,8 | 19,9 | 16,1 18,7 18,4 | |
| 1992 25,7 20,5 25,9 | 27,0 28,0 26,6 | ||
| 1992" 25,5 20,4 25,9 | 26,8 27,9 26,5 | ||
| 1993 31,9 26,5 31,1 | 32,7 36,4 35,7 | ||
| 1994 | 39,6 40,6 | 36,7 39,7 |
Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning
Helår — KvI KvlII KvlUL - KvIV Nov 1990 38600 42 500 38 300 33 100 40 500 41 800 1991 58 600 49300 53 000 53 500 78 700 82 900 1992 86 300 93 000 85 700 73 800 92 600 97 900 1993 53 200 73 600 54 900 33 000 51 200 55 800 1994 69 700 64 100 43 900 64 600
+ Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod m.m.
som ägt rum fr.o.m. 1993.
Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd
Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 2300 2 100 2 600 2 300 2300 2400 1991 4 800 2 400 3 400 4 700 8 800 9300 1992 13500 11800 15200 14700 12100 12200 1993 9200 7 600 8 800 9200 11 100 12 100 1994 14 600 22000 24 900
Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete
Helår — KvI KvII KvlIl KvIV Nov 1990 8100 9300 9 100 5 800 8000 8300 1991 10 800 9 500 11 500 8600 13 400 13 800 1992 15900 15600 18 200 13 100 16500 17 100 1993 14 000 16400 15 300 10 300 13 800 14 400 1994 15 500 18 600 15 400 19 200
Tabell 9 Antal personer i utbildningsvikariat. (Ny åtgärd
Infördes 1991) Underbilaga 11.2
Helår — KvI KvlI KvIIl KvIV Nov
1991 5300 5 900
1992 8 300 10 800 9500 5000 8000 8 800
1993 9 800 10 000 9 700 7400 12000 13100
1994 14 500 12 700 9 200 15 800
Tabell 10 Antal personer i avtalade inskolningsplatser
Helår — KvI KvlI KvIIl KvIV Nov 1990 1900 2200 1700 - 1200 2300 2500 1991 3200 2 800 2 500 2700 4 900 5 200 1992 4000 5 400 4 800 3400 2300 2 400 1993 = 700 1 200 700 500 400 500 1994 400 300 200
Tabell I1 Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdoms-
praktik (ny åtgärd införd sept. 1992)
Helår = Kvl KyvlI KvIIl KvIV Nov 1990 3 000 2 700 2 600 2000 4500 4900 1991 9600 7 400 8 700 7500 14800 15 300 1992 30 800 18 000 17 400 17 200 70 400 73 900 1993 58 100 87 000 49 200 23 900 72100 73 800 1994 77 000 51 300 36 500 62 700
Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning)
Helår - KvI KvlII KvlII KvIV Nov
1990 53 900 58800 54300 44400 57600 59 900 1991 87.000 71400 79100 77000 125 900 132 400 1992 158 800 154 600 150 800 127200 201 900 212 300 1993 180 200 205 300 176 400 127900 210400 220 800 1994 243 300 217 200 167 750
Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag
Underbilaga 11.2
Helår = KvI KvII Kyl KvIV Nov
1990 45 000 44 700 45 200 45 100 45 000 45 200 1991 44 500 45100 45000 44 600 43 400 44 400 1992 42 600 43 200 43 100 42 600 41 500 42 300 1993 42 600 43 100 42 900 42 200 42300 44 000 1994 44 600 42 500 42 600
Tabell 14 Antal personer anställda i Samhall
Helår = KvI Kyl KvIll = KvlV Nov 1990 30 600 31000 30700 30300 30200 30 300 1991 29600 30 100 29 700 29 400 29-300 29 300 1992 29100 29400 29 200 29 000 28 800 28 700 1993 28300 28500 28 500 28 200 28 000 28 000 1994 28 000 28400 28 500
Tabell 15 Antal personer i offentligt skyddat arbete (OSA)
Helår — KvI KvlII KvIll KvIV Nov 1990 5 700 5 700 5 800 5 700 5 600 5 700 1991 5 400 5 400 5 400 5400 5 500 5 600 1992 5 600 5 600 5 600 5 500 = 5 500 5 600 1993 5 700 6 100 5 800 5400 5 300 5 800 1994 5 500 5 000 4 300
Tabell 16 Antal personer i arbetsmarknadsinstitutet (AMI)
| 1990"+ 6 800 7 300 7 300 | 5 600 7 000 7 300 |
| 1991 6 700 7 100 7100 | 5 400 7 000 7 400 |
| 1992 7 700 8 000 8 400 | 6 300 8 100 8 700 |
| 1993 7 400 9 300 8 700 | 5 200 6 400 7 000 |
| 1994 7100 7400 | 6 100 8 700 |
++ Ny statistik fr.o.m. juli 1990
Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden
| deltagit i företagsutbildning juli | aug | Underbilaga 11.2 sept. | |
| 1990 | 2137 | 5 528 | 4 845 |
| 1991 | 4 873 | 8 750 | 9 528 |
| 1992 | 5 988 | 11 719 | 14 009 |
| 1993 | 1392 | 4 036 | 4 465 |
| 1994 | 2 268 | 7464 | 7 828 |
Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i
januari-november, 1 000-tal
| 1993 | 1994 | Förändring | |
| Industri | 1173 | 762 | -11 |
| Jord- o skogsbruk | 136 | 135 | -1 |
| Byggnadsindustrin | 237 | 219 | -18 |
| Privata tjänster | 1 476 | 1 484 | 8 |
| Offentliga tjänster 1347 | 1327 | -20 | |
| Totalt | 3 969 | 3 927 | -42 |
Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen i
åldern 16-64 år som tillhör arbetskraften i november
| Ålder | 1993 | 1994 | Förändring |
| 16-19 | 23,9 | 22,4 | -1,5 |
| 20-24 | 64,7 | 62,3 | -2,4 |
| 25-54 | 88,6 | 87,5 | -1,1 |
| 55-64 | 65,4 | 65,7 | 0,3 |
| 16-64 | T7T,.S | 76,6 | -0,9 |
| Kvinnor | 75,8 | 74,8 | -1,0 |
| Män | 79,1 | 78,2 | -0,9 |
| Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder samt EU | Relativ arbetslöshet | Kvinnor | Underbilaga 11.2 <24 år |
| Danmark | 9,5 | 10,9 | 10,2 |
| Irland | 17,4 | 19,5 | 26,0 |
| Italien | 11,9 | 18,0 | 32,2 |
| Sverige | 17,2" | 6,1" | 14,5" |
| Belgien | 10,4 | 15,1 | 22,1 |
| Tyskland | 6,0 | 6,5 | 5,0 |
| Spanien | 21,7 | 29,4 | 35,6 |
| Frankrike | 11,5 | 14,1 | 25,1 |
| Storbritannien | 9,1 | 17,3 | 14,0 |
| EU | 10,7 | 12,9 | 20,0 |
+ November 1993, övriga siffror avser september 1993
Bilaga 11
X. Arbetsmarknadsdepartementet
Sid
1 Inledning
6 ÅA. Arbetsmarknad
34 — Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-
kostnader, ramanslag 4 328 452 000 39 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
reservationsanslag 33 956 746 000
75 Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten, reservationsanslag 6 000 000
76 Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet, m.m.,
förslagsanslag 1 000 77 Bidrag till arbetslöshetsersättning,
förslagsanslag 59 765 000 000
98 056 199 000
84 —B. Arbetslivsfrågor
95 — Arbetarskyddsverket, ramanslag " 567 739 000 95 — Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag " 251 759 000 95 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 1 159 484 000 99 - Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdrags-
verksamhet, förslagsanslag 1 000
102 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag 10 808 081 000
110 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservations-
anslag 7 074 628 000
117 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa
skatter m.m., förslaganslag 1 000
118 Institutet för arbetslivsforskning, ramanslag + 51 760 000
118 Arbetsdomstolen, ramanslag 22 399 000
122 Statens förlikningsmannaexpedition, förslags-
anslag 2 561 000 123 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslaganslag 83 000
123 Internationella avgifter, förslagsanslag 24 195 000
124 — Arbetsmiljöfonden, ramanslag " 791 145 000 Bilaga l1
20 753 836 000
125 C. Regional utveckling 3 519 383 000
128 D. Invandring m.m.
140 Statens invandrarverk, ramanslag 589 200 000
146 Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag 1 756 000 000
147 — Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 38 420 000
148 Överföring av och andra åtgärder för flyk-
tingar m.m., förslaganslag 396 420 000
149 — Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m., förslagsanslag 6 647 700 000
154 — Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen 23 033 000
155 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
m.m., ramanslag 7 160 000 156 — Lån till hemutrustning för flyktingar, m.fl.,
förslaganslag 97 000 000 157 — Utlänningsnämnden, ramanslag 82 450 000 158 — Internationell samverkan inom ramen för
flykting- och migrationspolitiken m.m.,
reservationsanslag 5 500 000
159 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism,
reservationsanslag 27 000 000 160 = Särskilda insatser i invandrartäta områden,
reservationsanslag 125 000 000
9 794 883 000
Summa kr 132 124 301 000
162 - Underbilaga 11.1
162 1 Förslag till lag om arbetslivsutveckling.
163 2 Förslag till lag om praktik för invandrare 164 3 Förslag till lag (1994:196) om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter 165 4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslu-
tanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att läm-
na permitteringslöneersättning
166 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 167 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:756 om statlig
inkomstskatt
169 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshets- — Prop. 1994/95:100
försäkring Bilaga 11 170 Underbilaga 11.2 Arbetsmarknadsstatistik
gotab «17528, Stoc<ho'm 1994
Regeringens proposition
1994/95:100 Bilaga 12
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)
I Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 12
Bilaga 12 till budgetpropositionen 1995 ÄN
Pe ey
Prop.
Kulturdepartementet 1994/95: 100
(elfte huvudtiteln) Bil. 12
Inledning
Till Kulturdepartementets ansvarsområde hör kulturarvet, konstarterna och
det tryckta ordet samt radion och televisionen. Det som sker på dessa
områden har avgörande betydelse för vår framtid som en demokratisk nation i en internationaliserad omgivning.
Kulturen är vår gemensamma tillgång, men tillhör också var och en. Den levande kulturen präglas av omsorg om vårt kulturella arv, men också av nyskapande, där nya tankar konfronteras med det trygga och vedertagna. Kulturen är rotad i svensk tradition men öppen för impulser utifrån. Kulturen ger oss trygghet i en gemenskap, men ger även varje människa möjlighet att utvecklas.
Kulturpolitiken handlar ytterst om att förvalta och stärka yttrandefriheten, som är själva grunden för ett humanistiskt och demokratiskt samhälle, Individerna skall ha frihet att växa och skapa utifrån sina egna förutsättningar. Konstnärligt skapande skall främjas och resultatet därav göras tillgängligt för alla. Det förutsätter mångfald och att hinder av geografisk och social natur undanröjs. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter. Kunskapen om vårt gemensamma kulturarv skall föras vidare till nya generationer.
För närvarande pågår en livlig debatt om kulturens och kulturpolitikens roll. Också i det internationella samarbetet, och inte minst i den utvecklingsverksamhet på kulturens område som sker inom Europeiska unionen (EU), betonas kulturen som en kraft som befrämjar identiteten och skapar förutsättningar för tillväxt och utveckling.
I regeringsförklaringen hösten 1994 angavs att kulturen är ett av de mest betydelsefulla områdena att värna och stärka. I förslaget till statsbudget har regeringen gett kulturen en särställning. Med hänsyn till denna prioritering är det av vikt att det statliga kulturstödet används så att resultatet kommer till största nytta för medborgarna.
Under de kommande åren kan vi förutse väsentliga förändringar inom kulturpolitiken. Det räcker med att peka på internationaliseringen och massmediernas snabba tekniska utveckling för att man skall förstå att politiken behöver omdanas för att möta en ny tids krav. Den statsunderstödda kulturverksamheten och motiven för statens ansvarstagande kommer därför att prövas.
Under mandatperioden kommer regeringen att prioritera åtgärder för att öka jämlikhet och delaktighet i kulturlivet, främja barns och ungdomars till- Bil. 12 gång till kulturupplevelser och möjligheter till konstnärligt skapande, stärka det svenska språket, förbättra konstnärernas ekonomiska villkor, slå vakt om kulturarvet, ta vara på folkbildningen och folkrörelsetraditionerna i kulturlivet samt värna om den fysiska miljön. Regeringen kommer också att föreslå en bibliotekslag för att säkerställa den fria tillgången till det tryckta ordet. Åtgärder inom kultursektorn skall också kunna användas som ett aktivt arbetsmarknadspolitiskt medel för att lindra arbetslösheten.
För att ta fram underlag för politiska beslut i denna riktning har regeringen nyligen gett tilläggsdirektiv till den parlamentariskt sammansatta kommitté om kulturpolitikens inriktning som på riksdagens begäran tillsattes av den föregående regeringen. Vissa förändringar av kommitténs sammansättning har också genomförts.
Tre andra parlamentariskt sammansatta kommittéer som tillsattes under våren 1993, nämligen Museiutredningen, Teaterutredningen och Internationella kulturutredningen, redovisade sina förslag under våren 1994. Förslagen återfinns i betänkandena Minne och bildning (SOU 1994:51), Teaterns roller (SOU 1994:52) och Vår andes stämma —- och andras (SOU 1994:35). Betänkande na har — efter remissbehandling och sammanställning av remisssvaren — i december 1994 överlämnats till Kommittén om kulturpolitikens inriktning för att utgöra underlag för kommitténs överväganden. Till kommittén har tidigare också överlämnats Kulturrådets rapport Musik för miljoner och en kompletterande rapport avseende Stockholmsmusiken och Länsmusiken i Blekinge. Kommittén har fått förlängd tid för sitt utredningsarbete, som nu i sin helhet skall vara avslutat före utgången av maj 1995.
Kommitténs förslag kommer att bli föremål för en omfattande remissbehandling. Parallellt med remissbehandlingen skall de olika myndigheterna inom kulturområdet göra en noggrann genomgång av sin verksamhet. Regeringen har därför för avsikt att uppdra åt berörda myndigheter och institutioner att avge fördjupade anslagsframställningar inför budgetåret 1997.
Därmed kommer regeringen att ha underlag för en grundlig genomlysning av kulturpolitiken inför de förslag som skall redovisas för riksdagen i samband med budgetförslagen för år 1997 och 1998.
Regeringen har för avsikt att inom kort besluta om att inrätta ett råd för mångfald inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för mångfalden inom massmedierna samt föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och därvid särskilt utreda lämpligheten av lagstiftning mot skadlig maktkoncentration när det gäller ägandet av massmedieföretag.
Under de närmaste åren skall många beslut fattas som är viktiga för radions och televisionens framtid. Det gäller villkoren för radio- och TVsändningar i Sverige och utvecklingen av gemensamma europeiska regelverk.
Det gäller också förutsättningarna för radio- och TV-sändningar med ny, digital teknik. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att Sverige ligger långt framme när det gäller användningen av ny teknik inom radio- och TV-
området. Det är angeläget att digitala marksändningar av ljudradio kommer i gång så snart det är praktiskt möjligt. Regeringen har därför för avsikt att
Bil. 12
inbjuda olika intresserade grupper att delta i ett fortlöpande samråd rörande digital ljudradio.
Sammanfattning av budgetförslaget
Genom främst omprioriteringar har det varit möjligt att skapa utrymme för
vissa angelägna reformer.
För sysselsättningsinsatser på kulturområdet föreslår regeringen att 235 miljoner kronor ställs till regeringens disposition. Under budgetåret 1995/96 avses medlen huvudsakligen användas till en engångsinsats för att rädda föremålssamlingar i museerna och arkivalier i arkiven. Genom att samlingar inventeras, gallras, dokumenteras, konserveras och magasineras skapas många nya arbetstillfällen. Medlen skall även kunna användas för andra angelägna sysselsättningsinsatser m.m. inom kultur- och kulturmiljöområdet.
För åtgärder inom kulturområdet med inriktning på barn och ungdom föreslås ett anslag på 10 miljoner kronor. Även den anslagsförstärkning med 4 miljoner kronor som föreslås för kulturverksamhet i föreningslivet har särskild inriktning på barn och ungdom.
För kultur i arbetslivet föreslås ett ökat anslag på 4 miljoner kronor i syfte att öka delaktigheten och jämlikheten i kulturlivet.
Inom konstnärsområdet föreslås en väsentligt höjd biblioteksersättning.
Stiftelsen Framtidens kultur har tillförts ca 500 miljoner kronor av löntagarfondsmedel och kan bedömas ha en årlig bidragskapacitet på ca 75 miljoner kronor i fast penningvärde. Regeringen har nu förändrat sammansättningen av stiftelsens styrelse. Avsikten med detta har varit att stiftelsens ändamål skall kunna uppfyllas på bästa sätt i enlighet med regeringens intresse att stärka kulturen i samhället.
Samma besparingskrav som skall gälla för den statliga konsumtionen föreslås också gälla för den avgiftsfinansierade radion och televisionen.
För närvarande betalas de koncessionsavgifter som erläggs av TV 4 in till det s.k. rundradiokontot, dit också inkomsterna av TV-avgifter förs. I syfte att förstärka statsbudgeten bör de avgifter som betalas in efter den 1 januari 1996 i stället redovisas på statsbudgetens inkomstsida. TV-avgiften bör höjas med 36 kr till 1 476 kr fr.o.m. den 1 januari 1996.
Årets budgetförslag redovisas i verksamhetsområden som avser att ge en aktuellare och bättre överblick av resursanvändningen inom huvudtiteln än den tidigare tillämpade indelningen. En motsvarande förändring har genomförts i Kulturdepartementets egen organisation med verkan fr.o.m. den HY januari 1995.
Utgiftsutvecklingen inom Kulturdepartementets område framgår av följande — Prop. 1994/95:100
sammanställning (miljoner kronor). Bil. 12
Utgift Anvisat — Förslag — varav Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing
för juli 19971 1998!
95-juli 96 A. Särskilda insatser inom kulturområdet 0,3 1,3 9,4 6,3 of of B. Arkiv, museer och kulturmiljövård 1 285,6 14182 :2467,0 1 633,9 -21,8 -21,8 C. Konstarterna och det tryckta ordet 2694,9 2689,8 4 362,4 2 759,9 -21,1 -21,1 D. Radio och television 44,8 67,3 17,8 51,6 -0,7 -—0,7 Totalt för Kulturdepartementet 4 025,6 4 176,6 6 916,6 4 451,7 -43,6 -43,6 I Prisnivå 1995/96
Vid sidan av de ändamål som finansieras över statsbudgeten finansieras radio och TV i allmänhetens tjänst med TV-avgiftsmedel. För kalenderåret 1996 föreslås att ca 4,8 miljarder kronor (huvudsakligen i 1993 års prisläge) anvisas för verksamheten.
Vissa internationella kulturfrågor
För riksdagens information redovisas i det följande några aktuella frågor inom det internationella kultur- och mediesamarbetet på regeringsnivå.
Kultursamarbetet i Norden kommer att påverkas av att tre av de fem nordiska länderna fr.o.m. den 1 januari 1995 ingår i EU. Nordiska ministerrådet (kulturministrarna) har uppdragit åt en särskild tjänstemannagrupp att överväga vilka förändringar i ministerrådets arbetsformer som Nordens närmare anknytning till EU:s kultursamarbete kan komma att föranleda. Enligt regeringens mening är det av största vikt att Sverige efter inträdet i EU aktivt arbetar för att vidmakthålla och utveckla det nordiska kultursamarbetet. Nordens kulturella gemenskap är en kraftkälla som det är särskilt angeläget att värna om när länderna väljer olika vägar i det europeiska samarbetet.
Som svenska statens gåva med anledning av Republiken Islands 50-årsjubileum anvisade den förra regeringen våren 1994 3 miljoner kronor för främjande av svensk-isländskt samarbete. En beredningsgrupp med såväl svenska som isländska ledamöter har övervägt rättsliga och organisatoriska frågor i anslutning härtill. Gruppen har till regeringen överlämnat ett förslag till stiftelsebildning. Förslaget bereds för närvarande i samråd med Islands regering.
Sveriges kultursamarbete med de övriga Östersjöländerna har fortsatt att utvecklas enligt de riktlinjer som antogs vid Östersjöregionens första kulturministerkonferens i Sverige våren 1993. Nästa kulturministermöte för regionen beräknas äga rum i Estland hösten 1995. Inför detta möte har
Statens kulturråd fått i uppdrag att genomföra en studie över förekommande formella och praktiska hinder för ett ökat kulturutbyte mellan Sverige och Bil. 12
andra Östersjöländer. Medel har också anvisats för vissa kulturprojekt inom
ramen för Östersjösamarbetet. Ett gäller kunskapsöverföring till de baltiska länderna rörande teaterteknik och teateradministration. Ett annat avser Riksantikvarieämbetets medverkan i byggnadsvårdsutbildning i Baltikum, Ryssland och Polen. Vidare har bidrag lämnats till uppbyggnad av ett referensbibliotek vid Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby. I augusti 1994 anordnade Statens kulturråd på regeringens uppdrag ett kulturpolitiskt seminarium med deltagare från Östersjöländerna över temat Statens ansvar för kulturen. Den ryska delegationen anmälde sin avsikt att inbjuda till ett seminarium om staten och konstnärsorganisationerna.
Kultursamarbetet i Europa präglas självfallet i mycket hög grad av skeen-
det inom EU samt förhållandena i Öst- och Centraleuropa.
Sedan juli 1994 har Sverige som inträdesland i EU medverkat i olika EUorgan som aktiv observatör. I enlighet härmed har Sverige varit representerat i ministerrådets kulturkommitté. Kommittén har under hösten i huvudsak arbetat med planering för framtida åtgärder inom kulturområdet mot bakgrund av den nya artikel om kultur som införts i unionsfördraget. Därvid har kommittén granskat ett förslag från EG-kommissionen som innehåller mål, verksamhetsområden och arbetsmetoder inom kulturområdet.
På följande fyra områden förbereder EG-kommissionen särskilda aktionsprogram för en kommande femårsperiod. Konstnärliga och kulturella aktiviteter med europeisk dimension (Kaleidoscope 2000), böcker och läsning (Ariane) och dessutom program för kulturarvsfrågor resp. audiovisuella frågor. Kulturkommittén har även behandlat frågan om kulturella aspekter på samarbetet mellan EU och länderna i Öst- och Centraleuropa
På medieområdet är Sverige sedan tidigare anslutet till MEDIA 95, ett program som avser främjande av film- och TV-produktion. Sverige har också deltagit i överläggningar om ett direktiv om standard för TV-sändningar. Närmast förestår överläggningar om revision av direktivet (89/552/EG) om televisionssändningar över gränserna.
EU-initiativ förbereds också rörande koncentration av ägandet i massmedierna samt om en samordnad europeisk stödordning för film- och TVprogramproduktion.
Den gemensamma EES-kommittén väntas inom kort fatta beslut om ett tillägg till EES-avtalet, som ger EFTA-länderna tillträde till kultursamarbetet inom EU. Regeringen anser det viktigt att de nordiska länderna kan fortsätta att driva gemensamma kulturfrågor på ett europeiskt plan även om Island och
Norge står utanför EU. Det är därför mycket tillfredsställande att det nu bildas
en formell bas för ett kultursamarbete som omfattar hela EES-området.
I Europarådet fortsätter arbetet med att anpassa kulturverksamheten till de
nya krav som följer av det ökade antalet länder som numera är anslutna till
den europeiska kulturkonventionen. Det kan noteras att Europarådet tillmäter kultursamarbetet stor betydelse som plattform för rådets strävan att fungera
som en sammanhållande politisk kraft i ett breddat Europa. Denna hållning
fastslogs vid ett stats- och regeringschefsmöte i Wien i oktober 1993. Vad gäller Europarådets löpande kommittéarbete i kultur- och kulturarvsfrågor Bil. 12 hänvisar regeringen till den allmänna redogörelse för ministerkommitténs verksamhet, som kommer att lämnas senare i vår.
I Europarådets massmediesamarbete fortsätter frågan om mediekoncentration att stå i fokus. En rekommendation om ökad insyn i medieägandet har antagits. Våldsskildringar i television, public service-radio och television samt piratkopiering av audiovisuella verk är andra frågor som uppmärksammats på medicområdet. Svenska högskolor medverkar i ett flertal utbild-
ningsprojekt för journalister i öst- och centraleuropa inom bl.a. Europarådets
ram.
[ den svenska sarnordningskommittén för FN:s kulturårtionde ingår företrädare för Statens kulturråd, SIDA, Statens invandrarverk, Statens skolverk, Ungdomsstyrelsen, Svenska institutet och Svenska unescorådet. Mot bakgrund av de mål och riktlinjer för årtiondet som fastställts av FN och Unesco arbetar kommittén eller de i kommittén ingående myndigheterna med såväl nationellt baserade projekt som internationella samverkansprojekt inom ramen för ett antal övergripande teman. Insatserna på det nationella planet har främst gjorts under rubriken Det mångkulturella samhällets möjligheter och problem. Kommittén har i sin verksamhetsberättelse till regeringen för år 1994 lämnat en ingående redogörelse för alla de projekt som Sverige genomför eller medverkar i inom ramen för kulturårtiondet.
I september 1994 beslutade regeringen att föreslå UNESCO:s världsarvskommitté att även uppta hansestaden Visby på världsarvslistan.
Den av Unesco på nordiskt initiativ tillsatta Världskommissionen för kultur
och utveckling har till uppgift är att göra en världsomfattande undersökning om hur samhällsutveckling och kulturutveckling påverkar varandra. Europarådets kulturkommitté komsmner att bidra med en delrapport om den europeiska situationen. Svensk expertis tar aktiv del i detta arbete, vilket beräknas vara avslutat under år 1995.
Minskad statlig konsumtion
I enlighet med det effektivitetskrav på statsförvaltningen som kommer till uttryck i årets budgetförslag när det gäller utgifter för statlig konsumtion, har förvaltningsanslagen inom Kulturdepartementets område minskats med totalt ca 74 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (ca 49 miljoner kronor för 12 månader). Regeringen avser att i kommande budgetpropositioner lämna riksdagen sådana förslag till anslagsanvisningar att vissa anslagsnivåer till budgetåret 1998 beräknas sänkas ytterligare.
Vid pris- och löneomräkningen har beaktats att många kulturinstitutioner har lokaler som är specialanpassade för verksamheten. Därmed begränsas möjligheten för dessa institutioner att minska eller förändra sitt lokalinnehav. Kostnaderna för dessa lokaler har därför tagits bort från underlaget för
beräkning av besparingarna på statlig konsumtion.
Kravet på besparingar i utgifterna för statlig konsumtion omfattar inte enbart myndigheter utan även sådana centrala verksamheter som till stor del är Bil. 12 statligt finansierade och som bedrivs i form av stiftelser, aktiebolag m.m. Bakgrunden är att sådana verksamheter jämställs med myndigheter när det gäller kompensation för pris- och löneutveckling samt beräkning av lokalkostnader.
I anpassningen till myndighetssituationen har också ingått att justera utbetalningen av statsbidraget till månadsvisa utbetalningar. Kompensation för ränteförluster bör efter en närmare beräkning göras i regleringsbrevet. Regeringen hemställer därför om riksdagens bemyndigande att göra sådana justeringar. Det gäller anslagen till Riksteatern, Operan, Dramaten, Rikskonserter, Nordiska museet, Tekniska museet, Riksutställningar, Dansens Hus, Voksenåsen, Musikaliska akademien, Arbetets museum, Dansmuseet,
Drottningholms teatermuseum, Millesgården, Thielska galleriet, Föremåls-
vården i Kiruna, Skansen, Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur samt Sveriges Dövas Riksförbunds verksamhet för produktion av videogram på teckenspråk.
För vissa verksamheter har också, på samma sätt som för myndigheterna, beräknats ett ytterligare utrymme för utgiftsökningar med anledning av kommande löneavtal. Det gäller Rikskonserter, Nordiska museet, Tekniska museet och Riksutställningar.
Berörda verksamheter bör nu också tydligare infogas i den nya statliga budgetstyrningsprocessen. Det betyder bl.a. krav på resultatredovisning mot verksamhetsmål. Regelbunden redovisning till RRV:s riksredovisning bör genomföras. RRV bör i ökad utsträckning medverka i den årliga revisionen. Det är regeringens bedömning att denna anpassning av ett stort antal kulturinstitutioner till styrformerna för myndigheter markerar institutionernas centrala kulturpolitiska roll. Det är med denna bakgrund naturligt att anpassningen fullföljs också med hänsyn till kraven på neddragning av den statliga konsumtionen. Därmed har i princip full jämställdhet införts mellan olika verksamhetsformer. Regeringen har också för avsikt att pröva de olika verksamhetsformernas ändamålsenlighet med hänsyn till de nya styrformerna.
För kulturområdets sakanslag gäller, med vissa undantag, att de betraktas som bidragsanslag och därmed budgetåret 1995/96 inte blir föremål för någon priskompensation. Å andra sidan tas heller inte ut någon besparing.
Den statligt stödda regionala kulturverksamheten har hittills från statens sida erhållit priskompensation samt undantagits från besparingar. Det är dock rimligt att även dessa verksamheter kan komma att ingå i framtida besparingsunderlag.
RRV:s revisionsberättelse och årliga rapport till regeringen
Bil. 12
De flesta myndigheterna inom Kulturdepartermentets område har denna höst för första gången lämnat årsredovisningar enligt bestämmelserna i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller ingen invändning för någon myndighet utom för Statens konstråd. Bedömningen har skett mot bakgrund av att det är den första årsredovisning som myndigheterna lämnar. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer har beviljats dispens från kravet på resultatredovisning.
RRV redovisar att flera av myndigheterna har haft problem med att formulera verksamhetsmålen per verksamhetsgren så att de senare kan följas upp. Myndigheterna har också haft svårt att koppla samman kostnader med konkreta verksamhetsmål, verksamhetsgrenar och slutprestationer. Det är enligt RRV särskilt viktigt att myndigheternas verksamhetsmål utvecklas till nästa årsredovisning.
RRV anser också att många myndigheter inom Kulturdepartementets område inte har tillräcklig intern styrning och uppföljning.
Regeringens bedömning av årsredovisningarna Regeringens genomgång av årsredovisningarna visar att kvaliteten är skiftande. Till en del beror detta på att det är första gången årsredovisningar görs och till en del på oklarheter i målformuleringarna. Vissa omarbetningar av målformuleringarna har gjorts vid arbetet med regleringsbreven för budgetåret 1994/95.
Jämförelser med resultaten de senaste fyra budgetåren har skett endast i något enstaka fall och förordningen (1993:134) om myndigheters anslagsframställning och årsredovisning har i vissa fall inte följts. Regeringen är medveten om att detta bl.a. kan bero på att omläggning av redovisningsrutiner medfört att jämförelser inte kunnat göras bakåt. Regeringen vill emellertid understryka vikten av att nämnda förordning till fullo följs. Kraven på myndigheternas årsredovisningar kommer att skärpas.
Noggranna och fylliga beskrivningar av prestationer och volymer under budgetåret har gjorts i de allra flesta fall. Redovisning av kvalitet och effekter är däremot inte så vanligt förekommande. Detta kan bero på att effekterna inom området är långsiktiga och ofta inte kan redovisas för ett enstaka budgetår. Myndigheterna bör intensifiera sitt arbete med att ta fram metoder för redovisning av kvalitet och av verksamhetens effekter.
Inom området förekommer en omfattande bidragsfördelning inom olika sektorer. Myndigheterna har inte gjort en sammanfattande redovisning för t.ex. de regionala anslagen. Regeringen anser att det bör göras i fortsättningen.
Regeringen anser sammanfattningsvis att resultatredovisningarna bör förbättras till kommande år. Vid genomgångar med myndigheterna planerar Bil. 12 regeringen att diskutera hur detta kan ske. Regeringen kommer också att i samarbete med myndigheterna ytterligare förbättra verksamhetsmålen när det gäller tydlighet och uppföljningsbarhet. Regeringen förutsätter att myndigheterna genomför åtgärder för att förbättra den interna styrningen och uppföljningen.
Under myndigheternas anslag görs en redovisning av de enskilda årsredovisningarna.
För de centrala verksamheter inom Kulturdepartementets område som bedrivs i form av stiftelser, aktiebolag m.m. sker en infasning i den statliga måloch resultatstyrningsprocessen genom att de skall lämna sin första årsredovisning hösten 1995.
Särskilda lotterimedel Under budgetåret 1993/94 har ur behållningen av de särskilda lotterier som anordnats till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvisats sammanlagt 2 270 000 kr. Medlen har fördelats enligt följande:
2 000 000 kr till Statens kulturråd för fördelning till investeringar m.m. 250 000 kr till investeringar inom kulturmiljövården, 20 000 kr till andra ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att göra tekniska justeringar av anslagen för
den räntekompensation som behöver göras under vissa anslag.
A. Särskilda insatser inom kulturområdet A 1. Utveckling, internationellt samarbete m.m.
| 1993/94! Utgift | 291 105 |
| 1994/95! Anslag | 1 345 000 |
| 1995/96 Förslag | 9 459 000 |
varav 6 306 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 I Reservationsanslaget Internationellt samarbete m.m.
Inom anslaget har beräknats kostnader inom departementets verksamhetsområde för utvecklingsarbete avseende bl.a. genomförandet av de nya styrformerna, svenskt deltagande i det internationella samarbetet och för
bidrag till särskilda insatser inom kulturområdet. Inom anslaget beräknas
även kostnader för svensk medverkan i vissa europeiska utredningsprojekt samt samarbete inom den s.k. audiovisuella Eureka som under innevarande budgetår disponeras under anslaget Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete. Inom anslaget tas vidare upp de medel som innevarande budgetår står till regeringens disposition under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. Den
behållning som vid utgången av budgetåret 1994/95 kan finnas kvar på de
äldre anslagen bör föras över till anslaget Utveckling, internationellt samarbete m.m. Regeringen beräknar sammantaget anslaget för nästa budgetår till 9 459 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utveckling, internationellt samarbete m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 459 000 kr.
Bil. 12 Under denna rubrik samlas insatser för att bevara, vårda och visa upp kulturarvet. Kännedomen om kulturarvet blir viktigare ju mer omfattande förbindelser Sverige får med Europa och den övriga världen. Det är ett demo-
kratiskt krav och en förutsättning för ökad förståelse av vår egen tid att det
kulturella arvet blir tillgängligt för alla och att de historiska sambanden blir tydliga. Den fysiska miljöns utformning med tillvaratagande av kulturhistoriska värden är väsentlig för människors livskvalitet. Därför är omsorgen om den byggda miljön, hävdandet av odlingslandskapet och bevarandet av olika slags kulturmiljöer av stor kulturpolitisk betydelse. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom kulturmiljövården betyder mycket för att skapa meningsfull sysselsättning och därmed lindra arbetslöshet.
I sina tilläggsdirektiv (dir. 1994:146) till Kommittén om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:3) anger regeringen att kommittén i sitt fortsatta arbete skall lägga särskild vikt vid frågor om kulturarvet och den fysiska miljöns utformning.
Förslaget till statsbudget
Budgetförslaget sammanfattas i följande tabell.
Utgift Anvisat — Förslag — varav Beräknad Beräknad
1993/94 -1994/95 -1995/96 beräknat besparing besparing
för juli 19971 1998! 95-juli 96
B. Arkiv, museer och kulturmiljövård 1 285,6 1 418,2 2 466,9 1 633,9 -21,8 -21,8
I Prisnivå 1995/96
För sysselsättningsinsatser på kulturområdet föreslår regeringen att 235 miljoner kronor ställs till regeringens disposition. Under budgetåret 1995/96 avses medlen huvudsakligen användas till en engångsinsats för att rädda föremålssamlingar i de statligt stödda museerna. Räddningsaktionen innebär att samlingar inventeras, gallras, dokumenteras, konserveras och magasineras. Därmed skapas många nya arbetstillfällen. Registreringen bör ske med digital teknik så att samlingarna i framtiden kan bli mer tillgängliga för forskare och allmänheten runt om i landet.
Aktionen bör också kunna omfatta andra samlingar, exempelvis arkivalier vid de statligt stödda arkiven eller samlingar inom hemslöjdens område.
Medlen skall även kunna användas för andra angelägna sysselsättningsinsatser m.m. inom kultur- och kulturmiljöområdet.
Vissa ytterligare åtgärder föreslås inom museiområdet. För flyttning av Kungl. Myntkabinettet till Slottsbacken i Stockholm och
för etablering av ett ekonomiskt-historiskt museum där bör 6 miljoner kronor anvisas.
För att täcka vissa extrakostnader vid förhyrning av ett centralförråd bör Statens konstmuseer tillföras ett engångsbelopp om 6,4 miljoner kronor. Bil. 12
Arkitekturmuseets inflyttning i nya lokaler förutsätter ett visst resurstillskott. Anslaget bör därför öka med 1 miljon kronor.
Utvecklingen inom det informationstekniska området ger nya möjligheter att ge ut verk som t.ex. uppslagsböcker på det medium som kallas CD-ROM. Svenskt biografiskt lexikon föreslås få ett engångsanslag om 1,8 miljoner kronor för att med hjälp av denna teknik öka tillgängligheten och spridningen av lexikonet.
En höjning av anslaget till Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund med 500 000 kr föreslås för marknadsföring av hemslöjden.
Den förstärkning av kulturmiljövården vid länsstyrelserna som har inletts
under innevarande budgetår, bör fortsätta. Nu föreslås — genom en över-
föring av 3,5 miljoner kronor från kulturbudgeten till Civildepartementets huvudtitel — en ytterligare förstärkning för att bl.a. möjliggöra en fortsatt decentralisering av ärenden inom kulturmiljövården.
Vidare föreslås att anslaget till Krigsarkivet skall föras över från Försvarsdepartementets huvudtitel till kulturområdet.
Liksom tidigare år fortsätter leveranserna av arkiv från de olika statliga arkivbildarna till Riksarkivet och Landsarkiven. Till följd av den överenskomna fördelningen av kostnadsansvaret har sektorn därför tillförts 2,7 miljoner kronor för fortsatt mikrofilmning av kyrkoskrivningshandlingar och 1,3 miljoner kronor för mottagande av arkivleveranser från vissa arkivbildare.
Handläggningen av vissa hantverksfrågor överfördes för tre år sedan från Näringsdepartementet till Utbildningsdepartementet, under vilket kulturområdet då sorterade. Erfarenheten av de gångna åren har dock visat att hantverksfrågorna bör hanteras i anslutning till övriga småföretagsfrågor. Därför bör frågorna återföras till Näringsdepartementet.
Vissa frågor om kultur- och arbetsmarknadspolitik Vården av kulturarvet finansieras i betydande omfattning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Som anmäldes i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 11) arbetar en interdepartemental arbetsgrupp. med representanter för Kultur- och Arbetsmarknadsdepartementen, med att följa frågor som är av gemensamt intresse för kultur-, arbetsmarknads- och regionalpolitik. Arbetsgruppen har under året koncentrerat sitt arbete på frågor om lönebidragsanställningar vid vissa kulturinstitutioner, försöksverksamhet med s.k. kulturvårdsföretag samt vissa frågor om kulturarbetsförmedlingar. Arbetsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete.
Lönebidrag Vid behandlingen av 1993 års budgetproposition fastslog riksdagen (prop. 1992/93:100, bil. 12, bet. 1992/93:KrU 17, rskr. 1992/93:249) att medel från Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel skulle överföras bl.a. till Kultur-
departementets huvudtitel för att ge vissa kulturinstitutioner med hög andel = Prop. 1994/95:100 lönebidragsanställd personal incitament till att fortsatt anställa arbetshandi- = Bil. 12
kappade. Budgeteringen innebar samtidigt att en mer rättvisande bild av statens kostnader för dessa kulturinstituttoner erhölls.
Arbetsmarknadsstyrelsen har, som mer ingående presenteras i Arbetsmarknadsdepartementets bilaga till föreliggande budgetförslag, redovisat reformens utfall under det första budgetåret. Myndigheten konstaterar därvid, att av de 50 miljoner kronor som tilldelats kulturinstitutionerna för budgetåret 1993/94 har 33 254 659 kr eller 66,5 Yo kunnat utnyttjas för sitt ändamål. Skillnaden mellan tilldelade medel och utnyttjade varierar mellan institutionerna. Störst är skillnaden för de centrala museerna i Stockholm, men också Riksarkivet och landsarkiven har stora skillnader. Flera av arkiven har dock aviserat att man genom nyanställningar kommer att utnyttja en större andel av de medel man tilldelats.
Regeringen bedömer att det finns anledning att under våren 1995 följa upp hur medlen utnyttjats under budgetåret 1994/95.
Försöksverksamhet med kulturvårdsföretag
Sedan några år har en försöksverksamhet med s.k. kulturvårdsföretag bedri-
vits under arbetsgruppens ledning. Försöket innebär att arbetsuppgifter från centrala kulturinstitutioner förläggs till arbetsmarknadspolitiskt och regionalpolitiskt prioriterade områden. Större delen av kostnaderna för uppdragen har finansierats med projektmedel från Arbetsmarknadsdepartementet.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1993/94:140 s. 135, bet. 1993/94:AU13 rskr. 1993/94:399) förlängs försöksverksamheten i ytterligare två år samtidigt som den utvidgas till att omfatta flera kulturinstitutioner och flera kulturvårdsföretag i gles- och landsbygdsområden. Den fortsatta försöksverksamheten administreras av NUTEK. Den kompetens och det kontaktnät som finns hos den interdepartementala arbetsgruppen skall tas till vara under försöksperioden.
Byggnads- och kulturmiljövård Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr 199-4/95:145) om sysselsättningsinsatser inom kulturmiljövården för 75 miljoner kronor.
Inom kulturmiljöområdet finns många småskaliga projekt som kan sättas i gång relativt snabbt och ge omedelbara sysselsättningseffekter. De kan också ges en spridning över landet. De föreslagna extra medlen kommer uppskattningsvis att kunna leda till närmare 400 nya arbeten för olika yrkeskategorier inom främst renoverings- och upprustningsverksamheten. Beslut om stöd får sedan budgetåret 1993/94 fattas av länsstyrelsernas kulturmiljöenheter.
Riksdagen har också beslutat (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr — Bil 12
1994/95:145) om stöd till icke-statliga kulturlokaler med 50 miljoner kronor. Enligt Boverket, som handlägger stödet, finns det ett stort antal ansökningar som kan realiseras med kort varsel. Projekten beräknas ge upphov till drygt 400 årsarbeten inom byggsektorn.
. . Bil. 12
.
B 1. Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet
| 1993/94 Utgift | 152 183 102 |
| 1994/95 Anslag | 194 228 000 |
| 1995/96 Förslag | 328 926 000 |
varav 218 575 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Målen för den statliga arkivverksamheten finns angivna i arkivlagen (1990:782, prop. 1989/90:72, bet. 1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307) och kan sammanfattas så att myndigheternas arkiv utgör en del av det nationella kulturarvet och att dessa arkiv skall hanteras så att de tillgodoser: — rätten att ta del av allmänna handlingar, — behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, —- forskningens behov.
Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet Riksarkivet och landsarkiven är statliga arkivmyndigheter med det särskilda ansvar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet som framgår av arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) samt av förordningen (1991:731) med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven. I de statliga arkivmyndigheternas uppgifter ingår att vara arkivdepåer, att främja forskning och att på begäran ge kommunala myndigheter och enskilda råd i arkivfrågor.
De sju landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand och Östersund är regionala arkivmyndigheter. I Stockholms län fullgörs landsarkivfunktionen av Stockholms stadsarkiv.
Riksarkivet har i sin årsredovisning redovisat verksamheten vid Riksarkivet, de sju landsarkiven samt Stockholms stadsarkiv på verksamhetsgrenarna Att arbeta för en god arkivhantering, Bevara och vårda samt Tillgängliggöra. Som särskilda verksamheter redovisas därutöver Svenskt diplomatarium, Glossarium till medeltidslatinet i Sverige, Undersökning av medeltida pergamentsomslag samt Heraldisk verksamhet.
De övergripande målen för Riksarkivet lades fast vid arkivlagens tillkomst. Utöver detta är även den fortsatta utbyggnaden av Riksarkivets och landsarkivens depåkapacitet en central uppgift. I Riksarkivets uppdrag har bl.a. ingått att utveckla en långsiktig plan för försörjningen av arkivdepåer samt att utveckla metoder för tillämpning av det system för finansiering av depåutbyggnad genom resurstillskott vid arkivleveranser som infördes den 1 juli 1993.
Under verksamhetsgrenen Ått arbeta för en god arkivhantering redovisas projektet att under perioden 1992-1995 besöka samtliga statliga myndigheter för att följa upp arkivlagens tillkomst. Under budgetåret 1993/94 skedde 1 615 besök och inspektioner vid statliga myndigheter. Vid en sammanvägd -
2 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 12
kvalitetsbedömning av skicket på arkiven hos de undersökta myndigheterna har ca 15 Jo bedömts ha en god arkivvård, ca 55 90 ha en tillfredsställande Bil. 12 arkivvård medan ca 30 9e bedöms ha en dålig arkivvård. De största bristerna hänför sig till det moderna ADB-materialet. Hos myndigheter inom kriminalvården och arbetsmarknadsverket samt hos försäkringskassor, skogsvårdsstyrelser och allmänna advokatbyråer är läget sämre än hos genomsnittsmyndigheten. Riksarkivet kommer med ledning av detta att arbeta för att förbättra arkivvården hos dessa myndigheter.
Genom en god arkivhantering skapas väl strukturerade och redovisade arkiv hos myndigheterna. Effekten av detta blir, enligt Riksarkivets bedömning, att informationen i arkiven på kort sikt snabbt blir tillgänglig för den som söker information samt på lång sikt möjlig att bevara och tillhandahålla till allmänhet och forskare.
Under verksamhetsgrenen Bevara och vårda redovisar Riksarkivet arkivbeståndet hos Riksarkiven och landsarkiven:
Innehåll "Beståndens storlek Beståndens storlek
I juli 1993 I juli 1994
Papper, hyllmeter 283 000 296 000 Kartor, ritningar uppgift saknas 488 500 (enheter) Rullar mikrofilm 920 000 95 300 ADB-upptagningar (enheter) 20 700 21 944 därav enskilda arkiv (1 96) 15 15
Enligt en undersökning som Riksarkivet utförde år 1994 är, med något undantag, skicket på dessa samlingar gott eller tillfredsställande. ADBmaterialet som är levererat under senare år är i gott skick medan den äldre mikrofilmen behöver omfattande, resurskrävande, åtgärder för att kunna säkras för framtiden.
Riksarkivet prioriterar uppbyggnaden av nya depåer. Effekten av nya och bättre arkivlokaler hos arkivmyndigheterna blir att myndigheternas lokalbehov minskar samtidigt som arkivbestånden blir mer lättillgängliga.
För verksamhetsgrenen Tillgängliggöra har arbetet i hög grad inriktats på att med hjälp av ADB-teknik öka tillgängligheten i arkivbestånden. Alla i Riksarkivet förvarade arkiv har nu registrerats i arkivinformationssystemet ARKIS. Även de flesta landsarkivens bestånd har registrerats i ARKIS. Enskilda arkiv har registrerats i ett Nationalregister, REA. Den nationella arkivdatabasen — NAD -— har tagits fram i en preliminär CD-version.
Under budgetåret 1993/94 registrerades 103 854 forskarbesök. De två föregående budgetåren var forskarbesöken 71 250 resp. 79 200. Budgetäret 1993/94 lånades 147 983 arkivvolymer ut till forskare på besök i arkiven, och under de två föregående budgetåren var utlåningen 127 O11 resp. 138 411.
genom Sveriges släktforskarförbund. Utvärderingen var huvudsakligen posi- = Bil. 12
tiv men där framfördes önskemål om bl.a. ökat öppethållande.
Effekten av att ny teknik alltmer utnyttjas bedömer Riksarkivet blir att nya kategorier har kunnat använda arkiven, att tillgängligheten ökar samt att arkiven genom detta i större utsträckning har blivit en allmänt erkänd del av det svenska kulturarvet.
Anslagssparandet uppgår till 23 843 000 kr, vilket utgör ca 12 Jo av det
tilldelade ramanslaget. Merparten av dessa medel är avsedda att täcka de planerade, övergångsvisa, dubbla hyreskostnader och transportkostnader m.m. som uppstår när Riksarkivet och landsarkiven bygger ut och förbättrar sina arkivdepåer. I anslagsparandet ingår även intäkter från Svensk Arkivinformation i Ramsele (SVAR). Dessa medel finansierar bl.a. det kommande budgetårets verksamhet vid SVAR.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I en särskild | revisionsrapport påpekas dock att Riksarkivet bör prioritera den interna kontrollen och uppföljningen av den ekonomiska redovisningen, särskilt avseende landsarkivens verksamhet.
Krigsarkivet Krigsarkivet är arkivmyndighet för de myndigheter som hör till Försvarsdepartementet.
Krigsarkivet skall verka för god arkivvård hos myndigheterna, bevara och vårda arkiv i Krigsarkivet samt göra arkiv tillgängliga för kultur, forskning och offentlig insyn.
I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 anges som uppdrag att Krigsarkivet skall utveckla ett system för redovisning av de olika verksamhetsgrenarnas resultat uttryckt i kostnad per prestation så att jämförelse kan göras dels över tiden, dels mellan olika prestationer.
Etablerande av en landsarkivsfunktion för Värmlands län Till följd av förslaget i 1994 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 12 s. 68-69) att låta Värmlandsarkiv i Karlstad fullgöra uppgiften att vara landsarkiv för Värmlands län uppdrog regeringen den 27 januari 1994 åt Riksarkivet att förhandla med landstinget i Värmland om etablerande av en särskild landsarkivfunktion för Värmlands län. I uppdraget ingick att före utgången av maj månad 1994 inkomma med förslag till avtal. Förhandlingarna har dock dragit ut på tiden och Riksarkivet har den 2 november 1994 meddelat att förhandlingarna kommer att kunna slutföras först etter det att landstinget fattat beslut i frågan.
. . Bil. Företrädare för Jönköpings läns landsting, Jönköpings kommun, Länsstyrel- iL12 sen i Jönköpings län och Göta hovrätt har till Kulturdepartementet redovisat förslag till inrättande av ett landsarkiv i Jönköping.
Regeringens överväganden Riksarkivet och landsarkiven Riksarkivets resultatredovisning i årsredovisningen är välstrukturerad och ger en överskådlig och samtidigt noggrann beskrivning av arkivverksamheten.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft någon erinran i revisionsberättelsen avseende Riksarkivet och landsarkiven.
Riksrevisionsverket har i en rapport uppmärksammat Riksarkivet på behovet av att prioritera den interna kontrollen och uppföljningen av den ekonomiska redovisningen. Regeringen finner det vara angeläget att Riksrevisionsverkets synpunkter beaktas.
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som på grundval av 1992 års fördjupade anslagsframställning lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för den treäriga budgetcykelns tredje budgetår 1995/96.
Krigsarkivet Regeringen har för avsikt att till den I juli 1995 organisera Riksarkivet så att Krigsarkivet, som en enhet i Riksarkivet, fortsatt kan verka för de myndigheter som hör till Försvarsdepartementet. Motiven härför redovisas i Försvarsdepartementets bilaga.
Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivits i enlighet med de mål som angivits. Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning på verksamheten bör gilla även för budgetåret 1995/96.
Fortsatt utbyggande av landsarkivorganisationen Den i föregående budgetproposition redovisade etableringen av en landsarkivfunktion i Värmlands län bör kunna ske under år 1995. Det ankommer på Riksarkivet som sektorsansvarig myndighet att samlat överblicka och bedöma eventuella behov av en ytterligare utbyggnad av landsarkivorganisationen. Finansieringen av sådana förändringar får ske inom de resursramar myndigheten disponerar.
il. 12 Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet omfattas av regeringens sparkrav Bil 12 på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 5 763 000 kr.
För den fortsatta mikrofilmningen och överföringen till landsarkiv av folkbokföringshandlingar beräknas ytterligare 2 700 000 kr.
För mottagande av arkivleveranser från bl.a. tingsrätter, löntagarfonderna, Byggnadsstyrelsen, Postverket, Vägverket, Statens provningsanstalt och länsstyrelser beräknas 1 337 000 kr.
Bidraget till Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv bör föras upp med oförändrat 8 092 000 kr.
Regeringen föreslår att Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet för
nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 40 577 000 kr.
Kompensation har beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för
särskilda åtgärder inom kulturområdet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 328 926 000 kr.
B 2. Språk- och folkminnesinstitutet
| 1993/94 Utgift | 25 859 975 |
| 1994/95 Anslag | 29 745 000 |
| 1995/96 Förslag | 43 682 000 |
varav 29 196 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Språk- och folkminnesinstitutet har till uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta och ge ut material om dialekter, personnamn, ortnamn, folkminnen, visor, folkmusik och den svenska jazzens historia. Vidare skall institutet avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till namn på allmänna kartor.
De övergripande målen för institutet är att på vetenskaplig grund öka kunskaperna om ortnamn, dialekter och folkminnen m.m. i Sverige samt att vid-
makthålla, levandegöra och sprida detta kulturarv.
Språk- och folkminnesinstitutet har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i delområdena insamling, bearbetning, forskning och spridning. Myndigheten, som tidigare hade namnet Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, omorganiserades den 1 juli 1993. Omorganisationen innebär bl.a. att en heltidsarbetande chef för verksamheten har anställts. I väntan på den nye direktörens tillträde, som skedde först under september 1994, har många viktiga beslut fått skjutas upp, bl.a. tillsättandet av fyra av sammanlagt
åtta enhetschefer. Ställningstaganden och preciseringar av den förändrade verksamhetsinriktningen har också måst anstå. Resultatredovisningen inne- = Bil. 12 håller bl.a. av detta skäl mycket litet information av uppnådda resultat och mer en redovisning av hur denna redovisning skall kunna göras i framtiden. Under budgetåret har dock ett betydelsefullt pilotprojekt att digitalisera en del av ortnamnssamlingarna satts i gång. Faller detta väl ut kommer det att följas av en satsning på digitalisering av hela ortnamnsrmaterialet på ca nio miljoner sedesblad. För finansiering räknar institutet med stöd från bl.a. Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län.
Anslagssparandet uppgår till 3 234 089 kr, vilket utgör ca 11 Jo av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I en revisionspromemoria påpekar RRV dock att resultatredovisningen bör förbättras.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Regeringen konstaterar att RRV gjort bedömningen att Språk- och folkminnesinstitutets årsredovisning i allt väsentligt är rättvisande. Regeringen instämmer vidare i RRV:s påpekanden i en särskild revisionspromemoria att resultatredovisningen som helhet mera har karaktär av en verksamhetsberättelse än en redovisning av faktiskt uppnådda resultat. Med hänsyn bl.a. till att myndigheten omorganiserats den 1 juli 1993 och att ny direktör inte utsetts förrän drygt ett år senare har regeringen, liksom RRV förståelse för att institutet inte lämnat en fullödig resultatredovisning. Institutet uttrycker i årsredovisningen en vilja att utveckla resultatredovisningen och ger också exempel på möjliga vägar att göra detta. Regeringen förutsätter att årsredovisningen för innevarande budgetår görs i enlighet med gällande regler.
Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i
1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Språk- och folkminnesinstitutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1 487 000 kr. Med anledning av att fastighetsdatareformens arbete avslutas med utgången av innevarande budgetår, minskas anslaget med 300 000 kr, vilket är återstoden av de medel som anvisats för detta ändamål. Regeringen föreslår att institutet får utöka sin nuvarande låneram i Riksgäldskontoret med 665 000 kr. Den sammanlagda låneramen uppgår därmed till 2 265 000 kr.
Kompensation har beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för
särskilda löneåtgärder inom kulturområdet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 12
till Språk- och folkminnesinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 43 682 000 kr.
B 3. Svenskt biografiskt lexikon
| 1993/94 Utgift | 2 764 438 |
| 1994/95 Anslag | 3 404 000 |
| 1995/96 Förslag | 6 981 000 |
varav 4 635 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Svenskt biografiskt lexikon har till uppgift att fortsätta och slutföra utgivandet av verket Svenskt biografiskt lexikon. Detta är också myndighetens övergripande mål.
Svenskt biografiskt lexikon har upprättat sin årsredovisning helt enligt gällande regler. Av resultatredovisningen framgår att verksamheten inom Svenskt biografiskt lexikon utgör en verksamhetsgren. För denna har målet lagts fast att med gällande vetenskapliga kvalitet ge ut minst ett band vartannat år, dvs. ca 2,5 häften per år.
Under budgetåret 1993/94 har två häften producerats. Detta är något
mindre än vad som tidigare kalkylerats, vilket huvudsakligen beror på att i häftena ingår större artiklar om vissa personer. Dessa artiklar har krävt mer arbete och utrymme än normalt. Redaktionen bedömer dock att denna för-
skjutning inte påverkar målet att slutföra lexikonet till år 2015. Sedan budget-
året 1990/91 har priset för lexikonet ökat med ca 8-1090. Ett häfte kostar nu [37:50 kr och ett band 812:50 kr. Lexikonet har ca 900 prenumeranter, huvudsakligen svenska och utländska bibliotek.
Anslagssparandet uppgår till 405 562 kr, vilket utgör ca 12 0 av det tilldelade ramanslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Årsredovisningen för Svenskt biografiskt lexikon visar att utgivningen i stort sett sker i enlighet med det uppsatta målet om en utgivning av ca 2,5 häften per år. Utgivningen är nu inne på bokstaven P. Även om en mindre försening inträffat till följd av att de senaste häftena innehåller artiklar som krävt större utrymme och mer tid än normalt, bör detta inte påverka slutmålet att färdigställa lexikonet till år 2015. Det är enligt redaktionen känt att lexikonet utnyttjas i många olika syften. Bland annat använder forskare inom skilda discipliner lexikonet vid arbete med avhandlingar. Även person- och släktforskare använder sig av lexikonet. Regeringens bedömning är att lexikonet 23
har ett värde för forskningen på alla nivåer och att lexikonet i sin nuvarande utformning ges ut till en rimlig kostnad. Bil. 12
CD-ROM Informationsteknologin ger nya möjligheter att ge ut verk som t.ex. uppslagsböcker på det medium som kallas CD-ROM. Genom detta ges möjligheter att på en skiva lagra mycket stora textmassor, bilder m.m. Med de särskilda CD- ROM-spelarna kan man snabbt söka och få fram de uppgifter som efterfrågas. Utbudet och försäljningen av skivor och spelare ökar nu kraftigt. Regeringen anser att Svenskt biografiskt lexikon är lämpligt att överföra till CD-ROM. Därigenom skulle tillgängligheten och spridningen av lexikonet kunna öka. Givetvis bör man också kunna räkna med att detta framdeles leder till ökande intäkter i verksamheten. För genomförandet föreslår regeringen att som en engångsanvisning 1,8 miljoner kronor ställs till redaktionens förfogande för att vidta de åtgärder som behövs för utgivning av lexikonet på CD-ROM-skiva.
Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Riktlinjerna utökas dock med ett krav om att ge ut lexikonet på CD-ROM.
Svenskt biografiskt lexikon omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 170 000 kr. Kompensation har beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda löneåtgärder inom kulturområdet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 6 981 000 kr.
Bil. 12
Centrala museer
De centrala museernas verksamhet redovisas samlat under denna rubrik. Medlen beräknas under två anslag, Centrala museer: Myndigheter och Centrala museer: Stiftelser.
För de centrala museer som är statliga myndigheter anges de övergripande målen för verksamheten i följande bestämmelser: förordningen (1988:1131) med instruktion för Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, förordningen (1988:677) med instruktion för Statens konstmuseer, förordningen (1994:1369) med instruktion för Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet, förordningen (1988:1249) med instruktion för Naturhistoriska riksmuseet, förordningen (1990:571) med instruktion för Statens sjöhistoriska museer, förordningen (1988:1185) med instruktion för Folkens museum -— etnografiska, förordningen (1988:1186) med instruktion för Arkitekturmuseet samt förordningen (1988:1184) med instruktion för Statens musiksamlingar.
För stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet gäller stadgar som har fastställts av regeringen den 7 juni 1990 resp. den 24 juni 1993. Finansieringen av verksamheten vid Tekniska museet regleras i ett mellan staten och stiftarna den 3 maj 1989 träffat avtal.
Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum — etnografiska samt Nordiska museet har vart och ett inom sitt verksamhetsområde uppgiften att vara ansvarsmuseum.
Årsredovisningar
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Statens historiska museer redovisar verksamheten för Statens historiska museum, Kungl. myntkabinettet, Medelhavsmuseet och Institutionen för konservering fördelat på verksamhetsgrenarna Samlingar, Publik verksamhet och vård.
Beträffande samlingarna har Statens historiska museum prioriterat arbetet med fyndhantering. Trots detta ökar ärendebalansen på grund av den stora tillväxten. Närmare 50 000 föremål registrerades under året. Genom ett aluprojekt för ungdomspraktikanter har 12 ton ben flyttats till fjärrmagasin. Den osteologiska uppdragsverksamheten ökade med 25 90.
Kungl. myntkabinettet har utfört en grov totalinventering av föremålsbeståndet och har deltagit i internationella projekt.
På Medelhavsmuseet har äldre samlingar ordnats upp, främst Cypern- och Egyptensamlingarna. Fackinformation till allmänheten i form av föremålsbedömning och kunskapsförmedling har varit omfattande och krävt stora resurser.
Beträffande den publika verksamheten har på Statens historiska museum
utställningen Den svenska historien pågått under hela året. Den har haft 25
310 000 besökare under utställningsperioden. Nordiska museet har för samma tid redovisat ett besöksantal om 515 484 personer. Sammanlagt i Bil. 12 landet har Den svenska historien besökts av ca 2,25 miljoner personer när man även räknar in länsmuseernas utställningar. Det nya Guldrummet har planerats. Tre svenska vandringsutställningar har producerats och en Los vikingos-utställning för Latinamerika. Antalet besök har ökat med 50 9o
jämfört med året innan.
Kungl. myntkabinettet har producerat utställningen Trumf på hand. Man har haft 21 000 besökare — en ökning med 31 20 jämfört med året innan. Fyra publikationer har givits ut. Planeringen av nya lokaler på Slottsbacken har varit den mest resurskrävande arbetsuppgiften under året.
Medelhavsmuseet har kompletterat basutställningarna och producerat fyra tillfälliga utställningar. Man har haft en omfattande programverksamhet. Museet hade 39 000 besökare, vilket är en minskning med 24 90.
Anslagssparandet uppgår till 7 665 823 kr, vilket utgör ca 11,1 Jo av det tilldelade anslaget. Basutställningen Svenska folkets guldrum färdigställdes i oktober och de största kostnaderna för denna utföll i september och oktober 1994.
Statens historiska museer har medgivits dispens från kravet att redovisa verksamhetens resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Undantaget är
samhetsindelning pågår.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Statens konstmuseer Statens konstmuseer redovisar verksamheten för Nationalmuseum, Moderna museet och Östasiatiska museet fördelat på verksamhetsgrenarna Utställningar, Övrig konstbildningsverksamhet och Samlingarna.
Statens konstmuseer har under budgetåret producerat 34 utställningar, varav en vandringsutställning. Det totala antalet besökare var år 1993 sammanlagt 961 353 vilket kan jämföras med 1 203 531 år 1992 (Carl Larssonutställningen på Nationalmuseum höjde besökarantalet), 959 410 år 1991 samt 1 040 424 år 1990. Utställningen Solen och Nordstjärnan sågs av 130 000 besökare på Nationalmuseum i Stockholm under hösten 1993 och av 90 000 besökare i Paris under våren och sommaren 1994.
Under Övrig konstbildningsverksamhet redovisas en betydande pedagogisk verksamhet. Bland annat har sammanlagt ca 3 000 visningar genomförts, varvid särskilt kan noteras att andelen visningar för skolbarn vid Nationalmuseum har ökat. Totalt ca 8 500 konstföremål är utdeponerade till ca 700 myndigheter och förvaltningar. Den mest omfattande depositionen under året består av ca 150 konstverk som utgör stomme till basutställningen vid Bildmuseet i Umeå.
Beträffande Samlingarna redovisar myndigheten att ett nytt högklassigt
centralförråd för samlingarna har förhyrts.
Den ianspråktagna krediten uppgår till 854 000 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Bil. 12
Naturhistoriska riksmuseet Naturhistoriska riksmuseet redovisar sin verksamhet fördelad på verksamhetsgrenarna Samlingar, Forskning och Kunskapsspridning.
I verksamhetsgrenen samlingar ingår att vårda, utöka och registrera museets samlingar som nu uppgår till ca 18 miljoner föremål (växter, djur, fossil, mineral m.m.). Myndigheten redovisar bl.a. att det nya underjordiska magasinet för spritlagda samlingar har färdigställts. I samband härmed har omfattande registreringsarbeten m.m. skett med denna del av samlingarna.
Verksamhetsgrenen forskning arbetar för att utveckla forskning och långsiktigt bygga upp kunskap inom zoologi, botanik, paleontologi och geologi och därvid inom de biologiska områdena särskilt främja forskning som utgör grund för kunskap om den biologiska mångfalden. För verksamhetsgrenen redovisas slutprestationer i form av publicerade rapporter såväl vetenskapliga som populära, skilda former av vetenskaplig service, undervisning och handledning.
Under kunskapsspridning redovisar museet arbete med utformande av tre nya basutställningar samt att 14 tillfälliga utställningar och 2 vandringsutställningar visats. Antalet besökare var 289 000 varav 42 Ice barn, 42 Jo vuxna samt 16 Je pensionärer och studerande.
För Omniteatern — Cosmonova — var besökarantalet 625 000.
Anslagssparandet uppgår till I 235 000 kr, vilket utgör ca 1 Jo av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Folkens museum — etnografiska Folkens museum redovisar sin verksamhet fördelad på verksamhetsgrenarna Dokumentation, Vetenskap, Utställningar, Information och Undervisning.
För verksamhetsgrenen dokumentation redovisas ett flertal prestationer. T.ex. har 21 000 föremål hanterats av magasinsenheten och 1 600 förfrågningar eller besök har handlagts vid biblioteksenheten. Under verksamhetsgrenen vetenskap ges en mera deskriptiv beskrivning. För utställningar redovisas 11 producerade utställningar varav 2 vandringsutställningar. Informationsverksamheten redovisar 150 publika program, 350 programtimmar samt därutöver publikationsverksamhet. Undervisningsverksamheten tedovisar ca 1 300 visningar där bl.a. närmare 30 000 skolelever deltagit. Av dessa utgör 5 000 barn i glesbygdsskolor som nåtts av programmet Museet kommer till skolan.
Den ianspråktagna krediten uppgår till 539 000 kr. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet redovisar sin Bil. 12 verksamhet fördelad på verksamhetsgrenarna Utåtriktad verksamhet, Forskning och bearbetning resp. Vård och konservering.
Myndigheten presenterar sin årsredovisning så att varje delmuseums profil betonas men även mer samlat i form av en detaljerad redovisning med nedbrutna verksamhetsgrenar vari redovisas verksamhetsmål, resultatmått och prestationer. Sammanfattningsvis konstaterar myndigheten, att med en personal på 49 årsarbetskrafter har 16 utställningar genomförts och 4 publikationer framställts, 180 000 besökare har tagits emot, 349 föremål har lånats ut till 30 utställningar, 1 700 föremål har vårdats och 341 har konserverats.
Fyra av de utställningar som producerats är samarbetsprojekt, varav tre med parter utanför Sverige, i Finland, Estland och Tyskland. Över 17 000 skolelever har besökt de tre museerna. I och utanför Stockholm har 14 programpunkter arrangerats vid vilka ytterligare 13 500 barn deltagit. Barnens riddarklubb — Sveriges första museiförening för barn — har ökat sitt medlemsantal med 12 96.
Besöksutveckling
1989/90 —1990/91 = 1991/92 = 1992/93 —1993/94 Livrustkammaren 114 493 111 577 104 654 134 219 100 236 Skoklosters slott 38 182 31 881 32 775 36 407 41 590 Hallwylska museet 44 186 45 246 40 308 56 372 — 38 221 Summa 196 861 188 704 177-737 226 998 180 047
Besökarantalet 1992/93 var ovanligt högt beroende på spektakulära utställ-
ningar på såväl Livrustkammaren som Hallwylska museet.
Anslagssparandet uppgår till I 466 000 kr, vilket utgör ca 5 90 av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Statens sjöhistoriska museer Statens sjöhistoriska museer redovisar sin verksamhet fördelad på verksamhetsgrenarna Föremålshantering och konservering, Dokumentation och forskning, Utåtriktad verksamhet. Sjöhistoriska museet resp. Vasamuseet redovisas åtskilt.
Sjöhistoriska museet har producerat 11 tillfälliga utställningar, tre som gjorts för placering på annan plats samt två vandringsutställningar. Sjöhistoriska museet besöktes av 148 692 personer, vilket är en ökning med ca 50 20 mot föregående budgetår. En tredjedel av de besökande utgjordes av barn och ungdom. Vasamuseet besöktes av 786 931 personer vilket var en ökning med 6 6 jämfört med föregående budgetår.
Anslagssparandet uppgår till 1 382 000 kr, vilket utgör ca 3 Je av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. 28
Arkitekturmuseet Arkitekturmuseet redovisar sin verksamhet fördelad på verksamhetsgrenarna Bil. 12 Samlingar och register, Forskning och utveckling, Utställningar och undervisning, Planera nytt museum.
Myndigheten lämnar en detaljerad årsredovisning med verksamhetsgrenar som brutits ned och kostnadsrelaterats. Prestationer inom resp. verksamhetsgren redovisas deskriptivt. Museet genomförde fem utställningar i egna lokaler samt flera vandringsutställningar. Museet redovisar 18 000 besökare.
Anslagssparandet uppgår till 159 000 kr, vilket utgör ca 2 70 av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. RRV för-
ordar i en särskild revisionsrapport att kvaliteten på den ekonomiska informationen i Arkitekturmuseets redovisning bör höjas.
Statens musiksamlingar Statens musiksamlingar redovisar verksamheten för enheten Musikbiblioteket fördelad på verksamhetsgrenarna Samlingar, Utåtriktad verksamhet, Låneverksamhet samt Dokumentation och Forskning. För enheten Musikmuseet redovisas verksamhetsgrenarna Samlingar, Utåtriktad verksamhet samt Forskning och utveckling.
För Musikbiblioteket redovisas en nedgång i nyförvärv på litteraturavdelningen till följd av prisutvecklingen. Musikalieavdelningens notinköp sker med oförändrad volym.
Utvecklingen av låneverksamheten vid musikbiblioteket illustreras av följande tabell
1989 1990 1991 1992 1993
| Lokala lån | 21 782 23 279 25 525 29 401 33 111 |
| Fjärrlån | 13 159 12 747 12 953 11 081 12 169 |
| Summa | 32 941 36 022 38 478 40 482 45 280 |
Musikmuseet har öppnat åtta nya utställningar under budgetåret samt redovisar en betydande pedagogisk verksamhet samt 185 olika programarrangemang. Antalet besökare var ca 30 000 och har ökat med 16,5 Ie jämfört med föregående budgetår.
Anslagssparandet uppgår till 479 000 kr, vilket utgör ca 2 90 av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Nordiska museet och Tekniska museet Mål- och resultatstyrning har inte tillämpats för Stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet för budgetåret 1993/94. Museerna har därför inte lämnat årsredovisning för nämnda budgetår.
Verksamhetens utveckling Bil. 12
Utvecklingen av centralmuseernas samlade intäkter, personalårsverken och besökstal under perioden 1986/87-1993/94 redovisas i följande tabeller.
Sumiliga intäkter, inkl. statsanslag, vid de centrala museerna 1986/87-1993/94 i 1993 års penningvärde, 1 000-tal kr.
86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 Statens historiska museer 54 745 58078 59 147 59 501 61 258 85 009 74 223 092 784 Statens konstmuseer 129 761 124 547 153 557 141 922 136 790 134 383 136 505 134 734 Naturhistoriska riksmuseet 86 603 100 427 104 755 114 OS1 110 520 116 625 182758 175 993 Folkens museum — etnografiska 25475 28723 25333 25923 28 214 30108 30227 29 860 Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet 31 393 30707 30598 30398 30066 31672 37 417 <36 854 Statens sjöhistoriska museer 44 049 44673 78 603 86357 110385 096 364 095 421 96 130 Arkitekturmuseet 6 823 7 836 10 958 12 320 11 060 12 947 13 012 11 041 Statens
| musiksamlingar | 28 530 28 288 27473 28 615 26 385 26 531 27772 27 118 |
| Nordiska museet | 122 280 115-102 117 719 113 805 119 434 151 158 154 3546 123 858 |
| Tekniska museet | 31 926 29 600 30 980 33 503 31 020 29353 33 390 240 278 |
| Summa | 561 584 567 980 639 122 646 396 665 132 714 255 785 377 768 750 |
Samtliga personalårsverken vid de centrala museerna 1986/87-1993/94
86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 Statens historiska museer 137 141 134 135 134 135 136 142 Statens konstmuseer 171 71 173 173 177 179 187 Naturhistoriska riksmuseet 182 187 188 196 197 204 231 241 Folkens museum — etnografiska 36 40 37 37 34 45 45 46 Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet 55 55 57 57 55 57 57 56 Statens sjöhistoriska museer 66 69 71 78 920 129 119 117
| Arkitekturmuseet | 12 14 14 16 16 18 20 22 |
| Statens musiksamlingar | 63 64 61 60 62 58 56 56 |
| Nordiska museet | 183 197 193 197 194 220 215 217 |
| Tekniska museet | 71 7 77 79 80 77 80 70 |
| Summa | 982 1015 1008 1028 1035 1120 1138 1154 |
I ovanstående tabell är anställda med lönebidrag inräknade. En hög andel lönebidragsanställda finns vid Naturhistoriska riksmuseet, Arkitekturmuseet, Statens musiksamlingar, Nordiska museet och Tekniska museet.
Bil. 12
Besöksutvecklingen vid de centrala museerna 1986-1993 (1 000-tal)
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Statens historiska museer 154 144 107 107 147 153 128 280 Statens konstmuseer 544 567 739 482 502 405 758 499 Naturhistoriska riksmuseet 148 [42 113 355 184 99 1 000 915 Folkens museum — 38 42 150 32 33 37 46 63 etnografiska Livrustkammaren, 226 245 215 203 192 182 220 186 Skoklosters slott och
Hallwylska museet
Statens sjöhistoriska museer 539 578 451 265 823 1 115 845 924
| Arkitekturmuseet | 12 12 17 19 20 14 20 18 |
| Musikmuseet | 36 33 34 34 30 29 27 27 |
| Nordiska museet | 174 174 149 188 219 223 333 407 |
| Tekniska museet | 184 192 208 240 225 182 165 157 |
| "Summa | 2055 2129 2183 1925 2375 2439 3532 3476 |
Besöksstatistiken påverkas naturligt nog av större, tillfälliga utställningar.
Resultatbedömning
De centrala statliga museernas årsredovisningar har en varierad utformning. Några museer har i väsentliga delar uppfyllt de föreskrivna redovisningskraven, andra har redovisat i former som ligger närmre en traditionell års-
berättelses. Regeringen bedömer att detta förhållande delvis kan förklaras av
att sektorn jämförelsevis sent har kommit in i arbetet med mål- och resultatstyrning och att detta är den första årsredovisning man framställt. De övergripande mål och de verksamhetsmål som i regleringsbrev uppställts för verksamheten har vidare varit av en relativt allmän karaktär och har i viss mån kommit att överlappas av museiutredningens förslag i betänkandet (SOU 1994:51) Minne och bildning.
Samtliga museer har presenterat verksamhetsmål och redovisat prestationer inom resp. verksamhetsgren. Redovisningen varierar i utformning alltefter resp. museums profil. Museerna arbetar vidare med att utveckla relevanta kvalitetsrelaterade produktivitets- och effektivitetsmått. Produktivitetsmått såsom kostnad per producerad enhet har inte varit möjliga att enkelt ta fram då antalet standardiserade arbetsuppgifter är begränsat.
De gemensamma uppdrag om samverkan i ekonomiadministrativ m.fl. frågor m.m. samt samverkan vid upphandling och bevakning som föreskrivits i regleringsbrev för de centrala myndighetsmuseerna har inte återrapporterats av alla museer.
I särskilda revisionsrapporter har RRV gjort vissa påpekanden beträffande tolkningen av regleringsbrevet avseende Naturhistoriska riksmuseet. Vidare har Riksrevisionsverket påtalat att kvaliteten på den ekonomiska informationen avseende Arkitekturmuseet bör höjas. 31
De årsredovisningar som museerna nu för första gången framställt upp- — Prop. 1994/95:100 fyller, som ovan redovisats, inte i alla delar de krav som föreskrivits. Riks- — Bil. 12 revisionsverket har granskat och godkänt årsredovisningarna under beaktande av de omständigheter som föranlett detta förhållande. Regeringen noterar att ambitionen i museernas redovisning generellt är hög och att man med utgångspunkt i dessa årsredovisningar har en god grund att utgå från i det fortsatta arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen. Regeringen utgår från att myndigheterna prioriterar detta arbete.
Från de enskilda årsredovisningarna kan följande nämnas. Vid Statens historiska museer har utställningen Den svenska historien bidragit till att stimulera historieintresset hos en bred allmänhet, vilket publikundersökningar har visat. Utställningen har fått två priser. Regeringen finner detta mycket positivt. Det visar att museerna genom att göra större samverkansprojekt kan
vinna i slagkraft. Man kan dra till sig mediernas intresse och attrahera en stor
publik som vanligen inte går på museum.
Grupper och vuxna besökande har minskat kraftigt på Medelhavsmuseet. Museet har inte heller lyckats hävda sig i konkurrensen om skolornas minskade resurser för museibesök.
När det gäller Statens konstmuseer har RRV tidigare påpekat att myndighetens föremålshantering kan förbättras. Med förhyrningen av ett nytt centralförråd har förutsättningarna väsentligt förbättrats på detta område. RRV påpekar dock i sin årliga rapport till regeringen att vissa delar av Statens konstmuseer fortfarande släpar efter vad gäller registrering och inventering. Regeringen bedömer att det är av stor vikt att detta arbete påskyndas av myndigheten. Vidare framhåller RRV att Naturhistoriska riksmuseets årsredovisning håller hög kvalitet. Regeringen delar denna uppfattning.
Den stora satsning Folkens museum genomfört på barn och ungdomar förtjänar att lyftas fram. Liksom att Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet visar goda resultat vad gäller verksamhet riktad mot barn och ungdomar.
Som anmälts i inledningen till huvudtiteln sker en successiv infasning av kulturområdet i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen. För de centrala museer som drivs i stiftelseform gäller kravet på resultatredovisning mot verksamhetsmål först fr.o.m. budgetåret 1994/95. Något underlag för en resultatbedömning av Stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet föreligger således ännu inte. En sådan prövning blir aktuell först i samband med nästa budgetproposition.
Slutsatser Med hänsyn till såväl resultatbedömning som till att de museipolitiska frågorna prövas av en övergripande parlamentarisk utredning bör de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition för samtliga centrala museer gälla även för budgetåret 1995/96.
Med anledning av de kraftigt ökade kostnader som under senare år särskilt Bil. 12 drabbat Statens historiska museum för fyndhantering och konservering av fynd från arkeologiska uppdragsundersökningar har regeringen givit Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ett särskilt uppdrag att utreda om den som får tillstånd att göra ingrepp i fornlämning även skall svara för dessa kostnader.
Waldemarsudde Egendomen Waldemarsudde tillföll genom arv svenska staten vid Prins Eugens död år 1947. I enlighet med prinsens önskan uppdrog staten åt Stockholms kommun att genom en särskild styrelse sköta såväl byggnader som samlingar och parkanläggningar. Det visade sig svårt att finansiera verksamheten genom de medel som åtföljde donationen, varför kommunen under en följd av år har lämnat verksamhetsbidrag.
Som redovisades i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 106) har informella samtal förts mellan företrädare för regeringskansliet och Stockholms stad i syfte att undersöka förutsättningarna för en ny överenskommelse om ansvarsförhållanden m.m. för Waldemarsudde. Regeringen kan för riksdagens information nu redovisa de fortsatta åtgärderna i denna fråga.
Regeringen gav den 16 december 1993 Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna för en fortsatt verksamhet vid Waldemarsudde med staten som ensam huvudman. Statskontoret redovisade uppdraget den 27 april 1994 och föreslog att Waldemarsudde inordnas som en självständig enhet inom Statens konstmuseer. Enligt Statskontoret gav en sådan anknytning till Statens konstmuseer ett antal synergieffekter. Waldemarsudde får bl.a. tillgång till administrativ och konstvetenskaplig kompetens.
Regeringen slöt den 6 september 1994 ett avtal med Stockholms stad som innebär att staten från den 1 januari 1995 helt övertar ansvaret för förvaltningen av Waldemarsudde. Enligt avtalet skall staden inte längre utse ledamöter i styrelsen, på sätt som föreskrivits i prinsens testamente. Regeringen uppdrog den 25 augusti 1994 åt Justitiekanslern att hos Kammarkollegiet begära permutation av prins Eugens testamente. Genom beslut den 30 september 1994 medgav Kammarkollegiet att testamentet ändras på så sätt att staten i fortsättningen genom en särskild styrelse administrerar och sköter Waldemarsudde. Beslutet innebar att regeringen i fortsättningen utser de ledamöter i styrelsen som inte är självskrivna.
Regeringen beslutade den 10 november 1994 en ändring av förordningen (1988:677) med instruktion för Statens konstmuseer som innebär att Waldemarsudde, med bibehållen egen styrelse, från den 1 januari 1995, inordnas som en självständig enhet i Statens konstmuseer.
33 3 Riksdugen 1994!95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
Medel som nu beräknas för Waldemarsudde under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., anslagsposten 6. Till rege- = Bil. 12 ringens disposition bör fr.o.m. nästa år beräknas under detta anslag. Anslaget ökar därför med 2 miljoner kronor.
Minskad statlig konsumtion Museerna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med nedan redovisade belopp.
1995/96
| Statens historiska museer | 2 106 000 |
| Statens konstmuseer | 3 255 000 |
| Naturhistoriska riksmuseet | 2919 000 |
| Folkens museum — etnografiska | 698 000 |
Livrustkammaren, Skoklosters
| slott och Hallwyllska museet | 825 000 |
| Sjöhistoriska riksmuseet | 865 000 |
| Arkitekturmuseet | 285 000 |
| Statens musiksamlingar | 929 000 |
Låneramar Regeringen föreslår att museerna beviljas följande låneramar.
1995/96
| Statens historiska museer | 20 800 000 |
| Statens konstmuseer | 3 800 000 |
| Naturhistoriska riksmuseet | 23 547 000 |
| Folkens museum — etnografiska | 1 710 000 |
Livrustkammaren, Skoklosters
| slott och Hallwyllska museet | 930 000 |
| Sjöhistoriska riksmuseet | 2 300 000 |
| Arkitekturmuseet | 9250 000 |
| Statens musiksamlingar | 1 000 000 |
Avtal om särskilda lönemedel inom kulturområdet Museerna har kompenserats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda åtgärder inom kulturområdet.
Statens historiska museer För budgetåret 1993/94 tillfördes Statens historiska museum engångsvis Bil. 12 1 miljon kronor för konservering och fyndhantering avseende föremål från arkeologiska uppdragsundersökningar. Anslaget minskas nu med motsvarande summa.
Med anledning av den planerade flyttningen av Kungl. myntkabinettet till Slottsbacken i Stockholm föreslår regeringen att anslaget förstärks med 6 150 000 kr.
Statens konstmuseer För att täcka vissa extrakostnader vid förhyrning av nytt centralförråd beräknas engångsvis 6 540 000 kr.
För budgetåret 1994/95 tillfördes myndigheten engångsvis 4 350 000 kr för projektering av inredning och utrustning för Moderna museet. Anstaget minskas nu med motsvarande summa.
Naturhistoriska riksmuseet Frågan om ökade medelsramar för forskningsändamål prövas vid beredningen av nästa forskningspolitiska proposition.
I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 449-450, bet. 1985/86:KrU34, rskr. 1985/86:342) tilldelade regeringen museet medel för att bygga ut nya basutställningar vid museet. För ändamålet beräknades 50 miljoner kronor att fördelas över en tioårsperiod. För perioden juli 1995-juni 1996 föreslås resterande 7 426 000 kr utgå för denna verksamhet. Anslaget har för det sista halvåret av budgetperioden beräknats med hänsyn till detta.
För att täcka vissa hyreskostnader för de nyuppförda lokalerna för spritlagda samlingar beräknas engångsvis 7 000 000 kr.
Statens sjöhistoriska museer Nobelstiftelsen har föreslagit att Sjöhistoriska museets nuvarande huvudbyggnad överlåts till stiftelsen, som där avser att inrätta ett Nobelmuseum. Regeringen har uppdragit åt Kommittén om kulturpolitikens inriktning att pröva frågan och i samband därmed överväga en alternativ lokalisering av Sjöhistoriska museet.
För att förstärka myndighetens kapacitet att klara de kostnader som kan uppkomma vid ett utnyttjande av beviljade låneramar föreslås en ökning av anslaget med 756 000 kr.
Arkitekturmuseet Regeringens bedömning är att Arkitekturmuseets inflyttning i nya lokaler år 1997 förutsätter ett visst resurstillskott. Behovet av detta tillskott uppträder redan under det planeringsarbete som nu pågår. Anslaget bör därför förstärkas med 1 miljon kronor.
För budgetåret 1993/94 tillfördes myndigheten engångsvis 900 000 kr för projektering av inredning och utrustning för Arkitekturmuseets nya lokaler. Bil. 12 Anslaget minskas nu med motsvarande summa.
Stiftelsen Nordiska museet Regeringen förordar att de principer för anslugsomräkning som gäller för de centrala museimyndigheterna tillämpas för de centrala museistiftelserna fr.o.m. nästa budgetär. Detta innebär att löne- och förvaltningskostnader får en schablonmässig uppräkning och att lokalkostnaderna kompenseras enligt beräkningar av Statens lokalförsörjningsverk. Vidare har ett visst ytterligare utrymme beräknats för att täcka under budgetåret uppkommande utgiftsökningar med anledning av träffade löneavtal. Kompensation har också beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda åtgärder inom kulturområdet.
I konsekvens härmed bör Nordiska museet omfattas av det allmänna kravet på minskad statlig konsumtion, vilket medför en anslagsminskning med 2 962 000 kr.
Anslagen till Nordiska museet och Tekniska museet bör fr.o.m. nästa budgetår betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränteförlust kommer att beräknas i regleringsbrevet.
Stiftelsen Tekniska museet De för Nordiska museet angivna grunderna för anslagsomräkningen gäller i enlighet med vad som anförts även för Tekniska museet. Med hänsyn till statens åtaganden enligt gällande avtal med stiftarna om Tekniska museets finansiering beräknas dock ingen anslagsminskning till följd av besparingskravet inom den statliga sektorn. Regeringen noterar för sin del i detta sammanhang att bidraget till Tekniska museet under den tid avtalet varit gällande behållit sitt realvärde med god marginal.
Vid anslagsberiikningen har beaktats den förhöjda lokalhyra som följer av att museet genomgått en omfattande om- och tillbyggnad.
Bil. 12 1994/95 Regeringens förslag 1995/96 (varav juli 1995-— juni 1996)
Centrala museer
| Statens historiska museer | 72 222 000 | 118 442 000 (78 691 000) |
| Statens konstmuseer | 95 764 000 | 148 975 000 (98 949 000) |
| Naturhistoriska riksmuseet | 105 426 000 | 173 411 000 (117 767 000) |
| Folkens museum — etnografiska | 23 684 000 | 35 824 000 (23 798 000) |
| Livrustkammaren, Skoklosters | 26 624 000 | 41 221 000 |
| slott och Hallwylska museet | (27 336 000) | |
| Statens sjöhistoriska museer | 55 275 000 | 85 256 000 (56 721 000) |
| Arkitekturmuseet | 7 161 000 | 11 103 000 (7 372 000) |
| Statens musiksamlingar | 27 259 000 | 41 588 000 (27 610 000) |
| Totalt för myndigheterna | 413 415 000 | 655 818 000 |
(438 244 000)
Stiftelser (inkl. mervärdeskatt) Stiftelsen Nordiska museet 82 053 000 126 480 000
(83 949 000) Stiftelsen Tekniska museet 29 263 000 53 588 000
(35 572 000)
Totalt för stiftelserna 111 316 000 180 068 000
(119 521 000)
Totalt för samtliga 524 731 000 835 886 000
centrala museer (557 765 000)
B 4. Centrala museer: Myndigheter
| 1993/94 Utgift | 368 579 168 |
| 1994/95 Anslag | 413 415 000 |
| 1995/96 Förslag | 655 818 000 |
varav 438 244 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 12
till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 655 818 000 kr.
B 5. Centrala museer: Stiftelser
| 1993/94 Utgift | 100 477 000 |
| 1994/95 Anslag | 111 316 000 |
| 1995/96 Förslag | 180 068 000 |
varav 119 521 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget är budgeterat inkl. mervärdesskatt.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Centrala museer: Stiftelser för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 180 068 000 kr.
B 6. Bidrag till vissa museer m.m.
| 1993/94 Utgift | 108 409 326 |
| 1994/95 Anslag | 101 938 000 |
| 1995/96 Förslag | 151 528 000 |
varav 100 453 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Medlen under anslagsposterna 1-10 är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Från anslaget lämnas bidrag till ett antal museistiftelser, de flesta med viss formell anknytning till staten. Regeringen har sålunda fastställt stadgar för stiftelserna Dansmuseifonden (Dansmuseet), Drottningholms teatermuseum, Carl och Olga Milles Lidingöhem (Millesgården), Thielska galleriet, Föremålsvård i Kiruna och Skansen. Av de övriga står stiftelserna Strindbergsmuseet och Rooseum delvis under kommunalt huvudmannaskap, medan stiftelserna Arbetets museum och Judiska museet bildats av organisationer och andra intressenter.
1994/95 Regeringens Bil. 12
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
| 1. Arbetets museum | 10 000 000 | 15 088 000 (10 000 000) | |
| 2. Dansmuseet | 8 128 000 | 11 384 000 (7 558 000) | |
| 3. Drottningholms teatermuseum | 4 873 000 | 7375 000 (4 895 000) | |
| 4. Millesgården | . 1203 000 | 1 815 000 (1 203 000) | |
| 5. Strindbergsmuseet | 426 000 | 639 000 (426 000) | |
| 6. Thielska galleriet | 1 244 000 | 1 871 000 (1 244 000) | |
| 7. Föremålsvården i Kiruna | 5 993 000 | 9 042 000 (5 993 000) | |
| 8. Skansen | 46 116 000 | 69 577 000 (46 116 000) | |
| 9. Rooseum | 1 000 000 | 1 500 000 (1 000 000) | |
| 10. Judiska museet | 300 000 | 450 000 (300 000) | |
| 11. Vissa kostnader för centrala | museer m.m. | 2413 000 | 2237 000 (1 476 000) |
| 12. Kostnader för lönebidrags- | anställda vid regionala museer | 20 242 000 | 30 553 000 (20 242 000) |
101 938 000 151 528 000
(100 453 000)
Mål- och resultatstyrning har för budgetåret 1993/94 inte tillämpats för de institutioner som får bidrag från detta anslag. Institutionerna har därför inte ålagts att lämna resultatredovisning för nämnda budgetår.
Ur ingivna verksamhetsberättelser har följande uppgifter hämtats beträff-
ande museernas utställningsverksamhet och besökarantal.
Arbetets museum har visat ett 20-tal utställningar och haft drygt 170 000 besökare. Dansmuseet har genomfört tre större separatutställningar i sina lokaler och två utanför Stockholm. Under året registrerades 8 200 besökare. Strindbergsmuseet har inom ramen för 1993 års programverksamhet ordnat två specialutställningar. Museet redovisar inget besökarantal. Thielska galleriet har ordnat sju separatutställningar utöver den sedvanliga visningen av museet. Besökarantalet har uppgått till ca 28 000. Millesgården har visat
12 utställningar och har år 1993 haft totalt 161 300 besökare. Rooseum redovisar 105 600 besökare för år 1993. Judiska museet har årligen 2—4 ut- Bil. 12 ställningar i egen regi och ett genomsnittligt besöksantal på ca 10 000.
Besöksantalet bör inte relateras direkt till antalet utställningar eftersom det påverkas av utställningarnas längd och annan programverksamhet, t.ex. föredrag och konserter.
Skansen redovisar en stor och varierad verksamhet i sin årsberättelse för år 1993. Det totala besökarantalet sjönk till I 511 000 från 1 548 000 år 1992, sannolikt beroende på den regniga sommaren och hösten. Antalet betalande besökare ökade dock, vilket positivt påverkat entréintäkterna. Å andra sidan har den utökade programverksamheten medfört högre kostnader än budgeterat.
Regeringens överväganden
Som anmälts i det föregående sker en successiv infasning av kulturområdet i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen. För de institutioner som får bidrag från detta anslag har föreskrifter om verksamhetsmål och resultatredovisning införts fr.o.m. budgetåret 1994/95. Institutionerna kommer således att bli föremål för en systematisk resultatbedömning först i nästa budgetproposition. Regeringen konstaterar att flera av de ingivna traditionella årsberättelserna innehåller fylliga redovisningar av verksamheten, men avstår från att kommentera dem i detta sammanhang.
I fråga om stiftelser där staten är stiftelsebildare eller som har en annan mer eller mindre nära formell anknytning till staten finner regeringen det rimligt att anslagsberäkningen följer i stort sett de principer som gäller för myndigheter. Staten bör också få insyn i verksamheten genom att Riksrevisionsverket ges möjlighet att medverka i den årliga revisionen. Vidare bör institutionerna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion, vilket innebär att bidragen för budgetåret 1995/96 minskas med 5 0. Bidragen bör fr.o.m. nästa budgetår betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränteförlust kommer att beräknas i regleringsbrevet. De nu nämnda principerna för anslagsberäkning m.m. bör enligt regeringens uppfattning gälla för Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum, Millesgården, Thielska galleriet, Föremålsvård i Kiruna och Skansen. Även Arbetets museum bör omfattas av dessa villkor för bidragsgivningen. Till följd härav finns det anledning för regeringen att med museet ta upp frågor om stadgans utformning, formerna för val av styrelse m.m.
För Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum (arkiv- och biblioteksverksamheten i det s.k. Filmhuset) och Thielska galleriet har medelsbehovet för lokalkostnader under nästa budgetår beräknats på grundval av uppgifter från Statens lokalförsörjningsverk.
En av Dansmuseet och Dansens Hus gemensamt förhyrd lokal, den s.k. Blå lådan, kommer fr.o.m. nästa budgetår att- övertas av Dansens Hus. Med anledning härav bör anslagsposten Dansmuseet minskas med 613 000 kr och
anslaget C 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., — Prop. 1994/95:100
anslagsposten Dansens Hus, ökas med motsvarande belopp. Bil. 12
Under anslagsposten Vissa kostnader för centrala museer m.m. har I miljon kronor reserverats för kostnader för Myntkabinettet i samband med flyttning till nya lokaler. Dessa medel beräknas för nästa budgetår under anslaget Centrala museer: Myndigheter, anslagsposten Statens historiska museer. Detta anslag minskas således med nämnda belopp.
Regeringens förslag i övrigt framgår av tabellöversikten.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 151 528 000 kr.
B 7. Bidrag till regionala museer
| 1993/94 Utgift | 78 546 105 |
| 1994/95 Anslag | 81313 000 |
| 1995/96 Förslag | 121 970 000 |
varav 81 313 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statsbidrag utgår enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till regionala museer till regionalt verksamt museum som regeringen har förklarat berättigat till sådant bidrag. Statsbidrag utgår endast till museum som också får bidrag från landstingskommun eller kommun.
Enligt beslut av regeringen är 26 museer berättigade till bidrag. Underlaget för beräkningen av statsbidraget är det antal grundbelopp som varje år fastställs för museerna. Antalet grundbelopp för budgetåret 1994/95 har fastställts till 729. Grundbeloppet för innevarande budgetår har preliminärt beräknats till 202 800 kr. Statens kulturråd fördelar grundbeloppen mellan de bidragsberättigade museerna. Statsbidraget uppgår till 55 6 av grundbeloppet.
Statens kulturråds fördelning av grundbelopp budgetåret 1994/95
| Museum | Fördelning Bil. 12 1994/95 |
| Stockholms läns museum | 20 |
| Upplandsmuseet | 24 |
| Södermanlands museum | 22 |
| Östergötlands länsmuseum | 26 |
| Jönköpings läns museum | 24 |
| Smålands museum | 20 |
| Kalmar läns museum | 25 |
| Gotlands fornsal | 24 |
| Blekinge läns museum | 20 |
| Kristianstads länsmuseum | 25 |
| Kulturen i Lund | 47 |
| Malmö museer | 40 |
| Hallands länsmuseer | 25 |
| Bohusläns museum | 26 |
| Göteborgs museer | 102 |
| Älvsborgs länsmuseum | 24 |
| Skaraborgs länsmuseum | 24 |
| Värmlands museum | 20 |
| Örebro läns museum | 21 |
| Västmanlands läns museum | 20 |
| Dalarnas museum | 24. |
| Länsmuseet i Gävleborg | 24 |
| Västernorrlands länsmuseum — Murberget | 20 |
| Jämtlands läns museum | 29 |
| Västerbottens museum | 26 |
| Norrbottens museum | 21 |
| Totalt | 723 |
Rörliga grundbelopp
efter särskild ansökan 6 Summa 729
Regeringens överväganden När det gäller fördelning av ansvaret för uppgifter inom den statliga kulturmiljövården mellan länsstyrelser och länsmuseer har Riksantikvarieämbetet
fått i uppdrag att i samarbete med företrädare för länsstyrelsen, länsmuseerna,
Länsmuseernas samarbetsråd och Statens kulturråd m.fl. utarbeta ett förslag på en sådan ansvarsfördelning. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1995.
Regeringen beräknar oförändrat antal grundbelopp för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 121 970 000 kr.
Bil. 12
| 1993/94 Utgift | 26 187 115 |
| 1994/95 Anslag | 35 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 50 000 000 |
varav 25 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas bidrag för ny- eller ombyggnad — inbegripet handikappanpassning — av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag lämnas med högst 30 90 av kostnaderna vid nybyggnad och med högst 50 90 vid ombyggnad.
Stödet fördelas genom Boverkets samlingslokaldelegation i samråd med Statens kulturråd. Bestämmelser för stödet finns i förordningen (1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler.
För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag. Ramen för budgetåret 1994/95 fastställdes till 25 mkr.
Beslut om bidrag fattas innan aktuella byggnadsarbeten påbörjas, och utbetalas när arbetena är avslutade, vilket kan ta flera år. Av denna anledning varierar storleken på utbetalningarna år från år och kan vara betydligt större eller mindre än ramen, beroende på beslut som ligger flera år bakåt i tiden.
Boverket visar i sin årsredovisning att under budgetåret 1993/94 inkom ansökningar för sammanlagt 260 mkr. Ur det ordinarie anslaget på 25 mkr beviljades 21,6 mkr till länsmuseer och övriga museer, 2 mkr till konsertlokaler och 1,4 mkr till teatrar och övriga kulturlokaler.
Sedan budgetåret 1991/92 har det av sysselsättningsskäl funnits extra
anslag till icke-statliga kulturlokaler. För budgetåret 1993/94 tillfördes 70
mkr, av vilka länsmuseerna beviljades knappt 58 mkr, teaterlokaler 7 mkr och drygt 5 mkr gick till konsertlokaler och övriga kulturlokaler. Bland dessa projekt återfinns t.ex. glasmuseet i Växjö, Lödöse medeltidsmuseum, Flogbergets besöksgruva i Smedjebacken, Folkparksteatern i Huskvarna och Sagoteatern i Umeå.
Eftersom projekten är väl spridda över landet och är färdigprojekterade får de en omedelbar effekt. Många av projekten har ansökt om medel under flera
år och de bedöms inte ha kommit till stånd utan det särskilda stödet.
Enligt Boverkets beräkning har varje bidragsmiljon skapat ca 2 årsarbeten direkt i byggandet och ca 5 årsarbeten i regionen."
RRV':s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Bra lokaler är en grundförutsättning för att utveckla livaktiga regionala kulturinstitutioner. Stödet till icke-statliga kulturlokaler bidrar till kulturell utveckling genom att skapa möjligheter för bl.a. musei-, teater- och konsertverksamhet. Flera angelägna projekt har kunnat komma till stånd med hjälp av de resurser som budgeterats för icke-statliga kulturlokaler. Det finns enligt
Boverket ett fortsatt stort intresse för bidragen vilket framgår av att det totala beloppet i ansökningarna är betydligt större än de medel man förfogar över. Bil. 12
De sysselsättningseffekter som stödet genererar är avsevärda och satsningarna görs dessutom i många olika delar av landet. Enligt regeringens bedömning har handläggningen skötts effektivt och givit ett gott resultat. Det gäller även de under en följd av år av sysselsättningsskäl återkommande resursförstärkningarna. Regeringen avser återkomma till frågan om handläggaransvaret för icke-statliga kulturlokaler i samband med kompletteringspropositionen 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 37 300 000 kr under budget-
året 1995/96,
2. till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr.
B 9. Riksutställningar
| 1993/94 Utgift | 32 800 000 |
| 1994/95 Anslag | 33 355 000 |
| 1995/96 Förslag | 51 500 000 |
varav 34 338 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Medel till Riksutställningar är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Stiftelsen Riksutställningar har enligt sina stadgar, fastställda genom regeringsbeslut den 23 juni 1976, till uppgift att främja utställnings- och konstbildningsverksamheten genom att förmedla och anordna utställningar, biträda med rådgivning och annan service samt i övrigt utveckla och förnya utställningen som medium för kunskapsförmedling, debatt och upplevelse.
Riksutställningar skall samarbeta och samråda med statliga och kommunala myndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är verksamma i samhälls- och kulturlivet.
Mål- och resultatstyrning har inte tillämpats för detta anslag för budgetåret 1993/94. Riksutställningar har därför inte ålagts att lämna resultatredovisning för nämnda budgetår.
Riksutställningar har dock på eget initiativ lämnat en årsredovisning, av
vilken framgår bl.a. följande.
För utställningarna är ambitionen att minska egenproduktionen och i ökad utsträckning gå in för samproduktioner och bearbetning av externt producerade utställningar. Uppgiften att svara för utveckling av utställningsmediet förutsätter dock viss egenproduktion. För rådgivningen är avsikten att öka kompetensen främst inom informationsteknik. Barn och ungdom är en viktig
målgrupp. Inom ett fåtal år skall hälften av Riksutställningars totala verk- — Prop. 1994/95:100 samhet inriktas på den gruppen. Bil. 12
Riksutställningar har under budgetåret 1993/94 producerat 11 nya utställningar, medan totalt 79 utställningar har varit i omlopp under året. Antalet nyproducerade utställningar har nästan halverats jämfört med föregående år. Trots detta har antalet uthyrningsdagar ökat. Andelen distribuerade utställningar med inriktning på barn och ungdom har ökat under de tre senaste åren och upptar nu drygt en tredjedel av distributionen. Någon besöksstatistik för utställningsverksamheten presenteras inte.
Riksutställningar har vidare under året bedrivit löpande informations- och rådgivningsverksamhet bl.a. via databasen Expoteket samt arrangerat eller medverkat i ett stort antal utbildningstillfällen för museipersonal, utställningsarrangörer och andra intressenter. Variationen i kursutbudet är hög.
Regeringens överväganden
Som anmälts i det föregående sker en successiv infasning av kulturområdet i den nya statliga budgetstyrningsprocessen. För Riksutställningar, liksom för flertalet andra stiftelser inom kultursektorn, har krav på resultatredovisning mot verksamhetsmål införts fr.o.m. innevarande budgetår. Verksamheten kommer således att bli föremål för en systematisk resultatbedömning först i samband med nästa budgetproposition. Riksutställningar har på eget initiativ ingivit en årsredovisning för budgetåret 1993/94, där prestationer redovisas i relation till egna mål för verksamheten.
Regeringen förordar att de principer för pris- och löneomräkning som gäller för myndigheternas förvaltningsanstag blir tillämpliga även på Riksutställningar. Det innebär att löne- och förvaltningskostnader får en schablonmässig uppräkning och att lokalkostnaderna kompenseras enligt beräkningar av Statens lokalförsörjningsverk. Särskild kompensation har vidare beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda åtgärder inom kulturområdet. Det innebär också att Riksutställningar bör omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1 668 000 kr. Anslaget bör fr.o.m. nästa budgetår betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränteförlust kommer att beräknas i regleringsbrevet.
Den hittillsvarande möjligheten till täckning i särskild ordning för löneökningar m.m. kommer att försvinna fr.o.m nästa budgetår. I stället har ett utrymme beräknats under detta anslag som täckning för kostnadsökningar som uppkommer under budgetåret till följd av träffade löneavtal.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksutställningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på
51 500 000 kr. AS
- Bil. 12 Nytt anslag (förslag) 3 300 000
varav 2 517 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Enligt förordningen (1988:315) med instruktion för nämnden för hemslöjdsfrågor skall nämnden ta initiativ till, planera, samordna och göra insatser för att främja hemslöjd i den mån sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet. Nämnden skall inom sitt verksamhetsområde fördela statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet.
Nämnden står som samordnare av hemslöjdskonsulentverksamheten och har bemyndigandet att pröva frågan om huvudmannaskap för konsulenterna.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall svara för nämndens medelsförvaltning och personaladministration samt lämna det biträde i övrigt som behövs för dess verksamhet.
Nämnden har lämnat in en egen separat resultatredovisning. Nämnden arbetar för att nå en övergripande och metodutvecklande arbetsform, där nyckelord är utvärdering-utredning-utveckling. I resultatredovisningen redogörs bl.a. för hur projektmedlen fördelats och vilka insatser som blivit gjorda inom de prioriterade projektområdena barn-ungdom, sameslöjd, råvaror till slöjden, dräkområdet samt teknik och produktutveckling.
Inom barn- och ungdomsområdet pågår bl.a. ett projekt med en rikskonsulent i hemslöjd för barn och ungdom, Slöjdtåget som riktar sig mot skolans högstadieelever och Rockhuvud, en ungdomssatsning med hjälp av multimedia. Inom råvaruområdet arbetar man med att utveckla bättre och mer rationella metoder för att kunna bredda användningen av svenska förnyelsebara naturmaterial. Linets olika användningsområden har blivit fler i takt med ett ökat miljömedvetande, inte minst märks detta inom oljelinsodlingen. På ullsidan har grunden lagts för ett Svenskt Ull- och Skinnråd, vars syfte är att främja och samordna hela näringen. Baskunskaperna inom hemslöjdens dräktområde har förbättrats och systematiserats genom en projektanställd dräktsamordnare, som arbetat med utbildning. registrering och inventeringar. När det gäller hemslöjdstekniker med få utövare har speciella insatser gjorts inom korgtillverkning och brickbandsvävning. På utbildningssidan har en utredning Att spinna vidare genomförts, som behandlar den framtida utveck-
lingen på Sätergläntan, hemslöjdens kursgård.
Regeringens överväganden
En redovisning av Nämnden för hemslöjdsfrågors verksamhet skall ingå i NUTEK:s årsredovisning. Riksrevisionsverket har inte haft någon erinran mot denna. Nämndens verksamhet framgår dock inte 1 NUTEK:s redovisning. Regeringen anser att Nämnden för hemslöjdsfrågor framdeles bör redovisas son en separat resultatenhet i NUTEK:s redovisning.
Regeringen föreslår att nämndens förvaltningskostnader redovisas under ett särskilt ramanslag. Från anslaget Främjande av hemslöjden tillförs detta 46
anslag 2 509 000 kr. Ett visst utrymme har beräknats under anslaget för att täcka under budgetåret uppkomna utgiftsökningar med anledning av träffade — Bil. 12 löneavtal.
Nämnden för hemslöjdsfrågor omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 125 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Nämnden för hemslöjdsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 3 800 000 kr.
B 11. Främjande av hemslöjden
| 1993/94 Utgift | 15 537 406 |
| 1994/95 Anslag | 15 709 000 |
| 1995/96 Förslag | 21-149 000 |
varav 14 023 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag till hemslöjdskonsulenternas verksamhet samt till Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.
Hemslöjdskonsulentverksamheten består av två hemslöjdskonsulenter i varje län och fyra rikskonsulenter, varav tre är verksamma som sameslöjdskonsulenter och en som spetskonsulent. Länshemslöjdkonsulenternas viktigaste uppgifter är att väcka intresse för, främja, utveckla och förmedla kunskap om hemslöjd med beaktande av såväl kulturella, kvalitativa som ekonomiska aspekter.
AV resultatredovisningen för Nämnden för hemslöjdsfrågor framgår att hemslöjdskonsulenterna har producerat totalt ca 90 egna utställningar. Elva av dem har gått runt på ett stort antal orter inom länen. Man har deltagit i 26 mässor och arrangerat 17 större stämmor. Hemslöjdens årliga sommarutställning på Nääs hade 21 000 besökare. Vävmässan Väv -93 hade 11 000 besökare under tre dagar.
I länen har 190 kurser arrangerats. Genom konsulenternas insatser på utbildningsområdet upprätthålls kunskapsnivån inom slöjdområdet och utbildningsmöjligheter finns på regional nivå. I många län görs nu speciella satsningar på barn och ungdom som inkluderar fortbildning av lärare.
Nämnden påvisar att det under de senaste åren finns en tydlig utveckling mot att allt fler konsulenter har bytt lokaler och fått ett eget Hemslöjdens hus. Detta har skett i 14 län. Ofta har dessa lokaler kopplats samman med verkstads-, kurs- och utställningslokaler. Det har därför blivit lättare att skapa en egen identitet och verksamheten har blivit tydligare inför allmänheten.
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund (SHR) är en ideell förening och centralt organ för landets hemslöjdsföreningar. SHR bedriver Säter- 47
gläntan — hemslöjdens kursgård, ger ut Tidskriften Hemslöjden, anordnar utställningar, kurser och föredrag och verkar för en rationell organisation för Bil. 12 försäljning av hemslöjdsprodukter.
Regeringens överväganden Regeringen föreslår att anslaget till svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund ökas med 500 000 kr för det utåtriktade marknadsföringsarbetet för hemslöjden. Till följd av att förvaltningskostnaderna för Nämnden för hemslöjd föreslås anvisas ett eget ramanslag minskas detta anslag med
2 509 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 21 149 000 kr.
B 12. Inköp av vissa kulturföremål
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 80 000 1995/96 Förslag 120 000
varav 80 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Ur detta anslag utgår medel till inköp av kulturföremäl, som har sådant konstnärligt, historiskt eHer vetenskapligt värde att det är av synnerlig vikt att de införlivas med offentliga samlingar. Beslut om inköp meddelas av regeringen efter förslag av vederbörande myndigheter.
Anslaget har inte utnyttjats under budgetåret 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 120 000 kr.
Bil. 12 Nytt anslag (förslag) 235 000 000 !
varav 156 600 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Regeringens överväganden För sysselsättningsinsatser på kulturområdet föreslår regeringen att extra medel om 235 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för budgetåret 1995/96. Medlen avser huvudsakligen en engångsinsats för en räddningsaktion för registrering, dokumentation, gallring, konservering och magasinering av föremålssamlingar vid främst de statligt stödda museerna i huvudsak i enlighet med Museiutredningens förslag i betänkandet Minne och bildning (SOU 1994:51). Registreringen bör ske med digital teknik så att samlingarna görs tillgängliga för forskare och allmänheten runt om i landet.
Aktionen bör också kunna omfatta andra samlingar, exempelvis arkivalier vid de statligt stödda arkiven eller föremål, uppteckningar och ritningar inom hemslöjdens område. Medlen skall även kunna användas för andra angelägna sysselsättningsinsatser inom kultur- och kulturmiljöområdet. Regeringen kommer årligen för riksdagen att redovisa hur medlen använts.
En projektplan för räddningsaktionen skall upprättas under våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sysselsättningsinsatser inom kulturområdet för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 235 000 000 kr.
49 4 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 12
Bil. 12
Utredningsarbeten m.m. som berör kulturmiljövården För riksdagens kännedom lämnas en kort översikt över pågående och planerade översynsarbeten som berör kulturmiljövården.
Kulturarvsutredningen
En särskild utredare har tillkallats som skall göra en översyn av vissa frågor om lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer. Huvuddelen av frågorna berör utformningen av och innehållet i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). De frågor som utredningen skall överväga är behovet av föreskrifter till skydd för ortnamn, skyddet för kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer. skyddet för prästgårdar, skyddet för de norrländska kyrkstäderna, översyn av kulturminneslagen i regler om utförsel av kulturföremål, skyddet för vissa kulturegendomar och vissa lagtekniska frågor. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av juni 1996.
Jordbrukets miljöstöd/Kulturlandskapsvård
Det öppna och levande odlingslandskapet är en betydelsefull kollektiv nyttighet. Att det bevaras är ett viktigt mål för såväl kulturpolitiken som jordbrukspolitiken. Åtgärder för att tillvarata kulturlandskapets traditionsvärden är ett prioriterat verksamhetsområde för kulturmiljövården. Den skall bl.a. värna om helhetsbilden och de historiska sammanhangen i odlingslandskapet, med åkrar, ängar, hagmarker, den traditionella bebyggelsen, de regionala särdragen, landskapselementen och fornlämningarna.
Sedan år 1990 har omfattande insatser gjorts inom kulturmiljövårdens organisation för att ge programmen om landskapsvård ett bra innehåll i fråga om kulturvärdena. Samordningen med naturvårdens intressen har utvecklats väl. Regionala bevarandeprogram har upprättats och 15 000 avtal med lantbrukare har slutits om ca 300 000 hektar jordbruksmark för att bevara vissa ur nationell synpunkt värdefulla miljöer med höga natur- och kulturmiljövärden.
I betänkandet Förstärkta miljöinsatser i jordbruket (SOU 1994:82) lades i juni 1994 fram ett förslag om hur Landskapsvårdsprogrammet vid ett svenskt EU-medlemskap skulle omvandlas till ett svenskt program för miljöstöd enligt rådets förordning (EEG) 2078/92 om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet.
[I prop. 1994/95:75 om vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen lade regeringen fram ett reviderat förslag till miljöoch bevarandeprogram för jordbruket. Riksdagen har i beslut den 20 december 1994 förordat att bevarandeprogrammet utreds särskilt.
Plan- och byggutredningen
Bil. 12
Plan- och byggutredningen har under året lämnat två delbetänkanden, Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) och Överprövning av beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994:134). Båda betänkandena innehåller förslag som om de genomförs i hög grad kommer att inverka på möjligheterna att ta till vara den byggda miljöns kulturvärden. Det gäller bl.a. förslag om att stärka kommunernas underlag i kulturmiljösammanhang, vilket krävs för att en förenklad bygglovshantering skall kunna genomföras. Det gäller också förslag om att garantera en statlig kontroll vad gäller särskilt värdefulla byggnader och miljöer vid en förändrad överprövningsordning.
Övriga anmälningar om kulturmiljövården
Byggnadsminnesförklaringar av försvarsfastigheter
fastigheterna har regeringen under hösten 1994 förberett beslut om att de kulturhistoriskt mest värdefulla byggnaderna och etablissemangen som tidigare förvaltades av Fortifikationsförvaltningen skyddas som byggnadsminnen.
Infrastukturuppdrag
Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:Tu35, rskr. 1992/93:125) om att genomföra ett tioårigt program för investeringar i trafikens infrastruktur. Programmet kommer att medföra betydande ingrepp i det svenska landskapet. Riksantikvarieämbetet och Statens naturvårdsverk har därför på regeringens uppdrag i november 1994 redovisat metoder för hur kultur- och naturmiljöintressen bättre skall kunna tas till vara vid planeringen och genomförandet av infrastrukturprojekten.
Regeringen anser att det är av stor vikt att investeringarna i infrastrukturen genomförs så att viktiga kultur- och näturmiljöintressen inte skadas. Mot bakgrund av verkens redovisningar vill regeringen understryka behovet av en bättre systematiserad kunskap och av en planering i ett tidigt skede som tar till vara dessa intressen.
Regeringen har för avsikt att återkomma i denna fråga i kompletteringspropositionen 1995.
Arkeologisk fyndhantering
Regeringen har givit Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ett särskilt uppdrag att utreda konsekvenserna av att den som får tillstånd att göra ingrepp i fornlämning även svarar för kostnaderna för fyndhantering, konservering, långsiktig förvaring och vård. Uppdraget har givits med anledning
av den kraftigt ökade budgetbelastningen som särskilt fyndhantering och konservering av fynd från arkeologiska uppdragsundersökningar har föranlett Bil. 12 under senare år som en följd av utbyggnad för trafikverkens infrastruktur. Förslagets konsekvenser för såväl staten som exploatörerna skall redovisas. Utredningen skall också omfatta förslag till de författningsändringar som kan behövas.
B 14. Riksantikvarieämbetet
| 1993/94 Utgift | 122 061 426 |
| 1994/95 Anslag | 129 254 000 |
| 1995/96 Förslag | 193 919 000 |
varav 128 621 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Myndigheten Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer omfattar Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museum, Kungl. myntkabinettet, Medelshavsmuseet, Institutionen för konservering och ett bibliotek. Myndighetens förvaltningskostnader upptas dels under detta anslag, varifrån förvaltningskostnaderna för Riksantikvarieimbetet (RAÄ) och biblioteket betalas, dels under anslaget Centrala museer: Myndigheter.
RAÄ svarar för myndighetens uppgifter inom kulturmiljövård. Biblioteket är ett specialbibliotek inom ämnesområdena arkeologi, medeltidens konsthistoria, numismatik och kulturmiljövård. Det skall svara för biblioteksservice inom dessa områden till myndigheten och till forskning, utveckling och utbildning.
RAÄ redovisar i årsredovisningen fem verksamhetsgrenar — kunskapsförsörjning, lagtillämpning, vård, samlingar och publik verksamhet. Verksamhetsgrenarna är därutöver indelade i 27 undergrupper.
Vad gäller verksamhetsgrenen Kunskapsförsörjning redovisas prestationer för tolv undergrupper, nämligen fornminnesinventering, agrarhistorisk dokumentation, översyn av riksintressen, arkeologiska undersökningar, långsiktiga forskningsföretag, databaser, fornminnesregistret, Vitterhetsakademiens bibliotek, Antikvarisk-topografiska arkivet, sektorsforskning, kursverksamhet och publikationer.
Vad gäller fornminnesinventeringen har man under året inventerat i
Uppsala. Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Örebro,
Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Sammanlagt har 14 700 kvm inventerats. Vid inventeringen har antalet fornminneslokaler ökat med ca 300 Z jämfört med förstagångsinventeringen. Vad gäller den agrarhistoriska dokumentationen har man under året kalibrerat äldre lantmäterikartor för en yta motsvarande 1 390 kvm inom 55 riksintressemiljöer. Arbetet har väckt stort intresse regionalt.
För verksamhetsgrenen Lagtillämpning redovisas att RAA har deltagit i följande offentliga utredningar: Jordbrukets miljöprogramsutredning, Planoch byggutredningen, Vattendragsutredningen och Svenska kyrkans kyrko-
byggnadsutredning. I samverkan med Statens naturvårdsverk och Boverket = Prop. 1994/95:100 bedrivs ett utvecklingsarbete för miljökonsekvensbeskrivningar. Bil. 12
RAÄ har ägnat särskild uppmärksamhet åt rådgivning, tillsyn och erfarenhetsåterföring vad gäller länsstyrelsernas beslut med anledning av de pågående stora investeringarna i utbyggnad av kommunikationsnät.
RAÄ har fattat beslut och avgivit yttranden angående fornminnen, bygg-
nader, kyrkor och Naturresurslagarna i 2 296 ärenden.
Antalet kyrkoärenden har ökat kraftigt under senare år på grund av det förmånliga prisläget på byggmarknaden. Med anledning av bolagiseringen av statlig verksamhet har avsevärda resurser och omprioriteringar krävts i arbetet med statliga byggnadsminnen.
Verksamhetsgrenen Vård har fyra undergrupper: Fornvård och byggnads-
vård, fastighetsförvaltning, luftföroreningar och kulturmiljö och Institutionen
för konservering (RIK). RAÄ har bearbetat och nyupprättat 2 600 fornvårdsplaner och gjort 29 projekteringar för byggnadsvård. Vidare har RAÄ genomfört en 18-veckorskurs i äldre byggnadsteknik för timmermän. Ett nätverk har bildats mellan RAÄ, Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadens parter för erfarenhetsutbyte och nya samarbetsrutiner med anledning av de nya sysselsättningsinsatserna.
RAÄ förvaltar 80 kulturmiljöer, varav 12 är större än 10 ha. Glimmingehus och Mälsåker har dominerat byggnadsinvesteringarna. Upprustningar har gjorts på Alvastra kloster, Kronobergs slottsruin, ringmuren och ruinerna i Visby. Programutredningar har slutförts beträffande investeringar på Björkö, Gamla Uppsala och Eketorp. Eftersatt underhåll och löpande underhåll och drift av fastigheterna har kunnat genomföras på en tillfredsställande nivå tack vare tillskotten av sysselsättningsmedel.
Skadeutvecklingen på runstenar och bildstenar följs. Av 1 500 runstenar har nu 800 en fadder. Metodutveckling för att bevara utsatta hällristningar pågår.
20 större konserveringar av stenutsmyckningar på byggnader har utförts.
I arbetet med att motverka nedbrytningen av metall i kulturmiljön har industriminnen prioriterats.
Programmet för insatser mot luftföroreningar har utvärderats av en internationell expertgrupp, som resulterat i en positiv rapport om kvaliteten i RIK:s arbete.
RIK har i sin basverksamhet utfört 24 020 fotoarbeten, konserverat 7 271 föremål av olika material och utfört 220 besiktningar och analyser. Uppdragsintäkterna uppgick till 4 mkr exkl. moms. RIK genomför för närvarande en teknisk inventering av museimagasin.
För verksamhetsgrenen Samlingar se under Statens historiska museer.
Beträffande den publika verksamheten har RAÄ under budgetåret lagt stor vikt vid kunskapsspridning genom publicering, kurser, seminarier, konferenser, artiklar och föreläsningar. RAÄ svarar för publik verksamhet vid de 80 kulturmiljöer man förvaltar. Vid nio av dessa tas entréavgift. Vid dessa ökade antalet besökare med 6 70 (273 000 besökare) och intäkterna med 20 46 (6,2 mkr) jämfört med budgetåret 1992/93. RAÄ samordnar Kultur- 53
husens dag och Arkeologidagen. Antalet besökare ökade med 60 0 under = Prop. 1994/95:100 Arkeologidagen (13 000 st). RAÄ driver kampanjen Rädda Visby ringmur. = Bil. 12 Fem nummer av tidskriften Kulturmiljövård å 6 000 ex. har givits ut.
RAÄ har sammanlagt utgivit 26 publikationer och arrangerat 72 kurser och konferenser för ca 1 700 deltagare.
Anslagssparandet uppgår till 3 896 175 kr, vilket utgör ca 3,1 Fe av det tilldelade anslaget.
Regeringens överväganden
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. RRV påpekar dock i en särskild revisionsrapport att särskilda insatser torde krävas för att säkerställa att en förbättring sker av den interna kontrollen i de decentraliserade ekonomiadministrativa rutinerna. De projekt som redan påbörjats med detta syfte bör fullföljas med oförminskad kraft.
RAÄ har en omfattande och bred verksamhet vilket tydligt framgår av årsredovisningen. Arbetsuppgifternas bredd ställer stora krav på resultatmåtten, väl valda nyckeltal och myndighetens förmåga att sammanfatta kvalitativa och kvantitativa förhållanden inom de olika verksamhetsgrenarna. I avsaknad av mer utvecklade verksamhetsmått är årets redovisning dock i vissa avseende förhållandevis knapphändig. Myndigheten har erhållit dispens från kravet att redovisa verksamheten i förhållande till målen med motivet att verksamheten ges en ny indelning i samband med myndighetens omorganisation. RAÄ bör därefter kunna utveckla sin redovisning så att den ger en fylligare bild av hur verksamheten utvecklas.
I budgetpropositionen 1993 (prop. 1992/93:100 bil 12 s. 125) uttalade regeringen att länsstyrelserna på några års sikt borde överta handläggningen av ärenden om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. från Riksantikvariecämbetet (RAA). RAÄ har haft regeringens uppdrag att förbereda förändringen. I föregående års budget fick de mest arbetstyngda länsstyrelserna förstärkning av sina resurser för kulturmiljövård. För att göra det möjligt att slutföra den planerade överföringen av RAÄ:s beslutsrätt till länsstyrelserna anser regeringen att även de återstående länsstyrelserna nu bör förstärkas. För detta ändamål föreslås 3,5 miljoner kronor beräknas under fjortonde huvudtitelns (Civildepartementet) anslag till länsstyrelserna. Förstärkningen gäller främst överförande av beslut om kyrkor och kyrkliga inventarier, men ger också länsstyrelserna bättre förutsättningar till en kompetent handläggning av sina uppgifter inom kulturlandskapsvård, arkeologi, att lämna expertstöd till kommunerna vad gäller fysisk planering samt större möjligheter att ta hand om sysselsättningsinsatser inom kulturmiljöområdet. Regeringen avser att senare i vår återkomma med förslag till de författningsändringar som krävs för att överföra beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen till kinsstyrelserna.
Regeringen förutsätter att länsstyrelserna — liksom hittills RAÄ — i hög grad kan grunda sina beslut på länsmuseernas kompetens i frågor om vård
och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier. Regeringen har givit RAÄ — Prop. 1994/95:100 ett särskilt uppdrag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de — Bil. 12 regionala museerna och Statens kulturråd utarbeta ett förslag på hur anvarsfördelning mellan länsstyrelser och länsmuseer skall se ut bl.a. i denna fråga.
De kostnader som tillkommer för utbildning, kompetensutveckling och mångfaldigande av det arkivmaterial (ritningar och akter) ur RAÄ:s arkiv som länsstyrelser och länsmuseer behöver ha tillgång till finansieras över RAÄ:s ramanslag.
Riksantikvarieämbetet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 5 786 000 kr.
Anslaget har minskats med 850 000 kr som RAÄ disponerar under innevarande budgetår för stöd till länsmuseernas arbete med publikinsatser i kulturmiljön. Av de sålunda frigjorda medlen bör 500 000 kr tillföras Näringsdepartementets huvudtitel som en årlig resurs med anledning av att frågor om utveckling m.m. inom hantverksområdet förs över från Kulturdepartementet till Näringsdepartementet fr.o.m. nästa år.
Med anledning av att fastighetsdatareformen avslutas budgetåret 1994/95 minskas anslaget med 600 000 kr. Regeringen föreslår att RAÄ för nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 29 500 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksantikvurieämbetet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 193 919 000 kr.
B 15. Kulturmiljövård
| 1993/94 Utgift | 82 747 828 Reservation 59 629 986 |
| 1994/95 Anslag | 72 600 000 |
| 1995/96 Förslag | 112 406 000 |
varav 74 495 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget utgår bidrag enligt förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Medel får även utgå till vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier. Frågor om bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) eller, efter RAÄ:s bemyndigande, av länsstyrelsen.
Från anslaget utgår också ersättning enligt 2 kap. 7, 8, 14-16 §§ samt 3 kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Riksantikvarieämbetet redogör i sin årsredovisning för hur bidrag har fördelats till byggnadsvård, fornminnes- och landskapsvård och extra medel för upprustning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer på sammanlagt 95 213 000 kr.
Av anslaget har 53,4 mkr fördelats till länsstyrelserna i form av beslutsramar. RAÄ fattar beslut om beslutsramar för länsstyrelserna med utgångs- Bil. 12 punkt från länsstyrelsernas redovisade behov. Det är första året som länsstyrelserna får fatta dessa beslut. Ett ADB-baserat register har utvecklats för att få en enhetlig redovisning från länsstyrelserna. Två gånger om året följer RAÄ upp hur länsstyrelserna har ianspråktagit anslaget. Vid behov har omfördelning mellan länen gjorts. RAÄ har redovisat hur medlen har fördelats på länen och hur utfallet blivit på ett urval kategorier av byggnader, miljöer, fornminnen och kulturlandskap. Exempelvis har ca 12 mkr avsatts för landsbygdsbebyggelse, 5,4 mkr avsatts för industriminnen och 6 mkr till tätortsbebyggelse. Bland projekten återfinns Slottsbiografen i Uppsala, Sörby rundloge utanför Mjölby i Östergötland, Folkets hus i Eksjö, Horns tegelbruk i Skövde, Skräddar-Djurbergs fäbod utanför Orsa, Duvbergs by i Härjedalen och kåtor i Hedvallen i Arvidsjaur. Drygt 7 mkr har avsatts för fornminnesvård, varav 1,5 mkr till informationsskyltning. Närmare 9 mkr har avsatts för kulturlandskapsvård, varav 1,5 mkr till informationsinsatser.
Enligt RAÄ var ramtilldelningen för budgetåret 1993/94 i förhållande till anspråken ytterst otillräcklig för de flesta län, varför den stora tilldelningen av sysselsättningsmedel har inneburit ett betydelsefullt tillskott.
Under perioden den 1 juli 1990-31 juni 1994 har kulturmiljövården erhållit sammanlagt 340 mkr i särskilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder inom sektorn.
De sysselsättningsskapande medlen har haft en avgörande inverkan på
möjligheten att få till stånd angelägna reparations- och underhållsinsatser som
hittills fått anstå på grund av medelsbrist. Det gäller bl.a. industriminnen, ruiner, marina minnesmärkena i Karlskrona samt regionalt karaktäristiska byggnadstyper som Ölands väderkvarnar, Västerbottens rundlogar och Hälsingegårdar.
Även för turismnäringen väsentliga objekt som Upplands bruken, Sala silvergruva och Strömsholms-, Dalslands-, och Trollhättekanaler har kunnat rustas upp. Dalslands kanal t.ex. svarar delvis tack vare dessa satsningar för mer än 30 90 av Dalslands hela turismnäring.
Insatserna har kunnat sättas igång med kort varsel. En ökande grupp byggnadsarbetare har i det praktiska arbetet blivit förtrogna med äldre hantverkstekniker och traditionella material.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att det för budgetåret 1995/96 faställs en beslutsram för anslaget Kulturmiljövård på 112 406 000 kr. Anslaget föreslås uppgå till samma belopp. Vid beräkningen har viss hänsyn tagits till prisutvecklingen.
För vård av kulturlandskap vill regeringen redovisa att under tionde huvudtiteln till Jordbruksdepartementet kommer att föreslås ett program för stöd till det öppna odlings- och kulturlandskapet inom EU:s miljöprogram för jordbruket i enlighet med förordningen (EEG) 2078/92 om miljövänliga
jordbruksmetoder och bevarande av landskapet. Förslaget presenteras i = Prop. 1994/95:100
korthet under avsnittet Övriga anmälningar om kulturmiljövården rubriken = Bil. 12
Jordbrukets miljöstöd.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att beslut om bidrag till kulturmiljövård får meddelas intill
ett sammanlagt belopp av 112 406 000 kr under budgetåret 1995/96,
2. till Kulturmiljövård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 112 406 000 kr.
B 16. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1.000 1995/96 Förslag 1 000
varav 1000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under detta anslag tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr för sådana undersökningar och utredningar som föranleds av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och som på uppdrag av statlig eller kommunal myndighet eller enskild utförs av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) mot avgift.
I sin årsredovisning redovisar RAÄ att under budgetåret 1993/94 har
uppdragsverksamheten arbetat med ca 1 230 uppdrag. Kostnaderna för detta var ca 153 mkr. Antalet uppdrag har tredubblats jämfört med de två föregående åren. Främst beror detta på den pågående utbyggnaden av vägar och järnvägar. Antalet fältarbetstimmar under samma tid har ökat med en tredjedel. Tre större undersökningar redovisas som exempel på hur kunskapsnivån höjts och nya perspektiv erhållits på resp. tids förhållanden. Det är undersökningar av en boplats från äldsta stenålder vid Huseby Klev på Orust med unikt goda bevaringsförhållanden för organiskt material, ett omfattande bostadskomplex från bronsåldern i närheten av hällristningsområdet Himmelstalund utanför Norrköping och två bytomter och ett gravfält från yngre järnåldern vid Valsta och Säby i Sigtuna kommun.
Det sker en fortlöpande utveckling av de arkeologiska metoderna. En speciell satsning har gjorts under året för att effektivisera fältarbetet och efterbearbetningen genom utveckling av ett digitalt inmätningssystem. En särskild satsning har också gjorts på att färdigställa rapporter från tidigare undersökningar.
Regeringens överväganden
sog ss allan: 2 . on Bil. 12 RAA:s årsredovisning innehåller inte någon separat ekonomisk redovisning av RAÄ:s arkeologiska uppdragsverksamhet. Verksamheten är omfattande och helt avgiftsfinansierad. I kommande årsredovisning bör en självständig redovisning av den arkeologiska uppdragsverksamheten ges.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 17. Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
1993/94 Utgift 136 831 708 1994/95 Anslag 160 000 000 1995/96 Förslag 255 0C0 000
varav 170 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till ombyggnad, renovering och underhåll av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse enligt 2 § förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård.
Under budgetåret 1994/95 får åtgärder beslutas som motiveras av antikvariska skäl inom en ram motsvarande 160 000 000 kr. Av ramen får högst 10 000 000 kr disponeras för arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande enligt 7 8 förordningen om bidrag till kulturmiljövård.
Medel för ändamålet har tidigare anvisats som tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. Anslag anvisades t.o.m. budgetåret 1992/93 under elfte huvudtitelns förslagsanslag B 33. Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. Beviljade lån är ännu inte helt avräknade varför Boverket disponerar medel i enlighet med förordningen (1983:102) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m. och förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.
I sin årsredovisning redogör Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för hur bidragen till ombyggnad, renovering och underhåll av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse om sammanlagt 152 mkr har använts. Hela anslaget har fördelats till länsstyrelserna i form av beslutsramar. RAÄ fattar beslut om beslutsramar för länsstyrelserna med utgångspunkt från länsstyrelsernas redovisade behov. Det är första året som länsstyrelserna får fatta dessa beslut. Ett ADB-baserat register har utvecklats för att få en enhetlig redovisning från länsstyrelserna. En gång per kvartal följer RAA upp hur länsstyrelserna har ianspråktagit anslaget. Vid behov har omfördelning mellan länen gjorts. Detta till trots
rapporterade några länsstyrelser inte i tid att de inte använt hela den summa de fått sig tilldelad, utan drygt 8 mkr hade det inte beslutats om när budgetåret Bil. 12 upphörde.
RAÄ har redovisat fördelning av medel per län, likaså fördelning per skyddsform och på ett urval kategorier av bebyggelsemiljöer. Drygt 100 mkr har gått till bostäder i tätorter, ca 20 mkr till bostäder och bostadskomplement på landsbygden, ca 2,5 mkr till bostäder i förenings- och folkrörelselokaler och kyrkliga miljöer, ca 2,4 mkr till bostäder i industrimiljöer och ca 21 mkr till slott och herrgårdar. Bland projekten återfinns exempelvis kvarteret Cepheus 25 i Gamla stan i Stockholm, gården By 1:1 i Eke socken på Gotland, Flensburgska gården i Karlskrona, Övedskloster i Malmöhus län, kvarteret Vasastaden 15 i Göteborg, Rydals fabriker i Älvsborgs län, Centralpalatset i Örebro och arbetarbostäder i Västerbacken, Holmsund utanför
Umeå.
Den allmänna byggnadsverksamheten har varit mycket dämpad under det gångna året på grund av lågkonjunkturen. Av denna anledning har anspråken på ramen från länen för budgetåret 1993/94 bara varit dubbelt så stora som tilldelningen, vilket i förhållande till tidigare år är extremt lite.
Regeringens överväganden Medlen under anslaget anvisades tidigare, fram t.o.m. budgetåret 1992/93, som förhöjt låneunderlag och tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. Vid omläggningen till nuvarande form av bidrag avsattes 10 miljoner kronor årligen för att ge möjlighet till en viss begränsad kulturinsats inom ramen för den generella bostadsfinansieringen. Kulturhistoriskt motiverade anpassningskostnader vid ombyggnad skulle kunna medföra en höjning av bidragsunderlaget (prop.1992/93:100, bil. 12, bet. 1992/93:BoU16, rskr. 1992/93:282). Boverket fick samtidigt regeringens uppdrag att utvärdera utfallet av stödformen. Boverket redovisade sitt uppdrag den 20 september 1994. Det visar sig att endast 60 000 kr utbetalats. Regeringen bedömer att stödformen inte varit ändamålsenlig och att den därför bör upphöra. Ramen för beslut om kulturstöd vid ombyggnad bör därför öka med 10 miljoner kronor.
Regeringen förordar att det för nästa år fastställs en beslutsram för anslaget Kulturstöd vid ombyggnad på 255 miljoner kronor, varav 170 miljoner kronor för perioden juli 1995-juni 1996. Högst 15 miljoner kronor resp. 10 miljoner kronor av dessa bör få disponeras för bidrag till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande. Anslaget föreslås utgå med samma belopp som ramen för beslut.
Bil. 12 Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att kulturhistoriska anpassningskostnader inte skall påverka bidragsunderlaget vid ombyggnad,
2. medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 255 000 000 kr under budgetåret 1995/96,
3. till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 255 000 000 kr.
| a | Bil. 12
B 18. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
| 1993/94 Utgift | 32 655 969 Reservation — 13 670 683 |
| 1994/95 Anslag | 36 806 000 |
| 1995/96 Förslag | 55 100 000 |
varav 36 526 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete inom kultursektorn. Medlen har utnyttjats för projekt inom Statens kulturråds, ansvarsmuseernas (Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum — etnografiska och Nordiska museet), Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Språk- och folkminnesinstitutets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för grundforskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juni 1995-—
juli 1996)
| 1. Statens kulturråd | 2325 000 | 3 481 000 (2 307 000) |
| 2. Ansvarsmuseerna | 2 150 000 | 3 219 000 (2 134 000) |
| 3. Riksarkivet | 10 304 000 | 15 426 000 (10 226 000) |
| 4. Riksantikvarieämbetet | 16 123 000 | 24 138 000 (16 001 000) |
| 5. Naturhistoriska riksmuseet | 5 365 000 | 8 030 000 (5 323 000) |
| 6. Språk- och folkminnesinstitutet | 539 000 36 806 000 | 808 000 (5335 000) 55 100 000 |
(36 526 000)
Myndigheterna har i sina årsredovisningar i stor utsträckning redovisat specifika kvalitetsmått på sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. De har haft en väl utvecklad förmåga att initiera och bedriva forskning och utveckling med relevans för sakområdena. Anslaget har, enligt myndigheterna, fördelats efter genomarbetade prioriteringar med god långsiktighet och ämnesmässig spridning.
Kvaliteten i myndigheternas forsknings- och utvecklingsverksamhet granskas i flera fall av vetenskapliga råd. I andra fall är det publika mottagandet en mätare på kvaliteten.
Myndigheternas forskning och utveckling genererar en mycket stor mängd rapporter, publikationer, tidskriftsartiklar och andra mediala produkter. Där- Bil. 12 utöver bidrar verksamheten till det vetenskapliga samtalet, genom forskarnätverk, informationsinsatser, konferenser, seminarier etc.
Regeringens överväganden Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom kulturområdet är till största delen av långsiktig karaktär och av utpräglad kvalitativ art. Konkreta resultatbedömningar är därmed svåra att göra. Det framgår dock klart att anslaget är värdefullt för kunskapen kring och utvecklingen av kultursektorns specifika verksamhet och möjliggör en kunskapsuppbyggnad och -spridning inom sektorn.
Forsknings- och utvecklingsverksamheten omfattas av regeringens spar-
krav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget
räknats ned med 1 840 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 55 100 000 kr.
Bil. 12
Under denna rubrik redovisas statens stöd till teater, dans och musik, bildkonst och konsthantverk, litteratur och tidskrifter samt konstnärstöd och stöd till dagspress m.m. Det är fråga om ett mycket brett spektrum av åtgärder, som väl illustrerar spännvidden i det kulturpolitiska uppdraget. Det gäller att ge förutsättningar för professionell kulturverksamhet av högsta internationella klass, att möjliggöra nyskapande och att ge konstnärer goda villkor. Det
gäller också människors delaktighet i kulturlivet, att undanröja sociala och
geografiska hinder och att ta till vara barnens och ungdomarnas nyfikenhet och skaparvilja. Det gäller insatser för mångfald och kvalitet inom områden som präglas av massmarknadens lönsamhetsvärderingar och att slå vakt om en oberoende nyhetsförmedling och en opinionsbildning där många röster kan komma till tals.
Med tanke på områdets storlek och komplexitet är det av yttersta vikt att resurserna används på bästa sätt. Förändrade uppfattningar och omvärldsvillkor måste kunna leda till att tidigare prioriteringar omvärderas och att tyngdpunkten mellan olika insatser förskjuts märkbart.
Som nämnts i inledningen till huvudtiteln har Kommittén om kultur-
politikens inriktning (Ku 1993:3) till uppgift att göra en samlad bedömning av vilka krav som kommer att ställas på den framtida kulturpolitiken. I rege-
ringens tilläggsdirektiv till Kommittén (dir. 1994:146) betonas vikten av jämlikhet och delaktighet i kulturlivet, folkbildningens och folkrörelsernas kulturinsatser, barns och ungdomars kulturella delaktighet, goda villkor för konstnärerna samt att massmediernas inverkan på den kulturella utvecklingen belyses. Kommittén har också fått i uppdrag att lämna förslag till en biblio-
tekslag, Kommitténs arbete skall vara avslutat före utgången av maj 1995.
Den parlamentariska Pressutredningen -94 (Ku 1993:10) har i uppdrag att utreda den framtida presspolitiken (dir. 1993:118). Utredningen skall undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen.
Om utredningen anser att sådana stödbehov finns skall den pröva hur
ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt engagemang. Uppdraget skall redovisas senast den 12 april 1995 (dir. 1994:123).
Förslaget till statsbudget
Budgetförslaget sammanfattas i följande tabell.
Utgift — Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 beräknat = besparing besparing
för juli 1997! 1998!
95-juli 96
C. Konstarterna och det tryckta ordet 26949 2689,8 4 362,4 2 759,9 21,1 -21,1 I Prisnivå 1995/96
ungdom föreslås ett anslag på 10 miljoner kronor. Bil. 12
För att minska de sociala klyftorna i kulturlivet föreslås ett ökat anslag med
4 miljoner kronor till Statens kulturråd för att stödja kultur i arbetslivet. För
förstärkning av kulturverksamhet i föreningslivet föreslås 4 miljoner kronor med särskild inriktning på barn och ungdom.
Projektet Invandrare och utvandrare i Sveriges historia 1846-1996 föreslås få ett engångsanslag på 5 miljoner kronor.
Operan kommer att vara stängd på grund av ombyggnad under delar av hösten 1995. För att att kompensera intäktsbortfall under stängningstiden föreslås en engångsanvisning med 6 miljoner kronor.
Inom konstnärsområdet föreslås väsentligt höjd biblioteksersättning. Redan innevarande budgetår ökar grundbeloppet till biblioteksersättningen
från 86 öre till 89 öre. För nästa budgetår föreslås en ökning med ytterligare
5 öre, dvs. från 89 öre till 94 öre. Till de förbättrade villkoren hör också att upphovsmännen får ökad ersättning för utnyttjande av referensexemplar samt ersättning för det utnyttjande som förekommer genom läsning på bibliotek.
Staten har i princip alltid svarat ekonomiskt på regionala initiativ att etablera länsinstitutioner inom kulturens område. Ett väl utbyggt nätverk av länsteatrar, länsorkestrar, länsmuseer och länsbibliotek finns numera i landet. När en länsteater nu etableras på Gotland — Bryggeriteatern — föreslås ett stöd till teatern om 10 grundbelopp (ca 1,3 miljoner kronor).
En fortsatt uppbyggnad av stödet till Dansens Hus med 1 miljon kronor föreslås i enlighet med det avtal som har träffats med Stockholms stad.
Riksdagen har efterlyst ett bidrag till Folkrörelsernas konstfrämjande. Här föreslås att en förstärkning med 600 000 kr av Kulturrådets dispositionsmedel för att möjliggöra ett stöd till organisationen.
Svenska Filminstitutet bör åter få möjlighet att bedriva viss import av vuxenfilm. För ändamålet föreslås en resursförstärkning med 500 000 kr.
En medelsökning föreslås med 400 000 kr för utgivning av klassisk litteratur för skolbruk. Därmed blir det möjligt att under nästa budgetår uppnå målsättningen 100 utgivna titlar.
Stiftelsen Framtidens kultur
Riksdagen godkände under våren 1994 förslag av regeringen (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399) att en stiftelse skulle bildas med uppgift att främja ett vitalt kulturliv. Till stiftelsen skall tillföras 6,85 0 av de tillgångar som förvaltas av avvecklingsstyrelsen (dvs. av löntagarfondsmedel för Fond 92-94).
Den dåvarande regeringen följde upp riksdagsbeslutet genom att i juni 1994 besluta om bildandet av Stiftelsen Framtidens kultur, att godkänna ett
stiftelseförordnande, att besluta att fondkapitalet, som då beräknades uppgå
till ca 500 miljoner kronor, skulle överföras till fonden per den 1 augusti samma år samt att förordna ledamöter i styrelsen.
Av stiftelseförordnandet framgår att stiftelsen skall stödja långsiktiga och nyskapande projekt samt att stödet skall stimulera det regionala kulturlivet och Bil. 12 stärka tillväxt och utveckling. Lokala och regionala intressen bör engageras i och bidra till projekten. Av propositionen framgår dessutom att stöd skall ges till ungdomar.
Genom rätten att successivt (under 10 år) förbruka sitt kapital kan stiftelsen bedömas ha en bidragskapacitet på ca 75 miljoner kronor årligen i fast penningvärde.
Regeringen har nu förändrat sammansättningen av stiftelsens styrelse. Avsikten med detta har varit att stiftelsens ändamål skall kunna uppfyllas på bästa sätt i enlighet med regeringens intresse att stärka kulturen i samhället.
Kulturarbetsförmedlingar Den interdepartementala arbetsgrupp som omnämns i inledningen till litt. B ser för närvarande över formerna för de insatser som sker genom kulturarbetsförmedlingarna. Utgångspunkten för gruppens arbete i denna del är att undersöka om de medel som kulturarbetsförmedlingarna disponerar kan användas mer flexibelt för att på så sätt bättre tillgodose både arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska ambitioner. Regeringen räknar med att återkomma till denna fråga i kompletteringspropositionen.
65 5 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 12
C 1. Statens kulturråd
| 1993/94 Utgift | 24 845 606 |
| 1994/95 Anslag | 27 309 000 |
| 1995/96 Förslag | 41 428 000 |
varav 27 465 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens kulturråd är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområdet med uppgift att följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genom-
förandet av denna. Vidare skall rådet handlägga ärenden om statliga bidrag
för kulturell verksamhet och om andra statliga åtgärder som rör teater, dans, musik, konst, museer, utställningar, litteratur, folkbibliotek, folkbildning och folkrörelser i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet. Rådet skall varje år i anslutning till sin anslagsframställning göra en sammanfattande bedömning av utvecklingen inom dessa delar av kulturområdet och lämna förslag till de åtgärder som kan föranledas av bedömningen.
Statens kulturråd har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i två verksamhetsgrenar, nämligen bidragsgivning samt informationsspridning och erfarenhetsförmedling. De övergripande mål som gäller för verksamheten är 1974 års kulturpolitiska mål. Som verksamhetsmål har Kulturrådet redovisat
de mål som ställts i regleringsbrevet. Kulturrådet har i denna årsredovisning
inte redovisat några jämförelser med tidigare år, utan Kulturrådet anser att denna årsredovisning skall utgöra bas och utgångsår för kommande årsredovisningar.
När det gäller bidragsgivningen redovisar Kulturrådet att närmare 5 900 bidragsärenden avgjorts under budgetåret. Dessa fördelar sig med 2 047 på teater-, dans- och musikområdet, 2 994 på litteratur-, biblioteks- och tidskriftsområdet, 509 på konst-, musei- och utställningsområdet samt 306 på det tvärkulturella och gemensamma områdena. Kulturrådet disponerar drygt 900 mkr för sin bidragsgivning. Av bidragen utgör de som går till regional verksamhet ca 460 mkr. Dessa bidrag har en standardiserad ärendehandläggning, då riksdagen beslutar om det totala antalet grundbelopp som står till förfogande och regeringen fastställer vilka institutioner som är bidragsberättigade. För andra bidrag t.ex. till fria teater-, dans- och musikgrupper, stöd till litteratur, fonogram och kulturtidskrifter krävs en kvalitetsbedömning av varje ansökan. Särskilda referens- och arbetsgrupper, med sakkunniga för de olika konstområdena, svarar för beredningen av bidragsärendena. Beslut om bidrag tas inom arbetsgrupperna, utom för bidrag till de fria grupperna, kulturtidskrifter och kultur i arbetslivet, där besluten tas av Kulturrådets styrelse.
Genom att bidragsgivningen för många av stöden bedöms av arbets- och referensgrupperna anser Kulturrådet att den konstnärliga kvaliteten främjas
och att bidragsgivningen är effektiv. Kulturrådet uppger att de inte har några långa handläggningstider. Bil. 12
Kulturrådets informationsspridning och erfarenhetsförmedling visar att ett stort antal PM, rapporter och skrivelser avlämnats, för bl.a. de verksamhetsmål som ställts upp i regleringsbrevet och för de uppdrag och uppgifter som givits av regeringen i särskild ordning. Den stora efterfrågan på rådets skrifter och rapporter kan enligt Kulturrådet tyda på att de håller god kvalitet. Under budgetåret redovisar Kulturrådet att 16 konferenser genomförts, varav ungefär hälften inom biblioteksområdet. I konferenserna har deltagit ca 800 personer.
Kulturrådet har 53 personer anställda.
Anslagssparandet uppgår till 678 000 kr, vilket utgör ca 2,7 Jo av det tilldelade anslaget.
RRV':s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar anser dock i en särskild revisionsrapport att resultatredovisningen kan utvecklas och förbättras.
Regeringens överväganden
Statens kulturråds årsredovisning är huvudsakligen en översikt över de bidrag som rådet har fördelat under budgetåret 1993/94 och en redovisning av de regeringsuppdrag som rådet haft. Regeringen hänvisar till vad som redovisas I inledningen om vikten av att förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning följs när det gäller upprättande av årsredovisningar.
Kulturrådets bidragsgivning till den regionala kulturverksamheten uppgår till närmare hälften av de medel på drygt 900 miljoner kronor som Kulturrådet disponerar i sin bidragsgivning. Trots att det huvudsakliga ansvaret för dessa verksamheter ligger på kommuner och landsting täcker statens bidrag en väsentlig del av kostnaderna. Regeringen anser därför att i årsredovisningen skall en återredovisning göras av de regionala institutionernas verksamhet, så att en bedömning även kan göras av hur dessa medel används. Regeringen avser att ta upp denna fråga med Kulturrådet. Därvid kommer också att tas upp frågan om hur Kulturrådets bidragsgivning fördelar sig mellan kvinnor och män.
Regeringen konstaterar att RRV i sin revisonsberättelse bedömt att årsredovisningen för Statens kulturråd i allt väsentligt är rättvisande. Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Statens kulturråd omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1365 000 kr. Kompensation har beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särkilda löneåtgärder inom kulturområdet. Regeringen föreslår i likhet med Kulturrådets förslag att lånerarnen i Riksgäldskontoret ökar med
255 000 kr under budgetåret 1995/96. Den sammanlagda låneramen skulle därmed uppgå till 900 000 kr. Bil. 12
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sratens kulturråd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
41 428 000 kr.
C 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.
| 1993/94 Utgift | 150 193 570 Reservation 13 181 367 |
| 1994/95 Anslag | 124 672 000 |
| 1995/96 Förslag | 213 762 000 |
varav 144 131 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från detta reservationsanslag anvisas bidrag för skilda ändamål till organisationer och institutioner på kulturområdet samt till visst internationellt kulturutbyte.
1994/95 Regeringens förslag 1995/96 (varav juli 1995juni 1996)
1 Till Statens kulturråds 24 209 000 36 314 000 disposition för utvecklings- (24 209 000) verksamhet 2 Bidrag till organisationer och institutioner inom kulturområdet
2.1 Centrala amatörorganisationer 5 943 000 8915 000 (varav för amatörteater- (5 943 000) verksamhet 1 082 000 kr)
2.2 Centrumbildningar 10 291 000 15 437 000 (10 291 000)
2.3 Folkparkerna i Sverige 5 017 000 11 306 000 för kulturverksamhet (7 537 000)
2.4 Folkets husföreningarnas 2 201 000 4982 000 riksorganisation för (3 321 000) kulturverksamhet 2.5 Bygdegårdarnas riksförbund 504 000 1 116 000 för kulturverksamhet (744 000)
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96 Bil. 12
(varav juli 1995-
juni 1996)
2.6 Våra gårdar för kultur- 229 000 524 000
verksamhet (349 000) 2.7 Riksförbundet Invandrarnas 298 000 -
kulturcentrum [(C9)
2.8 Baltiska institutet 625 000 938 000
(625 000)
2.9 Immigrantinstitutet för 1.073 000 1 610 000
arkiv- och dokumentations- (1 073 000)
verksamhet 2.10 Sveriges invandrarinstitut och 500 000 750 000
museum (500 000) 2.11 Svenska pennklubben för 88 000 225 000
gäststipendium till (150 000)
flyktingförfattare
2.12 Organisationer inom bild- 8 128 000 13 092 000
och formkonstområdet (8 728 000)
3 — Bidrag till vissa ändamål
inom teater, dans och musik
3.1 Stiftelsen Drottningholms 6 871 000 10 307 000
teatermuseum för före- (6 871 000)
ställningsverksamhet vid
Drottningholmsteatern
och Ulriksdals Slottsteater
3.2 Stiftelsen Internationella 2 202 000 3 303 000
Vadstena-akademien för (2 202 000)
kurs- och föreställnings-
verksamheten
3.3 Dansens Hus 12 134 000 20 633 000
(13 712 000)
3.4 Marionetteatern 1062 000 1593 000
(1 062 000)
3.5 Skådebaneverksamhet 4 282 000 6 423 000
(4 282 000)
4 Bidrag till internationellt
kulturutbyte 4.1 Till Statens kulturråds 4 124 000 6 186 000
disposition (4 124 000)
4.2 Till Stiftelsen Svenska 2 072 000 3 108 000
institutets disposition (2 072 000) 4.3 Svenska föreningen Norden 7 128 000 10 692 000
(7 128 000)
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96 Bil. 12
(varav juli 1995-
juni 1996)
4.4 Svenskhemmet Voksenåsen A/S 7078 000 10 862 000
(7 241 000) 4.5 Svensk-norska samarbetsfonden 218 000 327 000
för stipendier för vistelse vid (218 000)
Svenskhemmet Voksenåsen
4.6 Hanaholmens kulturcentrum 718 000 1077 000
för Sverige och Finland (718 000)
4.7¶Östersjöns författar- och 1 500 000 2250 000
Ööversättarcentrum (1 500 000) 4.8 Svensk-grekiskt kultursamarbete = 225 000
(150 000) 5 Bidrag till övriga ändamål
inom kulturområdet S.1 Särskilda insatser för - 15 000 000
barn och ungdom (10 000 000) 5.2 Kultur i arbetslivet 3 331 000 10 997 000
(7 331 000) 5.3 Vissa gemensamma ändamål 1 118 000 1677 000
| i folkbibliotekens verksamhet | (1 118 000) | ||
| 5.4 Bidrag till länsbildnings- | förbund m.fl. | 5 932 000 | 8 898 000 (5 932 000) |
| 5.5 Migrationsjubileum 1996 | - | 5 000 000 (5 000 000) | |
| 6 Till regeringens disposition | 5 796 000 | = |
124 672 000 213 762 000
(144 131 000)
Regeringens överväganden Kulturverksamhet i föreningslivet Folkparkerna, Folkets Hus, Bygdegårdarna och Våra Gårdar har viktiga kulturpolitiska uppgifter. Deras verksamhet når många människor i hela landet. Särskilt betydelsefull är den kulturverksamhet som de bedriver för barn och ungdom. För att möjliggöra ytterligare insatser för den unga generationen bör 4 miljoner kronor tillföras dessa organisationer.
Svenska pennklubben för gäststipendium till flyktingförfattare
Bil. 12
Efter särskild framställning har regeringen för innevarande budgetår tilldelat Svenska Pennklubben ytterligare medel med 62 000 kr. Sammanlagt har sålunda till Svenska Pennklubbens förfogande ställts 150 000 kr. För att stipendiets storlek skall kunna bibehållas föreslår regeringen att prissumman under nästa budgetår uppgår till 150 000 kr.
Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum
Invandrarnas kulturcentrum har under budgetåret 1993/94 upphört med sin
verksamhet. Det statsbidrag på 298 000 kr som utgått till verksamheten kan således dras in.
Organisationer inom bild- och formkonstområdet
En rikstäckande utställningsverksamhet är av stor betydelse för konstnärerna samt ett viktigt medel att nå nya publikgrupper inom bildkonstområdet. De organisationer för konstbildande verksamhet som finns, fyller en viktig funktion i dessa sammanhang. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU19, rskr. 1993/94:282) erhåller Folkrörelsernas konstfrämjande innevarande budgetår särskilda medel för sin verksamhet från anslagsposten Till regeringens disposition. Denna insats från regeringen är att betrakta som temporär och det bör i framtiden ankomma på Statens kulturråd att fördela medel till konstbildande organisationer.
Det är angeläget att det samlade stödet till den konstbildande verksamheten inte minskar. Regeringen föreslår därför en ökning av ifrågavarande anslagspost med 600 000 kr, i första hand för att möjliggöra stöd till Folkrörelsernas konstfrämjande.
Dansens Hus När det gäller kulturverksamhet som drivs i stiftelse- eller bolagsform men där staten är huvudman eller bär huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör anslagen fr.o.m. nästa budgetår pris- och löneomräknas enligt samma principer som gäller för myndighetsanslag inom kultursektorn. Det innebär att löne- och förvaltningskostnader får en schablonmässig uppräkning och att lokalkonstnaderna kompenseras enligt beräkningar av Statens lokalförsörjningsverk. Vidare innebär det att institutionerna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. För Dansens Hus
del har anslaget således räknats ned med 326 000 kr för budgetåret 1995/96.
Anslaget bör fr.o.m. nästa år betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränteförlust kommer att beräknas i regleringsbrevet.
Enligt ett avtal, som slutits mellan staten och Stockholms stad, skall Dansens Hus under en treårsperiod tillföras totalt 4 miljoner kronor utöver prisomräkning. Av de 3 miljoner kronor, som är statens andel, återstår 1 miljon kronor. Bidraget till Dansens Hus bör således för nästa budgetår öka med 1 miljon kronor. Vidare görs en överföring av hyresmedel mot-
svarande 613 000 kr från Dansmuseet till Dansens Hus avseende den mindre scenen Blå Lådan. Detta innebär att Dansens Hus kommer att disponera Blå Bil. 12 Lådan under hela året.
Voksenåsen Kompensation har beräknats för hyreskostnaderna vid Svenskhemmet Voksenåsen.
Svensk-grekiska kulturfonden Vid förhandlingar under hösten 1990 mellan företrädare för Sverige och Grekland utarbetades ett förslag till en överenskommelse om att avsätta fondmedel om vardera ett belopp motsvarande 250 000 kronor för kulturutbyte mellan länderna, Den svenska regeringen beslöt den I november 1990 att överenskommelsen skulle ingås. Därefter undertecknades överenskommelsen den 9 november 1990 i Stockholm av företrädare för de båda ländernas regeringar. I maj 1992 godkände det grekiska parlamentet som lag överenskommelsen. Båda länderna har i enlighet med överenskommelsen utsett vardera tre ledamöter till en gemensam nämnd, vilken har sammanträtt två gånger. Länderna har även vid skilda tillfällen anvisat medel för olika svensk-grekiska kulturprojekt. Däremot har någon fondbildning ännu inte skett från svensk sida och inte heller efter vad som kunnat utrönas från grekisk sida. Regeringen finner det därför i detta läge lämpligare att medel årligen beräknas under en särskild anslagspost för ett svensk-grekiskt kulturutbyte. Medlen förelås disponeras av Statens kulturråd och fördelas efter förslag av den av regeringen förordnade nämnden. För budgetåret 1995/96 beräknas ett anslag på 150 000 kr.
Barn och ungdom Att göra insatser för barn och ungdom är en av de viktigaste frågorna i kulturpolitiken. Det är angeläget att alla barn och ungdomar får möjlighet till kulturupplevelser och får känna glädjen i det egna skapandet genom musik, teater, dans, konst, litteratur eller andra konstformer. Regeringen kommer
under mandatperioden att på olika sätt förstärka insatserna för barn- och
ungdomskultur. Sålunda har exempelvis Kommittén om kulturpolitikens
inriktning fått tilläggsuppdrag att föreslå nya insatser med inriktning på barn
och ungdom. Redan i årets budgetproposition bör emellertid en särskild satsning göras genom att 10 miljoner kronor beräknas för att stimulera utvecklingsarbete inom barn- och ungdomskulturen. Det bör ankomma på regeringen att närmare precisera hur dessa medel skall disponeras.
Kultur i arbetslivet Kulturinsatser i arbetslivet är en viktig del i arbetet för att öka delaktigheten i kulturlivet och ett rnedel för att uppnå kulturell jämlikhet och jämställdhet. Det är angeläget att detta arbete ytterligare stimuleras och att formerna för arbetet
vidareutvecklas. Regeringen föreslår att bidraget till denna verksamhet ökar med 4 miljoner kronor. Bil. 12
Utvandrare och invandrare i Sveriges historia 1846-1996 Den förra regeringen tillsatte i december 1993 en kommitté för att förbereda ett migrationsjubileum 1996. Jubiléet skall ha två teman, dels emigrationen till främst USA och dess betydelse för såväl det svenska som det amerikanska samhället, dels immigrationen till Sverige, främst efter andra världskriget, och dess betydelse för det svenska samhället. Kommittén har planerat att såväl utställningar som andra kulturaktiviteter skall äga rum både i Sverige och USA under jubileumsåret. Som ett bidrag till genomförandet av projektet bör 5 miljoner kronor beräknas för ändamålet.
Waldemarsudde I 1994 års budgetproposition (bil. 12 s. 26 och 107-108) redovisade regeringen att vissa åtgärder skulle vidtas till följd av att Stockholms kommun sagt upp avtalet om verksamheten och finansieringen av Waldemarsudde. Under anslagsposten Till regeringens disposition avsattes 2 miljoner kronor för dessa åtgärder. I enlighet med vad som redovisas under anslaget Centrala museer: Myndigheter kommer Waldemarsudde att inordnas som en självständig enhet inom Statens konstmuseer. De under detta anslag reserverade medlen beräknas därför under anslaget till Statens konstmuseer. Anslaget minskar således med 2 miljoner kronor.
Till regeringens disposition Medlen till regeringens disposition utgår ur detta anslag och beräknas under ett nytt anslag benämnt Utveckling, internationellt samarbete m.m. Den
reservation som vid utgången av budgetåret 1994/95 kan finnas kvar under
detta anslag bör föras över till det nya anslaget. Detta anslag minskas sålunda med 3 796 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 213 762 000 kr.
C 3. Bidrag till samisk kultur
| 1993/94 Utgift | 9 090 833 Reservation 1 102 506 |
| 1994/95 Anslag | 10 515 000 |
| 1995/96 Förslag | 15 773 000 |
varav 10 515 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Anslaget disponeras av Sametinget som har att besluta om fördelningen av statens bidrag till samisk kultur och samiska organisationer. Bestämmelserna Bil. 12 finns i Sametingslagen (1992:1433).
Sametinget har lämnat en redogörelse för medlens användning budgetåret 1993/94. Av denna framgår att Sametinget har anvisat 3,4 mkr till samiska organisationer, föreningar och tidningen Samefolket, 2,1 mkr till samiska kulturprojekt, 1 mkr till samisk forskning och studiefinansiering inom forskarutbildningen, 1,1 mkr som bidrag till samisk teater, 2 mkr till samisk slöjd och 0,5 mkr till samisk biblioteksverksamhet.
Regeringens överväganden Sametinget har inte lämnat någon årsredovisning vad gäller detta anslag utan enbart en redogörelse för medlens användning. Därigenom kan utläsas endast hur medlen har fördelats mellan olika ändamål och inget om effekterna av bidragsgivningen för den samiska kulturen.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 15 773 000 kr.
Bil. 12 C 4. Konstnärsnämnden
Nytt anslag (förslag) 9 708 000
varav 6 434 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Konstnärsnämnden har till uppgift att besluta om statliga bidrag och ersättningar till bild-, form-, ton-, scen- och filmkonstnärer. Nämnden skall vidare hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden och tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag till innehavare av inkomstgaranti för konstnärer. Konstnärsnämnden leds av en av regeringen utsedd styrelse. Inom nämnden finns vidare fyra organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till konstnärer, nämligen styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, arbetsgruppen för upphovsmän på musikområdet, arbetsgruppen för musiker och sångare samt arbetsgruppen för scen- och filmkonstnärer.
Konstnärsnämndens årsredovisning är indelad i verksamhetsområdena stipendier och bidrag resp. övrig verksamhet. Följande allmänna mål har lagts fast.
I bidragsgivningen skall koncentrerade insatser prioriteras. Nämnden skall därvid: — värna om kvalitet, kreativitet och nyskapande, — söka skapa arbetsmöjligheter för konstnärer, — stödja och främja samarbete mellan konstområden och över gränserna.
Nämnden avser därjämte att fortlöpande följa utvecklingen av konstnärernas ekonomiska och sociala situation.
Konstnärsnämnden har i sin årsredovisning angivit att det sammanlagda antalet ansökningar budgetåret 1993/94 var 6 503. Antalet inkomna ansökningar har ökat med 4 Jo medan antalet beviljade ansökningar är i stort oförändrat. Nämnden framhåller svårigheten att på kort sikt bedöma det kvalitativa resultatet av den stipendiegivning som är nämndens huvuduppgift. Riktade bidrag till konstnärligt utvecklingsarbete bedöms dock ha gett god effekt. De utåtriktade kontakterna för bevakning av konstnärernas ekonomiska och sociala situation har intensifierats. En personalförstärkning med detta syfte sker innevarande budgetår.
Förvaltningskostnadernas andel av bidragsmedlen är i stort oförändrad sedan budgetåret 1990/91 och var budgetåret 1993/94 6,7 76. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Konstnärsnämnden bör vidareutveckla metoder för uppföljning och utvärdering av stipendiegivningen samt bevakningen av konstnärernas ekonomiska och sociala situation. I samband med detta bör även eventuella skillnader mellan kvinnliga och manliga konstnärer i dessa hänseenden kartläggas.
Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Bil. 12
För att Konstnärsnämnden ytterligare skall kunna utveckla en rörlig och effektiv stödverksamhet med inriktning på konstnärlig kvalitet, krävs en minskad detaljstyrning av organisationen. Regeringen bör inte utse särskilda organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till konstnärer utan det bör ankomma på nämndens styrelse att bestämma hur arbetet skall organiseras. Regeringen avser att i detta syfte ändra förordningen (1988:831) med instruktion för Konstnärsnämnden. Organisationsförändringen innebär att Konstnärsnämndens styrelse blir ansvarigt förvaltningsorgan för Sveriges bildkonstnärsfond. Den av regeringen särskilt utsedda styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond upphör därmed.
Konstnärsnämnden har tidigare betalat sina förvaltningskostnader av de bidragsmedel som nämnden disponerar. Regeringen anser att förvaltningskostnader bör redovisas särskilt och föreslår därför att medel för Konstnärsnämndens administration anvisas under ett eget ramanslag. Ramanslaget bör tillföras sammanlagt 6 385 000 kr, varav från anslaget Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer 4 086 000 kr, från anslaget Bidrag till konstnärer, anslagsposten Bidrag till upphovsmän på musikområdet 447 000 kr och anslagsposten Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt musiker och sångare 1 852 000 kr.
Konstnärsnämnden omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 319 000 kr. I enlighet med vad som gäller för budgeteringen av ramanslag har en lönebuffert beräknats som täckning för uppkomna löneökningar under budgetåret. Vidare har kompensation beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda löneåtgärder inom kulturområdet. Regeringen föreslår att Konstnärsnämnden för nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 300 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Konstnärsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 9 708 000 kr.
C 5. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer
| 1993/94 Utgift | 56 785 000 |
| 1994/95 Anslag | 58 285 000 |
| 1995/96 Förslag | 81 299 000 |
varav 54 199 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget lämnas ersättning till bild- och formkonstnärer för att deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt (visningsersättning). Till bild- och formkonstnärer
formgivare, tecknare/illustratörer samt fotografer. Bil. 12
Visningsersättningen anvisas i form av ett fast årligt belopp som tillförs Sveriges bildkonstnärsfond, inrättad den 1 juli 1982. Fondmedlen får användas dels för ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra ändamål som berör verksamhet inom bildkonstens område. Med fondmedel betalas också viss del av Konstnärsnämndens förvaltnings- och lokalkostnader.
Frågor rörande fonden och fondmedlens användning handläggs av ett organ inom Konstnärsnämnden, kallat styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond. Styrelsens verksamhet regleras i förordningen (1988:831) med instruktion för Konstnärsnämnden och i förordningen (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond.
Enligt Konstnärsnämndens årsredovisning har Bildkonstnärsfonden under 1993/94 avskaffat den s.k. individuella visningsersättningen till förmån för koncentration på arbetstipendier, bidrag till internationellt kulturutbyte och förstärkta pensionsbidrag.
Regeringens överväganden Regeringen föreslår i enlighet med Konstnärsnämndens förslag att medlen anvisas under ett reservationsanslag. Med anledning av att medlen för Konstnärsnämndens administration föreslås bli anvisade under ett särskilt ramanslag minskas detta anslag med 4 086 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 81 299 000 kr.
C 6. Bidrag till konstnärer
| 1993/94 Utgift | 31 509 987 Reservation 4 021 660 |
| 1994/95 Anslag | 32 615 000 |
| 1995/96 Förslag | 45 569 000 |
varav 30 379 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget lämnas bidrag enligt förordningen (1976:528) om bidrag till konstnärer. Bidragen kan ha formen av konstnärsbidrag, projektbidrag eller långtidsstipendier. Stipendierna behandlas under anslaget Inkomstgarantier för konstnärer m.m.
Konstnärsbidrag kan beviljas för att ge aktiva konstnärer ekonomisk trygghet. Konstnärsbidrag kan också tilldelas konstnärer för andra ändamål,
t.ex. för resor och internationell kontaktverksamhet. Det kan ges till samma konstnär för högst fem år i sänder utan omprövning. Bidrag av pensions- Bil. 12 karaktär och bidrag till efterlevande får beviljas årligen utan tidsgräns.
Projektbidrag skall avse målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete av mer kostnadskrävande natur. Bidrag kan ges för avgränsade projekt som kan antas få betydelse för utvecklingen inom det aktuella konstområdet eller som utgör försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till nya områden i samhället. Konstnärsbidrag och projektbidrag utdelas av styrelsen för
Sveriges författarfond till dramatiker, författare, översättare och kulturjourna-
lister och av Konstnärsnämnden till övriga konstnärer.
Eftersom upphovsmän på musikområdet och fonogramartister inte ersätts för den fria biblioteksutlåningen av deras verk finns under detta anslag medel för särskilda insatser till förmån för nämnda konstnärsgrupper. Medlen disponeras av Konstnärsnämnden enligt förordningen (1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet.
Enligt samma förordning kan bidrag lämnas till projekt på filmområdet.
Medel för detta ändamål anvisas under anslaget Filmstöd.
Anslagets fördelning budgetåret 1994/95!
| 1. Bidrag till författare, översättare och kulturjournalister | 2123 000 |
| 2. Bidrag till dramatiker | 2 284 000 |
| 3. Bidrag till bild- och formkonstnärer | 6 186 000 |
| 4. Bidrag till upphovsmän på musikområdet | 3 579 000 |
5. Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt
musiker och sångare 12 387 000 6. Särskilda insatser för upphovsmän på
musikområdet samt musiker och sångare 3 628 000 7. Särskilda insatser för enskilda konstnärers
deltagande i internationellt kulturutbyte
på bild-, form-, ton- och scenområdena 2 428 000
32 615 000
l Anslaget får även användas för att betala förvaltningskostnader hos de medelsfördelande myndigheterna.
Regeringens överväganden För att minska detaljstyrningen av fördelningen mellan olika slags projekt bör en sammanslagning av unslagsposter under ifrågavarande anslag ske.
Regeringen har 1 oktober lagt proposition om lagstiftning (prop. 1994/95:58) med anledning av EG:s direktiv 92/100/EEG om uthyrningsoch utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om
upphovsrätten närstående rättigheter. I propositionen har ifrågasatts om den svenska ordningen vad gäller ersättning för utlåning på bibliotek av ljudupp- Bil. 12 tagningar av litterära och musikaliska verk (fonogram) uppfyller direktivets krav. Det har därvid angetts att ett slutligt ställningstagande till behovet av eventuella författningsändringar bör anstå till dess resultatet föreligger av ett inom Kulturdepartementet pågående översynsarbete av de offentligrättsliga stödordningarna inom kulturområdet. Regeringen har beslutat tilläggsdirektiv för Kommittén om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03). Kommittén har bl.a. fått i uppdrag att utvärdera utformningen av såväl biblioteksersättning som ersättning för utlåning på bibliotek av ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk. Regeringen avser att återkomma i samband med att kommitténs betänkande behandlas.
Med anledning av att medlen för Konstnärsnämndens administration föreslås bli anvisade under ett särskilt anslag minskas detta anslag med 2 299 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reser-
vationsanslag på 45 569 000 kr.
C 7. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.
| 1993/94 Utgift | 21 139 051 |
| 1994/95 Anslag | 21-395 000 |
| 1995/96 Förslag | 33 653 000 |
varav 22 435 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög Kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande av dessa organ.
Inkomstgaranti kan per år uppgå till högst fem gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårets ingång. Basbeloppet för kalenderåret 1995 beräknas bli 35 700 kr. Garantins maximibelopp för år 1995 uppgår således till 178 500 kr. Detta maximibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och med 75 9c av årsinkomsten i övrigt.
Regeringen har för budgetåret 1994/95 fastställt antalet inkomstgarantier till 157. Härav avser elva garantirum personer som innehaft tidsbegränsade färartjänster inom högre konstnärlig utbildning. Långtidsstipendier enligt förordningen (1976:528) om bidrag till konstnärer utgår under högst tio år och
motsvarar tre basbelopp per år. För budgetåret 1994/95 utgår 45 långtidsstipendier, som fördelas av Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges Bil. 12 författarfond.
Regeringens överväganden Från konstnärshåll har under senare år intresset helt fokuserats på långtidsstipendierna. Intresset för inkomstgarantier synes i motsvarande mån ha minskat. Mot den bakgrunden och med hänsyn till ambitionen att stipendiesystemet i första hand bör inriktas på konstnärlig kreativitet finns det anledning att överväga ett successivt utbyte från inkomstgarantier till långtidsstipendier eller tidsbegränsade bidrag. Regeringen avser att ta initiativ till en
fortsatt beredning av denna fråga.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 33 653 000 kr.
C 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m.
1993/94 Utgift 87 798 500 1994/95 Anslag 84 304 000!
1995/96 Förslag 158 699 000
varav 105 799 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
I Förslag till tilläggsbudget 13 820 000 kr
Bestämmelser om biblioteksersättning finns i förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättning ges för utlåning genom folkbibliotek och skolbibliotek av litterärt verk i original av upphovsman som skrivit på svenska eller av upphovsman som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt för utlåning av verk översatt till svenska. Ersättning ges även för böcker som ingår i folk- och skolbibliotekens referenssamlingar.
Mellan regeringen och de upphovsmannaorganisationer som berörs av biblioteksersättningen ingicks den 12 september 1985 en överenskommelse om förhandlingar angående det belopp (s.k. grundbelopp) som skall utgå för varje hemlån från bibliotek av litterärt verk i original. Enligt överenskommelsen åtar sig regeringen att som ett led i beredningen av sitt förslag till statsbudget förhandla med organisationerna om storleken av nämnda grundbelopp. När avtal träffats skall regeringen lägga fram förslag till riksdagen om anslagsberäkning på grundval av det avtalade grundbeloppet.
Regeringen har i tilläggsbudget för innevarande år föreslagit en höjning av Prop. 1994/95:100
grundbeloppet i fråga om originalverk till 89 öre för hemlån. I enlighet med = Bil. 12 detta förslag bör grundbeloppet beräknas till 3 kr 56 öre för referensexemplar sant i fråga om översatt verk till 44,5 öre för hemlån och till 1 kr 78 öre för referensexemplar.
Av fondens medel utbetalas individuell ersättning till författare och översättare (författarpenning och översättarpenning). Författarpenningen beräknas
uppgå till 53 öre för hemlån och 2 kr 12 öre för referensexemplar samt över-
sättarpenningen 26,5 öre för hemlån och 1 kr 6 öre för referensexemplar. För upphovsmän med höga utlåningssiffror gäller vissa begränsningar. Styrelsen för Sveriges författarfond kan också bestämma att ersättning till viss upphovsman skall utgå med högre belopp än det statistiskt beräknade. Denna möjlighet använder styrelsen för att utse innehavare av s.k. garanterad författarpenning, vilken för kalenderåret 1995 har fastställts till 107 500 kr. För närvarande utgår garanterad författarpenning till 237 upphovsmän. Återstoden av fondens medel, den s.k. fria delen, används efter styrelsens bestämmande till pensioner, understöd, stipendier och andra för författare, översättare m.fl. gemensamma ändamål.
Styrelsen för Sveriges författarfond har till uppgift att besluta om ersättning till författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek, vidare att besluta om statliga bidrag till författare, översättare, kulturjournalister och dramatiker samt att tillsammans med Konstnärsnämnden avge förslag till innehavare av inkomstgaranti för konstnärer. Majoriteten i fondens styrelse tillsätts av berörda upphovsmannaorganisationer.
Enligt Författarfondens verksamhetsberättelse var verksamhetens totala kostnader för biblioteksersättningen 82 690 000 kr. Av dessa medel avsåg 5 553 000 kr administration. I relation till biblioteksutlåning utbetalad individuell författarpenning/översättarpenning utgick med en total summa av 28 274 000 kr till 3 985 upphovsmän och det genomsnittligt utbetalade ersättningsbeloppet var 7 095 kr (medianvärde 2 548 kr) per person. Till upphovsmannaorganisationerna Sveriges Författarförbund, Föreningen Svenska Tecknare samt Svenska Fotografernas förbund har fördelats sammanlagt 5 044 000 kr.
Antalet stipendieansökningar har varit 1 933 (föregående budgetår 1 794). Bland dessa har 57 tvååriga arbetsstipendier, 265 ettåriga arbetsstipendier samt 134 resestipendier/bidrag fördelats.
Författarfonden fördelar vidare medel till författare, översättare, kultur-
journalister och dramatiker från anslaget Bidrag till konstnärer. För konst-
närsbidrag till författare, översättare och kulturjournalister har 39 bidrag om 50 000 kr fördelats, varav 27 till män och 12 till kvinnor.
Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund enligt regler som förbundet fastställer.
Från detta anslag utgår också medel till Sveriges författarfond för resestipendier till svenska författare för vistelse i annat nordiskt land samt medel till Sveriges författarförbund för nordiskt författarsamarbete. 81
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
Anslagets fördelning budgetåret 1994/95
Bil. 12
1. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av
deras verk genom bibliotek (f) 80 126 000! 2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande
av deras verk i form av talböcker och taltidningar 4 086 000 3. Nordiska författarstipendier 69 000 4. Nordiskt författarsamarbete 23 000
84 304 000
I Förslag till tilläggsbudget 13 820 000 kr.
Enligt biblioteksstatistik för utlåningsåret 1993 uppgick den totala ersättningsgrundande utlåningen på folk- och skolbiblioteken år 1993 till ca 106 miljoner lån. Styrelsen bedömer att motsvarande antal lån för år 1994 kommer att minska till 102 miljoner. Minskningen är avhängig av en beräknad nedgång i den redovisade skolbiblioteksutlåningen. Den totala utlåningsvolymen är beräknad i enlighet med det den 10 juni 1994 träffade avtalet om biblioteksersättningen, enligt vilket även läsning på bibliotek skall ingå som grund för biblioteksersättning. Enligt fondens beräkningar av utfallet av nämnda avtal bör anslagsposten för det förlängda budgetåret beräknas till 152 430 000 kr.
Regeringens överväganden Biblioteksersättningen är en viktig del av konstnärspolitiken och ger många författare, översättare m.fl. väsentligt förbättrade förutsättningar för sin yrkesutövning.
Mot den bakgrunden är det tillfredsställande att notera att betydande förstärkningar av grundbeloppet under senare år har kunnat åstadkommas. Utvecklingen sedan budgetåret 1983/84 framgår av följande redovisning.
o
| År | Grundbelopp öre |
| 1983/84 | 37 |
| 1984/85 | 40 |
| 1985/86 | 42 |
| 1986/87 | 45 |
| 1987/88 | 48 |
| 1988/89 | 55 |
| 1989/90 | 63 |
| 1990/91 | 69 |
| 1991/92 | 7 |
| 1992/93 | 83 |
| 1993/94 | 86 |
Regeringen har i tilläggsbudget för innevarande år föreslagit att grundbeloppet skall höjas med tre öre budgetåret 1994/95. Därvid redovisades den överenskommelse om grundbelopp för budgetåren 1994/95 och 1995/96 som träffats mellan regeringen och upphovsmannaorganisationerna på området. Enligt överenskommelsen skall grundbeloppet för hemlån av originalverk innevarande budgetår vara 89 öre. För nästa budgetår skall grundbeloppet vara 94 öre. I överenskommelsen har även beaktats det utnyttjande av folkoch skolbibliotekens bokbestånd som förekommer i stället för utlåning som Kulturrådet på regeringens uppdrag redovisat i en rapport den 15 december 1993. Sålunda bestäms budgetåret 1994/95 andelen referensexemplar i skolbibliotek till 24 90 av det totala antalet volymer t skolornas boksamlingar. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 bestäms motsvarande andel till 28 Jo. Vidare skall under budgetåret 1994/95 antalet registrerade hemlån i folkbibliotek, det uppskattade meranatalet lån i folkbibliotekens uppsökande verksamhet samt hemlån i skolbibliotek omräknas med faktorn 1,01, för att därmed beakta det utnyttjande som förekommer genom läsning på bibliotek. För budgetåret 1995/96 är motsvarande omräkningsfaktor 1,02.
Regeringen har i tilläggdirektiv gett den kulturpolitiska utredningen i uppdrag att utvärdera gällande form för biblioteksersättning med avseende på förhandlingsordning, anslagskonstruktion och fördelningsorganisation och lämna förslag till åtgärder.
Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 1994/95 har regeringen utgått från det i tilläggsbudgeten föreslagna grundbeloppet för innevarande budgetår jämte Styrelsens för Sveriges författarfond prognos angående utlåning m.m. år 1994.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. godkänner vad som redovisats om grundbelopp för biblioteksersättningen,
2. till Ersättning åt författare mfl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på Bil. 12 158 699 000 kr.
C 9. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet
| 1993/94 Utgift | 3 375 000 |
| 1994/95 Anslag | 3 375 000 |
| 1995/96 Förslag | 5 063 000 |
varav 3 375 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget utgår ekonomisk kompensation till rättighetshavare på musikområdet för verkningarna av privatkopiering av fonogram. Efter överläggningar med berörda organisationer har medlen för budgetåret 1994/95 fördelats på följande sätt.
Mottagare Belopp 1994/95 Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) 1 350 000 Svenska gruppen av the International Federation
of Producers of the Phonographic Industry (IFPI) 957 500 Svenska oberoende musikproducenter 55 000 Svenska artisters och musikers
intresseorganisation (SAMP 1 012 500
3 375 000
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 5 063 000 kr.
Teater, dans och musik
Bil. 12 C 10. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern
| 1993/94 Utgift | 605 300 393 |
| 1994/95 Anslag | 606 818 000 |
| 1995/96 Förslag | 921 010 000 |
varav 612 818 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Medlen är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Svenska riksteatern Svenska riksteatern är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till Riksteatern är även länsteaterföreningar knutna.
För verksamheten vid Svenska riksteatern gäller de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmelserna angående statsbidraget till Svenska riksteaterns verksamhet.
Svenska riksteatern har i sin verksamhetsberättelse för spelåret 1993/94 redovisat att Riksteatern framförde 1 763 föreställningar, varav 479 för barn och ungdom. Publikantalet var 298 017. Riksteaterns utbud bestod av 64 turnéer, varav den egna produktionen omfattade 44. Till detta kommer verksamheten vid Södra Teatern med 521 föreställningar och en publik på 66 573.
Riksteaterns 225 lokala teaterföreningar svarade för genomförandet av ca 3 500 teaterarrangemang, varav 30 Jo producerats av Riksteatern, 25 9o av regionteatrarna och 45 96 av fria grupper och andra producenter. Länsteaterföreningarna svarade för genomförandet av drygt 4 500 teaterföreställningar, företrädesvis barn- och ungdomsteater.
Riksteaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1993/94 till 235 538 000 kr, varav 203 025 000 kr utgjordes av statsbidrag, 24 221 000 kr av gager och 8 292 000 kr av övriga intäkter.
Operan Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidraget till Operan (KRFS 1977:23).
Operan har i sin verksamhetsberättelse för spelåret 1993/94 redovisat att Operan gav 300 föreställningar och konserter i Operahuset, på Drottningholmsteatern och på andra scener, varav 22 föreställningar under turnéer i Sverige och utomlands. Antalet barn- och familjeföreställningar var 84. Antalet premiärer eller andra nyuppsättningar uppgick till 12, varav 3 urpremiärer. Genomsnittliga publikbeläggningen för opera- och balettföreställningar på stora scenen har varit 85 Zo. Antalet besök vid Operans föreställningar i Operahuset uppgick sammanlagt till 181 571. Operan har under spelåret genomfört sju radio- och TV-samarbeten, varav tre ännu inte sänts.
Operans ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1993/94 till 299 875 000 kr, varav 251373 000 kr utgjordes av statsbidrag, Bil. 12 31 547 000 kr av recetter och 16 955 000 kr av övriga intäkter.
Dramatiska teatern Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidrag till Dramatiska teatern (KRFS 1977:22).
Dramatiska teatern har i sin verksamhetsberättelse för spelåret 1993/94 redovisat att Dramaten gav 1 334 föreställningar, varav 56 turnéföreställningar. Antalet barn- och ungdomsföreställningar var 338. Antalet premiärer uppgick till 18. Det sammanlagda antalet besök uppgick till 276 956. Beläggningen var 89 Zo utslagen på samtliga scener.
Dramatiska teaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1993/94 till 187 427 000 kr, varav 151 054 000 kr utgjordes av statsbidrag, 30 233 000 kr av recetter och 6 140 000 kr av övriga intäkter.
Anslagets fördelning
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
| 1. Bidrag till Svenska riksteatern 203 225 000 | 306 464 000 (203 225 000) | |
| 2. Bidrag till Operan | 253 563 000 | 388 329 000 (259 563 000)! |
| 2. Bidrag till Dramatiska teatern | 150 030 000 | 226 217 000 |
(150 030 000)
606 818 000 921 010 000
(612 818 000)
l Varav 6 miljoner kronor som engångsbelopp
Regeringens överväganden Som anmälts i det föregående sker en successiv infasning av kulturområdet i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen. För Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern har föreskrifter om verksamhetsmål och resultatredovisning införts fr.o.m. budgetåret 1994/95. Dessa teatrars verksamhet kommer således att bli föremål för en systematisk resultatbedömning först i samband med nästa budgetproposition.
Kommittén om översyn av Riksteaterns betydelse för teaterlivet och ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna har under år 1994 presenterat sina förslag i betänkandet Teaterns roller (SOU 1994:52). Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren 86
har gjorts. Regeringen har vidare under december 1994 överlämnat betänkandet tillsammans med remissvar och remissammanställning till Kommittén Bil. 12 om kulturpolitikens inriktning. Många av de frågor som behandlas i betänkandet hänger nära samman med kulturpolitiska frågor inom andra konstområden Det är därför enligt regeringens bedömning inte lämpligt att redan nu ta ställning till förslagen i betänkandet utan dessa bör behandlas när beslut fattas om hela den framtida kulturpolitiken.
När det gäller kulturverksamhet som bedrivs i stiftelse- eller bolagsform men där staten är huvudman eller bär huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör anslagen fr.o.m. nästa budgetår pris- och löneomräknas enligt samma principer som gäller för myndighetsanslag inom kultursektorn. Det innebär att löne- och förvaltningskostnader får en schablonmässig uppräkning och att lokalkostnaderna kompenseras enligt beräkningar av Statens lokalförsörjningsverk. Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern bör också omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 26 254 000 kr, varav för Svenska riksteatern med 9 068 000 kr, för Operan med 10 769 000 kr och för Dramatiska teatern med 6 417 000 kr.
Bidragen till de tre teatrarna utbetalas för närvarande den 1 juli då hela beloppet är tillgängligt. Teatrarna kan på detta sätt tillgodogöra sig betydande ränteintäkter. Denna hantering infördes budgetåret 1986/87 i samband med en omfattande omläggning av bidragssystemet till dessa teatrar. När basbidragen då fastställdes togs hänsyn till att teatrarna också var beroende av ränteintäkter för finansiering av sina verksamheter. Regeringen har nu bedömt att en anpassning bör göras av detta bidrag till vad som gäller för statliga myndigheter, där månatliga utbetalningar tilliimpas sedan en tid. En sådan anpassning medför emellertid behov av kompensation för uteblivna ränteintäkter. I inledningen till huvudtiteln har anmälts att kompensation för ränteförluster bör kunna göras i form av en teknisk justering i regleringsbrevet, grundad på en närmare beräkning.
Operan
Operahuset kommer till följd av ombyggnadsarbeten att vara stängt under delar av hösten 1995. Stängningen medför bortfall av biljettintäkter. För att i viss utsträckning kompensera detta bör ett engångsbelopp på 6 miljoner kronor tillföras bidraget till Operan. Engångsbeloppet bör även kunna avse inköp av viss utrustning enligt Operans anslagsframställning samt kunna möjliggöra en intensifierad turnéverksamhet under stängningsperioden. Det är angeläget att Operan utnyttjar detta tillfälle till fördjupade kontakter med publiken utanför Stockholm.
Det är vidare av största vikt att Operan utnyttjar sina totala resurser — både ekonomiska och personella — så effektivt som möjligt. I detta ingår att anpassa föreställningsverksamheten till de tider som ger de bästa möjligheterna för en stor publik att ta del av den. Ett sätt att tillgodose detta är att ha föreställningsverksamhet också på söndagar och under sommartid. Rege-
ringen förutsätter att Operan i framtiden planerar sin verksamhet så att föreställningar också kan ges under dessa tider. Bil. 12
Dramatiska teatern
Revisionsberättelse med invändning har inlämnats av RRV. Dramatiska teatern följer dock den plan som har lagts upp i samråd med RRV för att åtgärda påpekandet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 921 010 000 kr.
C 11. Bidrag till Svenska rikskonserter
1993/94 Utgift 68 576 000 Reservation 460 000 1994/95 Anslag 69 753 000 1995/96 Förslag 105 646 000
varav 70 086 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996 Medel till Svenska rikskonserter är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Svenska rikskonserter är en stiftelse, vars stadgar fastställdes av regeringen den 3 december 1987.
Till Svenska rikskonserters huvuduppgifter hör musikpolitiskt, konstnärligt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete, service till landsting, kommuner, musikinstitutioner, artister m.m., internationell kontaktverksamhet, internationella och nationella produktioner. Vidare skall Svenska rikskonserter bl.a. med egna ensembler svara för musikproduktion i Stockholms län, inom försvarsmakten och i statsceremoniella sammanhang.
Avtal har tecknats mellan försvarsledningen och Svenska rikskonserter om försvarsmusikbeställningar under perioden den 1 juli 1993-den 30 juni 1996,
Medel till Stiftelsen Elektro-akustisk Musik i Sverige (EMS) är anvisade under detta anslag.
Mål- och resultatstyrning har inte tillämpats för detta anslag för budgetåret 1993/94. Svenska rikskonserter har därför inte ålagts att lämna resultatredovisning för nämnda budgetår.
Av Rikskonserters verksamhetsberättelse framgår bl.a. följande. Rikskonserters produktionsavdelning (SRK produktion) har under året
genomfört ett 60-tal musikarrangemang i form av turnéer, festivaldeltagande m.m. i Sverige och utomlands. Härav har ett 10-tal arrangemang direkt riktat sig till barn och ungdomar.
Tidningen Tonfallet har lagts ner och ersatts av den nya tidskriften Musik, som ges ut i samarbete med Sveriges Radio P 2.
Fonogramutgivningen (Caprice Records) har genomgått en strukturförändring, som inneburit ökad utgivningstakt och en större satsning på fonogram Bil. 12 för barn- och ungdom.
Stockholmsmusiken har under året bytt namn till Stockholms blåsarsymfoniker. I samband med att ett nytt avtal med försvaret trätt i kraft har antalet musikertjänster reducerats från 55 till 40 och administrationen minskats med tre tjänster. Repertoaren har anpassats till den reducerade besättningen och inriktats på en bredare publik. Orkestern har under året hållit 187 konserter för totalt 111 000 besökande. Härav har 84 000 utgjort publik vid 60 försvarskonserter.
Slagverksensemblen Kroumata har hållit 20 konserter i Sverige och utomlands samt gjort ett antal inspelningar för radio och TV. I samband härmed har ensemblen uruppfört sju nya verk.
Beslut har fattats om att lägga ner artistförmedlingen Svenska Konsertbyrån fr.o.m. den 1 jui 1994. Förmedlingen har i stället övertagits av ett privat bolag.
Svenska rikskonserters intäkter har under år 1993/94 uppgått till 27,2 mkr, exkl. det statliga anslaget.
Styrelsen för EMS har i sin verksamhetsberättelse för budgetåret 1993/94 redovisat planer på ett samgående med Svenska rikskonserter.
Regeringens överväganden Som anmälts i det föregående sker en successiv infasning av kulturområdet i den nya mål- och ramstyrningsprocessen. För Svenska rikskonserter har föreskrifter om verksamhetsmål och resultatredovisning införts fr.o.m. budgetåret 1994/95. Rikskonserters verksamhet kommer således att bli föremål för en systematisk resultatbedömning först i samband med nästa budgetproposition.
Stockholms blåsarsymfoniker Som ett led i ett uppdrag att utvärdera 1985 års länsmusikreform avlämnade Statens kulturråd våren 1994 en särskild rapport om Stockholmsmusiken och Länsmusiken i Blekinge. Dåvarande regeringen överlämnade rapporten till Kommittén om kulturpolitikens inriktning. Blåsarsymfonikernas framtid prövas således för närvarande i ett brett kulturpolitiskt perspektiv.
Svenska rikskonserter, som är huvudman för blåsarsymfonikerna, har anmält att försvarsmakten inte kommer att lämna någon ersättning till orkestern efter utgången av detta budgetår. Rikskonserter bedömer att orkestern måste läggas ner den 1 juli 1995 om inte medel tillskjuts från annat håll.
Regeringen har även tagit del av synpunkter som framförts från delar av musiklivet om betydelsen av att blåsarsymfonikerna får förbli en sammanhållen musikinstitution. Framför allt har de negativa effekterna från sysselsättningssynpunkt av en nedläggning betonats.
Med hänsyn till kulturutredningens pågående arbete anser regeringen inte att den nu bör fatta något beslut vad gäller Stockholms blåsarsymfoniker. I Bil. 12 avvaktan på kommande musikpolitiska ställningstaganden från statsmakternas sida ankommer det i första hand på huvudmannen, Svenska rikskonserter, att vidta de åtgärder som de ändrade ekonomiska förutsättningarna kräver. Rikskonserter bör därvid kunna pröva flera alternativ än nedläggning inom ramen för sina totala resurser. Det kan heller inte uteslutas att underhandlingar mellan Rikskonserter och olika externa intressenter, inbegripet försvarsmakten, skulle kunna leda till positiva resultat.
Svenska Konsertbyrån Rikskonserter hemställer att de medel som frigjorts till följd av Svenska konsertbyråns nedläggning skall få användas för ökad satsning på unga oetablerade artister.
Resurserna för den artistförmedlande verksamheten är en integrerad del av statsbidraget till Svenska rikskonserter. Det bör därför ankomma på stiftelsen själv att bedöma hur de frigjorda medlen bäst kan utnyttjas inom stiftelsens ansvarsområde.
Anslagsberäkningar När det gäller kulturverksamhet som drivs i stiftelse- eller bolagsform men där staten är huvudman eller bär huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör anslagen fr.o.m. nästa budgetår pris- och löneomräknas enligt samma principer som gäller för myndighetsanslag inom kultursektorn. Det innebär att löne- och förvaltningskostnader får en schablonmässig uppräkning och att lokalkostnaderna kompenseras enligt beräkningar av Statens lokalförsörjningsverk. Vidare innebär det att institutionerna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. För Rikskonserters del har anslaget således räknats ned med 3 488 000 kr för budgetåret 1995/96. Anslaget bör fr.o.m. nästa budgetår betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränteförlust kommer att beräknas i regleringsbrevet.
För innevarande budgetår erhåller Svenska rikskonserter täckning för kostnader till följd av löneavtal, motsvarande genomsnittlig statlig nivå, m.m. från förslagsanslaget Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter. Detta anslag bör utgå ur statsbudgeten. I stället har ett utrymme beräknats under förevarande anslag som täckning för uppkomna löneökningar under budgetåret.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 105 646 000 kr.
C 12. Bidrag till regional musikverksamhet
| 1993/94 Utgift | 229 770 000 |
| 1994/95 Anslag | 233 270 000 |
| 1995/96 Förslag | 359 655 000 |
varav 239 770 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Med anledning av proposition 1984/85:1 (bet. 1984/85:KrU7, rskr. 1984/85:53) fattade Riksdagen beslut om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr.o.m. den 1 januari 1988. Riksdagen godkände därefter med anledning av proposition 1985/86:114 (bet. 1985/86:KrU22, rskr. 1985/86:330) statens ekonomiska förpliktelser enligt en mellan dåvarande Statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet träffad överenskommelse om ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksamheten.
Regeringen godkände för sin del genom beslut den 23 oktober 1986 nämnda överenskommelse samt de avtal som Statens förhandlingsnämnd träffat med samtliga landstingskommuner, utom Stockholms, samt Gotlands kommun om ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksamheten.
Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten fastställs genom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.
Regeringens överväganden
Statens kulturråd har på den förra regeringens uppdrag utvärderat den regionala musikverksamheten och Rikskonserters roll i denna. Kulturrådet har redovisat sitt arbete i rapporten Musik för miljoner — en utvärdering av länsmusikreformen (Rapport från Statens kulturråd 1994:2) och i en kompletterande rapport avseende Stockholmsmusiken och Länsmusiken i Blekinge. Den förra regeringen har överlämnat rapporterna till Kommittén om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03).
Överenskommelse har träffats mellan staten och Landstingsförbundet om statsbidraget till den den regionala musikverksamheten för kalenderåret 1995. Enligt denna skall statsbidraget för år 1995 uppgå till 239 770 000 kr. Överenskommelsen innebär inte några större förändringar i fördelningen av det totala statsbidraget mellan bidragsmottagarna. Behovet av en justering av bidragsbeloppen för vissa landstingskommuner har framhållits från skilda håll. Mot bakgrund av det pågående utredningsarbetet har regeringen dock ansett att den träffade överenskommelsen bör stå fast. Regeringen har därför godkänt överenskommelsen den 15 december 1994.
Förhandlingar avseende kalenderåret 1996 har inte inletts. Anslaget har därför preliminärt beräknats till 359 655 000 kr för det förlängda budgetåret 1995/96.
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 359 655 000 kr.
C 13. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner
| 1993/94 Utgift | 358 641 931 |
| 1994/95 Anslag | 379 977 000 |
| 1995/96 Förslag | 573 393 000 |
varav 382 262 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Enligt förordningen (1974:451) om statsbidrag till teater-, dans- och musikinstitutioner får institution, som bedriver yrkesmässig teater-, danseller musikverksamhet och som uppbär bidrag från kommun eller landstingskommun, statsbidrag till kostnader för verksamheten, om regeringen förklarat institutionen berättigad till sådant.
Statsbidraget utgår i form av grundbidrag. Underlaget för beräkningen av grundbidraget utgörs av det antal grundbelopp som varje år fastställs för institutionen. Enligt beslut av regeringen är för närvarande 26 teater- och dansinstitutioner och I 1 musikinstitutioner berättigade till bidrag. Grundbeloppet för teater- och dansinstitutioner är innevarande budgetår preliminärt 224 700 kr och för musikinstitutioner 262 000 kr, varav 16 681 kr resp. 19453 kr avser kostnader för lönekostnadspålägg. För institutioner där lönekostnadspålägg ej skall beräknas är grundbeloppet 208 000 kr resp. 242 500 kr. Regeringen har bemyndigat Statens kulturråd att besluta om fördelningen av grundbeloppen på de enskilda statsbidragsberättigade institutionerna. Fördelningen skall redovisas för påföljande års riksmöte.
Bidragsunderlaget för varje institution motsvaras i första hand av de tilldelade grundbeloppen.
Statsbidrag utgår med 55 90 av bidragsunderlaget. Till nyinrättade institutioner kan efter regeringens prövning statsbidrag utgå med 60 90 av bidrags-
underlaget under högst tre år.
Institution Av Kulturrådet beslutad
fördelning av antalet Bil. 12
grundbelopp 1994/95
Teater- och dansinstitutioner
| Bohusläns Teater | 28 |
| Borås stadsteater | 51 |
| Byteatern i Kalmar | 25 |
| Folkoperan | 49 |
| Folkteatern i Gävleborg | 35 |
| Folkteatern i Göteborg | 64 |
| GöteborgsOperan | 372 |
| Göteborgs stadsteater | 211 |
| Helsingborgs stadsteater | 68 |
| Jönköpings länsteater | 36 |
| Länsteatern i Dalarna | 35 |
| Länsteatern i Örebro | 38,5 |
| Malmö Musik och Teater AB | 387 |
| Musikteatern i Värmland | 57 |
| Norrbottensteatern | 60 |
| Norrlandsoperan | 70 |
| Regionteatern Blekinge-Kronoberg | 64 |
| Skaraborgs länsteater | 35 |
| Stockholms stadsteater | 300 |
| Teater Halland | 15 |
| Teater Västernorrland | 51 |
| Upsala stadsteater | 80 |
| Västerbottensteatern | 39 |
| Västmanlands länsteater | 37 |
| Alvsborgsteatern | 23 |
| Östergötlands länsteater | 168 |
| Särskilda insatser för dramatiker- | 33 |
och koreografanställningar samt
för barn- och ungdomsprojekt
2 431,5
Institution Av Kulturrådet beslutad
fördelning av antalet
grundbelopp 1994/95 Musikinstitutioner
| Göteborgs konsert AB | 135 |
| Helsingborgs konsertförening | 65 |
| Jönköpings orkester- och | 10 |
kammarmusikförening Kalmar läns musikstiftelse för
Kalmar läns kammarorkester Musik i Uppland för Uppsala
kammarorkester Musik i Västernorrland för
Sundsvalls kammarorkester Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester Malmö symfoniOrkester AB Symfoniorkestern i Norrköping
Västerås musiksällskap
Örebro orkesterstiftelse Särskilda insatser för barn- och
ungdomsverksamhet, tonsättaranställningar m.m.
Regeringens överväganden
Bil. 12
Formerna för och inriktningen av det statliga stödet till regionala kulturinstitutioner är en av de frågor, som behandlas av Kommittén för kulturpolitikens inriktning. Regeringen har också nyligen överlämnat betänkandet Teaterns roller (SOU 1994:52) tillsammans med remissvar och remissammanställning till denna kommitté. Tidigare under år 1994 har även Kulturrådets rapport Musik för miljoner (KUR 1994:2) överlämnats till kommittén.
Gotlands kommun har anhållit om att Bryggeriteatern skall bli statsbidragsberättigad institution med grundbelopp. Kulturrådet har tillstykt ansökningen. I enlighet med Kulturrådets förslag bör medel för 10 grundbelopp beräknas till den nya länsteatern på Gotland.
Grundbeloppet för teater- och dansinstitutioner har för budgetåret 1995/96 preliminärt beräknats till 224 700 kr i de fall där lönekostnadspålägg skall beräknas. För de institutioner där lönekostnadspålägg inte skall beräknas är grundbeloppet preliminärt 208 000 kr.
För musikinstitutioner med lönekostnadspålägg har grundbeloppet för budgetåret 1995/96 preliminärt beräknats till 262 000 kr. För sådana institutioner där lönekostnadspålägg inte skall beräknas är grundbeloppet preliminärt 242 500 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till regionala och lokala teater-, däns- och musikinstitution-
er för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 573 393 000 kr.
C 14. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.
1993/94 Utgift 57 138 329 Reservation 996 004 1994/95 Anslag 59 256 000 1995/96 Förslag 88 884 000
varav 59 256 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Enligt förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper utgår efter beslut av Statens kulturråd bidrag till ensemble eller grupp som bedriver sin verksamhet i yrkesmässiga former eller under liknande förhållanden.
Regeringens överväganden Det framtida statliga stödet till de fria teater- och dansgrupperna behandlas i betänkandet Teaterns roller (SOU 1994:52), som nyligen har överlämnats till Kommittén om kulturpolitikens inriktning. I avvaktan på kommitténs förslag bör detta anslag för nästa budgetår vara oförändrat. 94
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 12
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budget-
året 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 88 884 000 kr.
C 15. Bidrag till Musikaliska akademien
| 1993/94 Utgift | 3 424 000 |
| 1994/95 Anslag | 3 429 000 |
| 1995/96 Förslag | 5 183 000 |
varav 3 455 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996 Medel till Musikaliska akademien är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Musikaliska akademien skall enligt sina av regeringen den 13 december 1990 fastställda stadgar främja tonkonsten och vårda musiklivet. Akademien skall även följa utvecklingen inom det svenska och internationella musiklivet, ta initiativ som främjar den svenska musikkulturen och inom musikens områden stödja konstnärligt utvecklingsarbete m.m.
Mål- och resultatstyrning har inte tillämpats för detta anslag för budgetåret 1993/94. Musikaliska akademien har därför inte ålagts att lämna resultatredovisning för nämnda budgetår. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 åläggs Musikaliska akademien samma krav som statliga myndigheter när det gäller resultatredovisning i enlighet med förordningen (1993:134) om myndigheters anslagsframställning och årsredovisning.
Regeringens överväganden Regeringen föreslår ingen ökning av bidraget utöver kompensation för höjd lokalhyra.
Bidraget bör fr.o.m. nästa budgetår betalas ut månadsvis. Viss kompensation för uppkommande ränte förlust kommer att beräknas i regleringsbrevet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 5 183 000 kr.
C 16. Bidrag till regional biblioteksverksamhet
| 1993/94 Utgift | 35 056 820 |
| 1994/95 Anslag | 35 944 000 |
| 1995/96 Förslag | 53 916 000 |
varav 35 944 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996
Bidrag till regional biblioteksverksamhet lämnas enligt förordningen (1985:528) om statsbidrag till folkbibliotek.
Underlaget för statsbidrag till kostnader för länsbiblioteken utgör 252 grundbelopp. Grundbeloppets storlek fastställs årligen av regeringen. Inneva-
rande budgetår uppgår beloppet preliminärt till 190 100 kr. För verksamhe-
ten vid varje länsbibliotek beräknas lägst sex grundbelopp. Statsbidrag utgår med 55 26 av grundbeloppen. Av grundbeloppen avser tio lånecentralsverksamhet i enlighet med vad riksdagen har uttalat härom (bet. 1987/88:KrU14 s. 20).
Under anslaget har beräknats medel till lånecentraler och depåbibliotek samt en invandrarlånecentral med 9 596 000 kr.
Medlen under detta anslag fördelas av Statens kulturråd.
Regeringens överväganden Regeringen har vid beräkningen av medelsbehovet utgått från ett preliminärt beräknat grundbelopp på 190 100 kr, varav statsbidraget är 55 Ze. För lånecentraler, depåbibliotek och invandrarlånecentral beräknas oförändrat 9.596 000 kr. Tio grundbelopp skall även i fortsättningen tillföras lånecentralerna.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 53 916 000 kr.
C 17. Litteraturstöd
1993/94 Utgift 42 015 923 Reservation 4 505 452 1994/95 Anslag 41-000 000 1995/96 Förslag 65 180 000
varav 41 267 000 beräknat för juli 1995—-juni 1996
Från anslaget utgår stöd till utgivning av litteratur enligt förordningen (1993:449) om statligt litteraturstöd. Frågor om utgivningsstöd prövas av
Statens kulturråd i enlighet med nämnda förordning och förordningen (1988: 676) med instruktion för Statens kulturråd. Vidare utgår från anslaget stöd till En Bok För Alla AB för utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till lågpris enligt avtal mellan staten och bolaget, samt stöd till Expertkommittén för översättning av finsk facklitteratur till svenska.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
I. Stöd till utgivning av litteratur 32 700 000 52 730 000
(32 967 000) 2. En Bok För Alla AB för utgivning
av En bok för alla samt läsfrämjande : åtgärder för barn och ungdom 8 200 000 12 300 000
(8 200 000)
3. Kommittén för översättning av
finsk facklitteratur till svenska 100 000 150 000
(100 000)
Den övergripande målsättningen för den statliga litteraturpolitiken är att tillförsäkra allmänheten ett rikt och varierat utbud av kvalitetslitteratur.
Kulturrådet har i sin årsredovisning tedogjort för en tendens mot ökad koncentration inom förlagsbranschen och kedjebildning inom bokhandeln. Under budgetåret 1993/94 tilldelades sammanlagt 744 titlar stöd till utgivning av litteratur (exkl. litteratur på invandrar- och minoritetsspråk). Ansökningar om stöd inkom från 255 förlag och utgivare, varav ca 100 bedriver förlagsverksamhet med en mer eller mindre regelbunden utgivning.
För Kulturrådets utgivning av klassisk litteratur för skolans behov, skolklassikerserien, är målet att under perioden 1993/94-1995/96 uppnå totalt 100 utgivna titlar. Hittills omfattar serien 90 titlar, varav 80 är producerade.
Det nuvarande avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB gäller för tiden t.o.m. den 30 juni 1996.
Regeringens överväganden
Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra de riktlinjer för litteraturstödet som lades fast i 1993 års budgetproposition inför perioden 1993/94- 1995/96.
Kulturrådet har i skrivelse den 31 augusti 1994 redovisat sitt uppdrag att utvärdera kravet på maximipris för litteraturstödda titlar, den s.k. prispressen, som finns i stödordningen (jfr prop. 1992/93:100 s. 211-212). I rapporten förordar Kulturrådet att prispressen behålls. Rapporten har överlämnats till Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Bokhandlareföreningen och Sveriges Författarförbund för yttrande. Organisationerna är djupt oeniga i sina remissvar om värdet av den nuvarande ordningen. Regeringen är mot den bakgrunden och med hänsyn till den pågående parlamentariska utred-
97 7 Riksdagen 1994i95. I saml. Nr 100. Bilaga 12
ningen om kulturpolitikens framtida inriktning inte beredd att för närvarande ta ställning till någon förändring på den här punkten i litteraturstödet. Bil. 12
Regeringen föreslår att 400 000 kr tillförs anslaget i syfte att uppnå mål-
sättningen med 100 utgivna titlar i skolklassikerserien under det kommande budgetåret. Sammanlagt 4 880 000 kr av anslagsposten 1 bör beräknas för
detta ändarnål.
Regeringens förslag till medelstilldelning innebär också att det gällande avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB skall kunna förlängas ett halvår till 31 december 1996. Inför budgetåret 1997 har regeringen för avsikt att låta verksamheten med En Bok För Alla AB genomgå en fördjupad prövning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Litteraturstöd för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 65 180 000 kr.
C 18. Stöd till kulturtidskrifter
1993/94 Utgift 19 829 292 Reservation 61 193 1994/95 Anslag 19 500 000 1995/96 Förslag 29 250 000
varav 19 500 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för produktionsstöd och utvecklingsstöd enligt förordningen (1993:567) om statligt stöd till kulturtidskrifter. Frågor om stöd prövas av Statens kulturråd i enlighet med nämnda förordning och förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
I. Produktionsstöd 17 500 000 26 250 000
(17 500 000) 2. Utvecklingsstöd 2 000 000 3 000 000
(2 000 000)
Den övergripande målsättningen för statens stöd till kulturtidskrifter är att garantera en kulturellt värdefull mångfald i tidskriftsutbudet. Kulturrådet skall under treårsperioden 1993/94—-1995/96 verka för tydliga prioriteringar när det gäller vilka kategorier av kulturtidskrifter som i första hand bör få stöd. En målsättning för treårsperioden skall vara att bl.a. genom utvecklingsinsatser minska enskilda tidskrifters behov av produktionsstöd.
Kulturrådet har i sin årsredovisning redogjort för att 185 tidskrifter tilldelats stöd för budgetåret 1993/94 med sammanlagt 16 268 680 kr. Därav har Bil. 12 28 tidskrifter erhållit bidrag för inläsning på kassett med sammanlagt 318 930 kr. Utvecklingssinsatser har vidtagits för 2 077 094 kr.
Regeringens överväganden Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra de riktlinjer för statens stöd till kulturtidskrifter som lades fast i 1993 års budgetproposition inför perioden 1993/94—-1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett reser-
vationsanslag på 29 250 000 kr.
C 19. Stöd till bokhandel
1993/94 Utgift 5 459 000 Reservation 6 544 180 1994/95 Anslag 8 101 000 1995/96 Förslag 12 152 000
varav 8 101 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för kreditstöd, sortimentsstöd, stöd till rådgivning samt katalogdatorstöd enligt förordningen (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln. Vidare utgår från anslaget bidrag till Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI) för dess kostnader för administration av den statliga stödverksamheten.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995—
juni 1996)
1. Lån till investeringar i
| bokhandel m.m. (kreditstöd) | 2 382 000 | 3 573 000 (2 382 000) |
| 2. Sortimentsstöd | 3 500 000 | 5 250 000 (3 500 000) |
| 3. Katalogdatorstöd | 1519 000 | 2 279 000 |
(1519 000) 4. Bokbranschens Finansierings-
institut AB (BFI) 700 000 1 050 000
(700 000) BFI får omfördela högst 200 000 kr mellan anslagsposterna. Beloppet under anslagsposten 4 får dock inte överskridas.
vidmakthålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät, dels att Bil. 12 öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln. För katalogdatorstödet är den nuvarande målsättningen att huvuddelen av de berörda mindre bokhandlarna skall ges möjlighet att ansluta sig till branschens gemensamma datoriserade katalogsystem under perioden den 1 juli 1993—-den 30 juni 1996, så att stödet därefter kan avskaffas.
BFI har lämnat en redogörelse för verksamheten med statligt stöd till bokhandeln budgetåret 1993/94. Under året har nio kreditsstöd beviljats, 95 bokhandlar har tilldelats sortimentsstöd, medan 63 bokhandlar erhållit investerings- och/eller driftsstöd till katalogdator. Verksamheten har granskats av en av regeringen utsedd revisor. Revisionsrapporten innehåller inte några invändningar.
I rapporten Bokhandelsbranschen 1993/94 redovisar BFI utvecklingen under det senaste året vad avser affärsvillkoren mellan förlag och bokhandel, bokhandelsbeståndet samt den ekonomiska situationen för bokhandelsbranschen. När det gäller bokhandelsbeståndet pekar BFI på nya former för detaljhandelsförsäljning av böcker, t.ex. multimediabutiker, och en ökning av antalet bokhandlar som är specialiserade på vissa typer av böcker. Det totala antalet bokhandlar uppskattas av BFI till ca 400 stycken.
Regeringens överväganden Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra de riktlinjer för statens stöd till bokhandeln som tades fast i 1993 är budgetproposition inför perioden 1993/94-1995/96.
Regeringens förslag innebär bl.a. att katalogdatorstödet förlängs något så att stöd kan lämnas även under perioden juli-december 1996.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till bokhandel för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 12 152 000 kr.
C 20. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur
1993/94 Utgift 3 576 000 Reservation - 1994/95 — Anslag 13 000 000 1995/96 Förslag 19.500 000
varav 13 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Enligt stiftelsens stadgar, som fastställdes av regeringen den 22 juni 1988, har stiftelsen till ändamål att äga och ge ut en nyhetstidning för begåvnings-
handikappade samt att ge ut lättlästa böcker (LL-böcker). Verksamheten skall drivas utan vinstsyfte och inom ramen för ett avtal som träffas mellan staten Bil. 12 och stiftelsen. Det gällande avtalet avser perioden den 1 juli 1993-den 30 juni 1996.
Det övergripande målet för Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen) är att förse begåvningshandikappade och vissa andra grupper av läshandikappade med nyhetsinformation och litteratur.
EL-stiftelsen har i sin förenklade anslagsframställning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena 8 SIDOR och LL-böcker. Stiftelsen konstaterar i sin resultatanalys att de av stiftelsen
uppsatta verksamhetsmålen, dvs veckoutgivning av 8 SIDOR och en bokpro-
duktion med minst 20 LL-böcker om året, inte uppnåtts. Däremot redovisar stiftelsen ett förbättrat ekonomiskt resultat jämfört med tidigare år, vilket helt tillskrivs en ökad försäljningen av både tidningen och böckerna och att ett ordentligt genombrott i marknadsföringen skett. Under året producerades 13 LL-böcker och 45 nummer av 8 SIDOR, med upplagor för böckerna i genomsnitt 700 exemplar och för tidningen (våren 1994) i 9 000 exemplar.
Regeringens överväganden Övergripande mål har fastställts för perioden 1993/94-1995/96 och mot bakgrund av dessa träffade staten och stiftelsen den 10 juni 1993 ett avtal som gäller t.o.m. den 30 juni 1996.
Resultatredovisningen visar att försäljningen av 8 SIDOR och LL-böcker har ökat. Regeringen bedömer att LL-stiftlesen, mot bakgrund av resultatet under budgetåret 1993/94 och den bidragsökning riksdagen beslutade om våren 1994, har goda förutsättningar att avsevärt öka och förbättra utgivningen.
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Stiftelsen omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 650 000 kr. Regeringens förslag till medelstilldelning innebär också att det gällande avtalet mellan staten och stiftelsen skall kunna förlängas ett halvår till 31 december 1996. Inför budgetåret 1997 har regeringen för avsikt att låta verksamheten genomgå en fördjupad prövning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr.
Bil. 12
| 1993/94 — Utgift | 62 300 000! |
| 1994/95 Anslag | 53 534 000 |
| 1995/96 Förslag | 78 496 000 |
varav 52 427 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 I Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) för produktion av videogram på teckenspråk förmedlades fram t.o.m. budgetåret 1993/94 genom biblioteket.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) skall enligt sin instruktion (1988:341) i samverkan med andra bibliotek förse synskadade och andra läshandikappade med litteratur. Biblioteket skall särskilt framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker, sälja punktskriftsböcker samt ge upplys-
ningar och råd inom sitt verksamhetsområde till främst kommunbibliotek.
Biblioteket fungerar som lånecentral för talböcker. Biblioteket har vidare en central utskrivningstjänst för dövblinda och svarar för framställning av studielitteratur för läshandikappade högskolestuderande (anslaget anvisas under åttonde huvudtiteln E 7. Bidrag till vissa studiesociala ändamål). Till
biblioteket är knuten en punktskriftshämnd som enligt sin instruktion (SFS
1985:391) har att främja och utveckla punktskriften för synskadade.
Det statliga bidraget till Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) för produk-
tion av videogram på teckenspråk förmedlades budgetåret 1993/94 genom
biblioteket.
TPB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena talboksverksamhet, punktskriftsverk— samhet, studielitteratur samt forskning och utveckling. Den dominerande verksamheten på TPB är talboksverksamheten och servicen till landets bibliotek. Följande mål för talboksverksamheten har lagts fast: Minst 25 Jo av svartskriftsproduktionen under ett år skall finnas tillgänglig på kassett samt att talboksutlåningen från landets bibliotek skall öka med 5 96 om året.
TPB konstaterar att kostnaderna för talboksverksamheten har minskat något under perioden, att biblioteken sedan några år tillbaka uppfyller målet för förvärven men att talbokslånen ute på landets läns- och kommunbibliotek minskat. TPB har i en rapport i enlighet med regleringsbrev särskilt belyst decentraliseringen av talboksutlåningen samt redovisat planerade och genomförda stödinsatser till täns- och kommunbiblioteken. I denna konstateras att talboksverksamheten stagnerat trots ganska vitala insatser från TPB och att de läshandikappade ännu inte får den service från kommunbiblioteken som skulle kunna motivera ett mer avspänt engagemang från TPB:s sida. Utlåningen är fortfarande låg rent generellt och servicen mycket ojämn. TPB:s stödinsatser förändras och förbättras enligt biblioteket och ett särskilt åtgärdsprogram skall arbetas fram och vara klart våren 1995.
Beträffande punktskriftsverksamheten konstaterar TPB att utlåningen ökat,
att kommunbiblioteken börjar förmedla punktskriftslån, att kostnaden för verksamheten sjunkit något och bör kunna sänkas ytterligare med förenklad
teknik. Den individuella servicen till punktskriftsläsare bedömer TPB som Prop. 1994/95:100
mycket hög.
Anslagssparandet uppgår till 9 081 000 kr, vilket utgör ca 16 9o av det till-
delade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Resultatbedömning TPB:s årsredovisning visar att målet beträffande talboksproduktionen är
uppnått, däremot har utlåningen vid landets bibliotek sjunkit med 4 90. Det
senare kan dock inte helt tillskrivas TPB. Regeringen anser det är av väsentlig
vikt att arbetet med att integrera talboksverksamheten ute på landets bibliotek intensifieras. TPB:s resultat totalt sett visar på ett rationellt resursutnyttjande.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende TPB.
Slutsatser De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94—-1995/96 bör ligga fast.
Biblioteket bör få ett bemyndigande att göra beställningar av talböcker, punktskriftsböcker och informationsmaterial som kommer att belasta anslaget budgetåret 1997. Bemyndigandet bör avse högst 11 000 000 kr.
Vid beräkning av anslaget har utöver pris- och löneomräkning kompensation beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för särskilda löneåtgärder inom kulturområdet. En nedjustering av anslaget har gjorts mot bakgrund av att kompensation för lokalkostnader har beräknats utifrån den faktiska prisutvecklingen.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 677 000 kr.
Regeringen föreslår att TPB för nästa budgetår beviljas en låneram i Riks-
gäldskontoret på 500 000 kr. Sammanlagd låneram uppgår till 3 500 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket
ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1997,
2. till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1995/96 anvi-
sar ett ramanslag på 78 496 000 kr.
tion av videogram på teckenspråk Bil. 12
1993/94 — Utgift! 1994/95 Anslag 17 500 000 1995796 Förslag 26 250 000
varav 17 500 000 beräknat för juli 1995—juni 1996 IStatsbidrag på 10 461 000 kr förmedlades genom Talboks- och punktskriftsbiblioteket.
Från anslag utgår bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) för produk-
tion av videogram på teckenspråk (SDR Media). Övergripande mål är att till-
godose de dövas behov av nyheter, information och kultur. Barn och ungdomar skall prioriteras. Verksamheten utgör sedan den 1 juli 1994 en egen sektion vars styrelse utses av regering och SDR. Bidraget förmedlades t.o.m. budgetåret 1993/94 av Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) som sedan 1981/82 varit tillsynsmyndighet och bidragsförmedlare.
TPB har i sin årsredovisning 1 särskild bilaga redovisat videogramverksamhetens resultat och konstaterar att SDR under året producerat fler programminuter än tidigare till en högre teknisk kvalitet samt att de genom de utökade sändningstiderna vid Sveriges Television nått en betydligt större publik. Vidare att en övergång skett från videoproduktion till TV-produktion. SDR kommer, enligt TPB, att samla ihop och ge ut barnprogrammen på särskilda kassetter för att kunna möta den efterfråga som finns på kommunbiblioteken. .
SDR Media har till regeringen lämnat enkel anslagsframställning inför budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Mot bakgrund av den bidragshöjning som riksdagen beslutade om våren 1994 bedömer regeringen att det härmed skapas goda förutsättningar att både kvalitativt och kvantitativt öka programproduktionen på teckenspråk, inte minst med inriktning på barn och ungdomar.
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Verksamheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 875 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av video-
gram på teckenspråk budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 26 250 000 kr.
C 23. Bidrag till Svenska språknämnden och
| Sverigefinska språknämnden | Bil. 12 |
| 1993/94 — Utgift | 3 128 000 |
| 1994/95 Anslag | 3 219 000 |
| 1995/96 Förslag | 5113 000 |
varav 3 410 000 beräknat för juni 1995-juli 1996
Från anslaget utgår bidrag till Svenska språknämndens och Sverigefinska språknämndens verksamhet. Ca 40 90 av Svenska språknämndens verksamhet bekostas av anslag från olika fonder m.m.
Sverigefinska språknämnden har bidrag även från den finska staten.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
1. Bidrag till Svenska språknämnden 2476 000 3 898 000
(2 610 000)
2. Bidrag till Sverigefinska
språknämnden 743 000 1215 000
(800 000)
Regeringens överväganden Vissa justeringar för att täcka en del kostnadsökningar för språknämnderna har gjorts.
Kompensation har getts för i statliga kollektivavtal avsatta medel för sär-
skilda löneåtgärder inom kulturområdet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämn-
den för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 113 000 kr.
C 24. Statens konstråd
| 1993/94 Utgift | 5 015 299 |
| 1994/95 Anslag | 5 139 000 |
| 1995/96 Förslag | 7 562 000 |
varav 5 019 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens konstråd har till uppgift att genom förvärv av konstnärliga arbeten till statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter verka för att konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön.
Rådet skall vidare lämna statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter samt enskilda personer och företag information om förvärv av konstnärliga arbeten som är av betydelse för samhällsmiljön samt i övrigt om konsten i denna miljö.
Medel för konstrådets förvärv av konst anvisas under anslaget Förvärv av
konst för statens byggnader m.m.
Statens konstråd har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
verksamhetsgrenarna Förvärv av konst till ny- och ombyggnadsprojekt,
konstansökningar samt information. För resp. verksamhetsgren har mål och resultat redovisats.
1. Förvärv av konst till ny- och ombyggnadsprojekt
Målsättningen är att inom den byggproduktion som sker för statliga verksamheter finna de lämpligaste platserna och lokalerna för satsningar på fast konst, som integreras i miljön.
Från budgetåret 1992/93 har en ökning av antalet prestationer i form av skisser från 55 till 91 och skrivna kontrakt från 49 till 58 skett. Däremot har antalet avslutade projekt minskat från 43 till 36. Den genomsnittliga omlopps-
tiden för projekt som avslutats har ökat från 3,1 till 3,5 år.
Riktlinjer för ekonomisk ansvarsfördelning för samarbetet mellan Vasakronan och Konstrådet har upprättats.
2. Konstansökningar
Målet är att tillgodose behovet av konst till dem som arbetar inom de äldre statliga arbetsplatserna eller som flyttar till nyrenoverade lokaler i hus som ägs eller hyrs av staten.
Antalet avslutade ansökningar från myndigheter som begärt konst till sina lokaler, har ökat från 62 till 81. Antalet väntande ansökningar har minskat från 316 till 271.
3. Information
Informationsverksamheten har indelats i områdena informationsverksamhet inom projekten och konstansökningarna, information till andra intressenter inom landets offentliga konst samt Konst där vi bor.
Ett av målen för informationsverksamheten är att genom kontinuerliga insatser synliggöra och för publiken introducera de konstverk som utplacerats
på myndigheterna. Vidare skall Konstrådet bidra till ett ökat intresse för
offentlig konst i landet och med de goda exemplens makt medverka till att fler 106
satsningar görs på offentlig konst. Rådet skall även genom information till ansvariga för ny- och ombyggnader av bostäder bidra till en ökad satsning på Bil. 12 konst i samband med sådan verksamhet.
I resultatredovisningen redovisas följande under områdena för informationsverksamheten:
Konstrådets tidskrift och årskatalog med en upplaga på vardera 10 000 exemplar sprids till kommuner, landsting m fl. Vidare har fyra utställningar arbetats fram.
Konstrådets mottagande verksamhet riktar sig till intressenter inom hela fältet för den offentliga konsten. Diabildsarkiv med 18 000 bilder, verkkatalog, klipparkiv samt ett mindre specialbibliotek utgör basen för denna informationsverksamhet.
Budgetåret 1993/94 återinrättades en anslagsram för bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Enligt Konstrådet som i anslutning till detta
stöd driver projektet Konst där vi bor, har intresset för detta ändamål varit
tillfredsställande med hänsyn till det låga bostadsbyggandet. Under året har 99 stödansökningar har granskats till en genomsnittlig kostnad av 1 000 kr per ansökan.
Konstrådet har den 20 oktober erhållit regeringens uppdrag att undersöka förutsättningarna för en minnesvård för att hedra Estoniakatastrofens offer. Uppdraget har redovisats till Kulturdepartementet den 15 december 1994. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Den ianspråktagna krediten uppgår till 14 000 kr.
RRV har lämnat revisionsberättelse med invändning eftersom Konstrådet under budgetåret 1993/94 överskridit reservationsanslaget Förvärv av konst till statens byggnader med 6,4 mkr.
Regeringens överväganden Regeringen konstaterar att den genomsnittliga omloppstiden för förvärv av konst till ny- och ombyggnadsprojekt har ökat. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om att Konstrådet enligt regleringsbrev innevarande år väsentligt skall förkorta väntetiden för ansökningar om konst från statliga myndigheter som hyr befintliga lokaler. Det är angeläget att en förkortning av omloppstiden sker även beträffande projekt för förvärv av konst till ny- och ombyggnader.
Förutsättningarna för främjande av konst i offentlig miljö har kraftigt förändrats främst till följd av bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen och andra fastighetsförvaltande myndigheter samt bostadsbyggandets låga volym.
Med uppgift att ange mål, inriktning och organisation av den statliga satsningen på konst i offentlig miljö har en särskild utredare tillsatts i juni 1994. Utredningen omfattar även verksamhet finansierad under anslagen Förvärv av konst för statens byggnader m.m. samt Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden (Dir. 1994:63).
Regeringen konstaterar att Rikrevisionsverket riktat invändningar mot Statens konstråds årsredovisning med anledning av överskridandet av reservations- Bil. 12 anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m.m. med 6,4 miljoner kronor. Regeringen, som ser allvarligt på det inträffade, har fattat beslut om att Konstrådet inom befintliga anslagsramar skall reglera detta överskridande med fördelning på innevarande och följande budgetår. Detta kommer att effektueras genom bestämmelser i regleringsbrev för berörda budgetår. Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition
bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Statens konstråd omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 257 000 kr. Kompensation har beräknats för i statliga kollektivavtal avsatta medel för
särskilda löneåtgärder inom kulturområdet. Regeringen föreslår att Statens konstråd för nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 150 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
7 562 000 kr.
C 25. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.
| 1993/94 Utgift | 35 870 421 Reservation -—6 405 686 |
| 1994/95 Anslag | 28 038 000 |
| 1995/96 Förslag | 42 057 000 |
varav 28 038 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget bekostas sådana förvärv av konst till statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter som beslutas av Statens konstråd. Förvärven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning till olika byggnader, dels stafflikonst, skulptur, grafik, konsthantverk m.m. Till dessa
ändamål har för budgetåret 1994/95 anvisats 24 133 000 kr. Utöver beställningar som är möjliga inom anslagets ram får Konstrådet innevarande bud-
getår beställa konst intill ett belopp av högst 8 mkr för betalning under följande budgetår. Under budgetåret 1994/95 har av de medel som Konstrådet disponerar under anslaget avdelats sammanlagt 600 000 kr för inköp och beställningar hos Föreningen Handarbetets vänner.
Från anslaget utgår vidare bidrag med sammanlagt 3 905 000 kr för konstinköp till folkparker, Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisationernas samlingslokaler. För budgetåret 1994/95 har bidrag utgått med
1 374 000 kr till Folkparkerna i Sverige och med 2 531 000 kr till Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté att fördelas mellan allmänna
samlingslokaler inom Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra gårdar. Bil. 12
Regeringens överväganden I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 finns en restriktion som innebär att
Konstrådet får beställa konst intill ett belopp av högst 8 miljoner kronor för
betalning under kommande budgetår. Enligt RRV:s rapport för Kulturdepartementets område har det vid RRV:s granskning framkommit att ca 24 miljoner kronor var uppbundna genom skriftliga avtal per den 30 juni 1994. I skrivelse till Kulturdepartementet har Konstrådet angivit att beloppet 24 miljoner kronor bl.a. innefattar 8 miljoner kronor i kontrakt för pågående och ännu ej godkända skissuppdrag samt andra åtaganden som Konstrådet i någon mening bundit sig för, utan att formellt beslut har fattats. Vidare avser enligt Konstrådet ytterligare 4 miljoner kronor uppdrag som beslutades om alldeles innan budgetårsskiftet men där kontrakt skrevs efter budgetårsskiftet. Konstrådets formella åtagande för kommande budgetår per den 30 juni 1994 avser således 12 miljoner kronor, vilket innebär ett överskridande av i regleringsbrev medgiven ram med 4 miljoner kronor.
Konstrådet har anfört att den gällande nivån 8 miljoner kronor tidvis är alltför låg för ett smidigt arbetssätt med hänvisning till den följsamhet som krävs i förhållande till byggprocessen för en god integration av de beställda verken. Rådet anhåller om att nivån för framtida beställningar under det kommande budgetåret höjs till 15 miljoner kronor.
Enligt regeringens mening är Konstrådets agerande vad gäller överskridande av den medgivna ramen ej tillfredsställande. Det kan emellertid konstateras att de gjorda beställningarna ligger inom ramen för anslagets totala storlek. Vad beträffar budgetåret 1995/96 års nivå för kommande beställningar delar regeringen Konstrådets uppfattning beträffande behovet av en höjning. Konstrådet bör medges att beställa konst till ett belopp av högst 15 miljoner kronor för betalning under följande budgetår.
Regeringen hänvisar till vad som under Konstrådets förvaltningsanslag redovisats rörande ett anslagsöverskridande.
En särskild utredare har tillsatts med uppgift att ange mål, inriktning och Organisation av statens satsningar på konst i offenlig miljö. Utredningsuppdraget omfattar verksamhet finansierad under ifrågavarande anslag (Dir. 1994:63).
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordar om beställningar av konst som
föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1995/96,
2. till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 42 057 000 kr.
C 26. Bidrag till konstnärlig utsmyckning i
| bostadsområden | Bil. 12 |
| 1993/94 Utgift | 8 670 902 |
| 1994/95 Anslag | 10 000 000 |
| 1995796 Förslag | 22 500 000 |
varav 15 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden lämnas enligt förordningen (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Riksdagen fastställer årligen en ram för beslut om bidrag till konstnärlig utsmyckning.
Regeringen utfärdade i maj 1994 förordning (1994:461) om tillfälligt änd- . rade bestämmelser för bidrag enligt förordningen om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Ändringen innebär att bidrag till konstnärlig
utsmyckning i bostadsområden till och med utgången av juni 1995 kan utgå
även om den konstnärliga utsmyckningen inte vidtas i samband med ny- eller ombyggnad eller förbättring av hyres- och bostadsrättshus.
För budgetåret 1992/93 beviljades ingen bidragsram. Bidraget har enligt riksdagens beslut (bet. 1992/93:BoU16, rskr. 1992/93:282) återinförts. Bidragsramen är innevarande budgetår 15 mkr.
Enligt ändring i förordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1993 skall Statens konstråd yttra sig över bidragsansökningarna. Konstrådet har i sin årsredovisning angivit verksamhetsmål och resultat avseende denna medverkan.
En särskild utredare har tillsatts för att lämna förslag till inriktning och organisation av statens insatser för konst i offentlig miljö (Dir. 1994:63). Utredningsuppdraget omfattar verksamhet finansierad under ifrågavarande anslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. medger att beslut om konstnärlig utsmyckning i bostadsområden
får meddelas till ett sammanlagt belopp av 22 500 000 kr under
budgetåret 1995/96,
2. till Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 22 500 000 kr.
C 27. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet
1993/94 Utgift 1543 416 Reservation -7 696 1994/95 Anslag 1 560 000 1995/96 Förslag 2337 000
varav I 550 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 110
ningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) har nämnden till uppgift Bil. 12 att anordna utställningar i utlandet av nutida svensk konst samt att vara det organ som enligt stadgarna för nordiskt biennalråd har att planlägga och genomföra svenskt deltagande i biennalutställningarna i Venedig. Anslaget används av nämnden för direkta utställnings- och administrationskostnader.
NUNSKU har i sin årsredovisning redovisat att nämnden vid sidan av deltagande i biennalen i Venedig även svarar för svensk medverkan i biennalerna i Sao Paulo resp. Sydney. Kostnaderna för biennalen i Venedig belastar anslaget under varje budgetår. Budgetåret 1993/94 har ca 19 I av anslaget avsatts för biennalen i Venedig och ca 7 9e för biennalen i Sao Paulo. Nämnden har intensifierat sitt arbete när det gäller att presentera svensk konst för konstexperter (curators) som ansvarar för konstnärsurvalet vid stora intemationella utställningar.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
NUNSKU omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetäåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 78 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 337 000 kr.
C 28. Bidrag till Akademien för de fria konsterna
| 1993/94 Utgift | 1 580 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 580 000 |
| 1995/96 Förslag | 2 370 000 |
varav I 580 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Medel till Akademien för de fria konsterna är budgeterade inkl. mervärdesskatt.
Akademien för de fria konsterna har till uppgift att inom Sverige främja utvecklingen av målar-, bildhuggar- och byggnadskonsten och övriga till den bildande konsten hänförliga konstarter samt att yttra sig i frågor som hör till akademiens verksamhetsområde.
Ili
Bil. 1 Regeringen föreslår att riksdagen i.12
till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 2 370 000 kr.
C 29. Stöd till svensk filmproduktion m.m.
1993/94 Utgift 61 500 000 Reservation = 1994/95 Anslag 61 500 000 1995/96 Förslag 91 020 000
varav 61 500 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
Stiftelsen Svenska Filminstitutet skall verka för att upprätthålla och utveckla en värdefull svensk filmproduktion.
Den 1 januari 1993 trädde avtalet, mellan staten, film- och videobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB (numera TV 4 AB) i kraft. Avtalet reglerar hur Filminstitutets stöd till svensk filmproduktion skall utformas samt hur parterna skall finansiera denna verksamhet. Avtalet har, enligt överenskommelse mellan parterna, under hösten 1994 varit föremål för överläggningar i syfte att undersöka om förutsättningarna för avtalet förändrats.
Film- och videoavtalet beräknas ge ca 180 miljoner kr till stöd för svensk filmproduktion.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Filmavtalet ger i stort sett inkomster till stöd för svensk filmproduktion av den omfattning som beräknats. Det nya stödsystemet har inte inneburit mer omfattande problem, även om vissa frågor rests rörande fördelningen mellan för- och efterhandsstöd. Dessa frågor kan dock enligt regeringens mening lösas inom filmavtalets ram. Enligt film- och videoavtalet avser staten att uppräkna sitt bidrag enligt de regler som gäller för statliga bidragsanslag. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget sker ingen generell uppräkning av bidragsanslag för budgetåret 1995/96.
Slutsats
regeringen angav i prop. 1992/93:10 om film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet.
I avvaktan på förslag rörande eventuell mervärdesskattebeläggning av vissa tjänster har överläggningarna om ändringar av film- och videoavtalet ajournerats.
113 8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 91 020 000 kr.
C 30. Stöd till filmkulturell verksamhet
1993/94 Utgift 68 298 000 Reservation 1 066 131
1994/95 Anslag 61 000 000 1995/96 Förslag 90 780 000
varav 61 340 000 beräknat för juni 1995-juli 1996
Film- och videoavtalet berör inte Filminstitutets filmkulturella verksamhet. Denna finansieras i sin helhet av staten.
Filminstitutets översyn av den filmkulturella verksamheten, vilken utförts på ett uppdrag som regeringen gav den 1 april 1993, innehåller vissa allmänna mål för den filmkulturella verksamheten inom områdena spridning och visning av värdefull film, bevarande av filmer och material av kulturhistoriskt intresse, samt internationellt sumarhete.
Dessa mål svarar mot den indelning i verksamhetsområden som anges i stiftelseurkunden och de riktlinjer som angivits i prop 1992/93:10.
Filminstitutet föreslår i anslägsframställningen vissa förstärkningar av stödet till den filmkulturella verksamheten. Konstnärsnämnden svarar för visst stöd till produktion av kortfilm.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Det material som Filminstitutet presenterat i form av anslagsframställning, verksamhetsberättelse med bokslut m.m. samt den översyn som nämnts ovan visar att institutet befinner sig i början av en process där den filmkulturella verksamhetens mål och institutets roll i det statliga engagemanget efterhand preciseras. Denna process har ännu inte nått en sådan mognad att man kan värdera resultat i termer av överensstämmelse med tydliga uppsatta och formulerade mål för verksamheten.
En värdering av den filmkulturella verksamhetens effektivitet måste därför ske efter mer allmänna kriterier.
Regeringen kan därvid konstatera att vissa förbättringar och rationaliseringar av verksamheten inom institutet företagits. De nerdragningar av de statliga bidragen som gjorts har enligt regeringens bedömning i betydande utsträckning kunnat mötas genom förändringar i organisationen, rationaliseringar och överföring av verksamhet till organisationsformer med eget resultatansvar och egen finansiering.
Fördjupad prövning
Bil. 12
Filminstitutet har nyligen företagit en sammanslagning av vissa administrativa funktioner för de olika verksamhetsområdena och avser i fortsättningen ytterligare förändra verksamheten i riktning mot en renodling av ansvaret för de filmkulturellt oundgängliga och statligt finansierade insatserna, medan verksamhet som inte kan föras till detta område förs över till av institutet ägda aktiebolag med eget finansiellt ansvar och på sikt oberoende av statliga subventioner.
Denna utveckling är enligt regeringens mening en naturlig del av institutets utveckling av verksamheten inom det filmkulturella området och bör åtföljas av en ytterligare precisering av mål kopplad till ett tydligt finansiellt åtagande för varje insats. En fortsatt utveckling i riktning mot koncentration av verksamheten till ett mer begränsat antal centrala filmkulturella uppgifter och en rationalisering av arbetet bör ske.
Filminstitutet har en särskild position genom att samtidigt utgöra bas för fördelning av statens samt film- TV- och videobranschens gemensamma resurser för stöd till svensk filmproduktion och att ha ansvar för den av staten helt finansierade filmkulturella verksamheten. Denna position är en tillgång men förutsätter också att styrningen och planeringen av de filmkulturella insatserna minst motsvarar de krav staten ställer på myndigheter och andra organ inom andra delar av kulturområdet. Staten har ett ansvar för att insatser för film, och särskilt det filmkulturella området, sker samordnat med kulturpolitiken i stort och med övriga instanser som har ansvar för film och närliggande kulturområden.
Slutsatser Filminstitutet skall inom ramen för sin filmkulturella verksamhet främja en aktiv filmkultur, bevara och levandegöra det svenska filmkulturella arvet samt delta i det internationella samarbetet på det filmkulturella området.
Filminstitutets ansvar för den filmkulturella verksamheten förutsätter att institutet förbättrar sin redovisning av verksamheten i förhållande till statliga mål. Regeringen avser nära följa detta förändringsarbete och kommer, om det anses behövligt, att företa ytterligare prövningar av formerna för det statliga filmkulturella arbetet. Regeringen kommer i särskilda direktiv för Filminstititutets anslaägsframställning för år 1997 specificera krav på redovisning och mål, metoder och finansieringsformer som bör gälla för det filmkulturella området.
Medlen för filmkulturellt arbete bör fördelas på följande anslagsposter, enligt nedanstående uppställning, i huvudsaklig överensstämmelse med de indelning av verksamheten Filminstitutet föreslagit i sin översyn.
Regeringens
Bil. 12
förslag 19957/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
I. Bevarande och levandegörande av svensk film 24 482 000 2. Visnings- och publikarbete med tyngdpunkt på barn och ungdom
| samt områden utanför storstäderna | 43 720 000 |
| 3. Internationellt arbete | 4416 000 |
| 4. Filminstitutets ledning, administration m.m. | 14 864 000 |
| 5. Konstnärsnämndens filmstöd | 3 297 000 |
(2 228 000)
Under anslagsposten 2 bör Filminstitutet i fortsättningen åter kunna ta upp viss import av vuxenfilm, förutsatt att verksamheten svarar mot de tre kriterier för den statliga filmkulturella verksamheten som uppställts i proposition 1992/93:10 om film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet. För denna verksamhet har 500 000 kr beräknats. Filminstitutet skall under anslagsposten 3 i fortsättningen även svara för kostnader som kan uppkomma inom ramen för EU:s MEDIA 95-program och andra internationella program på filmområdet. Institutet skall således kunna fördela bidrag till anordnande i Sverige av seminarier, kurser, reseverksamhet etc. i den mån dessa kostnader inte täcks av de gemensamma medlen. Under anslagsposten 4 har beräknats medel även för viss skötsel av fastigheter m.m.
Konsmärsnämndens filmstöd bör kvarstå oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 90 780 000 kr.
C 31. Stöd till fonogram och musikalier
1993/94 Utgift 12 377 000 Reservation 4991 736 1994/95 Anslag 10 918 000
1995/96 Förslag 19 107 000
(varav 10918 000 beräknat för juni 1995--juli 1996)
Staten stöder fonogramverksamhet i Sverige under två anslag. Under det här behandlade anslaget utgår stöd enligt förordningen (1982:505) om statsbidrag för framställning och utgivning av fonogram. Bidraget fördelas av Statens kulturråd. Under anslaget till Svenska rikskonserter (anslag C 11. Bidrag till
budgetår 4,7 miljoner kronor gå till produktion av fonogram. Bil. 12
Under anslaget utgår också bidrag till Musikaliska akademien för notutgivning av äldre svenska tonsättares verk. Vidare finns under anslaget medel för information och utgivning av noter samt till distribution av fonogram. Distributionsstödet regleras i avtal mellan staten (Kulturrådet) och distributionsföretag.
1994/95 Regeringens
förslag 19957/96
(varav juli 1995 —
juni 1996) I. Stöd till fonogramproduktion 7 530 000 13 178 000
(7 530 000) 2. Stöd till fonogramdistribution 1 108 000 1939 000
(1 108 000) 3. Stöd till utgivning av äldre svenska
tonsättares verk 380 000 665 000
(380 000) 4. Svenska tonsättares internationella
musikbyrå (STIM) — Svensk Musik för information och utgivning av noter 1 900 000 3 325 000
(1 900 000)
Regeringens överväganden
Statens stöd till utgivning av fonogram och musikalier har betydelse, främst därför att de mindre svenska fonogrambolagens fortsatta närvaro på marknaden också inneburit ett stöd till mångfald och valfrihet i utbudet. Stödet till musikalierna har betydelse för bevarande av det svenska musikaliska kulturarvet och för kunskapen om svensk musik utomlands.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 19 107 000 kr.
Dagspress och taltidningar C 32. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden
| 1993/94 Utgift | 4 226 129 |
| 1994/95 Anslag | 5 266 000 |
| 1995/96 Förslag | 7922 000 |
varav 5 266 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Presstödsnämnden har enligt förordningen (1988:673) med instruktion för Presstödsnämnden i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till dagspressen i enlighet med presstödsförordningen (1990:524). Nämnden disponerar anslagen C 5—-C 9.
Taltidningsnämnden har enligt förordningen (1988:674) med instruktion för taltidningsnämnden i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar i enlighet med förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. Nämnden prövar enligt sin instruktion bl.a. även frågor om tillstånd att sända radiotidningar i rundradiosändning och om återkallelse av sådant tillstånd. Nämnden disponerar anslaget € 10.
De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstödsnämndens kansli.
Presstödsnämnden har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena presstöd och taltidningsstöd. Anslagssparandet uppgår till 942 327 kr, vilket utgör 18 9 av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden De övergripande mål som gäller för verksamheten för perioden 1993/94- 1995/96 bör ligga fast.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 263 000 kr.
Regeringen föreslår att Presstödsnämnden för nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 100 000 kr. Sammanlagd låneram uppgår till 200 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 922 000 kr.
1993/94 Utgift 425 816 518
1994/95 Anslag 410 700 000!
1995/96 Förslag 827 000 000
varav 414 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 !Beräknade utgifter enligt Presstödsnämnden: 411 553 831
Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna 1 presstödsförordningen (1990:524). Anslaget får överskridas av nämnden.
För kalenderåret 1993 beviljades 79 dagstidningar driftsstöd med sammanlagt 425 816 518 kr. Anslaget överskreds därigenom med 5 816 518 kr. Förändringen beror i huvudsak på att fem stödberättigade tidningar tillkom i systemet under året.
För år 1994 har t.o.m. november månad 78 dagstidningar beviljats sam-
manlagt 411 553 831 kr i driftsstöd. Ytterligare stöd för år 1994 förutses inte
av nämnden.
Nämnden konstaterar att dagstidningsföretagens ekonomiska resultat för år 1993 var i nivå med resultatet för år 1992. Prishöjningar följda av måttliga upplageminskningar samt återhållsamhet på kostnadssidan ligger bakom att tidningsföretagen uppvisar relativt goda resultaten trots lågkonjunkturen. Lågtäckningstidningarna är fortfarande i hög grad beroende av driftsstödet för sin existens. För dessa tidningar svarar presstödet för 20-40 96 av utgivningskostnaderna.
Driftsstöd avser tidningsföretagens verksamhet per kalenderår. Stödet betalas ut efter den 1 juli det kalenderår stödet avser och belastar det statliga anslaget för det budgetår som inleds den 1 juli samma år. Omläggningen till kalenderårsbudget medför att medel i 1995/96 års statsbudget bör anvisas för båda kalenderåren 1995 och 1996. Mot denna bakgrund och med utgångspunkt från att nuvarande regler i övrigt kommer att vara oförändrade, beräknar Presstödsnämnden att anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 kommer att vara 827 miljoner kronor. Under förutsättning att stödet för år 1996 skall betalas ut vid samma tid på året som hittills kan medelsförbrukningen för perioden juli 1995 - juni 1996 enligt nämnden beräknas till 414 miljoner kronor och för perioden juli 1996- december 1996 till 413 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Regeringen biträder nämndens förslag till anslagsberäkning för budgetåret
1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 827 000 000 kr.
Bil. 12
1993/94 Utgift 18 781 997 Reservation 6 182 702 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag i 000
Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524).
Under budgetåret 1993/94 fördelades sammanlagt 8,3 miljoner kronor till 13 olika investeringsprojekt. Vid det senaste budgetårsskiftet var nämndens resurser för utvecklingsstöd i princip uttömda. Av redan fördelade medel kommer ca 2 miljoner kronor att betalas ut under kommande budgetår.
Regeringens överväganden I avvaktan på förslag från Pressutredningen -94 är regeringen inte beredd att föreslå att några nya medel tillförs anslaget. De reservationer som finns kvar under anslaget vid utgången av innevarande budgetår bör disponeras av nämnden även under nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på I 000 kr.
C 35. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen
1993/94 Utgift 0 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Anslaget disponeras av Presstödsnämnden för infriande av statliga garantier i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524).
Anslaget får överskridas av nämnden.
Nämnden får bevilja kreditgarantier till dagspressen i sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier uppgår till högst 300 miljoner kronor. Förluster till följd av infriade garantier minskar det tillåtna rambeloppet i motsvarande mån.
Det sammanlagda beloppet för utestående garantier är oförändrat 6,3 miljoner kronor jämte räntekostnader. För budgetåret 1995/96 förutser nämnden ingen belastning på anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 12
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 36. Distributionsstöd till dagspressen
| 1993/94 Utgift | 73 071 806 |
| 1994/95 Anslag | 73 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 109 500 000 |
varav 73 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524). Anslaget får överskridas av nämnden.
Under budgetåret 1993/94 utbetalades sammanlagt 73 071 806 kr i distributionsstöd för 974 miljoner samdistribuerade tidningsexemplar. För budgetåret 1994/95 beräknar nämnden ett utfall på anslaget som ligger inom ramen för det belopp som förts upp i statsbudgeten.
Med utgångspunkt från gällande regler beräknar nämnden att anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 kommer att vara oförändrat och fördela sig lika
över det förlängda budgetåret.
Regeringens överväganden Regeringen biträder nämndens förslag till anslagsberäkning.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 109 500 000 kr.
C 37. Stöd till radio- och kassettidningar
1993/94 Utgift 99-732 777 1994/95 Anslag 114 367 000! 1995/96 Förslag 191 700 000
varav 119 200 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 lBeräknade utgifter enligt Taltidningsnämnden: ca 120 000 000
Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelserna i förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. Anslaget får överskridas av nämnden.
Den övergripande målsättningen för statens stöd till radio- och kassettidningar är att förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade Bil. 12 och sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning.
Budgetåret 1993/94 förbrukades totalt 99,7 mkr under anslaget. Av de
förbrukade medlen avser 84,2 mkr bidrag till tidningsföretagen för utgiv-
ningen av redigerade och intalade radio- och kassettidningar. Resterande belopp avser inköp av analoga och digitala radiotidningsmottagare, sändningskostnader, utgifter för utbildning och utveckling samt ersättning till TERACOM Svensk Rundradio AB för service m.m.
För innevarande budgetår räknar Taltidningsnämnden med ett utfall på anslaget på ca 120,0 mkr. Det innebär ett det belopp som förts upp i statsbudgeten kommer att överskridas med ca 6,0 mkr. Bakom det förändrade utfallet ligger i första hand en kraftig ökning av ersättningen till tidningsföretagen. Denna kostnadspost kommer enligt nämndens prognos i december 1994 att uppgå till 94,9 mkr.
Inför det 18 månader långa budgetåret 1995/96 beräknar nämnden att det totala medelsbehovet kommer att uppgå till 205,7 mkr. Därav utgör 164,2 mkr kostnader för ersättningen till tidningsföretagen. I kalkylen för budgetåret 1995/96 ingår bl.a. också beräknade investeringskostnader på 23,4 mkr. Därav avser 6 mkr ett extra tillskott för köp av ytterligare 1 500 analoga radiotidningsmottagare som i första hand skall ersätta mottagare av äldre modell.
Nämnden föreslår även en ändring i stödordningen så att stöd kan lämnas för RATS-abonnemang (radiosända talsyntestidningar för synskadade) som tecknas av institutioner, organisationer och vårdinrättningar som betjänar synskadade.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Målsättningen för verksamheten med radio- och kassettidningar formulerades i huvudsak av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:145, bet. 1987/88: KU39, rskr. 1987/88:291). Bland de delmål som eftersträvades fanns att minst 50 dagstidningar skulle komma att ges ut som taltidning.
I den fördjupade prövning av verksamheten med radio- och kassettidningar som gjordes i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:KU27, rskr. 1992/93:239) slog regeringen fast att de mål som sattes
upp år 1988 i huvudsak hade uppnåtts. Taltidningsnämndens resultatanalys
visade bl.a. att 60 dagstidningar hade beviljats ersättning för taltidningsutgivning.
Mot bakgrund av att i det närmaste samtliga regioner i Sverige då hade
tillgång till någon lokal medel- eller högfrekvent taltidning, förutsåg Taltid-
ningsnämnden att den dittills snabba utbyggnadstakten av antalet taltidningar skulle komma att minska kraftigt under perioden 1993/94-1995/96. bo
Regeringen drog slutsatsen att stödet till radio- och kassettidningar skulle bibehållas oförändrat vad gäller grunderna för stödet under treårsperioden. Bil. 12 Även den övergripande målsättningen för verksamheten föreslogs vara oförändrad. Eftersom utbyggnaden redan då hade nått långt, och utbyggnadstakten därmed kunde förväntas avta, var det enligt regeringen ofrånkomligt att det på några punkter mera skulle komma att handla om att försvara uppnådda resultat och mindre om att expandera ytterligare. Något nytt mål uttryckt i antal tidningar föreslogs därför inte. Riksdagen anförde inte några invändningar mot vad regeringen hade anfört på dessa punkter.
Nu visar utvecklingen att antalet taltidningar fortsätter att öka i snabb takt. Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns 73 dagstidningar tillgängliga som taltidningar. Därav var 69 redigerade och intalade radio- eller kassettidningar, två var RATS-tidningar, medan två tidningar gavs ut både som radiotidning och som RATS-tidning. Därefter har nämnden t.o.m. september 1994 beviljat sändningstillstånd och fastställt preliminär ersättning för ytterligare sju radiotidningar. Under budgetåret 1995/96 räknar nämnden med att tre-fem radiotidningar tillkommer i systemet. Ytterligare två-tre tidningar kan komma i RATS-verison.
Med det ökade antalet taltidningar har statens kostnader för verksamheten stigit kraftigt under senare år. Den största och snabbast växande utgiftsposten är ersättningen till tidningsföretagen för utgivning av redigerade och intalade radio- och kassettidningar.
Slutsatser Den snabba utbyggnaden av verksamheten med radio- och kassettidningar är
på flera sätt mycket glädjande och väl i överensstämmelse med de mål som
satts upp. Allt fler dagstidningar har blivit tillgängliga för de synskadade och antalet prenumereranter ökar och i det närmaste hela landet täcks av någon radiotidning. Utbyggnaden har nått så långt nu att värdet av en fortsatt utbyggnad inte kan sägas stå i rimlig proportion till de ytterligare ökade kostnader detta skull medföra för staten. Mot denna bakgrund och med tanke på det rådande statsfinansiella läget är det enligt regeringens uppfattning nödvändigt att redan nu se över stödet till radio- och kassettidningar så att kostnaderna för verksamheten inte fortsätter att öka.
Utgångspunkten bör vara att statens utgifter för stöd till radio- och kassetttidningar under nästa budgetår skall förbli på samma nivå som för innevarande budgetår. Det bör ankomma på Taltidningsnämnden att göra den närmare fördelningen av medlen inom denna kostnadsram och i enlighet med de av riksdagen tidigare angivna målen för verksamheten. Regeringen är av statsfinansiella skäl inte heller beredd att tillföra några extra medel utöver vad som redan anslagits för investeringar i nya radiotidningsmottagare (jfr prop. 1993/94:100 s. 135-138).
Mot bakgrund av den återhållsamhet som bör prägla kostnadsutvecklingen för stöd till radio- och kassettidningar föreslår regeringen att anslaget övergår till att bli reservationsvis betecknat. De olägenheter som följer av att medel för
investeringar för närvarande anvisas över ett förslagsanslag bör därvid också beaktas. Bil. 12
I övrigt bör stödordningen ändras så att stöd även kan lämnas för RATSabonnemang som tecknas av institutioner, organisationer och vårdinrättningar som betjänar synskadade (jfr prop. 1990/91:100 s. 334). Den brist på RATSmottagare som låg till grund för den nuvarande begränsningen föreligger inte längre.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 191 700 000 kr.
Bil. 12
Under denna rubrik behandlas den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten. Dessutom redovisas de statliga myndigheterna inom radio- och TV-området, statens insatser för TV-utbyte med Finland, Statens biografbyrå samt anslaget för forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m.
Förutsättningarna för radion och televisionen påverkas av de stora tekniska förändringar som sker inom massmedieområdet. Förbättrade distributionsmöjligheter innebär att de kapacitetsbegränsningar som tidigare har bestämt villkoren får mindre betydelse. I gengäld kan hinder i form av oförenliga tekniska system eller kommersiellt betingad monopolisiering skapa nya problem.
Regeringen har för avsikt att inom kort inrätta ett råd för mångfald inom massmedierna. Rådets uppdrag skall innefatta att utreda frågan om lagstiftning mot skadlig maktkoncentration inom massmedierna, att aktivt följa medieutvecklingen och att delta i och stimulera debatt och opinionsbildning när det gäller frågor om mångfald och maktkoncentration inom massmedierna. Rådet skall svara för initiativ över ett brett fält för att kartlägga och analysera problem på området samt att lägga förslag till åtgärder, genom egna insatser eller genom samverkan med andra. Rådet kommer också att ha till uppgift att undersöka möjligheterna till frivilliga överenskommelser på mediemarknaden för att upprätthålla och stärka konkurrens och mångfald i medierna.
Under de närmaste åren skall många beslut fattas som är viktiga för radions och televisionens framtid. Det gäller frågan om en eventuell fjärde marksänd TV-kanal. Ett förslag om regler och villkor för ny marksänd TV har remissbehandlats och frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Det gäller också villkoren för public service-företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio efter den nuvarande avtalsperiodens slut. Också i denna fråga finns ett stort material av remissyttranden och andra synpunkter med anledning av en skrift som sänts ut av Kulturdepartementet. Även frågan om TV 4:s villkor kommer att behöva tas upp i samband med ställningstagande till en eventuell uppsägning av avtalet mellan företaget och staten. Regeringen kommer också inom kort att fatta beslut med anledning av riksdagens uttalande om en utredning om lokalradion.
Sedan åtminstone tio år har vi tillgång till utländska radio- och TV-sändningar via satellit. Genom EES-avtalet gäller skyldigheten att iaktta reglerna i EG:s direktiv (89/552/EEG) om televisionssändningar över gränserna mellan Sverige och de övriga länder som ingått EES-avtalet. När Sverige blir medlem i EU förbättras våra möjligheter att påverka utvecklingen av det gemensamma europeiska regelverket för TV-sändningar.
Radion och televisionen står inför stora tekniska förändringar. Genom digital distributionsteknik kommer antalet programkanaler att kunna flerdubblas. Om den digitala distributionstekniken slår igenom kommer många av de nuvarande förutsättningarna för radion och televisionen att ändras.
Planerna på digital distribution har kommit längst i fråga om ljudradion. TERACOM Svensk Rundradio AB och Sveriges Radio AB har anmält att de Bil. 12 Önskar inleda digitala ljudradiosändningar från marksändare i Stockholm, Göteborg och Malmö från årsskiftet 1995/96. Företrädare för radiobranschen har uttryckt önskemål om att regeringen skall medverka vid ett samråd om förutsättningarna för att införa digitala ljudradiosändningar.
Regeringen ser det som angeläget att digitala marksändningar av ljudradio kommer igång så snart det är praktiskt möjligt. Regeringen kommer därför att inbjuda olika intresserade grupper, t.ex. företag, branschorganisationer och myndigheter, att delta i ett fortlöpande samråd rörande digital ljudradio. I det sammanhanget bör man kunna ta upp vilka villkor som bör gälla för en försöksverksamhet med digitala marksändningar av ljudradio. Det gäller t.ex. frekvensfrågor, frågor om hur man får tillgång till den nya tekniken samt ekonomiska frågor. Regeringen kommer också att ta initiativ till att användningen av ny teknik på radio- och TV-området förs ut till en diskussion i vida kretsar.
Förslaget till statsbudget
Budgetförslaget sammanfattas i följande tabell.
Utgift — Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing
för juli 1997! 1998!
95—juli 96
D. Radio och television 44,8 67,3 77,8 51,6 0,7 -0,7
I Prisnivå 1995/96
Vid sidan av de ändamål som finansieras över statsbudgeten finansieras radio och TV i allmänhetens tjänst med TV-avgiftsmedel. För kalenderåret 1996 föreslås att ca 4,8 miljarder kronor (huvudsakligen i 1993 års prisläge) anvisas för verksamheten.
Regeringen föreslår att samma besparingskrav som skall gälla för den statliga konsumtionen skall ställas på de avgiftsfinansierade radio- och TVsändningarna. Resurserna bör vara 1190 lägre i fasta priser år 1998 än enligt
riksdagens beslut för år 1995. Minskningen bör fördelas jämnt över åren med
början den 1 juli 1995. Värdesäkringen enligt det särskilda SR-indexet påverkas inte av förslaget.
För närvarande betalas de koncessionsavgifter som erläggs av TV 4 in till det s.k. rundradiokontot, dit också inkomsterna av TV-avgifter förs. I syfte att förstärka statsbudgeten bör de avgifter som betalas in efter den I januari 1996 i stället redovisas på statsbudgetens inkomstsida. Budgeteffekten är beroende av hur reklamintäkterna för TV 4 utvecklas. Om intäkterna t.ex. uppgår till 1,5 miljard kronor per år utgör avgiften ca 280 miljoner kronor.
Genom det besparingskrav som ställs på de avgiftsfinansierade radio- och TV-sändningarna kan höjningar av TV-avgiften begränsas. Regeringen
föreslår att avgiften höjs med 36 kr till 1 476 kr från och med den 1 januari Prop. 1994/95:100
1996. Höjningen motsvarar knappt den ökning som förutses för konsument- — Bil. 12
prisidex under år 1996.
Om ett positivt balanserat resultat i rundradiorörelsen uppstår under
mandatperioden bör det i huvudsak kunna användas för utveckling av ny
teknik inom radio- och TV-området. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.
Bil. 12
Allmänna riktlinjer för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
Genom 1992 års riksdagsbeslut (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) lades riktlinjer för public service-verksamheten fast för en fyraårsperiod. Regeringen har ingått avtal med programföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB om deras verksamhet under perioden den 1 januari 1993 — den 31 december 1996. De tre programbolagen ägs sedan den 1 januari 1994 av tre för ändamålet bildade förvaltningsstiftelser.
Verksamheten regleras främst genom radiolagen (1966:755), lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden och förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden för radio och TV. Av betydelse i sammanhanget är också lagen (1989:41) och förordningen (1989:46) om TV-avgift.
Regeringen har meddelat programföretagen tillstånd enligt 5 § radiolagen att under tiden den 1 januari 1993 — den 31 december 1996 sända radioprogram rundradiosändning. Som villkor för sändningsrätten gäller att de avtal som träffas mellan staten och företagen alltjämt är i kraft. Närmare bestämmelser om programverksamheten finns i radiolagen och i avtalen.
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom efterhandsgranskning att programföretagen utövar sändningsrätten i enlighet med bestämmelserna i radiolagen och avtalen.
TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom) är huvudman för rundradionätet. Teracom skall ge sändningsberättigade programföretag tillgång till sändarnätet på likvärdiga villkor. Verksamheten regleras i avtal mellan Teracom och public service-företagen.
Public service-företagen utgör tillsammans med Granskningsnämnden den s.k. rundradiorörelsen,
I avtal som träffats mellan staten och programföretagen respektive Teracom regleras vidare verksamheten under krig eller vid krigsfara.
Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverksamhet för utlandssändningar, finansieras med medel som riksdagen anvisar från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot). Utbetalningen av medlen värdesäkras med utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten till-
handahåller genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen
behöver om avgiftsmedlen inte räcker till. Även Granskningsnämndens verksamhet finansieras från rundradiokontot.
Sponsring får i begränsad omfattning förekomma i Sveriges Televisions och Sveriges Radios sändningar.
Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) ansvarar för TV-avgiftsuppbörden och avgiftskontrollen. Medlen förs till rundradiokontot. RIKAB ägs sedan den I januari 1994 gemensamt av de tre programföretagen. I avtal som träffades år 1989 mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB regleras bolagets uppgifter.
Til! rundradiokontot förs även de koncessionsavgifter som TV 4 betalar. Influtna TV-avgiftsmedel placeras på rundradiokontot hos Riksgäldskontoret. Bil. 12 Sveriges Television ansvarar för förvaltningen av rundradiomedlen enligt ett avtal som trädde i kraft den I januari 1993 och gäller tills vidare.
Enligt 1992 års riksdagsbeslut skall public service företagen tillsammans få en reformram om 150 mkr per år under perioden 1993-95, sammanlagt 450 mkr (i 1989 års prisläge). Vidare ställs ett rationaliseringskrav på public service-företagen om 100 mkr för vart och ett av åren 1993 och 1994. De medel som frigörs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för reforminsatser. Programbolagen har fördelat reformmedelstillskotten och rationaliseringskraven sig emellan på följande sätt: Sveriges Television 58 90, Sveriges Radio 38 Fe och Sveriges Utbildningsradio 4 9e.
Verksamheten år 1993
Sammanlagt togs 4 945,7 mkr av avgiftsmedlen i anspråk under år 1993. Sveriges Radio utnyttjade 1 675,6 mkr, Sveriges Television 2 859,2 mkr och Utbildningsradion 227,1 mkr. Kostnaderna för dåvarande Radionämndens verksamhet var 4,8 mkr. I samband med upplösningen av Sveriges Radiokoncernen och bildandet av förvaltningsstiftelser tilldelades dessa ett engångsbelopp på 20 mkr. Kostnader för vissa avskrivningar till följd av att intäkterna bruttoredovisas uppgick till 159 mkr.
Under år 1993 uppgick rundradiokontots totala intäkter av TV-avgifter inkl. påminnelse- och tilläggsavgifter, koncessionsavgift samt avgift från Teracom till 5 143 mkr, vilket i förhållande till de avgiftsmedel som togs i anspråk innebär ett positivt resultat om 163,3 mkr (resultat exklusive ränteintäkter som uppgick till 34,5 mkr). Resultatet är en förbättring med 61,2 mkr jämfört med 1992. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick 1993 till drygt 3,3 miljoner och betalningseffektiviteten var 97,80 90. Intäktsnivån har varit stabil under de senaste åren.
Radioprogramverksamheten för utlandet finansieras t.o.m år 1994 med medel från statsbudgeten via Utrikesdepartementets reservationsanslag för utlandssändningar. Anslaget uppgick till 60,8 mkr för år 1993.
Programföretagens verksamhet år 1994 och plan för år 1995
Nedan följer en sammanfattning av programföretagens redovisning av verksamheten år 1994 samt för planerna inför år 1995.
Sveriges Television
Verksamheten 1994 Sveriges Televisions totala sändningstid år 1994 uppgick till 168 timmar per vecka i genomsnitt, varav 16 timmar regionala program. Jämfört med 1993 är
129 9 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 12
det en ökning med 8 timmar per vecka. Ökningen beror huvudsakligen på morgonsändningarna, klyvningen av Mitt-Nytt, regionala valprogram samt Bil. 12 idrottsevenemang såsom fotbolls-VM etc.
Ersättningen till medverkande skådespelare etc. beräknas för år 1994 öka med 8 Pe till 176,8 mkr. Kostnaderna för samproduktioner inklusive filmavtalet ökar med drygt 4 mkr till 88 mkr år 1994. Kostnaderna för produktionsutläggningar (huvudsakligen sk teknikutläggningar) minskar däremot med 42 mkr jämtört med 1993 till 28 mkr vilket är en följd av de rationaliseringsåtgärder som vidtagits. De avtalsbundna kostnaderna är i stort sett oförändrade.
Distriktens allmänproduktion beräknas år 1994 uppgå till I 655 timmar vilket är en ökning med 20 96 jämtört med år 1993 och 43 90 i förhållande till år 1991.
Av Sveriges Televisions totala sändningstid under verksamhetsåret avser ca 60 20 program på svenska språket. Ca 50 96 av sändningarna är tillgängliga för de döva och hörselskadade tittarna. Under verksamhetsåret 1994 beräknas andelen textade svenska program öka med 30 9e vilket delvis har sin förklaring i att det under det gängna året har hållits allmänna val och folkomröstning. Sedan den 1 mars 1993 sänds en fem-minuters nyhetssändning på teckenspråk måndag-fredag. I samband med folkomröstningen om EU-medlemskap teckentolkades två EU-special. Delar av EU-valvakan teckentolkades i direktsändning.
Sveriges Televisions samlade sändningstid på minoritetsspråk, inklusive finska, uppgick år 1994 till 343 timmar, vilket är en ökning med 8,5 2 jämfört med 1993. Även denna ökning förklaras till stor del av valrörelserna. Det finskspråkiga programutbudet omfattar dagliga nyhetssändningar måndag till fredag.
Reformverksamheten 1994 Sveriges Televisions andel av reformtillskottet för perioden 1993-95 uppgår till 313,6 mkr (1 1993 års prisläge). SVT har fördelat reformtillskotten mellan åren så att 56,7 mkr använts under 1994. Av reformmedlen har bl.a 3,2 mkr använts till morgonsändningar. 3 mkr har använts till utökade regionala sändningar, 12,1 mkr har använts till klyvning av Mitt-Nytt, I mkr till ökad textning av svenska program samt 3 mkr till utökad Sverige- och utlandsbevakning. 22,7 mkr har fördelats utan angivande av särskilt ändamål, s.k. allmänt kvalitetstillskott. Dessa medel har bl.a använts i samband med fotbolls-VM, natursamproduktionen Living Europe. teknikmagasinet Nova etc.
Rätionaliseringsåtgärder 1994 Sveriges Televisions andel av rationaliseringskravet uppgår för hela avtalsperioden till 139,7 mkr (i 1993 års prisläge). Rationaliseringsåtgärderna redo-
visas gemensamt för åren 1992 och 1993 och beräknas sammanlagt uppgå till 134,6 mkr. Bil. 12
Under 1994 har rationaliseringarna förändrat karaktär jämfört med de två
tidigare årens organisatoriska och strukturella åtgärder. Kollektivavtalen har
förändrats för att ge förutsättningar för en mer flexibel programproduktion vilket leder till kortare inspelningstider och därmed lägre produktionskostnader. Åtgärdernas resultat bedöms mer än väl överstiga det återstående rationaliseringskravet på 5.1 mkr.
Verksamheten 1995 — förutsättningar och planer
1995 och 1996 års reformtillskott kommer att användas för att öka produk-
tionen och förbättra kvaliteten i svenska program, i synnerhet den gestaltande produktionen, att förstärka programutbudet för barn och ungdom, att kvalitativt och kvantitativt stärka nyhetsverksamheten, att öka den allmänna programkvaliteten, att förbättra servicen för olika publikgrupper genom en ökad sändningstid samt att utveckla text-TV-verksamheten.
Sveriges Radio Verksamheten 1994 År 1993 bildades programföretaget Sveriges Radio AB genom en sammanslagning av Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio. Samma år startade
de första privatägda lokala reklamfinansierade radiostationerna. I huvuddelen
av landet sänder Sveriges Radio i fyra kanaler, P1, P2, P3 och P4. P4 innehåller dels ett rikstäckande gemensamt program, P4-Riks, dels lokala program från 25 olika lokalredaktioner. Dessutom sänder Radio Sweden utlandsprogram. Nära hälften (47 4) av programmen i de fyra rikskanalerna produceras utanför Stockholm.
Det totala antalet sändningstimmar för år 1994 beräknas öka med 2 000 timmar jämfört med riksradions och lokalradions sammanlagda sändningstid år 1993 vilket resulterar i 2 400 timmars sändningstid i veckan. De lokala programmen beräknas år 1994 svara för 70.3 % av den totala sändningstiden.
Av Sveriges Radios sammanlagda resurser för programverksamheten beräknas nära 60 Se läggas på nyheter, aktualitets- och samhällsprogram samt kultur. Denna programverksamhet har ökat något jämfört med 1993 och utgör ca 40 Se av den totala sändningstiden.
Sveriges Radios sändningstid under 1994 för program på samiska, finska
samt på övriga minoritetsspråk beräknas öka något jämfört med år 1993.
Under 1993 genomförde Sveriges Radio ett särskilt projekt avseende kvalitetsutveckling. Huvudsyftet har varit att utveckla kriterier för en gemensam Sveriges Radio-kvalitet som skiljer public service-företaget Sveriges Radios programutbud från övriga kanalers. Tolv seminarier genomfördes där metoder för målbeskrivning, programanalys och personalledning utreddes.
Reform- och rationaliseringsverksamheten 1994
Bil. 12
Sveriges Radios andel av reformmedlen för hela avtalsperioden uppgår till 205,4 mkr medan rationaliseringskravet uppgår till 91,5 mkr (i 1993 års prisläge). Betydande rationaliseringsvinster gjordes i samband med Lokalradions och Riksradions sammanslagning. Sveriges Radio redovisar kanalvis hur 1993-1995 års reformer och rationaliseringar tagit sig uttryck. Sammantaget överstiger reformerna det ursprungliga kravet och uppgår till 220 mkr.
PI har satsat reformmedel för att öka kvaliteten inom områdena kultur, nyheter, aktualiteter/samhälle samt Europa och EU och för att öka utomståendes medverkan i programmen, P2 har till stor del använt reformmedlen för att öka produktionen ute i landet. Vidare har minoritetsspråksverksamheten fått ökade resurser. P3:s reformmedel har satsats på ökad cgenproducerad musik och på en utveckling av kultur-, nyhets- och samhällsprogram, speciellt med inriktning på den yngre publiken med uppdraget att skapa ett alternativ till den kommersiellt finansierade radion. Den nya kanalen P4-Riks finansieras dels med reformmedel, dels med medel som frigjorts genom rationaliseringar inom P3. De lokala kanalerna har tillförts nya medel för att bygga upp och höja kvaliteten på den egna produktionen samt för att utöka nyhetsservicen.
Verksamheten 1995 — förutsättningar och planer
En handlingsplan för program för och om funktionshindrade för avtalsperioden 1993-1996 har beslutats av Sveriges Radios företagsledning. I enlighet med planen skall under åren 1995 och 1996 avsättas 10,8 mkr respektive 11,1 mkr för åtgärder för funktionshindrade.
Fortsatt ökade resurser kommer att ges åt sändningar på minoritetsspråk under 1995-96. Vidare skall sameradion ges ökade resurser och sändningar på två nya språk, albanska och arabiska, har inletts.
För att kanalerna tillsammans skall uppnå kravet i 1992 års riksdagsbeslut att minst 40 Ze av allmänproduktionen i Sveriges Radios rikssändningar skall produceras utanför Stockholm, skall resurser avsättas för att öka produktionen ute i landet. Sveriges Radio räknar med att målet 40 2 är uppnått vid ingången av 1995.
Sveriges Radio har påbörjat förberedelserna för den nya sändartekniken digital ljudradio (DAB). Som ett led i detta avsätts under 1995 betydande resurser för kompetensutveckling inom den digitala tekniken.
Radio Sweden Radio Sweden är en enhet inom Sveriges Radio AB. Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio skall program för sändning till utlandet ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Teracom svarar för utsändningen av ljudradioprogram på kortvåg och mellanvåg.
Sveriges Radio begär 40, 486 mkr (i 1995 års prisläge) för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet för att täcka kostnader för programverk- Bil. 12 samheten, programutsändning och programinsamling.
Radio Sweden kommer att förstärka nyhetsutbudet från Sverige och erbjuda speciella program om ekonomi, kultur, miljö, politik och sociala frågor. De viktigaste målgrupperna är opinionsbildare, företrädare för näringslivet, turister och studenter. Under 1995 kommer Radio Sweden att fortsatt prioritera sändningar till Europa (svenska, engelska och tyska), förbättra informationen till lyssnare i närområdet Tyskland, Ryssland och Baltikum (tyska, ryska, estniska och lettiska) och ge kontinuerlig programservice för lyssnare i andra delar av världen (engelska och svenska). Från och med 1995 kommer Radio Sweden att sända nyhets- och evenemangsservice för engelskoch tyskspråkiga besökare i Sverige.
Sveriges Utbildningsradio
Verksamheten 1994 Sveriges Utbildningsradios totala sändningstid för år 1994 uppgick till ca 43 timmar per vecka. Ca 75 § bestod av radiosändning och ca 25 Zo av TVsändning. Från och med år 1993 disponerar utbildningsradion egna fasta tider 1 Sveriges Radios och Sveriges Televisions kanaler. Detta har medfört att utbildningsradions sändningstid har ökat med 10 ce. Produktionen av radiooch TV-program har ökat med 12 Z sedan 1990. Egenproduktionen har under samma period ökat från 39 <e till 50 Ze.
Av Utbildningsradions sändningar är ca 75 Ze på svenska språket och ca 70 Ze är av svenska upphovsmän.
Utbildningsradions program för funktionshindrade utgörs till största delen av TV-program på teckenspråk. Utbildningsradions utbud för funktionshindrade beräknas år 1994 uppgå till totalt 38 timmar, vilket är en ökning med 4 timmar jämfört med år 1993.
Utbildningsradions sändningar på minoritetsspråk beräknas år 1994 uppgå till totalt 31 timmars TV-sändning, en ökning med ca 2070 jämfört med år 1992.
Reform- och rationaliseringsverksamheten 1994
Sveriges Utbildningsradios andel av reformmedlen uppgår för hela avtalsperioden till 21,6 mkr (i 1993 års prisläge). Rationaliseringskravet uppgår till 9,6 mkr. För är 1994 beräknas reformerna uppgå till 7,2 mkr, vilket även inkluderar ett rationaliseringskrav på 4,8 mkr. Reformmedlen används till ytterligare utbyggnad av den regionala verksamheten (2.1 mkr), utökade sändningar för gymnasieskolan (2,1 mkr), utökade sändningar av program på minoritetsspråk och program för funktionshindrade (1,1 mkr), samt kvalitetshöjande åtgärder (2,0 mkr).
10 Riksdagen 1994:95. I saml. Nr 100. Bilaga 12
Rationaliseringar under år 1993 och 1994 har främst åstadkommits genom effektiviseringar av programproduktionen för att möta åtagandet att öka Bil. 12 sändningstiden i såväl radio som TV. Moderbolagets avveckling har inneburit att utbildningsradion har utvecklat sina utvärderings- och ekonomiresurser.
Verksamheten 1995 — förutsättningar och planer
Under 1994 har utbildningsradion flyttat sina tre olika arbetsställen i Stockholm till en gemensam lokal. Detta beräknas medföra rationaliseringar i form av effektivitetsvinster under 1995. Under 1995 planeras den nya organisationen göra det möjligt att rationalisera verksamheten med 3 mkr.
1995 års reformer planeras att användas till kvalitetshöjande åtgärder, förbättrad tillgänglighet och ny teknik.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har tagit initiativ till en studie om produktivitet och måluppfyllelse inom Sveriges Television. Ett syfte med studien är att försöka hitta metoder för att på ett rättvist och jämförbart sätt mäta produktivitet i förhållande till kvalitet. Dessutom anges ett andra syfte vara att bidra med ytterligare information och underlag inför den nya avtalsperioden mellan staten och SVT som skall gälla från 1997. ESO ämnar vidare med studien bredda sin egen kunskap avseende denna del av offentligt finansierad verksamhet. Studien består av en produktivitets-
mätning för perioden 1980-1993 där prestationer mäts bl.a. i förhållande till
olika kvalitetsaspekter. Produktivitetsmätningarna grundas på bolagets interna material. Jämtörelse görs också med uppgifter från andra televisions-företag. En mindre del av studien ska också utvärdera programutbudet i relation till verksamhetens mål och till andra tevisionsföretag. Studien bedrivs i samarbete med SVT och beräknas vara klar den 15 januari 1995.
Frågan om digitala ljudradiosändningar
Teracom har anmält till regeringen att företaget önskar etablera sändarnät för digital ljudradio (DAB) i Stockholm, Göteborg och Malmö. Företaget har vidare hemställt att regeringen skyndsamt vidtar de förberedelser som behövs för att programsändningar m.m. med DAB skall kunna starta senast den I januari 1996.
Sveriges Radio AB har meddelat regeringen att företaget önskar ta DABtekniken i reguljärt bruk med det snaraste. SR önskar sända en seriös musikkanal 24 timmar om dygnet samt en finsk kanal.
Sveriges Radio ser det som en del av public service-uppdraget att driva på och medverka vid utvecklingen av ny, förbättrad sändningsteknik. Kostnaderna för det nu överblickbara prograumutbudet i DAB räknar företaget med
att finansiera genom omprioriteringar. Däremot behövs tillfällig tilläggsfinansiering av kostnaderna för införandet av DAB-tekniken. Bil. 12
Branschorganisationerna Sveriges Radio- & Hemelektronikleverantörer och Bilradioinstitutet har i skrivelse till regeringen föreslagit att ett "DABforum" inrättas där olika frågor som behöver lösas inför en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan diskuteras. Det gäller bl.a. principer för tilldelning av DAB-sändningsmöjligheter och organisationen av en programkontroll för sändningar som skall infogas i ett gemensamt frekvensblock. Forumet skulle innehålla företrädare för olika berörda parter med en neutral ordförande från regeringskansliet.
Rundradiokontot och TV-avgiften
Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel. TVavgiften höjdes från 1 404 kr per år till 1 440 kr per år den 1 januari 1994.
Antalet registrerade TV-avgifter hos RIKAB har ökat ytterligare något och uppgick till drygt 3,3 miljoner i juni 1994. Nettointäkterna från TV-avgiften uppgick till 2,4 mdkr under första halvåret 1994. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret.
I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut skall Teracom tillföra medel till rundradiokontot på två sätt. Teracom skall årligen till rundradiokontot överföra 213,6 mkr (i 1992 års prisläge) under perioden den 1 januari 1993-den 31 mars 2 000. Vidare skall Teracom årligen, i den mån aktiebolagslagens utdelningsregler tillåter det, fr.o.m. år 1994 betala ett belopp som motsvarar 0,75 Jo av genomsnittet under föregående år av bolagets egna kapital. Det senare innebär att 3,1 mkr överfördes till rundradiokontot den 30 juni 1994.
Rundradiokontot tillförs fr.o.m. år 1992 intäkter från TV 4 genom en fast och en rörlig koncessionsavgift. Enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område utgör den fasta avgiften 50 mkr per kalenderår. Den rörliga avgiften skall beräknas på grundval av TV 4:s annonsintäkter. Den skall utgöra 20 Fe av de intäkter som överstiger 750 men inte I 000 mkr, 40 20 av intäkter som överstiger I 000 men inte 2 000 mkr, och 50 Fo av intäkter som överstiger 2 000 mkr. Den fasta avgiften och beloppsgränserna för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter 1992 indexregleras. Den fasta avgiften för 1994 har justerats till 53,3 mkr och för 1995 till 54,5 mkr. Den rörliga avgiftens beloppsgränser för 1994 har justerats till 799,22 mkr, 1 065,62 mkr resp. 2 131,25 mkr, och för 1995 till 818,12 mkr. 1 090,83 mkr resp. 2 181,66 mkr.
Sveriges Television har sedan den 1 januari 1993 ansvaret för rundradiorörelsens finansiella samordning. Däri ingår att ansvara för förvaltningen av TV-avgiftsmedlen, rundradiorörelsens likviditetsplanering och utbetalningarna från rundradiokontot samt ansvaret för bedömningen av avgiftsuttagets storlek på kort och lång sikt. Bolaget skall även redovisa medelsförvaltning och upplåning samt upprätta bokslut för rundradiorörelsen. Sveriges
Television föreslår en höjning av den årliga TV-avgiften från den 1 januari 1996 med 60 kr. TV-avgiften föreslås således uppgå till I 500 kr per år. Bil. 12
På rundradiokontot redovisas rundradiorörelsens samlade kostnader och intäkter. Rundradiorörelsens resultat för första halvåret 1994 uppgår till ca 127,5 mkr, vilket är en förbättring med ca 6,5 mkr jämfört med motsvarande period 1993. Likviditetsmässigt har den positiva resultatutvecklingen inneburit att saldot på rundradiokontot uppgick till ca 450 mkr per den 30 juni 1994. Vid utgången av 1994 beräknas saldot ha ökat till ca 550 mkr.
Den enskilda förändring som haft störst betydelse för rundradiorörelsens förbättrade likviditet är övergången till förskottsinbetalning av TV-avgiften. Dessutom ökade det särskilda kompensationsindex som styr medelstilldelningen till de tre programbolagen endast med 2 20 under 1993, medan det under perioden 1982-1991 ökade med i genomsnitt 6,8 Jo per år. Under 1994 beräknas indexökningen begränsas till 3,5 Ze. En indexförändring på en procentenhet innebär en förändring av medelstilldelningen till de tre programbolagen på ca 50 mkr.
Regeringens överväganden
Public service-företagen
Den förra regeringen betonade i de båda tidigare budgetpropositionerna att programföretagen bör lämna utförligare redovisningar i sina anslagsframställningar. Det är svårt men viktigt att redovisa vilka insatser som gjorts för att åstadkomma ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av en hög kvalitet. Mot denna bakgrund är det glädjande att ESO har tagit initiativ till studien "Produktivitet och måluppfyllelse inom Sveriges Television” och att denna bedrivs i samråd med Sveriges Television. Initiativet bör även kunna vara vägledande för studier rörande de andra programbolagen.
Inför ett beslut om vilka villkor som ska gälla efter nuvarande avtalsperiods slut den 31 december 1996 tog den förra regeringen under 1994 genom debattskriften (Ds 1994.76) "En radio och TV i allmänhetens tjänst!” initiativ till en offentlig diskussion om vilken omfattning och inriktning public service-verksamheten bör ha. Skriften har fått ett stort gensvar och en mängd remissvar har inkommit från myndigheter, företag, organisationer och också från allmänheten. De inkomna synpunkterna kommer att utgöra underlag vid
frågans fortsatta beredning.
I rådande ekonomiska läge, då det ställs krav på omfattande minskningar av den statliga konsumtionen, är det naturligt att motsvarande krav ställs även på de radio- och TV-företag som finansieras med offentligrättsliga avgifter. De avgiftsfinansierade radio- och TV-bolagen bör därför åläggas ett besparingskrav som motsvarar det som ställs på den statliga konsumtionen. Regeringen anser ätt de resurser som anvisas till programföretagen bör vara 11 Fo lägre i fasta priser år 1998 än enligt riksdagens beslut för 1995. Värdesäkringen enligt ett särskilt SR-index berörs inte av förslaget.
Minskningen av anslagsnivån bör fördelas jämnt över åren med början den I juli 1995. Riksdagens beslut om medelsberäkning för kalenderåret 1995 Bil. 12 (prop. 1993/94:100, bil. 12, bet. 1993/94:KrU29, rskr. 1993/94:361) behöver därför ändras. För tiden den 1 julicden 31 december 1995 bör medelsanvisningen minskas med 80 miljoner kronor i 1992 års prisläge. Enligt den fördelningsnyckel som gäller under avtalperioden minskas medelsanvisningen för senare hälften av år 1995 med 48,9 mkr för Sveriges Television, med 27,4 mkr för Sveriges Radio och med 3,7 mkr för Sveriges Utbildningsradio.
Den sammanlagda medelsanvisningen för år 1995 till de tre programföretagen blir därmed 4 821,2 mkr (i 1992 års prisläge).
Tillgängliga medel för år 1995 fördelas enligt fördelningsnyckeln med 2 945,2 mkr, eller 61,09 22, till Sveriges Television, 1 654,2 mkr, eller 34,31 Fe, till Sveriges Radio och 221,8 mkr, eller 4,60 90, till Utbildningsradion. Denna relation mellan programbolagens medelstilldelningar skall vara oförändrad under avtalsperioden. Programföretagen redovisar att man i samförstånd har justerat medelsfördelningen. Regeringen avser dock inte att föreslå en justering av fördelningsnycklarna med anledning av förändringarna.
Kompensation för kostnadsutvecklingen skall fr.o.m. den 1 januari 1993 ges på följande grunder: 50 Zo av kostnaderna (löner) skall räknas upp med
genomsnittspåslaget enligt slutet avtal för hela SAF/PTK-området, medan
50 96 (priser) räknas upp enligt konsumentprisindex med effekterna av livsmedels- och boendekostnaderna frånräknade.
År 1996 bör medelstilldelningen (i 1993 års prisläge) uppgå till 2 906 mkr för Sveriges Television AB, I 632,1 mkr för Sveriges Radio AB och 218,8 mkr för Sveriges Utbildningsradio.
Medelstilldelningen avseende Radio Swedens programverksamhet, programutsändning och programinsamling bör med hänsyn till pris- och löneutvecklingen för år 1995 uppgå till 39,8 mkr, vilket inkluderar ett besparingskrav. Besparingen innebär att 11 90 reduceras från Radio Swedens medelstilldelning mellan den I juli 1995 och den 31 december 1998. Under det andra halvåret 1995 föreslås att medelstilldelningen minskas med 640 000 kr (belopp i 1995 års prisläge) för att därefter minskas med 1,27 mkr per år t.o.m. år 1998. Värdesäkringen i enlighet med indexuppräkning påverkas ej. Medel för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet anvisas från och med den I januari 1995 från rundradiokontot. Teracoms investeringskostnader för kort- och mellanvågssändare avskrivs fr.o.m år 1995. Teracom ersätts således med sammanlagt 57,35 mkr från rundradiokontot vid ingången av 1995.
Medelstilldelningen till Granskningsnämnden för radio och TV, vilken till 75 Jo finansieras från rundradiokontot, har minskats på motsvarande sätt.
Digital ljudradio Teracom och Sveriges Radio har anmät att de önskar inleda digitala ljud- Bil. 12 radiosändningar från marksändare i Stockholm, Göteborg och Malmö från årsskiftet 1995/96. Företrädare för radiobranschen har uttryckt önskemål om att regeringen skall medverka vid ett samråd om förutsättningarna för att införa digitala ljudradiosändningar.
För närvarande bedömer regeringen frågan om digitala marksändningar av ljudradio på följande sätt.
Den digitala distributionstekniken verkar på många sätt vara överlägsen nuvarande analoga teknik. Bl.a. kan radiofrekvenserna utnyttjas mer effektivt, vilket innebär att flera radiokanaler kan få plats.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att Sverige ligger långt framme när det gäller användningen av ny teknik inom radio- och TV-området. På så sätt kan vi komma över de begränsningar som hittills har hämmat utvecklingen av radion och televisionen.
Därför är det angeläget att digitala marksändningar av ljudradio kommer i
gång så snart det är praktiskt möjligt.
Ännu så länge är emellertid många av förutsättningarna för den digitala ljudradion oklara. Frågan om vilka sändningsfrekvenser som skall användas kommer att behandlas av en europeisk konferens sommaren 1995. Det är först när frekvensfrågorna är lösta som man kan lägga fast hur radiomottagarna för den nya tekniken skall utformas. Kostnaderna för de nya mottagarna påverkas också av produktionsvolymen, och därmed av om digitala ljudradio-
sändningar enligt samma system kommer igång samtidigt i många länder. I
detta sammanhang är det glädjande att det brittiska BBC har meddelat att man avser att inleda digitala ljudradiosändningar år 1995.
Det är ännu inte möjligt att bedöma om sändningar med digital teknik på sikt bör ersätta de rikstäckande analoga sändarnäten. En sådan åtgärd skulle innebära att de nuvarande sändarna måste bytas ut, och att allmänheten skulle bli tvungna att skaffa nya radiomottagare för att kunna lyssna på Sveriges Radios program. Med hänsyn till behovet av övergångsanordningar skulle det ta minst tio år innan ett beslut att ersätta den nuvarande tekniken skulle vara helt genomfört.
Även om det inte finns grund för att redan nu fatta ett så omfattande och långsiktigt beslut, är det angeläget att försök med den nya tekniken kan komma i gång. Förutsättningarna bör redan från början vara sådana, att
möjligheten hålls öppen att bygga ut sändarnäten till rikstäckning. Detta bör
beaktas bl.a. vid valet av sändningsfrekvenser.
Initiativet till att inleda försök med digitala sändningar har tagits av Teracom och Sveriges Radio. Villkoren för att använda den nya tekniken bör emellertid vara sådana att de gynnar konkurrens och mångfald både i fråga om programverksamheten och — i varje fall på sikt — när det gäller den tekniska driften av sändningarna.
Regeringen har för avsikt att inbjuda olika intresserade grupper, t.ex. företag, branschorganisationer och myndigheter, att detta i ett fortlöpande samråd rörande digital ljudradio. I det sammanhanget bör man kunna ta upp vilka 138
villkor som bör gälla för en försöksverksamhet med digitala marksändningar av ljudradio. Det gäller t.ex. frekvensfrågor, frågor om hur man får tillgång Bil. 12 till den nya tekniken samt ekonomiska frågor.
TV-avgiften och koncessionsavgiften Regeringens förslag till medelstilldelning för den med TV-avgifter finansierade radio- och TV-verksamheten under år 1996, för Granskningsnämnden för radio och TV samt för radioprogramverksamhet till utlandet framgår av följande sammanställning.
Beräknat Förslag
1994/95 1995 1995/96 1996
Sveriges Television AB 2945,2! 2 906,0?
| Sveriges Radio AB | 1654,2! | 1 632,1? |
| Sveriges Utbildningsradio AB | 221,8! | 218,8? |
| Granskningsnämnden | 4,6182 | 5,13 |
| Radio Sweden | 39,8467 | 40,05 |
I Prisläge 1992 2Prisläge 1993 Prisläge 1993/94 Prisläge 1995 SPrisläge 1996
Som beskrivits i det föregående uppgick rundradiokontots periodiska resultat för första halvåret 1994 till ca 127 mkr. Saldot på Rundradiorörelsens konto i Riksgäldskontoret väntas uppgå till drygt 500 mkr vid slutet av år 1994.
För närvarande betalas de koncessionsavgifter som erläggs av TV 4 in till rundradiokontot. Avgiftens storlek beror på reklamintäkterna för TV 4. Om intäkterna t.ex. uppgår till 1,5 miljard kronor per år utgör avgiften ca 280 miljoner kronor. I syfte att förstärka statsbudgeten föreslår regeringen att de avgifter som inbetalas av TV 4 efter den 1 januari 1996 redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten i stället för i rundradiorörelsen.
Förslaget föranleder en ändring av lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område. Förslag till lag om en sådan ändring finns i bilaga 12.1.
I det föregående har regeringen föreslagit att samma besparingskrav som skall gälla för den statliga konsumtionen också skall ställas på de avgiftsfinansierade radio- och TV-sändningarna. .
Genom den nämnda besparingen minskar belastningen på rundradiokontot. Höjningarna av TV-avgiften bör därmed kunna begränsas trots att koncessionsavgifter inte längre skall tillföras kontot. Regeringen föreslår att avgiften höjs med 36 kr till 1 476 kr fr.o.m. den 1 januari 1996. Höjningen
motsvarar knappt den ökning av konsumentprisidex som beräknas för år 1995. Efter höjningen blir avgiften för en tremånadersperiod 369 kr i stället Bil. 12 för nuvarande 360 kr.
Förslaget föranleder en ändring av lagen (1989:41) om TV-avgitt. Förslag till lag om en sådan ändring finns i bilaga 12.2.
Lagförslagen berör i och för sig ett sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Lagändringarna är emellertid av sådan beskaffenhet att regeringen anser att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.
Under förutsättning att antalet TV-avgiftsbetalare förblir oförändrat ca 3,3 miljoner under de närmaste åren, att TV 4:s årliga annonsintäkter uppgår till minst I 500 miljoner kronor under år 1994 och 1995 och att ökningen av SR-index under år 1994 och 1995 inte överstiger 3,5 Ze per år bedömer regeringen att det balanserade resultatet i rundradiorörelsen bör kunna bibehållas positivt. Regeringen föreslår att detta positiva balanserade resultat bör kunna användas i huvudsak till ny teknik inom radio- och TV-området. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. godkänner vad regeringen föreslår om besparingskrav på de
avgiftsfinansierade radio- och TV-företagen Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB samt Sveriges
Radios utlandsprogramversamhet,
2. godkänner regeringens förslag till ändrad medelsberäkning av-
seende kalenderåret 1995 för den avgiftsfinansierade radio- och TV-
verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio
AB och Sveriges Utbildningsradio AB samt Sveriges Radios utlands-
programverksamhet,
3. godkänner regeringens förslag till medelsberäkning avseende
1996 för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhet som be-
drivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbild-
ningsradio samt Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet,
4, antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift.
En ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området infördes den 1 juli Bil. 12 1994 enligt riksdagens beslut (prop. 1993/94:160, bet. 1993/94:KU37, rskr. 1993/94:276). Förändringen innebär att två nya myndigheter, Radio- och TVverket och Granskningsnämnden för radio och TV, har ersatt Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Var och en av de fyra nedlagda myndigheterna har lämnat årsredovisningar för det avslutande budgetåret 1993/94. RRV:s revistonsberättelser innehåller inte några invändningar.
Regeringens förslag till medelsanvisning för myndigheter på radio- och ' TV-området för budgetåret 1995/96 redovisas under anslagen D1-D3.
D 1. Radio- och TV-verket
1993/94 Utgift -
1994/95! Anslag 7 170 000
1995/96 Förslag 11 130 000
varav 7 388 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 I Anvisat under anslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området
Avgiftsinkomster hos Radio- och TV-verket som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel 2545 Närradioavgifter beräknas till ca 5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För samma period beräknas avgiftsinkomster hos verket som redovisas under inkomsttitel 2546 Lokalradioavgifter till ca 178 miljoner kronor.
Radio- och TV-verket har enligt förordningen (1994:729) med instruktion för Radio- och TV-verket till uppgift att besluta i frågor om tillstånd, avgifter och registrering som rör ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighet. Verket skall också följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet.
Radio- och TV-verket skall lämna sin första årsredovisning till regeringen hösten 1995. Regeringen har den 3 november 1994 beslutat om de verksamhetsmål och återrapporteringskrav som skall gälla för verket. Beslutet innebär bl.a. att verket i ökad utsträckning skall övervaka att de regler som gäller för innehav av sändningstillstånd följs.
Regeringens överväganden
De övergripande mål som gäller för verksamheten vid Radio- och TV-verket bör ligga fast.
Vid medelsberikningen har hänsyn tagits till en viss ökad arbetsbelastning vid verket. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för
141 11 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 12
statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 387 000 kr.
Bil. 12
Regeringen föreslår att verket för nästa budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 100 000 kr. Sammanlagd låneram uppgår till 300 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Radio- och TV-verket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 11 130 000 kr.
D 2. Granskningsnämnden för radio och TV
1993/94 Utgift -
1994/951 Anslag 6 197 000
1995/96 Förslag 10 196 000
varav 6 762 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 lAnvisat under anslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området
Granskningsnämnden för radio och TV har enligt förordningen (1994:728) med instruktion för Grunskningsnämnden till uppgift att utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. I granskningen ingår kontroll av att ett företag som på grund av tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) har rätt att sända radioprogram, utövar denna rätt i enlighet med det avtal som programverksamheten som gäller mellan regeringen och företaget. Nämnden skall också följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska allmänheten.
Granskningsnämnden finansieras dels med anvisningar från rundradiokontot och dels via statsbudgeten.
Granskningsnämnden skall lämna sin första årsredovisning till regeringen hösten 1995. Regeringen har den 3 november 1994 beslutat om de verk-
samhetsmål och återrapporteringskrav som skall gälla för nämnden. Beslutet
innebär bl.a. att nämnden i högre grad på eget initiativ skall granska efterlevnaden av väsentliga programregler, t.ex. föreskrifter om mångfald och kvalitet.
Regeringens överväganden De övergripande mål som gäller för verksamheten vid Granskningsnämnden för radio och TV bör ligga fast.
Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till en viss ökad arbetsbelastning vid nämnden. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för
statlig konsumtion. Budgetäret 1995/96 har anslaget räknats ned med 386 000 kr. Bil. 12
För budgetåret 1995/96 bör nämnden anvisas en medelstilldelning från rundradiokontot på 6 927 000 kr (inkl. moms), varav 4 618 000 kr (inkl. moms), som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 10 196 000 kr,
2. godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från
rundradiokontot till Granskningsnämnden för budgetåret 1995/96 på
6 927 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på stats-
budgetens inkomstsida.
D 3. Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd
1993/94 Utgift - 1994/95! Anslag 2 100 000 1995/96 Förslag 297 000
I Anvisat under anslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området
Anslaget disponeras av den särskilde utredaren med uppdrag att fr.o.m. den I juli 1994 slutföra avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämn-
den och Styrelsen för lokalradiotillstånd för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 297 000 kr.
D 4. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland
| 1993/94 Utgift | 27 132 000 |
| 1994/95 Anslag | 27 810 000 |
| 1995/96 Förslag | 43 666 000 |
varav 28 836 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget bekostas TERACOM Svensk Rundradio AB:s (nedan benämnt Teracom) kostnader för rundradiosändning i Storstockholmsområdet Bil. 12 av finländska TV-program och för tillhandahållande och överföring av en svensk programkanal till Finland, Svenska Kabel-TV AB:s kostnader för överföring av dessa program till kabelnät på ett antal orter i Sverige, samt Sverigefinska Riksförbundets kostnader i samband med utsändning av den finländska programkanalen i Sverige. De sistnämnda kostnaderna baserar sig på överenskommelser mellan riksförbundet och förhandlingsorganisationen Copyswede såsom företrädare för vissa rättighetshavarorganisationer.
Utsändningen av ett finländskt TV-program i Sverige sker med stöd av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Regeringen får för tiden intill utgången av år 1995 medge rätt till rundradiosändning från radiosändare av TV-program i radio- eller trådsändning från Finland.
Regeringen har den 22 december 1994 meddelat Sverigefinska Riksförbundet tillstånd att också under år 1995 bedriva sådana sändningar. Som villkor för tillståndet gäller bl.a. att en sändare i Nacka med viss räckvidd skall användas, att sändningarna skall ske i en kanal och att sändningarna skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort dessförinnan har sänts i Finland med stöd av tillstånd från Finlands regering. Sändningstillståndet förenas också med villkor som avser föreskrifter om kommersiell reklam.
1994/95 Regeringens
förslag 1995/96
(varav juli 1995-
juni 1996)
1. Teracom för tekniska
kostnader m.m. 11 466 000 [7 806 000
(11 310 000) 2. Svenska Kabel-TV för
tekniska kostnader m.m. 13 179 000 20 880 000
(13 706 000) 3. Bidrag till Sverigefinska
Riksförbundet för sändningsverksamhet 3 165 000 4980 000 (inkl.ersättning för pausmusik) (3 320 000)
Regeringens överväganden
Den finländska TV-kanalen tillhandahålls dels via marksändningar över Storstockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät till 24 orter i tandet där kabelmottagning är möjlig. Orterna började kopplas in i juni 1991 och utbyggnaden avslutades i januari 1992.
Regeringen har i 1992 och 1993 års budgetpropositioner informerat om att kabeldistributionsmodellen även är möjlig att tillämpa inom Storstockholmsområdet, men att det ännu inte finns någon anledning att lägga ned marksänd-
ningarna. Regeringen gör nu inte någon annan bedömning. Någon permanentning av marksändningarna över Stockholm är inte heller aktuell bl.a. mot Bil. 12 bakgrund av framtida överväganden om hur sändningsmöjligheterna för TV bör användas. Därför bör den tidsbegränsade lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram förlängas med ytterligare ett år. Förslag härom bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 12.3.
Enligt avtalet mellan staten och Teracom om TV-utbytet mellan Sverige och Finland skall Teracom tillhandahålla en programkanal från Sveriges Television AB och överföra den till Finland samt svara för de tekniska kostnaderna för rundradiosändning i Stockholmsområdet av en finländsk programkanal. Medel för det svensk-finska TV-utbytet utbetalas till Teracom respektive utbetalas till och vidarebefordras av Teracom till Sveriges Television AB.
Teracom bör för budgetåret 1995/96 erhålla 17 806 000 kr. Av beloppet avser 6 456 000 kr ersättning till Sveriges Television AB och 11 350 000 kr ersättning till Teracom inklusive kompensation för mervärdesskatt. Av beloppet avser vidare 11 810 000 kr perioden juli 1995-juni 1996. Ingen ersättning utgår till Sveriges Television för utökad sändningstid.
Svenska Kabel-TV AB bör för budgetåret 1995/96 anvisas 20 880 000 kr, varav 13 706 000 kr för överföring av en finländsk TV-kanal till kabelnät på ett antal orter i landet.
Bidraget till Sverigefinska Riksförbundet utbetalas av regeringen. Resultatet av de förhandlingar som förts mellan företrädare för riksförbundet och berörda rättighetshavarorganisationer om ersättning för utsändningen över Storstockholmsområdet är en viktig utgångspunkt för bedömningen av medelsbehovets storlek. Vid tidpunkten för regeringens beslut om budgetpropositionen 1993/94 hade något avtal för kalenderåret 1994 ännu inte undertecknats. Bidraget fördes därför upp med senast kända belopp. Riksdagen informeras nu om att regeringen i januari 1994 tilldelade förbundet 3 320 000 kr för detta ändamål, varav 220 000 kr utgjorde ett överskridande av anslaget i fråga.
Förhandlingar pågår för närvarande om ett motsvarande avtal för kalenderåret 1995 mellan Sverigefinska Riksförbundet och företrädare för berörda rättighetshavarorganisationer avseende ersättning för utsändningen. Då något avtal ännu inte har redovisats för regeringen bör bidraget till riksförbundet föras upp med det senast kända beloppet, nämligen 3 320 000 kr. Regeringen avser att senare redovisa orn utfallet av förhandlingarna har inneburit ändringar i bidraget till förbundet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram,
2. till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 43 666 000 kr.
Bil. 12
| 1993/94 Utgift | 7 809 000 |
| 1994/95 Anslag | 7 726 000 |
| 1995/96 Förslag | 11 589 000 |
varav 7 726 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens biografbyrå skall enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram samt enligt sin instruktion (1990:994) granska filmer och videogram avsedda för offentlig visning. Byrån är också tillsynsmyndighet för videogrammarknaden och skall yttra sig till Justitiekanslern i vissa åtalsärenden rörande våldsskildringar i filmer. Övergripande mål för biografbyrån är att minska förekomsten av skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.
Byråns granskningsverksamhet bekostas med avgifter. som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rubriken 2522 Avpifter för granskning av filmer och videogram. Budgetåret 1993/94 var intäkterna av granskning 10 572 000 kr.
Biografbyrån medverkar i rådet mot skadliga våldsskildringar (Våldsskild-
ringsrådet) vilket har i uppdrag att samordna insatser mot skadliga våldsskild-
ringar i rörliga bilder.
Byrån konstaterar i sin årsredovisning att antalet beslag av material som misstänks innehålla olaga våldsskildring har ökat starkt vilket medfört ökade arbetsuppgifter för byrån när det gäller yttranden till Justitiekanslern. Byrån föreslår att ett särskilt verksamhetsmål skall ställas upp för byråns arbete med dessa ärenden. Byrån har i särskild skrivelse till regeringen föreslagit en avgiftsordning avseende yttranden i dessa fall. Granskningen av film för offentlig visning fortsätter att minska något i omfattning medan den frivilliga granskningen av videogram avsevärt minskat. I viss utsträckning har vissa TV-programföretag lämnat in filmer för frivillig granskning.
Byråns ekonomiska redovisning uppvisar ett stort överskott av intäkter av granskning i förhållande till anslaget för byrån vilket beror på det stora antalet tillståndskort, bl.a. för trailers m.m. som utfärdats. Anslagssparandet uppgår till 903 736 kr, vilket utgör ca I 1 Je av det tilldelade anslaget.
RRV:s revisionsberittelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Byråns årsredovisning visar att de uppsatta målen för verksamheten i huvudsak nås och svarar mot ett effektivt bruk av de insatta resurserna.
Byråns verksamhet skall fortsätta under kommande budgetår i enlighet med uppsatta mål. Regeringen avser att, genom en ändring av Biografbyråns instruktion, ge byrån möjlighet att anpassa avgifterna för granskning av filmer och videogram i samband med åtalsärenden så att de bättre svarar mot den faktiska tidsåtgången.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 386 000 kr.
ram på sammanlagt 2 miljoner kronor. Bil. 12
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens biografbyrå för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 11 589 000 kr.
D 6. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m.
1993/94 Utgift 16 287 000 Reservation - 1994/95 Anslag 16 310 000 : 1995/96 Förslag 9200 000
varav 600 000 beräknat för juni 1995—juli 1996
Från anslaget utgår stöd till svenska avdelningen av Nordiska Dokumentationscentralen för masskommunikationsforskning (NORDICOM) vid universitetet i Göteborg för information om forskningsresultat och för att utarbeta mediestatistik m.m. Vissa medel för mediestatististiskt arbete utgår även över Kulturdepartementets förvaltningskostnadsanslag (första huvudtitelns anslag C 1. anslagsposten 10. delposten 1). Utredningen om sektoriell massmedieforskning (Ku 1993:107) har till regeringen överlämnat slutbetänkandet (SOU 1994:146) Massmedieforskning för bransch och samhälle vari bl.a. föreslås inrättandet av ett programråd/ett institut för sektoriell massmedieforskning.
Regeringens överväganden Regeringen kommer att i annat sammanhang ta ställning till förslagen från utredningen om sektoriell massmedieforskning. I avvaktan på detta bör oförändrade resurser anslås till befintliga insatser på området.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m, för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 kr.
Bilaga 12.1
Bilaga 12
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §!
Koncessionsavgift och ränta betalas till Radio- och TV-verket genom insättning på ett särskilt postgirokonto. Betalning anses ha fullgjorts den dag då den har bokförts på det särskilda postgirokontot.
Radio- och TV-verket skall omedelbart överföra mottagna medel till Riksgäldskontoret, som genast placerar medlen på räntebärande räkning där.
Sveriges Television Aktiebolag förvaltar medlen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
I Senaste lydelse 1994:402.
Bilaga 12.2
Bilaga 12
Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78!
TV-avgiften är I 440 kronor för TV-avgiften är I 476 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster = ett år. Den skall betalas i fyra poster om 360 kronor. om 369 kronor.
Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.
För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.
Denna lag träder i kraft den I januari 1996.
I Senaste lydelse 1993:827. 149
Bilaga 12.3
Bilaga 12
Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram
dels att lagen som gäller till utgången av år 1995, skall fortsätta att gälla
till utgången av år 1996,
dels att 1 8 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13!
Regeringen får för tiden intill Regeringen får för tiden intill utgängen av år [995 medge rätt till utgången av år 1996 medge rätt till
rundradiosändning från radio- rundradiosändning från radio-
sändare av televisionsprogram i sändare av televisionsprogram i radio- eller televisionsprogram från radio- eller trådsändning från Finland. Finland.
Med rundradiosändning, radiosändning och trådsändning förstås detsamma som i radiolagen (1966:755).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
I Senaste lydelse 1994:368.
Bilaga. 12
Sid.
3 Inledning 12 ÅA. Särskilda insatser inom kulturområdet Anslag kr 12 1. Utveckling, internationellt samarbete m.m.,
ramanslag 9459 000
Summa littera A 9 459 000
13 B. Arkiv, museer och kulturmiljövård 17 Arkiv m.m. 17 1. Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet,
| ramanslag | 328 926 000 | |
| 21 2. Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag | 43 682 000 | |
| 23 3. Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag | 6 981 000 | |
| 25 | Museer m.m. | |
| 37 4. Centrala museer: Myndigheter, ramanslag | 655 818 000 | |
| 38 5. Centrala museer: Stiftelser | 180 068 000 | |
| 38 6. Bidrag till vissa museer m.m. | 151 528 000 |
41 7. Bidrag till regionala museer, förslagsanslag 121 970 000 43 8. Stöd till icke-statliga kulturlokaler,
| förslagsanslag | 50 000 000 |
| 44 9. Riksutställningar | 51 500 000 |
| 46 10. —- Nimnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag | 3 800 000 |
| 47 11. — Främjande av hemslöjden, förslagsanslag | 21 149 000 |
| 48 12. Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag | 120 000 |
49 13. — Sysselsättningsinsatser på kulturområdet,
| reservationsanslag | 235 000 000 | |
| 50 | Kulturmiljövård | |
| 52 14. Riksantikvarieämbetet, ramanslag | 193 919 000 | |
| 55 15. — Kulturmiljövård, förslagsanslag | 112 406 000 |
57 16. — Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag 1 000 59 17. - Kulturstöd vid ombyggnad m.m.,
förslagsanslag 255 000 000
61 Forskning 61 18. — Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet, ramanslag 55 100 000
Summa littera B 2 466 968 000
63 C. Konstarterna och det tryckta ordet 66 Allmän kulturverksamhet m.m.
Bilaga. 12
66 1. Statens kulturråd, ramanslag 41 428 000 68 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m., reservationsanslag 213 762 000 73 3. Bidrag till samisk kultur,
reservationsanslag 15 773 000
75 Ersättningar och bidrag till konstnärer 75 4. Konstnärsnämnden, ramanslag 9 708 000 76 5. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer,
reservationsanslag 81 299 000 71 6. Bidrag till konstnärer, reservationsanslag 45 569 000 79 T. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.,
förslagsanslag 33 653 000 80 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag 158 699 000 84 9. Ersättning till rättighetshavare på
musikområdet 5063 000
85 Teater, dans och musik 85 10. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan
och Dramatiska teatern 921 010 000 88 11. Bidrag till Svenska rikskonserter 105 646 000 91 12. Bidrag till regional musikverksamhet,
förslagsanslag 359 655 000 92 13. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-
och musikinstitutioner, förslagsanslag 573 393 000 94 14. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper
m.m., reservationsanslag 88 884 000 95 15. Bidrag till Musikaliska akademien 5 183 000
96 Bibliotek, litteratur och tidskrifter 96 16. Bidrag till regional biblioteksverksamhet,
förslagsanslag 53 916 000 96 17. Litteraturstöd, reservationsanslag 65 180 000 98 18. Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 29 250 000 99 19. Stöd till bokhandel, reservationsanslag 12 152 000
20. — Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag 19 500 000 102 21. — Talboks- och punktskriftsbiblioteket,
ramanslag 78 496 000 104 22. — Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för
produktion av videogram på teckenspråk,
reservationsanslag 26 250 000 105 23. — Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag 5113 000
106 Bildkonst, konsthantverk m.m. 106 24. — Statens konstråd, ramanslag 7 562 000
Bilaga. 12
108 25. Förvärv av konst för statens byggnader
m.m., reservationsanslag 42 057 000 110 26. — Bidrag till konstnärlig utsmyckning
i bostadsområden, förslagsanslag 22 500 000 110 27. Utställningar av nutida svensk konst i
utlandet, reservationsanslag 2337 000 111 28. — Bidrag till Akademien för de fria konsterna 2 370 000
113 Film m.m. 113 29. Stöd till svensk filmproduktion m.m.,
reservationsanslag 91 020 000 114 30. — Stöd till filmkulturell verksamhet
reservationsanslag 90 780 000 116 31. Stöd till fonogram och musikalier,
reserväationsanslag 19 107 000
118 Dagspress och taltidningar 118 32. — Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden,
ramanslag 7922 000 119 33. — Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag 827 000 000 120 34. — Utvecklingsstöd till dagspressen,
reservationsanslag 1 000 120 35. — Tickande av förluster vid statlig kredit-
garanti till dagspressen, förslagsanslag 1 000
36. — Distributionsstöd till dagspressen,
förslagsanslag 109 500 000
37. Stöd till radio- och kassettidningar,
reservationsanslag 191 700 000
Summa littera C 4 362 439 000
125 D. Radio och television 128 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksumheten 141 1. Radio och TV-verket, ramanslag 11 130 000 142 2. Granskningsnämnden för radio och TV,
ramanslag 10 196 000 143 3. Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden,
Närradionämnden och Styrelsen för lokalradio-
tillstånd, ramuanslag 297 000 143 4. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige
och Finland, förslagsanslag 43 666 000 146 5. Statens biografbyrå, ramanslag 11 589 000 147 Forskning och dokumentation om medieutveck-
lingen m.m., reservationsanslag 900 000
Summa littera D 77 778 000 XL Summa Kulturdepartementet 6 916 644 000
Bilagor
| Bilaga. 12
148 12.1 — Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72)
om koncessionsavgift på televisionens område 149 12.2 — Förslag ull lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift 150 12.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1986:3) om rundradiosändning av finländska
televisionsprogram
gotab 47518. Stockholm 1994
Regeringens proposition
1994/95:100 Bilaga 13
Näringsdepartementet |
(tolfte huvudtiteln)
I Riksdagen 199-495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
Bilaga 13 till budgetpropositionen 1995
dr
jan fn) ey
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln) Bil. 13
Inledning
Näringspolitikens uppgift
Regeringens första stora uppgift är att sanera statsfinanserna och minska arbetslösheten. De akuta svårigheterna är en följd dels av en misslyckad
ekonomisk politik, dels av djupgående, strukturella problem som lett till
en svag tillväxt och otillräcklig förmåga till förnyelse och förädling i den privata sektorn, samtidigt som de offentliga utgifterna ofinansierat vuxit i storlek.
Huvuduppgiften för en aktiv näringspolitik är att ge goda villkor för företagen att investera och expandera. Det ska ske bl.a. genom att
undanröja hinder och bereda vägen för långsiktiga satsningar på teknologi, kompetens och miljö för att uppnå en högre kunskapsnivå och fler arbetstillfällen. Målet är att skapa uthållig tillväxt.
Regeringen har ett brett synsätt på näringspolitiken vilket innebär att många viktiga frågor faller på andra departement än Näringsdepartementet och andra delar av statsförvaltningen. Näringspolitiken är således en fråga om samordning, och Näringsdepartementets uppgift är att svara för en helhetssyn och vara pådrivande i frågor som rör tillväxt och förnyelse. . Därtill ställer internationaliseringen och EU-integrationen högre krav på samarbete mellan departement, myndigheter, näringsliv och fackliga organisationer.
Årets budgetproposition innehåller de delar av en ny, aktiv näringspolitik, som hunnits utformas sedan regeringen tillträdde. Näringspolitiken
har en nyckelroll i restaureringen av ekonomin och fler insatser kommer
därför på detta område.
Näringspolitikens innehåll
Ett långsiktigt och konsekvent arbete krävs för att staten skall kunna
medverka till en framgångsrik förändring av näringslivets struktur och inriktning. Det gäller att forma en miljö där såväl företagare som
löntagare vet vilka spelregler som gäller. De grundläggande instrument som i första hand kommer att användas är dels generella insatser, dels skapandet av sunda spelregler. I praktiken kan även behov av branschinriktade åtgärder uppstå.
De generella insatserna skall fokuseras mot områden där marknaden lyckas mindre väl. Exempel på sådana områden är utvecklingen och Bil. 13
spridningen av teknologi, hanteringen av information, riskkapitalförsörj-
ning samt utvecklingen av arbetskraftens kompetens. Vidare är det angeläget att lagar, regler och skatter är konsistenta och långsiktigt stabila, samtidigt som politiken måste kunna anpassas till förändrade omvärldsförutsättningar eller värderingar. Utgångspunkten bör vara att ekonomins spelregler i största möjliga utsträckning skall underlätta förutsägbarhet och långsiktig planering. På t.ex. energiom-
rådet, där mycket kapitalkrävande investeringar spelar en central roll,
finns ett starkt behov av att spelregler läggs fast med bredast tänkbara parlamentariska underlag. I andra fall, som på t.ex. utbildnings- eller
miljöområdena, måste det finnas en högre politisk handlingsberedskap
inför förändrade betingelser.
Nyttjandet av instrumenten innebär att näringspolitiken måste ikläda
sig ett antal viktiga förutsättningsskapande roller, bl.a.: en stödjande, en utvecklande och en pådrivande roll för de generella insatserna, samt en
effektivitetsfrämjande roll i utformningen av spelreglerna.
= Den stödjande rollen: De nuvarande insatserna för att främja nyföretagandet liksom kapitalförsörjningen till små och medelstora företag
utvecklas och genomlyses i syfte att nå en bättre samordning. Särskilda
åtgärder behövs för att idéer skall förverkligas i form av nya företag och produkter. En vidareutveckling är också viktig av insatserna för att öka exporten - bl.a. till Öst- och Centraleuropa - samt de utländska investeringarna i Sverige. Ett viktigt inslag i detta samman-
hang är återflödet från EU:s strukturfonder, där ett omfattande
programarbete krävs för att nyttja dessa medel.
= Den utvecklande och pådrivande rollen: Främjande av forskning och
utveckling inriktas på industriell tillämpning samt informationsteknologi. Teknik- och informationsspridning mellan företag och individer behöver underlättas, liksom en höjning av arbetskraftens kompetens. Miljön och miljöteknologin är en tillväxtsektor och en affärsmöjlighet som svenskt näringsliv måste ta tillvara. = Den = effektivitetsfrämjande rollen: Konkurrenslagstiftning och avregleringar spelar viktiga roller för bevarandet av ett högt omvandlingstryck i ekonomin. Skatter, arbetsrätt och konkurslagstiftning måste utformas så att kompetensutveckling och förnyelse främjas. Andra viktiga faktorer är tillgång på energi till internationellt sett konkurrenskraftiga priser, en väl fungerande infrastruktur i form av transporter och telekommunikationer samt ett utbildningssystem som
höjer andelen högskoleutbildade i näringslivet.
Näringsdepartementets verksamhetsområden
Företagsutveckling Småföretagens möjligheter förbättras genom dels generella insatser såsom regelförenkling, dels riktade insatser för att förbättra företagens tillgång
utvecklingsbolag som skall arbeta med både finansiering och rådgivning. Bil. 13 NUTEK:s småföretagsinsatser koncentreras på kunskapsutveckling, innovationsstöd och internationell samverkan. Den speciella låneform som riktar sig till kvinnliga företagare har visat sig framgångsrik och
kommer att tillföras mera resurser.
Vid sidan av Näringslivsrådet har ett särskilt företagarråd bildats för att regeringen i samarbete med aktiva småföretagare skall utröna hur
etablering och utveckling av småföretag skall främjas. Vidare kommer ökade resurser att avsättas för att stimulera utländska investeringar i
Sverige.
Marknads- och konkurrensfrågor
En effektiv konkurrenslagstiftning och en väl fungerande konkurrenstill-
syn utgör tillsammans med olika insatser för avreglering och regelöversyn viktiga inslag i det effektivitetsfrämjande arbetet. Under år 1994
har nya bestämmelser införts som gör det möjligt att motverka konkurrenssnedvridande förfaranden i samband med offentlig upphandling.
Inom ramen för arbetet med avreglering och regelöversyn har också
en systematisk inventering av statliga regler som berör företag inletts.
Syftet är att identifiera och om möjligt undanröja regler som ökar kostnaderna för företagen och som gör att marknader inte fungerar effektivt. Regeringen kommer senare att ta ställning till hur detta arbete skall drivas vidare. Vidare pågår en översyn av vissa näringsrättsliga regleringar såsom lagstiftningen om näringsförbud och tillsyn av revi-
sorer.
En effektiv bekämpning av den ekonomiska brottsligheten är viktig för
en sund konkurrens på lika villkor.
Teknisk forskning och utveckling
Statens insatser när det gäller teknisk forskning och utveckling syftar till att stimulera näringslivets teknikutveckling och skapa gynnsamma förutsättningar för företagen genom en konkurrenskraftig och industriinriktad FoU-miljö i landet. Insatserna, i form av initiering och finansiering
av projekt, rör bl.a. basteknologier som informationsteknik, materialtek-
nik och bioteknik. Utvecklingsområden där Sverige kan bedömas vara starkt teknikdrivande, såsom t.ex. produktionsteknik, transportteknik,
miljöteknologi och vidareförädling av skogsråvara, har också hög
prioritet.
Förbättrad infrastruktur för tekniköverföring
En särskild insats kommer att göras för att främja de små och medelstora företagens möjligheter att ta till vara kunskaper om ny teknik samt utnyttja kompetens. Under en treårsperiod skall staten bidra till att bygga
forskningsinstitut, universitet m.fl. - skall knytas samman. Inte minst bör Bil. 13
t.ex. livsmedels- och träindustrin kunna dra nytta av detta.
Teknologisk infrastruktur
Till området teknologisk infrastruktur hör frågor om standardisering, provning och kontroll samt regler med syfte att skydda rätten till uppfinningar, varumärken och mineralfyndigheter. Inom detta område
finns även regler för att skydda liv, hälsa, miljö och egendom.
Den svenska standardiseringsorganisationen har under år 1994 genomgått en omfattande omstrukturering. Vidare har en omställning till
ett mer EU-anpassat system fortsatt inom området provning och kontroll. Riksprovplatserna avvecklas 1 princip per den 1 januari 1995. Vidare
håller ett nytt system för marknadskontroll på att byggas upp.
Arbetet med att införa s.k. öppna system — dvs. system som är öppna för konkurrens — och att införa EG:s produktdirektiv är särskilt omfattan-
de inom byggsektorn.
Energipolitik
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken. Samtidigt beslutades om statliga program för omställning och utveckling
av energisystemet. En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes sommaren 1994. Kommissionen skall bl.a. granska de pågående energipolitiska programmen samt analysera behovet av föränd-
ringar och ytterligare åtgärder.
Den av riksdagen våren 1994 beslutade elmarknadsreformen, enligt vilken handel med el skall ske i konkurrens, skjuts upp för att skapa möjligheter för fördjupade analyser av konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden.
Riksdagen beslutade sommaren 1994 att de statliga beredskapslagren
av olja för krigssituationer skall avvecklas helt senast år 1999. I stället
skall beredskapslager byggas upp i näringslivet.
Förvaltning av statligt ägda företag
Staten skall agera som professionell och aktiv ägare, vilket bl.a. innebär
att krav ställs på effektivitet och lönsamhet samt marknadsmässig
avkastning på bundet kapital.
Motiven för och inriktningen av statens ägande bör fortlöpande analyseras. Förändringar av statens ägande skall ske endast om sakliga
skäl talar för det. I de fall det inte längre är motiverat kan en minskning
eller avveckling övervägas, bl.a. för att skapa utrymme för verksamheter som är expansiva och har goda tillväxtmöjligheter. Kapitalbindningen liksom andra väsentliga frågor i statens ägande bör därför ses i ett helhetsperspektiv.
Bygg- och bostadsväsende
Bil. 13 Tillgången på bostäder är för närvarande generellt sett god. På grund av
låg aktivitet inom såväl ny- som ombyggnadsverksamheten är arbetslösheten inom byggsektorn mycket hög. För att motverka de problem som följer av detta utgår med tonvikt på år 1995 särskilda stimulanser, bl.a. ett 15 procentigt investeringsbidrag för ombyggnads- och reparationsåtgärder i bostäder.
Många bostadsföretag har i dag sådana svårigheter att ekonomisk
rekonstruktion blivit nödvändig. Regeringen följer utvecklingen och räknar med att återkomma till riksdagen under våren med anledning av
detta.
Bostadspolitikens mål är en god bostad åt alla till en rimlig kostnad och trygg närmiljö. Kostnaderna skall fördelas rättvist och finansiering och byggande ske på ett resurseffektivt sätt. Inom kort tillsätts en
bostadspolitisk utredning med uppgift att se över och skapa bred enighet
kring samhällets medel för att uppnå dessa mål.
Skogsnäringen Den nya skogspolitiken som riksdagen beslutade våren 1993 innebär att skogsägarens ansvar för såväl produktions- som miljöfrågor i skogsbruket slås fast. Den svenska skogspolitiken utgår från bl.a. FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 och bygger på ett uttalat sektorsansvar för
naturvården i skogsbruket. Miljömålet är att öka skyddet för den biologiska mångfalden och för den inhemska floran och faunan. Produktionsmålet är att samtidigt utnyttja och sköta den svenska skogen
effektivt så att den ger en god avkastning. Den svenska strategin innebär att de två målen skall integreras. Bevarandet av en biologisk mångfald kräver dessutom att vissa arealer helt undantas från skogsbruk.
Budgetförslaget
Sammanfattning
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med
förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion.
Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145).
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Näringsdepartementets verksamhetsområde
minskas med ca 465 miljoner kronor fram t.o.m. år 1998. För budgetåret
1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 300 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 200 miljoner kronor.
Utöver besparingar på utgifter för statlig konsumtion har budgetförstärkningar gjorts på anslag inom Näringsdepartementets verksamhetsområde på ca 150 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 13
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för budgetåren 1997
och 1998 som regeringen förordar.
Budgetåret 1995/96
För det förlängda budgetåret 1995/96 har utgångspunkten varit ett
produktivitets- och effektivitetskrav avseende utgifter för statlig konsum-
tion om ca 5 2 inom Näringsdepartementets områden, men viss differentiering har gjorts med hänsyn till bl.a. pågående rationaliseringar inom enskilda myndigheter och verksamheter samt tidigare effektivitetskrav.
Anslag som har bekostat EES-avgifter, vilka bortfaller vid Sveriges
EU-medlemskap, har reducerats i motsvarande mån. Vidare har
besparingar gjorts på anslagen för turistfrämjande, Sveriges geologiska undersökning (SGU), bidrag till konkurrensforskning, europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, energiforskning samt bidrag till åtgärder mot radon i bostäder.
Statens engagemang i turist- och investeringsfrämjande struktureras
om. Investeringsfrämjandet skiljs från marknadsföringen av Sverige som turistland och vidareutvecklas. Betydligt utökade resurser avsätts för investeringsfrämjandet för att bl.a. i samband med att EU-medlemskapet
inledningsvis informera om verksamhetsförutsättningarna för företag i
Sverige. En särskild delegation, som bör ha en bred förankring och hög kompetens, inrättas med uppgift att leda arbetet med investeringsfrämjandet. Vad gäller turistområdet har regeringen funnit den nuvarande
utformningen av samverkan mellan staten och branschens företag mindre
ändamålsenlig och den befintliga organisationen bör därför avvecklas. Regeringen kommer senare att lägga fram förslag om samordning och utveckling av de samhälleliga insatserna på turistområdet inklusive
formerna för operativ samverkan med näringen.
Ytterligare tillväxtbefrämjande insatser inom Näringsdepartementets verksamhetsområden omfattar förslag om 100 miljoner kronor, engångsvis, avseende kompetensutveckling för små- och medelstora företag. Insatsen sker inom ramen för regeringens särskilda satsningar på
tillväxtstimulerande åtgärder och skall bekosta uppbyggnad av nätverk, för att bl.a. öka företagens tillgång till ny teknik, metoder, arbetsorganisation m.m. Vidare föreslås att 200 miljoner kronor anvisas för främjande av kvinnors företagande avseende nyföretagarlån. Den ordinarie nedtrappningen i räntebidragssystemet blir något lägre
som en anpassning till att ränteavdragen för egnahem ligger kvar på 30
procent. Villkoren för nyproduktion blir något bättre genom att bidrags-
andelen för hyres- och bostadsrättshus år 1995 blir samma som år 1994.
På byggområdet föreslås 125 miljoner kronor för bidrag till åtgärder för att förbättra inomhusklimatet. Förslaget utgör en viktig del i regeringens
samlade sysselsättningsskapande satsningar.
Inom området för teknisk forskning och utveckling föreslås 60
miljoner kronor för bidrag till att etablera industrirelevanta kompetens-
NUTEK. Vidare föreslås ett treårigt program för verkstadsteknisk forsk- Bil. 13 ning, varvid 235 miljoner kronor avsätts för det kommande budgetåret.
Näringsdepartementets jämställdhetsaspekter i årets budgetförslag anges integrerat inom verksamhetsområdena för småföretagsutveckling samt teknisk forskning och utveckling. Ett delmål inom näringspolitiken är att flera kvinnor skall ägna sig åt att driva företag. På så sätt utnyttjas bättre potentialen för tillväxt och utveckling. Genom fortsatta och ökade satsningar på möjligheter att ge lån till kvinnor som driver företag borde också antalet kvinnliga företagsledare öka. Därigenom breddas även rekryteringsbasen till styrelser för företag och organisationer där denna kompetens efterfrågas. Vidare kommer regeringen att ge NUTEK direktiv att verka för att fler kvinnliga doktorander och forskare kommer fram inom teknisk forskning och utveckling.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på Näringsdepartementets område t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor).
Beräknad Beräknad
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för besparing besparing
1993/94! 1994/95! 1995/96 juli 95 - juni 96 19972 1998?
Absoluta tal Relativa tal
A. Näringspolitik m.m. 636,1 586,6 1 254,2 954,9 - - B. Skogsnäring 427,2 439,5 637,2 425,5 - - C. Teknologisk infra-
struktur m.m. 296,4 321,2 457,6 303,7 - - D. Marknads- och
konkurrensfrågor 65,4 72,0 106,8 70,8
E. Energi 745,0 1278,0 14002 1 105,0 - -
FE Teknisk forskning
och utveckling 1484,3 1797,4 2 426,5 1 654,1 - -50 G. Bygg- och bostads-
väsendet 36 880,0 30 285,0 44 292,6 30 177,0 - - Generellt effektivitetskrav, totalt -70 -70 Andra besparingar, totalt -155 -105
Totalt för Näringsdepartementet 40 534,4 34 779,7 50 575,1 34 691,0 -225 -225
!En ny litteraindelning av gjorts inför budgetåret 1995/96. Anslagen för 1993/94 och 1994/95 har anpassats till den nya indelningen för jämförbarhetens skull.
Prisnivå 1995/96.
| Bil. 13
Inledning
Regeringens ekonomiska politik innefattar omfattande besparingar men också satsningar på strategiska områden för att skapa tillväxt. Näringspolitiken har en strategisk roll för att föra landet ut ur sysselsättningskrisen och stärka förnyelsen och kompetensutvecklingen inom industri- och tjänstenäringarna. De nya arbetstillfällena måste i första hand komma till stånd i näringslivet. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Politiken måste utformas med sikte på att skapa goda villkor för företagen att investera och expandera. En ökad samverkan är därvid nödvändig mellan närings- och arbetsmarknadspolitiken.
Särskilda insatser behövs för att stärka riskkapitaltillförseln samt för att utveckla kompetensen i fråga om teknik, företagsledning och arbetsorganisation.
Utländska investeringar i landet bör främjas för att bidra till kapitaltillförsel, teknikkompetens, forskning och utveckling samt kommersiell förnyelse.
Den beräknade utvecklingen på området Näringspolitik t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Beräknad =: Beräknad
Utgift Anvisat = Förslag varav beräknat för besparing besparing 1993/94 1994/95 = 1995/96 juli 95 - juni 96 1997 1998
636,1 586,6 1 254,2 954,9 - -
Flera företag och flera företagare
Småföretagspolitik Små och medelstora företag kan med goda förutsättningar svara för en stor del av tillväxten i näringslivet. Statens roll är främst att undanröja hinder och flaskhalsar som försvårar företagens utveckling. Det gäller exempelvis att minska brister i fråga om information, kvalificerad rådgivning, kompetensutveckling och riskkapital samt att minska omfattningen av onödiga och fördyrande regler.
Den statliga strukturen för insatser på detta område är onödigt komplicerad och måste bl.a. för den enskilda företagaren ofta te sig förvirrande. Det hänger samman med bl.a. mångfalden av aktörer och att deras roller kan vara både överlappande och oklara. Regeringen strävar nu efter att förenkla och tydliggöra dessa strukturer. För att inte förlora tempo i verksamheten bör denna omstrukturering ske stegvis och med utgångspunkt i den struktur som nu finns.
Staten vidtar åtgärder på olika plan när det gäller att förbättra småföretagens möjligheter att utvecklas. Det gäller dels generella insatser t.ex. på skatteområdet, dels mera riktade insatser för att förbättra företagens 10
tillgång på kapital och rådgivning. Exempel på det senare är ALMI Prop. 1994/95:100 Företagspartners regionala bolag som skall arbeta med både komplette- Bil. 13 rande finansiering och rådgivning. Bolagen har nu etablerats i samtliga län och ersatt utvecklingsfonderna. Verksamheten samordnas av ett moderbolag. De medel som används för att täcka verksamhetskostnader jämte finansieringsmedel fördelas av moderbolaget efter behoven i de olika länen.
En god politik för småföretagsamhet måste bygga på bl.a. att statens aktörer kommer nära aktiva företagare. En regional struktur har därför klara fördelar. Regeringen avser därför att successivt utveckla ALMI till ett nav kring vilket regionala och lokala insatser kan samlas.
Förslag läggs fram om att de s.k. nyföretagarlånen och lånen till kvinnliga företagare successivt integreras i ALMI:s finansieringsverksamhet. Vidare förutsätts att ALMI efter hand skall fördjupa sitt samarbete med Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT).
NUTEXK:s småföretagsinsatser koncentreras på strategiutveckling, kunskapsutveckling, medverkan i vissa centrala insatser, innovattons- och produktutvecklingsstöd och internationell samverkan. När det gäller stöd till innovationer har NUTEK och Stiftelsen Innovationscentrum för avsikt att teckna ett avtal om samverkan. Avtalet innebär att NUTEK bereder vissa av stiftelsens ärenden rörande innovationsstöd. Samtidigt är styrelsen för Innovationscentrum programstyrelse för NUTEK:s verksamhet vad gäller produktutvecklingsstöd. Genom dessa arrangemang förbättras samordningen av det allmännas insatser.
EU-medlemskapet öppnar nya möjligheter för mindre företag att utveckla sin internationella verksamhet. NUTEK samordnar bl.a. Sveriges aktiviteter inom ramen för s.k. Euro Info Centers. Det är angeläget att informationen till mindre företag om exportmöjligheter ytterligare förbättras. Också här bör ALMI kunna fylla en funktion.
Kvinnors företagande bör kunna utvecklas betydligt. Det kan leda till att potentialen för tillväxt i näringslivet utnyttjas bättre. NUTEK genomför och stöder särskilda insatser när det gäller t.ex. rådgivning och forskning beträffande kvinnors företagande. En speciell låneform har införts för att stimulera kvinnor att starta och driva företag. Förslag läggs fram om förstärkta insatser under budgetåret 1995/96 samt att alla beslut om sådana lån efter hand skall fattas av ALMI:s regionala bolag.
NUTEK driver sedan våren 1994 en verksamhet med telefonrådgivning för personer som avser att starta företag, den s.k. Startlinjen. Hittills har ca 11 000 personer fått råd och kontakter via sådan telefonrådgivning.
För att bistå regeringen i utformningen av olika åtgärder inom småföretagsområdet har ett särskilt företagarråd inrättats, Rådet har bl.a. behandlat frågor om riskkapitalförsörjning, kompetensutveckling och skatter.
Skattepolitiken har stor betydelse för företagsetablering och tillväxt i små företag. Närings- och Finansdepartementen avser att analysera de små och medelstora företagens beskattningssituation, mot bakgrund av bl.a. de synpunkter som redovisats i regeringens näringslivs- resp. företagarråd. Därvid bör frågor om åtgärder för att underlätta riskkapital- 11 försörjningen övervägas.
Arbetet med att förenkla olika regler som företagen skall iaktta drivs Prop. 1994/95:100
vidare. Därvid har regeringen nära kontakt med företagen och deras Bil. 13 organisationer samt med de fackliga organisationerna.
En viktig fråga framöver är att stödja etablering av nya företag
baserade på teknik som utvecklats inom större företag men som dessa inte avser att nyttiggöra sig.
Riskkapitalförsörjning
De små och medelstora företagen har ett uttalat behov av riskbärande ka-
pital, dvs. ägarkapital främst i form av aktier. Detta gäller i synnerhet
nystartade företag och de företag som avser att expandera eller bedriver produktutveckling. Tillgången på riskvilligt kapital har avgörande betydelse för dessa företags möjligheter att genomföra sina planer.
Företagens möjlighet att erhålla krediter begränsas i betydande ut-
sträckning av deras bristande förmåga att ställa tillfredsställande säkerheter för lån. De små och medelstora företagen saknar ofta andra belåningsbara säkerheter än själva rörelsen. En låg soliditet i företaget begränsar därför utrymmet för säkerheter i form av företagsinteckningar. Soliditeten i de små och medelstora företagen ligger på en betydligt lägre nivå än den som gäller för de större företagen. Det är därför viktigt att förbättra soliditeten. En förstärkt soliditet innebär en ökad möjlighet att
ställa tillfredsställande säkerhet vid framtida lånefinansiering. Vidare minskar känsligheten för förändringar i ränteläget som följer av en alltför hög lånefinansiering.
Med hänsyn till de små och medelstora företagens riskkapitalbehov
kommer regeringen under våren 1995 att överväga ett s.k. riskkapital-
avdrag, en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv av nyemitterade aktier i noterade bolag.
Den förra regeringen bildade två bolag inriktade på riskkapitalförsörjning, nämligen Atle AB och Investment AB Bure. Man valde emellertid också att börsintroducera bolagen. Det har lett till att den verksamhet som Atle, Bure och merparten av deras dotterbolag till väsentlig del styrs av de avkastningsförväntningar som normalt ställs på noterade företag. Det innebär att bolagen inte kan förväntas lägga en stor del av sitt kapital
på investeringar i företag som befinner sig i tidiga utvecklingsskeden.
Atle och Bure fungerar alltså inte i den avsedda funktionen, och den
eftersträvade förstärkningen av kapitalförsöjrningen till framför allt små
företag har inte kommit till stånd.
Staten är delägare i Atle och Bure och aktierna förvaltas av ett flertal
olika instanser, främst ALMI Företagspartner AB och Industri- och
nyföretagarfonden.
Det finns nu anledning att ompröva statens engagemang i Atle och Bure. Den tillgång som de statliga aktierna utgör kan komma till användning på ett annat sätt för att förstärka riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag.
De medel som försäljningen av hela eller delar av det statliga aktieinnehavet kan ge bör framför allt användas för att kunna erbjuda 12
företag i tidiga utvecklingsskeden en finansiering som stärker soliditeten Prop. 1994/95:100
och förbättrar möjligheterna för tillväxt. Verksamheten bör drivas av Bil. 13 Industri- och nyföretagarfonden. De nämnda medlen bör avgränsas från
fondens övriga medel genom bolagsbildning eller på annat sätt. För-
säljningsintäkter för aktier som innehas av ALMI Företagspartner AB bör
tillfalla denna verksamhet.
De ordinarie kreditinstituten, främst bankerna, har en avgörande betydelse för kreditförsörjningen till små och medelstora företag. Det är av största vikt att kreditgivningen sker på sådant sätt att tillväxten bland dessa företag inte hämmas.
För att hantera följderna av bank- och fastighetskrisen äger staten
Retriva och Securum. Dessa båda bolag har nu hunnit en bra bit på
vägen med sitt arbete att sanera Nordbankens och Gota Banks nödlidande krediter. Det finns nu planer på att inom ramen för dessa koncerner och som ett led i dessas fortsatta arbete göra dispositioner som bör kunna öka tillgången till s.k. mellankapital.
Ökad samverkan mellan närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder
Inledning Näringspolitiken skall bidra till att ge företagen goda verksamhetsförutsättningar. Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den främjar sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden, motverkar inflationsdrivande flaskhalsar och höjer kompetensen i arbetslivet.
Långsiktigt bestäms företagens konkurrenskraft i allt högre grad av till-
lämpningen av ny teknik, personalens kompetens och arbetsorganisatio-
nen. Närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken kan på olika sätt
samverka för att bistå företagen inom dessa områden. Det gäller också etablering av nya företag.
Inom närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken satsas betydande belopp på nyföretagande och utveckling av små och medelstora företag. Under innevarande budgetår uppgår de sammanlagda insatserna på detta område till ca 6,5 miljarder kronor, varav ca 2 miljarder kronor avser regionalpolitiska medel. Huvuddelen av dessa medel disponeras av länsstyrelserna som utöver de ordinarie regionalpolitiska medlen under detta budgetår tillförts 800 miljoner kronor i särskilda medel för
företagsutvecklande åtgärder i syfte att skapa sysselsättning... Utöver de
statliga insatserna avsätter landstingen - bl.a. genom ALMI:s regionala bolag - och kommunerna betydande resurser för företagsutveckling.
För att öka effektiviteten bör samordningen av de olika insatserna
stärkas. Regeringen avser att ytterligare analysera förutsättningarna för
en sådan samsyn.
Det behövs en effektivisering av insatserna för att stödja nyetableringar. Bil. 13
Det är angeläget att aktörer på den operativa nivån samverkar i högre grad. Det bör ske genom främst att de regionala ALMI-bolagen, länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingarna utformar gemensamma program om hur åtgärderna skall läggas upp under ett verksamhetsår. Ett samlat program för stöd till personer som vill starta
eget företag bör således tas fram i resp. län. Berörda myndigheter och
bolag bör lämna en översiktlig gemensam redovisning av dessa program till regeringen senast den 1 december 1995.
Lån till kvinnors företagande Det är viktigt att insatserna för att stödja nyetableringar följs upp med möjligheter till lämplig finansiering när sådan inte kan erhållas på den ordinarie kreditmarknaden. Särskilt gäller det kvinnors företagsetableringar. Det nuvarande systemet med lån på relativt små belopp till nyetableringar och befintliga företag har visat sig vara mycket efterfrågat. Det kan fungera som ett komplement och förstärkning till det stöd som lämnas via starta-eget-bidraget. Långivningen bör fortsätta även under nästa budgetår med förstärkta resurser. Framöver bör långivningen ske uteslutande genom ALMI:s regionala bolag. På regional nivå bör det därvid ske en samverkan mellan bolaget, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna,
länsstyrelserna och lokala nyföretagarcentra i kommunerna.
Regionala insatser
På regional nivå svarar förutom ALMI även länsstyrelserna för åtgärder
inriktade på näringslivsutveckling. Länsstyrelserna har på regional nivå huvudansvaret för genomförande och samordning av statens regionala utvecklingsinsatser. I förekommande fall fattar länsstyrelsen även beslut om regionalpolitiskt företagsstöd till enskilda företag. ALMI-bolagen, vars ledningar har en mycket god förankring i det regionala näringslivet, svarar för operativa insatser. En ökad samverkan bör komma till stånd mellan närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder i syfte
att effektivisera verksamheterna på den regionala nivån. Regeringen avser att återkomma med ett samlat förslag om regionalpolitiken i komplette-
ringspropositionen och avser därvid även behandla den fortsatta inriktningen av de regionalpolitiska åtgärderna gällande företagsutveckling.
Tekniköverföring
Näringspolitiken är bl.a. inriktad på att skapa förutsättningar för förnyel-
se och kompetenshöjning. En förutsättning för att kompetensen i små och medelstora företag skall kunna höjas är att företagens egen förmåga till 14
förnyelse stärks. Kunskap och specialistkompetens finns inom bl.a.
konsultföretag, industriforskningsinstitut och teknikcentra samt inom Prop. 1994/95:100 högskolor och universitet. För att nå ut till de små och medelstora = Bil. 13 företagen måste en stark regional organisation med hög kompetens vad gäller såväl företagsutveckling i allmänhet som kunskaper om teknik,
arbetsorganisation och ledning finnas tillgänglig. En särskild satsning görs nu under en treårsperiod för att bygga ut nätverket för tekniköverföring mellan de skilda nationella specialistorganen, myndigheter
m.fl. och å andra sidan de regionala utvecklingsbolagen, regionala
högskolor och teknikcentra.
Investeringsfrämjande
Verksamheten med att öka de utländska investeringarna i Sverige bör
förstärkas väsentligt och professionaliseras. EU-medlemskapet motiverar
ökade insatser för att informera om verksamhetsförutsättningarna i
Sverige. Utländska investeringar, särskilt i form av nyetableringar, vitaliserar
svenskt näringsliv genom kapital, teknikkompetens, FoU-investeringar
samt nytt industriellt och kommersiellt tänkande. Svensk ekonomi behöver denna form av extern tillförsel för att relativt snabbt öka tillväxten. Det finns därvid anledning att framför allt stimulera teknik-
överföring genom etableringar och samarbetsprojekt som härrör från
länder med stark tekniktillväxt som t.ex. Japan, USA och Tyskland. De flesta industriländer har inrättat nationella organ för investerings-
främjande vars verksamhet anses ha gett ett tillskott av utländska investeringar och sysselsättningstillfällen. Ett land som inte har motsva-
rande verksamhet har en konkurrensnackdel.
Under Näringsdepartementet drivs för närvarande ett investerings-
främjande genom Styrelsen för Sverigebilden. Denna verksamhet bör
vidareutvecklas genom att dels en tydligare strategi läggs fast, dels en självständig organisation inrättas och dels större resurser sätts in på marknadsföring, information, konkret projektverksamhet och kontakter med utländska företag. Genom dessa förändringar får investeringsfrämjandet en klarare profilering och kompetensnivån höjs.
Det är viktigt att den nya organisationen för investeringsfrämjande ut-
vecklar ett nära samarbete med en mängd olika aktörer både i Sverige
och utomlands. Man bör samarbeta med beskickningar i berörda länder liksom med bl.a. NUTEK, Sveriges Exportråd, STATT, handelskamrarna samt regionala och kommunala organ. Det är särskilt viktigt att skapa kontakter och samverkan med fackliga organisationer och näringsli-
vet. Ett utnyttjande av både svenska multinationella och utländska företags kontaktnät kan väsentligt öka effektiviteten i investeringsfrämjandet.
Det är därför betydelsefullt att de fackliga organisationerna, näringslivsor-
ganisationer samt svenska multinationella företag får en stark förankring i detta arbete genom representation i styrelsen i det nya organet för inve-
steringsfrämjande och genom deltagande i gemensamma projekt. Det är inte minst viktigt att de större svenska koncernerna, som har en mycket
bred internationell erfarenhet, engagerar sig i att presentera verksamhets- 15
förutsättningarna för näringslivet i landet. För att få en fördelning av Prop. 1994/95:100 etableringar till olika delar av landet kan det regionalpolitiska före- Bil. 13 tagsstödet vara ett väsentligt medel. Internationella erfarenheter av
investeringsfrämjande pekar på att verksamheten måste ha en viss volym för att vara effektiv. Det finns vissa tröskelvärden på resursinsatserna som bör överskridas för att man skall få en godtagbar avkastning i form
av ökade utländska investeringar och ökad sysselsättning. Medlemskapet
i EU bör också utnyttjas till förstärkt marknadsföring av Sverige som investeringsland.
Turism
Tjänstenäringarna har en stor betydelse för att skapa ökad sysselsättning. Det gäller bl.a. turist- och resenäringen. Under 1970-talet och 1980-talet
har näringen tillhört de mest expansiva. Den har kommit att betyda allt mer för Sveriges ekonomi både vad gäller produktion och exportin-
komster.
Turist- och resenäringen är en sysselsättningsintensiv bransch med ca
200 000 personer som arbetar hel- eller deltid. I vissa regionalpolitiskt prioriterade områden utgör turismen den dominerande näringen. Turistnäringen i Sverige består av drygt 20 000 företag som till största delen är småföretag. Med en näringspolitik som bidrar till att företagen
ges goda villkor skapas förutsättningar för tillväxt och en ökad sysselsättning även inom turistnäringen. Vad gäller övergripande marknadsföring av Sverige som turistland har
staten ett ansvar. Frågor som rör bl.a. den framtida samverkan mellan staten och branschens företag tillsammans med frågor som gäller samordningen och utvecklingen av olika organs verksamhet skall bli föremål för en fortsatt beredning, varefter regeringen avser att lägga fram förslag till riksdagen.
Östersjöregionen
Östersjöregionen kommer att få en allt större betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. En stärkt tillväxt i regionen har också säker-
hetspolitisk betydelse.
Staten har ett övergripande ansvar för att medverka till att stimulera
de ekonomiska förbindelserna med grannländerna kring Östersjön. Det finns ett starkt näringspolitiskt intresse av att öka investeringarna,
förbättra infrastrukturen och öka samverkan mellan företag. Chefen för
Näringsdepartementet har samrått med företrädare för näringslivet i denna fråga. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 ta initiativ till en samlad diskussion om hur tillväxten i länderna kring Östersjön kan
ytterligare stimuleras. Det kommer att ske i samverkan med EUkommissionen och vissa medlemsländer.
no ok soc . | Bil. 13 Staten är ägare samt har ägarintressen i ett stort antal företag som
producerar ett brett utbud av varor och tjänster. En översikt över statens
företagsägande återfinns i regeringens årliga redogörelse för företag med
statligt ägande (skr. 1994/95:20).
Skilda motiv har historiskt legat till grund för statens ägarengagemang.
I allmänhet har särskilda skäl för statens ägande angivits för varje företag i samband med att det grundades eller övertogs helt eller delvis.
Exempel på sådana särskilda skäl som varit aktuella är
- produktion av infrastrukturella tjänster med service i hela landet, t.ex.
i Posten AB, Telia AB och Affärsverket Svenska Kraftnät, - kontroll över hälsofarliga och potentiellt skadliga varor, t.ex. i
Systembolaget AB och Apoteksbolaget AB,
- kontroll över officiell provningsverksamhet, t.ex. i AB Svensk
Bilprovning och Svensk Anläggningsprovning AB,
- säkerhetspolitiska intressen, som i Celsius Industrier AB, - exploatering av naturresurser, t.ex. i Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB).
Företag med statligt ägande utgör en viktig del av näringslivet och bidrar därigenom till mångfald och konkurrens. Det är angeläget att staten som ägare ger företagen förutsättningar att utvecklas och konkurrera på lika villkor med privat och kooperativt ägda företag. En förutsättning för detta är att staten agerar som professionell och aktiv
ägare. Det innebär bl.a. att staten, i likhet med andra ägare, ställer krav
på effektivitet och lönsamhet samt marknadsmässig avkastning på bundet kapital.
I de fall då särskilda skäl ligger till grund för statens ägarengagemang
bör hänsyn till dessa normalt inte innebära avkall på effektivitets- och
avkastningskraven. Om så ändå skulle anses motiverat i enskilda fall, bör
kostnaderna eller andra uppoffringar förenade därmed redovisas öppet.
Staten bör vidare som ägare till företag i förekommande fall agera så att konkurrensen med andra företag, som bedriver likartad verksamhet, befrämjas och sker på likartade villkor.
För att ge hela gruppen av företag med statligt ägande goda förutsättningar för utveckling och expansion krävs, som ovan nämnts, ett aktivt ägarengagemang samt en samordnad syn från ägarens sida.
Kapitalbindningen i statens företagsägande bör t.ex. ses i ett helhetsperspektiv. Målsättningen bör vara att de enskilda företagen är försedda med eget kapital som motsvarar marknadsmässiga krav för likartad verksam-
het. .
De ideologiskt motiverade utförsäljningar av statligt ägda företag som genomfördes av den förra regeringen upphör.
Erfarenheten visar att de förutsättningar och motiv, som ursprungligen
var aktuella när en viss verksamhet tillkom, förändras över tiden.
Omprövningar kan initieras av såväl interna som externa faktorer vilka kan påverka verksamheten. En intern faktor kan vara att de ursprung-
ligen uppsatta målen inte uppnåtts eller att det visat sig att målen
effektivare kan uppnås genom andra medel, t.ex. lagstiftning och
2 Riksdagen I Y94:95. I saml. Nr 100. Bilaga 13
reglering, beskattning, upphandling etc. Externa faktorer kan vara Prop. 1994/95:100 samhällsförändringar, såsom uppkommande konkurrens, internationalise- = Bil. 13
ring i form av mellanstatligt samarbete eller internationalisering på de
marknader där företagen agerar.
Motiven för statens ägande i enskilda företag bör därför fortlöpande analyseras och vid behov omprövas. Sådana omprövningar kan leda till att målsättningarna förändras eller anpassas. I vissa fall, då motiven inte längre bedöms vara aktuella eller angelägna, bör avveckling av statens ägarengagemang övervägas. Detta får bl.a. vägas mot behovet av att göra
satsningar på andra områden eller i andra verksamheter. Vidare bör behovet av att minska statens budgetunderskott vägas in. Staten kommer av flera skäl att vara ägare till ett antal företag med
betydande omfattning. Staten måste kunna agera som ägare på samma
villkor som andra ägare, särskilt i de fall det är fråga om delägande i redan börsnoterade företag. I det följande föreslås ett fortsatt bemyndigande för regeringen att hantera ägarfrågor avseende statligt ägda
företag. I bemyndigandet bör bl.a. ingå att omstrukturera företag, teckna nyemission i företag eller sälja verksamheter som efter en prövning enligt
ovan inte längre behöver vara i statens ägo.
Varvsfrågor
Våren 1994 biföll riksdagen Näringsutskottets hemställan om skapande av internationell konkurrensneutralitet och kreditgarantier för den svenska
varvsnäringen (bet. 1993/94:NUI15, rskr. 1993/94:221).
För att uppnå internationell konkurrensneutralitet inom varvsnäringen
har Sverige aktivt medverkat i förhandlingar inom Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Dessa förhandlingar resulterade den 17 juli 1994 i en överenskommelse mellan Europeiska gemenskapen, Finland, Förenta staterna, Japan, Republiken Korea, Norge och Sverige. Överenskommelsen innebär i princip att allt statligt stöd till
varvsnäringen slopas fr.o.m. den 1 januari 1996. Detta betyder att kon-
kurrensneutrala villkor uppnås på det internationella planet.
Vid sidan om förhandlingarna inom OECD har NUTEK på regering-
ens uppdrag gjort en översyn av de svenska varvens och deras underleve-
rantörers konkurrenssituation. Verket överlämnade sin rapport Varv och underleverantörer till regeringen den 30 september 1994. Det framgår av rapporten att det för närvarande råder överkapacitet inom världens samlade varvsindustri och att den internationella konkurrensen är hård. Dessutom förekommer statliga subventioner i betydande utsträckning. I rapporten görs bl.a. jämförelser av kostnadskalkyler som visar att det är högst osäkert om svensk produktion av stora tank- och bulklastfartyg skulle kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. I fråga om underleverantörernas situation konstaterar verket att endast en mycket liten del av dessa företags samlade försäljning utgörs av marina produkter och att 9092 av de marina produkterna avsätts på exportmarknaden. Det konstateras vidare att de svenska underleverantörerna hävdar sig väl i den internationella konkurrensen och att deras beroende av svensk varvsnä-
AA 18 ring är ringa.
Riksdagens beslut under våren 1994 behandlade även frågan om kredit- Prop. 1994/95:100
garantier för fartygsfinansiering. Exportkreditnämnden, som på regering- = Bil. 13 ens uppdrag vid denna tidpunkt utredde frågan, framhöll i sin rapport Särskilda garantier för finansiering av svenskbyggda fartyg att ett särskilt
kreditgarantisystem för finansiering av fartyg inte bör inrättas vid nämn-
den. Nämnden är dock av den uppfattningen att varvsnäringen är i behov av särskilda statliga kreditgarantier för att kunna säkerställa finansiering-
en av sina leveranser och sin produktion vid i första hand ny- och större
ombyggnader. Nämnda behov föreligger, enligt nämnden, oavsett om
statliga subventioner avskaffas genom internationella överenskommelser. Majoriteten av remissinstanserna är neutral eller delar Exportkredit-
nämndens uppfattning. Ett flertal remissinstanser förordar att ett kreditgarantisystem införs som bygger på det system som tidigare administrerades av bl.a. Riksgäldskontoret.
Regeringens överväganden Mot bakgrund av riksdagens beslut och föreliggande förhållanden finns det enligt regeringens bedömning skäl att införa ett kreditgarantisystem
i syfte att underlätta försäljningen av svenskbyggda fartyg. Systemet skall
långsiktigt bära sina kostnader och utformas utan inslag av statlig subvention. En avgift måste därför tas ut för att täcka statens kostnader för administration och för eventuella förluster på grund av beviljade
garantier. Avgiften bör utgå med 1,5 - 22 av det garanterade beloppet.
Garanti bör endast lämnas om de ekonomiska förutsättningarna för en försäljning är goda.
Vid goda ekonomiska förutsättningar för en dylik försäljning föreligger
som regel intresse även från andra kredit- och garantigivare. Garantigivningen bör vara restriktiv, och omfattningen på statens garanti begränsas
i största möjliga utsträckning.
Garanti bör lämnas i samband med försäljning av fartyg baserade helt eller delvis på ny teknik och med ett högt förädlingsvärde samt där försäljningen huvudsakligen är inriktad på nya marknader.
Dessutom bör garanti endast ställas för ett belopp som uppgår till högst 807 av det kontrakterade försäljningspriset och för lån som har en löptid på högst 12 år. Garantisystemet skall således utformas i enlighet med internationella överenskommelser och åtaganden. Garanti får lämnas utan krav på s.k. självrisk. Garantisystemet skall dock utformas på ett sådant sätt att det omfattar såväl försäljning till svensk beställare som försäljning på export.
Det samlade beloppet för utestående beviljade garantier vid varje given tidpunkt skall begränsas till högst 300 miljoner kronor. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma systemet med kreditgarantier för fartygsfinansiering. NUTEK bör ansvara för garantigivning i samverkan
med Riksgäldskontoret. Det bör tills vidare ske inom ramen för befintliga resurser.
Eventuella förluster till följd av garantier till svensk varvsindustri bör belasta anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. 19
Förslag till riksdagsbeslut Bil. 13
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen förordar om att införa ett system med kreditgarantier för fartygsfinansiering.
Närings- och teknikutvecklingsverket
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bildades den 1 juli 1991
och är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt
och förnyelse samt för omställning av energisystemet. Internationaliseringen och de nya aktörer som nu finns inom näringspolitiken innebär att NUTEK i ökande grad bör få en inriktning mot mer generella medel och
färre selektiva åtgärder. Verket skall svara för statliga insatser för att främja - teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, - etablering och utveckling av små och medelstora företag, - en balanserad regional utveckling, - energiförsörjning och effektiv energianvändning.
I anslutning härtill skall verket ansvara för utrednings- och utvärde-
ringsverksamhet. Inom sina verksamhetsområden skall verket uppfylla de
miljömål som regeringen har beslutat om.
Inom NUTEK är verksamheten indelad i sex områden med inriktning
på
- utredningar och utvärderingar,
= teknisk forskning och utveckling, - företagsutveckling, - regional utveckling, - energiförsörjning och energianvändning, - elmarknad och nätverksamhet.
NUTEK:s verksamhet finansieras innevarande budgetår med anslag under Jordbruks-, Arbetsmarknads- och Näringsdepartementets huvudtitlar. Anslagen för förvaltnings- och utredningskostnader m.m. i NUTEK
hör i sin helhet till Näringsdepartementets område. Medel för verksamhetsområdena anvisas innevarande budgetår under
följande anslag:
Gemensamt
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader 179 390 000
Utredningar och utvärderingar Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar 19 350 000 20
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln Bil. 13
F 1. Teknisk forskning och utveckling 565 472 000
F 2. Informationsteknologi 352 920 000 F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete 271 300 000
F 8. Energiforskning 97 600 000
Jordbruksdepartementet, nionde huvudtiteln J 1. Bioenergiforskning 64 959 000
1352 251 000
Företagsutveckling Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
A 1. Småföretagsutveckling 167 000 000 A 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. 4 000 000 A 7. Räntestöd m.m. till varvsindustrin 530 000 000
221 000 000
Regional utveckling Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln C 1. Lokaliseringsbidrag m.m. 300 000 000 C 5. Sysselsättningsbidrag 250 000 000
C 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. 80 000 000 C 10. Transportstöd 300 000 000 C 11. Lokaliseringslån 1 000
930 001 000
Energiförsörjning, energianvändning Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln E 1. Beredskapslagring och industriella åtgärder 9 154 000
E 2. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 58 258 000
E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet 1 000 E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi 100 000 000
E 7. Insatser för ny energiteknik 160 000 000! E 8. Bidrag till Energiteknikfonden 72 000 000!
E 9. Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Östeuropa och Baltikum 87 500 000 Jordbruksdepartementet, nionde huvudtiteln J 2. Bidrag för ny energiteknik 200 000 000
686 913 000
lEnligt regeringsbeslut 1994-06-16 om disposition av medel ur Energiteknikfonden disponerar KFB 30 000 000 kr per budgetår av medlen i fonden. Övriga medel disponeras av NUTEK.
NUTEK har upprättat årsredovisning inkl. resultatredovisning för första Prop. 1994/95:100 gången. Resultatredovisningen återges i följande översikter för NUTEK:s = Bil. 13
verksamhetsområden. RRV:s revisionsberättelse över NUTEK:s årsredovisning innehåller inte någon invändning.
Anslagssparandet uppgår till ca 1,6 miljoner kronor vilket utgör ca 196
av det tilldelade ramanslaget.
Den årliga redovisningen av de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energi-
systemet lämnas under littera E. Energi. I samband därmed redovisas
även regeringens ställningstaganden i fråga om dessa program.
Verksamhetsområde Utredningar och utvärderingar
Det övergripande målet för verksamhetsområdet Utvärderingar och utredningar är att förse i första hand riksdagen och regeringen med
underlag i form av kvalificerade analyser på de näringspolitiska, energipolitiska och regionalpolitiska områdena. Behovet av underlag för
NUTEK:s egen verksamhet skall också tillgodoses. Med hänsyn till finansieringsform kan utredningarna delas in i basverksamhet och särskilda utredningar.
Basverksamheten omfattar stående uppdrag och periodisk rapportering, dvs. uppgifter som återkommer år från år. I den ingår också att upparbeta och vidmakthålla en god teoretisk och analytisk kompetens
samt goda kunskaper om förhållandena inom näringslivet och energisek-
torn.
Utöver basverksamheten skall NUTEK göra särskilda utredningar på
uppdrag av regeringen och andra beställare. Dessa utredningar betalas
av beställaren. Detta gäller även uppföljningar och utvärderingar av NUTEK:s egna program, vilka bör finansieras med medel som anvisats för programmen.
Fr.o.m budgetåret 1994/95 ansvarar NUTEK för produktionen av viss officiell statistik avseende energiområdet, utlandsägda företag, nyetableringar, konkurser och offentliga ackord samt statistik om informationsteknologi. Dessutom svarar NUTEK för den löpande uppföljningen av stöd till näringslivet inom ramen för internationella avtal, t.ex. GATT och Romfördraget.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Under budgetåret 1993/94 har NUTEK bl.a. lämnat underlag till Långtidsutredningen 1994 (rapporterna Näringslivets utveckling till 2004 och Svenskt näringslivs teknologiska specialisering), den regionalpolitiska propositionen 1994, propositionen om Handel med el i konkurrens samt genomfört den årliga utvärderingen av omställningen och utvecklingen av
energisystemet (Energirapport 1994). Bland övriga rapporter under år
1994 finns bl.a. en översikt över EU:s näringspolitik och en analys av 22
det svenska deltagandet i EU:s FoU-program. Vidare har NUTEK under Prop. 1994/95:100
hösten 1994 redovisat resultaten av en analys av konkurrensvillkoren för = Bil. 13
den svenska varvsnäringen. Bland skrifter som vänder sig till en bredare publik kan nämnas årsrapporten Svenskt näringsliv och näringspolitik 1994 (som även getts ut i en engelsk version), Energiläget 1994 samt
kvartalsskriften Lång Sikt.
NUTEK skall, som ett led i resultatuppföljningen, årligen göra en särskild verksamhetsberättelse för utredningsområdet. Denna skall visa i vilken utsträckning projekten i utredningsplanen har genomförts, om utredningar gjorts på uppdrag av andra än Näringsdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet och NUTEK, intäkter och kostnader för
sådan verksamhet samt resultat av samråd och samarbete med övriga
myndigheter och organisationer på det näringspolitiska området.
Utredningsverksamheten har i allt väsentligt bedrivits ändamålsenligt och med gott resultat under budgetåret 1993/94. NUTEK fyller en viktig
funktion som ett kompetent och opartiskt utredningsorgan. Det är viktigt att förtroendet för NUTEK i detta avseende upprätthålls.
Slutsatser
Nuvarande riktlinjer för utredningsarbetet (som lades fast i 1993 års
budgetproposition) bör gälla även under budgetåret 1995/96. Detta
innebär bl.a. att uppdelningen på en anslagsfinansierad (basverksamhet)
och en uppdragsfinansierad (särskilda utredningar) verksamhet bibehålls. Eftersom utredningsverksamhet liksom beställaransvar för officiell
statistik är myndighetsuppgifter bör dock basverksamheten och statistik-
produktionen fr.o.m. budgetåret 1995/96 i sin helhet finansieras över anslaget A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader.
Verksamhetsområde Företagsutveckling
Målet för verksamhetsområdet Företagsutveckling vid NUTEK bör som hittills vara att underlätta och stimulera företagsetablering och tillväxt i små och medelstora företag. Det sker genom att NUTEK dels samlar in och bearbetar uppgifter om företagssektorn, dels kompletterar marknaden vad avser information, rådgivning och finansiering.
Bil. 13 Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller verksamhetsområdet Företagsutveckling.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under reserva-
tionsanslaget
A 2. Småföretagsutveckling 241 500 000 kr!
INUTEK disponerar del av anslaget.
Resultatbedömning
NUTEK har i sin årsredovisning redogjort för verksamheten på bl.a. om-
rådet Företagsutveckling under budgetåret 1993/94 och därvid redovisat dels olika konkreta mål för de skilda delverksamheterna, dels resultaten inom områdena Affärsutveckling, Ny- och småföretagande samt Interna-
tionalisering. Medel för ca 160 såddfinansieringsprojekt avseende teknik-
baserade affärsidéer har beviljats ny- och småföretagare till ett totalbelopp av ca 64 miljoner kronor varav hälften i form av Eureka-projekt.
Efterfrågan på s.k. såddfinansiering är under stark tillväxt. Samarbetet med regionala organ är väl utvecklat och har lett till att en ökande andel
av de mindre ärendena hanteras på regional nivå.
Inom området ny- och småföretagande har en rad projekt bedrivits för att utveckla företagens möjligheter till tillväxt och utveckling. Exempel är telefonrådgivningen Startlinjen med ca 11 000 samtal under det första året, den nya Finansieringsdatabasen, där 100 personer har utbildats och
börjat använda systemet samt Kvinnors företagande med en rad aktiviteter på bl.a. rådgivnings- och forskningsområdet.
Den internationella verksamheten inrymmer medverkan i en rad av
EU:s småföretagsprogram. Ca 13 miljoner kronor har lagts ned på dessa aktiviteter. Som resultat kan nämnas bl.a. att 4 500 personer har erhållit
rådgivning genom nätverket Euro Info Center.
Sedan verksamhetsåret avslutades har förutsättningarna för verksamhe-
ten ändrats med bl.a. tillkomsten av de regionala utvecklingsbolagen och Stiftelsen Innovationscentrum.
Regeringen anser att NUTEK på verksamhetsområdet Företagsutveck-
ling har åstadkommit värdefulla resultat.
Regeringen anser att de övergripande riktlinjer som lades fast i samband Bil. 13 med 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
När det gäller NUTEK:s arbete med marknadskompletterande insatser
har de nuvarande utvecklingsfonderna ersatts av regionala utvecklingsbolag i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:40, bet.
1993/94:11, rskr. 1993/94:80). Därmed har verkets inflytande över de
mer operativa åtgärderna begränsats.
Utvecklingsbolagens moderbolag äger och förvaltar medel för finansie-
ringsverksamheten och avgör hur medlen skall fördelas över landet för att på bästa sätt bidra till att finansiera små och medelstora företag.
Moderbolaget förutsätts samråda med NUTEK när det gäller de
regionala bolagens verksamhet i stort. Vidare har NUTEK möjlighet att
stimulera verksamhet hos bl.a. privata organisationer som ger råd och
information till nyföretagare. Det är angeläget att samordningen mellan
berörda centrala och regionala organ förbättras för att underlätta företagens överblick över olika utvecklingsinsatser.
Som hittills bör NUTEK bedriva och samordna vissa projekt på småföretagsområdet. Det gäller främst - att genom utredningsverksamhet och stöd till forskning svara för
kunskapsutveckling och därmed skapa ett underlag för statens
agerande vad gäller små och medelstora företag, nyetableringar och
innovationsverksamhet,
= att lämna förslag till strategier för utveckling av små och medelstora
företag, - att i samverkan med berörda revisionsorgan ansvara för uppföljning
och utvärdering av de statliga näringspolitiska insatserna inriktade på
små och medelstora företag samt innovationsverksamhet, vilket
innefattar ett övergripande programansvar för detta politikområde, - att ansvara för det operativa genomförandet av näringspolitiska
insatser inom ramen för EU:s småföretagsprogram,
- att helt eller delvis ansvara för finansiering och i vissa fall operativt
genomförande av vissa näringspolitiska insatser på områdena
teknikspridning, kvinnors företagande m.m., - att på uppdrag av Stiftelsen Innovationscentrum bereda ärenden
rörande stöd till innovationer samt innovationsfrämjande insatser, - att behandla ärenden avseende produktutvecklingsstöd, - att i övrigt biträda regeringen vad gäller insatser riktade till små och
medelstora företag och innovatörer.
Verksamhetsområde Regional utveckling
Målet för verksamhetsområdet är att bidra till en balanserad regional
utveckling som präglas av ekonomisk tillväxt och högt resursutnyttjande
i hela landet. Verksamheten skall bedrivas utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Inom det regionalpolitiska området innebär medlemskapet i EU en 25
kraftigt förändrad situation. Det programarbete inom de olika mål-
regionerna som skall ligga till grund för återflödet av medel från de s.k. Prop. 1994/95:100 strukturfonderna kommer i hög grad att beröra NUTEK. Bil. 13
NUTEK har fått i uppdrag att samordna bl.a. utbetalningarna till och uppföljningar av alla verksamheter som blir aktuella för stöd från EU:s strukturfonder. Vidare har NUTEK fått i uppdrag att fullgöra sekretariatsfunktionen vid utarbetande av program för mål 6-regionen.
Regeringen avser att under våren 1995 i kompletteringspropositionen
lämna förslag om regionalpolitiken och kommer då bl.a. att närmare behandla resultatbedömning samt NUTEK:s roll och uppgifter.
Verksamhetsområde Teknisk forskning och utveckling
Det övergripande målet för verksamhetsområdet Teknisk forskning och utveckling är att bidra till att dels stimulera näringslivets teknikutveckling
och skapa gynnsamma förutsättningar för företagen genom en konkur-
renskraftig och industriinriktad FoU-miljö i landet, dels skapa lika goda förutsättningar för näringslivets teknikutveckling i Sverige som i våra viktigaste konkurrentländer. Detta skall ske genom att det skapas vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens av särskild nytta för näringslivet och att teknikutvecklingen på i första hand strategiskt viktiga områden stöds.
NUTEK:s forskningsprogram skall utformas så att ett starkt engagemang från näringslivet uppnås samtidigt som insatserna medverkar till att
nya teknikbaserade företag etableras.
Vidare gäller att NUTEK skall utveckla, prova och demonstrera ny
energiteknik så att långsiktiga förutsättningar för en omställning av
energisystemet skapas.
NUTEK har i sin årsredovisning i den del som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten inom verksamhetsområdet Teknisk forskning och utveckling. NUTEK definierar sin roll inom området på följande sätt: "att initiera och få till stånd uthålliga FoU-insatser med hög näringslivsrelevans och angelägenhet. Genom <tvärvetenskaplighet, kraftsamling, samverkan och liknande karakteristika skiljer sig dessa satsningar från vad andra aktörer ensamma förmår åstadkomma. Stor vikt och stort arbete läggs på förankring hos och samspel med nyckelpersoner inom företag och forskning."
NUTEK administrerar ca 1,35 miljarder kronor inom området teknisk FoU, varav hälften tillfaller institutioner vid universitet och högskolor. De övriga medelsmottagarna är industriforskningsinstituten och företag.
Enligt föreskrifter i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 har NUTEK
redovisat effekter av dessa forskningsmedel i form av ökning av bl.a.
antalet forskarstuderande och antalet samarbetsprojekt mellan högskolor
och näringslivet.
Sammanfattning Bil. 13
Övergripande mål
De riktlinjer som lades fast i prop. (1992/93:170) om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen på tolfte huvudtiteln.
F 1. Teknisk forskning och utveckling 1 066 465 000
F 2. Informationsteknologi 536 500 000
Resultatbedömning
NUTEK:s årsredovisning visar att NUTEK hittills har haft goda
ambitioner när det gäller arbetet med att formulera relevanta mål och
resultatmått för området teknisk forskning och utveckling. NUTEK skall
i april 1995 till regeringen redovisa förslag till ett system med resultatmått.
Eftersom NUTEK nyligen har bytt projektadministrativt system (till
följd av sammanslagningen av de tre tidigare myndigheterna STU, STEV
och SIND) finns ännu inga tidsserier att tillgå när det gäller redovisade prestationer och effekter. Det verkliga värdet av redovisningen kommer därför att framgå först vid nästa årsredovisning.
Slutsatser Regeringen anser att teknisk forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i näringslivet. Genom sina insatser fyller NUTEK en viktig funktion i det medellånga och långa perspektivet.
De riktlinjer som lades fast i prop. (1992/93:170) om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96. Regeringen
avser att lämna direktiv till NUTEK att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män genom att verka för att fler kvinnliga doktorander och forskare kommer fram inom teknisk forskning och utveckling.
Verksamhetsområde Energiförsörjning och energianvändning
Det övergripande målet för NUTEK:s verksamhetsområde Energiförsörjning och energianvändning är att främja en säker, effektiv och miljövänlig tillförsel och användning av energi. 27
NUTEK svarar för att genomföra de energipolitiska programmen för Prop. 1994/95:100 omställning och utveckling av energisystemet. Verksamheten omfattar Bil. 13
främst insatser inom verksamhetsområdena Energiförsörjning och energianvändning samt Teknisk forskning och utveckling. Vissa uppgifter genomförs också inom verksamhetsområdet Utredningar och utvärderingar. Den årliga redovisningen av de energipolitiska programmen redovisas under littera E. Energi i denna bilaga.
En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes sommaren 1994 (N 1994:04). Kommissionen skall bl.a. granska de pågående programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det finns inga skäl att förändra de övergripande målen för
verksamhetsområdet Energiförsörjning och energianvändning under treårsperioden 1993/94 - 1995/96.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen E 1. Handlingsberedskap 41 466 000 kr
E 2. Åtgärder inom elförsörjningen 66 372 000 kr
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi 130 000 000 kr
E 7. Insatser för ny energiteknik 345 000 000 kr
E 8. Bidrag till Energiteknikfonden 72 000 000 kr E 9. Energiforskning! 310 100 000 kr E 10. Bioenergiforskning 88 900 000 kr
E 11. Åtgärder för energieffektivisering m.m.
i bl.a. Baltikum och Östeuropa 1 000 kr
Övrigt
Energikommissionen skall avge sitt slutbetänkande under bud-
getåret 1995/96. Regeringen avser att i en särskild proposition
återkomma till frågor som rör omställning och utveckling av
energisystemet.
'NUTEK disponerar del av anslaget. Fördelningen av anslagsmedel på olika myndigheter och programorgan sker genom regleringsbrev.
Under verksamhetsområdet Energiförsörjning och energianvändning Bil. 13 redovisar NUTEK ett antal nyckeltal avseende verksamheten.
Vidare redovisas de projekt som genomförts för ett miljöanpassat energisystem i Östersjöområdet. NUTEK bedömer att verksamheten fungerar väl och ligger i linje med uppställda mål. Regeringen delar NUTEK:s bedömning på denna punkt.
Slutsatser Det finns inga skäl att förändra det övergripande målet för verksamhetsområdet Energiförsörjning och energianvändning för treårsperioden
1993/94 - 1995/96. De riktlinjer för NUTEK:s verksamhetsområde
Energiförsörjning och energianvändning som angavs i 1993 års budget-
proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
NUTEK har i regleringsbrev den 16 juni 1994 fått i uppdrag att
utarbeta metoder för uppföljning av myndighetens insatser för en effektivare energianvändning. Detta arbete pågår alltjämt inom NUTEK.
Verksamhetsområde Elmarknad och nätverksamhet
De övergripande målen för verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksamhet är att säkerställa att elkunderna inte behöver betala ett
högre pris än nödvändigt för nättjänster och att nättariffer, mät- och
avräkningssystem m.m. utformas på ett sätt som underlättar handeln med el och gagnar konkurrensen. NUTEK skall se till att nätutbyggnad sker
med hänsyn till samhällsekonomi, markintrång och miljö samt se till att det finns sådana incitament i nätverksamheten att elkundernas intressen
av leveranssäkerhet och kostnadseffektivitet kan tillgodoses.
Verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksamhet inrättades den 1 juli 1994 i enlighet med riksdagens beslut om nya regler för den svenska elmarknaden = (prop. =1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, «rskr.
1993/94:358).
Enligt riksdagens beslut skulle elmarknadsreformen ha trätt i kraft den I januari 1995. Riksdagen beslutade i december 1994 enligt proposition (prop. 1994/95:84, bet. 1994/95:NU10, rskr. 1994/95:141) Vissa ändringar i ellagen m.m. att elmarknadsreformen skjuts upp i syfte att skapa möjligheter för analyser av konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden.
Genom tilläggsdirektiv har Energikommissionens (N 1994:04) uppdrag utvidgats i syfte att väga in frågan om elmarknadens avreglering i ett
större energi-, miljö- och näringspolitiskt perspektiv. Kommissionen skall
med förtur analysera möjligheterna att genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser utredningens fortsatta arbete.
Bil. 13 Sammanfattning
Övergripande mål
Det finns inte skäl att för närvarande förändra de övergripande
målen för verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksamhet.
Resurser 1995/96
Verksamheten finansieras över anslaget A 1. MNärings- och
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader.
Resultatbedömning
Inom NUTEK pågår arbetet med att ta fram underlag för resultatanalys för verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksamhet inför årsredovis-
ningen som skall lämnas till regeringen år 1995.
NUTEK har till regeringen gett in förslag till resultatmått för verksamheten. Dessa ligger i linje med den önskvärda utvecklingen att verksam-
hetsmål bryts ned i delmål i syfte att bli mer konkreta, uppföljningsbara och avgränsade i tiden. I förslagen ingår också att redovisa kostnader för att handlägga ett ärende eller ett projekt.
Slutsatser
Riksdagen har nyligen beslutat att skjuta upp ikraftträdandet av de nya
reglerna för elmarknaden. Det finns därför inte skäl att nu förändra de övergripande målen för verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksam-
het. Energikommissionens överväganden om elmarknadsreformen bör
avvaktas. De riktlinjer som har angetts för verksamhetsområdet Elmarknad och nätverksamhet bör gälla tills vidare.
A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader
1993/94 Utgift 180 872 000! Reservation 13 995 1007 1994/95 Anslag 198 740 000! 1995/96 Förslag 295 967 000
varav 196 108 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Inkl. tidigare anslaget B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar. Avser tidigare anslaget B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar.
Anslaget disponeras för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader, lokalkostnader samt kostnader för den del av utredningsverksamheten 30
som utgör basverksamheten vid NUTEK.
I sin enkla anslagsframställning har NUTEK föreslagit en nivå på 18- Bil. 13 månadersbasis om 298 200 000 kr för detta anslag. Därutöver har verket föreslagit 21 000 000 kr mot bakgrund av ökat resursbehov för EUrelaterat arbete.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att för närvarande förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1995/96 295 967 000 kr
Övrigt
Inkomster från avgifter för koncessionsärenden skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. Motsvarande utgifter täcks från ramanslaget.
Resultatbedömning NUTEK har upprättat årsredovisning inkl. resultatredovisning för första gången. Resultatredovisningen visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Med hänsyn tagen till att
verksamheten är diversifierad ger resultatredovisningen en god bild av
verksamheten. Regeringen delar dock RRV:s bedömning att det finns utrymme för förbättringar.
Prestationsredovisningen kan förbättras och kostnadsredovisningen kan utvecklas. Effektredovisningen kan utvecklas med mer analys och diskussion kring kopplingen mellan prestationer och effekter. Resultatredovisningen skulle också, enligt regeringens bedömning, vinna på att tydligare återge det tvärsektoriella inslaget i NUTEK:s verksamhet och särskilt integrationen mellan de olika verksamhetsgrenarna. NUTEK:s pågående utvecklingsarbete rörande bl.a. resultatmått och indikatorer kommenteras under översikten av resp. verksamhetsområde.
Regeringen konstaterar att RRV:s revisionsberättelse över NUTEK:s årsredovisning inte innehåller någon invändning.
Inom ramen för ett internt utvecklingsprogram för ärendehanteringen, arbetar NUTEK med bl.a. kvalitetssäkring och servicefrågor. Regeringen delar verkets bedömning att det är angeläget att förkorta handläggnings-
. or . . - . . N 31
tiderna, effektivisera interna rutiner och höja kvaliteten i relationerna
med intressenter och samarbetspartners. Regeringen delar även NUTEK:s Prop. 1994/95:100 bedömning att verket bör bli bättre på att kommunicera verksamhetens Bil. 13 resultat med olika intressenter i omvärlden.
Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpro-
position bör gälla även för budgetåret 1995/96. Basverksamheten för
NUTEK:s utredningsverksamhet finansieras i sin helhet fr.o.m. budgetåret 1995/96 över anslaget A 1. Närings- och teknikutveck-
lingsverket: Förvaltningskostnader. Eventuell reservation på anslaget Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar vid utgången av
budgetåret 1994/95 bör tillföras anslaget A 1. för att användas för avsett ändamål.
Anslaget har pris- och löneomräknats. I anslaget ingår medel för NUTEK:s övertagande av vissa administrativa uppgifter från Vapen-
fristyrelsen. NUTEK omfattas av produktivitets- och effektivitetskrav på utgifter för statlig konsumtion med ca 13,8 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real minskning på 5 4.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 295 967 000 kr, 2. medger att utgående reservation på reservationsanslaget Näringsoch teknikutvecklingsverket: Utredningar får disponeras i enlighet med vad som anförts under avsnittet Slutsatser.
A 2. Småföretagsutveckling
1993/94 Utgift 247 659 749 Reservation 136 610 092
1994/95 Anslag 169 000 000 1995/96 Förslag 241 550 000
varav 161 034 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för dels de regionala utvecklingsbola-
gens verksamhet med information, rådgivning och finansiering riktad till små och medelstora företag, dels vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena internationalisering, design och innovationsfrämjande åtgärder.
Regeringens överväganden
I enlighet med riksdagens beslut om bl.a. ny organisation rörande insatser för småföretagsutveckling (prop. 1993/94:40, bet. 1993/94:NU:11, rskr. 1993/94:80) har de förutvarande länsvisa
utvecklingsfonderna ersatts av regionala utvecklingsbolag. Staten innehar
genom moderbolaget ALMI Företagspartner AB lägst 5190 av aktiekapi- 32 talet i dessa regionala bolag. Övriga ägare är landsting och kommuner
utanför landsting. De regionala utvecklingsfonderna är i samtliga län på Prop. 1994/95:100
väg att avvecklas. Arbetet med avvecklingen och uppbyggnaden av den = Bil. 13 nya strukturen har letts av en särskild organisationskommitté (N 1993:9).
Medlen på anslaget Småföretagsutveckling används till stor del för att finansiera insatser via utvecklingsbolagen. Regeringen avser att årligen från anslaget Småföretagsutveckling föra över resurser direkt till ALMI Företagspartner AB för att delfinansiera utvecklingsbolagens drift. Det
är ett led i att renodla rollerna för olika organ inom näringspolitiken. Moderbolaget har till uppgift att bl.a. samordna verksamheten och
fördela medel till de regionala bolagen för deras löpande verksamhet. Vidare skall moderbolaget äga och förvalta de statliga medlen för finansieringsverksamheten och bl.a. avgöra hur dessa resurser skall fördelas över landet för att på bästa sätt bidra till att finansiera små och medel-
stora företag.
Målen och uppgifterna för NUTEK:s verksamhetsområde Företagsutveckling framgår av redogörelsen för NUTEK:s verksamhet. NUTEK skall bl.a. bedriva och samordna vissa projekt på småföretagsområdet. Det gäller bl.a. Sveriges medverkan i EU:s småföretagsprogram och andra frågor som rör internationalisering samt projekt angående innovationsfrämjande, teknikspridning, kvinnors företagande m.m.
När det gäller innovationsfrämjande åtgärder har NUTEK och Stiftel-
sen Innovationscentrum för avsikt att avtala om ett närmare samarbete när det gäller stöd till enskilda innovationer och andra innovations-
främjande åtgärder.
Inom ramen för den nya strukturen med utvecklingsbolag bör verksamheten med regional rådgivning och finansiering bedrivas i ungefär samma omfattning som för närvarande. Det bör dock på sikt finnas möjlighet att
ytterligare effektivisera verksamheten och därmed uppnå vissa besparing-
ar. Vidare ger NUTEK:s samverkan med Stiftelsen Innovationscentrum utrymme för vissa besparingar under detta anslag.
NUTEK kan inom ramen för anslaget stödja utvecklingen av industridesign, dels i form av årliga bidrag till exempelvis föreningen Svensk In-
dustridesign, dels i form av bidrag till enskilda småföretag för att främst
delfinansiera konsultinsatser i syfte att stärka designarbetet. Regeringen avser att i fortsättningen direkt i samband med regleringsbrevet för anslaget Småföretagsutveckling besluta om bidraget till organisationer som arbetar med att stöjda design. Vidare avser regeringen att i förordningen (1994:1100) om statlig finansiering genom regionala utvecklingsbolag föra in en möjlighet för ALMI:s utvecklingsbolag att ge bidrag för designinsatser. Därvid kommer EU:s statsstödsregler att beaktas.
Det är viktigt att vidareutveckla och öka användningen av metoden med s.k. mentorskap, varigenom en etablerad företagare kan stödja andra
företagare med relativt nystartade företag. Regeringen vill i detta sammanhang lämna en redogörelse för vissa frå-
gor med anknytning till statlig finansiering för små och medelstora före-
tag samt föreslå vissa organisatoriska förändringar. Staten har medverkat till att inrätta ett antal finansieringsmöjligheter
som i huvudsak är inriktade på mindre företag. Exempel på nya organ 33 och finansieringsformer är Atle AB, Investment AB Bure och de s.k.
3 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 13
riskkapitalbolagen, nyföretagarlån, lån till kvinnliga företagare samt stöd Prop. 1994/95:100 genom Stiftelsen Innovationscentrum. Samtidigt har, som nämnts, länens Bil. 13 utvecklingsfonder ersatts av regionala utvecklingsbolag som bedriver finansiering med medel som ägs och förvaltas av bolagens statliga moder-
bolag, ALMI Företagspartner AB. Vid sidan härav har inom regional-
och arbetsmarknadspolitiken vuxit fram en rad stödformer för främst nya och små företag.
Den mängd finansieringsformer som nu existerar kan medföra vissa svårigheter för företagen att få god överblick över systemet. Därtill kommer att vissa av finansieringsformerna har delvis liknande syften. Det
finns ett behov av att förenkla och renodla detta system med olika finansieringsformer. Målet bör vara att dels åstadkomma en ökad klarhet, dels decentralisera ärenden till den regionala nivån.
Industri- och nyföretagarfonden arbetar sedan februari 1993 med s.k. Hyföretagarlån som riksdagen beslutade om hösten 1992 (prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NU19, rskr. 1992/93:145). Staten finansierar
högst 3070 av de nya företagens kapitalbehov genom lån som är förknip-
pade med viss ränte- och amorteringsfrihet under de första åren. Nyföretagarlån kan uppgå till högst I miljon kronor. För att fonden skall bevilja ett nyföretagarlån krävs bl.a. att banken beviljat sin del av finansieringen
(i regel 6096), samt att ärendet prövats av en regional rådgivare, exempelvis ALMI:s regionala utvecklingsbolag.
Sammanlagt ca 3 000 personer har hittills startat egna företag med
hjälp av nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden på totalt ca
400 miljoner kronor. Fonden beräknar att ca 5 000 personer har kunnat beredas stadigvarande arbeten med hjälp av sådana lån. Även de regionala utvecklingsbolagen kan bevilja samma typ av nyföretagarlån, vilket
dock hittills har använts i mycket begränsad utsträckning.
Ett avgörande skäl för statsmakterna att lägga besluten om nyföretagarlån på den centrala nivån var att de regionala utvecklingsbolagen med sitt samordnande moderbolag inte existerade vid tiden för beslutet. Förutsättningarna för regionala beslut i kombination med en väl koordinerad verksamhet och en rationell fördelning av resurser över landet är nu goda. I en utvärdering av verksamheten våren 1994 förordades att ALMI:s regionala bolag skulle fatta beslut om nyföretagarlån.
Regeringen förordar att alla beslut om nyföretagarlån senast fr.o.m.
den 1 januari 1996 fattas av ALMI:s regionala bolag. Dessa bolag handlägger i dag olika låneformer med medel som ägs av moderbolaget. Det innebär, även när det gäller nyföretagarlån, att likvida medel och utestående lånefordringar kommer att ägas av moderbolaget. Även ärenden om
lån till kvinnors företagande bör avgöras av ALMI. Det bör kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1995. Det ankommer på regeringen att efter samråd
med berörda organ besluta om de närmare formerna för dessa organisatoriska förändringar. Det är väsentligt att ALMI:s regionala bolag tar till vara möjligheterna att anlita nyföretagarcentra och andra privata organ för att bereda ärenden om nyföretagarlån.
Verksamheten med nyföretagarlån kommer att i viss utsträckning kunna bedrivas med de finansieringsmedel och andra tillgångar som redan finns 34
i ALMI-koncernen i dag. För att behålla en fortsatt hög nivå på verksam-
jämte utestående lånefordringar kan föras över från fonden till ALMI. Bil. 13 Regeringen räknar med att fondens styrelse kommer att medverka till att en sådan överföring kommer till stånd. Det ankommer på regeringen och berörda organ att avgöra hur stora medel som bör föras över.
Vid sidan av verksamheten med nyföretagarlån kan Industri- och nyföretagarfonden delta i finansiering av industriella utvecklingsprojekt i främst små och medelstora företag. I vissa fall är det också motiverat att delfinansiera projekt i något större företag, i synnerhet projekt vid sidan av företagens kärnverksamhet och projekt som ger tillväxt och utveckling bland företagens underleverantörer Gfr. prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NU19, rskr. 1992/93:145). I många fall är det lämpligt att sådant projektstöd, som hittills, kan ges i form av garantier. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter för stödets närmare inriktning, med beaktande av bl.a. EU:s principer för statsstöd.
Efter beslut av riksdagen (prop. 1993/94:40, bet. 1993/94:NU11, rskr. 1993/94:80) har vissa aktier i Atle AB och Investment AB Bure förts över till bl.a. ALMI Företagspartner AB samt Industri- och nyföretagarfonden. Regeringen har i det föregående förordat att dessa resurser används för riskkapitalverksamhet i statlig regi.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 241 550 000 kr,
2. godkänner vad regeringen förordar om överföring av medel från
Industri- och nyföretagarfonden till ALMI Företagspartner AB
och riktlinjer för finanseringsverksamheten inom berörda
organisationer,
3. — godkänner vad regeringen förordar om riktlinjer för användningen
av aktier i Atle AB och Investment AB Bure samt skapandet av
en ny riskkapitalverksamhet.
A 3. Främjande av kvinnors företagande!
1994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 200 000 000
varav 150 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 ITidigare Främjande av kvinnligt företagande.
Ett av målen inom näringspolitiken är att få fler kvinnor att bli företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka markant.
Medel från anslaget har hittills förts över till Industri- och nyföretagar- Prop. 1994/95:100 fonden för att bekosta lån till kvinnliga företagare (bet. 1993/94:FiU20, Bil. 13 rskr. 1993/94:453). Flertalet beslut i enskilda ärenden fattas av ALMI:s regionala utvecklingsbolag. Även Industri- och nyföretagarfonden har dock fattat vissa beslut. Under tiden juli-december 1994 har ca 450 lån beviljats till ett sammanlagt belopp på ca 40 miljoner kronor. Därvid be-
räknas ca 600 nya permanenta arbetstillfällen ha tillkommit. Det finns en betydande efterfrågan på lån till kvinnor som driver företag. Nya arbetstillfällen skapas till en mycket låg kostnad för staten. De
anslagna medlen kommer emellertid att vara förbrukade redan under
första hälften av år 1995. Industri- och nyföretagarfonden räknar med att
det erfordras ytterligare sammanlagt 200 miljoner kronor för en oförändrat hög verksamhetsnivå t.o.m. budgetåret 1995/96.
Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor. Regeringen föreslår därför att medel anvisas för
att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare även för budgetåret 1995/96. Samtliga beslut bör - vilket har behandlats under anslaget Småföretagsutveckling - fattas av ALMI:s regionala bolag. De
nya medlen bör föras till moderbolaget ALMI Företagspartner AB. Det är önskvärt att även fondens eventuellt kvarvarande likvida medel samt
utestående lånefordringar kan föras över till ALMI på motsvarande sätt
som gäller för nyföretagarlånen, dock senast den 1 juli 1995. Styrelsen
för Industri- och nyföretagarfonden har under hand förklarat sig villig att medverka i denna förändring samt vid behov förskottera medel för denna verksamhet så att den kan fortgå under våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
A 4. Bidrag till tekniköverföring
Nytt anslag (förslag) 100 000 000
varav 100 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Regeringens överväganden
Näringspolitiken är bl.a. inriktad på att skapa förutsättningar för förnyel-
se och kompetenshöjning i näringslivet. Som en följd av ökad konkurrens och skärpta krav på att använda bästa tillgängliga utrustning och ledningsmetoder - inkl. arbetsorganisation - behöver företagen kunna föl-
ja och utvärdera den tekniska utvecklingen i Sverige men framför allt i
utlandet. Företagen måste ha möjligheter att identifiera vilka affärsmöjlig-
heter som är förenade med att använda nya tekniska lösningar genom att 36
dessa kan skapa mervärden till produkterna eller sänka produktionskost- Prop. 1994/95:100
naderna. Även på de små och medelstora företagen ställs ökade krav på = Bil. 13 egen utvecklingskapacitet för att kunna erbjuda så stor kundnytta som möjligt.
En förutsättning för att kompetensen i små och medelstora företag skall kunna höjas är att företagens egen förmåga till förnyelse stärks. I det sammanhanget spelar ökad rekrytering av långtidsutbildade stor roll. Men små och medelstora företag behöver också liksom stora företag använda sig av utomstående specialister för att lösa tekniska eller andra problem som är förknippade med en förändring av produkter, marknader eller organisation. Stora företag har egna resurser för att hålla en överblick över
utbudet av specialister. De har också oftast egen kompetens som kan identifiera uppkommande problem. De små och medelstora företagen saknar
i viss omfattning möjligheter att identifiera problem, och än mer att se
vilken potential som kan ligga i att använda ny teknik. Det finns i Sverige kunskap och specialistkompetens inom bl.a. kon-
sultföretag, industriforskningsinstitut, teknikcentra, högskolor och
universitet samt myndigheter som NUTEK och PRV. Det saknas dock ett effektivt system för att länka samman dessa organ med små och
medelstora företag. För att överbrygga dessa hinder är det angeläget att
det finns en organisation som kan vara förmedlare mellan företagens behov av insatser och kompetenta organ inom teknikområdet. Det är viktigt att det även inom olika leverantörssystem finns ett flöde av
teknikkunnande mellan de större och de mindre företagen. Kraven på dessa förmedlare är förutom den geografiska närheten att de har hög trovärdighet hos företagen både för sina allmänna insikter om småföretagande och för sina kunskaper om teknik, arbetsorganisation och ledning. För att kunna fungera som förmedlare är det dessutom nödvändigt att dessa organisationer vet vilket specialistkunnande som finns i olika organ och på vilka villkor det kan ställas i småföretagens tjänst.
Staten bör skapa goda betingelser för kunskapsbildningen i små och medelstora företag. Ett led i detta är att öka tillgängligheten till kunskap och specialistkompetens. Under en treårsperiod bör staten mot denna bakgrund bygga upp ett nätverk för tekniköverföring bestående av specialis-
ter och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. Systemet syftar till att etablera samverkan mellan ett
stort antal aktörer, t.ex. de regionala ALMI-bolagen, regionala högskolor och teknikcentra samt det nuvarande utbudet av specialiserad kompetens
vid myndigheter - bl.a. NUTEK och PRV - universitet, högskolor och
industriforskningsinstitut. Regeringen föreslår att 100 miljoner kronor
engångsvis anslås för ändamålet. NUTEK bör i samverkan med ALMI ha huvudansvaret för att bygga upp det förslagna nätverket.
Frågan om kompetensutveckling bör samordnas med beredningen av
betänkandet av utredningen om kunskapsbildning i arbetslivet (SOU 1994:48). Det är regeringens avsikt att under våren 1995 förelägga
riksdagen förslag om bl.a. inriktningen av stöd för att stimulera kompetensutvecklingen i bl.a. små företag
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 100 000 000 kr.
A 5. Investeringsfrämjande
Nytt anslag (förslag) 97 500 000
varav 65 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Investeringsfrämjande aktiviteter som syftar till att öka den utländska
etableringen vid Sverige bedrivs sedan den 1 juli 1993 inom ramen för
verksamheten i Styrelsen för Sverigebilden (prop. 1992/93:100 bil. 13,
bet. 1992/93:KrU15, rskr. 1992/93:314). Verksamheten, som bedrivs under projektnamnet Invest in Sweden, har haft en tonvikt på att ge in-
formation och skapa kontakter med japanska företag genom det egna kontoret i Tokyo. Styrelsen har dessutom genomfört undersökningar av
attityderna till Sverige hos investerare i Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Japan. I dessa länder har man även inlett samarbete med de svenska beskickningarna för att få dessa att fungera som representanter för Invest in Sweden-projektet.
Styrelsen har för att få ett underlag till en effektivisering av verksamheten genomfört en utredning om den långsiktiga organisationen och inrikt-
ningen av statens investeringsfrämjande. Enligt utredningsförslaget bör projektet Invest in Sweden bedrivas fristående från Styrelsen för Sverige-
bilden och baseras på en långsiktig och målmedveten bearbetning av stra-
tegiskt viktiga grupper av marknaden och företag.
Regeringens överväganden
Enligt regeringens bedömning kan utländska investeringar vitalisera det inhemska näringslivet genom att tillföra bl.a. kapital, teknisk kompetens samt nytt industriellt och kommersiellt tänkande. De positiva effekterna är särskilt framträdande vid nyetableringar som förutom kunskapsutbyte också medför ökad produktionskapacitet och tillgång till exportmarknader. De flesta industriländer har inrättat offentligt finansierade nationella organ för investeringsfrämjande, vilka har en inriktning mot att försöka
få till stånd etableringar av nya verksamheter. Dessa länder har funnit att
det lönar sig att arbeta långsiktigt mot utländska företag för att generera
utveckling och sysselsättning. Ett land som inte har motsvarande
verksamhet har en konkurrensnackdel.
. Regeringen bedömer att det i ännu högre grad än tidigare finns ett behov av investeringsfrämjande så att Sverige på lika villkor som andra län-
der skall kunna marknadsföra förutsättningarna för att etablera och driva
företag i landet. Inte minst bör vi utnyttja att Sverige nu blir medlem i
EU. Verksamheten bör emellertid - som påpekas i styrelsens utrednings- 38
förslag - effektiviseras med avseende på organisation och arbetsin- Prop. 1994/95:100 riktning. Regeringen har därför funnit det mest ändamålsenligt att Invest Bil. 13
in Sweden-projektet får en självständig ställning under Näringsdepartementet. En delegation för investeringsfrämjande bör inrättas den 1 juli 1995. Delegationen bör utses av regeringen och innehålla personer med erfarenheter från bl.a. regeringskansliet, näringslivet, fackliga organisationer och regionala organ. Det operativa arbetet vid delegationen bör
ledas av en chef som till sin hjälp bör ha ca fem handläggare. Delegationen bör ha viss egen eller inhyrd representation utomlands. Delegationen
bör samarbeta med de svenska beskickningarna och med andra aktörer som t.ex. Exportrådet och handelskamrarna.
Det övergripande målet för delegationens investeringsfrämjande är att
genom information och kontakter verka för att utländska företag i olika former investerar i Sverige eller samverkar med svenska företag i syfte
att härigenom bl.a. få till stånd en nyetablering, öka produktionskapacite-
ten, medverka till en successiv förnyelse samt öka kompetensen. Delegationen bör sträva efter att arbeta mycket konkret och målinriktat.
Delegationens verksamhetsuppgifter skall vara att
- etablera sig som en central kontaktpunkt för investeringsfrämjande,
- utforma en strategi för att genom främst olika former av infor-
mations- och kontaktverksamhet påverka investeringsbeslut i syfte
att öka investeringarna i Sverige och därvid även utnyttja såväl
svenska multinationella företags som utländska företags kontaktnät,
- — bedriva informationsverksamheten aktivt och uppsökande i samver-
kan med de svenska beskickningarna i de länder som skall bearbe-
tas och med bl.a. regeringskansliet, NUTEK, Sveriges exportråd,
STATT, olika handelskamrar samt regionala och lokala organ,
- bedriva verksamheten på utlandsmarknaderna under budgetåret
1995/96 i främst Japan, USA och Tyskland samt
- upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå i
genomförande av enskilda investeringsprojekt m.m. och därvid
samverka med bl.a. NUTEK samt regionala och lokala organ.
Verksamheten bör vara målgruppsorienterad på länder, branscher och företag. Det finns skäl att anta att allmänna informationskampanjer är relativt ineffektiva. Det gäller att i största möjliga utsträckning komma i direktkontakt med dem som faktiskt har inflytande över investeringsbesluten i koncernerna. Delegationen bör etablera sig som en central kontaktpunkt för investeringsfrämjande genom att verka som en s.k. one-stop
investment agency, vilken fungerar som "lots" för utländska företag samt regionala och lokala aktörer. Delegationen bör vidare medverka till att man undviker sådana satsningar på länder och företag från olika
regionala aktörer som inte är koordinerade. Inom ramen för denna allmänna inriktning kan två huvuduppgifter urskiljas.
Den första uppgiften är att presentera och marknadsföra Sverige som investeringsland i ett begränsat antal länder genom riktade insatser i form av seminarier, nyhetsbrev och generell information om investeringsförut-
sättningarna, inkl. det regionalpolitiska stödet, i Sverige. I detta arbete ingår också att skapa en "fakta-bank", som fortlöpande uppdateras, om 39 de regelverk som berör företag och företagande i Sverige. Marknads-
föringen och informationsframställningen — för vilken bl.a. NUTEK kan Prop. 1994/95:100 vara behjälplig - bör när så anses lämpligt samordnas med olika aktörer, Bil. 13
t.ex. regionala och kommunala organ, bransch-organisationer och andra näringslivsorganisationer, bl.a. för att uppnå både en större effektivitet i bearbetningen av olika grupper av utländska investerare och en fördelning av kostnaderna.
Den andra uppgiften är att lämna upplysningar, följa upp och vägleda vid förfrågningar från utländska företag om investeringsförutsättningarna
i vårt land. Delegationen skall därför ha överblick och kompetens att vid
behov föra förfrågningar vidare från företag till myndigheter, branschorganisationer och andra organ och följa upp resultaten av dessa kontakter. Vid intressanta och konkreta investeringsprojekt skall delegationen fungera som en katalysator eller mäklare genom att - i samarbete med
olika former av regionala nätverk - bla. föra samman specifika utländska företag och svenska företag eller branschorganisationer för diskussioner och förhandlingar, ibland baserade på förstudier som initierats av delegationen. En del av de senare insatserna bör utföras av utom-
stående experter och anpassas till de önskemål som finns från det regio-
nala nätverket - länsstyrelser, regionala utvecklingsbolag, handels-
kammare, kommunala näringlivskontor, högskolor, etc. - som också till
väsentlig del kan finansiera denna verksamhet. Delegationen bör också
kunna hänvisa investerare till olika regionala organ som kan lämna underlag till lämpliga investeringsorter och ge information om det
regionalpolitiska företagsstödet. En särskild uppgift för delegationen blir
därför att utveckla kontaktvägar mellan centrala och regionala nätverk.
Regeringen bedömer att dessa förändringar av organisationen samt
preciseringen av verksamhetsmålen och uppgifterna sammantaget
kommer att ge investeringsfrämjandet en klarare profilering och ge möjligheter till bättre kompetens i verksamheten. Det är nödvändigt bl.a. för att kunna åstadkomma en samordning och ett informationsutbyte
mellan olika aktörer. För att snabbt utöka den nuvarande verksamheten
och dra fördel av Sveriges EU-medlemskap bör särskilda insatser göras under budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av åtgärder
för att främja utländska investeringar m.m., 2. bemyndigar regeringen att inrätta en delegation för investeringsfrämjande per den 1 juli 1995, 3. — till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 97 500 000 kr.
Reservation 15 324 589 Bil 13 1993/94 Utgift — 99755 896!
1994/95 Anslag 88 000 000! 1995/96 Förslag 99 000 000
varav 81 334 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget Styrelsen för Sverigebilden.
Anslaget disponeras för kostnader för att öka antalet utländska besök i Sverige och öka turismen inom landet genom marknadsföring samt
kompetens- och produktutveckling.
Styrelsen för Sverigebilden, som inrättades den 1 juli 1992, har till uppgift att upphandla tjänster med inriktning på marknadsföring utomlands av Sverige som turistland samt att informera om Sverige som investe-
ringsland.
Styrelsen för Sverigebilden har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96 - 1997/98 föreslagit att en ny samverkansform
mellan staten och näringslivet skall genomföras och lagt fram alternativa
modeller för detta. En modell innebär att samarbetet mellan Styrelsen för
Sverigebilden och marknadsföringsbolaget Swedish Travel & Tourism
Council AB (Next Stop Sweden) fördjupas genom att staten blir delägare
i bolaget. Staten skulle i princip stå för basservice och marknadsföring av Sverige som nation och härigenom bli medfinansiär i den gemensam-
ma internationella marknadsföringen. En annan modell bygger på
samverkan mellan staten och regionala organ, där ett marknadsförings-
bolag sköter den årliga marknadsföringen och staten står för basservice i form av turistkontor utomlands. En tredje lösning vore att staten ensam
svarar för basservicen på turistkontoren och köper marknadsföringsin-
satser.
Styrelsen för Sverigebilden har lämnat en årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Styrelsen för Sverigebilden.
Regeringens överväganden
Turist- och resenäringen hör allmänt sett till de mest expansiva tjänstenä-
ringarna. Den har stor betydelse för sysselsättningen, särskilt i vissa
regionalpolitiskt prioriterade områden. För att öka turismen i och till Sverige samt för att utveckla branschen krävs en rad olika åtgärder. Huvudansvaret för att utveckla näringen måste åvila företagen. Staten kan
emellertid spela en strategisk roll framförallt när det gäller marknads-
föringen av Sverige som turistland i utlandet. Regeringens bedömning är att den övergripande internationella marknadsföringen bäst främjas om den sker i samverkan mellan staten och turistbranschens företag och organisationer.
Det sätt på vilket staten och branschens företag idag samverkar vad
gäller den internationella marknadsföringen är enligt regeringens bedömning mindre ändamålsenlig. Samverkan bygger bl.a. på förut- 41 sättningen att myndigheten Styrelsen för Sverigebilden skall upphandla
olika typer av övergripande marknadsföringsinsatser samt även driften av Prop. 1994/95:100 representationskontor i utlandet. Den sammanläggning av turist- resp. = Bil. 13
investeringsfrämjande som skett har vidare lett till en otydlighet i verksamheten.
I en motion (1993/94:Kr511) har framförts att det behövs en offensiv politik på turismens område. För att uppnå de mål som sätts upp för turistnäringen krävs enligt motionärerna bl.a. en bättre samordning av olika insatser mot bakgrund av en övergripande strategi. En huvudroll i
utveckligen av Sverige som turistland har naturligtvis näringens företag,
främst gäller detta besöks- och resenäringen. Statens uppgift är framför allt att stödja näringens egna ansträngningar så att man får så likartade betingelser som möjligt i jämförelse med turistnäringen i andra länder. Detta torde bäst ske genom generella näringspolitiska insatser t.ex. inom ramen för småföretagspolitiken.
Härutöver krävs dock, enligt motionen, vissa särskilda insatser från statens sida. Således bör staten och näringen ta ett gemensamt ansvar för och inflytande över produktionen av marknadsföringstjänster. Detta bör ske genom att staten blir delägare i Next Stop Sweden eller genom att ett nytt bolag bildas gemensamt av staten och näringen. För att bl.a stärka samordningen och utvecklingen av branschens och olika samhällsorgans insatser bör vidare ett särskilt organ - TURSAM - inrättas med denna
huvuduppgift.
Motionens synsätt har vunnit stark anklang i branschen. Regeringen har samma grundsyn som präglar motionen. Det är således viktigt att ha som utgångspunkt att det är de generella förutsättningarna för företagens verksamhet som också bestämmer turistbranschens utveckling. Näringspolitiska insatser t.ex. inom småförtagarområdet stärker också utvecklingen inom turistbranschen.
Det finns anledning att mot bakgrund av hittills vunna erfarenheter närmare Överväga hur den övergripande marknadsföringen av Sverige som turistland skall bedrivas. Ett alternativ har redovisats i den nämnda motionen. Andra alternativ har redovisats av Styrelsen för Sverigebilden.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om att de nuvarande formerna för samverkan mellan staten och branschens företag är mindre ändamålsenliga bör Styrelsen för Sverigebilden avvecklas per den 30 juni 1995. Styrelsen har vissa myndighetsuppgifter, som dock är mindre omfattande. I samband med att andra former för samverkan inom marknadsföringsområdet övervägs får ställning tas till vilket organ som bör svara för
dessa uppgifter. Styrelsen har idag också ansvar för insatser för att främja utländska investeringar. Denna verksamhet bör som tidigare redovisats överföras till en särskild myndighet.
BLa. frågorna avseende samordning och utveckling m.m. som tagits
upp i den nämnda motionen samt om övergripande marknadsföring bör beredas ytterligare. Regeringen har för avsikt att snarast genomföra detta arbete i syfte att under våren 1995 lägga fram förslag inom området. I
avvaktan på regeringens förslag har ett anslag avseende kostnader för marknadsföring samt kompetens- och produktutveckling tagits upp för budgetåret 1995/96. 42
De kostnader som uppkommer vid avvecklingen av Styrelsen för Prop. 1994/95:100 Sverigebilden bör belasta ett särskilt avvecklingsanslag. = - Bil. 13
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av turist-
politiken och avvecklingen av Styrelsen för Sverigebilden,
2. till Turistfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 99 000 000 kr.
A 7. Kostnader för avveckling av Styrelsen för Sverigebilden
Nytt anslag (förslag) 1 000
Anslaget disponeras för kostnader för löner, lokaler och viss övrig förvaltning i samband med avvecklingen av Styrelsen för Sverigebilden.
Arbetet skall vara avslutat och redovisat till regeringen senast den 31 mars 1996. Anslaget för särskilda avvecklingskostnader bör föras upp med 1 000 kr för budgetåret 1995/96,
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för avveckling av Styrelsen för Sverigebilden för bud-
getåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 8. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
| 1993/94 Utgift | 2 814 544 |
| 1994/95 Anslag | 4 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 4 000 000 |
varav 3 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Anslaget disponeras för att:
dels infria statliga garantier enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. (upphävd 1987:424),
dels bekosta bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss del täcka förluster i anledning av sådana garantier - enligt förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond (upphävd 1987:894) - som fonderna har beslutat om t.o.m. år 1983 (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10, bet. 1983/84:NUBR, rskr. 1983/84:94). Eventuella bidrag betalas fr.o.m. den 1 juli 1994 till de regionala utvecklingsbolagen.
Tidigare har kostnader till följd av även vissa andra typer av garantier betalats med medel från detta anslag. Inom ramen för dessa andra stöd- Bil. 13 system kvarstår nu inga lånegarantier som kan medföra kostnader för staten.
Regeringens överväganden
Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar från detta anslag
görs inte längre. Anslaget för budgetåret 1995/96 bör beräknas till 4 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr.
A 9. Räntestöd m.m. till varvsindustrin
1993/94 Utgift 84 974 308 1994/95 Anslag 50 000 000
1995/96 Förslag 40 000 000
varav 30 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996.
Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet.
1988/89:NU22, rskr. 1988/89:177) att avskaffa dåvarande räntestöd till
varvsindustrin fr.o.m. den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde
räntestöd utgå såväl till inhemska beställare som vid export. Även kredit-
garantier upphörde som stödform vid detta datum. I stället skulle s.k.
kontantstöd kunna utgå under perioden 1990-1992 för order som
tecknades före utgången av år 1992. Ansökningar om sådant stöd skulle
ha kommit in till NUTEK före den 15 januari 1993. Därefter upphörde
även denna stödform.
Kostnaderna för budgetåret 1995/96 och de närmast kommande budget-
åren hänför sig till tidigare beviljade stöd. Löptiden för lån med räntestöd
har maximalt kunnat uppgå till 15 år. Statens utgifter sjunker dock suc-
cessivt och kommer att upphöra helt år 2004.
NUTEK, som är beslutande myndighet i ärenden om statligt stöd till fartygsfinansiering, har beräknat kostnaden för ränte- och kontantstöd till
15 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Ett förslagsanslag om 40 miljoner kronor för räntestöd m.m. till varvsindustrin bör föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1995/96.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 40 000 000 kr.
A 10. Täckande av eventuella förluster i anledning av Sta-
tens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000
1995796 Förslag 1 000
Anslaget disponeras för kostnader för eventuella förluster i samband med infriandet av borgensförbindelser som ställts ut genom Statens
vattenfallsverk. Från anslaget betalas även utgifter för att fullgöra skyldigheter som avser riksgäldslån och statslån som har upptagits av Statens vattenfallsverk och vid årsskiftet 1991/92 övertagits av Vattenfall AB. Från anslaget betalas vidare utgifter för staten som kan uppstå i
samband med skadestånd eller liknande för ansvar mot tredje man till följd av verksamhet i Statens vattenfallsverks rörelse.
Regeringens överväganden
Anslaget inrättades i samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:87,
bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318) att överföra verksamheten vid Statens vattenfallsverk med vissa undantag till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att staten fortsätter att ansvara för de
borgensförbindelser som Statens vattenfallsverk har ingått och som kan hänföras till den del av rörelsen som överförs till Vattenfall AB. Vattenfall AB skall ersätta staten för kostnader vid ett eventuellt infriande.
Regeringen har vidare med stöd av riksdagens beslut bemyndigat Riksgäldskontoret att under en övergångsperiod förvalta Vattenfall AB:s riksgäldslån. Dessa lån har tagits upp av Statens vattenfallsverk och har vid årsskiftet 1991/92 övertagits av Vattenfall AB. Regeringen har med stöd av riksdagens beslut bemyndigat Riksgäldskontoret att lämna lån till Vattenfall AB inom en ram om 5 miljarder kronor som skall kunna
utnyttjas för kortfristiga ändamål.
Några förluster med anledning av statens borgensåtaganden och
Riksgäldskontorets utlåning till Vattenfall AB förutses inte under budgetåret 1995/96. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på
1 000 kr.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vatten-
fallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
A 11. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen
1993/94 Utgift 15 000 000 1994/95 Anslag 15 000 000 1995/96 Förslag 15 000 000
varav 10 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för kostnader i samband med upprustning och drift
av Göta kanal.
Regeringens överväganden
I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för att föra över verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform (prop.
1991/92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) behandlades även det framtida ansvaret för AB Göta kanalbolag. Riksdagen ansåg att det är en statlig angelägenhet att ansvara för att Göta kanal i framtiden rustas
upp och drivs så att kanalens värden som ett kulturhistoriskt byggnads-
verk och ett attraktivt turistmål kan vidmakthållas. Staten skall därför även i fortsättningen äga AB Göta kanalbolag där kanalbolaget och
kanalfastigheten skall vara en sammanhållen enhet. Finansieringen av
kanalens upprustning skall tillförsäkras genom statsmakternas försorg. Riksdagens beslut innebar också att den skogsmark omfattande ca 3 800 ha som ägs av kanalbolaget skulle överföras till Domän AB.
Efter riksdagsbeslutet om Domänverkets bolagisering har förvaltningen av aktierna i AB Göta kanalbolag överförts från Domänverket till
Kammarkollegiet. Fr.o.m. den 1 juli 1992 är Näringsdepartementet
huvudman för AB Göta kanalbolag.
Varje budgetår sedan anslaget inrättades budgetåret 1992/93 har
riksdagen anvisat 15 miljoner kronor för upprustning och drift av
kanalen. Totalt har sålunda riksdagen anvisat 45 miljoner kronor för
upprustning och drift av kanalen budgetåren 1992/93 - 1994/95. AB Göta kanalbolag har i en skrivelse den 5 oktober 1994 begärt att ett anslag för upprustning och drift av kanalen uppförs med 15 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Även för det förlängda budgetåret 1995/96 bedöms 15 miljoner kronor
vara tillräckligt för att klara av nödvändig upprustning och drift av
kanalen inför kommande säsonger. 46
I syfte att även i fortsättningen bidra med att täcka del av driftskost- Prop. 1994/95:100 naderna samt underlätta och reducera finansieringen av upprustningen = Bil. 13
beslutade riksdagen våren 1994 - med ändring av sitt beslut i denna del att den skogsmark som ägs av AB Göta kanalbolag skulle stanna kvar i kanalbolaget och inte föras över till AssiDomän AB (prop.
1993/94:100, bil. 13 s. 35, bet. 1993/94:NU16, rskr. 1993/94:224).
Kanalbolaget arbetar för närvarande på en långsiktig upprustnings- och
underhållsplan för kanalen som är ett av våra största kulturhistoriska byggnadsverk. Planen kommer att ligga till grund för beräkningen av
anslaget fr.o.m. budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
tll Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000
kr.
A 12. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.
1993/94 Utgift 108 565 962 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Anslaget disponeras för kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.
Regeringens överväganden Anslaget inrättades i samband med riksdagens beslut (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92) att bemyndiga dåvarande regeringen att sälja statens aktier m.m. och delar av verksamheter inkl. fast egendom i vissa angivna företag. Anmälan har också gjorts till riksdagen att anslaget utnyttjats även för de bolag där särskilt bemyndigande föreligger. Kostnaden för omstrukturerings- samt försäljningsaktiviteter m.m. är svåra att i förväg beräkna varför riksdagen varje budgetår under
perioden 1991/92 —- 1994/95 anvisat ett förslagsanslag om 1 000 kr.
Innan regeringens syn på nämnda bemyndigande redovisas och därmed också på omstruktureringsanslaget lämnas först en redovisning över det gångna årets genomförda ägarförändringar. Denna redovisning har tidigare budgetår lämnats i inledningen i ett avsnitt om privatisering av statligt ägda företag. Det bör också noteras att Riksdagens revisorer i sitt
förslag till riksdagen 1994/95:RR3 angående Rapporten Privatiseringen
av Celsius Industrier AB föreslagit att regeringen får i uppdrag att
utvärdera privatiseringsprogrammet och att redovisa resultatet för 47
riksdagen. Regeringen kommer att besluta om att en utvärdering av Prop. 1994/95:100 genomförandet av de privatiseringar som gjorts med anledning av Bil. 13
riksdagsbemyndigandet från år 1991 skall genomföras. Resultatet kommer kommer att redovisas för riksdagen.
Av de 36 företag föregående regering fick bemyndigande att privatisera
har 20 helt eller delvis sålts eller överförts till annan ägare under perioden 1992 —- 1994. Några mindre företag har avvecklats. Av de 23
företag som förvaltades av Näringsdepartementet har statens innehav i 16
företag helt eller delvis sålts eller förts över till annan ägare. Dessa är AssiDomän AB (tidigare ASSIL, Domän och Ncb), Celsius Industrier AB, Cementa AB, Pharmacia AB (tidigare Procordia AB), OK Petroleum AB, SEMKO AB, SSAB Svenskt Stål AB, SSPA Maritime Consulting AB, Sveriges Geologiska AB (SGAB), Blekingen AB, Rödkallen AB, Sorbinvest AB samt Troponor Invest AB. Privatiseringarna har inbringat
sammanlagt 23 miljarder kronor. Av aktierna i företagen på försäljningslistan har därtill aktier för en miljard kronor överförts till de s.k. teknikbrostiftelserna. De breda publika aktiespridningarna har tillfört
statskassan 85 % av de totala intäkterna. I övrigt har försäljningen av statens aktier i OK Petroleum inbringat 1,5 miljarder kronor. För-
säljningen av övriga mindre bolag har inbringat drygt 400 miljoner
kronor.
Försäljning av aktier i AssiDomän AB
Domän AB bildades år 1992 av vissa delar av dåvarande affärsverket Domänverket. Återstående del av Domänverkets markinnehav fördes över till Statens Fastighetsverk.
Staten hade sedan bolagiseringen år 1992 ett 100-procentigt ägande av
Domän AB. Sedan 1970-talet hade staten ett majoritetsägande i Ncb
AB. Genom en fusion av Domän AB och ASSI AB bildades AssiDomän
AB. Detta bolag lade ett bud på samtliga aktier i Ncb AB. Därmed
skapades förutsättningar för ett stort företag inom skogsindustrin. Denna strukturering som skedde efter ägarens tillskyndan medförde att ett fjärde stort skogsindustriföretag bildades i landet. Genom att bolaget har stora realtillgångar är det finansiellt starkt och kan därför medverka i den fortsatta omstruktureringen av skogsindustrin. Vid erbjudandet att
förvalta aktierna i Ncb mot byte av nyemitterade aktier i AssiDomän var
det en förutsättning för budet att AssiDomäns aktier marknadsnoterades.
För att sprida ägandet och ge bolaget tillgång till externt riskkapital beslutade regeringen att sälja upp till 53,5 miljoner aktier. i AssiDomän,
motsvarande 49 % av det totala antalet aktier. Staten uttalade vid försäljningen att man avsåg att avvakta två år med att sälja ytterligare
aktier. Av de erbjudna aktierna reserverades 70 & (37,5 miljoner aktier) för privatpersoner och anställda i AssiDomän och Ncb. Resterande 30 2 såldes till svenska och utländska institutioner i ett anbudsförfarande för att få ett marknadsmässigt pris. Anbudet omfattade drygt 16 miljoner aktier och anbud fick avges på poster om högst 1,5 miljoner
aktier. Genom anbudsförfarandet sattes priset för institutioner till 153 kr. 48
Allmänheten erhöll 15 kr rabatt på detta pris och betalade 138 kr per Prop. 1994/95:100 aktie. Bil. 13
Anbudsförfarandet pågick under en dryg vecka i början av mars 1994, varefter priset sattes. Försäljningen till allmänheten började omedelbart efter anbudsförfarandet och pågick under tiden den 9 - 21 mars. Erbjudandet övertecknades två gånger. Företagets aktier noterades på Stockholms Fondbörs den 8 april 1994 till kursen 156 kr.
Alla de stora bankerna - Handelsbanken, Föreningsbanken, Sparbanken, Nordbanken, S-E-banken samt Posten - anlitades. Försäljningen skedde via 4 500 post- och bankkontor. Allmänheten efterfrågade totalt 86 miljoner aktier till ett sammanlagt värde av 12 miljarder kronor. Genom anbudsförfarandet fick AssiDomän ett hundratal institutioner som ägare samt 590 000 privatpersoner. Privatpersoner fick köpa 50 eller 100 aktier. Statens intäkt blev 7,6 miljarder kronor. Kostnaderna för försäljningen uppgick till 107 miljoner kronor, varav 100 miljoner belastat anslaget år 1993/94.
Försäljning av aktier i Pharmacia AB Staten ägde sedan delningen av Procordia och aktiebytet med AB Volvo år 1993 ca 45 % av kapitalet och 58 § rösterna i Pharmacia AB. Volvo äger 27,5 7”. Aktierna i Pharmacia är sedan länge börsnoterade och bolaget hade ca 35 000 aktieägare. Staten har sedan riksdagsbeslutet i december 1991 haft för avsikt att minska sitt ägande i bolaget. :
Avsikten var att sälja större delen av statens aktier genom ett internationellt anbudsförfarande som resulterar i att priset blir nära det pris som aktien vid anbudstiden noterades till på Stockholms Fondbörs. Parallellt med anbudsförfarandet pågick aktieteckningen för allmänhet och anställda under de första tio dagarna i juni 1994.
Erbjudandet avsåg 72 miljoner A-aktier. Det motsvarar ca 25 % av aktierna i bolaget. Det fanns en möjlighet för bankerna att sälja ytterligare 10 miljoner A-aktier. Staten avsåg att behålla minst 10,1 Z av rösterna i bolaget. Eftersom detta var ett erbjudande där aktier skulle säljas i ett bolag som redan var marknadsnoterat, valdes för första gången metoden att försäljningen till allmänheten skedde utan att ett fast pris meddelades. Staten satte dock ett maxpris för att privatpersoner skulle vara medvetna om vad det maximala utlägget kunde bli. Allmänhetens pris bestämdes till 10 kr under priset till institutioner. Detta offentliggjordes före teckningstiden.
För försäljningen till allmänheten anlitades samma banker samt Posten, som hade sålt AssiDomän-aktierna.
Erbjudandet till allmänheten var komplicerat. Köparna erbjöds anmäla sig för aktier utan att veta priset.
En 16-sidig broschyr med information om erbjudandet, bolaget och om aktier i allmänhet skickades till varje hushåll i Sverige.
Försäljningen till allmänheten innebar att drygt 510 000 personer tecknade sig för aktier. Privatpersoner tilldelades 50 - 150 aktier var. 49
4 Riksdagen 199495, I saml. Nr 100. Bilaga 13
Eftersom erbjudandet övertecknades reducerades tilldelningen så att Prop. 1994/95:100 ingen fick mer än 150 aktier med undantag av de anställda som hade Bil. 13
garanterats 250 aktier. Till allmänheten såldes 47,5 miljoner aktier.
Ca 200 institutioner i Sverige och internationellt köpte aktier till ett
pris (120 kr) som understeg det vid prissättningstillfället gällande
börspriset med en krona eller 0,8 2. Erbjudandet övertecknades mer än två gånger i samtliga försäljningsområden (Norden, Europa/Övriga världen, UK och USA). Ca 30 % av aktierna såldes till nordiska investerare. De internationella institutionernas köp medförde att det internationella ägandet i Pharmacia ökade med 9,5 % till ca 12 &.
Försäljningen inbringade 9 miljarder kronor. Staten äger för närvarande aktier i bolaget motsvarande 14 9 av aktiekapitalet och 11 4 av rösterna. Aktierna förvaltas av Förvaltningsaktiebolaget Stattum
Förvaltning av företag med statligt ägande
I inledningen till detta avsnitt (s. 17) har regeringen redovisat sin syn på ägande. Enligt regeringens uppfattning skall ägandet vara professio-
nellt och baseras på en samordnad syn från ägarens sida. Med ut-
gångspunkt från målsättningen att staten som företagsägare skall kunna konkurrera med andra ägare på lika villkor bör regeringen ha ett be-
myndigande att svara för sådana frågor som sammanhänger med förvaltningen av statens företagsägande. Detta bemyndigande bör avse samtliga företag staten innehar enligt den redovisning som lämnats i regeringens skrivelse 1994/95:20 med 1994 års redogörelse för företag med statligt ägande. För aktivt och effektivt ägarskap i konkurrens med andra ägare har regeringen behov av att kunna agera som ägarföreträdare utan det dröjsmål riksdagsbehandling innebär. Ett sådant förvaltningsbemyndigande bör innebära möjlighet för regeringen att bl.a. omstrukturera ägandet, köpa eller sälja aktier samt att delta i eller avstå från att delta i nyemissioner. Även andra former kan vara aktuella, t.ex. medverka till att bolaget ger ut konvertibla skuldebrev. Om det blir aktuellt att minska statens ägande i något av de stora företagen som producerar infrastrukturella tjänster kommer frågan att
underställas riksdagen. I samband med en omstrukturering kan en kapitalinsats eller ett aktieförvärv vara nödvändiga. Det är inte möjligt
att överföra resurser från en verksamhet till en annan på annat sätt än över statsbudgeten. I förvaltningsbemyndigandet bör ingå en möjlighet
för regeringen att via anslaget göra de kapitalinsatser som erfordras.
Regeringen anser inte att anslaget skall utnyttjas så att förvaltningen av
statens företag ger en nettobelastning på statsbudgeten. Eventuella
insatser skall motsvaras av utdelningsinkomster eller försäljningsin-
täkter. Principerna för förvaltningen har redovisats i inledningen till detta avsnitt.
För samtliga företag bör finnas ett förslagsanslag för direkta omkostnader och kapitalinsatser i samband med att ägarförvaltningen
utövas. Kostnaderna för ägarförvaltningen är svåra att i förväg beräk-
na. Regeringen anser därför att nuvarande förslagsanslag på 1 000 kr 50
bör bibehållas och anvisas för nämnda ändamål även för budgetåret Prop. 1994/95:100 1995/96. Bil. 13
Regeringen avser att lämna redogörelse till riksdagen om de åtgärder som vidtas avseende företagsägandet minst två gånger per år.
Mot bakgrund av ovan anförda föreslås ett ändrat bemyndigande för regeringen med den innebörd som redovisats samt att nuvarande förslagsanslag bibehålls med den disposition som angivits.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda före-
tag, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att förvalta företag med statligt ägande
samt i förekommande fall öka eller minska ägandet i dessa
företag enligt vad som anförts.
A 13. Avgift till Europeiska Kol- och Stålgemenskapen
Nytt anslag (förslag) 150 000 000
varav 150 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Vid medlemskapet i EU blir Sverige anslutet också till Europeiska Kol- och Stålgemenskapen (EKSG) på samma sätt som nytillkomman-
de EG-medlemmar blivit under 1970- och 1980-talen. Avtalet om EKSG upphör år 2002.
EKSG har en egen budget och förfogar över betydande fonder, som används för omställningsbidrag till inom järn- och stålindustrin friställd personal samt teknisk och ekonomisk forskning.
En konsekvens av medlemskapet blir att den svenska industrin, som är verksam inom området, skall till EKSG betala en viss årlig avgift som för år 1995 beräknas uppgå till 0,21 av produktionsvärdet. En
gradvis sänkning av avgiften förutses och den skall upphöra helt år 1999. Svenska staten skall dessutom under åren 1995 och 1996 bidra till EKSG:s fonder med totalt 16 700 000 ECU, dvs. ca 150 miljoner
kronor.
Statens avgift grundas inte på några rättsakter utan vilar på den praxis som utvecklats när nya länder, i det här fallet framför allt
Spanien och Portugal år 1986, anslutit sig till EKSG. Tillsammans skall Finland, Sverige och Österrike betala 44 100 000 ECU, varav
hälften år 1995 och den andra hälften år 1996. Avgiftens storlek är beroende av resp. lands andel av världsproduktionen av stål. Vid faststäl-
landet av andelarna används härvid 1992 års statistik upprättad av International Iron and Steel Institute (OST), industrins samarbetsorgan.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Avgift till Europeiska Kol- och Stålgemenskapen för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.
A 14. Avgifter till vissa internationella organisationer
1993/94 Utgift 5 045 775 1994/95 Anslag 7 020 000
1995/96 Förslag 11 200 000
varav 8 402 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för avgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organ.
För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen medel enligt följande.
1995/96
Internationella byrån för mått och vikt (BIPM) och
Internationella organisationen för legal metrologi (OML) 1 445 000
Europeiska organisationen för provning och kontroll
(EOTC) 80 000
Organisationen för intellektuell äganderätt (WIPO) 4 935 000
Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) och
| Internationella nickelstudiegruppen (INSG) | 520 000 |
| Eureka | 890 000 |
| COST | 3 175 000 |
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 200 000 kr.
Bil. 13 Skogsindustrin och skogsbruket utgör tillsammans en av de viktigaste näringarna för Sverige. Den är vår främsta exportnäring. Nettoexportvärdet är väsentligt större än för verkstadsindustrin. Exportinkomsterna under år 1994 beräknas bli ca 70 miljarder kronor. Detta år har kännetecknats av en hög aktivitet i näringen. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har varit på topp. Produktionen av sågade barrträvaror har ökat med 8 § till närmare 14 miljoner m?. Produktionen av papper och papp ökade med 6 4 under de första tre kvartalen. Avsalupriserna har stigit kraftigt. Skogsföretagens förbättrade ekonomiska resultat möjliggör nödvändiga och angelägna investeringar som ökar kapaciteten och moderniserar tillverkningsprocesserna.
Sammantaget har denna utveckling bidragit till kraftigt ökade avverkningar i den svenska skogen. Under 1993/94 avverkades ca 72 miljoner skogskubikmeter, en ökning med närmare 10 4 på ett år. Priserna har höjts väsentligt under år 1994. Årsavverkningen i skogen är dock betydligt lägre än den årliga tillväxten som beräknas till ca 100 miljoner skogskubikmeter.
Plantering av den avverkade arealen har minskat i omfattning de senaste åren. Mellan åren 1988 och 1993 var minskningen ca 30 96. I stället har skogsägarna, främst inom småskogsbruket, gått över till s.k. naturlig föryngring under fröträd. Arealen beståndsvårdande ungskogsröjningar har minskat med ca 30 2.
Gällande skogspolitik beslutades av riksdagen år 1993 och trädde i kraft den 1 januari 1994. Den tar sin utgångspunkt i de skogsprinciper som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 (UNCED). I dessa principer betonas både utnyttjande och vård av skogarna. I den svenska skogspolitiken finns det numera både ett produktionsmål och ett miljömål. Dessa mål skall vara jämställda och väga lika tungt.
Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Det förutsätter att de tendenser till minskad kvalitet i skogsskötseln som Skogsstyrelsen har redovisat motverkas. Detta gäller bl.a. formerna för beståndsanläggning och valet av trädslag. Det är en angelägen uppgift för Skogsvårdsorganisationen att uppmärksamma dessa frågor i sin tillsyn och rådgivning.
Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. Den svenska strategin för att bevara en biologisk mångfald innebär att produktionsmålet och miljömålet integreras. På större delen av den svenska skogsmarken skall skogen brukas och då på ett sätt som innebär att hänsyn tas till naturvårdens intressen. Bevarandet av en biologisk mångfald kräver dessutom att 53 vissa arealer helt undantas från skogsbruk. För närvarande är enligt den
officiella naturvårdsstatistiken 3,3 2 av den produktiva skogsmarken Prop. 1994/95:100
skyddad i form av nationalparker, naturreservat, domänreservat etc. Bil. 13 Större delen av dessa arealer ligger ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen. Till denna skyddade areal kommer skogsmarksimpedimenten om ca 4 miljoner hektar som inte får avverkas enligt skogsvårdslagen och som inte ingår i vad som definieras som produktiv skogsmarksareal. I takt med ett ökat sektorsansvar för miljön har skogsägarnas ekonomiska
ansvar också ökat. Detta har kommit till uttryck inte bara i skogsvårds-
lagen utan också genom naturvårdslagstiftningens nya bestämmelser om biotopskydd och skärpta bestämmelser om markavvattning och samråd.
Skogsägarna och andra som är verksamma inom skogsbruket har
påtagligt ökat sitt engagemang för naturvård och naturhänsyn under
senare år. Den senaste undersökningen visar att 75 7 av hänsynskraven
tillgodoses vid avverkningarna.
Sverige håller en hög profil i internationella skogsfrågor. Vi var mycket aktiva inför och under UNCED och deltar nu internationellt i en
mängd uppföljningsarbeten. Kommissionen för uthållig utveckling (CSD)
möts i april 1995 då man bl.a. avser ta upp UNCED:s beslut i skogliga
frågor, dvs. kapitel 11 i Agenda 21 och de s.k. Skogsprinciperna. Som
ett led i förberedelserna för CSD-mötet kommer dessförinnan en global
skogsministerkonferens att hållas i anslutning till ett möte med FAO:s skogskommitté. Denna konferens har initierats av Sverige i samarbete
med övriga nordiska länder. Sverige har också med framgång verkat för
att skogsfrågorna skall ges ökade resurser inom FAO. Samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa har utvecklats. Dessa länder är numera intresserade inte bara av svensk skogsteknologi och skogsvård utan också av våra kunskaper på skogsmiljöområdet. Sverige medverkar också aktivt
i det arbete som bedrivs inom ramen för FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE), i uppföljningen av den europeiska skogsministerkonferensen i Helsingfors år 1993 och i den Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) där vi är representerade på konsumentsidan. Genom observatörsskapet har vi haft möjligheter att redan under år 1994 medverka i EU-ländernas samråd inför och under internationella
skogsmöten. Som medlem i EU kommer Sverige att aktivt driva
skogsfrågorna i nära och täta kontakter med skogsnäringen, fackliga organisationer och andra berörda.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 är den statliga verksamheten med produktion av skogsfrö och skogsplantor bolagiserad i enlighet med 1993 års skogspolitiska beslut. Svenska Skogsplantor AB har haft en utveckling
under det första verksamhetsåret som är något bättre än den plan som
förelåg vid bolagiseringen.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på skogsområdet t.o.m. år 1998 till Prop. 1994/95:100 följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetpro- Bil. 13 position är följande:
Beräknad = Beräknad
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för besparing «besparing 1993/94 1994/95 = 1995/96 juli 95 - juni 96 1997 1998
427,2 439,5 637,2 425,5 -! -
!Utgifterna beräknas minska med 24,5 miljoner kronor till följd av andra beslut.
B 1. Skogsvårdsorganisationen
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget tas upp ett formellt belopp på 1 000 kr till Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet. På anslaget redovisas all verksamhet vid Skogsvårdsorganisationen som omfattar Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.
Det övergripande målet för Skogsvårdsorganisationen är att verka för att landets skogar vårdas och brukas hållbart i enlighet med de skogspolitiska målen och det för skogsbruket och myndigheten gällande sektorsansvaret för miljön.
Enligt Skogsstyrelsens årsredovisning omsatte Skogsvårdsorganisationen 1,1 miljarder kronor under budgetåret 1993/94. Det ekonomiska utfallet för den samlade verksamheten var 28,8 miljoner kronor.
Merparten av den organisationsanpassning som ålagts organisationen i anslutning till den nya skogspolitiken har genomförts under budgetåret 1993/94. Verksamheten har i hög grad påverkats av de hårda prioriteringar och kraftiga personalminskningar som detta inneburit. Skogsstyrelsen bedömer att den nödvändiga anpassningen av organisationen ändå har genomförts snabbt och kostnadseffektivt och att verksamheten kunnat bedrivas på ett godtagbart sätt trots påfrestningar på personalen. Det är främst den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som har med myndighetsutövning att göra som har bantats mätt i tjänstgöringsdagar.
Uppdragen åt skogsbruket har fortsatt att minska under året. Uppdragsvolymen åt arbetsmarknadsmyndigheterna var oförändrad. Den anslagsfinansierade verksamheten har bantats kraftigt. Antalet tjänstgöringsdagar i myndighetsverksamheten vid skogsvårdsstyrelserna har minskat med 44 § på tre år. Uppdragsverksamheten har därmed fått en starkt ökad betydelse för organisationen. Skogsstyrelsen anser att ambitionssänkningen i skogsbruket inom beståndsanläggning och skogsvård
under senare år måste vändas till en ökad aktivitet. Även om naturhän- Prop. 1994/95:100 synen i skogsbruket har förbättrats är den inte tillräcklig för att det Bil. 13
beslutade miljömålet skall nås. Avverkningen ligger på en fortsatt hög nivå.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Skogsvårdsorganisationens verksamhet
som lades fast i 1993 års skogspolitiska proposition bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 424 200 000 kr
Resultatbedömning
Riksdagen beslutade våren 1993 om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352). En fördjupad prövning av Skogsvårdsorganisationens verksamhet gjordes därvid. Regeringen har med hänsyn till behovet av att anpassa verksamheten till 1993 års skogspolitiska beslut medgett undantag från reglerna om
resultatredovisning för budgetåret 1993/94. Det sista bokslutet (per den 31 december 1993) för frö- och plantverksamheten lämnades i april 1994. Skogsstyrelsens årsredovisning för verksamheten under räkenskapsåret 1993/94 har granskats av Riksrevisionsverket som inte har haft några invändningar. Det ekonomiska utfallet är 28,8 miljoner kronor. Det
täcker väl förräntningskravet på statskapitalet. Regeringen bedömer att
de krav som ställts på återrapportering under budgetåret har uppfyllts. Bl.a. har Skogsstyrelsen redovisat planerade verksamhetsgrenar och
verksamhetsmål och en strategi för uppföljning av Skogsvårdsorganisationens verksamhet.
Den allmänna verksamheten har präglats av organisatoriska och administrativa förändringar som en följd av 1993 års skogspolitiska beslut. Omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna har i stort sett klarats
av under det redovisade verksamhetsåret.
Slutsatser Riksdagen beslutade i maj 1993 om Skogsvårdsorganisationens verksam-
het för treårsperioden 1993/94 - 1995/96. De övergripande mål och
riktlinjer för verksamheten som gäller för treårsperioden bör ligga fast. 36
Det övergripande målet för Skogsvårdsorganisationens verksamhet är Prop. 1994/95:100
sålunda att verka för ett ansvarsfullt nyttjande av landets skogstillgångar Bil. 13 i enlighet med de av statsmakterna beslutade målen för skogsbruket.
Skogsvårdsorganisationens verksamhet ges i linje med detta en starkare inriktning mot miljöfrågorna. De nya uppgifter som har tillkommit med myndighetens sektorsansvar för miljön understryker detta. Förutom de uppgifter som följer direkt härav kommer skogsägarnas ökade behov av rådgivning, information och utbildning att prägla organisationens verksamhet de närmaste åren. Det är angeläget att dessa insatser även
inriktas på att förbättra skötseln så att skogspolitikens produktionsmål
nås. Därtill kommer den för Skogsvårdsorganisationen viktiga uppgiften
att följa upp, utvärdera och redovisa hur de nya skogspolitiska målen
uppfylls, Organisationsförändringen som pågår till följd av minskade resurser för myndighetsuppgifter skall slutföras snarast.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
B 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter
1993/94 Utgift 275 882 429
1994/95 Anslag 278 952 000
1995/96 Förslag 424 200 000
varav 281 112 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Skogsstyrelsen föreslår oförändrat anslag uppräknat till 18 månader. Vidare föreslår styrelsen en låneram i Riksgäldskontoret på 135 miljoner kronor för investeringar i anläggningstillgångar. En rörlig kredit i Riksgäldskontoret på 100 miljoner kronor behövs. Ökningen beror bl.a. på att statskapitalet levererats in till statsverket. Skogsstyrelsen föreslår vidare att kostnaderna under budgetåret 1995/96 för omorganisationen av Skogsvårdsorganisationen får liksom hittills täckas med balanserade överskott i uppdragsverksamheten.
Regeringens överväganden
Sveriges medlemskap i EU kommer att kräva Skogsvårdsorganisationens
medverkan i beredningen av olika frågor i anslutning till EU-arbetet. Skogsstyrelsen måste skapa utrymme för dessa nya uppgifter genom omprioriteringar. Anslaget har pris- och löneomräknats. Myndigheten omfattas av
regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret
1995/96 har anslaget räknats ned med 9 miljoner kronor. 57
Anslaget bör föras upp med sammanlagt 424 200 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 424 200 000 kr.
B 3. Bidrag till skogsvård m.m.
1993/94 Utgift 90 675 457 1994/95 Anslag 60 000 000 1995/96 Förslag 60 000 000
varav 40 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget täcks kostnaderna för bidrag till skogsvård m.m. som har beviljats före den 1 juli 1993 och kostnaderna för avsyning före utbetalning av de beslutade bidragen.
Skogsstyrelsen bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1995/96 (18 mån) blir oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Anslaget bör uppgå till 60 miljoner kronor.
Landshövdingarna i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har i en gemensam skrivelse till regeringen föreslagit ett samhällsstöd för ökad aktivitet inom privatskogsbruket i Norrlands inland. Det föreslagna stödet är utformat som ett regionalpolitiskt, miljöanpassat stöd till skogsbilvägar och skogsvård.
Regeringens överväganden I enlighet med Skogsstyrelsens förslag bör anslaget föras upp med 60 miljoner kronor nästa budgetår. Frågan om regionalpolitiska åtgärder inom skogsbruket får bedömas i anslutning till fördelningen av de medel som anvisas inom regionalpolitiken.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 60 000 000 kr.
B 4. Stöd till byggande av skogsvägar
1993/94 Utgift 3 280 831 1994/95 Anslag 400 000 1995/96 Förslag 1 000
Möjligheten att bevilja nya bidrag från detta anslag upphörde den 1 juli Prop. 1994/95:100
1992. Från anslaget täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag till Bil. 13 vägbyggnadsprojekt och avsyning av dessa.
Skogsstyrelsen föreslår att anslaget skall finnas kvar som ett förslagsanslag på 1 000 kr för att täcka eventuella kostnader för infriande av utestående lånegarantier på ca 1,3 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
I enlighet med Skogsstyrelsens förslag bör anslaget föras upp med 1 000 kr nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5. Insatser för skogsbruket
1993/94 Utgift 57 334 658 Reservation 47 326 663 1994/95 Anslag 929 000 000 1995/96 Förslag 147 000 000
varav 98 334 000 beräknat för juli 1995 —- juni 1996
Anslaget finansierar statligt stöd till insatser av olika slag för skogsbruket. Från anslaget bekostas sålunda bidrag till naturvårds- och kultur-
vårdsåtgärder, bidrag till ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöks-
verksamheten med skogsmarkskalkning, kostnader för vissa civilrättsliga avtal på naturvårdsområdet, intrångsersättningar som följer av skogsvårdsstyrelsernas beslut samt projektmedel för att slutföra inventeringarna av småbiotoper och sumpskogar.
Skogsstyrelsen har på uppdrag av regeringen låtit utreda skogsskadornas omfattning och orsaker m.m. Uppdraget har redovisats med överlämnande av rapporten Skogsskador i Sverige, nuläge och förslag till åtgärder. Skogsstyrelsen är i stort sett positiv till vad som föreslås i rapporten rörande vitaliseringsgödsling och kalkning men anser bl.a. att man inte nu behöver lägga fast fördelningen mellan dessa båda åtgärder. Skogsstyrelsen bedömer att verksamheten behöver öka i omfattning successivt och att ytterligare medel härför behövs under innevarande
treårsperiod. Rapporten har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo94/1252).
Skogsstyrelsen föreslår sålunda en fortsatt och utvidgad försöksverksamhet med skogsmarkskalkning och att anslaget därför bör räknas
upp med 20 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.
Vidare föreslås en omfördelning till detta område med 1,5 miljoner kronor. För åren 1997, 1998 och därefter föreslås en upptrappning till 59
60, 100 resp. 120 miljoner kronor. Skogsstyrelsen anser att åtgärderna Prop. 1994/95:100
bör finansieras med i första hand särskilda avgifter eller skatter på Bil. 13
svenska utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak.
I stort sett alla remissinstanser instämmer i utredningens beskrivning
av kunskapsläget, marktillståndet och behovet av åtgärder. När det gäller konsekvenserna av markförsurningen och frågan om man i dag har tillräckligt underlag för beslut går meningarna isär. Flera remissinstanser, bland dem Sveriges lantbruksuniversitet och Stiftelsen Skogsbrukets
Forskningsfond, framhåller att utredningens bedömningar och slutsatser
är långt ifrån självklara. När det gäller förslagen till direkta åtgärder för att motverka skogsmarksskador är flertalet remissinstanser positiva eller förordar en försiktig linje. Meningarna är delade om den föreslagna
skogsskadenämndens konstruktion och befogenheter. Flertalet instämmer
i att det även i fortsättningen finns behov av insatser på forskning inom området.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår mot bakgrund av den osäkerhet som råder om de
föreslagna åtgärdernas effekter på skogen och behovet av ytterligare kunskaper i fråga om vitaliseringsgödsling och askåterföring att försöksverksamheten med skogsmarkskalkning «skall fortsätta på oförändrad nivå under budgetåret 1995/96. Regeringen har den 17 november 1994 beslutat att NUTEK i samarbete med Skogsstyrelsen och
Naturvårdsverket skall utreda frågan om vissa mer praktiska problem med askåterföring till skogsmark. Anslaget omfattas av regeringens
sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1 miljon kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 147 000 000 kr.
6 021 000 Bil. 13 Nytt anslag (förslag)
Fr.o.m. den 1 juli 1992 upphörde möjligheterna att ge statliga bidrag till anläggning av skogsfröplantager. Bidrag som har beslutats före denna tidpunkt har betalats ut av reserverade medel under äldreanslaget Skogsvårdsorganisationen: Investeringar allt eftersom investeringarna har färdigställts och godkänts. Reserverade medel under anslaget får av formella skäl inte disponeras av Skogsstyrelsen eller regeringen efter utgången av budgetåret 1994/95. Skogsstyrelsen har föreslagit att reserverade medel får disponeras för att infria åtaganden gjorda före den I juli 1992.
Regeringen föreslår att ett nytt reservationsanslag tas upp på 6 021 000 kr nästa budgetår. Det motsvarar den beräknade reservationen på det äldre anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till skogsfröplantager för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 6 021 000 kr.
| Bil. 13
Inledning
En grundläggande förutsättning för att svenska näringslivet skall kunna
konkurrera på den internationella marknaden är att Sverige anpassar sig efter internationella regler och direktiv.
Näringslivet behöver enkla och klara regler. Dessa regler skall skapa
ordning och reda, ge förutsättningar för konkurrens på lika villkor och
förhindra oacceptabel affärsverksamhet samt verka för att skydda liv, hälsa och miljö eller att åstadkomma en god resurshushållning.
Det övergripande målet är att den teknologiska infrastrukturen skall
utformas så att det blir en god balans mellan olika intressen och behov i samhället och så att det svenska näringslivet kan verka på likvärda villkor jämfört med sina utländska konkurrenter. Sveriges anpassning till EG:s regelsystem är därvid av stor vikt. Under budgetåret 1993/94 har följande mera väsentliga förändringar skett i det svenska regelsystemet och i de organ som svarar för dess
tillämpning. Alla ändringarna ligger i linje med det övergripande målet för arbetet med den teknologiska infrastrukturen.
Inom området provning och kontroll har regeringen och myndigheter
som föreskriver om kontroll av produkters säkerhet i stort slutfört arbetet med att anpassa de svenska regelsystemen till EG:s system med
kontrollordningar öppna för konkurrens. Systemet med riksprovplatser avvecklades successivt under år 1994 och är nu i princip avvecklat. Som en följd av EES-avtalet har en marknadskontroll organiserats i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1994.
Ett antal av EG:s direktiv inom området legal mätteknik har införts i det svenska regelverket bl.a. genom föreskrifter som grundas på lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon.
Sverige har införlivat en EG-förordning om frivilligt deltagande för industriföretag i ett system för miljöstyrning och miljörevision och kommer att ge Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) ansvaret för ackreditering och tillsyn av s.k. miljökontrollanter.
De uppgifter som utförs av Sveriges Forsknings- och Provningsinstitut AB (SP) inom området provnings- och mätteknisk FoU är en viktig del
i Europasamarbetet och för företagens kvalitetssäkring.
Den svenska standardiseringsorganisationen genomgår nu en omstruk-
turering för att bättre tillgodose intressenternas behov. För statens bidrag till SIS-Standardiseringen i Sverige föreslås en ny finansieringsmodell
som ger möjlighet till effektivare resultatstyrning.
Patent- och registreringsverket (PRV) fortsatte under 1993/94 att planmässigt överta handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna. Övertagandet var i sin helhet slutfört den 1 november 1994. Fr.o.m. den I april 1994 fick PRV rätten att besluta om likvidation av aktiebolag på s.k. formella grunder.
På elsäkerhetsområdet har Elsäkerhetsverket genom förordning Prop. 1994/95:100
(1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) fr.o.m. den 1 Bil. 13 januari 1994 fått till uppgift att vara föreskrivande myndighet och tillsammans med Telestyrelsen utöva tillsyn inom EMC-området.
Inom området brand- och explosionssäkerhet har EG:s direktiv om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och
övervakning av explosiva varor för civilt bruk (93/15/EEG) införts i det
svenska regelverket, bl.a. genom ändring i förordningen (1988:1145) om
brandfarliga och explosiva varor. Vad gäller mineralområdet har NUTEK den 1 juli 1993 från den av-
vecklade Nämnden för statens gruvegendom tagit över ansvaret för att förvalta och avyttra kvarvarande statlig gruvegendom m.m. Omfattande
återställningsarbeten har påbörjats vid den av staten ägda och nedlagda Adakgruvan i Malå kommun, Västerbottens län. På byggområdet har riksdagen beslutat om ändringar i plan- och
bygglagen (1987:10) och en ny lag (1994:847) om tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk, m.m. Regeringen har följt upp den ändrade regleringen i förordningar. Reformen träder i kraft den 1 juli 1995.
Parallellt har motsvarande förändringar gjorts i förordningen om hissar
m.m. Genom den nya regleringen samordnas de tekniska egenskapskraven på byggnader och anordningar i dessa med bl.a. byggproduktlagens
(1992:1535) föreskrifter om CE-märkning av byggprodukter och görs mindre detaljerade. Tillståndsprövningen genom bygglov m.m. ersätts av
ett nytt system för tillsyn och kontroll av egenskapskraven. Vidare införs
ett öppet system för typgodkännande, tillverkningskontroll och personcertifiering. Under hösten 1994 startade ett omfattande arbete med att
utarbeta tillämpningsföreskrifter samt informations- och utbildningsmaterial kring reformen. Detta arbete kommer att fortsätta under våren
1995 jämsides med det omställningsarbete som måste ske vid bygg-
nadsnämnderna och inom byggbranschen.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Teknologisk infrastruktur m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslag i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Beräknad Beräknad Utgift Anvisat — Förslag varav beräknat för besparing besparing 1993/94 —1994/95 —1995/96 juli 95-juni 96 1997 1998
Absoluta tal Relativa tal
296,4 321,2 457,6 303,7 of of
Bil. 13
1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Verksamheten vid Patent- och registreringsverket (PRV) finansieras genom avgifter. Med undantag av namnverksamheten skall avgifterna ge full kostnadstäckning. Därutöver skall verksamheten med patent, varu-
märken och mönster ge ett överskott, som motsvarar kostnaden för Patentbesvärsrättens verksamhet minskat med underskottet i namnverk-
samheten. Detta överskott redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2529 Avgifter vid Patent- och registreringsverket. Huvuddelen av avgifterna beslutas av regeringen och i övrigt av PRV efter sam-
råd med Riksrevisionsverket.
PRV är central förvaltningsmyndighet för frågor om patent, varu-
märken, mönster, efternamn och förnamn samt för registrering av aktie-
bolag, filialer, handelsbolag och ekonomiska föreningar. PRV registrerar
även kommunala vapen, meddelar utgivningsbevis för utgivare av periodisk skrift och är tillståndsmyndighet för användning av vissa
officiella beteckningar. PRV är internationell myndighet enligt den inter-
nationella konventionen om patentsamarbete. Utom myndighetsuppgifter utför PRV uppdragstjänster inom sitt verksamhetsområde, t.ex. informationssammanställningar och kartläggande
undersökningar beträffande patent, varumärken och mönster samt inom bolagsområdet. Mot ersättning ger PRV service till Patentbesvärsrätten vad gäller bl.a. löne- och personalfrågor samt ekonomiadministration.
Det övergripande målet för PRV:s verksamhet är att erbjuda ändamålsenliga, kvalitativt högtstående och serviceinriktade tjänster på de immaterialrättsliga och associationsrättsliga områdena.
PRV har i årsredovisningen redovisat en fortsatt ökning av antalet
inkomna patentärenden med 5,8 76. Antalet inkomna varumärkesärenden
ökade med 15,5 20 och antalet namnärenden med 15,3 2. Antalet mönsteransökningar var i stort sett oförändrat. Verksamhetsförändringarna vid bolagsavdelningen i Sundsvall präglades främst av det fortsatta övertagandet av handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna. Övertagandet
har skett län för län och har pågått under perioden 1 januari 1993 -
1 november 1994. Det totala ekonomiska resultatet framgår av följande tabell.
| Belopp i miljoner kronor | - 1993/94 1992/93 Bil. 13 | |
| Verksamhetens intäkter | 344,3 | 314,7 |
| Verksamhetens kostnader | -347,9 | -317,2 |
| Verksamhetens utfall | -3,6 | -2,5 |
| Ränteintäkter/räntekostnader | 2,3 | 6,0 |
| Till inkomsttitel (Patentbesvärsrätten) | -9,4 | -9,3 |
| Årets kapitalförändring | -10,7 | -5,7 |
Resultatet för de fyra fackavdelningarna redovisades enligt följande.
Belopp i miljoner kronor 1993/94 1992/93
| Patentavdelningen | 14,1 | 6,0 |
| Varumärkesavdelningen | 5,4 | 1,8 |
| Uppdragsavdelningen | 0,8 | 0,6 |
| Bolagsavdelningen | -14,1 | -14,2 |
Det negativa resultatet för bolagsavdelningen förklaras huvudsakligen av dels 3,6 miljoner kronor lägre intäkter än budgeterat för registreringen av handelsbolag och ekonomiska föreningar, dels 7 miljoner kronor extra investeringar i teknikstöd.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör Ligga fast.
Resurser 1995/96
Anslag 1 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 578 883 000 kr
Resultatbedömning
PRV:s årsredovisning visar att verksamheten fortlöpande utökas och an-
passas till omvärldens behov. Det ekonomiska resultatet är sammantaget tillfredsställande. Bolagsavdelningen visar ett betydande underskott som dock vägs upp av ett överskott från patentavdelningens verksamhet. I båda fallen bedöms verksamheten under innevarande år kunna ge ett noll- 65 5 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 13
resultat. Över åren bör givetvis dessa svängningar i resultaten ta ut var- Prop. 1994/95:100 andra så att varje verksamhetsgren bär sin egen kostnad. Uppdragsverk- = Bil. 13 samheten visar en fortsatt ökning. Den delen av PRV bedöms ha de största möjligheterna när det gäller att utveckla nya tjänster mot omvärlden. Särskilt bör PRV med hjälp av informationsteknologi utveckla metoder och system som ger snabb och effektiv allmän tillgång via nätverk till den stora informationsmängd som finns tillgänglig hos PRV.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende PRV.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Åtgärder måste vidtas så att balans uppnås i bolagsavdelningens intäkter och kostnader. Det avslutade övertagandet av handels- och föreningsregistren från länsstyrelserna ger nu särskilda möjligheter till rationaliseringar och bör bidra till en gynnsam ekonomisk utveckling. Rationaliserings- och utvecklingsarbetet i övrigt inom PRV har en inriktning som gett goda resultat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på I 000 kr.
C 2. Patentbesvärsrätten
1993/94 Utgift 9 237 768 1994/95 Anslag 10 610 000 1995/96 Förslag 15 920 000
varav 10 553 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget till Patentbesvärsrätten (PBR) motsvaras av inbetalningar till inkomsttitel på statsbudgeten från Patent- och registreringsverket (PRV) på det sätt som redovisas under anslaget C1.
PER är en fristående förvaltningsdomstol. Verksamheten regleras genom lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten. Det övergripande målet för PBR är att pröva överklaganden av beslut meddelade av PRV i frågor om patent, varumärken, mönster, efternamn och förnamn. Verksamhetsmålet för PBR är att överklaganden i patentärenden skall avgöras inom en genomsnittlig handläggningstid på 1,5 år och att övriga överklagningsärenden skall avgöras i sådan omfattning att antalet oavgjorda ärenden oa 66 inte ökar.
Frågan om huruvida PBR skall upphöra som fristående förvaltnings- Prop. 1994/95:100
domstol och dess verksamhet införlivas i det allmänna domstolsväsendet = Bil. 13
bereds f.n. inom regeringskansliet.
PER har i sin årsredovisning för 1993/94 redovisat att antalet inkomna patentärenden legat på fortsatt låg nivå. Vid årets slut hade medelbehandlingstiden för patentärenden minskat till 1,9 år och förutspås nå det uppsatta målet 1,5 år under 1994/95. Antalet varumärkesärenden, som
dominerar verksamheten i övrigt, har däremot visat en fortsatt kraftig ökning. Detta har gjort att också antalet oavgjorda ärenden på detta område ökat från 461 till 846 och den genomsnittliga handläggningstiden
från knappt ett till knappt två år. Enligt PBR har vakanser och nyrekryteringar under året bidragit till denna utveckling. Vakanserna är också en förklaring till att anslaget utnyttjades endast till 89,7 4. PBR disponerade under året en anslagskredit om 500 000 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1992/93-1994/95 bör utsträckas till att omfatta även budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 15 920 000 kr
Resultatbedömning PBR:s årsredovisning visar att verksamhetsmålen inte uppnåtts. Detta
gäller särskilt varumärkesärenden för vilka behandlingstiden ökat väsent-
ligt. Denna utveckling måste vändas så att alla delmål kan nås. En översyn av t.ex. organisation och arbetsrutiner kan därvid bli nödvändig.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende PBR.
Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Åtgärder
måste vidtas inom PBR mot de långa behandlingstiderna för vissa typer
av ärenden, särskilt vad gäller varumärken.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 15 920 000 kr.
C 3. Bidrag till SIS — Standardiseringen i Sverige
1993/94 Utgift 39 328 000 1994/95 Anslag 33 964 000 1995/96 Förslag! 54 045 000
varav 32 267 000 beräknat för juli 1995 —- juni 1996 !Inkluderar medel till teknisk informationsförsörjning som tidigare anvisats under anslaget F 1. Teknisk forskning och utveckling
Från anslaget utgår bidrag till standardiseringsverksamheten för att med SIS-Standardiseringen i Sverige som centralorgan, tillsammans med auktoriserade standardiseringsorgan för olika verksamhetsområden, verka för svensk standardisering nationellt, europeiskt och globalt.
De övergripande målen för bidraget är att standardiseringsverksamheten
skall bidra till att öppna marknader, höja produktiviteten och konkurrens-
kraften hos svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar
när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom tillgodoses.
SIS skall som centralorgan verka för att den svenska standardiserings-
organisationen utvecklas så att den utgör en kompetent, flexibel och
rationell resurs för deltagande i internationellt standardiseringsarbete.
Från anslaget finansieras dessutom vissa verksamheter inom området teknisk informationsförsörjning. Under anslaget anvisas för detta ändamål medel til Tekniska nomenklaturcentralen och Tekniska litteratursällskapet för att dessa privaträttsliga organ skall erbjuda tjänster med hög kvalitet till svenskt näringsliv, myndigheter och organisationer.
Europeiskt och globalt standardiseringsarbete har genom de senaste årens politiska utveckling fått en ny och mer omfattande roll än tidigare.
EG:s lagstiftningsmetod ("The new approach") för att harmonisera
tekniska föreskrifter har inneburit nya möjligheter och problem för svenska myndigheter. I det europeiska standardiseringsarbetet har
uppgifter för att harmonisera nationella myndighetsregler prioriterats.
Standardiseringsarbete som tillkommit på initiativ av näringslivet m.fl. utgör fortfarande dock cirka 80 76 av all standardisering. Det globala standardiseringsarbetet är totalt mer omfattande än det europeiska. På många områden sker den internationella standardiseringen i första hand
på global nivå, varefter resultaten utnyttjas för europastandard. Mer än
95 Z av verksamheten i Sverige avser medverkan i och bevakning av internationellt standardiseringsarbete.
Sveriges Industriförbund har utrett den svenska standardiseringens Prop. 1994/95:100 organisation och arbetssätt med syftet att förbättra svenska intressenters = Bil. 13 genomslagskraft både nationellt och internationellt. Detta har lett till förslag om en decentraliserad standardiseringsorganisation med ett litet men starkt centralorgan (SIS) för vissa övergripande frågor. Vidare bedömdes att det fanns en rationaliseringspotential i standardiseringsorganisationen på totalt 20-35 miljoner kronor per år. Omstrukturering av den svenska organisationen i enlighet med Industriförbundets förslag genomfördes för SIS del per den 1 juli 1994 och med varierande förändringstakt i standardiseringsorganen.
Statskontoret har på regeringens uppdrag, i rapporten <Standardiseringen och staten - Konsekvenser av standardiseringens nya organisation (1994:13), redovisat en analys mot bakgrund av statens behov av standardiseringen och finansiering av verksamheten. I rapporten anförs vid bedömning av omstruktureringen att den har inneburit måttliga förändringar för både ansvarsfördelning och arbetsformer. Förändringen mot ökad decentralisering kommer att få effekt först när intressenterna engagerar sig mer aktivt i standardiseringsorganens verksamhet. Ett av de viktigare inslagen är att SIS beslutande organ har förändrats. Antalet ledamöter har mer än halverats och representerar i dag standardiseringens huvudintressenter på hög nivå. Den viktigaste förändringen enligt Statskontoret är att samarbetsklimatet inom standardiseringsorganisationen har förbättrats.
Statskontoret anför att om staten på allvar vill medverka till decentralisering och ökad intressentstyrning bör vissa förändringar företas i samband med omstruktureringen.
En ny finansieringsmodell föreslås som bygger på följande förändringar: 1. Ansvaret för att finansera och delta i standardiseringsarbete inom
områden som rör skydd för liv, hälsa, miljö och egendom bör läggas på de myndigheter som företräder statens intressen inom respektive sektor.
2. Alla deltagare i standardiseringsarbetet bör bidra till att täcka
standardiseringens administrationskostnader. 3. Bidragen till arbetsmiljörelaterade respektive konsumentrelaterade
standardiseringsprojekt till SIS bör avvecklas. Arbetsmiljö- och Konsumentråden inom SIS avskaffas.
4. Det s.k. allmänna bidraget till industrirelaterade standardiserings-
projekt bör finnas kvar men bidraget bör utgöras av ett fast belopp som fastställs i budgetprocessen och bedömas mot utvecklade och tydligare resultatkrav.
5. Ett permanent samarbetsorgan för standardiseringspolitiska frågor bör
inrättas inom regeringskansliet.
Statskontoret har vidare kartlagt och uppskattat föreskrivande myndigheters behov av översättning och inköp av standarder som hänvisas till i myndighetsföreskrifter. Kostnaderna för att översätta relevanta säkerhetsstandarder uppskattas av standardiseringsorganisationen till 10-12 miljoner kronor per år medan myndigheternas behov av att köpa 69 standarder är svårare att bedöma. Enkätsvaren tyder på att behoven
motsvarar en kostnad av cirka 5-10 miljoner kronor per år. Statskontoret Prop. 1994/95:100 menar att Översättning bör ske i åtminstone de fall föreskrifterna riktar Bil. 13
sig till enskilda brukare och konsumenter. Behovet är mindre om
reglerna huvudsakligen riktar sig till företag och professionella an-
vändare.
För att få synpunkter på Statskontorets rapport har utfrågande sammanträden anordnats med ett trettiotal myndigheter närvarande, med näringslivets organisationer, med LO och med Sveriges Konsumentråd
samt med standardiseringsorganisationen. Särskilda skrivelser i ärendet
har inkommit från flera myndigheter, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Verkstadsindustrier, Byggentreprenörerna, Hyresgästernas Riksförbund, LO, Sveriges Konsumentråd och Konsumentrådet inom SIS samt Hälsooch Sjukvårdsstandardiseringen.
Sammanfattande har följande synpunkter framkommit. De flesta myn-
digheterna instämmer i Statskontorets övergripande bedömningar om en ny finansieringsmodell men motsätter sig att detta sker inom befintlig resurstilldelning. Myndigheterna pekar på nya resurs- och kompetenskrav som ställs då deras regelarbete delvis ersätts av standardiseringsarbetet.
Behov av riktlinjer och resurser i samband med översättning och inköp
av standarder för myndighetsbehov har påtalats. Önskemål har framförts
om att specialdestinerade medel till bl.a. konsument- och arbetsmiljö-
standardisering skall bibehållas, Riktlinjer för statliga aktörer i stan-
dardiseringens beslutande organ efterlystes.
LO anser att de bl.a. via statens medelstilldelning till standardiseringen
skall tillförsäkras ett tillfredsställande inflytande i den nya metoden för
arbetsmiljöreglerna. De påtalar också behoven av att ha tillgång till översatta standarder för att lagstiftningen inom arbetsmiljöområdet och för marknadskontroll skall fungera tillfredsställande .
Brukarintressen representerade av Sveriges Konsumentråd och
Konsumentrådet inom SIS betonar att det är utomordentligt angeläget att
konsumentföreträdare bereds plats i SIS beslutande organ och att
tillräckliga resurser avsätts för att möjliggöra att konsumenternas
intressen tas tillvara i standardiseringsarbetet inom olika produktområden.
Näringslivsorganisationerna stödjer i huvudsak de förslag till förändringar av statens finansieringsmodell som föreslagits av Statskontoret och
betonar vikten av ett rättvist system där samtliga intressenter bidrar till standardiseringsorganisationens administration. Den nuvarande pro-
centuella anknytningen till näringslivets bidrag anser de ändamålsenlig.
För att inte undergräva svensk industris konkurrensfördelar menar
näringslivsorganisationerna att det är nödvändigt med ett sådant statligt stöd till standardiseringen så att balans uppnås med det stöd som ges i övriga europeiska länder.
Standarders legala roll och översättning
EG:s nya metod för legal harmonisering innebär att som bindande rättsregler gäller tämligen allmänt hållna säkerhetskrav. Man har
uppdragit åt de europeiska standardiseringsorganen att utforma de 70
tekniska specifikationer som skall säkerställa att produkter uppfyller Prop. 1994/95:100
direktivens säkerhetskrav. Dessa tekniska specifikationer behåller sin Bil. 13 status av frivilliga standarder. Produkter som tillverkas enligt harmoniserade standarder förutsätts uppfylla direktivens säkerhetskrav, men även andra utföranden godtas, om det kan visas att produkterna uppfyller säkerhetskraven. Lagstiftningstekniken att standarder förutsätts uppfylla säkerhetskraven innebär att standarderna får vissa rätts-verkningar på så sätt att de förutsätts uppfylla föreskrifternas krav.
Genom den nya metoden lämnas utrymme för nationella myndigheter att i enskilda fall pröva om innehållet i en standard uppfyller de rättsligt
bindande kraven i direktivet. Bevisbördan för att standarden är otilräcklig vilar på myndigheten. Ett särskilt förfarande skall tillämpas om
myndigheten skulle underkänna standarden och ingripa mot produkten.
I statsrådsberedningens handbok Myndigheternas föreskrifter (Ds 1992:112) behandlas i en bilaga användning av standarder i regelarbetet.
Här framgår att den standard som det anknyts till i föreskrifter måste
vara allmänt tillgänglig. Om en myndighet avser att göra en standard
rättsligt bindande, måste hänvisningen till standarden klart ange vilken standard som åsyftas och var den finns publicerad. En hänvisning får inte
omfatta kommande ändringar av en standard eftersom enligt Regeringsformen en myndighets normgivningsmakt, utan stöd av lag, inte får
överlämnas till någon annan, i detta fall standardiseringsorganen.
Inom den svenska standardiseringsorganisationen, som består av ett
antal privaträttsliga organisationer sammanhållna genom avtal, har centralorganet SIS upphovsrätten och därmed ensamrätten till försäljning och distribution av svenska standarder. SIS och ett par av standardise-
ringsorganen är medlemmar i de globala och europeiska standardiseringsorganisationerna. Svensk standardisering innebär i dag, i allt väsentligt
att standarder fastställda av internationella standardiseringsorganisationer
överförs, helt eller delvis, till svensk standard av SIS.
Utarbetandet av standarder går kortfattat till på följande sätt. De av SIS
auktoriserade standardiseringsorganen svarar inom sitt verksamhets-
område för planering, initiering, ledning och administration av svenskt
deltagande i sådant europeiskt och internationellt standardiseringsarbete som svenska intressenter efterfrågar och finansierar. Kommittéerna består av sakkunniga från näringsliv, landsting, kommuner och myndigheter inom det aktuella området. Det finns enligt uppgift i Standardkalendern för år 1994 cirka 700 tekniska kommittéer med cirka 6 000 deltagare. Arbetet bedrivs enligt fasta regler med öppenhet och konsensusbeslut.
Den tekniska kommittén beslutar ofta på ett tidigt stadium om en
standard skall översättas till svenska eller ej. Cirka 20 procent av alla
standarder översätts till svenska och siffran är enligt uppgift från SIS
sjunkande. Översättningen görs redan under det tekniska arbetets gång
av en eller flera sakkunniga i kommittén. Den svenska versionen av
standarden fastställs sedan som svensk standard av SIS. Det finns alltså
ingen möjlighet för myndigheter att låta göra egna översättningar av standarder och utge dessa.
Under våren 1994 har en informell interdepartemental samarbetsgrupp 71 berett ett antal frågor med anknytning till effektiviseringen av den
svenska standardiseringsorganisationen. De departement som medverkat Prop. 1994/95:100 i arbetet under ledning av Näringsdepartementet är Utrikesdepartementets = Bil. 13 handelsavdelning, Försvars-, Social-, Kommunikations-, Jordbruks-, Arbetsmarknads-, Kultur-, Civil- samt Miljö- och naturresursdepartementen. För närmare beredning av frågor om Översättning av standarder har funnits en arbetsgrupp med representanter för Justitie-, Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att ändra de övergripande mål som gäller
för bidrag till standardiseringen.
Resurser 1995/96
Anslag 1995/96 54 045 000 kr
Övrigt
I avvaktan på det arbete att utveckla resultatmått för anslaget som
pågår inom standardiseringsorganisationen bör bidraget till SIS
prövas endast för ett år och verksamheten genomföras med de
övergripande mål som angivits.
Resultatbedömning Tillräckligt underlag saknas för att kunna bedöma effektiviteten i verksamheten. SIS har på regeringens uppdrag redovisat de åtgärder som vidtagits inom standardiseringsorganisationen för att uppnå den rationaliseringspotential som bedöms finnas inom organisationen. SIS har tillvaratagit den rationaliseringspotential som bedömts finnas för central-
organet medan standardiseringsorganen har en hel del arbete kvar att
göra. Regeringen har vidare givit SIS i uppdrag att senast den 1 februari 1995 lämna en plan för hur resultatmått skall utvecklas inom standar-
diseringsorganisationen.
Regeringen anser att den omstrukturering som genomförs inom den Bil. 13 svenska standardiseringsorganisationen är betydelsefull för hur väl svenska intressen skall kunna göra sig gällande i det internationella standardiseringsarbetet. Omstruktureringen har också lett till att
kostnaderna för standardiseringsverksamheten har blivit tydliga. Arbetet
med att få en kostnadseffektiv organisation som svarar mot intressenter-
nas behov är inte slutfört. Det fortsatta arbetet ställer krav på aktivt deltagande på verkställande nivå inom både myndigheter och näringsliv. Regeringen anser att alla som deltar i arbetet också på olika sätt skall bidra till finansiering av verksamheten. Detta har sedan länge varit en
praktiserad princip. För att få effekt av omstruktureringsarbetet är det
viktigt att alla intressenter i standardiseringsarbetet har incitament att att driva på och utveckla verksamheten. För statliga myndigheter som
tidigare självständigt utarbetat regler innebär detta en noggrann priorite-
ring av sitt deltagande i standardiseringsarbetet och i styrningen av
standardiseringsorganen
Syftet med anslaget till SIS är att utifrån de övergripande målen
underlätta och gagna deltagande i standardiseringsarbetet.
Den nya finansieringsmodell som nu föreslås för anslaget till SIS skall
ge större möjligheter till resultatstyrning av medlen än idag då anslaget
beräknas utifrån bl.a. näringslivets bidrag. Vid beräkning av anslaget har regeringen utgått från nuvarande nivå och tillämpat ett effektivitetskrav
på 5 7.
Anslaget skall användas så att 70 90 skall fördelas till standardi-
seringsprojekt 1 proportion till näringslivets bidrag. Resterande 30 Zz
skall användas till s.k. mandaterade standardiseringsprojekt och fördelas med utgångspunkt från myndigheternas prioritering av standar-diseringsarbetet. De övergripande mål som angivits för anslaget skall beaktas när medlen används. Regeringen avser att utfärda närmare riktlinjer för anslaget. Regeringen avser vidare att kontinuerligt under budgetåret låta utvärdera ändamålsenligheten i den nya finansierings-modellen.
Frågan om att översätta standarder har flera aspekter. Till en början innebär EU:s nya metod för legal harmonisering att på berörda områden standarder formellt behåller karaktären av frivilliga överenskommelser men anknyts till bindande rättsregler på sådant sätt att de i vissa hänseenden fungerar som legala föreskrifter. Sådana standarder måste i allmänhet vara tillgängliga på svenska språket i samma utsträckning som
föreskrifter. Om exempelvis en tillsynsmyndighet vill förvissa sig om att en produkt uppfyller kraven i ett direktiv, kan det bli nödvändigt att jämföra den mot kraven i en standard. Det går emellertid inte att generellt avgöra i vilka fall det från statens
utgångspunkt är nödvändigt med en översättning, Det får ankomma på
de myndigheter som deltar i standardiseringsarbetet att bevaka denna fråga och se till att översättning görs när det behövs.
En vidare fråga är emellertid tillgängligheten av standarder för Prop. 1994/95:100 myndigheternas behov. Som framgått av det tidigare krävs tillgång till Bil. 13 standarder vid myndighetsutövning. Även om myndigheten själv deltagit i Ööversättningsarbetet, har standardiseringsorganisationen upphovsrätten
och myndigheten måste köpa erforderligt antal standarder till en kostnad
som till gängse pris kan bli mycket hög. Det blir dock orimligt om myndigheter av kostnadsskäl inte i tillräcklig utsträckning har tillgång till
standarder som krävs för myndighetsutövning. I denna fråga har nu
diskussioner inletts med SIS. Regeringen förutsätter att dessa leder till en
överenskommelse om myndigheternas utnyttjande av standarder på
ekonomiskt rimliga villkor. I övrigt är det viktigt att standardiseringsorganisationerna beaktar standarders legala roll.
Som tidigare nämnts är intressenternas styrning av standardi-seringsor-
ganisationen betydelsefull för den fortsatta utvecklingen. Regeringen utser SIS ordförande och femton fullmäktigeledamöter. Regeringen avser att inrätta en samrådsgrupp för standardiseringspolitiska frågor inom
Näringsdepartementet. Syftet med denna grupp skall vara att samordna
och förstärka statens roll i standardiseringsarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till SIS-Standardiseringen i Sverige för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 54 045 000 kr.
C 4. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet
1993/94 Utgift 10 892 000 1994/95 Anslag 13 566 000
1995/96 Förslag 20 800 000
varav 13 788 000 beräknat för juli 1995 —- juni 1996
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. SWEDAC är vidare
samordnande myndighet för marknadskontroll av produktsäkerhet och har
vissa uppgifter beträffande handeln med ädelmetallarbeten och den legala metrologin. SWEDAC kommer dessutom att få en uppgift inom det frivilliga systemet för miljöstyrning och miljörevision. De övergripande
målen för SVEDAC är - — att verka för att den omställning som det svenska systemet för teknisk
kontroll står inför genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan
att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges, samtidigt som de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses, - att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksam-
heten i landet, 74
- att verka för en behovsanpassad regelgivning och en effektiv tillsyn Prop. 1994/95:100
inom verksamhetsområdena legal mätteknik och ädelmetall, Bil. 13 - att med utgångspunkt från internationella åtaganden och konsumen-
ternas och näringslivets intresse av att de produkter som finns på marknaden är säkra verka för att övervakningen och kontrollen av produkter på marknaden sker heltäckande, effektivt och efter enhetliga och internationellt accepterade principer. Resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen indikerar att
de uppsatta målen uppnåtts. SVEDAC påpekar att verksamheten under de senaste tre åren genomgått stora förändringar.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som myndigheten kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås att myndighetsverksarmheten under den kommande treårsperioden skall inriktas på fyra huvudområden med följande övergripande målsättningar.
1. Kontrollformsfrågor Att nationellt verka för en avveckling av riksprovplatssystemet och ett genomförande av kontrollordningar i öppna system som ger till-fredsställande säkerhet och står i överensstämmelse med principerna i EESavtalet och även i övrigt ges internationell acceptans. Att internationellt verka för en utveckling av ackrediteringssystemet som ett medel för avveckling av tekniska handelshinder.
2. Mätteknisk samordning Att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksamheten i landet.
3. Legal mätteknik och ädelmetallvaror Att med utgångspunkt i internationella åtaganden och konsumenternas och näringslivets intresse av korrekta mätningar och mängduppgifter såväl nationellt som internationellt verka för en behovsanpassad regelgivning och en effektiv tillsyn.
4. Samordnings- och kontaktuppgifter beträffande marknadskontroll Att med utgångspunkt i internationella åtaganden och konsumenternas och näringslivets intresse av att de produkter som finns på marknaden är säkra, verka för att övervakningen och kontrollen av produkter på marknaden sker heltäckande, effektivt och efter enhetliga och internationellt accepterade principer.
SWEDAC hemställer om ett ramansiag på 39 800 000 kr för myndighetsverksamheten under budgetåren 1995/96 - 1997/98.
SWEDAC har i sin årsredovisning redovisat ett anslagssparande på 403 674 kr från 1993/94 års myndighetsverksamhet. De största resurserna har under resultatperioden ägnats åt rådgivning och information i kontrollformsfrågor och utvecklandet av internationella system för erkännanden av nationella ackrediteringar. 75
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning Bil. 13
Övergripande mål De övergripande målen för SWEDAC skall för den kommande planeringsperioden vara - att nationellt verka för att genomföra kontrollordningar i öppna system, som ger tillfredsställande säkerhet och står i överensstämmelse med principerna inom EU och även i övrigt godtas internationellt, - att internationellt verka för produktregler och kontrollsystem som underlättar den fria varurörligheten och tillkomsten av multilaterala och andra avtal om ömsesidigt godtagande av resultat av teknisk kontroll, - att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksamheten i landet, - att med utgångspunkt från internationella åtaganden och konsumenternas och näringslivets intresse av korrekta mätningar och mängduppgifter såväl nationellt som internationellt verka för en behovsanpassad regelgivning och en effektiv tillsyn inom verksamhetsområdena legal mätteknik och ädelmetallvaror, - att med utgångspunkt från internationella åtaganden och konsumenternas och näringslivets intresse av att de produkter som finns på marknaden är säkra verka för att övervakningen och kontrollen av produkter på marknaden sker heltäckande, effektivt och efter enhetliga och internationellt accepterade principer.
Resurser 1995/96 Ramanslag 20 800 000 kr
Planeringsram 1995/96 1997 1998
20 800 000 kr 13 788 000 kr 13 788 O00kr
Resultatbedömning SWEDAC:s fördjupade anslagsframställning visar att verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hittills gällt i stort sett har nåtts. I särskilda direktiv för den fördjupade anslagsframställningen för budgåren 1995/96 - 1997/98 fick SWEDAC i uppdrag att analysera verksamhetens resultat vad gäller såväl prestationer som effekter. Resultaten skulle ställas i relation till utnyttjade resurser. SWEDAC fick vidare i uppdrag att föreslå vilka resultatmått som bör 76
utvecklas och användas under de närmaste åren. SWEDAC:s års- Prop. 1994/95:100
redovisning och anslagsframställning ger fortfarande inte tillfreds- Bil. 13 ställande information om verksamheten. Information bör lämnas om kostnader och resultat och bedömning av framtida behov för olika verksamhetsområden.
Fördjupad prövning
De resultat som SWEDAC redovisat för de olika delområdena inom myndighetsverksamheten visar att målen i huvudsak har uppnåtts. Under
den gångna treårsperioden har verksamhetsområdet utökats och förändrats. Det finns därför anledning att ompröva och utveckla målen för verksamheten.
SWEDAC har beräknat att ett EU-medlemskap kommer att medföra ytterligare kostnader för myndigheten med 1 500 000 kr per budgetår.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen angående SWEDAC.
Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksam-
heten dras följande slutsatser. De tidigare övergripande målen för SWEDAC:s myndighetsverksamhet bör förtydligas. Ett mål för den
internationella verksamheten bör tillkomma. Målen skall vara
- att nationellt verka för att genomföra kontrollordningar i öppna system, som ger tillfredsställande säkerhet och står i överensstäm-
melse med principerna inom EU och även i övrigt godtas internationellt,
- att internationellt verka för produktregler och kontrollsystem som
underlättar den fria varurörligheten och tillkomsten av multilaterala och andra avtal om ömsesidigt godtagande av resultat av teknisk kontroll,
- att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksam-
heten i landet,
- att med utgångspunkt från internationella åtaganden och konsumen-
ternas och näringslivets intresse av korrekta mätningar och mängd-
uppgifter såväl nationellt som internationellt verka för en behovsan-
passad regelgivning och en effektiv tillsyn inom verksamhetsområde-
na legal mätteknik och ädelmetallvaror,
- att med utgångspunkt från internationella åtaganden och konsumen-
ternas och näringslivets intresse av att de produkter som finns på marknaden är säkra, verka för att övervakningen och kontrollen av produkter på marknaden sker heltäckande, effektivt och efter
enhetliga och internationellt accepterade principer. Inom det frivilliga systemet för miljöstyrning och miljörevision
kommer SWEDAC att utses till nationellt ackrediteringsorgan.
Regeringen delar SWEDAC:s uppfattning att EU-medlemskapet 77
kommer att kräva ytterligare resurser.
Regeringen beräknar anslaget till 20 800 000 kr. I anslaget är inräknat Prop. 1994/95:100
pris- och löneomräkning, ett effektivitetskrav om 5 20 i enlighet med den = Bil. 13
princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag samt 1 miljon kronor att täcka kostnader orsakade av EU-medlemskapet.
Planeringsramen för perioden 1995/96 - 1998 har mot denna bakgrund
beräknats till 48 376 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för myndighets-
verksamheten inom SWEDAC:s ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser,
2. till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 20 800 000 kr.
C 5. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet
| 1993/94 Utgift | 1 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
Under detta anslag redovisas intäker och kostnader för SWEDAC:s uppdragsverksamhet.
SWEDAC:s uppdragsverksamhet avser ackreditering av laboratorier för kalibrering och provning, av certifieringsorgan för produkter, kvalitetssystem och personal och av kontrollorgan i tredjepartsställning. Därutöver skall SVNEDAC bedöma presumtiva anmälda organs kompetens samt utöva tillsyn.
Det övergripande målet för uppdragsverksamheten är - att fortsätta utvecklingen och uppbyggnaden av ackrediteringsverk-
samheten, så att denna kan svara upp mot de behov som uppkommer
till följd av Europaintegrationen och en ändrad inriktning av
nationella kontrollordningar. SWEDAC har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat upp-
dragsverksamheten inom delområdena ackreditering av laboratorier,
ackreditering av certifieringsorgan och ackreditering av kontrollorgan.
Verksamheten att bedöma anmälda organ sammanfaller till större delen
med ackrediteringsverksamheten. Som mål för verksamhetsområdena
gäller - att beslut om ackreditering bör - under förutsättning att organen i
fråga uppfyller kraven för ackreditering - kunna meddelas inom tre
månader efter det datum då ansökan kom in till SVEDAC,
- att det svenska ackrediteringssystemet skall utformas enligt in- Prop. 1994/95:100
ternationella normer så att svenska provningar och certifieringar Bil. 13
godtas internationellt.
Resultatanalysen visar att dessa mål kommer att uppnås. Handläggningstiden vid SVEDAC för ett ackrediteringsärende uppgår normalt till en eller två arbetsveckor.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som myndigheten kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
att uppdragsverksamheten under den kommande treårsperioden skall inriktas på ackrediteringsverksamhet med den övergripande målsättningen - att med bibehållande av höga kvalitetskrav utveckla ackrediterings-
verksamheten och verksamheten med anmälda organ och ge en snabb
och kostnadseffektiv service till uppdragsgivarna.
SWEDAC hemställer om ett förslagsanslag på 3 000 kr för uppdragsverksamheten under budgetåren 1995/96 — 1997/98.
SWEDAC har i sin årsredovisning redovisat att uppdragsverksamheten ökat kraftigt främst till följd av ökad efterfrågan på ackrediteringar.
Lönsamheten har kraftigt förbättrats från ett underskott på drygt
2 miljoner kronor till ett överskott på 4 miljoner kronor. Orsakerna är i
huvudsak en kraftigt ökad omsättning som ger stordriftsfördelar och bättre utnyttjande av gemensamma resurser, samt att initialkostnader för
att etablera ackrediteringssystem på nya områden minskat kraftigt, då de
flesta verksamheterna numera är relativt väletablerade. Ränteintäkterna har uppgått till 1,5 miljoner kronor.
SWEDAC:s avgifter ligger på en genomsnittlig europeisk nivå och
SWEDAC har lyckats uppnå 10096-ig självfinansiering av uppdrags-
verksamheten. Intäkterna för budgetåret 1993/94 uppgick till 32,2 miljoner kronor och kostnaderna till 28,1 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse över SNEDAC:s årsredovisning innehåller inte någon invändning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för SVEDAC:s uppdragsverksamhet skall för den kommande planeringsperioden vara - att med bibehållande av höga kvalitetskrav utveckla ackredite-
ringsverksamheten och verksamheten med anmälda organ och
ge en snabb och kostnadseffektiv service till uppdragsgivarna.
Resurser 1995/96 Anslag 1995/96 1 000 kr
SWEDAC:s fördjupade anslagsframställning visar att uppdrags-verksam- Bil. 13 heten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Uppdragsverksamheten svarar för ca tre fjärdedelar av SWEDAC:s omsättning och är självfinansierande.
SWEDAC:s årsredovisning och anslagsframställning ger fortfarande inte tillfredsställande information om verksamheten. Ytterligare information bör lämnas om marknader, kunder, kostnader och den förväntade utvecklingen av uppdragsverksamheten.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen angående uppdragsverksamheten vid SVEDAC.
Fördjupad prövning Det resultat som SWEDAC redovisat för uppdragsverksamheten visar att målen kommer att uppnås. Regeringen konstaterar att under den gångna treårsperioden har SVEDAC:s uppdragsverksamhet ökat så kraftigt att SWEDAC inte hunnit göra behövliga rekryteringar, mycket beroende på
verksamhetens speciella karaktär. Detta har medfört att tillsyn av
ackrediterade organ har fått senareläggas. Under 1994/95 förväntas
SWEDAC genom nyrekrytering åter ha uppnått balans i verksamheten.
De kundprofilanalyser som SWEDAC gjort visar att kunderna har en
förhållandevis hög uppfattning om SWEDAC.
Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av uppdragsverksamheten dras följande slutsatser. Övergripande mål för uppdragsverksamheten skall vara att med bibehållande av höga kvalitetskrav utveckla ackrediteringsverksamheten och verksamheten med anmälda organ och ge en snabb och kostnadseffektiv service till uppdragsgivarna. Detta innebär att nuvarande mål utvecklas. Uppdragsverksamheten skall drivas på så sätt att verksamheten bär sina kostnader och att kunderna är nöjda.
Med hänvisning till det anförda föreslår regeringen att 1 000 kr anvisas
för budgetåret 1995/96 för SVEDAC:s uppdragsverksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. — godkänner att den övergripande målsättningen för uppdragsverksamheten inom SWEDAC:s ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser, löd till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
C 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmät- = Prop. 1994/95:100
platserna Bil. 13
1993/94 Ugift 8 800 000 Reservation 2 354 117
1994/95 Anslag 8 400 000
1995/96 Förslag 10 800 000
varav 8 040 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag till verksamheten vid riksmätplatserna. Dessa är Flygtekniska Försöksanstalten, FFV Aerotech AB, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, Statens Strålskyddsinstitut och Telia Research AB. Av bidraget används cirka två tredjedelar till att täcka riksmätplatsernas kostnader för att kalibrera riksnormalerna mot de internationella normalerna och för att kalibrera de normaler som används i prakten mot riksnormalerna. Resterande medel används till investering i och underhåll av normaler och mätutrustningar.
Det övergripande målet för verksamheten är att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksamheten i landet.
SWEDAC har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten med tillsyn av riksmätplatser. Resultatanalysen indikerar att tillsynen hitintills varit tillfredsställande. Enligt SVEDAC är emellertid den utveckling som kan förutses inom området oroande. Anledningen är att det statliga mättekniska anslaget minskat. Det har medfört att SWEDAC:s insatser får koncentreras till uppehållande aktiviteter framför utvecklingsinsatser. Därutöver saknas principer för den långsiktiga finansieringen av normaliehållningen hos de riksmätplatser som bedriver verksamheten i bolagsform.
SWEDAC föreslår att det övergripande målet för verksamheten behålls oförändrat.
SWEDAC hemställer om ett reservationsanslag om 29 700 000 kr för den mättekniska verksamheten under budgetåren 1995/96 — 1997/98.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål Det övergripande målet för SWEDAC:s mättekniska verksamhet skall för den kommande planeringsperioden vara att verka för en fortsatt hög standard på den mättekniska verksamheten i landet.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 10 800 000 kr
6 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 13
SWEDAC:s anslagsframställning och årsredovisning ger ännu inte en så Bil. 13 uttömmande redovisning av den mättekniska verksamheten som regeringen behöver för att kunna göra en riktig bedömning av verksamheten.
Fördjupad prövning SWEDAC har i sin fördjupade anslagsframställning hemställt om att det för den kommande planeringsperioden anvisas ett reservationsanslag om 29 700 00 kr, vilket innebär en uppräkning med 13 2 i förhållande till innevarande budgetår.
Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slutsatser. Det övergripande målet för verksamheten bör behållas. SWEDAC bör
återkomma till regeringen med ett mer genomarbetat underlag för bedömning av verksamheten.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget och det ofullständiga bedömningsunderlaget är regeringen inte beredd att tillstyrka en uppräkning av anslaget. Regeringen beräknar anslaget för budgetåret 19957/96 till 10 800 000 kr. Ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca 4 2 har beräknats på anslaget i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. godkänner att den övergripande målsättningen för den mättek-
niska verksamheten inom SWEDAC:s ansvarsområde skall vara
i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser,
2. till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatser
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
10 800 000 kr.
C 7. Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m.
1993/94 Utgift 51 772 000 1994/95 Anslag 48 950 000 1995/96 Förslag 72 900 000
varav 48 312 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag till teknisk forskning och utveckling av Prop. 1994/95:100 mät- och provningsteknik, normaliehållning samt därtill anknuten Bil. 13
standardisering och rådgivning.
Uppgifterna fullgörs av det statligt helägda bolaget Sveriges Provningsoch Forskningsinstitut AB (SP).
SP skall i detta sammanhang utföra följande tjänster - forskning och utveckling inom mät- och provningsteknik syftande till
generell och tillämpad utveckling av mätmetodik och provnings-
metoder,
- utarbeta harmoniserade mät- och provningsmetoder, normalt inom
ramen för det internationella och europeiska standardiseringsarbetet,
- rådgivning till myndigheter i deras föreskrivande verksamhet speciellt
vad gäller mät- och provningsteknik,
- internationellt samarbete inom mät- och provningsteknik och FoU,
- normaliehållning innefattande etablerande och upprätthållande av
nationella normaler och säkerställande av den internationella spår-
barheten.
SP har i sin ansökan om bidrag föreslagit att insatsen för att upprätthålla, utveckla och föra ut baskompetens avseende mät- och prov-
ningsteknik hålls på en oförändrad nivå och föreslår insatser i form av
särskilda projekt riktade mot små och medelstora företag, specifikt Europaarbete samt förstärkt högskolesamarbete. SP har vidare särskilt redovisat resultat från SP:s insatser inom mät- och provningsteknik, forskning och utveckling, rådgivning och kunskapsförmedling. SP har under utveckling en modell, där nyttoflödet demonstreras i tusentals kronor, för att göra effektvärderingar i ett större samhällsperspektiv tillämpad på ett antal praktiska exempel. Dessa visar, i de delar som nu kan värderas, på "uppväxlingseffekter" i storleksordningen hundra eller
mer.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
SP skall genom effektiv projekthantering och internationellt sam-
arbete utveckla tvärtekniska projekt över branschgränser, forsk-
ningsdiscipliner och teknikområden. SP skall vidare aktivt med-
verka till att FoU-resultat överförs i industriella tillämpningar med
särskild inriktning på små och medelstora företag samt stärka mätoch provningsteknikens betydelse för FoU-processen genom
samverkan med NUTEK, andra forskningsråd och sektorsorgan
samt industri och högskola.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 1995/96 72 900 000 kr 83
Regeringen bedömer SP som ett kompetent, internationellt erkänt och Bil. 13 effektivt FoU-organ inom sitt område. SP samverkar väl med och kompletterar högskole- och institutsystemens FoU. SP fungerar effektivt och direkt som kunskapsförmedlare framför allt till små och medelstora företag.
Slutsatser I det europeiska samarbetet är mätteknik och provning med forskning och
utveckling prioriterade områden. Som den dominerande nationella
resursen för FoU inom området provning och mätteknik är SP en
betydelsefull länk i bl.a. teknikspridning, standardiseringsarbete och kvalitetssäkring för aktörer inom näringslivet, myndigheter och orga-
nisationer.
SP:s uppgifter i anslutning till systemet med europeiska tekniska
godkännanden på byggområdet skall fortsättningsvis finansieras inom anslaget.
Regeringen har vid beräkningen av anslaget utöver pris- och löne-
uppräkning tillämpat ett produktivitets- och effektivitetskrav om 3 § i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 72 900 000 kr.
C 8. Elsäkerhetsverket
1993/94 Utgift 44 592 000 1994/95 Anslag 39 651 000
1995/96 Förslag 61 400 000
varav 40 689 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Elsäkerhetsverket är sedan den 1 januari 1993 förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet. Inom myndigheten är verksamheten indelad i en central del - med ansvar för bl.a. föreskrifter, elanläggningssäkerhet och elmaterielsäkerhet - och en distrikts-organisa-
tion med ansvar för den lokala tillsynsverksamheten. Det övergripande
målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada på person och egendom orsakad av elektricitet. Elsäkerhetsverket skall därvid svara för statliga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel.
Inkomster hos Elsäkerhetsverket, som redovisas på statsbudgetens Prop. 1994/95:100
inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter, Bil. 13
beräknas till ca 72 miljoner kronor för nästa budgetår (oförändrat jämfört
med innevarande budgetår - 48 miljoner kronor för 12 månader). Elsäkerhetsverket omfattas av den treåriga budgetprocessen fr.o.m. treårsperioden 1995/96 — 1998. Verket har gett in en fördjupad anslags-
framställning i april 1994.
Elsäkerhetsverket
I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Elsäkerhetsverket inte
några förändringar av målsättningen för området elsäkerhet. Verket anför
att förändringar av verksamhetens omfattning förutses beroende på
förändrade omvärldsförhållanden. Verket föreslår en ökning av an-
slagsmedel till verksamheten för budgetåret 1995/96. Elsäkerhets-verket
pekar på att verket genom förordning (1993:1067) om elektro-magnetisk
kompatibilitet, EMC, från och med den 1 januari 1994 har fått till
uppgift att vara föreskrivande myndighet och tillsammans med Tele-
styrelsen utöva tillsyn inom EMC-området. Verket har vidare utsetts till samordnande myndighet för EMC-frågor i Sverige. Verket föreslår att
målsättningen för EMC-arbetet skall vara att medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet som medger att olika elektriska utrustningar, apparater och system kan fungera på avsett sätt
utan att risk för liv, personlig säkerhet och hälsa, radiokommunikation
eller näringsverksamhet.
Elsäkerhetsverket anför att förslagen till förändringar av verksamhetens
inriktning framförallt är betingade av faktorer som har sin grund i
internationaliseringen och ett ökat deltagande i europaintegrationen. Verket menar att samtliga verksamhetsgrenar påverkas av detta och att effekten blir mest påtaglig vad gäller tillsyn av elmateriel där en effektiv
marknadskontroll kommer att kräva ökade resurser. På EMC-området
anför verket att det är fråga om en ny verksamhet. Ett ökat deltagande från verket i det internationella standardiseringsarbetet kommer att krävas. Föreskriftsarbetet kommer i allt högre grad att bedrivas på EES/EU-nivå. En viss, successiv, ökning av tillsynsbehovet kan också, enligt verket, förutses på elanläggningsområdet. Omfattningen blir bl.a. beroende av den takt i vilken installationsmarknaden internationaliseras.
Elsäkerhetsverket anför att förändringarna i förutsättningarna för elsäkerhetsarbetet innebär att behovet av informationsinsatser från verkets
sida kommer att vara stort under den kommande perioden.
Elsäkerhetsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i föreskriftsarbete, standar-
diseringsarbete, tillsyn av elanläggningar samt tillsyn av elmateriel. Verket redovisar även verksamheten inom det nya verksamhetsområdet
elektromagnetisk kompatibilitet. Strukturen i årsredovisningen överensstämmer huvudsakligen med den som redovisats i den fördjupade anslagsframställningen. 85
Vad beträffar föreskrifter och standardisering svarar Elsäkerhetsverket Prop. 1994/95:100
för elsäkerhet där nödvändiga villkor fastställs för att skydda liv, hälsa, Bil. 13 miljö och ekonomiska värden. Även internationellt arbete såväl rörande föreskrifter som säkerhetsstandardisering är betydelsefulla delar i elsäkerhetsarbetet. Elsäkerhetsverket framhåller att aktiviteten på före-
skriftsområdet under perioden har varit högre än normalt. Arbets-
uppgifterna har kunnat delas upp i två områden, nämligen implementering av EG-direktiv samt revision av starkströmsföreskrifterna. Vad beträffar standardiseringsarbetet anför verket att arbetet under året till viss del har präglats av försöken på internationell nivå att förkorta tiden
för att ta fram nya eller reviderade standarder. Sammanfattningsvis anser Elsäkerhetsverket att målen för arbetet inom föreskrifter och
standardisering under perioden har uppnåtts.
Tillsynsarbetet består till stor del av inspektioner och kontroller på
fältet, elolycksfalls- och elbrandsutredningar, informations- och upp-
lysningsverksamhet samt erfarenhetsåterföring till verkets arbete med
standardisering. I elanläggningstillsynen ingår också verkets bearbetning och publicering av elolycksfallsstatistik och elbrandstatistik, dispens- och
tolkningsärenden med anknytning till verkets föreskrifter samt viss
rådgivning. Vidare hör även tillsynen av den spårbundna trafiken till denna verksamhetsgren samt frågor om elinstallatörsbehörighet. Elsäkerhetsverket gör bedömningen att målen för perioden uppnåtts.
Vad gäller elmateriel skall tillsynen ske genom marknadskontroll och genom tillsyn på användningsplatserna. Marknadskontrollen skall bidra till att säkerställa att tillverkare och importörer marknadsför säker
elmateriel samt i de fall ej säker elmateriel kommer ut på marknaden åtgärder vidtas för att begränsa riskerna. Elsäkerhetsverket framhåller
att verksamheten inom området till största delen består av marknadskontroll av elmateriel. För att övervaka marknaden i stort görs besök hos försäljningsställen, importörer och tillverkare kompletterat med övervakning av marknadsföringen i olika former. Enligt verkets bedömning är resultatet inom verksamhetsgrenen tillfredsställande.
Elsäkerhetsmyndigheten har sedan början av 1970-talet varit föreskrivande myndighet för radiostörningar. Verksamheten vid Elsäker-
hetsverket har under budgetåret 1993/94 främst omfattat insatser inom
radiostörningsområdet samt utgivandet av föreskrifter för att införa EG:s regelverk för radiostörningar och elektromagnetisk kompatibilitet, EMC.
Elsäkerhetsverket påpekar att verksamheten inom området förutom ovan nämnda insatser varit begränsad.
Sammanfattning Bil. 13
Övergripande mål
För den kommande planeringsperioden 1995/96 - 1998 bör de
övergripande mål som gäller för elsäkerhetsarbetet för budgetåret
1994/95 ligga fast. Det övergripande målet för EMC-verksam-
heten bör vara att medverka till en tillfredsställande elektromagne-
tisk kompatibilitet som medger att olika elektriska utrustningar,
apparater och system kan fungera på avsett sätt utan risk för liv,
personlig säkerhet och hälsa, radiokommunikation eller närings-
verksamhet.
Resurser 1995/96
Ramanslag 61 400 000 kr
Planeringsram
1995/96 1997 1998
61 4000 000 kr 40 689 000 kr 40 689 000 kr
Övrigt
Avgifterna som tas ut för Elsäkerhetsverkets verksamhet skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. Motsvarande utgifter
täcks från ramanslaget.
Resultatbedömning
Elsäkerhetsverkets årsredovisning visar enligt regeringens mening att
verksamheten bedrivs med sådan inriktning att de uppsatta målen kan
nås. Det har emellertid i vissa delar inte varit möjligt att göra en totalbedömning av effektiviteten av verksamheten, eftersom underlag för en sådan prövning inte varit tillgängligt. Redovisningen för budgetåret 1993/94 är Elsäkerhetsverkets första årsredovisning och några relativa förändringstendenser har därför inte kunnat utläsas. Regeringen förut-
sätter att verket arbetar vidare med frågor rörande nyckeltal för
prestationer, produktivitet och styckkostnader.
Regeringen konstaterar att RRV inte anfört några invändningar i sin revisionsberättelse för Elsäkerhetsverket avseende räkenskapsåret
1993/94.
De resultat som Elsäkerhetsverket redovisat för verksamheterna Bil. 13
föreskrifter och standardisering visar att målen för perioden i huvudsak har uppnåtts. Målsättningen för föreskriftsarbetet och för verkets
deltagande i standardiseringsarbetet är att utarbeta föreskrifter och bidra
till utformningen av sådana standarder som är nödvändiga för att elsäkerheten skall upprätthållas utan att de utgör hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med andra länder. Verkets kostnader för föreskriftsarbetet under budgetåret 1993/94 var 4,8 miljoner kronor. I totalkostnaderna för föreskriftsarbetet ingår bl.a. kostnader för ut-
redningar och informationsinsatser avseende elektriska och magnetiska
fält samt konsultinsatser för arbetet med en guide till de internationellt
anpassade starkströmsföreskrifterna. Inom verksamhetsgrenen standar-
disering har Elsäkerhetsverkets kostnader för arbetet varit 6,3 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. För standardiseringsarbetet består en stor del av kostnaderna, ca 50 70, av köpta tjänster som ersätter insatser av egen personal.
Inom tillsyn av elanläggningar inriktas verkets arbete mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel iakttar elsäkerhetsföreskrifterna samt att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Målsättningen för den lokala tillsynen på elanläggningsområdet är att se till att föreskrifter om utförande, handhavande och skötsel följs samt att
erfarenheter från tillsynsarbetet återförs till föreskrifts- och standardiseringsarbetet. Verkets kostnader för insatserna inom området var 20,5 miljoner kronor under 1993/94. Målen för perioden har i huvudsak
uppnåtts.
För verksamheten elmateriel är insatserna till största delen marknadskontroll av elmateriel. Målsättningen för tillsynen på elmaterielområdet är att se till att föreskrifter om kontrollordning samt om utförande, handhavande och skötsel av elmateriel följs, samt att erfarenheter från
tillsynsarbetet återförs till föreskrifts och standardiseringsarbetet.
Elsäkerhetsverkets kostnader för verksamhetsgrenen elmateriel var 8,1 miljoner kronor under året 1993/94. En stor del av kostnaderna, ca 807, är hänförlig till köpta tjänster. De redovisade resultaten och prioritering
inom befintliga ramar på marknadskontroll anger att uppsatta mål torde
kunna uppnås.
Slutsatser Mot bakgrund av den prövning regeringen gjort av verksarnheten dras
följande slutsatser.
Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under den kommande perioden bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som
gäller för elsäkerhetsarbetet för budgetåret 1994/95. Det övergripande målet för EMC-verksamheten bör vara att medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet som medger att olika elektriska 88
utrustningar, apparater och system kan fungera på avsett sätt utan risk för
liv, personlig säkerhet och hälsa, radiokommunikation eller näringsverk- Prop. 1994/95:100 samhet. Bil. 13 I anslutning till insatserna skall verket följa den internationella
utvecklingen samt främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.
Insatserna bör i ökad grad söka relateras till nyckeltal för prestationer, produktivitet och styckkostnader för att därigenom förbättra möjligheterna för en bedömning av verksamhetens effektivitet.
Den nya verksamheten inom området elektromagnetisk kompatibilitet
innebär att Elsäkerhetsverket fått nya arbetsuppgifter. Regeringen har bl.a. mot den bakgrunden beräknat vissa förstärkningar under anslaget.
Regeringen förutsätter att Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen vad gäller elolycksfall och elbränder för att bl.a. analysera insatserna och elsäkerhetsnivåns utveckling med särskild uppmärksamhet på elmateriel-
området.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 infördes en avgiftsfinansiering av
verksamheten i form av en elabonnentavgift. I enlighet med förordning
(1993:560) om elabonnentavgift skall elabonnenter årligen efter debite-
ring betala in elabonnentavgiften till elleverantören. Intäkterna från elabonnent-avgifterna tillförs inkomsttitel.
Medel för elsäkerhetsmyndighetens verksamhet bör anvisas under ramanslag. För budgetåret 1995/96 beräknas medelsbehovet för Elsäkerhetsverket till 61 400 000 kr. Planeringsramen för perioden 1995/96 - 1998 har beräknats till 142 778 000 kr. Elsäkerhetsverket
omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 2,9 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 5 I. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till förändrade samkost-
nader inom den lokala tillsynsverksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten
inom Elsäkerhetsverkets ansvarsområde som regeringen förordat,
2. till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 61 400 000 kr.
C 9. Sprängämnesinspektionen
1993/94 Utgift 12 426 322 1994/95 Anslag 15 499 000 1995/96 Förslag 23 000 000
varav 15 442 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster hos Sprängämnesinspektionen (SÄD, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentlig- Bil. 13 rättsliga avgifter, beräknas till 22 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 12 miljoner kronor).
SÄL är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av sådana varor.
Sprängämnesinspektionen
SÄI har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i delområdena tillsynsverksamhet, regelarbete,
tillståndsfrågor, godkännandefrågor, utredningsarbete m.m., förlagsverksamhet samt extern utbildning. Strukturen överensstämmer i huvudsak med den som redovisades i den fördjupade anslagsfram-
ställningen. Verksamhetsmål har lagts fast för de olika delområdena. Resultatredovisningen indikerar att de verksamhetsmål som lagts fast
i tillfredsställande grad har uppnåtts. Vad gäller regelarbetet nämner inspektionen att projektplanen för översynen av det egna regelverket
behövt revideras, framför allt beroende på att det varit nödvändigt att prioritera EES-relaterat regelarbete. SÄI menar att de avvikelser som finns inte är av den arten och omfattningen att särskilda åtgärder behöver
vidtas. SÄI påpekar att resultatet av en pågående försöksverksamhet med samordnad tillsyn mellan Arbetarskyddsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Statens räddningsverk och inspektionen visar att
den gemensamma tillsynen fungerat bra. Särskilt positiva är företagen
som bl.a. anser att den är tidsbesparande. På myndighetssidan finns också positiva synpunkter, även om det inneburit en större arbetsinsats för myndigheterna. Av en i årsredovisningen redovisad enkät till drygt 120 företag och lokala myndigheter framgår att en stor majoritet ser synnerligen positivt på inspektionens insatser och finner de vara av
väsentlig betydelse för säkerhetstänkandet inom resp. organisation.
SÄI menar att det ekonomiska resultatet är tillfredsställande. Kostnaderna för verksamheten har varit något lägre än det disponibla anslaget. Anslagssparandet uppgår till 1 993 000 kr. Detta sparande utgör knappt 14 2 av det disponibla ramanslaget, i huvudsak en följd av högre intäkter, som inspektionen disponerar, än väntat för förlags- och
utbildningsverksamheten. SÄI har vidare tagit upp lån i Riksgäldskontoret
till ett belopp av 79 000 kr. Avgifter som redovisats mot inkomsttitel uppgår till 13 687 000 kr och det ackumulerade överskottet har ökats till 4 564 000 kr. Överskottet skall användas för avräkning av kommande avgiftsintäker.
RRV redovisar inga invändningar i sin revisionsberättelse.
I sin enkla anslagsframställning menar SÄI utan att hänvisa till
resultaten i årsredovisningen att inriktningen av verksamheten bör ligga fast under budgetåret 1995/96. 90
Vidare föreslår SÄI i anslagsframställningen att anslaget fastställs i Prop. 1994/95:100
enlighet med fastlagd resursram och att låneramen i Riksgäldskontoret = Bil. 13
bestäms till 450 000 kr. Inspektionen hemställer om 2 900 000 kr i ökade resurser för EES/EU-relaterade insatser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1991/92 - 1995/96
bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 23 000 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 22 000 000 kr
Resultatbedömning
SÄI:s årsredovisning visar enligt regeringens mening att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Regeringens
bedömning är att resultatuppföljningen bör utvecklas ytterligare i enlighet
med gjorda åtaganden, bl.a. för att möjliggöra analys av verksamhetens
effekter, dvs. hur skyddsnivån och därmed indirekt olycksnivån påverkas
av SÄLI:s verksamhet.
Inspektionens ekonomiska resultat är tillfredsställande.
Regeringen konstaterar att RRV inte anfört några invändningar i revisionsberättelsen avseende SÄL
Slutsatser Regeringen avser inom kort ge SÄI direktiv att till våren 1996 i en fördjupad anslagsframställning analysera verksamheten med avseende på verksamhetsmål, resultat, inriktning, omfattning m.m. En viktig utgångspunkt härför är EU-medlemskapets konsekvenser för den framtida
verksamheten. Nuvarande riktlinjer bör därför - i avvaktan på den fördjupade prövningen - omfatta endast budgetåret 1995/96.
Regeringen delar SÄI:s uppfattning att det EU-relaterade arbetet måste prioriteras och att det kommer att kräva ökade resurser. Resursnivån är
dock beroende av vissa i dag inte helt överblickbara faktorer. Enligt regeringens bedömning bör därför — i avvaktan på att bilden klarnar resursförstärkningen för budgetåret 1995/96 beräknas till ett belopp som
ligger i den nedre delen av det intervall som SÄT angivit i sin anslags-
framställning. Med beaktande av det anslagssparande som inspektionen beräknat för budgetåret 1995/96 och efter teknisk justering av anslaget 91
bör nämnda resursbehov kunna finansieras inom ramen för befintliga resurser. Det långsiktiga resursbehovet för denna verksamhet får Bil. 13 klarläggas inom ramen för den fördjupade prövningen av inspektionens verksamhet.
Anslaget bör fastställas i enlighet med den planeringsram som beräknades i 1994 års budgetproposition. Regeringen beräknar efter prisoch löneomräkning anslaget till 23 000 000 kr. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 229 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 1 4.
Regeringen tillstyrker att myndighetens låneram ökas från 300 000 kr till 450 000 kr.
Regeringen förutsätter att det ackumulerade avgiftsöverskottet så snart som möjligt regleras genom nedsättning av avgiftsuttaget.
Vid den organisatoriska omstruktureringen av det militära försvaret har regeringen i samråd med berörda intressenter funnit lämpligt att i en helt annan omfattning än tidigare knyta Försvarsmaktens hantering av brandfarliga och explosiva varor till samma regler som gäller för den civila hanteringen. Som en följd härav har regeringen nyligen genom ändring i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor (SFS 1994:1380) utökat Försvarsmaktens tillståndsplikt vid hantering av explosiva varor till att omfatta även förvaring av sådana varor på fasta platser med SÄL som tillståndsmyndighet. Enligt regeringens uppfattning bör SÄI också vara tillståndsmyndighet för Försvarsmaktens hantering av brandfarliga varor. Detta kräver ändring av 13 § lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Överklagandebestämmelserna i 27 och 28 §§ lagen om brandfarliga och explosiva varor innebär bl.a. att överklagande får ske hos kammarrätten. Dessa bestämmelser bör nu anpassas till de nya regler om överklagande som angetts i prop. 1993/94:133 och som innebär att överklagande som huvudregel skall ske vid allmän förvaltningsdomstol varmed, enligt 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, avses länsrätt.
Beträffande vissa av de beslut som kommer att få överklagas vid allmän förvaltningsdomstol bör det, med hänsyn till frågornas art, i fortsättningen krävas prövningstillstånd för att få frågan prövad i kammarrätten.
Inom Näringsdepartementet har med anledning av det anförda upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Förslaget fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 13.1.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:868)
om brandfarliga och explosiva varor,
2. till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 23 000 000 kr.
sökningsverksamhet m.m. Bil. 13
1993/94 Utgift 126 955 542
1994/95 Anslag 145 680 000 1995/96 Förslag 191 400 000
varav 129 715 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning och Bergsstaten, som
redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2528
Avgifter vid Bergsstaten, beräknas till 5,7 miljoner kronor för nästa
budgetår (innevarande budgetår 4,1 miljoner kronor). SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska
beskaffenhet och mineralhantering. Det övergripande målet för SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges geologi
för att tillhandahålla geologisk information som behövs särskilt inom
områdena miljö och hälsa, fysisk planering och hushållning med naturresurser, naturresursförsörjning, jord- och skogsbruk och totalför-
svar samt att marknadsföra denna information. SGU är chefsmyndighet för Bergsstaten, som är regional förvaltnings-
myndighet för frågor om landets mineralhantering. Målet för Bergsstatens verksamhet är att möjliggöra eftersökande och utvinning av främst
malmer, att förhindra misshushållning med våra mineralresurser samt att
förebygga att personer och egendom kommer till skada vid gruvdrift.
Sveriges geologiska undersökning
SGU har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i delområdena geologisk undersökningsverksamhet, myndighetsverksamhet inkl. Bergsstaten, intäktsfinansierad verksamhet samt forskning och utveckling. Strukturen överensstämmer i allt väsentligt med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen.
Som mål för den anslagsfinansierade verksamheten exkl. stöd till geovetenskaplig forskning har följande lagts fast.
De långsiktiga målen för den regionala systematiska undersök-
ningsverksamheten innebär att modern information anpassad till samhällets olika behov inom skilda regioner skall finnas tillgänglig för
75 FJ av Sveriges landyta år 2020. För de prospekteringsintressanta
delarna av Västerbottens och Norrbottens län skall informationen finnas år 2010. För de flygbaserade geofysiska undersökningarna skall 75 Z-
målet uppnås år 2004. Informationen om de lösa avlagringarna på hela den svenska kontinentalsockeln skall finnas tillgänglig år 2060.
Som mål för den intäktsfinansierade verksamheten gäller att den skall
ökas med 20 96 under perioden 1991/92 - 1994/95. Denna verksamhet skall bedrivas med full kostnadstäckning.
I fråga om Bergsstatens verksamhet gäller att införandet av den nya 'Prop. 1994/95:100 minerallagstiftningen skall prioriteras. Tillsynsverksamheten skall hållas Bil. 13
på en fortsatt hög nivå och varje gruva i drift skall inspekteras minst en
gång per år. Resultatredovisningen visar att verksamheten under budgetåret 1993/94
bedrivits på ett sådant sätt att de långsiktiga produktionsmålen och de övriga målen kan uppnås.
Vad gäller den geologiska undersökningsverksamheten har dock i några
fall årsmålen inte kunnat innehållas helt. Detta beror i huvudsak på att
några program inte kunnat disponera arbetskraft i planerad utsträckning. För vissa verksamheter inom de jordartsgeologiska undersökningarna
förekommer större avvikelser från årsmålen. De har föranletts främst av
omprioriteringar på grund av Försvarsmaktens behov. Eftersläpningarna
under verksamhetsåret kommer, påpekar SGU, att inhämtas under
innevarande budgetår och påverkar därmed inte uppställda långsiktiga mål.
SGU påpekar vidare att engångsanvisningen på 9 miljoner kronor för
budgetåret 1990/91 för att överföra redan publicerade, moderna geologiska kartor i digital form nu helt tagits i anspråk för ändamålet. Målet för verksamheten under de fyra åren har uppnåtts, dvs. alla moderna
jordartskartor har digitaliserats.
I fråga om produktiviteten inom den geologiska undersökningsverksamheten framhåller SGU att en tendens till ökande produktivitet kan ses
i de flesta av de redovisade verksamhetsgrenarna. Serierna är dock för
korta och mellanårsvaritionerna för stora för att slutsatser beträffande produktivitetsutvecklingen ännu skall kunna dras.
Vad gäller Bergsstatens verksamhet har utvecklingen mot ett ökat antal ansökningar om tillstånd till prospektering fortsatt och kraftigt förstärkts under första halvåret 1994. Samtliga under hela året i drift varande gruvor har inspekterats.
SGU:s egen FoU-verksamhet minskade något beroende på att ett ökat utrymme skapats för direkt produktion.
Omfattande satsningar har gjorts på direkt stöd till verksamheterna, särskilt inom IT-området. Bl.a. har nätet för datakommunikation byggts ut.
SGU anser att det ekonomiska resultatet i verksamheten är tillfredsstäl-
lande. Den anslagsfinansierade verksamheten har inte helt förbrukat de medel som anvisats till verksamheten. Anslagssparandet har ökats med
ca 3 miljoner kronor och uppgår till 24,4 miljoner kronor, vilket motsvarar knappt 19 % av tilldelade anslagsmedel. Den intäktsfinan-
sierade verksamhetens omsättning har sjunkit från 13,6 till 12,5 miljoner kronor. Årets resultat visar en förlust som efter finansnetto uppgår till 0,3 miljoner kronor. Den främsta orsaken till förlusten, påpekar SGU,
är arbetet med geologibandet i Sveriges nationalatlas. Sedan resultatet av uppdragsverksamheten räknats av mot det balanserade överskottet återstår
2,6 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 21 9 av årets omsättning.
Vidare har SGU tagit upp lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar till ett sammanlagt belopp av 7,9 94 miljoner kronor. RRV redovisar inga invändningar i sin revisionsbe-
rättelse.
I sin enkla anslagsframställning redovisar SGU regeringens uppdrag Bil. 13 om översyn och anpassning av de långsiktiga produktionsmålen för den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten med anledning av riksdagens beslut våren 1994 om ett fr.o.m. budgetåret utökat anslag om 15 miljoner kronor. Med utgångspunkt i redovisningen hemställer SGU att målåret för denna verksamhet fastställs till år 2018 för täckning av 75 % av landets yta.
SGU menar att inriktningen i övrigt bör ligga fast.
SGU tar vidare i sin enkla anslagsframställning upp ett antal frågor som enligt verket inte lämpligen kan anstå till nästa fördjupade anslagsframställning. SGU föreslår att verket från Statens Naturvårdsverk får ta över ansvaret för samt genomföra fortsatta inventeringar av naturgrus och alternativa material, främst krossberg. Kostnaden härför uppgår till 4,8 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Verksamheten föreslås finansieras med de täktavgifter som tas in med stöd av förordningen (1984:381) om täktavgift. SGU hemställer om ökade medel med sammanlagt 4,9 miljoner kronor för nationell mineraljakt och för marin berggrundsgeologisk undersökningsverksamhet.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som numera gäller för perioden 1991/92 - 1995/96 bör ligga fast utom såvitt avser de långsiktiga produktionsmålen för geologisk undersökning på land och maringeologisk undersökning. Målåret för den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten bör ändras till 2022 och tas bort för den maringeologiska verksamheten. Regeringen har den 26 maj 1994 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för nämnda period utsträcks till att omfatta även budgetåret 1997.
Resurser 1995/96 Ramanslag 191 400 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 5 700 000 kr
Övrigt
Den maringeologiska undersökningsverksamheten bör läggas ned.
Resultatbedömning SGU:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. SGU kan i allt större ut- 25
sträckning och med hög tillgänglighet tillgodose kundernas ökade behov Prop. 1994/95:100
av geologisk information i digital form, bl.a. för användning i geografis- — Bil. 13 ka informationssystem.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen angående SGU.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition och som kompletterades av riksdagen våren 1992 och våren 1994 bör, efter justering av vissa av de långsiktiga
produktionsmålen, gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997. De justeringar av gällande långsiktiga produktionsmål som behöver göras har
sin grund i dels riksdagens beslut våren 1994 (bet. 1993/94:NU15, rskr.
1993/94:221) om ökade ekonomiska ramar för SGU, dels i det statsfinansiella läget.
I 1994 års budgetproposition föreslog den dåvarande regeringen med
utgångspunkt i minskade ekonomiska ramar för SGU och i ett av verket
redovisat underlag justering av tre av de långsiktiga produktionsmålen,
bl.a. för den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten så att målåret skulle ändras från 2020 till 2025. Två av de föreslagna mål-
årsändringarna fastställdes av riksdagen. När det gäller den föreslagna ändringen för den landbaserade undersökningsverksamheten uppdrog
riksdagen åt regeringen att återkomma med ett nytt förslag som beaktar
ett fr.o.m. budgetåret 1994/95 utökat anslag om 15 miljoner kronor att användas för undersökningar inom prospekteringsintressanta områden.
SGU har efter samråd med berörda intressenter föreslagit att pro-
duktionsmålet för den landbaserade undersökningsverksamheten anpassas till anslagsökningen så att målåret vid 75 2 täckning av land-ytan sätts till 2018 i stället för tidigare föreslagna 2025. Det sista kartbladet inom de prospekteringsintressanta områdena skulle då i enlighet med den av
SGU till regeringen redovisade planen vara klart år 2015.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 10 708 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen 5 &. Effektivitetskravet bör läggas ut på ett sådant sätt att de fr.o.m. innevarande
budgetår extra satsningarna inom prospekteringsintressanta områden framdeles dras ned till hälften. Målåret för 75 70 täckning av landytan förskjuts då från det av SGU föreslagna 2018 till 2022. Det innebär att
bl.a. prospekterande organisationer får tillgång till den geologiska informationen något senare än annars.
Det nyss föreslagna besparingskravet är av en sådan storlek att det enligt regeringens bedömning inte är rimligt att ytterligare justera
produktionsmålen. Det bör i stället bli fråga om att någon eller några
verksamheter läggs ned. Regeringen föreslår efter en noggrann genom-
gång av de olika verksamheterna att den maringeologiska undersök-
ningsverksamheten med målår 2060 avvecklas. Det huvudsakliga motivet för den maringeologiska verksamheten som i dag bedrivs är inventering 26
av landets marina sand- och grusresurser. Miljö och fysisk planering är Prop. 1994/95:100 andra motiv för verksamheten. För att få utnyttja sådana förekomster Bil. 13
krävs tillstånd, bl.a. enligt kontinentalsockellagstiftningen. Regeringen
har av miljöskäl en mycket restriktiv hållning till denna typ av verksam-
het. Inventeringsmotivet får därför betraktas som en ren kunskapsupp-
byggnad utan direkt koppling till exploatering. Det kan vidare anses vara en uppgift för eventuella exploatörer att lokalisera och bedöma marina
sand- och grusförekomster för kommersiell utvinning. En nedläggning av den maringeologiska verksamheten medför vissa
svårkvantifierbara, negativa samhällseffekter genom att kunskaperna om de lösa avlagringarna på havsbottnarna kommer att förbli bristfälliga eller
saknas helt för drygt 85 % av våra havsområden. En motsvarande neddragning av den landbaserade undersökningsverksamheten skulle dock
enligt regeringens bedömning ge betydligt större negativa samhälls-
effekter. Med hänsyn till att marknadsvärdet för SGU:s undersökningsfartyg sannolikt är större än de lån som belastar denna anlägg-
ningstillgång skulle en avveckling av ifrågavarande verksamhet ge ett överskott vid en avyttring av fartyget. I syfte att uppnå bästa möjliga utfall vid försäljning av undersökningsfartyget avser regeringen att senare meddela SGU riktlinjer för denna försäljning.
Med hänvisning till det anförda föreslår regeringen att 191 400 000 kr anvisas för budgetåret 1995/96 för SGU:s och Bergsstatens verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att de långsiktiga målen för verksamheten inom
Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde ändras i
enlighet med vad regeringen förordat,
2. godkänner att staten säljer undersökningsfartyget,
3. — till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersöknings-
verksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
191 400 000 kr.
C 11. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning
1993/94 Utgift 4 713 974 Reservation 441 008
1994/95 Anslag 4 880 000 1995/96 Förslag 7 330 000
varav 4 858 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av Sveriges geologiska undersökning (SGU) för att främja och stödja riktad geovetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning.
7 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
I sin årsredovisning redovisar SGU att 19 projekt, varav 8 fortsättnings- Bil. 13 projekt, vid universitet och högskolor under budgetåret 1993/94 finansierats med medel från anslaget. Totalt inlämnades 81 ansökningar om medel, vilket enligt SGU visar på den stora betydelse stödet har inom
forskarvärlden. Intresset för stödet är jämnt fördelat över berörda
universitet och högskolor i landet.
SGU utvärderar nu stödet till geovetenskaplig forskning med hjälp av tre sakkunniga, en från vardera Sverige, Norge och Finland. Utvärde-
ringen beräknas vara slutförd under våren 1995. SGU föreslår i sin enkla anslagsframställning att medel till geovetenskaplig forskning anvisas i enlighet med den av riksdagen våren 1993
antagna treårsplanen för forskning.
Regeringens överväganden
SGU avser under år 1995 till regeringen redovisa en utvärdering av med anslaget gjorda satsningar som i kvantitativa och kvalitativa termer
beskriver uppnådda resultat. Utvärderingen skall ligga till grund för
överväganden om inriktningen och omfattningen av fortsatt stöd till geovetenskaplig forskning.
Riksdagen har vid behandlingen av 1993 års forskningsproposition
(prop. 1992/93:170 avsnitt 12, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399)
lagt fast riktlinjer för resursramar inom anslaget. Regeringen beräknar i enlighet med dessa riktlinjer och efter pris- och löneomräkning anslaget för budgetåret 1995/96 till 7 330 000 kr. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 219 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 3 70.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 330 000 kr.
| Bil. 13
Inledning
De viktigaste övergripande målen - att minska arbetslösheten, skapa balans i statens finanser och främja ekonomisk tillväxt - medför skärpta krav på effektivt resursutnyttjande inom såväl offentlig som privat sektor. Sunda konkurrensförhållanden inom och mellan dessa sektorer främjar en sådan effektivitet och därmed svenska företags konkurrensförmåga. En väl fungerande konkurrens är vidare till fördel för konsumenterna. Konkurrenspolitiken är därför en central del i regeringens politik. Sveriges medlemsskap i EU poängterar ytterligare behovet av en aktiv
konkurrenspolitik.
En sund konkurrens på lika villkor snedvrids av den ekonomiska brottsligheten. Justitiedepartementet samordnar de krafttag som regeringen avser att vidta mot den ekonomiska brottsligheten.
Under det senaste året har flera åtgärder vidtagits för att främja en
effektiv konkurrens. En strängare konkurrenslag (1993:20), som bygger på EG:s konkur-
rensregler, trädde i kraft den 1 juli 1993. Efter vissa övergångsregler har lagen fått fullt genomslag fr.o.m. den 1 januari 1994.
I och med att EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 fick
Konkurrensverket nya uppgifter som behörig myndighet vid tillämpningen av konkurrensreglerna i avtalet. Ett annat nytt inslag i Konkurrensverkets verksamhet avser insatserna för att främja konkurrensforskningen. Ett särskilt Råd för konkurrensfrågor har knutits till verket för detta arbete.
Vidare har ett antal förändringar skett i det regelverk som Konkurrens-
verket har att tillämpa.
Den 1 juli 1994 trädde en lag (1994:615) om ingripande mot otill-
börligt beteende avseende offentlig upphandling i kraft. Lagen gör det möjligt att ingripa mot vissa konkurrenssnedvridande förfaranden vid offentlig upphandling.
För lantbruket har särskilda regler (SFS 1994:688) införts i konkurrenslagen den 1 juli 1994. Reglerna innebär att förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete inte är tillämpligt på viss samverkan i s.k. primärföreningar vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, skogsbruk och trädgårdsverksamhet.
Vissa ändringar har också genomförts när det gäller Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden (SFS 1994:1494).
En betydande del av regeringens insatser för att främja konkurrens och
marknadseffektivitet sker vidare genom ett sunt avregleringsarbete där
lärdom dras av tidigare erfarenheter. Det gäller både större strukturella reformer och att fortlöpande se över de regler som styr företagens beteenden. Syftet är att motverka att reglerna skapar hinder och flaskhalsar i produktion och distribution och att inte konkurrensen
snedvrids. Under hösten 1994 har en sådan systematisk regelöversyn
inletts.
Ett särskilt problem kan uppstå på marknader där offentliga och Prop. 1994/95:100 privata aktörer möts. En särskild utredare har fått i uppdrag att kartlägga — Bil. 13
och vid behov föreslå åtgärder för att tillförsäkra en konkurrens på lika villkor (dir. 1994:72, Offentlig underprissättning och subventioner på en konkurrensutsatt marknad).
I syfte att motverka ekonomisk brottslighet och stärka förutsättningarna
för konkurrens på lika villkor mellan olika företag har vidare en särskild
utredare i uppdrag att utvärdera lagen (1986:436) om näringsförbud (dir. 1994:25). Ett förslag lämnas inom kort.
I april 1994 överlämnade pantbanksutredningen sitt betänkande Pantbankernas kreditgivning (SOU 1994:61). Betänkandet har remissbehand-
lats, och ett förslag till en förändrad lagstiftning avses lämnas til
riksdagen under våren 1995.
Ett förslag till nya regler för auktoriserade och godkända revisorer har
vidare presenterats i betänkandet Revisorerna och EG (SOU 1993:69). I rapporten Tillsyn över revisorer (Ds 1994:125) har vidare en arbets-
grupp lämnat förslag om en ny ordning för organisation av revisor-
tillsynen. Betänkandet och rapporten har remissbehandlats. Ett förslag till
ny lagstiftning liksom frågan om hur tillsynen skall organiseras kommer att lämnas till riksdagen under februari 1995. I detta sammanhang kommer även anslagsfrågorna för den berörda verksamheten att
behandlas.
Genom EES-avtalet och EU-medlemsskapet gäller särskilda regler för statligt stöd till företag. Regelverket syftar till att förhindra att konkur-
rensen snedvrids på så sätt att handeln mellan länderna inom EES-
området påverkas. För att leva upp till de nya kraven har bl.a. en interdepartemental arbetsgrupp för statsstödsfrågor inrättats. Näringsdepartementet har getts en samordnande roll i syfte att få en enhetlig tillämpning av reglerna. I enlighet med statsstödsreglerna har under år 1994 bl.a. befintliga stöd sedan tiden för EES anmälts till EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) för granskning. Medlemsskapet i EU innebär att övervakningsansvaret övergår från ESA till EU-kommissionen.
Budgetförslaget för 1995/96 innebär en rationalisering och effektivisering av verksamheten inom ramen för de mål som lagts fast.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Marknad- och konkur-
rensfrågor t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Utgift Anvisat — Förslag varav beräknat för Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 —1995/96 juli 95 - juni 96 besparing besparing
1997 1998
Absoluta tal Relativa tal
65,4 72.0 106,8 70,8 of of
Bil. 13
1993/94 Utgift 4 772 750 1994/95 Anslag 6 175 000 1995/96 Förslag 8 570 000
varav 5 687 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Genom ändring i departementsförordningen (1982:1177, ändrad senast 1994:1672) har anslaget för Marknadsdomstolen överförts till Civildepar-
tementet från och med den 1 januari 1995.
Marknadsdomstolen är en specialdomstol som handlägger mål enligt lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830), konkurrenslagen (1993:20), tobakslagen (1993:581) samt lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling.
Det övergripande målet för Marknadsdomstolen är att på ett rättssäkert
sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som den har att
handlägga samt att leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området.
I de delar av Marknadsdomstolens årsredovisning som avser resultatredovisningen framgår bl.a. måltillströmning och antalet slutligt avgjorda
ärenden fördelat på de förekommande måltyperna. Anslagssparandet
uppgick budgetåret 1993/94 till 1 273 000 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års-
redovisningen.
Regeringens övervägande Sammanfattning
Övergripande mål Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 8 570 000 kr
Resultatbedömning Regeringen delar den i Marknadsdomstolens årsredovisning gjorda bedömningen att det är svårt att utvärdera verksamheten i mera preciserade
termer men att det med ledning av resultatredovisningen ändå kan kon- 101
stateras att arbetet vid Marknadsdomstolen bedrivits på ett effektivt sätt. Prop. 1994/95:100 Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändingar i revisionsbe- = Bil. 13 rättelsen avseende Marknadsdomstolen.
Omfattningen och inriktningen av Marknadsdomstolens verksamhet avgörs i allt väsentligt av faktorer som ligger utanför domstolens kontroll, i första hand utformningen av den marknadsrättsliga lagstiftningen och den aktuella måltillströmningen. Den sistnämnda har under det senaste året visat en ökande tendens. Den ökning i måltillströmningen som förväntades ske som en följd av att den nya konkurrenslagen infördes den 1 juli 1993 har dock ännu inte fått något genomslag för domstolens del. Ett ökande antal konkurrenslagsärenden handläggs för närvarande vid Stockholms tingsrätt. Ytterligare en förändring berör Marknadsdomstolen genom de förslag till ny marknadsföringslag (prop. 1994/95:123) som regeringen nyligen har lagt fram. Enligt förslaget skall instansordningen när det gäller marknadsföringsmål ändras så att Marknadsdomstolen prövar dessa mål först i andra instans, och inte som första och enda instans enligt nu gällande ordning. Avsikten är att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1995. För Marknadsdomstolens del kan detta, om riksdagen godtar förslaget, på sikt innebära en minskning av antalet inkommande marknadsföringsmål. Den totala effekten för domstolen av den nya konkurrenslagen och en ny marknadsföringslag är för närvarande svår att bedöma.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att förändringarna av anslaget till Marknadsdomstolen för budgetåret 1995/96 bör inskränkas till en justering av medlen för lokalkostnader, ökat effektivitetskrav samt prisjusteringar och löneomräkning.
Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 88 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 1 7.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Marknadsdomstolen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 8 570 000 kr.
D 2. Konkurrensverket
1993/94 Utgift — 60 505 000 1994/95 Anslag — 59 900 000 1995/96 Förslag 90 600 000 varav 60 071 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996. 102
Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrens- Prop. 1994/95:100 frågor. Bil. 13
Det övergripande målet för Konkurrensverket är att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsu-
menterna. Konkurrensverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resul-
tatredovisningen redovisat verksamheten inom respektive verksamhetsgren: att tillämpa konkurrenslagen, föreslå avregleringar, effektivisera den offentliga sektorn, sprida kunskap om konkurrenslagen samt
stimulera forskningen på konkurrensområdet. Verket redovisar också de
insatser som gjorts på det internationella området, utbildnings- och utvecklingsåtgärder inom den egna organisationen samt resultaten av en
intressentundersökning som utförts av SIFO för verkets räkning.
De mål som verket satt upp för verksamheten är att tillämpa konkurrenslagstiftningen på ett snabbt, kompetent, likformigt och rättssäkert
sätt, att lämna förslag som är rätt prioriterade, konkreta och genomarbe-
tade, att ge information som är relevant, lättillgänglig och saklig samt att ha en god balans mellan verkets olika verksamhetsgrenar.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 90 600 000 kr
Resultatbedömning
Konkurrensverket har på ett uttömmande sätt redovisat de gjorda
insatserna under det gångna året. I likhet med verkets första årsredovisning för budgetåret 1992/93 finns för de olika verksamhetsgrenarna en redovisning i såväl kvantitativa som kvalitativa termer där utnyttjad tid
och nedlagda kostnader åskådliggörs på ett tydligt sätt. Regeringen delar
RRV:s helhetsbedömning att resultatredovisningen utgör en överskådlig, kortfattad och konkret bild av verkets insatser. De särskilda synpunkter
som RRV lämnat, bl.a. avseende en nedbrytning i mindre delar av resultatredovisningen i fråga om lagtillämpningsarbetet, kan bidra till en
ytterligare genomlysning ifråga om styckkostnader och handläggnings-
tider för de olika ärendetyperna. Regeringen konstaterar därutöver att
RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende
Konkurrensverket. 103
Verksamheten har dominerats av arbetet med att tillämpa konkur- Prop. 1994/95:100
renslagen. Övergångsregler i lagen gav företagen en frist fram till den 1 = Bil. 13 januari 1994 för att kunna anpassa gamla avtal och förfaranden till de
nya kraven. Under december 1993 inkom till verket närmare 800
ärenden, främst ansökningar om icke-ingripandebesked och anmälningar
för undantag från konkurrenslagen. Den totala ärendetillströmningen
uppgick under budgetåret 1993/94 till drygt 1 700 ärenden. Det kan
jämföras med drygt 620 ärenden året dessförinnan. Inför den nya
konkurrenslagens ikraftträdande förutsågs visserligen en ökad ärendetill-
strömning. Men det kan i efterhand konstateras att ökningen blivit större
än väntat och att detta i hög grad påverkat resursfördelningen inom verket. Ett internt mål för Konkurrensverket är att ärendebalanserna skall
kunna nedbringas till ett minimum före den 1 juli 1995. Fördelningen av insatserna mellan de olika verksamhetsgrenarna visar
att tillämpningen av konkurrenslagen naturligt nog dominerar. Den bördan har förskutits något i förhållande till det första verksamhetsåret 1992/93 med närmare 80 90 av den nedlagda tiden och 76 % av nedlagda kostnader. Detta är en befogad prioritering till följd av den extremt stora ärendetillströmningen, och regeringen bedömer att denna verksamhet har
bedrivits på ett effektivt och tillfredsställande sätt. Trots att mängden
inkommande ärenden varit stor har verket gått igenom alla ärenden inom gällande tidsfrister och fattat slutliga beslut eller meddelat beslut om
förlängd handläggningstid. Verket konstaterar i årsredovisningen att
hittills gjorda insatser resulterat i att ett antal konkurrensbegränsningar
undanröjts, framför allt när det gäller prisöverenskommelser mellan företag. Vidare har koncentrationer och missbruk av dominerande
ställning kunnat angripas på betydelsefulla marknader. Regeringen delar verkets uppfattning att det primära målet därmed uppnåtts, men att det ännu är för tidigt att följa upp effekterna av att konkurrensbegränsningar upphör.
Verket har också lämnat förslag till avregleringar, effektivisering av offentlig sektor, spritt kunskap om konkurrensreglerna samt främjat
konkurrensforskning. Med hänsyn till den nödvändiga prioriteringen av
lagtillämpningsarbetet kan det konstateras att de insatser som verket gjort
inom de övriga verksamhetsgrenarna varit tillfyllest. Regeringen noterar
också att verket trots en hög arbetsbörda kunnat nedbringa administrationskostnaderna. För anslaget D 2. Konkurrensverket redovisar
verket ett sparande om 6 776 000 kr. Detta härrör dock i huvudsak från
en överföring av medel från budgetåret 1992/93 samt vissa inkomster
som verket haft. Regeringen har tidigare uttalat att det på sikt skall råda balans mellan de olika verksamhetsgrenarna och har i regleringsbrev för innevarande
budgetår uttalat att Konkurrensverket i kommande årsredovisning skall
redovisa grunderna för sin prioritering vid tillämpningen av den nya konkurrenslagen. Verket ska vidare belysa, om den nuvarande avvägningen mellan de olika verksamhetsgrenarna ger bästa måluppfyllelse.
Vid tidpunkten för denna redovisning, där hela eller betydande delar av nuvarande ärendebalanser kunnat nedbringas, torde det lättare kunna 104
överblickas hur stora resurser som på sikt bör läggas på lagtillämpnings-
Bil. 13
Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budget-
proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med
1,8 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 3 R.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Konkurrensverket anvisar ett ramanslag på 90 600 000 kr.
D 3. Konkurrensforskning
1993/94 Utgift 134 000 1994/95 Anslag 5 850 000
1995/96 Förslag 7 600 000
varav 5 033 000 beräknat för juli 1995 —- juni 1996.
Anslaget disponeras av Konkurrensverket för att främja och stödja forskningen inom konkurrensområdet.
Det övergripande målet för konkurrensforskningen är att ge kunskap
om olika marknaders funktionssätt, effekter av konkurrensbegränsningar
samt verkningarna av olika konkurrenspolitiska medel.
Den offentliga sektorns problem bör särskilt uppmärksammas. Medlen
får i övrigt användas av Konkurrensverket för att anordna seminarier och för informationsinsatser på konkurrensområdet.
Konkurrensverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat hittills gjorda insatser på konkurrensforsk-
ningens område. Verket har därutöver inkommit till regeringen med
särskilda redovisningar i juni respektive september 1994. Anslagssparandet uppgick budgetåret 1993/94 till 5 866 000 kr.
Bil. 13 Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Reservationsanslag 7 600 000 kr
Resultatbedömning
Arbetet med främjande av konkurrensforskningen bedrivs inom det till
Konkurrensverket knutna Rådet för konkurrensfrågor. Den redovisning som lämnats i Konkurrensverkets årsredovisning och de särskilda redogörelserna i övrigt visar att verksamheten inriktats på att etablera
formerna och principerna för att fördela de anvisade medlen. Vidare har
ca 2,5 miljoner kronor beviljats för tolv olika forskningsprojekt. Kostnaderna för dessa satsningar har inte belastat 1993/94 års anslag. Eftersom några av projekten är fleråriga innebär den totala satsningen åtaganden om ca 35 miljoner kronor fram t.o.m. år 1997. I övrigt kan
nämnas att konferensen Konkurrenspolitiskt forum genomförts, ett arrangemang som avses återkomma årligen och som skall möjliggöra presentation av och diskussion kring forskning på konkurrensområdet. Regeringen bedömer att inriktningen av verksamheten är riktig och att
de genomförda satsningarna borde ha goda förutsättningar att aktivt bidra till de målsättningar som formulerats för området. Konkurrensforskningen har en fortsatt stor betydelse för att länka ihop forskning i ekonomiska, samhällsvetenskapliga och juridiska frågor. Regeringen anser dock att en viss nivåsänkning av anslaget är nödvändig av besparingsskäl.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i propositionen
1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen beräknar anslaget efter pris- och löneomräkning, ett effektivitetskrav om 3 90 vilket motsvarar 250 000 kr samt en nivåsänkning på 1 200 000 kr till 7 600 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Konkurrensforskning anvisar ett reservationsanslag på 7 600 000
kr. 106
- Bil. 13
1¶Energipolitiken
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet grundade sig i allt väsentligt på en överenskommelse mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Överenskommelsen låg fast under den första mandatperioden. I regeringsförklaringen som redovisades i oktober 1994 angavs att överenskommelsen kommer att fullföljas.
Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om ytterligare åtgärder som är motiverade. En redovisning av de energipoli-
tiska programmen lämnas i avsnitt 2. En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - = tillsattes
sommaren 1994 (N 1994:04, dir. 1994:67). Kommissionen skall bl.a. granska de pågående programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Mot bakgrund av elmarknadens avreglering skall kommissionen
också följa utvecklingen på den svenska elmarknaden och föreslå åtgärder för att säkerställa en effektiv elförsörjning. Utlandshandeln och de
regionalpolitiska frågorna skall särskilt behandlas. Vidare skall kommissionen lägga fram förslag om program med tidsangivelser för omställning av energisystemet.
En utgångspunkt för Energikommissionens arbete är att omställningen och utvecklingen av energisystemet — i enlighet med 1991 års energipoli-
tiska överenskommelse - kan grundas på långsiktigt hållbara politiska
beslut. Besluten måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken
framstår som trovärdiga över tiden.
Elmarknaden Riksdagen beslutade våren 1994 om en reformering av elmarknaden i syfte att skapa förutsättningar för handel med el i konkurrens (prop.
1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358). Reformens
huvudprincip är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamheten). Produktionen och försäljningen skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten även fortsättningsvis skall regleras och
övervakas på särskilt sätt. Reformen skulle enligt beslutet ha trätt i kraft den 1 januari 1995.
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:84,
bet. 1994/95:NU40. rskr. 1994/95:141) att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skjuts upp för att skapa möjligheter för Energikommissionen att genomföra en bredare konsekvensanalys av de nya reglerna för elmarknaden innan reformen träder i kraft. Regeringen beslutade i oktober om 107
tilläggsdirektiv till kommissionen (dir. 1994:120). Enligt direktiven bör
kommissionen med förtur analysera möjligheterna att genomföra Prop. 1994/95:100 elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser kommissionens fortsatta — Bil. 13
arbete.
Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) fortsätter med sitt arbete att ersätta lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar med modern lagstiftning (dir. 1993:93).
Regeringen har genom tilläggsdirektiv hösten 1994 bl.a. angett en ny tidsplan för arbetet (dir. 1994:119). Enligt direktiven skall utredningen senast den 28 februari 1995 till regeringen redovisa sina bedömningar och förslag beträffande elberedskapen. Utredningens överväganden och förslag i övriga lagstiftningsfrågor skall redovisas senast den 1 juli 1995.
Omställning och utveckling av energisystemet
Enligt 1991 års energipolitiska beslut måste omställningen av energisystemet, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion samt möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.
Riksdagens beslut omfattade bl.a. särskilda program för omställningen och utvecklingen av energisystemet. Programmen innefattar stöd för
vissa investeringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen och för
investeringar i vindkraftverk, stöd till investeringar i solvärmeanläggningar för bostäder samt stöd för effektivare användning av energi. Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimat-
politiken (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361).
En nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila bränslen
stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000
för att därefter minska. Beslutet omfattar en klimatstrategi för energiom-
rådet.
Såväl kostnaderna för utsläppsminskningar av växthusgaser som betalningsförmågan för åtgärder skiljer sig mellan jordens stater. En
utgångspunkt för den svenska klimatstrategin är därför att klimatpolitiken måste utformas i ett internationellt perspektiv och i internatio-
nellt samarbete. Därigenom kan kraven på kostnadseffektivitet och en
rimlig fördelning av kostnadsansvaret för åtgärderna tillgodoses. De svenska klimatpolitiska insatserna inom energiområdet = koncentreras till två områden, dels forskning och utveckling i Sverige av energieffektiv teknik och teknik för att utnyttja förnybara energikällor och dels insatser för energieffektivisering och övergång till förnybara
energikällor i Baltikum och Östeuropa. Vidare har ett stöd på 50 miljoner
kronor anvisats för att främja anslutning av fastigheter till fjärrvärmenätet
i Sverige.
Riksdagen har nyligen inom ramen för sitt beslut om akuta insatser mot arbetslösheten (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:145) anvisat 100 miljoner kronor för ytterligare stöd för 108
utbyggnad av fjärrvärmenäten. Medlen har anvisats över Arbetsmark- Prop. 1994/95:100
nadsdepartementets huvudtitel. Investeringarna skall skapa förutsättningar — Bil. 13 för eller medföra en reduktion av utsläppen av koldioxid.
Energiforskning
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för de statliga insatserna
för teknisk forskning och utveckling för perioden 1993/94 - 1995/96 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399). Det statliga energiforskningsprogrammet syftar till att skapa den vetenskapliga och
tekniska kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och näringslivet som behövs för att omställningen och utvecklingen av
energisystemet skall kunna genomföras.
Energiforskningen och dess betydelse för omställningen av energisystemet analyseras för närvarande av Energikommissionen.
Energiskatter
Riksdagen har nyligen beslutat om en förändring av reglerna för energibeskattning (prop. 1994/95:54, bet. 1994/95:SkU4, rskr. 1994/95:152, 1994/95:153). Förändringen, som huvudsakligen är av
teknisk natur, har bl.a. till syfte att anpassa beskattningen till de regler som tillämpas inom EU.
Reglerna för beskattning av vissa oljeprodukter ändrades den 1 juli
1994 (prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU2S5, rskr. 1993/94:443).
Förändringen innebar att miljödifferentieringen av den allmänna energiskatten slopades samtidigt som en motsvarande differentiering av
dieseloljeskatten infördes. Bakgrunden till beslutet är att det numera finns möjlighet att skilja mellan olja för fordonsdrift och olja för uppvärmning.
Därigenom blir det möjligt att genom differentiering av skatteuttaget stimulera en övergång till miljövänligare drivmedel.
Även för beskattning av kraftvärme och vindkraft samt bidrag till
fjärrvärmeleveranser till industrin infördes vissa förändringar den 1 juli
1994 (prop. 1992/93:50, bet. 193/94:SkU25, rskr. 1993/94:52).
Försörjningsberedskap Riksdagen beslöt våren 1994 att den civila lagringen av olja för
krigssituationer skall minskas kraftigt (prop. 1993/94:141, bet.
1993/94:NU19, rskr. 1993/94:311). För närvarande bereds förslag från 1993 års oljelagringsutredning om finansieringen av denna lagring och om vissa andra frågor angående beredskapslagring av olja och kol. Utredningens förslag bereds nu inom regeringskansliet med sikte på att
en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen våren 1995.
Inom kort väntas Ellagstiftningsutredningen lägga fram förslag om lagstiftning och myndighetsorganisation på elberedskapsområdet samt om av insatserna för elberedskapen. 109
Sveriges energiförsörjning är i hög grad beroende av den internationella Bil. 13
utvecklingen, inte minst genom att olja fortfarande utgör en väsentlig del av — energitillförseln. Även tidigare nationellt avgränsade energislag,
främst eltillförseln, påverkas av en ökad internationalisering av energi-
marknaderna och den ökade ekonomiska integrationen.
Grunden för en säker tillförsel när det gäller olja är deltagandet i det internationella samarbetet inom International Energy Agency (IEA).
Detta omfattar bl.a. ett system för beredskapslagring i varje med-
lemsland och en solidarisk fördelning av tillgängliga lager vid eventuella
allvarliga avbrott i oljeleveranserna. Samarbetet inom IEA har i ökad utsträckning fokuserats på internationella energirelaterade miljöfrågor,
främst de fossila bränslenas klimatpåverkan, och ett utvidgat samarbete med icke-medlemsländer, i synnerhet Mexiko, Korea och länder i
Central- och Östeuropa.
Genom medlemskapet i EU omfattas Sverige även av ett motsvarande beredskapslagringssystem för olja inom unionen och ett fördelnings-
system för kärnbränsle. Medlemskapet i EU innebär också att Sverige aktivt kan delta i bl.a. unionens arbete med att ta fram åtgärder som minskar energian-
vändningens miljöpåverkan. En viktig fråga är arbetet att söka uppnå en gemensam = koldioxidbeskattning för energi, vilket är angeläget från internationell konkurrenssynpunkt. Vidare bedriver EU inom energiområdet en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Vid ett ministerrådsmöte med energiministrarna den 29 november 1994 behandlades bl.a. det fortsatta arbetet att skapa en inre elmarknad och den s.k. grönboken om energipolitikens riktlinjer, som skall ligga till grund för en bred debatt inför regeringskonferensen år 1996. Nästa energirådsmöte planeras preliminärt till juni 1995.
Sedan den Europeiska energistadgan (European Energy Charter) undertecknades i Haag år 1991 har förhandlingar förts om ett rättsligt bindande tilläggsavtal (Energy Charter Treaty) till Energistadgan. Förhandlingarna har numera avslutats i en första del när tilläggsavtalet och ett protokoll om energieffektivisering undertecknades av flertalet parter, bl.a. Sverige, i Lissabon den 17 december 1994. I fortsatta
förhandlingar eftersträvas bl.a. utvidgningar av skyddet för investeringar
i annat land och att låta avtalet omfatta även energirelaterad utrustning.
Den beräknade utvecklingen på området Energi t.o.m. år 1998 till följd Bil. 13
av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Beräknad Beräknad
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för besparing besparing
1993/94 1994/95 = 1995/96 = juli 95 - juni 96 1997! 1998!
745 1278 1 400 1 105 of of
! Prisnivå 1995/96
2¶Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, m.m.
2.1¶Bakgrund
Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 innefattade bl.a. särskilda program för omställningen och utvecklingen av energisystemet (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Från den 1 juli 1991 kan stöd enligt förordningen (1991:1099) om vissa investeringar inom energiområdet lämnas för investeringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen och för att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen
i befintliga kraftvärmeverk. Vidare kan stöd lämnas för investeringar i vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme. För stödsystemet anvisades totalt 1 300 miljoner kronor att fördelas över en
femårsperiod. Stödsystemet handhas i huvudsak av NUTEK. Boverket
ansvarar för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar för bostäder.
Riksdagen har sedan år 1991 beslutat om vissa mindre förändringar i programmen (se avsnitt 2.6.1).
Riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken innefattar även ett program för effektivare användning av energi. Programmet innehåller bl.a. stöd enligt förordningen (1988:806) om statligt stöd till utveckling, upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Stödsystemet trädde i kraft den 1 juli 1991 och avsåg ursprungligen en femårsperiod. Riksdagen har sedan beslutat om en förlängning av programmet med två år t.o.m. budgetåret 1997/98 inom en oförändrad anslagsram på 750 miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr.
1992/93:362). Vidare disponerar NUTEK totalt 200 miljoner kronor under en
femårsperiod för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanlägg-
ningar inom industrin samt i lokaler och bostäder enligt förordningen
(1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m. NUTEK disponerar därutöver 10 miljoner kronor för samordning och utveckling av information rörande effektiv energianvändning till mindre och
medelstor industri. Konsumentverket disponerar 5 miljoner kronor för
arbetet med energideklarationer m.m. Hi
Programmen för omställning och utveckling av energisystemet Prop. 1994/95:100 innefattar också ett medelstillskott till Energiteknikfonden genom anslag = Bil. 13
på 110 miljoner kronor per år under fem år. Därutöver tillförs fonden, fr.o.m. budgetåret 1993/94, medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av kodioxidskatten på oljeprodukter.
Det förutsätts i det energipolitiska beslutet att de resultat som uppnås genom de energipolitiska programmen årligen skall redovisas till riksdagen i budgetpropositionen. Regeringen skall också förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. Det är därför, enligt beslutet, nödvändigt att de energipolitiska programmen
fortlöpande följs upp och utvärderas.
Enligt riksdagens beslut år 1993 om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken skall de svenska energirelaterade insatserna koncentreras
till två områden: forskning, utveckling och demonstration av energief-
fektiv teknik och teknik för att utnyttja förnybara energikällor i Sverige
samt energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor i Baltikum, Polen och övriga Östeuropa (prop. 1992/93:179 bil. 4, bet.
1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Beslutet innefattar ett program för
energieffektiviseringsåtgärder och ökat utnyttjande av förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa. Insatserna skall enligt beslutet pågå under en längre tid. För budgetåren 1993/94 -—- 1994/95 har anvisats sammanlagt 177,5 miljoner kronor.
Investeringsstöden till fjärrvärmesystemen som anvisades budgetåret 1993/94 har bidragit till att mindre blockcentraler och industrier har
anslutits till fjärrvärmenätet vilket har medfort en minskning av de nationella kodioxidutsläppen.
För utveckling och teknikupphandling av miljöanpassade fordon och drivmedel har anvisats 30 miljoner kronor för budgetåren 1993/94 - 1994/95. Medlen har tillförts Energiteknikfonden.
2.2 - NUTEK:s redovisning Energirapport 1994 2.2.1 Rapportens innehåll NUTEK har regeringens uppdrag att utvärdera programmen för omställning och utveckling av energisystemet m.m. samt att årligen redovisa resultatet av utvärderingen till regeringen. NUTEK:s redovisning Energirapport 1994 (NUTEK B 1994:9) överlämnades den 1 juli
1994. En remissammanställning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr 94/1063).
I Energirapport 1994 redovisar NUTEK den aktuella energiförsörjningen i Sverige och en bedömning av utvecklingen till år 2005. Bl.a. redovisas det aktuella läget på elmarknaden i Sverige och bedömningar av bl.a. elanvändningens, elproduktionens och elprisernas utveckling samt användningen av bränslen i kraft- och värmeproduktionen och inom industrin. Därtill redovisas vissa verksamheter som finansierats med medel ur Energiteknikfonden.
Under de senaste årtiondena har Sveriges energiförsörjning karakterise- Bil. 13 rats av en minskande oljeanvändning och en ökande användning av el för uppvärmning av bostäder och industriella behov. Inom transportsektorn har dock oljeanvändningen ökat. Transportsektorns andel av landets oljeanvändning uppgår för närvarande till ca 60 4. I början av 1980-talet var motsvarande andel endast ca 25 4. Denna ökning beror dels på transportsektorns expansion, dels på att oljeanvändningen avsevärt minskat i övriga sektorer.
Prognosförutsättningar NUTEK har i Energirapport 1994 valt att arbeta med ett prognosalternativ. BNP-tillväxten antas i prognosen uppgå till 1,8 72 per år och tillväxttakten i industriproduktionen till 2,6 2 per år för perioden 1994 till år 2005. NUTEK antar att den privata konsumtionen ökar med i
genomsnitt 2,0 % per år och att den offentliga konsumtionen kommer vara oförändrad. Vidare antas att energibeskattningen inte förändras
under perioden.
Utvecklingen på olje- och kolmarknaden bedöms bli relativt lugn på
längre sikt.För kärnkraften har NUTEK som prognosförutsättning att
produktionen kommer att ligga kvar på den nuvarande nivån. En ökad industriproduktion och ett ökat transportarbete är andra förutsättningar i prognosen.
NUTEK bedömer att den totala energianvändningen för inrikestransporter ökar långsammare än den antagna BNP-utvecklingen. Bedömningen bygger på faktorer som pekar mot en lägre energiintensitet inom transportsektorn. Dessa är bl.a. en ökad hänsyn till miljön, bestående höga skatter på petroleumprodukter, bränsleeffektivare teknik och en
långsamt avtagande tillväxttakt för personbilsparken. En övergång från
bensin och diesel till alternativa drivmedel, förutses inte av NUTEK under prognosperioden.
För sektorn bostäder, service m.m. antas den totala energiförbrukningen sjunka med 0,1 / per år. Energianvändningen för uppvärmning minskar, men den s.k. driftelen inom sektorn förväntas öka.
Flera remissinstanser efterlyser flera eller andra prognosalternativ. Elverksföreningen delar NUTEK:s bedömning att förutsättningarna för att göra prognoser över energianvändningen är mer osäkra än tidigare. Det skulle därför ha varit av värde om rapporten innehållit flera prognoser
som haft olika antaganden om förutsättningarna för prognoserna. Ett
flertal instanser bl.a. Naturvårdsverket, Bioenergiföreningen (SVEBIO),
Trädbränsleföreningen och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) pekar på att prognosen visar att de av riksdagen uppsatta miljömålen inte kan nås.
Bl.a. visar prognosen på en oönskat hög ökning av fossilbränslebaserade drivmedel. Fjärrvärmeföreningen och Trädbränsleföreningen anser att den tekniska potentialen för kraftvärme är högre än den av NUTEK angivna
9,3 TWh år 2005. Fjärrvärmeföreningen konstaterar också att i prog- 113
nosen bedöms elvärmen öka från 29 till 35 TWh år 2005, framförallt
8 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 13
genom utnyttjande av överskottsel sommartid. Föreningen konstaterar att Prop. 1994/95:100 denna utveckling olyckligt gynnas av nuvarande byggregler. Bil. 13
Tillförsel
Utvecklingen av energitillförseln framgår av tabellen nedan. I tabellen redovisas även NUTEK:s prognos för år 2005. Prognosen för energitill-
försel pekar inte på några dramatiska förändringar i energisystemets
sammansättning under förutsättning att kärnkraftproduktionen ligger kvar
på den nuvarande nivån. Oljans andel av energitillförseln väntas ligga kvar på samma nivå som år 1993, dvs. 42 2. Vattenkraft och kärnkraft minskar sin andel från 33 till 31 20.
Tabell. Energitillförsel år 1970, 1980, 1991, 1992 och 1993 samt
prognos för år 2005 (TWh)
| Energislag | 1970 1980 1991-1992 1993 2005 | |||
| Olja! | 350 285 181 186 184 212 | |||
| Naturgas | 0 | 0) 7 8 | 9 | 13 |
| Kol/Koks | 18 19 28 27 28 | 30 | ||
| Biobränslen, torv m.m. 43 48 70 71 76 | 89 | |||
| Vattenkraft | 41 59 64 75 75 | |||
| Kärnkraft | 0 26 TI 63 61 | |||
| Spillvärme och | 159 ? | |||
| värmepumpar | - | I 8 8 | 8 | |
| Netto elhandel m.m.? 4 | l -1 -2 | - | ||
| Summa tillförsel | 457 439 434 436 441 500 |
! Inkl. gasol ? Elinsatsen exkluderad + Elproduktion och elanvändning redovisas i tabellerna nedan. Källa: SCB och NUTEK
13 NUTEK:s bedömning av energianvändningens utveckling framgår av Bil. följande tabell.
Tabell. Energianvändning år 1970, 1980, 1991, 1992 och 1993 samt prognos för år 2005 (TWh)
Användarkategori 1970 1980 1991 1992 1993 2005
Industri 154 148 136 132 149 161 Transporter 56 68 81 85 8 101 Bostäder, service m.m. 165 165 152 152 154 157
Total slutlig inhemsk
energianvändning 375 380 369 367 374 418
Utrikes sjöfart och
energi för icke
| energiändamål | 33 25 28 31 30 83! |
| Förluster | 49 34 37 38 37 |
| Summa | 457 439 434 436 411 500 |
! Inkl. förluster Källa: SCB och NUTEK
I NUTEK:s prognos utvecklas den inhemska energianvändningen långsammare än BNP. Ökningen bedöms uppgå till 44 TWh.
Industrins energianvändning är beroende av den ekonomiska aktiviteten. Inom industrin är det framförallt användningen av el och biobränslen som ökar. Energianvändningen påverkas av andra faktorer än produktionsvolymen, främst teknisk utveckling och strukturella förändringar. I takt med att konjunkturen vänder och energipriserna stiger väntas industrin investera i ny och mer energisnål teknik, vilket leder till ökad effektivisering av industrins energianvändning.
De icke energiintensiva branscherna, som t.ex. verkstadsindustri och vissa delbranscher inom kemisk industri, antas expandera snabbare än andra branscher.
Transportsektorns energianvändning förväntas öka i prognosen. Det rör sig nästan uteslutande om en ökad användning av oljeprodukter, främst
bensin och diesel, men även flygbränsle. Alternativa drivmedel förväntas
inte kunna konkurrera vid de givna pris- och skatteantagandena.
I sektorn bostäder, service m.m. utgörs energianvändningen av uppvärmning och drift- och hushållsel. Dessa faktorers andel av det Bil. 13 framtida energibehovet påverkas av nyproduktionens omfattning, renovering och ombyggnation av bostäder samt lokaler. Användningen av hushållsel och driftel är också beroende av effektivisering av belysning och ventilationssystem samt av den utrustning som för övrigt installeras.
Elproduktion och elanvändning
Elproduktion och elanvändning under perioden samt prognos för år 2005 redovisas i tabellerna nedan.
Tabell. Elproduktion exkl. egenförbrukning år 1970, 1980, 1991,1992 och 1993 samt prognos för år 2005 (TWh)
1970 1980 1991 1992 1993 2005
Vattenkraft 41 58 62 73 73 64 Kärnkraft - 25 74 61 59 72 Konventionell värmekraft
| Ind.mottryck | - | - | 3 | 3 | 4 | 4 |
| Kraftvärme | 5! 10! | 3 | 4 | 4 | 9 | |
| Kondenskraft | 13” » | & 1! | 1! | 2 | ||
| Gasturbin/Dieselkraft = - | - | 0 | [0] | 0 | ||
| Netto elproduktion 59 | 94 | 143 142 141 152 | ||||
| Nettoimport av el | 4 | 1 | -1 -2 | 0 | 5 |
t Inkl. ind, mottryck
? Inkl. gasturbin/dieselkraft Källa: NUTEK, Kraftsam och Värmeverksföreningen
Tabell. Elanvändning år 1970, 1980, 1991, 1992 och 1993 samt prognos Prop. 1994/95:100
för år 2005 (TWh) Bil. 13 Användarkategori 1970 1980 1991 1992 1993 2005
| Industri | 33 40 51 49 | 49 | 58 | |
| Transporter | 2 | 2 2 | 2 2 | 3 |
| Bostäder, service m.m. 22 43 68 68 | 72 | 82 | ||
| Fjärrvärme, m.m. | 1 | 1 11 10 | 10 | 6 |
| Distributionsförluster 6 | 8 9 10 | 8 | 9 | |
| Total användning | 63 95 141 138 140 | 158 |
varav avkoppl.bara
elpannor - - 8 8 7 I
Källa: NUTEK, Kraftsam
Elförsörjningen
Eiproduktionen i Sverige baseras på vattenkraft, kärnkraft och biobränsle- eller fossilbränsleeldad värmekraft. Vattenkraften och kärnkraf-
ten svarar normalt för över 90 4 av elproduktionen.
Handeln med elenergi var sammanlagt lägre under år 1993 än under år 1992. Elutbytet med grannländerna uppgick till ca 17 TWh, en
minskning med ca 3 TWh, jämfört med år 1992. Större delen av importen utgjordes av norsk vattenkraft. Nettoutbyte för Sverige blev en
export på ca I TWh. Hittills har handeln med el inom Norden präglats av tillfälliga kraftutbyten mellan kraftföretagen inom ramen för sam-
arbetsorganisationen Nordel och av avtal mellan kraftföretag om leveranser av fast kraft. Sveriges nya handelspartner Tyskland importerade under år 1993 ca I TWh fast kraft från Sverige. Den pågående omstruktureringen av elmarknaderna väntas leda till att också andra aktörer deltar i utbytet.
Elproduktionen i Sverige uppgick år 1993 till ca 141 TWh varav
vattenkraften svarade för ca 73 TWh och kärnkraften för ca 59 TWh.
Elproduktionssystemets utveckling
I NUTEK:s prognos ökar elefterfrågan i sådan takt att det finns ett behov
av ny kraftproduktion som av NUTEK beräknas uppgå till ca 5 TWh år
2005. NUTEK behandlar inte närmare frågan om hur den ökade efterfrågan skall tillgodoses.
Vattenkraftens totala installerade effekt uppgick vid årsskiftet 1993/94 till Bil. 13 ca 16 400 MW. Vattenkraftsproduktionen för år 1993 uppgick till 73,2 TWh, vilket är den högsta produktion någonsin. Under ett s.k. normalår
produceras ca 63,5 TWh. Under torrår eller våtår kan produktionen minska respektive öka med ca 10 TWh. Under extrema år kan variatio-
nen vara större.
Det finns enligt NUTEK:s bedömning en ekonomisk utbyggnadspotential av vattenkraft på ca 27 TWh. Emellertid finns större delen av
potentialen inom områden som är skyddade från vattenkraftutbyggnad.
Av den återstående potentialen för stora kraftverk, ca 6 TWh, är hälften
upptagen i den s.k. vattenkraftplanen. Av planens projekt har ca I TWh inte kunnat genomföras av miljöskäl. Regeringen har tillsatt en utredning, Vattendragsutredningen (M:1993) med uppgift att bl.a. pröva om även
andra älvar och älvsträckor bör undantas enligt naturresurslagen. Samtidigt omprövas befintliga vattenkraftverk enligt vattenlagen. NUTEK bedömer att den totala vattenkraftsproduktionen under
normalårsförhållanden kommer att uppgå till ca 64 TWh år 2005.
Kärnkraft
Kärnkraftens totala effekt uppgår i dag till ca 10 000 MW. Produktionsförmågan i de svenska kärnkraftverken är omkring 72 TWh. För
kärnkraftsproduktionen bedömer NUTEK att något kärnkraftsaggregat eventuellt kan ha kortare teknisk-ekonomisk livslängd än till år 2005. Å andra sidan kan energiuttaget från de återstående aggregaten ökas genom
effektiviseringsåtgärder. Enligt NUTEK:s bedömning kommer kärnkraf-
tens produktionsförmåga inklusive risken för längre driftstopp att ligga
omkring 72 TWh år 2005, vilket också är den nuvarande nivån. NUTEK
utgår från möjligheten till ökat energiuttag med oförändrad effekt genom
bl.a. snabbare bränslebyte, kortare avställning för teknisk revision och
längre intervall mellan bränsleomladdningarna.
Kraftvärme
Den befintliga kapaciteten i de kommunala kraftvärmeverken uppgår till
ca 1700 MW el varav ca hälften baseras på fasta bränslen med en teknisk elproduktionspotential på ca 7 - 8 TWh. Den ekonomiska
potentialen beräknas vara ca 6 TWh. Tidpunkten vid vilken ny kraftvär-
me kommer in i elproduktionssystemet beror på flera faktorer, däribland
värmeunderlaget, elpriset och elanvändningens nivå. Likaså har beskattningen av kraftvärmen stor betydelse. NUTEK bedömer att elproduk-
tionskapaciteten i kraftvärmen fram till år 2005 skulle kunna öka till
drygt 9 TWh.
Den befintliga industriella mottryckskraften har en potential på 6,5 å 7 Bil. 13 TWh, varav hälften utnyttjades under år 1993. Tekniska och ekonomiska
skäl begränsar elproduktionen. Enligt NUTEK väntas en liten utbyggnad
fram till år 2005. I energibalansen för år 2005 uppskattas det industriella
mottrycket till 4,2 TWh vilket är en ökning med ca I TWh jämfört med dagens produktionsnivå.
Vindkraft Vindkraften svarade år 1993 för ca 0,05 TWh. För år 2005 har NUTEK antagit att elproduktionen från vindkraftverk ökar till 0,2 TWh.
Oljekondenskraft Den installerade effekten i oljekondenskraftverk uppgår till ca 3 200 MW. Detta motsvarar knappt 22 TWh i produktionskapacitet. Anläggningarna utnyttjas huvudsakligen som reservkapacitet i elproduktionssystemet. Investeringar har gjorts i de större anläggningarna för att klara av de ställda miljökraven. Till år 2005 antas återstående verk ha miljöanpassats. NUTEK räknar inte med någon utbyggnad av oljekon-
denskraftverk. I prognosen för år 2005 uppgår kondenskraftproduktionen till 2,4 TWh.
Klimatpolitiken och elproduktionssystemet
Enligt Naturvårdsverkets uppskattningar var koldioxidutsläppen från elproduktionen år 1990 1,5 miljoner ton vilket motsvarar ca 5 4 av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Enligt NUTEK:s beräkningar för år
1993 har utsläppen av koldioxid från elproduktionen ökat med ca 1,1 miljoner ton till 2,6 miljoner ton. Ökningen av utsläppen beror, enligt NUTEK, på ökad användning av fossila bränslen, som en följd av den låga kärnkraftsproduktionen detta år. Enligt NUTEK kommer koldiox-
idutsläppen från elsektorn år 2005 att uppgå till ca 4,9 miljoner ton vilket innebär en ökning med 3,4 miljoner ton från år 1990. Enligt
NUTEK:s prognos kommer det att föreligga behov av ytterligare krafttillskott på ca 5,5 TWh år 2005. Detta ytterligare kraftbehov som
krävs för att täcka den av NUTEK beräknade ökade efterfrågan på el
har inte beaktats i utsläppsberäkningarna.
2.2.3¶De energipolitiska programmen
De energipolitiska programmen för omställning och utveckling av
energisystemet infördes den 1 juli 1991. I Energirapport 1994 har
NUTEK särskilt redovisat vissa verksamheter som får stöd ur Energitek-
nikfonden. Energiteknikfonden utnyttjas för att stödja utveckling av eller 119
förberedelse till kommersiell introduktion av ny energiteknik. Fonden Prop. 1994/95:100
tillförs för närvarande sammanlagt 189 miljoner kronor per år. Bil. 13
Energiteknikfonden Energiteknikfonden = inrättades 1988 (prop. 1987/88:90, bet.
1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). I regeringens proposition betonades behovet av en samordning av de statliga stödinsatserna för utveckling av
ny miljövänlig energiteknik. Stöd ur Energiteknikfonden skall ges till projekt, vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell
introduktion av ny energiteknik. Genom riksdagens energipolitiska beslut
år 1991 ändrades reglerna för fonden så att stöd också kan lämnas till programorienterad forskning och kollektivforskning. Därigenom kan fonden komplettera energiforskningsprogrammet i den senare delen av utvecklingsprocessen. Beslutet har fått stor betydelse för användningen av fondens medel. Insatserna till sådana utvecklingsprocesser har ökat kraftigt medan stödet till demonstrationsanläggningar har minskat. En minskning av anslagen till energiforskningsprogrammet under de senaste
åren har dessutom medfört att finansiering av vissa insatser har överförts till Energiteknikfonden. Kollektivforskningsprogram med en ökad
tillämpningsinriktning har på detta sätt fått ökad finansiering.
Stöd från fonden kan lämnas som villkorliga bidrag, bidrag, lånegarantier och från år 1991 även som lån. Bidragsandelen från fonden kan högst uppgå till 50 76, vilket innebär att alla projekt finansierade från fonden är samfinansierade med organisationer eller företag. Av det hittills beviljade stödet från fonden har ca 180 miljoner kronor använts till demonstrationsanläggningar, ca 75 miljoner kronor till pilotanläggningar, ca 119 miljoner till forsknings- och utvecklingsprojekt, ca 76 miljoner kronor till projekt av utredningskaraktär samt ca 11 miljoner kronor till metodutvecklingsprojekt. Den totala projektkostnaden för de
projekt som erhållit medel ur fonden är ca 1,8 miljarder kronor varav
fonden har bidragit med 460 miljoner kronor.
I Energirapport 1994 har NUTEK valt att särskilt granska vissa områden som får stöd ur fonden. Dessa områden är trädbränsle och energiodling, förbränning och förgasning, kraftvärme, vindkraft,
industriella processer och flottförsök med alternativa drivmedel. Av det hittills beviljade stödet från fonden har ca 57 miljoner kronor använts till
området trädbränsle och energiodling, ca 75 miljoner kronor till området vindkraft, ca 152 miljoner kronor till förbränning och förgasning, ca 36
miljoner kronor till området industriella processer samt ca 38 miljoner
kronor till området alternativa drivmedel.
Enligt NUTEK har fondens medel bidragit till att öka kunskapen på alla de studerade områdena. Ansvaret för att sprida kunskap som genereras i de projekt som finansieras av fonden har dock delvis överlåtits på stödmottagaren. NUTEK konstaterar att en sådan strategi förutsätter mycket aktiva branschföreningar eller partners.
Remissinstanserna har inga invändningar mot NUTEK:s redovisning
av omställningsprogrammen. Konkurrensverket anser i princip att stöd till 120
forskning medför mindre risker för negativa effekter på konkurrensen, Prop. 1994/95:100 än om stödet riktas till aktörer i senare och mer konkurrensutsatta led. Bil. 13
Flera remissinstanser pekar dock på avsaknaden av en analys av resultaten. Elverksföreningen saknar beskrivningar av de resultat satsningarna har gett och RRV anser att NUTEK enbart behandlar frågor som rör kunskapsutveckling genom stödet och att inget sägs om konsekvensen av förskjutningen eller om detta är en önskvärd utveckling.
Naturvårdsverket och Föreningen Svenska Energirådgivare (FSE) har
uppmärksammat resultatspridningen från energiteknikfonden i sina
yttranden. Kunskapsspridningen från de projekt som finansieras måste förbättras anser Naturvårdsverket. FSE anser att det är mycket väsentligt
att metodiken för t.ex. drift, skötsel och underhåll utvecklas.
Kraftverksföreningen framhåller att om vindkraften skall kunna ge ett mera påtagligt bidrag till landets elförsörjning krävs en utbyggnad av
stora aggregat och det är därför angeläget att vindrika områden lämpade för vindkraft markeras, som riksintressen för energiproduktion.
Vägverket anser att insatser för att minska användningen av fossila
bränslen inom transportsektorn bör ges hög prioritet och att stödet till både energieffektivisering och utveckling av alternativa drivmedel bör öka. Verket föreslår därför att en del av resurserna under år 1995 avsätts för ett projekt för teknikupphandling av bränslesnåla tjänstebilar. Vägoch transportforskningsinstitutet anser att biomassa bör användas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt, varvid användning för fordonsdrift bör ställas mot alternativa utnyttjandemöjligheter i samhället. Svenska Gasföreningen anser att ytterligare medel bör avsättas för utveckling av kostnadsreducerande åtgärder vad gäller gasfordon.
2.3¶Programmet för effektivare energianvändning
I samband med 1991 års energipolitiska beslut inrättades av regeringen
ett energianvändningsråd för effektivare energianvändning. Rådets uppgift är att svara för samordningen av sektormyndigheternas verksamhet för energieffektivisering. I Energianvändningsrådet ingår företrädare för NUTEK, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Boverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Statens råd för byggnadsforskning (BFR). Berörda sektorsmyndigheter har ansvar för de statliga energieffektiviseringsinsatserna inom sina områden. Härigenom kan åtgärder för att främja en god energihushållning integreras med andra
åtgärder inom myndigheternas ansvarsområden. NUTEK har samord-
ningsansvaret för sektormyndigheternas verksamhet för energieffektiviseting.
Energianvändningsrådet har inkommit med rapporten Programmet för effektivare energianvändning (NUTEK B 1994:8) med = bilagor. I rapporten konstateras att den specifika elförbrukningen inom vissa energianvändningssektorer har minskat påtagligt till följd av insatser från
programmet för effektivare energianvändning. Ny energieffektiv teknik
har upphandlats, spridits och kommersialiserats inom viktiga användningsområden. De utvärderingar som har gjorts visar att program- 121
met fungerar väl. En bidragande orsak till programmets positiva resultat Prop. 1994/95:100
har enligt rapporten varit det goda samarbetet mellan deltagande Bil. 13 myndigheter. Rapporten har remissbehandlats.
Några remissinstanser uttalar sig om de framtida resultaten av energieffektiviseringen. Riksrevisionsverket (RRV) efterlyser en samlad
översikt över vad de hittillsvarande insatserna har åstadkommit i form av
eleffektivisering. BFR betonar att en större besparingspotential anges i Energianvändningrådets rapport än vad som prognostiseras i Energirap-
port 1994. Svenska Elverksföreningen önskar förutom redogörelsen av den energi- och effektbesparing som har uppnåtts i vissa projekt också få information om vad besparingen har gett för samhällsekonomiska och
miljömässiga konsekvenser.
En remissammanställning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr
94/1063).
2.4 — Svenska insatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa för energieffektivisering och förnybara energislag
Programmet syftar till främst energieffektiviseringsåtgärder och ökat utnyttjande av förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa och är en central del av den energirelaterade klimatpolitiken. I den av riksdagen år
1993 fastställda klimatstrategin framhölls att industriländerna har en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan. Det internationella arbetet för att uppnå globala mål för utsläppsreduktioner bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Kostnaderna i länder som redan genomfört långtgående minskningar av användningen av fossila bränslen uppvisar jämförelsevis höga marginalkostnader för att ytterligare minska koldioxidutsläppen samtidigt som marginalkostnaderna ofta är låga i länder med ineffektiv energianvändning eller stor andel fossil-
bränsle i sitt energisystem. Krav på länderna bör utformas så att åtgärder kan vidtas i samarbete som möjliggör kostnadseffektiva lösningar. I samband med FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992
undertecknades en ramkonvention om klimatförändringar. Sverige har ratificerat konventionen. Enligt klimatkonventionen skall åtagandena mot
klimatförändringar kunna vidtas gemensamt av konventionens parter. I mars 1995 hålls den första s.k. partskonferensen inom ramen för
klimatkonventionen. Konferensen kommer bl.a. behandla frågor om åtaganden efter år 2000 och kriterier för s.k. joint implementation (gemensamt genomförande).
NUTEK har i sin årsredovisning 1994/95 redovisat att mer än 30 energiprojekt i främst Baltikum inletts. Till dominerande del utgörs dessa
projekt av konvertering från oljeeldade till biobränsleeldade anläggningar. Intresset för deltagande från främst de baltiska staterna har varit stort.
2.5 — Bioenergiforskning
Bioenergi är den förnybara energikälla som har den ojämförligt största 122
potentialen till en ökad produktion av värme och el i det svenska energi-
systemet. För att denna potential skall kunna utnyttjas på ett kostnads- Prop. 1994/95:100
effektivt sätt är det angeläget att på olika sätt främja en utveckling som Bil. 13 sänker kostnaderna för framtagning av biobränslen och för effektiv och miljövänlig omvandling av biobränslen till värme och el. Det statliga stödet till forskning och utveckling innefattar tillförsel av biobränslen producerade på åkermark och skogsmark. Omvandlingen stöds genom forskning och utveckling av ny och bättre teknik inom olika storleksområden, från vedpannor och vedkaminer för villabruk till kraftvärmeverk som skall försörja större städer med värme och el. Vidare stöds forskning om ny teknik för produktion av etanol från cellulosarika råvaror. Sverige är världsledande inom dessa områden. Svenska forskare deltar i stor
utsträckning i forskningsprojekt som finansieras inom EU:s forsknings-
program. Det internationella intresset för denna forskning ökar som ett resultat av bl.a. strävandena mot en hållbar utveckling och en anpassad
livsmedelsproduktion i industriländerna.
2.6¶Regeringens överväganden
2.6.1¶De energipolitiska programmen
Regeringens bedömning: De energipolitiska programmen bör i
stort sett fortsätta i enlighet med 1991 års energipolitiska beslut. Flertalet program avslutas den 30 juni 1996.
Skälen för regeringens bedömning Allmänna överväganden De energipolitiska programmen har nu pågått under tre och ett halvt år av den programperiod på fem år som inleddes år 1991. När det gäller programmet för effektivare energianvändning, som har förlängts t.o.m. budgetåret 1997/98, återstår halva programperioden medan utvecklingsoch demonstrationsprojekt rörande användning av alternativa drivmedel avslutas redan den 1 juli 1995.
NUTEK:s Energirapport 1994 visar att intresset är stort för stödsystemen för främjande av energiteknisk utveckling och introduktion av ny energiteknik. De medelsramar som år 1991 avsattes för investeringstödet för biobränslebaserad kraftvärme och småskalig solvärme är redan helt intecknade.
Energikommissionen granskar nu bl.a. de energipolitiska programmen.
Syftet med granskningen är att analysera behovet av förändringar och
ytterligare åtgärder. Därför finns ingen anledning att nu genomföra några större förändringar av de energipolitiska programmen.
Programmet för effektivare energianvändning
En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är 123 förutsättningar för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall kunna
nås. Riksdagsbesluten år 1991 om riktlinjerna för energipolitiken samt Prop. 1994/95:100
år 1993 om åtgärder mot klimatpåverkan är viktiga utgångspunkter för Bil. 13
de statliga energieffektiviseringsinsatserna. Energihushållnings-programmet omfattar en total medelsram på 911 miljoner kronor och syftar till att öka kunskapen om och stimulera marknadens intresse för ekonomiskt motiverade energieffektiviseringsåtgärder.
Teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer är det dominerande inslaget i programmet. Sammanlagt har 750 miljoner kronor avsatts för detta stöd under en sjuårsperiod. NUTEK har lämnat stöd till
upphandlingar inom ett antal produktområden, t.ex. vitvaror, belysning, fönster, datorskärmar och elbilar.
Programmet för effektivare energianvändning skall enligt riksdagens beslut löpa t.o.m. juni 1998. Programmet bör fortsätta med nuvarande omfattning och inriktning. Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi.
Stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen
För stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen avsattes i 1991 års
energipolitiska beslut I 000 miljoner kronor. Stödet administreras av NUTEK och kan lämnas under en sexårsperiod fr.o.m. den 1 juli 1991. Medlen anvisas med 200 miljoner kronor per år under fem år.
I prop. 1990/91:88 framhölls att det från principiella utgångspunkter
är rimligt med ett energiskattesystem i vilket skatten på fossila bränslen är beroende av de utsläpp förbränningen ger upphov till, men oberoende
av till vad energin används. Sådana beskattningsprinciper skulle dock
höja totalkostnaden för den elintensiva industrin. Det betonades att i avvaktan på en internationell samordning av åtgärder mot koldioxidutsläpp måste andra styrmedel än koldioxidskatten utnyttjas för att främja de förnybara energislagen och kraftvärmen. Mot denna bakgrund förordades ett stöd till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk.
Den totala ramen på 1 000 miljoner kronor är redan nu tagen i
anspråk eller intecknad genom beslut av NUTEK. Någon ändrad
disposition är sålunda inte aktuell.
Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 7. Insatser för ny energi-
teknik.
Stödet till investeringar i vindkraftverk
För stödet till vindkraft avsattes i 1991 års energipolitiska beslut 250 miljoner kronor. Medlen utbetalas från anslaget Insatser för ny energiteknik. Den 1 januari 1993 höjdes stödnivån från högst 25 2 till högst 35
90 av investeringskostnaden (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:NU20, rskr.
1992/93:137). I maj 1994 beslutade riksdagen om ändrade riktlinjer för
vindkraftprogrammet. De nya riktlinjerna innebär att medel till viss del skall användas för investeringstöd till vindkraft, teknikutveckling och
forskning avseende vindkraft. Vidare bör teknikupphandling kunna 124
utnyttjas inom vissa gränser inom ramen för investeringsbidraget. I de
fall teknikupphandling tillämpas bör stödandelen utgöra högst 50 % av Prop. 1994/95:100
investeringskostnaden. Medel från investeringsprogrammet får numera Bil. 13 även disponeras för tekniska utvärderingar av de anläggningar som har erhållit stöd samt i vissa fall för rådgivningsverksamhet. Programmet skall enligt 1991 års energipolitiska beslut avslutas den 1 juli 1996. Det finns ingen anledning att genomföra några förändringar i programmet under det sista året.
Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 7. Insatser för ny energitek-
nik.
Stödet till investeringar i solvärmeanläggningar
För stödet till investeringar i solvärmeanläggningar avsattes 50 miljoner kronor i 1991 års energipolitiska beslut varav 25 miljoner kronor till
anläggningar i bostäder utbetalas från anslaget E 7. Insatser för ny
energiteknik.
Boverket ansvarar för stöd till solvärme i bostäder. NUTEK ansvarar för stöd till solvärmeanläggningar inom andra användningsområden.
Riksdagen har vid några tillfällen tillfört ytterligare medel för solvärme i bostäder. Sammantaget uppgår ramen för Boverket till 42,5 miljoner kronor under femårsperioden. Samtliga medel är redan intecknade.
Beviljade bidrag omfattar installation av drygt 32 000 m? solfångare. Det motsvarar en årlig värmeproduktion på omkring 0,01 TWh.
Intresset för stöd till storskalig solvärmeteknik har varit litet. De medel som tidigare anvisades fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall överföras till Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende storskalig solvärmeteknik.
Boverket föreslår i sin anslagsframställan att 30 miljoner kronor skall
anvisas för stöd till solvärme i bostäder för det förlängda budgetåret 1995/96. Detta är en ökning med 18 miljoner kronor jämfört med föregående år.
Programmet skall enligt 1991 års energipolitiska beslut avslutas den 1 juli 1996. Det finns därför ingen anledning att genomföra några förändringar i programmet under det sista året.
Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik.
Bidrag till Energiteknikfonden
Stöd lämnas ur Energiteknikfonden för att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik .
Energiteknikfonden tillförs fr.o.m. budgetåret 1993/94 medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter. Därutöver har fonden, enligt 1991 års energipolitiska
beslut, årligen tillförts 110 miljoner kronor under fem år dvs. till utgången av den 30 juni 1996.
I NUTEK:s prognos för år 2005 väntas transportsektorn öka sin andel 125
av energianvändningen. Med hänsyn till att det nästan uteslutande rör sig
om fossila bränslen kommer transportsektorn enligt prognosen att svara Prop. 1994/95:100 för en stor del av oljeberoendet och miljöbelastningen från energian- Bil. 13 vändningen. Mot denna bakgrund finansieras tre program som avser
energirelaterad fordons- och drivmedelsutveckling m.m.
Enligt 1991 års energipolitiska överenskommelse pågår ett program för utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer. I enlighet med beslutet har sammanlagt 120 miljoner kronor
anslagits under en fyraårsperiod. Det klimatpolitiska beslutet år 1993 innefattade inom energiområdet ett treårigt program för en fortsatt
utveckling och teknikupphandling av miljöanpassade fordon. Riksdagen har hittills anvisat sammanlagt 30 miljoner kronor för de två budgetåren
1993/94 - 1994/95. Klimatbeslutet år 1993 innefattade dessutom ett
treårigt program för etanolproduktion ur skogsråvara. Riksdagen har
hittills anvisat sammanlagt 30 miljoner kronor till programmet under
anslaget E 10. Bioenergiforskning för de två budgetåren 1993/94 - 1994/95. Även för budgetåret 1995/96 avses 15 miljoner kronor på anslaget E 10. Bioenergiforskning komma att disponeras för finansiering av det tredje och avslutande året av etanolutvecklingsprogrammet.
Med hänsyn till den ansträngda budgetsituationen kommer Energitek-
nikfonden inte att tillföras några medel utöver dem som omfattas av 1991
års energipolitiska beslut och de medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter.
Av statsfinansiella skäl kommer därför programmen att behöva krympas något samtidigt som vissa omprioriteringar kommer att vidtas. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i årets kompletterings-
proposition.
Utöver de justeringar som föranleds av den ansträngda budgetsituationen, finns det för närvarande inte anledning att göra några förändringar vad gäller den allmänna inriktningen av verksamheten inom ramen för Energiteknikfonden. Frågan om den fortsatta verksamheten får övervägas
i samband med ställningstagandena till Energikommissionens förslag.
Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 8. Bidrag till Energiteknik-
fonden.
2.6.2¶Ny teknik för elproduktion med biobränsle, m.m.
Som en följd av 1991 års energipolitiska beslut anvisades fr.o.m.
budgetåret 1992/93 för en femårsperiod sammanlagt 625 miljoner kronor
för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle. Medlen
fördelas av Programstyrelsen för främjande av biobränsleanvändningen.
Regeringen beslutade den 2 december 1993 bemyndigade Programstyrelsen att disponera medlen också för demonstrationsanläggningar för
produktion av etanol ur cellulosarika råvaror. Projekt med stöd av
anslaget beräknas starta i större omfattning under senare delen av fernårsperioden. Det finns därför inga skäl att föreslå några ändrade riktlinjer för programmet.
2.6.3 Svenska insatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa för energieffek- Prop. 1994/95:100 tivisering och förnybara energislag Bil. 13
Regeringens bedömning: Insatserna under nästa budgetår kan finansieras genom befintliga medel. Programmet bör främst inriktas mot energieffektiviseringsåtgärder och ökat utnyttjande av förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa. Kraven på uppföljning och utvärdering kommer att ses över.
Riksdagen anvisade 45 miljoner kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoU11, rskr. 1992/93:138) för att stödja ett miljöanpassat energisystem i Baltikum. Våren 1993 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:179, bil.4, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) om ett program med syfte att bidra till främst energieffektiviseringsåtgärder och ökat utnyttjande av förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa. För budgetåret 1993/94 anvisades 95 miljoner kronor och för budgetåret 1994/95 87,5 miljoner kronor. Stödet administreras av NUTEK. Återstående medel uppgick till 88,6 miljoner kronor inför budgetåret 1994/95. Av dessa var 33,4 miljoner uppbundna medel. Således fanns vid budgetårsskiftet 55,2 miljoner kronor disponibelt utöver det belopp på 87,5 miljoner kronor som anslagits för budgetåret 1994/95.
Programmet kan ses som en möjlighet för Sverige att inom ramen för klimatkonventionen genomföra åtgärder i andra länder för att begränsa utsläppen av koldioxid. Genom programmet får Sverige praktiska erfarenheter av gemensamt genomförande, vilket är av värde i det kommande förhandlingsarbetet inom klimatkonventionen. Möjligheten till gemensamt genomförande är viktig för att kraven på kostnadseffektivitet i klimatåtgärderna skall kunna tillgodoses. Internationell samverkan för att uppnå kostnadseffektivitet är av stor betydelse för Sverige, eftersom de svenska utsläppen av koldioxid i stort sett har halverats under de senaste 25 åren och marginalkostnaderna för ytterligare utsläppsminskningar i Sverige är höga. Som en jämförelse kan nämnas att utsläppen av koldioxid från energisektorn per capita i Östeuropa år 1991 var mer än dubbelt så stora som de i Sverige.
Insatserna skall enligt riksdagens uttalande pågå en längre tid. Det rådande statsfinansiella läget gör nu emellertid att programmet enligt regeringens bedömning inte bör tillföras ytterligare medel. Regeringen anser dock att det är möjligt att på basis av återstående medel driva programmet vidare under budgetåret 1995/96. Stödet ges till största del i form av lån som skall återbetalas och lönsamheten i projektverksamheten är god. Därför bedöms att medel kommer att återföras anslaget med början under senare delen av budgetperioden. Regeringen kan konstatera att verksamheten hittills främst inriktats mot konvertering av oljeeldade anläggningar till biobränsleeldade anläggningar. Det är angeläget att programmet initierar aktiviteter av olika slag för att minska koldioxidutsläppen. NUTEK bör därför sträva efter att öka andelen 127 energieffektiviseringsprojekt.
Regeringen anser att en god kunskapsuppbyggnad när det gäller Prop. 1994/95:100
möjligheter till t.ex. gemensamt genomförande skall kunna erhållas trots Bil. 13
att åtgärderna minskar i omfattning. För att säkerställa att så blir fallet avser regeringen att anpassa NUTEK:s verksamhet så att erfarenheterna från programmet skall kunna användas som underlag vid bl.a. de internationella förhandlingarna inom ramen för klimatkonventionen. Detta
innebär också att kraven på rapportering och uppföljning ökar. Kommittén för analys av utvecklingssamarbete har nyligen lämnat en
utvärdering till regeringen av hela det svenska samarbetet med Öst- och
Centraleuropa, bl.a. den klimatrelaterade programverksamheten vid
NUTEK (Ds 1994:134). Regeringen avser att i en särskild proposition våren 1995 redovisa ett samlat förslag om stöd till Central- och Östeuro-
pa.
Kommittén för internationellt miljösamarbete har i höst lämnat sitt slutbetänkande till regeringen om gemensamt genomförande (SOU
1994:140). I mars 1995 hålls den första s.k. partskonferensen inom
ramen för klimatkonventionen. Konferensen kommer bl.a. behandla
frågor om åtaganden efter år 2000 och kriterier för gemensamt genom-
förande. Frågan om den framtida energipolitiken utreds av Energikommissionen. De svenska åtagandena enligt klimatkonventionen är en viktig faktor i komissionens överväganden. Regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller in-
riktningen av de energirelaterade klimatpolitiska insatser i Baltikum och
Östeuropa. Anslagsfrågan behandlas under anslaget E 11. Åtgärder för energi-
effektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
3¶Affärsverket svenska kraftnät
3.1 Verksamheten Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar sedan den 1 januari 1992 det svenska storkraftnätet för el, inklusive de
statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318).
Enligt instruktionen för Svenska kraftnät (1991:2013) har verket bl.a. till uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem. Svenska kraftnät skall därvid bl.a. främja konkurrens inom elöverföringsområdet, främja forskning och inom sitt verksamhetsområde svara för den operativa beredskapsplaneringen under kris- eller krigsför-
håltanden. Svenska kraftnät skall bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att det bidrar till att öka konkurrensen på elmarknaden.
Våren 1992 beslutade riksdagen om ytterligare riktlinjer för verksam-
heten (prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322).
Svenska kraftnät skall enligt beslutet ansvara för driften av storkraftnätet,
den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets
övergripande driftsäkerhet. Svenska kraftnät kommer från den 1 januari : 128 1995 att vara s.k. systemansvarig myndighet enligt lagen (1994:617) om
ändring i lagen (1902:71 s.1), innehållande vissa bestämmelser om Prop. 1994/95:100
elektriska anläggningar (ellagen). Bil. 13 För den ekonomiska styrningen av Svenska kraftnät har hittills
tillämpats samma principer som tidigare gällde för Statens vattenfallsverk. Verkets drift och investeringar finansieras med inkomster från
verksamheten och med upplåning genom Riksgäldskontoret. Investering-
arna belastar således inte statsbudgeten. Regeringen avser att delvis
förändra den ekonomiska styrningen av verket, som närmare beskrivs
under avsnitt 3.2.
Staten är genom Svenska kraftnät delägare med 25 96 av aktierna i Swedish Transmission Research Institute AB (STRI AB) som är ett forskningsbolag för starkström där övriga delägare är ABB med 50
och Vattenfall AB med 25 4 av aktierna. Vidare förvaltar Svenska
kraftnät för staten 25 % av aktierna i ett branschforskningsorgan,
Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklingsaktiebolag (Elforsk AB), som har till uppgift att samordna och effektivisera branschens
forsknings- och utvecklingsinsatser. Övriga delägare i Elforsk AB är
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Vattenfall AB.
Svenska kraftnät är nätansvarig enhet enligt det s.k. Eltransiteringsdirektivet (EG-direktiv nr 90/547/EEC) som avser att underlätta gränsöverskridande elhandel inom EU och med omgivande länder.
3.2 — Sänkt avkastningskrav för Svenska kraftnät, m.m.
Regeringen fastställde år 1988 ett nytt avkastningskrav för Statens vattenfallsverk, definierat som 12 96 på justerat eget kapital, i samband
med en omfattande översyn av principerna för verkets finansiella styrning (prop. 1987/88:87, bet. 1987/88:NU41, rskr. 1987/88:376). Syftet med
den nya finansiella styrningen var att så långt möjligt ge Vattenfall
samma ekonomiska förutsättningar som motsvarande verksamhet inom
andra kraftföretag. Det avkastningskrav som fastställdes med detta syfte beräknades på den affärsrisk som fanns inom hela Vattenfallskoncernens verksamhet, dvs. till allra största delen kraftproduktion, men tillämpades på alla verksamhetsdelar. När den del av verksamheten som avsåg överföring på storkraftnätet den 1 januari 1992 avskiljdes och lades i det nybildade Svenska kraftnät fastställdes inledningsvis samma avkastningskrav för Svenska kraftnät som tidigare hade gällt för Vattenfallsverket. Avkastningskravet har sedan dess behållits oförändrat.
Det nuvarande avkastningskravet kan dock anses vara för högt i förhållande till den relativt låga affärsrisken i Svenska kraftnäts
verksamhet, som i allt väsentligt avser överföring av el på storkraftnätet. Den låga affärsrisken beror på att Svenska kraftnäts verksamhet utgör ett
naturligt monopol. Ett omotiverat högt avkastningskrav på Svenska
kraftnät får en kostnadshöjande effekt på all överföring av kraft över storkraftnätet som dels slår igenom som ökade kostnader för samtliga
elförbrukare inom industri och annan verksamhet, dels kan få spridnings-
effekter i kostnadsnivåerna för underliggande nät. Avkastningskravet på
Svenska kraftnät bör därför sänkas. 129
9 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 13
Regeringens bedömning är att det nuvarande avkastningskravet 12 2 Prop. 1994/95:100 bör kunna sänkas till 9 &, att gälla från den 1 januari 1995. Det Bil. 13
ankommer på regeringen att fatta beslut om en sådan sänkning av avkastningskravet. Svenska kraftnät ges därmed möjlighet att sänka sina avgifter. med ca 100 - 150 miljoner kronor per år, vilket fullt ut skall slå
igenom i sänkningar av tarifferna.
Att en ändring av Svenska kraftnäts avkastningskrav inte tidigare har genomförts beror främst på att överläggningar om stamnätsavtalets tillämpbarhet har förts mellan staten och övriga parter i avtalet sedan våren 1992, och först nu avslutats. Denna fråga redovisas närmare under
avsnitt 3.3. I sin treårsplan för åren 1995 - 1997 beräknar Svenska kraftnät att
utdelningen till statsverket, med nuvarande beräkningsprinciper, blir 285
miljoner kronor år 1995. Åren 1996 och 1997 beräknas utdelningen till
296 respektive 316 miljoner kronor. Regeringen kommer av statsfinansiella skäl att från år 1995 höja utdelningskravet med 50 miljoner kronor per år. Svenska kraftnät bedöms kunna behålla en tillfredställande
soliditet även med det högre utdelningskravet och det nyss redovisade sänkta avkastningskravet.
3,3 Stamnätsavtalet Den del av storkraftnätet som ligger söder om Skellefteälven kallas stamnätet. Verksamheten på stamnätet reglerades genom det s.k. stamnätsavtalet som träffades år 1979 mellan staten genom Statens vattenfallsverk och elva kraftföretag som utnyttjade stamnätet, de s.k. Gamla transitörerna. Avtalet avser åren 1981 - 2004.
När Vattenfallsverket bolagiserades och Affärsverket svenska kraftnät inrättades den I januari 1992 träffade staten och Gamla transitörerna ett
nytt avtal — kraftnätsavtalet - som under åren 1992 och 1993 ersatte
stamnätsavtalet. Senare träffades ett nytt kraftnätsavtal avseende året
1994.
Regleringen enligt stamnätsavtalet är svår att förena med den reformering av elmarknaden som behandlats i avsnitt I Energipolitiken. Sedan våren 1992 har, för att lösa denna fråga, överläggningar om stamnätsavtalets tillämpbarhet förts mellan staten och de Gamla transitörerna.
Bl.a. har de ekonomiska effekterna för parterna av att frångå stam-
nätsavtalets bestämmelser utretts. Någon enighet mellan parterna om förutsättningarna för avtalets frångående eller upphörande har dock
hittills inte kunnat nås. De rättsliga förutsättningarna för stamnätsavtalets tillämpbarhet
ändrades när den nuvarande konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den
I juli 1993. Konkurrensverket har i november 1993 avslagit en ansökan
från kraftföretagen om ett s.k. icke-ingripandebesked enligt 20 § konkurrenslagen avseende stamnätsavtalet, med hänvisning till att avtalet inte är förenligt med konkurrenslagens bestämmelser. Sedan beslutet överklagats har Stockholms tingsrätt den 12 oktober 1994 fastställt Konkurrensverkets beslut. Tingsrättens beslut har överklagats hos Marknadsdomstolen. 130
Sedan Svenska kraftnät bildades har den tidigare tillämpningen av Prop. 1994/95:100
stamnätsavtalet tillfälligt ersatts av andra avtal, de s.k. kraftnätsavtalen. — Bil. 13
Avtalen innebär vissa justeringar av de villkor som anges i stamnätsavtalet. Justeringarna har varit nödvändiga med hänsyn till bl.a. de formella förändringar som inträffade när Statens vattenfallsverk upphörde.
Mot bakgrund av de ställningstaganden som har gjorts av Konkurrens-
verket och Stockholms Tingsrätt måste, även om tingsrättens beslut
numera har överklagats till Marknadsdomstolen, stamnätsavtalets förenlighet med nuvarande konkurrenslagstiftning anses tveksam. Svenska kraftnät kan inte tillämpa ett regelsystem som till någon del strider mot gällande konkurrenslag. Svenska kraftnät avser att från den 1 januari
1995 tillämpa ett nytt tariffsystem med villkor som är enhetliga för hela
storkraftnätet och som har utarbetats i samråd med branschen. I detta sammanhang har regeringens under avsnittet 3.2 redovisade avsikt att nu ändra avkastningskravet för Svenska kraftnät betydelse. Genom stamnätsavtalet tillförsäkrades de Gamla transitörerna som
kollektiv en viss nivå för överföringskostnaderna på stamnätet, som är lägre än den nivå Svenska kraftnät kan erbjuda med statens nuvarande
avkastningskrav på verket. Med den sänkning av avkastningskravet som
regeringen nu kommer att genomföra bedöms Svenska kraftnät kunna
sänka tarifferna till i huvudsak den nivå som skulle ha varit fallet med
fortsatt tillämpning av stamnätsavtalet. Därigenom kan de Gamla
transitörerna inte anses lida någon ekonomisk skada av att Svenska
kraftnät från årsskiftet tillämpar ett annat regelsystem än det som anges
i stamnätsavtalet.
Den ordning som här har redovisats och som kommer att gälla från
årsskiftet innebär att överföringsvillkoren på storkraftnätet blir förenliga
med konkurrenslagens krav och att de ekonomiska villkoren för kraftföretagen blir jämförliga med de villkor som de kan anses tidigare ha tillförsäkrat sig gentemot staten genom stamnätsavtalet.
3.4 Investeringar under perioden 1995 - 1997 3.4.1 Svenska kraftnät Svenska kraftnät har till regeringen lämnat förslag till investerings- och finansieringsplan för perioden 1995 - 1997. Verkets investeringarunder perioden avser storkraftnätet och viss telekommunikation.
Investeringarna i storkraftnätet avser dels åtgärder för att bibehålla en
hög driftsäkerhet i befintliga ledningar, dels åtgärder för att öka
kapaciteten i systemet. Inga nya större projekt skall enligt planerna
inledas under treårsperioden.
Investeringarna i telekommunikation avser dels det telekommunikationsnät som erfordras för drift och skötsel av storkraftnätet, kontrollsystemverksamheten, dels fortsatt installation av s.k. optokablar i storkraftnätet. Optokablarnas telekapacitet säljs främst till tredje part.
För år 1995 planeras investeringar för sammanlagt 400 miljoner kronor. För perioden 1995 - 1997 planeras investeringar för sammanlagt 131 1 200 miljoner kronor.
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan samt Prop. 1994/95:100 behov av riksgäldslån för investeringar sammanfattas i nedanstående Bil. 13 tabell.
Tabell. Svenska kraftnäts investeringar, m.m., åren 1994 - 1997.
1994 1995 1996 1997
| Investeringar, totalt | 413 » 400 | 400 | 400 | |
| Egen finansiering | 413 | 400 | 400 | 400 |
| Upplåningsbehov | 0 | 0 | 0 | 0 |
» Utfallsprognos
Samtliga investeringar 1995 —- 1997 täcks således genom egen finansiering. Därutöver täcks genom egen finansiering även amorteringar
enligt plan av tidigare riksgäldslån, 500 miljoner kr år 1995, vilket
innebär att räntekostnaderna minskar under perioden.
Investeringsplanen för 1995 - 1997 ligger på en lägre nivå än enligt tidigare planering. Detta beror bl.a. på att det visat sig lämpligt att skjuta vissa projekt framåt i tiden, att kostnaderna för projekten blivit lägre än vad som tidigare ansågs möjligt och på att förnyelseåtgärderna numera genomförs med metoder som minskar investeringarnas omfattning.
3.4.2 Regeringens överväganden Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för perioden 1995 - 1997 bygger på verkets interna långsiktiga investeringsplanering för storkraftnätet inklusive utlandsförbindelserna. Investeringarna avser främst en förnyelse av ett väl utvecklat system där överföringsbehoven ökar endast långsamt. En fortlöpande strukturförändring genomförs för att anpassa systemet till dagens krav och förutsättningar.
De i investeringsplanen upptagna beloppen har i enlighet med Svenska
kraftnäts rullande treårsplanering beräknats kalenderårsvis. Omperiodiserade till det till 18 månader förlängda budgetåret 1995/96 blir de
planerade investeringarna sammanlagt ca 600 miljoner kronor, vilket
motsvarar ca 400 miljoner kronor för perioden 1 juli 1995 - 30 juni 1996. Det bedöms inte finnas något behov av nyupplåning 1 Riks-
gäldskontoret för investeringsändamål under budgetåret 1995/96. Svenska
kraftnät bör dock, liksom tidigare, få ta upp riksgäldslån för rörlig kredit
inom en ram av 100 miljoner kronor.
komma att påverkas av de förändringar som regeringen avser att Bil. 13 genomföra när det gäller den finansiella styrningen av verket, som redovisats under avsnitt 3.2. Däremot påverkas amorteringstakten för befintliga lån.
För budgetåret 1995/96 bör ramen för regeringens bemyndigande att teckna borgen för bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier vara samma som den nuvarande ramen, 175 miljoner kronor. Likaså bör
ramen för regeringens bemyndigande att besluta i frågor om förvärv av
aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde vara oförändrad, 135 miljoner kronor.
Regeringen anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät för treårsperioden 1995 - 1997 bör godkännas som en ram för verksamheten.
Svenska kraftnät har numera rätt att självt besluta om förvärv och
avyttring av aktier om högst 10 miljoner kronor. Svenska kraftnät bör ges rätt att inom denna ram om 10 miljoner kronor även bilda bolag.
4 — Försörjningsberedskap på energiområdet
Regeringens bedömning: Ambitionen att samhällets energibehov
med hög säkerhet skall kunna tillgodoses under kriser och i krig
bör vara oförändrad. Insatser för att minska känsligheten för störningar inom elsystemet bör prioriteras.
Försörjningsberedskapen på energiområdet ingår i NUTEK:s verksam-
hetsområde Energiförsörjning och energianvändning. Den utgör samtidigt
en del av totalförsvaret. Enligt beredskapsförordningen (1993:242) är
energiförsörjningen en särskild funktion inom totalförsvarets civila del.
Funktionsansvarig myndighet är NUTEK. I funktionsansvaret ingår bl.a.
att samordna beredskapsförberedelser, genomföra krigsplanläggning och
regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget inom funktionen.
NUTEK är också tillsynsmyndighet för beredskapslagringen av olja och
kol. Uppgiften att förvalta och efter hand avveckla de civila statliga beredskapslagren av olja ligger däremot sedan den 1 juli 1994 hos en särskild myndighet, Statens oljelager.
Försörjningsberedskapen på energiområdet tar sikte på att samhällets
energibehov med hög säkerhet skall kunna tillgodoses under kriser och
i krig.
NUTEK har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat de resultat inom verksamhetsområdet Energiförsörjning och energian-
vändning som hänför sig till energiberedskapen. Bl.a. har en analys och
värdering av åtgärder för att möta en energikris genomförts. Arbetet har
omfattat styr- och prioriteringsfrågor, konsumtionsbegränsningar m.m. En modell för hantering av informationsflödet och för redovisning av beredskapsläget i fred, under kriser och i krig har utarbetats. Vidare har
133 NUTEK kartlagt åtgärder som behöver vidtas för att möta ett s.k.
strategiskt överfall. NUTEK:s bedömning är att de uppsatta målen för Prop. 1994/95:100
året har nåtts och att handlingsberedskapen har förbättrats. Bil. 13
NUTEK har under år 1994 enligt uppdrag av regeringen lämnat särskilda redovisningar för dels pågående arbete med utformningen av ransoneringssystem och andra konsumtionsbegränsande åtgärder, dels
beredskapsläget under budgetåret 1993/94. I programplan för det civila försvaret 1995/96 - 1999/00 har
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) redovisat sina bedömningar av
förmågan hos det civila försvaret att under kriser och krig upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna. I fråga om försörjningen med
bränslen bedöms förmågan som godtagbar. I fråga om elförsörjningen pekar emellertid ÖCB på den stora känsligheten för störningar i
krigsfall, särskilt hos överföringssystemen.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse över NUTEK inte särskilt kommenterat den här aktuella delen av NUTEK:s verksamhet.
Regeringen anser att ambitionen för försörjningsberedskapen på
energiområdet bör vara oförändrad under nästa budgetår. I Försvarsdepartementets bilaga till budgetpropositionen redovisas de övergripande
mål för funktioner inom det civila försvaret som regeringen senare i regleringsbreven avser att besluta om. Frågan om funktionsmål väntas komma att underställas riksdagen i samband med nästa totalförsvarsbeslut, som avses bli tidigarelagt till år 1996.
Regeringen konstaterar att varken ÖCB eller RRV har framfört några invändningar mot NUTEK:s arbete såvitt gäller energiberedskapen. I likhet med ÖCB anser regeringen att känsligheten för störningar i
elsystemet utgör det största problemet inom detta område. Insatser som
gäller elförsörjningen bör därför liksom hittills prioriteras.
5 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1995
- 1997 (avsnitt 3.4),
2. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1995/96 får uppta riksgäldslån om
högst 100 000 000 kr (avsnitt 3.4), 3. bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett
sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 3.4),
4. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksarmhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 3.4), 5. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att bilda bolag, med ett aktiekapital om högst 10 000 000 kr, inom samma beloppsram som regeringen medger att bolaget
självt får förvärva eller avyttra aktier (avsnitt 3.4). 134
6 271 696 Reservation — 27 794 095 Bil. 13 1993/94! — Utgift
1994/95!' Anslag 9 154 000 1995/96 Förslag 41 466 000
varav 27 588 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 ! Reservationsanslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder
Anslaget disponeras för åtgärder med syfte att vidmakthålla och
vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i energiförsörjningen i kriser och krig. Anslaget ingår i den ekonomiska planerings-
ramen för totalförsvarets civila del.
I programplanen för 1995/96 - 1999/00 har ÖCB pekat på brister i
ABC-skyddet inom funktionen Energiförsörjning. Därför har ÖCB
föreslagit att 5 miljoner kronor per år i planeringsramen tilldelas detta anslag för skydd mot ABC-stridsmedel. Vidare har ÖCB räknat med att anslaget skall användas också för att finansiera NUTEK:s bidrag till kostnaderna för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga, som sedan
budgetåret 1992/93 har belastat anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft med 14 miljoner kronor om året. Med dessa förutsättningar beräknas i programplanen ett belopp på 28,4 miljoner kronor för tolvmånadersperioden juli 1995 —- juni 1996.
Regeringens överväganden Med utgångspunkt i ÖCB:s programplan och det besparingskrav som gäller för anslagen inom planeringsramen föreslår regeringen ett anslag
på ca 41,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (18 månader). Reservationen på anslaget uppgick vid ingången av budgetåret 1994/95 till ca 27,8 miljoner kronor, varav 3,3 miljoner kronor utgör
återstoden av en anslagspost som sedan budgetåret 1986/87 har stått till
regeringens disposition. Regeringen avser att besluta om indragning av
innestående medel på anslaget. Enligt regeringens bedömning kommer NUTEK alltjämt att ha tillräckliga resurser för att pågående och planerad
verksamhet skall kunna genomföras med den inriktning som beslutades
1 samband med 1992 års totalförsvarsbeslut.
Anslagets nuvarande benämning Beredskapslagring och industriella åtgärder är missvisande. Under de senaste åren har anslaget använts främst för systemstudier, förberedelser för konsumtionsbegränsningar,
utbildning och övningar, allt i syfte att skapa handlingsberedskap för kriser och krig. Anslaget bör därför fr.o.m. nästa budgetår benämnas
Handlingsberedskap. Den behållning som vid utgången av budgetåret
1994/95 kan finnas kvar på det äldre anslaget bör föras över till det nya anslaget Handlingsberedskap.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Handlingsberedskap för budgetåret 1995/96 anvisar ett reser-
vationsanslag på 41 466 000 kr.
E 2. Åtgärder inom elförsörjningen
1993/94' Utgift 24 243 695 Reservation 147 706 342 1994/95! Anslag 58 258 000 1995/96 Förslag 66 372 000
varav 43 893 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
! Reservationsanslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
Anslaget disponeras för beredskapsåtgärder på elområdet. Till största
del används anslaget för bidrag till investeringar med syfte att minska
känsligheten för störningar i produktions-, överförings- och distributionssystemen. Anslaget ingår i den ekonomiska = planeringsramen för totalförsvarets civila del.
Såvitt gäller bidragsverksamheten har branschorganet Svensk
Elberedskap AB gentemot NUTEK åtagit sig att svara för den planering
som behövs för att bidragsmedlen skall kunna användas ändamålsenligt. En strävan är att beredskapshöjande åtgärder skall genomföras samtidigt med andra investeringar i energiföretagens anläggningar, varigenom
dessa också får en högre fredstida driftssäkerhet och skyddsnivå än vad som annars hade varit möjligt.
Svensk Elberedskap har i september 1994 redovisat en uppföljning av de projekt som genomförts med statliga bidrag sedan stödet infördes år 1987. Under perioden har den totala kostnaden för åtgärderna uppgått till
ca 210 miljoner kronor. Statens andel har i genomsnitt uppgått till 60 X.
En allmän slutsats är att finansieringsmodellen är gynnsam både för samhället och för företagen. Samtliga åtgärder som genomförts med
bidrag har varit väl utförda och av god teknisk kvalitet. Åtgärderna har
i stor utsträckning varit inriktade på att möjliggöra regional eller lokal produktion, s.k. ö-drift, vid störningar i storkraftnätet. Det har dock varit svårt att verifiera funktionen av sådana åtgärder genom realistiska prov. Vidare konstateras att den ekonomiska redovisningen från företagen är bristfällig. Bidragsverksamheten kommenteras inte särskilt i NUTEK:s års-
redovisning eller RRV:s revisionsrapport.
I ÖCB:s programplan beräknas för tolvmånadersperioden juli 1995 juni 1996 ett belopp på 44 miljoner kronor, varvid förutsätts att medel till utbildning av vapenfria tjänstepliktiga belastar anslaget E 1. Handlingsberedskap.
Den pågående översynen av elberedskapen omfattar också frågor om Bil. 13 ansvaret för åtgärder i syfte att minska elsystemets känslighet för störningar i krig, liksom finansieringen av sådana åtgärder. Regeringen bedömer dock att den bidragsverksamhet som finansieras från detta anslag bör fortgå i nuvarande former under budgetåret 1995/96. Därvid förutsätter regeringen att den ekonomiska redovisningen av verksamheten förbättras. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att vidta
åtgärder med detta syfte.
Med utgångspunkt i ÖCB:s programplan och besparingskravet för anslag inom planeringsramen föreslår regeringen ett anslag på ca 66,4 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (18 månader).
Reservationen på anslaget uppgick vid ingången av budgetåret 1994/95 till ca 147,7 miljoner kronor. Såvitt kan bedömas har den relativt låga förbrukningen av bidragsmedel under de senaste budgetåren berott främst på att investeringarna inom kraftindustrin har legat på en låg nivå. Regeringen avser att besluta om indragning av innestående medel på
anslaget. Enligt regeringens bedömning kommer det även fortsättningsvis
att finnas tillräckliga resurser för att tillgodose behovet av bidrag för angelägna projekt i enlighet med den inriktning som beslutades i samband med 1992 års totalförsvarsbeslut.
Anslagets nuvarande benämning Åtgärder inom delfunktionen Elkraft bör för nästa budgetår ändras till Åtgärder inom elförsörjningen. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1994/95 kan finnas kvar på
det äldre anslaget bör föras över till det nya anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder inom elförsörjningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 66 372 000 kr. :
E 3. Statens oljelager: Förvaltningskostnader
1994/95! Anslag 73 500 000 1995/96 Förslag 110 900 000
varav 73 483 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
'Ramanslaget Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader
Myndigheten Statens oljelager inrättades den 1 juli 1994 med uppgift att förvalta statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer (prop. 1993/94:141, bet. 1993/94:NU19, rskr. 1993/94:311). Uppgiften
övertogs från NUTEK.
Det övergripande målet för myndigheten är att de statliga civila beredskapslagren skall avvecklas med hänsyn tagen till samhällsekonomi, 137 beredskap och miljö. Avvecklingen skall genomföras så att det för staten
bästa ekonomiska resultatet nås, räknat i realt nuvärde. Utförsäljningen av olja skall avslutas senast den 30 juni 1999 och avvecklingen av Bil. 13
verksamheten skall i sin helhet ha genomförts den 31 december 1999.
Myndigheten disponerar vissa inkomster från försäljning av lagringstjänster m.m. Inkomster av försäljning av olja redovisas däremot, efter avdrag för omkostnader, på statsbudgetens inkomstsida under inkomst-
titeln 2625 Utförsäljning av beredskapslager. Inkomsterna beräknas till
470 miljoner kronor netto under nästa budgetår (innevarande budgerår | 670 miljoner kronor).
Av NUTEK:s årsredovisning framgår att det bokförda värdet av oljelagren per den 30 juni 1994 var ca 2 051 miljoner kronor. Därtill kommer ca 32,5 miljoner kronor för byggnader och mark, fördelat på ett
femtiotal anläggningar. I RRV:s revisionsrapport påpekas att NUTEK i överföringsbalanserna till Statens oljelager inte har tagit hänsyn till
kostnader för återställning av lagerutrymmen för olja. Enligt RRV bör i fortsättningen sådana kostnader redovisas av Statens oljelager.
Statens oljelager har på uppdrag av regeringen redovisat dels ett
förslag till löpande ekonomisk rapportering av verksamheten, dels en
lägesrapport över arbetet med den fortsatta lageravvecklingen. Läges-
rapporten utgör en strategisk plan för myndighetens verksamhet fram till den slutliga avvecklingen. I en första fas t.o.m. juni 1996 skall lagren av
oljeprodukter enligt rapporten minskas till den av regeringen fastställda nivån för krigslagringen. I detta skede är det en prioriterad uppgift att snabbt minska kapitalbindningen, eftersom en sådan minskning bedöms avgörande för det ekonomiska resultatet. I en andra fas, då det antas att ansvaret för krigslagringen skall övertas successivt av näringslivet,
kommer miljösäkringen av de anläggningar som skall avvecklas att bli en
allt viktigare uppgift.
Statens oljelager har i en särskild skrivelse begärt ett bemyndigande
att sälja oljelagringsanläggningar. I skrivelsen påpekas att kostnaderna
för sanering, miljösäkring och efterskydd av de anläggningar som inte kan säljas kommer att uppgå till betydande belopp. Hänsyn till sådana
kostnader har inte tagits i myndighetens anslagsframställning, som
innebär en oförändrad anslagsnivå för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund härav föreslår Statens oljelager att avställningskostnader i fortsättningen skall finansieras i första hand med intäkter från försäljning av anläggningarna och i andra hand med intäkter från oljeförsäljningar.
I ett remissyttrande har RRV godtagit den föreslagna finansieringen i sådana fall då det inte är möjligt att avyttra lagerutrymmen med villkor
att ansvaret för framtida miljöåtgärder m.m. övergår på köparen.
Sammanfattning Bil. 13
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för verksamheten bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 110 900 000 kr Beräknade försäljningsinkomster 470 000 000 kr
Resultatbedömning Statens oljelager har nyligen börjat sin verksamhet. Den första samlade årsredovisningen för myndigheten kommer att föreligga hösten 1995. Mot
bakgrund av de stora ekonomiska värden som förvaltas av myndigheten
avser regeringen att ge föreskrifter om en särskild rapportering med tätare intervall. Härigenom kommer det ekonomiska resultatet av den pågående utförsäljningen av olja att kunna följas löpande.
Slutsatser
Uppgiften för Statens oljelager är att under en femårsperiod genomföra
den avveckling av de statliga civila beredskapslagren av olja som riksdagen har beslutat. Verksamheten kan alltså ses som ett tidsbegränsat projekt. De krav i fråga om styrning, redovisning och analys som normalt ställs på förvaltningsmyndigheter är inte i alla delar tillämpliga på Statens oljelager. Enligt regeringens bedömning kommer de mål för verksamheten som fastställdes i samband med inrättandet att kunna ligga
fast under hela perioden.
Den lägesrapport som nyligen har lagts fram av Statens oljelager utgör ett första underlag för att bedöma inriktningen av myndighetens arbete. Med anledning av rapporten konstaterar regeringen att utförsäljningen av lagrad olja kan väntas ge ett nettotillskott till statsbudgeten av ca 1,1 miljarder kronor under innevarande och nästa budgetår. Det
ekonomiska utfallet på längre sikt är emellertid starkt beroende av framtida kostnader för miljöåtgärder, som ännu inte kan beräknas.
Av lägesrapporten framgår att Statens oljelager bedriver viss för-
söksverksamhet med syfte att öka kännedomen om de miljökostnader som
kan uppkomma när skilda slag av anläggningar avvecklas. Regeringen
delar i princip RRV:s uppfattning att sådana kostnader bör redovisas i
myndighetens balansräkning.
Vissa av de statliga lagringsanläggningar som skall avvecklas torde ha
ett kommersiellt värde. Så snart de inte längre behövs för statlig lagring bör de säljas. Regeringen bedömer att vissa försäljningar kommer att 139
vara av en storlek som enligt gällande regler förutsätter riksdagens Prop. 1994/95:100
bemyndigande. Ett generellt försäljningsbemyndigande bör nu inhämtas Bil. 13
av riksdagen för hela den aktuella tidsperioden, dvs. till utgången av år
1999.
Statens oljelager har föreslagit att kostnader för miljöåtgärder m.m. vid lagringsanläggningar skall få täckas med inkomster från försäljning av anläggningarna eller, om dessa inkomster inte förslår, med inkomster
av oljeförsäljningar. Regeringen anser, liksom RRV, att en sådan ordning kan godtas i fall då det inte är möjligt eller lämpligt att låta ansvaret för
framtida åtgärder övergå till köparen av en anläggning. Svårigheterna att i förväg beräkna och budgetera kostnaderna för miljöåtgärder vid anläggningarna motiverar enligt regeringens uppfattning att försäljningsinkomsterna redovisas netto på statsbudgeten. Även denna fråga bör
underställas riksdagen. Inkomsterna bör redovisas på inkomsttitel 3312 Övriga inkomster av försåld egendom. Regeringen anser att verksamheten under nästa budgetår bör bedrivas med i huvudsak nuvarande inriktning och omfattning. Med hänsyn härtill
föreslås ett ramanslag för nästa budgetår på 110,9 miljoner kronor.
Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett effektivitetskrav på 3 70.
Anslaget bör benämnas Statens oljelager: Förvaltningskostnader.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av staten
tillhörig fast egendom under Statens oljelagers förvaltning i enlighet med vad regeringen förordar,
2. godkänner de riktlinjer för finansiering av kostnader = vid
avveckling av statliga oljelagringsanläggningar som regeringen
har angivit,
3. till Statens oljelager: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 110 900 000 kr.
E 4. Statens oljelager: Kapitalkostnader
1994/95! Anslag 220 000 000 1995/96 Förslag 235 490 000
varav 173 560 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
! Förslagsanslaget Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader
Under detta anslag redovisas kapitalkostnaderna för den statliga civila lagringen av olja för krigssituationer. Kostnaderna avser till övervägande del räntor på den lagrade oljan. Därtill kommer räntor och avskrivningar
på anläggningar. Medlen levereras in på inkomsttitlarna 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar och 5144 Avskrivningar för förrådsanläggningar för civilt totalförsvar. Utgifterna på anslaget utgör
alltså ingen nettobelastning på statsbudgeten. 140
Regeringen föreslår ett anslag för nästa budgetår på ca 235,5 miljoner Prop. 1994/95:100
kronor. Anslaget bör benämnas Statens oljelager: Kapitalkostnader. Bil. 13
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens oljelager: Kapitalkostnader för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 235 490 000 kr.
E 5. Täckande av förluster med anledning av statliga garantier inom energiområdet
| 1993/94 Utgift | 820 858 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 |
| 1995/96 Förslag | 1 000 |
Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegaran-
tier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för
utvinning m.m. av olja naturgas eller kol, förordningen (1983:1107) om
statligt stöd för att ersätta olja m.m. samt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m.
Regeringens överväganden Lånegarantier enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m. får lämnas intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 miljoner kronor, inräknar lämnade garantier
inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik
samt minskat med ett belopp som motsvarar infriade garantier i systemet under föregående år (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Den 30 juni 1994 uppgick summan av utestående garantier enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden till ca 3,2 miljoner kronor.
Förordningen (1983:1107) om statligt stöd för att ersätta olja m.m. har upphört att gälla. Den 30 juni 1994 var summan av utestående garantier inom oljeersättningsprogrammet ca 130 miljoner kronor.
Ställda garantier enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för
utvinning m.m. av olja naturgas eller kol har avvecklats successivt och
avser numera enbart verksamhet inom naturgasområdet. Dessa garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72). Garantiramen uppgår till 1 000 miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU2S, rskr. 1991/92:271). Den 30 juni 1994 uppgick summan av utestående garantier till ca 361 miljoner kronor.
Under budgetåret 1993/94 har förluster uppkommit till följd av infriade garantier enligt förordningen (1983:1107) om statligt stöd för att ersätta olja m.m. Förlusterna uppgår till ett belopp på 820 858 kronor. 141
Förluster kan även uppkomma under följande budgetår. Anslaget bör Prop. 1994/95:100
därför föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Bil. 13
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
1993/94 Utgift 65 956 281 Reservation 411 746 100 1994/95 Anslag 100 000 000 1995/96 Förslag 130 000 000
varav 100 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för stöd enligt förordningen (1988:806) om statligt stöd till utveckling, teknikupphandling och
introduktion av energieffektiv teknik. Stöd kan lämnas i form av bidrag
eller lån. Teknikupphandlingsstödet tillkom år 1988 (prop. 1987/88:90,
bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Det ursprungliga stödet avsåg teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer
och system. 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) innebar att stödet utvidgades till att
omfatta all energieffektiv teknik. Detta stödsystem infördes den 1 juli
1991 och avsåg ursprungligen en femårsperiod. Riksdagen har sedan beslutat om en förlängning av programmet med två år, dvs. t.o.m. första
halvåret 1998, inom en oförändrad anslagsram på 750 miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362).
NUTEK får inom denna ram fritt fördela sina åtaganden över sjuårsperioden.
Regeringens överväganden
Regeringen har i avsnitt 2.6.1 redovisat sina överväganden om de
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisys-
temet. Programmet för effektivare energianvändning bör fortsätta t.o.m. första halvåret 1998 med nuvarande inriktning inom en oförändrad
anslagsram för teknikupphandlingsstödet på 750 miljoner kronor. För
budgetåret 1995/96 bör anvisas 130 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 130 000 000 kr.
E 7. Insatser för ny energiteknik
1993/94 Utgift 302 963 251! Reservation 378 331 307! 1994/95 Anslag 372 000 000! 1995/96 Förslag 345 000 000
varav 345 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 ! Inklusive nionde huvudtitelns tidigare anslag J 2. Insatser för ny energiteknik.
Anslaget disponeras för utgifter för stöd enligt förordningen (1991:1099) om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet, m.m. Vidare änd-
ringar av Energiteknikfondens disposition har meddelats i förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m.
Enligt 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) skall investeringsbidrag lämnas för kraftvärmeproduktion med biobränslen, vindkraftverk och solvärmean-
läggningar. Detta stödsystem infördes den 1 juli 1991 och skall gälla under en femårsperiod. Stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen
gäller dock under en sexårsperiod (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Medelsramen för stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen är 1 000 miljoner kronor. Under budgetåren 1992/93 t.o.m. 1994/95 anvisades medel för stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen under nionde huvudtiteln.
Medelsramarna för stöden till investeringar i vindkraftverk och
solvärmeanläggningar har redovisats i avsnitt 2.6.1. Medel anvisas i form av årliga anslag. Anslagsposterna behandlas som särskilda reservationsanslag och anvisades för budgetåret 1994/95 enligt följande.
För bidrag till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk anvisades 200 miljoner kronor under nionde huvudtitelns anslag J 2.
Bidrag för ny energiteknik.
För bidrag till investeringar i vindkraftverk anvisades 45 miljoner kronor. Medlen disponeras av NUTEK.
För bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder
anvisades 12 miljoner kronor. Dessa medel disponeras av Boverket.
Myndigheterna får inom angivna ramar fritt fördela sina åtaganden
över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på respektive anslagspost.
För överföring till Energiteknikfonden anvisades 115 miljoner kronor
efter förslag i 1994 års budgetproposition. Enligt 1991 års beslut om
riktlinjer för energipolitiken skall 550 miljoner kronor från anslaget tillföras Energiteknikfonden under femårsperioden. 143
Regeringens överväganden
Bil. 13
Regeringens överväganden om det energipolitiska programmet för omställning och utveckling av energisystemet har redovisats i avsnitt
2.6.1. Av de medel som enligt 1991 års energipolitiska beslut har avsatts för
stöd till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk bör ett oför-
ändrat belopp, 200 miljoner kronor, anvisas under detta anslag för
budgetåret 1995/96.
Av de medel som enligt 1991 års energipolitiska beslut har avsatts för stöd till investeringar i vindkraftverk under femårsperioden bör 5 miljoner kronor tillföras Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende vindkraft för budgetåret 1995/96. För stöd till investeringar i vindkraftverk bör därför för budgetåret 1995/96 anvisas 45 miljoner kronor under detta anslag.
För stöd till investeringar i solvärmeanläggningar bör ett oförändrat belopp, 5 miljoner kronor, anvisas under detta anslag. Av de medel som enligt 1991 års energipolitiska beslut avsatts för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar bör 5 miljoner kronor överföras
till Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende storskalig
solvärmeteknik.
Sammantaget bör medel avseende överföring till Energiteknikfonden föras upp med ett belopp på 95 miljoner kronor och anvisas under detta anslag.
Eventuella reservationer vid utgången av budgetåret 1994/95 på nionde
huvudtitelns anslag J 2. Bidrag för ny energiteknik bör tillföras anslaget E 7. för att användas för avsett ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 345 000 000 kr.
E 8. Bidrag till Energiteknikfonden
1993/94 Utgift 73 916 533 Reservation O
1994/95 Anslag 72 000 000
1995/96 Förslag 72 000 000
varav 72 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget lämnas bidrag till Energiteknikfonden.
Regeringens överväganden Energiteknikfonden tillförs fr.o.m. budgetåret 1993/94 medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på
oljeprodukter (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr. Prop. 1994/95:100
1992/93:362). Vidare tillförs fonden under budgetåren 1991/92 - Bil. 13
1995/96 särskilda medel (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Regeringens överväganden avseende dessa medel redovisas under anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik.
Föreskrifter för användningen av medel ur Energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m.
Liksom under budgetåret 1994/95 bör medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter anvisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett belopp på 72 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Energiteknikfonden för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000 kr.
E 9. Energiforskning
1993/94 Utgift 213 650 000 Reservation 74 413 757 1994/95 Anslag 210 582 000
1995/96 Förslag 310 100 000
varav 205 482 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling
på energiområdet inom ramen för energiforskningsprogrammet. Stöd för forskning och utveckling inom biobränsleområdet anvisas under anslaget E 10. Bioenergiforskning.
Följande myndigheter eller programorgan är ansvariga för energiforskningsprogrammet: Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Näringsoch teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens råd för byggnadsforskning (BFR), Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Studsvik AB och Programrådet vid Studsvik AB. NUTEK har samordningsansvar för
programmet. De övergripande målen för energiforskningsprogrammet är att skapa
vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utvecklingen och omställningen av
energisystemet i enlighet med riksdagens riktlinjer för energipolitiken.
De gällande riktlinjerna för energiforskningen beskrivs i propositionen
om forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399).
Med undantag av KFB har samtliga myndigheter och programorgan hemställt om i stort oförändrade anslag för budgetåret 1995/96. KFB har hemställt om en ökning av sin del av anslaget från innevarande drygt 5 145
10 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13
miljoner kronor till knappt 23 miljoner kronor. Som motiv anger KFB att Prop. 1994/95:100 andelen transportrelaterad energiforskning behöver ökas. Bil. 13
Regeringens överväganden
Resultatbedömning Regeringen har i regleringbrevet den 16 juni 1994 uppdragit åt ifrågavarande myndigheter och programorgan att under innevarande budgetår utveckla rutiner som möjliggör en vidareutveckling i enlighet med den mål- och resultatstyrning som genom uppdrag i regleringsbrevet den 5
juni 1993 inleddes under budgetåret 1993/94.
Denna utvecklings- och omställningsprocess pågår fortfarande. Den
eftersträvade och mot uppställda verksamhetsmål resultatorienterade redovisningen beräknas därmed kunna införas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Slutsatser Regeringen framhåller det väsentliga i att den mål- och resultatstyrning
som nu utvecklas kan börja tillämpas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i propositionen om
forskning för kunskap och framsteg i stort bör gälla även för budgetåret
1995/96, med följande förändringar.
Särskilda medel till KFB för transporter bör inte längre anvisas under
anslaget. Åtgärden motiveras av att de ansträngda statsfinanserna kräver besparingar även på energiforskningens område. Regeringen menar att den berörda transportforskningen vid KFB för närvarande inte kan finansieras inom ramen för energiforskningsprogrammet.
De medel som avser bidrag till drift av den s.k. R2-reaktorn vid Studsvik AB bör överföras från NFR till att disponeras av Kammarkolle-
giet.
Regeringen önskar förstärka NUTEK:s möjligheter att effektivt samordna forskning med utveckling på energiområdet. Regeringen kommer mot den bakgrunden att undersöka förutsättningarna för att överföra
de medel som i dag disponeras av NFR för grundforskning till att
disponeras av NUTEK. Regeringen menar att NUTEK under senare år utvecklat sådana instrument och metoder att NUTEK, i likhet med NFR, har goda förutsättningar att effektuera långsiktiga forskningsinsatser av hög relevans och av hög vetenskaplig kvalitet. Regeringen avser återkomma till denna fråga i kompletteringspropositionen.
Programrådet vid Studsvik AB bör läggas ned i och med utgången av innevarande budgetår. De medel som rådet disponerar bör överföras till
NUTEK och användas för främst tillämpade forsknings- och utveck-
lingsinsatser på energiområdet. Programrådet vid Studsvik AB bildades
som en följd av riksdagens forskningspolitiska beslut år 1990. Rådet skall
enligt sin instruktion (SFS 1990:942 och SFS 1992:1045) beställa sådana
insatser vid bolaget, inom området för icke kärnteknisk forskning och 146
utveckling, som finansieras med statsanslag. Bl.a. mot bakgrunden av Prop. 1994/95:100
den positiva ekonomiska utveckling som skett inom Studsvik AB samt i = Bil. 13
beaktande av branschens successivt ökade ansvarstagande för de avsedda verksamheterna anser regeringen att de förutvarande behoven, att genom särskilda statsanslag beställa dessa insatser, ej längre föreligger.
Mot samma bakgrund bör bidraget till Studsvik AB för kärnteknik
minskas med 4,55 miljoner kronor, vilket bör återföras som besparing till statskassan.
Möjlighet bör ges till NUTEK att, inom ramen för anslaget, bidra till viss etablering av kompetenscentra i enlighet med vad som föreslås under anslag F 1. Teknisk forskning och utveckling. Energiforskningens inriktning och omfattning prövas nu av Energikom-
missionen. De ekonomiska åtaganden som avser utgifter efter det aktuella budgetåret 1995/96 bör ske med hög restriktivitet. Riksdagen har årligen
bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade
treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden behövs även för bud-
getåret 1995/96 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings-
och = utvecklingsverksamheten. Regeringen beräknar behovet av åtaganden till energiforskningsområdet för budgetåren 1997 - 2000 till 110, 70, 50, 30 miljoner kronor för budgetåren. Riksdagen bör bemyndiga bemyndiga regeringen att lämna sådana bemyndiganden.
För den verksamhet som finansieras över anslaget E 9. Energiforsk-
ning beräknas ett medelsbehov om ca 310 miljoner kronor. Beräkningen har utöver de redovisade förändringarna i övrigt gjorts med utgångspunkt i det förslag som lämnades i prop. 1992/93:170. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 5,675 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 3 7.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade
beslut, innebär åtaganden på högst 110 000 000 kr för budgetåret
1997, högst 70 000 000 kr för budgetåret 1998, högst 50 000 000 kr för budgetåret 1999 samt högst 30 000 000 kr för budgetåret 2000, 2. till Energiforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 310 100 000 kr.
1993/94 Utgift 50 482 521 Reservation 39 992 659 Bil 13
1994/95 Anslag 74 697 000 1995/96 Förslag 88 900 000
varav 63 971 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget finansieras forskning och utveckling på biobränsleområdet.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
Inom biobränsleområdet bedriver NUTEK programmen Trädbränslen och
dess miljöeffekter, Energiodling och ekologi, Alternativa drivmedel, Avfall/Biogas/Miljö, Torv, Kol, Bioenergi/klimat, Etanolutveckling samt Småskalig förbränning av biobränslen. De två sistnämnda programmen har kommit till stånd genom att riksdagen våren 1993 i särskild ordning
anvisade 25 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Det var avsikten att dessa
program skulle pågå t.o.m. budgetåret 1995/96. NUTEK föreslår att de två programmen utsträcks med ytterligare ett halvt år. I övrigt föreslås
oförändrat anslag för budgetåret 1995/96.
Programrådet vid Studsvik
Programrådet vid Studsvik verkar som statens beställare av ett bas-
forskningsprogram för icke kärnteknisk forskning och utveckling. Forskningen om förgasning och förbränning genomförs i bolagaget TPS Termiska Processer AB. De forskningsresultat som tas fram inom den av Programrådet styrda basforskningen är fritt tillgängliga.
Regeringens överväganden
Den särskilda finansieringen av programmet etanolproduktion ur
skogsråvara bör fortsätta under det tredje och sista året av program-
perioden.
Den särskilda finansieringen av programmet Småskalig förbränning av biobränslen upphör. Det ankommer på NUTEK att avsluta programmet vid lämplig tidpunkt och inom ramen för detta anslag. Sammanlagt bör
anslaget sålunda tas upp med 88,9 miljoner kronor.
I enlighet med vad som föreslås under anslaget E 9. Energiforskning bör Programrådet vid Studsvik läggas ned fr.o.m. budgetåret 1995/96. Anslagsposten för förgasning och förbränning bör överföras till och disponeras av NUTEK.
Möjlighet bör ges till NUTEK att inom ramen för detta anslag bidra till viss etablering av kompetenscentra.
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd 148
till energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och
efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana <bemyndiganden behövs även för budgetåret 1995/96 för att möjliggöra kontinuitet och Bil. 13 långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att energiforskningen under den senaste programperioden har fått en mer långsiktig inriktning. Regeringen beräknar behovet av åtaganden inom bioenergiområdet för budgetåren 1997 - 2001 till 35, 25, 20, 15 respektive 10 miljoner kronor. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att lämna sådana bemyndiganden.
Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 3 7.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. - bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 låta staten
ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till
forskning och utveckling inom bioenergiområdet som innebär
åtaganden om 35 000 000 kr för budgetåret 1997, 25 000 000 kr
för budgetåret 1998, 20 000 000 kr för budgetåret 1999,
15 000 000 kr för budgetåret 2000 samt 10 000 000 kr för
budgetåret 2001,
2. till Bioenergiforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 88 900 000 kr.
E 11. Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa
1993/94 Utgift 6 413 566 Reservation 88 586 433 1994/95 Anslag 87 500 000 1995/96 Förslag 1 000
NUTEK skall som en del av den svenska klimatpolitiken inom energiområdet arbeta för att öka energieffektiviteten i de baltiska länderna och Östeuropa. Den erfarenhet som erhålls skall kunna utnyttjas vid utarbetande av en kostnadseffektiv klimatpolitik.
Anslaget disponeras för insatser som begränsar utsläppen av koldioxid i Baltikum och Östeuropa. NUTEK bör sträva efter att öka andelen energieffektiviseringsprojekt. Medel som återförs anslaget skall användas för finansiering av åtgärder inom programmet.
Stöd får lämnas till beställare i mottagarländerna i form av lån till energieffektiv teknik för distribution och användning samt till introduktion av förnybara energislag i dessa länder. En mindre del av medelsramen kan lämnas i form av bidrag.
Regeringens överväganden Regeringen har i avsnitt 2.6.3. redovisat sina överväganden om insatser Bil. 13 i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Senast den 1 september 1995 skall en
redogörelse lämnas av NUTEK för stödinsatserna inklusive en uppskattning av kostnader för olika åtgärder samt de varaktiga minsk-
ningarna av koldioxidutsläppen.
Regeringen anser att det inte bör tillföras ytterligare medel under budgetåret 1995/96. Det är emellertid möjligt att driva programmet vidare på basis av återstående medel och medel som kommer att
återbetalas, eftersom stödet till största delen består av lån. För budgetåret 1995/96 bör därför anvisas ett formellt belopp i statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
1 000 kr.
Bil. 13
Verksamheten på området Teknisk forskning och utveckling bedrivs av ansvariga myndigheter (NUTEK och Rymdstyrelsen) som initierar och
finansierar projekt inom forskning och utveckling samt tillhandahåller tjänster och resurser som bidrar till näringslivets förnyelse och tillväxt.
Det övergripande målet för statens insatser inom området teknisk forskning och utveckling är att bidra till att stimulera näringslivets
teknikutveckling och skapa gynnsamma förutsättningar för företagen genom en konkurrenskraftig och industriinriktad FoU-miljö i landet samt att bidra till att det skapas minst lika goda förutsättningar för näringsli-
vets teknikutveckling jämfört med dem som råder i våra viktigaste konkurrentländer. Detta skall uppnås genom att skapa vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens av särskild nytta för näringslivet och genom att stödja teknikutveckling på strategiska områden.
Riktlinjer för statligt finansierad teknisk forskning och utveckling för
perioden 1993/94 - 1995/96 lades fast av riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399). Riktlinjerna innebär satsningar på bl.a nya basteknologier. Prioriterade områden är
informationsteknik, materialteknik och bioteknik. Utvecklingsområden där Sverige kan bedömas vara starkt teknikdrivande och som därmed har väsentlig betydelse för näringslivet har också hög prioritet. Exempel på sådana områden är biomedicinsk teknik, produktionsteknik, transportteknik och förädling av skogsråvara.
Resultatinformation Målen att skapa vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens av
särskild nytta för näringslivet samt stödja teknikutveckling på strategiska
områden bedöms ha uppnåtts under budgetåret 1993/94 och därmed bidragit till att främja de övergripande målen för politikområdet teknisk forskning och utveckling, De ansvariga myndigheterna (NUTEK och Rymdstyrelsen) har visat att de mål för verksamheten som regeringen ställt har nåtts.
Förändringar
Riksdagens beslut våren 1994 med anledning av regeringens proposition
om utbildning och forskning, kvalitet och konkurrenskraft (prop.
1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399) innebär bl.a. att nya aktörer i form av stiftelser engageras i initiering och finansiering av projekt inom forskning och utveckling. Svenska företag och forskningsinstitutioner deltar i allt högre utsträckning i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram, varav de
industrirelaterade programmen utgör 6046. EG:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling som pågår under åren 1994-1998 syftar främst till att stärka europeisk industris konkurrenskraft. Inom Näringsdeparte- 151
mentets verksamhetsområde finns programmen för informationsteknologi,
kommunikationsteknologi, telematik, industri- och materialteknologi, Prop. 1994/95:100
standardisering, mätning och provning, marin teknik, icke nukleär energi = Bil. 13
samt spridning och exploatering av forskningsresultat,
Huvuddelen av statens satsningar på rymdforskning bedrivs inom
ramen för det europeiska samarbetet inom European Space Agency. För
närvarande ses den statligt finansierade rymdverksamheten över (dir.
1994:103).
En kommitté tillkallades i juni 1994 för att utifrån behovet av näringlivsinriktad forskning förhandla med industriforskningsinstitutens intressentföreningar, Övriga näringslivsintressenter, universitet och
högskolor samt andra statliga teknikintressenter i syfte att uppnå en förnyelse och förstärkning av industriforskningsinstituten som system
(dir. 1994:62). Uppdraget skall vara avslutat och redovisat i november
1996.
För budgetåret 1995/96 föreslås att 60 miljoner kronor avsätts under anslaget F 1. Teknisk forskning och utveckling «för att etablera industrirelaterade kompetenscentra. Ett kompetenscentrum är en koncentrerad, självständig forskningsmiljö vid högskolan som känneteck-
nas av samverkan mellan forskare från olika vetenskapliga discipliner och
industrin. Avtalsslutande parter för ett centrum är industriintressenterna, högskoleledningen och NUTEK. Finansieringen skall ske gemensamt mellan parterna. NUTEK har under budgetåret 1993/94 föreslagit att 30
kompetenscentra etableras inom följande områden: miljö-, energi- och
transportteknik, produktions-, material- och processteknik, bioteknik och medicinsk teknik samt informationsteknologi. Det arbete som under urvalsprocessen har lagts ned av företag, högskolor och forskningsinstitut
ger uttryck för behovet av och intresset för ökat samspel och forskningssamarbete.
Ett nytt treårigt program för verkstadsteknisk forskning om totalt 75 miljoner kronor föreslås under anslaget F 1. Teknisk forskning och
utveckling. Programmet skall inriktas främst mot nya elter förbättrade tillämpningar av informationsteknologi för utveckling av produkter eller processer.
Förmågan att producera och använda tekniskt kunnande och kompetens har blivit allt viktigare för näringslivets konkurrenskraft. Vidare har det
svenska FoU-systemet genomgått stora institutionella förändringar de
senaste åren. Behovet av en sammanhållen näringslivsinriktad teknikpolitik har därmed blivit uppenbart. Regeringen har för avsikt att
sammankalla en grupp företrädare från olika delar av det svenska FoUsystemet för att ta fram beslutsunderlag och föreslå riktlinjer för en
svensk teknikpolitik på det näringspolitiska området.
Såväl nysatsningarna på kompetenscentra, verkstadsteknisk forskning
och bidrag till tekniköverföring som den pågående omstruktureringen och förstärkningen av industriforskningsinstituten kommer att bidra till en förstärkning av teknikutvecklingen inom en rad branscher och in-
dustrigrenar av betydelse för svensk ekonomi däribland skogs-,
verkstads- och livsmedelsindustrierna. 152
Regeringen beräknar en besparing om 50 miljoner kronor för anslaget Prop. 1994/95:100 F 5. Rymdverksamhet för budgetåret 1998. Bil. 13
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Teknisk forskning och utveckling t.o.m. år 1998 til följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad «Beräknad 1993/94 —1994/95 1995/96 för juli 95 - besparing = besparing
juni 96 1997! 1998!
Absoluta tal Relativa tal 1484,3 —1797,4 2 426,5 1 654,1 of -50,0
Prisnivå 1995/96.
F 1. Teknisk forskning och utveckling
1993/94 Utgift 530 896 815 Reservation 319 460 230 1994/95 Anslag 580 320 000 1995/96 Förslag 1 066 465 000
varav 709 796 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av främst NUTEK för att främja och stödja teknisk forskning och utveckling. Medel anvisas till prioriterade områden såsom basteknologierna materialteknik, bioteknik och teknik för
komplexa system samt utvecklingsområdena biomedicinsk teknik, produktionsteknik, processteknik, transportteknik och miljöteknik. Under
anslaget ryms även medel för industriforskningsinstitutens ramprogram, tvärvetenskapliga materialkonsortier, teknikbaserade utvecklingsprojekt, deltagande i Eureka och program för fordonsteknik, flygteknik, träråvarubaserad industri samt för små och medelstora företag.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 anvisas under anslaget de medel som disponeras för samarbetsprojekt inom EG:s ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration samt för stimulansåtgärder för att öka det svenska deltagandet i EG-projekt. Medel för dessa ändamål anvisades under budgetåret 1994/95 under anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingsarbete.
Från anslaget finansieras dessutom viss verksamhet vid Forskningsrådsnämnden inom området teknisk vetenskaplig informationsförsörjning,
däribland forsknings- och utvecklingsarbete.
NUTEK har i sin årsredovisning beskrivit resultaten i form av
prestationer och effekter av NUTEK:s insatser när det gäller stöd till
teknisk forskning och utveckling under budgetåret 1993/94.
Under littera A. Näringspolitik m.m. lämnas en närmare redogörelse för Bil. 13 NUTEK:s verksamhetsområde Teknisk forskning och utveckling samt regeringens bedömning av NUTEK:s resultat. Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i propositionen (1992/93:170) om forskning för
kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96.
NUTEK har i sin anslagsframställning föreslagit att 30 industrirelatera-
de kompetenscentra skall byggas upp vid högskolan. Medelsbehovet utöver tidigare givna anslagsramar för samtliga 30 kompetenscentra uppgår enligt NUTEK till 130 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Kompetenscentra innebär en möjlighet att snabbt och brett stärka
näringslivets teknikförnyelse genom forskningssamverkan med svenska
högskolor. För detta ändamål bör 60 miljoner kronor tillföras NUTEK för budgetåret 1995/96. Den kompletterande finansieringen bör i första hand sökas inom NUTEK:s befintliga budgetramar för teknisk forskning och utveckling, informationsteknologi och energiforskning samt från
alternativa finansiärer som exempelvis stiftelsen för strategisk forskning och stiftelsen för miljöstrategisk forskning. De medel som avsatts till
kompetenscentra under detta anslag bör kunna användas för att finansiera
kompetenscentra inom samtliga de teknikområden NUTEK arbetat med i urvalsprocessen.
Verkstadsindustrin har stor betydelse för svensk ekonomi och
sysselsättning. Under de senaste åren har de statliga insatserna för
forskning och utveckling inriktade mot denna del av det svenska
näringslivet minskat. NUTEK bör på regeringens uppdrag tillsammans
med verkstadsindustrin arbeta fram ett treårigt program för verkstads-
teknisk forskning och utveckling inriktat främst mot nya eller förbättrade
tillämpningar av informationsteknologi för utveckling av produkter och processer. För detta ändamål bör 25 miljoner kronor tillföras anslaget.
EG:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling syftar till att
stärka europeisk industris konkurrenskraft. Det är angeläget att öka det svenska deltagandet för att svenska företag och det svenska forskarsamhället ska kunna ta del av och exploatera den avsevärda kunskapsmassa som ramprogrammet utgör. Ökat deltagande av svenska företag är särskilt angeläget. Det kan åstadkommas genom att små och medelstora företag stimuleras att
komma över de hinder i form av bl. a. resurskrävande ansökningsarbete som ligger i vägen för projektsamverkan i EG. Ett annat sätt att få ökat deltagande av företag är att skapa incitament för institut, universitet och högskolor så att de i ökad utsträckning söker medverkan från företag i den svenska delen av projektkonsortier.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för sådan stimulans. För stimulansåtgärder beräknas högst 40 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
Svenska deltagare i EG-projekt, som startade före EES-avtalets ikraftträdande, fick svenskt statligt stöd motsvarande det stöd som EG
ger till företag, institut och institutioner som deltar i EG-projekt. Dessa svenska projekt måste finansieras nationellt under hela projektperioden. 154
Behovet av denna typ av projektstöd minskar således i takt med att Prop. 1994/95:100 projekt som startade före EES-avtalets ikraftträdande avvecklas. För Bil. 13 budgetåret 1995/96 beräknas högst 65 miljoner kronor för stöd till dessa
projekt. Därefter bör detta stöd kunna avvecklas.
För den verksamhet som finansieras över anslaget F 1. Teknisk
forskning och utveckling beräknas ett medelsbehov om 1 066 miljoner
kronor. Beräkningen har gjorts med utgångspunkt i de förslag som lämnades i prop. 1992/93:170. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 15,6 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar
besparingen en real nivåsänkning på 372. NUTEK förutsätts kunna
använda eventuellt anslagssparande från det tidigare anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingsarbete för avsett ändamål.
För bidrag till Forskningsrådsnämnden för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området teknisk-vetenskaplig informationsför-
sörjning har 3,6 miljoner kronor beräknats. För budgetåret 1994/95 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår, av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut som rör stöd till
teknisk forskning och utveckling m.m. vilka innebär åtaganden för flera
budgetår. Även under budgetåret 1995/96 bör det skapas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis
omfattar långsiktiga ramprogram och insatsområden under en femårig
planeringsperiod.
Regeringen bör därför av riksdagen bemyndigas att under budgetåret 1995/96 få fatta beslut om stöd till teknisk forskning och utveckling, som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 290
miljoner kronor under budgetåret 1997, högst 260 miljoner kronor under
budgetåret 1998, högst 210 miljoner kronor under budgetåret 1999 och högst 180 miljoner kronor under budgetåret 2000.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för
medlens användning.
Förslag till riksdagsbestut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 1 066 465 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som har anförts, under budgetåret 1995/96 låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 290 000 000 kr under budgetåret
1997, högst 260 000 000 kr under budgetåret 1998, högst 210 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst 180 000 000 kr under budgetåret 2000,
3. medger att eventuellt anslagssparande på det tidigare anslaget F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingsarbete får användas enligt vad regeringen tidigare anfört. 155
1993/94 Utgift — 255 760 000 Reservation 147 313 000 Bil: 13
1994/95 Anslag 352 920 000 1995/96 Förslag 536 500 000
varav 355 568 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras av NUTEK för att främja och stödja teknisk forskning och utveckling inom området informationsteknologi (IT).
Verksamheten bedrivs inom fyra delområden: Mikroelektronik, Datave-
tenskap och kommunikation, IT:s användning samt Industrirelaterade
kompetenscentra. I anslaget ingår medel för att deltaga i projekt inom
Eureka.
NUTEK har i sin årsredovisning beskrivit resultaten i form av prestationer och effekter av NUTEK:s insatser när det gäller stöd till
teknisk forskning och utveckling inom IT-området under budgetåret
1993/94.
Regeringens överväganden
Under littera A. Näringspolitik m.m. lämnas en närmare redogörelse för
NUTEK:s verksamhetsområde Teknisk forskning och utveckling samt regeringens bedömning av NUTEK:s resultat.
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i propositionen
(1992/93:170) om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96.
För den verksamhet som finansieras över anslaget F 2. Informationsteknologi beräknas ett medelsbehov om 536 miljoner kronor. Be-
räkningen har gjorts med utgångspunkt i det förslag som lämnades i
prop. 1992/93:170. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter
för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med
9,5 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 390.
Inom ramen för detta anslag bör det liksom inom ramen för anslaget F 1. Teknisk forskning och utveckling, skapas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga ramprogram och insatsområden under en femårig planerings-
period. Regeringen bör därför av riksdagen bemyndigas att under budgetåret 1995/96 få fatta beslut om stöd till teknisk forskning och
utveckling inom IT-området som, inberäknat löpande avtal och beslut,
innebär åtaganden på högst 150 000 000 kronor under budgetåret 1997, högst 125 000 000 kronor under budgetåret 1998, högst 100 000 00 kronor under budgetåret 1999 och högst 90 000 000 kronor under
budgetåret 2000.
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Informationsteknologi för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 536 500 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 låta staten
ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling, m.m. inom IT-området som, inberäknat
löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 150 000 000
kr under budgetåret 1997, högst 125 000 000 kr under budgetåret
1998, högst 100 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst
90 000 000 kr under budgetåret 2000.
F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
1993/94 Utgift 35 630 000 1994/95 Anslag 41 560 000 1995/96 Förslag 48 800 000
varav 32 534 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, STATT, är en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. Syftet är att - genom bevakning och rapportering om den tekniska och industriella utvecklingen inom olika industrinationer —- bidra till ökad produktivitet och kunskapskraft i svenskt näringsliv.
Regeringens överväganden Under budgetåret har en översyn av verksamheten vid STATT utförts av de två stiftarna Näringsdepartementet och Ingenjörsvetenskapsakademien. Översynen tar bl.a. upp verksamhetens karaktär och inriktning, möjligheter att öka nyttan av denna samt framtida organisationsform.
STATT:s styrelse har tillsatt en arbetsgrupp för att snabbutreda förslagen i översynen. Arbetsgruppens rapport har behandlats på ett
styrelsemöte i november 1994. Rapporten innehåller förslag rörande
framtida verksamhet, organisation etc. Regeringen avser att efter överläggningar med Ingenjörsvetenskapsakademien behandla frågan.
I medlen som anvisades till STATT för budgetåret 1994/95 ingår 8 miljoner kronor avsedda för exportfrämjande insatser för små och
medelstora företag. STATT har efter samråd med Sveriges Exportråd och i nära kontakt med ALMI påbörjat uppläggningen av hur dessa medel
skall användas.
Regeringen beräknar anslaget till 48 800 000 kronor för budgetåret 1995/96. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1,5
miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real
nivåsänkning på 3 96. 157
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 13
till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1995/1996 anvisar ett reservationsanslag på 48 800 000 kr.
F 4. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader
| 1993/94 Utgift | 5 362 000 |
| 1994/95 Anslag | 5 648 000 |
| 1995/96 Förslag | 8 670 000 |
varav 5 744 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag anvisas medel till löne- och övriga förvaltningskost-
nader samt lokalkostnader vid Rymdstyrelsen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 8 670 000 kr
Resultatbedömning
Rymdstyrelsens resultatredovisning visar att verksamheten bedrivs med
en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Rymdstyrelsen.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsknings-
politiska proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen beräknar anslaget till 8 670 000 kronor för budgetåret
1995/96 efter pris- och löneomräkning. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 92 000 kronor. Vid årets utgång
motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 190. 158
Bil. 13 Regeringen föreslår att riksdagen
till. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 8 670 000 kr.
F 5. Rymdverksamhet
1994/95 Anslag 539 130 000 1995/96 Förslag 757 900 000
varav 545 029 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag anvisas medel för rymdforskning, fjärranalys och
industriutveckling samt för det europeiska rymdsamarbetet inom
European Space Agency, ESA, och Sveriges bilaterala samarbete främst
med Frankrike och Tyskland.
Regeringens överväganden Merparten av Rymdstyrelsens utgifter inom detta anslag utgörs av
avtalsbundna bidrag till European Space Agency, ESA. Dessa bidrag är
föremål för pris- och valutajusteringar, som delvis görs i efterhand.
ESA:s framtida program diskuterades senast på ministernivå i slutet av år 1992 i Granada. Man beslöt då om fortsatt europeiskt rymdsamarbete av ungefär samma omfattning som tidigare. De betydande politiska och
ekonomiska förändringar som därefter ägt rum internationellt har i hög
grad påverkat rymdverksamheten. Detta har lett till att vissa förändringar
gjorts eller planeras inom ramen för ESA:s program. Inom ESA sker en
anpassning till en krympande budget och nya möjligheter till vidgat internationellt samarbete. Nästa möte på ministernivå planeras att äga
rum år 1995.
Del av anslaget avser bilateralt samarbete. Främst samarbetar Sverige
med Frankrike i fjärranalysprogrammet SPOT där diskussioner pågår om nästa generation av satelliter, SPOT 5 och 6. Sverige har beslutat att
delta i utvecklingen av miljöinstrumentet Vegetation, som skall placeras
på SPOT 4-satelliten för uppsändning i rymden år 1997. Projektet bedrivs tillsammans med Frankrike, Belgien och EU.
Beslut har fattats om att genomföra satellitprojektet Odin under svensk
ledning i samarbete med Frankrike, Kanada och Finland. Projektet, som avser utveckling av en forskningssatellit som skall skjutas upp i rymden
år 1997, är nu inne i en utvecklingsfas.
Regeringen har under hösten 1994 förordnat en särskild utredare med uppgift att genomföra en översyn av den svenska rymdverksamheten (dir. 1994:103). Resultatet av översynen skall redovisas till regeringen senast den 31 maj 1995.
Regeringen beräknar anslaget till 758 miljoner kronor för budgetåret Prop. 1994/95:100
1995/96. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig Bil. 13 konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1,4 miljoner kronor.
För budgetåret 1994/95 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår, av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut, som rör stöd till rymdverksamhet, vilka innebär åtaganden för flera budgetår. Ingående
bemyndigandeskuld 1995/96 beräknas till I 503 miljoner kronor. Skulden
fördelar sig på budgetår enligt nedan (miljoner kronor).
1995/96 1997 1998 1999 2000 Totalt
685 331 189 165 133 1 503
Även under budgetåret 1995/96 bör det skapas möjlighet att för delar
av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga program under en flerårig planeringsperiod. Regeringen bör därför av riksdagen bemyndigas att under budgetåret 1995/96 få fatta beslut om stöd till rymdverksamhet som innebär åtaganden om högst 1 028 miljoner kronor under kommande budgetår.
Regeringen beräknar en besparing om 50 miljoner kronor för anslaget
F 5. Rymdverksamhet för budgetåret 1998.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Rymdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 757 900 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 ikläda staten
nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom
rymdverksamhet om högst 1 028 000 000 kr.
F 6. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
| 1993/94 Utgift | 5 520 000 |
| 1994/95 Anslag | 5 520 000 |
| 1995/96 Förslag | 8 200 000 |
varav 5 467 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget lämnas statens bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) grundläggande verksamhet. Denna omfattar IVA:s ledningsfunktion, kontakt- och rådgivningsverksamhet och bibliotek, delar av IVA:s utredningsverksamhet, IVA:s utlandssekretariat, dess ekonomisekretariat samt informationsverksamhet. IVA är ett samfund av invalda ledamöter som är verksamma inom teknik, vetenskap, industriell
produktion och ekonomi. IVA:s huvuduppgift är, såsom det uttrycks i 160
dess stadgar, att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och Prop. 1994/95:100 näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa, analysera och informera Bil. 13
om den tekniska och industriellt-ekonomiska utvecklingen, samt att skapa
och initiera samverkan mellan olika teknikområden.
Regeringens överväganden För budgetåret 1995/96 beräknas det statliga bidraget till ITVA:s grundläggande verksamhet till 8 200 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 8 200 000 kr.
11 Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga I3
Bil. 13
Inledning
Bostads- och byggpolitikens inriktning
Bostadspolitikens uppgift är att trygga alla människors behov av en god bostad till rimlig kostnad och en trygg närmiljö. Detta grundläggande mål måste dock ständigt preciseras mot bakgrund av ändrade förutsättningar och samtidigt krävs omprövning och förnyelse av de bostadspolitiska medlen.
Statens ansvar för bostadspolitiken är bl.a. att se till att kostnaderna fördelas rättvist, att finansiering och byggande sker på ett resurseftektivt sätt och att bostadsförsörjningen till inriktning och omfattning medger en reell valfrihet för alla.
Staten har vidare ansvar för att formulera de krav som gäller för byggnaders, anläggningars och bygegprodukters egenskaper för att tillgodose väsentliga allmänna intressen samt för tillsynen av att kraven följs upp. Åtgärder för att undanröja och förebygga hälsorisker framstår här som särskilt viktiga. Forskning och utveckling vad gäller markanvändning, byggande och förvaltning lämnar ett viktigt bidrag till detta arbete.
Som framgår av regeringstörklaringen är en förutsättning för hållbar tillväxt en god hushållning med de gemensamma resurserna. Det väller att skapa fungerande kretslopp. Producenterna har här ett särskilt ansvar.
Stimulanser av byggandet
Arbetslösheten i byggbranschen är mycket hög och måste ses med stor oro. Förutom att den medför mänskligt lidande och otrygghet finns risk för kapacitetsbrist när byggandet väl kommer igång.
Regeringen har under hösten lagt fram en politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd som riksdagen nyligen taeit ställning till. En törutsättning för att byggnadsproduktionen skall komma igång är ett lägre ränteläge än för närvarande. Regeringens ekonomiska politik är inriktad på detta.
Betydande resurser omfördelas för att öka byggsysselsättningen under 1995. Inom bostadsområdet kommer, som framgår av avsnittet Den stat-
liga bostadsfinansieringen, en extra subvention om 15 96 att lämnas för
reparation, om- och tillbyggnad av bostäder inklusive tillgänglighetsskapande åtvärder. Vidare utvidgas stödet för ombyggnad av bostäder för äldre till att även gälla personer med fysiska och psykiska funktions-
hinder. Ett särskilt bidrag för klimatförbättring i bostäder har införts.
Därutöver ges stöd för insatser inom miljö-, kultur- och kommunikationsområdena samt för offentliga lokaler.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen vad gäller sysselsättningen inom byggbranschen samt att redovisa övervägandena med anledning av detta 1 kompletteringspropositionen. 162
Bil. 13
Beslut har fattats om att återställa nivån för räntebidrag. Den vid förevående riksmöte beslutade extra höjningen 1995 och 1996 av de garanterade räntenivåerna i det statliga systemet för räntebidrag enligt 1992 års äldre bestämmelser genomförs inte. Den budgetförstärkning om 2,5 miljarder kronor som beslutet skulle medföra tas i stället ut på ett sådant sätt att hela fastighetsheståndet berörs och inte bara de årgångar som har byggts under senare år. Fastighetsskatten höjs från 1,5 till 1,7 96 fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Som framgår av det följande föreslår regeringen nu vissa ytterligare justeringar i räntebidragssystemet. Förslag lämnas bl.a. om ändringar av räntesubventionerna för bostäder med anledning av riksdagens beslut om nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995.
Bostadspolitisk utredning
För att säkra den framtida välfärden i boendet är det nödvändigt att skapa
enighet kring de centrala målen för en social bostadspolitik och hur bostadspolitikens instrument skall förnyas. Bland det viktigaste i detta sammanhang är att de politiskt beslutade regler som skall styra boendet
blir så hållbara och stabila att de olika aktörer som påverkar boendets villkor kan utgå från att dessa regler kommer att bestå. Det fanns tidigare en hög grad av samstämmighet om huvudlinjerna i
bostadspolitiken mellan flertalet av de partier som nu ingår i riksdagen. Vi är inriktade på att denna samsyn kan uppstå på nytt och också för-
bostadsområdet inneburit. Regeringen kommer därför inom kort att beslu-
ta om direktiv för en bostadspolitisk utredning och inbjuda representanter för partierna att delta i detta arbete.
Utgiftsutvecklingen
Den beräknade utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet G. Byggoch bostadsväsendet t.o.m. år 1988 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Utgilt Anvisat Förslag varav beräknat för Beräknad — Beräknad 1993/94 — 1994/95 19957/96 juli 95-juni 96 besparing — besparing
1997 1998 36 880 30 285 44 293 30 177 of of
Bil. 13
Orsakerna till att allt fler människor utvecklar allergier och överkänslighet är inte helt klarlagda. Forskningsresultat ger vid handen att här aktu-
ella besvär torde vara resultat av olika samverkande faktorer. Behovet av tvärvetenskaplig forskning - där byggforskning har sin givna plats - är
uppenbart. Möjlighet att bedriva en sådan forskning medges genom de medel som avsatts inom ramen för Vård- och allergistiftelsen. Utredningar visar att inomhusklimatet kan vara en av de samverkande faktorerna. Initiativ kommer att tas för att bl.a. söka belysa problem och dra
slutsatser av praktiska erfarenheter av hittills gjorda försök att vidta
åtgärder för att förbättra inomhusklimatet i byggnader samt beträffande
drift och skötsel m.m.
En fungerande ventilation i byggnaderna är nödvändig för att vidmakthålla acceptabla värden på fukt, radon och andra föroreningar. Kommunerna har tillsynsansvar för den av riksdagen beslutade obligatoriska
funktionskontrollen av ventilationssystem i byggnder. Boverket genom-
förde en enkätundersökning under våren 1994 beträffande verksamheten med kontrollerna av ventilationssystemen i de byggander som skulle ha utförts före utgången av år 1993. De berörda byggnaderna är skolor, daghem, vårdlokaler och dylikt. Undersökningen visar bl.a. att per den 31 december 1993, nästan 60 96 av kommunerna redovisar brister i omfattningen av kontrollerna, att kommunerna i relativt stor omfattning medgett att tidpunkten för när kontrollen skall vara genomförd skjutits framåt i tiden, att ca hälften av kontrollerade ventilationssystem har underkänts samt att i hältten av kommunerna har funktionskontroll genomförts i den omfattning bestämmelserna anger. I tlera kommuner har
verksamheten fungerat mycket bra.
Arbete pågår med att rätta till de brister i ventilationssystemen som uppdagades vid funktionskontrollen. Under våren 1994 fanns viss möjlighet att med hjälp av arbetsmarknadspolitiska medel vidta erforderliga åtvärder. En andra etapp av den obligatoriska funktionskontrollen av
ventilationssystem skall vara genomförd vid årsskiftet 1994/95, härt ingår
bl.a. flerbostadshus med mekanisk från- och tilluftsventilation. År 1995 har av Folkhälsoinstitutet proklamerats som Allergiår. En kraftsamling erfordras på många områden för att komma till rätta med allergier m.m. Det är därför av största vikt att förhållanden som bidrar till att försämra
hälsan hos befolkningen inte minst barn och ungdomar skyndsamt rättas till. Sjukdomstillstånd medför förutom mänskligt lidande som inte kan mätas i pengar även försämrad ekonomi för den enskilde, produktionsbortfall och ökade sjukvårdskostnader för samhället.
Riksdagen anvisade bl.a. (prop. [1994/95:25, bet. 1994/95:FiUI, rskr. 1994/95:145) mot den bakgrunden, nyligen 200 miljoner kronor för att komma tillrätta med inomhusklimatproblem i bostäder. I budgetpropositionen föreslås nu att ett motsvarande bidrag om totalt 125 miljoner kronor avseende daghem och skolor införs. Fortsatt statliga bidrag till åtvärder för att komma till rätta med fukt- och mögelskador samt radon
164 1 småhus föreslås.
Bil. 13
Bostadsmarknaden
Bostadsbeståndet
Enligt 1990 års folk- och bostadsräkning (FoB 90) fanns det drygt
4 miljoner permanentbostäder i landet. Av dessa låg ca 54 § i flerbostadshus och ca 46 4 i småhus. Antalet hushåll uppgick till drygt 3,8 miljoner.
Uppgifterna från FoB 90 är fortfarande i stort sett giltiga. Bostadsbeståndet har dock ökat genom den omfattande nyproduktionen under de första åren av 1990-talet och kan i dag beräknas uppgå till omkring 4,2 miljoner lägenheter.
Bostadsstandarden i Sverige är hög. Så gott som alla bostäder är fullt
moderna. Statistiska jämförelser mellan olika europeiska länder som har publicerats av bl.a. Boverket visar också att Sverige hamnar bland de
främsta vad gäller utrymmes- och utrustningsstandard. Sverige har exem-
pelvis det lägsta genomsnittliga antalet boende per lägenhet - 2,1 boende/lägenhet. Den genomsnittliga bostadsytan per person var 47 kvm en-
ligt FoB 90 vilket bara överträffades av Danmarks 49 kvm. Antalet trångbodda hushåll utgjorde 1990 endast ca 2 96 av samtliga hushåll. Det finns emellertid fortfarande stora skillnader i fråga om utrymmesstandard mellan olika hushåll. Ca 35 Z av hushållen har hög utrymmestan-
dard eller mer än ett rum per boende, kök och vardagsrum oräknade.
Tillgången på bostäder
I nuläget är tillgången på bostäder generellt sett god. Enligt Boverket
uppgav 198 kommuner att de hade överskott på bostäder i början av 1994. 59 kommuner uppgav att det rådde balans och endast 8 kommuner
att det var brist på deras bostadsmarknad.
Enligt SCB:s mätningar av outhyrda lägenheter i allmännyttiga och
privatägda fastigheter var totalt nästan 55 000 lägenheter lediga till
uthyrning i mars 1994. Det är en ökning med drygt 15 000 lägenheter jämfört med mars 1993. Jämfört med uthyrningsproblemen i mitten av
1980-talet, som var starkt koncentrerade till miljonprogramsområdena,
är de lediga lägenheterna nu jämnare spridda över hela beståndet. Det
kan också noteras att nybyggda lägenheter i större omfattning än tidigare är lediga till uthyrning.
En vändning kan dock vara på gång. Enligt Boverkets enkät har an-
talet kommuner som rapporterar bostadsöverskott i hela kommunen
minskat för första gången på tre år. SCB:s undersökning den 1 september
1994 visar också att antalet lediga lägenheter har minskat något jämfört
med den I mars 1994. Enligt den senaste mätningen var knappt 53 800
lägenheter lediga till uthyrning. Av dessa fanns ca 38 200 lägenheter i
fastigheter som tillhörde allmännyttiga bostadsföretag och ca 15 600 Prop. 1994/95:100 lägenheter i privatägda fastigheter. Merparten av de lediga lägenheterna = Bil. 13
hos allmännyttan (62 0) finns i kommuner med mindre än 75 000 invånare samtidigt som en betydligt lägre andel (39 2) av totala lägenhets-
beståndet finns i dessa kommuner.
Bostadsbyggandets omfattning
Bostadsbyggandet är lågt för närvarande. Under de tre första kvartalen
1994 påbörjades enligt SCB nybyggnad av hus med sammanlagt 5 700
bostadslägenheter jämfört med 7 285 respektive 33 260 under motsvarande perioder 1993 och 1992. Antal påbörjade och färdigställda lägenheter I nybyggnader de tre senaste åren redovisas i följande tabell.
Nyhyggnad, lägenheter i påbörjade och färdigställda hus 1991 - 1994
| År | Antal lägenheter Påbörjade | Färdigställda |
| 1991 | 56 938 | 66 886 |
| 1992 | 53 896 | 57 319 |
| 1993 | 11 483 | 35 088 |
| 1994 1-3 kvartalet? | 5 700 . | 13 627 |
+ Efter uppräkning med hänsyn till eftersläpning i rapporteringen Källa: SCB
Uppgifterna måste användas med viss försiktighet. Enligt Boverkets beräkningar fick den s.k. Danelleffekten till resultat att ca 12 000 av de
lägenheter som enligt SCB påbörjades 1992 inte kom igång förrän 1993
och att omkring 2 000 blir reellt påbörjade 1994. Detta skulle innebära att det egentliga påbörjandet under hela året 1994 kommer att uppgå till ca 9 000 lägenheter.
Boverkets prognos är fortsatt lågt bostadsbyggande de närmaste åren. Under 1995 och 1996 beräknas 13 000 respektive 18 000 lägenheter komma att påbörjas. Den främsta orsaken till det låga bostadsbyggandet är enligt verket svårigheten att vid nuvarande räntenivå få lönsamhet i en bostadsinvestering.
Även ombyggnadsverksamheten har minskat. Boverket beräknar att
omkring 30 000 lägenheter genomgår mer omfattande ombyggnadsåtgär-
der under 1994. Den genomsnittliga investeringen uppgår till 230 000
kronor per lägenhet. Enligt Boverkets bedömning kommer ombyggnads-
verksamheten att omfatta omkring 38 000 lägenheter under 1995 och
33 000 under 1996.
Bil. 13 Övergången från en lång högkonjunktur till den djupa lågkonjunktur som rått de senaste åren blev dramatisk för bostadssektorns del. Krisen på kreditmarknaden till följd av den ohejdade kreditexpansionen inom i första hand fastighetssektorn har nu också slagit tillbaka mot bostadssektorn. Värdefallet på bostadsfastigheter och bostadsrätter har varit kraftigt och både kredit- och förmögenhetsförlusterna är betydande.
Högt skuldsatta fastigheter i de senaste årgångarna har klart uttalade svårigheter att med nuvarande höga realräntor och räntemarginaler förränta det kapital som är nedlagt i dem. Avtrappningen av räntesubventionerna och infasningen av fastighetsskatten medför därtill fortsatta kapitalutgiftsökningar för dessa fastigheter. Resultatet i fastighetsförvaltningen riskerar därför att fortlöpande försämras vad gäller sådana fastigheter.
Antalet fall där ägare till framför allt hyres- och bostadsrättsfastigheter har råkat på obestånd har ökat snabbt. Många andra hotas av obestånd inom en relativt snar framtid. Hotet att snart hamna på obestånd har förvärrats av de besparingskrav som den borgerliga regeringen drev igenom i fråga om de statliga räntesubventionerna till de senast byggda bostadshusen. Dessa besparingsåtgärder har nu återtagits.
Situationen är dock fortsatt allvarlig för många ägare av bostadshus från dessa år. Under året har kreditinstituten tillsammans med Statens Bostadsfinansierinasaktiebolag, SBAB utvecklat en ordning genom vilken obeståndssituationer kan hanteras på sådant sätt att problemen löses utan att konkurs behöver tillpripas. Vi följer nära utvecklingen och för också samtal med olika parter om hur motsvarande situationer skall hanteras i de fall staten har lämnat kreditgaranti genom Statens bostadskreditnämnd (BKN). Regeringen räknar med att senare återkomma till riksdagen i frågan.
Bostadsförsörjning för svaga hushåll
Hösten 1993 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att följa bostadsförsörjningen för sådana hushåll som kan ha svårigheter att göra sig gällande på bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår företrädare för Näringsdepartementet, Socialdepartementet, Boverket, Socialstyrelsen, kommunerna och fastighetsägarna.
Arbetsgruppens hittillsvarande arbete har i huvudsak varit inriktat på att följa och gå igenom kartläggningar och utredningar från bl.a. gruppens experter som behandlar de svaga hushållens situation. Dessa har i stort sett visat samma resultat, nämligen att kommunerna i nuläget klarar att få fram bostäder åt svaga grupper. Situationen kan dock ändras när nuvarande överskott på bostäder minskar. Förhållandena i kommunerna är också mycket olika beroende på bl.a. kommunens storlek och struktur samt bostadsbeståndets sammansättning. Svårigheten att ordna bostäder också för svaga hushåll synes framför allt vara ett storstadsproblem. 167
Arbetsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete nästa år. För att kunna Prop. 1994/95:100
lösa bostadsfrågan för sådana personer som av sociala eller andra skäl = Bil. 13 behöver hjälp är det nödvändigt att kommunen får tillgång till bostäder av olika slag. En viktig fråga är därför hur detta sociala ansvar skall fördelas mellan de olika fastighetsägarna.
Den statliga bostadsfinansieringen
Statens stöd för bostadsfinansiering består dels av statliga räntesubventioner (räntebidrag) för ny- och ombyggnad av bostäder, dels av kreditgarantier för lån mot säkerhet i fastigheten efter det att ny- eller ombyggnaden färdigställts. Dessutom lämnas räntebidrag för vissa underhållsoch förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet. Stödet upphör vad gäller nya ansökningar vid utgången av 1994.
Som en särskild sysselsättningsstimulans lämnas för projekt som påbör-
jas under de tre första kvartalen 1995 en extra subvention om 15 96 till förbättring av bostäder inklusive tillgänglighetsskapande åtgärder. Vidare
lämnas även under 1995 det särskilda ombyggnadsbidraget för äldrebostä-
der. Under detta år får bidragsgivningen även omfatta boendeformer för
personer med fysiska och psykiska funktionshinder.
De statliga räntesubventionerna och övriga bidrag till bostadsbyggandet administreras av Boverket och länsstyrelserna. Kreditgarantigivningen sköts av Statens bostadskreditnämnd (BKN).
Räntebidrag enligt äldre bestämmelser
Statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt de regler som gällde fram till utgången av 1992 lämnas till den del av en beräknad räntekostnad för projektet överstiger en s.k. garanterad ränta. Till grund för bidragsberäkningarna ligger ett i varje ärende fastställt bidragsunderlag som skall motsvara en skälig produktionskostnad för det aktuella huset eller dess ombyggnad. Den beräknade räntekostnaden för investeringen bestäms schablonmässigt genom att bidragsunderlaget multiplice-
ras med den s.k. subventionsräntan, som motsvarar marknadsräntan på bostadsobligationer. Den garanterade räntan beräknas genom att bidrags-
underlaget multipliceras med en av riksdagen på förhand fastställd ränte-
sats - den garanterade räntesatsen. Denna räntesats höjs årligen med ett visst antal också på förhand bestämda procentenheter. Denna s.k. upptrappning av den garanterade räntan medför att låntagarens räntebetalningar fortlöpande stiger till dess att räntebidrag inte längre lämnas. I
absoluta tal kan räntebidraget dock öka om räntorna på bostadsobligationer stiger. Omvänt minskar räntebidraget i absoluta tal om obligationsräntorna sjunker. Bidragstidens längd bestäms alltså i detta system i huvudsak av hur subventionsräntan utvecklar sig 1 förhållande till den
garanterade räntan. Systemet innehåller dock också en längsta bidragstid
om 25 år. Dessutom gäller sedan 1993 att räntebidragsgivningen upphör 168
när den garanterade räntan första gången uppgår till eller överstiger den Prop. 1994/95:100
beräknade räntekostnaden i bidragsärendet. Bil. 13
För beräkning av garanterad ränta gäller för närvarande följande. I
fråga om räntebidrag för ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus gäller en garanterad räntesats om 3,7 % under det första året av bidragstiden. Varje påföljande år höjs den med 0,375 procentenheter. 1
fråga om egnahem gäller 4,9 Z respektive 0,5 procentenheter. Differensen mellan å ena sidan hyres- och bostadsrätt och å andra sidan
egnahem bygger på att värdet av egnahemsägarens ränteavdrag vid in-
komstbeskattningen motsvarar 25 90 av räntekostnaden.
För hyres- och bostadsrättshus innehåller systemet också ett s.k. reducerat räntebidrag. Det lämnas för nybyggnad och beräknas på grundval av räntekostnaden på den del av bidragsunderlaget som överstiger
110 0 av en schablonmässigt beräknad produktionskostnad. Det reduce-
rade räntebidraget lämnas för närvarande med 25 4 av denna räntekostnad.
Statligt räntebidrag enligt äldre regler lämnas för projekt som har påbörjats före utgången av 1992. Dessutom kan bidrag enligt de äldre reglerna lämnas för nybyggnadsprojekt som påbörjas under tiden den I januari - den 30 juni 1993 och för ombyggnadsprojekt som påbörjas
under tiden den 1 januari - den 31 december 1993. Förutsättningen härför är i princip att ansökan om bidrag har lämnats in före utgången av 1992.
Hösten 1993 beslutade riksdagen att slopa alla krav på viss lånefinansiering för rätt till räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Beslutet berör t första hand räntebidrag enligt ny- och ombyggnadslåneförordningarna
för bostäder och motsvarande äldre bestämmelser. Det innebär att varje bidrag för tid fr.o.m. 1994 beräknas helt schablonmässigt med utgångspunkt från de lånebelopp, amorteringsplaner, räntebindningstider och
räntesatser som gäller i ärendet vid utgången av 1993.
Nya regler för räntesubventioner - det s.k. Danellsystemet
Den I januari 1993 infördes en ny ordning för statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder.
Enligt det nya bidragssystemet får den som byggt eller byggt om bostäder för permanent bruk under viss tid efter färdigställandet ett årligt bidrag. Det ställs inga krav på särskild lånefinansiering utan bidraget bestäms schablonmässigt på grundval av en beräknad räntekostnad för investeringen. Till grund för beräkningen ligger ett bidragsunderlag vars storlek bestäms genom två schablonbelopp, ett på 13 000 kr/kvm för ytor upp till 35 kvm per lägenhet och ett på 6 000 kr/kvm för ytor därutöver upp till 120 kvm per lägenhet. För byggande av vissa servicebostäder
gäller särskilda bestämmelser. Vid ombyggnad bestäms bidragsunderlaget
med ledning av ombyggnadskostnaden. Det får dock inte bestämmas till ett högre belopp än det som motsvarar 80 90 av nybyggnadsschablonen, minskat med värdet av byggnaden före ombyggnaden. 169
Det årliga bidraget lämnas med ett belopp som motsvarar en viss andel Prop. 1994/95:100 av ett för året beräknat räntebelopp. Räntebeloppet utgörs av bidrags- Bil. 13
underlaget multiplicerat med den s.k. subventionsräntan. Bidragsandelen
är differentierad både vad gäller upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen är högst för projekt som påbörjats 1993. För sådana
projekt lämnas bidrag under första året av bidragstiden med 57 % av den
beräknade räntekostnaden, om projektet avser ett hyres- och bostadsrättshus och med 42 2/3 Z, om projektet avser ett egnahem. För projekt
som påbörjas senare sänks bidragsandelen för det första året av bidrags-
tiden med 5 respektive 6 2/3 procentenheter för varje nytt år. Under bidragstiden sänks också bidragsandelen inför varje nytt bidragsår. Den
årliga sänkningen görs med 4 procentenheter för hyres- och bostadsrätts-
hus och med 5 1/3 procentenhet för egnahem. Skillnaden i bidragsandelar
mellan å ena sidan hyres- och bostadsrätter och å andra sidan egnahem bygger även i detta system på att värdet av egnahemsägarens ränteav-
drag vid inkomstbeskattningen motsvarar 25 4 av räntekostnaden.
Sedan den 11 januari 1993 lämnas bidrag för ombyggnad endast i fråga
om ombyggnader av flerbostadshus.
Kreditgarantier för lån
Sedan de statliga bostadslånen upphörde den 1 januari 1992 sker hela
långivningen på den allmänna lånemarknaden. Staten stöder dock fort-
farande bostadsfinansieringen genom att mot avgift erbjuda olika typer av statliga kreditgarantier för lån i högre risklägen till sådana ny- och ombyggnadsprojekt som beviljats statliga räntesubventioner.
Fr.o.m. 1993 omfattar det statliga kreditgarantisystemet för ny- och ombyggnad 30 46 av lånen inom det fastställda bidragsunderlaget. Lånedelen med kreditgaranti placeras i direkt anslutning till underliggande lån
(bottenlån). Summan av underliggande lån och lån med kreditgaranti kan
högst uppgå till pantvärdet.
Långivaren har möjlighet att öka kreditgarantin successivt under garantitiden upp till totalt 40 % av garantiunderlaget. I områden med svag värdeutveckling på fastigheter finns samtidigt möjlighet att redan i utgångsläget öka garantibeloppet till 40 2. Denna möjlighet att redan från början utöka garantibeloppet har från den 1 januari 1994 tillfälligt vidgats till att avse alla ny- och ombyggnader som påbörjas under åren
1993-1995.
Från den 1 januari 1994 är det också möjligt att få statlig kreditgaranti
för s.k. omfördelningslån. Syftet med denna garantigivning är att under-
lätta hanteringen av obeståndssituationer som beror på att fastighetsägaren till följd av äldre regler tvingats ta lån med höga räntor bundna under lång tid.
Kreditgarantin håller långivaren i princip skadeslös om fastigheten
måste säljas med förlust. Långivaren är berättigad till ersättning för förlust på den del av sin fordran mot låntagaren som han har rätt att
bevaka vid utmätning. 170
Bil. 13
Räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler svarar för huvuddelen av statens utgifter för räntesubventioner till bostadsbyggandet. För närvarande utgör 97 % av statens årliga utgifter för räntebidrag bidrag enligt äldre bestämmelser.
Tabell 1. Utvecklingen av statens utgifter för räntebidrag m.m. budgetåren 1985/86-1994/95
Budgetår Räntebidrag m.m. enligt stats-
budgeten
(mdkr)
| 1985/86 (utfall) | 11,0 |
| 1986/87 (utfall) | 14,5 |
| 1987/88 (utfall) | 13,3 |
| 1988/89 (utfall) | 15,2 |
| 1989/90 (utfall) | 20,5 |
| 1990/91 (utfall) | 23,1 |
| 1991/92 (utfall) | 29,1 |
| 1992/93 (utfall) | 33,8 |
| 1993/94 (utfall) | 33,7 |
| 1994/95 (prognos) | 31,1 |
De totala räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostäder budgetåret
1994/95 kan beräknas fördela sig med 73 7 på nybyggnad och 27 0 på
ombyggnad. 90 70 avser hyres- och bostadsrättshus och 10 4 egnahem.
Huvuddelen av de räntebidrag som nu betalas ut går till hus byggda eller ombyggda under de senaste fem åren.
Statens utgifter för räntebidrag enligt de tidigare reglerna beror väsent-
ligen på tre faktorer, nämligen antalet bostäder som byggs eller byggs
om, till vilken kostnad det sker och subventionsräntans nivå. Utgifterna för räntebidrag är nu på väg nedåt. Det beror främst på att
vissa äldre årgångar har konverterats till lägre subventionsränta, vilket minskar statens utgifter. För innevarande budgetår beräknas utgifterna för räntebidrag bli ca 31,1 miljarder kronor och för tolvmånadersperioden
närmast därefter ca 29,4 miljarder kronor. Även prognosen för resten av 1990-talet pekar på sjunkande utgifter. För år 1999 uppskattas utgifterna
ligga på i storleksordningen 12 miljarder kronor.
Bil. 13
| 1993/94 — Utvift | 125 541 000 |
| 1994/95 Anslag | 138 879 000 |
| 1995/96 Förslag | 207 900 000 |
varav 137 752 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
'Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 1. Boverket:
Förvaltningskostnader (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Boverket är enligt sin instruktion (1988:590) central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande samt boende. Verket svarar även för den centrala administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för
finansiering av bostäder. Boverket är lokaliserat i Karlskrona. |
Våren 1993 fattade riksdagen beslut (prop. 1992/93:172, bet. 1992/93:BoU20, rskr. 1992/93:301) om mål, verksamhetsinriktning och ekonomiska resurser för Boverket avseende treårsperioden 1993/94- 1995/96. Som övergripande mål för Boverket gäller enligt beslutet att verka för enhetlighet och effektivitet i tillämpningen av regler och stödsystem inom verksamhetsområdena Byggd miljö och hushållning med naturresurser, Fysisk planering, Byggande samt Boende. Boverket skall också arbeta för
- att den fysiska planeringen främjar en god hushållning med naturresur-
ser och en god bebyggelsemiljö, och - ett effektivt, säkert och hälsosamt byggande.
Boverkets verksamhet skall inriktas på myndighetsutövning, inklusive sådan tillsyn och uppsikt som direkt följer av lag eller förordning. I
denna myndighetsutövning ingår också att analysera olika ekonomiska
och andra konsekvenser av befintliga samt föreslagna nationella och internationella regler och stödsystem samt att medverka i det internationella samarbetet inom verkets ansvarsområden.
I förhållande till länsstyrelserna har Boverket en samordnande, stöd- Jande och rådgivande roll.
Statliga stödformer som under innevarande budgetår ligger inom Boverkets verksamhetsområden finansieras med anslag under Social-, Arbetsmarknads-, Kultur-, Närings- och Civildepartementens huvudtitlar. Som framgår av Kulturdepartementets budgetbilaga avser regeringen att återkomma till frågan om handläggningsansvaret för icke-statliga kulturlokaler i samband med kompletteringspropositionen.
Anslaget till täckande av förvaltningskostnader vid Boverket hör fortsättningsvis i sin helhet till Näringsdepartementets område. Anslagssparandet uppgår till ca 5 miljoner kronor, vilket utgör 3,5 Zz
av det tilldelade ramanslaget.
RRV:s revisionsberättelse över Boverkets årsredovisning innehåller inte
någon invändning. Boverket har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat bl.a. följande resultat inom verkets olika verksamhetsområden. 172
En omvärldsundersökning som Boverket låtit utföra våren 1994 visar Prop. 1994/95:100
att verkets rådgivande organ och dess direkta avnämare på regional och Bil. 13
kommunal nivå anser att verkets insatser varit relevanta och av god
kvalitet. Dessa använder verkets material i sitt arbete och anser att
Boverket är trovärdigare än andra aktörer inom området, som t.ex. forskningen.
Inom verksamhetsområdet Byggd miljö, hushållning med naturresurser och fysisk planering bedömer Boverket att verkets insatser under bud-
getåret Ökat förutsättningarna för att den fysiska planeringen skall främja
en god hushållning med naturresurserna och en god bebyggelsemiljö. De
mest uppmärksammade uppgifterna har varit arbetet med sverigevisionen Sverige 2009 och frågorna om infrastruktur och miljö. Arbetet med upp-
följning, analys och förankring av ändringar i lagstiftningen har fortsatt och bidragit till en enhetligare och effektivare tillämpning av PBL och NRL. Metodutveckling kring kretsloppsfrågor har bl.a. skett inom ramen för regeringsuppdrag. Regeringsuppdragen har fullföljts planenligt. Utvärderingen av de statliga bidragen till samordnad boendeservice har
fullföljts och överlämnats till regeringen. Arbetet med PBL-systemet har bl.a. riktats in på en bättre användning av översiktsplanen och en flexiblare användning av detaljplaneinstrumenten. Boverket har dessutom
skaffat en god överblick över plansystem och stadsmiljöfrågor inom EU och om konsekvenserna för svenska myndigheter av EU:s arbete på området.
Inom verksamhetsområdet Byggande har nya bygg- och konstruktionsregler, BBR 94 och BKR 94, arbetats fram. Dessa trädde i kraft den 1
januari 1994. Antalet regler har begränsats och tekniska detaljföreskrifter har ersatts med funktionskrav. Övergången till funktionsnormering inne-
bär ökad valfrihet, incitament för teknisk utveckling samt ökad konkurrens. Verkets insatser för europeisk harmonisering av byggregler har
på grund av Sveriges aktiva observatörsskap i EU ökat snabbare än väntat. Insatserna har inriktats på dels att åstadkomma ett effektivare
byggande genom att öppna för ökad konkurrens och frihandel, dels att svenska krav, såväl brukares som producenters, beaktas i framtida harmoniserade tekniska specifikationer. Föreskrifter om öppna system för provning och godkännande av bl.a. vattenmätare, värmemätare och hissar har utfärdats. När det gäller frågor om hygien, hälsa och miljö har uppföljningen av den första etappen av funktionskontrollen av ventilationssystem genomförts. Den visar att betydande brister finns i bl.a. skolor och daghem.
Inom verksamhetsområdet Boende har verkets insatser för en effektiv och enhetlig administration av stöden inriktats på kortare handlägegnings-
tider, förbättringar i datasystemen samt på information och utbildning för att få en korrekt handläggning samt tillgänglig och överskådlig informa-
tion till de bidragssökande. Planen för att minska handläggningstiderna under budgetåret till högst tre månader i genomsnitt vad gäller beviljan-
deärenden har i allt väsentligt kunnat uppnås. För förvaltningsärenden
bedömer Boverket att en handläggningstid om tre månader kommer att nås planenliet vid årsskiftet 1994/95. Förbättringar har uppnåtts i data- 173
systemen för administration av och beslut om räntebidrag. Antalet förse- Prop. 1994/95:100
nade utbetalningar har minskat liksom förseningarnas längd. Utrednings- = Bil. 13
verksamheten inom området har inriktats på förbättrade prognoser och prognosunderlag och på förberedelser för den av riksdagen beslutade avstämningen efter 1995 beträffande bostadsfinansieringen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-
1995/96 bör hoga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 207 900 000 kr
Resultatbedömning
Resultatredovisningen i Boverkets årsredovisning visar att arbetet har bedrivits enligt de av regeringen fastlagda riktlinjerna. Verksamhetsmålen
har i allt väsentligt uppnåtts. Uppdragen har fullföljts planenligt.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Boverket.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i proposition 1992/93:172 om anslag till Boverket och den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering, m.m. bör gälla
också för budgetåret 1995/96. Regeringen vill också erinra om att Sveriges medlemskap i EU kommer att innebära ett ökat engagemang i för unionen gemensamma frågor också inom Boverkets område och därige-
nom en ny roll för verket. Det gäller i första hand i samband med deltagande i EU:s kommittéer och arbetsgrupper samt ökade krav på medverkan i beredningen av olika frågor i anslutning till EU-arbetet. Utrymme för dessa nya uppgifter måste skapas genom ett delvis förändrat arbetssätt och genom ompriorniteringar.
Inom verksamhetsområdena Byggd miljö och hushållning med naturre-
surser samt fysisk planering bör arbetet fortsatt inriktas på att stödja en 174
fysisk samhällsplanering som främjar en hållbar utveckling och att ut- Prop. 1994/95:100 veckla metoder för detta. Den kommunala översiktsplaneringen, strate- — Bil. 13 giska miljökonsekvensbeskrivningar och flexiblare detaljplanering fram-
står som särskilt angelägna instrument i detta sammanhang. Boverket har som central myndighet ett särskilt ansvar för att beakta nationella och regionala perspektiv i den rumsliga planeringen. Regeringen vill särskilt understryka vikten av det fortsatta arbetet med en nationell vision för Sverige.
hetsområdet Byggande. Den 1 juli 1995 kommer den av riksdagen våren 1994 beslutade delreformen av PBL att träda i kraft (prop. 1994/95:106, bet. 1994/95:BoUB8, rskr. 1994/95:91). Reformen innebär bl.a. att bygglovsprövningen inte längre skall omfatta byggnadernas tekniska egenskaper, att ett nytt system för kontroll av de tekniska egenskapskraven tas i bruk och att öppna system för typgodkännande, tillverkningskontroll och personcertifiering införs. När det gäller införandet av öppna systern för provning och godkännande har det enligt Boverket varit svårt att hinna förankra de nya reglerna, eftersom arbetet har fått bedrivas under stor tidspress. Rezveringen inser att tidsramarna är snäva men måste understryka vikten av att arbetet bedrivs 1 en takt så att branschen och
berörda myndigheter är väl förtrogna och införstådda med reglerna och
deras innebörd när de träder i kraft.
Regeringen och Boverket har etablerat fastare former för den årliga dialogen om inriktningen och uppföljningen av resultaten av verksamheten. Ett exempel på detta är den redovisning som Boverket för första gången våren 1994 kommit in med till regeringen om pågående och planerad utredningsverksamhet som ett underlag bl.a. för utformningen av
verksamhetsmålen i verkets reoleringsbrev. Till följd av pågående och planerad utredningsverksamhet rörande lag-
stiftningen och stödsystemen inom flera av Boverkets arbetsområden av-
ser regeringen att skjuta upp den fördjupade prövningen av verket ett
budgetår.
Boverket omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 10,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 4.
Regeringen föreslår att Boverket därutöver nu tillförs 3 miljoner kronor för att ge verket möjlighet att fördjupa arbetet med att utvärdera de olika regel- och stödsystem som verket har tillsyn och uppsikt över.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
ull Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 207 900 000 kr.
Bil. 13 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1000
'Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 2. Boverket: Uppdragsverksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Boverket bedriver s.k. tjänsteexport inom en särskild organisatorisk enhet, benämnd Swedeplan. Verksamheten bedrivs som uppdrag, främst inom området fysisk planering, men även inom miljövård. Verksamheten är helt självfinansierad genom avgifter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 1 000 kr.
G 3. Räntebidrag m.m.'
| 1993/94 Utgift | 33 719 999 000 |
| 1994/95 Anslag | 29 000 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 43 300 000 000 |
varav 29 400 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad utgift 23 600 000 000 1998 Beräknad utgift 16 700 000 000
! Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 3. Räntebidrag m.m. (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Anslaget disponeras för utgifter för statliga räntesubventioner för ny-
och ombyggnad av bostäder och för vissa underhålls- och förbättringsåt-
gärder i hyres- och bostadsrättshus. Anslaget disponeras vidare för särskilt ombyggnadsbidrag i fråga om äldrebostäder och för s.k. 33 §-er-
sättning till kommuner. Anslaget disponeras dessutom för utgifter som
återstår av statliga åtaganden enligt ett antal stödsystem som är under avveckling.
Bestämmelser om räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder finns såvitt gäller nya projekt i förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. För äldre projekt finns bestämmelser i dels förordningen (1991:1933) om statliga räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, dels den numera upphävda nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692), respektive ombyggnadslåneförordningen för bostä- 176
der (1986:693), dels bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och Prop. 1994/95:100 förordningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål. Bil. 13
Bestämmelser om räntesubventioner för underhålls- och förbättringsåt-
gärder i hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, finns i förord-
ningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus.
Bestämmelser om ombyggnadsbidrag för äldrebostäder finns i förordningen (1993:166) om särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. För bidragsgivningen gäller en beslutsram om sammanlagt 420 miljoner kronor. Utgifter för bidrag om högst 120 miljoner kronor får belasta detta anslag.
Bestämmelser om 33 §-ersättning till kommuner och om avlösen av
statens ersättningsskyldighet finns i bostadslånekungörelsen (1962:537)
och motsvarande äldre lånebestämmelser respektive förordningen (1984:337) om ändrade bestämmelser om statens skyldighet att betala
ersättning till kommuner enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1962:537)
m.m.
Bestämmelser om äldre stödformer som är under avveckling finns i ett
antal upphävda förordningar. Det gäller räntebidrag enligt förordningen
(1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334), förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus (upphävd 1991:1929), förordningen (1983:40) om räntebidrag för underhållslån i vissa fall (upphävd 1992:1050), förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa bostadshus som har förköpts enligt förköpslagen (upphävd 1992:411) samt förordningen (1987:258) om stöd till flerbarnsfamiljer för köp av
egnahem (upphävd 1991:410). Det gäller vidare bidrag enligt förord-
ningen (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus (upp-
hävd 1992:413), förordningen (1986:1399) om bidrag vid nybyggnad av
vissa bostäder (upphävd 1992:414), förordningen (1985:352) om lån m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648) och förordningen (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad (upphävd 1992:415).
RRV:s budgetprognos 2/3 för budgetåret 1994/95 visar att utgifterna under räntebidragsanslaget beräknas bli 31 100 miljoner kronor. Det är 2 100 miljoner kronor mer än vad som tidigare beräknats. Skillnaden beror huvudsakligen på ändrade ränteantaganden. Boverkets antaganden ligger nu 2,4 procentenheter högre för andra halvåret 1994 och 3,5 procentenheter högre för första halvåret 1995 än de ränteantaganden som
angavs I den reviderade finansplanen och som tidigare beräkningar byggde på. De ändrade ränteantagandena motsvarar en utgiftshöjning på ca
1 100 miljoner kronor. Vidare innebär beslutet att inte genomföra den extra neddragningen av räntebidragen en utgiftshöjning på ca 400 mil-
joner kronor. Resterande 600 miljoner kronor hänför sig främst till ett större bidragsunderlag för ombyggnad. 45 000 lägenheter i ombyggnadsprojekt bedöms nu bli färdigställda jämfört med tidigare beräknade 30 000 lägenheter.
12 Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 13
Regeringens överväganden
Bil. 13
Förslag om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995
Riksdagen har nyligen beslutat att slopa den tidigare beslutade sänkningen fr.o.m. år 1995 av skattesatsen för kapitalinkomster från 30 till 25 & (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). I konsekvens med att kapitalinkomstskatten således inte sänks vid årsskiftet 1994/95 förordar regeringen att följande ändringar nu görs i systemen för räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder för att återställa neutraliteten i kapitalkostnadshänseende mellan å ena sidan hyres- och bostadsrätt och å andra sidan egnahem.
I det äldre räntehidragssystemet bör de årliga höjningarna av den garanterade räntan sättas ner såvitt gäller hyres- och bostadsrättshus. De
bör sättas ner från 0,375 till 0,35 procentenheter. Det lägre procenttalet bör tillämpas fr.o.m. det bidragsår som börjar under 1995.
Dessutom bör i det äldre systemet bidragsandelen för s.k. reducerat
räntebidrag ändras. Den bör höjas från 25 till 30 7 av räntekostnaden
och tillämpas i fråga om räntebidrag för tid efter årsskiftet 1994/95.
I det nya subventionssystemet bör bidragsnivån för egnahem sättas ner. För att uppnå den erforderliga anpassningen bör, på samma sätt som i fråga om den årliga höjningen av den garanterade räntan i det äldre systemet, ändring göras vad gäller de procenttal med vilka bidragsnivån årligen skall ändras under bidragstiden, respektive för varje ny årgång. Dessa tal bör höjas från 5 1/3 50 till 5,7 4, respektive från 6 2/3 96 till 7,1 %. Det nya procenttalet för årlig sänkning av bidragsnivån under bidragstiden, 5,7 26, bör såvitt gäller ärenden i vilka bidragstiden påbörjats före utgången av 1994 tillämpas fr.o.m. det bidragsår som påbörjas efter utgången av juni 1995 och i övrigt fr.o.m. utgången av det första bidragsåret. Det nya procenttalet 7,1 % för den årgångsvisa sänkningen av bidragsnivån bör tillämpas fr.o.m årsskiftet 1995/96.
För att återställa neutraliteten 1 det nya systemet krävs därutöver en engångsanpassning av bidragsnivån för egnahem, såvitt avser den nivå som skall gälla under det första bidragsåret. Nivån bör sänkas med ca 5
procentenheter i förhållande till de nivåer som nu är föreskrivna. För att komma i fas med skattereglerna bör sänkningen genomföras i avseende
på de projekt som påbörjas fr.o.m. 1995. Om det, som systemet i övrigt förutsätter, vid årsskiftet 1994/95 dessutom görs en årgångsvis sänkning
av bidragsnivån i hela systemet får emellertid egnahem som påbörjas
efter anpassningen, dvs. från och med 1995, en kraftigt försämrad kostnadssituation relativt egnahem som påbörjats före anpassningen. Skillnaden i bidragsandel mellan 1994 och 1995 skulle bli över 11 procentenheter. För att undvika detta anser vi att man i anslutning till anpassningen
som en ytterligare engångsåtvärd bör avstå från den årgångssänkning som
enligt gällande ordning skall göras vid årsskiftet 1994/95. Således bör den bidragsandel på 52 2 det första bidragsåret som nu är föreskriven 178
för hyres- och bostadsrättsprojekt påbörjade 1994 behållas även under Prop. 1994/95:100 1995. Bidragsandelen det första bidragsåret för egnahemsprojekt som på- = Bil. 13
börjas 1995 bör i konsekvens med detta sättas till 31,4 2. Eftersom räntesubventioner inte lämnas för ombyggnad av egnahem bör ändringen
av bidragsandelen för hyres- och bostadsrätter bara gälla i fråga om ny-
byggnad. Bidragsandelen för ombyggnad berörs således inte. Det bör i övrigt ankomma på regeringen att närmare utforma de bestämmelser som behövs för att åstadkomma den föreslagna anpassningen.
Slutligen bör den lägsta bidragsnivån för hyres- och bostadsrätter
anpassas. Den bör höjas från 25 till 30 2 av räntekostnaden.
Förslag om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m.
Stödet för ombyggnad enligt 1993 års räntesubventionsregler omfattar
dels nyinvesteringar som i väsentlig mån förbättrar sådana grundläggande
funktioner som krävs för att huset skall fungera tillfredsställande för
bostadsändamål, dels åtgärder som syftar till att vidmakthålla eller förbättra husets huvudsakliga försörjningssystem för el, uppvärmning, vatten och avlopp, ventilation samt transporter och andra kommunikationer. Andra åtgärder på eller i byggnad av underhålls- eller reparationskaraktär, bl.a. grundförstärkningsåtvärder, är inte stödberättigade.
Boverket har föreslagit att tillämpningsområdet för räntesubventionsreg-
lerna ändras till att omfatta även grundförstärkning. Grundförstärknings-
åtvärder är ofta kostsamma att utföra och svåra att finansiera genom hyreshöjningar. Det finns därför enligt verket en betydande risk att hus som är i behov av grundförstärkning inte åtgärdas. Att utvidga ombyggnadsstödet till att även omfatta grundförstärkningsåtgärder är också logiskt med tanke på att subventionssystemet så långt möjligt bör förhålla
sig neutralt när det gäller valet mellan nybyggnad och ombyggnad/upp-
rustning. Regeringen biträder förslaget och förordar att grundförstärkning får ingå bland de åtgärder som berättigar till räntesubventioner för ombyggnad.
Förslaget innebär en viss ökning av statens utgifter för räntesubventioner till ombyggnad. Exakt hur stor ökningen blir är dock inte möjligt att beräkna nu. Vid den årsproduktion ombyggnader som enligt Boverket
kan tänkas bli berörd av förslaget och med den nivå på räntesubventioner
som gäller för projekt påbörjade 1995 torde utgittsökningen uppskattningsvis uppgå till ca 2,5 miljoner kronor. Regeringen bedömer att denna utviftsökning måste finansieras genom en motsvarande besparing. Den bör göras inom ramen för ombyggnadsstödet, lämpligen genom en höjning av det belopp som generellt frånräknas den ombyggnadskostnad som skall utgöra underlag för bidragsberäkningen. Beloppet är i dag på
50 000 kronor och frånräknas i alla projekt utom när det gäller handi-
kappanpassning. Regeringen förordar att beloppet höjs till 100 000 kronor. Det beräknas kompensera statsbudgeten för den utgiftsökning som följer av förslaget om stöd till grundförstärkning.
De föreslagna ändringarna av reglerna för ombyggnadsstödet bör träda Prop. 1994/95:100 1 kraft den 1 juli 1995. Bil. 13
Förslag att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen hos SBAB
År 1990 infördes en statligt reglerad s.k. ersättningslångivning (prop. 1988/89:89, bet. 1988/89:BoU 10, rskr. 1988/89:266). Långivningen som finansieras av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB infördes för att underlätta förtida återbetalning av äldre anslagsfinansierade statslån för bostadsändamål, särskilt bostadslån för ny- och ombyggnad som var förenade med statliga räntesubventioner i form av räntebidrag. Genom ersättningslångivningen kunde fastighetsägaren byta ut ett äldre statslån mot ett ersättningslån utan att förlora rätten till räntebidrag. Bestämmelser om ersättningslån finns i förordningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål.
Ärenden om ersättningslån handlades ursprungligen av länsbostadsnämnderna. Sedan den 1 juli 1993 är det dock SBAB som själv svarar för långivningen i sin helhet.
SBAB har i skrivelse till regeringen den 19 augusti 1993 föreslagit att ersättningslångivningen slopas. Enligt SBAB innebär det stora problem att vid sidan av sin ordinarie marknadsbaserade utlåningsverksamhet ha en ersättningslåneverksamhet som innebär skyldighet till långivning enligt ett av staten fastställt regelverk, eftersom dessa regler avviker från marknadens villkor och förutsättningar. Till sådana avvikelser hör skyldigheten att kontinuerligt bevilja krediter enligt regelverket, att räntevillkoren är generella och knutna till enbart upplåningskostnader samt att lånen följer kostnadsbaserade pantvärden. Vidare avviker regler och rutiner för den administrativa hanteringen på ett avgörande sätt t.ex. i fråga om offentlighet, besvärsrätt, diarie- och arkivrutiner m.m. vilket innebär olikheter jämfört med bolagets övriga rutiner och därmed ökade kostnader för denna utlåningsverksamhet. Ett ytterligare problem är att bolaget tvingas administrera en mängd smålån eftersom det inte finns något minimibelopp för ersättningslån. Ersättningslånen mot pantbrevssäkerhet belastar vidare SBAB:s kapitaltäckning. Inom ramen för bolagets egen utlåning beaktas detta vid räntesättningen.
När ersättningslångivningen infördes var lånen en förutsättning för att erhålla räntebidrag. Genom riksdagens beslut att slopa alla krav på viss lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre bestämmelser (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 1993/94:115) har behovet av en särskild statligt reglerad ersättningslångivning i SBAB:s regi starkt minskat. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de problem med långivningen som SBAB påtalar anser regeringen att ersättningslångivningen nu bör upphöra. Enligt regeringens bedömning bör goda möjligheter finnas att vid ägarbyten lösa hela finansieringen på den allmänna lånemarknaden. SBAB har också förklarat sig berett, att inom ramen för sin egen långivning, även fortsättningsvis medverka till en marknadsmässigt an-
passad utlåning för att underlätta förtida lösen av anslagsfinansierade Prop. 1994/95:100
bostadslån. Bil. 13
Regeringen förordar således att den statligt reglerade ersättningslångiv-
ningen slopas vid utgången av juni 1995.
Anslagsberäkning
Som tidigare framhållits beräknas nu statens årliga utgifter för räntebidrag minska under kommande år beroende på dels att sjunkande räntor
får effekt, dels att det årliga antalet färdigställda nya bostäder gått ner.
Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus under budgetåret 1995/96 beräknas till 42 200 miljoner kronor. I beräkningarna har regeringen utgått från Boverkets aviseringsstatistik beträf-
fande räntebidrag för budgetåret 1993/94 och lagt till räntebidrag för tillkommande projekt. De volymantaganden 1 fråga om nytillkommande
projekt som därvid gjorts bygger på Boverkets prognoser över påbörjade ny- och ombyggnader. Beräkningarna baseras vidare på en antagen räntenivå för år 1995 på 10,5 2 och för år 1996 på 9,8 2. I beräkningarna har även hänsyn tagits till riksdagens beslut att den extra neddragningen av räntebidragen 1995 och 1996 med 2,5 miljarder kronor inte kommer att genomföras, liksom till förslaget i det föregående om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler. Det sistnämnda förslaget beräknas öka räntebidragsutgifterna för
budgetåret 1995/96 med 60 miljoner kronor. Med utgångspunkt från antagna räntenivåer och de garanterade räntor som kommer att gälla beräknar regeringen att räntebidrag för nybyggnad kommer att ges till ca
600 000 lägenheter och räntebidrag för ombyggnad till ca 580 000 lägenheter under budgetåret 1995/96.
Beräkningarna av utgifterna för räntebidrag under kalenderåren 1997
och 1998 har baserats på en antagen räntenivå för första halvåret 1997
på 7 2 och för övriga perioder på 6,5 2.
Statens utgifter för räntestöd för förbättring av bostadshus under bud-
getåret 1995/96 beräknas till 930 miljoner kronor. Beräkningarna har även här utgått från Boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1993/94. Därtill har lagts räntebidrag för nytillkommande ärenden.
Statens utgifter för ombyggnadsbidrag för äldrebostäder under detta anslag beräknar regeringen i likhet med Boverket till 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar regeringen till 100 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Sammantaget beräknas således utgifterna under anslaget till 43 300
miljoner kronor för 18 månader respektive 29 400 miljoner kronor för
12 månader.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 13
Regeringen föreslår att riksdagen I. godkänner det som regeringen förordar om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995, LN godkänner det som regeringen förordar om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m., 3. godkänner det som regeringen förordar om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen, 4. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 43 300 000 000 kr.
G 4. Investeringsbidrag för bostadsbyggande!
| 1993/94 — Utgift | 2 679 208 197 |
| 1994/95 Anslag | 800 000 000 |
| 1995/96 — Förslag | 200 000 000 |
varav 200 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
I Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 4. Investeringsbidrag för bostadsbyggande (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Anslaget disponeras för utgifter för investeringsbidrag för bostadsbyggande. Bestämmelser om investeringsbidrag finns i två numera upphävda förordningar, nämligen förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (upphävd 1992:991) och förordningen (1990:1369) med samma namn (upphävd 1991:1923) samt 1 förordningen (1992:992) om ändrade bestämmelser för investeringsbidrag enligt förordningen (1990:1369) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.
RRV:s budgetprognos 2/3 för budgetåret 1994/95 visar på en utgiftsutveckling som är 100 miljoner kronor högre än anslaget. Avvikelsen beror på att utbetalningar av bidrag har rekvirerats i en långsammare takt än som tidigare beräknats. Det högre beloppet under innevarande budgetår är därför endast en tidsmässig förskjutning av utbetalningarna av beviljade bidrag.
För budgetåret 1995/96 beräknar Boverket utgifterna för investeringsbidrag till 200 miljoner kronor.
Regeringen biträder Boverkets anslagsberäkning för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till. Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 200 000 000 kr. 182
G 5. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåt- Prop. 1994/95:100
| gärder i hyres- och bostadsrättshus' | Bil. 13 |
| 1993/94 Utgift | 54 509 868 |
| 1994/95 Anslag | 50 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 25 000 000 |
varav 20 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
'Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 5. Tilläggslån
för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrätts-
hus (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Anslaget disponeras för tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder 1 hyres- och bostadsrättshus. Bestämmelser om långiv-
ningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad
av bostadshus. .
Tilläggslångivningen är under avveckling. Efter utgången av juni 1992 beviljas nya tilläggslån endast om åtgärderna ingår i ett ombyggnadsprojekt som pågick den I juli 1992 och om projektet beviljats tilläggslån ur den ram för beslut om tilläggslån som riksdagen medgett för budget-
året 1991/92.
Boverket har samlat in information om de projekt som beviljats tilläggslån ur ramen för budgetåret 1991/92. Uppgifterna visar att alla projekt utom ett är avslutade. Ytterligare lån på ca 25 miljoner kronor
för detta projekt kan komma att beviljas. Boverket bedömer att långiv-
ningen därmed är avslutad förutom eventuella överklaganden.
Behovet av medel för utbetalning av beviljade tilläggslån beräknas av
Boverket till 25 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Regeringen biträder Boverkets anslagsberäkning för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres-
och bostadsrättshus för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 25 000 000 kr.
Bil. 13
| 1993/94 Utgift | 25 000 |
| 1994/95 Anslag | 1 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 1000 000 |
varav 1 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
!' Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 6. Vissa lån till bostadsbyggande (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Från anslaget finansieras låneutbetalningar avseende äldre bostadslån m.m. Boverket bedömer att det fortfarande kan komma vissa utbetalnings-
behov till följd av gamla lånebestämmelser. Verket föreslår därför att anslaget tas upp till I miljon kronor.
Regeringen biträder Boverkets anslagsberäkning för budgetåret
1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Receringen föreslår att riksdagen
till Vissa lån för bostadsbyggande tör budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 000 kr.
G 7. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader!
| 1993/94 Utcift | 9 071 000 |
| 1994/95 Anslag | 13 198 000 |
| 1995/96 Förslag | 22 100 000 |
varav I4 385 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 7. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Statens bostadskreditnämnd (BKN) bildades den 1 januari 1992 och är lokaliserad till Karlskrona. BKN har enligt sin instruktion (1991:1274) till uppgift att bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad av bostäder sker i erforderlig omfattning och att ta de initiativ som krävs i detta syfte. BKN skall lämna kreditgarantier till kreditinstituten enligt förordningen (1991:1924) om statliga kreditgarantier för bostäder samt
fullgöra övriga uppgifter som anges i förordningen. Kreditgarantier kan
även lämnas enligt förordningen (1993:1591) om statlig kreditgaranti för lån för omfördelning av ränteutgifter på lån till bostäder. BKN skall dessutom förvalta och redovisa lämnade garantier.
Som övergripande mål för BKN:s verksamhet angavs i förra årets bud- Prop. 1994/95:100
getproposition (prop, 1993/94:100 bil. 8) att nämnden skall arbeta för en — Bil. 13
effektivt fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande.
Kreditgarantigivningen skall i princip finansieras genom avgifter för utfärdade garantier. Avgifterna skall, sett över en längre tidsperiod, täcka
såväl förluster inom garantisystemet som administrationskostnader.
BKN framhåller i sin årsredovisning att det är svårt att fånga in effekterna av garantiverksamheten i enkla nyckeltal. Enligt nämndens egna bedömningar bidrar garantigivningen dels till att boendekostnaderna blir
lägre, dels till att möjligheterna förbättras för att finansiera nybyggnad av egnahem i områden med låga marknadsvärden. BKN bedömer att inkomster från avgifter för kreditgarantier kommer
att uppgå till ca 115 miljoner kronor innevarande budgetår och ca 195 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Under budgetåret 1993/94 lämnade
nämnden 4 824 garantier med ett garanterat belopp på ca 7,1 miljarder
kronor. Garantistocken uppgick därmed till 19 914 garantier med ett garantibelopp på 19,8 miljarder kronor. Några omfördelningsgarantier
hade inte lämnats vid utgången av budgetåret.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål för BKN:s verksamhet som angavs inför budgetåret 1994/95 bör ligga fast även under budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 22 100 000 kr
Resultatbedömning
BKN:s garantiverksamhet är hårt styrd av det regelverk som gäller inom området. Det är dock regeringens uppfattning att BEN, inom de begrän-
sade ramar som regelverket anger, bedriver verksamheten på ett effektivt
och ändamålsenligt sätt.
Vad gäller regeringens bedömningar om garantiverksamhetens ekonomiska resultat och ställning hänvisas till redovisningen under anslaget
G 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet.
Regeringen konstaterar vidare att RRV inte har haft några invändningar I revisionsberättelsen avseende BKN. 185
13 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 13
Slutsatser
Bil. 13
Kreditgarantigivningen skall tjäna som ett komplement till finansieringsmöjligheterna på den allmänna kreditmarknaden i syfte att underlätta finansieringen av bostadsbyggandet.
De riktlinjer för BKN:s verksamhet som lades fast i 1994 års budget-
proposition bör även gälla för budgetåret 1995/96.
Regeringen har beslutat att ett generellt besparingskrav om 5 § bör gälla för alla myndigheter under budgetåret 1995/96. Regeringen gör dock bedömningen att BKN bör undantas från denna besparing. Skälet är att nämndens arbetsbelastning kommer att öka till följd av ett kraftigt
ökat antal skadeärenden.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 22 100 000 kr.
G 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet!
1993/94 Utgift 31 832 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 — Förslag I 000
!'Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F 8. Statens
bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 8).
Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster till följd av statliga kreditgarantier till långivare för ny- och ombyggnad av bostäder.
Statens bostadskreditnämnd
Budgetåret 1993/94 anhängiggjordes skadeärenden med ett garanterat belopp av totalt 321 miljoner kronor hos nämnden. Det kan jämföras med 13 miljoner kronor budgetåret 1992/93. Den största delen av skadeärendena avser myndighetsbeslutade lån, dvs. statligt reglerade bostadslån som beslutats av länsbostadsnämnderna och som efter kreditprövning utbetalats av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB efter utgången av 1991. Under budgetåret 1993/94 betalade BKN ut ersättning med
sammanlagt 126,7 miljoner kronor. Inkomsterna från garantiavgifterna uppgick under samma period till 101,2 miljoner kronor. Totalt har garan-
tigivningen t.o.m. budgetåret 1993/94 inbringat 175,2 miljoner kronor och kostat 121,1 miljoner kronor i skadeersättning. För budgetåret 186
1995/96 beräknar BKN inkomsterna till 195 miljoner kronor och scha- Prop. 1994/95:100
blonmässigt att de utbetalade skadeersättningarna kommer att uppgå till — Bil. 13
ca 2 000 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
I likhet med BKN bedömer regeringen att skadeutvecklingen är oroande. Inom regeringskansliet pågår sedan en tid arbete med att pröva olika möjligheter att minska låneförlusterna och därmed skadeersättningarna. Arbetet bedrivs i samverkan med BKN och långivarna. Förslag till åt-
gärder kan dock väntas tidigast en bit in på 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Starens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 9. Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostna-
der
| 1993/94 Utvoift | 26 109 507 |
| 1994/95 Anslag | 22 960 000 |
| 1995/96 Förslag | 34 500 000 |
varav 22 874 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under detta anslag anvisas medel till löne- och övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader för Statens råd för byggnadsforskning, BFR.
BFR har till uppgift att initiera samt främja och stödja forsknings- och utvecklingsarbete inom planläggnings-, byggnads- och anläggningsområdena samt informera om forskning och forskningsresultat.
Bil. 13
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för BFR:s satsningar på forskning och utveckling är att bidra till att stärka och utveckla den byggda
miljöns kvalitet och kostnadseffektivitet.
Resurser 1995/96
Ramanslag 34 500 000 kr
Resultatbedömning
BFR:s resultatredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan
inriktning att de uppsatta målen kan nås. Inom BFR pågår arbete med
vidareutveckling av ett system för kontinuerlig resultatuppföljning.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende BFR.
Slutsatser
Regeringen anser att de niktlinjer som lades fast i propositionen
(1992/93:170) om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för
budgetåret 1995/96. Regeringen beräknar anslaget till 34 500 000 kronor. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1 031 000 kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på
3 7.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till. Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 500 000 kr.
Bil. 13
| 1993/94 Utgift | 152 934 509 |
| 1994/95 Anslag | 169 430 000 |
| 1995/96 Förslag | 247 100 000 |
varav 169 440 000 beräknas för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete inom
markanvändnings-, byggnads-, anläggnings- och förvaltningsområdena samt bidrag enligt förordningen (1990:818) om stöd till experimentbyggande m.m. Medlen fördelas av Statens råd för byggnadsforskning, BFR.
BFR har i sin årsredovisning beskrivit resultaten i form av prestationer och effekter av BFR:s satsningar på forskning och utveckling (FoU). Verksamheten har varit indelad i två huvudprogram, FoU om bebyggelsen respektive FoU om byggnaden. Huvudprogrammen har i sin tur varit uppdelade på vardera åtta delprogram.
Regeringens överväganden
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i propositionen (1992/93:170) om forskning för kunskap och framsteg bör gälla även för budgetåret 1995/96.
För den verksamhet som finansieras över anslaget beräknas ett medelsbehov om 247 100 000 kronor. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 6 441 000 kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en real nivåsänkning på 3 9.
För budgetåret 1994/95 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår, av riksdagen bemyndigats att låta staten ta på sig förpliktelser i samband med stöd till byggforskning vilka innebär åtagande för flera budgetår.
Även under budgetåret 1995/96 bör det skapas möjlighet att göra ekonomiska åtaganden under en femårig planeringsperiod. För åtaganden som avser de fyra budgetåren efter budgetåret 1995/96 beräknar regeringen högst 100 miljoner kronor under budgetåret 1997, högst 60 miljoner kronor under budgetåret 1998, högst 25 miljoner kronor under budgetåret 1999 och högst 25 miljoner kronor under budgetåret 2000.
Bil. 13
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 247 100 000 kr, [Ne bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts, under
budgetåret 1995/96, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser
i samband med stöd till byggforskning som innebär åtaganden om högst 100 000 000 kr under budgetåret 1997, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1998, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst 25 000 000 kr under budgetåret 2000.
G 11. Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
| 1993/94 Utgift | 66 494 000 |
| 1994/95 Anslag | 70 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 105 000 000 |
varav 70 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som, efter beslut av fondens styrel-
se, ombesörjer utbetalning av medel trån fonden.
Fondens medel disponeras för sådana bidrag till enskilda som följer av förordningen (1993:712) om den statliga fonden för fukt- och mögelskador i småhus, m.m. Ur fonden får också bestridas kostnader för kanslioch utredningskostnader.
Beslut om bidrag får under budgetåren 1985/86 - 1994/95 meddelas inom en ram av 460 miljoner kronor.
Kammarkollegiet tillhandahåller sedan den 1 juli 1993 kansliresurser för beredning och föredragning av ärenden åt den statliga fonden.
Fonden för fukt- och mögelskador
Den 31 augusti 1994 hade sedan år 1986 totalt 5 600 ärenden kommit in
till fonden. Av de till fonden inkomna ärendena har 4 600 ärenden avgjorts slutligt och lett till positivt beslut om bidrag i 2 166 ärenden till
ett belopp av 333 miljoner kronor inklusive mervärdeskatt. Beslutsramen
bedöms beträffande delvis avgjorda ärenden, dvs. sådana där anbud ännu inte kommit in, belastas med ca 28 miljoner kronor. Antalet ärenden där beslut ännu inte meddelats uppgår till ca 850.
Under budgetåret 1993/94 har beslut om bidrag till reparationskostnader i enskilda småhus fattats till ett belopp av ca 28 miljoner kronor, vilket innebär att det genomsnittliga beloppet sjunkit från ca 126 000
kronor budgetåret 1992/93 till ca 101 000 kronor per hus. Till detta skall
i varje enskilt ärende med positivt beslut läggas konsultkostnader för ut-
redning av skadan, upphandling, besiktning m.m. Fondstyrelsen anför 190
som en förklaring till de minskade bidragsbeloppen, den försvagade Prop. 1994/95:100
efterfrågan på byggtjänster som i sin tur lett till en reducering av bygg- Bil. 13 priserna. För närvarande lämnas dock färre anbud vid upphandling och en viss prisuppgång kan noteras.
Fondstyrelsen bedörner att beslutsvolymen under budgetåret 1994/95 kommer att uppgå till ca 40 miljoner kronor och under tiden den 1 juli 1995 - den 31 december 1996 till 70 miljoner kronor. Som grund för detta ligger följande bedömning. Ärendevolymen fortsätter att öka, det genomsnittliga bidragsbeloppet per ärende fortsätter att minska något och färre ärenden än för närvarande kommer att avskrivas efter utredning eller efter beslut om rätt till stöd. Detta medför att beslutsramen bör vidgas med 25 miljoner kronor till 485 miljoner kronor för tiden fram till den 31 december 1996.
Behovet av medel för utbetalning av beslutade bidrag, tekniska utredningar, besiktningar, kanstlikostnader m.m. under tiden fram till den 31 december 1996 bedömer fondstyrelsen till sammanlagt 100 miljoner kronor. :
Regeringens överväganden
Förändring av bidragsreglerna
Möjlighet att få någon form av statligt ekonomiskt stöd, ränte- och amorteringsfria tilläggslån, för att avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem har funnits sedan år 1983. Stödet i dess nuvarande form har funnits sedan år 1986. Enligt gällande bidragsbestämmelser lämnas bidrag till ägare av hus som är yngre än 30 år dvs. för närvarande till hus som är färdigställda år 1964 och senare. I många fall är skadorna i hus som uppnått denna ålder ett resultat av ett normalt åldrande. Detta gäller t.ex. beträffande dräneringen runt huset. Bristande eller felaktigt fuktskydd m.m. redan när huset uppförs visar sig normalt långt tidigare än efter 20-30 år, nämligen erfarenhetsmässigt senast när husen är 10-15 år. Mot den angivna bakgrunden bör det vara rimligt att minska de åldersklasser småhus som kan omfattas av bidraget till 25 år. Regeringen föreslår att endast hus som är yngre än 25 år bör kunna komma i fråga för bidrag till kostnader för att avhjälpa fukt- och mögelskador. Förslaget kan inte bedömas ha någon märkbar effekt på behovet av medel för ändamålet. Det aktualiserade förslaget leder dock till att frågan om självriskberäkningen bör klarläggas.
Enligt gällande bestämmelser skall beräkningen av husägarens självrisk göras på följande sätt.
Metod 1. Självrisken är beroende av hur stor del av reparationskostnaden som huset kan bära i reparerat skick. Avgörande för beräkningen är fastighetens värde efter reparationen och hur stora lån som belastar fastigheten. Endast lån som används till att förvärva eller förbättra fastig-
191 heten beaktas.
trettiondel av reparationskostnaderna multiplicerat med husets ålder. Bil. 13
Den högsta självrisken enligt de båda metoderna skall väljas. Lägsta
självrisk är aktuellt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Beräkningen av självrisken enligt metod 2 bör, enligt regeringens upp-
fattning, vara oförändrad. Självrisken för ett hus som är 25 år blir således även i fortsättningen 25 trettiondelar av reparationskostnaderna. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i frågan.
År 1984 infördes en tioårig småhusgaranti som villkor för statligt ekonomiskt stöd vid nybyggnad av småhus och gäller sedan år 1989 alla typer av hus utom rena självbyggen. Nu gällande bestämmelser återfinns
i förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Garantisystemet innefattar krav på en produktionsgaranti och en ansvarsut-
fästelse. Produktionsgarantin skall vara en säkerhet för att byggföretaget skall färdigställa huset i avtalat skick enligt entreprenadkontraktet och att entreprenörens förpliktelser under en tvåårig garantitid klaras av även om denne inte skulle fullgöra sina åtaganden. Kravet på en ansvarsutfästelse
innebär att det skall finnas en försäkring som täcker väsentliga skador
vilka består i eller är en följd av fel och brister i konstruktionen, ut-
förande eller material enligt kontraktet. Ansvarsutfästelsen gäller fr.o.m. slutbesiktningen av entreprenaden och tio år framåt. För egnahem som
uppförs i annan ordning än på total- eller generalentreprenad får garanti
och åtaganden begränsas till sådana grundläggningsarbeten, byggnads-
delar och installationer som utförs enligt avtal med husleverantör eller entreprenör.
Enligt gällande bestämmelser för bidrag till åtgärder för att reparera fukt- och mögelskador lämnas inte bidrag om skadan omfattas exempelvis
av garantiåtagande, försäkring eller ansvarsutfästelse. Det måste dock beträffande de senare årgångarna av småhus, enligt regeringens uppfattning, kunna förutsättas att kunskaperna om fuktskydd m.m. förbättrats,
att erfarenhetsåterföringen fungerat samt att kvalitetssäkringen förbättrats.
En rimlig slutsats av det anförda bör vara att bidrag till ägare av hus som är uppförda år 1989 och senare inte bör lämnas: Inte heller denna förändring av stödreglerna kan bedömas ge någon effekt på det totala resursbehovet.
Sammanfattningsvis förordar regeringen att bidrag 'till reparationer av fukt- och mögelskador inte lämnas till hus som är äldre än 25 år eller till hus uppförda år 1989 och senare. Regeringen vill dessutom - utan att för
den skull ta ställning till sluttidpunkt för bidragsverksamheten - framföra ståndpunkten att syftet med bidraget till kostnader för att avhjälpa fukt-
och mögelskador aldrig har varit eller kan vara att staten fortlöpande
skall bidra till kostnader av detta stag. Om så vore fallet skulle det motverka alla strävanden att på olika sätt åstadkomma bättre inomhusklimat
m.m. i våra byggnader.
Riksdagen har begärt (bet. 1991/92:BoU14, rskr. 1991/92:155) att re-
geringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar sin syn på fon- 19
dens fortsatta verksamhet och på de regler som bör vägleda den. Rege- Prop. 1994/95:100
ringen anser sig härmed ha infriat riksdagens begäran. Bil. 13
Regeringen biträder fondstyrelsens bedömning att ramen för beslut om bidrag bör vidgas med 25 miljoner kronor för tiden fram till den 31 december 1996. Behovet av medel för utbetalning av bidrag m.m. under samma tid beräknas till 105 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner den förordade ändringen i det statliga stödet till fukt- och
mögelskadade småhus, [AS medger att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
vidgas till 485 000 000 kr, 3. till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 105 000 000 kr.
G 12. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
| 1993/94 Utgift | 14 706 000 |
| 1994/95 Anslag! | 20 000 000 |
| 1995/96 Förslag | 25 000 000 |
varav 16 667 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
!Ytterligare 20 miljoner kronor har enligt beslut den 3 mars 1994 förts över från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anslaget disponeras av Boverket för bidrag till åtvärder mot radon i bostäder enligt förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radongashalten i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. Bidrag lämnas med 50 7 av skälig kostnad för de åtgärder kommunen finner nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15 000 kronor per hus.
Boverket
Bidragsgivningen i dess nuvarande form infördes den 1 juli 1988. Bidrag har hittills t.o.m. den 30 juni 1994 lämnats till totalt 5 100 egnahem och till ett sammanlagt belopp om ca 60,3 miljoner kronor. Vanligen vidtas olika ventilationsåtgärder för att komma till rätta med radon. Detta innebär att bidragsbeloppet genomsnittligt under perioden har uppgått till närmare 12 000 kronor per hus i löpande priser.
Under budgetåret 1993/94 beviljades radonbidrag med totalt 18,5 mil- Joner kronor till I 410 egnahem. Jämfört med föregående budgetår ökade 193
det beviljade totala bidragsbeloppet med 97 9 och antalet beviljade Prop. 1994/95:100
bidrag med 63 &. Till en del beror ökningen på att regeringen - som en = Bil. 13
del i ett sysselsättningspolitiskt paket - för åtgärder mot radonproblem beslutat höja det maximala bidraget från 15 000 kronor till 25 000 kronor. Detta höjda bidrag kan medges i ärenden där kommunen före den I juli 1994 funnit åtgärderna nödvändiga och där arbetena är avslutade
senast den 30 juni 1995. Boverkets förslag att radonbidraget skall utökas till att omfatta filtrering
av radon i dricksvatten har överlämnats till Jordbruksdepartementet. Frågan behandlas under huvudtitel 9 anslaget G 1. Statens livsmedelsverk.
Boverket bedömer att antalet ansökningar och beviljade bidrag kommer
att öka tillfälligt under budgetåret 1994/95 till följd av den tillfälliga höjningen av det maximala bidraget och att anvisade medel kommer att vara tillräckliga. De beviljade bidragen enligt gängse regler bedöms ligga mellan 15 och 20 miljoner kronor under budgetåren 1994/95 och
1995/96. Det innebär att utbetalningarna under det förlängda budgetåret
1995/96 kommer att uppgå till 30 miljoner kronor, med vilket belopp
anslaget bör uppföras.
Regeringens överväganden
I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100, bil. 13, s. 78) för budgetåret
1994/95 lämnades en ingående redovisning av verksamheter för att kom-
ma till rätta med radon i småhus. Det kan konstateras att statligt ekonomiskt stöd i någon form för att avhjälpa radonproblem i bostäder har
funnits sedan år 1980. Många åtgärder är enkla och betingar en liten kostnad. Ofta vidtas ganska omfattande ventilationstekniska åtgärder.
Åtgärder som i många fall är motiverade främst av att husets allmänventilation bör förbättras, Regeringen anser att en viss förändring av bidragsreglerna är motiverad. Bidrag bör i fortsättningen lämnas med
40 2 av skälig kostnad för de åtvärder som kommunen finner nödvändiga. Bidrag bör även i fortsättningen lämnas med högst 15 000 kronor per hus. Bidrag under 2 000 kronor betalas inte ut. Ändringarna bör gälla
i ärenden som kommer in till länsstyrelserna efter den 10 januari 1995.
Regeringen bedömer, med hänsyn taget till den förordade mindre förändringen av stödbestämmelserna, behovet av bidragsmedel under det
förlängda budgetåret 1995/96 till 25 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner den förordade ändringen i det statliga bidraget till åtgärder
mot radon i småhus, 2. till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. 194
Bil. 13 Nytt anslag (förslag) 125 000 000
Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145) att anvisa 200 miljoner kronor för att förbättra inomhusklimatet i bostäder. I det föregående har redovisats situationen beträffande den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystemen i olika byggnader bl.a. i skolor och daghem. Riksdagen har också vid flera tillfällen tagit upp frågan om betydelsen för inomhusklimatet av ett fungerande ventilationssystem. I många sammanhang har redovisats brister i skolors och daghems ventilationssystem och inomhusklimat. Regeringen ser det som angeläget att skyndsamt rätta till de problem som uppdagas vid den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystemen samt därefter andra problem med inomhusklimatet just i de byggnader där barn och ungdomar vistas. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att 125 miljoner kronor avsätts för bidrag till dessa ändamål. Medlen bör anvisas under ett anslag under Näringsdepartementets huvudtitel, benämnt Bidrag till förbättring av inomhusklimatet. Bidrag bör lämnas med 30 4 av en skälig kostnad för åtgärderna. Bidragsverksamheten bör handhas av Boverket och länsstyrelserna. Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare bestämmelserna för verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen I. godkänner ändamålet med den redovisade bidragsverksamheten, 2. till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr.
Bilaga 13.1
Propositionens lagförslag Bil. 13
Förslag till
lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor
Härigenom föreskrivs att 13, 27 och 28 §§ lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §'
Den eller de kommunala nämnder Frågor om tillstånd beträffande som fullgör uppgifter inom plan- brandfarliga varor som rör annan och byggnadsvsendet prövar frågor än Försvarsmakten eller Försvarets om tillstånd beträffande brand- materielverk prövas av den eller de
farliga varor. Polismyndigheten kommunala nämnder som fullgör eller Sprängämnesinspektionen uppgifter inom plan- och bygg-
prövar enligt vad regeringen nadsväsendet. Frågor om tillstånd närmare föreskriver frågor om i övrigt enligt denna lag prövas, tillstånd — beträffande explosiva enligt vad regeringen närmare
varor. föreskriver, av Sprängämnesin-
spektionen eller polismyndigheten.
Ett beslut av en sådan nämnd som Ett beslut i tillståndsärenden av en
avses 1 13 8 i tillståndsärenden får sådan nämnd som avses i 13 § får överklagas hos länsstyrelsen. Läns- överklagas hos länsstyrelsen. Läns-
styrelsens beslut får överklagas hos styrelsens beslut får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
Sprängämnesinspektionen får över- ningstillstånd krävs vid överklaga nämndens beslut om till- klagande till kammarrätten. stånd. Sprängämnesinspektionen får över-
klaga nämndens beslut om till-
stånd.
!Senaste lydelse 1991:1692.
Senaste lydelse 1991:1692.
Sprängämnesinspektionen. Inspektionens beslut får inte överklagas. Bil. 13
Sprängämnesinspektionens beslut Sprängämnesinspektionens beslut i tillståndsärenden, som inspek- 1 tillståndsärenden, som inspek-
tionen har prövat som första tionen har prövat som första
instans, får överklagas hos instans, får överklagas hos allmän kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
288 Beslut av en polismyndighet och av en sådan nämnd som avses i 16 §
1 tillsynsärenden får överklagas hos Sprängämnesinspektionen. Inspektionens beslut får inte överklagas.
Sprängämnesinspektionens beslut Sprängämnesinspektionens beslut
i tillsynsärenden och i övriga i tillsynsärenden och i övriga
ärenden som inspektionen prövar ärenden som inspektionen prövar
som första instans får överklagas som första instans får överklagas
hos kammarrätten. hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Beslut om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och som har
meddelats med stöd av bemyndigande enligt denna lag får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Senaste lydelse 1991:1692.
sid. Bil. 13
3 Inledning 10 A. Näringspolitik m.m. 30 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
| Förvaltningskostnader | 295 967 000 |
| 32 2. Småföretagsutveckling | 241 550 000 |
| 35 3. Främjande av kvinnors företagande | 200 000 000 |
| 36 4. Bidrag till tekniköverföring | . 100 000 000 |
| 38 5. Investeringsfrämjande | 97 500 000 |
| 41 6. Turistframjande | 929 000 000 |
43 7. Kostnader för avveckling av Styrelsen för
Sverigebilden 1 000 43 8. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. 4 000 000 44 9. Räntestöd m.m. till varvsindustrin 40 000 000 45 10. Täckande av eventuella förluster i anledning av
Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. 1 000 46 11. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och
drift av kanalen 15 000 000 47 12. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
ägda företag, m.m. 1 000 51 13. Avgift till Europeiska Kol- och Stålgemenskapen 150 000 000 52 14. Avgifter till vissa internationella organisationer 11 200 000
1 254 220 000
S3 B. Skogsnäring
| 55 1. Skogsvårdsorganisationen | 1 000 | |
| 57 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter | 424 200 000 | |
| 58 3. Bidrag till skogsvård m.m. | 60 000 000 | |
| 58 4. Stöd till byggande av skogsvägar | 1 000 | |
| 59 5. Insatser för skogsbruket | 147 000 000 | |
| 61 6. Bidrag till skogsfröplantager | 6 021 000 |
637 223 000 62 C. Teknologisk infrastruktur m.m.
| 64 1. Patent- och registreringsverket | 1 000 | ||
| 66 2. Patentbesvärsrätten | 15 920 000 | ||
| 68 3. Bidrag till SIS-Standardiseringen i Sverige | Styrelsen för teknisk ackreditering: | 54 045 000 | |
| 74 4. Myndighetsverksamhet | 20 800 000 | ||
| 78 5. Uppdragsverksamhet | 1 000 | ||
| 81 6. Bidrag till riksmätplatsverksamhet | 10 800 000 | ||
| 82 7. Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. | 72 900 000 | ||
| 84 8. Elsäkerhetsverket | 61 400 000 | ||
| 89 9. Sprängämnesinspektionen | Sveriges geologiska undersökning: | 23 000 000 | |
| 93 10. Geologisk undersökningsverksamhet m.m. | 191 400 000 | ||
| 97 11. Geovetenskaplig forskning | 7 330 000 |
457 597 000 9” D. Marknads- och konkurrensfrågor
| 101 1. Marknadsdomstolen | 8 570 000 |
| 102 2. Konkurrensverket | 90 600 000 |
| 105 3. Konkurrensforskning | 7 600 000 106 770 000 198 |
Sid.
107 E. Energi Bil. 13
107 1 Energipolitiken 111 2 Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, m.m. 128 3 Affärsverket svenska kraftnät 133 4 Försörjningsberedskap på energiområdet 134 5 Förslag till riksdagsbeslut
| 135 I. Handlingsberedskap | 41 466 000 |
| 136 2. Åtgärder inom elförsörjningen | 66 372 000 |
| 137 — 3. Statens oljelager: Förvaltningskostnader | 110 900 000 |
| 140 4. Statens oljelager: Kapitalkostnader | 235 490 000 |
141 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
| inom energiområdet | 1 000 |
| 142 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi | 130 000 000 |
| 143 7. Insatser för ny energiteknik | 345 000 000 |
| 144 — 8. Bidrag till Energiteknikfonden | 72 000 000 |
| 145 9. Energiforskning | 310 100 000 |
| 148 10. Bioenergiforskning | 88 900 000 |
149 11. Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Baltikum och Östeuropa 1 000
1 400 230 000
151 E Teknisk forskning och utveckling 153 1. Teknisk forskning och utveckling 1 066 465 000 156 2. Informationsteknologi 536 500 000 157 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
| attachéverksamhet | 48 800 000 |
| 158 4. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader | 8 670 000 |
| 159 5. Rymdverksamhet | 757 900 000 |
| 160 6. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien | 8 200 000 |
2 426 535 000 162 G. Bygg- och bostadsväsendet
| 172 1. Boverket: Förvaltningskostnader | 207 900 000 |
| 176 2. Boverket: Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| 176 3. Räntebidrag | 43 300 000 000 |
| 182 4. Investeringsbidrag för bostadsbyggande | 200 000 000 |
183 5. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnads-
åtgärder i hyres- och bostadsrättshus 25 000 000 184 6. Vissa lån till bostadsbyggande 1 000 000 184 7. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader 22 100 000 186 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet 1 000 187 9. Statens råd för byggnadsforskning:
Förvaltningskostnader 34 500 000
| 189 — 10. Byggforskning | 247 100 000 |
| 190 11. Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador | 105 000 000 |
| 193 12. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder | 25 000 000 |
| 195 13. Bidrag till förbättring av inomhusklimatet | 125 000 000 44 292 602 000 |
| Totalt för Näringsdepartementet | 50 575 177 000 |
196 — Bilaga 13.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor
gotab 47513, Stockholm 1994
Regeringens proposition
1994/95:100 Bilaga 14
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Bilaga 14 till budgetpropositionen 1995
da
BI ey
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Bil. 14
INLEDNING
Ansvarsområden Civildepartementets verksamhet omfattar länsstyrelserna och länsindelningen, Kammarkollegiet, Svenska kyrkan och andra trossamfund,
konsumentfrågor, ungdomsfrågor, folkrörelserna och kooperationen,
lotterier samt frågor om allmänna samlingslokaler. Från och med den 1
januari 1995 kommer också idrottsfrågor, som nu hör till Finansdeparte-
mentets ansvarsområde, att höra till Civildepartementet. Detsamma gäller Marknadsdomstolen som förs över från Näringsdepartementet. Samtidigt förs frågor om kommuner och landsting från Civildeparternentet till Finansdepartementet.
Verksamheten omfattar även de kungliga hov- och slottsstaterna, som redovisas i bilaga 2 till budgetpropositionen. Till Civildepartementet hör
också Revisionskontoret vid regeringskanshet.
Huvuddelen av de frågor som Civildepartementet har ansvar för handlar om de enskilda människornas möjligheter till inflytande och delaktighet
i samhället. Civildepartementet har därför getts ett övergripande ansvar för utvecklingsarbetet i sådana frågor.
Allmän inriktning Ett övergripande mål för verksamheten inom Civildepartementets ansvarsområden är att förbättra de enskilda människornas möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället. Det handlar om att underlätta och stimulera samverkan mellan människor, myndigheter och organisationer för att lösa gemensamma frågor. Det gäller också att utveckla former för samarbete mellan verksamheten i frivilliga organisationer och den
offentliga sektorns organ. En väsentlig uppgift är att fördjupa dialogen
och kontakterna med dem som är verksamma inom skilda samhällsområden på regional och lokal nivå.
Det är viktigt att vara lyhörd för ny kunskap och nytänkande. Förnyelse- och utvecklingsarbete inom departementets ansvarsområden kommer därför att ha en framträdande plats. En kontinuerlig dialog skall föras med forskare och med praktiskt verksamma inom olika områden för
att ta till vara kunskap och erfarenheter.
Internationaliseringen och särskilt Sveriges medlemskap i EU får ökad
betydelse inom de olika verksamhetsområdena. Övergripande mål är att Bil. 14
verka för demokratins utveckling, medborgarnas intressen och ökad öppenhet i det internationella samarbetet. Det nordiska samarbetet kommer också att vara viktigt.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna har en viktig roll som regeringens företrädare och ansvariga för samordningen av statlig verksamhet på länsnivå. De
övergripande målen för länsstyrelserna ligger fast även under 1995/96. Verksamheten utvecklas och förändras dock ständigt. Det svenska medlemskapet i EU medför t.ex. att nya arbetsuppgifter tillförs länsstyrelserna. Länsstyrelsernas övergripande mål och uppgifter, kompetens och tvärsektoriella arbetssätt utgör goda förutsättningar för att behandla och
lösa frågor som hänger samman med Sveriges medlemskap i EU. Regionberedningen (C 1992:06) har i uppdrag att utforma förslag om
den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå.
Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas till regeringen inom kort.
Kyrkopolitiska frågor
Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne i ett viktigt skede. På
grundval av betänkandet Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) avser regeringen att till 1995 års kyrkomöte redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Regeringen räknar också med att under år 1995 till riksdagen lägga
fram förslag om nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan.
En översyn av systemet för ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna pågår. Arbetet beräknas vara slutfört i början av år 1996.
Konsumentpolitik
Regeringen kommer att verka för en kraftfull konsumentpolitik både
nationellt och inom EU. Konsumentinflytandet i den europeiska
standardiseringen är därvid viktigt. Marknadskontrollen måste också förstärkas. Nya mål för konsumentpolitiken bör fastställas. Förslag kommer att föreläggas riksdagen under våren 1995. De konsumentpolitiska insatserna har ofta en fördelningspolitisk inriktning. Problemen för ekonomiskt utsatta konsumenter måste uppmärksammas och hushållsekonomisk
rådgivning och skuldsanering är fortsatt angelägen. Möjligheterna för
människor med funktionshinder att utnyttja ny teknik bör också ges en
framskjuten plats i arbetet. Det är vidare av stor betydelse att konsumen-
terna i största möjliga utsträckning har tillgång till en väl utvecklad lokal konsumentverksamhet.
Ungdomspolitik
Bil. 14
Regeringens ungdomspolitik syftar till att förbättra ungdomars livsvillkor
och att underlätta ungdomars etablering i vuxenlivet. Detta förutsätter ett sektorsövergripande arbete som bygger på en helhetssyn på ungdomars
situation samt de behov, förutsättningar och problem som de själva upplever. Målen för ungdomspolitiken skall ses över. Möjligheterna till god
utbildning, arbete och bostad är grundläggande förutsättningar för
ungdomars inträde i vuxenlivet. Ungdomars inflytande och delaktighet i
samhället, förebyggande arbete bland utsatta ungdomar samt insatser för
att stärka ungdomsperspektivet i det politiska beslutsfattandet är andra: frågor som kommer att ges hög prioritet. Dagens olika åldersgränser
kommer att ses över.
Folkrörelse- och föreningsfrågor Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och demokratiska uppbyggnad haft stor betydelse för samhällsutvecklingen.
Föreningslivets förnyelse och utveckling är centrala inslag i en levande
demokrati. Folkrörelser och föreningar som verkar utan vinstintressen skall ges goda förutsättningar att. utveckla sin verksamhet. Insatserna
kommer särskilt att inriktas på en utveckling av det lokala föreningslivets
verksamhet.
Idrott
Svensk idrottsrörelse organiseras i över 20 000 idrottsföreningar och
17 000 korpklubbar. Idrotten är landets största folkrörelse och engagerar
ett stort antal ungdomar. Dess betydelse för folkhälsan genom motionsverksamheten är betydande. Rehabilitering av handikappade är ett annat område där idrotten har betydelse. Insatserna på elitnivå skapar samhörighet på olika nivåer och är samtidigt en viktig faktor i rekryteringen av .
ungdomar till idrottsverksamhet. Riksidrottsförbundet får disponera ett nytt anslag för specialidrottsverk-
samhet vid riksidrottsgymnasierna. Detta syftar bl.a. till att förbättra
kvaliteten på elitidrottarnas träningsmöjligheter vid riksidrottsgym-
nasierna.
Lotterier Den 1 januari 1995 träder en ny lotterilag i kraft. Bland nyheterna märks
möjligheter till högre penningvinster i folkrörelselotterier. Spel på s.k. värdeautomater tillåts. Överskotten av spelen skall i enlighet med riksdagens beslut gå till det lokala föreningslivets barn- och ungdoms-
verksamhet.
Lotterinämnden byter den 1 januari 1995 namn till Lotteriinspektionen
och får samtidigt fler och mer omfattande arbetsuppgifter. Myndigheten
övertar bl.a. tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet liksom över AB Trav och Galopp. Bil. 14
Kooperativa frågor
Kooperativt småföretagande har under senare år bidragit till utveckling
av nya arbetstillfällen i glesbygden, där byar kunnat överleva tack vare nya arbetstillfällen skapade av kooperativa företag. Den etablerade
kooperationen spelar en viktig roll i denna utveckling bl.a. genom stödet
till de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) i: landet. De
kooperativa företagsformernas villkor i förhållande till andra företags-
former kommer att utredas.
Jämställdhetsarbete Målsättningen för jämställdhetsarbetet är en ökad kvinnorepresentation i myndigheternas styrelser, råd och nämnder samt kommittéer så att lika könsfördelning uppnås. Under året kommer en intensifiering att ske för
att få fram kvinnliga kandidater med adekvat kompetens. Som ett led i jämställdhetsarbetet kommer en jämnare könsfördelning
att eftersträvas när ledande befattningar tillsätts.
En uppföljning skall göras av hur kvinnor upplever förutsättningarna
för sitt arbete i departementets olika styrelser. Med utgångspunkt från
denna kommer åtgärder att vidtas för att underlätta fullgörandet av
uppdragen.
En uppföljning skall också göras av hur jämställdhet mellan kvinnor och män beaktas vid fördelningen av bidragsanslag inom departementets
område.
Sammanfattning av budgetförslaget Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med
förslag till konkreta besparingar för utgifter för statlig konsumtion.
Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing
(1994/95:FiU1).
Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar motsvarande 367 miljoner kronor till utgången av år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingarna till 159 miljoner kronor För tolvmånadersperioden juli 1995 - juni 1996 blir besparingen 137 miljoner kronor. Besparingarna i den statliga konsumtionen avser i huvudsak
åtgärder som berör länsstyrelserna. I övrigt berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Vidare görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer. Nära hälften av
neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokalstöd.
Vid överväganden om hur besparingarna inom Civildepartementets ansvarsområde bör genomföras har två huvudprinciper varit vägledande.
Den första är att det under mandatperioden måste läggas ett besparings-
krav på den statliga konsumtionen motsvarande 11 procent på anslag till myndigheter. Den andra principen är att det är viktigt att värna om de Bil. 14
delar av organisationsbidragen som går till organisationernas lokala verksamhet. Stöd till dessa verksamheter är enligt regeringens uppfattning
viktigt ur rättvise- och demokratisynpunkt.
Utgiftsutvecklingen på Civildepartementets område blir sammantaget följande. Sammanfattningen omfattar inte förvaltningsanslaget för departementet samt den kungliga hov- och slottsstaten som redovisas i bilaga 2 till budgetpropositionen. Inte heller anslaget till Marknadsdomstolen som kommer att flyttas över till Civildepartementets ansvarsområde
omfattas. Marknadsdomstolen redovisas i bilaga 13.
Beloppen anges i miljoner kronor
Littera Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad «Beräknad
1993/94 1994/95 —1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997" 1998” juni 96
| Absoluta tal | Relativa tal | |||
| ÅA. | 1 676,8 1 820,4 —-2721,2 1 8102 | 61,0 119,0 | ||
| B. | 70,0 | 69,5 94,5 63,5 | 0,5 | 1,0 |
| C. | 92,4 117,9 138,3 91.3 | 2,1 | 32 | |
| D. | 123,6 | 124,1 194,6 122,9 | 0,0 | 0,0 |
| E. | 601,6 627,3 1 019,4 585,3 | 16,0 | 5,0 | |
| Totalt 25644 27592 4 168,0 26732 | 79,6 128,2 |
UPrisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Civildeparte-
mentets verksamhetsområde fram till och med 1998 som regeringen
förordar.
Bil. 14 Littera A. Länsstyrelserna m.m. omfattar länsstyrelserna och Kammarkollegiet.
Länsstyrelserna Länsstyrelserna är regeringens företrädare och svarar för den statliga
samordningen på länsnivå. Vid sidan av' länsstyrelserna finns vissa
regionala sektorsmyndigheter, såsom skogsvårdsstyrelser och länsarbetsnämnder.
Länsstyrelserna har tre huvuduppgifter. Den första är att inom ett stort
antal verksamhetsområden fastställa regionala mål utifrån de nationella
målen och tillståndet i länet. Inom dessa områden skall länsstyrelserna
svara för tillsyn samt uppföljning och utvärdering av hur de nationella
målen nås. Resultatet skall utgöra grunden för det fortsatta arbetet.
Den andra huvuduppgiften för länsstyrelserna är att främja respektive läns utveckling. Inom länen skall länsstyrelserna verka för att statlig, landstingskommunal och kommunal verksamhet samordnas och anpassas
efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt att kravet
på en långsiktig god hushållning med naturresurserna upprätthålls. Det
senare förutsätter en förstärkt samverkan med andra aktörer både inom
länet och över länsgränserna.
Den tredje uppgiften är att svara för en effektiv förvaltning även på
områden som inte har direkt koppling till de båda övriga huvuduppgifterna. Länsstyrelserna bör ta sådana initiativ att arbetet kan utföras till lägre kostnad och med bibehållen kvalitet.
Länsstyrelsernas huvuduppgifter, kompetens och arbetssätt skapar förutsättning för att hänsyn tas till såväl nationella som regionala krav
och intressen. Därmed främjas att frågor behandlas och löses i ett brett samhällsperspektiv. Det finns därför anledning att överväga en fortsatt
reformering av den regionala statliga nivån. Regionberedningen (C 1992:06), som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och indelning beräknas lämna sitt slutbetänkande i början av 1995.
I övergripande frågor etableras samverkansmönster såväl inom länen som Över länsgränserna. Infrastrukturplaneringen och den regionala utvecklingen är exempel på detta. Det svenska medlemskapet i EU medför att behovet av sådan samverkan ökar. Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att leda arbetet med att utarbeta ett program för användningen av medel från EU:s strukturfonder
i Mål 6-regionen (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län berörs). Arbetet skall ske
med bred medverkan och ett inflytande från samhällsmedborgarna och olika intressen i regionen, s.k. partnerskap. Det ankommer på länsstyrel-
serna 1 regionen att svara för att partnerskapet i respektive län involveras 1 arbetet.
Det svenska medlemskapet i EU medför nya arbetsuppgifter för
länsstyrelserna. Dessa uppgifter innebär att länsstyrelsernas tvärsektoriella
arbetssätt kan tillvaratas fullt ut, då myndigheterna har kompetens inom ett stort antal samhällssektorer. En stor del av det ekonomiska återflödet Bil. 14
av medel från EU till Sverige kommer att hanteras av länsstyrelserna. Det
gäller framför allt administration av jordbruksstöden. Förslag om
regionalpolitikens inriktning avser regeringen att återkomma till i ett
senare sammanhang. Frågan om länsstyrelsernas framtida uppgifter på detta område med anledning av Sveriges medlemskap i EU kommer då att klargöras. |
Internationaliseringen är betydelsefull för den regionala nivån. Länsstyrelserna utvecklar nu sina kontaktnät från gränsregionalt samarbete inom Norden till att omfatta vänlän i andra delar av världen och även genom kunskapsöverföring till regionala organ i Baltikum och Polen samt det ryska närområdet. Delar av detta kontaktnät utgör också en utgångspunkt för interregional samverkan inom EU.
Inom länsstyrelseområdet pågår och initieras utvecklingsinsatser, för att
ge bättre underlag och metoder för mål- och resultatdialog. En Utvecklingsgrupp för länsstyrelsefrågor finns i Civildepartementet för att bl.a. arbeta med dessa frågor. Under år 1995 kommer ytterligare sex länsstyrelsers arbete att följas upp vid de länsbesök som genomförs av
Civildepartementet med företrädare för andra berörda departement. Efter
varje besök avser samordningsministern att ha ett uppföljande samtal med landshövdingen om mål och resultat i verksamheten. Bland insatserna kan vidare nämnas utveckling av länsstyrelsernas tvärsektoriella arbetssätt, vilket är angeläget bl.a. med hänsyn till de nya uppgifter för länsstyrelser-
na som följer av ett svenskt medlemskap i EU. Regeringens krav på besparingar på länsstyrelsernas utgifter för statlig
konsumtion innebär att anslagsnivån vid utgången av år 1998 beräknas ha sänkts med 269 miljoner kronor eller 15 procent. För budgetåret
1995/96 har anslaget räknats ner med 135 miljoner kronor, vilket motsvarar en nivåsänkning på 5 procent vid budgetårets utgång. Regeringens krav kan endast till del tillgodoses genom generella åtgärder.
I propositionen (1994/95:126) Den framtida trafikadministrativa verksamheten lämnas förslag som innebär att länsstyrelsernas arbete med bilregistret upphör. Av den totala minskning som görs av anslaget, 83,5 miljoner kronor, tillgodoräknas länsstyrelserna en besparing på 40 miljoner kronor som en del av det totala besparingskravet för budgetåret 1995/96. För budgetåren 1997 och 1998 kommer regeringen att överväga vilka ytterligare strukturella förändringar i verksamhetens innehåll och organisation som erfordras för att uppnå regeringens krav.
Kammarkollegiet
De förslag till besparingar i enlighet med propositionen (1994/95:25)
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., som baseras på generella
direktiv som regeringen beslutat om, innebär att anslagsnivån vid
utgången av år 1998 beräknas ha sänkts med 3 miljoner kronor för
Kammarkollegiet. Ett allmänt effektivitetshöjande krav för budgetåret
1995/96 på 5 procent har lagts ut på kollegiets förvaltningskostnader, Prop. 1994/95:100
vilket motsvarar 2 miljoner kronor vid utgången av budgetåret. Bil. 14
Beräknad utgiftsutveckling Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera A.1 Länsstyrelserna m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- = Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för — besparing besparing
juli 95 - 1997" 1998”
juni 96 Absoluta tal Relativa tal 1 676,8 1 820,4 2 7212 1 810,2 61,0 119,0
" Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för littera A Läns-
styrelserna m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
A I. Länsstyrelserna m.m.
1993/94 Utgift 1 661 113 000 1994/95 Anslag 1 796 346 000 1995/96 Förslag 2 686 773 000 :
varav I 787 110 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Länsstyrelserna är regeringens företrädare och statens samordningsorgan
1 länen. Länsstyrelsernas uppgifter framgår av förordningen (1990:1510)
med = länsstyrelseinstruktion (omtryckt 1993:1294, senast ändrad
1994:514).
Länsstyrelserna har följande verksamhetsgrenar:
A. Näringsliv och infrastruktur
- Regionalekonomi och näringslivsutveckling - Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor
- Kommunikationer - Utbildning - Jämställdhet
- Lantbruk Bil. 14 > Rennäring >» Jakt och fiske - Livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor
C. Livsmiljö
> Miljövård
> Planväsende, hushållning med naturresurser » Kulturmiljövård
D. Social omvårdnad
E. Civilt försvar och räddningstjänst
F. Regional polisverksamhet
G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering
En fördjupad prövning av länsstyrelsernas verksamhet gjordes inför
budgetåret 1993/94, Riksdagen beslutade om länsstyrelsernas över-
gripande mål och verksamhetsmål för tvåårsperioden 1993/94 - 1994/95.
De övergripande målen för länsstyrelsernas verksamhet är att - fullfölja de nationella målen genom att dels vara regionalt statligt organ inom ett antal sektorer, dels göra sammanvägningar mellan sektorerna. - främja länets utveckling dels genom att samordna statens regionala utvecklingsinsatser, dels genom att verka för att statlig, kommunal, och landstingskommunal verksamhet samordnas i länet och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen och till kravet på en
långsiktig, god hushållning med naturresurserna samt - bedriva en effektiv förvaltning
Länsstyrelserna skall särskilt - inom sina verksamhetsområden utveckla formerna för uppföljning och
utvärdering av den nationella politikens genomslag
- ytterligare utveckla det tvärsektoriella arbetssättet samt - ytterligare utveckla arbetet med förvaltningsärenden så att det utförs på ett rättssäkert, effektivt och serviceinriktat sätt med en tydlig koppling till de nationella målen inom olika samhällssektorer
Inkomster hos länsstyrelserna, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under olika inkomsttitlar, beräknas till ca 200 miljoner
kronor för nästa budgetår.
Länsstyrelserna Länsstyrelserna har lämnat årsredovisningar för första gången. I
årsredovisningarna har länsstyrelserna bl.a. redovisat hur kostnaderna
fördelar sig på de olika verksamheterna. Redovisningarna har inte i alla H
sernas samlade verksamhetskostnader. En sammanställning redovisas Bil. 14
nedan.
Länsstyrelsernas verksamhetskostnader budgetåret 1993/94 Fördelat på sakområden och finansieringstyp (miljoner kronor)
Sakområde Verksamhetskostnader
Ram- = Annan = Totalt
anslag — finan-
siering
| Näringsliv och infrastruktur | 319 | 114 433 | |
| Areella näringar och veterinära frågor | 206 | 153 | 359 |
| Livsmiljö | 319 213 | 532 | |
| Social omvårdnad | 73 | 10 | 83 |
| Civil beredskap och räddningstjänst | 125 | 29 | 154 |
| Regional polisverksamhet | - | - | - |
| Allmän förvaltning och bostads- = | 102 | 22 | 124 |
| finansiering | | |||
| Myndighetsövergripande verksamhet | 320 | 31 | 351 |
| Intern administration | 209 | 26 235 | |
| Resurssamverkan | 22 | 140 | 162 |
| Summa | 1 695 | 738 2433 |
Riksrevisionsverkets revisionsberättelser för länsstyrelserna innehåller i två fall (Kristianstads och Gotlands län) invändningar. Årsredovisningen från Länsstyrelsen i Kristianstads län saknade finansieringsanalys. Invändningen för Länsstyrelsen i Gotlands län avser användningen av medel från anslagen Regionala utvecklingsinsatser under tionde huvudtiteln, Kulturstöd vid ombyggnad under elfte huvudtiteln samt Landskapsvårdande åtgärder under fjortonde huvudtiteln.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har därefter redovisat en finansieringsanalys. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen redovisat de förhållanden som lett fram till revisionens invändning samt vidtagit åtgärder som bl.a. avser att förbättra de administrativa rutinerna.
Länsstyrelserna har lämnat enkla anslagsframställningar. Några länsstyrelser anser att det bör ske en översyn av kriterierna för fördelningen av anslaget mellan länsstyrelserna. Flera framhåller att reglerna för att belasta sakanslagen med kostnader för administrationen behöver ses över. Enligt länsstyrelserna bör fortsatta besparingar grundas på
förändrade arbetsuppgifter. Åtskilliga länsstyrelser föreslår att den Prop. 1994/95:100 särskilda minimiramen för lantbruksverksamheten skall slopas. Bil. 14
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål |
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1994/95
bör utsträckas till att omfatta även budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96 Ramanslag 2 686 773 000 kr
Resultatbedömning
Med hänsyn till att länsstyrelserna nu lämnat sina första årsredovisningar får dessa anses som tillfredsställande. En tydlig koppling mellan de
övergripande målen och de regionala målen saknas dock. Bedömningar av huruvida de särskilda verksamhetsmålen för innevarande tvåårsperiod
har utvecklats saknas, särskilt vad gäller det tvärsektonella arbetssättet.
Formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella politikens genomslag har utvecklats väl inom framför allt verksamhetsgrenarna
social omvårdnad och civil beredskap och räddningstjänst. Flertalet
länsstyrelser har på ett ambitiöst sätt vidtagit åtgärder för att höja
effektiviteten i arbetet med förvaltningsärenden. Regeringen konstaterar att RRV riktat invändning mot årsredovisningen från två länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har nu åtgärdat bristen i redovisningen.
Regeringen avser att följa upp de åtgärder som Länsstyrelsen i Gotlands
län vidtar samt överväga om ytterligare åtgärder bör vidtas med anledning
av revisionens invändningar.
Slutsatser
Regeringen har inte funnit skäl att nu förändra de övergripande mål som
gäller för länsstyrelserna.
Redovisningen av arbetet mot de särskilda verksamhetsmålen för
innevarande tvåårsperiod visar dock att en tyngdpunktsförskjutning bör
ske under kommande period. För att länsstyrelserna på ett framgångsrikt sätt skall medverka till att uppfylla de krav som bl.a. ett EU-medlemskap ställer, behöver insatserna ifråga om utvecklingen av det tvärsektoriella arbetssättet ökas väsentligt.
Förändringar och = tyngdpunktsförskjutningar sker ständigt =:
länsstyrelsernas verksamhet. Arbetsuppgifter upphör och nya tillkommer,
främst som resultat av de omprövningar som löpande sker av den statliga 13
verksamheten inom olika samhällssektorer.
I det följande anges nu aktuella förändringar. Bil. 14
A. Näringsliv och infrastruktur 1. Regionalekonomi och näringslivsutveckling Länsstyrelserna har ett övergripande ansvar för näringslivsutvecklingen i länen. De svarar för analyser, strategisk planering och samordning.
Medlemskapet i EU innebär att Sverige kommer att få ett återflöde från
EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser inom olika politikområden, t.ex. insatser för kompetensutveckling, FoU, näringslivsutveckling
och IT-insatser m.fl. områden. För att kunna nyttja medel från struktur-
fonderna krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta skall
också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och lands-
tingskommunala medel lösas. Detta kan komma att beröra anslag på Civildepartementets huvudtitel.
Regeringen avser att under våren 1995 lämna förslag om regionalpolitikens inriktning och kommer då att bl.a. behandla frågan om länsstyrelsernas framtida uppgifter med anledning av det svenska EU-medlemskapet.
2. Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor
Länsstyrelserna fick den 1 juli 1992 i uppgift att främja konkurrensen.
Verksamheten har följts upp under våren 1994. I uppföljningen konstateras att första året ägnades åt en egen kompetensuppbyggnad. Den formella kompetensen är nu god. När det gäller arbetssättet framgår det av uppföljningen och årsredovisningarna att formerna behöver utvecklas ytterligare. Det ankommer på Konkurrensverket och länsstyrelserna att
gemensamt göra detta.
En särskild utredare har nyligen sett över reglerna för pantlåneverksamheten. Förslaget om Pantbankernas kreditverksamhet (SOU 1994:61) har remissbehandlats. Det innebär bl.a. att länsstyrelserna behåller tillstånds- och tillsynsuppgifterna och att regelsystemet förenklas. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Länsstyrelsemas
tillståndsprövning av vissa spel upphör den 1 januari 1995 (prop.
1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415). Vidare upphör
länsstyrelsernas ansvar för prövningen av fastighetsmäklare den 1 juh
1995 enligt ett förslag till ny fastighetsmäklarlag (prop. 1994/95:14).
3. Kommunikationer En översyn av bil- och körkortsregistren m.m. har genomförts. Regeringen föreslår i propositionen (1994/95:126) Den framtida
trafikadministrativa verksamheten åtgärder som skall medföra minskade
kostnader för registren. Förslaget innebär bl a. att länsstyrelsernas arbete 14 med bilregistret upphör den 1 januari 1996. Ökade krav ställs på
länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och tillståndsprövningen av den Prop. 1994/95:100
yrkesmässiga trafiken till följd av riksdagens beslut med anledning av Bil. 14 regeringens proposition (1993/94:168) om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Lagstiftningen har ändrats i flera olika avseenden så att tillsynen kan bli mer effektiv.
4. Jämställdhet I propositionen (1993/94:147) Jämställdhetspolitiken Delad makt - delat ansvar gavs länsstyrelserna i uppgift att främja jämställdheten inom länet.
Vidare skall det finnas en expert för området vid länsstyrelserna. Målet
för verksamheten har 1 regleringsbrevet för innevarande år beskrivits på följande sätt. Länsstyrelserna skall utifrån de nationella målen för
jämställdhetspolitiken bedriva ett initierande, kunskapsuppbyggande,
stödjande och uppföljande jämställdhetsarbete i länen. Länsstyrelserna skall med utnyttjande av sin tvärsektoriella kompetens prioritera arbetet med en jämställdhetsstrategi för det utåtriktade arbetet. I strategin skall
mål och riktlinjer för länet preciseras.
B. Areella näringar och veterinära frågor Sveriges medlemskap i EU innebär att EU:s jordbrukspolitik skall tillämpas. Denna innebär för jordbrukarnas del bl.a. att de stöd som
erbjuds inom EU erhålls efter ansökan. Antalet ansökningar kan komma att uppgå till över 200 000. Länsstyrelserna kommer att bereda och fatta beslut i övervägande delen av dessa ärenden. Stora insatser kommer att
krävas vad gäller handläggning, kontroll, uppföljning och information. Regeringen föreslår därför att särskilda resurser tillförs länsstyrelserna.
Detta möjliggör för länsstyrelserna att bl.a. förstärka sin kompetens
avseende odlingslandskapets kultur- och naturvärden. Kvarvarande omställningsåtgärder kommer att kräva insatser även under budgetåret 1995/96.
I EU:s jordbrukspolitik ingår ett miljöstöd till miljövänliga brukningsmetoder, extensifiering, biologisk mångfald, ekologisk odling, utrotningshotade husdjursarter och bevarande av odlingslandskapet. Varje medlemsland är skyldigt att utarbeta ett eget miljöprogram. Miljöstöden är kvalitetsprogram som kräver rådgivning, uppföljning och utbildning för att målen med programmen skall kunna uppfyllas på ett tillfredsställande sätt.
Länsstyrelserna har sedan år 1990 arbetat med liknande program för landskapsvård för att bevara vissa ur nationell synpunkt värdefulla
odlingslandskapsmiljöer med höga natur- och kulturmiljövärden.
Länsstyrelserna har utarbetat program för landskapsvård, beslutat om stöd
och skrivit 15 000 avtal som omfattar drygt 300 000 ha. En utvärdering av verksamheten visar att den uppfattas som positiv av jordbrukarna, men att en mer medveten styrning och uppföljning är nödvändig.
EU-avtalet medför att Sverige från den I januari 1995 fullt ut deltar i 15
den gemensamma fiskeripolitiken, som består av resurs-, marknads- och
strukturpolitik. Resurspolitiken reglerar fördelningen av fiskeresurser. Prop. 1994/95:100
mellan medlemsländerna samt avtal med tredje land. Viktiga delar i Bil. 14
marknadspolitiken är överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar till investeringar inom bla. fiskeflottan, hamnar och
vattenbruk. Härutöver finns inom fiskeripolitiken regler om kontroll på
fiskets område som syftar till att säkerställa efterlevnaden av den
gemensamma fiskeripolitiken. På fiskets område är det angeläget att de regionala insatserna samordnas inom ramen för den av EU godkända sektorplanen på fiskets område. Administrationen av de EU-stöd som
hänförs till mål 5a på fiskets område bör därför fördelas mellan Fiskeri-
verket och länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör inom givna ramar besluta
om stöd till vattenbruket, beredningsindustrin och infrastrukturen. Fiskeriverket bör däremot besluta om stöd till övriga insatser inom mål
5a, framför allt stöd till fiskeflottan.
Fiskeriverket svarar vidare för att uppgifter från yrkesfiskarnas loggböcker och försäljningsnotor upprättade i hamnarna samordnas.
Länsstyrelserna skall därför inte fortsättningsvis samla in loggböckerna för kontroll.
Riksdagen har tagit beslut om huvuddragen för den framtida
distriktsveterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. '1993/94:403). Riksrevisionsverket har därefter utrett frågor
beträffande den regionala och lokala organisationen, veterinärstationernas driftsform och uppbördssystemet. Uppdraget redovisades till regeringen
1 september 1994. Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport arbetar Statens jordbruksverk för att den förändrade distriktsveterinärorga-
nisationen skall kunna verka från den 1 juli 1995. Detta innebär ingen
förändring av länsstyrelsernas instruktionsenliga uppgifter på det veterinära området.
C. Livsmiljö
Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budgetåret 1993/94 framgår att arbetet i hög grad har präglats av genomförandet av planerade trafikinvesteringar, medverkan i strategiskt inriktade utredningar, såsom strategi
för regionala miljöanalyser (STRAM) och miljöanpassat transportsystem
(RES), samt av arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. De extra
sysselsättningsmedel som gått till kulturmiljövårdens arbete med byggnadsvård har krävt ompnoriteringar av länsstyrelsernas admi-
nistrativa resurser. Flera länsstyrelser redovisar även åtgärder för att
effektivisera arbetet med löpande ärenden. Detta arbete bör fortgå med beaktande av kvalitetsaspekten. Länsstyrelserna bör särskilt uppmärksam-
ma att den regionala miljöövervakningen byggs upp och samordnas med den nationella utsläppskontrollen.
Sammantaget bör dessa kunskaper och erfarenheter tas till vara för att
intensifiera arbetet med mål- och resultatuppföljning. Ett sådant arbete har
starka beröringspunkter med uppdraget till Boverket att dels fortlöpande följa upp och utvärdera tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och
lagen om hushållning med naturresurserna (NRL) , dels redovisa hur den 16
Länsstyrelsernas arbete med markanvändnings- och planeringsfrågor Bil. 14 kommer i flera avseenden att påverkas av medlemskapet i EU, bl.a. genom införlivandet av rättsakter på miljöområdet och ett gränsöverskridande samarbete. Medlemskapet innebär vidare ökade krav på underlag om miljöförhållanden, kulturmiljövärden och om mark- och vattenanvändningen i samband med program för ansökningar till EU:s
strukturfonder. Vissa nationella utrednings- och planeringsinsatser inom
ramen för EU-samarbetet - infrastrukturen, miljö- och landskapsvården inom jordbrukssektorn m.m. - kommer att förutsätta ett regionalt underlag om miljöfrågor.
Rapporten Sverige 2009, ett förslag till en nationell vision för mark-
och vattenanvändningen och för den regionala utvecklingen är utarbetad av Boverket, Statens naturvårdsverk och NUTEK. Visionens utgångs-
punkter för bebyggelsemönster, kulturmiljöer, biologisk mångfald etc. kan
anpassas och vidareutvecklas till länets förhållanden. Tillsammans med resultaten från andra strategiskt inriktade utredningar, t.ex. STRAM och
RES, kan resultatet utgöra grunden för diskussioner om en långsiktigt hållbar utveckling av tätorter och landsbygd.
Regeringen anser att en fortsatt decentralisering av uppgifter från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna förstärker den regionala
kulturmiljövårdens verkan. Genom en resursförstärkning skapas förut-
sättningar för länsstyrelserna att överta prövningen av ärenden om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier fr.o.m. budgetåret 1995/96. Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att förbereda förändringen. Resursförstärkningen till länsstyrelserna bör därutöver ge
möjlighet att tillgodose också andra angelägna utvecklingsfrågor inom
kulturmiljövården.
Det förutsätts att länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet i hög grad
kan grunda sina beslut på länsmuseernas kompetens i frågor om vård och
underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier. Regeringen har givit Riksantikvarieämbetet ett uppdrag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de regionala museerna och Statens kulturråd utarbeta ett förslag till hur ansvarsfördelning mellan länsstyrelser och länsmuseer skall utformas.
D. Social omvårdnad Länsstyrelsernas uppgift har successivt förskjutits från ärendehandläggning till tillsyn, uppföljning och utvärdering av länets socialtjänst. Därt ingår att bevaka och följa upp att den enskildes rättssäkerhet iakttas.
Under innevarande budgetår fördelar länsstyrelserna särskilt avsatta medel till kommuner som behöver utveckla öppenvårdsinsatser inom miss-
brukar- och ungdomsvården. Vidare har länsstyrelserna fått en aktivare roll vid fördelning av bidrag till länkorganisationerna.
Regeringen har den 3 mars 1994 gett länsstyrelserna i uppdrag att
ansvara för samordningen mellan berörda myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. 17
2 Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga I4
Det nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolet inom alkoholområdet ersätts fr.o.m. den 1 januari 1995 av ett — Bil. 14 nytt tillsyns- och tillståndssystem (prop. 1994/95:89) om en ny alkohollag. Länsstyrelserna skall i samverkan med den nyinrättade Alkoholinspektionen svara för en samlad och effektiv tillsyn på detta område. Vidare övertar kommunerna ansvaret för beslut i fråga om serveringstillstånd fro.m. den 1 januari 1996. Under övergångsperioden skall länsstyrelserna yttra sig i samtliga tillstånds- och sanktionsärenden samt stödja kommunernas kompetensuppbyggnad.
Genom att successivt avlasta länsstyrelserna löpande ärenden inom vissa ärendegrupper skapas utrymme för en mer aktiv och effektiv tillsyn över socialtjänsten inklusive stöd och service för vissa funktionshindrade samt alkoholhanteringen. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen vad gäller det nya tillsyns- och tillståndssystemet i fråga om serverings-
tillstånd.
E. Civilt försvar och räddningstjänst Lagen om civilt försvar, som träder i kraft den 1 juli 1995, innebär att kommunerna får ett samlat ansvar för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga civilförsvarsorganisationen upphör därmed. Länsstyrelsernas nya roll på detta område blir främst att ge kommunerna stöd och underlag
för beredskapsåtgärderna i enlighet med de övergripande mål som
statsmakterna beslutat och andra planeringsförutsättningar samt att i en
fortlöpande dialog med kommunerna följa upp resultatet av de vidtagna beredskapsåtgärderna och det uppnådda beredskapsläget.
Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till kompetensprofiler och program för kompetensutveckling av den länsstyrelsepersonal som berörs av den nya rollen. Regeringen avser att ge Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att genomföra de föreslagna åtgärderna under förutsättning att riksdagen beviljar erforderliga medel under fjärde huvudtiteln.
F. Regional polisverksamhet
Länsstyrelserna ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för att det rationaliseringsarbete som länsstyrelserna har lagt en grund för fullföljs och att ett fortsatt förändringsarbete bedrivs så att en generellt sett
oförändrad operativ mvå i polisverksamheten kan upprätthållas, trots att polisväsendet nu får vidkännas en faktisk neddragning av resurser.
Rationaliseringsarbetet har bl.a. inbegripit strukturförändringar. Genom
ändringar i polisförordningen (1993:993) överlämnades bl.a. till länsstyrelserna att besluta om länets indelning i polisdistrikt. Länsstyrelserna har därefter beslutat om stora förändringar av polisorganisationen i respektive
län. Antalet polismyndigheter i riket kommer den 1 juli 1995 att uppgå 18
till 51, varav 12 myndigheter kommer att omfatta ett helt län.
G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering Tillsynen över överförmyndarna flyttas den 1 juli 1995 till länsstyrelserna Bil. 14 (prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29).
Sveriges EU-medlemskap medför att direkta val till EU:s parlament skall genomföras. Det innebär uppgifter för länsstyrelsen som regional valmyndighet.
Inom bostadsområdet införs i anslutning till de ordinarie stöden för nyoch ombyggnad av bostäder, som beviljas av länsstyrelserna, vissa tidsbegränsade extra stöd. Dessa bidrag för reparations-, om- och tillbyggnadsåtgärder och åtgärder för bättre inomhusklimat avser att stimulera till att sådana åtgärder påbörjas. Länsstyrelserna fattar beslut i dessa ärenden. Vidare föreslås nu ett bidrag till förbättring av inomhusklimatet i skolor och daghem, vilket skall beslutas av länsstyrelserna.
Myndighetsövergripande verksamhet Det svenska EU-medlemskapet medför nya uppgifter för länsstyrelserna. Dessa uppgifter förutsätter särskilda kompetenshöjande insatser och en hög aktivitet redan under innevarande budgetår.
Försöksverksamheten med ett regionalt samarbete genom länsstyrelserna med regionala organ i Estland och Lettland har följts upp. Verksamheten har numera utvidgats till Litauen samt några andra områden.
Länsstyrelsernas arbete innefattar också att verka för regelreformering.
För närvarande pågår en kontroll av huruvida länsstyrelsernas föreskrifter överensstämmer med de krav som EU-medlemskapet ställer. En fortsatt
uppbyggnad av kunskap om EU:s rättskällor behövs inom hela läns-
styrelseorganisationen. Vidare blir regelutformningen särskilt viktig inför den fortsatta internationaliseringen. Länsstyrelserna skall också delta i
regeringens avregleringsarbete genom att lämna förslag till förenklingar men också genom att utföra särskilda uppdrag.
Mot bakgrund av länsstyrelsens nya ansvar på jämställdhetsområdet är det ofrånkomligt att myndighetens egen jämställdhetsplan utvecklas, så att den kan lyftas fram som ett bra exempel för andra.
Resurs- och anslagsfrågor Länsstyrelserna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 135
miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 procent. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 269 miljoner
kronor eller 15 procent. Vidare har vissa tekniska justeringar av
anslagsbeloppet gjorts (sammantaget 10,6 miljoner kronor) till följd av
återlägg för räntor och amorteringar samt att länsstyrelserna övertar
kostnadsansvaret för stämningsmannadelgivningen. Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga civilförsvarsorga-
nisationen upphör den 1 juli 1995. Till följd härav minskas anslaget med 23,25 miljoner kronor. 19
Regeringen har beslutat föreslå att länsstyrelsernas arbete med Prop. 1994/95:100
bilregistret skall upphöra. Den uppgiften skall enligt förslaget skötas av Bil. 14 Vägverket fro.m. den 1 januari 1996. Kostnaderna för länsstyrelsernas befattning med bilregistret uppgår till 83,5 miljoner kronor per år.
Anslaget minskas med detta belopp varvid tidpunkten för ikraftträdandet beaktas. | De avvecklingskostnader som kan bli aktuella får länsstyrelserna täcka
inom ramen för anvisade medel.
Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition (1993/94:168) om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken ställs ökade krav på länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och tillståndsprövningen av
den yrkesmässiga trafiken. För detta arbete tillfördes föregående budgetår
6 miljoner kronor. Särskilda medel för bl.a. lokalkännedomsprövningen för taxiförare anvisas nu engångsvis till Länsstyrelsen i Stockholms län med 1,9 miljoner kronor. Sådana prov, som genomförs endast i Stockholms län, har initialt varit särskilt arbetskrävande. Vidare har medel för prövningen av ärenden om körkortsingripanden räknats upp med ytterligare 8,25 miljoner kronor för verksamheten.
Länsstyrelserna skall inte fortsättningsvis samla in yrkesfiskarnas
loggböcker för kontroll. Detta innebär att anslaget minskas med 1,8 miljoner kronor.
Genom stadgandet i 2 § naturvårdslagen (1964:822) är länsstyrelsen ansvarig för naturvårdsförvaltningen inom länet. Resurser för admini-
strationen av fjällförvaltningen i Norrbottens län har hittills reglerats
genom avtal mellan Statens naturvårdsverk och Länsstyrelsen i Norrbot-
tens län. Från och med budgetåret 1995/96 skall i stället 12 miljoner
kronor för denna verksamhet tillföras Länsstyrelsen i Norrbottens län under detta anslag. Motsvarande minskning görs av anslag under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet).
Genom en resursförstarkning möjliggörs en fortsatt decentralisering av uppgifter från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna. Det gäller främst överförande av beslut om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier. De länsstyrelser som nu förstärks med 5,25 miljoner kronor
är de vilka förra budgetåret inte fick sådan förstärkning.
Till följd av länsstyrelsernas uppgifter med EU:s jordbruksstöd ökas
anslaget med 120 miljoner kronor. Vidare anslås på anslag B 4 under
nionde huvudtiteln (Jordbruksdepartementet) drygt 28 miljoner kronor (avser 12 månader) för rådgivning och utbildning. Medlen bör liksom
hittills disponeras av länsstyrelserna och utnyttjas för arbetet med de nya uppgifterna. Under samma huvudtitel finansieras länsstyrelsernas
administration av återstående omställningsåtgärder. De resurser som
tidigare anvisats för administrativa kostnader för landskapsvårdande
åtgärder under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet), utgår. Den särskilda minimiramen och intäktsbetinget för lantbruksverksamheten som infördes budgetåret 1991/92 tas bort.
Som tidigare nämnts ökas anslaget med 120 miljoner kronor för arbetet med EU:s jordbruksstöd. Dessa medel avsätts på ramposten =.
Utvecklingsinsatser m.m. Regeringen avser att senare besluta om 20
fördelningen av dessa medel.
Utvecklingsåtgärder beräknas bli av sådan omfattning att behovet av Prop. 1994/95:100 nya medel kan begränsas till 1,1 miljoner kronor på ramposten Ut- Bil. 14 vecklingsinsatser m.m.
Det ankommer på regeringen att besluta om anslagets fördelning mellan länsstyrelserna. För riksdagens kännedom och för att underlätta länsstyrelsernas verksamhetsplanering redovisas i det följande den fördelning som
regeringen, om riksdagen godtar medelsberäkningen, senare avser att
besluta om. Vid den slutliga fördelningen av medel kommer regeringen att överväga de behov av omfördelning av resurser som kan komma att bli en följd av länsstyrelsernas arbete med strukturfondsprogrammen.
Ramanslagets fördelning på ramposter 1995/96 (1 000-tal kronor)
| Länsstyrelse | Rampost |
| AB Stockholms län | 275 821 |
| C Uppsala län | 83 119 |
| D Södermanlands län | 84 606 |
| E Östergötlands län | 108 596 |
| F Jönköpings län | 89 906 |
| G Kronobergs län | 79 335 |
| H Kalmar län | 91 660 |
| I Gotlands län | 50 733 |
| K Blekinge län | 71 945 |
| L Kristianstads län | 96 437 |
| M Malmöhus län | 161 493 |
| N Hallands län | 81 334 |
O — Göteborgs och Bohus län 156 265
| P Älvsborgs län | 114 109 |
| R Skaraborgs län | 91 711 |
| S Värmlands län | 98 839 |
| T Örebro län | 93 775 |
| U Västmanlands län | 87 970 |
| W Kopparbergs län | 103 858 |
| X Gävleborgs län | 97 348 |
| Y Västernorrlands län | 112 110 |
| Z Jämtlands län | 86 643 |
| AC Västerbottens län | 108 941 |
| BD - Norrbottens län | 139 104 |
| Utvecklingsinsatser m.m. | 121 115 |
| Summa | 2 686 773 |
| varav kostnader för residensen | 29 353 |
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 14
till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 2 686 773 000 kr.
[ [80]
Bil. 14 Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om bl.a. statlig egendom, rikets indelning samt permutation. Vidare har kollegiet till uppgift att i vissa ärenden bevaka statens rätt och allmänna intressen, tillhandahålla fond- och förmögenhetsförvaltning på det statliga och kyrkliga området, bistå med risk- och skade-
hantering samt förmedla juridisk och administrativ service till myndig-
heter under regeringen. Kollegiet utför kansligöromål åt vissa statliga styrelser och nämnder såsom Kyrkofondens styrelse, Fidesikommissnämnden, Ansvarsnämnden för biskopar, Resegarantinämnden samt Statens fond för fukt- och mögelskador.
Kammarkollegiets verksamhet redovisas under två anslag. Hand-
läggning av mål och ärenden redovisas under anslaget Myndighetsuppgifter. Verksamheten som helt finansieras genom avgifter, bl.a. fond- och förmögenhetsförvaltning, administrativ service till olika myndigheter samt risk- och skadehantering redovisas under anslaget Uppdragsverksamhet.
Kammarkollegiet har lämnat en enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
Utdrag ur Kammarkollegiets årsredovisning:
| Resultaträkningen | Budgetåret Budgetåret 1993/94 (tkr) | 1992/93 (tkr) |
| Verksamhetens intäkter | 115 730 | 62 729 |
Verksamhetens kostnader Driftkostnader: personal, lokaler m.m. 60 633 53 566
Skadeersättningar” 31 521
Konsultuppdrag för Fonden för fukt- och mögel-
| skador | 18 562 | |
| Avskrivningar | 2241 | 473 |
| Summa | 112 957 | 54 039 |
Verksamhetsutfall före
finansiella intäkter och kostnader 2 773 8 690
”Överfördes den 1 juli 1993 från Försvarets civilförvaltning.
Av Kammarkollegiets årsredovisning framgår vidare att av myndighetens
anställda är 69 procent kvinnor och 31 procent män.
1993/94 Utgift 15 675 000 1994/95 Anslag 24 028 000 1995/96 Förslag 34 414 000
varav 23 327 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget finansieras Kammarkollegiets myndighetsuppgifter, bl.a. indelningsärenden, permutationsärenden, vattenrättsliga ärenden och ärenden om auktorisation av tolkar och översättare.
De övergripande målen för kollegiet vad avser myndighetsuppgifter är konsekvent rättstillämpning samt snabb och korrekt handläggning med en lämplig avvägning av resursinsatser.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör utsträckas till att omfatta även budgetåret
1997.
Resurser 1995/96
Ramanslag 34 414 000 kr
Resultatbedömning Kammarkollegiets årsredovisning visar att det interna arbetet har rationaliserats och effektiviserats väsentligt och att produktiviteten har ökat. Kollegiet har redovisat styckkostnader för skilda ärendegrupper som
jämförts med tidigare års resultat. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Myndighetsutövning.
Slutsats
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993
års budgetproposition bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997.
Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5
procent. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 3 miljoner kronor eller 11 procent.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 14
ull Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 34 414 000 kr.
A 3. Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet
1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget redovisas kostnader för fond- och förmögenhetsförvaltning, administrativ service till andra myndigheter, bevakning av Allmänna arvsfondens rätt, kansligöromål åt vissa styrelser och nämnder, risk- och skadehantering m.m. Kostnaderna för verksamheten betalas med avgifter enligt principen om full kostnadstäckning.
De övergripande målen är att kollegiets uppdragsverksamhet skall utföras enligt marknadsmässiga principer och med full kostnadstäckning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör utsträckas till att omfatta även budgetåret 1997.
Resultatbedömning Vad avser den avgiftsfinansierade verksamheten har uppsatta verksamhetsmål uppnåtts. Fondförvaltningen redovisar ett överskott på 4,4 miljoner kronor och verksamhetsgrenen administrativ service ett överskott på 0,46 miljoner kronor.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Uppdragverksamhet. Regeringen har noterat att kollegiet har vidtagit vissa åtgärder med anledning av RRV:s påpekande om kollegiets fondförvaltning, bl.a. genom att förbättra rapporteringsrutinerna.
Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Bil. 14
till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr.
| Bil. 14
Inledning
Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne 1 ett viktigt skede. En
ny kyrkolag trädde i kraft den 1 januari 1993. Vissa ändringar har senare
beslutats i fråga om bland annat kyrkolagens bestämmelser om förvaltningen av kyrklig jord. Syftet med dessa förändringar har varit att
förbättra avkastningen och öka värdebeständigheten hos Svenska kyrkans
finansförmögenhet. 1994 års kyrkomöte har vidare hos regeringen föreslagit nya regler om kyrkotillhörighet. Som huvudregel skall gälla att inträde i Svenska kyrkan sker genom dopet. Enligt en övergångsbestämmelse skall emellertid den som den 1 januari 1996, då de nya medlemskapsreglerna föreslås träda i kraft, tillhör Svenska kyrkan behålla
sin kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd. Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden
(SOU 1994:42) lagt fram förslag om hur de ekonomiska och rättsliga relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall se ut i framtiden. En utgångspunkt för Kyrkoberedningens arbete har varit att staten så långt
möjligt bör hålla sig neutral i förhållandet till de olika trossamfunden. Samtidigt betonar Kyrkoberedningen att förändringar måste ske under
stort hänsynstagande till Svenska kyrkans historiskt framvuxna förhållanden liksom till att en övervägande del av svenska folket fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoberedningen föreslår bland annat att Svenska kyrkan skall få ställning som ett eget från staten självständigt rättssubjekt, att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall behålla sin självständiga ställning som egna rättssubjekt men upphöra att vara kommuner och att kyrkoskatten skall ersättas av en medlemsavgift.
Beträffande Svenska kyrkans ekonomi föreslår Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan i princip skall jämställas med andra trossamfund när det gäller stöd från staten och att Svenska kyrkan skall få bidrag från staten för vården av kulturhistoriskt värdefull egendom. Kyrkoberedningen föreslår vidare att en särskild rättslig form för trossamfund skapas och att
de trossamfund som så önskar skall få utnyttja skatteuppbördssystemet för
att ta upp sina medlemsavgifter.
En av de viktiga frågor som behandlas av Kyrkoberedningen är ansvaret för begravningsverksamheten. Enligt Kyrkoberedningens förslag skall Svenska kyrkan även fortsättningsvis vara huvudman för begravningsverksamheten. Stiftssamfälligheterna föreslås emellertid bli
befriade från sin skyldighet att anordna begravningsplats för den som inte tillhör något kristet samfund. Begravningsverksamheten finansieras genom en allmän statlig begravningsavgift och den som icke är medlem i Svenska kyrkan skall därför inte behöva betala någon skatt eller avgift till kyrkan. Regeringen räknar med att i samband med frågan om ansvaret för
begravningsverksamheten även kunna ta upp frågan om den enskildes kostnader för begravningar.
Kyrkoberedningens slutbetänkande har skickats ut på remiss till över
3 000 remissinstanser, däribland samtliga pastorat och församlingar inom Svenska kyrkan. Regeringen avser att redovisa förslag om de framtida 27
relationerna mellan staten och Svenska kyrkan och om ansvaret för
begravningsverksamheten till 1995 års kyrkomöte. Bil. 14 För att Svenska kyrkan skall ha möjlighet att bedriva en rikstäckande
verksamhet behövs, oberoende av vilka ställningstaganden som görs i
kyrka-statfrågan, ett effektivt inomkyrkligt utjämningssystem mellan
kyrkokommunerna genom kyrkofonden. Sommaren 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan och lägga fram förslag till hur detta skall vara utformat i framtiden. Utredningsarbetet beräknas vara slutfört i
början av år 1996,
En av de största utredningarna inom Civildepartementets ansvarsområde är Bibelkommissionen (U 1972:07), som tillkallades i december 1972 med uppdrag att översätta Nya testamentet. Översättningen av Nya testamentet blev klar år 1981. I juni 1975 fick Bibelkommissionen i
uppdrag att även översätta Gamla testamentet. Översättningsarbetet beräknas vara klart i slutet av 1990-talet. De svenska frikyrkosamfunden och andra sk. fria trossamfund får statsbidrag i form av verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag. Samlingslokalutredningen har i sitt slutbetänkande Mycket under samma tak (SOU 1994:32) föreslagit vissa förändringar i fråga om
lokalbidraget till trossamfund. Betänkandet har remissbehandlats.
Förslagen redovisas under anslaget B 1. Stöd till trossamfund.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Stöd till trossamfund m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i
1995 års budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för — besparing <= besparing
juli 95 - 1997” 1998"
juni 96
Absoluta tal Relativa tal 70,0 , 69,5 94,5 63,5 0,5 1,0
P Prisnivå 1995/96
Besparingarna för såväl budgetåret 1995/96 som budgetåren 1997 och
1998 omfattar huvudsakligen bidragen till lokaler. I fråga om verksam-
hetsbidraget beräknas endast mindre justeringar.
B 1. Stöd till trossamfund m.m.
1993/94 Utgift 70 000 000 Reservation 716 529 1994/95 Anslag 69 500 000 1995/96 Förslag 94 500 000
varav 63 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas statsbidrag till andra trossamfund än Svenska Prop. 1994/95:100
kyrkan för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sådan Bil. 14 verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag). Föreskrifter om dessa statsbidrag finns i förordningen (1989:271, ändrad 1989:688 och 786, 1993:570 och 1994:1323) om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan. I förordningen anges vilka trossamfund som har bedömts vara berättigade till statsbidrag enligt de grunder som riksdagen har beslutat (prop. 1988/89:100 bil. 15, bet. 1988/89:KrU10, rskr. 1988/89:111) och till vilka utbildningar bidrag får beviljas.
Ursprungligen betalades statsbidrag endast till församlingar som var
anslutna till Sveriges frikyrkoråd. Bidrag betalas numera också till Anglikanska kyrkan, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan, de islamiska församlingarna 1 Sverige, de ortodoxa och österländska kyrkorna, Katolska kyrkan i Sverige och Ungerska protestantiska kyrkan.
Frågor om bidrag till de i förordningen angivna samfunden prövas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden består av
företrädare för alla dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden
utses av regeringen efter förslag från samfunden.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund yrkar att anslaget räknas upp enligt följande för tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996.
Verksamhetsbidrag + 2 740 000 kr Lokalbidrag + 25 000 000 kr Utbildningsbidrag + 100 000 kr
Den föreslagna uppräkningen av verksamhets- och utbildningsbidragen motiveras bland annat med de senaste årens kostnadsstegringar. Samarbetsnämnden anser det särskilt angeläget att samhället ger de trossam-
fund som betjänar invandrare starkt förbättrade förutsättningar för sin verksamhet.
Samarbetsnämnden räknar med att byggnadsvolymen kommer att bli ungefär lika stor som i genomsnitt för de senaste fem åren. Nämnden
räknar därför med ett bidragsbehov för lokalbidrag på 37 000 000 kronor.
1993 års Samlingslokalutredning har föreslagit att maximibeloppet för lokalbidrag höjs från 700 000 kronor till I 000 000 kronor och att bidrag till handikappanpassning skall kunna lämnas med högst 165 000 kronor eller om det finns synnerliga skäl till högst 365 000 kronor. Detta förslag
skulle enligt samarbetsnämnden innebära en ökning av medelsbehovet med ytterligare cirka 5 000 000 kronor.
Ur anslaget betalas även efter beslut av regeringen statsbidrag till de norska och danska församlingarna i Sverige samt till ekumenisk verksamhet, kyrklig beredskap och restaurering av äldre domkyrkor m.m.
Regeringens överväganden Utöver de ordinarie anslagen till trossamfund har av arbetsmarknadspolitiska skäl för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 anvisats 29
sammanlagt 80 miljoner kronor till lokaler åt trossamfund. En stor del av Prop. 1994/95:100 samfundens byggprojekt har kunnat tidigareläggas genom de extra Bil. 14 anslagen, som fått en mycket god sysselsättningseffekt. Tidigareläggandet av dessa projekt gör att medeisbehovet för lokalbidrag minskar något under de närmaste åren.
Regeringen kommer senare att ta ställning till förslagen från 1993 års Samlingslokalutredning om ändrade regler för lokalbidrag till trossamfund.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas för budgetåret 1995/96 till 94 500 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 94 500 000 kr.
Bil. 14
Konsumentpolitiken tillgodoser många olika syften, exempelvis att säkerställa en väl fungerande marknad där det är särskilt viktigt att produkterna som säljs inte är farliga, liksom att uppnå att konsumenterna
är välutbildade och välinformerade . De konsumentpolitiska åtgärderna
har ofta en fördelningspolitisk inriktning. Det gäller framför allt den verksamhet som avser att hjälpa hushållen att effektivt utnyttja sina
resurser.
Sveriges ekonomi är ansträngd. Många hushåll känner av det hårda
ekonomiska klimatet. Till detta kommer de särskilda problem som arbetslöshet kan innebära för enskilda hushåll. Det innebär att det måste
förbli en viktig uppgift för konsumentpolitiken att ägna särskild uppmärksamhet åt ekonomiskt utsatta hushåll.
En annan utvecklingstendens som konsumentpolitiken måste upp-
märksamma är internationaliseringen. EU-medlemskapet innebär bland
annat att flödet av varor, tjänster och kapital över gränserna kan förväntas öka ytterligare. Detta förväntas medföra ett ökat utbud med lägre priser och hårdare konkurrens som följd. Men det innebär samtidigt att konsumenterna ställs inför nya svårigheter. Marknaden blir mer svår-
överskådlig, risken för att dåliga varor och tjänster säljs blir större. Konsumenterna kan också komma att ställas inför nya marknadsförings-
och distributionsformer som det kan vara svårt att värja sig emot eller som kan ha andra negativa inslag. Som en följd av bl.a. ny teknik, t.ex. TV-reklam, blir marknadsföringen mera påträngande.
Många varor och tjänster produceras inom den offentliga sektorn.
Under senare år har denna förändrats bl.a. genom avregleringar. Behovet av att lyfta fram brukarnas intressen inom detta område är tydligt.
Sambandet mellan konsumtion och miljö måste vidare uppmärksammas
i arbetet för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Det blir en viktig uppgif för konsumentpolitiken att analysera
innebörden av de utvecklingstendenser som regeringen nu har berört och att aktivt verka för att problem förebyggs eller undanröjs.
Reformeringen av konsumentpolitiken En konsumentpolitisk översyn har genomförts. Den konsumentpolitiska
kommittén avslutade sitt arbete i februari 1994. Betänkandet Konsument-
politik i en ny tid (SOU 1994:14) har remissbehandlats. Den föregående
regeringen lade fram propositionen Den framtida konsumentpolitiken
(prop.1994/95:16). I samband med regeringsskiftet återkallade den nya
regeringen propositionen, eftersom denna på flera punkter avvek från vår
syn på konsumentpolitiken.
Det vi tidigare har anfört om utvecklingstendenserna leder emellertid
till att vi finner det angeläget att föreslå nya riktlinjer för den framtida
konsumentpolitiken. Regeringen avser mot denna bakgrund att under
våren återkomma i frågan.
Sveriges medlemskap i EU Det svenska konsumentskyddet har en lång tradition. En statlig konsu- Bil. 14
mentpolitik började utvecklas redan vid mitten av 1940-talet. Flera olika
statliga organ har inrättats för att hjälpa hushållen att effektivt utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas ställning på marknaden. Det har
vuxit fram ett fruktbart samarbete mellan den statliga konsumentverk-
samhet och den som bedrivs av frivilliga organisationer liksom av den
lokala konsumentverksamheten. Det har likaså på många områden
etablerats ett konstruktivt samarbete med näringslivet. Här förtjänar frivilliga överenskommelser med Konsumentverket liksom näringslivets egenåtgärder att nämnas,
Regeringen anser att myndighetsstrukturen på konsumentområdet med Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden är ändamålsenlig.
Konsumentorganisationerna och andra frivilliga organisationer samt den kommunala konsumentverksamheten kompletterar som nämnts de statliga insatserna i viktiga avseenden. Regeringen anser det viktigt att de stöttas
1 detta arbete. Marknadsdomstolen prövar frågor enligt lagstiftning under såväl
Civildepartementets som Näringsdepartementets ansvarsområde. Det övervägande antalet ärenden avser marknadsföring, information, produktsäkerhet och avtalsvillkor och knyter därmed an till lagstiftning
under Civildepartementet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den
utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde som övervägs -
och som kan förmodas leda till ett utökat antal produktsäkerhetsärenden
- kommer ansvaret för Marknadsdomstolen att flyttas från Näringsdeparte-
mentet till Civildepartementet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med förslag till justeringar på statsbudgeten som
detta föranleder. |
Konsumentpolitiken inom EU har på gemenskapsnivå inte samma bredd, djup och tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start i mitten av 1970-talet har takten i det konsumentpolitiska arbetet ökat, särskilt efter tillkomsten av EG:s s.k. vitbok och enhetsakt. Men fortfarande markeras konsumentfrågornas förhållandevis låga status bland annat genom att det inte har ansetts motiverat med ett särskilt generaldirektorat hos kommissionen.
Det som har sagts nu visar att det blir en viktig uppgift för Sverige att
driva på mot breddat, fördjupat och mera kraftfullt konsumentskyddssam-
arbete i Europa. Nordiska och svenska erfarenheter, kunnande och lösningar kommer här att kunna tjäna som förebild. Medlemskapet gör det möjligt för Sverige att spela en mer aktiv roll. Här kan erinras om att: vi 1 regeringsdeklarationen slagit fast att Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet.
Konsumentinflytande på standardiseringen Den europeiska standardiseringen har i och med EES-avtalet och EU- 32 medlemskapet fått en helt ny betydelse för de regler som rör människors
liv, hälsa och säkerhet. Detaljkrav för produkters säkerhet fastställs nu Prop. 1994/95:100
i europastandarder. På konsumentområdet pågår ett omfattande europeiskt Bil. 14
standardiseringsarbete. Ett tjugotal kommittéer, flera av dem med underarbetsgrupper, deltar för närvarande i arbetet med att utarbeta Europastandarder. Produkter som berörs är bl.a. möbler,leksaker,fritidshjälmar, barnomsorgsprodukter och flytvästar. Att delta i standardiseringen och få fram bra produktstandarder är ett betydelsefullt förebyggande arbete för att hindra att vi får problem med bristande säkerhet och funktion hos produkter som kommer över våra gränser.
Det är angeläget att standarderna är utformade med utgångspunkt i brukarnas/konsumenternas intresse. Det är också viktigt för en effektiv
marknadskontroll att standarderna är realistiska och väl definierade. Konsumentverket har framgångsrikt fört ut svenska synpunkter och lyckats påverka det internationella standardiseringsarbetet på konsumentvaruområdet. Enligt regeringens mening bör verket även i fortsättningen
spela en aktiv roll i detta sammanhang. Också konsumentorganisationer
och andra frivilliga organisationer måste ges tillfälle att medverka i
standardiseringsarbetet. Konsumentinflytandet på standardiseringen är enligt regeringens bedömning sålunda mycket viktigt.
Marknadskontroll Regeringen anser att skyddet av människors hälsa och säkerhet har avgörande betydelse när man bedömer behovet av marknadskontroll.
Resurserna för marknadskontroll bör i första hand användas för att
övervaka produkterna från säkerhetssynpunkt och stå i rimlig proportion
både till de risker och de personer som är tänkta att använda produkterna.
Att barn inte utsätts för onödiga risker bör ha en hög prioritet.
Den lokala verksamheten
Det är på den lokala nivån som konsumenterna som enskilda individer i
de flesta fall kan stödjas bäst. Främst avregleringen, internationaliseringen och det ekonomiska läget ställer konsumenterna inför delvis nya problem.
Detta ökar ytterligare betydelsen av en väl utbyggd lokal konsumentverksamhet. Vikten av en kommunal verksamhet med inriktning på hushållens
problem har kommit att markeras ytterligare genom tillkomsten av skuldsaneringslagen. Att medla i tvister mellan konsumenter och näringsidkare är också ett betydelsefullt inslag i arbetet på det lokala planet. Ett annat är varu- och serviceförsörjningsfrågor. Den kommunala vägledningen har också en betydelsefull roll att spela gentemot annan
lokal verksamhet, exempelvis inom föreningslivets ram. På sikt kan alltså
en samverkan med andra verksamheter komma att utvecklas.
3 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 14
Ny marknadsföringslag Regeringen har nyligen förelagt riksdagen proposition (1994/95:123) om Bil. 14 ny marknadsföringslag som avses träda i kraft den 1 juli 1995. Den nya
lagen är tydligare än den nuvarande genom att innehålla preciserade
regler om olika former för otillbörlig marknadsföring, såsom vilseledande
reklam och förpackningsstorlekar, konkurser, utförsäljningar och
realisationer, förmånserbjudanden etc. Ett företag som avsiktligt eller av
oaktsamhet överträder någon sådan regel kan dömas att betala en
marknadsstörningsavgift.
Ett företag skall vidare kunna ådömas att betala skadestånd inte bara till
andra företag utan också till konsumenter. I marknadsföringsmål införs
ett nytt system där Stockholms tingsrätt blir första instans och Mark-
nadsdomstolen blir andra och sista instans.
Produktsäkerhet Produktsäkerhetsutredningen (C 1993:01) lade i september 1993 fram ett
förslag med ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast
1994:610). I delbetänkandet - Produktsäkerhetslagen och EG (SOU
1993:88) - gjorde utredningen en jämförelse mellan ett EG-direktiv om
allmän produktsäkerhet (92/59/EEG) och produktsäkerhetslagen. Utredningen föreslog emellertid att produktsäkerhetstagen skulle ändras på så sätt att en farlig vara eller tjänst skulle kunna återkallas från innehavaren av en vara eller från den en tjänst utförts åt eller från den som innehar egendom som tjänsten avsett. Detta godtogs av regeringen och riksdagen
(prop. 1993/94:203 s.212 ff, bet. 1993/94:LU23, rskr. 1993/94:367, SFS
1994:610. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1994 (SFS 1994:1114). Utredningen har fortsatt sitt arbete med frågan om produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde bör utvidgas så att lagen inte bara - som i dag -
gäller varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet utan
också varor och tjänster på det offentliga området. Arbetet skall i denna del vara slutfört senast den 31 december 1994.
Översyn av resegarantilagen Ett förslag till nya former för resegarantier har presenterats i promemorian (Ds 1994:109) Nya former för resegarantier.
Arbetsgruppen föreslår, som alternativ till nuvarande garantisystem med
individuella betalningsutfästelser, en kombination av individuell och
gemensam säkerhet i form av en fond. En fondlösning tillgodoser, enligt
arbetsgruppen, bäst kravet att ge konsumenterna ett bättre skydd än det
de nu har.
Även vissa andra ändringar i resegarantilagen föreslås som t.ex. en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga reseföretag vid vite att ställa de säkerheter som myndigheten beslutat och en förkortad tid för ansökan om ersättning ur en resegaranti.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i frågan. 34
På uppdrag av Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för Bil. 14
konsumentfrågor har avdelningen för Industriell Miljöekonomi vid Lunds universitet utvärderat det nordiska miljömärkningssystemet. I uppdraget ingick att särskilt belysa organisations-, arbets- och beslutsformers inverkan på effektiviteten.
Ämbetsmannakommittén har inhämtat synpunkter på utvärderingen genom bla. de departement som är ansvariga för miljömärknings-
verksamheten 1 de nordiska länderna. I utvärderingen konstateras att den nordiska miljömärkningen i
jämförelse med andra länders officiella miljömärkningssystem har lyckats relativt väl beträffande antal fastställda kriterier, utfärdade licenser och produkter på marknaden. Konsumenternas kännedom om den nordiska miljömärkningssymbolen Svanen har vuxit i de nordiska länderna och
miljömärket har hög trovärdighet hos både konsumenter och producenter. I utvärderingsrapporten föreslås förändringar i organisation och
beslutsordning i syfte att effektivisera arbetet. Under våren 1995 kommer
de nordiska konsumentministrarna att ta ställning till behovet av förändringar av verksamheten och om tidsplanen för arbetet. Genom EES-avtalet har det europeiska miljömärkningssystemet införts
i Sverige fro.m. 1 juli 1994. Det innebär att företag som vill använda EU:s miljömärkningssymbol har möjlighet att begära tillstånd i Sverige att få göra det. Utvecklingen av kriterier inom EU har tagit längre tid än beräknat. Idag finns kriterier för fem produktgrupper fastställda, nämligen
för tvätt- och diskmaskiner, toalett- och hushållspapper samt jordför-
bättringsmedel. Kommissionen har utsatts för kraftig kritik av medlemsländerna och uppmanats att vidta åtgärder för att effektivisera arbetet.
I det syftet har kommissionen initierat en diskussion om att göra vissa
ändringar i miljömärkningsförordningen, bl.a. i beslutsordningen.
Beräknad utgiftsutveckling Den beräknade utgiftsutvecklingen på konsumentområdet t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för — besparing besparing
juli 95 - 1997) 1998”
juni 96 Absoluta tal Relativa tal
92,4 117, 97 1383 91,3 2,1 32
” Prisnivå 1995/96 "1 detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor 35
C I. Konsumentverket
Bil. 14 1993/94 Utgift 71 555 000 1994/95 Anslag 95 284 000 1995/96 Förslag 101 687 000
varav 67 361 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 "I detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor
med uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina
resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enligt lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1975:1418) och produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Verket fullgör vidare uppgifter enligt konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:630), lagen om märkning av textilier (1992:1231), lagen om märkning av hushållsapparater (1992:1232), lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk (1992:1326) och lagen om leksakers säkerhet
(1992:1327).
Verkets organisation m.m. framgår av förordningen (1990:1179) med instruktion för Konsumentverket.
Konsumentverket Konsumentverket redovisar i sin årsredovisning resultatet av verksamheten uppdelat på verksamhetsgrenarna utredning/utveckling/forskning, provning/metodutveckling, rättslig marknadsbevakning, utbildning, lokal konsumentverksamhet, förlagsproduktion, Råd & Rön och internationell verksamhet. För varje verksamhetsgren har mål ställts upp.
Verket har särskilt prioriterat stödet till den lokala konsumentverksamheten - som också är den största verksamhetsgrenen - främst på grund av ett regeringsuppdrag om skuldsanering som verket har påbörjat under verksamhetsåret. Rättslig marknadsbevakning och Råd & Rön är därefter de största verksamhetsgrenarna. Anslagssparandet uppgick till I 134 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar
mot redovisningen. I sin anslagsframställning pekar verket på behovet av vissa förändringar
av verksamhetsinriktningen under den aktuella budgetperioden. Sådana skulle enligt verkets förslag innebära en utbyggd marknadskontroll, förstärkta utredningsinsatser när det gäller teknikstyrd service, utvärdering av insatserna i anslutning till skuldsaneringslagens ikraftträdande samt ökat stöd till konsumentorganisationer.
Regeringens överväganden .
Bil. 14 Sammanfattning
Övergripande mål Regeringen avser att under våren återkomma med förslag om inriktningen av den framtida konsumentpolitiken. Konsumentverket beviljas ett anslag för 18 månader för budgetåret 1995/96. Verksamheten bör tills vidare styras av de övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95.
Resurser 1995/96
Ramanslag 101 687 000 kr
Resultatbedömning
Konsumentverkets årsredovisning har utvecklats sedan föregående år.
Resultatredovisningen ger ett bra underlag för en prövning av Konsumentverkets verksamhetsinriktning. Redovisningen av prestationer är väl utvecklad. Möjligheten att bedöma i vad rnån de övergripande målen har uppfyllts begränsas i viss mån av att den indelning som verket har i verksamhets-
grenar inte är anpassad till målen för verksamheten. Den är istället i huvudsak knuten till de medel som verket använder. Arbetet med att
utveckla resultatmått bör fortsätta inom ramen för budgetdialogen.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Konsumentverket. Riks-
revisionsverket har i sin revisionsrapport framfört vissa förslag till förbättringar av det interna redovisningssystemet. Konsumentverket bör
beakta dessa förslag.
Slutsatser Regeringen har för avsikt att under våren närmare precisera sin syn på inriktningen av den statliga konsumentverksamheten och de övergripande målen för den. Ett av syftena med detta är att förbättra möjligheten att
kunna avläsa effekterna av Konsumentverkets verksamhet. Inom ramen för de övergripande mål som gäller i dag vill regeringen dock redan nu ange några särskilt viktiga verksamhetsområden.
De hushållsekonomiska frågorna, särskilt budgetrådgivning och skuld-
sanering kommer att förbli en mycket viktig uppgift under det aktuella
budgetåret.
Konsumentverkets insatser i egenskap av tillsynsmyndighet enligt de lagar som reglerar konsumentskyddet inom EU kommer att behöva ökas
under budgetperioden. Detta gäller marknadsbevakningen, stickprovs-
kontroll av att produkter uppfyller CE-märkets krav, kontakterna med 37
näringslivet för. utarbetande av egenåtgärdssystem och insatserna för att Prop. 1994/95:100 sköta det s.k. notifikationssystemet för farliga varor. I egenskap av Bil 14
tillsynsmyndighet kommer verket dessutom att behöva satsa resurser på europeiskt och annat internationellt samarbete.
För att kunna upprätthålla en god produktsäkerhet inom hela EESområdet har två informationssystem byggts upp. Det ena är ett notifikationssystem (tidigare kallat RAPEX) varigenom tillsynsmyndigheterna i medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land. I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- eller fritidsolyckor. Tanken är att den information som erhålls från skaderapporteringssystemet skall vara ett
underlag för det långsiktiga produktsäkerhetsarbetet. Konsumentverket är
kontaktmyndighet för notifikattonssystemet om andra farliga varor än livsmedel.
Som tidigare har berörts anser regeringen att konsumentinflytande på
den europeiska standardiseringen är nödvändigt för att säkerställa att varor som säljs i Sverige är säkra och för att stärka konsumenternas ställning i Europa i enlighet med uttalandena i regeringsdeklarationen. Konsumentverkets insatser på standardiseringsområdet bör därför ligga på en oförändrad hög ambitionsnivå. Särskilda medel har vidare beräknats under tolfte huvudtitelns anslag C 3. Bidrag till Standardiseringskommissionen för s.k. mandaterade standardiseringsprojekt och fördelas med
utgångspunkt från myndigheternas prioriteringar. En del av dessa medel kommer bl.a. att kunna användas för att få konsumentinflytande i
standardiseringsarbetet.
Flertalet av landets kommuner - 234 av totalt 288 - satsar i dag på en
lokal konsumentverksamhet. Efter en viss minskning av den kommunala konsumentverksamheten går nu utvecklingen åt andra hållet, vilket delvis sammanhänger med tillkomsten av skuldsaneringslagen. För att fungera effektivt måste verksamheten få stöd i form av bl.a. informations - och
utbildningsinsatser från Konsumentverkets sida.
Regeringen anser att en viss besparing bör kunna göras inom Konsu-
mentverket under budgetåret 1995/96 utan att skapa påtagliga problem för
verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
101 687 000 kr.
C 2. Allmänna reklamationsnämnden
1993/94 Utgift 13 195 000 1994/95 Anslag 13 437 000 1995/96 Förslag 20 518 000
varav 13 603 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 38
Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har enligt förordningen (1988:1583, ändrad senast 1993:1151) med instruktion för Allmänna Bil. 14 reklamattonsnämnden till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, s.k. konsumenttvister, och ge rekommendationer om hur tvister bör lösas. Nämnden skall också yttra sig I konsumenttvister på begäran av domstol, stödja den kommunala konsumentverksamhetens medling 1 konsumenttvister genom bl.a.
utbildning, rådgivning och information samt informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.
Det övergripande verksamhetsmålet som fastställdes av regeringen för budgetåret 1993/94 var att ARN på ett snabbt och ändamålsenligt sätt skulle pröva de konsumenttvister som anmälts till nämnden. Anslags-
sparandet uppgick till 109 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Av resultatredovisningen framgår att det övergripande målet huvud-
sakligen har uppnåtts. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redovisningen. Nämnden anför i sin anslagsframställning att den i avvaktan på ett mera övergripande beslut om nämndverksamhetens framtida inriktning
och omfattning inte har ansett sig böra överväga någon förändring vad
gäller verksamhetsgrenar och verksamhetsmål.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål Regeringen avser att under våren 1995 återkomma med förslag om inriktningen av den framtida konsumentpolitiken. Allmänna
reklamationsnämnden bör beviljas ett anslag för 18 månader för
budgetåret 1995/96. Verksamheten bör genomföras med de övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95.
Resurser 1995/96
Ramanslag 20 518 000 kr
Resultatbedömning
ARN:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen till stora defar har uppnåtts. Under året har handläggningstiderna kortats. Väntetiderna har nu sänkts
och är drygt fem månader för ärenden som avgjorts med intresseledamöter och två månader för ärenden som avgjorts i ett enklare förfarande utan intresseledamöter. Antalet inkomna ärenden har sjunkit något jämfört med budgetåret innan. Till bank-, rese- och skinnavdelningarna har
betydligt färre ärenden kommit in. Tänkbara förklaringar till minskningen
av nämndens ärenden inom bankområdet är att nämndens praxis börjar Prop. 1994/95:100 få genomslag, att Konsumenternas bankbyrå har inrättats samt att Bil 14 bankernas reklamationshantering har förbättrats.
Rezeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar 1 revisionsberättelsen avseende Allmänna reklamationsnämnden.
Slutsatser Med anledning av att regeringen avser att komma med förslag om inriktningen av konsumentpolitiken under våren 1995 föreslår regeringen att de övergripande mål för nämndens verksamhet som gäller för budgetåret 1994/95 även skall gälla för budgetåret 1995/96.
En mindre besparing föreslås på verksamheten. Den bör kunna göras genom en ökad effektivisering.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna reklamationshämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 20 518 000 kr.
C 3. Stöd till konsumentorganisationer
| 1993/94 Utgift | 1 466 000 reservation 2 357 |
| 1994/95 Anslag | 2 100 000 |
| 1995/96 Förslag | 6 150 000 |
varav 3 767 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Sedan år 1990 har särskilda medel anslagits till stöd för ideella konsumentorganisationer. Medlen skall bl.a. kunna användas till stöd åt såväl befintliga konsumentorganisationer som för att stödja och stimulera uppbyggnaden av nya organisationer.
Medlen disponeras av Konsumentverket.
Konsumentverket Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att stöd till konsumentorganisationer har lämnats till 20 projekt på totalt 2 006 000 kronor. Hälften av det beviljade beloppet avser startbidrag till enskilda konsumentorganisationer. Stöd har främst lämnats för utveckling av lokal verksamhet, livsmedelsfrågor, konsumtion och miljö. Reser-
vationsbeloppet beror på att vissa medel betalas ut först då projekten
avslutats.
Verket föreslår i sin anslagsframställning en ökning av anslaget till
5 250 000 kronor för budgetåret 1995/96. Ökningen motiveras av att 40 stödet i dag kan användas för fler ändamål än när det inrättades.
Konsumentverket pekar också på behovet av fortsatta satsningar på Prop. 1994/95:100 ungdomsprojekt. Bil. 14
Sveriges Konsumentråd Sveriges Konsumentråd har ansökt om bidrag för sin verksamhet på 4 800 000 kronor för budgetåret 1995/96. Sveriges Konsumentråd är en paraplyorganisation för frivilliga organisationer som representerar breda brukarintressen. Medlemmar i rådet är ideella och andra organisationer som arbetar med konsumentfrågor.
Rådet beräknar att kostnaden för rådets konsumentpåverkande
aktiviteter i Europaarbetet uppgår till drygt 2 miljoner kronor.
Personalkostnader och administrativa kostnader beräknas uppgå till
3 miljoner kronor. De områden som 1 dag prioriteras i ett EU-perspektiv
är enligt Konsumentrådet framför allt livsmedel, konsumentskydd och
finansiella tjänster.
Regeringens överväganden Konsumentorganisationer spelar en viktig roll i Europasamarbetet. I sin egenskap av frivilliga organisationer utövar de inflytande genom andra kanaler än dem som EU-ländernas regeringar har.
Sveriges Konsumentråd är medlem i den europeiska konsumentorgani-
sationen Bureau Européenne des Union de Consommateur (BEUC) och kommer att representera den svenska konsumentrörelsen i EU:s konsumentråd - The Consumer Consultative Council (CCC). Sveriges
Konsumentråd deltar också som svensk representant 1 den
samarbetsorganisation för konsumentdeltagande i det europeiska standardiseringsarbetet, Association de Normalisation Européen pour les
Consommateurs (ANEC), som nyligen har upprättats.
Sveriges Konsumentråd bör kunna medverka till en fördjupad diskussion och debatt om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i
Europa. Rådet har också en viktig uppgift att sprida information om
arbetet inom EU till sina medlemsorganisationer.
Regeringen anser att Sveriges Konsumentråd bör få särskilt ekonomiskt stöd bl.a. för att företräda konsumenterna i Europaarbetet. Medel för detta
har beräknats under anslaget Stöd till konsumentorganisationer. Regeringen kommer att ange de närmare villkoren för detta stöd.
Också andra konsumentorganisationer bör liksom hittills kunna få
ekonomiskt stöd. Detta stöd bör även i fortsättningen fördelas av Konsumentverket.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 6 150 000 kr. 4
1993/94 Utgift 1 158.000. — Reservation 2172000 Bil 14
1994/95 Anslag 2 100 000
1995/96 Förslag 3 000 000
varav 1 987 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Genom riksdagens forskningspolitiska = beslut våren 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr. 1992/93:329) anvisades 2 100 000
kronor till Konsumentverket för att utveckla forskning på konsument-
området. I avvaktan på översynen av konsumentpolitiken beslutade
riksdagen att anslaget till konsumentforskning tills vidare skulle uppgå till ett i huvudsak oförändrat belopp på 2 100 000 kronor för budgetåret
1993/94.
Medlen disponeras av Konsumentverket.
Konsumentverket Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att verket har beviljat 1 931 000 kronor till tio nya forskningsprojekt.
Huvuddelen av de beviljade medlen har gått till forskning om varu-
distribution i stadskämor samt till en utvärdering av försök med
skuldsanering. Reservationsbeloppet beror på att alla medel inte utbetalas förrän projekten har avslutats. Verket föreslår i sin anslagsframställning ett oförändrat anslag för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden Det är enligt regeringens mening angeläget att forskningen på konsumentområdet kan utvecklas. Ett område för sådan forskning är hur konsumenternas resurser, attityder och beteenden påverkas av olika förändringar 1 samhället, däribland EU-medlemskapet.
Konsumentforskningen kan också vara värdefull som underlag för
insatser på produktsäkerhetsområdet.
Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp för att kartlägga den konsumentforskning som finns i dag för att med denna kartläggning som grund utarbeta ett program för konsumentforskningen.
Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att anslaget till
konsumentforskningen förs upp med ett - beräknat på årsbasis - i stort sett oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 3 000 000 kr. 42
| C 5. Bidrag till miljömärkning av produkter | "Prop. 1994/95:100 Bil. 14 | |
| 1993/94 Utgift | 5 000 000 | ! |
| 1994/95 Anslag | 5 000 000 |
1995/96 Förslag 6 900 000
varav 4 600 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes
under år 1989. Den frivilliga miljömärkningen i Sverige inom ramen för detta system organiseras och drivs av SIS-Standardiseringen i Sverige
(SIS) och leds av Miljömärkningsstyrelsen. Verksamheten regleras genom ett avtal mellan staten och SIS, som förlängdes med ett år från den 30
juni 1994.
Sedan den 1 maj 1992 gäller inom EU en förordning om miljömärkning, vilken ingår i det tilläggsavtal till EES-avtalet som riksdagen
beslutat om den 3 juni 1994. EG-förordningen återspeglar i stort de principer som gäller för den nordiska miljömärkningen.
Miljömärkningen skall på sikt i huvudsak finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. T.o.m. budgetåret 1994/95 har sammanlagt 18,6 miljoner kronor anslagits
över statsbudgeten. Statsbidraget är förenat med återbetalningsskyldighet när verksamheten ger överskott.
SIS-Standardiseringen i Sverige Det nordiska miljömärkningsarbetet har fram till den första juli 1994 resulterat i att kriterier har fastställts för 23 produktgrupper. Under det senaste budgetåret utarbetades kriterier för bl.a. tidningspapper, tvättmaskiner, möbler och gräsklippare. Drygt 650 produkter, märkta med den nordiska svanen, finns på den nordiska marknaden.
Miljömärkningen av pappersprodukter har lett till en påtaglig minskning
av miljöbelastningen genom att utsläpp av för miljön skadliga ämnen har reducerats kraftigt. Miljömärkta tvättmedel, som svarar för två tredjedelar av tvättmedelsförsäljningen, har bidragit till att belastningen på reningsverk och utsläppen i sjöar och vatten har minskats.
Utgångspunkten för den ursprungliga överenskommelsen mellan staten och SIS var att miljömärkningen, efter en igångsättningsperiod om fem år och ett villkorligt återbetalningsskyldigt statsbidrag, skulle vara självbärande. Även om den nordiska miljömärkningen nu ger vissa intäkter,
framhåller SIS att osäkerheten är stor beträffande de framtida intäkterna. Samtidigt ökar kostnaderna på grund av marknadens krav på kriterie-
utveckling på nya produktområden. Fortsatta statliga anslag är en förutsättning för miljömärkningsverksamheten.
Kostnaden för den planerade verksamheten vad avser såväl det nordiska
som EU:s miljömärkningssystem under budgetperioden 1995/1996 har beräknats till 21 582 000 kronor. Märkningsintäkterna beräknas uppgå till
2 900 000 kronor under samma tid.
Arbetet med den nordiska miljömärkningen beräknas under budgetåret 1995/96 kunna bedrivas med i det närmaste oförändrat statsanslag, 43 d.v.s.med 5 207 000 kronor.
Kostnaderna för att handha uppgiften som behörigt organ för EU:s Prop. 1994/95:100 miljömärkningssystem beräknas uppgå till 6 475 000 kronor. Enligt SIS:s Bil. 14 beräkning kommer arbetsinsatser för miljöexperter motsvarande tre manår att krävas samt kostnader för konsultinsatser. Till detta kommer resekost-
nader för deltagande i EU:s kriterieutvecklingsarbete. För budgetåret 1995/96 bedömer SIS behovet av statsbidrag för sin
verksamhet till 11 682 000 kronor.
Regeringens överväganden
De beslut om en frivillig, enhetlig och positiv nordisk miljömärkning som
riksdagen fattade hösten 1989 har gett konkreta resultat. I dag finns ett
stort antal svanmärkta produkter på marknaden, och konsumenterna kan få vägledning för att välja de minst miljöbelastande produkterna. Detta
kan i sin tur leda till en produktutveckling som på sikt kommer att bidra till en från miljösynpunkt varaktigt hållbar utveckling.
Regeringen anser att en officiell miljömärkning är av ett så stort
allmänt intresse att verksamheten tills vidare bör få fortsatt statligt stöd.
Enligt EU:s förordning om miljömärkning skall de länder i vilka förordningen gäller utse det eller de organ som ansvarar för de uppgifter som anges i förordningen. Regeringen har utsett SIS att fram till den 1 Juli 1995 vara behörigt organ i Sverige.
Det får ankomma på det eller de organ som under det aktuella budgetåret i Sverige administrerar EU:s miljömärkningsordning, att inom
ramen för beviljade medel se till att den vidare utvecklingen av miljömärkningen främjas och sker i enlighet med Sveriges internationella
åtaganden Regeringen anser att verksamheten bör kunna bedrivas på en
godtagbar nivå även med ett lägre anslag än det SIS har begärt.
Regeringen föreslår att den för miljömärkning ansvariga organisationen
under budgetåret 1996 får ett bidrag på 6 900 000 kronor för att handha
både den nordiska miljömärkningen och EU:s miljömärkningssystem.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 6 900 000 kr.
Bil. 14
Utvecklingen inom ungdomsområdet
Den långsiktiga utvecklingen i Sverige beror i hög grad på vilka
framtidsmöjligheter landets ungdomar får. Det är därför väsentligt att stödja en positiv utveckling av ungdomars möjligheter inom olika områden. Viktiga ungdomsfrågor hör till olika departements ansvarsområden. Inom regeringskansliet har Civildepartementet ett övergripande ansvar och en samordnande roll för ungdomspolitiken. Till Civildepartementet hör även Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01), som är ett rådgivande organ till regeringen i bl.a. ungdomsfrågor. Bland myndigheterna har Ungdomsstyrelsen ett sektorsövergripande ansvar för att följa
utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frågor inom olika samhällsområden.
Ungdomars livsvillkor Ungdomars etablering i vuxenvärlden, genom att få en egen ekonomi,
bostad och familj, har successivt förskjutits framåt i livet. Detta har sin
förklaring i en rad långsiktiga förändringar av samhället som i sin tur påverkar ungdomars livsvillkor.
Utbildningstiden har ökat avsevärt sedan 70-talet. Denna utveckling har i lågkonjunkturens spår accentuerats under 90-talet som en konsekvens
av det tredje gymnasieåret samt bristen på arbetsmöjligheter för ung-
domar. I flera yrken ställs vidare högre krav med längre utbildningstid och ett allt senare inträde på arbetsmarknaden som följd.
Undersökningar visar att ungdomar sedan 60-talet, oberoende av
konjunkturväxlingar, har fått en allt svagare ställning på arbetsmarknaden.
Ungdomsarbetslösheten är i dag mer än dubbelt så hög som arbetslösheten bland övriga medborgare. Ungdomars arbetsmarknad präglas också av att de i långt högre grad har vikariat eller annan form av tillfällig anställning och att de i högre grad än andra grupper omfattas av arbetsmarknadsåtgärder.
Den längre ungdomsutbildningen och den högre risken för arbetslöshet innebär att inkomster och därmed möjligheter till en självständig ekonomi kommer senare 1 livet. Ungdomar flyttar ut från föräldrahemmet allt senare. Parbildning och barnafödande sker också allt senare.
Särskilt utsatta ungdomar För många ungdomar med trygg uppväxt, god utbildning och ett välutvecklat socialt kontaktnät ser utvecklingen ljus ut. Men det finns också grupper av ungdomar som saknar dessa förutsättningar och för vilka utvecklingen riskerar att bli sämre. Bland förlorarna finns t.ex. invandrarungdomar, särskilt de flyktingungdomar som nyligen kommit till Sverige. Här finns också unga ensamföräldrar, vars ekonomiska situation vanligtvis är mycket bekymmersam. Långtidsarbetslösa ungdomar, 45
ungdomar med funktionshinder och lågutbildade pojkar i glesbygden är Prop. 1994/95:100 andra grupper som alltmer ställs utanför samhället. Bil. 14
Prioriteringar inom ungdomspolitiken
Demokrati och inflytande
Utgångspunkten för regeringens ungdomspolitik är att se ungdomar som fullvärdiga medborgare som har både rättigheter och skyldigheter. En
förutsättning för att ungdomar skall ta det ansvar detta innebär är att de också ges möjlighet att bli delaktiga i utvecklingen av samhället och att de får inflytande över sin egen situation. Frågor om demokrati, inflytande
och delaktighet är därför centrala för ungdomspolitiken.
Delaktighet i samhället handlar om rätten att få vara med, att ha uppgifter, att få och ta ansvar. Möjligheterna till detta är emellertid inte jämnt fördelade. Insatserna för att stärka ungdomars inflytande och motverka vanmakt måste göras så att de omfattar alla oavsett kön, etnisk eller social bakgrund.
De insatser som görs för att stärka ungdomars delaktighet får inte innebära att ungdomar bara får ett formellt inflytande på vuxnas villkor. Vuxna måste också vara beredda att ge ifrån sig lite av sin makt. Det handlar för vuxna ofta om att förändra sin attityd; att stödja, inte styra.
Arbete och utbildning för ungdomar Den viktigaste insatsen för att stärka ungdomars delaktighet i samhället är att minska arbetslösheten bland de unga. Kraftfulla generella åtgärder måste kombineras med riktade insatser mot grupper av särskilt utsatta ungdomar som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och successivt ställas utanför samhället.
Mot bakgrund av den konjunkturuppgång som kan skönjas har regeringen valt att styra arbetsmarknadsåtgärderna för ungdomar från sysselsättningsåtgärder till utbildnings- och rekryteringsåtgärder med sy fte att underlätta en övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Fr.o.m. den I januari 1995 ersätts ungdomspraktiken med en ny åtgärd för ungdomar i åldern 20-24 år, s.k. ungdomsintroduktion. Denna innebär fyra månaders praktik, följt av sex månaders anställning. Regeringen överväger
dessutom olika alternativ för att bereda kommunerna möjlighet att ta över
ansvaret för ungdomar under 20 år.
Kunskap blir allt viktigare för den enskildes utveckling och möjlighet till sysselsättning. Utbildning måste ses som en investering för såväl samhället som för individen. Det svåra arbetsmarknadsläget innebär att utbildningssamhällets alla resurser måste mobiliseras för att få till stånd
ett samlat kunskapslyft i samhället.
En av EU:s strukturfonder, socialfonden, har som ett av sina mål att särskilt främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Medel ur strukturfonderna är av särskilt intresse för att utveckla nya initiativ för att motverka ungdomsarbetslöshet och för att stärka ungdomars grund- 46
läggande kompetens. Utvecklingsprojekt som utgår från ungdomars egen Prop. 1994/95:100 kreativitet och initiativkraft bör här särskilt uppmärksammas. Bil. 14
Ett stärkt ungdomsperspektiv Det är angeläget att insatser för ungdomar präglas av en helhetssyn på ungdomars situation. Det innebär bl.a. att frågorna i ökad utsträckning måste bedömas över de traditionella sektorsgränserna och utifrån ungdomars eget perspektiv. Utgångspunkten för ungdomspolitiken måste vara den samlade verklighet som unga människor lever i samt de behov,
förutsättningar och problem som de själva upplever. En viktig uppgift är
därför att utveckla metoder för att förstärka ungdomsperspektivet i det politiska beslutsfattandet.
I rapporten Ungdomars välfärd och värderingar (SOU 1994:73) ges en samlad bild av utvecklingen av ungdomars materiella villkor och av
ungdomars värderingar och attityder i förhållande till andra grupper. Det är viktigt att utveckla metoder som möjliggör en långsiktig kunskapsupp-
byggnad inom detta område. Det är också viktigt att kunna ge en samlad överblick över regeringens insatser för ungdomar. Regeringen har för avsikt att i en skrivelse till riksdagen ge en samlad redovisning av samtliga förslag och insatser i årets budgetproposition som särskilt berör ungdomar.
Åtgärder inom ungdomsområdet
Riktlinjer och mål för ungdomspolitiken
Riksdagen antog i maj 1994 riktlinjer för ungdomspolitiken (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). I enlighet med vad som angavs i propositionen 1993/94:135 Ungdomspolitik bör en återkommande redovisning av utvecklingen inom ungdomsområdet föreläggas riksdagen och i samband med detta bör även frågan om riktlinjernas utformning behandlas.
De nuvarande riktlinjerna för ungdomspolitiken bör ses över. En viktig utgångspunkt är att målen bör utformas så att de kan ge vägledning vid utformningen av konkreta insatser på såväl lokal som central nivå. Vidare
bör de utformas så att de möjliggör uppföljning och utvärdering av olika
insatser. Regeringen avser att återkomma till riksdagen när översynen slutförts.
Vid sidan av den nämnda översynen bereds flera frågor som är viktiga
för utvecklingen av ungdomspolitiken.
I juni 1994 lade Utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter, den s.k. Generationsutredningen, fram sitt betänkande Tillvarons trösklar (SOU 1994:77). Utredningens uppgift var att ge en helhetsbild av ungdomars livsvillkor och förslag på hur generationsperspektivet bättre skall kunna beaktas i den politiska beslutsprocessen samt förslag som bidrar till att underlätta ungdomars etablering, främst på arbets- och bostadsmarknaden. Betänkandet har under hösten remissbehandlats. 47
Åldersgränserna i samhället är viktiga signaler till de unga om hur den Prop. 1994/95:100
vuxna generationen ser på deras möjligheter att ta ansvar för olika Bil 14
handlingar. Olika åldersgränser har beslutats utifrån de motiv och de specifika problem som funnits inom respektive samhällsområde var för
sig. Något samlat synsätt på de åldersgränser ungdomar möter har ännu
inte formulerats. I propositionen om ungdomspolitik uttalade den dåvarande regeringen att en samlad översyn bör göras av de åldersgränser som finns och skälen för dessa (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). Regeringen avser att inom kort ta initiativ till en
utredning med denna inriktning.
Sedan 1991 har ett omfattande samverkansprojekt för utsatta ungdomar
1 tolv stadsdelar i storstäderna bedrivits med medel ur Allmänna
arvsfonden, det s.k. Plus-projektet. Projektet bygger på en samverkan mellan offentliga och föreningsdrivna verksamheter för att förbättra ungdomars situation och syftar till att utveckla nya metoder för såväl individuellt inriktade som allmänt förebyggande insatser. En samlad
utvärdering av projektet kommer att redovisas i april 1995.
Ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism Vid Europarådets stats- och regeringschefsmöte i oktober 1993 beslutades att en ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism skall
bedrivas under perioden 1994-96. Kampanjens inriktning på ungdomar
beror inte på att ungdomar är särskilt främlingsfientliga, utan istället på att deras engagemang och initiativkraft är en betydelsefull resurs i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism.
I april 1994 inrättades en arbetsgrupp med uppgift att genomföra den svenska delen av kampanjen. För att ge kampanjen en från regeringskansliet mer fristående ställning omformades arbetsgruppen i december 1994 till en kommitté. Den svenska ungdomskampanjen består av såväl centrala massmediainriktade insatser som ett aktionsprogram för att stimulera till lokala ungdomsinitiativ. Huvuddelen av kampanjaktiviteterna kommer att ske under år 1995.
Internationella ungdomsfrågor Sverige deltar sedan den 1 januari 1994 i EU:s utbytesprogram Ungdom
för Europa. Den 1 januari 1995 inleds fas tre av programmet, vilken
sträcker sig fram till utgången av år 1999. Programmets operativa delar sköts i Sverige av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte. Under år 1994 har sammanlagt cirka I 500 ungdomar från Sverige deltagit i utbyte eller andra aktiviteter inom Ungdom för Europa-programmet.
Under den kommande perioden skall den nationella prioriteten för Sveriges del vara att: - nå grupper av ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deitagit i
utbytesverksamhet, - utveckla programmet som ett redskap för att bekämpa främlingsfient- 48
lighet och rasism,
- utveckla kontakterna med de mindre språkområdena i Europa, - stödja projekt som initieras, planeras och genomförs av ungdomar Bil. 14
själva, samt - stödja projekt och verksamheter som syftar till att få ungdomar
delaktiga i det europeiska samarbetet. Dagens unga generation har i högre grad än tidigare generationer ett globalt perspektiv på olika samhällsfrågor. Det är särskilt viktigt att ungdomars intresse för och engagemang 1 dessa frågor tas tillvara av
samhället. Svenska ungdomar bör i ökad utsträckning kunna delta i det svenska bistånds- och solidaritetsarbetet. Exempel på detta är det
utbytesprogram med tredje världen som Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte driver, det s.k. World Youth-programmet. Regeringen anser att programmet 1 framtiden bör ges en permanent form.
År 1995 sammanfaller firandet av Förenta Nationernas 50 årsjubileum, på temat toleransens år, med att det gått 10 år sedan FN:s världsungdomsår. Inom ramen för det svenska firandet görs särskilda
insatser för att föra ut kunskap om FN:s arbete och skapa debatt om globala frågor bland ungdomar.
Vidare kommer Sverige i augusti 1996 att stå som värd för den första världskongressen om kommersiell sexuell exploatering av barn. Förberedelser och genomförande av kongressen kommer att ske i nära samarbete med folkrörelser och internationella organ inom området. Regeringen avser att inom kort utse en särskild nationalkommitté för ändamålet.
Jämställdhet mellan män och kvinnor Arbetet med jämställdhetsfrågor inom ungdomsområdet har främst berört ungdomsorganisationerna. En särskild satsning har gjorts på att stärka unga flickors roll i föreningslivet. Ett antal organisationer arbetar i samarbete med Ungdomsstyrelsen med att utveckla metoder för att stärka flickors inflytande och ställning i det interna föreningsarbetet. Detta arbete bör fortsätta under det kommande budgetåret. Ett av de övergripande målen för statens bidrag till ungdomsorganisationerna är att främja såväl jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper som jämställdhet mellan könen.
D 1. Ungdomsstyrelsen
1993/94 Utgift? 4959 0007 1994/95 Anslag 7923 000 1995/96 Förslag 12 498 000
varav 8 274 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 MAnslag E 1. Statens ungdomsråd | ”Härutöver tillkommer 2 500 000 vilka finansierats under anslaget E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 14
Statens ungdomsråd omvandlades den 1 juli 1994 och bytte namn till Ungdomsstyrelsen. Ungdomsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet Bil. 14 för ungdomsfrågor. Riksdagen beslutade i maj 1994 om myndighetens övergripande rnål och verksamhetsinriktning för perioden 1994/95- 1996/97 (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr 1993/94:354). Förändringarna av målen innebar bl.a. att myndighetens sektorsövergripande arbete och uppföljningsansvar för statliga och kommunala insatser för ungdomar lyftes fram.
De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen är att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället. Ungdomsstyrelsen handlägger vidare frågor om stöd till ungdomsorganisationer enligt förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer.
Myndigheten (Statens ungdomsråd) har i sin årsredovisning redovisat verksamheten gentemot följande mål: - att stödja och stimulera en utveckling av ideella barn- och ungdoms-
organisationer, - att följa, stimulera och utveckla kommunernas insatser för ungdomar, - att ta fram och sprida kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor och om
metoder och strategier i ungdomsarbetet
- att följa och utvärdera statliga och kommunala insatser för ungdomar
inom i första hand kultur- och fritidssektorn samt genomföra översikt-
liga utvärderingar inom andra sektorer.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen som gäller för perioden 1994/95-1996/97
bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Ramanslag 12 498 000 kr
Resultatbedömning Myndighetens årsredovisning visar att de mål som formulerats och de
resultatkrav som ställts i regleringsbrevet till övervägande delen har
uppnåtts. Myndigheten redovisar ett anslagssparande för 1993/94 på cirka I miljon kronor. Den administrativa hanteringen av bidragsgivningen har
skötts på ett effektivt sätt med förhållandevis korta handläggningstider. Den nya redovisningsmodellen för statlig verksamhet har använts på
myndigheten först från och med budgetåret 1993/94, vilket medför Prop. 1994/95:100 svårigheter att få rättvisande kostnadsjämförelser bakåt i tiden. Det finns — Bil. 14
ett behov av att förbättra mätmetoder och kriterier avseende såväl effekter
som kopplingen mellan prestationer och resursåtgång. De nya förutsättningar som gäller för Ungdomsstyrelsen gör emellertid årsredovisningen till vissa delar inaktuell som bedömningsgrund för framtida beslut. Bl.a. har myndigheten givits nya övergripande mål inför budgetåret 1994/95.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Ungdomsstyrelsen.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i
proposition 1993/94:135 bör gälla även för budgetåren 1995/96. De
förändringar av verksamheten som där lades fast innebär att myndigheten får mer omfattande och krävande arbetsuppgifter. Arbetet med att
förändra verksamheten för att möta de nya krav som ställs på myndigheten har nyligen påbörjats. Ungdomsstyrelsen bör därför undantas från generella besparingskrav. Ungdomsstyrelsen bör även kompenseras för vissa merkostnader I samband med organisationsförändringen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Ungdomsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
12 498 000 kr.
D 2. Bidrag till nationell och internationell ungdomsverk-
samhet m.m.
1993/94 Utgift? — 111-534 000 Reservation 3 411 077
1994/95 Anslag 111 697 000 1995/96 Förslag 174 303 000
varav 109 422 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 PFör budgetåret 1993/94 fanns två anslag uppförda på statsbudgeten som delvis motsvarar ovan nämnda ändamål; E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. och E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete.
Anslaget disponeras för statsbidrag till ungdomsorganisationer enligt förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer samt för stöd till viss annan nationell ungdomsverksamhet. Vidare omfattar
anslaget också stöd för internationell verksamhet till Landsrådet för
Sveriges ungdomsorganisationer och Stftelsen för internationellt ungdomsutbyte. |
Ungdomsstyrelsen har i sin årsredovisning redovisat utvecklingen för och fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas 51
verksamhet. Antalet ungdomsmedlemmar i de organisationer som erhöll Prop. 1994/95:100
reguljärt stöd har minskat med cirka 13 procent under de senaste fyra = Bil. 14 åren, medan antalet aktiviteter i princip varit oförändrade. Av det särskilda bidraget fördelades cirka 35 procent till nya ungdomsrörelser, generationsövergripande verksamhet och särskilt angelägna projekt.
Ungdomsstyrelsen Ungdomsstyrelsen föreslår att bidragen till ungdomsorganisationerna bibehålls på nuvarande nivå. Ungdomsstyrelsen föreslår även att särskilda medel inom anslaget anslås till den särskilda satsningen på unga flickor 1 föreningslivet och till utmärkelser i enlighet med den nuvarande nivån.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
Landsrådet begär 2 550 000 kronor i verksamhetsbidrag för sin internationella verksamhet. Detta motsvarar en ökning på 250 000 kronor
på årsbasis. Ökningen motiveras av en ökad ambitionsnivå för in-
formationsverksamheten, ökade krav på det europeiska ungdomssamarbetet samt ökade kostnader för medlemskap i olika internationella samarbetsorgan.
Stiftelsen för internationellt ungdomsarbete Stiftelsen begär 7 450 000 kronor för att driva EU:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa och för information om internationellt ungdomsutbyte, inklusive medel för breddat utbyte och övergripande verksamhet. Detta motsvarar en ökning på cirka 670 000 kronor, vilket främst härrör från ökade kostnader för Ungdom för Europa-programmet
samt förslag till ny verksamhet genom ett breddat utbyte, främst riktat till Central- och Östeuropa. Härtill kommer en begäran om 11 437 000 kronor för det s.k. World
Youth-programmet.
Regeringens överväganden Nationell verksamhet
De statliga bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet är av stor
betydelse för föreningslivets möjligheter att engagera barn och ungdomar. Bidragen är ett konkret sätt att stödja ungdomars eget engagemang och den demokratiska fostran som blir effekten av att ungdomar själva har
inflytande över och styr en omfattande verksamhet. Bidragen består av
ett grundbidrag och ett särskilt bidrag. Grundbidraget fördelas till rikstäckande ungdomsorganisationer utifrån antalet medlemmar, aktiviteter
och lokalavdelningar. Det särskilda bidraget skall från och med in-
nevarande år främst användas för att stödja förnyelse och utveckling inom 52
föreningslivet, samt till organisationer med särskilt resurskrävande Prop. 1994/95:100 verksamhet. Bil. 14
Statens stöd motiveras av att organisationerna och deras verksamhet
bidrar till att vissa mål, som är angelägna för samhället i stort, uppfylls. Under de senaste åren har ett antal åtgärder därför vidtagits för att
bidragsgivningen i ökad utsträckning skall relateras till de statliga målen
för bidragen. Ungdomsstyrelsen har i uppdrag att fram t.o.m år 1997
genomföra en fördjupad bidragsprövning av samtliga organisationer som ansöker om grundbidrag. Ungdomsstyrelsen skall också utvärdera i vilken
utsträckning som fördelningen av statsbidrag leder till att målen uppnås.
De statliga bidragen till ungdomsorganisationerna uppgår i dag till cirka 103 miljoner kronor. De traditionella ungdomsorganisationerna har
haft allt svårare att fånga upp ungdomar i sin verksamhet. Medlemsantalet
i de organisationer som får statligt bidrag har stadigt minskat under flera år. Regeringen anser det därför som rimligt att göra en viss besparing på bidragen till ungdomsorganisationerna under 1995/96. Det är emellertid viktigt att föreningarna samtidigt ges möjligheter att förnya sina verksamhetsformer för att bättre kunna möta ungdomars behov och intressen. Denna möjlighet bör finnas genom det särskilda bidraget. Detta bör även kunna användas för att stödja lokalt utvecklings- och för-
nyelsearbete av principiellt intresse. Besparingarna inom bidragen under
budgetåret 1995/96 bör därför ske inom grundbidraget.
För verksamhetsåret 1994/95 avsattes under anslaget särskilda medel till Ungdomsstyrelsen för att dela ut utmärkelser inom ungdomsområdet.
Då dessa medel inte kommer att förbrukas under innevarande budgetår har regeringen valt att inte lämna förslag om ytterligare medel för denna
verksamhet. De särskilda satsningar på unga flickor i föreningslivet och på forskning om ungdom som skett under de senaste två åren bör ges
stöd på en oförändrad nivå för budgetåret 1995/96. Härutöver beräknas
1950 000 kr för aktiviteter inom ungdomsområdet. Dessa medel bör
disponeras av regeringen.
Internationell verksamhet Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har en viktig uppgift när det gäller att öka kunskapen om internationella frågor bland ungdomar
samt bedriva kontaktskapande verksamhet och initiera internationella
projekt. Ökade kostnader i det europeiska ungdomssamarbetet och för
medlemsskap i internationella ungdomsforum uppvägs av ett generellt effektivitetskrav. Stöd till Landsrådet bör därför ges med ett belopp på
2175 000 kronor, vilket motsvarar en oförändrad nivå jämfört med
budgetåret 1994/95.
Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har en viktig uppgift i att bredda det internationella ungdomsutbytet och stödet avser informationsinsatser och administrationskostnader inklusive kostnader för att driva
EU-programmet Ungdom för Europa. Stiftelsen bör tillföras ytterligare
medel för de merkostnader som fas III av Ungdom för Europa-program-
met medför. Stödet till Stiftelsens informationsverksamhet bör successivt 33
trappas ned. Regeringen föreslår inte några medel för breddat utbyte mot Prop. 1994/95:100
Central- och Östeuropa. Insatser inom detta område ryms inom Ungdom = Bil. 14 för Europa fas III. Stiftelsen bör sammantaget få stöd med 6 850 000 kronor.
Medel för World Youth-programmet har föreslagits under tredje
huvudtiteln Utrikesdepartementet.
Sammanfattningsvis har anslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning på 3 procent.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 174 303 000 kr.
D 3. EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa
1993/94 Utgift? 4 000 000 Reservation 1 087 851
1994/95 Anslag 4 500 000
1995/96 Förslag 7 841 000 ?
varav 5 200 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 "Nytt anslag fro.m. 1994/95. Under 1993/94 fanns en anslagspost (E 3.3) för ungdomsutbyte mellan EFTA-länder och EG, motsvarande Ungdom för Europaprogrammets innehåll. ”Av förslaget till anslag för 1995/96 beräknas 1 087 851 kr av det totala anslaget finansieras genom den reservation som finns på anslaget E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94.
Under detta anslag beräknas medlemsavgiften i EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa. Mot bakgrund av att budgeten för fas III av programmet ännu inte är beslutad kan programkostnaderna inte beräknas.
Anslaget bör anvisas förslagsvis.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 7 841 000 kr.
Bil. 14
frågor m.m. |
Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och
demokratiska uppbyggnad haft stor betydelse när det gäller att utveckla välfärden i landet. Föreningstraditionen, som innebär att många människor engageras måste bibehållas och vidareutvecklas.
Vår demokrati har i många avseenden formats inom folkrörelserna. Arbetarrörelsen och andra tidiga folkrörelser var i sin uppbyggnad och
sitt arbetssätt demokratiska innan landet som helhet var det. Genom
deltagande i föreningslivet har många människor fått sin skolning i demokrati och gemensamt beslutsfattande. Föreningstillhörighet har också
inneburit möjligheter för enskilda att delta i samhällsutvecklingen. Omfattande förändringar sker för närvarande i det svenska föreningslivet. Nya typer av föreningar - nätverk och lokala grupper av olika slag -
växer fram i olika delar av landet. På landsbygden utvecklar man med gemensamma krafter byns angelägenheter. I tätorterna sker samma sak i
människors närområden. Föreningslivet fyller en viktig funktion i många människors liv. Under
våren 1994 publicerade Statistiska Centralbyrån (SCB) rapporten Föreningslivet i Sverige (Levnadsförhållanden nr 86). Av denna framgår bl.a. att 92 procent av Sveriges befolkning i åldrarna 16 - 84 år är
medlem i någon föreningen. När det gäller andelen aktiva medlemmar är idrottsrörelsen den i särklass största organisationstypen. Av de tillfrågade
har 51 procent uppgivit att man är aktiv i föreningslivet och 28,7 procent
att man har förtroendeuppdrag. Det är i folkrörelseorganisationer av skiftande karaktär som grunden till en levande demokrati finns. Det är där som människors erfarenheter och kunskaper kan och skall fungera som en avstamp i att påverka ett
ständigt föränderligt samhälle. Mycket av det kunnande som samlas i våra
olika folkrörelser leder också till konkret förändringsarbete på professio-
nell bas. Detta vill regeringen stödja och uppmuntra. Det är viktigt att pilotprojekt växer fram som söker nya vägar och utmanar etablerade synsätt. Ett sätt att hålla demokratin levande är en tredje sektor i samhället, som arbetar utanför vinstintressen, i en ständig dialog med och utmaning mot de etablerade.
Arbete med folkrörelsefrågor syftar bl.a. till att fördjupa demokratin, underlätta utvecklingen av det lokala föreningslivet, stödja kooperationens
nyskapande verksamhet och förbättra systemen för offentliga bidrag till föreningslivet. Hit hör också stöden till idrott, allmänna samlingslokaler och kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt utveckling av
ideell verksamhet. Insatserna på folkrörelseområdet kommer framdeles inriktas på att understödja en utveckling av det lokala föreningslivets verksamhet.
Särskild uppmärksamhet kommer att riktas mot den tredje sektorns roll i förhållande till kommuner och landsting. I det sammanhanget är det
också viktigt, både att klarlägga gränserna mellan den tredje sektorn och den offentliga sektorn och att fästa särskild uppmärksamhet på att demo-
kratins räckvidd inte begränsas utan snarare utökas. En central uppgift är Prop. 1994/95:100
att söka vägar för att underlätta för folkrörelser och andra demokratiska = Bil. 14 föreningar, i mån av intresse, att fungera som innovatörer i samhällsutvecklingen. Viktigt är också att inom ramen för föreningslivet och nykooperationen uppmuntra och underlätta sysselsättningsskapande
mitiativ. Det är angeläget att uppmuntra lokalt utvecklingsarbete, både bland etablerade folkrörelser och nya typer av organisationer. Detta gäller
1 synnerhet de lokala initiativ som arbetar för att stärka medborgarnas möjligheter att påverka både den nationella och europeiska politiken.
Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och
dialog med kooperationen. Inriktningen av rådets verksamhet övervägs
för närvarande. Då den kooperativa företagsformen attraherar många
kvinnor bör Kooperativa rådet framdeles arbeta för att utveckla företagsformen ytterligare. Att understödja och vidareutveckla kvinnligt företagande i den kooperativa företagsformen kommer att bli en prioriterad uppgift för Kooperativa rådet.
Regeringen har beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över villkor och regler för kooperativa företag.
Resultatstyrning av bidrag
Basen för verksamheten i våra föreningars och folkrörelsers organisationer är det frivilliga arbetet. För att verksamheten skall kunna fortgå
och vidareutvecklas har både stat och kommun sedan många år både givit ekonomiskt och annat stöd.
I en tid då det ekonomiska utrymmet krymper är det en prioriterad
fråga att närmare studera hur det ekonomiska stödet till föreningslivet skall utformas. Statsbidragsnivåerna uppfattas lätt som en betygssättning av organisationerna. Detta har lett till att organisationernas viktiga
funktioner ibland på ett olyckligt sätt kommit i skymundan av
diskussioner om bidragsgivare och beräkningsgrunder. En ökad resultatorientering av de statliga bidragen till föreningslivet underlättar för-
delningen av bidrag mellan föreningar och ger även föreningslivet självt
förbättrade möjligheter att visa värdet av sin verksamhet. Regeringen avser att initiera ett arbete för att utveckla resultatmått för föreningsverksamhet. En förbättrad mål- och resultatuppföljning måste också ses i
ljuset av att föreningar i större utsträckning än tidigare tar ett ökat ansvar inom områden som gränsar till viktiga välfärdsområden. Det kan innebära
att komplettera offentlig verksamhet eller vara pionjär inom nya
välfärdsområden. En viktig uppgift blir därför att försöka finna former för att omvandla stödformer till mera projekt- och resultatinriktade åtgärder.
Forskning och utveckling om den tredje sektorn
Det finns ett starkt behov av att utveckla forskningen kring den tredje sektorn. Forskningen kan bl.a. ge värdefull information om föreningarnas roll i samhället. Föreningslivet som livsform reser också intressanta 56
frågeställningar. Mot den här bakgrunden utarbetas ett forskningsprogram
om den tredje sektorn. En utgångspunkt är att forskningsprojekt med Prop. 1994/95:100 mångvetenskaplig inriktning skall stimuleras. Bil. 14
Sverige deltar genom en forskargrupp vid Handelshögskolan i Stockholm i en internationell jämförande studie om den tredje sektorn som initierats av Johns Hopkins University i USA. Projektet stöds genom en finansiell garanti från Civil- och Socialdepartementen. I projektet behandlas bl.a. medlemmarnas funktion i organisationerna och statens roll för utvecklingen av den ideeila sektorn.
Även Sköndalsinstitutet deltar i en internationell studie - Eurovol - som syftar till att jämföra frivilligheten i ett antal europeiska länder. Undersökningen sker i tre perspektiv: ett befolkningsperspektiv, ett organisationsperspektiv och ett samhällspolitiskt perspektiv. Projektet är initierat av Volunteer Centre UK, en utbildnings- och forskningsenhet för frivilliginsatser i Storbritannien. Ovanstående forskningsprojekt kommer att arbeta vidare med regeringens stöd.
Jämställdhetsfrågor
Jämställdhetsfrågorna kommer att ges hög prioritet. Regeringen anser det är av yttersta vikt att jämställdheten beaktas i allt arbete också på det lokala planet och kommer därför att söka olika alternativa åtgärder som syftar till att jämställdhetstänkandet inom folkrörelser och föreningar förbättras. Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbetet är av mycket stor vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande jämställdhetsprogrammet kan uppnås. Programmet skall utvärderas vid riksidrottsmötet 1995. |
Internationella förhållanden Även i Europa har de enskilda organisationerna i allmänhet en stark ställning. Inom EU finns ett omfattande kontaktnät mellan enskilda organisationer och EU-kommissionen. De ger sig ofta till känna som lobbygrupper och engageras på olika sätt för att identifiera behov, utforma program och genomföra insatser. Många svenska organisationer samarbetar med sina motsvarigheter i EU:s medlemsländer eller samverkar genom olika paraplyorganisationer.
I internationella sammanhang används ofta begreppen "economie sociale" och "the third sector" som benämning på föreningssektorn. Kooperationen spelar också en stor roll inom EU. Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden har EU-kommissionen lagt fram förslag om förordning med tillhörande direktiv om europeiska kooperativa föreningar, europeiska ömsesidiga försäkringsbolag och europeiska ideella föreningar. Syftet med de nämnda förordningarna är att bereda företag och organisationer inom den sociala ekonomin tillträde till den inre 57 marknaden på samma villkor som andra företagsformer. Förslaget till
Den beräknade utgiftsutvecklingen på folkrörelseområdet t.o.m. år 1998 — Bil. 14 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för — besparing besparing
juli 95 - 1997" 1998”
juni 96 Absoluta tal Relativa tal
601,6 627,3 I 019,4 585,3 16,0 5,0 ,
M Prisnivå 1995/96
E 1. Lotteriinspektionen
1993/94 Utgift 5 006 000 1994/95 Anslag? 2 350 000 1995/96 Förslag 26 124 000
varav 17 400 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Regeringen har genom beslut den 8 december 1994 beviljat Lotteriinspektionen ramanslag på 10 900 000 kronor för första halvåret 1995.
Den 1 januari 1995 byter Lotterinämnden namn till Lotteriinspektionen och blir central förvaltningsmyndighet för frågor om spel och lotterier.
Lotteriunspektionen utövar tillsyn och kontroll över all lotterrverksamhet i Sverige och skall bl.a. pröva ärenden om tillstånd i riksomfattande lotterier. Flertalet av de tillståndsärenden angående föreningslotterier som tidigare prövats av regeringen skall nu prövas av inspektionen. Inspektionen skall också avge yttranden till de allmänna förvaltningsdomstolarna i de lotteriärenden som överklagats dit. Vidare skall Lotteriunspektionen verka för en ändamålsenlig tillämpning av lotterilagstiftningen. Lotteriinspektionens organisation m.m. framgår av förordningen (1994:1452) med instruktion för Lotteriinspektionen.
Ny lotterilag m.m. Riksdagen antog våren 1994 (prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415) en ny lotterilag (1994:1000). Bland nyheterna märks möjligheten till högre penningvinster i folkrörelsernas lotterier samt möjligheter till spel på s.k. värdeautomater.
Riksdagen bemyndigade vidare våren 1994 regeringen i enlighet med förslag i prop. 1993/94:243 att förhandla om försäljning av AB Tipstjänst till folkrörelserna (bet. 1993/94:FiU24). Regeringen skulle därefter återkomma till riksdagen med förslag grundat på resultatet av förhandlingarna. Någon försäljning av AB Tipstjänst är alltså inte längre
58 aktuell.
Regeringen har funnit att det finns skäl att närmare undersöka den Prop. 1994/95:100 svenska spelmarknadens struktur. En särskild arbetsgrupp har genom Bil. 14 beslut av regeringen den 22 december 1994 fått ett sådant uppdrag. Vidare har regeringen samma datum beslutat uppdra åt Lotterinämnden
att utreda omfattningen m.m. av spel på s.k. lottförsäljningsautomater.
Lotteriinspektionen Lotterinämnden byter den 1 januari 1995, 1 enlighet med riksdagens beslut, namn till Lotteriinspektionen och får samtidigt betydligt fler och
mer omfattande arbetsuppgifter. Kontrollen och tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet samt över AB
Trav och Galopp har övertagits av Lottertinspektionen. Denna tillsyn har
tidigare varit uppdelad på flera myndigheter. För de utökade uppgifterna
krävs resursförstärkning vilket till en del klarats genom övertagande av den kontrollpersonal som varit anställd hos andra myndigheter och hos
AB Tipstjänst.
Den verksamhet som Lotterinämnden beskriver i sin årsredovisning är
med hänsyn till de stora förändringarna från årsskiftet 1994/95 endast delvis tillämplig på Lotteriinspektionen.
Myndigheten har även under verksamhetsåret 1993/94 bedrivit
utbildning i lotterifrågor för handläggare på länsstyrelser och i kommuner.
Utbildningen bedöms som angelägen för att nå bättre kvalitet på besluten
hos de olika tillståndsmyndigheterna. Utbildningsmålen kolliderar dock
enligt lotterinämnden med principen om full kostnadstäckning. Det har
således enligt nämnden inte varit möjligt att under verksamhetsåret uppnå
full kostnadstäckning.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar.
Bil. 14 Sammanfattning
Övergripande mål Lotterinspektionen skall utöva den centrala tillsynen över i Sverige bedriven lotteriverksamhet i enlighet med lotterilagen (1994:1000) och lotteriförordningen (1994:1451).
Verksamhetsmål För den innevarande budgetperioden skall Lotteriinspektionen förutom ärendeprövning inrikta sin verksamhet på kontroll och tillsyn av all i Sverige bedriven lotteriverksamhet. Därutöver skall inspektionen bedriva utbildning för lotterihandläggare hos länsstyrelser och kommuner. Även polis- och åklagarmyndigheter bör erbjudas utbildning inom lotteriområdet. Lotteriinspektionen skall på lämpligt sätt fortlöpande informera myndigheter, lottertanordnare och andra berörda på lotterimarknaden om sin verksamhet. Kontroll och tillsyn skall ske aktivt och i samverkan med polis-, åklagar- och kommunala myndigheter. Lotteriinspektionen skall se till att myndigheten så långt det är möjligt har kontroll över den svenska lotterimarknaden. Tillståndsgivning samt kontroll och tillsyn skall skötas på ett sådant sätt att lotteriverksamheten sker i ordnade former. Lotteriinspektionen skall hålla sig noga underrättad om utvecklingen på lotterrområdet såväl i Sverige som internationellt. Inspektionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt nya tekniska förfaranden på lotteriområdet. Beträffande utbildningverksamheten skall Lotteriinspektionen arbeta aktivt för att kunskapsnivån om lotterier hos andra berörda myndigheter blir sådan, att myndigheterna kan förväntas fullgöra sina uppgifter i enlighet med lotterilagstiftningen. All utbildning och information som bedrivs av inspektionen skall vara avgiftsfinansierad.
Resurser 1995/96 Ramanslag 26 124 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 26 124 000 kr
Resultatbedömning Lotterinämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivits så att de uppsatta målen 1 stort sett nåtts. De nya förutsättningar som gäller för Lotteriinspektionen gör emellertid det tidigare underlaget osäkert som bedömningsgrund. Kostnadstäckningen på vissa områden är fortfarande inte tillfredsställande. Lotteriinspektionens verksamhet skall bedrivas enligt principen om full kostnadstäckning. 60
Genom den nya lotterilagen och Lotteriinspektionen skapas förut- Bil. 14
sättningar för en skärpt tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten såväl kvantitativt som kvalitativt. Lotterimarknaden i Sverige befinner sig för närvarande i obalans. Konkurrensen på marknaden har under senare år ökat till en icke önskvärd nivå. Det bör ankomma på Lotteriinspektionen att sörja för en sund utveckling på spelmarknaden. Lotteriinspektionen
bör rapportera till regeringen så snart den uppmärksammar tendenser till
spelformer eller företeelser på spelmarknaden som motverkar de uppställda målen.
Lotteriinspektionen tilldelas för den utökade verksamheten förstärkta resurser. Regeringen anser att samordningsfördelar uppnås genom att kontrollen över spelmarknaden koncentreras till en myndighet i stället för
som tidigare vara uppdelad på flera. Verksamheten bör därför bedrivas
väsentligt effektivare och sammantaget till lägre totala kostnader. Lotten
inspektionens verksamhet skall vara avgiftsfinansierad. Regeringen har i
Lotteriförordningen (1994:1451) angivit vilken avgiftsnivå som skall gälla
för olika typer av ärenden. Myndigheten kommer att få i uppdrag att noga
följa verksamhetens kostnader och rapportera till regeringen om de
angivna avgiftsnivåerna inte är tillfyllest.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Lotteriinspektionen för budgetåren 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 26 124 000 kr.
E 2. Stöd till kooperativ utveckling
1993/94 Utgift 4 389 000 Reservation 725 000 1994/95 Anslag 6 500 000 1995/96 Förslag 9 750 000
varav 6 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för stöd till kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt förordningen ges för dels kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa projekt. Kooperativa rådet (I 1983:G) är
regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen.
Merparten av stödet går till de nu 20 kooperativa utvecklingscentrumen
som finns geografiskt spridda i landet. Utvecklingscentrumen sprider information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag.
Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten skall finansieras
också på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlems-
avgifter och konsultuppdrag. De etablerade kooperativa företagen inom 61
konsument- och producentkooperationen deltar oftast aktivt i verksam- Prop. 1994/95:100
heten på lokal nivå. Uppdragsdelen i de lokala kooperativa utveck- Bil 14
lingscentrums finansiering har med åren växt i betydelse. Genom Riksrevisionsverkets utvärdering år 1993 av stödet till kooperativ
utveckling och genom de iakttagelser som framkommit via Kooperativa
rådet framgår att ett livaktigt och väl fungerande lokalt kooperativt utvecklingscentrum är en förutsättning för kooperativ småföretagsutveckling. |
Utöver stödet till kooperativ utveckling har vissa medel för särskilda
kooperativa projekt inom det regionalpolitiska stödområdet under ett par år ställts till förfogande ur Arbetsmarknadsdepartementets anslag Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder. Utvärdering av de projekt
som hittills slutförts med hjälp av dessa medel pågår med hjälp av
Statskontoret. Regeringen kan redan nu konstatera att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen skapats.
Ett av de projekt som slutförts har haft till syfte att undersöka möjligheterna att med modern informationsteknologi som bas utveckla nya kooperativa småföretag i glesbygd. Projektet har varit mycket
framgångsrikt och har väckt ett mycket stort intresse för liknande projekt
över hela landet. Regeringen avser därför att stödja ett större projekt där
databaserad informationsteknologi skall vara verktyget för ett nätverk av
små kooperativa företag. Intresse finns för samprojekt med såväl nordiska som andra europeiska länder. Delfinansiering torde enligt vad regeringen erfarit vara möjlig via en eller flera av EU:s fonder.
Antalet utvecklingscentrum har stadigt ökat varje år vilket innebär att
det blir flera som måste dela på samma medel. Riksdagens beslut med
anledning av förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 14, bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:222) medförde en höjning av anslaget med 2 000 000 kronor.
I samma beslut gav riksdagen regeringen tillkänna sin åsikt om vikten av att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företagsformer. Regeringen har i dag med anledning av riksdagens uttalande beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift att dels kartlägga hur det förhåller sig med behandlingen av olika företagsformer, dels föreslå de åtgärder som bedöms nödvändiga för att uppnå likvärdiga förutsättningar mellan kooperativa och andra företagsformer. Uppdraget
skall redovisas i februari 1996. Regeringen kommer att väsentligt utöka uppdraget för Kooperativa rådet, bl.a. i fråga om initiativrätt.
Regeringens överväganden Resultatbedömning De positiva effekterna av kooperativt småföretagande är som Riksrevi-
stonsverket tidigare funnit mycket tillfredsställande. Effekterna bekräftas
av andra erfarenheter och iakttagelser. De positiva effekterna har också
I Stor utsträckning märkts i den regionala utvecklingen, där t.ex. byar 62
kunnat överleva tack vare nya arbetstillfällen som kooperativa företag har
skapat. Enligt regeringens bedömning kan kooperativa företag med Prop. 1994/95:100 hänsyn till företagsformens natur komma att bli mycket framgångsrika — Bil. 14
genom att använda databaserad informationsteknologi i större och mindre
nätverk.
Slutsatser De riktlinjer som har lagts fast tidigare bör gälla även för budgetåret 1995/96. Metoder för att bättre kunna bedöma effekterna av stödet kvalitativt bör även fortsättningsvis få prövas på försök. Olika samarbetsprojekt mellan företagsrådgivare av olika slag bör uppmuntras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Sröd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 9 750 000 kr.
E 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
1993/94 Utgift 70 801 000 1994/95 Anslag 80 000 000 1995/96 Förslag 60 000 000
varav 40 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för statsbidrag till
- allmänna samlingslokaler
- handikappanpassning av allmänna samlingslokaler samt
folkparksteatrar - riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler.
Föreningar, aktiebolag eller stiftelser som är fristående från kommuner kan få statligt stöd för ny- och ombyggnad samt för köp av allmänna samlingslokaler, enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler (ändrad senast 1993:1273). Stödet lämnas i form av
bidrag eller som eftergift av äldre statslån.
Stöd kan även ges till handikappanpassning av folkparksteatrar som uppförts eller byggts om med stöd av bygglov som beviljats före den I juli 1977. Bidrag lämnas till skäliga kostnader för åtgärderna, dock sammanlagt högst 165 000 kronor enligt förordning (1987:317) om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar (ändrad senast 1993:571).
Stödet enligt de båda förordningarna handläggs inom Boverket av en
särskild samhingslokaldelegation. För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om statligt
stöd till allmänna samlingslokaler samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar. Bidrag för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler som söks utan samband med andra åtgärder 63
får lämnas utan rambegränsning. Ramen för beslut om bidrag till
allmänna samlingslokaler under budgetåret 1994/95 uppgår till 45 Bil. 14
miljoner kronor. Ramen för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar uppgår till 800 000 kronor.
Av sysselsättningsskäl har under innevarande budgetår föreslagits att
ytterligare 20 miljoner kronor skall anslås av arbetsmarknadspolitiska
medel för om-, till- och nybyggnad samt reparation av allmänna samlingslokaler (Prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU01, rskr. 145).
Boverket
Resultatbedömning
Under budgetåret 1993/94 har 45 miljoner kronor beviljats till ny- och
ombyggnad samt köp av allmänna samlingslokaler, och 30 miljoner
kronor till 286 olika projekt för stöd till handikappanpassning. Både ansökningar och beviljade bidrag ökade i antal under budgetåret, främst beroende på en informationsinsats som Boverket genomförde hösten
1993. Ytterligare 0,5 miljoner kronor har beviljats till handikappanpassning av fyra folkparksteatrar inom av en ram på 0,8 miljoner kronor.
Totalt utbetalades under budgetåret 70,8 miljoner kronor av anslaget.
Genom det extra anslaget om 100 miljoner kronor 1993/94 till sysselsättningsskapande åtgärder (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:F1U30, rskr. 1992:93:447 och bet. 1993:94:AU21, rskr. 1993/94:148) har ytterligare 116 samlingslokalprojekt beviljats bidrag.
Hos Boverket fanns den 1 juli 1994 125 bidragsansökningar avseende köp, ny», till- och ombyggnad samt standardhöjande reparationer till en sammanlagd projektkostnad av ca 1,2 miljarder kronor i 1994 års penningvärde. Kötiden från förhandsbesked till igångsättningsbeslut är f.n. fem år.
Boverket föreslår såväl oförändrade ramar för beslut som ett oförändrat anslag för nästa budgetår.
Samlingslokalutredningen
I februari 1994 överlämnade Samlingslokalutredningen sitt betänkande
Mycket under samma tak (SOU 1994:132) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats (Ds 1994:131).
Flertalet remissinstanser är allmänt positiva till utredningens förslag. Statskontoret och Riksrevisionsverket (RRV) är dock kritiska och pekar bl.a. på att utredningens analyser och slutsatser inte är fullständiga.
Regeringens överväganden
Slutsatser
De omkring 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokalerna i landet har central betydelse för föreningslivet, den sociala samvaron människor 64
emellan, för barn- och ungdomsverksamhet, kultur- och nöjesliv liksom Prop. 1994/95:100
folkbildningen, särskilt på landsbygden och i mindre orter. Bil. 14
Cirka 50 procent av de allmänna samlingslokalerna är i behov av
tillbyggnad eller upprustning. Det återstår cirka 1 250 lokaler som behöver handikappanpassas enligt Samlingslokalutredningen.
Statligt stöd till allmänna samlingslokaler har funnits sedan 1942. Stödet till allmänna samlingslokaler har utretts vid ett flertal tillfällen. Den senaste gången större förändringar av detta anslag genomfördes var 1989.
Det primära syftet med det statliga stödet bör även i fortsättningen vara att skapa sådana samlingslokaler för föreningslivet som är ändamålsenliga och som upplåts opartiskt, i skälig omfattning samt på skäliga villkor. De allmänna samlingslokalernas unika upplåtelseskyldighet skiljer dessa lokaler från alla andra lokaler som kan användas av föreningslivet.
Den investering som gjorts av staten, kommunerna och enskilda genom
frivilliga insatser under mer än femtio år innebär en betydande resurs för samhället. Det finns därför anledning att ta vara på lokalerna samtidigt som de anpassas till dagens behov. Det finns också bland de befintliga byggnaderna kulturhistoriska kvaliteter som bör tillvaratas. Av en rapport från Boverket i augusti 1992 framgår att behovet av helt
nya samlingslokaler inte är lika stort som tidigare. Det har heller inte tillräckligt tydligt kunnat styrkas av Samlingslokalutredningen. Det statsfinansiella läget motiverar också en förändring av stödet. Inriktningen av stödåtgärderna bör förskjutas till att ta vara på de nuvarande allmänna
samlingslokalerna, främst genom att rusta upp och att öka tillgängligheten
bl.a. genom handikappanpassning.
Stöd bör inte längre kunna beviljas för köp eller nybyggnad av sam-
lingslokaler. I de fall där det inte finns någon annan ändamålsenlig lokal för föreningslivet att tillgå och det bedöms vara av synnerligen stort
värde för det lokala föreningslivet på orten bör dock Boverket kunna
medge undantag. Vid prövningen skall hänsyn tas till om det finns
ekonomiska förutsättningar att driva och förvalta lokalen och om det finns behov av lokalen. Behovet av lokalen bör framgå av en kommunal lokalförsörjningsplan.
Beslutsramen för statsbidrag till allmänna samlingslokaler föreslås med hänvisning till det statsfinansiella läget minska till 20 miljoner kronor totalt under budgetperioden. Regeringen bedömer att det inför budgetåret 1995/96 är möjligt att minska anslaget till allmänna samlingslokalerna till 60 miljoner kronor.
Det finns många allmänna samlingslokaler som kan tillmätas ett stort kulturhistoriskt värde. Boverket bör därför i samråd med Riksantikvarieämbetet utarbeta vägledning riktad till samlingslokalförvaltarna, om de hänsynsregler som skall beaktas vid upprustning m.m. enligt Plan- och Bygglagen (1987:10) eller i övrigt. Bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar bör 1 fortsättningen
kunna ges enligt samma regler som för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler inom ramen för beviljat anslag.
Enligt nuvarande förordning finns möjligheter att bevilja bidrag till 65 utgift för att betala skulder i vissa fall och till eftergift av äldre statslån
5 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga I4
i enlighet med kungörelsen (1957:367). Det finns inte längre något behov
av dessa bidrag. Sådana bör därför inte betalas ut. Bil. 14
Bidraget till riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler för att täcka kostnaderna för att biträda samlingslokaldelegationen inom Boverket med handläggning av byggärenden, består främst av lönekostnader. Det föreslås bii oförändrat med 5 625 000 kr för perioden. Av bidraget avser 495 000 kr sådant tekniskt/ekonomiskt utrednings- och utvecklingsarbete som utförs gemensamt av riksorganisationerna.
Boverket och dess Samlingslokaldelegation bör få en aktivare roll när
det gäller tillämpningen av förordningen (1989:288) om stöd till allmänna
samlingslokaler. Boverket har fått i uppdrag att före utgången av 1995 redovisa ett förslag till uppföljningssystem för stödet till allmänna
samlingslokaler. Avsikten är att det skall ske i samverkan med riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler. Senast den 30 juni
1995 skall Boverket redovisa en rapport om arbetsläget.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1995/96 får meddelas inom en ram om 20 000 000 kr, 2. medger att beslut om bidrag till handikappanpassning av allmänna
samlingslokaler och folkparksteatrar som söks fristående från andra
åtgärder får meddelas utan avräkning mot ramen, 3. till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.
E 4. Utveckling av ideell verksamhet
1993/94 Utgift 6 702 000 Reservation 11 097 630 1994/95 Anslag 22 800 000 1995/96 Förslag 23 700 000
varav 15 800 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ur anslaget kan bidrag ges till ideella föreningar, ekonomiska föreningar och stiftelser som bedriver utvecklingsarbete i den tredje sektorn. Bidrag
kan ges till organisationer för att utveckla formerna för lokal ideell
verksamhet liksom för att lämna information och rådgivning 1 dessa frågor.
Föreskrifter om stödet finns i förordningen (1993:568, ändrad senast 1994:550) om statsbidrag till ideell verksamhet.
I enlighet med riksdagens beslut våren 1994 har 2 miljoner kronor överförts till anslaget för Stöd till kooperativ utveckling.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Bil. 14 Närmare 1 400 organisationer har sökt bidrag för utveckling av ideell verksamhet. De sökta beloppen omfattar sammantaget mer än 500
miljoner kronor. Det finns således ett mycket stort intresse inom
föreningslivet att engagera sig i utvecklingen av den ideella sektorn. Regeringen har beviljat stöd till ett sextiotal utvecklingsprojekt.
Regeringen har ur anslaget lämnat bidrag till en bred studiekampanj,
Ny Väg, som genomförs av den samlade folkbildningen. Kampanjen kommer att genomföras under två år och har som mål att stimulera till nytänkande, utveckling och förnyelse såväl i tätorter som på landsbygd. I studiekampanjen deltar även Utbildningsradion.
Slutsatser Det är angeläget att nya former för lokalt utvecklingsarbete prövas, både bland etablerade folkrörelser och nya typer av organisationer där
medborgarna genom handling vill vara med och påverka samhällsutvecklingen. Därför bör den fortsatta inriktningen av stödet vara just att
stimulera utveckling och förnyelse av lokala verksamheter. Det bör kunna
rikta sig både till pilotprojekt och till organisationer som lämnar information och rådgivning till andra utvecklingsprojekt.
I det här sammanhanget är det viktigt att uppmuntra lokala initiativ som
vill stärka medborgarnas möjligheter att påverka både den nationella och
europeiska politiken.
Erfarenheterna från de projekt som har fått stöd skall tas tillvara och
utvärderas. För- och nackdelar med den arbetsmetod som projekten valt
skall analyseras och beskrivas. Expansionsmöjligheter och analys av eventuella hinder för ett ökat ideellt engagemang skall också belysas genom utvärderingen. Nya erfarenheter, idéer och kunskaper om utveckling av ideell verksamhet kan härigenom spridas till olika sektorer 1 samhället.
Under mandatperioden kommer anslaget att minskas med 10 miljoner kronor, varav 7 miljoner budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett reservationsanslag på
23 700 000 kr.
E 5. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
1993/94 Utgift 3 501 000 Reservation 66 900 1994/95 Anslag 3 432 000 1995/96 Förslag 5 148 000
varav 3 432 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 67
Från anslaget fördelas bidrag till kvinnoorganisationernas centrala Prop. 1994/95:100 verksamhet. Medlen disponeras av Civildepartementet efter särskilda Bil. 14 beslut av regeringen enligt de niktlinjer som anges i proposition 1981/82:155 om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Föreskrifter om bidragen finns i förordningen (1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (omtryckt 1987:1053, ändrad senast 1992:661).
Statsbidraget består av ett grundbidrag och för organisationer med fler än 3 000 medlemmar ett rörligt bidrag.
Bidraget anvisas sedan budgetåret 1992/93 som ett reservationsanslag
och fördelas i mån av tillgång på medel för ett år i sänder.
Regeringens överväganden Resultatbedömning Under året har 19 organisationer ansökt om statsbidrag. Av dessa har 17 tidigare fått organisationsstöd. Av de två organisationer som sökt stöd för första gången, bedömde regeringen att en av dem uppfyllde kraven enligt förordningen. Under innevarande budgetår har 18 kvinnoorganisationer därmed beviljats stöd.
Den ekonomiska basen för att bedriva ett effektivt opinionsbildande arbete när det gäller att stärka kvinnors ställning i samhället och att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män har försvagats för nära hälften av kvinnoorganisationerna. Verksamhetsåret 1993, som ligger till grund för beräkningen av statsbidraget, minskade antalet medlemmar i kvinnoorganisationerna med sammanlagt drygt 10 000. Bilden är
emellertid inte entydig. Två av fem politiska kvinnoförbund svarar för
nära två tredjedelar av bortfallet, medan ett tredje av dessa kvinnoförbund ökat sitt medlemsantal kraftigt. Bland de mindre kvinnoorganisationerna har medlemsantalet minskat i sex organisationer och ökat i fem, medan tre behåller samma nivå som tidigare.
Flera av kvinnoorganisationernas lokalföreningar arbetar med projekt och nätverksgrupper, dvs. även med kvinnor som inte är medlemmar. De står för mycket av den förnyelse av formerna för lokalt föreningsarbete
som idag efterfrågas.
Slutsatser Det övergripande målet bör även i framtiden vara att genom stödet till
kvinnoorganisationerna medverka till att stärka kvinnornas ställning i
samhället i syfte att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Under budgetåret 1994/95 har regeringen vid fördelningen av stats-
bidraget valt att använda det tillgängliga utrymmet för att något höja
grundbeloppet, eftersom organisationsstödet är viktigt från jämställdhetssynpunkt för att engagera nya grupper av kvinnor och att utveckla kvinnoorganisationerna.
Enligt regeringens mening bör stödet till kvinnoorganisationerna vara Prop. 1994/95:100 oförändrat. I fortsättningen bör stöd också kunna ges för utveckling och Bil. 14 förnyelse. Det kan gälla projekt som syftar till att engagera nya grupper av kvinnor, inte minst unga och att stödja de lokala organisationerna i att
finna nya former för verksamheten. Det kan också handla om att finna
strategier för att stärka den egna organisationens ekonomiska oberoende. En fjärdedel av stödet under artonmånadersperioden bör därför avse stöd till sådana konkreta utvecklingsprojekt och verksamheter.
Regeringen kommer att kalla kvinnoorganisationerna till en överläggning under våren 1995 med anledning av den förändrade inriktningen
av anslaget och för att diskutera kvinnoorganisationernas fortsatta arbete
för att stärka kvinnornas ställning i samhället och att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 148 000 kr.
E 6. Stöd till idrotten
1993/94 Utgift 511 173 000 Reservation 11 945
1994/95 Anslag 512 173 000 1995/96 Förslag 894 694 000
varav 502 173 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den
verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF
stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291, prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:KrU14, rskr. 1992/93:254). Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Därutöver
lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och
bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som
bedrivs av förbundet.
Sveriges riksidrottsförbund (RF) m.fl. Svensk idrottsrörelse organiseras i över 27 000 idrottsföreningar och 17 000 korpklubbar. Idrotten är en stor och vital folkrörelse, främst en ungdomsrörelse. Bland högstadieungdom är cirka 60 procent av pojkarna 69
och 40 procent av flickorna med i en eller flera idrottsföreningar. Tillsammans bedrivs verksamhet som förutom det idrottsliga utvecklar Bil. 14 hundratusentals ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler. Idrottens inbyggda framstegstro är i ekonomiskt svåra tider en
motvikt till den pessimism som lätt sprider sig bland befolkningen menar
RF.
Riksidrottsmötet (RIM) år 1993 fastställde verksamhetsinriktning för perioden år 1994-96. De fyra huvudpunkterna i denna inriktning är individen i idrotten, anläggningstillgänglighet, idrottens finansiering och
internationellt agerande. Individen i idrotten skall utvecklas så att alla som deltar i verksamheten får vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet. För att forma morgondagens idrott krävs att alla får chansen att bidra med sina
synpunkter. I det arbetet är jämställdhetsarbete, ungdomars inflytande i
beslutande församlingar, idrotten som ett gränsöverskridande forum för möten mellan nationer, raser och nationaliteter viktigt. Idrotten vill fortsätta sitt program för elitidrottarnas utveckling samtidigt som man vill
utveckla folkhälsoarbetet genom en omfattande motionsverksamhet för alla åldrar. Vidare betonas att de ideella ledarna är idrottsrörelsens motorer och att goda förutsättningar och en utveckling av ledarnas
kompetens är avgörande för idrottens framtida utveckling. Det stora antalet allmänt tillgängliga anläggningar är en viktig orsak till svensk idrotts positiva utveckling på såväl bredd- som elitnivå. En fortsatt
utveckling mot ökad föreningsdrift av offentliga anläggningar medför ett ökat behov av kompetensutveckling för idrottsrörelsens ledare menar RF.
Idrottsrörelsens viktigaste finansieringskälla är enligt RF värdet av medlemmarnas egna insatser genom ideellt arbete. Utöver detta pekar man på att spel och lotterier traditionellt har varit en viktig inkomstkälla. RF betonar att ett stabilt samhällsstöd, från stat och kommun, garanterat idrottsrörelsen en grundläggande ekonomisk trygghet. Det statliga lokala aktivitetsstödet är av avgörande betydelse för idrottens breda barn- och ungdomsverksamhet.
På området idrottens internationella agerande vill RF sträva efter att stärka idrottens konkurrensförmåga och genom särskilda insatser förstärka den svenska representationen i internationella beslutande församlingar.
Med grunden i ett samlat idrotts-Europa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på demokratiska grunder avser RF att aktivt delta i
arbetet att påverka idrottens förutsättningar inom EU. Samarbetet med
nya demokratiska nationer i Östeuropa föreslås främst riktas till Lettland och de andra länderna i Baltikum. RF avser att år 1996 stå som värd för
en europeisk konferens på tema kvinnor och idrott. Vidare vill man gå vidare i samarbete med idrottsrörelsen 1 södra Afrika för att efter apartheids fall bidra med svenskt kunnande i den nya och positiva uppbyggnadsfasen.
Idrottsrörelsen har flera gemensamma uppgifter. Vid RIM år 1993
beslutades att tillsätta utredningar som inför nästa RIM år 1995 skall
genomföra en översyn och lägga förslag till förändringar inom områdena program, organisation och finansiering. 70
I detta sammanhang behandlas bl.a. idrottens mål och inriktning, förslag
till idrottens organisationsmodell samt dessutom en översyn av kriterierna — Bil. 14
för fördelningen av det statliga bidraget till lokal ungdomsverksamhet. Utvärderingen av de mål som fastställdes av 1989 års RIM i idrottens
Jämställdhetsplan kommer att ske vid RIM år 1995.
Majoriteten av de 63 specialförbunden är starkt beroende av det statliga bidraget för sin verksamhet. Svensk idrotts breda verksamhet är viktig för såväl breddidrotten som elitverksamheten. Det är specialförbund som har ansvaret för elitidrottsutvecklingen inom respektive idrott. En viktig del i detta arbete är riksidrottsgymnasierna.
RF pekar på vikten av att samla landets resurser för idrottsforskning och deltar i styrelsen för och bidrar till Centrum för idrottsforskning.
Under året har riksidrottsstyrelsen anslagit 5 miljoner kronor för detta ändamål. Tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté bedrivs projekt
till stöd för svensk elitidrotts utveckling inom ramen för Centrum för prestationsutveckling. Vikten av ett fortsatt kraftfullt anti-dopningsarbete
betonas.
RF begär medel för att utveckla riksanläggningen Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för träning, tävling, utbildning och utveckling. För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av ett antal
mindre idrottsanläggningar som ägs av idrottsförening lämnas bidrag av RF.
För deltagande i de olympiska sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996 begärs ett särskilt bidrag.
RF:s anslagsframställning uppgår sammanlagt till 930 miljoner kronor
och innefattar nuvarande stödform från AB Tipstjänst. Framställningen
omfattar fem utgiftsområden. RF begär 327 miljoner kronor för stöd till
lokalt aktivitetsstöd, 527 miljoner kronor för stöd till övrig gemensam verksamhet, 28 miljoner kronor till forskning och utveckling, 25 miljoner kronor för stöd till utveckling av Bosön som den svenska idrottsrörelsens
centralanläggning samt 23 miljoner kronor till olympiskt deltagande.
De sex utanförstående organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet- Simfrämjandet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, har tillsammans begärt drygt 35 miljoner kronor. Detta för bidrag till respektive organisations verksamhet och som stöd för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Anslagsframställningarna har inlämnats till RF som sammanställt och vi-
darebefordrat dem utan prioritering till regeringen för ställningstagande. RF har även vidarebefordrat förslag från Sveriges Förenade Student-
kårer (SFS) till statligt stöd för studenternas motionsverksamhet vid
landets studentkårer vid universitet och högskolor. SFS pekar på att de för sin del föredrar att anslaget beräknas som ett anslag per student. För
kommande budgetår uppgår begäran till 14 miljoner kronor.
RF har till regeringen inkommit med årsredovisning och revisionsberättelse för förbundet samt med en sammanställning av årsredovisningar
från de sex utanförstående organisationerna. I årsredovisningarna har verksamhetens resultat och bidrag till den lokala ungdomsverksamheten 71
särskilt redovisats. En revisionsberättelse utan anmärkning har redovisats Prop. 1994/95:100
från de av riksidrottsmötet valda auktoriserade revisorerna. Bil. 14
Sammanfattning
Sammantaget uppgår idrottens samlade anslagsframställning till ett belopp om närmare 980 miljoner kronor. Detta innebär ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB Tipstjänst, med ca 130 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Inledning Den svenska idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i samhället. Med nästan tre miljoner medlemmar i föreningar runt om 1 landet aktiverar idrottsrörelsen fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Varje år genomförs över sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter med över 55 miljoner deltagartillfällen. Idrotten ger mycket för många människor, lust och glädje, underhållning, gemenskap och fostran, välbefinnande och spänning. I sin bästa form ger den alla något av allt detta genom sin förmåga att engagera människor i idrottsaktiviteter, demokratiska beslutsprocesser och social verksamhet. Idrottsrörelsen är en fri folkrörelse som själv ska forma sin framtid. De centrala organisationerna byggda på medlemmarnas frivilliga medlemskap spelar en viktig roll för att utveckla detta. Det är med bakgrund i detta viktigt att staten även i svåra tider ger stöd och bidrar till att underlätta möjligheterna för idrottsrörelsen att utvecklas.
Den allra största delen av idrottens finansiering sker genom egeninsatser i form av all den tid och möda som ideellt arbetande ledare lägger på idrotten. En viktig finansieringskälla för idrotten är lotterier. Nedan redovisas förslag om fortsatt stöd från AB Tipstjänst till idrotten. Offentligt stöd till de ideella organisationerna måste också i framtiden utgöra en viktig grundfinansiering för att säkerställa idrottsrörelsens långsiktiga utveckling.
ÅAnslagets fördelning
Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter
att nödvändiga prioriteringar görs. RF har i anslagsframställning pekat på sina ambitioner men ej i tillräcklig omfattning redovisat nödvändiga prioriteringar. Regeringen finner därför att det ankommer på den att särskilt beräkna vissa delar av anslaget. För att idrottsrörelsen skall kunna hushålla med ett krympande statligt bidrag till organisationernas verksamhet är det viktigt att RF, som har minskat kostnaderna för sin centrala administration, går vidare med att se över stödet till idrottsrörelsens organisationer 1 syfte att frigöra nya resurser genom lägre kostnader
och högre effektivitet. RF bör förutom bidrag till den egna verksamheten n också se över bidragen till såväl specialidrottsförbunden, distriktsidrotts-
RF redovisar idrottsrörelsens ambitioner vad gäller idrottens in- Bil. 14 ternationella agerande. Idrottens arbete är av tradition internationellt och utgör en viktig kraft i en tid då världens nationer upplever ett ökat internationellt ömsesidigt beroende. Regeringen noterar med tillfreds-
ställelse idrottens ambitioner inom dessa områden.
Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet
med att integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället. Regeringen vill betona vikten av att ungdomar rekryteras till idrottens beslutande församlingar, här spelar den
unga kraften en viktig roll inom svensk idrott. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för ledare som är representativa för sina medlemmar.
RF har redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad
gäller arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbete är
av mycket stor vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande Jämställdhetsprogrammet som skall utvärderas
vid RIM år 1995 kan uppnås. Om mot förmodan detta inte sker bör det ankomma på RF att under budgetåret se över kriterierna för hur bidragen fördelas och till regeringen redovisa åtgärder för hur de av idrottsrörelsen själv uppställda målen skall uppnås.
Stödet till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter är särskilt betydelsefullt för den viktiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver
bland barn och ungdom. Verksamhetens betydelse för att träna ungdomar 1 såväl fysiska aktiviteter som deltagande i föreningslivets demokratiska
beslutsprocesser är stor. Regeringen har för detta ändamål beräknat ett bidrag om minst 300 miljoner kronor.
Elitidrotten är av stor betydelse för såväl ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom bevakning från media når elitidrotten alla människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst då elitidrottare utgör förebilder för många barn och ungdomar. Det är en fråga för specialidrottsförbunden att med stöd av anslaget och i samarbete med RF och Sveriges Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges. I detta sammanhang bör särskilt verksamheten vid de riksrekryterande idrottsgymnasierna samt arbetet inom Centrum för Prestationsutveckling nämnas.
Det är av vikt att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra
anläggningar av olika slag. För att bidra till att möjliggöra detta har tidigare medel till s.k. mindre anläggningar beräknats. Det bör nu ankomma på RF att prioritera denna verksamhet gentemot andra verksamheter och fördela eventuella medel på ett för idrotten lämpligt sätt.
Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Idrotten är i grunden
en fysisk aktivitet och är ur folkhälsosynpunkt viktig. Medicinsk 73
forskning har lett till nya metoder för både behandling och rehabilitering
av skador som inte enbart drabbar idrottsutövare. RF:s beslut att av årets Prop. 1994/95:100 anslag fördela 5 miljoner kronor till verksamheten inom Centrum för Bil. 14
idrottsforskning finner regeringen vara en synnerligen angelägen
prioritering och har därför beräknat ett motsvarande stöd även under det kommande budgetåret.
Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av dopningsmedel och andra droger inom idrotten. Dopningen är i dag främst ett problem utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att
bekämpa den ökade spridningen av dopningsmedel. Regeringen in-
stämmer i RF:s bedömning att även fortsättningsvis prioritera idrottens
arbete på detta område.
RF begär medel för att kunna utveckla riksanläggningen Bosön till en komplett anläggning för svensk och internationell idrott. Regeringen ser positivt på RF:s planer för Bosön och avser att i ett annat sammanhang
vidta åtgärder för att möjliggöra en erforderlig utbyggnad av Bosöns
idrottsinstitut.
Regeringen har beräknat 21 miljoner kronor för svenskt deltagande i
olympiska sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996.
Regeringen har vidare beräknat ett bidrag för de sex utanförstående organisationerna och där tagit hänsyn till motsvarande besparingar som åläggs andra delar av bidrag till idrottens centrala och regionala
organisationer samt omfattningen av de redovisade lokala ungdoms-
aktiviteterna.
Det finns för närvarande angelägna insatser som bör göras på främst internationell nivå på idrottens område utöver det som faller inom
idrottsorganisationernas ram att fatta beslut om. Med bakgrund i detta har regeringen beräknat ett oförändrat stöd för internationaliseringsarbete m.m. Dessa medel bör disponeras av regeringen.
På grund av förändrad periodisering av utbetalningar från detta anslag
avser regeringen att återkomma till riksdagen under våren med förslag till
Justeringar som därav följer. Detta innebär att från regeringens förslag till stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 skall avräknas 102 miljoner kronor, vilka avser bidrag till verksamhet utanför detta budgetår.
Stöd till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna
Staten ger för närvarande bidrag till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna att utgå till studentkårer eller studentkårssammanslutningar. Under innevarande budgetår utgår ett stöd om 5 611 000 kronor till sammanlagt 23 kårer eller sammanslutningar. Stödet tillkom som ett
särskilt stöd för att främja studenternas motionsverksamhet (prop. 1967:48, bet. 1967:SU96, rskr. 220). Efter förslag från utredningen Idrott åt alla (SOU 1969:29) lades detta anslag samman med övriga idrottsanslag och Riksidrottsförbundet fick en samordnande roll (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291), vilket bekräftas av riksdagen (prop. 1982/83:129, bet. 1982/83 SfU25, rskr. 386). Stödet söks av respektive
studentkår eller sammanslutning av studentkårer på en och samma ort 74
genom RF vilka också samråder med Sveriges Förenade Studentkårer Prop. 1994/95:100
innan regeringen förelägges ett förslag på stödets fördelning. SFS har Bil. 14
uttryckt att detta stöd till motionsidrotten i stället kan beräknas per
student och överföras till det statliga bidraget till högskolornas studeran-
dehälsovård.
I betänkandet Studenten och tvångsanslutningen (SOU 1990:105) pekas på att studenternas motionsidrott på flera högskoleorter är utestängd från kommunala bidrag och att en orättvisa föreligger i att studenternas
motionsidrott inte berättigar till att söka stöd från statens bidrag till lokal
ungdomsverksamhet. Utredningen pekar vidare på att det är svårt att bedöma effekterna av borttagande av det statliga stödet till studenternas motionsverksamhet.
Bestämmelserna i 118 folkbokföringslagen (1991:481) innebär att
studerande över 18 år skall skrivas på den ort där de har sin vanliga dygnsvila. Denna ändring medför att det tidigare förhållandet, då
studenter vid kårorterna i ej ringa omfattning var skrivna i en annan kommun än där studierna bedrevs, inte längre gäller. Kommunerna har 1 dag således ett tydligare ansvar för stöd också till motionsverksamhet
för de studerande vid kårorterna än vad som tidigare var fallet. Redan i dag har studerande vid kårorterna rätt till samma statliga stöd för lokala
ungdomsaktiviteter på idrottens område som andra. En förutsättning för detta är att man väljer att organisera sig i en sådan ideell idrottsförening
som uppfyller kraven på medlemskap i ett av de 63 specialförbund som
för närvarande är medlemmar i Riksidrottsförbundet, alternativt i en av de sex övriga organisationer som får statligt stöd för lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Ett av RF:s medlemsförbund med verksamhet i föreningar vid de flesta av landets studentkårorter är
Sveriges akademiska idrottsförbund. Det särskilda bidraget till motionsverksamhet för studerande har bl.a.
motiverats av vikten av en god hälsa för studerande vid kårorterna. Om enskilda högskolor vill prioritera ett stöd till denna verksamhet som
komplement till respektive högskolas studerandehälsovård ankommer det på respektive högskola att så besluta.
Regeringen har, med bakgrund bl.a. i de förändringar som tidigare genomförts i folkbokföringslagen, beräknat att det särskilda bidraget till stöd för motionsverksamhet för studerande vid kårorterna som utgår till
studentkårer eller studentkårssammanslutningar skall upphöra från och
med den 1 juli 1996.
Riksidrottsgymnasier: anslagsfrågor m.m.
I syfte att förbättra kvaliteten samt reglera omfattningen och finansieringen av elitidrottares specialidrottsverksamhet vid riksrekryterande idrottsgymnasier föreslår regeringen att en särskild anslagspost inrättas
under detta anslag. En närmare bakgrund till förslaget har redovisats i bilaga 9 till denna proposition.
Regeringen anser att en särskild ram om 36 miljoner kronor bör
avsättas för detta ändamål från och med läsåret 1996/97 och har sålunda 75
här beräknat ett anslag om 18 miljoner kronor. RF bör ansvara för Prop. 1994/95:100 fördelningen av medel ur denna ram. Bil. 14
RF:s fördelning av medel till riksidrottsgymnasier utgör myndighetsutövning och förutsätter lagstöd. Inom Civildepartementet har därför
upprättats förslag till en lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund. Lagförslaget finns i bilaga 14.1.
Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
RF:s verksamhet bör såvitt angår dessa frågor omfattas av offentlighetsprincipen. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen med förslag till erforderlig ändring av bilagan till sekretesslagen (1980:100).
Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter för disponering av medel till riksidrottsgymnasierna samt för såväl RF:s som Skolverkets ansvar vad gäller uppföljning och utvärdering av special-
idrotten och gymnasieutbildningarna.
Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige
år 2002
Vid riksdagens behandling av prop. 1993/94:240 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 har kulturutskottet
uttalat att utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar på vad sätt regeringen i den fortsatta beredningen har
uppfyllt de av riksdagen uppställda villkoren för garantin (bet.
1993/94:KrU35, rskr. 1993/94:413).
Regeringen har den 20 september 1994 bemyndigat ansvarigt statsråd att för staten teckna avtal med företrädare för Östersunds kommun, Åre kommun och Vinterspelen i Östersund/Åre Aktiebolag om statlig garanti
för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002. Den 27
september 1994 undertecknade parterna ett avtal innehållande de villkor riksdagen uppställt.
AB Tipstjänst
AB Tipstjänst har och har alltid haft ett nära samarbete med idrotten.
Bolagets idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsättning
och för ca 1/3 av bolagets vinst. En stor målgrupp för Tipstjänsts
produkter är idrottspublik varför det också är naturligt att en del av bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs mot idrotts-
evenemang och idrottsföreningar. Om dessa strikt kommersiella insatser
beslutar naturligtvis bolaget. Då AB Tipstjänst använder idrottsevenemang
som spelobjekt är det rimligt att en del av det statliga idrottsstödet
kanaliseras via Tipstjänst.
Riksdagen har vid ett flertal tilifällen uttalat sin mening att AB Tipstjänsts bolagsstämma ges möjligheten att besluta om stöd till idrotten 1 form av ett samlat bidrag om 55 miljoner kronor till Riksidrottsför-
bundet (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92:K1U15, rskr. 1991/92:150). 16
Av samma skäl som tidigare bör Tipstjänsts bolagsstämma ges fortsatt Prop. 1994/95:100 möjlighet att besluta om ett sådant bidrag till RF. Ramen bör enligt Bil. 14 regeringens uppfattning även framledes uppgå till oförändrade 55 miljoner kronor per år.
Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca
894 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor engångsvis och 102 miljoner kronor för ändrad periodisering av utbetalningar. Det bör
ankomma på regeringen att efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av anslaget om ca 792 miljoner kronor. Stödet till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna upphör den 1 juli 1996. En ny beslutsordning där RF med stöd av lag anförtros förvaltningsuppgiften att fördela medel till specialidrottsverksamheten vid de riksrekryterande
idrottsgymnasierna föreslås. Till detta kommer regeringens förslag till
stöd till idrotten från AB Tipstjänst.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
I. till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 894 694 000 kr,
2. godkänner det som regeringen förordar angående AB Tipstjänsts stöd till idrotten, 3. antar förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till
Sveriges Riksidrottsförbund.
Bil. 14
Förslag till
Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund
Härigenom föreskrivs följande
1 § Sveriges Riksidrottsförbund prövar frågor om fördelning till
kommuner av statsbidrag till kostnader för specialidrott inom gym-
nasieskolan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995:
Bil. 14
Inledning 8 A. Länsstyrelserna m.m. 2 721 188 000 10 I Länsstyrelserna m.m. 2 686 773 000 23 Kammarkollegiet:
| 24 2 - Myndighetsuppgifter | 34 414 000 |
| 25 3 - Uppdragsverksamhet | 1 000 |
| 27 B. Trossamfund m.m. | 94 500 000 |
| 28 I Stöd till trossamfund m.m. | 94 500 000 |
| 31 C. Konsumentfrågor | 138 255 000 |
| 36 I Konsumentverket | 101 687 000 |
| 38 2 Allmänna reklamationsnämnden | 20 518 000 |
| 40 3 Stöd till konsumentorganisationer | 6 150 000 |
| 42 4 Konsumentforskning | 3 000 000 |
| 43 5 Stöd till miljömärkning av produkter | 6 900 000 |
| 45 D. Ungdomsfrågor | 194 642 000 |
| 49 I Ungdomsstyrelsen | 12 498 000 |
| 51 2 Bidrag till nationell och internationell | 174 303 000 |
| ungdomsverksamhet m.m. | |
| 54 3 EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa | 7 841 000 |
55 E. Folkrörelse- och idrottsfrågor,
| kooperativa frågor m.m. | 1 019 416 000 | |
| 58 I Lotterunspektionen | 26 124 000 | |
| 61 2 Stöd till kooperativ utveckling | 9 750 000 | |
| 63 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. | 60 000 000 | |
| 66 4 Utveckling av ideell verksamhet | 23 700 000 | |
| 67 5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala | verksamhet | 5 148 000 |
| 69 6 Stöd till idrotten | 894 694 000 | |
| Totalt för Civildepartementet | 4 168 001 000 |
Underbilaga 78 14.1 Förslag till Lag om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund
gotab 47512, Stockholm 1994
Bilaga 15 till budgetpropositionen 1995
dö
[as ca Ey
Miljödepartementet
(Fjortonde huvudtiteln)
Bil. 15
Inledning
Till Miljödepartementets ansvarsområde hör uppgifter om biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Till departementets ansvarsområde hör vidare planering av markanvändning och bebyggelse samt lantmäteri- och fastighetsdatafrågor, liksom hushållning med naturresurser och internationellt samarbete kopplade till dessa områden. Departementet är samordnande för regeringens miljöpolitik.
Övergripande mål
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap.
Inriktningen av det miljöpolitiska arbetet
Regeringens miljöpolitiska strategi har nyligen redovisats för riksdagen 1 en särskild skrivelse (skr. 1994/95:120). I skrivelsen redovisas bl.a. hur det internationella arbetet skall förstärkas och göras mer resultatinriktat. Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll i det globala miljöarbetet och uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 har därför hög prioritet. En svensk nationalkommitté kommer att tillsättas för uppföljning av Riokonferensen och för arbetet inför FN:s extra generalförsamling år 1997. Sverige bör driva på det miljöpolitiska arbetet inom Europeiska unionen (EU).
Det lokala arbetet är av stor betydelse. En markanvändningspolitik för en långsiktigt hållbar utveckling skall utvecklas och regeringen avser att lägga särskild vikt vid en hållbar utveckling av städer och tätorter, bl.a. genom att miljön får en starkare roll i den kommunala översiktsplaneringen.
Regeringen har tidigare föreslagit att programmet för landskapsvård utökas kraftigt. En särskild ersättning kommer också att utgå till jordbrukare som vill ställa om till ekologisk odling och för återställande åtgärder i odlingslandskapet. Dessa åtgärder inryms i ett nytt program för
1 Riksdagen 199495. 1 samt. Nr 100. Bilaga I5
miljöersättningar i jordbruket och blir en del av den svenska jordbrukspolitiken. Bil. 15
Det är angeläget med fortsatta åtgärder för en miljöanpassning av de areella näringarna, kombinerat med skydd av land- och vattenmiljöer. Möjligheterna att införa en naturvårdsavgift i skogsbruket analyseras liksom om skogsvårdslagen bör infogas i eller på annan sätt samordnas med en kommande miljöbalk. Regeringen avser vidare att ta fram ett samlat program för skyddet av landets fjällområden.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med andra sektorsmyndigheter föreslå ett samlat program för miljöinsatser som ger nya arbeten. En omfattande satsning på miljöinvesteringar ingår i regeringens ekonomisk-politiska proposition.
Nya ekonomiska styrmedel införs i miljöpolitiken.
Kretsloppsarbetet drivs vidare och en sammanhållen strategi för arbetet tas fram med bl.a. tydliga prioriteringar av vilka material och produkter som bör återanvändas och återvinnas. Producentansvar bör införas för utvalda varugrupper. Ansvaret för miljöfarligt avfall förtydligas, liksom ansvaret för gamla miljöskador.
Miljöinsatserna inom trafiksektorn stärks. Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med berörda sektorsmyndigheter föreslå hur utsläppen från arbetsfordon bör minskas genom nationella och internationella åtgärder. Ett aktivt miljöarbete kommer också att bedrivas inom energisektorn, bl.a. genom fortsatta insatser för att förbättra förutsättningarna för energieffektivisering och användning av förnybara energikällor.
En aktiv miljöpolitik förutsätter att varje sektor tar sitt miljöansvar, samtidigt som åtgärder inom olika sektorer samordnas. Regeringen kommer att fortlöpande redovisa miljöarbetet inom de olika departementens ansvarsområden.
Lagstiftningen samlas i en miljöbalk, som blir mer heltäckande än det tidigare framlagda balkförslaget.
Det finns ett tydligt samband mellan konsumtion och miljö. Konsumenterna har en viktig roll när det gäller att främja miljöanpassade alternativ. Om konsumenterna får information om miljökonsekvenserna av ett visst produktval kan de utgöra en betydande maktfaktor i det miljöpolitiska arbetet. Väl underbyggd och seriös information, t.ex. i form av miljömärkning, är därför avgörande för att konsumenterna skall kunna göra miljöanpassade produktval.
Genomförandet av det tioåriga programmet för investeringar i trafikens infrastruktur, som riksdagen beslutade om år 1993 (prop. 1992/93:176) kommer att medföra ingrepp i det svenska landskapet. Riksantikvarieämbetet och Statens naturvårdsverk har därför på regeringens uppdrag i november 1994 redovisat metoder för hur kultur- och naturmiljöintressen bättre skall kunna tas tillvara vid planering och genomförande av infrastrukturprojekten. Regeringen anser att det är av stor vikt att investeringarna i infrastrukturen genomförs så att viktiga kultur- och naturmiljövärden inte påtagligt skadas... Mot bakgrund av verkens redovisningar vill regeringen understryka behovet av en bättre systematiserad kunskap och av en planering som i ett tidigt skede tar tillvara dessa
intressen. Regeringen har för avsikt att återkomma i denna fråga i kompletteringspropositionen 1995. Bil. 15
Medlemsskapet i EU innebär att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser inom olika politikområden, t.ex. insatser för kompetensutveckning, forskning och utveckling, näringslivsutveckling, informationsteknologiinsatser m.fl. områden. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta skall också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Detta kan komma att beröra anslag på Miljödepartementets huvudtitel.
Regeringen gör i det följande (under A. Miljövård) vissa klargöranden och ändringar vad avser materialåtervinning och återanvändning, speciellt glasåtervinning och kompostering av förpackningar.
Huvuddragen i budgetförslaget
Genom omprioriteringar av befintliga resurser skapas utrymme för departementets och myndigheternas ökande EU-arbete. En förstärkning görs också av stödet till ideella organisationers Europaarbete.
I enlighet med vad som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen föreslås 100 miljoner kronor engångsvis som investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Härutöver har i enlighet med förslagen i den ekonomisk-politiska propositionen för innevarande budgetår anvisats 400 miljoner kronor för miljöinvesteringar. Dessa medel har tagits upp under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
Strålskyddsinstitutet föreslås få disponera medel för byte av de jodtabletter som ingår i beredskapen mot kärnkraftsolyckor.
Medlen för inköp av mark för naturvård föreslås ligga kvar på en oförändrad nivå de närmaste två budgetåren.
En besparing om ca 5 § har lagts ut på i princip alla myndigheter som hör till Miljödepartementets ansvarsområde.
Strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med de nybildade forskningsstiftelserna. Vidare kommer medlemsskapet i EU att leda till förändringar både vad gäller finansiering och inriktning av miljöforskningen. Miljöforskningen och avfallsforskningen föreslås mot bakgrund härav få resurserna minskade med sammanlagt 30 miljoner kronor (12 månader). Samordningsvinster beräknas uppnås genom att Avfallsforskningsrådet och dess verksamhet förs samman med Naturvårdsverket. Stödet till utveckling och demonstration av ny miljöskyddsteknik, som innevarande budgetår omfattar 25 miljoner kronor, dras in.
Behovet av att göra besparingar medför också att bidragen till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag minskas med 38 miljoner kronor (12 månader). Detta innebär dock ingen minskning jämfört med de medel som har förbrukats under tidigare budgetår. Omkalkningar och biologisk återställning bör prioriteras före nykalkningar.
Av de medel som enligt den ekonomisk-politiska propositionen har anvisats för miljöinvesteringar har 75 miljoner kronor anvisats till
efterbehandling av gamla industriområden. Medlen för sanering och återställning av miljöskadade områden beräknas i avvaktan på en Bil. 15 utvärdering av verksamheten temporärt kunna minskas med 10 miljoner kronor (12 månader). Medlen för åtgärdsprogrammet för kvicksilverhaltigt avfall beräknas till oförändrat 10 miljoner kronor per år.
Innevarande budgetårs anslag för landskapsvårdande åtgärder (250 miljoner kronor) införlivas fr.o.m. nästa budgetår i det nya programmet för miljöersättningar i jordbruket under Jordbruksdepartementets huvudtitel. Även verksamheten med naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) införlivas i nämnda program och de medel (39 miljoner kronor) som innevarande budgetår anvisats för detta ändamål förs på motsvarande sätt över till Jordbruksdepartementets huvudtitel.
För miljöinsatser i Central- och Östeuropa, inkl. kärnsäkerhet,
strålskydd och åtgärdsprogrammet för Östersjön har innevarande budgetår anvisats 191,8 miljoner kronor under Miljödepartementets huvudtitel. För kommande budgetår föreslås en besparing på 46 miljoner kronor. Medel som beräknas för denna verksamhet tas för nästa budgetår upp under Utrikesdepartements huvudtitel. Regeringen avser att i en särskild proposition våren 1995 redovisa ett samlat förslag om stöd till Central- och Östeuropa.
I avvaktan på en särskild proposition om en ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten beräknar regeringen sammanlagt 750,2 miljoner kronor för denna verksamhet under nästa budgetår (18 månader). Regeringen har därvid räknat med en besparing om 30 miljoner kronor (12 månader). För budgetåren fram till år 1998 beräknas besparingar kunna öka väsentligt.
Sammanlagda besparingar inom Miljödepartementets verksamhetsområde (miljoner kronor):
1995/96 1998
(12 månader)
| Bidrag till miljöarbete | 31 |
| Bidrag till kalkningsverksamhet | 38 |
| Miljö- och avfallsforskning | 30 |
| Miljöinsatser i Östersjöregionen | 46 |
| Övrigt | 70 |
| Summa | 215 425 |
Utgiftsutvecklingen på Miljödepartementets område blir sammantaget
följande (miljoner kronor): Bil. 15
Utgift Anvisat Förslag varav — Beräknad
1993/94 = 1994/95 = 1995/96 beräknat bespa- bespa-
för juli 95- ring ring
juni 96 1997? 1998?
A. Miljövård 1 369,6 1 645,1 1 653,5 1 138,0 -11 -115
B. Strålskydd, kärnsä-
kerhet m.m. 211,7 225,3 324,1 221,9 -9 -12
C Lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet
m.m. 506,1 535,1 757,9 504,6 - -75
Totalt för Miljödepar-
tementet 2087,4 2405,5 2 735,5 1 864,5! -20 -202
» Exkl. överföringar till andra departement, motsvarande sammanlagt över 480 miljoner kronor innevarande budgetår ? Prisnivå 1995/96
A. Miljövård
I regeringens skrivelse Miljön - vårt gemensamma ansvar (skr.
1994/95:120) har beskrivits tillståndet i miljön, hur det har utvecklats under senare år och i vilken utsträckning vissa av de viktigaste målen och
inriktningarna som riksdagen har ställt upp inom miljöområdet har kunnat följas.
Materialåtervinning och återanvändning
Regeringen har genom införandet av förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar använt sin möjlighet att föreskriva om materialåtervinning och återanvändning av förpackningar. Varken förordningen eller renhållningslagen (1979:596), vilken förordningen
bygger på innehåller någon definition av begreppet materialåtervinning. Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen framställt önskemål om klargörande beträffande definitionen materialåtervinning av förpackningar.
I regeringens proposition (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14,
rskr. 1992/93:344) om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhäll-
sutveckling (den s.k. kretsloppspropositionen) anges att "med materialå-
tervinning menas t.ex. kompostering, förutsatt att materialet går att
använda som jordförbättringsmedel" (s. 19). Detta kan tolkas som att
proposition (s. 62) sades också att "regeringen eller den myndighet som Bil. 15 regeringen bestämmer kan genom detta bemyndigande föreskriva hur stor del av det insamlade materialet och bortforslade avfallet som skall återanvändas, återvinnas eller omhändertas på annat lämpligt sätt, t.ex. genom kompostering eller energiutvinning, som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. För att få en kretsloppsanpassad avfallshantering är återanvändning och återvinning oftast att föredra". Detta kan tolkas som att definitionen materialåtervinning inte innefattar termen kompostering, utan tvärtom exkluderar densamma. I så fall skulle kompostering ses som en annan miljömässigt godtagbar avfallshantering än materialåtervinning. Dessa delvis motstridiga uttalanden har skapat förvirring.
Mot bakgrund härav bör det klargöras att med materialåtervinning menas att materialet som sådant i produkten efter bearbetning används helt eller delvis på nytt, t.ex. genom fiberåtervinning. Materialåtervinning innefattar således inte kompostering. Kompostering kan däremot betraktas som "annat miljömässigt godtagbart omhändertagande" (jfr. 7 § förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar), under förutsättning att det komposterade materialet är miljömässigt godtagbart och kan användas som jordförbättringsmedel. Energiutvinning kan vara att föredra framför kompostering vad avser annat miljömässigt godtagbart omhändertagande. Regeringen avser att införa klargörande ändringar i nämnda förordning.
Glasåtervinning
I regeringens proposition (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (den s.k. kretsloppspropositionen) angavs de mål för återanvändning av glasförpackningar som skall vara uppnådda år 1997. Dessa nivåer har slagits fast i förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar. Den ersatte den tidigare förordningen (1993:1154) om producentansvar för glasförpackningar och förpackningar av wellpapp.
I förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar anges att nivåerna för återanvändning av glasförpackningar för öl och " läsk avser redan fungerande retursystem. Detta har medfört att nya retursystem har svårt att komma in på marknaden och flaskor fyllda i Sverige har krav på återanvändning. Även de återanvändningsnivåer för glasförpackningar för vin och sprit avser redan fungerande retursystem för flaskor som är tappade i Sverige. Detta har missgynnat våra inhemska retursystem, då övriga glasförpackningar både har lägre återvinningsnivåer inte behöver ingå i ett retursystem. Regeringen avser därför att ändra förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar vad gäller standardiserade glasförpackningar för öl, läsk, vin och sprit. I syfte att uppnå en så hög återanvändningsnivå som möjligt kommer därför förordningen (1994:1235) om producentansvar för förpackningar att ändras vad avser återanvändning av glas. I och med detta skulle vi säkerställa befintliga retursystem och möjliggöra att nya retursystem kan
komma in på marknaden. Detta stämmer också väl överens med EU:s Prop. 1994/95:100
förpackningsdirektiv. Bil. 15
Den beräknade utgiftsutvecklingen för området miljövård t.o.m. år 1998 till följd av fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Utgift Anvisat — Förslag «varav Beräknad Beräknad 1993/94 = 1994/95 = 1995/96 beräknat för besparing besparing
juli 95- 19979 1998"
juni 96
1369,6 +1645,1 1653,5 1 138,0 -11 -115
» Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området miljövård för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
A 1. Statens naturvårdsverket
1993/94 Utgift 387 068 793 1994/95 Anslag 421 202 000 1995/96 Förslag 559 885 000
varav 370 218 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Övergripande mål för Naturvårdsverket är att vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och utvärdering, såväl nationellt som internationellt. De övergripande målen för miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap. Naturvårdsverket skall arbeta för att få till stånd ett kretsloppsinriktat och avfallssnålt samhälle.
De övergripande målen innebär bl.a. att verket skall bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella miljöarbetet och medverka med expertkunskap på miljöområdet. Naturvårdsverket skall kunna beskriva miljötillståndet, bedöma hotbilder samt ta fram åtgärdsförslag utifrån en vetenskaplig grund. Naturvårdsverket skall genom bidrag och ersättningar åstadkomma största möjliga miljövårdsutbyte vad gäller till exempel landskapsvård, naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) och återställande åtgärder i odlingslandskapet. I förhållande till sektorsmyndigheterna, regionala och lokala myndigheter skall Naturvårdsverket vara pådrivande genom att aktivt arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning som berör miljöarbetet samt 7 tillhandahålla underlag för tillämpning av lagar inom miljöområdet.
Naturvårdsverkets åtgärder
Bil. 15 Naturvårdsverket har under år 1994 lämnat in en fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96-1997/98. Framställningen har kompletterats med bilagor som mer i detalj behandlar områdena forskningsresultat, miljöövervakning, utredningsverksamhet samt bidrag till miljöskyddsteknik. Resultatanalysen är kortfattad och Naturvårdsverket hänvisar till andra dokument, framför allt aktionsprogrammet Miljö "93 Ett miljöanpassat samhälle samt årsredovisningen, vad gäller resultatbedömning.
Naturvårdsverkets bedömning är att områdena miljöövervakning, sanering och återställning av miljöskadade områden samt investeringar inom mi'iöområdet behöver resursförstärkningar. De två förstnämnda områdena är i ett uppbyggnadsskede och en fortsatt utbyggnad av verksamheten anses som mycket viktig för att nå de övergripande målen. Utökade investeringar inom miljöområdet relateras till i vilken utsträckning jord- och skogsbruk kan miljöanpassas. Resursnivån som nämns för investeringar utgår från att man lyckas miljöanpassa de två nämnda sektorerna i stor utsträckning.
Resultat
Resultaten av arbetet under budgetåret 1993/94 beskrivs i årsredovisningen, fördelat på 13 miljöhot, där nationella mål finns angivna under respektive hot. Naturvårdsverket redovisar hur man närmat sig målen för vart och ett av dessa hot. Målen uttrycks framför allt i statsmaktsbestämda mål som är begränsade i tid och/eller volym. De 13 miljöhoten är:
mm . Klimatpåverkande gaser . Uttunning av ozonskiktet . Försurning av vatten och mark . Fotokemiska oxidanter/marknära ozon . Tätorternas luftföroreningar och buller . Övergödning av vatten och mark . Påverkan genom metaller CONANBLWUWNY . Påverkan av organiska miljögifter 9. Introduktion och spridning av främmande organismer
10. Nyttjande av mark och vatten som produktions- och försörjningsresurs '
11. Exploatering av mark och vatten för bebyggelse, anläggningar och infrastruktur
12. Anspråk mot särskilt värdefulla områden 13. Brutna kretslopp, avfall och miljöfarliga restprodukter
För att närma sig målen för de tretton olika miljöhoten har Naturvårdsverket definierat åtta olika insatstyper. Varje insatstyp beskrivs, liksom hur den tillämpats på de olika hoten under perioden. De åtta insatstyperna är:
. Miljöforskning
. Miljöövervakning och inventeringar Bil. 15
. Aktionsprogram och utredningar
RBRBYN—=
. Internationellt arbete
VN . Miljölagstillämpning
. Bidrag och ersättningar
. Naturvårdsåtgärder
ONA . Information och utbildning
Exempel på åtgärder som vidtagits och resultat som uppnåtts av årets arbete är att verket färdigställt en förstudie som utgångspunkt för mer genomgripande utredning av hur ett miljöanpassat transportsystem skall se ut. Liknande arbeten har inletts på vatten- och avloppssidan och på jordbruksområdet samt planeras för skogsbruket. Inom ramen för konventionen för biologisk mångfald har en landstudie genomförts. Vidare har information, utbildning och stöd bl.a. riktats till kommunernas
arbete med lokala Agenda 21. Överenskommelser har ingåtts med bl.a.
Svenska Petroleuminstitutet om övergång till mindre miljöskadlig bensin och med Lantbrukarnas Riksförbund och Vatten- och avloppsverksföreningen om slamanvändningen.
Naturvårdsverket har under ramanslaget sparat ca 30 miljoner kronor under budgetåret 1993/94, varav ca 20 miljoner kronor härrör från ränteintäkter. Beviljad kreditlimit i riksgälden uppgick under budgetåret till 41 908 000 kronor.
Riksrevisionsverkets iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar i sin utvärdering "Fördjupade anslagsframställningar 1994” bl.a. att Naturvårdsverkets redovisning är kortfattad och översiktlig och att resultatanalysen inte innehåller några resultat med hänvisning till utförligare information i andra dokument. RRV:s slutsats är att det ligger ett stort analys- och bedömningsarbete bakom verkets förslag.
RRV har i ett PM tagit upp frågan om avgifter på utbildningar och material som informationsavdelningen tillhandahåller. Vidare föreslår RRV att frågan om i vad mån informationsavdelningen bör utgöra en resultatenhet bör utredas.
Naturvårdsverket planerar att genomföra en sådan förändring. Det medför att informationsavdelningen särredovisas i resultatredovisningen.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
1" Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 15
Regeringens överväganden
Bil. 15 Sammanfattning
Övergripande mål
För den kommande planeringsperioden skall befintliga övergripande mål ligga fast. De innebär att Naturvårdsverket är samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt ansvarar för uppföljning och utvärdering, såväl nationellt som internationellt. Målen för miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser = samt skydda natur- och kulturlandskap. Naturvårdsverket skall därför arbeta för att få till stånd ett miljöanpassat och kretsloppsinriktat och samhälle.
Resurser 1995/96
Fjortonde huvudtiteln A I. Statens naturvårdsverk, ramanslag 559 885 000 kr A 2. Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 76 653 000 kr A 3. Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, reservationsanslag 240 000 000 kr A 4. Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag 285 668 000 kr A 5. Miljöforskning, reservationsanslag 213 031 000 kr A 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag 19 880 000 kr A 7. Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, reservationsanslag 35 324 000 kr A 8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, reservationsanslag 100 000 000 kr
Nionde huvudtiteln D 4. Ersättningar för viltskador m.m. 38 300 000 kr, varav 25 533 000 kr beräknat för juli 1995-juli 1996
Planeringsramen för förvaltningsanslaget (A 1) för perioden 1995/96-1998 beräknas till I 270 655 000 kronor
1995/96 1997 1998
A 1. 559 885 000 kr 360 885 000 kr 349 885 000 kr
oc
Övrigt Bil. 15
Regeringen bör bemyndigas att under budgetåret 1995/96 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 90 000 000 kronor för perioden 1 juli 1995 till 31 december 1996.
Resultatbedömning
Resultatbedömning av en myndighet är beroende av att uppnådda resultat jämförs med de mål som angivits samt de resurser som nyttjats för att nå målen. Målformuleringarna är således centrala vid en resultatbedömning. Det är svårt att inom miljöarbetet formulera verksamhetsmål på ett mätbart, uppföljningsbart och ändamålsenligt sett, inte minst för en s.k. policymyndighet som Naturvårdsverket (Statskontoret 1994:4, Verksamhetsanpassad resultatstyrning). En policymyndighet bör, enligt Statskontorets rapport, fokusera på samhällseffekter och professionell förmåga. Vidare bör målen utgöras av långsiktiga inriktningsmål utifrån avgränsade och djupgående bedömningar av verksamheten då effektkedjor på grund av komplexitet och tidsaspekter är mycket svåra att härleda till specificerade insatser. Statskontoret konstaterar att mål och resultatkrav bör ges en selektiv och inriktande funktion.
Utifrån denna problematik har en arbetsgrupp bildats där Naturvårdsverket i samarbete med Miljödepartementet, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet koncentrerat sig på att utforma ändamålsenliga, konkreta och mätbara verksamhetsmål för Naturvårdsverket. Arbetet beräknas vara klart våren 1995.
Utöver ovan beskrivna arbete med målformulering står Naturvårdsverket inför en rad större och mindre förändringar. Till de större kan en omorganisation av landskapsvården räknas. Naturvårdsverkets arbete med landskapsvården och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet kommer, som tidigare anförts, att ingå i det program för miljöersättningar inom jordbruket som kommer att ligga under Jordbruksdepartementet huvudtitel. Vad gäller miljöövervakning skall Naturvårdsverket utifrån en samlad bedömning av behoven fördela medlen till regional, nationell och internationell miljöövervakning.
Andra förändringar till följd av ålagda besparingar och EU-inträde kommer också att behöva genomföras under kommande budgetperiod.
Naturvårdsverket har i sin årsredovisning gjort en tydlig och noggrann beskrivning av mål, åtgärder, resursåtgång och resultat för vart och ett av de 13 miljöhoten. De hot som Naturvårdsverket har satsat mest resurser på under föregående budgetår är ”Nyttjande av mark och vatten som produktionsresurs” och "Anspråk mot särskilt värdefulla områden". De funktioner och insatstyper som Naturvårdsverket funnit mest effektiva
är framför allt "Miljöforskning" och "Naturvårdsåtgärder". En stor del
li
av resurserna används också till "Miljöövervakning" och "Information Prop. 1994/95:100 och utbildning". Bil. 15
Fördjupad prövning
Naturvårdsverkets prestationer består i att välja de bästa arbetsmetoderna för att närma sig de statsmaktsbestämda målen så effektivt som möjligt. Som tidigare nämnts är verksamhetsmålen så formulerade att en effektivitetsbedömning av Naturvårdsverkets insatser är svår att genomföra. Det projekt rörande dessa frågor som har påbörjats kommer att medföra att effektiviteten och prioriteringarna i Naturvårdsverkets arbete kan följas upp bättre i fortsättningen.
Slutsatser
Naturvårdsverket har under budgetåret 1993/94 närmat sig de statsmaktsbestämda målen. Redovisningen av hur arbetet har bedrivits samt av uppnådda resultat har förbättrats och kommer att förbättras ytterligare till följd av pågående projekt. Besparingar under kommande budgetår kommer att kräva ytterligare effektiviseringar och prioriteringar av verksamheterna inom Naturvårdsverket. Planerna på att organisera informationsavdelningen som en resultatenhet bör medföra väl underbyggda prissättningsrutiner.
Övergripande mål för Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis vara att fungera samlande och pådrivande samt att ansvara för uppföljningen i miljövårdsarbetet, såväl nationellt som internationellt. De övergripande målen för miljöpolitiken är även fortsättningsvis att åstadkomma ett miljöanpassat samhälle genom att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktig hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap.
Under verksamhetsperioden bör de statsmaktsbestämda målen kompletteras med verksamhetsmål i form av planerade prioriteringar, satsningar, åtgärdsförslag m.m. så att en uppföljning även utifrån verksamhetsmål blir möjlig.
Miljöövervakningens roll i verkets arbete är central. Miljöövervakningen finns närmare beskriven i Miljön - vårt gemensamma ansvar (skr. 1994/95:120)
För effektiv skötsel av naturreservat och andra skyddade områden är ändamålsenliga skötselplaner viktiga. Vid inrättande av naturreservat krävs i dag att färdiga skötselplaner skall antas. Enligt vad regeringen erfarit kan skötselplanerna för vissa äldre naturreservat vara dåligt relaterade till syftet med områdets skydd, varför en effektiv skötsel är svår att åstadkomma. Länsstyrelserna bör med stöd av Naturvårdsverket ta fram tidsplaner för när en översyn av befintliga skötselplaner, som inte uppfyller kraven på effektivitet och ändamålsenlighet, kan vara slutförd.
Naturvårdsverket omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 15 miljoner kronor (12 månader). Vid budgetårets utgång motsvarar P2
besparingen en nivåsänkning med ca 4 &. År 1998 beräknas anslagsni-
vån ha sänkts med 36 miljoner kronor eller 9 &. Hänsyn har härvid Prop. 1994/95:100
tagits till verkets utökade uppgifter vid EU-medlemskapet. Bil. 15
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 559 885 000 kr.
A 2. Bidrag till miljöarbete
1993/94 Utgift 235 878 912 Reservation 246 862 417 1994/95 Anslag 89 850 000 1995/96 Förslag 76 653 000
varav 51 102 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under detta anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra myndigheter än Naturvårdsverket och till organisationer för arbete inom Naturvårdsverkets ansvarsområde. Det gäller t.ex. medel till länsstyrelserna för regional miljöövervakning, samt bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.
Utgiftsutveckling enligt RRV (budgetprognos 1) är att anslaget förbrukas i sin helhet.
Regeringens överväganden
I enlighet med förslaget i propositionen 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling; genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö- och utveckling (UNCED) fördelades 7 miljoner kronor under hösten 1994 till kommuner och frivilliga organisationer som stöd i deras arbete med lokala Agenda 21. Arbetet är ett viktigt steg mot en hållbar utveckling och utarbetande av lokala Agenda 21 ses dessutom som en möjlighet att stärka medborgarengagemanget och demokratin. Mot den bakgrunden bör därför deltagandet från barn, ungdomar och kvinnor betonas särskilt. Regeringen beräknar 10 500 000 kronor för stöd till arbete med lokala Agenda 21 för budgetåret 1995/96.
Det internationella samarbetet med miljöövervakningen, särskilt inom FN och EU bör även i fortsättningen prioriteras. Sverige rapporterar via sina nationella övervakningsprogram också till andra internationella konventioner och överenskommelser. Enligt regeringens bedömning bör stödet under budgetåret 1995/96 till den internationella miljöövervakningen fortsätta på samma sätt som hittills. Arbetet med den regionala miljöövervakningen befinner sig i ett viktigt uppbyggnadsskede framför allt på länsstyrelsenivå. Regeringens bedömning är att detta arbete i möjligaste mån skall fortsätta i samma utsträckning som hittills. 13 Regeringen beräknar därför 34 629 000 kronor till den regionala
miljöövervakningen för budgetåret 1995/96. Naturvårdsverket skall Prop. 1994/95:100 utifrån en samlad bedömning av behoven fördela medlen till miljööver- Bil. 15 vakning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 76 653 000 kr.
A 3. Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
1994/95 Anslag 198 000 000 1995/96 Förslag 240 000 000
varav 160 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för statsbidrag för återställning av skador förorsakade av försurande luftföroreningar.
Bidragsbestämmelserna finns reglerade i förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Dessa innebär att statsbidrag får lämnas till kalkning, biologisk återställning i kalkade vatten samt till nödvändiga utredningar och undersökningar i samband med kalkning eller biologisk återställning. Frågor om bidrag till kalkningsverksamhet prövas av länsstyrelserna. Länsstyrelserna har särskilt redovisat verksamheten som finansierats under detta anslag under budgetåret 1993/94. Naturvårdsverket har överlämnat en sammanställning av länsstyrelsernas redovisningar till regeringen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Kalkning i stor skala av sjöar och vattendrag har pågått sedan mitten av 1970-talet. Uppskattningsvis är 20 % av Sveriges sjöar och vattendrag påtagligt försurade. Genom kalkning har försurningsskadorna har minskat i ca 6 800 sjöar och över 6 000 km vattendrag, vilket innebär ca 50 & av de försurade sjöarna och ungefär 5 % av de skadade vattendragen.
Det långsiktiga målet med det svenska kalkningsprogrammet är att motverka försurningsskador och åstadkomma en sådan miljö att naturligt förekommande arter kan leva vidare och återkomma. Kortsiktigt är målet att vidmakthålla den kalkning som redan påbörjats, så att negativa försurningseffekter inte längre uppträder i sjöar och vattendrag. På längre sikt är det viktigt att dessutom behålla den biologiska mångfalden genom 14
att säkra representativa vattenmiljöer i olika delar av landet.
Målet med kalkningen har under de senaste två budgetåren uppnåtts i Bil. 15 cirka 90 % av sjökalkningarna och cirka 80 % av vattendragen. Skälen till att samtliga kalkningar inte varit lyckade är att hänföra såväl till klimatologiska variationer som till kalkningens metodologiska och
tekniska aspekter. Även om vissa kalkningar inte nått uppsatt mål har de
biologiska effekterna ändå varit övervägande positiva.
Slutsatser
Försurningen av mark och vatten är ett av våra allvarligaste och tydligaste miljöproblem. Skadade vatten finns spridda över nästan hela Sverige, men skadorna är störst i Syd- och Västsverige samt i södra Norrlands kust- och fjälltrakter.
Genom upprepade kalkningar av sjöar och vattendrag upprätthålls en normal vattenkemisk situation, vilket har inneburit att försurningskänsliga växter och djur har kunnat överleva. Kalkningsinsatserna har dessutom återskapat sportfiskemöjligheterna i tusentals vatten, gynnat yrkesfisket för laxfiskar och minskat halterna av kvicksilver i fisk.
Under budgetåret 1995/96 bör omkalkning och biologisk återställning prioriteras före nykalkningar.
Kalkningen är en långsiktig verksamhet som administrativt huvudsakligen fungerar väl. Möjligheter till ytterligare effektivisering av medelshanteringen bör tillvaratas. Verket skall på än mer aktivt sätt än tidigare granska och effektivisera länsstyrelsernas verksamhet. De åtgärder för samordning och effektivisering av kalkningsverksamheten, som Naturvårdsverket avrapporterat till regeringen, skall följas upp och vidareutvecklas.
Utgiftsutvecklingen enligt Riksrevisionsverkets budgetprognos visar att anslaget inte kommer att förbrukas under innevarande budgetår.
Mot bakgrund härav och med hänsyn tagen till behovet av att minska statens utgifter beräknar regeringen att anslaget kan minskas med motsvarande 57 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. År 1998 beräknas anslagen kunna minskas ytterligare. Regeringen har för avsikt att under våren tillsätta en särskild utredare för att se över kalkningsverksamheten för sjöar och vattendrag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen att
till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 240 000 000 kr.
Bil. 15
1993/94 Utgift — 184787 932 Reservation 6 447 608 1994/95 Anslag 190 445 000 1995/96 Förslag 285 668 000 varav 190 445 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas förvärv av värdefulla naturområden. De naturvårdsobjekt i statens ägo som förvärvas med medel från anslaget redovisas på naturvårdsfonden, vilken förvaltas av Naturvårdsverket. Från anslaget betalas vidare ersättningar till markägare för intrång i pågående markanvändning enligt naturvårdslagen (1964:822) samt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:385) i lydelse intill den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas bidrag till kommuner och kommunala stiftelser för skydd av värdefulla naturområden. Dessutom får anslaget användas för utrednings-, förhandlings- och värderingskostnader i samband med säkerställande av värdefulla naturområden.
Utgiftsutveckling enligt RRV (budgetprognos 1) för innevarande budgetår visar att hela anslaget kommer att förbrukas, men ej överskridas.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Skötselplaner som medger effektiv skötsel och information finns nu framtaget för 19 av Sveriges 23 nationalparker. En ny nationalpark har inrättats under året. Under året har de tre största objektkategorierna av säkerställd mark varit skogs- och myrmosaiker (ca 50 &), urskogar ovanför skogsodlingsgränsen (ca 22 &) samt urskogar nedanför skogsodlingsgränsen (ca 15 4). Totalt har ca 24 000 ha mark säkerställts, varav produktiv skog ca 15 000 ha. Skyddsåtgärderna har framför allt syftat till bevarande av biologisk mångfald och naturvärden, medan insatser för friluftsliv har haft lägre prioritet.
Slutsatser
Investeringar inom miljöområdet bör följa den av Naturvårdsverket upplagda planen som presenterats i verkets aktionsprogram Miljö ”93. Genom årets investeringar är en stor del av det planlagda skyddet av enskilt ägd fjällurskog genomförd. Med hänsyn till de stora skyddsbehoven, särskilt vad gäller den produktiva skogsmarken nedanför de fjällnära områdena, föreslår regeringen trots det ansträngda ekonomiska läget ett oförändrat anslag för kommande budgetperiod. Enligt det skopspolitiska beslutet år 1993 kan det inte uteslutas att storleksordningen SR av denna mark kan vara ett riktvärde för reservatsbildningen. Regeringen har för avsikt att analysera möjligheten att införa en 16 naturvårdsavgift eller skatt som skulle kunna bidra till att finansiera inköp
av mark och övriga naturvårdsåtgärder inom skogsbruket. Skogsföre- Prop. 1994/95:100 tagens konkurrenskraft skall därvid beaktas. Bil. 15
Av de marker som vid bolagiseringen av Domänverket skulle kvarstå i statlig ägo kan områden med särskilt stora naturvårdsvärden komma att överföras till Naturvårdsfonden. En interdepartemental arbetsgrupp bör tillsättas för att närmare överväga avgränsningen av sådana områden samt att behandla vissa praktiska frågor i samband med en sådan överföring, bl.a. vad gäller relationen till rennäringen, ersättning till Samefonden och ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter.
Mot bakgrund härav och med hänsyn till behovet av att minska statens utgifter beräknas anslaget kunna minskas år 1998.
Med anledning av att nästa budgetperiod omfattar 18 månader bör en utökning ske av det bemyndigande som regeringen har att ikläda staten ekonomiska förpliktelser under innevarande budgetperiod för utgifter som skall betalas under nästkommande budgetperiod. Regeringen föreslår därför att detta bemyndigande utökas från nuvarande 60 miljoner kronor till 90 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 90 000 000 kronor för budgetåret 1997,
2. till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 285 668 000 kronor.
A 5. Miljöforskning
1993/94 Utgift 165 706 373 Reservation 19 101 725 1994/95 Anslag 157 096 000 1995/96 Förslag 213 031 000
varav 141 086 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Medlen disponeras av Statens naturvårdsverk för forskning inom miljöområdet.
Prioriteringarna inom miljöforskningen för perioden 1993/94-1995/96 har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388 samt bet. 1992/93:JoU18, rskr. 1992/93:398). I denna anges att miljöforskningen bör följa förslagen i Miljöforskningsutredningens betänkande Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Här anges att forskning som berör bl.a. biologiskt mångfald, klimat och kretslopp skall prioriteras. Som en anpassning till detta har forskningsinriktningen under den gångna perioden reviderats. Stora satsningar har också gjorts på forskningssam- 17 verkan inom EU och på åtgärdsstyrande forskning. Sverige har deltagit
I"" Riksdagen 199495. 1 saml. Nr 100. Bilaga I5
i EU:s miljöprogram, Environment, med förhållandevis många tillstyrkta Prop. 1994/95:100 projekt och finansiering. I internationella utvärderingar har kvaliteten på Bil. 15 svensk miljöforskning, både den nationella och den som bedrivs inom EU, ansetts vara mycket hög.
En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren 1996. Strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats under det
senaste året i samband med de nybildade forskningsstiftelserna. Vidare kommer ett medlemskap i EU att leda till ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på miljöforskningen. Finansieringen
av forskningssamarbetet med EU sker via EU-avgiften. Medel för
delfinansiering kommer att behöva tas från befintliga medel. Miljöforskningen kring renare och effektivare industriella processer och tillämpningar, kretsloppsanpassad forskning samt forskning om förnybara naturresurser kommer att få ökat utrymme, bl.a. i samverkan med Stiftelsen för strategisk forskning (MISTRA).
Mot bakgrund av de nämnda strukturella förändringar och med hänsyn till behovet av att minska de offentliga utgifterna bedöms anslaget till miljöforskning kunna minskas med 20 miljoner kronor på årsbasis.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 213 031 000 kr.
A 6. Sanering och återställning av miljöskadade
områden
1993/94 Utgift 16 229 508 Reservation 41 744 132 1994/95 Anslag 29 880 000 1995/96 Förslag 19 880 000
varav 19 880 000 beräknas för tiden juli 95 - juni 96
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) skall anslaget användas till genomförande av ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade områden. I enlighet med riksdagens beslut skall programmet utvärderas mot slutet av femårsperioden. Anslaget skall vidare i enlighet med riksdagens beslut 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 15, bet. 1993/94:JoU15, rskr. 1993/94:209) användas till ett femårigt program för insamling och hantering av kvicksilverhaltiga produkter.
Statens naturvårdsverk begär i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1995/96 att 50 000 000 kronor anvisas till sanering och återställning.
Naturvårdsverket har i en rapport till regeringen den 18 mars 1994, lägesrapport om efterbehandling och sanering, rapport nr 4318, sammanfattat kunskapsläget, vad som hittills gjorts inom området samt 18
fört diskussioner om strategin för det framtida efterbehandlingsarbetet. Prop. 1994/95:100 Av rapporten framgår att Naturvårdsverket i den slutliga utvärderingen = Bil. 15 av det pågående femåriga utvecklingsarbetet avser att återkomma till regeringen med ett förslag till plan för det långsiktiga arbetet i Sverige vad gäller efterbehandlingsåtgärder.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Naturvårdsverket har hittills under det femåriga programmets gång bl.a. genomfört branschkartläggning av miljöskadade områden i syfte att ge. underlag för riskbedömningar och val av åtgärder. Naturvårdsverket har också genomfört informations- och utbildningsinsatser samt följt utvecklingen på området i andra länder. Naturvårdsverket har vidare genomfört ett par större saneringsarbeten för att vinna erfarenhet om bl.a. metoder samt behov av kontrollåtgärder. Naturvårdsverket har också med visst ekonomiskt stöd engagerat sig i ett antal andra projekt. Regeringen konstaterar att Naturvårdsverkets arbete med sanering och återställning av miljöskadade områden bedrivs i enlighet med den inriktning som angetts för verksamheten.
Slutsatser
Det finns ca 2 000 identifierade miljöskadade platser där åtgärder eller ytterligare undersökningar bedöms nödvändiga. Därutöver finns tusentals platser som kan vara förorenade. Det kommer därför att krävas en systematisk och kraftfullt ökad satsning för åtgärder mot gamla miljöskador.
Det är inte möjligt att nu exakt ange kostnader för åtgärder av miljöskadade platser. Den totala kostnaden för sådana åtgärder kan emellertid preliminärt uppskattas till ca 20 miljarder kronor. Med det underlag som finns tillgängligt om behovet av åtgärder mot miljöskador kan konstateras att detta behov är stort i landet och att ambitionsnivån behöver höjas.
Naturvårdsverkets arbete med åtgärdsprogram för kvicksilverhaltigt avfall bör för nästa budgetår fortsätta i enlighet med den inriktning och det program som riksdagen lagt fast.
Regeringen föreslår i sin ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25) att 75 miljoner kronor anslås engångsvis för efterbehandling av gamla industriområden. Naturvårdsverkets arbete med sanering och återställning av miljöskadade områden bör också fortsätta i enlighet med det av riksdagen fastlagda femåriga programmet.
När utvärdering av programmet för sanering och återställning av miljöskadade områden skett avser regeringen att återkomma till frågan om den fortsatta verksamheten med sanering och återställning av miljöskadade områden.
Bil. 15
Regeringen föreslår att riksdagen -
till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 19 880 000 kr.
A 7. Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
1993/94 Utgift 19 047 934 Reservation 56 685 241 1994/95 Anslag 32497 000 1995/96 Förslag — 35 324 000 varav 23 347 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Medlen disponeras av Programrådet för ett avfallssnålt samhälle,
Avfallsforskningsrådet (AFR) för forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Det övergripande målet för verksamheten inom avfallsforskningsom-
rådet är att ta fram ny kunskap för en kretsloppsanpassad, uthållig
samhällsutveckling inom varusektorn och samhällets materialflöden, dvs. att stödja tvärvetenskaplig forskning för en effektivare hushållning med
naturresurserna och minska mängden avfall och dess farlighet.
Avfallsforskningsrådets program för en kretsloppsanpassad sam-
hällsutveckling har genomförts i samverkan med universitet och högskolor, industri, organisationer samt statliga och kommunala organ
inom och utom Sverige. Den internationella utvecklingen följs noga och
kunskaps- och erfarenhetsutbytet med andra länder stimuleras för att
uppnå en ökad effektivitet i resursutnyttjandet. Särskild betydelse har utvecklingen av EU:s forskningsprogram och det nordiska samarbetet. Samordning och samverkan inom Sverige med den miljöstrategiska stiftelsen (MISTRA), med näringsliv, kommuner och andra statliga myndigheter har hög prioritet.
I AFR:s anslagsframställning för budgetåret 1995/96 har rådet valt att prioritera sju verksamhetsområden för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, nämligen: Systemkunskap, Miljöanpassade produkter, Miljöanpassad = restproduktanvändning, Miljöanpassad deponering,
Utbildning, Tillämpad utveckling och Information.
AFR:s verksamhet utgår från den av riksdagen godkända proposition
1992/93:170 (bet. 1992/93:JoU18, rskr. 1992/93:398) om forskning och
framsteg.
Regeringens överväganden
Bil. 15
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96
bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 35 324 000 kr
Övrigt
Avfallsforskningsrådet bör föras samman med Statens naturvårds-
verk.
Resultatbedömning
Regeringen delar Avfallsforskningsrådets bedömning av resultatet av verksamheten.
Slutsatser
Hanteringen av varor och avfall har stor betydelse för våra förutsättningar att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Samhällets materialhantering är i alltför hög grad enkelriktad - från utvinning av råvaror till deponering av avfall. En förutsättning för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling är att alla samhällssektorer deltar och engageras i att ändra detta beteende.
Regeringens anser att verksamheten med forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling bör bedrivas med samma inriktning som hittills.
Regeringen bedömer emellertid att samordningsvinster kan uppnås om avfallsforskningsverksamheten samordnas med Statens naturvårdsverks kretsloppsinriktade arbete och miljöforskningsarbete. Regeringen förordar därför att Avfallsforskningsrådet och dess verksamhet förs samman med Statens naturvårdsverk. Vid Naturvårdsverket bör inrättas en särskild nämnd för beslut i avfallsforskningsärenden. Nämnden bör utses av regeringen och den bör sammansättas så att de kunskaper och erfarenheter som Avfallsforskningsrådet har byggt upp tas till vara.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de besparingsmöjligheter som kan uppnås vid en samordning av verksamheten beräknar regeringen att anslaget för nästa budgetår kan minskas med 10 miljoner kronor på årsbasis.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 15 Regeringen föreslår att riksdagen
till Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 35 324 000 kr.
A 8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning
Nytt anslag (förslag) 100 000 000
varav 100 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I avsnittet om arbetsmarknadspolitiken (s. 109-110) i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (1994/95:25) redovisades ett omfattande program för att stimulera investeringarna. Därvid aviserade regeringen att den avser att inleda en försöksverksamhet med investeringsbidrag till sådana investeringar inom näringsliv och kommuner som syftar till att främja en omställning i ekologiskt hållbar riktning. Regeringen återkommer nu med förslag till riktlinjer för denna verksamhet.
Regeringens överväganden
För att både bidra till en önskvärd omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle och minska arbetslösheten föreslås att bidrag skall kunna utgå till konkreta projekt som är rationella, kostnadseffektiva, ger en påtaglig miljövinst och klara sysselsättningseffekter. De skall bidra till en omställning i ekologiskt hållbar riktning. Bidraget skall kunna utgå till näringsliv och kommuner.
Stödet bör täcka upp till 30 4 av de merkostnader som följer av att investeringarna motiveras med en omställning i ekologiskt hållbar riktning och som inte täcks av andra statliga bidragsformer. Stödet bör vidare koncentreras till större projekt med en total kostnad på minst 10 miljoner kronor. Exempel på områden som kan bli aktuella för bidrag är kretsloppsanpassning av avfallshanteringssystem, alternativa avloppshanteringssystem, miljöanpassad trafik etc. Investeringarna bör kunna påbörjas under år 1995 och vara avslutade under år 1996.
Beslut om fördelning av medel bör fattas av en delegation knuten till Naturvårdsverket. Delegationen bör tillsättas av regeringen. Vid förslag på bidrag överstigande 3 miljoner kronor skall delegationen med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för beslut. Under våren 1996 bör stödet utvärderas.
Ett särskilt reservationsanslag bör föras upp i statsbudgeten för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 15 Regeringen föreslår att riksdagen
till Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr.
A 9. Koncessionsnämnden för miljöskydd
1993/94 Utgift 17 962 964 1994/95 Anslag 17 835 000 1995/96 Förslag 27 011 000
varav 17 850 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Koncessionsnämnden för miljöskydd har inga direkta inkomster, men finansieras till stor del indirekt genom de avgifter som betalas av dem som utövar miljöfarlig verksamhet enligt förordningen (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Koncessionsnämnden för miljöskydd är en central förvaltningsmyndighet med huvudsaklig uppgift att pröva frågor rörande miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Nämnden bereder vidare vissa frågor åt regeringen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och har också uppgifter som besvärsinstans enligt bilavgaslagen (1986:1386).
Det övergripande målet för verksamheten är att den skall drivas enligt gällande instruktion (1993:579). Parallellt med den ordinarie verksamheten skall det interna utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera och förenkla de interna arbetsformerna fortsätta.
Koncessionsnämnden har för budgetåret 1993/94 lämnat en årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
Koncessionsnämndens anslagssparande uppgår till 1 538 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Koncessionsnämnden aviserar i sin förenklade anslagsframställning behov av en låneram om 1 800 000 kronor. Nämnden disponerar sedan tidigare ett räntekonto på Riksgäldskontoret.
På grund av justering av lokalkostnadsandelen i anslagsbasen har anslaget minskats med 890 000 kronor.
Koncessionsnämnden hemställer i sin förenklade anslagsframställning om ett ramanslag om 27 000 000 kronor (exkl. tekniska justeringar) för budgetåret 1995/96 (18 månader).
Regeringens överväganden
Bil. 15 Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 bör gälla även under budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 27 011 000 kr
Resultatbedömning
Koncessionsnämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivs på ett tillfredsställande sätt.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Koncessionsnämnden för miljöskydd.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan leda till förändringar av Koncessionsnämndens verksamhet. Vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1995/96 har regeringen dock utgått ifrån att verksamheten tills vidare skall bedrivas enligt nuvarande instruktion.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 27 011 000 kr.
A 10. Kemikalieinspektionen
1993/94 Utgift 67 143 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Kemikalieinspektionen (Keml) är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter i den mån
frågorna inte handläggs av någon annan myndighet. 24
KemI:s övergripande uppgift är att arbeta för att minska riskerna för Prop. 1994/95:100 skador på människa och miljö från kemiska ämnen och produkter. KemI — Bil. 15 har en samordnande och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen. KemI skall enligt sin instruktion särskilt - uppmärksamt följa utvecklingen i fråga om förekomsten av kemiska produkter och de risker användningen kan medföra, - utöva tillsyn enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter (LKP), - pröva frågor om godkännande av bekämpningsmedel och svara för annan förhandsgranskning av kemiska produkter, - föra och utveckla register över kemiska produkter, - utreda, sammanställa och dokumentera verksamheten avseende kemiska produkter och de hälso- och miljörisker sådana produkter kan medföra, - lämna information inom kemikaliekontrollens område, - medverka i det internationella samarbetet på kemikaliekontrollens område.
KemI har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i fem delområden: Kemikaliers egenskaper och risker, kemikaliers förekomst, riskbegränsning allmänkemikalier, riskbegränsning bekämpningsmedel samt tillsyn och vägledning. För vardera av dessa delområden har följande mål lagts fast:
Kemikaliers egenskaper och risker: Ökade kunskaper i samhället om kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet så att skador på hälsa och miljö kan undvikas.
Kemikaliers förekomst: Förbättrad kunskap om förekomst och användning samt exponering för kemikalier.
Riskbegränsning allmänkemikalier: Minskade risker för hälsa och miljö genom att särskilt farliga ämnen förekomst i råvaror, kemiska produkter och andra varor begränsas.
Riskbegränsning bekämpningsmedel: Minskade skador på människors hälsa eller i miljön till följd av bekämpningsmedelsanvändningen genom att - bekämpningsmedlens hälso- och miljöfarliga egenskaper är väl dokumenterade och riskerna utvärderade. - förekomst och användning av bekämpningsmedlen minskar - i synnerhet de mest riskabla. - förbättrad säkerhet vid användning av godkända medel.
Tillsyn och vägledning: - Leverantörer av kemiska produkter skall bättre uppfylla kraven enligt lagen(1985:426) om kemiska produkter (LKP). - Lokala och regionala miljömyndigheter skall bättre fylla sin uppgift som tillsynsmyndighet enligt LKP.
Resultatredovisningen indikerar att dessa mål i tillfredsställande grad har uppnåtts.
Av redovisningen framgår att inbetalade avgifter och andra ersättningar uppgår till 54 342 000 kronor. Anslagssparandet uppgår till 2 936 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. 25
KemI har för budgetåret 1995/96 lämnat en förenklad anslagsfram-
ställning. KemlI:s verksamhetsplanering utgår härvid från vad riksdag Prop. 1994/95:100 och regering angett om verksamhetens inriktning under perioden 1994/95 — Bil. 15 - 1997 och som redovisats i prop. 1993/94:163.
KemI:s verksamhet finansieras genom avgifter som tas in enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter samt enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1991:7) om försäljning och användning av biologiska bekämpningsmedel. Dessutom finansieras viss verksamhet vid inspektionen genom miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. I regeringens proposition 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen = (bet. 1993/94:Jo0U23, rskr. 1993/94:273) anförs att principer och metoder samt frågor om anslagskonstruktion för Kemi utreds.
Riksrevisionsverket (RRV) fick i mars 1994 i uppdrag att utreda finansieringskonstruktion och anslagskonstruktion för KemI. RRV inkom med redovisning i augusti 1994. RRV föreslår i sin redovisning att KemI:s verksamhet i huvudsak bör avgiftsfinansieras. Avgifterna bör vidare enligt RRV bestämmas av statsmakterna och inkomsterna redovisas mot inkomsttitel. KemI bör tillföras motsvarande resurser via ett ramanslag. Avgiftsystemet gällande allmänkemikalier föreslås att modifieras något för att ta hänsyn till företag som har ett stort antal produkter med förhållandevis låg volym. Ett alternativ som RRV funnit lämpligt skulle kunna vara att införa en gräns för antalet produkter som skall åläggas full produktavgift.
RRV:s utredning har remissbehandlats. Remissvaren finns samlade på Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M94/ 3462/6). Remissinstanserna tillstyrker RRV:s förslag att KemI erhåller ett ramanslag och att alla avgifter beslutas av regeringen. När det gäller specialdestineringen av avgiftsintäkterna på Keml:s två program framkommer en del synpunkter. Statskontoret anser att en sådan specialdestinering lägger restriktion på myndighetens medelsanvändning. Statens naturvårdsverk framhåller att för att ge Kemikalieinspektionen rimliga utvecklings- och prioroteringsmöjligheter bör man antingen lätta på "öronmärkningen" av finansieringskällorna eller acceptera en ökad skattefinansiering. Kemikalieinspektionen anser att om budgetmedlen anvisas inom ett ramanslag utan bindning till något av resultatområdena allmänkemikalier och bekämpningsmedel skulle detta innebära en ökad flexibilitet för myndigheten. Kemikontoret instämmer i Kemikalieinspektionens synpunkter om ökad flexibilitet i medelsanvändningen. En ytterligare fråga som tagits upp av flera remissinstanser är att Kemikalieinspektionens omfattande internationella arbete inte skall bekostas av kemiföretagen fullt ut. Denna synpunkt har framförts av Grossistförbundet Svensk Handel, Kemikalieinspektionen, Svenska Petroleuminstitutet, Industrin för Växt- och träskyddsmedel, Sveriges Färgfabrikanters förening.
Regeringens överväganden
Bil. 15 Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95 - 1997 bör ligga fast.
Resurser Regeringen föreslår att Kemikalieinspektionens verksamhet budgetåret 1995/96 finansieras som hittills. Regeringen avser att återkomma till frågan om ett ramanslag för Kemikalieinspektionen i budgetpropositionen år 1996.
Anslag A 10. Kemikalieinspektionen, anslag 1 000 kr. A 11. Särskilda projekt, reservationsanslag 11 965 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 107 889 000 kr
Resultatbedömning
Kemikalieinspektionens årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kemikalieinspektionen.
Utgiftsramen kan komma att justeras beroende på hur myndigheten hanterar det uppkommna underskottet.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i proposition 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället (bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997.
I den nämnda propositionen angavs att för att Kemikalieinspektionen skall kunna arbeta i enlighet med den inriktning som föreslagits, där det internationella liksom det lokala perspektivet får ökad tyngd i arbetet för en hållbar utveckling, måste myndigheten medges ett ökat uttag av avgifter. Den dåvarande regeringen erinrade om att resursbehovet för de två sista åren i den kommande treårsperioden påverkas starkt av relationerna mellan Sverige och EU. Regeringen har tagit hänsyn härtill vid beräkningen av kostnaderna för nästa budgetår.
En översyn av myndighetens avgiftskonstruktion föreslås ske under våren 1995 bl.a. med hänsyn till det förlängda budgetåret.
Ekonomisk plan 1995/96 (1000-tal kronor)
Bil. 15
1995/96 varav
juni 1995 juli 1996
UTGIFTSRAM 119 855 79 905
FINANSIERING Anslag A 10. Kemikalieinspektionen 1 1 A 11. Särskilda projekt 11 965 7977
Avgifter Kemikalieavgifter 85 101 56 734 Bekämpningsmedelsavgifter 22 788 15 192
Summa 119 855 = 79 905
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
A 11. Särskilda projekt
1993/94 Utgift 8 566 308” Reservation 2 935 1197 1994/95 Anslag 9 612 000 1995/96 Förslag 11 965 000
varav 7 977 000 beräknas för juli 1995 - juni 1996 ? Anslaget Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen
Under detta anslag redovisas medel till Kemikalieinspektionen för särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen och statistik.
Regeringens överväganden
För de kommande två budgetåren bör kostnaderna för ordförandeskapet i Intergovernmental Forum on Chemical Safety betalas från detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilda projekt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 11 965 000 kr.
A 12. Bidrag enligt internationella miljökonventio- = Prop. 1994/95:100 Bil. 15 ner och avtal m.m.
1994/95 Anvisat 7 950 000 1995/96 Förslag 11 925 000
varav 7 950 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för kostnaderna för bidrag och medlemsavgifter enligt Sveriges åtaganden inom ramen för internationella miljökonventioner och avtal.
Medlemsavgifterna till Helsingfors- och OSPAR-kommissionerna betalas från detta anslag.
Från anslaget bekostas medlemsavgiften till den Internationella Naturvårdsunionen (IUCN).
Sveriges bidrag till det internationella mätprogrammet (EMEP) inom ramen för Konventionen om = långväga <gränsöverskridande luftföroreningar bekostas från anslaget.
För tillämpningen av den svensk-finska gränsälvsöverenskommelsen från år 1971 finns en kommission. Sveriges bidrag till kommissionens verksamhet belastar anslaget.
Från den 1 januari 1996 kommer Klimatkonventionens sekretariat att finansieras av parterna till konventionen. Från anslaget i övrigt bekostas bidrag till UNEP:s program för information i klimatfrågan samt bidrag till den mellanstatliga panelen om klimatförändringar (IPCC).
Konventionen om biologisk mång fald har hållit sitt första partsmöte och bl.a. beslutat om arbetsprogram för de närmaste tre åren samt inrättat ett sekretariat. Sveriges bidrag till konventionens verksamhet bekostas över detta anslag.
Parterna till Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har etablerat en fond för att finansiera sekretariats- och möteskostnader. Det svenska bidraget till denna fond betalas från anslaget.
ECE-konventionen om gränsöverskridande vattendrag och sjöar och konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang väntas träda i kraft inom en snar framtid. De svenska medlemsavgifterna inom ramen för konventionerna föreslås betalas från anslaget.
Vidare bekostas från anslaget medlemsavgifter och bidrag till följande konventioner:
- Konventionen om gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall,
« Konventionen om handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter,
- Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö,
- Konventionen om skydd av flyttande vilda djur,
- Konventionen angående våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar, 29
- Konventionen om bevarande av levande marina tillgångar i Antarktis. — Bil. 15
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 11 925 000 kr.
A 13. Visst internationellt miljösamarbete
1993/94 Utgift 36 876 122 1994/95 Anslag 36 947 000 1995/96 Förslag 54 168 000
varav 36 112 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom Miljödepartementets ansvarsområde.
Från anslaget betalas kostnader för deltagande i möten inom ramen för bl.a. de internationella miljökonventioner och avtal som redovisas under anslaget A 12. Vidare betalas kostnader för deltagande i miljösamarbetet inom ramen för FN-systemet och inom organisationer såsom OECD, ECE, Europarådet samt i miljösamarbetet i fråga om Arktis.
Förenta nationernas miljöfond inrättades genom beslut av 1972 års generalförsamling för att inom ramen för FN:s miljöprogram (UNEP) helt eller delvis finansiera kostnaderna för nya miljövårdsinitiativ inom FN:s olika organ. Fondens användning står under överinseende av FN:s miljöstyrelse. Sveriges årliga bidrag till miljöfonden belastar anslaget.
Under anslaget betalas också vissa kostnader för bilateralt miljösamarbete.
Regeringens överväganden
Ett svenskt medlemskap i EU kommer att kräva ökade resurser för deltagande i kommissionens expertgrupper och kommittéer och i rådets arbetsgrupper.
Från anslaget lämnas bidrag till vissa ideella miljöorganisationers internationella verksamhet. 4,5 miljoner kronor föreslås gå till detta ändamål under budgetåret 1995/96, vilket är en höjning med 1,5 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår och motiveras av Sveriges medlemskap i EU.
Från anslaget bör betalas kostnader för Sveriges deltagande i det internationella samarbetet kring den byggda miljön samt arbetet med att
åstadkomma en långsiktigt god hushållning med naturresurser i Öster-
sjöområdet. För innevarande budgetår har medel för detta ändamål 30 anvisas under anslaget E 1. Bidrag till internationellt samarbete kring den
Bil. 15 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 54 168 000 kr.
A 14. Stockholms internationella miljöinstitut
1993/94 Utgift 12 000 000 1994/95 Anslag 12 000 000 1995/96 Förslag 18 000 000
varav 12 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till Stockholms internationella miljöinstitut (SED (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:J0U23, rskr. 1987/88:373).
SEI:s huvudsakliga uppgifter är att initiera, genomföra och föra ut resultatet av studier och forskning vad gäller värdering och utveckling av miljöteknik, miljö- och utvecklingspolicy samt relaterad miljöstyrning och strategier för en hållbar utveckling.
SEI har förutom sitt huvudkontor i Stockholm tre övriga kontor, ett i Boston, ett i York och ett i Tallin.
SEI har byggt upp en internationellt erkänd verksamhet och utvecklat forskningen inom områden som är relevanta för de globala miljöproblemen. Institutet har inriktat sin verksamhet på bl.a. energistudier, klimatfrågor, bioteknik, ekonomi med etik och miljövärden. SEI har engagerat sig alltmer i miljöfrågor i Östersjöregionen, främst de baltiska staterna.
Regeringen föreslår att SEI anvisas 18 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stockholms internationella miljöinstifut för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 18 000 000 kr.
Bil. 15
Säkerheten vid de svenska kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar övervakas av Statens kärnkraftinspektion. Kärnkraftinspektionen utövar också tillsyn över behandling och lagring av kärnavfall vid kärnkraftverken, lagring av använt kärnbränsle i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (CELAB) samt slutförvaring av kärnavfall vid SFR i Forsmark. I inspektionens uppgifter ingår också att handha sådana uppgifter kring hantering av kärnämne och kärnteknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden om icke-spridning av kärnvapen m.m. samt att administrera det statliga finansieringssystem som skall täcka kostnaderna för att hantera och slutförvara kärnavfall och för att riva kärnkraftverken.
Statens strålskyddsinstitut övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kontrollerar att utsläpp till luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda gränser. Strålskyddsinstitutet utövar också tillsyn av sådan verksamhet med joniserande strålning som ligger utanför kärnenergisektorn och av verksamhet med icke-joniserande strålning.
I takt med att reaktorerna blir äldre tenderar insatserna på strålskyddsoch kärnsäkerhetsområdet att öka. Som exempel på detta kan nämnas de stora ombyggnadsarbeten som pågår vid den äldsta reaktorn, Oskarshamn 1, vilka medför särskilda granskningsinsatser från myndigheternas sida,
Den senaste tidens ökning av stråldosen till personal på kärnkraftverken i anslutning till reparations- och ombyggnadsarbeten finner Strålskyddsinstitutet vara alarmerande. Denna utveckling måste brytas.
Svensk kärnbränslehantering AB, som har till uppgift att omhänderta och slutförvara det radioaktiva avfall som uppstår vid drift av svenska reaktorer, förbereder lokalisering av anläggningar för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle. Som en följd av detta kommer myndigheterna att få ökade arbetsuppgifter på kärnavfallsområdet.
Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet medverkar också med insatser inom det svenska samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Dessa insatser beräknas fortsätta även under budgetåret 1995/96.
Den beräknade utgiftsutvecklingen för området kärnsäkerhet och strålskydd t.o.m. år 1998 till följd av fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Utgift Anvisat — Förslag = varav Beräknad Beräknad 1993/94 = 1994/95 = 1995/96 = beräkat för besparing besparing
juli 95 19979 1998)
- juni 96
211,7 225,3 324,1 221,9 -9 -12
) Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 15 Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området kärnsäkerhet och strålskydd för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
B 1. Statens strålskyddsinstitut
1993/94 Utgift 69 971 000 1994/95 Anslag 80 043 000 1995/96 Förslag 116 379 000
varav 78 529 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster hos Statens strålskyddsinstitut, i form av avgifter enligt förordningen (1976:247, senast ändrad 1994:853) om vissa avgifter till Statens strålskyddsinstitut, redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitlarna 2551 och 2511. Avgifter från kärnkraftverken beräknas till 67,6 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 40,4 miljoner kronor) och från ansökningsavgifter till 7,1 miljoner kronor (innevarande budgetår 5,0 miljoner kronor).
Statens strålskyddsinstitut är central förvaltningsmyndighet med uppgift att verka för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Institutet handlägger frågor om skydd för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning.
Strålskyddsinstitutet skall ge råd och upplysningar i strålskyddsfrågor, utöva tillsyn över verksamhet med joniserande och icke-joniserande strålning, öka kunskaperna inom området genom att bedriva och finansiera forskning samt i övrigt verka för säker användning av strålning.
Strålskyddsinstitutet skall ha en beredskap att vid olyckor, särskilt i kärnteknisk verksamhet, ge råd och information i strålskydds- och saneringsfrågor till berörda myndigheter.
Strålskyddsinstitutet skall uppmärksamma andra strålskyddsproblem som berör stora samhälleliga värden.
Strålskyddsinstitutet har i sin fördjupade anslagsframställning och i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna allmän tillsyn, strålskydd för kärnenergi vid normaldrift, strålskydd för kärnenergi vid beredskap, strålskyddsforskning samt strålskydd öst.
För vardera av dessa fem verksamhetsgrenar gäller följande övergripande mål:
Allmän tillsyn: Genom forskning och tillsyn förhindra akuta skador och minska risken för sena skador till följd av strålning.
Strålskydd för kärnenergi, normaldrift: Drift och underhåll av
kärntekniska anläggningar skall vara förenade med en säker strålmiljö för människor, djur och miljö. 33
Strålskydd för kärnenergi, beredskap: Upprätthålla och vidareutveckla
en samordnad nationell beredskap inom strålskyddsområdet mot utsläpp Prop. 1994/95:100 av radioaktiva ämnen. Bil. 1S
Strålskyddsforskning: Genom forsknings-, utvecklings-, beräknings- och mätinsatser dels ge underlag för institutet i dess strävan att uppnå bästa möjliga strålskydd enligt Strålskyddsinstitutets övergripande mål, dels utveckla och upprätthålla kvalificerad kompetens för att kunna förutse och möta framtida frågor inom strålskyddet.
Strålskydd öst: Programmet skall ge ett bättre strålskydd i berörda
länder i Central- och Östeuropa.
Resultatanalysen indikerar att Strålskyddsinstitutets mål i huvudsak har uppnåtts. Strålskyddsinstitutet påpekar dock att effekten av en åtgärd som vidtagits för att leva upp till en målsättning i många fall bara kan besvaras på lång sikt, t.ex. att förhindra sena skador som cancer.
Strålskyddsinstitutets anslagssparande uppgår till 16 884 665 kronor. Strålskyddsinstitutets beviljade anslagskredit på 3 700 000 kronor har
inte utnyttjats under året.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som Strålskyddsinstitutet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår Strålskyddsinstitutet att nuvarande övergripande målsättningar också gäller för den kommande treårsperioden.
Strålskyddsinstitutet föreslår en utökning av det ramanslag som var anvisat för 1994/95 enligt följande:
- 1.390 000 kronor årligen (2 085 000 kronor, 18 månader) för omgivningskontroll utanför svenska kärntekniska anläggningar;
- 4 630 000 kronor (4 920 000 kronor, 18 månader) som ett engångsbelopp för inköp av nya jodtabletter som skall ersätta gamla med för högt jodinnehåll och 580 000 kronor årligen för rullande tablettersättning;
- 600 000 kronor årligen (900 000 kronor, 18 månader.) för utökad juridisk kompetens och allmänt ökad belastning i samband med en EUanslutning och
- 200 000 kronor årligen (300 000 kronor, 18 månader) för att täcka avskrivnings- och räntekostnader på investering av mätutrustning m.m. inom beredskapen.
Strålskyddsinstitutet begär medel för en ambitionshöjning av omgivningskontrollen kring de kärntekniska anläggningarna.
Jod utgör ett skydd mot strålningsskador och har förhandsutdelats samt finns i centrala lager. Strålskyddsinstitutet begär medel för utbyte av jodtabletter eftersom de äldsta jodtabletterna börjar bli för gamla.
I ramanslaget för budgetåret 1994/95 ingick resurser för EG-forskning på strålskyddsområdet, stöd till doktorandtjänster inom beredskapen, m.m. motsvarande 6 300 000 kronor. Strålskyddsinstitutet begär i sin fördjupade anslagsframställning fortsatt resurstillskott för dessa ändamål.
Genom beslut den 22 april 1993 bemyndigade regeringen chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga forskningsverksamheten inom strålskyddsområdet i landet. Utredaren överlämnade sitt betänkande "Långsiktig strålskyddsforskning” (SOU 1994:40) i mars 1994. 34
Utredaren föreslog att den riktade grundforskningen tillförs 7 500 000
kronor årligen (11 250 000 kronor, 18 månader). Dessa resurser bör, Prop. 1994/95:100 ansåg utredaren, administreras av Strålskyddsinstitutet och fördelas av Bil. 15 institutets forskningsnämnd. I sin fördjupade anslagsframställning har Strålskyddsinstitutet begärt 7 500 0000 kronor årligen för den riktade forskningen.
Strålskyddsinstitutets nuvarande hyresavtal upphör år 1998. På grund av en modernisering av elsystem och upprustning av befintliga lokaler kommer Strålskyddsinstitutet att få en tilläggshyra för budgetåret 1995/96 och bå 1997 på 600 000 kronor (18 mån.) resp. 737 000 kronor. Då hyresökningen får full effekt (från den 1 januari 1998) ökar Strålskyddsinstitutet hyreskostnad med 3 509 000 kronor per år. I sin fördjupade anslagsframställning begär Strålskyddsinstitutet motsvarande resurstillskott.
Strålskyddsinstitutet föreslår att myndighetens låneram i Riksgäldskontoret ökas från 12 060 000 kronor till 12 650 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
För den kommande planeringsperioden skall den övergripande målsätt-
ningen för Statens strålskyddsinstituts fortsatt vara att kunskapen om
strålningens förekomst, egenskaper och användning blir så utbredd att
frågor om strålning kan avgöras på grundval av god avvägning mellan
risk och nytta, att respekt men ej obefogad oro finns för strålningens
risker och att onödiga strålningsrisker inte uppkommer.
Resurser 1995/96
Ramanslag 116 379 000 kr
Planeringsram
1995/96 1997 1998
116 379 000 kr 72 666 000 kr 73 175 000 kr
Resultatbedömning
Strålskyddsinstitutets mål för verksamhetsåret 1993/94 har i allt väsentligt uppnåtts.
Strålskyddsinstitutet skall minska risken för sena skador, som cancer, där man inte vet utfallet av en insats förrän efter tiotals år. Institutet har bl.a. redovisat att exponering av patienter vid röntgenundersökningar har minskat. För radon i bostäder har den ökande tendensen från 1970-talet brutits och halterna i nyproducerade hus är nu halverade jämfört med 35
befintliga bostäder. Detta tyder på att risken för sena skador också Prop. 1994/95:100 sannolikt har minskat. För kärntekniska anläggningar har medeldosen till — Bil. 15 personalen länge varit lägre än målet som är 5 mSv per år. Men under de senaste åren har trenden varit en ökning av kollektivdosen till personalen i de kärntekniska anläggningarna. Strålskyddsinstitutet bedömer utvecklingen som oroande och har vidtagit åtgärder för att bryta denna trend. ”
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Strålskyddsinstitutet.
Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövningen drar regeringen följande slutsatser. De övergripande målen bör ligga fast. Strålskyddsinstitutet skall fortsätta att verka för att:
- halterna av radongas i bostäder minskar; - genom information bryta den ökande trenden avseende exponering
från solstrålning;
- riskerna med elektriska och magnetiska fält klarläggs; - stråldosen till röntgenundersökta patienter fortsätter att minska; - individdoser och kollektivdoser ligger under de av Strålskyddsinstitu-
tet fastställda dosgränserna;
- det radioaktiva avfallet tas om hand på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till strålskyddet;
- beredskapen mot kärnenergiolyckor vidmakthålls; - Strålskyddsinstitutets forskning hävdar sig väl internationellt och
nationellt;
- strålskyddet i berörda länder i Central- och Östeuropa förbättras.
Regeringen anser att strålskyddsinstitutet bör tillföras 4 600 000 kronor (4 890 000 kronor, 18 månader) som ett engångsbelopp för utbyte av jodtabletter och 580 000 kronor årligen för tablettersättning enligt ett rullande system.
Institutets önskade ambitionshöjning av omgivningskontrollen kring de kärntekniska anläggningarna och avskrivningskostnader m.m. för mätutrustning inom beredskapen kan enligt regeringens bedömning ske genom omprioriteringar inom myndigheten.
Beredskapsforskningen var en treårig satsning på doktorandtjänster för att höja kompetensen inom området. Eftersom forskarutbildningen är fyra år föreslår regeringen att 2 400 000 kronor (3 600 000 kronor, 18 månader) avsätts för utbildningens sista år.
De slutsatser som utredningen om den långsiktiga strålskyddsforskningen har dragit har stöd av majoriteten av remissinstanser. Regeringen avser att återkomma till strålskyddsforskningen i samband med nästa forskningsproposition. Regeringen föreslår dock redan nu, i enlighet med utredningens förslag, att Strålskyddsinstitutet får ett ansvar för den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet och får rätt att dela ut forskningsanslag.
Strålskyddsinstitutet kommer successivt att få ökad hyra i och med att 36 ett nytt hyresavtal träder ikraft. I planeringsramen för 1997 och 1998 har
hänsyn tagits till detta.
Regeringen tillstyrker att Strålskyddsinstitutets låneram ökas från Bil. 15 12 060 000 kronor till 12 650 000 kronor.
Strålskyddsinstitutets rationaliseringsarbete har varit framgångsrikt och
det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas på sådant sätt att strålskyddet är fortsatt gott med de resurser som beräknats för budgetåret 1995/96.
Strålskyddsinstitutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 6 miljoner kronor. Vid budgetårets slut motsvarar besparingen en
nivåsänkning på ca 5 &. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med
9 miljoner kronor eller ca 11 &.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens strålskyddsinstitut och
2. till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 116 379 000 kr.
B 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
1993/94 Utgift 53 663 000 1994/95 Anslag 59 614 000 1995/96 Förslag 91 583 000
varav 60 607 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhets-
forskning
1993/94 Utgift 66 546 000 1994/95 Anslag 66 281 000 1995/96 Förslag 95 939 000
varav 63 416 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster hos Statens kärnkraftinspektion, i form av avgifter enligt förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2551 Avgifter från kärnkraftverken, beräknas till 193,0 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 123, 4 miljoner kronor).
Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling och det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och 12 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Dessutom skall SKI handlägga vissa finansieringsfrågor på 37
kärnavfallsområdet. Finansieringen av kärnavfallshanteringen liksom för- Prop. 1994/95:100 valtningen av de medel som fonderas för omhändertagande av kärnavfall Bil. 15 har nyligen varit föremål för utredning (SOU 1994:107-108). Utredningen föreslog vissa förändringar i såväl finansieringssystemet som av formerna för medelsförvaltningen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga under våren 1995.
De övergripande målen för SKI är att verksamheten skall inriktas på att - hög säkerhet uppnås i svensk kärnteknisk verksamhet och att SKI i detta syfte tar initiativ till säkerhetshöjande åtgärder,
- Sveriges internationella åtaganden på det kärntekniska området upp-
fylls,
- kärnavfall slutförvaras på ett säkert sätt, - tillräcklig bredd uppnås i industrins forsknings- och utvecklingsverk-
samhet avseende slutförvaring av använt kärnbränsle,
- beslutsfattare och allmänhet är väl informerade om kärnteknisk risk och säkerhet samt om omhändertagande och slutförvaring av använt kärnbränsle.
Statens kärnkraftinspektion har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i fem huvudprogram. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen.
Den grundläggande förutsättningen för SKI:s mål och inriktning av verksamheten är att de som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet också har det fulla och odelade ansvaret för säkerheten. SKI skall övervaka hur tillståndsinnehavarna lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en egen välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av kvaliteten i tillståndsinnehavarnas säkerhetsarbete.
SKI skall i det sammanhanget - driva på i säkerhetsarbetet när drifterfarenheter, forskningsresultat
och teknisk utveckling så motiverar, såväl gentemot tillståndsinnehavare som 1 det internationella säkerhetssamarbetet,
- verka för att en allsidighet upprätthålls i kärnkraftindustrins forskning och utveckling för hantering och slutförvaring av kärnavfall och för avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar i vilka verksamhet inte längre skall bedrivas samt att tillse att erforderliga medel sätts av för framtida kostnader,
- verka för att kompetensen i säkerhetsarbetet vidmakthålls och utvecklas inom SKI likaväl som hos tillståndsinnehavarna och i övrigt inom landet,
- utfärda och fastställa villkor och föreskrifter för kärnteknisk verksamhet i den utsträckning som bedöms nödvändig för säkerheten och till följd av Sveriges internationella åtaganden samt
- aktivt informera om förhållanden och händelser av säkerhetsintresse samt om omhändertagande och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.
I prioritering av myndighetens uppgifter skall den säkerhetsmässiga betydelsen vara avgörande. Även de uppgifter som följer av Sveriges in- 38 ternationella åtaganden skall beaktas.
Resultatredovisningen indikerar att dessa mål i tillfredsställande grad Prop. 1994/95:100
har uppnåtts. : Bil. 15
En kostnadsjämförelse med tillsynsverksamheter i några andra kärnkraftsländer har gjorts i årsredovisningen av vilken framgår att Sveriges kostnader för tillsyn av kärnteknisk verksamhet är relativt sett låga. Det sammanlagda anslagssparandet, vilket även inkluderar tidigare överförda reservationer, uppgår till 43 358 000 kronor, varav 27 106 000 kronor avser kärnsäkerhetsforskning. En stor del av forskningsprojekten löper över flera år vilket medför att betalningsutfallet kan variera mellan budgetåren. Totalt utgör anslagssparandet 34 2 av de tilldelade ramanslagen. SKI har vidare upptagit lån i Riksgäldskontoret för inlösen av skulder hos Statskontoret för tidigare centralt finansierad anskaffning av ADB-utrustning och för ersättningsanskaffning av ADB-utrustning till ett sammanlagt belopp av 820 000 kronor. Regeringen beslutade i regleringsbrev den 9 juni 1994 att SKI för budgetåret 1994/95 får disponera en låneram i Riksgäldskontoret på högst 4 000 000 kronor. SKI har i sin anslagsframställning föreslagit oförändrad låneram för budgetåret 1995/96.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1992/93 - 1994/95
bör ligga fast. Regeringen har den 10 juni 1993 beslutat att de
övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden
1992/93 - 1994/95 utsträcks till att omfatta även budgetåret
1995/96.
Resurser 1995/96
B 2. Förvaltningskostnader, ramanslag 91 583 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 92 000 000 kr
B 3. Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag 95 939 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 101 000 000 kr
Resultatbedömning
SKI:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SKI.
Slutsatser
Bil. 15 Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Vid beräkningen av medel för SKI för budgetåret 1995/96 har inräknats en sammanlagd besparing på 9 miljoner kronor motsvarande 5 § på de två anslag myndigheten disponerar. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med sammanlagt 18 miljoner kronor eller ca 14 &. I samband med Sveriges anslutning till EU kommer vissa av SKI:s nuvarande uppgifter att utföras av andra europeiska myndigheter, bl.a. delar av kärnsäkerhetsforskningen.
SKI:s rationaliseringsarbete har varit framgångsrikt och det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser som beräknats för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 91 583 000 kr,
2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 95 939 000 kr.
B 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
| 1993/94 Utgift | 20 872 416 |
| 1994/95 Anslag | 19 360 000 |
| 1995/96 Förslag | 20 240 000 |
varav 19 360 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska doHar och österrikiska shilling, för deltagande i internationellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA), bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Cooperation Fund samt kostnader i samband med övrigt internationellt kärnsäkerhetssamarbete.
Medelsbehovet för nästa budgetår under detta anslag har beräknats till 20 240 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 20 240 000 kr.
Bil. 15
Vissa utvecklingsfrågor
Reglering av byggnadsregister och digital fastighetsregisterkarta
Verksamheten inom fastighets- och landskapsinformationsområdena präglas i stor utsträckning av övergången från manuella register och traditionella kartor till ADB-baserade system. Viktiga inslag i denna utveckling är överföringen av fastighetsregisterkartan till digital form och uppbyggnaden av ett basregister över byggnader. Genom en ändring (1993:1205) i fastighetsregisterkungörelsen (1974:1095) har från och med 1 januari 1994 öppnats möjlighet att föra registerkarta med hjälp av ADB. Efter riksdagsbeslut (prop. 1992/93:100 bil. 15, bet. 1992/93:BoU14, rskr. 1992/93:217) inleddes arbetet med införande av unika byggnadsidentiteter i fastighetsdatasystemet.
Båda dessa beslut förutsatte att en översyn skulle inledas av regelverket för fastighetsdatasystemet med inriktning på att åstadkomma en modern lagreglering. I avvaktan härpå formulerades reglerna för utnyttjandet av såväl den digitala registerkartan som byggnadsinformationen på ett restriktivt sätt.
Arbetet med en översyn har bedrivits i regeringskansliet med inriktning att tillskapa en lag om fastighetsdatasystemet, medan regleringen av de i systemet ingående delregistren skulle bli i huvudsak oförändrade. Den aktuella lagstiftningsuppgiften har emellertid av bl.a. lagtekniska skäl bedömts vara av sådan omfattning och komplexitet att den bör beredas genom en offentlig utredning. En förlängning av den tid som temporära regler måste gälla bedöms som acceptabel om en väl genomarbetad författningsreglering för området kan uppnås. Förberedande av direktiv för en utredning pågår inom Justitiedepartementet.
Samtidigt har kraven på en mindre restriktiv syn på utnyttjande av den digitala — fastighetsregisterkartan och av = byggnadsinformationen i fastighetsdatasystemet accentuerats. I avvaktan på den mera omfattande författningsreglering som enligt den ovan redovisade bedömningen behöver göras, bör emellertid - bl.a. i belysning av nu vunna erfarenheter - övervägas om det går att undanröja vissa restriktioner genom komplettering eller ändring av nu gällande förordningar. Beslut om ett genomförande av sådana förordningsändringar, som nu förbereds i regeringskansliet, förutsätter hörande av Datainspektionen.
Satellitunder stödd mätning m.m.
Den mest påtagliga tekniknyheten under senare år på det geodetiska området är möjligheterna till lägesbestämning med hjälp av satelliter - Global Positioning System (GPS). Denna teknik öppnar nya möjligheter när det gäller positionsbestämning, navigation m.m. inom en mängd samhällsområden. Utnyttjandet av tekniken kräver emellertid stödfunktio- 4l
ner, främst i form av ett nät av väl bestämda referenspunkter.
Utvecklingen på detta område går - som när det gäller all informations- = Bil. 15 teknologi - mycket snabbt. Gränsen mellan utvecklingsverksamhet och produktion är inte alltid klar. Bl.a. detta har lett till osäkerhet i vissa ansvarsfrågor och till behov av att klara ut samordningsfrågor m.m. I samverkan mellan Försvars-, Kommunikations- och Miljödepartementen har initiativ tagits för att bl.a. skapa klarhet i vissa sådana frågor. I en gemensam arbetsgrupp som tillsatts av Kommunikationsdepartementet har bl.a. samband, avgränsningar och samordningsbehov klarlagts mellan insatser som görs av Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Lantmäteriverket. Arbetsgruppen har bl.a. redovisat en enig uppfattning om att Lantmäteriverket bör ha ansvar för referensstationsnätet på land, benämnt SWEPOS. Detta bör komma till uttryck i verkets instruktion.
Parallellt härmed har Lantmäteriverket enligt särskilt uppdrag i samverkan med berörda myndigheter och företrädare för kommunerna genomfört en utredning för att belysa vilka krav ett utnyttjande av den nya tekniken ställer på de traditionella geodetiska systemen. I utredningen, som har utmynnat i rapporten RIX-95 (LMV-Rapport 1994:24), diskuteras bl.a. gemensam finansiering av en viss förtätning av de geodetiska riksnäten och en förbättrad anslutning av kommunala stomnät. Dessa diskussioner bör enligt regeringens bedömning kunna fullföljas till konkreta överenskommelser. Lantmäteriverkets resursbehov i anslutning till båda de nu redovisade utredningarna får prövas i anslutning till övriga anslagsfrågor som rör lantmäteriet.
Ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har följande anslag anvisats under de angivna anslagrubrikerna:
C 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ett ramanslag på 104 995 000 kr,
C 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata, ett anslag på 1 000 kr,
D 1. Lantmäteriet, ett anslag på 1 000 kr,
D 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ett ramanslag på 416 742 000 kr och
D 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan, ett förslagsanslag på 6 900 000 kr.
Riksdagen beslutade den 1 juni 1994 om en ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten (prop. 1993/94:214, bet. 1993/94:BoU19, rskr. 1993/94:375). Riksdagsbeslutet innebär att en ny central myndighet skall bildas genom en sammanslagning av Centralnämnden för fastighetsdata och merparten av Statens lantmäteriverk. På regional nivå skall en ny myndighet bildas genom att överlantmätar-, fastighetsregister- och fastighetsbildningsmyndigheterna förs samman. Vidare föreslås att en bolagisering av vissa verksamheter inom det 42
statliga lantmäteriet skall genomföras.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har den 22 juni 1994 lämnat Bil. 15 sitt slutbetänkande, Kart- och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering (SOU 1994:90). Slutbetänkandet har remissbehandlats under hösten 1994.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 12 september 1994 en särskild utredare (M 1994:04) för att förbereda genomförandet av den nya organisationen (dir. 1994:100).
Vid riksdagsbehandlingen berördes också frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen, som har nära samband med den förestående organisationsförändringen. Riksdagen anslöt sig till den dåvarande regeringens bedömning att denna fråga borde beredas ytterligare. Utskottet framhöll att denna fortsatta beredning borde ske i sådana former att den ger utrymme för insyn och inflytande från politiska och andra berörda intressen. Beredningsarbetet har inletts under hösten och bedrivs med inriktning på att en redovisning till riksdagen skall kunna ske under våren 1995.
Enligt den tidsplan som förelåg vid riksdagsbehandlingen skall den nya organisationen börja sin verksamhet den 1 juli 1995. Det har framkommit att det med denna tidsplan inte är möjligt att på ett tillfredsställande sätt hinna bereda alla frågor som krävs för att den nya organisationen skall få en ändamålsenlig utformning och kunna börja fungera. Den särskilde utredare som tillkallats för att förbereda genomförande av en ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. har därför fått en ny tidsplan för sitt arbete. Tidpunkten då den nya myndighetsorganisationen skall börja sin verksamhet flyttas därigenom fram till den 1 januari 1996.
Utredaren har vidare getts möjlighet att pröva lämpligheten av bolagisering också av verksamhet som bedrivs av Centralnämnden för fastighetsdata. Varje förslag till bolagisering skall föregås av en noggrann prövning av för- och nackdelar m.m.
Regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden till nu berörda frågor i särproposition till vårriksdagen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet
1. till Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 138 698 000 kr,
2. till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1995/96 beräknar ett anslag på 1 000 kr,
3. till Lantmäteriet för budgetåret 1995/96 beräknar ett anslag på 1 000 kr,
4. till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 601 158 000 kr och
S. till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 10 350 000 kronor. 43
Bil. 15
1993/94 Utgift 3 908 200 1994/95 Anslag 4 703 000 1995/96 Förslag — 7651 000 varav 5 068 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens va-nämnd handlägger med hela landet som verksamhetsområde mål enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt mål enligt lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem. Nämnden är lokaliserad till Stockholm. I nämnden finns en ordförande, två ersättare för ordföranden - varav en anställd - samt fem ledamöter med två ersättare för var och en.
Va-nämnden har för budgetåret 1993/94 lämnat en årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
De hittillsvarande resultaten visar enligt nämnden att de mål för verksamheten som lagts fast kan uppnås. Va-nämndens anslagssparande uppgår till 2 140 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Nämnden har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 19957/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som har gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 bör gälla även under budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 7 651 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen delar Va-nämndens bedömning av resultatet av verksamheten.
Slutsats
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Bil. 15 Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens va-nämnd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 651 000 kr.
Bil. 15 Sidan
1 Inledning
| 5 A. Miljövård | Anslag kr |
| 7 1. Statens naturvårdsverk, ramanslag | 559 885 000 |
| 13 2. = Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag | 76 653 000 |
14 3. Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar
och vattendrag, reservationsanslag 240 000 000 16 4, Investeringar inom miljöområdet,
reservationsanslag 285 668 000 17 5. Miljöforskning, reservationsanslag 213 031 000 18 6. Sanering och återställning av miljö-
skadade områden, reservationsanslag 19 880 000 20 7. Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, reservationsanslag 35 324 000 22 8. Investeringsbidrag för främjande av om-
ställning i ekologiskt hållbar riktning,
reservationsanslag 100 000 000 23 9. - Koncessionsnämnden för miljöskydd,
ramanslag 27 011 000 24 10. Kemikalieinspektionen 1 000 28 11. Särskilda projekt, reservationsanslag 11 965 000 29 12. Bidrag enligt internationella miljökon-
ventioner och avtal m.m., förslagsanslag 11 925 000 30 13. Visst internationellt miljösamarbete,
reservationsanslag 54 168 000 31 14. Stockholms internationella miljöinstitut,
reservationsanslag 18 000 000
Summa littera A 1 653 511 000
32 B. Kärnsäkerhet, strålskydd, m.m. 33 1. = Statens strålskyddsinstitut, ramanslag 116 379 000 37 2. Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader, ramanslag 91 583 000 37 3. = Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag 95 939 000 40 4. = Visst internationellt samarbete i fråga om kärn-
säkerhet m.m. , förslagsanslag 20 240 000
Summa littera B 324 141 000
samhet m.m. Bil. 15 42 1. = Förvaltningskostnader för Centralnämnden för
fastighetsdata, ramanslag +138 698 000 42 2. :Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för
fastighetsdata 1 000 42 3. Lantmäteriet 1 000 42 4. : Förvaltningskostnader för lantmäteriet,
ramanslag +601 158 000 42 5. Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag "10 350 000 44 6. Statens va-nämnd, ramanslag 7651 000
Summa littera C 757 859 000
Summa Miljödepartementet 2 735 S11 000
> Beräknat belopp
golab 47511, Stockholm 1994
Bilaga 16 till budgetpropositionen 1995
da
Ce ey
. .
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln) Bilaga 16
Översikt
Riksdagens budget omfattar dels ersättningar till ledamöterna och deras resor och partibidrag samt den inre förvaltningen med byggnader och övrig service, dels riksdagens myndigheter utom riksbanken.
Riksdagens förvaltningskontor (RFK) skall enligt sina övergripande mål för verksamheten medverka till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter. Vidare skall RFK aktivt informera om riksdagens arbete och dess arbetsformer samt medverka till att det internationella parlamentariska arbetet underlättas.
Dessa övergripande mål har varit vägledande för budgetarbetet. Budgeten omfattar 18 månader.
Budgetförslaget för den inre riksdagsförvaltningen präglas av främst EU-medlemskapets konsekvenser för riksdagen, inflyttning i nya byggnader samt en ökad satsning på information till allmänheten om riksdagsarbetet och beslutsprocessen. |
Medlemskapet i EU kommer för riksdagens del att innebära en större arbetsbörda för såväl ledamöter som tjänstemän. För ledamöterna kommer behovet av stöd från såväl partikanslier som riksdagens inre förvaltning att öka. Den nya EU-nämnden kommer att ges erforderliga kansliresurser. På fackutskottens kanslier tillkommer angelägna arbetsuppgifter och på informationssidan måste finnas en ökad beredskap för information till allmänheten om riksdagens arbete med EUfrågorna. Sammanfattningar av kommissionens förslag och den redovisning regeringen lämnar samt ett antal EU-databaser skall finnas tillgängliga i riksdagens publika databas RIXLEX. En effektiv datakommunikation mellan riksdagen och EU-parlamentet planeras. Medel för ett särskilt informationskontor för EU-information i riksdagens regi har beräknats.
Behovet av kompetensutveckling ökar till följd av medlemskapet. Bl.a. avsätts betydande medel för språkutbildning för såväl ledamöter som tjänstemän. Vidare utrustas en ny konferenslokal i kvarteret Neptunus med erforderlig tolkutrustning. Lokalen förbereds för presskonferenser.
I Riksdagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga I6
ledamöter i EU-parlamentet. Huruvida riksdagen skall stå för utbetal- Bilaga 16 ningen av dessa arvoden också efter direktvalet till EU-parlamentet har ännu inte bestämts. Alternativet är att regeringen skall svara för dessa kostnader.
Efterfrågan på information om riksdagen och dess arbete har ökat kraftigt under senare år. Riksdagens nya informationscentrum öppnar i slutet av innevarande budgetår. En erforderlig förstärkning av telefonservicen till allmänheten föreslås. Riksdagsbiblioteket flyttar in i nya lokaler nästa budgetperiod, varvid möjligheterna att ge god intern och extern service förbättras. De publika databaserna fortsätter att utvecklas. Innehållet i baserna breddas och antalet prenumeranter beräknas fortsätta att öka.
Under budgetperioden kommer riksdagen att ta ytterligare en fastighet i besittning för kontorsändamål i kvarteret Mercurius. Även en fastighet med bostäder åt ledamöter blir inflyttningsklar under budgetperioden.
Budgeten för den inre förvaltningen uppgår för 1995/96 enligt förslaget till I 113 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med ca 73 miljoner kronor räknat på årsbasis (dvs. en minskning med ca 9 240). Driftskostnaderna beräknas till I 033 miljoner kronor, en ökning med ca 8 miljoner kronor på årsbasis. Investeringarna beräknas uppgå till 80 miljoner kronor, vilket är en kraftig minskning jämfört med föregående budgetår då de uppgick till 135 miljoner kronor. Av investeringarna avser 37 miljoner kronor fortsatt ombyggnad av riksdagens hus, 30 miljoner kronor ADB- och teknikinvesteringar samt 13 miljoner kronor övriga investeringar.
Medel till riksdagens ledamöter och partier m.m. (arvoden, pensioner, inkomstgaranti, resor, partibidrag m.m.) beräknas till 611 miljoner kronor. Häri ligger en beräknad ökning på ca 14 miljoner kronor beroende på arvoden till Sveriges ledamöter i EU-parlamentet. Dessutom har beräknats 19 miljoner kronor för ett ökat stöd till partigrupperna. Bakgrunden är resultatet av en genomförd ledamotsenkät som utvisade att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten bedömts vara otillräckligt. Därtill kommer ett uttalat behov av förstärkning av partikanslierna med anledning av medlemskapet i EU och det beredningsarbete som detta för med sig inför EU-nämndens och fackutskottens sammanträden.
För utskottens resor utom Sverige har medel beräknats för utökning av riksdagsutskotten från 15 till 17 ledamöter. Medlen avser att täcka dessa merkostnader för resten av mandatperioden.
Det tidigare anslaget för riksdagens förlagsverksamhet har i budgetförslaget infogats i anslaget för riksdagens förvaltningskostnader. Det
nya anslaget beräknas, jämfört med innevarande budgetår, på årsbasis
öka med ca 13 miljoner kronor till följd av ökade aktiviteter bl.a. på — Bilaga 16
informations- och dataområdena, ianspråktagande av en ny fastighet och EU-medlemskapet. Av ökningen avser investeringarna ca 9 miljoner kronor och driftkostnaderna 4 miljoner kronor. I förslaget ingår även medel för slutförande av reinvesteringen av ADB-tekniken.
För riksdagens myndigheter har anslagen beräknats enligt de riktlinjer som gäller för statliga myndigheter.
Anvisat Förslag — Förändring
1994/95 1995/96 1995/96
(på årsbasis)
| A. Riksdagen | 815 630 000 1113 440 000 -73 338 000 |
| B. Riksdagens myndigheter | 44 171 000 75 783 000 +6 351 000 |
| Summa | 859 801 000 1189-223 000 -66 987 000 |
Bilaga 16
A. Riksdagen
A 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.
| 1993/94 Utgift | 326 246 000" |
| 1994/95 Anslag | 387 482 000 |
| 1995/96 Förslag | 610 610 000 |
” Tidigare anslag A I Riksdagens ledamöter och partier m.m., Anslag B 4 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet samt del av B 3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli.
Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamöter, arbetsgivaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter. Kostnader för ledamöternas deltagande i internationellt parlamentariskt samarbete såsom Europarådet, IPU liksom bidragen till ledamöternas enskilda studieresor finansieras även från anslaget. Särskilda medel har avsatts för arvoden till Sveriges 22 ledamöter i EU-parlamentet samt för EU-nämndens verksamhet. I anslaget ingår slutligen även bidrag till riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a. RIFO) liksom bidraget till partigrupperna.
För stödet till partigrupperna föreslås dels en ökning av grundbidraget för partier som inte är i regeringsställning, dels en uppräkning av ledamotsbidraget för assistent/utredarstöd från beräkningsgrunden 1 assistent på 3 ledamöter till 1 assistent per 2,5 ledamöter. Höjningen av grundbidraget motiveras av partikansliernas ökade arbetsbelastning för bevakningen av EU-frågor i såväl EU-nämnden som i fackutskotten. Höjningen av assistentstödet grundas bl.a. på de synpunkter som framkommit i en enkät om ledamöternas service som genomfördes under våren 1994 och som utvisade att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten bedömts vara otillräckligt. Förvaltningsstyrelsen föreslår att riksdagen antar ändringar i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen i enlighet med bilagan.
Ledamöternas arvoden bestäms fr.o.m. den 1 januari 1994 av en utomstående nämnd, Riksdagens arvodesnämnd. Förvaltningskontoret har beräknat medel för arvodena enligt nu gällande nivå. Vad nämnden senare kan komma fram till beträffande arvodenas storlek kommer att belasta detta anslag.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
Bilaga 16
1. att till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret
1995/96 anvisas ett förslagsanslag på 610 610 000 kr,
2. att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1994:1066) om
statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen enligt bilagan.
A 2. Riksdagsutskottens resor utom Sverige
| 1993/94 Utgift | 5 195 000 Ingående reservation 17352 328 |
| 1994/95 Anslag | 18 500 000 |
| 1995/96 Förslag | 3 800 000 |
Från anslaget finansieras utskottens utrikes resor. Anslaget för 1994/95 är avsett att täcka medelsbehovet för mandatperioden. För verksamheten har beräknats de merkostnader som uppkommer genom
att utskottens ledamöter utökats från 15 till 17 samt för effekter av att
utskotten i ökad utsträckning förväntas resa i delegationer. Vidare har medel beräknats för EU-nämndens resor som i dessa sammanhang likställs med utskotten.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret
1995/96 anvisas ett reservationsanslag på 3 800 000 kr.
A 3. Riksdagens förvaltningskostnader
| 1993/94 Utgift | 238 362 000 |
| 1994/95 Anslag | 281 165 000 |
| 1995/96 Förslag | 441 800 000 |
+ Tidigare anslaget A 3 Riksdagens förlagsverksamhet, A 5 Förvaltningskostnader samt del av anslaget B 3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli
Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen exkl. kostnaderna för fastighetsförvaltningen. Kostnaderna avser bl.a. löner, administration, intern service, säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och informationsverksamhet.
Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att informera om riksdagens arbete och dess arbetsformer.
Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de administrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Bl.a. avsätts
medel för nya lokala system för personal-, löne- och ekonomiadministrationen i linje med utvecklingen inom statsförvaltningen i Bilaga 16 övrigt.
Inom utbildningsområdet avsätts medel för en fortsatt kompetensutveckling, särskilt språkutbildning. Ett långsiktigt program som syftar till att riksdagens samtliga anställda skall ges möjlighet att uppnå gymnasiekompetens i svenska, engelska och samhällskunskap startas.
På jämställdhetsområdet görs en särskild satsning för att fullfölja jämställdhetsplanen.
I budgetförslaget ingår medel för slutförande av reinvesteringen i ADB-systemet. Målsättningen är att under 1995 ersätta det nu centraliserade minidator- och terminalbaserade ADB-stödet inom riksdagen med ett system där datorkraften flyttas till användarna, dvs. terminalerna ersätts av persondatorer. De nya investeringarna i ADB-systemet skapar förutsättningar för en fortsatt rationalisering av riksdagens verksamhet. Dessutom läggs grunden till en kostnadsbesparande omläggning av dokumenthantering och tryckeriprocess.
Utbyggnaden av RIXLEX fortsätter. På sikt syftar utbyggnaden av RIXLEX till ett samhällsinformationssystem med flera databaser, t.ex. myndighetsföreskrifter och andra databaser med juridisk/samhälls- . vetenskaplig inriktning, Därmed ges användarna av RIXLEX tillgång till register och fulltext över samtliga dokument i lagstiftningskedjan, från utredningsdirektiv över utredning och riksdagsbeslut till lag och föreskrifter. I budgetförslaget ingår vidare medel för att i RIXLEX inlemma vissa av EU:s databaser. Avsikten är också att regeringens sammanfattningar av kommissionens förslag skall finnas tillgängliga i den publika databasen RIXLEX.
Efterfrågan på information om riksdagen ökar kraftigt. I budgetförslaget finns därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad information. Medel finns avsatta för driften av tidigare beslutat informationscentrum vid Västerlånggatan i kvarteret Neptunus. Här skall allmänheten få tillgång till information om riksdagen och dess arbete. Informationscentrum avses bli en samlingspunkt som ger möjlighet till kommunikation mellan riksdagen och allmänheten. Här skall besökare kunna få svar på frågor, lämna synpunkter, följa den aktuella debatten, söka uppgifter i databaserna och köpa riksdagstryck, böcker och andra skrifter som riksdagen ger ut. I lokalerna planeras också en permanent utställning om riksdagen.
Medel för ett särskilt informationskontor för EU-information i riksdagens regi har beräknats.
Nettokostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement beräknas fortsätta att minska främst till fölid av ökade intäkter från prenu-
merationer och annonser. En höjning av prenumerationspriset på tidningen planeras under budgetperioden. Bilaga 16
För Riksdagsbiblioteket och utredningstjänsten har beräknats medel för inflyttningen i nya lokaler varvid en särskild satsning görs på Riksdagsbibliotekets roll som centralt bibliotek för juridik och samhällsvetenskap och som svenskt centrum för EU:s publikationer.
Tillkommande aktiviteter inom förvaltningskontoret har under senare år i stort sett kunnat klaras genom omfördelning av befintliga personalresurser. Målsättningen är densamma även inför nästa budgetperiod. Ianspråktagandet av en ny fastighet (lokalvård, våningsservice, bevakning m.m.), effekterna av EU-medlemskapet, ökad satsning på information och RIXLEX samt nya behov inom data- och dokumentationsverksamheten kommer emellertid att ställa krav på viss personalförstärkning. Medel härför har beräknats. Det bör nämnas att omfattande försäljning av riksdagstrycket såväl i traditionell som i elektronisk form ställer krav på resurser men också ger betydande intäkter (ca 20 miljoner kronor per år). Intäkterna av försäljningen (riksdagstryck m.m.) i informationscentrum bedöms bli betydligt större än i den nuvarande butiken i riksdagshuset.
Önskemål om nya permanenta föredragandetjänster i utskottsorganisationen har framställts under de senaste åren. Bakgrunden är den tilltagande arbetsbelastningen med ett betydande övertidsuttag tidvis under året. Frågan har dock skjutits upp i avvaktan på resultat av Riksdagsutredningens arbete. Den arbetsgrupp som nu tagit över Riksdagsutredningens arbete i denna del beräknas komma med förslag under innevarande riksmöte. Det kan därför finnas anledning att i särskild ordning återkomma till frågan om resurser för utskottsorganisationen. I sammanhanget bör också beaktas konsekvenserna för utskottskanslierna av en ökad satsning på uppföljning och utvärdering samt beredningsarbetet som följer av medlemskapet i EU. Medel har dock avsatts för en förstärkning av finansutskottets kansli med tanke på detta utskotts roll i den nya budgetprocessen som avses starta under hösten 1996.
Vid bedömningen av behovet av personal inom den inre riksdagförvaltningen bör även beaktas ett konstant mycket högt övertidsuttag för olika personalgrupper. De tillkommande behoven får klaras med en kombination av åtgärder. Viss omfördelning av resurser planeras genom organisatoriska förändringar, finansiering genom ökade intäkter av försäljning av riksdagstryck, RIXLEX-prenumerationer m.m. samt visst nettotillskott av resurser. För främst lokalvård och entrébevakning i de nya fastigheterna, konsekvenserna av medlemskapet i EU samt förstärkning av finansutskottets kansli har beräknats ca 7 milioner kronor i lönemedel. Detta balanseras av genomförda och planerade rationaliseringar, effektiviseringar och bättre utnyttjande av tillgängli-
ga resurser varför driftbudgeten under detta anslag beräknas vara i stort sett oförändrad på årsbasis. Bilaga 16 Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagens förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisas ett ramanslag på 441 800 000 kr.
A 4 Riksdagens byggnader m.m.
| 1993/94 Utgift | 95 026 000+ Ingående reservation 76 856 171 |
| 1994/95 Anslag | 128 483 000 |
| 1995/96 Förslag | 57 230 000 |
+ Tidigare anslag A 4 Riksdagens byggnader samt del av B 3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli.
Riksdagens lokalbestånd omfattar
eget fastighetsbestånd: Riksdagshuset, kv. Mars/Vulcanus (ledamotshuset), kv. Cephalus (förvaltningshuset), kv. Neptunus Större 4—-10, kv. Mercurius, Villa Bonnier och Kungl. Trädgården (JO-ämbetet).
förhyrda lokaler: Kv. Aurora, Brandkontoret, parkeringsgarage, förråd och bokmagasin
bostäder (95 st): Kv. Cephalus, kv. Iason, kv. Ormsaltaren, brf Jungfrun, brf Älgen och Hornsbruksgatan. Bostadsfastigheten i kv. Milon har förvärvats av riksdagen och är inflyttningsklar hösten 1995 (17 bostäder)
Totalt disponerar riksdagen lokaler till en omfattning av ca 120 000 kvm BTA (totalarea). Uppgiften exkluderar bostäder.
Ombyggnad av riksdagens hus
Arbetet med projektering och ombyggnad av lokalerna i kv. Neptunus och Mercurius samt servicekulvertar under Mynttorget och Storkyrkobrinken pågår med den inriktning och enligt den tids- och kostnadsplan som redovisades i anslagsframställningen för 1993/94. Kostnadsplanen justerades dock i samband med riksdagens beslut (KU 1992/93:33, rskr 1992/93:367/368) enligt följande:
1993/94: 100 miljoner kronor 1994/95: 90 miljoner kronor 1995/96: 8 miljoner kronor
Medelsbehovet för 1994/95 uppgår således, i enlighet med den justerade kostnadsplanen, till 8 miljoner kronor. Till detta kommer vissa Bilaga 16 under arbetet tillkommande kostnader exempelvis för arkeologiska undersökningar, anslutning av kulvert till Brandkontoret, fasadändring i kv. Mercurius mot Gråmunkegränd, presskonferensrum i Neptunus och butiksevakuering. Totalt uppgår dessa kostnader till ca 14,5 miljoner kronor. :
Stallkanalen
Utrednings- och projekteringsarbetet avseende åtgärder för att långsiktigt säkra grundvattennivån på Helgeandsholmen pågår och kommer att fortsätta under 1995/96. Det pågående utredningsarbetet har dock visat att ytterligare alternativ till lösning bör prövas innan definitiv ställning tas till vilken metod som slutligen skall användas. Hittills tilldelade medel bedöms täcka även det fortsatta utredningsarbetet under 1995/96. Erforderliga medel för att genomföra produktionsskedet torde kunna framställas i 1997 års budget, varvid även en realistisk tidsplan bör kunna presenteras.
Övriga investeringar
Insatser beräknas för vissa arbetsmiljö- och ventilationsinvesteringar samt handikappanpassningar av riksdagens hus. Medel avsätts för ombyggnad av postsorteringsrummet i västra delen av Riksdagshuset för att effektivisera hanteringen av inkommande post och hanteringen av riksdagstryck.
Fastighetsunderhåll och hyror
Kostnaderna för fastighetsdrift, fastighetsunderhåll, reparationer m.m. avseende riksdagens egna fastigheter och bostadshus har beräknats till 33 994 000 kr. Hyresintäkter för lokaler och bostäder i motsvarande fastigheter har beräknats till 16 558 000 kr resp. 8 149 000 kr. Kostnaderna för inhyrda lokaler uppgår till 7 003 000 kr. I och med att fastigheterna i kv. Neptunus och Mercurius tas i full drift kan vissa av förhyrningarna avslutas och kostnaderna därmed minskas.
Riksdagens förvaltningskontor föreslår
att till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1995/96 an-
visas ett reservationsanslag på 57 230 000 kr.
Bilaga 16
B 1. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen
| 1993/94 Utgift | 29 732 000 |
| 1994/95 Anslag | 32 280 000 |
| 1995/96 Förslag | 50 437 000 |
Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps.
Justitieombudsmännen
Ämbetet har i anslagsframställningen redovisat ett budgetförslag för 1995/96 som omfattar 18 månader. Det gäller för JO-ämbetet att lika effektivt som tidigare kunna handlägga inkommande klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för femte året i följd ökat markant och under innevarande och närmast kommande verksamhetsår beräknas överstiga 4 700. Verksamhetsmålet för 1995/96 är att, med bibehållen kvalitet i ärendehanteringen, hålla ärendebalanserna på samma nivå som budgetåret 1992/93 och bedriva inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsfrämjande effekt, i ungefär samma omfattning som hittills. Det är inte möjligt att uppnå det angivna verksamhetsmålet med oförändrat antal föredragande. Det är därför nödvändigt att JO erhåller begärda medel till personalförstärkning — en föredragande. Vidare måste JO ha tillräckliga resurser för att kunna ta de initiativ som föranleds av sådana särskilda händelser i samhället som naturligen bör bli föremål för JO:s uppmärksamhet. För att ytterligare effektivisera ärendehandläggningen kommer JO att intensifiera samarbetet med riksdagens förvaltningskontors ADB-enhet under 1995/96.
Riksdagens förvaltningsstyrelse
Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Justitieombudsmännens medelsberäkning. Det får ankomma på konstitutionsutskottet att ta ställning till lämpliga åtgärder för att komma till rätta med ärendebalansen.
Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår
att till Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, för
budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 50 437 000 kr.
10
Bilaga 16
| 1993/94 Utgift | 11 423 000 |
| 1994/95 Anslag | 11 891 000 |
| 1995/96 Förslag | 25 346 000 |
Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska statlig verksamhet. Uppgiften är till övervägande delen av förvaltningsrevisionell karaktär, och syftet med revisorernas granskning är att främja ett effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom granskar revisorerna som externrevisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.
Riksdagens revisorer
Riksdagsutredningen har i delbetänkandet Reformera riksdagsarbetet (1993/94:TK1) lämnat förslag om ett program för att reformera och förnya riksdagsarbetet. En av huvudpunkterna avser en ökad satsning på uppföljning, utvärdering och revision. Som ett led i en sådan satsning har utredningen föreslagit en förstärkning av Riksdagens revisorers kansli.
Riksdagen har ställt sig bakom de principer för förstärkning av revisionen som Riksdagsutredningen föreslagit (KU 1993/94:18, rskr. 1993/94:427). Den slutliga omfattningen av resurstillskottet till Riksdagens revisorer har dock riksdagen inte tagit ställning till utan föreslår att bl.a. frågan om utvecklingen av relationerna mellan Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket ytterligare utreds. Med hänvisning till en sådan utredning begränsar riksdagen sitt beslut till vad Riksdagsutredningen anger som etapp 1. Det innebär ett resurstillskott om sex tjänster. Med ett sådant resurstillskott anser riksdagen att det blir möjligt att påbörja det närmare samarbetet mellan utskotten och revisionen som utredningen föreslagit.
Mot bakgrund av riksdagens beslut om en förstärkning av Riksdagens revisorers kansli har revisorerna till finansutskottet den 27 september 1994 överlämnat en komplettering till Riksdagens revisorers fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1994/95-1996/97. I denna komplettering har revisorerna justerat beräkningarna i enlighet med den av riksdagen i juni beslutade utbyggnaden med sex tjänster. Framställningen om resursförstärkningen uppgår till ett belopp om 2 060 000 kr. Finansutskottet bereder för närvarande revisorernas framställan om resursförstärkningen.
Resultatredovisning
Bilaga 16 Revisorerna har i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1994/95-1996/97 närmare utvecklat möjligheterna att belysa verksamhetens resultat och lämnat en fördjupad resultatredovisning avseende skrivelser till riksdagen under 1991/92. I redovisningen har framför allt genomslaget i riksdagen och massmedia behandlats. Men en uppföljning har också gjorts av vilka åtgärder som regeringen och myndigheterna kan anses ha vidtagit med anledning av revisorernas granskningar. Revisorernas sammanfattande bedömning i den fördjupade anslagsframställningen är att verksamheten tillmäts en successivt ökad betydelse av såväl statsmakterna som massmedia.
Revisorerna har även gjort en närmare uppföljning av skrivelserna till riksdagen under 1992/93. Då avgavs fem skrivelser, varav riksdagen hittills behandlat fyra. Samtliga fyra har fått en aktiv utskottsbehandling och i samtliga fem fall har en eller flera motioner väckts till riksdagen. Tre av skrivelserna har helt eller till stora delar bifallits av riksdagen och en skrivelse till vissa delar. I samtliga fyra fall har riksdagen beslutat om ett eller flera tillkännagivanden. Fyra av granskningarna har väckt betydande uppmärksamhet i massmedia. |
Under verksamhetsåret 1993/94 har revisorerna avlämnat sju skrivelser till riksdagen och i övrigt publicerat bl.a. elva rapporter och förstudier. Av de sju skrivelserna har riksdagen under verksamhetsåret behandlat fyra. Samtliga dessa fyra skrivelser blev föremål för en aktiv behandling i utskotten. Riksdagen ställde sig bakom flertalet av de synpunkter och förslag som revisorerna framfört i de fyra skrivelserna. Tre av granskningarna väckte betydande uppmärksamhet i massmedia, tre viss uppmärksamhet och en mera begränsad uppmärksamhet.
Resursbehov
Riksdagens beslut om en utbyggnad av revisorernas kansli i enlighet med vad i Riksdagsutredningen angavs som etapp 1 innebär att resursbehovet för det förlängda budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 25 346 000 kr enligt nedan redovisade sammanställning.
1995/96 1995/96
(12 månader) (18 månader)
Ramanslag, tkr 16 897 25 346 (Förslag) + 886 + 1329
Specificering av ökningen
Bilaga 16
| Löner | + 786 |
| Revisorernas arvoden | + 420 |
| Hyra | + 20 |
| Övriga omkostnader | +50 |
| Investeringar | +50 |
| Summa | +1 329 |
Riksdagens förvaltningsstyrelse Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Riksdagens revisorers medelsberäkning. Det får ankomma på finansutskottet att slutligen pröva Riksdagens revisorers anslag för 1995/96. Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår
att till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret
1995/96 anvisas ett ramanslag på 25 346 000 kr.
Bilaga 16
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen
Härigenom föreskrivs att 5 och 10 §§ lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
En partigrupp som företräder En partigrupp som företräder ett regeringsparti är berättigad ett regeringsparti är berättigad till ett grundbelopp. Var och en till ett grundbelopp. Var och en av Övriga partier är berättigad av övriga partier är berättigad till vå grundbelopp. till 2,5 grundbelopp.
108 Bidraget är avsett före utredar-, Bidraget är avsett före utredar-, assistent- och kontorshjälp åt assistent- och kontorshjälp åt riksdagsledamöterna. Bidraget riksdagsledamöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder bestäms för ett budgetår i sänder av riksdagens förvaltningssty- av riksdagens förvaltningsstyrelse. Bidraget beräknas efter relse. Bidraget beräknas efter normen kostnader för en assi- normen kostnader för en assistent per tre ledamöter. stent per två ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Beräkningen av bidraget enligt 10 § skall dock under tiden från och med den 1 juli 1995 till och med den 31 december 1996 göras efter normen en assistent för 2,5 ledamöter.
gotab 47489, Stockholm 1994
Bilaga 17 till budgetpropositionen 1995 dr
fas fis) ey
Räntor på statsskulden
(sextonde huvudtiteln)
Bilaga 17
Utgifterna för räntorna på statsskulden, m.m. under det kommande budgetåret och det anslag som förs upp i statsbudgeten för att täcka mellanskillnaden mellan ränteintäkter och ränteutgifter rörande statsskuldräntorna som riksdagen godkänner, är av naturliga skäl svåra att beräkna. Utvecklingen det kommande halvåret av bl.a. ränteläge och valutakurser påverkar ränteberäkningarna, Beräkningen av statsskuldräntorna baseras på underlag från Riksgäldskontoret och på de ränteantaganden som redovisas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1, avsnitt 4). I de redovisade ränteutgifterna ingår utgifter i form av underkurser som uppstår i samband med Riksgäldskontorets emissioner av statsobligationslån. De utgifter som dessa underkurser genererar leder till ökade ränteutgifter under emissionsåret men lägre ränteutgifter under följande år.
Under senare år har förslagen i budgetpropositionerna reviderats i kompletteringspropositionerna. Regeringen förordar även i år att endast ett preliminärt belopp förs upp i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Regeringen kommer, på grundval av förnyade beräkningar från Riksgäldskontoret, att återkomma till riksdagen i kompletteringspropositionen med förslag till anslag för räntor på statsskulden. I avvaktan härpå har, mot bakgrund av budgetförslaget i övrigt, anslaget Räntor på statsskulden, m.m. preliminärt förts upp med 129 miljarder kronor i statsbudgetförslaget.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen |
i avvaktan på slutligt förslag i ämnet, till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 129 000 000 000 kr.
I Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 17
gotab 47509, Stockholm 1994
CS
Bilaga 18 till budgetpropositionen 1995 NS
Oförutsedda utgifter . hå Pro
P-
(sjuttonde huvudtiteln) 1994/95:100
Bilaga 18
För täckande av oförutsedda utgifter finns i statsbudgeten, vid sidan av de utgiftsanslag som finns uppförda under de olika huvudtitlarna, ett
särskilt förslagsanslag uppfört. Anslaget är i statsbudgeten för inne-
varande budgetår uppfört med 1 miljon kronor. Det tas i anspråk efter beslut av regeringen i varje särskilt fall.
lanspråktaganden av anslaget under år 1994
Först redovisas de utgifter som under år 1994 har täckts genom medel som enligt regeringsbeslut har anvisats från detta anslag. Redovisningen
är uppställd departementsvis efter de departement i vilka ärendena har beretts:
Utrikesdepartementet Utbetalning av medel efter förlikning enligt den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna m.m., regeringsbeslut 1994-02-24 soooooo oss ss ss ss ser er 240 000 regeringsbeslut 1994-08-18 ss soo ooo s sees es ss ss ss 50 000 Utbetalning av ersättning enligt dom av europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, regeringsbeslut 1994-03-178 =oosooooos oss s ss ses ss 15 000
Utbetalning av medel på grund av skadegörelse vid utländsk ambassad,
regeringsbeslut 1994-06-23 sosse s ers sees ss rensa 87 506
Beslut avseende skadegörelse vid utländska ambassader,
regeringsbeslut 1994-08-11 ss soo oo oss ers rr rss rs ss 1 000
Försvarsdepartementet Utbetalning av medel för skredförebyggande
åtgärder vid Agnesberg, regeringsbeslut 1994-06-30 = so sosoos sosse vv ess 5 080 467
Socialdepartementet
Ersättning till J. Lund,
regeringsbeslut 1994-12-01 soo so sosse ses ss es ers 72 000
I Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 18
Kommunikationsdepartementet Utbetalning av medel till 1914 års Bilaga 18 järnvägskonsortiums donationsfond, regeringsbeslut 1994-04-21 ..soosososccs oss os 000 3 700 000
Näringsdepartementet Ersättning för utgivet skadestånd, . regeringsbeslut 1994-06-30 ss sooososs ses rss so ss 60 396
Civildepartementet Ersättning pga skador i samband med polisingripande, regeringsbeslut 1994-03-24 ss ooo oss sees ss ser es 15 456
Bakgrund och förutsättningar
Regeringen bör även i fortsättningen kunna disponera medel för täckande av utgiftsbehov som inte kan överblickas vid statsbudgetens fastställande. Regeringen förordar därför att det i förslaget till statsbudget för nästa budgetår förs upp ett anslag för ändamålet. Anslaget bör i princip få disponeras endast för utgifter som är av så brådskande art att respektive ärende inte hinner underställas riksdagen och att utgifterna inte lämpligen kan täckas av andra medel som står till regeringens förfogande. Härmed avses även att anslaget inte får tillgodose behov som omtalas i 9 kap. 38 tredje stycket regeringsformen, dvs. behov av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Vissa speciella ändamål bör vidare få tillgodoses med medel från anslaget till oförutsedda utgifter.
Under en lång följd av år har riksdagen bemyndigat regeringen att, under förutsättning att andra medel inte står till förfogande för ändamålet, från detta anslag utbetala belopp, som staten genom lagakraftvunnen dom har ålagts att betala. Detta bemyndigande har med verkan fr.o.m. budgetåret 1961/62 utvidgats till att omfatta också belopp som staten till följd av skada i samband med statlig verksamhet efter uppgörelse har åtagit sig att ersätta. Motsvarande bemyndigande, som innefattar bl.a. ersättningar på grund av dom meddelad av den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i mål som handläggs enligt den europeiska konventionen angående mänskliga rättigheter m.m., liksom förlikningsersättningar i sådana mål, bör ges åt regeringen för nästa budgetår.
Med anledning av prop. 1948:282 medgav riksdagen (bet. 1948:SU207, rskr. 1948:406) att från anslaget till oförutsedda utgifter skulle tills vidare under budgetåret 1948/49 få utgå ersättning för förlust av eller skada på egendom utom riket till personer, som uppehöll sig utomlands och som var i rikets tjänst, liksom till deras familjemedlemmar och personliga tjänare. Ersättning skulle utgå efter samma grunder som under budgetåren
[NO]
1943/44-1946/47 hade tillämpats i fråga om motsvarande ersättningar för förluster som hade uppkommit på grund av krigsförhållandena Bilaga 18 (prop. 1944:183, bet. 1944:SU147, rskr. 1944:329). För budgetåren 1949/50-1994/95 har riksdagen lämnat motsvarande bemyndiganden. Regeringen bör få bemyndigande att på samma villkor betala ut ersättning för skador av ifrågavarande natur under nästa budgetår.
Med anledning av prop. 1951:38 medgav riksdagen (bet. 1951:SU422, rskr. 1951:63) att från anslaget till oförutsedda utgifter skulle tills vidare under budgetåren 1950/51 och 1951/52 utgå ersättning för skador på egendom inom landet, vilka hade uppkommit genom de tidigare krigsförhållandena. För budgetåren 1952/53-1994/95 har riksdagen lämnat motsvarande bemyndiganden. Med hänsyn till att krigsskador, exempelvis genom minsprängning, fortfarande kan tänkas förekomma, bör regeringen få riksdagens bemyndigande att även under nästa budgetår på oförändrade villkor betala ut krigsskadeersättningar.
Regeringen anser att anslaget till oförutsedda utgifter, i likhet med innevarande budgetår, bör tas upp med 1 miljon kronor.
Det bör ankomma på regeringen att i efterhand anmäla till riksdagen vilka utgifter som täckts genom att medel anvisats från anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på I 000 000 kr.
gotab 47510, Stockholm 1994
Bilaga 19 till budgetpropositionen 1995
föds sas)
es
Beredskapsbudget
Bil. 19 för totalförsvarets civila del
Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av medel för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Utgifter för förstärkning av försvarsberedskapen kan täckas på principiellt fyra olika sätt.
Utgifterna kan täckas genom att förslagsanslag på statsbudgeten överskrids. Detta gäller dock inte utgifter för åtgärder som skall belasta sådana anslagsposter som riksdagen har maximerat. Vissa möjligheter till finansiering kan även ske genom att utnyttja den anslagskredit som är kopplad till ramanslagen.
Regeringen kan vidare i proposition hemställa att riksdagen beviljar särskilda medel på tilläggsbudget. Detta förutsätter att regeringen bedömer att det finns tid för en normal budgetbehandling.
Regeringen kan också ta i anspråk medel som har anvisats på beredskapsbudgeten, om förutsättningarna härför - krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden - föreligger. Regeringen beslutar om detta.
Slutligen kan utgifter för beredskapsförstärkningar täckas på annat sätt än från anslag på beredskapsbudgeten eller förslagsanslag på statsbudgeten. Regeringen har sålunda bemyndigats att vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap disponera rörliga krediter i Riksgäldskontoret om högst 60 miljoner kr för Jordbruksdepartementets och högst 1 200 miljoner kr för dåvarande Handelsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1970:1 bil. 11, bet. 1970/71:JoU3, rskr. 1970/71:125, prop. 1970:1 bil. 12, bet. 1970/71:SU10, rskr. 1970/71:10, prop. 1973:1 bil. 12, bet. 1973/74:FöU9, rskr. 1973/74:63, prop. 1974:8, bet. 1974/75:FöU8, rskr. 1974/75:34, prop. 1987/88:100 bil. 20, bet. 1987/88:FöU6, rskr. 1987/88:128 och prop. 1993/94:100 bil 19, bet. 1993/94:FöUS, rskr. 1993/94:125).
I Riksdagen 199495. I saml. Nr 100. Bilaga 19
Regeringen anser att den rörliga krediten i Riksgäldskontoret bör föras upp med oförändrat belopp, dvs. 1 260 miljoner kr. Krediten bör Bil. 19 disponeras av regeringen, varvid högst 500 miljoner kr bör få disponeras inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, högst 60 miljoner kr för Jordbruksdepartementets och högst 700 miljoner kr för Näringsdepartementets verksamhetsområde.
Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjningar av försvarsberedskapen skall täckas. Avgörande för vilka medel som skall tas i anspråk är omfattningen och arten av de åtgärder som man avser att vidta och hur snabbt åtgärderna måste genomföras.
Beredskapsbudgeten skall säkerställa att nödvändiga beredskapshöjningar inte förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel.
Den beredskapsbudget för totalförsvarets civila del som gäller för innevarande budgetår (prop. 1993/94:100 bil. 19, bet. 1993/94:FöUS, rskr. 1993/94:125) tar upp anslagsmedel om sammanlagt 17 190 miljoner kr.
Anslagen på beredskapsbudgeten är beräknade för de utgifter för civila ändamål som omedelbart föranleds av beslut om förstärkningar av försvarsberedskapen med undantag för sådana utgifter som inte skall belasta av riksdagen maximerad anslagspost. Anslagen är beräknade för en tid av trettio dagar av högsta försvarsberedskap.
För budgetåret 1995/96 bör på beredskapsbudgeten föras upp anslag om sammanlagt 14 700 miljoner kr. Anslagen bör fördelas på huvudtitlar enligt bilaga 19.1. Förändringarna i beloppen för Försvarsdepartementet hänför sig till att tidigare budgeterade medel för kompletterande skyddsrumsbyggande nu tas som överskridande av anslag.
Alla anslag på beredskapsbudgeten bör vara förslagsanslag.
Ett arbete pågår för närvarande inom regeringskansliet med inriktningen att undersöka det fortsatta behovet av en beredskapsbudget mot bakgrund av förändringar i budgetsystemet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila
del för budgetåret 1995/96 (bilaga 19.1) och medger att regeringen
får besluta om att ta dessa medel i anspråk om krig, krigsfara eller
andra utomordentliga förhållanden föreligger.
Förslag till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret Prop. 1994/95:100 1995/96. Bil. 19.1
UD. Justitiedepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
480 000 000 kronor
IV. Försvarsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
60 000 000 kronor
V. Socialdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
8 400 000 000 kronor
VI. Kommunikationsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
2 110 000 000 kronor
VIL. Finansdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
1 950 000 000 kronor
VII. Utbildningsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
90 000 000 kronor
IX. Jordbruksdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
380-000 000 kronor
X. Arbetsmarknadsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
590 000 000 kronor
XI. Näringsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
610 000 000 kronor
XIV. Miljödepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis
30 000 000 kronor
Summa 14 700 000 000 kronor
gotab 47515, Stockholm 1994