Prop. 1994/95:100
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Regeringens proposition 1994/ 95: 100
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
.Enligt 9 kap. 6 & regeringsformen avger regeringen-härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 och föreslar'att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifika- tioner som fogats till förslaget.
Stockholm den 22 december 1994
Ingvar Carlsson
Göran Persson ( Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 avser en 18—månaders period och visar en omslutning av 968 379 miljoner kronor. Budgetför- slaget utvisar ett underskott på 243 431 miljoner kronor.
Statens lånebehov under budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 238 531 miljoner kronor.
l Riksdagen I994f95. ! saml. Nr 100
&
ww &?
Prop. 1994/ 95 : 100
Förslagen rörande de inkomst— och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten redovisas närmare och motiveras i bilagor till propositionen enligt följande förteckning. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och innehåller en preliminär nationalbudget för år 1995.
Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga
Bilaga Bilaga Bilaga
1 2 3 4 5 6 7 8 9
10 11
12 13 14 15
16
17 18 19
Finansplanen
Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Utbildningsdepartcmentet (åttonde liuyudtiteln) Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Arbetsmarknadsdcpartementet (tionde huvudtiteln) Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln) Näringsdepartemcntet (tolfte huvudtiteln) Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Miljödepartemcntct (fjortonde huvudtiteln)
Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln)
Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln)
Beredskapsbudgct för totalförsvarets civila del
När det gäller anslag till riksdagen och myndigheter under riksdagen har Riksdagens förvaltningsstyrelse den 7 december 1994 beslutat om förslag till anslag för nästa budgetår under femtonde huvudtiteln. Förslagen har överlämnats till Finansdepartemcntet och återfinns i bilaga 16.
Prop. 1994/ 95: 100
IQ
Prop. 1994/95:10()
REGERINGENS FÖRSLAG TILL
STATSBUDGET
FÖR BUDGETÅRET 1995/96
Prop. 1994/95:100 Statsbudget för budgetåret 1995/96
Inkomster Skatter m.m. 674 862 345 000 Inkomster av statens verksamhet 28 763 530 000 Inkomster av försåld egendom 30 700 000 Återbetalning av län 9 424 809 000 Kalkylmässiga inkomster - 2 886 000 000 Bidrag m.m. från EU 8 652 000 000 Extraordinära medel från EU 6 100 000 000 Summa kr. 724 947 384 000 Underskott 243 431 273 000
Summa kr. 968 378 657 000
Utgiflsanslag:
Statschefen och regeringen Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet. Kommunikationsdepartementet Finansdepartemcnlet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Kulturdepartementet Näringsdepartemcntet Civildepartementet Miljödepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden, m.m.
2 811 560 000 29 157 687 000 23 944 183 000 64 071 737 000 271 653 103 000 36 365 377 000
. 118 467 710 000
58 915 917 000 17 281 526 000 132124 301 000 6 916 644 000 50 575 177 000 4 168 001000 2 735 511000 1 189 223 000 129 000 000 000
Prop. 1994/95:100
Oförutsedda utgifter 1 000 000 949 378 657 000 Minskning av anslagsbehållningar 3 000 000 000 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 16 000 000 000
Summa kr. 968 378 657 000
Specifikation av statsbudgetens inkomster 1995/96
1995/96
1000 Skatter m.m. 1100 Skatt på inkomst
1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto 1111 Fysiska personers inkomstskatt
varav: inkomster utgifterl
1120 Juridiska personers inkomstskatt, netto 1121 Juridiska personers inkomstskatt 1123 Beskattning av tjänstegruppliv
1130 Ofördelbara inkomstskatter 1131 Ofördelbara inkomstskatter
1140 Övriga inkonzstskatter 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningsavgift 1144 Lotteriskatt
1200 Socialavgifter och allmän egenavgifter
varav: inkomster utgifter2
1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift
1250 Övriga sociala avgifter, netto 1251 Tilläggspensionsavgift
varav: inkomster utgifter 1252 Delpensionsavgift
varav: inkomster
utgifter 1253 Arbetsskadeavgift varav: inkomster utgifter 1254 Arbetsmarknadsavgift
1 Huvudsakligen utbetalningar till kommuner 2 Huvudsakligen överföringar till fonder
555 306 000 506 480 000
405 718 000 155 514 000
137 547 000 127 919 000
2 099 000 2 099 000
13 412 000 10 312 000
Prop. 1994/95:100
Tusental kronor
674 862 345
104 394 000
48 826 000 48 826 000
46 645 000 44 700 000 1 945 000
3318 000 3 318 000
5 605 000 1 050 000 0 0 4 555 000
250 204 000
61 409 000 65 573 000 0 0
9 628 000
3 100 000
44 249 000
Prop. 1994/95:100 1995/96 Tusental kronor
1255 Arbetarskyddsavgift 0 varav: inkomster 1 753 000 utgifter 1 753 000 1256 Lönegarantiavgift 0 varav: inkomster 2 063 000 utgifter _ 2 063 000 1257 Sjöfolkspensionsavgift . 0 varav: inkomster 44 000 utgifter 44 000 1260 Allmänna egenavgifter 40 346 000 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 40 346 000 1262 Allmän pensionsavgift 0 varav: inkomster 11 324 000 utgifter 11 324 000 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverk och arbetsmiljöinstitutets verksamhet 938 000 1281 Allmän löneavgift 15 468 000 1291 Särskild löneskatt 9 493 000 1300 Skatt på egendom 25 751 723 1310 Skatt på fast egendom 14 725 723 1311 Skogsvårdsavgifter 0 1312 Fastighetsskatt 14 725 723 1320 Förmögenhetsskatt 2 886 000 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 2 814 000 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 72 000 1330 Arvsskatt och gåvoskatt 1 500 000 1331 Arvsskatt 1 350 000 1332 Gåvoskatt 150 000 1340 övrig skatt på egendom 6 640 000 1341 Stämpelskatt 6 640 000 1400 Skatt på varor och tjänster 294 512 622 1410 Allmänna försäljningsskatter ] 76 650 000 1411 Mervärdesskatt 176 650 000 1420, 1430 Skatt på specifika varor 100 258 100 1421 Bensinskatt 35 909 000 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 2 656 100 1424 Tobaksskatt 11 654 000
Prop. 1 994/ 95: 100
1995/96 Tusental kronor 1425 Skatt på spritdrycker 10 203 000 1426 Skatt på vin 4 887 600 1427 Skatt på maltdrycker 4 930 900 1428 Energiskatt 28 324 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle . 500 1431 Särskild avgift för oljeprodukter m.m. 194 000 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1 405 000 1435 Särskild skatt mot försurning 94 000 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol - 200 000 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 200 000 1450 Skott på tjänster 1 592 000 1452 Skatt på annonser och reklam . 1 507 000 1454 Skatt på spel 85 000 1460 Skatt på vägtrafik 5 620 600 1461 Fordonsskatt 5 620 600 1470 Skatt på import 9 582 822 1471 Tullmedel 8 633 888 1472 Övriga skatter m.m. på import 93 000 1473 Jordbruks- och sockeravgifter 855 934 1480 Övriga skatter på varor och tjänster 609 100 1481 Övriga skatter på varor och tjänster _ 609 100 2000 Inkomster av statens verksamhet 28 763 530 2100 Rörelseöverskott 9 496 846 2110 Ajfärsverkens inlevererade överskott 521 600 2113 Statens jämvägars inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 162 000 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 296 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 63 600 2120'Övriga myndigheters inlevererade överskott 988 268 2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet 277 000 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet 711 268
[995196
2130 Riksbankens inlevererade överskott 2131 Riksbankens inlevererade överskott
2150 Överskott från spelverksamhet 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning
2210 Överskott av fastighetsförvaltning 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet
2300 Ränteinkomster
2310 , 2320 Räntor på näringslån 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga näringslån, kammarkollegiet 2323 Räntor på övriga näringslån, statens jordbruksverk
2330 Räntor på bostadslån 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på län för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket
2340 Räntor på studielån 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studera 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
2350 Räntor på energisparlån 2351 Räntor på energisparlån
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 2366 Ränteinkomster på medel avsatta till pension för vissa av riksdagens verk
Prop. 1994/95: 100
Tusental kronor
5 400 000 5 400 000
2 586 978 1 583 600 1 003 378
CO
6 061 053
103 609 17 848 115
50
6
83 345 2 245
5 022 095 5 019 000
95 3 000
44 650
150 44 500
166 449 166 449
6 000 6 000
0
Prop. 1994/95: 100
1995/96 Tusental kronor 2370 Räntor på beredskapslagring 442 984 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 442 984 2380 , 2390 Övriga ränteinkomster 275 266 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån - 0 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårs- lokaler 45 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 9 750 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 40 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 900 2392 Räntor på intressemedel 5 750 2394 Övriga ränteinkomster 218 781 2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken 40 000 2400 Aktieutdelning 3 205 000 2410 Inkomster av statens aktier 3 205 000 2411 Inkomster av statens aktier 3 205 000 2500 Offentligrättsliga avgifter 4 843 052 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 767 238 2517 Trafiksäkerhetsavgift 0 2521 Avgifter till granskningsnämnden 9 698 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 15 500 2524 Bidrag för ungdomspraktik 216 000 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning 10 600 2528 Avgifter vid bergsstaten 5 555 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 10 100 2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl. register 0 2532 Utsökningsavgifter 850 000 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 884 715 2535 Avgifter för statliga garantier 36 676 2536 Lotteriavgifter 30 510 2537 Miljöskyddsavgift 72 524 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 630 000 2539 Täktavgift 45 000 2541 Avgifter vid tullverket 91 560 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen 6 500 2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet 43 500 2545 Närradioavgifter 5 400 2546 Lokalradioavgifter 146 750
10
1995/96
2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplatse 2551 Avgifter från kärnkraftverk
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
2600 Försäljningsinkomster 2611 Inkomster vid kriminalvården 2622 Inkomster vid statens livsmedelsverk 2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings avgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid banverket
2700 Böter m.m. 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m.
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
3000 Inkomster av försåld egendom 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner 3110 Ajfärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner 3113 Statens jämvägars inkomster av försåldafastigheter och maskiner 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.
3200 Övriga inkomster av markförsäljning
3211 Övriga inkomster av markförsäljning
Prop. 1994/ 95: 100
Tusental kronor
205 091 200 100
0 255 608 304 427
1 836 470 270 000 0
81 751 471000 1013 719
1 447 109
788 009 640 963 137 18 000 1 874 000
1 874 000
30 700 0
0
00
1 000
1 000
11
Prop. 1994/95: 100
1995/96 Tusental kronor 3300 Övriga inkomster av försåld egendom 29 700 3311 Inkomster av statens gruvegendom 29 700 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 0 4000 Återbetalning av län 9 424 809 4100 Återbetalning av näringslån 195 "137 4110 Återbetalning av industrilån 0 4120 Återbetalning av jordbrukslån 40 338 4123 Aterbetalning av lån till fiskerinäringen 40 338 4130 Återbetalning av övriga näringslån 154 799 4131 Aterbetalning av vattenkraftslån 366 4133 Aterbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 400 4135 Aterbetalning av skogsväglån 18 4136 Aterbetalning av övriga näringslån kammarkollegiet 143 857 4137 Aterbetalning av övriga näringslån, statens jordbruksverk 1 958 4138 Aterbetalning av tidigare infriade statliga garantier 8 200 4200 Återbetalning av bostadslån m m 4 606 520 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4 600 000 4213 Aterbetalning av lån för bostadsförsörjnför mindre bemedlade barnrika familjer 520 4214 Aterbetalning av övriga bostadslån, boverket 6 000 4300 Återbetalning av studielån 3 886 120 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 120 4312 Aterbetalning av allmänna studielån 3 000 4313 Aterbetalning av studiemedel 3 883 000 4400 Återbetalning av energisparlån 360 000 4411 Återbetalning av energisparlån 360 000
1995/96
4500 Återbetalning av övriga län
4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska fn—styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån
5000 Kalkylmässiga inkomster 5100 Avskrivningar och amorteringar
5110 Ajärsverkens avskrivningar och amorteringar
5120 Avskrivningar på fastigheter 5121 Avskrivningar på fastigheter
5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader 5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader
5140 Övriga avskrivningar 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar förcivilt totalförsvar
5200 Statliga pensionsavgifter
5211 Statliga pensionsavgifter, netto varav: inkomster utgifter
31 275 000 35 571 000
6000 Bidrag m.m. från EU 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond
6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion 6111 Arealbidrag och trädesersättning 6112 Miljöstöd 6113 Interventioner 6114 Exportbidrag 6115 Djurbidrag
Prop. 1994/ 95: 100
Tusental kronor
377 032
260 9 500 2 800
0
0 140
300 000 64 332
-2 886 000
1 410 000
0
500 000 500 000
900 000 900 000
10 000
10 000
-4 296 000
-4 296 000
8 652 000
6 572 000
6 245 000 3 550 000 400 000 1 125 000 450 000 720 000
13
1995/96
6120 Bidrag från E65 jordbruksfonds utvecklingssektion 6121 EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn 6122 EG—finansierade regional stöd till jordbrukare
6200 Bidrag från EG:s fiskefond
6211 Bidrag från EG:s fiskefond
6300 Bidrag från EG:s regionalfond
6311 Bidrag från EG:s regionalfond
6400 Bidrag från EG:s socialfond
6411 Bidrag från EG:s socialfond
7000 Extraordinära medel från EU
711 1 Återbetalning avseeende avgiften till gemenskapsbudgeten
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER
Prop. 1994/95: 100
Tusental kronor
327 000 132 000 195 000
80 000
80 000
700 000
700 000
1 300 000
1 300 000
6 100 000
6 100 000
724 947 384
14
Specifikation av utgiftsanslagen 1995/96
1. Statschefen och regeringen
A Kungliga hov- och slottstaten
1 Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag
B Regeringen
1 Regeringskansliet m.m., ramanslag
Prop. 1994/95:100
2 811 560 000
107 465 000
107 465 000
2 704 095 000
2 704 095 000
15
II. Justitiedepartementet
A
ALD-)NH
5 6
QUI-hub.)—
E
MIO—
Allmänna val m.m.
Allmänna val, förslagsanslag Stöd till politiska partier, förslagsanslag Svensk författningssamling, förslagsanslag Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag
Information om ekonomisk brottslighet, reservationsanslag Bidrag till brottsförebyggande arbete, reservationsanslag
Polisväsendet
Rikspolisstyrelsen, ramanslag Säkerhetspolisen. förslagsanslag Polishögskolan Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag Lokala polisorganisationen, ramanslag Utlänningsärenden, förslagsanslag
Åklagarväsendet
Riksåklagaren, ramanslag Aklagarmyndigheterna, ramanslag Domstolsväsendet m.m. Domstolsverket, ramanslag Domstolarna m.m.. ramanslag Kriminalvården Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag Kriminalvården, ramanslag Utlandstransporter. förslagsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
29 157 687 000
393 198 000
146 600 000 230 400 000 1 518 000
3 879 000 1 000 10 800 000
16 081 744 000
760 179 000 714 432 000
1 000
72 840 000
14 400 792 000 133 500 000
905 073 000
42 962 000 862 111 000
3 908 085 000 85 268 000 3 822 817 000 6 151 653 000 161 999 000 5 750 982 000 238 672 000
16
Prop. 1994/95:100
F Rättshjälp m.m. . 1 516 884 000 [ Rättshjälpskostnader, förslagsanslag 1 178 300 000 2 Rättshjälps myndigheten. ramanslag 18 911 000 3 Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 4 Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, förslagsanslag 16 995 000 5 Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag 249 475 000 6 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 53 202 000 G övriga myndigheter 201 050 000 1 Justitiekanslern, ramanslag 11 481 000 2 Datainspektionen, ramanslag 33 994 000 3 Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskoslnader, ramanslag 12 281 000 4 Brottsoffermyndighcten: Ersättning för skador på grund av brott,
förslagsanslag 102 500 000 5 Brottsförebyggande rådet, ramanslag 37 708 000 6 Gentekniknämnden, ramanslag 3 086 000
?. Riksdagen 1951-1195. ] saml. Nr100 17
III. Utrikesdepartementet
A Utrikesförvaltningen m.m.
xlO'xtJt-P-UJN—
B Bidrag till vissa internationella organisationer
I Förenta nationerna, förslagsanslag 2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag
3 Europarådet, förslagsanslag
4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). förslagsanslag 5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag 6 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete. m.m. förslagsanslag 7 Internationell råvarulagring, fönslagsanslag 8 Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag 9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 10 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), förslagsanslag 11 Den gemensamma utrikes— och såkethetspolitiken inom EU. förslagsanslag
C Internationellt utvecklingssamarbete
IQ
xlONUl-I'å
Utrikesförvaltningen, ramanslag Kursdifferenser, förslagsanslag Honorärkonsuler, förslagsanslag Nordiskt samarbete, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag
Officiella besök m.m., förslagsanslag Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag
Bidrag till internationella biståndsprogram. reservationsanslag Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten, reservationsanslag Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). ramanslag Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, resa/'i'ationsanslag Swedfund International AB, förslagsanslag Nordiska afrikainstitutet, ramanslag
Övrigt. reservationsanslag
Prop. 1994/951100
23 944 183 000
2 731 767 000
2 666 663 000 1 000
26 999 000
2 115 000 15 809 000
13 770 000
6 410 000
2 300 237 000
351 353 000 472 500 000 36 339 000
46 460 000 1 000
17 515 000 2 625 000 5 040 000 I 341 948 000 13 823 000
12 633 000
17 141 431 000
4 762 500 000
l 1 586 600 000
619 916 000 90 000 000 1 000
9 083 000 73 331 000
18
D Information om Sverige i utlandet m.m.
WB.)—
xlONU't-P—
Lil
Svenska institutet, reservationsanslag Ovrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag
Utrikeshandel och exportfrämjandc
Kommerskollegium, ramanslag Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag Krigsmaterielinspektionen, ramanslag
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet Europainformation m.m., reservationsanslag Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, föm'lagsanslag Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u—länder, förslagsanslag
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag Bidrag till Stockholms internationella fredslbrskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet Utrikespolitiska Institutet Forskningsverksarnhet av särskild utrikes— och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag
Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, resen'ationsanslag
* Beräknat belopp
Prop. 1994/95: 100
105 170 000
88 784 000 16 386 000
357 039 000
61 275 000 231 439 000
1 000 8 204 000 5 118 000 9 000 000 1 000 1 000
42 000 000
92 539 000
3 641 000
17 000 000
32 360 000 18 71 1 000 15 579 000
5 248 000
1 216 000 000
* 855 999 000
* 1000
* 360 000 000
IV. Försvarsdepartementet
A
Järdem—
Luk)—
lll-D-
Awk-)—
Försvarsmakten m.m.
Försvarsmakten, ramanslag Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
Fortifikationsverket Försvarets materielverk M ilitärhögskolan , ramanslag Försvarets radioanstalt, ramanslag
Ihmktionen Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, ramanslag . Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reseriationsanslag Civilbefälhavarna, ramanslag Överstyrelsen för civil beredskap: Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna, ramanslag Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedclser, förslagsanslag
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag Skyddsrum m.m., förslagsanslag Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag
Funktionen Psykologiskt försvar
Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag
Prop. 1994/ 95: 100
64 071 737 000 59 371 831 000 59 260 534 000 111 297 000 617 749 000
1 000
1 000
12 857 000 604 890 000
529 231 000
119 960 000 107 710 000 53 940 000
4 500 000
243 121 000
1 703 805 000 984 795 000 681 509 000
37 500 000 1 000 21 814 000
21 814 000
F Funktionen Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredning: 1 Försörjning med industrivaror, ramanslag 2 Industriella åtgärder, reservationsanslag 3 Kapitalkostnader, förslagsanslag 4 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag
G Övrig verksamhet
1 Statens försvarshistoriska museer, ramanslag
2 Kustbevakningen, ramanslag
3 Försvarets forskningsanstalt 4 Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C—stridsmedel, m.m., ramanslag
Försvarshögskolan, ramanslag Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfmansierad verksamhet
Totalförsvarets pliktverk, ramanslag Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret 10 Vissa mindre nämnder, förslagsanslag 11 Överklagandenämnden för totalförsvaret, ramanslag 12 Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag 13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet, förslagsanslag 14 Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 15 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret 16 Utbildning av civilpliktiga, förslagsanslag 'xh
00040.
Prop. 1994/951100
357 502 000
102 027 000 3 549 000 251 925 000
1 000
1 469 805 000
68 201 000 512 707 000 1 000
166 175 000 13 396 000 30 244 000
1 000
314 371 000
1 000 743 000 8 441 000 1 107 000
308 000 1 378 000 148 157 000 204 574 000
21
V. Soeialdepartementet A Familjer och barn
Allmänna barnbidrag, förslagsanslag Bostadsbidrag, förslagsanslag Föräldraförsäkring, förslagsanslag
Bidragsförskott, förslagsanslag
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag Bampensioner, förslagsanslag Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
OOxlONUl-P-UJN—
B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
Sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag Sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag Närståendepenning, förslagsanslag Handikappersättningar, förslagsanslag Förtidspensioner, förslagsanslag
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.. förslagsanslag Ålderspensioner, förslagsanslag Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 9 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 10 Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag 11 Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag
mXIONUlAleb—l
C Hälso- och sjukvård
Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag Insatser mot aids. resen-utionsanslag Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag Bidrag till Spri, förslagsanslag Bidrag till WHO, förslagsanslag Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar Bidrag till vissa utbildningsinsatser, reservationsanslag Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, reservationsanslag
COOxlONmAUJN—
Prop. 1994/952100
271 653 103 000
71 885 690 000
23 493 000 000 12 230 000 000 28 463 000 000 5 022 000 000 12 670 000 35 520 000 449 000 000 2 180 500 000
178 409 575 000
34 663 000 000 23 145 000 000 41 400 000 1 416 800 000 21 080 000 000 9 150 000 80 125 000 000 2 429 000 000 18 200 000 15 200 000 000 282 025 000
2 735 567 000
1 313 025 000 272 830 000 245 465 000
40 800 000 65 560 000 3 887 000 5 000 000 594 000 000 195 000 000
D Omsorg om äldre och handikappade
1
Ul-P-UJN
OOxlO't
9
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering, reservationsanslag Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag Bostadsanpassningsbid'rag m.m., förslagsanslag Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, reservationsanslag Bidrag till handikapporganisationer Bidrag till pensionärsorganisationer Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag 11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag
E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
uj Ute—wm—
OOxlONkIl-P—UQN—
9
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag Bidrag till organisationer, reservationsanslag Bidrag till Centralförbundet för alkohol— och narkotikaupplysning Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, reservationsanslag Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., reservationsanslag
Myndigheter under Socialdepartementet
Riksförsäkringsverket, ramanslag Allmänna försäkringskassor, ramanslag Socialstyrelsen, ramanslag Folkhälsoinstitutet, ramanslag Smittskyddsinstitutet, ramanslag
Läkemedelsverket Rättsmedicinalverket, ramanslag Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag 10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag 11 Barnombudsmannen, ramanslag 12 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag 13 Nämnden för vårdartjänst, ramanslag 14 Handikappombudsman, ramanslag 15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag 16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 17 Alkoholinspektionen, ramanslag 18 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag
Prop. 1994/ 95: 100
8 294 512 000
200 000 000
1 035 000 000 1 000 000 235 435 000
118 183 000 193 872 000
3 669 000 156 352 000 610 000 000 5 741 000 000 1 000
880 761 000
720 000 000 47 445 000 11 946 000 74 000 000 27 370 000
9 412 950 000
819 626 000 6 452 907 000 527 629 000 195 244 000 132 118 000 1 000
248 173 000 31 574 000 15 099 000 29 135 000 11 604 000 8 961 000 12 642 000 11 551 000 34 245 000 719 973 000 21 000 000 1 000 000
23
19 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 20 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag
G Jämställdhetsfrågor
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, resenfalionsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
8 550 000
131918000
34 048 000
13 489 000 20 559 000
VI. Kommunikationsdepartementet
A Infrastruktur
Vägverket: Administrationskostnader, "ramanslag Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag Byggande av vägar, ramanslag Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag
Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
Vägverket: Kostnader för registerverksamhct, ramanslag Vägverket: Uppdragverksamhet m.m. 9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag 10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag 11 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, ramanslag 12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag 13 Jämvägsinspektionen, ramanslag 14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
OOXIOXMAWNV—l
B Sjöfart
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag Transportstöd för Gotland, förslagsanslag Handelst1ottans kultur— och fritidsråd Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsanslag
OXUl-P—wNv—l
C Luftfart
1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, reservationsanslag
D Post och telekommunikation
1 Post— och telestyrelsen, ramanslag 2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, resen'ationsanslag 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings-och kassaservice, reservationsanslag 4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, reservationsanslag 5 lnformationsteknik: Telekommunikation m.m., reservationsanslag Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
36 365 377 000
32 258 374 000
463 631 000 5 867 250 000 7 592 656 000 2 374 000 000
329 449 000
43 826 000 598 513 000
1 000
445 992 000 4 396 175 000 9 408 060 000
648 000 000
27 335 000 63 486 000
922 634 000 68 624 000 250 000 000 1 000
94 008 000 510 000 000 1 000
121 500 000 106 300 000
15 200 000
1 336 069 000
248 981 000 539 588 000
300 000 000
210 000 000 37 500 000
25
E
I
OtUl-P-WN—
C
M
QUI-hb)
H
1 2
Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., resert-zzlionsanslag Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, resemztionsanslag
Kommunikationsforskning
Statens väg- och transportforskningsinstitut Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag Statistik och prognoser, ramanslag Transportinformatik, resen-wionsanslag
Meteorologi, geoteknik m.m
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag EUMETSAT, reservationsanslag Statens geotekniska institut Bidrag till statens geotekniska institut, ramanslag Statens haverikommission
Övriga ändamål
Viss internationell verksamhet, ramanslag Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m., förslagsanslag
I 108 828 000
1 000 795 900 000
309 471 000
3 456 000
345 902 000
1 000
49 356 000 197 735 000 61 000 000 34 810 000 3 000 000
258 702 000
1 000
182 802 000 53 000 000 1 000 22 897 000 1 000
13 368 000
13 083 000
285 000
Prop. 1994/ 95: 100
26
VII. Finansdepartementet
A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
MAMM—
förslagsanslag
B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
AwNv—l
C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag
In- och utlånings verksamhet
ONKJIJÄLAN—l U bl.a->N—
OOxl
Riksskatteverket, ramanslag Skattemyndigheterna, ramanslag Kronofogdemyndigheterna, ramanslag Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.,
Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag Täckning av merkostnader för lokaler m.m., förslagsanslag Statens fastighetsverk Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag
Vissa centrala myndigheter m.m.
Tullverket, ramanslag Konjunkturinstitutet, ramanslag Finansinspektionen, ramanslag Riksrevisionsverket, ramanslag Utvecklingsarbete, reservationsanslag Statskontoret, ramanslag Statistiska centralbyrå: Statistik, register och prognoser, ramanslag Uppdragsverksamhet 9 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag
Prop. 1994/95: 100
118 467 710 000
9 038 931 000
486 917 000 6 532 463 000 1 880 579 000
123 972 000
15 000 000
141 177 000
31 176 000 35 000 000 1 000
75 000 000
1 835 288 000
114 844 000 1 720 442 000 1 000 1 000
2 763 107 000
1 667 380 000 41 899 000 150 463 000 257 157 000 56 355 000 86 010 000
494 557 000 1 000 9 285 000
27
UIALAN—
ro b.)
43th—
(J!-ÄMN—
Gt
8 9
Statliga arbetsgivarfrågor
Arbetsgivarverket Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag Statens löne- och pensionsverk Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag Tjänstepensioner för skolledare och lärare
Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet
Bankstödsnämnden, ramanslag Atgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag
Bidrag och ersättning till kommunerna
Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag
Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten
Tullavgift, förslagsanslag
Jordbruks- och sockeravgifter, förslagsanslag Mervärdeskattebaserad avgift, förslagsanslag Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, förslagsanslag
Ovriga ändamål
Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag Exportkreditbidrag, förslagsanslag Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag Bokföringsnämnden, förslagsanslag Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed, förslagsanslag
Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, förslagsanslag Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, förslagsanslag
Ekonomiska rådet, reservationsanslag Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag 10 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag
Prop. 1994/95: 100
3 694 236 000
1 000
5 745 000
1 000
21 751 000 3 666 738 000
16 501 000
16 500 000 1 000
68 413 500 000
57 109 500 000 11 304 000 000
29 700 000 000
6 700 000 000 1 100 000 000 12 000 000 000 9 900 000 000
2 864 970 000
1 000 1 000 2 015 000 6 551 000
900 000 1 000
2 850 000 000 2 500 000 3 000 000
1 000
28
VIII. Utbildningsdepartementet
A Skolväsendet
Statens skolverk, ramanslag Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag
bål»)—
reservationsanslag
Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag Fortbildning m.m.. reservationsanslag Genomförande av skolreformer, reservationsanslag Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m., förslagsanslag 10 Sameskolor, ramanslag 11 Specialskolor m.m., ramanslag 12 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag 13 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.. förslagsanslag 15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag
XOOOXIONUt-h
B Folkbildning 1 Bidrag till folkbildningen 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen 3 Bidrag till kontakttolkutbildning. reseri-rzrionsanslag
C Universitet och högskolor m.m.
_.
Uppsala universitet: Grundutbildning, resen'arionsanslag Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, resen'ationsanslag Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag Stockholms universitet: Grundutbildning. resertuzionsanslag Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 9 Umeå universitet: Grundutbildning. resen-rrrionsanslag 10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, reserimionsanslag
ORKA-IAU) N
OONI
Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp,
Prop. 1994/95: 100
58 915 917 000 4 096 264 000
364 409 000 167 407 000
30 405 000 106 235 000 40 430 000 126 571 000 156 277 000 358 003 000
1 644 605 000 48 768 000 594 515 000 30 380 000 27 718 000 125 916 000 274 625 000
3 585 303 000
3 472 357 000 102 140 000 10 806 000
27 349 573 000 1 092 632 000
1 349 219000 1 810 729 000 1 394 255 000 1 315 255 000
1 078 541 000 903 440 000
1 096 034 000 913 782 000 742 419 000
29
11 Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 13 Karolinska institutet: Grundutbildning, resen-utionsanslag 14 Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 15 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 16 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Forskning och forskarutbildning, resenrationsanslag 17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning. reservationsanslag 18 Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 19 Danshögskolan: Grundutbildning, resen'ationsanslag 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, resert-mionsanslag 22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationmnslag 23 Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, resenutionsanslag 24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, resen'ationsanslag 25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag 26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, reservationsanslag 27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, resen'ationsanslag 28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag 29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning. reservationsanslag 30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, reservationsanslag 31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag 32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, resen'ationsanslag 33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning. reservationsanslag 34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning. reservationsanslag 35 Konstfack: Grundutbildning. resert-wionsanslag 36 Konsthögskolan: Grundutbildning, resemztionsanslag 37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 38 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag 39 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning. reservationsanslag 40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, resen'ationsanslag 41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, resermtionsanslag 42 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning. reservatimrsanslag 43 Enskilda och kommunala högskolcutbildningar m.m., reservationsanslag 44 Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan, resermlionsanslag 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., resenutionsanslag
793 665 000
487 320 000 475 139 000
759 359 000
865 903 000
732 139 000 447 371 000
245 733 000 28 772 000 69 030 000 149 867 000 195 708 000 184 156 000 101 473 000 213 480 000
91 239 000 316 277 000 146 903 000
99 470 000
79 887 000 239 515 000 292 925 000
26 042 000 50 534 000 139 021 000
67 054 000 405 816 000 365 090 000
116 559 000 219 484 000 19 890 000 32 854 000 939 114 000 90 390 000
735 340 000 Prop. 1994/95: 100
30
46 Övriga utgifter inom grundutbildning, reservationsanslag 47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 48 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, resen-wionsanslag
49 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor, reservationsanslag 50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag 51 Kanslersämbetet, reservationsanslag 52 Verket för högskoleservice, ramanslag 53 Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag 54 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, resenfarionsanslag 55 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation, förslagsanslag 56 Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation, förslagsanslag
D Nationella och internationella forskningsresurser
1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation. reservationsanslag 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. reservationsanslag 4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning,
ranmnslag
Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. reserwztionsanslag Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. resermtionsanslag 10 Tcknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning. ramanslag ll Rymdforskning, resen'ariansanslag
12 Rådet för forskning om universitet och högskolor, resen'ationsanslag
13 Kungl. biblioteket, ramanslag 14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek. ramanslag 15 Arkivet för ljud och bild, ramanslag 16 Institutet för rymdfysik, ramanslag 17 Polarforskning, ramanslag 18 Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag 19 Europeisk tbrskningssamverkan. ramanslag 20 Vissa särskilda utgifter för tbrskningsändamål, reservationsanslag 21 Vissa bidrag till forskningsverksamhct, reservationsanslag 22 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, reservationsanslag
OOOXIOXLII
* Beräknat belopp
Prop. 1994/ 95: 100
1 449 053 000
212 067 000 18 802 000
232 700 000 2 296 979 000 * 40 212 000 * 111 247 000 * 4 956 000
* 64 730 000
1 000
1 000
3 909 650 000
131 465 000 14 159 000
341 100 000
15 351 000 552 004 000 20 302 000 900 017 000 27 644 000 463 978 000 13 533 000 65 125 000
* 12 149 000 263 754 000 11 971 000 34 611 000 57 600 000 31 710 000
11 901 000 642 533 000 61 554 000 78 799 000 158 390 000
31
1121
OOxlONLh-b—UJN—
lx)
Studiestöd m.m.
Centrala studiestödsnärnnden m.m., ramanslag Centrala studiestödsnärnndens återbetalningsverksamhet Studiehjälp m.m., förslagsanslag Studiemedel m.m., förslagsanslag Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag Studiearvode, förslagsanslag
Övriga ändamål Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område, reservationsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
19 914 300 000
265 622 000
1 000
2 752 293 000 11 053 125 000 3 932 700 000 186 249 000
18 730 000
85 580 000 1 620 000 000
60 827 000
35 596 000
25 231 000
32
IX. Jordbruksdepartementet A Internationellt samarbete
1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag
B Jordbruk och trädgårdsnäring
1 Statens jordbruksverk, ramanslag 2 Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 3 Stöd till jordbrukets företagshälsovård, förslagsanslag 4 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 5 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag 6 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag 7 Strukturstöd inom livsmedelssektom, förslagsanslag 8 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, förslagsanslag 9 Regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 10 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 11 Miljöersättningar inom jordbruket, förslagsanslag 12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, förslagsanslag 13 Arealersättning och djurbidrag m.m., förslagsanslag 14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, förslagsanslag 15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, förslagsanslag 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m., förslagsanslag
C Fiske
1 Fiskeriverket, ramanslag 2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 3 Strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag 4 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag 5 Bidrag till fiskevård. reservationsanslag 6 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag
D Sametinget och rennäringen m.m.
1 Sametinget, ramanslag 2 Främjande av rennäringen, reservationsanslag
* Beräknat belopp 3 Riksdagen 1994/95. I sam/. Nr 100
Prop. 1994/951100
17 281 526 000
40 000 000
40 000 000
14 254 799 000
244 500 000 67 500 000 37 500 000 28 296 000 72 502 000 12 500 000 58 500 000 103 500 000 1 452 000 000
284 000 000 800 000 000 800 000 000 8 540 000 000
1 575 000 000 1 000
179 000 000
279 898 000
93 459 000 5 684 000 53 837 000
120 000 000 * 5 418 000 * 1 500 000
130 715 000
15 082 000 18 025 000
33
QUI-Pub)
Q XIONUtåwt—Jv—l ",Ej XIONLIIJÄUJNV—n m
xlONUl-P—DJN—
Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall. jöns/agsanslag Stöd till innehavare av fjällägenhetcr m.m.. resemalionsanslag
Djurskydd och djurhälsovård
Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksarnhet Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, ramanslag Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, resen'arionsanslag Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksarnhet Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag Statens växtsortnämnd. ramanslag Statens rnaskinprovningar: Uppdragsverksarnhet Bidrag till Statens maskinprovningar. förslagsanslag Miljöförbättrande åtgärder ijordbruket, reservationsanslag Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag
Livsmedel
Statens livsmedelsverk, ramanslag
Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.. förslagsanslag Livsmedelsstatistik, förslagsanslag Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, förslagsanslag Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet, reservationsanslag
H Utbildning och forskning
I 2
Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag Skogs— och jordbrukets forskningsråd: Forskning, resenratiansanslag
* Beräknat belopp
Prop. 1994/95;100
57 000 000 38 300 000 1 000
2 307 000
363 622 000
102 697 000 1 000 101 289 000 7 500 000 39 151 000 10 110 000 102 874 000
50 378 000
1 000 691 000 1 002 000
* 1 000
* 8 106 000 36 634 000 3 943 000
425 836 000 136 294 000 1 000
5 647 000 189 589 000
1 000 55 304 000
9 000 000
30 000 000
1 736 278 000
1 420 657 000 229 935 000
34
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs— och lantbruksakademicn, förslagsanslag
Prop. 1 994/ 95: 100
15 399 000 69 000 000 1 287 000
35
Prop. 1994/ 95: 100
X. Arbetsmarknadsdepartementet 132 124 301 000 A Arbetsmarknad 98 056 199 000 l Arbetsmarknadsverkcts förvaltningskostnader, ramanslag 4 328 452 000 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, resen'ationsanslag 33 956 746 000 3 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 6 000 000 4 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet m.m.,
förslagsanslag 1 000 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., förslagsanslag 59 765 000 000 B Arbetslivsfrågor m.m. 20 753 836 000 1 Arbetarskyddsverket, ramanslag * 567 739 000 2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag * 251 759 000 3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 1 159 484 000 4 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksarnhet, förslagsanslag 1 000 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 10 808 081 000 6 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag 7 074 628 000 7 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag 1 000 8 Institutet för arbetslivsccntrum. ramanslag * 51 760 000 9 Arbetsdomstolen, ramanslag 22 399 000 10 Statens förlikningsmannaexpcdition, förslagsanslag 2 561 000 11 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 83 000 12 Internationella avgifter, förslagsanslag 24 195 000 13 Arbetsmiljöfondcn, ramanslag * 791 145 000 C Regional utveckling * 3 519 383 000 D Invandringen m.m. 9 794 883 000 1 Statens invandrarverk, ramanslag 589 200 000 2 Förläggningskostnader mm, förslagsanslag 1 756 000 000 3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 38 420 000 4 Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag 396 420 000 5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag 6 647 700 000 6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen 23 033 000 7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.. ramanslag 7 160 000 8 Län till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag 97 000 000
* Beräknat belopp
36
9 Utlänningsnämnden, ramanslag
10 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag
11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 12 Särskilda insatser i invandrartäta områden, reservationsanslag
4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr [00
Prop. 1994/ 95: 100
82 450 000
5 500 000 27 000 000 125 000 000
37
XI. Kulturdepartementet A Styrning, samordning och utveckling
1 Utveckling. internationellt samarbete m.m.. ramanslag
B Arkiv, museer och kulturmiljövård
Arkiv m.m. ] Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet, ramanslag 2 Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag U)
Museer m.m.
Centrala museer: Myndigheter, ramanslag Centrala museer: Stiftelser Bidrag till vissa museer m.m. Bidrag till regionala museer. förslagsanslag Stöd till icke-statliga kulturlokaler. förslagsanslag 9 Riksutställningar 10 Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag 11 Främjande av hemslöjden. förslagsanslag 12 Inköp av vissa kulturförcrnål, förslagsanslag 13 Sysselsättningsinsatser på kulturområdet, reservationsanslag
OC'xlOtUt—B
Kulturnziljt'it-rird 14 Riksantikvarieämbetet, mnmnslag 15 Kulturmiljövård. förslagsanslag 16 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 17 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.. jörslagsanslug
Forskning 18 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ranmnslag
C Konstarterna och det tryckta ordet
Allmän kulturverksamhet m.m. 1 Statens kulturråd, ramanslag Bidrag till utvecklingsverksamhct inom kulturområdet m.m.. reservationsanslag 3 Bidrag till samisk kultur, resert'arionsanxlag lx)
Prop. 1994/95: 100
6 916 644 000 9 459 000
9 459 000
2 466 968 000
328 926 000 43 682 000 6 981 000
655 818 000 180 068 000 151 528 000 121 970 000 50 000 000 51 500 000 3 800 000 21 149 000 120 000 235 000 000
193 919 ()00 1 12 406 000
1 000 2_ 5 000 000
55 100 000
4 362 439 000
41 428 000
213 762 000 15 773 000
38
Ersättningar och bidrag till konstnärer Konstnärsnämnden, ramanslag Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer, reservationsanslag Bidrag till konstnärer, resen'ationsanslag Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag, 9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet
OOxlOXUl-P—
Teater, dans och musik 10 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern 1] Bidrag till Svenska rikskonserter 12 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 13 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag 14 Bidrag till fria teater- dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag 15 Bidrag till Musikaliska akademien
Bibliotek, litteratur och tidskrifter 16 Bidrag till regional biblioteksverksarnhet, förslagsanslag 17 Litteraturstöd, reservationsanslag 18 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 19 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 20 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag 21 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag 22 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk, reservationsanslag 23 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag
Bildkonst, konsthantverk m.m.
24 Statens konstråd, ramanslag 25 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag 26 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag 27 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 28 Bidrag till Akademien för de fria konsterna
Film m.m.
29 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag 30 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag 31 Stöd till fonogram och musikalicr, reservationsanslag
Prop. 1994/95: 100
9 708 000 81 299 000 45 569 000 33 653 000
158 699 000 5 063 000
921 010 000 105 646 000 359 655 000
573 393 000
88 884 000 5 183 000
53 916 000 65 180 000 29 250 000 12 152 000
19 500 000 78 496 000
26 250 000
5113000
7 562 000 42 057 000 22 500 000
2 337 000 2 370 000
91 020 000 90 780 000 19 107 000
39
Prop. 1 994/ 95: 100
Dagspress och taltid/lingar 32 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag 7 922 000 33 Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag 827 000 000 34 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 1 000 35 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag 1 000 36 Distributionsstöd till dagspressen. förslagsanslag 109 500 000 37 Stöd till radio och kassettidningar, reservationsanslag 191 700 000 D Radio och television 77 778 000 1 Radio- och TV—verket, ramanslag 11 130 000 2 Granskningsnämnden för Radio och TV, ramanslag 10 196 000 3 Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden
och Styrelsen för lokalradiotillstånd ramanslag 297 000 4 Utbyte av TV—sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag 43 666 000 5 Statens biografbyrå, ramanslag 11 589 000 6 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m..
reservationsanslag 900 000
40
XII. Näringsdepartemcntet
A Näringspolitik m.m
1
2 3 4 5 6 7 8 9 l
Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag Småföretagsutveckling, reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande, reservationsanslag Bidrag till tckniköverföring, reservationsanslag
Investeringsfrämjande, ramanslag Turistfrämjande, reservationsanslag
Kostnader för avveckling av Styrelsen för Svcrigebilden, förslagsanslag Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 0 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m, förslagsanslag 11 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,
reservationsanslag
12 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.
förslagsanslag
13 Avgift till europeiska kol- och stålgemenskapen. förslagsanslag 14 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag
ONUl-PUJN—
LAN
OOxlONUl-D-
Skogsnäring
Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag Insatser för skogsbruket, reservationsanslag Bidrag till skogsfröplantager, reservationsanslag
Teknologisk infrastruktur m.m.
Patent- och registreringsverket Patentbesvärsrätten, ramanslag Bidrag till SIS - Standariseringen i Sverige Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet, ramanslag Uppdragsverksamhet Bidrag till riksmätplatsverksamhet. reservationsanslag Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag Elsäkerhetsverket, ramanslag
Prop. 1994/95;100
50 575 177 000 1 254 220 000
295 967 000 241 550 000 200 000 000 100 000 000 97 500 000 99 000 000 1 000
4 000 000 40 000 000
1 000 15 000 000
1 000 150 000 000 11 200 000
637 223 000
1 000
424 200 000 60 000 000
1 000
147 000 000 ' 6 021 000
457 597 000
1 000 15920 000 54 045 000
20 800 000
1 000 10 800 000 72 900 000 61 400 000
41
9
Sprängämnesinspektionen, ramanslag 10 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersöknings-
verksamhet m.m., ramanslag
11 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning. reservationsanslag
D Marknads- och konkurrensfrågor
8 9
Marknadsdomstolen, ramanslag Konkurrensverket, ramanslag Konkurrensforskning, reservationsanslag
Energi
Handlingsberedskap, reservationsanslag Åtgärder inom elförsörjningen, reservationsanslag Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag Statens oljelager: Kapitalkostnader, förslagsanslag Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag
Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag Energiforskning, reservationsanslag 10 Bioenergiforskning, reservationsanslag 11 Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa, reservationsanslag
Teknisk forskning och utveckling
Teknisk forskning och utveckling, resentationsanslag Informationsteknologi, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet.
reservationsanslag Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag Rymdverksamhet, ramanslag
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Prop. 1 994/ 95: 100
23 000 000
191 400 000
7 330 000
106 770 000
8 570 000 90 600 000 7 600 000
1 400 230 000
41 466 000 66 372 000 1 10 900 000 235 490 000
1 000
130 000 000 345 000 000 72 000 000 310 100 000 88 900 000
1 000
2 426 535 000
1 066 465 000 536 500 000
48 800 000 8 670 000 757 900 000 8 200 000
Prop. 1994/95:100
G Bygg- och bostadsväsende 44 292 602 000 1 Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 207 900 000 2 Boverket: Uppdragsverksarnhet, 1 000 3 Räntcbidrag m.m., förslagsanslag 43 300 000 000 4 Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag 200 000 000 5 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag 25 000 000 6 Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 1 000 000 7 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag 22 100 000 8 Statens Bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag 34 500 000 10 Byggforskning, reservationsanslag 247 100 000 11 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 105 000 000 12 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag 25 000 000 13 Bidrag till förbättring av inomhusklimatet, reservationsanslag 125 000 000
43
XIII. Civildepartementet
A
D.)
Ut-P-UJN—
Ul-IÅDJNu—l
Länsstyrelserna m.m.
Länsstyrelserna m.m. , ramanslag Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet
Trossamfund m.m.
Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag
Konsumentfrågor
Konsumentverket, ramanslag Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag Stöd till konsumentorganisationer, resen'alionsanslag Konsumentforskning, reservationsanslag Bidrag till miljömärkning av produkter
Ungdomsfrågor
Ungdomsstyrelsen, ramanslag
Bidrag till nationell och internationell ungdornsverksamhct m.m., reservationsanslag EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa, förslagsanslag
Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa frågor, m.m.
Lotteriinspektionen, ramanslag Stöd till kooperativ utveckling. reservationsanslag Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag Utveckling av ideell verksamhet, resen-rztionsanslag Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, reservationsanslag
Stöd till idrotten, reservationsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
4 168 001 000
2 721 188 000
2 686 773 000 34 414 000 1 000
94 500 000
94 500 000
138 255 000
101 687 000 20 518 000 6 150 000 3 000 000 6 900 000
194 642 000 12 498 000 174 303 000 7 841 000
1 019 416 000 26 124 000
9 750 000
60 000 000 23 700 000
5 148 000 894 694 000
44
XIV. Miljödepartementet A Miljövård
l Statens naturvårdsverk, ramanslag 2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 3 Bidrag till kalkningsverksamhet till sjöar och vattendrag, reservationsanslag 4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag
6 Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag 7 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, reservationsanslag 8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, resen'ationsanslag 9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag 10 Kemikalieinspektionen ll Särskilda projekt, reservationsanslag Ul 12 Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m.,
förslagsanslag [3 Visst internationellt miljösamarbete, reservationsanslag 14 Stockholms intemalionella miljöinstitut, reservationsanslag
B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
Statens strålskyddsinstitut, ramanslag
Aulis.)—
ONle-D—UJN
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.,
förslagsanslag
Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag Uppdragsverksarnhet vid Centralnämnden för fastighetsdata Lantmäteriet Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag Statens va—nämnd, ramanslag
* Beräknat belopp
Prop. 1994/ 95: 100
2 735 511 000 1 653 511 000
559 885 000 76 653 000
240 000 000 285 668 000 213 031 000
19 880 000 35 324 000
100 000 000 27 011 000
1 000
11 965 000
11 925 000 54 168 000 18 000 000
324 141 000
116 379 000 91 583 000 95 939 000
20 240 000
757 859 000
* 138 698 000 * 1 000
* 1 000
* 601 158 000 * 10 350 000 7 651 000
XV. Riksdagen och dess myndigheter
A Riksdagen
1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag 2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 3 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag 4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag
B Riksdagens myndigheter
[ Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag 2 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag
Prop. 1 994/ 95: 100
1 189 223 000 1 113 440 000 610 610 000 3 800 000 441 800 000 57 230 000 75 783 000
50 437 000 25 346 000
46
XVI. Räntor på statsskulden, m.m. A" Räntor på statsskulden m.m.
1 Räntor på statsskulden mm, förslagsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
129 000 000 000 129 000 000 000
129 000 000 000
47
XVII. Oförutsedda utgifter
A Oförutsedda utgifter
l Oförutsedda utgifter, förslagsanslag
Prop. 1994/ 95: 100
1 000 000 1 000 000
1 000 000
48
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1994 Prop. 1994/952100
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: samtliga
Regeringen beslutar proposition 1994/95:100 Förslag. till statsbudget för budgetåret 1995/96.
49
gotab 47524. Stockholm 1994
Bilaga 1
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1995
Finansplanen
Anmälan till budgetpropositionen 1995 såvitt avser finansplanen
1 Den ekonomiska politikens inriktning
Regeringens ekonomiska politik lägger grunden för en ny period av eko- nomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sunda statsfinanser.
Med de förslag som presenteras i årets budgetproposition förbättras på ett avgörande sätt möjligheterna att komma till rätta med de två stora pro- blemen i den svenska ekonomin: den höga arbetslösheten och den stats— finansiella krisen. Dessa båda obalanser är intimt förknippade med varandra och måste därför angripas samtidigt. Kan inte arbetslösheten nedbringas och sysselsättningen öka, kan inte heller statsfinanserna saneras och obalansema i de offentliga finanserna hävas. Kan inte budgetunderskottet tas ned och statsskulden stabiliseras, kan inte heller arbetslösheten minska i den omfattning som krävs för att upprätthålla välfärdssamhället.
Det är mot den här bakgrunden som regeringen presenterar ett om- fattande program för att sanera statsfinanserna. Aldrig någonsin tidigare har en så kraftig neddragning av statens utgifter förelagts riksdagen. Tillsammans med tidigare beslutade och föreslagna budgetförstärkningar, som inkluderar betydande skatte- och avgiftshöjningar, uppgår detta program till ca 113 miljarder kronor i förstärkning av de offentliga finanserna år 1998.
Parallellt med detta introducerar regeringen det hittills största och mest ambitiösa åtgärdsprogrammet för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Syftet med denna omläggning av närings-, arbetsmark— nads- och utbildningspolitiken är att främja sysselsättningen i näringslivet och att höja den allmänna utbildningsnivån i samhället. Därutöver vidtas en rad insatser för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden: ung- domar och långtidsarbetslösa.
Genom dessa båda program sker under den närmaste åren en radikal förbättring av Sveriges finansiella balans. De offentliga finanserna stärks tack vare åtgärderna för att minska statens utgifter'och öka dess in-
] Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1
&
%& &
Bilaga 1
komster. Därtill kommer de gynnsamma effekterna av att sysselsättningen ökar. Mellan 1994 och 1996 halveras nästan underskottet i statsfinan- serna. Bytesbalansen visar ett växande överskott. Sverige kommer som nation att vara ett kapitalexporterande land och kommer inte att vara beroende av att låna utomlands. Vårt land har samtidigt en prisstabilitet på god europeisk nivå. Den underliggande inflationen stannar på 2 procent.
Även den reala ekonomin förbättras. Tillväxten väntas uppgå till 2,5- 3 procent per år de närmaste två åren. Den bakomliggande tillväxten är dock starkare; en del av tillväxten måste på kort sikt tas i anspråk för att sanera statsfinanserna. lnvesteringama fortsätter att öka. Raset i syssel- sättningen hejdas och vänds till en stark ökning 1995 och 1996. För första gången sedan 1989 minskar den totala arbetslösheten under nästa ar.
De långsiktiga tillväxtförutsättningama i Sverige är goda. Vårt land kan erbjuda gynnsamma betingelser för en avancerad produktion tack vare" en välutbildad arbetskraft, en hög kvalitet på infrastruktur och offentliga tjänster samt en stor flexibilitet i det svenska samhället. Utöver dessa styrkefaktorer innebär det svenska medlemskapet i den Europeiska unio- nen (EU) att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska närings— livets villkor. Medlemskapet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland och till att stärka växtkraften i den svenska eko- nomin.
Sammantaget innebär detta att förutsättningarna är goda för att klara statsfinanser och sysselsättning, och därmed välfärden. För den skull skall problemen inte underskattas. Återhämtningen sker från en mycket låg nivå. Dessutom måste en svår avvägning göras mellan olika typer av åtgärder i den ekonomiska politiken.
I det allmänna valet i höstas gav det svenska folket ett entydigt mandat till riksdag och regering: få i gång tillväxten, minska arbetslösheten, skapa sunda statsfinanser och stabilisera statsskulden samt klara väl- färden. Det är det uppdraget som regeringen nu fullföljer.
[ den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika teoretiska till- växtscenarier för den svenska ekonomin fram till år 1998. I medelalter- nativet, med en årlig tillväxt på ca 2,5 procent, stabiliseras statsskulden som andel av BNP år 1997 och faller något år 1998. Den öppna arbets— lösheten minskar betydligt, men beräknas trots detta ligga på närmare 6 procent år 1998.
Förutsättningama för en högre tillväxtbana än den i medelaltemativet redovisade, och därmed en lägre arbetslöshet 1998, är emellertid goda. Det är också regeringens ambition att arbetslösheten skall vara lägre. Av- görande härvidlag är bl.a. riksdagens behandling av de nu föreslagna åt— gärderna, utfallet i årets avtalsrörelse och ytterligare politiska initiativ under mandatperioden.
Regeringen kommer att följa utvecklingen noga och är beredd att vidta åtgärder för att saneringen av statsfinanserna skall lyckas och att förut— sättningama för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet upprätthålls.
Prop. ] 994/ 95: 100
Bilaga 1
Vägen ur den ekonomiska krisen är lång och kommer att ta tid, inte minst tar det tid att nedbringa arbetslösheten till rimliga nivåer. Men Sverige är ett bra land med goda förutsättningar. Vårt land har byggts upp med ansvar, solidaritet och framtidstro. Det är på den värderings- mässiga grunden som regeringens ekonomiska politik vilar.
Den ekonomiska politikens uppgift
Det moderna svenska samhället har aldrig någonsin tidigare stått inför svårare ekonomiska utmaningar än i dag:
. Arbetslösheten är rekordhög. Var åttonde person i arbetskraften står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De ekonomiska och sociala konsekvenserna av arbetslösheten hotar att underminera välfärdssam- hället.
. Den ekonomiska utvecklingen hämmas av en betydande obalans mellan sparande och investeringar i den privata sektorn; en obalans som hänger samman med det stora offentliga underskottet. Det finan- siella sparandet är för högt och investeringarna är för låga. Bostads- byggandet är rekordlågt.
' Statsfinanserna har försämrats drastiskt. Aldrig tidigare i modern svensk historia har de offentliga finanserna försämrats så kraftigt som under de senaste tre åren. De offentliga inkomsterna har fallit sam- tidigt som de offentliga utgifterna har skjutit i höjden. Statsskulden är rekordhög.
. Den ekonomiska tillbakagången och de senaste tre årens felaktiga ekonomiska politik har lett till ökade fördelningspolitiska spänningar i samhället. Klyftorna och motsättningarna i Sverige har ökat.
Detta är utgångsläget för den ekonomiska politiken. Obalansema i ekonomin måste motverkas samtidigt genom en sammanhållen och väl av- vägd ekonomisk politik.
Arbetslösheten och den därav följande statsfinansiella krisen är inte bara ett resultat av en internationell lågkonjunktur och av strukturella problem. Den är också resultatet av en politisk oförmåga att hantera de problem som Sverige som nation har ställts inför under de gångna åren och av en inhemsk politik som förstärkt lågkonjunkturen i stället för att motverka den. Det är skälet till att krisen i vårt land har blivit djupare och varaktigare än i andra länder.
Vad som nu står på spel är ytterst det svenska välfärdssamhällets fram- tid. Så länge obalansema på arbetsmarknaden och i statsfinanserna kvar— står fördjupas misstron mot den svenska ekonomin och den svenska kronan. Bryts inte denna utveckling riskerar Sverige att gå in i nästa
Prop. 1994/ 95 : 100
Bilaga 1
konjunktumedgång i förtid. och utan att lta återfått kontrollen över vare sig arbetslösheten eller statsfinanserna.
Den snabbt växande statsskulden — som till stor del sammanhänger med arbetslösheten — är ohållbar också från demokratisk synpunkt. De stora upplåningsbehovcn begränsar den politiska handlingsfriheten och de demokratiska institutionernas kraft. Därför är en balans mellan privat sysselsättning och offentliga åtaganden och en över tiden bättre balanse- rad statsbudget förutsättningar för ett starkt folkstyre och nationell suveränitet.
Arbetslösheten urholkar statens finanser genom att skatteinkomstema minskar och kostnaderna för stöd och bidrag ökar. Budgetunderskottct beror till stor del på arbetslösheten. Men ett budgetunderskott blockerar också möjligheterna att öka sysselsättningen. Därför går det inte att enbart spara sig ur krisen. Det går inte heller att varaktigt få ned arbetslösheten genom ett offentligt finansierad sysselsättning. De nya jobben måste komma i den privata sektorn.
Vägen ur den ekonomiska krisen ställer stora krav på sammmanhållning och solidaritet. Att ta Sverige ur den ekonomiska krisen är en uppgift som inte kan klaras utan uppoffringar och brett folkligt stöd. Därför måste alla vara med och bära de bördor som krispolitiken innebär. Det finns i dag en stark vilja i hela det svenska samhället att bidra till att lösa krisen. Det är regeringens starka ambition att ta till vara denna vilja till insatser i kampen mot arbetslöshet och statsskuld.
Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och uthållig tillväxt, och att komma tillbaka till full sysselsättning. Det är bara genom att sätta hela folket i arbete som vi katt begränsa bidragsberoendet, stärka stats- finanserna och återskapa en stabil ekonomisk grund för välfärdssamhället.
Den ekonomiska politikens tre Irörnstenar
Sveriges starka internationella konkurrensförmåga erbjuder under några år framöver ett unikt tillfälle att få till stånd en starkare tillväxt och en ökad sysselsättning, och samtidigt att komma till rätta med statsfinans- erna. Det är av utomordentlig vikt att denna återhämtning i ekonomin ut— nyttjas för att främja sysselsättningen och sanera statsfinanserna. Den ekonomiska politiken måste vara inriktad på att mobilisera nationens sam- lade förmåga, att förbättra produktiviteten och att ta till vara allas vilja att arbeta och skapa nya resurser.
Regeringens ekonomiska politik bygger på tre hömstenar: saneringen av statsfinanserna, bekämpningen av arbetslösheten och en rättvis fördel— ningspolitik.
Balansen mellan de två första uppgifterna är svår och känslig. Om de budgetförstärkande åtgärderna är för begränsade ökar risken för fortsatt höga räntor, minskat förtroende för den svenska kronan och bestående hög arbetslöshet. Budgetförstärkande åtgärder medför emellertid att den inhemska efterfrågan försvagas. oavsett om de utformas som inkomst- förstärkningar eller som utgiftsminskningar. Försvagningen motverkas
Prop. 1994/ 95: 100
Bilaga 1
dock av att räntenivån kommer att vara lägre, osäkerheten mindre och framtidstron större än om inga åtgärder vidtas. Om åtgärderna är för omfattande kan uppgången komma av sig och arbetslösheten av det skälet bli kvar på en för hög nivå.
Samtidigt går det inte att klara budgetunderskottet och statsskulden om inte sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Skall det vara möjligt att få ned räntan krävs också en kraftfull tillväxt- och sysselsätt- ningspolitik för att få ned arbetslösheten.
En stark och uthållig tillväxt och en kraftigt ökad sysselsättning förut- sätter att uppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer, flask- halsar och överhettningseffekter. Den omfattande utslagningen av företag och arbetstillfällen under 1990-talets första år har ökat riskerna för en sådan utveckling. Därför inriktas nu politiken på att stödja och underlätta expansion och förnyelse. Åtgärder föreslås för att förbättra främst de små och medelstora företagens finansiering och stimulera investeringar och nyanställningar. Samtidigt läggs arbetsmarknads- och utbildningspolitiken om så att åtgärderna stärker och förbättrar utbudet av arbetskraft. Åtgärderna ges en tydlig inriktning på att via utbildning, kompetenshöj- ning och ökad rörlighet uppnå flexibilitet på arbetsmarknaden så att inflationsdrivande flaskhalsar inte skall behöva uppstå.
Prisstabilitet är en viktig förutsättning för den ekonomiska politiken. Hög inflation är inte förenlig med vare sig goda produktionsförutsättning- ar, bibehållen konkurrenskraft, ökad sysselsättning eller fortsatt god välfärd. En hög inflation är också förödande för alla fördelningspolitiska ambitioner. Med en prisstabilitet på god europeisk nivå läggs i stället en fast grund för en stabil och varaktig uppgång i investeringar, tillväxt och sysselsättning.
Den tredje hörnstenen i regeringens ekonomiska politik är en rättvis fördelningspolitik. Saneringen av statsfinanserna kommer att kräva upp- offringar, och alla måste ta sin del av dessa för att politiken skall kunna få den folkliga förankring som är en förutsättning för framgång. Bara om krispolitiken är rättvis kontrner alla att ta ansvar för uppgiften att föra Sverige ur krisen. Därför har regeringen som en del av saneringspro- grammet föreslagit betydande inkomstförstärkningar, som i särskilt stor utsträckning bärs av höginkomsttagare och kapitalägare. Regeringen avser vidare att så långt möjligt värna kommunernas förutsättningar att till- handahålla vård, omsorg och utbildning. Det går dock inte att undvika betydande utgiftsminskningar i transfereringssystemen. De viktigaste fördelningspolitiska insatserna är emellertid i dagens läge inte att värna alla delar av utgiftsprogrammen. Det viktiga är i stället att skapa förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning och att därmed förhindra att stora grupper för lång tid ställs utan möjlighet till egen försörjning.
Prop. 1994/95: 100
Bilaga 1
Det ekonomisk-politiska programmet
I höstens ekonomisk—politiska proposition tog regeringen det första steget mot en ny ekonomisk politik. Det innefattade dels åtgärder för att stärka statsfinanserna, dels vissa åtgärder för att stimulera investeringar i näringslivet, förbättra de arbetssökandes yrkeskunnande och kompetens samt främja geografisk rörlighet. Sammantaget lade regeringen fram för- slag till inkomstökningar och utgiftsminskningar som förbättrar de offentliga finanserna 1998 med 56,4 miljarder kronor.
Riksdagen har i december beslutat om svenskt medlemskap i EU i enlighet med folkomröstningsresultatet. För att undvika en försvagning av statsfinanserna föreslog regeringen (prop. 1994/95:122) att med- lemsavgiften till EU skulle finansieras genom ökade skatter och avgifter samt minskade utgifter. Medlemsavgiften beräknas uppgå till ca 20 miljarder kronor år 1998.
Budgetpropositionen utgör ett nytt viktigt steg i arbetet på att sanera statsfinanserna och att stimulera sysselsättningen i näringslivet och bekämpa arbetslösheten. Budgetpolitiken är utformad för att stärka för- troendet för statsmakternas förmåga att komma till rätta med statens lånebehov samtidigt som den skapar utrytnme i den reala ekonomin för ökad produktion, investeringar och tillväxt. Det är avgörande för till- växten att få till stånd en utveckling som leder till att det finansiella sparandet i den privata sektorn — över 170 miljarder kronor år 1994 — investeras och skapar nya arbetstillfällen. En sådan utveckling är be- roende av räntorna och dessa är i sin tur beroende av det statliga låne- behovet. Den ekonomiska politiken måste således arbeta från två håll sam- tidigt: å ena sidan kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättning, å andra sidan kraftfulla åtgärder för att sänka utgifterna och förstärka inkomster- na.
Regeringen fullföljer med budgetpropositionen sitt arbete med att lägga fratn ett konkret och kraftfullt program för sanering av statsfinanserna och stabilisering av statsskulden. Medan över hälften av åtgärderna i novemberpropositionen avsåg inkomstförstärkningar, redovisar regeringen nu förslag på ytterligare utgiftsminskningar på sammanlagt närmare 25 miljarder kronor, vilka förbättrar de offentliga finanserna 1998 med 21,7 miljarder kronor. Konkreta förslag läggs även fram om utgiftsminsk- ningar som skall finansiera en del av EU-avgiften.
Under det senaste året har konjunkturen vänt och en ekonomisk upp- gång inletts. Konjunkturuppgången skapar förutsättningar för en stramare finanspolitik än under den föregående lågkonjunkturen. De budgetför- stärkande åtgärder som nu läggs fram kan därför vara omfattande utan att uppgången i ekonomisk aktivitet och sysselsättning hotas. I stället bidrar de till en stabilare utveckling och en mer varaktig uppgång i sysselsätt— ningen.
De budgetförstärkningar som beslutats av eller förelagts riksdagen upp- går till 113,2 miljarder kronor. Till detta kommer att den lägre stats- skulden även vid en oförändrad räntenivå ger ränteutgifter som är ca 18 miljarder kronor lägre. Å andra sidan ökar utgifterna med medlems-
Prop. 1994/95: 100
Bilaga 1
avgiften till EU med ca 20 miljarder kronor. Sammantaget minskar därmed underskottet i de offentliga finanserna med lll,2 miljarder kronor år 1998.
Av de budgetförstärkande åtgärderna på sammanlagt drygt 7 procent av BNP får över 3 procentenheter genomslag 1995, ca 1,5 procentenheter 1996 och ca 1 procentenhet vardera åren 1997 och 1998. I ett interna- tionellt perspektiv är detta ett mycket omfattande program för att sanera statsfinanserna. Dessa beslutade och föreslagna åtgärder på budgetens utgifts- respektive inkomstsida är en viktig del av saneringen av stats- finanserna. Hur stor denna förstärkning blir är beroende av hur snabb tillväxten blir. Såvitt nu kan bedömas kommer underskottet i statens finansiella sparande att nära nog halveras från ca 13 procent av BNP år 1994 till ca 7 procent år 1996 och statsskulden att statsskulden att stabiliseras som andel av BNP år 1997 för att därefter falla något år 1998.
Tabell 1.1 Förstärkning av de offentliga finanserna Saldoeffekt 1998 i 1994/95 års penningvärde. Miljarder kronor
Effekt av beslut under föregående mandatperiod 18,3
Prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
.. Inkomstförstärkningar 36,6 - Avgår därav orsakade utgiftsökningar -O,3 — Utgiftsminskningar 24,8 - Avgår därav orsakade inkomstminskningar -4,7 Sammanlagd förstärkning 56,4
Förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100) exkl. tidigare aviserade förstärkningar
, Utgiftsminskningar 24,6 — Avgår därav orsakade inkomstminskningar -2,1 - Avgår övriga reformer -0,8 Sammanlagd förstärkning 21,7 Finansiering av medlemsavgiften till EU — lnkomstförstärkningar 12,4 — Avgår därav orsakade utgiftsökningar -O,2 — Utgiftsminskningar 4,6 Sammanlagd förstärkning 16,8 Summa föreslagna och beslutade åtgärder 113,2 Minskad räntebetalning pga lägre statsskuld ca 18 Medlemsavgift till EU ca -20
Summa förstärkningar av de offentliga finanserna 111,2 Återstår att finansiera av EU-avgiftema ca 3
Total förstärkning av de offentliga finanserna 114,2
Det handlingsprogram mot arbetslösheten som redovisas i ett senare avsnitt omfattar sammanlagt ca 42 miljarder kronor. Huvuddelen av kostnaderna täcks genom omfördelningar av befintliga anslag. Program- met innebär tillfälligt ökade utgifter för 1995/96 på ca 2,2 miljarder
Prop. 1994/95: 100
Bilaga 1
kronor och minskade intäkter till statsbudgeten på högst 7 miljarder kronor; allt räknat efter de besparingar som redovisas inorn arbets- marknadspolitiken. Regeringen avser att finansiera denna merbelastning med engångsvisa åtgärder.
Tillväxtförutsätrningarna
Strukturen på den svenska ekonomin är sådan att balansen i de offentliga finanserna är starkt beroende av en hög sysselsättning i näringslivet. När sysselsättningen sjunker i näringslivet uppstår snabbt stora underskott i de offentliga finanserna, såsom fallet var 1991 -l994. När sysselsättningen ökar i näringslivet förbättras de offentliga finanserna.
Tabell 1.2 Finansiellt sparande Miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 1995 1996
Offentlig sektor —16 -112 -193 —168 -161 -115 Privat sektor -13 64 166 174 185 175
Totalt inhemskt sparande = Bytesbalans saldo -29 —48 -27 6 '24 60
Källa: Finansdepartementet.
Under de närmaste två åren kommer de offentliga finanserna att för- bättras och Sverige kommer att få ett växande överskott i bytesbalansen. Sverige är redan 1994 en nettoexportör av kapital. Sverige som land är inte beroende av att låna utomlands. I den mån som svenska staten eller svenska företag tar upp lån utomlands är det enbart för att man där- igenom kan erhålla bättre lånevillkor än vad som erbjuds på den svenska marknaden. Staten kommer för sin del att öka upplåningen i utländsk valuta.
Sparandebalansen visar samtidigt att det finns ett stort finansiellt sparande i den privata sektorn och att detta ger utrymme för kraftigt ökade investeringar och sysselsättning. Ju snabbare produktionskapacite- ten byggs ut i den privata sektorn, desto snabbare kan underskottet i den offentliga sektorn reduceras.
De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är mycket gynnsamma under de kommande åren. Enbart under 1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kronor, vilket kan jämföras med industrins totala investeringar som 1995 väntas uppgå till 54 miljarder kronor. industrins höga lönsamhet innebär att en stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som soliditeten stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras.
Den ekonomiska politiken är därför inriktad på att åstadkomma en snabb och varaktig ökning av sysselsättningen och att säkerställa att denna ökning i första hand sker i näringslivet. En grundläggande förut- sättning är att det svenska näringslivet kan behålla en god internationell
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1
konkurrenskraft. Den position som de svenska företagen har i dag är be- roende av flera faktorer. En faktor är de omfattande insatserna för att förbättra produktiviteten i företagen. En annan faktor är parternas med- verkan till avtal som inte är inflationsdrivande. En tredje faktor är den låga kronkursen. Den ekonomiska politiken kan emellertid inte ensidigt baseras på denna konkurrensfördel. Det är regeringens ambition att genom en förtroendeskapande politik och ekonomisk tillväxt stärka den svenska kronan och därmed skapa en bättre balans mellan exportverksam— het och hemmamarknad. Det betyder att fortsatta förbättringar av produk— tiviteten kommer att bli allt viktigare för att hävda konkurrenskraften och åstadkomma ekonomiska framsteg. En förnyelse av arbetslivet med en modernisering av arbetets organisation och en bred höjning av de an- ställdas kompetens är den avgörande faktorn. Dessa frågor måste i fort- sättningen ägnas ökad uppmärksamhet, i första hand av arbetsmarknadens parter.
En stark och uthållig tillväxt och en kraftig ökning av sysselsättningen förutsätter att den nu pågående konjunkturuppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer — flaskhalsar — på arbetsmarknaden, på varumarknadema eller när det gäller kapitalmarknaden. Därför läggs närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken om för att kraftfullt understödja den ekonomiska politikens grundläggande uppgift att skapa goda förutsättningar för arbete och utveckling och en icke-inflatorisk tillväxt. Parallellt med dessa initiativ behövs en rad initiativ för att ta vara på de möjligheter som EU-medlemskapet ger Sverige.
I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika scenarier för den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 1998. I medelaltemativet beräk- nas sysselsättningen öka med närmare 300 000 personer under mandat- perioden, under förutsättning att arbetsmarknaden fungerar väl och under förutsättning av en lönebildning som är förenlig med samhällsekonomisk balans. Den öppna arbetslösheten skulle emellertid fortfarande vara alltför hög 1998, närmare 6 procent. Den ekonomiska politiken kommer därför fortlöpande att utformas så att möjligheter till starkare tillväxt tas till vara. Regeringens ambition är att ytterligare nedbringa arbetslösheten under mandatperioden. Det är också av största vikt att det blir en bred uppslutning både inom riksdagen och hos arbetsmarknadens parter som stärker förtroendet för den ekonomiska politiken och för den svenska ekonomin. Då skulle tillväxten och sysselsättningen kunna öka mer och arbetslösheten reduceras ytterligare.
Näringspolitiken
Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och utveckling inom företagssektorn. Investeringsnivån måste höjas markant för att bygga upp en ny produktionskapacitet i stället för den som har gått förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och tillbakagång.
En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige sedan årsskiftet fullt ut deltar i det ekonomiska och politiska samarbetet
Prop. 1994/951100
Bilaga 1
på alla områden inom EU. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska före- tagen kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på den inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland, både för svenska och utländska företag som planerar etableringar. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den svenska ekonomin.
En annan grundläggande förutsättning är ett väl fungerande samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen i tillväxtprocessen. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora företagen och kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa problem kring de mindre företagens finansiering. [ denna proposition föreslås därför åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av riskkapital och underlätta småföretagens expansion.
Arbetsrätten är ett annat område där det behövs särskilda lösningar för de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parter- na inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen gett den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma dessa frågor.
Regeringen planerar vidare att förstärka resurserna till de särskilda lånen till kvinnliga företagare, genomföra särskilda satsningar för kun- skapsöverföring till de små och medelstora företagen samt vidta åtgärder för att främja utländska företags etableringar i Sverige.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken. Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren fått bära en tung börda. En stor del av insatserna har inriktats på att få till stånd särskilt anordnade arbetstillfällen i form av ungdomspraktik och ALU- verksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning. Sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden måste nu stå i centrum för politiken. Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till att avse insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. De ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontantstöd till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringslivet och till en allmän kompetenshöjning. Välfärden, den ekonomiska till- växten och näringslivets internationella konkurrensförmåga är helt be-
Prop. 1994/95:100
10
Bilaga 1
roende av arbetskraftens kunskap och kompetens. Sveriges redan goda system för återkommande utbildning bör förbättras ytterligare. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten måste främjas.
Det räcker inte med utbildad arbetskraft för att uppnå god ekonomisk tillväxt. Det fordras också att företaget på ett flexibelt sätt kan använda den kompetens som står till förfogande. Samspelet mellan utbildning och arbetsliv behöver förbättras. Ambitionema när det "gäller insatser mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt. Arbetslinjen skall betonas långt starkare än vad som skett under de gångna åren.
Som ett led i en sådan ny inriktning införs en temporär stimulans till nyanställningar i näringslivet i form av en reduktion av arbetsgivarav- gifterna med upp till 6 000 kronor per månad. Denna åtgärd har till syfte att motverka både arbetslöshet och inflation genom att sänka kostnaderna för expansion och produktionsökning. Vidare föreslås att villkoren för utbildningsvikariat förbättras för att både stimulera till utbildning av redan anställda och till rekrytering av vikarier. .
Utöver dessa direkt anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande förslag om utbildnings— och kompetenshöjning fram för att möta de ständigt ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt tillkommer ca 90 000 extra platser inom det reguljära utbildningsväsendet under 1995. Särskilda insatser förslås när det gäller utbildning i teknik och språk.
Särskilt utsatta på arbetsmarknaden är de unga. Därför förstärks de arbetsmarknadspolitiska insatserna både i form av kommunalt uppfölj- ningsansvar, ungdomsintroduktion, ett ökat antal utbildningsplatser samt en ny form av praktik, s.k. Europa-stipendier. En ny' form av utbildning i datorhantering (Datortek) införs i alla kommuner i syfte att ge arbets- lösa ungdomar utbildning i modem teknik. Syftet med alla dessa insatser är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komn'ta i arbete eller ut— bildning. Alla ungdomar under 25 år skall ha fått ett lämpligt erbjudande inom 100 dagar. ,
Insatserna för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa förstärks genom att rekryteringsstödet reserveras för dessa sökande och att stödet kan användas i förening med det allmänna nyanställningsstödet. ALU-arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för att bryta eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Utomnordiska invand- rare som har särskilt stora svårigheter att få arbete skall få ökade möj-
ligheter till arbetspraktik. Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställnin'gsförsäkring måste hävdas. Kontraktet mellan den enskilde och samhället måste göras tydligt.
Skattepolitiken
Skattepolitikens utformning är av grundläggande betydelse både för till- växten och för den ekonomiska fördelningen. Genom skattereformen 1990-1991 fick Sverige ett modernt skattesystem. Riksdagen har under hösten fattat beslut om att återupprätta de principer som låg till grund för
Prop. 1994/ 95: 100
11
Bilaga 1
skattereformen. Riksdagen har också beslutat om åtgärder för att för- stärka budgetens inkomstsida. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är nu starkt begränsat. Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kom- munalskatterna och väga in den vid bedömningen av kommunernas finan- siella utrymme.
Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag kan förskjutningar mellan olika skatter aktualiseras i framtiden. Med tanke på behovet av stabila spelregler bör emellertid varje förändring övervägas noga. Inom EU pågår en diskussion om växling mellan skatt på arbete och miljö- relaterade skatter. För Sveriges del kommer denna fråga att prövas av en parlamentarisk utredning.
När det gäller företagsbeskattningen har regeringen avsatt 2 miljarder kronor till en reform som i första hand skall användas för att reducera skatteuttaget för de mindre och medelstora företagen. Inriktningen på denna reform skall bestämmas efter samråd med näringslivet.
Åtgärder för att hävda prisstabiliteten
En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att hävda en prisstabili— tet på god europeisk nivå. De tidigare två decenniernas inflationsperiod bröts vid ingången till 1990-talet. Genom stabiliseringsavtalet 1991 växlade löneutvecklingen över till en mera sund och uthållig nivå. Denna nya inriktning fullföljdes i avtalsrörelsen 1993. Konsumentprisökningama stannade 1994 under 3 procent och förväntas fortsätta i ungefär samma takt framöver. Den underliggande inflationen torde stanna på ca 2 pro- cent. En uppvärdering av kronan, som följd av det minskade budget— underskottet, det växande överskottet i bytesbalansen och den starkare tillväxten förväntas bidra till att hålla tillbaka höjningarna av import— priserna.
För att hävda denna prisstabilitet måste den ekonomiska politikens olika medel medverka aktivt. Ju fier insatser som görs för att undanröja hinder på arbetsmarknaden och på olika varumarknader, desto mindre krav ställs på penningpolitiken att genom räntehöjningar motverka inflationstenden- ser i ekonomin. Det är bl.a. av dessa skäl som arbetsmarknads- och ut- bildningspolitiken nu läggs om med stark betoning på sådana åtgärder — yrkesmässig och geografisk rörlighet — som skall underlätta företagens expansion och förhindra uppkomsten av flaskhalsar.
Det fortsatta arbetet Sammanfattningsvis innebär den ekonomiska politik som presenteras i budgetpropositionen, och den utveckling som nu kan överblickas, att en fast grund läggs för att:
. Statsfinansema kan saneras och statsskulden stabiliseras senast 1998.
Prop. 1994/ 95: 100
Bilaga 1
0 Sverige under de närmaste åren kan ha ett betydande överskott i bytesbalansen. Sverige kommer därmed att vara nettoexportör av kapital.
0 En prisstabilitet på god europeisk nivå kan hävdas. Sverige kan därmed inleda en period av icke-inflatorisk tillväxt och ökad sysselsättning. '
Den ekonomiska politiken syftar till att Sverige vid övergången till 2000-talet åter skall stå ekonomiskt starkt med sunda statsfinanser, arbete åt alla och en väl utbyggd välfärd. Från en sådan styrkeposition kan Sverige spela en aktiv och pådrivande roll i det ekonomiska och politiska samarbetet, i Europa och globalt. '
En sådan gynnsam ekonomisk utveckling är beroende av en bred sam- verkan i hela samhället. De politiska partierna har ett särskilt ansvar att medverka till stabila majoriteter och en handlingskraftig riksdag. Rege- ringen har som ambition att söka uppnå så breda majoriteter som möjligt i riksdagen. På samma sätt har regeringen ambitionen att få till stånd ett väl fungerande samspel med näringslivet, både medlde stora företagen och med de mindre och medelstora. Nya former för sådan satttverkan håller på att utvecklas. ,
Arbetsmarknadens parter har också en nyckelroll.fStatsmakterna kan besluta om en ny inriktning och nya inslag i arbetsmarknadspolitiken, men effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en aktiv medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännulstörre betydelse är de villkor som skapas direkt av arbetsmarknadens parter genom avtal eller praxis i arbetslivet. Därför tnåste förnyelsen av villkoren på arbets— marknaden bedrivas parallellt av staten och partemaf
Det finns därför starka skäl att understryka vikten av det arbete som nu börjar komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk sam- verkan kring rekryterings— och utbildningsbehov liksom förhandlingar om förnyelse av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör bedrivas över hela fältet med det uttalade syftet att parterna tar ett ökat ansvar för att arbetsmarknaden skall fungera väl och för att de arbetslösa snabbt skall komma in i arbete, utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.
Regeringen strävar således efter att få till stånd en ekonomisk utveck- ling med hög tillväxt och sysselsättning, låg arbetslöshet och starka offentliga finanser. Den närmaste tiden blir avgörande för om en sådan gynnsam utveckling skall kunna uppnås. Två omständigheter är särskilt viktiga, dels möjligheten att i riksdagen få uppslutning kring den fram- lagda ekonomiska politiken, dcls behovet att i den kommande avtals- rörelsen få till stånd avtal och en löneutveckling sotn gör det möjligt att behålla en prisstabilitet på god europeisk nivå och därimed hävda närings- livets konkurrenskraft. Detta ställer stora krav på arbetsmarknadens parter att finna lösningar som förenar löntagarnas krav på en rimlig och rättvis andel av produktionsresultatct med företagens krav på en kostnads— och produktivitetsutveckling som ger utrymme för den nödvändiga ut- byggnaden av produktionskapacitcten.
Prop. 1994/95:100
13
Bilaga 1
2 Det ekonomiska arvet
Den svenska ekonomin befinner sig nu i en återhämtning efter tre år av nedgång. Dessa tre år har präglats av den svagaste produktionsutveckling som Sverige har upplevt sedan 1930-talet. På bara tre år har arbets- lösheten tredubblats, den offentliga sektorns underskott tiodubblats och statsskulden fördubblats. Den samlade produktionen har minskat under tre år i rad.
Nedgångens djup är resultatet av flera samverkande faktorer. Världs— ekonomin utvecklades svagt under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin mot slutet av l980-talet skapade problem för industrins internationella konkurrens- kraft. Åtgärderna i slutet av l980- och början av 1990-talet för att lösa den svenska ekonomins strukturella problem hade ännu inte burit frukt. En kraftig uppgång av realräntan och en dramatisk omsvängning i hus- hållssparandet medförde ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan.
Dessa faktorer kan emellertid inte ensamma förklara den starka upp- gången i arbetslöshet och den fleråriga negativa tillväxten. Andra länder drabbades av liknande problem, men förmådde att vända en nedgång till en ny period av tillväxt. Sverige var ett av de få länder som under lång tid drabbades av en kraftig produktionsnedgång. En viktig förklaring till detta är att den ekonomiska politik som fördes under den gångna mandat- perioden fördjupade och förlängde konjunktumedgången. De åtgärder som genomfördes bidrog till en kraftig dämpning av efterfrågan, bl.a. genom sin fördelningspolitiska profil, vilket fick starkt negativ effekt på sysselsättningen och därigenom på de offentliga finansemas utveckling. Den svaga och delvis motsägelsefulla finanspolitiken ökade konsumen— ternas osäkerhet och omvärldens tvivel, och bidrog därmed på ett av- görande sätt till den ekonomiska krisen.
2.1 l980-talet — budgetsanering och överhettning Spara och arbeta
Fram till mitten av 1970-talet var Sveriges offentliga finanser balansera- de. Under åren 1976-1982 var den ekonomiska tillväxten svag och stats- finanserna försämrades kraftigt. I början av 1980-talet var därmed arbets— lösheten och budgetunderskottet den ekonomiska politikens dominerande problem. Efter regeringsskiftet 1982 lades den ekonomiska politiken om. Bland annat genomfördes en devalvering för att stärka den svenska kon- kurrenskraften. En sanering av de offentliga finanserna inleddes, bl.a. genom att merparten av de riktade industrisubventionema slopades. Omläggningen inledde en stark och lång återhämtning av den svenska ekonomin. Den inhemska efterfrågan ökade och arbetslösheten sjönk stadigt. Finanspolitiken, tillväxten och den ökade sysselsättningen innebar
Prop. 1994/ 95: 100
1.4
att budgetunderskottet, som 1982 motsvarade 13 procent av BNP, kunde PYOP- 1994/951100 pressas tillbaka och vändas till ett överskott i slutet av 1980—talet. Bilaga 1
Diagram 2.1 Statens budgetsaldo 1960/61-1993/94 Procent av BNP
1 >
—';2
-14l 1960/61 1965/66 1970/71 1975/76 l980/81 1985/86 1990/91
Källa: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Efter Bretton Woods-systemets upplösning i början av 1970-talet ökade integrationen av de internationella finansmarknadema. Eurovalutamark- nademas framväxt, koncernemas globalisering och informationsteknolo- gins genombrott innebar under 1980—talet att penningpolitikens villkor förändrades. I Sverige växte en grå kreditmarknad fram vid sidan av den officiella och reglerade. Regleringama på kreditmarknaden urholkades, men hotade ändå att snedvrida kapitalets användning och hämma den svenska ekonomins tillväxt.
Den svenska kreditmarknaden avreglerades i mitten av l980-talet. Där- med skapades förutsättningar för en mer rationell resursallokering i näringslivet, samtidigt som hushållen inte längre var lika utlämnade åt kreditinstitutens godtycke t.ex. vid köp av bostäder. Ett syfte med avregleringen var att undanröja den grå utlåningsmarknaden och öka den mer ordnade banksektoms andel av kreditmarknaden. Bankerna förmådde emellertid inte hantera den avreglerade marknadens krav och risker, och såg inte vådan av den starka uppgången i värderingen av aktier och fastigheter. Kreditgivningen ökade dramatiskt, gynnad av hög inflation och skattesystemets möjligheter till stora ränteavdrag.
Överhettningen
I förening med avregleringen frigjordes stora mängder institutionellt kapital. Den kvarvarande valutaregleringen gjorde att de finansiella placeringarna måste ske inom landet. Därmed drevs priset på realkapital och andra tillgångar i höjden. Detta stärkte hushållens lånemöjligheter och framtidsförväntningar, vilket drev upp konsumtionen. Hushållens
15
Bilaga 1
sparkvot sjönk dramatiskt och deras konsumtion var under 1988-1989 5 procent högre än de disponibla inkomsterna.
Diagram 2.2 Konsumtionskvoten och sysselsättning i privat sektor 1980-1994
Konsumtionskvol, 75 av disponibel inkomst Antal sysselsatta. i miljoner 106 | - 3.2 104Å konstimlionskvol I——>- 3 1
i 3 2,9 2,8 2,7 90 ——- r 1 2,6
1980 1985 1990
Anm.: Konsumtionskvoten är hushållens konsumtion som andel av deras disponibla inkomst. dvs. en spegelbild av den mer konventionellt använda sparkvoten. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den ökade konsumtionen och det omfattande byggandet drev upp sysselsättningen till mycket höga nivåer. Arbetslösheten var under slutet av l980—talet under 2 procent och förvärvsfrekvensen ökade till 84 pro- cent. Inom expansiva sektorer uppkom påtagliga flaskhalsproblem, vilket drev upp löneglidningen och via följsamhetskrav ledde till problem på hela arbetsmarknaden. Bristen på arbetskraft hämmade de konkurrensut- satta sektoremas möjlighet att tillgodogöra sig omvärldens efterfrågan. Inflationen pressades upp och konkurrenskraften urholkades.
] detta skede blev en reformering av skattesystemet, en åtstramning av finanspolitiken och en helhetslösning på arbetsmarknaden en viktig upp— gift för den ekonomiska politiken. Skattereformen genomfördes åren 1990 och 1991. Parallellt med denna reform inledde regeringen överläggningar med arbetsmarknadens parter om ett stabiliseringsavtal för att bryta kost- nadsinflationen. Sådana avtal träffades på våren 1991 över hela arbets- marknaden. Dessa åtgärder tillsammans med insatser för att öka kon- kurrensen i näringslivet bidrog effektivt till att få ner prisstegringarna och inflationsförväntningama och att lägga grunden för en varaktigt lägre inflationstakt. Samtidigt togs en rad initiativ för att motverka den arbetslöshet som följde med den internationella konjunkturnedgången och den försvagade efterfrågan på exportmarknadema. De arbetsmarknads- politiska insatserna för att höja kompetensen i arbetskraften fördubblades, investeringsfondema frisläpptes i hela landet och beslut fattades om ett omfattande program för investeringar i infrastruktur.
Prop. 1994/951100
16
Bilaga 1
2.2 1990—talet - nya budgetunderskott och efterfrågekris
1992 — ett förlorat år
Efter regeringsskiftet i oktober 1991 fick den ekonomiska politiken en ny inriktning. Den fick som överordnad uppgift att bekämpa en överhettning, som vid det laget redan hade försvunnit. Nya fördelningspolitiska prin— ciper etablerades. Genom stora skattesänkningar fick vissa grupper sär- skilda stimulanser, medan andra fick se sina ekonomiska villkor för— sämras. Samtidigt utmålades överhettningen fortfarande som det stora problemet och fick motivera åtstramningar, trots att arbetslösheten växte och förvärrades av indragningama. Detta ledde till ökat bidragsberoende och underskott i de offentliga finanserna. De strukturella förändringar som aviserades förblev i många stycken oprecisa, vilket ökade osäker- heten hos många av aktörerna i ekonomin.
De åtstramande åtgärderna riktades mot bostadsinvesteringama, den privata konsumtionen och kommunerna, vilka tillsammans svarade för ca 70 procent av den samlade inhemska efterfrågan. Den privata konsum- tionen fortsatte att sjunka och sparkvoten steg till närmare 8 procent av den disponibla inkomsten. Därmed hade sparkvoten stigit med samman— lagt ca 12,5 procentenheter sedan 1989. Denna kraftiga förändring från konsumtion till sparande fick stora effekter på hela ekonomin. Den åtstramande politiken i en svag konjunktur fick en depressiv verkan på ekonomin under 1992. Bruttonationalprodukten minskade med 1,4 pro- cent och sysselsättningcn i den privata sektorn sjönk under 1992 med 165 000 personer.
Nedgången i ekonomin var resultatet av en rad faktorer såväl inom landet som utomlands. Effekterna av den tyska återföreningen kom att få särskilt stor betydelse. Samtidigt som den ekonomiska tillväxten för- svagades i Europa, kom en svag finanspolitik i Tyskland att tvinga fram höjda räntor där och därmed också i övriga länder. Detta skapade stora spänningar i det europeiska valutasatnarbetet under hösten 1992.
Den europeiska valutaoron ledde till en kraftig stegring av den svenska räntenivån och Riksbanken tvingades till en rad höjningar av marginal— räntan för att stabilisera situationen. De stigande räntorna förvärrade den finanskris som utlösts av fastighetspriscrnas snabba nedgång. Den borger— liga regeringens bräckliga parlamentariska underlag och oförmåga att hantera en svår ekonomisk—politisk situation ledde snabbt fram till en akut förtroendekris, som tog sig uttryck i att Riksbanken höjde marginalräntan till 500 procent.
På initiativ av den socialdetnokratiska oppositionen träffades under september och oktober tre uppgörelser om ekonomisk-politiska åtgärder. Den första innebar ytterligare åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten och det växande budgetunderskottet. Den andra innebar en garanti som skulle skydda insättarnas pengar i bankerna och därmed stabilisera situationen för det finansiella systemet. Den tredje uppgörelsen
3 Riku/ngr” [994-'Vi [mm/. Nr ](IU. Billigt! I
Prop. 1994/ 95: 100
17
innebar en förstärkning av näringslivets konkurrenskraft genom en s.k. PTOP- 1994/951100
intern devalvering. Bilaga 1 Under hösten kom land efter land att överge samarbetet kring fasta växelkurser. Sverige övergav den fasta växelkursen i november och kronan föll kraftigt gentemot andra valutor.
Diagram 2.3 Kronkurs och ränta 1992-1994
Index . Procent
100
110
120
1 30 1 992 1 993 1 994
Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser den 14 december 1994. Källa: Finansdepartementet.
1993 - från kris till depression
Deprecicringen av kronan innebar stora konkurrensfördelar för den kon— kurrensutsatta sektorn under 1993. Det dröjde dock innan de positiva effekterna blev märkbara. Samtidigt pressades den hemmamarknadsinrik— tade delen av den svenska ekonomin tillbaka av ytterligare åtstramningar.
Antalet konkurser fortsatte att vara mycket högt och sysselsättningen fortsatte att sjunka. Sammantaget förlorade Sverige vart tionde arbetstill- fälle under 1992 och 1993; sysselsättningen minskade med 414 000 per- soner. I och med det urholkades skattebasema och den offentliga sektorns inkomster sjönk snabbt.
18
Bilaga 1
Diagram 2.4 Sysselsättning och offentliga inkomster l980-1994
Offentlig inkomst, % av BNP 66 r 4.5
Total sysselsättning. miljoner
___—___ X fx ; 64 Offentligainkomster I—f '* L4_4 4,3 62 4.2 60) 4,1 4 58 5.9 56-l-——-—-—-— . . .. a .— . . 3,8
1980 1985 1990
Källa: Finansdepartementet.
Fallet i sysselsättningen tredubblade den öppna arbetslösheten till 8 procent 1993. Den totala arbetslösheten nådde ca 12,5 procent. Kost- naderna för arbetslösheten bidrog till att den offentliga utgiftskvoten steg kraftigt från 63,0 procent av BNP 1991 till 74,3 procent 1993.
Diagram 2.5 Öppen arbetslöshet och offentliga utgifter 1980-1994
Oftent:igci utgifter, % av BNP Öppen arbetslöshet. procent 76—| 10 74% A 72 " . 8 70 Offentli o ur ifter 68 .
SSJ 64 62
60 *x_._""/' 1
58- _..- 1980
Källa: Finansdepartementet.
Den kraftigt åtstramande politiken under en lågkonjunktur tick mot- svarande effekt på svensk ekonomi under åren 1992 och 1993 som den fick på europeisk ekonomi tio år tidigare; antalet arbeten minskade med ca en halv miljon, investeringarna sjönk med en fjärdedel och BNP minskade tre år i rad, sammanlagt med 4 procent. Genom de minskningar i inkomsterna och ökningar av utgifterna som detta innebar för staten steg statsskulden från knappt 45 procent av BNP i juni 1991 till ca 80 procent i juni 1994.
Prop. 1994/ 95: 100
19
Bilaga 1
Den ekonomiska nedgången har varit kraftigare i Sverige än i något annat land, med undantag av Finland. Den internationella konjunkturen förklarar således bara en mindre del av fallet. I jämförelse med den svenska ekonomins långsiktiga trend hade Sverige förlorat ca 12 procent av sin möjliga produktion mellan 1989 och 1993. Det motsvarar en ute- bliven produktion och uteblivna inkomster på ca 170 miljarder kronor. År 1991 hörde Sveriges offentliga finanser till de starkaste i OECD- kretsen. Tre år senare hade endast Grekland ett större budgetunderskott.
Diagram 2.6 BNP per capita Sverige och EU 1980-1994 Index 1980 = 100
125- ”IL..- ___/f-'"'"X.__//' 120 ' 115- 1'0' '_SverigeI 1051 100 """ 95- 904" _ . . _ . .—- . . . . .. 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källor: OECD, EUROSTAT. SCB och Finansdepartementet.
1994 — återhämtning från låg nivå
Under sommaren 1993 började de första tecknen på återhämtning kunna skönjas. Den låga kronkursen gav en exportökning med ca 7,5 procent och en svag uppgång i industriproduktionen. lndustriinvesteringamas nedgång begränsades till ca 4 procent för helåret 1993. Finanspolitiken förmådde dock inte stilla hushållens oro för underskott och arbetslöshet, och realräntans nedgång bröts i början av 1994. Den privata konsumtio— nen sjönk med 3,7 procent och investeringarna med ca 18 procent, vilket innebär att BNP sammantaget sjönk under 1993. Den öppna arbetslös- heten steg till 8,2 procent.
Valårets passiva ekonomiska politik undergrävde förtroendet för svensk ekonomi, vilket — tillsammans med osäkerheten inför EU-omröstningen och riksdagsvalet — fick räntan att stiga kraftigt under hela våren och sommaren 1994, efter ett drygt år av nedgång. Vinsterna i exportsektom ökade kraftigt och industriinvesteringama steg med ca 20 procent, men hemmamarknaden har först de senaste månaderna börjat hämta sig. In- vesteringsfallet under perioden 1991—1993 har bidragit till att delar av industrin redan nu närmar sig sitt produktionstak, trots den höga arbets— lösheten. Otakten mellan export— och hemmamarknadssektorerna har ock- så fördröjt de offentliga finansemas återhämtning.
Prop. 1994/ 95: 100
20
Bilaga 1
Äterhämtningen i svensk ekonomi har utan tvekan inletts, men den sker från en mycket låg nivå.
Summering
Nedgången i ekonomin har lämnat stora problem efter sig som nu måste lösas: massarbetslöshet, ett budgetunderskott på över 10 procent av BNP, en snabbt ökande statsskuld och höga realräntor. På fyra områden har den ekonomiska politiken varit otillräcklig:
. Arbersmarknadspolitiken har varit för svag. De åtgärder som satts in har i alltför stor grad varit verkningslösa eller bidragit till utträngning på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit från 83,2 till 77,7 procent mellan 1991 och 1994. Antalet långtidsarbetslösa har stigit från 24 000 i september 1991 till 121 000 i september 1994. Ungdomsarbetslösheten har nått rekordnivåer på långt över 100 000 personer i åldern 16-24.
. Skattepolitiken har inneburit sänkningar av kapital- och förmögen- hetsskatter omfattande 25 miljarder kronor och höjningar av skatten på arbete med 29 miljarder kronor. Detta har omfördelat inkomster från konsumtionsbenägna till sparbenägna grupper i samhället, vilket bidragit till att hämma den inhemska efterfrågan, samtidigt som det minskat förståelsen för de åtgärder som behöver vidtas för att stärka de offentliga finanserna.
. Bristen på budgetdisciplin är den tredje negativa faktorn. Under ned- gångsåren misslyckades regeringen med att hålla igen den statliga konsumtionen. Förtroendet för budgetarbetet undergrävdes och stärkte misstron mot den ekonomiska politiken och analysunderlaget. Misstron och underskotten möttes med planer och strategier snarare än med konkreta åtgärder.
. Politiken mot kommunerna är den fjärde faktorn. Den borgerliga rege- ringen fullföljde den tidigare initierade omläggningen till generella statsbidrag, vilket skapade förutsättningar för ökad ekonomisk effek— tivitet i kommunerna, men misslyckades med uppgiften att skapa ett bra system för kostnadsutjämning.
3 Sverige och den Europeiska Unionen
Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i den Europeiska Unionen (EU). Genom medlemskapet får regering och riksdag möjligheter att på europeisk nivå verka för politiska beslut och åtgärder som kan bidra till gynnsammare förutsättningar för svensk ekonomi och svensk välfärd.
Prop. 1994/ 95: 100
21
Bilaga 1
Samarbetet och det gemensamma beslutsfattandet inom EU kommer att ha stor betydelse för den ekonomiska politiken, men omfattar också andra frågor och områden såsom miljöpolitiken.
Medlemskapet innebär att Sverige blir en del av en gemensam marknad utan gränser och hinder för människor, tjänster, varor och kapital. De svenska företagens hemmamarknad blev redan med EES-avtalet mång— dubbelt större. Samtidigt som möjligheterna vidgades så skärptes också konkurrensen för de företag som hittills haft en skyddad hemmamarknad. För dessa företag skärptes också kraven på kontinuerlig omvandling och förnyelse, liksom kraven på företagens och de anställdas internationella kompetens och orientering.
Arbetsmarknads-, närings— och utbildningspolitiken kommer att ut- formas med hänsyn till detta och i syfte att stärka och stödja de berörda företagens och medborgarnas verksamhet på den inre europeiska markna- den.
Medlemskapet skapar också nya förutsättningar för skattepolitiken. De gemensamma besluten har hittills inriktats på gemensamma miniminivåer för mervärdesskatt och andra indirekta skatter. Sverige kommer att inom EU aktivt stödja ansträngningarna att också få till stånd godtagbara mini- minivåer för kapitalskatter, bolagsskatter och miljöskatter liksom det gemensamma arbetet för att åstadkomma bättre skattekontroll och effek- tivare bekämpning av skattefusk och ekonomisk brottslighet.
EU-länderna bedriver ett gemensamt arbete med inriktning på en euro- peisk ekonomisk och monetär union (EMU). Sverige har i medlemskaps- förhandlingarna gjort klart att Sverige inte kommer att förhindra detta arbete. Sverige deklarerade dock samtidigt att den svenska riksdagen skall avgöra om och när Sverige kan ansluta sig till en den tredje fasen i EMU, som innefattar en gemensam valuta. Sveriges Riksbank har för Sveriges del undertecknat avtalet om det europeiska monetära systemet (EMS). Däremot deltar inte Sverige i växelkurssamarbetet ERM. Riks- banken har uttalat att kronan kommer att flyta under avsevärd tid.
3.1 Sätt Europa i arbete
EU har gjort kampen mot arbetslösheten och arbetet för jämställdhet till en överordnad uppgift och antagit en handlingsplan för tillväxt, konkur- renskraft och sysselsättning. Handlingsplanen bygger på EU-kommissio- nens vitbok och omfattar åtgärder både på gemenskapsnivå och på natio- nell nivå. Vid EU:s toppmöte i Essen enades det Europeiska rådet, dvs. stats- och regeringschefema, om åtgärder på fem nyckelområden:
1. Investeringar i yrkesutbildning skall främjas för att förbättra arbets- tagarnas möjligheter till sysselsättning.
2. Den ekonomiska tillväxten skall göras mera arbetsintensiv genom mera flexibla former för att organisera arbetet, genom en lönepolitik som främjar investeringar och genom lokala och regionala initiativ
Prop. 1994/95: 100
22
Bilaga 1
för att skapa arbetstillfällen bl.a. på det sociala områden och inom miljövärden.
3. Sociala avgifter skall reduceras i sådan omfattning att det blir en märkbar effekt på rekryteringen av arbetskraft.
4. Arbetsmarknadspolitiken skall läggas om från en passiv till en aktiv politik och effektiviseras, bl.a. genom att åtgärder som motverkar arbetsviljan undviks.
5. Särskilda insatser skall göras för dem som är hårdast drabbade av arbetslösheten, särskilt ungdomar och långtidsarbetslösa.
Det Europeiska rådet uppmanade medlemmarna att översätta dessa re— kommendationer till politiska åtgärder som skall sträcka sig över flera år och anpassas efter den ekonomiska och sociala situationen i respektive land. Toppmötet beslutade också om att utvecklingen på arbetsmarknaden nu skall följas upp på samma sätt som man följer den finansiella utveck- lingen. Den första rapporten skall avlämnas inför toppmötet i december 1995.
De europeiska socialdemokratema har utarbetat ett program — Sätt Europa i arbete — för tillväxt och sysselsättning. Det innehåller en konkretisering och vidareutveckling av tankegångar från EU:s vitbok om sysselsättning. Den svenska regeringen kommer i samverkan med andra regeringar att ta initiativ inom EU på grundval av detta program. Det innebär att regeringen kommer att arbeta för att EU skall ha samma höga ambitioner för tillväxt och sysselsättning som för det monetära sam- arbetet. Regeringen kommer vidare att inom EU verka för ökade investe- ringar i nya jobb, i kunskaper och kvalifikationer och i en utbyggd och väl fungerande infrastruktur.
Västeuropa har en i hög grad integrerad ekonomi. 93 procent av alla varor och tjänster som förbrukas inom Västeuropa produceras här; endast 7 procent går i global handel. Det ekonomisk-politiska samarbetet inom EU ger nu möjligheter till en ökad samordning av den ekonomiska politi- ken. För att denna skall kunna vara tillräckligt ambitiös krävs att med— lemsländerna för en aktiv arbetsmarknadspolitik för att förhindra struk- turella obalanser mellan utbud och efterfrågan, för att stärka arbets- tagarnas kvalifikationer och underlätta strukturomvandling, och därmed skapa en ökad flexibilitet och lägre inflation. Sverige har en lång tradition av aktiv arbetsmarknadspolitik. Denna politik har haft gynnsamma effek- ter. Många av EU:s medlemsländer har fört en mer passiv politik, men ett omtänkande tycks nu vara på väg. Sverige kommer inom EU med kraft att driva frågan om en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.
Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen bör ge nya möjligheter att stärka infrastrukturen. För att understödja den ekonomiska tillväxten i Europa har EU beslutat stödja ett antal transeuropeiska nätverk genom finansiering och på andra sätt. Särskilt intressanta ur svensk synvinkel bland de 14 projekt som finns med i första omgången är Öresundsbron
Prop. 1994/95:100
23
Bilaga 1
och den s.k. Nordiska Triangeln, vilken skall förbättra förbindelserna mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm. Vidare blir Sverige medlem i den Europeiska Investeringsbanken (EIB) som på relativt goda villkor finansierar bl.a. infrastrukturprojekt, gärna med inriktning på att förbättra miljön och den regionala balansen. Ett större antal svenska projekt disku- teras nu inom banken.
3 . 2 Konvergensfrågorna
Det europeiska rådet fastställer årligen övergripande rekommendationer för den ekonomiska politiken. De nu gällande rekommendationema an— togs i juli 1994 och en utvärdering av i vilken utsträckning medlems- länderna bedriver en politik som är förenlig med dessa genomfördes under hösten.
Ett övergripande mål för EU är att bidra till ekonomisk tillväxt. En förutsättning för bestående ekonomiska framsteg är att det råder hög grad av finansiell stabilitet. EU har därför även beslutat om riktlinjer för att främja sunda offentliga finanser och stabila priser. De s.k. konvergens— kriterierna syftar till att skapa de förutsättningar som krävs för att man skall kunna uppnå en sådan finansiell stabilitet. Dessa kriterier innebär bl.a. att underskottet i de offentliga finanserna bör vara högst 3 procent av BNP och att den offentliga skulden bör uppgå till högst 60 procent av BNP.
Maastrichtfördraget innehåller också ett särskilt förfarande vid alltför stora underskott. Om ett land har — eller riskerar att få — ett alltför stort budgetunderskott kan finansministerrådet (Ekofin) rekommendera vilka åtgärder som landet bör vidta. Tio av tolv medlemsländer befanns ha allt- för stora underskott när denna procedur tillämpades första gången hösten 1994.
Som medlem i EU bör Sverige utarbeta ett konvergensprogram. Det ut- arbetas inte i första hand för EU:s skull utan för att det ligger i Sveriges eget intresse att ha sunda offentliga finanser, låg inflation, låga räntor och stabil växelkurs. Konvergensprogrammet bör innehålla:
1. en redovisning av målen för den ekonomiska politiken,
lx) en redovisning av den ekonomiska politik som avses föras för att nå dessa mål och
3. bedömningar av den ekonomiska utvecklingen.
Programmet förväntas visa hur konvergensvillkoren kan uppfyllas. Såvitt nu kan bedömas kommer Sverige att kunna uppfylla de flesta kon— vergensvillkoren år 1998. Det gäller för underskottet i de offentliga finanserna, inflationen och räntenivån. Det stora underskottet i statsbud- geten och den stora och snabbt växande statsskulden gör emellertid att det
Prop. 1994/95:100
24
Bilaga 1
kommer att ta flera år innan villkoret att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP kan uppfyllas. Detta problem delas av flera EU- länder. Viss oklarhet råder också rörande tolkningen av kravet avseende en stabil växelkurs.
Regeringen avser att på basis av föreliggande finansplan och dess be- handling i riksdagen överlämna ett konvergensprogram till rådet under våren 1995. Finansplanen innehåller en utförlig genomgång av alla de delar som behövs för ett svenskt konvergensprogram.
4 Den ekonomiska utvecklingen
4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996
Efter en svag BNP-tillväxt under perioden 1991-1993 utvecklas OECD- ländemas ekonomi nu i en mycket mer gynnsam takt. Äterhämtningen som inleddes i USA har efter hand spridit sig först till Europa och nu också till Japan. BNP-tillväxten i OECD—området som helhet uppgick till nära 3 procent 1994 och väntas fortsätta i samma takt under 1995 och 1996. De sydostasiatiska ekonomierna har under hela 1990-talet uppvisat en stabilt hög tillväxt, vilket visar att de i allt mindre utsträckning är beroende av utvecklingen i OECD-ländema. Den höga tillväxten i regio- nen väntas fortsätta också under de kommande åren.
Tabell 4.1 Internationella förutsättningar Arlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 BNP EU -0,6 2,3 2,8 3,1 OECD 1,1 2,8 2,8 2,7 Konsumentpriser EU 3,2 2,8 2,9 3,3 OECD 2.8 2,3 2,7 3,0 Arbetslöshet (% av arbetskraften) EU 10,7 11.6 11,3 10,9 OECD 8,0 8.3 7,9 7,7
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den starkare ekonomiska aktiviteten väntas leda till att inflationen i OECD ökar något. Detta beror främst på en tilltagande prisstegringstakt i USA, men även i Europa förväntas en något högre inflation.
Arbetslösheten i OECD nådde en topp under första halvåret 1994. Där- efter har en viss nedgång påbörjats. Trots en förhållandevis hög tillväxt 1995 och 1996 beräknas emellertid arbetslösheten endast minska med ca 0,5 procentenhet till drygt 7,5 procent av arbetskraften. Arbetslösheten i Europa ligger väsentligt över genomsnittet i OECD och väntas göra så även de närmaste åren.
Prop. 1994/95:100
25
Bilaga 1
Underskotten i de offentliga finanserna i OECD-ländema väntas sjunka något 1995 och 1996 av såväl strukturella som konjunkturella orsaker. Nedgången är dock förhållandevis måttlig och den offentliga sektorns skuldsättning i genomsnitt 1 OECD förutses fortsätta att öka något, till drygt 70 procent av BNP.
Som följd av den mer gynnsamma internationella utvecklingen har av- sättningsmarknaderna för svensk export vuxit betydligt 1994, jämfört med de närmast föregående åren. Eftersom den internationella konjunkturen nu stärks väntas en gynnsam marknadstillväxt för svensk export också 1995 och 1996.
4.2 Den svenska ekonomin 1995 och 1996
För den svenska ekonomin förändras tillväxtens drivkrafter under de närmaste åren. De snabba marknadsandelsvinstema för svensk export, som uppnåtts genom den dramatiska förstärkningen av konkurrenskraften, väntas nu avta. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör dock en fortsatt stark exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet förutses emellertid utgöra den starkaste drivkraften för tillväxten under de närmaste åren, i takt med att kapacitetsutnyttjandet stiger i främst indu- strin och i de exportrelaterade tjänstesektorema. Medlemskapet i EU för- väntas förstärka investeringsuppgången. Samtidigt dämpas konsumtions- utvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolideringen. Totalt väntas BNP—tillväxten uppgå till ca 2,6 procent under 1995 och sedan tillta något under 1996.
Den bakomliggande tillväxten är betydligt starkare. De budgetför- stärkningar som föreslagits i denna och tidigare propositioner innebär dock att en' del av tillväxten på kort sikt tas i anspråk för saneringen av statsfinanserna. Internationella studier av liknande budgetsaneringar visar att tillväxten i gengäld blir starkare räknat på medellång sikt.
Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-poli- tiska propositionen i höstas (prop. 1994/95:25) innebär föreliggande prognos en till synes kraftig nedrevidering av den beräknade tillväxten för 1994 och 1995, Denna förklaras dock till övervägande del av tekniska faktorer. Nationalräkenskapema har sedan den senaste prognosen bytt s.k. basår för fastprisberäkningama. Detta innebär att beräkningarna nu övergått till att göras i 1991 års priser i stället för 1985 års. Detta på— verkar viktförhållandena mellan olika efterfrågekomponenter. Så får t.ex. bostadsinvesteringar en betydlig högre vikt i 1991 års priser eftersom byggkostnaderna steg så kraftig under perioden mellan 1985 och 1991. Fallet i bostadsinvesteringar under 1994 och 1995 ger därför ett betydligt större negativt bidrag till tillväxten med det nya basåret. Totalt beräknas effekten av basårsbytet ha dragit ner den beräknade tillväxten med 0,6 procentenheter för både 1994 och 1995.
Prop. 1994/95:100
26
Bilaga 1
Tabell 4.2 Försörjningsbalans Procentuell volyinförändring, 1991 års priser
1993 1994 1995 1996
Privat konsumtion -3,7 0,6 0,0 1,0 Offentlig konsumtion —0,6 -0,2 0,0 -l,0 Stat 4.4 0,5 2.0 -1.0 Kommuner -2,7 -0,5 -1,0 -1,0 Bruttoinvesteringar -17,6 —1,3 9,5 8,5 Näringsliv -14,3 16,6 20,1 10,1 Bostäder —3 l .0 -39,3 —28,4 9,2 Myndigheter 4,3 6,5 9.2 1,7 Lagerinvesteringarl —0,3 1.0 0.0 0,1 Export 7,6 12,2 9,5 7,3 Import -2,8 11,0 7,0 5,1 BNP -2,6 2,0 2,6 2,9
' Förändring i procentav föregående års BNP. _ Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den privata konsumtionen. Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha ökat 0,6 procent under 1994. Den nödvändiga konsolideringen av stats- finanserna medför att hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de närmaste två åren. Detta gäller speciellt år 1995 då de realt disponibla inkomsterna minskar med ca 2,4 procent, trots en ökning av löneinkom- sterna genom att sysselsättningen ökar.
De minskande inkomsterna under 1995 och 1996 bedöms dock komma att mötas med ett minskat sparande. Hushållens skuldanpassning har varit kraftig de senaste åren samtidigt som tillgångsprisema stabiliserats eller stigit. Utvecklingen har medfört att hushållens finansiella förmögenhet åter ökat. Sammantaget förmodas behovet av ytterligare skuldanpassning ha avtagit, vilket styrks av att utlåningen till hushållen stabiliserades under 1994 efter att ha minskat i över två år. Därtill förutses räntorna fortsätta att sjunka de närmaste två åren från närmare 10,5 procent i december 1994. som en följd av omläggningen av den ekonomiska poli- tiken, inte minst som följd av minskande underskott i statsbudgeten. Vidare kommer arbetsmarknadsläget nu successivt att förbättras genom den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av arbetslöshet torde därför uppfattas som allt lägre vilket bör leda till en ökad konsumtions- benägenhet. Sammantaget förväntas den privata konsumtionen förbli oför- ändrad 1995 och öka med 1 procent 1996.
Bruttoinvesteringarna i näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994, dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till drygt 16 procent. Inom industrin var expansionen ca 20 procent. Den snabba produktionstillväxten innebär att industrins kapacitetsutnyttjande stiger ytterligare, vilket i kombination med den mycket goda lönsamheten gör att investeringsexpansionen inom industrin väntas överstiga 30 procent 1995. Investeringarna inom övriga delar av näringslivet dämpas i viss mån fortfarande av den svaga hemmamarknaden samt av ett betydande överskott på kommersiella lokaler. Allt fler tecken tyder dock på att
Prop. 1994/ 95: 100
Bilaga 1
utvecklingen är på väg att vända. Priserna på kommersiella fastigheter har Stabiliserats och flera tjänstesektorer redovisar nu expansiva pro- duktionsplaner. De investeringsstimulanser som lades fram i den eko- nomisk-politiska propositionen i november väntas också bidra till investe- ringsuppgången. De totala bruttoinvesteringarna förutses stiga med ca 9 procent under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostadsbyggandet. Under 1996 förutses näringslivets investeringsexpansion dämpas något samtidigt som bostadsbyggandet åter väntas öka, om än svagt. Totalt be- räknas därför investeringsuppgången bli nästan lika betydande 1996 som under 1995. Det höga ränteläget innebär dock en särskilt stor osäkerhet vad avser investeringsutvecklingen.
Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge tillsammans med den internationella konjunkturuppgången innebär att exporten fortsätter att stiga relativt kraftigt. Ökningen bedöms bli knappt 10 procent 1995 och ca 7 procent 1996. Importens ökningstakt beräknas dämpas genom att hemmamark- nadsföretagen utnyttjar det gynnsamma konkurrensläget för att i någon mån vinna marknadsandelar. Utvecklingen leder till att såväl handels- - som bytesbalansen förbättras de kommande åren, trots att kronan förväntas appreciera.
Tabell 4.3 Nyckeltal Procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 Timlön, kostnad 3,3 2,8 3,5 4,0 KPI. dec-dec 4.1 2,8 2,9 3,7 NPI. dec-dec 3.6 1.9 2,0 1,7 Disponibel inkomst —3.5 1.4 -2.4 -0,5 Sparkvot (nivå) 7,9 8.5 6.3 4.9 lndustriproduktion 1,5 9.0 7,0 6,8 Sysselsättning -5,3 —0.9 2.7 1.8 Total arbetslöshet (nivå) 12,5 13,0 11,6 10,8 Oppen arbetslöshet (nivå) 8,2 7,9 6,8 6,1 Bytesbalåns (% av BNP) -1,9 0.4 1.5 3,6 Privata sektorns finansiella sparande (% av BNP) 11,5 11,6 11.6 10,4 Offentliga sektorns finansiella sparande (% av BNP) -l3,4 -ll,2 —10.2 -6.8
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättrades något under loppet av 1994. Under 1995 väntas återhämtningen i ekonomin tillsammans med det nu framlagda handlingsprogrammet mot arbetslöshet få mer genom- gripande effekter för sysselsättningen, som beräknas öka med 100 000 personer. Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något långsammare takt. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att även utbudet av arbetskraft kan väntas öka när situationen på arbets- marknaden ljusnar. Den öppna arbetslösheten förväntas minska från 7,9 procent 1994 till 6,5 procent 1996.
Prop. 1994/95:100
28
Bilaga 1
Diagram 4.1 Sysselsättning och arbetskraftseffekter
tusenlol 4300 .............................................................
, _ _ (X PNH/' ,
4200 _. . _ . _ 7471”??? _____________________ Arbetskraftsulbud | 4300 ........................................... Män.-.... .
| i Sysselsättning | 38001 . -
1980 1982 1954 1986 1985 ' 1993 ' 19'92 ' 19'94 ' 1996 Källa: Finansdepartementet.
Den ekonomiska återhämtningen väntas till följd av den höga arbets- lösheten och ökat arbetskraftsutbud leda till en begränsad uppgång i löne- ökningstakten. I första hand beräknas den ökade efterfrågan på arbetskraft leda till ökad sysselsättning och endast i mindre utsträckning till en högre lönenivå. För att detta skall förverkligas ställs dock stora krav på rörlig— het på arbetsmarknaden. Kravet på tlexibilitet skärps av att uppgången är ojämnt fördelad mellan sektorer och regioner. Det finns en risk att en högre löneökningstakt inom de expansiva och lönsamma delarna av näringslivet sprids till andra delar av ekonomin.
Inflationen — mätt med konsumentprisindex — i den svenska ekonomin har under loppet av 1994 visat vissa tecken på att stiga. Under hela prog- nosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter och minskade sub- ventioner att utgöra en press uppåt på konsumentprisindex. Av den prog- nosticerade KPI-ökningen med 2,9 procent respektive 3,7 procent under 1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av detta. Nettoprisindex väntas således öka med ca 2 procent om året under prognosperioden, vilket indikerar ett lågt underliggande inflationstryck.
Det allt högre resursutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda producentpriser, framför allt på insatsvaror. Den förväntat svaga utveck— lingen av den privata konsumtionen i kombination med fortsatt god till— gång på arbetskraft medför dock att såväl lönekostnader som marginaler beräknas stiga långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom starkt vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen. De inflationistiska spridningseffekterna torde därmed bli relativt begränsade.
Prop. 1994/95:100
29
Bilaga 1
Diagram 4.2 Konsumentprisindex och nettoprisindex
procent
14.. ____________________________________ .'
O mmm-”m... ....... .... .-........—............
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Källa: Finansdepartementet.
Underskottet i den ojjfentliga sektorns finansiella sparande beräknas för 1994 uppgå till ca 168 miljarder kronor eller drygt 11 procent av BNP. Det är en förbättring med 25 miljarder kronor sedan 1993, vilket helt beror på att stödet till bankerna faller bort från utgifterna. Under de närmaste två åren leder uppgången i ekonomin tillsammans med ett suc- cessivt allt starkare genomslag av redan vidtagna och nu föreslagna bud- getförstärkande åtgärder till en mycket kraftig reducering av den offent- liga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet till ca 115 miljarder kronor eller knappt 7 procent av BNP. Då de årliga sparan- deunderskotten i staten och den offentliga sektorn alltjämt är betydande fortsätter statsskulden och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I slutet av 1996 uppskattas statsskulden uppgå till ca 95 procent av BNP och den offentliga sektorns finansiella nettoskuld till ca 39 procent av BNP.
4.3 Kalkyler för perioden 1994—1998
Obalansema i den svenska ekonomin är så kraftiga att de inte kan elimi- neras på kort sikt. Underskottet i de offentliga finanserna var 1994 ca 11 procent av BNP och den totala arbetslösheten, inkl. personer i arbets- marknadspolitiska åtgärder, uppgick till ca 13 procent. De förslag som regeringen redovisar i denna budgetproposition lägger emellertid grunden för en stabilisering av ekonomin under mandatperioden.
Det är inte möjligt att idag med säkerhet överblicka effekterna av denna politik på tre-fyra års sikt. Däremot är det möjligt att göra kalkyler av den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren med utgångspunkt från vissa antaganden. Sådana kalkyler redovisas i den preliminära national— budgeten. Av de tre scenarier som där presenteras återges här medel-
Prop. 1994/95: 100
30
Bilaga 1
alternativet, vilket innebär att BNP växer med drygt 2,5 procent per år under perioden l994-l998, inflationen stannar vid ca 3 procent per år och bytesbalansen uppvisar betydande överskott. Därvid förutsätts att för- troendet för den svenska ekonomin gradvis förstärks. Detta tar sig uttryck i successivt fallande räntemarginal gentemot Tyskland, ett minskat hus— hållssparande och att näringslivet fortsätter att bygga ut sin produktions- kapacitet i sådan omfattning att inflationsdrivande flaskhalsar kan und- vikas.
Tabell 4.4 Försörjningsbalans och nyckeltal 1994-1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
1994 1995 1996 1997 1998
BNP 2,0 2,6 2,9 2,8 2,5 Import 11,0 7,0 5,1 7,7 7,8 Privat konsumtion 0.6 0,0 1,0 2,4 2,2 Offentlig konsumtion -0.2 0,0 -1,0 —l.1 -1.0 Bruttoinvesteringar —1,3 9,5 8,5 8,8 8,1 Lagerinvesteringarl 1.0 0,0 0,1 0,1 0,1 Export 12,2 9,5 7,3 7,2 6,7 inhemsk efterfrågan 1,1 1,4 1.8 2.6 2.5 Nyckeltal Timlön 2.8 3,5 4,0 4,3 4,6 KPI. årsgenomsnitt 2,2 2,9 3,7 2,8 2.9 Disponibel inkomst 1,4 -2.4 -0,5 1.4 1.3 Sparkvot. nivå 8.5 6,3 4,9 4,1 3,3 Bytesbalans” 0,4 1,5 3.6 2.9 2,8 Sysselsättning -0.9 2,7 1,8 1,4 1,0 Oppen arbetslöshet3 7,9 6.8 6.1 5.8 5.6 Total arbetslöshet 13,0 11,6 10,8 10,1 9,5 Ränta. femåriga statsobligationer 9.1 10,0 9,3 8.5 8.0
i Förändring i procent av föregående års BNP. * I procent av BNP. 3 1 procent av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet.
Sysselsättningen beräknas i denna kalkyl öka med närmare 300 000 personer mellan 1994 och 1998. Trots det faller den öppna arbetslösheten bara från knappt 8 procent 1994 till närmare 6 procent 1998. Den totala arbetslösheten, dvs. inkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, faller till 9,5 procent 1998. Att nedgångeni arbetslösheten inte blir större är en följd av att arbetskraftsutbudet ökar när arbetsmarknaden förbättras.
Den långsamma nedgången i arbetslösheten understryker behovet av en stark tillväxt och en flexibel arbetsmarknad. Med en högre tillväxt, drygt 3 procent per år under perioden 1994-1998. förväntas antalet sysselsatta öka med ca 400 000 personer och den totala arbetslösheten falla till 8 procent. För att denna utveckling skall bli möjlig krävs att förtroendet för ekonomin förstärks markant så att räntorna faller och den privata kon- sumtionen och investeringarna stiger. Det krävs också en väl fungerande arbetsmarknad där lediga jobb snabbt kan. finna kvalificerade arbets- sökande och där lönebildningen inte driver upp inflationen.
Prop. 1994/ 95: 100
31
Bilaga 1
Som tidigare redovisats inriktas budgetpolitiken på att stabilisera statsskulden som andel av BNP senast år 1998. Med de mycket om- fattande åtgärder som regeringen föreslår kommer statsskulden i medel- altemativet att stabiliseras redan 1997 och falla något 1998. Även med något lägre tillväxt och högre ränta stabiliseras statsskulden 1998.
Diagram 4.3 Statsskulden 1980-1998 Procentuell andel av BNP
120. ............................................................
Exkl. budgetförstärkningar '
110 ....................................... _
40 .___,._._ .__..,_.__,_._..._._.., , . 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
..._..._.._,__ ... .-,—___.,__,._._...,___. 1- _. ... ___. .
1998 Källa: Finansdepartementet.
Nivån på statsskulden kommer emellertid att vara mycket hög i slutet av perioden, över 90 procent av BNP. Det gör under alla omständigheter den svenska ekonomin mycket sårbar. Räntehöjningar slår hårt på stats— finanserna. Därför bör en Stabilisering av statsskulden ses som ett etappmål. När det är uppnått bör skuldkvoten reduceras. Det kan noteras att tidigare saneringsprogram inte varit tillräckligt konkreta och om- fattande för att uppnå målet att stabilisera statsskulden. Såvitt nu kan bedömas kommer det saneringsprogram på totalt över 7 procent av BNP som nu konkretiserats att vara tillräckligt för att uppnå det uppsatta målet.
Tabell 4.5 Den offentliga sektorns finanser 1994-1998 Procent av BNP, löpande priser
1994 1995 1996 1997 1998
Inkomster 59,4 60,3 60.6 61.6 62.0 Utgifter 70,6 70,4 67,4 66,4 64,4 Finansiellt sparandel —l l .2 —10,2 -6,8 -4,8 -2,4 Primärt finansiellt sparande -9.9 -8,5 -4.1 -1.8 0.6 Olika skuldbegrepp Statsskuld 86.0 92,2 95,7 96,1 94,4 Offentlig nettoskuld 25,3 34,1 39,2 41,3 41,0 Konsoliderad offentlig brutto- Skuld 81,0 87,3 90,9 92,0 91,0
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källa: Finansdepartementet.
Prop. 1994/95 : 100
32
Bilaga 1
Balansen i de offentliga finanserna bör även ses i ett vidare perspektiv än enbart stabilisering av statsskulden. Andra väsentliga mått är statens budgetunderskott, den offentliga sektorns finansiella sparande och den offentliga sektorns primära finansiella sparande (dvs. inkomster och ut- gifter exkl. räntor). Även i dessa avseenden kommer balansen att för— bättras. Statens budgetunderskott reduceras betydligt till år 1998, under- skottet i den offentliga sektorns finansiella sparande minskar till drygt 2 procent av BNP och den offentliga sektorns primära sparande uppvisar ett mindre överskott.
Tabell 4.6 Den offentliga sektorns utgifter 1994-1998
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr 1994 ————_————-———
1991 års 1994 1995 1996 1997 1998
priser Transfereringar till hushåll 348 0.5 -3,1 —2,9 -1.4 —0,5 Ovriga transfereringar 101 -6,0 19,4 -7.1 -6.7 -5.9 Konsumtion 391 -0,2 -O.1 -l ,0 -l ,1 —1,0 Investeringar 45 10.0 13.9 -1.5 2,6 2,6 Summa exkl. räntor 885 -0,2 1,7 -2,5 -1,7 -1,2 Räntor 104 17,6 7,7 6,2 12,6 -0,7 Summa inkl. räntor 988 1,4 2,3 -1,6 0,1 -1,1
Anm.: Exkl. kapitaltransfereringar. Källa: Finansdepartementet.
Nivån på de offentliga utgifterna är i längden avgörande. Utgiftema måste minska i reala termer de närmaste åren. Det måste ske genom både besparingar och genom att den ekonomiska tillväxten reducerar behovet av offentliga insatser. Med de åtgärder regeringen föreslår beräknas de offentliga utgifterna (exkl. räntor) minska i reala termer över perioden 1994—1998 och utgiftskvoten sjunka med ca 6 procentenheter.
De budgetförstärkningar regeringen föreslår kommer i sig att ha en dämpande inverkan på inhemsk efterfrågan. Dessa återhållande effekter kommer emellertid att motverkas av den minskade osäkerhet om fram- tiden för både konsumenter och investerare, som följer med en utveckling mot sunda statsfinanser. De kommer också att motverkas genom att de långa räntorna sjunker och genom att penningmarknadsräntoma kan bli lägre än annars skulle vara fallet.
Om inga budgetförstärkningar genomförs skulle de offentliga finanserna i stället genomgå en katastrofal utveckling. Även om tillväxten skulle vara densamma som i medelaltemativet och räntorna sjunka successivt, vilket i sig är osannolikt, skulle statsskulden som andel av BNP stiga till ca 110 procent i slutet av 1998, se diagram 4.3. Mer sannolikt är att till- växten skulle bli svag eller utebli, och att räntenivån skulle bli hög och variera kraftigt till följd av återupprepade finansiella kriser. Det är också troligt att budgetförstärkningar ändå skulle tvingas fram, men då som resultat av finansiella kriser och vid ett mer olämpligt tillfälle. Att avstå från budgetförstärkningar är därför inget alternativ.
3 Riksdagen 199—1.195. I saml. Nr 100. Bilaga I
Prop. 1994/95: 100
33
Bilaga 1
Diagram 4.4 Offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1998 Procentuell andel av BNP
—12
—15---_ . . . . . w.---. . . . . . . . 1980 1982 1984 1956 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källa: Finansdepartementet.
Betydelsen av tillväxt och sysselsättning för de offentliga finanserna framgår tydligt av de olika alternativ som redovisas i den preliminära nationalbudgeten. I högaltemativet är den offentliga sektorns finansiella sparande ca 1,5 procent av BNP bättre än i medelaltemativet, vilket mot— svarar knappt 30 miljarder kronor.
5 En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd
5.1 En politik för tillväxt
En stabil och ekologiskt hållbar tillväxt under lång tid förutsätter att samhället ständigt omvandlas för att möta förändringar i omvärlden, nya tekniska möjligheter och de krav som dessa förändringar ställer på med— borgarna. Grunden för en sådan omvandling är att var och en i samhället upplever det som meningsfullt och stimulerande att delta i utvecklingen och se de nya möjligheterna. En central uppgift för tillväxtpolitiken är att stödja och underlätta detta omdanande av samhället. De mer akuta in- satserna för att stabilisera statsfinanserna och vända arbetslösheten till en hög och stabil sysselsättning får inte skymma detta mål.
En hög ökning av produktiviteten är också en nödvändig förutsättning för god tillväxt, hög reallöneutveckling och utvecklad välfärd. En sådan utveckling ställer stora krav på kontinuerliga och omfattande investeringar i ny teknik. De kraftigt minskade investeringarna under början av 1990- talet är ur detta perspektiv allvarliga, och den nuvarande höga realräntan utgör ett påtagligt hot mot en bred ökning av investeringarna.
Sett i ett mer långsiktigt perspektiv har förhållandet mellan kostnaden för arbetskraft respektive för kapital visat sig vara en betydande faktor. Om lönerna sänks för att skapa fler arbeten, är det mer lönsamt för före-
Prop. 1994/ 95: 100
34
Bilaga 1
tagen att anställa billig arbetskraft än att investera i ny teknik, vilket successivt hotar att minska produktivitetstillväxten. Ett exempel på en sådan utveckling är USA, där lönespridningen har ökat markant de senaste 20 åren. En mycket låg arbetslöshetsersättning och minimilöner som tangerar existensminimum har visserligen skapat en lägre öppen arbetslöshet än i Europa, men samtidigt har produktiviteten utvecklats betydligt sämre.
Att öka löneskillnadema som ett sätt att angripa arbetslösheten är en mycket kortsiktig strategi, och hotar både den rättvisa fördelningen och samhällets långsiktiga förmåga till tillväxt. Detsamma gäller för an- ställningstryggheten. Den skall skydda mot godtyckliga och diskrimine- rande uppsägningar, men får inte skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett alltför dåligt anställningsskydd försämrar hushållningen med arbets— kraft, genom att det ger incitament för kortsiktiga och lågproduktiva an- ställningsformer. Det riskerar också att leda till att arbetslösheten kon- centreras till svaga grupper, och att långtidsarbetslösheten och utslag- ningen av arbetslivet ökar.
Omfattningen och kvaliteten på utbildningen är av avgörande betydelse för samhällets möjligheter. Utbildning är en samhällelig investering i mänsklig kunskap och kompetens som genererar en avkastning som visserligen är svår att mäta, men som icke desto mindre är väsentlig för den långsiktiga tillväxten. Därför har regeringens program för sanering av statsfinanserna utformats i syfte att så långt möjligt undvika be- sparingar i den kommunala sektorn, där grundskola och gymnasieskola är viktiga verksamheter. Vidare innebär regeringens program mot arbets- lösheten att antalet utbildningsplatser i kommunal vuxenutbildning, folkhögskola och på högskolan utökas. Dessutom skall möjligheterna att öka intresset för tekniska och naturvetenskapliga studier tas till vara.
Sverige har inom många områden världsledande forskning och ett gott samarbete mellan universitet och näringsliv samt många marknadsledande företag inom högteknologiska områden som kommunikation, kraft och läkemedel. För att möjliggöra en fortsatt internationellt konkurrenskraftig spjutspetsverksamhct måste näringspolitiken syfta till att hitta långsiktiga och övergripande lösningar som förmår att ge såväl bredd i utvecklings- arbetet som en kapitalisering av dess konkurrenskraftiga resultat.
En annan grundläggande förutsättning för tillväxt är ett väl fungerande samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora före- tagen. Teknik som utvecklas i stora företag bör så långt möjligt spridas och nyttiggöras på andra håll. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora företagen, och att detta kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lön-
Prop. 1994/95: 100
35
Bilaga 1
samheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering.
Stabilitet, långsiktighet och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för en stark tillväxt och för att samhället skall förmå att på ett konstruktivt sätt möta de ökade krav som den snabba tekniska utvecklingen ställer. Regeringen strävar därför efter en bred och bestående politisk över- enskommelse om företagandets villkor.
Åtgärder för att främja en bred användning av informationsteknologi
De grundläggande förutsättningarna för att få till stånd en ökad och bred användning av informationsteknologi i landet får sammantaget anses som mycket goda. Sverige har goda förutsättningar att ligga i täten av den internationella utvecklingen när det gäller användning av informations- teknologi och teknikutveckling.
Regeringen har ett särskilt ansvar för att utvecklingen inom informa- tionsteknologins område tas till vara som en positiv kraft i samhälls- utvecklingen. Regeringen avser att ge åtgärder som främjar en bred an- vändning av informationsteknologi hög prioritet.
Regeringen avser att initiera utredningsarbete och åtgärder inom ett antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknologi. Det gäller bl.a. användningen av informationsteknologi i små och medelstora företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och i offentlig sektor.
Det är angeläget att den nya tekniken görs tillgänglig för alla på lik— värdiga villkor. Könsskillnader när det gäller användning av informations- teknologi måste motverkas. Funktionshindrades tillgång till tekniken bör uppmärksammas.
Inom regeringskansliet pågår ett antal projekt som rör främjande av an- vändning av informationsteknologi. bl.a. när det gäller konsekvenser för rättsordningen samt inom ramen för ett s.k. Toppledarforum med före- trädare för statliga myndigheter samt för kommun— och landstingsför- bunden. Detta arbete kommer senare att redovisas för riksdagen.
En politik för ekologisk! hållbar tillväxt
Regeringen kommer att föra en aktiv politik för att åstadkomma en lång- siktigt hållbar tillväxt och en god hushållning med gemensamma resurser. Ett miljöanpassat näringsliv kan också stärka konkurrenskraften. Pro— ducentema bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under hela deras livscykler. Ekonomiska styrmedel för att reducera avfallsmängdema övervägs. Kemikaliekontrollens substitionsprincip skall hävdas i EU:s arbete. Transportsystemet skall miljöanpassas och EU:s arbete med skärpta avgaskrav drivas på. Miljöns roll i den kommunala översikts- planeringen stärks. Möjligheterna att införa naturvårdsavgift på skogs- bruket analyseras. Ett samlat program för skyddet av fjällområden läggs fram.
Prop. 1994/95:100
36
Bilaga 1
Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljö- politiken. En parlamentarisk utredning kommer att genomföras om möj- ligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet. Ett nytt förslag till miljöbalk kommer att föreläggas riksdagen.
Hotet mot miljön känner inga nationsgränser. Därför behövs en gemen- sam och ambitiös miljöpolitik i det europeiska samarbetet. Samarbetet kring Östersjön är särskilt viktigt. Det första avtalet om svenskt stöd för avloppsrening i Baltikum har just undertecknats för den lettiska staden Liepaja. Projektet är ett samarbete mellan bl.a. Liepaja och Norrköping samt de lettiska, svenska och finska regeringarna och Världsbanken. Av— talen för Klaipeda i Litauen och Hapsalu i Estland står nu i tur. Vän- ortssamarbetet mellan städer och tätorter runt Östersjön har en allt större betydelse också för att skydda den gemensamma miljön. Det svenska stödet till utbyggnad av avloppsreningsverk i Östersjöområdet ges ytter- ligare resurser.
En politik för jämställdhet
En viktig förutsättning för jämställdhet är möjligheten för både kvinnor och män att vara ekonomiskt oberoende och kunna försörja sig själva genom eget arbete. De svenska kvinnorna förvärvsarbetar i dag i nästan lika hög utsträckning som männen — 72 respektive 74 procent. Antalet arbetslösa kvinnor är i dag något mindre än antalet arbetslösa män. I takt med att sysselsättningen inom de cxportorienterade verksamheterna ökar kan emellertid männens andel av de arbetslösa förväntas minska.
Detta är en följd av den könsuppdelade arbetsmarknaden. En fortsatt återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn innebär risker för att fler kvinnor blir långtidsarbetslösa. Särskilt gäller detta äldre kvinnor som redan i dag har stora svårigheter att få en ny anställning. I budgetpropo— sitionen redovisas därför förslag för att stärka kvinnors möjligheter till sysselsättning, utbildning och kompetensutveckling och motverka utslag- ning från arbetsmarknaden.
Flera utredningar visar på omfattande löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta bidrar till att ett stort antal lågavlönade och lågutbildade kvinnor blir beroende av bidrag från det allmänna, trots eget förvärvs- arbete. Ca 235 000 kvinnor har också ofrivilligt deltidsarbete. Jämställd- hetsministem avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överlägg- ningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att komma till rätta med löneskillnaderna.
En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Den har omvandlat oavlönat arbete till avlönat och sam— tidigt gjort kvinnors tjänstearbete möjligt. Att försvara den gemensamma finansierade omsorgen om barn och gamla är därför en av de viktigaste uppgifterna för jämställdhetsarbetet, men också en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Regeringen avser att så långt möjligt värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som värd,
Prop. 1994/952100
37
Bilaga 1
omsorg och skola. Det förutsätter dock att det är möjligt att i stället lägga ut de nödvändiga utgiftsminskningarna på andra utgiftsprogram.
5.2 Finans— och penningpolitiken
Efter tre år med en mycket negativ utveckling beräknas BNP åter öka med 2 procent 1994 och 2,5-3 procent per år under åren 1995 och 1996. Äterhämtningen sker emellertid från en låg nivå och är inte tillräckligt stark för att ensam åstadkomma den nödvändiga saneringen av stats— finanserna. Betydande inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar kommer därför att krävas under de kommande åren om statsskulden skall kunna stabiliseras.
Sveriges statsskuld och budgetunderskott är bland de största inom OECD-området. Statsskulden vid slutet av 1994 beräknas till ca 1300 miljarder kronor eller 86 procent av BNP. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas uppgå till ca 170 miljarder kronor eller ca ll procent av BNP 1994. Räntebetalningarna på statsskulden beräknas uppgå till 100 miljarder kronor.
Underskotten bidrar i hög grad till att räntenivån i Sverige är hög. Budgetunderskotten, försvagning av valutakursen och tidigare inflation kan förklara det mesta av ränteskillnaderna mellan olika länder. Den höga räntan håller i sin tur tillbaka både investeringar och konsumtion och bromsar därmed efterfrågan och tillväxten i ekonomin.
Fortsatta underskott blir dessutom ett välfärdsproblem när en allt större del av statens skatteinkomster går till att betala räntorna på statsskulden och därmed tränger ut andra angelägna utgifter. Att stärka de offentliga finanserna är därför ett sätt att på sikt stärka välfärdssamhället.
Den ökande statsskulden leder även långsiktigt till fördelningsproblem mellan generationer. men också mellan befolkningsgrupper. Om dagens generation ökar statsskulden lämnar den över betalningsbördan till kommande generationer.
Det allvarligaste är emellertid den begränsning av det ekonomisk- politiska handlingsutrymmet som en kraftig skulduppbyggnad för med sig. Om Sverige möter nästa internationella lågkonjunktur utan att ha stabiliserat de offentliga finanserna blir det mycket svårt att parera ctt efterfrågebortfall och en ökad arbetslöshet.
Även i början av 1980-talet var de offentliga underskotten mycket stora. Äterhämtningen av de offentliga finanserna under 1980-talets långa och starka högkonjunktur gick relativt snabbt och 1988 uppvisade budge- ten ett litet överskott. Det finns dock flera skäl som talar för att återhämt- ningen nu kommer att gå betydligt långsammare.
. Arbetslösheten var mycket låg under 1980-talets högkonjunktur. Under 1990-talets lågkonjunktur steg arbetslösheten till nivåer som inte setts sedan 1930—talet. Dagens konjunkturuppgång bidrar till att
Prop. 1994/95:100
38
Bilaga 1
minska arbetslösheten, men inte ens mycket optimistiska bedömare tror att arbetslösheten kommer att gå ner till 1980-talets nivåer.
. I hägnet av kreditmarknadens avreglering ökade den privata konsum— tionen och minskade hushållens sparande kraftigt under andra hälften av 1980-talet. Som lägst uppgick sparkvoten till minus 5 procent år 1989. Den höga privata konsumtionen medförde att statens inkomster ökade markant. I längden kunde emellertid inte hushållen spendera mer än sin disponibla inkomst. Hushållen kan förväntas vara betydligt mer återhållsamma i sina konsumtionsbeslut under komman- de år än vad som var fallet under slutet av 1980-talet.
. Statsskulden är betydligt större nu än den var på 1980-talet. Många års ackumulerade underskott har skapat en mycket stor statsskuld. Därutöver är realräntan hög. Räntebetalningarna på statsskulden tar därigenom en allt större del av budgetens utgifter i anspråk.
Mot denna bakgrund är ett kraftfullt och trovärdigt budgetförstärk- ningsprogram nödvändigt. En utgångspunkt för detta program är att bud- getförstärkningama i kombination med ökad sysselsättning och tillväxt skall leda till att statsskulden stabiliseras som andel av BNP senast 1998.
I höstens ekonomisk-politiska proposition föreslogs budgetförstärk- ningar på ca 57 miljarder kronor netto. Dessa överensstämde i huvudsak med de åtgärder som tidigare hade presenterats i socialdemokratemas val- manifest. Riksdagen har med små justeringar beslutat i enlighet med dessa förslag.
Regeringen har vidare i en särskild proposition föreslagit hur medlems- avgiften till EU skall finansieras. Avgiften uppgår till ca 20 miljarder kronor 1998 och föreslogs finansieras med både utgiftsminskningar och skattehöjningar. Pr0positionen har antagits av riksdagen och innebär bl.a. att en betydande del av finansieringen sker redan från årsskiftet i form av en höjning av arbetsgivaravgiftema med 1,5 procentenheter.
I valrörelsen begärde socialdemokratema ett öppet mandat av väljarna för att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt. Som konstaterades i den ekonomisk-politiska propositionen medför det försämrade statsfinansiella utgångsläget, som bl.a. beror på högre räntor, att det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att stabilisera stats- skulden under innevarande mandatperiod. Regeringen aviserade därför redan i höstens ekonomisk-politiska proposition att budgetpropositionen 1995 skulle inkludera ytterligare förslag till budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt 20 miljarder kronor, huvudsakligen i form av utgiftsned- dragningar. Detta fullföljs i föreliggande proposition med förslag om minskade utgifter av denna storleksordning.
Genom dessa mycket omfattande budgetförstärkningar läggs den ekono- miska politiken om på ett sätt som lägger grunden till en hållbar ut- veckling av de offentliga finanserna. Därmed skapas förutsättningar för en stark och uthållig återhämtning av produktion, sysselsättning och
Prop. l994/ 95 : 100
39
Bilaga 1
välfärd. Den fördelningsmässigt viktigaste effekten är att en sådan ut— veckling förbättrar sysselsättningsmöjlighetema även för utsatta grupper.
Budgetförstärkningama är utformade så att de får ett särskilt stort genomslag på de offentliga finanserna redan 1995 och 1996 för att ge så snabba effekter som möjligt på skuldutveckling, ränta och växelkurs.
För att minska sårbarheten och skapa ekonomisk—politiskt handlings- utrymme i framtiden vore det önskvärt att inte bara stabilisera utan även minska skuldkvoten. Om de offentliga finanserna skulle förbättras snabbare än vad som nu kan förutses bör den därvid uppkomna budget— förstärkningen användas för att uppnå en minskning av skuldbördan.
För att återupprätta förtroendet för de offentliga finanserna och däri- genom skapa förutsättningar för lägre räntor måste budgetdisciplinen stärkas. Under de senaste åren har budgetpolitiken varit alltför svag genom att skatter har sänkts och utgifter ökats utan adekvat finansiering. I fortsättningen måste således utgiftsökningar och inkomstminskningar vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar. De offentliga finanserna är så svaga att varje ofinansie- rad utgiftsökning eller inkomstminskning riskerar att ge ofördelaktiga effekter på ekonomin via räntan och växelkursen, även om åtgärden i övrigt är väl motiverad.
Som ett stöd för att stärka budgetdisciplinen pågår ett utredningsarbete avseende statsbudgeten som bl.a. syftar till en fullständigare och tydligare redovisning av statens utgifter och inkomster. Ett första steg i denna riktning tas redan i budgetförslaget för 1995/96.
Regeringen har beslutat öka statens skuld i utländsk valuta och sam— tidigt införa en flexibilitet för Riksgäldskontoret vid valutauppläningen. Riksgäldskontoret skall under 1995 låna minst 30 miljarder kronor netto i utländsk valuta. Detta motsvarar en bruttoupplåning om ca 90 miljarder kronor då valutalån om ca 60 miljarder kronor beräknas förfalla under 1995. Under vissa perioder har upplåning i utländsk valuta kunnat ske till lägre kostnader än upplåning i svenska kronor. Genom att regeringens beslut om statens upplåning i utländsk valuta har varit beloppsmässigt precisa under de senaste åren, har det saknats flexibilitet för Riks— gäldskontoret att löpande välja att finansiera budgetunderskottet på den marknad som erbjuder de mest fördelaktiga villkoren. Regeringen inför nu en sådan flexibilitet. Riksgäldskontoret ges möjlighet att i viss utsträckning öka upplåningen i utländsk valuta utöver de nyss nämnda nivåerna. Denna möjlighet bör utnyttjas i den mån goda finansieringsvill- kor kan erhållas på den internationella kapitalmarknaden.
Penningpolitiken
Prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna för en balanserad och uthållig tillväxt. Länder med varaktigt låg infla- tionstakt är betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska stör- ningar eller kriser av olika slag. Detta har varit mycket påtagligt i sam-
Prop. l994/ 95 : 100
40
Bilaga 1
band med den turbulens som vid olika tillfällen rätt på de finansiella marknaderna under de senaste åren. Det är därför av yttersta vikt att inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.
Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation. Riks— banksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 procent med en marginal uppåt och nedåt på 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. Omläggningen av finanspolitiken ger ett ökat för- troende för den ekonomiska politiken samt förutsättningar för en starkare växelkurs och lägre marknadsräntor. Därmed minskar bördan på penning— politiken.
En bieffekt av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att konsutnentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i kon- sumentprisindex åtminstone under en period överstiger 3 procent. Den stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande inflations- trycket minskar.
5.3 Arbetsmarknad och sysselsättning
Sedan 1990 har antalet sysselsatta minskat med 525 000 personer. Den totala arbetslösheten (inkl. personer i åtgärder) har ökat med 425 000 personer, och den öppna arbetslösheten med 260 000 personer. Den minskade sysselsättningen har således lett till att arbetskrfaten minskat med ca 100 000 personer. Under den nu inledda återhämtningen kommer på motsvarande sätt den ökade sysselsättningen att bidra till ett ökat arbetsutbud.
Mot den här bakgrunden finns en betydande risk att Sverige drabbas av samma höga och permanenta arbetslöshet som i många andra länder. För att minska risken för en permanent hög arbetslöshet krävs resoluta och snabba insatser för att underlätta och stödja en varaktig ökning av syssel— sättningen. Även statsfinansiella skäl talar för kraftigt höjda ambitioner vad gäller ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Det finns ingen möjlighet att snabbt nå tillbaka till 1990 års sysselsätt— ningsnivå. Då var ekonomin överhettad och bristen på arbetskraft om— fattande. Utslagningen av företag och arbetstillfällen under början av 1990—talet gör det nödvändigt med omfattande insatser för att ersätta den produktionskapacitet som har gått förlorad. De yrkes- och kompetens- mässiga obalansema på arbetsmarknaden har samtidigt sannolikt ökat.
Politiken kan därför inte ensidigt inriktas på en snabb ökning av efter— frågan på arbetskraft. Den måste i stället lägga stor vikt vid åtgärder för att anpassa utbudet av arbetskraft till strukturen på efterfrågan, vid att förebygga och förhindra brist på kompetent arbetskraft inom olika del- arbetsmarknader och vid att allmänt förbättra arbetsmarknadens funk— tionssätt. Åtgärder för att stärka arbetskraftens kompetens och underlätta företagens nyanställningar samt inriktningen av arbetsförmedlingens
Prop. l994/ 95: 100
41
Bilaga 1
arbete har därvid stor betydelse, liksom åtgärder för att bryta den köns— uppdelade arbetsmarknaden.
Regeringen lägger fram ett omfattande handlingsprogram för att stimu- lera tillväxt och sysselsättning och för att minska arbetslösheten. Hand- lingsprogranunet har följande inriktning.
l. Uthållig tillväxt Det skall ta till vara det utrymme som nu finns på arbets- och kapi- talmarknadema och bidra till en uthållig ekonomisk tillväxt. Syftet är att skapa sådana villkor att Sverige får fler företag och fler före— tagare.
2. Nya jobb i näringslivet Det skall bidra till fler arbetstillfällen och säkerställa att de nya arbetstillfällena i första hand kommer till stånd i näringslivet.
3. Jämställdhet i arbetslivet Det skall bidra till att resurstillväxten och den ökade sysselsättningen fördelas så att kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden stärks.
4. Bättre kompetens för jobben Det skall bidra till en höjd utbildningsnivå och till höjd kompetens i arbetslivet för att säkerställa en fortsatt förbättring av produktivitet och en fortsatt god konkurrenskraft.
5. En väg tillbaka från arbetslöshet Det skall ge de arbetslösa möjlighet till arbete eller arbetsförbe- redande åtgärder och på så sätt minska behovet av passivt kontant— stöd.
6. Kamp mot tmgdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet Det skall bidra till att höja ambitionerna när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Målet är att ungdomar skall ha utbildning, arbete eller arbetsförberedande åtgärd senast inom 100 dagar.
Näringspolitiken
Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och utveckling inom företagssektom. Svenskt näringsliv skall kännetecknas av ny teknologi, nya produkter, hög kompetens och hög förädlingsgrad. Det är regeringens uppfattning att investeringsnivån måste höjas markant och att ny produktionskapacitet nu måste byggas upp i stället för den som har gått förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och tillbakagång.
Det finns goda förutsättningar att få till stånd en ökning av investering— arna, i första hand inom industrin. Lönsamheten är mycket god i närings-
Prop. 1994/ 95: 100
42
Bilaga 1
livet och det finns ett stort finansiellt sparande i den privata sektorn, som ger utrymme för kraftigt ökade investeringar och sysselsättning. Under 1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kronor, vilket kan jämföras med industrins totala investeringar, vilka väntas uppgå till 54 miljarder kronor. Industrins höga lönsamhet innebär att en stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som soliditeten stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras.
En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige sedan årsskiftet är medlem i EU och fullt ut deltar i det ekonomiska och politiska samarbetet. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska företagen kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på den inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som investeringsland. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den svenska ekonomin. För att stimulera företag att etablera sig i Sverige föreslår regeringen att en självständig organisation bildas för kontakt med de utländska företagen och med särskilda resurser för marknadsföring av Sverige.
En annan grundläggande förutsättning är ett väl fungerande samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen i tillväxtprocessen. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora före- tagen och kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder.
Arbetsrätten är ett område där det behövs särskilda lösningar för de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parterna inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen gett den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma dessa frågor.
Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa pro- blemen kring de mindre företagens finansiering.
Som ett led i detta bör statens engagemang i Atle och Bure nu om- prövas. Målet är att erbjuda företag i tidigt utvecklingsskede en finan— siering som stärker soliditeten. Vidare bör AP-fonden få ökade möjlig- heter att tillföra riskkapital till de små och medelstora företagen. Regeringen kommer också att överväga ett s.k. riskkapitalavdrag, som innebär en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv av nyemitterade aktier i onoterade bolag. Regeringen planerar vidare att för- stärka resurserna till de särskilda lånen till kvinnliga företagare.
Teknikspridningen är avgörande för näringslivets möjligheter till ut- veckling. Regeringen föreslår särskilda insatser för att skapa en infra- struktur för kunskapsförmedling till de mindre och medelstora företagen.
Sverige ligger sedan länge bland de främsta länderna när det gäller informationsteknologi och teknikanvändning. Den tekniska utvecklingen
Prop. l994/ 95: 100
43
Bilaga 1
går mycket snabbt och därför behövs det insatser för att främja en fortsatt utveckling och användning av informationsteknologin. Regeringen avser att ta initiativ till utredningar och åtgärder inom ett antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknologi. Det gäller bl.a. använd- ningen av teknologin i små och medelstora företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och inom den offentliga sektorn.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken. Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning. Arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren med snabbt växande arbetslöshet fått bära en alltför tung börda. En stor del av insatserna har inriktats på att få till stånd särskilt anordnade arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden i form av ungdomspraktik och ALU- verksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning.
Det är sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden som nu måste stå i centrum för verksamheten. Åtgärder som syftar till att skapa arbets- tillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till att avse insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. De ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontant- stöd till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringsli- vet. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten mäste främjas. Samspelet mellan utbildning och arbetsliv måste förbättras. Ambitionema när det gäller insatser mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet måste höjas kraftigt. Arbets- och utbildningslinjen måste betonas långt starkare än vad som skett under de gångna åren.
Som ett led i en sådan ny inriktning införs en temporär stimulans till nyanställningar i näringslivet i form av en reduktion av arbetsgivarav- giftema med upp till 6 000 kronor per månad i 12 månader. Denna åtgärd har till syfte att motverka både arbetslöshet och inflation genom att sänka kostnaderna för expansion och produktionsökning. Åtgärden innebär en stimulans till företagen att tidigarelägga rekryteringen och den ger samtidigt ett incitament att rekrytera bland de arbetslösa i stället för att rekrytera personal från andra företag. Reduktionen av avgiften avser tillsvidareanställning av personer som är registrerade som arbetslösa. Stödet beräknas omfatta ca 110 000 personer under 1995 och innebär att näringslivets avgifter sänks med upp till 7 miljarder kronor. Genom denna åtgärd skall behovet av andra åtgärder och av kontantstöd vid arbetslöshet kunna reduceras kraftigt. Förslaget om det nya anställnings- stödet kommer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition. Den nya stimulansen skall gälla för nyanställning av arbetslösa som sker fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1995. Särskilda medel har avsatts för information om anställningsrabatten.
Vidare föreslås villkoren för utbildningsvikariat förbättras och medel avsätts för i genomsnitt 20 000 vikariat per månad. Denna åtgärd har en dubbel effekt i form av höjd kompetens hos dem som har arbete och nya
Prop. 1994/95:100
44
Bilaga 1
arbetstillfällen för de arbetslösa. Avdraget för kostnader för vikarie höjs till 500 kronor per dag och det maximala avdraget för utbildnings— kostnader höjs till 40 000 kronor per utbildad.
För att motverka arbetslösheten i byggbranehen har beslut redan fattats om stimulanser till bygginvesteringar. Dessa stimulanser bör nu komplet- teras med ett 130-procentigt bidrag till förbättringar av inomhusklimatet i skolor och på daghem.
Utöver dessa direkta anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande förslag om utbildnings— och kompetenshöjning för att möta de ständigt ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt kommer 90 000 extra utbildningsplatser att skapas under 1995 och 1996. Totalt innebär denna satsning en utökning av utbildningen med ca 16 000 platser.
Inom denna ram föreslås särskilda insatser när det gäller utbildning i teknik och språk för att möta behoven hos exportindustrin. 9 000 platser tillkommer på högskolans naturvetenskapliga och tekniska utbildning och särskilt gynnsamma villkor, ett s.k. N/T—arvode på 12 000 kronor per månad, tillskapas. 3 500 platser inrättas på högskolan för språkutbildning.
På gymnasieskolans yrkesinriktade linjer införs ett nytt tredje år för att ge fördjupning och breddning av yrkesutbildningen. Detta innebär 16 000 platser. Ett tredje gymnasieår inrättas på Komvux. Ytterligare 10 000 platser för arbetslösa inrättas inom folkhögskolan.
På regeringens förslag beslutade riksdagen i höstas att höja ambitio- nerna när det gäller Komvux och arbetsmarknadsutbildningen. Medel av- sätts för sammanlagt 136 500 platser i arbetsmarknadsutbildningen, ut- bildning i företag samt Komvux.
En ny form av praktik för arbetslösa akademiker införs i form av en ettårig aspirantutbildning. En ny form av praktikplatser, Europa- stipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska exportföretag.
Regeringen vill vidare åstadkomma en ny form av flexibilitet mellan ut- bildning och arbetsliv, som gör att en ledig plats skall ha förtur framför fortsatta studier. Studier som på så sätt avbryts skall kunna återupptas efter avslutat arbete eller på lämpligt sätt kombineras med ett arbete. Regeringen kommer att tillkalla en särskild utredare för att i samråd med parterna och utbildningsanordnare utforma ett förslag.
När det gäller ungdomar är den föreslagna stimulansen till nyanställ- ningar särskilt betydelsefull. Därtill kommer den ökade tillgången på yrkesinriktad utbildning i form av det tredje gymnasieåret och tillkomsten av fler platser i högskolan. Vidare förstärks de arbetsmarknadspolitiska insatserna både i form av kommunalt uppföljningsansvar, den nya ung- domsintroduktionen, ett ökat antal utbildningsplatser samt en ny form av praktik, s.k. Europa-stipendier. Datortek införs i alla kommuner i syfte att ge arbetslösa ungdomar utbildning i modern teknik. Målet med alla dessa insatser är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komma i arbete eller utbildning och att alla skall ha fått ett lämpligt erbjudande inom 100 dagar.
Insatserna för de långtidsarbetslösa förstärks genom att rekryterings- stödet reserveras för dessa sökande och att stödet kan användas i förening
Prop. 1994/ 95: 100
45
Bilaga 1
med det allmänna nyanställningsstödet. Därmed bör de långtidsarbetslösas möjligheter att få nytt fotfäste på arbetsmarknaden öka markant. Stödet beräknas omfatta i genomsnitt 26 000 långtidsarbetslösa. Beredskaps- arbeten och ALU—arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för att bryta eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Medel avsätts för i genomsnitt 8 000 respektive 10 000 sådana arbetstillfällen. Utom- nordiska invandrare som har särskilt stora svårigheter att få arbete, skall få ökade möjligheter till arbetspraktik. Medel avsätts för i genomsnitt 5 000 platser per månad.
Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste hävdas. Nya initiativ behövs för att göra kontraktet mellan den enskilde och samhället tydligare. Regeringen har tillsatt två utredningar; dels om återkommande arbetsplatskontakter, dels om nya organisatoriska former för att förstärka arbetssökandet, s.k. arbetsföretag. Regeringen vill redan nu föreslå att de arbetslösas kontakt med arbetslivet förbättras genom ett system med återkommande arbetsplatskontakter, Medel har avsatts för 20 000 platser i genomsnitt per månad.
Parternas medverkan
Arbetsmarknadens parter har en nyckelroll när det gäller att åstadkomma ekonomiska och sociala framsteg. Statsmaktema kan utforma och besluta om en ny inriktning och nya grepp i arbetsmarknadspolitiken, men effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en aktiv medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännu större betydelse är de villkor som skapas direkt av arbetsmarknadens parter genom avtal eller praxis i arbetslivet. Därför måste förnyelsen av villkoren på arbets- marknaden bedrivas parallellt av staten och parterna.
Regeringen vill därför understryka vikten av det arbete som nu börjar komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk medverkan kring rekryterings- och utbildningsbehov som förhandlingar om förnyelse av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör nu bedrivas över hela fältet med det uttalade syftet att panema tar ett ökat ansvar för att arbetsmarknaden fungerar väl och att de arbetslösa snabbt kommer in i arbete eller utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.
Lönebildningen kommer att vara av avgörande betydelse för förutsätt- ningarna att nå framgång i den ekonomiska politiken. Tudelningen av ekonomin i en expansiv exportorienterad del och en trög henunamark- nadsorienterad del, liksom de stora skillnaderna mellan efterfrågans och utbudets struktur, medför betydande risker. Den svaga kronkursen har gett betydande konkurrensfördelar och kraftiga vinstförbättringar för den exportorienterade sektorn. Dessa måste nu kanaliseras till investeringar i både utbyggd kapacitet och förbättrade produktionsmetoder för att sysselsättningsökningen skall bli stabil och varaktig. Om vinstökningarna i stället leder till kraftiga lönekostnadsökningar riskerar dessa att snabbt spridas till andra delar av den privata sektorn och den offentliga sektorn, som i det nuvarande konjunkturläget inte har förmåga att bära sådana
Prop. l994/ 95: 100
46
Bilaga 1
lönekostnadsökningar. En sådan utveckling skulle allvarligt försvåra möj- ligheterna att lösa sysselsättningsuppgiften.
Arbetsmarknadens parter har således ett stort ansvar för möjligheterna att nå framgång. I deras händer ligger det huvudsakliga ansvaret för lönebildningen. Under 1995 löper en stor del av avtalen ut. Det är en kritisk punkt. Då avgörs om svenskt näringsliv skall bibehålla sin goda konkurrenskraft och därmed kraftfullt kunna bidra till nödvändig tillväxt, fler arbeten och därmed goda möjligheter att sanera statsfinanserna. Statens ansvar är att klart ange de politiska förutsättningarna. Om lönerna genom parternas försorg länkas in i en strategi för tillväxt innebär detta minskad inflationsrisk och förbättrade offentliga finanser, vilket ökar utrymmet för en appreciering av kronan, låga räntor och därmed högre investeringar och en större uthållig sysselsättningsökning.
5.4 Strukturpolitiken
För att uppnå en uthållig ökning av sysselsättning och välfärd krävs en strukturpolitik som stärker Sveriges produktionsförmåga och där männi- skors vilja till arbete och skapande tas till vara.
Utbyte av varor och tjänster mellan olika länder befrämjar en stark och uthållig tillväxt. De upphandlingsregler som tillämpas inom EU innebär i princip att producenter i olika länder skall kunna konkurrera på lika villkor om den offentliga sektorns upphandling. Sådana konkurrensregler är särskilt viktiga för att undvika diskriminering av producenter från ett litet land som Sverige. Sverige bör både inom EU och i andra fora verka för fortsatta sänkningar av tullar och andra handelshinder.
Den svenska konkurrenslagstiftningen har skärpts och blivit mer lik den som gäller i många andra EU-länder. Regeringen avser att vara restriktiv med att bevilja undantag från den nya lagstiftningen. Sverige bör såväl nationellt som internationellt verka för en strikt konkurrenspolitik som främjar konsumenternas intresse.
Principerna för reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet har antagits av riksdagen. Sambandet mellan livsinkomst och pension för- stärks och pensionsutgifternas följsamhet till den samhällsekonomiska ut- vecklingen förbättras. Pensionsreformen skall nu fullföljas genom konkret lagstiftning, där värdet av pensionsförmånema kopplas till både pris- utvecklingen och den realekonomiska utvecklingen. Reformeringen inne- bär att vid en svag ekonomisk utveckling kommer pensionsutgiftema att bli lägre än med dagens system.
Även i övrigt bör socialförsäkringama utformas så att de befrämjar arbete och motverkar passivitet. Den reformering av sjukförsäkringen som inleddes 1990 och som sedan under bred parlamentarisk enighet följdes upp genom införande av en sjuklöneperiod har bidragit till lägre sjukfrånvaro. Genom sjuklöneperioden har arbetsgivarna fått starkare incitament att utforma arbetsmiljön i vid mening på ett sätt som reducerar risken för ohälsa.
Prop. 1994/95: 100
47
Bilaga 1
Antalet förtidspensionärer har ökat under en lång tid. Fler människor utestängs permanent från arbetsmarknaden och kostnaderna stiger. Av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att den nu- varande trenden inom förtidspensioneringen bryts. Förtidspension bör utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats. Förtidspensionen bör renodlas så att den endast utgör er- sättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker. Arbetsmarknadsskäl bör inte ge rätt till förtidspension.
Under våren 1995 kommer regeringen att presentera en proposition med förslag om förbättrad beredning av beslut om sjukpenning och för- tidspension. Sjuk— och arbetsskadeberedningen kommer att få i uppdrag att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersätt- ning. Bl.a. bör ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst övervägas. I samband med beredningen av dessa förslag under hösten 1995 kommer regeringen att förslå regeländringar som tillsammans med tidigare i är beslutade regeländringar ger den be- sparing om 3 miljarder kronor netto som ingick i det socialdemokratiska valmanifestet.
Inom familjestödet kommer utredningsarbetet att inriktas mot att ut— forma enklare och effektivare stödformer som inte motverkar jämställdhet och intresset att arbeta.
5.5 Skattepolitiken
Skattepolitiken syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning som också tillgodoser fördelningspolitiska mål. Genom 1990-1991 års skatte- reform lades en god grund för det svenska skattesystemet. Reformen var fördelningspolitiskt balanserad genom att de sänkta skattesatserna kom- binerades med en breddning av olika skattebaser som i första hand minskade avdragsmöjlighetema för personer med höga inkomster. Balansen bröts genom den förra regeringens politik, som bl.a. innebar långtgående sänkningar av skatteuttaget på kapitalinkomster. Reglerna blev också mer komplicerade samt skapade ökade möjligheter till skatte- planering. Genom höstens ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25) återupprättades den avvägning mellan effektivitets- och för- delningsmål som gjordes i skattereformen. Därutöver föreslogs och beslutades ett antal åtgärder för att stärka budgeten i syfte att stabilisera statsskulden senast år 1998.
De förslag till ökade skatter och avgifter som redovisades i den eko- nomisk-politiska propositionen och i propositionen om finansiering av den svenska medlemsavgiften till EU kommer att ge en total, nettoberäknad, inkomstförstärkning för offentlig sektor som uppgår till drygt 3 procent av BNP. Regeringen kommer att under 1995 förelägga riksdagen proposi- tioner rörande de delar som det ännu inte fattats beslut om. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar år därefter begränsat. Ytterligare höjningar av skatterna riskerar att försämra ekonomins funktionssätt bl.a. genom att
Prop. 1994/95: 100
48
Bilaga 1
de ger försämrade förutsättningar för en ieke—inflationsdrivande löne- utveckling. Vidare skulle lönsamheten för skatteplanering och skattefusk öka. Riskerna med fortsatta skattehöjningar är också knutna till effekterna av enskilda skatter på bl.a. investeringar, tillväxt och sysselsättning även om det inte finns några klara och enkla samband mellan det totala skatte- trycket och den ekonomiska tillväxten.
Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar. Höjda kommunalskatter skärper den samlade beskattningen av arbete, vil- ket sänker hushållens köpkraft och försvårar saneringen av statsfinan- serna. Regeringen kommer att följa utvecklingen av komrnunalskattema och väga in denna vid bedömningen av kommunernas finansiella ut- rymme.
Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat totalt skatteuttag kan i framtiden förskjutningar mellan olika skatter aktualiseras för att skattesystemet i dess helhet skall uppfylla kraven på en samhällsekono- miskt effektiv beskattning. Med tanke på behovet av stabila skatteregler, där dessa tillåts verka under en följd av är, bör emellertid varje förändring övervägas noga.
Genom medlemskapet i EU får Sverige möjlighet att påverka de gemen- samma besluten på skatteområdet. 1 EU:s vitbok om tillväxt, konkur- renskraft och sysselsättning uppmärksammas flera skattepolitiska frågor. De höga skatterna på arbete ses som ett särskilt problem vad gäller tillskapandet av det stora antalet jobb som krävs för att arbetslösheten skall kunna reduceras. Höjda miljöskatter och höjda skatter på kapital pekas ut som alternativ finansiering av offentliga utgifter. Ett annat område i vitboken gäller bl.a. de skattemässiga villkoren för små och medelstora företag.
Vid sidan av de två huvudsyftena i skattepolitiken, att uppnå en effektiv beskattning som även tillgodoser fördelningspolitiska mål, bör skatte- systemet utformas med hänsyn till konsekvenserna för miljön. En even- tuell växling mellan skatter på arbete och miljöskatter aktualiserar andra effektivitetsprobletn än de som handlar om önskemålet att begränsa sned- vridningar. Här betonas skatternas roll som ekonomiskt styrmedel, där påverkan på resursanvändningen blir ett positivt värde. Om skatterna för— ändras så att kostnaderna för negativ miljöpåverkan beaktas av enskilda konsumenter och producenter kan välfärden i vid mening gynnas. En effektiv påverkan medför å andra sidan ett skattebortfall som minskar utrymmet för en skatteväxling. Ansvaret för statsfinanserna kräver att man är uppmärksam på detta dilemma.
Frågan om en växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade skatter kommer att prövas av den parlamentariska utredning som om- nämnts. Utredningen kommer att pröva vilken avvägning som bör göras mellan effekterna på sysselsättning. miljö och internationell konkurrens- kraft. Här ansluter kommitténs arbete till den europeiska diskussionen och den framtida utvecklingen inom EU blir av stor betydelse för Sverige.
Den svenska skattepolitiken har sedan lång tid tillbaka haft en in- riktning som skapar goda villkor för investeringar i Sverige. 1990—1991
4 Riksdagen NOJ-"95. lxrunl. Nr IHH, lil/ugn ]
Prop. l994/ 95: 100
49
Bilaga 1
års skattereform innebar att den goda internationella konkurrenskraften i företagsskattereglerna bibehölls och att skattereglerna gavs en ut- formning som gagnar tillväxt och omvandling i näringslivet. Sedan dess har uttaget av bolagsskatt höjts. I den ekonomisk-politiska propositionen har regeringen avsatt ett utryrrune för en reduktion av skatteuttaget med 2 miljarder kronor. Inriktningen på denna reform skall fastläggas efter pågående samråd med näringslivet. I den europeiska diskussionen tilldelas de små och medelstora företagen en central roll när det gäller skapandet av ny sysselsättning. Bland annat mot denna bakgrund kan övervägas en inriktning av den fortsatta reformeringen av den svenska företagsbeskatt- ningen där skatteuttaget reduceras för i första hand de mindre och medelstora företagen samtidigt som man så långt möjligt bibehåller enkla och neutrala regler.
Från såväl fördelningspolitiska som statsfinansiella och samhällsekono- miska utgångspunkter är det av avgörande betydelse att skattebrott och olika former av skatteflykt motverkas. Ytterligare uppmärksamhet be— höver därför riktas mot förutsättningarna för en effektiv skattekontroll. Enklare — och härigenom mera svårmanipulerade — skatteregler bör eftersträvas.
5.6 Fördelningseffekter av politiken
De grundläggande fördelningspolitiska målen är en rättvis fördelning av ekonomiska resurser, ett effektivt skydd för utsatta grupper och en lika tillgång till offentlig service av hög kvalitet. I kärva tider ökar kraven på fördelningspolitiken. Det finns en hög beredskap att acceptera åtgärder i välfärdssystemen för att sanera statsfinanserna, men den förutsätter att bördorna delas av alla. Även de som har arbete och som inte regelbundet behöver stöd från den offentliga sociala välfärden måste göra uppoff- ringar. Insikten har också ökat att fördelningen måste vara rättvis i ett längre perspektiv och mellan olika generationer.
Regeringens insatser för att åstadkomma en uthållig ekonomisk tillväxt, skapa arbete och förbättra statens finanser är av grundläggande betydelse också för barnens välfärd. Regeringen vill så långt möjligt värna för barn viktiga verksamheter. Men det gäller inte bara att slå vakt om resurserna utan i lika hög grad att se till att de används på bästa sätt.
Att barnomsorg, skola, fritidshem, barnkultur, barnsjukvård m.m. håller en jämn och hög kvalitet är avgörande för barns trygghet och ut- veckling. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren, eller en förlorad skol- tid, är däremot nästan omöjliga att ersätta. De utgiftsminskningar som nu krävs för att sanera statsfinanserna har därför i stället lagts på bidrag och subventioner. Samtidigt har stor vikt lagts vid att transfereringssystemens generella karaktär inte rubbas.
Sverige har i jämförelse med andra europeiska länder både en hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Vår föräldraförsäkring
Prop. 1994/95:100
50
Bilaga 1
och barnomsorg har bidragit till att ingen i vårt land behöver ställas inför valet att arbeta eller skaffa barn. Att föräldrar som saknar arbete erbjuds barnomsorg är därtill en förutsättning för att-de skall kunna vara enga- gerade i att söka arbete eller utbilda sig.
Under senare år har en rad rapporter visat att barn och ungdomar med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra har flera problem sam- tidigt. För invandrarbam, liksom för andra unga. är generella insatser som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en mer rättvis fördelning i samhället avgörande för att deras villkor skall kunna förbättras.
Under de senaste årens lågkonjunktur har ungdomarna varit en av de grupper som drabbats särskilt hårt. Den allt längre utbildningstiden och den ökade arbetslösheten innebär att ungdomars inkomster, och därmed möjligheter till en självständig ekonomi, har kommit senare i livet.
Ur ett framtidsperspektiv är dagens höga arbetslöshet bland ungdomar särskilt oroande. Ett väl fungerande och demokratiskt samhälle förutsätter att vi ger alla ungdomar, inte bara några, rätten att vara med i arbets- livets gemenskap, rätten att bli tagna i anspråk. Kampen mot arbetslös- heten handlar därför i sin förlängning om en kamp för grundläggande demokratiska värden. Särskilt vikt har lagts vid åtgärder för ungdomar.
Den viktigaste fördelningspolitiska insatsen är att föra en ekonomisk politik som åter gör det möjligt för alla medborgare som kan arbeta att försörja sig genom eget arbete. Det är dock oundvikligt att denna politik på kort sikt kommer att medföra fördelningspolitiska påfrestningar. Till följd av framför allt den sänkta kronkursen ökar vinsterna snabbt i det svenska näringslivet, vilket är nödvändigt för att investeringarna skall öka och därmed bidra till en god tillväxt och ökad sysselsättning. Den höga realräntan och utvecklingen på kapitalmarknaden ger allt bättre utdelning för hushåll med förmögenheter. Å andra sidan utvecklas den inhemska och den offentliga sektorn svagt — och arbetslösheten är hög. Denna tu- delning av ekonomin är ett hot mot en rättvis fördelning. Alla parter måste ta ett ökat ansvar för att förhindra en upprepning av 1980—talets spiral med stora lönehöjningar, kompensationskrav och accelererande in- flation.
Samtidigt är det nödvändigt att minska de offentliga utgifterna för att sanera statsfinanserna. För att värna tillgången till och kvaliteten i barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg måste en stor del av minskningen avse olika transfereringar till hushållen. Trans- fereringarna har störst betydelse för hushåll med låga eller genomsnittliga inkomster och svarar ofta för en viktig del av försörjningen just för de grupper som bör värnas. Det är därför knappast möjligt att minska de offentliga utgifterna för transfereringar utan att det får vissa negativa fördelningspolitiska effekter på kort sikt.
En ekonomisk politik med mindre utgiftsminskningar och en passiv håll- ning till arbetslösheten skulle få betydligt allvarligare följder. De stora underskotten skulle fortsätta att växa, vilket skulle ge en kraftig press uppåt på räntan. Hushållen skulle drabbas direkt genom ökade utgifter för bl.a. boende och indirekt genom lägre investeringar och en svagare ut- veckling av sysselsättningen. De ökande kostnaderna för räntan på stats-
Prop. 1994/95:100
51
Bilaga 1
skulden skulle dessutom snabbt tränga ut även de mest angelägna sociala utgifterna och därmed öka välfärdsklyftoma. De kommande generationer- na skulle tvingas ta över en stor skuld och därmed få lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. En hög och bestående arbetslöshet är det största hotet mot välfärden och en rättvis fördelning.
Det bästa sättet att minska utgifterna för de offentliga transfereringama är att på olika sätt minska antalet arbetslösa. Det handlingsprogram för minskad arbetslöshet som presenteras i denna proposition innebär att arbetslinjen sätts framför bidragslinjen. Allt fler människor kommer att åter kunna försörja sig själva. Rehabiliteringsinsatser och andra åtgärder kommer på liknande sätt att minska utgifterna för långtidssjukskrivning och förtidspension.
Vid bedömningen av olika alternativ att direkt minska ersättningarna inom familjepolitiken och socialförsäkringen, har fördelningspolitiska hänsyn vägts mot andra viktiga mål. Åtgärder som medför ökad använd- ning av inkomstprövning eller sänkta ersättningstak i socialförsäkringen kan visserligen kortsiktigt ge mindre negativa fördelningseffekter, men de riskerar att underminera stödet för den generella välfärdspolitiken. Dessutom medför de högre marginaleffekter, vilket motverkar arbetslin- jen. Minskat utbyte av arbete kan dessutom skapa risker för fattigdoms- fällor, som indirekt kan öka utgifterna för transfereringar. Inkomst- prövning eller sänkta ersättningstak bör därför användas restriktivt.
När resurserna är begränsade, måste de emellertid utnyttjas effektivare. Åtgärderna i familjepolitiken och socialförsäkringen är utformade så att välfärdspolitiken behåller sin generella karaktär och ger ett försvarligt stöd till alla dem som måste kunna lita på den offentliga sociala trygg- heten.
De sammanlagda fördelningseffekterna av åtgärdsprogrammen i den ekonomisk-politiska propositionen och i denna proposition redovisas i diagrammen 5.1-5.4. Kalkylen baseras på 1992 års SCB-undersökning av hushållens inkomster, framskriven till 1994 års ekonomiska och demografiska förhållanden. Diagrammen visar de kombinerade direkta (statiska) effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 1998. Det är viktigt att framhålla att någon hänsyn inte har tagits till de förväntade effekterna på räntor och sysselsättning.
Av de föreslagna budgetförstärkningama bidrar hushåll i decilgrupp 10 (de 10 procent med högst ekonomisk standard) med 28 procent. Hushåll i decilgrupp 9 bidrar med ytterligare ca 12 procent. Hushållen i decil- grupperna I och 2 (med lägst ekonomisk standard) bidrar tillsammans med ca 11 procent, se diagram 5.1.
Analysema visar också en något större procentuell minskning av den disponibla inkomsten för hushåll i lägre deeilgrupper än för dem med genomsnittliga inkomster. De 10 procent av hushållen med högst ekonomisk standard beräknas emellertid få den största minskningen, se diagram 5.2.
Prop. l994/ 95: 100
52
getförstärkningen som respektive decilgrupp Prop. l994/ 95 I 100
Diagram 5.1 Andel av den totala bud bidrar med Procent
Bilaga 1
30 Anm. .' Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
genom
/////////////////// ////////////////////////////
% Utgiftsminskningar
upper. Förändring av disponibel inkomst 1998 åtgärderna
skatte- och transfereri
Inkomstförstärkningar
ngs
Anm. ." Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
Diagram 5.2 Deeilgr Källa: Finansdepartementet.
-10 i
53
Sammantaget medför regeländringarna en oförändrad inkomstpridning (mätt med den s.k. Gini-koefficienten). Åtgärderna har visserligen en svagt regressiv fördelningsprofil över decilgrupperna 2 till 8. Det beror på att minskningarna av transfereringarna för hushåll med lägre ekono- misk standard inte fullt ut uppvägs av de ökade skatter som får betalas av hushåll med högre inkomster. Många hushåll med låga och genomsnitt— liga inkomster har dock i dag ekonomiska bekymmer till följd av arbets- lösheten och de gynnas vid en ökad sysselsättning. Även efter dessa mycket omfattande åtgärdsprogram har Sverige förutsättningar att bevara en jänm fördelning av de ekonomiska resurserna jämfört med andra länder.
Indelningen i familjetyper visar att de föreslagna nedskärningarna i främst barnbidragen, flerbarnstilläggen och bostadsbidragen medför att familjer med tre eller fler barn får den största minskningen av den disponibla inkomsten. Detta uppvägs inte av effekterna av inkomstför- stärkningarna. Den totala effekten av ändrade skatte- och transfererings- regler beräknas bli ca 3 procentenheter större för familjer med tre eller fler barn jämfört med övriga familjetyper. Barnfamiljer gynnas dock sär- skilt av att den kommunala verksamheten prioriteras, genom t.ex. rimliga avgifter och god kvalitet i barnomsorgen, bra utbildning och sjukvård osv, se diagram 5.3.
Diagram 5.3 Familjetyper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte- och transfereringsåtgärderna Procent
Inkomstförstärkningar Utgiftsminskningar
Prop. 1994/95:100 Bilaga 1
.1 0 | ! of | | i T |
m att) tt att) ett) ati) bara mel-
msx. ba msk. ”) dast-73 hämnd ob meet Nb med lb med? (59. Gasa gi ett? casa cvs snel? snöiga extas?) Giftiga ”de NMS?
Källa: Finansdepartementet.
54
Bilaga 1
En uppdelning på s.k. socio-ekonomiska grupper visar att effekten av PFOP- 1994/953100 åtgärderna blir störst för hushåll med högre tjänstemän och lägst för arbetarhushåll, se diagram 5.4. Även med denna indelning skiljer sig genomsnittseffekten för olika grupper med högst ca 2 procentenheter. Beräkningarna har vidare visat att nettoeffekterna av åtgärderna i genomsnitt är lika för kvinnor och män. Män berörs i högre grad av skatteåtgärdema, kvinnor av de ändrade transfereringarna. Gruppen ålderspensionärer beräknas få ungefär samma förändring av den ekonomiska standarden som genomsnittshushållen. Hushåll i åldern 45-64 år utan barn berörs i något mindre utsträckning av åtgärderna.
Diagram 5.4 Seele-ekonomiska grupper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte- och transfereringsåtgärderna Procent
Inkomstförstärkningar Utgiftsminskningar'
'10 | i | | l e n , re ns. - t a ”betat än Kågregmetla ”mammi! Nderspe ovt 9 tim '
Källa: Finansdepartementet.
Sammantaget ger den fördelningspolitiska analysen vid handen att åt- gärderna slår relativt jämnt för olika grupper av hushåll; inga undantas från de krav som ställs för att sanera de offentliga finanserna. De grupper som berörs något mer än andra har antingen gynnats av de senaste årens skattepolitik, eller kommer att dra störst fördel av handlingsprogrammet mot arbetslöshet och av politiken för att värna kvaliteten i barnomsorg, utbildning, vård och andra offentliga verksamheter. Med en starkare eko- nomisk återhämtning — med bl.a. ökad sysselsättning och sänkt ränta — blir fördelningseffektema mer gynnsamma än vad som framgår av den här redovisade statiska beräkningen av regeländringar. Det samrnanhän- ger med de positiva effekterna av lägre arbetslöshet och utgiftsräntor, särskilt för barnfamiljer och ungdomar.
55
Bilaga 1
Ätgärdemas fördelningsprofil och den antagna ekonomiska utvecklingen skulle bli betydligt mer ogynnsam med antagande om en mer passiv eko- nomisk politik och sysselsättningspolitik. Följderna av en sådan politik skulle ännu kraftigare drabba just barnfamiljer. handikappade, pensionä- rer och andra svaga grupper — genom ökad arbetslöshet, kraftigt sänkt ekonomisk trygghet och nedskärningar i utbildningen, sjukvården, barn- omsorgen, äldreomsorgen osv.
6 Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga sektorns finanser
6.1 Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna
I propositionen om Vissa ekonomisk—politiska åtgärder. m.m. (prop. 1994/95:25) föreslogs förstärkningar av de offentliga finanserna på sammanlagt 56,4 miljarder kronor år 1998. Dessutom aviserades att för- slag om budgetförstärkningar med ytterligare 20 miljarder kronor skulle föreläggas riksdagen i budgetpropositionen.
Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen, EU-finansiering exkluderad, förslag till utgiftsminskningar med 22,5 miljarder kronor år 1998, varav 10,5 miljarder kronor infaller under tolvmånadersåret 1995/96. De samlade budgetförstärkningarna som förelagts riksdagen i den ekonomisk-politiska propositionen och i budgetpropositionen uppgår därmed till 78,1 miljarder kronor 1998, varav 39,4 miljarder kronor beräknas få effekt 1995/96 (12 månader), exkl. konsekvenser av EU och regeringens handlingsprogram mot arbetslösheten.
Tabell 6.1 Samlade förstärkningar för den offentliga sektorn 1995/96 och 1998[ Miljarder kronor. 1994/95 års priser och volymer
1995/96 1998 (12 månader)
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder lnkomstförstärkningar 19.7 36.6 Avgår utgiftsökningar -0.3 Summa 19,7 36,3 Utgiftsminskningar 12.1 24.8 Avgår inkomsthorttall _2_0 _4_7 Summa 10,1 20,1 Summa Vissa ekonomisk-politiska åtgärder 29,8 56,4 Budget/7ropasitionen Utgiftsminskningar exkl. EU-finansering 12,1 24,6 Avgår inkomstbortfall —1_6 —2,l Ovriga reformer -0.9 -0.8 Summa budgetpropositionen 9.6 21,7 Förstärkning av den offentliga sektorns finanser 39,4 78,1
' I tabellen särredovisas ej EU—anilien och dess finansiering (se avsnitt 6.4) och ej heller regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet.
] 994/ 95 : 100
Bilaga 1
] budgetförslaget lägger regeringen fram ett omfattande handlingspro- gram mot arbetslöshet. Programmet innebär en genomgripande omlägg- ning av den hittillsvarande arbetsmarknadspolitiken — innebärande att merparten av åtgärderna kan finansieras inom hittillsvarande budget- ramar. En tillfällig merbelastning uppstår på statsbudgeten med 9,2 mil- jarder kronor 1995/96 (12 månader). Regeringen avser att finansiera denna merbelastning med engångsvisa åtgärder. Dessutom föreslås en rad smärre reformer inom diverse departementsområden.
Vid sidan av arbetet med att återställa balansen i de offentliga finan- serna krävs andra insatser för att öka kontrollen över inkomst- och ut- giftsutvecklingen. Regeringen redovisar under avsnittet Ekonomisk styr- ning av statlig verksamhet strategin för dessa insatser. Ett väsentligt inslag i detta arbete är att göra budgetdokumenten mer heltäckande och
lättöverskådliga.
6.2 Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare år
Budgetförslaget för 1995/96 kan vara svårt att jämföra med tidigare år av två anledningar. För det första omfattar det kommande budgetåret en 18-månaders- period (den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december 1996). Detta som en övergångslösning till det system med kalenderbudgetår vilket börjar gälla fr.o.m. år'l997.
För det andra görs en övergång till ökad bruttoredovisning på stats- budgeten. Motivet för detta är att ge en tydligare bild av statens åtagan- den och underlätta förståelsen av statsbudgeten samt att skapa större likhet mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov. Det är av olika skäl inte möjligt att redan fr.o.m. föreliggande budgetförslag genomföra en fullständig övergång till bruttoredovisning.
Utgiftema för sjuk- och föräldraförsäkringen redovisas i dag till 85 pro- cent på inkomstsidan, dvs. dessa utgifter redovisas som minskade in- komster. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 kommer samtliga utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen att budgeteras och redovisas på statsbudgetens utgiftssida. Denna förändring innebär att inkomsterna och utgifterna ökar med samma belopp. Budgetsaldot påverkas följaktligen inte.
Vidare föreslås de inkomster och utgifter som tillhör arbetsmarknads— fonden fortsättningsvis redovisas över statsbudgeten. Denna förändring innebär att budgetens redovisade omslutning ökar samt att det redovisade budgetsaldot försämras till följd av att arbetsmarknadsfonden för när- varande uppvisar ett negativt finansiellt sparande. Försämringen av bud- getsaldot motverkas av att Riksgäldskontorets nettoupplåning minskar med samma belopp. Förändringarna är således endast redovisnings- mässiga vilket framgår av att statens lånebehov inte påverkas.
Med övergången till bruttoredovisning på statsbudgeten ges en mer korrekt bild av statens samlade åtaganden i ekonomiska termer än med den redovisning som hittills tillämpats. Denna förändring innebär därmed
Prop. 1994/ 95: 100
57
Bilaga 1
att underlaget för diskussionen om budgetpolitiken görs mer lättillgäng- ligt, vilket är angeläget också av demokratiska skäl.
De två förändringar som nu föreslås är de volymmässigt dominerande. Det återstår dock ett antal mindre förändringar för att uppnå fullständig bruttoredovisning. Regeringen avser återkomma med förslag om sådana förändringar.
I nedanstående tabell görs en jämförelse mellan hur budgetsaldo och lånebehov m.m. skulle sett ut med de gamla redovisningsprineipema och hur de nu presenteras.
Tabell 6.2 Statsbudgeten och statens lånebehov budgetåren 1993/94-1995/96 Miljarder kronor
1993/94 1994/95 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96 Utfall Rege- 12 mån 12 mån 18 mån 18 mån
ringens Nettol Brutto2 Nettol Brutto2 beräk- Förslag
ning till stats-
budget Inkomster 376,9 394.4 4339 5052 615,2 724,9 Utgifter 554,0 586,3 587.3 675,7 833.7 968,4 Budgetsaldo -177,1 -192,0 —153.4 -170.5 -218,5 -243,4
Primärt budget- saldo —82,4 -75.0 -36.4 -53,5 -89,5 -114.4 Lånebehov 233,5 229.0 163,8 163.8 238,5 238.5 Primärt lånebehov 138.8 112,0 46.8 46,8 109.5 109,5
' Enligt nuvarande redovisningsprineiper. 2 Enligt föreslagna redovisningsprineiper.
6.3 Åtgärder för att förstärka budgeten
Regeringens budgetförslag innebär utöver de förslag som beslutats i anledning av propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åt- gärder, m.m. budgetförstärkningar på totalt 27,1 miljarder kronor för år 1998 och 15,1 miljarder kronor för tolvmånadersåret 1995/96. Av de föreslagna budgetförstärkningarna exkl. EU-fmansiering för 1998 utgör 22,5 miljarder kronor utgiftsminskningar. I det följande redogörs för be- sparingarna i på den statliga konsumtionen samt därefter förslagen område för område.
Besparingar i statlig konsumtion
Regeringen aviserade i propositionen 1994/95:25 om Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta förslag till besparingar på den statliga konsumtionen. Regeringen presenterar nu konkreta förslag till besparingar på samman- taget 2,4 miljarder kronor budgetåret 1995/96 och 5,6 miljarder kronor år 1998.
Prop. 1994/ 95: 100
58
Bilaga 1
Utgångspunkten för regeringens förslag har varit att samtliga myndig- heters anslag fram till budgetåret 1998 skall reduceras med 11 procent jämfört med redan fattade beslut. Besparingarna skall inledas redan den 1 juli 1995. Vid utgången av 1996 skall besparingen motsvara en nivå- sänkning på 5 procent.
Vissa avsteg från det generella sparkravet har emellertid gjorts. Det gäller t.ex. vissa myndigheter som får nya omfattande uppgifter vid ett EU-medlemskap, myndigheter som nyligen har genomgått en större om- strukturering och myndigheter som är relativt nybildade. Även myndig— heter vars verksamhet är utsatt för ett omfattande efterfrågetryck eller får nya arbetsuppgifter, åläggs ett mindre omfattande sparkrav. Det gäller t.ex. kriminalvården, arbetsförmedlingama och skattemyndighetema.
Åtgärder inom Justitiedepartementets område
Inom Justitiedepartementets område föreslås att utgifterna reduceras med 0,4 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader). Därefter före- slås utgifterna inom rättsväsendet minskas med ytterligare 0,6 miljarder kronor så att den sammanlagda besparingen uppgår till 1 miljard kronor år 1998. Åtgärdema innebär bl.a. att stödet till politiska partier reduceras och att polisväsendet sparar 235 miljoner kronor. Domstolarna sparar vidare 89 miljoner kronor och kriminalvården 50 miljoner kronor.
Rättshjälpsutredningens arbete kan förväntas leda till ökade möjligheter att begränsa kostnader för allmän rättshjälp. För 1995/96 föreslås därför att en besparing motsvarande 14 miljoner kronor tas ut på rättshjälps- anslaget.
Åtgärder inom Utrikesdepartementets område
Inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen ut- giftsbegränsningar om totalt 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader) och år 1998 uppnås drygt 1,9 miljarder kronor. Ca 1.2 mil- jarder kronor av dessa är minskade utgifter för bistånd, östeuropa—sam- arbete, EFTA m.m. som vidtas som en följd av medlemskapet i EU. Ut- över förslagen i den ekonomisk-politiska propositionen om biståndsratnen föreslås nu ytterligare besparingar. främst inom utrikesförvaltningen.
Atgårder inom Förswzrsdepartementets område
Besparingarna inom Försvarsdepartementets område föreslås uppgå till 1,3 miljarder kronor tolvmånadersåret 1995/96. År 1998 beräknas be- sparingen uppgå till 2 miljarder kronor. Förslagen aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen.
Prop. 1994/95: 100
59
Bilaga 1
Regeringen har vidare aviserat ytterligare utgiftsbegränsningar i samband med nästa försvarsbeslut om det säkerhetspolitiska läget så tillåter, vilka motsvarar minst 2 miljarder kronor.
För budgetåret 1995/96 (12 månader) föreslås en generell besparing på statlig konsumtion om drygt 0,7 miljarder kronor. Vissa strukturella åt- gärder föreslås, som t.ex. avveckling av nämnden för strategisk försvars- forskning.
Regeringen aVSer vidare att medge att Försvarsmakten senarelägger materielbeställningar m.m. om ca 500 miljoner kronor.
Åtgärder inom Socialdepartementets område
Inom Socialdepartementets område föreslås nettobesparingar för 1995/96 (12 månader) uppgående till 4,7 miljarder kronor. År 1998 föreslås be— sparingar på 7,8 miljarder kronor utöver de förslag som redovisades i den ekonomisk-politiska propositionen (se Appendix). Huvuddelen av be- sparingarna faller på regelförändringar i transfereringssystemen.
Besparingama 1995/96 (12 månader) fördelas mellan förmånerna för sjukvård, pensioner och familjepolitik. Fr.o.m. år 1997 föreslås be- sparingar även i sjukförsäkringen. Nedan ges kortfattade kommentar till besparingarna de första tolv månaderna 1995/96 inom respektive område.
Den största besparingen inom det familjepolitiska området utgörs av att barnbidraget sänks med 125 kronor per månad. Detta gäller dock ej en- samstående med barn. Därutöver minskas bostadsbidragen (och avskaffas helt för äldre hushåll utan barn). En förskjutning av utbetalningstid- punktema genomförs. Åtgärderna innebär att den utredning, som avise- rades i propositionen om Vissa ekonomisk politiska åtgärder, m.m., preciseras och delvis tidigareläggs.
Folkpensionsförmånen för gift pensionär förändras på så sätt att för- månen alltid skall uppgå till 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den andra maken arbetar eller inte.
Folkpensionsförmånen för förtidspensionärer föreslås sänkas med 6 procentenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvarande grad. Nuvarande grundnivå inom förtidspensioneringen ligger därmed fast och besparingen uppstår genom att pensioner utöver grundnivå reduceras.
Vidare föreslås förändringar i beräkningen av bostadstillägg till pen- sionärer samt förändringar i beräkningen av det särskilda grundavdraget för pensionärer. Liksom inom det familjepolitiska området förskjuts ut- betalningstidpunkterna.
Sjukvårdsförmånema reduceras genom höjda egenavgifter i läkemedels- oeh tandvårdsförsäkringama. Vidare höjs patientavgiften vid sjukhusvård för pensionärer.
Fr.o.m. den 1 januari 1997 föreslås enhetliga ersättningsnivåer på 75 procent inom sjuk- och föräldraförsäkringen. Därigenom avskaffas karensdagen i sjukförsäkringen och ersättning för långtidssjuka höjs. Förhöjd ersättning med 10 procentenheter utgår vid rehabilitering liksom
Prop. 1994/95: 100
60
Bilaga 1
i den tillfälliga föräldrapenningen och under de månader i föräldraförsäk- ringen som inte kan överlåtas på den andra föräldern.
Åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område
Inom Konununikationsdepartementet föreslås besparingar om samman- taget 2,9 miljarder kronor år 1998. Av dessa kommer 1,15 miljarder kronor att få genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Dessutom återbetalar Luftfartsverket en skuld på 50 miljoner budgetåret 1995/96 (12 månader).
Besparingsförslagen avse-r bl.a. minskningar i investeringsanslagen för vägar och järnvägar. Detta innebär att det investeringsprogram som be— slutades år 1993 senareläggs. Vidare minskas anslaget ErSättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Dessutom minskas bidragen till enskilda vägar och kommunala flygplatser.
Åtgärder inom Finansdepartementets område
På Finansdepartementets område föreslås besparingar på samtliga myndigheter. Sammantaget fram till år 1998 föreslås besparingar på knappt 1,5 miljarder kronor, varav 0,9 miljarder kronor kan hänföras till tolvmånadersperioden 1995/96. För att tillförsäkra Skatteförvaltningen goda resurser för skatteindrivning och skattekontroll föreslår regeringen att besparingen för Skatteförvaltningen mildras i jämförelse med det gene— rella besparingskrav regeringen ställt på statlig konsumtion. Besparingen på Skatteförvaltningen uppgår trots detta till 0,3 miljarder år 1998. Till följd av Sveriges medlemskap i EU från årsskiftet 1994/95 bortfaller en betydande mängd administrativa rutiner för den svenska utrikeshandeln. Den besparing som därmed riktas mot tullen föreslås uppgå till 30 pro- cent, eller knappt 0,4 miljarder kronor fram till år 1998. Därutöver sker en besparing genom att bidraget till EES avvecklas från årsskiftet 1994/95. Denna besparing bör dock ses som en delfinansiering av med- lemsavgiften till EU.
Åtgärder inom Utbildningsdepartementets område
Inom Utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om totalt 2,4 miljarder kronor. Av dessa kommer 1,2 miljarder kronor att få genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Därutöver medför den minskade indexeringen av basbeloppet, som föreslogs i prop. 1994/95:25, en besparing på 0,1 miljarder kronor 1995/96 (12 månader) respektive 0,2 miljarder kronor 1998 på studiemedelsanslaget.
På skolområdet föreslås besparingar med nästan 95 miljoner kronor de första 12 månaderna av budgetåret 1995/96. Den sammantagna nivåsänk- ningcn år 1998 beräknas till ca 0,2 miljarder kronor inom skolområdet.
Prop. 1994/95:100
61
Bilaga 1
Grundskolan och motsvarande skolformer undantas dock helt från besparingskrav.
För universitet och högskolor uppgår besparingsförslagen till drygt 0,3 miljarder kronor den första tolvmånadersperioden. Nivåsänkningen inom högskolesektom kommer att uppgå till något mer än 1 miljard kronor år 1998.
Besparingsförslagen inom forskningsområdet uppgårtill knappt 160 mil- joner kronor den första tolvmånadersperioden. Forskningens nivåsänkning år 1998, där den största besparingen föreslås på forskningsrådsmedel, blir drygt 250 miljoner kronor.
Förslagen inom studiestödet innebär bl.a. minskade studiebidrag vid gymnasiestudier, slopat barntillägg i vuxenstudiestödet, minskade resurser för korttidsstudiestöd samt att det statliga bidraget till studerandes resor upphör. Besparingsförslagen den första tolvmånadersperioden uppgår till ca 0,7 miljarder kronor. Inom det studiesociala området beräknas nivå- sänkningen, inkl. vissa ytterligare åtgärder är 1998, uppgå till ca 0,9 mil- jarder kronor.
Åtgärder inom Jordbruksdepartementets område
Inom Jordbruksdepartementets område föreslås besparingar 1995/96 (12 månader) om ca 1,5 miljarder kronor. De största besparingarna avser EG:s miljöprogram, 1 miljard kronor, samt EG:s stöd till mindre gynna- de områden i södra Sverige, 150 miljoner kronor. Vidare görs betydande besparingar mom utbildnings— och forskningsområdet, 0,2 miljarder kro- nor. Övriga besparingar uppgår till knappt 0,2 miljarder kronor.
Fram t.o.m. år 1998 kommer utöver de besparingar som föreslås för 1995/96 (12 månader) ytterligare 0,5 miljarder kronor att sparas.
Atgårder inom Arbetsmarknadsdepartementets område
Huvuddelen av de föreslagna besparingarna inom Arbetsmarknadsdeparte- mentets område består av regeländringar inom arbetslöshetsförsäkringen och inom arbetsmarknadspolitiken. Besparingama uppgår 1995/96 ("12 månader) till knappt 6 miljarder kronor och ca 8,8 miljarder kronor år 1998.
Den största besparingen görs genom regelförändringar inom arbets- löshetsförsäkringen. Inom arbetsmarknadsområdet genomförs besparingar genom sänkning av ersättningsnivåema för vissa utbildningsbidrag. Vidare föreslås en stegvis nedtrappning av lönebidraget vid anställning av arbetshandikappadc.
Regionalpolitikens anslagsnivå minskas med 0,5 miljarder kronor på 12 månader. Medlemskapet i EU innebär dock att Sverige kommer att få ett betydande återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per ar.
Prop. 1994/95: 100
Bilaga 1
Åtgärder inom Invandring m.m.
Regeringen föreslog i prop. 1994/95:25 att utgifterna för invandring m.m. kan minskas med minst 760 miljoner kronor år 1998 jämfört med tidigare planer. Regeringen bedömer nu att utgifterna i stället kan reduceras med 800 miljoner kronor. Reduceringarna kan åstadkommas dels genom förbättrad inressekontroll och regel- och organisations- förändringar som gör asylprövningsprocessen och verkställighet av av- lägsnandebeslut effektivare, dels genom att vidareutveckla de förslag som diskuterades i den socialdemokratiska propositionen om lindring av orsaker bakom flykt och påtvingad migration samt planerin'gsramar för invandring (prop. 1990/91:195).
Konkreta förslag för hur besparingsåtgärdema kan uppnås skall lämnas av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invand- rings- och flyktingpolitiken. Kommunala förslag bör kunna genomföras fr.o.m. den 1juli 1996.
Åtgärder inom Kulturdepartementets område
Inom Kulturdepartementets område föreslås besparingar i statlig konsum- tion, vilket beräknas ge 159 miljoner kronor år 1998 i besparing. Vidare föreslås besparingar i utgifterna för den avgiftsfinansierade radio- och TV—verksamheten på 551 miljoner kronor år 1998. Koncessionsavgiftema från TV4 föreslås tillföras statsbudgetens inkomstsida. Inom Kulturdepar- tementets område föreslås också ett reformutrymme på 250 miljoner kronor.
Åtgärder inom Nåringsdepartementets område
Inom Näringsdepartemcntets område föreslås åtgärder för år 1995/96 (12 månader) om sammantaget 380 miljoner kronor. Förslaget till besparingar inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till europeiskt FoU samarbete, där anslagen även nedräknats med avseende på bortfallande EES-avgifter. Inom Sveriges geologiska undersökning sker avveckling av den maringeologiska verksamheten.
Produktivitets- och effektivitetskrav har utlagts på myndigheternas förvaltningsanslag, bidragsanslag samt övriga anslag för statlig konsum- tion.
T.o.m. budgetåret 1998 föreslås, utöver tidigare föreslagna åtgärder, budgetförstärkningar om ytterligare 520 miljoner kronor.
Reformema inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till teknisk forskning och utveckling.
Prop. 1994/95: 100
63
Bilaga 1
Åtgärder inom Civildepartementets område
Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar mot— svarande 367 miljoner kronor år 1998. För budgetåret 1995/96 (12 måna— der) uppgår besparingarna till 137 miljoner kronor. Besparingama i den statliga konsumtionen avser i huvudsak åtgärder som berör länsstyrelser- na. I övrigt berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.
Vidare görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer. Nära hälften av neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokal- stöd dvs. stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfund.
Åtgärder inom Miljödepartementets område
Regeringen föreslår att besparingar på 425 miljoner kronor netto genom- förs under mandatperioden. För budgetåret 1995/96 föreslås varaktiga besparingar på 215 miljoner kronor samt reformer för 115 miljoner varav 100 miljoner engångsvis.
Åtgärder beträffande de kyrkliga kommunerna
Regeringen uttalade i den ekonomisk-politiska propositionen att även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot denna bakgrund lärrmade regeringen förslag om att de kyrkliga kommu- nerna skall ersätta staten för administrationen av kyrkoskatten. Detta föreslogs för år 1995 ske genom en procentuell minskning av de kyrkliga kommunemas skattemedelsfordran på staten. För tiden därefter anmälde regeringen avsikten att återkomma till riksdagen med förslag. För år 1995 beräknades ersättningen uppgå till 300 miljoner kronor. Riksdagen biföll regeringens förslag.
Regeringen gör nu bedömningen att de kyrkliga kommunerna under de närmaste åren bör kunna bidra till att ytterligare förstärka statsbudgeten. De årliga förstärkningama med avseende på de kyrkliga kommunerna bör ökas till 500 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i vårens kompletteringsproposition.
6.4 Finansiering av medlemskapet i EU
Folkomröstningen om EU den 13 november innebar ett ja till medlem- skap, och riksdagen har efter detta beslutat att Sverige skall bli medlem i den Europeiska unionen.
EU-medlemskapet bedöms medföra en bestående ökad belastning upp— gående till ca 20 miljarder kronor på helårsbasis. I propositionen om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
Prop. 1994/95:100
64
Bilaga 1
(prop. 1994/95:40) har regeringen lämnat förslag till bl.a. principer för finansieringen av avgiften till gemenskapsbudgeten. Principerna har fast- ställts av riksdagen den 15 december 1994. En av principerna är att ett svenskt medlemskap inte får leda till en ökning av statens upplåningsbe- hov utan skall finansieras fullt ut genom en kombination av utgiftsned- dragningar och inkomstförstärkningar. Regeringens uppfattning är vidare att finansieringen främst skall beröra de områden som gynnas av ett med- lemskap. Den sociala sektorn bör ej drabbas.
Regeringen föreslår nu utgiftsneddragningar med 4,6 miljarder kronor för att finansiera medlemskapet. I detta är ej inräknat regeringens förslag inom det jordbrukspolitiska området avseende EG:s miljöprogram och stöd till mindre gynnade områden i södra Sverige. Regeringen har tidi- gare lagt förslag om inkomstförstärkningar på totalt 7,6 miljarder kronor. Vidare kommer regeringen att återkomma med förslag om inkomstök- ningar under våren uppgående till 4,8 miljarder kronor. Totalt innebär dessa åtgärder att den offentliga sektorns finanser förstärks med 17 milj- arder kronor. Ytterligare 3 miljarder kronor återstår således att finan- siera. Regeringen avser återkomma vid senare tillfälle med förslag.
Medlemskapet föranleder ökade utgifter för administration och förvalt- ning inom vissa statliga myndigheter. Detta gäller även regeringskansliet. I vissa fall har regeringen beaktat de tillkommande resursbehovet vid medelstilldelningen. Regeringen avser att i vissa andra fall återkomma till riksdagen med närmare förslag under våren 1995.
Utgiftsneddragningar
De föreslagna utgiftsneddragningama om 4,6 miljarder kronor för finan- siering av medlemskapet i EU, innebär i de flesta fall inte minskade resurser till berörda sektorer, då medel i stället utbetalas från gemen- skapsbudgeten.
Inom Utrikesdepartementets område görs en neddragning på drygt 1 miljard kronor inom områdena bistånd och östsamarbete. Vidare bort- faller Sveriges bidrag till EFTA samt till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, totalt drygt 0,5 miljarder kronor, som en direkt följd av medlemskapet i EU.
Flertalet departement berörs av nedjusteringar på sammanlagt 0,6 mil- jarder kronor inom de områden som i EU-satnmanhang benämns gemen- samma program. Häri ingår exempelvis forskning, utbildning, miljö, transeuropeiska nätverk, kultur och konsumentpolitik.
Inom det arbetsmarknads— och regionalpolitiska området reduceras ut- gifter om knappt 2,1 miljarder kronor, varav 0,5 miljarder kronor avser regionalpolitiken.
Slutligen vidtas utgiftsbegränsningar uppgående till ca 0,4 miljarder kronor avseende den del av medlemsavgiften som berör EU-institutioner- nas administration.
5 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 100. Bilaga I
Prop. 1994/95:100
65
Bilaga 1
Inkomstförstärkningar
Åtgärdema som skall genomföras på inkomstsidan för att finansiera med- lemskapet är generellt sett riktade mot de sektorer som gynnas av ett medlemskap. Åtgärderna skall i första hand belasta produktionen. Totalt uppgår de olika förslagen på inkomstsidan till 12,4 miljarder kronor år 1998 och 10,6 miljarder kronor för år 1995/96 (12 månader).
Regeringen föreslog i proposition 1994/95:122 om Finansiering av medlemskap i EU att en allmän löneavgift på 1,5 procent införs, dvs. att arbetsgivaravgiften höjs i motsvarande grad. Detta innebär en förstärk- ning på 8,4 miljarder kronor netto för tolvmånadersåret 1995/96 och 6,3 miljarder kronor år 1998. Anpassningen av de svenska mervärdes- skattereglerna innebär också att vissa skatter justeras och leder år 1998 till en inkomstförstärkning på 1,1 miljard kronor. De höjda miljöav- gifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel som infördes den 3 november 1994 innebär vidare en förstärkning på 0,2 miljarder kronor.
För att finansiera resterande delar av EU-medlemskapet avser regering- en att under våren lägga fram förslag om en rad åtgärder, bl.a. fastig- hetsskatt på i dag skattefria fastigheter fr.o.m. år 1996. Det gäller jordbruksfastigheter, skogsmark, industribyggnader och kommersiella lokaler. De höjda skatterna på dessa fastigheter väntas ge en inkomstför- stärkning på 3,5 miljarder kronor år 1998.
Regeringen återkommer också med förslag till inkomstförstärkningar inom energi— och miljöområdet, bl. a. höjd koldioxidskatt för industrin och skatt på dieselolja för arbetsredskap. Dessa förslag beräknas ge en inkomstförstärkning om 1,3 miljarder kronor år 1998.
6.5 Handlingsprogram mot arbetslöshet
Regeringen lägger nu fram ett handlingsprogram mot arbetslöshet om- fattande drygt 500 000 personer, vilket innebär en omläggning av befint- lig arbetsmarknadspolitik i kombination med förändrad inriktning av nu- varande rekryteringsstöd och ett nytt tillfälligt sysselsättningsstöd.
Programmet innebär ökade kostnader tillfälligt över statsbudgeten på sammanlagt 2,2 miljarder kronor i form av ökade utgifter för budgetåret 1995/96 (12 månader) och minskade intäkter om högst 7 miljarder kronor till följd av det nya sysselsättningsstödet. För budgetåret 1995/96 (18 månader) beräknas ökade kostnader och minskade intäkter om totalt ca 10 miljarder kronor.
66 Kommunal ekonomi
Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna. Investeringarna finansierades med upplåning, för-
Prop. 1994/95: 100
66
Bilaga 1
säljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 till 1994 var det ftnansiella sparandet positivt. Detta förklaras bl.a. av den allmänna nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel. År 1995 be- räknas det finansiella sparandet vända till ett underskott för sektorn. Landstingen beräknas dock under hela perioden 1992 t.o.m. 1996 ha ett positivt finansiellt sparande. Kommunsektoms totala utgifter för konsum— tion förväntas öka. Det är kommunerna som svarar för ökningen.
Under perioden 1994 t.o.m. 1996 väntas landstingen dra ner sina ut- gifter för konsumtion. Sysselsättningen i kommunsektom fortsätter att minska men enligt preliminära bedömningar från Svenska Kommunför- bundet antas de kommunala skattehöjningama inför år 1995 leda till att neddragningarna i verksamheterna inte blir fullt så stora som tidigare antagits. Kommunsektoms realinvesteringar förväntas öka både är 1995 och 1996. Kommunsektoms finansiella resurser, dvs. skatter och stats- bidrag, motsvarande under 1980—talet ungefär på 22 procent av BNP. År 1995 beräknas denna andel ligga på 20 procent och sjunka med ytterliga- re 1 procentenhet år 1996. Det kan förklaras dels av den effekt systemet för utbetalning av kommunalskattemedel får vid en nedväxling av den all- männa löne- och prisökningstakten och dels av att statsbidragen utvecklats restriktivt sedan ett antal år. En ytterligare förklaring är att de avdrags— gilla egenavgifterna i pensions- och sjukförsäkringssystemet minskar kommunernas och landstingens skatteinkomster. Regeringen kommer att översiktligt under Finansdepartementets verksamhetsområde presentera sin syn på kommunsektorn och dess roll i samhällsekonomin samt aktuella frågor inom det kommunala området.
I regeringskansliet har de kommunala frågor som tidigare legat inom Civildepartementets ansvarsområde överförts till Finansdepartementet. Det innebär att F inansdepartementet är ansvarigt för frågor om kommunal ekonomi och lagstiftning, struktur och indelningsfrågor samt utvecklings— frågor. Detta ger en förbättrad möjlighet till samordning av de över- gripande kommunala frågorna i regeringsarbetet. Dialogen mellan rege- ringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också förenklas och förbättras. Regeringen kommer senare idag att översiktligt redovisa sin syn på kommunerna och dess roll i samhällsekonomin samt aktuella frågor inom det kommunala verksamhetsområdet.
Prop. l994/ 95: 100
67
Bilaga 1
Appendix
Budgetförstärkningar
Tabell 6.4 Förstärkningar av de offentliga finanserna i budgetförslaget Miljoner kronor, 1994/95 års priser och volymer
J ustitiede partementetl - Polisväsendet
- Ovrigt
Summa
Utrikesdepartementet
- Biståndet _
- Samarbete Central- och Osteuropa - Slopat EFTA-bidrag — Ovrigt Summa
Socialdepartementet2
Familjepolitik m.m.
- Sänkt barnbidrag - Sänkt ersättning föräldraförsäkring - Ovrigt - Avgår familjepol. utredning. aviserat i prop. 1994/95:25 Pensioner
Sjukförsäkring och sjukvårdsförnuiner Ovrigt Pågående och kommande översyner Summa före skattebortfall Avgår skattebortfall
Summa efter skattebortfall
Kommunikationsdepartementet
- Investeringar 1 vägar och järnväg - lplevemns Luftfartsverket - Ovrigt Summa
Finansdepartementet
- Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet - Fastighetsförvaltning och statlig lokaltörsörjning - Ovriga myndigheter - Statliga arbetsgivarfrågor - Besparingar till följd av EU-medlemskap
Summa
1995/96 (12 månader)
235 165 400
707 335 114 144
I 300
1 146 370
2 553 I 085 . 43
5 lll -373
4 738
660 50 490
1 200
141
86 166 101 421 915
1998
I 000
707 335 114 457
I 613
2 345 1 310 740
-3 700 3 800 1 481
726 1 702
8 404 -604 7 800
2 660
240 2 900
408 98 427 101 421 1455
[ 2Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998. 2Besparingama mom familjepolitiken för år 1998 redovisas exkl. den 1 den ekono— rnisk- -politiska propositionen aviserade utredningen om besparingar' inom familjepoliti— ken. Detta för att undvika dubbelräkning vid summering av föreslagna besparingar i den ekonomisk—politiska propositionen och budgetpropositionen.
Prop. 1994/95: 100
68
Bilaga 1
1995/96 1998 (12 månader) Utbildningsdepartementet - Skolsektorn 95 200 - Universitet och högskolor 325 1 024 - Forskning 159 254 - Studiestöd 686 925 Summa 1 265 2 403 Jordbruksdepartementet — Miljöersättningar inom jordbruket 974 974 - Stöd till mindre gynnade områden 150 150 - Forskning och utbildning 200 200 - Ovrigt 172 672 Summa 1 496 1 996 Arhetsmarknadsdepartementet - Utbildningsbidrag 1 025 1 025 - Utbildning i företag 572 1 433 - Regionalpolitik 500 500 - Arbetsmarknadsfonden 2 918 3 948 - Ovrigt 964 1 955 Summa före skattebortfall 5 979 8 861 Avgår skattebortfall -1 221 -1 527 Summa efter skattebortfall 4 758 7 334 Kulturdepartementet - Statlig konsumtion 48 159 - Inleveranser som möjliggörs av besparing på Sveriges Radio och TV 158 551 Summa 206 710 Näringsdepartemcntet - Europeiskt FoU-samarbete 191 316 - Effektiviseringskrav 80 220 — Ovrigt 109 364 Summa 380 900 Civildepartementet - Statlig konsumtion 94 280 - Organisationsbidrag 43 87 Summa 137 367 lvtiljödepartementetl - Bidrag till miljöarbete 31 - Bidrag till kalkningsverksamhet 38 - Miljöforskning __ 30 - Miljöinsatser i Östersjöregionen 46 - Ovrigt 70 Summa 215 425
l Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998.
Prop. 1994/951100
69
Bilaga 1
Skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner Avgår besparingar statlig konsumtion, redovisas i prop. 1994/95:25 Vissa ekonornisk- politiska åtgärder m.m. Avgår EU-linansiering Summa före skattebortfall
1995/96 (12 månader)
100
—2 000 -4 600 12 104
1998
200
-2 000 -4 600 24 634
Prop. 1994/95 : 100
70
Bilaga 1
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
Utgångspunkter för regeringens förvaltningspolitik
Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med för— valtningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning såväl för dem som arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har till uppgift att utveckla och förändra verksamheten i den statliga för- valtningen.
Förvaltningspolitiken har successivt utvecklats och redovisats för riks- dagen. Omfattande förändringar har genomförts från början av 1980-talet och framåt och viktiga resultat är i dag uppnådda.
Genom det förnyelsearbete som bedrivits finns en bra grund i form av principer och riktlinjer för förvaltningens organisation och styrning. Det gäller nu att bygga vidare på denna grund och få en hög verkningsgrad i det praktiska förvaltnings- och förändringsarbetet.
Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturför- ändringar i den statliga förvaltningen. En omfattande omprövning av offentliga åtaganden pågår.
Intemationaliseringen och medlemskapet i EU ställer den offentliga för- valtningen inför nya utmaningar. Ändamålsenliga organisations- och arbetsformer i statsförvaltningen är en förutsättning för ett väl fungerande europeiskt förvaltningssamarbete.
Samtidigt måste förvaltningen tillgodose medborgarnas krav på tjänster av god kvalitet liksom på information om och insyn i den statliga verk- samheten.
Den informationsteknologiska utvecklingen ger tillsammans med övriga förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare arbets- sätt i den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare förutsätt- ningar såväl för en rationellare administration som för en effektivare information och service till medborgare och företag.
Inriktningen av det fortsatta arbetet
Den gemensamma sektorn är grunden för välfärdssamhället. För att trygga jobben och välfärden krävs en effektiv förvaltning. Samtidigt är besparingar och produktivitetsförbättringar nödvändiga för att sanera statens finanser. Under de närmaste åren kommer omfattande organisa- tions- och strukturförändringar att behövas för att åstadkomma en resurs- snålare förvaltning med en så långt möjligt bibehållen servicenivå.
Prop. 1994/95:100
71
Bilaga 1
Sådana omfattande förändringar kan givetvis inte genomföras utan pro- blem. Det är viktigt att tidigt uppmärksamma och hantera sådana effekter för såväl medborgarna i stort som för de anställda.
Ett aktivt ledarskap och en aktiv kompetensutveckling inom förvaltning- en är avgörande för framgångsrikt förändringsarbete. Regeringen kommer därför att ta initiativ till en ökad dialog med myndigheternas ledning. Förvaltningspolitiken måste utvecklas och genomföras i samverkan mellan regeringskansli och olika delar av förvaltningen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redo- visning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under man— datperioden.
I detta sammanhang redovisas sammanfattningsvis vissa pågående eller planerade förvaltningspolitiska åtgärder, som utförligare beskrivs i Finansdepartementets bilaga till årets budgetproposition.
Styrningen av förändringsarbetet i förvaltningen skall förbättras. Tydligare riktlinjer kommer att utvecklas när det gäller formerna för statlig verksamhet.
Återkommande uppföljningar av strukturförändringama kommer att göras och redovisas för riksdagen.
Personalkonsekvensema vid strukturförändringama har hittills kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt. Fortsatt uppmärksamhet kommer ägnas åt att lindra negativa konsekvenser.
Erfarenheterna av genomförda omställningar och avvecklingar ger underlag för ytterligare förbättringar i kompetens och rutiner.
Regeringen återkommer i fråga om myndigheternas ledningsformer. Ytterligare satsningar på chefsförsörjning och chefsutveckling kommer att göras.
En grund håller på att läggas för verksamhetsfömyelse genom bl.a. en ökad användning av informationsteknologi. Arbetet med att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning bedrivs i samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting.
Den svenska statsförvaltningen skall inom ramen för EU-samarbetet medverka i utvecklingen av transeuropeiska nätverk för informations— utbytet mellan administrationer i medlemsländerna. Den statliga för- valtningen har en viktig roll i det arbete som bedrivs inom EU för att föra in Europa i inforrnationssamhället och därmed skapa förutsättningar för ökad tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.
Prop. 1994/ 95: 100
72
Bilaga 1
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
1 Budgetpolitisk strategi
Budgetpolitiken är en central komponent i regeringens ekonomiska politik för tillväxt, sysselsättning och ett bevarande av välfärdsstaten. Att statsmakterna har kontroll över inkomst— och utgiftsutvecklingen är av fundamental betydelse för trovärdigheten. Vid sidan av det kort— och medelsiktiga arbetet på att återställa balansen i de offentliga finanserna pågår också ett långsiktigt inriktat förändringsarbete. Några inslag i detta berörs i det följande.
1.1 De offentliga åtagandena och statens roll
Analyser av offentliga verksamheters effektivitet brukar separeras i frågor om verksamheternas inriktning - vad man gör - och deras produktivitet - hur man gör. På ett mer grundläggande plan krävs att man motiverar att staten överhuvudtaget påtar sig ett ansvar för ett visst område. Denna fråga får särskild relevans i den rådande statsfinansiella situationen. Riksdagen har beslutat att statsskulden i förhållande till BNP skall stabiliseras till år 1998 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/952FiUl, rskr. 1994/95:145). En väsentlig del av detta budgetpolitiska mål skall fullgöras genom utgiftsminskningar. Det är regeringens bedömning att detta inte kan infrias enbart genom besparingar i traditionell mening; offentliga utgifter måste på ett mer grundläggande sätt omprövas för att utrymme för omprioriteringar skall kunna skapas.
Som ett led i denna omprövning gäller generella kommittédirektiv som innebär att varje kommitté och särskild utredare skall pröva det offentliga åtagandet inom sitt område. En liknande prövning ingår i det löpande budgetarbetet inom regeringskansliet. Den rådande utgiftsstrukturen utgör inte längre en given utgångspunkt för budgetarbetet.
Det offentliga åtagandet tar sig en mängd olika former, vilka i vissa fall är resultatet av historiska tillfälligheter eller motiv som inte längre är giltiga. Oklarheter råder ibland om syftena med åtagandet. En fortgående renodling av motiven för de offentliga åtagandena måste ske, liksom en återkommande prövning av vilken verksamhetsform som är lämpligast. Myndighetsutövning och affärsverksamhet bör hållas åtskilda. I de fall staten har ett ägarintresse i affärsverksamhet bör ägarrollen definieras klart och utövas aktivt.
1 994/ 95 : 100
73
Bilaga 1
1.2 Budgetprocessen
Internationella jämförande undersökningar har belagt att den institutio- nella ramen för budgetprocessen har stor betydelse för processens faktiska utfall, mätt som statligt upplåningsbehov, ackumulerad skuld eller motsvarande. Det har också visats att Sverige i detta avseende har svaga institutioner (Statsskulden och budgetprocessen, Ds 1992:126). Vissa förstärkningar av institutionerna är under genomförande. Resul- tatstyrning av den statliga verksamheten jämte en förbättrad finansiell styrning ger ökade möjligheter för statsmakterna att såväl koncentrera intresset på övergripande frågeställningar som att utvärdera prestationer och effekter. Inom regeringskansliet har budgetprocessen vänts såtillvida att samhällsekonomiska förutsättningar i större utsträckning än tidigare styr resurstilldelningen. Den förändrade uppläggningen av riksdagens budgetarbete som nyligen beslutats kommer att stärka denna del av budgetprocessen.
Trots dessa förbättringar är det regeringens bedömning att Sverige har en lång väg att gå innan den statliga budgetprocessen uppfyller de krav som i dag ställs i andra, med Sverige jämförbara länder. Detta gäller i synnerhet mot bakgrund av de offentliga utgifternas storlek i relation till ekonomin som helhet.
Ett första problem gäller automatiken i utgiftsutvecklingen. Omkring 70 procent av utgifterna - siffran beror av definitionen - är styrda av någon form av automatik i den meningen att det krävs politiska beslut för att påverka dem. Detta kan skapa svårigheter i en situation där ompriori— teringar krävs. En översyn av det regelverk som styr utgiftsutvecklingen krävs därför, så att de offentliga utgifterna i större utsträckning kan anpassas till inkomstförändringar för den offentliga sektorn.
Subventioner exempelvis i form av skattenedsättningar av olika slag prövas inte systematiskt på samma sätt som utgifterna. Detta behandlas för närvarande av särskild utredare (dir. 1994: 13), och avsikten är att en redovisning av sådana subventioner årligen skall presenteras för riksdagen som underlag för en prövning.
En annan central dimension i budgetarbetet är graden av långsiktighet. De svenska budgetbesluten är ettåriga, och tidshorisonten utöver det närmaste året berörs bara i utblickar och konsekvensanalyser. Genom sitt beslut att stabilisera statsskulden till år 1998 har statsmakterna satt en ram för agerandet på längre sikt som kan ha stor betydelse som förtroendeskapande åtgärd och därigenom påverka den faktiska ut— giftsutvecklingen i gynnsam riktning via räntebildningen. Denna ökade långsiktighet bör vara ett permanent inslag i den ekonomiska politiken. Ett utredningsarbete bedrivs för närvarande i syfte att utröna i vilka avseenden sådana flerårsbeslut i riksdagen kan vara påkallade.
Arbete bedrivs också i regeringskansliet med att göra budgetdoktmtentet mer heltäckande och transparent. Det långsiktiga målet bör vara att alla utgifter som riksdagen beslutar om normalt redovisas på statsbudgeten. så att upplåningsbehovet bättre överensstämmer med budgetsaldot. En närmare koppling mellan redovisningen av statens finanser och national-
1 994/ 95 : 100
74
Bilaga 1
räkenskaperna eftersträvas. Det pågående utvecklingsarbetet med en ny statsbudgetmodell och årsredovisning för staten kommer att öka den ekonomiska redovisningens informationsvärde. Det är också viktigt för den politiska debatten att budgetpropositionen blir mer läsvänlig.
Vad beträffar genomförande— och utvärderingsfasema krävs en snabbare återföring till regering och riksdag av det faktiska utfallet under pågående budgetår för såväl inkomster som utgifter. Avvikelser från den förutsedda utvecklingen måste snabbt identifieras och analyseras, så att motåtgärder kan vidtas. Tillkommande utgifter måste, om inte exceptio- nella omständigheter föreligger, finansieras genom omprioriteringar. Huvudansvaret för att föreslå sådana omprioriteringar åvilar berörda myndigheter och departement.
Genom den nya budgetprocessens krav på beslutsunderlag i form av prestations- och effektredovisningar förbättras möjligheterna till ut- värdering och omprövning. Ännu omfattas dock bara en mindre del av de statliga utgifterna systematiskt av dessa redovisningar - främst utgifter för förvaltningsändamål - varför ett betydande utvecklingsarbete krävs. Även bidrag, transfereringar och subventioner måste på sikt omfattas. I detta sammanhang är det också viktigt att uppmärksamma behovet av att utveckla statsmakternas uppföljning och utvärdering av kommunsektorns ekonomi och verksamhet mot uppsatta nationella mål. En sådan upp- följning och utvärdering är ett centralt underlag för statsmakternas årliga beslut om det skattefmansierade utrymmet för kommunal verksamhet.
Regelverket kring budgetprocess och revision är i Sverige lagfäst i långt mindre utsträckning än i andra jämförbara länder. Utöver regeringsfor- mens allmänna reglering av finans- och kontrollmakten är gällande be- stämmelser spridda på ett antal förordningar och enskilda beslut i samband med riksdagens behandling av budget- och kompletterings- propositioner. Detta försvårar överblicken och riskerar att leda till oklarheter. Ett otydligt sanktionssystem riskerar också att minska respekten för gällande regelverk. Utredning rörande en eventuell lagreglering av budgetprocess och revision bedrivs för närvarande inom regeringskansliet.
1994/95: 100
75
2 Budgetering och redovisning av statens 1994/951100 verksamhet B'laga 1
2.1 Principer för budgetering och redovisning av statens verksamhet
Regeringens förslag: Verksamheter som påverkar statens lånebehov och verksamheter som riksdagen regelstyr bör i normalfallet tas upp
på statsbudgeten.
Riksdagen har uppdragit åt regeringen att överväga hur stor del av den statligt reglerade verksamheten som skall tas upp på den statliga bud- geten. ] kompletteringspropositionen våren 1994 lämnade regeringen en övergripande redovisning av utgångspunkterna för Finansdepartementets utredningsarbete rörande ett framtida budgetsystem för staten. Regeringen tar i det följande upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till en ny statsbudgetmodell under år 1995. Ambitionen är att ett nytt budgetsystem skall kunna tillämpas för 1997 års statsbudget.
En betydande del av statens verksamhet redovisas idag utanför stats- budgeten. För att uppnå ökad fullständighet i statsbudgeten krävs att inkomster och utgifter för statlig verksamhet som idag ligger utanför statsbudgeten redovisas på budgeten. Denna budgetproposition innebär ett steg i den riktningen genom att utgifterna för bidrag till arbetslöshets- försäkring m.m. nu lyfts in på budgeten.
Inför det fortsatta utvecklingsarbetet bör enhetliga principer för vilka verksamheter som skall tas upp på statsbudgeten fastställas. Regeringen föreslår att följande två huvudprinciper skall läggas till grund för ställningstagande till vilka verksamheter som skall budgeteras och redovisas på statsbudgeten. För det första bör samtliga verksamheter som påverkar statens lånebehov i normalfallet tas upp på statsbudgeten. Härmed minskar den skillnad som i dagens system finns mellan statsbud- getens saldo och statens upplåningsbehov betydligt. För det andra bör verksamheter som riksdagen regelstyr och som har konsekvenser för statens inkomster och utgifter i normalfallet tas upp på statsbudgeten. De budgetmässiga effekterna av olika regelbeslut skulle därmed ingå i riksdagens framtida beslut om ramar för olika utgiftsområden. Ända- målsenligheten i dessa principer vad gäller t.ex. avgiftsfinansierad efterfrågestyrd verksamhet och statliga s.k. placeringsfonder (t.ex. AP- fonden) bör särskilt prövas i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Under senare år har flera frågor aktualiserats rörande principer för hur statens inkomster och utgifter bör budgeteras och redovisas på statsbud- geten. Vikten av ökad bruttoredovisning av statsbudgetens utgifter och inkomster har särskilt framhållits. Med en sådan redovisning menas att
Bilaga 1
inkomster och utgifter redovisas brutto, dvs. var för sig på särskilda in-
komsttitlar och utgiftsanslag. Idag förekommer nettoredovisning både på budgetens inkomst- och utgiftssida. På inkomstsidan är t.ex. flertalet in- komsttitlar för skatter och socialavgifter nettoredovisade. Regeringen anser att bruttoredovisning bör tillämpas i större utsträckning. Ett steg mot bruttoredovisning tas i årets budgetförslag genom att utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringarna i sin helhet redovisas på utgiftssidan.
2.2 Utredning om skillnaden mellan redovisningen av statsbudgetens inkomster och utgifter och redovisningen i nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter
För den ekonomiska politikens utformning är det av vikt att regeringen har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och be- dömningar av statsfinansernas utveckling på kort och lång sikt. Be- räkningar och sammanställningar av den offentliga sektorns finanser görs idag av ett antal olika myndigheter och instanser. De olika beräkningarna och sammanställningama fyller sina specifika syften vilka i de flesta fall är reglerade i lag. För att uppnå dessa syften använder myndigheterna olika modeller och system för analys och redovisning, vilket leder till svårigheter i samband med jämförelser och avstämningar mellan beräkningarna.
Det redovisade utfallet och prognoser över statsbudgetens inkomster och utgifter redovisas av Riksrevisionsverket (RRV). RRV redovisar även statens totala verksamhet som följer nationalräkenskapernas fördelning av statens inkomster och utgifter på realekonomiska arter. Nationalräkenska- perna sammanställs av Statistiska Centralbyrån (SCB).
Regeringen redovisar normalt en bedömning av det ekonomiska läget och statsbudgetens utveckling i budgetpropositionen och i kompletterings- propositionen. Redovisningen sker dels i form av förslag till statsbudget, dels som redovisning av det finansiella sparandet i nationalräkenskapster— mer. I samband med dessa redovisningar krävs en avstämning mellan de båda beräkningarna. Avstämningen försvåras dock av de olika metoder som används för framtagning av dessa beräkningar. Det är angeläget att de bedömningar som regeringen redovisar är konsistenta. Regeringen har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare för att se över skillnaderna mellan de olika redovis- ningarna. Utredaren bör i ett första steg kartlägga Skillnaderna mellan de olika redovisningssystemen. I ett andra steg bör utredaren utarbeta förslag till metoder för att kunna göra avstämningar mellan de olika beräk-
ningarna.
1994/95: 100
77
Bilaga 1
2.3 Införande av årsredovisning för staten
Genom att nya redovisningsprineiper införts vid samtliga statliga myndig- heter fmns nu möjlighet att ta fram en årsredovisning för staten inne— hållande bl.a. ett konsoliderat årsbokslut (resultat- och balansräkning) som baseras på traditionella bokföringsmässiga grunder. Härmed erhålls en redovisning av statens finanser som bör vara av stort värde för stats- makterna och andra som har att fatta beslut mot bakgrund av en bedömning av statens finansiella ställning.
RRV har givits i uppdrag att ta fram en årsredovisning för staten. Verket kommer att i februari 1995 publicera årsredovisningen för staten avseende budgetåret 1993/94. Regeringen avser att återkomma till riks- dagen under 1995 i fråga om årsredovisningen för staten och i samband med detta även kommentera årsredovisningen för staten för 1993/94.
1994/95: 100
78
Bilaga 1
3 Resultatet av RRV:s granskning 1994
RRV har nyligen i sin årliga rapport till regeringen redovisat sina iakttagelser för 1994 (RRV rapport daterad 1994-12-01). Iakttagelsema är dels av generell karaktär, dels mer specifika för resp. departements- område.
Regeringen redovisar i det följande en sammanfattning av RRV:s gene- rella iakttagelser. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen närmare redovisa vilka åtgärder som vidtas med anledning av att RRV har lämnat revisionsberättelser med invändning eller på andra grunder har visat på förhållanden som bör åtgärdas. Vi vill dock redan nu klargöra att regeringen inte accepterar att statliga medel används på ett felaktigt eller ineffektivt sätt, inte heller att få bristfällig information om hur de statliga medlen använts. RRV har härvid en viktig funktion att fylla genom sin granskning och avrapportering till berörda organisationer och till regeringen. Regeringen fäster stort avseende vid resultatet av revi- sionen och kommer att lägga stor omsorg vid att omhänderta verkets iakt- tagelser och på erforderligt sätt verka för att brister avhjälps.
3. 1 RRV: s iakttagelser
I rapporten lyfter RRV fram generella iakttagelser från den årliga revi- sionen samt vissa effektivitetsproblem i statsförvaltningen. I likhet med förra året har granskningen även föranlett RRV att ägna ett särskilt av- snitt åt iakttagelser rörande omstrukturering av statlig verksamhet samt verksamhet som överförts till annan verksamhetsform.
För 29 av 260 myndigheter har RRV avgett en revisionsberättelse med invändning. Samma revisionsberättelse innehåller ibland flera typer av invändningar varför dessa inte låter sig klassificeras på ett entydigt sätt. RRV gör dock en grov indelning vilken innebär att för 19 av myndig— heterna är grunden för invändningen huvudsakligen brister i förvaltning eller att årsredovisningen är missvisande i väsentliga avseenden. I fyra fall har myndigheten inte uppmärksammat regeringens krav på åter— rapportering i väsentliga avseenden. I tre fall utgör grunden främst att anslag hanterats i strid med gällande bestämmelser och i två fall är in- vändningen hänförlig till en bristfällig intern styrning i samband med större omställningar av verksamheten.
RRV medverkar även i revision av ett drygt hundratal bolag och stiftel- ser, där ett bolag, Kungliga dramatiska teatern AB, erhållit revisionsbe- rättelse med invändning. Vidare granskas 23 kyrkliga organisationer av RRV, där resultatet av granskningen innebar att Domkapitlet i Linköping erhöll invändning i revisionsberättelsen. I båda dessa fall är grunden för invändningen att deras redovisning är missvisande i väsentliga avseenden.
Granskningsresultatet innebär att antalet revisionsberättelser med in- vändning ånyo har ökat i förhållande till föregående år. I två av fallen, Byggnadsstyrelsen och Kungliga dramatiska teatern AB, lämnas dessutom
1994/95: 100
79
Bilaga 1
revisionsberättelse med invändning för andra året i följd. Även antalet revisionsrapporter till organisationernas styrelser har ökat. Som en för— klaring av flera nämner RRV att flera myndigheter för första gången lämnat årsredovisning och fullt ut tillämpar de nya redovisnings- och finansieringsmetoderna.
Verkets samlade bedömning är att kvaliteten på myndigheternas redovis- ning förbättrats, men att det av antalet revisionsberättelser med invänd- ning framgår att relativt många myndigheter ännu inte uppnått en godtag- bar nivå. Speciellt oroande är, menar RRV, att flera av de största myndig- heterna, som borde ha alla förutsättningar för hög kvalitet på sin redo- visning, ingår i denna grupp. Liksom tidigare år finns det myndigheter som fortsatt visar liten respekt för de beslut som statsmakterna fattat.
Granskningen visar även på ljuspunkter. Kvaliteten på årsredovis- ningarna har utvecklats positivt i den meningen att de flesta myndigheter som lämnat årsredovisning för första gången har lämnat bättre redovis- ningar än vad övriga myndigheter gjorde i sina första årsredovisningar. De myndigheter som redan tidigare avgivit årsredovisning har också för- bättrat sin redovisning främst vad gäller prestationer, volymer och kost- nader. Undantag utgörs främst av myndigheter inom försvarsområdet som varit föremål för förändringar, vissa tillsynsmyndigheter samt några av de stora koncernliknande myndigheterna. De flesta myndigheterna har också haft svårt att relatera resultatet till verksamhetsmål och att koppla ihop informationen i den ekonomiska redovisningen med den i resultatre- dovisningen. RRV pekar på att en mer utvecklad dialog mellan berörda myndigheter och regeringskansliet, i vilken behoven och kraven på ut- formningen av redovisningen klargörs, kan undanröja en del av dessa problem. Årets granskning har även föranlett RRV att uppmärksamma problem som följer av bristande jämförbarhet mellan myndigheters resul- tatinformation, i de fall de har samma verksamhetsuppdrag men där en central myndighet saknas.
Liksom föregående år lyfter RRV fram myndigheternas internkontroll som ett stort problemområde. Verket bedömer att den interna kontrollen försämrats ytterligare inom många myndigheter, och att det största beho- vet av åtgärder föreligger hos de största och ofta koncernliknande myndigheterna mot bakgrund av deras ekonomiska betydelse. RRV hänvi— sar i sammanhanget till en nyligen avgiven rapport till regeringen om behovet av och förslag om förstärkt intern kontroll och utbyggd intern , revision. Regeringens ställningstagande till RRV:s förslag i denna fråga redovisas i avsnitt 5. RRV konstaterar vidare att statsanställdas engage— mang i affärsverksamhet i flera fall inte varit förenligt med gällande regler om bissyslor och jäv. Verket bedömer att omfattningen av detta problem bör föranleda en prövning av om det bör ges större möjligheter för arbetsgivaren att begära en redovisning av arbetstagarens engagemang - i privat affärsverksamhet med anknytning till verksamheten i anställ- ningen.
När det gäller omläggningen till nya finansiella styr/tzetoder framstår de nya metoderna inom kapitalförsörjningsområdet vara det som genere— rar flest problem. RRV pekar här särskilt på modellen med lån i Riks-
1994/95: 100
80
Bilaga 1
gäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltnings- ändamål som i alla delar inte synes accepteras av myndigheterna. Även tillämpningen av räntekonto har brustit vid en del myndigheter. Tekniskt sett fungerar dock dessa modeller väl.
RRV redovisar även ett antal iakttagelser vad gäller bristande regel- efterlevnad vid myndigheterna. Respekten för statsmakternas beslut är i flera fall låg, med bl.a. överskridanden av anslag (i ca tio fall med bety— dande belopp) eller bristande redovisning mot statsbudgeten som följd. RRV pekar dock på att bristande regelefterlevnad, i de fall det är fråga om mycket små myndigheter, kan vara hänförligt till att de generella be- stämmelserna för redovisning och kapitalförsörjning uppfattas som väl komplicerade och krävande i förhållande till den verksamhet som bedrivs.
När det gäller ajfärsverk anser RRV att det nu kan finnas anledning att överväga om affärsverksformen' längre behövs mot bakgrund av de om- struktureringar som skett inom affärsverkssektorn och att den traditionella myndighetsformen blivit mer flexibel. RRV pekar även på vikten av att affärsverken utvecklar redovisningen av leasingåtaganden, då det annars föreligger risk för att regeringens och berörda styrelsers beslutsunderlag får för låg kvalitet. Vidare rekommenderar RRV, mot bakgrund av gjorda iakttagelser, att befogenheter och ansvar, bl.a. vad gäller rätten att ingå leasingavtal, liksom avkastningskraven förtydligas samt att styrelser- nas sammansättning ses över.
Årets granskning har återigen föranlett RRV att uppmärksamma beho- vet av att generella riktlinjer utfärdas till myndigheterna om avveckling och ombildning samt att tydliggöra reglerna för myndigheters medverkan i bildande av bolag och stiftelser, i enlighet med vad regeringen anmälde i l994 års kompletteringsproposition. RRV har även funnit att myndighe- ter fortsatt att bilda stiftelser utan att inhämta regeringens tillstånd. Som exempel kan nämnas att verket i en särskild kartläggning av stiftelse- bildningar inorn länsstyrelseområdet fann att för endast sju av 49 identi— fierade stiftelser har statsmakternas tillstånd inhämtats. RRV pekar även på att de principer statsmakterna lagt fast för RRV:s medverkan i revision av bolag och stiftelser ännu inte fått fullt genomslag. I samman- hanget förordas att RRV:s rätt att utse medrevisor även bör komma i fråga för statliga företag eller statligt bildade fonder och stiftelser där staten utsett s.k. lekmannarevisorer. RRV påtalar även att bl.a. mängden statliga företag och komplexiteten i de frågor som ankommer på staten som ägare av företag talar för att det kan finnas skäl att samordna frågor som rör statens ägande av bolag inom en central funktion inom regerings— kansliet. RRV:s granskning har även påvisat skäl som talar för att rege- ringen bör fatta beslut om alla typer av privatiseringar, dvs. även vad gäller försäljning av väsentliga tillgångar och s.k. outsourcing (dvs. när tillgångar överläts till ett företag mot avtal att köpa motsvarande tjänster av företaget).
RRV har även redovisat iakttagelser vad gäller ejjfektiviteten i statsför— valtningen. Verket framhåller bl.a. att stabila regelsystem som är lätta att administrera är avgörande för effektiviteten i skattekontrollen. RRV har även funnit att det finns betydande vinster att göra inom skatteområdet
(» Riksdagen [994595 [mm/. Nr 100. Bilaga ]
1994/95: 100
81
Bilaga 1
genom förstärkning av momskontrollen och genom snabbare inbetalning av skatter och avgifter. Verket menar att det under lång tid skett en successiv förskjutning i hanteringen av transfereringar och uppbörd från kontroll och värn om det allmännas medel i riktning mot service och råd— givning. Detta torde, enligt RRV, ha påverkat den statsfinansiella utveck- lingen i negativ riktning. Verket bedömer att det därför kan finnas anled- ning att prioritera funktioner inom myndigheterna som t.ex. bevakar att kostnadsdrivande praxisutveckling i transfereringssystemen undviks eller att servicenivån till skattepliktiga inte leder till att staten förlorar skatte- och avgiftsinkomster.
Vidare pekar RRV på behovet av en samlad översyn av den statliga fondförvaltningen. Verket bedömer även att det finns betydande bespa- ringar att göra genom bättre upphandlingsförfarande, bättre kapacitetsut- nyttjande av den statliga fordonsparken och bättre planering och underlag inför större investeringsbeslut inom infrastrukturområdet. RRV redovisar även förslag till åtgärder för att effektivisera asylprocessen och in- tegrationsarbetet inom invandrarområdet. RRV:s granskning har också påvisat behovet av en mer utvecklad strategi och kompetens inom IT- området. RRV har även granskat statens tillsyn inom olika sektorer, bl.a. telemarknaden och den finansiella marknaden. Verket har härvid funnit att tillsynen skulle kunna göras mer effektiv genom mer entydiga uppdrag att övervaka marknadernas utveckling och genom renodling av tillsyns- myndigheternas uppgifter.
l994/95:100
82
Bilaga 1
4 Resultatstyrning
Regeringens bedömning:
— Resultatstymingen utvecklas positivt. — Årsredovisningama är, trots vissa brister, av stort värde för regeringens löpande uppföljning av den statliga verksamheten.
I 1994 års kompletteringsproposition redovisades utgångspunkterna för att stärka genomförandet av resultatstyrningen. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes för att ta fram underlag för regeringens fortsatta ställningstaganden. Arbetsgruppens slutrapport kommer att färdigställas i början av 1995. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 1995 med bedömning och förslag till åtgärder för att stärka genomför- andet av resultatstyrningen.
I RRV:s årliga rapport om resultatet av årets granskning, vilken redovisas i avsnitt 3, lämnas även vissa iakttagelser vad gäller ut- vecklingen av resultatstyrningen.
Regeringen har på begäran från riksdagen fortlöpande redogjort för utvecklingen av resultatstyrningen. I det följande redovisas erfarenheter från och regeringens bedömning av utvecklingen av resultatstymingen under det gångna året.
Erfarenheter av årsredovisningarna
Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på myndigheterna och de omfattande förändringar som genomförts i den finansiella styrningen är utvecklingen av årsredovisningarna god. Kvaliteten i den ekonomiska redovisningen har höjts, även om det finns myndigheter som fortfarande inte lyckats uppnå en godtagbar nivå. De myndigheter som i år lämnat sin första årsredovisning har i allmänhet lämnat en årsredovisning av högre kvalitet än de myndigheter som lämnade sin första årsredovisning 1992 och 1993. Inom ett flertal myndigheter pågår ett utvecklingsarbete, vilket framdeles ytterligare bör kunna öka årsredovisningarnas kvalitet.
RRV menar i sin rapport att ambitionen i arbetet med årsredovisningen är hög hos de flesta myndigheter. Vid en bedömning måste, enligt RRV, beaktas att införandet av resultatstyming kräver ett långsiktigt och uthålligt engagemang på alla nivåer. RRV menar att beställningar och krav i regleringsbreven i vissa fall måste bli tydligare. En av för- klaringarna till att vissa myndigheter haft problem att redovisa resultat är att de mål som statsmakterna beslutat för verksamheten ännu inte brutits ner till en uppföljningsbar nivå.
1994/ 95 : 100
83
Bilaga 1
Erfarenheter av de fördjupade anslagsframställningarna
I budgetberedningen under hösten 1994 har ett tiotal myndigheter och deras verksarnhetsområden genomgått fördjupad prövning. För flertalet av dessa lägger regeringen i denna proposition förslag om verksamhetens framtida inriktning. RRV har studerat ett urval av de fördjupade- anslagsframställningama. Erfarenheterna från årets anslagsframställningar liknar dem som redovisats tidigare år. Det finns fortfarande brister i resultatanalyserna, vilket förklaras såväl av att myndigheterna har problem att finna en lämplig informationsstruktur och aggregeringsnivå som att analyskapaciteten inte varit tillräcklig. Endast undantagsvis har myndigheterna kritiskt granskat och ifrågasatt sin egen verksamhet.
Analyser av kostnader, kvalitet och effekter är mer frekventa och fylligare än tidigare, men det finns, enligt RRV, fortfarande utrymme för förbättringar. Positivt är att nya myndigheter, som lämnat sin första fördjupade anslagsframställning, producerat väl genomarbetade resultat- analyser och förslag om den framtida inriktningen av verksamheten som till viss del baseras på analyserna av verksamheten. Sammantaget är bilden av de fördjupade anslagsframställningarna något mer positiv än tidigare år.
Regeringens bedömning
En rad positiva effekter har åstadkommits i reformarbetet med att utveckla resultatstymingen i budgetprocessen. Hösten 1994 är första gången samtliga myndigheter avger årsredovisning. Ett stort antal myndigheter lämnar årsredovisningar av god kvalitet. En successiv anpassning av resultatredovisningen sker till regeringens behov av in- formation för löpande styrning och kontroll. Resultatstymingen anpassas vidare till de skilda förutsättningar som gäller för olika delar av den statliga verksamheten. Departementen uppfattas mer nyanserade i dialogen med myndigheterna. I samtliga dessa avseenden måste dock ut- vecklingen fortsätta.
Regeringen konstaterar med tillfredställelse att myndigheternas intresse och förmåga att i olika avseenden analysera sin verksamhet har ökat påtagligt sedan slutet av 1980-talet. Årsredovisningama och särskilt resultatredovisningens värde som instrument för regeringens löpande uppföljning och kontroll har ökat.
Vissa av årets iakttagelser är av central betydelse. De dokument som finns i budgetprocessen bör bättre anpassas till en effektiv resultatstyr— ning. Främst bör en ökad flexibilitet i den långsiktiga planeringen efter— strävas. Årsredovisningen skall även framdeles vara ett instrument för den årliga löpande avrapporteringen och kontrollen av verksamheten i förhållande till de krav som ställs på verksamheten.
1994/ 95 : IOO
84
5 Ökade krav för god intern kontroll i staten
Regeringens bedömning: Att den interna kontrollen fungerar i de statliga myndigheterna, särskilt vad gäller de stora myndigheter som ansvarar för stora medelsflöden, är ett oavvisligt krav från regering- ens sida. RRV har visat att många myndigheter inte har vidtagit er- forderliga åtgärder för att uppmärksamma och åtgärda brister i detta avseende. Det ankommer på regeringen att försäkra sig om att identi- fierade brister i statsförvaltningen beivras. Regeringen avser att be- sluta om en förordning som innebär att samtliga myndigheter med omfattande intern delegering av ansvar och befogenheter och som administrerar stora medelsflöden skall ha intern revision som själv- ständigt granskar den interna kontrollen i verksamheten. Det an— kommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga medel för internrevisionen inom ramen för befintliga resurser.
Bakgrund
RRV:s granskningar visar att den interna kontrollen vid myndigheterna i åtskilliga fall har blivit sämre. Även riksdagens revisorer har upp- märksammat problemet. Bristerna är inte minst bekymmersamma då det är en utveckling som pågått under flera år trots myndighetsledningarnas entydiga ansvar för att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll finns i myndigheten. De bakomliggande orsakerna är flera, bl.a. hög grad av delegering/decentralisering inom myndigheter utan att myndighetsled- ningen tillförsäkrat sig en god uppföljning och kontroll, högre krav på ekonomisk redovisning utan att detta föranlett tillräcklig kompetensupp- byggnad inom myndigheten liksom den tekniska utvecklingen inom ADB- området. Det är också fråga om otillräcklig uppmärksamhet och för- ståelse för de problem som har att göra med intern kontroll. Det är sär- skilt oroande att iakttagelserna i flera fall avser större myndigheter vilka omhändertar stora betalningsflöden i staten, och att brister kvarstår år från år.
RRV har nyligen inkommit med förslag till regeringen om åtgärder för en stärkt intern kontroll vid de statliga myndigheterna. Vid sidan av bl.a. ökade stöd- och revisionsinsatser från RRV:s sida, föreslår RRV princi- per som bör ligga till grund för regeringens ställningstagande avseende inrättande av intern revision vid statliga myndigheter. RRV lämnar även ett förslag till förordning om intern revision i staten.
Internrevisionens uppgifter
Internrevisionens primära uppgift är att granska dels den interna kon- trollen i system, rutiner och organisation inom myndigheten, dels hur bok-
1994/ 95 : 100 Bilaga I
85
Bilaga 1
förings- och annan ekonomisk redovisningsskyldighet som myndigheten omfattas av fullgörs samt att avrapportera resultatet av granskningen till högsta ledningen för åtgärder. Kriterier för en god internrevision är att den skall bedrivas enligt internationell standard för god revisionssed och grundas på av styrelsen (eller av myndighetschefen om styrelse saknas) beslutad revisionsplan baserad på en analys av de risker som myndighe- tens internkontroll exponeras för. Vidare skall internrevisionen bedrivas självständigt och verka oberoende i förhållande till den löpande verksam- heten och ledningen. Att internrevisionen har rätt professionell kompetens relaterat till den kontrollmiljö som finns i organisationen är "också ett väsentligt kriterium för en god intern revision.
Regeringens bedömning
Det statsfinansiella läget talar för att särskild omsorg läggs vid kontroll av att de statliga resurserna används korrekt och effektivt. Detta är natur- ligtvis av stor vikt för allmänhetens fortsatta förtroende för myndigheter- nas förmåga att förvalta skattebetalarnas medel. Dessa skäl har också le- gat till grund för regeringens ställningstagande att de myndigheter som har betalningsansvaret för medel med koppling till EG-budgeten skall etablera eller förstärka befintliga funktioner för intern revision (jfr prop. 1994/95:40). Regeringen anser att det ligger i det allmännas intresse att försäkra sig om att myndighetsledningama, som komplement till den externa revisionen, har professionella intemrevisorer för egen självständig granskning av kvaliteten på den interna kontrollen och redovisningen där så erfordras.
Det finns vissa kriterier som bör läggas till grund för en bedömning av huruvida en myndighet regelmässigt bör ha intern revision. De viktigaste är dels omfattningen av de medelsflöden som myndigheten ansvarar för, dels graden av delegering inom stora myndigheter eller mellan central myndighet och regionala/lokala myndigheter.
För att säkra överblick, oberoende och jämförbarhet bör intemrevisio- nen normalt, i enlighet med god sed på området, vara placerad direkt under verksledningen eller motsvarande, med hela myndighetskoncemens verksamhet som granskningsområde. I det fall verkets operativa verksam- het utförs med hjälp av myndighet utanför verket, t.ex. av en läns- styrelse, bör även den verksamheten ingå i granskningen för att ingå i underlaget för intemrevisionens rapportering till verkets styrelse (eller verkschef om styrelse saknas).
Om kriteriet ansvar för stora medelsflöden definieras som en nivå på omsättningen och denna sätts till en miljard kronor innebär de två an- givna kriterierna att följande myndigheter bör ha intern revision: Invan- drarvcrket, Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen, Lantmäteriverket, Arbetsmarknadsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Riksför- säkringsverket och de allmänna försäkringskassoma, Domstolsverket, Kriminalvårdsverket, Polisorganisationen, Försvarsmakten, Riksskattever- ket med skatte— och kronofogdemyndighetema, Tullverket, Boverket,
1994/95: 100
86
Bilaga 1
SIDA, Vägverket, Banverket, Centrala Studiestödsnämnden, Kungliga tekniska högskolan. Karolinska institutet samt Universiteten i Uppsala, Stockholm, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Vissa av dessa myn- digheter har redan etablerat intern revision, för andra har regeringen särskilt beslutat att de skall ha intern revision. Organisatorisk inplacering, uppgifter och mandat varierar dock. Då de redovisade kriterierna pekar på en ganska god träffbild av de största myndigheterna som svarar för de mer centrala statliga uppgifterna avser regeringen att lägga dessa kriterier till grund för generell tillämpning av bestämmelser om intern revision i staten. Det ankommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga medel för den interna revisionen inom ramen för befintliga resurser. Be- stämmelserna avses även bli tillämpliga på andra myndigheter som själva väljer att inrätta internrevisionen eller för vilka regeringen beslutar särskilt skall ha intern revision.
] 994/ 95 : 100
87
Bilaga 1
6 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av en allmän löneavgift m.m.
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 (SkU:16, rskr. 149) att en allmän löneavgift för finansiering av medlemskap i EU skall tas ut på löneinkomst och inkomst av annan förvärvsverksamhet från och med den 1 januari 1995. Avgiftens storlek uppgår till 1,5 % och skall beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter till folkpensioneringen enligt lagen (l98l:69l) om socialavgifter. Som en konsekvens härav höjs också de särskilda löneskatterna och premieskatten på grupplivförsärkringar.
Avgiftsskyldigheten omfattar alla som betalar arbetsgivaravgifter, således även statliga myndigheter.
Betalningen av den allmänna löneavgiften och av de särskilda löneskat- terna bör för budgetåret l994/95 betalas samlat från tillgängliga medel på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.
Regeringen avser att återkomma i 1995 års kompletteringsproposition med förslag till hantering av den allmänna löneavgiften för budgetåret 1995/96.
1994/95: 100
88
Budgetförslaget och statens åiåäggizmo ekonomiska ställning
I Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96
1. l Beräkningsförutsättningar Statsbudgeten budgetåren 1994/95 och 1995/96
Riksrevisionsverket (RRV) har den 19 december 1994 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåren 1994/95 och 1995/96. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1. Dessa antaganden, dvs. pris- och lönesummeutvecklingen samt utvecklingen av den privata konsumtionen är fundamentala för beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns i bilaga 1.2.
Under slutskedet av arbetet med den preliminära nationalbudgeten har antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att de beräkningar som regeringen nu redovisar baserar sig på den ekonomis— ka utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsåttningar.
Tabell !. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring
1994 1995 1996 RRV Regeringen RRV Regeringen RRV Regeringen
Lönesumma 3,5 3,5 5,5 5,7 5,5 5.6 Konsutnentpriser,
årsgenomsnitt 2,2 2.2 3.2 2,9 3,6 3,7 Privat konsumtion,
löpande priser 3,8 3.6 2,7 2.9 4.0 4,0
1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95
RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret l994/95 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 19 december 1994. Be- räkningarna av inkomsterna för budgetåret l994/95 redovisas även i verkets inkomstberäkning.
Bilaga 1
Inkomster
I sin inkomstberäkning, publicerad den 19 december 1994, har RRV för budgetåret 1994/95 beräknat inkomsterna till 396 735 miljoner kronor. Till följd av att antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats justeras inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ned med I 088 miljoner kronor. Det reviderade antagandet om den privata konsumtio- nens utveckling m.m. föranleder nedjustering av inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 310 miljoner kronor samt en nedjustering av inkomsttiteln Mervärdesskatt med 65 miljoner kronor. Med hänsyn till att nedsättningsregeln avseende koldioxidskatt för energiintensiva företag blir kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. har inkomsttiteln Energi- skatt justerats ned med 930 miljoner kronor. Inkomsttiteln Jordbruks- och sockeravgifter och inkomsttiteln Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet justeras upp med 20 respektive 4 miljoner kronor.
Sammantaget medför justeringama en beräknad minskning av inkom- sterna med 2 369 miljoner kronor jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2.
Tabell 2. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1994/95 Tusentals kronor
RRVs Förändring beräkning . enligt regeringen 1111 Fysiska personers inkomstskatt 26 797 000 -1 088 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 33 188 000 -310 000 1411 Mervärdesskatt 108 835 000 -65 000 1428 Energiskatt 19 683 000 -930 000 1473 Jordbruks- och SOCkeravgifter 129 066 +20 000 2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet 0 +4 000 Summa inkomster 396 735 369 Summa avvikelser enligt regeringen -2 369 000
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget medför justeringama av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar inkomsterna för budgetåret 1994/95 till 394 366 miljoner kronor.
l994/95 : 100
90
Bilaga 1
Utgifter
Enligt regleringsbrevenl för innevarande budgetår uppgår utgifterna på statsbudgeten till 519 939 miljoner kronor. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 585 802 miljoner kronor.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 119 400 miljoner kronor. RRV baserar sin prognos på s.k. stoppränta, dvs. den räntenivå som gällde vid beräkningstillfället antas gälla under hela beräkningsperioden. Med anledning av att regeringen bygger sin beräkning på de räntenivåer som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4) beräknar regeringen belastningen på anslaget för budgetåret 1994/95 till 117 000 miljoner kronor.
Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95 Miljarder kronor
Beräkning till Nuvarande grund för stats— beräkning budgeten Räntor på lån i svenska kronor ' 47,5 83,6 Räntor på lån i utländsk valuta 24,2 23,1 Valutaförluster, netto 4,3 10,3 Summa 76,0 117,0
Med anledning av, i huvudsak. andra ränteantaganden justeras anslaget Studiemedel m.m. ner med 95 miljoner kronor i förhållande till RRV:s prognos. Till följd av att Länsstyrelsen i Kalmar län, efter regeringsbe- slut, har betalat ut 3,7 miljoner kronor till 1914 års Järnvägskonsortiums donationsfond belastas anslaget Oförutsedda utgifter med ytterligare 3,7 miljoner kronor.
Vidare görs en nedjustering av anslaget Stöd till jordbruket och lii-smedelsindustrin i norra Sverige, med 95 tniljoner kronor till följd av att konstruktionen av stödet till norra Sverige från och med medlemsska- pet i EU blir en annan samt att utbetalningarna kommer att göras vid andra tidpunkter under budgetåret än tidigare.
Till följd av framför allt nya beräkningsgrunder från Europeiska In- vesteringsbanken räknas anslaget Bidrag till Europeiska Investerings- banken upp med 50 miljoner kronor. Slutligen räknas utgifterna upp med 80 881 tusen kronor med anledning av regeringens förslag om tilläggs— budget I till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:105).
Enligt RRV komtner de totala Anslagsbehällningarna på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 1 561 miljoner
lVissa anslag inom Försvarsdepartementcts tillträde hari regleringsbrevenjusterats för lokalkostnader (prop. 1993/94:150. bill). Inom Uthildningsdepartementets område har anslagen till univertsitetet och högskolorjusterats med anledning av övergång till lånetinansiering av anläggningstillgångar (prop. 1993/94:100. bil. I).
1994/951100.
91
Bilaga 1
kronor och uppgå till 37 027 miljoner kronor vid innevarande budgetårs slut. Regeringen ansluter sig till RRV:s bedömning.
l tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan bud- getåren 1993/94 och 1994/95.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1993/94 och 1994/95 Miljarder kronor
l—luvudtitel 1993/94 1994/95 Utrikesdepartementet 9 274 8 984 Kommunikationsdepartetnentet 4 802 6 336 Ovriga huvudtitlar 21 390 21 707 Summa 35 466 37 027
RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp -1 000 miljoner kronor. Dessa utgifter bör beräknas till 2 000 miljoner kronor.
Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till en uppjustering av utgifterna med 545 miljoner kronor. Utgiftsanslagen beräknas därmed till 468 908 miljoner kronor.
Utgifterna beräknas därmed sammantaget till 586 347 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Tabell 5. Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1994/95 Miljarder kronor
Regleringsbrev RRV Regeringen Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 448 439 468 963 468 908 Statsskuldräntor 76 000 119 400 117 000 Förändring i anslagsbehållningar 4 500 —1 561 —1 561 Beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto —9 000 -1 000 2 000 Summa 519 939 585 802 586 347
Ovanstående tabell visar stora avvikelser mellan regleringsbrevens beslutade utgiftsnivå och regeringens nuvarande prognos. Den viktigaste förklaringsfaktorn till avvikelsen är räntor på statsskulden som i den nuvarande prognosen överstiger nivån i regleringsbreven med 41 miljarder kronor. Det beror på en högre räntenivå under hösten samt att regeringen därmed gör en annan bedömning av räntan för det återstående budgetåret än tidigare. Detta får till följd att de i våras prognosticerade överkurserna nu väntas övergå i underkurser vilket innebär att det uppstår en kraftig ökning av statsskuldräntorna. En annan stor enskild ökning av utgifterna som har tillkommit är avgiften till EU till följd av att Sverige blivit medlemi den Europeiska Unionen fr.o.m. den första januari 1995, vilket påverkar utgiftsanslagen. Förändringen i tillkommande utgiftsbehov förklaras i allt väsentligt av de beräknade intäkterna av försäljningen av Pharmacia som i regleringsbreven låg under posten Beräknat tillkomman- de utgiftsbehov, netto.
1994/95:100
92
Bilaga 1
1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1995/96
Ökad bruttoredovisning på statsbudgeten
I syfte att tydliggöra och underlätta förståelsen av redovisningen på statsbudgeten kommer vissa utgifter att bruttoredovisas i statsbudgeten från och med budgetåret 1995/96. -
Sjuk— och föräldraförsäkringen
På inkomsttitel 1221, Sjttkförsäkrirzgsaigtji, netto, redovisas idag 85 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Övriga 15 % redovisas på anslag på utgiftssidan. Från och med budgetåret 1995/96 kommer samtliga utgifter för sjuk— och föräldraförsäkringen att budgeteras och redovisas på budgetens utgiftssida. Detta innebär att de redovisade inkomsterna på inkomsttiteln 1221 ökar med 73,4 miljarder kronor, och att de sammanlagda utgifterna på anslagen A3 och Bl - B3 på Socialde- partementets område ökar med motsvarande belopp. Förändringen innebär följaktligen att statsbudgetens omslutning ökar. Budgetsaldot liksom upplåningsbehovet påverkas däremot inte.
A rbetsma rkn ads fonden
Inkomster och utgifter som regleras via arbetsmarknadsfonden kommer från och med budgetåret 1995/96 att redovisas över statsbudgeten. För närvarande inbetalas arbetsmarknadsavgifter till statsbudgeten men dessa inkomster förs sedan, med undantag för den del som avser finansiering av utbildningsbidrag, vidare till arbetsmarknadsfonden. Från fonden utbetalas medel för arbetslöshetskasseersättning och KAS m.m. Fondens saldo påverkar sedan Riksgäldskontorets upplåningsbehov. Från och med budgetåret 1995/96 kommer dessa inkomster och utgifter att redovisas över statsbudgeten. Inkomsterna kommer att redovisas under en ny inkomsttitel, 1254, Arbetsmarknadsaigift, och utgifterna kommer att redovisas över anslaget A5 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel på statsbudgetens utgiftssida. Denna omläggning påverkar både statsbudgetens omslutning och saldo. Omslutningen stiger och saldot förändras med arbetsmarknadsfondens finansiella sparande med undantag för den del av utgifterna som avser utbildningsbidrag. Eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande uppvisar ett negativt finansiellt sparande leder omläggningen till en försämring av det redovisade budgetsaldot. Denna försämring av det redovisade saldot uppgår till 24,9 miljarder kronor budgetåret 1995/96. Förändringen påverkar dock inte statens lånebehov och försämrar inte de
1994/ 95 : 100
93
Bilaga 1
offentliga finanserna. Omläggningen ger däremot en bättre överensstäm- melse mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov.
18-månaders budgetår
Efter beslut i riksdagen om att ändra budgetårets periodicitet, kommer statsbudgeten från och med 1997 att omfatta ett kalenderår i stället för att som nu omfatta perioden 1 juli - 30 juni. Budgetårct 1995/96 kommer som en övergångslösning, att omfatta tiden 1 juli 1995 - 31 december 1996, dvs. 18 månader. För att underlätta jämförelser bakåt i tiden redovisas i vissa av de översiktliga tabellerna i budgetförslaget även beräkningar av hur budgetåret 1995/96 skulle sett ut om det endast hade omfattat de första 12 månaderna, dvs. perioden juli 1995 - juni 1996.
Inkomster beräknade på 18 månader
RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 618 230 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Inkomsterna påverkas av de förändrade redovisnings- principer som regeringen föreslår i denna proposition. Dessa redovis- ningstekniska förändringar leder till att beräkningarna av inkomsterna justeras upp med 109 777 miljoner kronor.
De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som tidigare redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till statsbudget för nästa budgetår m.m. föranleder regeringen att justera ned inkomsterna med 3 059 500 tusen kronor. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomsskatt justeras upp med 1 421 miljoner kronor. Vidare justeras inkomsttiteln Juridiska personers inkomsskatt ned med 1 336 miljoner kronor, och inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med '250 miljoner kronor. Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgtft, netto, justeras ned med 1 096 miljoner kronor. Med anledning av en reviderad prisutveckling justeras inkomsttitlarna Bensinskatt, Tobaksskatt, Skatt på spritdrycker, Skatt på vin och Skatt på maltdrycker ned med sammanlagt 78 miljoner kronor. Med hänsyn till att nedsättningsregeln vad avser koldioxidskatt för energiintensiva företag blir kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. justeras inkomsttiteln Energiskatt ned med 2 264 miljoner kronor. Avgifter för Alkoholinspektio- nens verksamhet justeras upp med 43 500 tusen kronor.
Sammantaget innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp- skrivning av inkomsterna för budgetåret 1995/96 med 106 717 500 tusen kronor. Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för bud- getåret 1995/96 till 724 947 384 tusen kronor. Förändringarna i för- hållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6.
1994/95: 100
94
Tabell 6. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster 1994/95; 100 budgetåret 1995/96 B'l 1 Tusentals kronor 1 aga
RRV:s Avvikelse beräkning enligt regeringen Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt 47 405 000 +1 421 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 46 036 000 —1 336 000 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto -6 697 000 -1 096 000 1411 Mervärdesskatt 176 400 000 +250 000 1421 Bensinskatt 35 956 000 -47 000 1424 Tobaksskatt 11 662 000 -8 000 1425 Skatt på spritdrycker 10 215 000 —12 000 1426 Skatt på vin 4 892 600 —5 000 1427 Skatt på maltdrycker 4 936 900 —6 000 1428 Energiskatt 30 588 000 -2 264 000 2544 Avgifter till alkoholinspektionens verksamhet 0 +43 500 Summa inkomster 728 006 884 ' Summa avvikelser enligt regeringen -3 059 500
' Summan i Riksrevisionsverkets beräkning är korrigerad så att den bruttoredovisas på samma sätt som regeringens förslag till statsbudget. (Se avsnitt 1.3)
Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 (tabell 7).
Bilaga 1
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96
Inkomsttite1/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp
1000 1142 1143 1200 1221 1222 1250 1251 1252 1253 1254 1255 1256 1257 1260 1261 1262 1281 1311 1470 1472 1473 2521 2544 3124 3125
6000 6 100
6110 6111 6112 6113 6114 6115 6120 6121 6122 6200
6211 6300
631 1 6400
6411 7000 7111
Skatter m.m
Utskit'tningsskatt och ersättningsskatt Bevillningsavgift Socialavgifter och allmänna egenavgifter Sjukförsäkringsavgift Allmän sjukförsäkring Ovriga socialavgifter. netto
Allmän tilläggspensionsavgift, netto Delpensionsavgift. netto Arbetsskadeavgift. netto Arbetsmarknadsavgift Arbetarskyddsavgift. netto Lönegarantiavgift. netto Sjömanspensionsavgift, netto Allmänna egenavgifter
Allmän sjukförsäkringsavgift Allmän pensionsavgift. netto Allmän löneavgift
Skogsvårdsavgift
S_katt på import m.m. Övriga skatter m. m. på import Jordbruks— och sockeravgift Avgifter till granskningsnämnden Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. Fortifikationsverkets inkomster av försålda fastigheterl Bidrag från EU m.m.l Bidrag från EG:s jordbruksfond
Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion Arealbidrag och trädesersättningl
Miljöstöd
Interventionl
Eitportbidrag'
Djurbidrag
Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektionl EG— finansierade strukturstöd inom livsmedelssektornl EG— finansierade regionala stöd till jordbruket Bidrag från EG. s fiskefond
Bidrag från EG:s fiskefondl Bidrag från EG:s regionalfond
Bidrag från EG:s regionalfondl Bidrag från EG. s socialfond
Bidrag från EG:s socialfond]l Extraordinära medel från EU Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten
' Inkomsttiteln införd fr.o.m. budgetåret 1994/95
Förslag
Namnändring Upphör Upphör Namnändring Namnändring Namnändring Ny inkotnstgrupp Namnändring Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkotnsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomstgrupp Ny inkomstgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Upphör Namnändring Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Upphör
Ny inkomsttitel Ny inkomsttyp Ny inkomst- huvudgrupp Ny inkomstgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkotnsttitel Ny inkomstgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomsttitel Ny inkomst- huvudgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomst- huvudgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomst- huvudgrupp Ny inkomsttitel Ny inkomsttyp
Ny inkomsttitel
Regeringen återkommer i samband med sin behandling av anslaget till Försvarsmakten om att låta Försvarsmakten ta del av vissa av de in- komster som redovisas på inkomsttiteln 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.
1 994/ 95 : 100
96
Bilaga 1
Utgifter beräknade på 18 månader
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 uppgår utgifterna sammanlagt till 968 379 miljoner kronor. Utgiftsanslag exkl. stats- skuldräntor svarar då för 820 379 miljoner kronor.
Statsskuldsräntorna beräknas till 129 000 miljoner kronor för bud- getåret 1995/96. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskon- toret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära national- budgeten (bilaga l.1, avsnitt 1). Riksgäldskontoret emitterar stats— obligationer med i förväg bestämda kupongräntor. Dessa kupongräntor avspeglar således inte det aktuella ränteläget vid emissionstillfället. Detta leder till att det uppstår s.k. under- och överkurser vid emissionstillfället. I avsnitt 1.4 görs en kompletterande redovisning med periodiseradc över- och underkurser.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 3 000 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast- ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 16 000 miljoner kronor. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts— och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till statsbudget.
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1995/96 Miljoner kronor
Förslag till statsbudget Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 820 379 Statsskuldräntor 129 000 Förändring av anslagsbehållningar 3 000 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 16 000 Summa 968 379
1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95 och 1995/96
Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 såsom framgår av tabell 9 och tabell 12.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 192,0 miljarder kronor för 1994/95 och till 243,4 miljarder kronor för 1995/96.
7 Riksdagen 199—1195. ] saml. Nr [()/). Bilaga 1
1 994/ 95 : 100
Bilaga 1
Tabell 9. Statsbudgeten och statens lånebehov 1993/94 - 1995/96 Miljarder kronor
1993/94 1994/95 1995/96 1995/96 1995/96 1995/96 Utfall Reger- 12 tnån 12 mån 18mån 18 mån
ingens Nettol BruttoZ Nettol Brutto2 beräk- Förslag ning till stats— budget Inkomster 376.9 394,4 433.9 505.2 615.2 724.9 Utgifter 554.0 586.3 587.3 675,7 833,7 968.4 Budgetsaldo -177.1 -192.0 —153.4 —170.5 —218.5 -243.4 Primärt budget- saldo -82.4 —75.0 —36.4 -53,5 —89.5 —114.4 Lånebehov 233.5 229.0 163.8 163.8 238.5 238.5 Primärt lånebehov 138.8 112.0 46.8 46.8 109.5 109.5
' Enligt nuvarande redovisningsprineiper "7 . —.. . . . . " Enltgt toreslagna redov1s111ngspr1nc1pcr
Kompletterande redovisning av statsskuldräntor
Över- respektive underkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar statsobligationer som har en kupongränta som över- eller understiger den aktuella marknadsräntan vid emissionstillfället.
Över— respektive underkurser är således nuvärdet av mellanskillnaden mellan den kupongränta långivaren erhåller och den ränta han skulle ha fått om kupongräntan varit lika stor som marknadsräntan. I regeringens budgetförslag redovisas nettot av över- och underkurser mot statsbud- geten vid det prognostiserade emissionstillfället. dvs. redovisningen är utgiftsmässig i enlighet med principerna för redovisning mot statsbud— geten.
Tabell 10. Statsskuldräntor Miljarder kronor
1994/95 1995/96 1995/96 l2-1nån lS-mån
Statsskuldräntor enl. regeringens budgetförslag 117.0 117.0 129.0 Justering för periodiseradc . över/underkurser -13.6 —(1.1 -7.7 Justerade stats- . skuldråntor 103.4 110.9 1213
För att tydliggöra den underliggande budgetutvecklingen görs även en kompletterande kostnadsmässig redovisning, i vilken nettot av över- och underkurserna har fördelats ut över lånets löptid.
1994/95: 100
98
Tabell 11. Justerat budgetsaldo för över- och underkurser budgetåren 1994/95; 100 l994/95 - 1995/96
Miljarder kronor Bllaga 1 1994/95 1995/96 1995/96 lZ-mån lS—mån Inkotnster 394.4 505,22 724.9 Utgifter exkl. stats- skuldräntor 469,39 558.7 839.4 Justerade stats— skuldräntor 103.4 110.9 121.3
Justerat budget- saldo —l78.3 -164_4 —235.8
Bilaga 1
100
Tabell 12. Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Inkomster:
Skatter
Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Aterbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster
Bidrag m.m. från EU
Extra ordinära medel från EU Summa kr.
Underskott
Summa kr.
674 862 345 000 28 763 530 000 30 700 000
9 424 809 000 -2 886 000 000 8 652 000 000 6 100 000 000
724 947 384 000 -243 431 273 000 968 378 657 000
Utgiftsanslag:
Statschefen och regeringen Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepanementet Kulturdepanementet Näringsdepartementet Civildepartementet
Miljö— och naturresursdepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden. m.m. Oförutsedda utgifter Beräknad övrig medelsförbrukning: Minskning av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto
Summa kr.
2 811 560 000 29 157 687 000 23 944 183 000 64 071 737 000
271 653 103 000 36 365 377 000 118 467 710 000 58 915 917 000 17 281 526 000 132 124 301 000 6 916 644 000 50 575 177 000
4 168 001 000 2 735 511 000 1 189 223 000
129 000 000 000 1 000 000
3 000 000 000
16 000 000 000 968 378 657 000
l994/95 100
Bilaga 1
2 Underliggande budgetutveckling
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprineipema. Som bas används de förhållanden som gäller för innevarande budgetår: Den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag kan inte omedelbart jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och reviderade finansplaner.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig sådan. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling inte undanskyms.
På inkomstsidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk och myndigheter till statsbudgeten — vissa engångseffekter vid medlemsskap i EU vad gäller moms m.m. — försäljning av statliga företag
På utgiftssidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
—- valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån
— engångsvisa besparingar — periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar statsobligationer till under- respektive överkurser.
Tabell 13 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1993/94-1995/96.
Tabell 13. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1993/94-1995/96 Miljarder kronor
1993/94 1994/95 1995/96 1995/96
(12 män) (18 mån)
Underliggande budgetsaldo -I70.0 —178.8 -l46_4 -209.8 Som andel av BNP 11.775 11,5% 8.970
1 994/ 95 : 100
101
Bilaga 1
3 Lånebehov och statsskuld
Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret. Budgetunderskottct utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskonto- rets lånebehov (tabell [4). Det är emellertid inte det redovisade budgetut- fallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i detta sammanhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognos- perspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Det är viktigt att betona att detta antagande görs då den kassamässiga korrigeringen de senaste åren gett upphov till relativt stora avvikelser mellan det budgeterade lånebehovet och det faktiska utfallet. Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och andra myndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån. Statsskuldcns förändring påverkas därutöver av olika typer av skulddispositioner, dvs. transaktioner av dispositiv karaktär som Riks- gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferenserna. Prognosen för skulddispositionerna innehåller beräknade realiseringar av valutadifferenser och omvärdering av valutaskulden. De övriga skulddispositionerna kan inte prognosticeras.
1994/ 95 : 100
102
Tabell 14. Lånebehov och statsskuld Miljarder kronor
Budgetunderskott Kassamässiga korrigeringar Riksgäldskontorets nettoutlåning: CSN. studielån m.m. Investeringslån till myndigheter Tilläggspensionsavgift (inlåning)
Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden inkl. räntal
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl. ränta Vasakronan AB m.m. (Byggnadsstyrelsen) Lån till Sparbanksstiftelsen Första Arlandabanan
lnfriat garantiåtagande i Securum
Bankstöd Retriva och Securum Övrigt, netto Redovisningsteknisk korrigering Lånebehov Skulddispositioner Statsskuldförändring Statsskuld vid utgången av resp. budgetår Som andel av BNP
Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
1993/94 utfall . 177,l 27.8
7.3 -8.5
36,7
0.9
13.8 -3.8
—l3.l 3.8 —0.1 -8.4 233,5 -15.5 218.0
1 178,6 81.373
1994/95
19z,0
8.3 5.0
—3.0
229,0 -13,9 215,1
1 393,7
90.0%
1 994/95 : 100 Bilaga 1
1995/96 (18 mån)
243,4
11.4 5.5
-ll.4
-1.4
-4.8 -0.8
238,5 -21.4 217.1
1 610,7
' Fr.o.m. 1995/96 tillämpas bruttoredovisning och således redovisas Arbetsmarknads- fondens underskott inom statsbudgeten (se avsnitt 1.3).
103
Bilaga 1
4 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1993/94
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat preliminär redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier inklusive grundfondsför- bindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantiredovisning (System KG) och vissa myndigheters årsredovisningar. Den definitiva redovisningen kommer att återfinnas i RRV:s publikation Årsredovisning för staten 1993/94.
Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1994. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1993/94. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1994. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
I det följande lämnas en sammanställning av och kommentarer till de uppgifter som garantiförvaltande myndigheter lämnat. I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgarantier och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna är till skillnad från grundfondsförbindelserna kopplade till en viss kredit. En kredit- garanti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller såsom för egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett bestämt belopp för att undvika en likvidation eller se till att garantimottagarens kapital hålls intakt.
Syftet med kreditgarantier
Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att stödja verksamheter av samhälleligt intresse. Kreditgarantier tjänar därvid som ett komplement till finansieringsmöjlighcter på den allmänna kredit- marknaden. Kreditgarantier används, respektive har använts, för att stödja exempelvis jordbruket, varvsindustrin, energiförsörjningen, exporten och bostadsbyggandet. Under senare år har kreditgarantier använts i samband med bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen.
Gällande garantiramar
Gällande garantiramar per den 1 juli 1994 uppgår totalt till 279,5 miljarder kronor, vilket är 22,7 miljarder kronor mer än föregående år. En stor beloppsökning har skett av Riksgäldskontorets (RGK) garantiram med 43,8 miljarder kronor på grund av omfattande engagemang avseende pensionsåtaganden till bolagiserade affärsverk och övertagande av en garanti som tidigare administrerats av Televerket. Andra ändringar är en utökning av Statens bostadskreditnämnds (BKN) garantiram med 6,8 miljarder kronor och en minskning av Bankstödsnämndens (BSN) garantiram med 9,6 miljarder kronor. För de myndigheter som inte har
1994/95: 100
104
Bilaga 1
en specificerad "garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garanti— ram. Detta gäller BKN och BSN.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1994 uppgår till 208.6 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 6,4 miljarder kronor jämfört med föregående år. Denna nettoökning hänför sig till RGK 18,4. BKN 6,8 och Exportkreditnämndcn (EKN) 2,5 miljarder kronor. BSN har minskat sina utfästelser med 9,5 och Televerket med 11,4 miljarder kronor. Televerkets garanti flyttades till RGK efter bolagiseringen. Gjorda garantiutfästelser är summan av garanterad kapitalskuld samt gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta myndigheter är tiden mellan utfästelse och ianspråktagande kort, vilket innebär att beloppen för utfästelse och kapitalskuld är lika stora. EKN har dock ett arbetssätt som innebär att de alltid har en stor mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1994 uppgick dessa utfästelser till 47,4 miljarder kronor.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1994 var 161,2 miljarder kronor, vilket är 7,3 miljarder kronor mer än året före. Ökningen hänför sig till motsvarande förändringar som redovisats vad det gäller utfästelse per myndighet. Dock har EKN:s kapitalskuld ökat med 3,3 samtidigt som utfästelsen ökat med 2,5 miljarder kronor. De sex myndigheter som garanterat störst kapitalskuld är RGK 65,9, EKN 40,0, BSN 20,3, BKN 19,8, Riksbanken 13,0 och SJV 1,9 miljarder kronor. Dessa myndigheter står för drygt 99,8 procent av den totala garanterade kapitalskulden.
Antalet garantier
Cirka 42 000 garantier fanns den 30 juni 1994. Medelvärdet för kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Minsta enskilda garanti uppgick till 500 kronor och största enskilda var 27 miljarder kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är BKN med 20 147 garantier, SJV 10 900 och EKN cirka 10 000. Dessa tre myndigheter står för 98 procent av det totala antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter har utfärdat tillsammans drygt 1 000 garantier.
Utvecklingen under de senaste tio åren
Trenden för total garantiram. utfästelse och kapitalskuld var fram till och med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetårct 1992/93 visade
1994/95: 100
105
Bilaga 1
en stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och om— läggningen av bostadsstödet. Dessa två händelser ledde till bildandet av de två myndigheterna BSN och BKN, som idag tillhör de största garantigivarna. Av kapitalskuldens ökning på 42,2 miljarder kronor under
budgetåret 1992/93 stod BSN för 29,8 och BKN för 11,8 miljarder kronor.
Garantiutfärdande myndigheter Bankstödsnämnden
Beslutet att inrätta BSN fattades i december 1992. Vid utgången av budgetåret 1993/94 redovisas tre ansvarsförbindelser som totalt uppgår till 20 303 miljoner kronor. De tre var till Securum (10 miljarder kronor), Sparbanksstiftelsema (6,8) och Retriva (3,5). Inkomsterna från kreditgarantiavgifter uppgick under budgetåret 1993/94 till 294,8 (100,0) miljoner kronor. Avgiftsnivån på BSN:s garantier är 1 procent. BSN betalade under budgetåret 1993/94 ut 20 231 (23 399) miljoner kronor som ersättning för infriade garantier. Av tidigare infriade garantier har 399,9 (0,0) miljoner kronor återvunnits. Det tidigare avtalet med Sparbanken Sveriges ägare, Sparbanksstiftelserna, har omförhandlats till marknadsmässiga villkor vad gäller ränta och garantiavgift. Gentemot Föreningsbanken har BSN också ett åtagande, men något direkt stöd har inte utbetalats. Rekonstruktionen av Gota Bank har däremot inneburit en mycket stor belastning för staten. Bankkrisen har kostat skattebetalarna stora belopp och totalt har 65 miljarder kronor betalats ut. Av detta har 43,6 miljarder kronor betalats ut vid infrianden av kreditgarantier.
Statens bastadskredimämnd
BKN inrättades den 1 januari 1992 och har till uppgift att arbeta för en effektivt fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande. Budgetårct 1993/94 registrerades 4 824 nya garantier med ett sammanlagt garanterat belopp på 7 051 miljoner kronor. Garantistocken uppgick därmed vid budgetårets slut till 19 827 miljoner kronor och antalet garantier var 20 147. Inkomsterna från kreditgarantiavgifter uppgick under budgetåret 1993/94 till 101,2 (67,5) miljoner kronor. Avgiftsnivån på EKN:s garantier är 0,5 procent. BKN betalade under budgetåret 1993/94 ut 126,7 (0,4) miljoner kronor som ersättning för infriade garantier. Av detta belopp har 5,7 (0,2) miljoner kronor återvunnits från kommuner med borgensåtaganden.
1 994/ 95: 100
106
Bilaga 1
Exportkreditltämnden och Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
Den totala garantiramen utökades till 73 miljarder kronor då EKN i april 1993 fick i uppdrag av regeringen att inom ramen av 1 miljard kronor lämna garantier för affärer med Baltikum och Ryssland. EKN admini- strerar så kallade biståndsgaranticr på uppdrag av Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Biståndsgarantiema ingår i EKN:s redovisning. Utestående utfästelser och kapitalskuld den 30 juni 1994 var 87,5 (85.0) respektive 40,0 (36,7) miljarder kronor. Av detta stod BITS för 9,9 respektive 8,9.
De totala garantiavgiftema under budgetåret 1993/94 uppgick till 370 miljoner kronor, vilket är en ökning med 104 miljoner kronor från föregående år. Avgiftsnivån för EKN och BITS ligger på 1 respektive 0,5 procent, om utestående kapitalskuld jämförs med avgifterna under året.
Statens jordbruksverk och länsstyrelsernas lantbruksenheter
Verksamheten med lantbruksgarantier redovisas dels av SJV som disponerar anslaget för täckande av kreditförluster och dels av länsstyrel— sernas lantbruksenheter som administrerar de enskilda garantierna. Den 30 juni 1994 uppgick kapitalskulden för lantbruksgarantierna till 1,9 (2,0) miljarder kronor, vilket är en halvering jämfört med början av åttiotalet, då den uppgick till cirka 3,7 miljarder kronor. Antalet garantier har minskat från cirka 25 000 för tio år sedan till dagens 10 900 (11 900). Avgifterna för lantbruksgarantierna är 1 procent.
Riksbanken
Riksbanken har ett garantiåtagandc på 1 696 miljoner USD i Världs- banken. Den 30 juni 1994 motsvarade det 13 025 (13 120) miljoner kronor. Enligt regeringsbeslut garanterar staten de förluster som kan uppkomma på kapitalinsatsen i Världsbanken. Förändringarna de senaste åren beror endast på förändringar i kursrelationen mellan USD och svenska kronor. Någon avgift tas inte ut på denna garanti. Från och med 1 januari 1995 har denna garanti överförts från Riksbanken till Finans- departementet.
Riksgäldskontoret
Enligt instruktionen för RGK skall målet för hanteringen av garantienga- gemanget vara att kostnaderna för verksamheten skall täckas av dess intäkter sett över en längre tidsperiod. Målet för verksamheten är vidare att bidra till att andra myndigheters garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt. Vidare skall RGK meddela föreskrifter och allmänna råd för statliga
1994/95: 100
107
Bilaga 1
garantier till näringslivet samt följa kostnaderna för och omfattningen av detta. RGK har i sin redovisning fördelat sina garantier på olika näringsområden.
RGK:s garantiåtagande uppgick per den 30 juni 1994 till 65,9 miljarder kronor. Detta innebär en ökning av åtagandet med 18,5 miljarder. Ökningen beror till största delen på RGK:s alltmer omfattande engage- mang för garantier avseende pensionsåtaganden till bolagiserade affärsverk och andra myndigheter. Den största ökningen rör Telia AB, pensionsåtaganden till Telia AB och övertagande av de garantier som tidigare utfärdats av Televerket. De sex största garantimottagarna är Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa (27,0 miljarder kronor), Telia AB (4,8), Forsmarks Kraftgrupp AB (4,5), Sveriges Allmänna Hypoteks- bank (2,3), Nordiska Investeringsbanken (2,0) och Stockholmsleder AB (2,0). Tillsammans med statliga pensionsåtaganden (15,8) utgör dessa nästan 90 procent av RGK:s garantier. Avgifterna uppgår till 0,4 procent av total kapitalskuld.
Övriga garantiutfärdande myndigheter
Ytterligare 28 myndigheter. Presstödsnämnden, Skogsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Överstyrelsen för civil beredskap,. Luft- fartsverket, Fiskeriverket, Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Centrala studiestödsnämnden, Statens vägverk och 18 länsstyrelser, har utfärdat drygt 500 garantier på totalt 290 miljoner kronor. Detta belopp utgör knappt 0,2 procent av statens totala garantiåtagande. Avgiftsnivån för denna grupp av garantier ligger på knappt 1 procent.
Övriga ansvarsförbindelser
En typ av ansvarsförbindelser som inte tagits med tidigare i redovis- ningen till riksdagen av den statliga garantiverksamheten är de skuld- och garantiförbindelser som avser åtaganden gentemot internationella utvecklingsbanker och utvecklingsfonder. I RGK:s årsredovisning är dessa upptagna till 5,2 miljarder kronor som statliga ansvarsförbindelser. Några avgifter tas inte ut för dessa ansvarsförbindelser.
Den 18 december 1992 beslutade riksdagen om en allmän statlig garanti för det svenska betalningssystemet. Statens garanti omfattar, förutom bankerna och deras dotterbolag, också vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning. Syftet med denna statliga garanti är att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Det statliga åtagandet är av temporär natur och skall avvecklas när för- hållandena är sådana att det inte längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella systemet. Denna statliga garanti är inte med i siffersammanställningarna i föreliggande redovisning eftersom den inte entydigt kan bestämmas beloppsmässigt. Någon avgift tas inte ut för denna garanti.
1994/95: 100
108
Bilaga 1
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1993/94 uppgår till 21,7 (24,5) miljarder kronor, vilket motsvarar 15 procent av total kapitalskuld. De största infriandena redovisas av BSN med 20,2 (23,4) miljarder kronor, EKN med 1,2 (l , 1) och BKN med 0,1 (0,0). Exklusive BSN uppgår infriandena till 1 procent av total kapitalskuld.
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1993/94 uppgår till 1 007 miljoner kronor, jämfört med 606 under föregående budgetår. In- komsterna genereras främst av EKN (328), BSN (295), RGK (262) och BKN (101). Garantiavgifterna uppgår till 0,6 procent av total kapital- skuld. Riksdagens beslut att avgiften på statliga garantier skall vara 1 procent uppnås inte under 1993/94. En lägre genomsnittlig avgiftsnivå uttas av Riksbanken (0 procent), RGK (0,4 procent) och BKN (0,5 procent). Övriga myndigheters avgiftsnivå ligger på 1 procent.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 1526 miljoner kronor jämfört med 598 föregående budgetår. Dessa in- komster härrör främst från exportkreditgarantierna (975) där stora återbe- talningar har gjorts från Brasilien, Indien, Iran, Etiopien, Mexiko och Argentina. Sparbanksstiftelserna har återbetalat 400 miljoner kronor till BSN . avseende tidigare infriade garantier.
Det ekonomiska utfallet av verksamheten
Summan av inkomster från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifter för infriade garantier resulterat i ett stort nettounderskott på 19 150 miljoner kronor. Utfallet exklusive BSN visar ett mindre överskott på 386 miljoner kronor. Föregående budgetår visade också ett stort nettounderskott på 23 317 miljoner kronor. Exklusive BSN blev utfallet föregående år ett litet underskott på 19 miljoner kronor.
Sammanställning av statliga garantier
Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapitalskuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1994, samt inkomster och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1993/94.
1994/95: 100
109
Tabell 15. Statliga garantier per den 30 juni 1994 (garantiram per den 1 juli 1994) Miljoner kronor
Garantier utfärdade av
Riksgäldskontoret Bankstödsnämnden
Statens bostadskreditnämnd Riksbanken Statens jordbruksverk
Delsumma
Övriga
Delsumma Exportkreditnämnden Totalsumma
Gällande garantiram per den 1 juli 1994
148 9302 20 303.0 19 827.l 13 025.3
3 7680
205 853,6 617,3 206 4709 73 000,0 279 470,9
Gjorda garantiut— fästelser per den 30 juni 1994
65 8520 20 303,0 19 827.1 13 025,3
1 881,0
120 888,4 2925
121 1809 87 460,0 208 640,9
1994/95 : 100
Bilaga 1
Garanterad Under budgetåret 1993/94 per den
kapitalskuld 30 juni 1994
per den 30 juni 1994 följd av infriade garantier 65 852,0 7 , 8 2 20 303,0 20 231,0 19 827,1 126,7 13 0253 0.0 1 881,0 22,0
120 888,4 292,5
121 1809 40 034,0
161 214,9
20 4429 1 240.0 21 682.9 Utgifter till Inkomster från garanti till följd av avgifter
261,7 294,8 101 .2 0.0 19,0 676,7 2.6 679,3 328,0
1 007.3
Inkomster
återbetal— ningar av tidigare infriade garantier
110
Bilaga 1
5 Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för budgetåret 1995/96
5.1 Kompensation för prisutvecklingen
Som ett led i rambudgetprocessen har anslagen till myndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96 avseende resurser för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader genom s.k. pris- och löneomräkning kompenserats för den faktiska prisutvecklingen under föregående budgetår (1993/94) samt för perioden juli — december 1994 (schablonfratnskrivning med oförändrad priskompensation). Särskilda indextal för lö— nekostnadsutveckling, baserade på prisutvecklingen inom den konkurren— sutsatta sektorn och de allmänna prisförändringarna för övriga för— valtningskostnader har använts.
Budgeteringen av lokalkostnadsdelcn i myndigheternas förvaltningsan- slag var tidigare baserad på Byggnadsstyrelsens avisering av hyra till resp. myndighet. Eftersom myndighetema från den 1 juli 1993 ansvarar för sin egen lokalförsörjning inom ramen för anvisat ramanslag har i årets budgetproposition en ny beräkningsteknik använts. De övergripande principerna för omläggningen presenterades i 1994 års kompletterings- proposition (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94zFiU20. rskr. 1993/94:453).
Den använda beräkningstekniken för lokalkostnader bygger på en schablonmässig omräkning av den samlade resursnivån för lokalanskaff— ning på statsbudgeten. Som bas för beräkningen ligger, i huvudsak, Byggnadsstyrelsens tidigare hyresaviseringar till resp. myndighet. Den utifrån dessa aviseringar fastställda resursnivån har justerats med utgångspunkt i en övergripande bedömning av de förväntade nivåerna på, av myndigheterna. under budgetåret ny- och omtecknade hyreskontrakt. För de unika kultur- och s.k. ändamålsfastigheter som förvaltas av Statens fastighetsverk, där myndighetens verksamhet är integrerad med fastigheten, har i princip det tidigare budgeteringssystemet tillämpats.
Den använda beräkningstekniken leder till att incitamentet att spara på lokalkostnader ligger kvar hos myndigheten. Detta genom att myndig— heten ges möjlighet att tillgodogöra sig besparingar, dels om hyresnivån på de av myndigheten ny- och omtecknade kontrakten ligger under den hyresnivå som schablonmässigt beräknats för myndigheten, dels när myndigheten minskar sin lokalyta i relation till den tidigare av Byggnads- styrelsen anvisade lokalytan.
Den årliga omräkningen av anslagen för att kompensera för prisutveck— lingen på lokaler kommer fortsättningsvis, på samma sätt som för löner och övriga förvaltningskostnader, vara baserad på en övergripande bedömning av den faktiska prisutvecklingen. När det gäller s.k. ändamålsmstigheter kan särskilda analyser och beräkningar behöva göras.
Pris- och löneomräkningcn avseende budgetåret 1995/96 grundar sig således på en bedömning av prisutvecklingen under perioden 1 juli 1993 - 31 december 1994. En avstämning mot den verkliga prisutvecklingen
1994/95: 100
lll
Bilaga 1
under denna period kommer att göras inom ramen för pris- och löneom- räkningcn i nästkommande budgetarbete.
Vidare har anslag som pris- och löneomräknats budgeterats med hänsyn till ett produktivitetskrav om 0,99 % på lZ-månadersbas, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga produktivitetsförbättringen inom näringslivets tjänstesektor under de senaste tio åren. Motsvarande produktivitetskrav gäller även för de myndigheter som driver avgiftsbelagd verksamhet där myndigheter disponerar inkomsterna. Fjärde huvudtitelns anslag IV Al Försvarsmakten är dock undantaget från detta produktivitetskrav.
Den på ovan redovisade sätt schablonmässigt framräknade totala priskompensationen till myndigheterna har lagts till grund för en prövning av statens totala utgifter för förvaltning. Den enskilda myndighetens samlade behov av medel, anvisade via ramanslag, har därefter på sedvanligt sätt prövats och vägts mot andra utgifter på statsbudgeten inom ramen för de samlade resurserna.
1994/95: 100
l994/95:100
6 Län i Riksgäldskontoret för myndigheters . Bilaga 1
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
Regeringens förslag: Regeringen skall för budgetåret 1995/96 få besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill- gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 12 400 000 000 kronor.
Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskonto- ret (RGK) för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för för— valtningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. ], bet. 1992/93zFiU20, rskr. 1992/93:189). '
6.1 Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96
I följande tabell redovisas för varje departementsområde dels utfallet avseende upptagna lån i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål den 30 juni 1994, dels låneramar som regeringen lämnat till myndig- heterna för innevarande budgetår med hänsyn tagen till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 15 december 1994 och dels beräknat sammanlagt lånebehov för budgetåret 1995/96.
I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndig- heterna högst får ha till RGK under det aktuella budgetåret.
Tabell 16. Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96 Kronor
Upptagna lån Tilldelade låne— Låneramar Departementsomräde l994—06—30 ramar 1994/95 1995/96 Justitiedep. 566 501 700 1 841 340 000 2 603 900 000 Ulrikesdep. 53 254 600 83 630 000 237 550 000 Försvarsdep. 57 199 100 680 260 000 1 592 518 000 Socialdep. 325 697 700 758 600 000 942 300 000 Kommunikationsdep. 42 453 600 133 350 000 177 050 000 Finansdep. 470 809 600 1 020 500 000 1 005 390 000 Uthildningsdep. 18 638 900 2 983 584 000 3 419 573 000 Jordbruksdep. 247 072 500 452 950 000 470 900 000 Arbetsmarknadsdep. 287 672 400 384 900 000 398 115 000 Kulturdep. 37 437 100 95 212 000 137 289 000 Näringsdep. 55 362 400 97 850 000 274 070 000 (_Tivildep. 47 123 200 110 600 000 180 400 000 Miljö— och naturresursdcp. 162 317 500 229 212 000 343 175 000 Till regeringens disposition 928 012 000 617 770 000
Summa 2 371 542 300
8 Riksdagen 199—1.595. I sum/. Nr /()(). Bilaga I
9 800 000 000 12 400 000 000
113
Bilaga 1
Budgetårct 1993/94 omfattades flertalet myndigheter av lånemodellen. Riksdagen bemyndigade regeringen att för dessa myndigheter ta upp lån i RKG intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189)
Av tabellen framgår att myndigheternas sammanlagda låneskuld vid budgetårets utgång uppgick till 2 371 542 300 kronor. De främsta skälen till skillnaden mellan den sammanlagda tilldelade låneramen och den sammanlagda låneskulden torde vara följande.
Myndigheternas investeringsbeteende har förändrats till följd av att myndigheterna belastas med hela kapitalkostnaden för investeringarna. Myndigheterna har senarelagt planerade investeringar. Myndigheterna har amorterat mer än planerat vad gäller den delen av myndigheternas låneskuld till Riksgäldskontoret som tidigare var en kapitalskuld till Stats- kontoret för ADB-utrustning. Anledningen till att myndigheterna amorterar mer än planerat är att amorteringstiden, som Statskontoret beslutade, för ADB—utrutsningen varit för lång i förhållande till den ekonomiska livslängden. Den sammanlagda tilldelade låneramen för budgetåret 1993/94 har beräknats från myndigheternas redovisning av planerade investeringar, vilka sannolikt har innehållit ett visst mått av överplanering. Myndigheterna har i vissa fall varit obenägna att ta upp lån i Riksgäldskontoret i de fall myndigheterna har haft medel tillgängliga i form av anslagssparande och överskott i avgiftsfinansierad verksamhet.
Det är emellertid ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om utvecklingen av myndigheternas investeringsverksamhct.
Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 det samlade lånebeloppet till 12 400 000 000 kronor. Av beloppet beräknas 617 770 000 kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör 5 % av det sammanlagda lånebeloppet. Utökningen jämfört med innevarande budgetårs låneramar beror dels på att budgetåret 1995/96 avser 18 månader, dels på att den totala upplåningsvolymen successivt ökar de närmast följande budgetåren eftersom amorteringarna inte blir lika stora som upplåningen förrän samtliga investeringar i anläggningstill- gångar för förvaltningsändamål är finansierade med lån i RGK.
1 994/ 95: 100
114
Förslag till riksdagsbeslut 1994/95:100 Bilaga ]
Regeringen föreslår att riksdagen
[. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat i det föregående,
(*.) godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordat i det föregående,
3. godkänner riktlinjerna för budgetering och redovisning av statens verksamhet i enlighet med vad regeringen har förordat (Ekonomisk styrning av statlig verksamhet, avsnitt 2.1),
4. för budgetåret 1995/96, i avvaktan på slutliga förslag i komplette— ringspropositionen och i enlighet med vad regeringen har förordat i det föregående,
a) beräknar statsbudgetens inkomster, b) beräknar förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
'Jl bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstill- gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 12 400 000 000 kronor (Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning, avsnitt 6.1).
115
Bilaga 1
Innehåll Finansplanen 1 Den ekonomiska politikens inriktning 2 Det ekonomiska arvet 2.1 1980-talet - budgetsanering och överhettning 2.2 1990-talet - nya budgetunderskott och efterfrågekris 3 Sverige och den Europeiska unionen 3.1 Sätt Europa i arbete 3 .2 Konvergensfrå gorna 4 Den ekonomiska utvecklingen 4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996 4.2 Den svenska ekonomin 1995 och 1996 4.3 Kalkyler för perioden 1994-1998 5 En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd 5.1 En politik för tillväxt 5.2 Finans- och penningpolitiken 5.3 Arbetsmarknad och sysselsättning 5.4 Strukturpolitiken 5 _5 Skattepolitiken 5.6 Fördelningseffekter av politiken 6 Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga
sektorns finanser 6.1 Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna 6.2 Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare är 6.3 Åtgärder för att förstärka budgeten 6.4 Finansiering av medlemskapet i EU 6.5 Handlingsprogram mot arbetslöshet 6.6 Kommunal ekonomi
Appendix: Budgetförstärkningar
Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning
13 14 17
21 22 24
25 25 26 30
34 34 38 41 47 48 50
56 56 57 58 64 66 66
68
71
1994/95:100
116
Bilaga 1
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
1
Budgetpolitisk strategi 1.1 De offentliga åtagandena och statens roll 1.2 Budgetprocessen
Budgetering och redovisning av statens verksamhet 2.1 Principer för budgetering och redovisning av statens verksamhet 2.2 Utredning om skillnaden mellan redovisningen av statsbudgeten och utgifter och redovisningen i nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter 2.3 Införande av årsredovisning för staten
Resultatet av RRV:s granskning 1994 3.1 RRV:s iakttagelser
Resultatstyrning Ökade krav för god intern kontroll i staten
Konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av en allmän löneavgift m.m.
Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning
1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96
1. 1 Beräkningsförutsättningar 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1995/96 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95 och 1995/96
Underliggande budgetutveckling
Lånebehov och statsskuld
Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1993/ 94
Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för budgetåret 1995/96 5.1 Kompensation för prisutvecklingen
73 73 74 76 76 77 78
79 79
83
85
88
89 89
89
93
97
101
102
104
111 111
1994/95:100
117
6 Län i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar 1994/951100 i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål ] 13 Bilaga 1 6.1 Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96 113 Förslag till riksdagsbeslut 1 15
118
Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget för 1995
Bilaga 1.1
Preliminär N ationalbudget Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1996.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio- nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 13 december. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Nationalbudgeten innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveck- ling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1995 och 1996 har kompletterats med tre alternativa scenarier över utveck- lingen t.o.m. 1998. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Kon- junkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO.
Arbetet med den preliminära nationalbudgeten har letts av departe- mentsrådet Håkan Frisén. Kalkylema avslutades den 22 december 1994.
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1.1
Inledning
1.1 Utvecklingen 1995-96
Äterhämtningen i den svenska ekonomin, från den djupaste krisen sedan 1930—talet, förstärktes successivt under 1994. Spridningseffektema från den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av ekonomin har blivit allt påtagligare. Investeringsaktiviteten i näringslivet ökade betydligt trots de höga realräntoma. Under hösten kunde också en tydligare för- bättring av arbetsmarknadsläget skönjas. Efter tre år med kraftigt fallande produktion ökade BNP med ca 2 % under 1994.
Diagram 1.1 Produktion i industrin och i den övriga ekonomin
Index 1980=100 150
140 130 120
110
-. ------- ' 100 """"""""""""""""""""""""
90
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under de närmaste åren förändras i viss mån tillväxtens drivkrafter. Perioden med snabba marknadsandelsvinster för svensk export. som upp- nåtts genom den dramatiska förbättringen av konkurrenskraften, bedöms nu vara avslutad. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör dock en fortsatt god exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet förutses utgöra den starkaste drivkraften till tillväxten under de närmaste åren som en följd av stigande kapacitetsutnyttjande. Samtidigt dämpas den privata konsumtionsutvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolide- ringen. Ur arbetsmarknadssynpunkt kännetecknades såväl nedgångsfasen som början av återhämtningen av en stark produktivitetsuppgång. Efter- hand ökade sysselsättningen i antal arbetade timmar, vilket dock till- godosågs genom en kraftigt stigande medelarbetstid. Dessa faktorer har
Prop. l994/951100
Bilaga 1.1
ubidragit till att uppskjuta förbättringen i sysselsättningsläget. Under de närmaste åren förutses dock antalet sysselsatta öka relativt kraftigt. En normalisering av utvecklingen avseende såväl produktivitet som medel- arbetstid är naturlig i takt med att konjunkturuppgången allt mer befästs.
Diagram 1.2 Marknadstillväxt och volyrnutveckling för svensk export
Procent, årlig förändring 16
[] Varuexport ' Marknadstillväxt
12
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Källor: Konjunkturinstitutet. Statisktiskn centralbyrån och Finansdepartementet.
Totalt väntas BNP (till marknadspriser) öka med 2.6 % 1995 och med 2,9 % 1996. Samtidigt beräknas den sammanlagda sysselsättningsupp- gången från 1994 till 1996 uppgå till ca 170 000 personer.
Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-poli— tiska propositionen i november 1994 innebär detta en nedrevidering av BN P-tillväxten för 1995 med 0,8 procentenheter. Denna förklaras dock till övervägande del av tekniska faktorer. Nationalräkenskapema har sedan den senaste prognosen bytt s.k. basår för fastprisberäkningama. Man har nu övergått till att göra beräkningama i 1991 års priser istället för i 1985 års. Detta påverkar viktförhållandena mellan olika efterfråge- komponenter. Bostadsinvesteringar får t.ex. en betydlig större vikt i 1991 års priser eftersom prisuppgången i denna sektor var så kraftig mellan 1985 och 1991. Det kraftiga fallet för dessa under 1994 och 1995 ger därför en betydligt större negativ effekt på tillväxten med det nya basåret. Totalt beräknas effekten på tillväxten av basårsbytet uppgå till drygt en halv procentenhet såväl för 1994 som 1995. Detta innebär att bytet av basår mer än väl förklarar nedrevideringen av BNP-tillväxten för 1994. Nedreviden'ngen av BNP-prognosen för 1995 beror till ca 3/4 på basårs- bytet.
Prop. 1994/951100
Bilaga 1.1
Tabell 1.1 Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen
1994 1995 Nuvarande prognos: BNP 1991 års priser 2,0 2,6 BNP 1985 års priser 2.6 3,2 Novemberprognosen: BNP 1985 års priser ' 2,5 3,4
Ränte- och mlutaJQ'irum-ätmingar
Under 1994 har de svenska räntorna stigit mycket kraftigt. Uppgången kan dekomponeras i en internationell ränteuppgång och en ökad ränte- skillnad gentemot omvärlden. Knappt hälften av den svenska ränteupp- gången på femåriga statsobligationer motsvaras av högre tyska räntor. Återstoden beror således på en högre ränteskillnad.
Tabell 1.2 Prognosforntsättningar Årsgcnomsnitt
1993 1994 1995 1996 BNP-tillväxt i OECD 1,1 2,8 2,8 2,7 Konsumentprisökning i OECD 2,8 2,3 2,7 3,0 Världsmarknadstillväxtl -2,1 9,1 8,0 7,1 Dollarkurs (i kr) 7,8 7,7 7,4 7,2 Ecu-index 123,2 124,0 121,6 117,9 Tysk ränta S-års statsobl. 6,0 6,2 7,0 7,2 Svensk ränta S-års stats-ob]. 8,0 9,1 10,2 9,2 Svensk ränta 6—månaders ssvx. 8,1 7 6 8 4 8 3
! Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder. 2 ECU-indcx antas vara 123,5 den 31 december 1994, 120 den 31 december 1995 samt 116 den 31 december 1996.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Orsaken till de höga svenska obligationsräntoma synes framför allt vara farhågor om hög inflation på medellång och lång sikt. De höga inflations— förväntningama har dels att göra med Sveriges inflationshistorik, dels med den snabbt ökande offentliga skuldsättningen. Förtroendet för för- - mågan att vidmakthålla en låg inflation på längre sikt har hittills knappast befästs på något avgörande sätt, trots låga inflationstal. Att inflationen har varit låg under den djupa lågkonjunktur Sverige har genomgått är inte förvånande och har därför ännu inte övertygat placerare om att inflatio- nen kommer att förbli låg även under en kommande högkonjunktur.
Det är dock svårt att fullt ut förklara den svenska ränteuppgången under 1994 med förändringar i ekonomiska faktorer såsom inhemska och internationella realräntekrav, inflationsförväntningar och förväntade växelkursrörelser.
l prognosen förutses fallande femåriga obligationsräntor. Räntefallet är dock relativt måttligt. Skillnaden mellan den femåriga räntan och inflatio- nen 1996 är fortfarande hög. Anledningen till de successivt lägre lång-
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1 .1
räntorna är ett ökande förtroende för en hållbar statsskuldsutveckling samt för en långsiktig prisutveckling som är förenlig med inflationsmålet. Utrymmet för en svensk räntenedgång begränsas emellertid av att en viss uppgång av de internationella långräntoma förefaller sannolik. En sådan utveckling kan ses som ett naturligt element i den internationella konjunk- turuppgången.
Den svenska kronan antas appreciera gentemot de övriga EU-ländemas valutor samt mot dollarn under 1995 och 1996. Kostnads- och prisjäm- förelser med viktiga konkurrentländer och en stark prognostiserad bytes- balansutveckling indikerar att det finns ett betydande utrymme för en real appreciering av den svenska kronan. Med nuvarande inflationsutsikter förutsätts detta utrymme omsättas i en nominell kronappreciering.
Den internationella ekonomin
Efter en årlig BNP-tillväxt på endast drygt 1 % under perioden 1991-93, växte totalproduktionen i OECD med nära 3 % 1994. Tillväxten i USA var fortsatt stark samtidigt som det skedde en markant förbättring av kon- junkturen i Europa. Även i Japan har nu en återhämtning inletts. Inflatio- nen i OECD fortsatte att falla i inledningen av 1994 och uppgick till 2,2 % under första halvåret. Under andra halvåret skedde dock en viss uppgång. Arbetslösheten i OECD kulminerade i början av 1994 och en långsam nedgång har nu inletts. Arbetslösheten i Europa ligger väsentligt högre än i USA och Japan.
Under de närmaste två åren förutses ett harmoniskt konjunkturförlopp med förhållandevis hög tillväxt och måttlig inflation. Däremot sjunker arbetslösheten endast långsamt och budgetunderskotten fortsätter att vara stora i många länder. BNP-tillväxten i OECD beräknas till nära 3 % såväl 1995 som 1996. I USA sker en gradvis avmattning, medan aktivi- teten i Europa och Japan tilltar. Arbetslösheten i OECD förutses minska till drygt 7,5 % av arbetskraften 1996. Inflationen väntas stiga något i OECD-området som helhet. Detta beror främst på tilltagande prisökning- ar i USA. Den genomsnittliga inflationen i OECD dras dock ned kraftigt av en mycket låg inflation i Japan.
Löner och inflation
Lönebildningen, och arbetsmarknadens flexibilitet i övrigt, kommer att vara avgörande för Sveriges möjligheter att i framtiden kombinera en hög tillväxt med låg inflation. Under prognosperioden bedöms de genomsnitt— liga löneökningarna dämpas av den historiskt sett höga arbetslösheten.
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1.1
Tabell 1.3 Löner och priser Årlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 Timlön, kostnad 3,3 2,8 3,5 4,0 KPI dec.-dec. 4,1 2,8 2,9 3,7 NPI dec.—dec. 3,9 1,9 2,0 1,7 KPI årsgenomsnitt 4,7 2,2 2,9 3,7 NPl årsgcnomsnitt 4,3 1,4 1,8 1,8
Anm.: KPl = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex. Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den genomsnittliga löneökningstakten under 1994 uppgick preliminärt till 2,8 %, vilket var en halv procentenhet lägre än 1993. I samband med stigande sysselsättning beräknas den genomsnittliga lönen öka med 3,5 % respektive 4 % 1995 och 1996. Industrins löner väntas årligen stiga med 1,5-2 procentenheter mer än genomsnittet i ekonomin.
Inflarionsnycket i den svenska ekonomin har under loppet av 1994 visat vissa tecken på att stiga. Konsumentprisemas (KPI) ökningstakt tilltog från ca 2 % under våren 1994 till knappt 3 % vid slutet av året. Det stigande kapacitetsutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda producentpriser, framför allt på insatsvaror. Det finns dock skäl att tro att spridningseffektema blir relativt begränsade framöver. Den goda till- gången på arbetskraft i kombination med en förväntat svag utveckling av den privata konsumtionen torde medföra att såväl lönekostnader som mar- ginaler stiger relativt långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom starkt vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen. Under hela prognosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter och minskade subventioner att medverka till att öka konsumentprisindex. Av den prognostisemde KPI-ökningen på 2,9 respektive 3,7 % under 1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av detta. Nettoprisindex, där dessa effekter exkluderas, beräknas därför stiga med knappt 2 % varje år.
Utrikeshandel
Det mycket starka konkurrensläget för svensk export har medfört snabba volymökningar under 1993 och 1994. Marknadsandelama har ökat på de traditionella marknaderna inom OECD. Samtidigt har påtagliga export- ökningar skett till de snabbväxande marknaderna i Fjärran Östern. Under 1995 och 1996 stiger de svenska arbetskraftskostnaderna (i gemensam valuta) något mer än konkurrentemas samtidigt som kapacitetsrestriktio- ner alltmer börjar göra sig gällande. Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge tillsammans med den internationella konjunkturuppgången innebär dock att exporten fortsätter att stiga relativt kraftigt. Ökningen bedöms bli knappt 10 % 1995 och ca 7 % 1996.
Importen ökade preliminärt med hela 11 % under 1994. Till en del beror detta på en stark efterfrågan från exportsektom samt på det kraftiga
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.1
lageromslaget. Den konkurrensfördel som importkonkurrerande hemma- marknadsföretag erhållit genom deprecieringen av kronan har ännu inte inneburit att man kunnat öka sina marknadsandelar. Under 1995 och 1996 dämpas ökningen i importefterfrågan något samtidigt som hemma- marknadsföretagen förväntas kunna utnyttja det gynnsamma konkurrens- läget i en större utsträckning. Därigenom dämpas importens ökningstakt.
Inhemsk (flerfrrigan
Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den pri vara konsumtionwa En säsongrensad förstärkning noterades dock under det 3:e kvartalet och enligt statistik över detaljhandeln från Handelns Utredningsinstitut har denna uppgång fortsatt också under 4:e kvartalet. Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha ökat med 0,6 % under 1994. Konsolideringen av statsfinanserna medför att hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de närmaste åren. Detta gäller speciellt år 1995 då de realt disponibla inkomstema minskar med närmare 2.5 %, trots att sysselsättningsuppgången ger upphov till en relativt kraftig ökning av löneinkomstema. De minskande inkomsterna under 1995 bedöms dock komma att mötas med ett minskat sparande. Denna bedömning kan moti- veras av flera skäl. Hushållens skuldanpassning har varit kraftig de senaste åren och mycket tyder på att denna process nu går mot sitt slut. Därtill kommer att förändringen i arbetsmarknadsläget nu blir allt tyd- ligare genom den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av arbetslöshet torde därför uppfattas som betydligt lägre än för bara något år sedan, vilket väntas leda till en ökad konsumtionsbenägenhet. Det är också rimligt att anta att de föreslagna statsfinansiella besparingarna i stor utsträckning var förutsedda av hushållen. ] så fall har hushållen redan tidigare. åtminstone delvis, anpassat sin konsumtionsnivå varför effekten när åtgärdema väl träder i kraft blir begränsad. Av dessa skäl bedöms den privata konsumtionen 1995 förbli oförändrad jämfört med 1994 års nivå, för att sedan öka med ca 1 % år 1996.
Tabell 1.4 Nyckeltal Årlig proccntuell förändring
1993 1994 1995 1996 Disponibel inkomst -3.5 1.4 -2,4 —0,5 Sparkvot (nivå) 7.9 8.5 6.3 4,9 Industriproduktion 1.5 9,0 7.0 6,8 Relativ enhetsarbetskosumd -24.8 —1.0 5.5 3,2 Handelsbalans (mdr. kr) 54.3 70.9 93,8 114.6 Bytesbalnns (mdr. kr) -27,1 5.5 23.5 59,9 Bytesbalans (% av BNP) -l.9 0.4 1.5 3.6 Oppen artwtslöshctl 8.2 7,9 6,8 6,1 Arbetsmarknadspolitiska åtgärderl 4.2 5.1 4,8 4,7
l l 'i: av arbetskraften] Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. l994/95:100
Diagram 1.3 Privat konsumtion och disponibel inkomst l:)I'QP- 1994/953100 Bilaga 1.1 Andel av BNP, procent 62 60 """""""""""""""" """"""""""""" 58
48 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 1.5 Försörjningslmlans
Miljarder Procentuell volymförändring
kr 1993 ___—___—
1993 1994 1995 1996
BNP I 4422 —2.6 2,0 2,6 2,9 Import 420,5 -2.8 ll,0 7,0 5,1 Tillgång [ 8617 -2.6 "3,9 3,6 3,4 Privat konsumtion 792,l -3,7 0.6 0,0 1,0 Offentlig konsumtion 403,5 -0,6 -0.2 0,0 -1,0 Stat l27,7 4,4 0,5 2,0 -l,0 Kommuner 275 .8 33,7 -0,5 -l .0 -l ,0 Bruttoinvesteringar 205,6 -l7,6 -l,3 9,5 8.5 Näringsliv ll4.4 -I4.3 16,6 20,1 10,1 Bostäder 57,5 -3 l ,0 -'39.'3 -28,4 9,2 Myndigheter 33,7 4,3 6,5 9,2 1,7 hgcrinvesteringztrl -1 1.6 _o.3 1,0 0,0 0.1 Export 473_l 7,6 12,2 9,5 7,3 Användning l 862.7 -2,6 3,9 3,6 3,4 Inhemsk användning l 389.6 —5,6 1.1 1,4 1,8
1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Brunaintm'leringarnu i näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994, dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till 15 %. Inom industrin var expansionen ca 20 %. Genom den extremt kraftiga nedgången inom bostadssektom minskade ändå de totala bruttoinveste- ringarna någotjämfört med 1993. Den snabba produktionstillväxten inom industrin innebär att kapacitetsutnyttjandet nu ökar väsentligt, vilket i
Bilaga 1.1
kombination med den mycket goda lönsamheten gör att investerings- expansionen väntas överstiga 30 % 1995. lnvesteringama inom övriga delar av näringslivet hämmas i viss mån fortfarande av den svaga hem- mamarknaden samt ett betydande överskott på kommersiella lokaler. Allt- fler tecken tyder dock på att utvecklingen är på väg att vända. Priserna på kommersiella fastigheter har stabiliserats och flera tjänstesektorer redovisar nu expansiva produktionsplaner. De investeringsstimulanser som föreslogs i den ekonomisk-politiska propositionen i november bidrar också till investeringsexpansionen. De totala bruttoinvesteringama för- utses stiga med ca 9 % under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostads- byggandet. Under l996 förutses näringslivets investeringsexpansion däm— pas något samtidigt som nedgången i bostadsbyggandet då bedöms ha upphört. Totalt väntas därför investeringsuppgången 1996 bli nästan lika betydande som under 1995.
Det höga ränteläget verkar dämpande på investeringsutvecklingen. Den goda lönsamheten i kombination med en mycket snabb produktionstillväxt inom stora delar av näringslivet innebär emellertid att investeringar i real- kapital är attraktiva även vid förhållandevis höga realräntor. Det goda vinstläget i många företag innebär också att en stor del av investeringarna kan finansieras med egna medel.
Diagram 1.4 Bruttoinvesteringar
Andel av BNP, procent 24
22 -- _. _ _. ------ Lopande priser inkl bostader
20
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Lagerim-'e.s'teringarna gav ett betydande positivt bidrag till tillväxten l994, preliminärt ca en procentenhet. I takt med den stigande produktio- nen växte industrins lager av insatsvaror och varor i arbete. Ett påtagligt omslag skedde också i partihandelns lager, där en betydande lageravveck-
9 Riksdagen l994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 1
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1.1
ling 1993 förbyttes i en kraftig uppbyggnad 1994. I viss mån torde denna lageruppbyggnad förklara den snabbt ökande importen under slutet av 1994.
Produktion och arbetsmarknad
Industriprotluktionen ökade 1994 med ca 9 % . Kapacitetsutnyttjandet har stigit snabbt och ligger nu förhållandevis högt. Enligt Konjunkturinstitu- tets barometer planerar ändå industriföretagen för stora produktionsök- ningar också under 1995. Mot bakgrund av expansiva investeringsplaner samt en viss ytterligare potential till högre utnyttjandegrad av realkapital- stocken förutses tämligen höga tillväxttal för industriproduktion såväl 1995 som 1996. Takten i produktionsuppgången förväntas dock avta under prognosperioden. Uppgången i den privata tjänstmektorns produk- tion var påfallande kraftig under 1994 och inträffade också tidigare än beräknat. Tillväxttakten i den privata tjänsteproduktionen väntas tillta något under prognosperioden, men hålls tillbaka av den svaga utveck- lingen av den privata konsumtionen. Produktionen i byggnadssektom fort- satte 1994 att minska kraftigt för tredje året i rad. Ett tilltagande investe- ringsbehov i näringlivet tillsammans med de föreslagna stimulansåtgärder för byggande innebär dock att byggproduktionen väntas tillta fr.o.m. 1995. Sammantaget förutses en uppgång av näringlivets produktion med ca 4,5 % såväl 1995 som 1996, vilket är historiskt sett mycket höga till- växttal.
Det svåra läget på arbets)"urkunder; förbättrades något under loppet av 1994. Sysselsättningen, mätt som antal arbetade timmar. ökade betydligt. En ökad medelarbetstid innebar emellertid att antalet sysselsatta personer fortsatte att minska 1994 jämfört med 1993. Under 1995 väntas dock antalet sysselsatta öka med 2,7 %, vilket motsvarar ca 105 000 personer. Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något lång- saimnare takt.
Prop. l994/952100
10
Diagram 1.5 Sysselsättning och arbetskraftsutbud PFOP- 1994/ 95 2 100 Bilaga 1.1 Tusental personer 4800
4600 4400 4200
4000
3800 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten förväntas minska från 7,9 % av arbetskraften 1994 till 6,1 % 1996, mätt som årsgenomsnitt. Effektema på arbetslös- heten begränsas dock av att även utbudet av arbetskraft kan väntas öka när situationen på arbetsmarknaden ljusnar. Andelen av befolkningen mellan 16 och 64 år som utgör arbetskraften, dvs de som arbetar eller är arbetslösa. har sjunkit från nästan 85 % 1990 till 77 % 1994. Många av de personer som försvunnit ur arbetskraften förväntas återvända till arbetsmarknaden när sysselsättningsutvecklingen förbättras.
Sparande
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas för 1994 uppgå till ca 168 miljarder kr eller drygt 11 % av' BNP. Det är en förbättring med ca 25 miljarder kr sedan 1993. Därmed har de senaste. årens ökning av underskottet brutits. Under de närmaste två åren leder uppgången i ekonomin, tillsammans med successiva genomslag av de budgetförstärkande åtgärdema, till en relativt kraftig reducering av den offentliga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet till knappt 7 % av BNP. Statens finansiella sparande förbättras i än högre gmaaMeammHamtmmpåmzmnnpmuknmcaQOmmmar' kr 1996 eller ca 7 % av BNP. Statens finanser förbättras i begränsad utsträckning 1995 medan förstärkningen 1996 är kraftig. Detta samman- hänger till en del med periodiseringseffekter av skatteinkomstema, t.ex. till följd av ändrad momsuppbörd genom EU-medlemskapet. Därtill kom-
11
Bilaga 1.1
mer också effekter av tillväxtens sammansättning. År 1995 utvecklas t.ex. momsbasema mycket svagt av detta skäl. Sparandet i AP-fonden halveras och den kommunala sektorns sparandeöverskott vänds till under- skott mellan 1993 och 1996. I och med att de årliga underskotten i staten och den offentliga sektorn alltjämnt är betydande fortsätter statskulden och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I slutet av 1996 uppskattas statskulden Uppgå till ca 95 % av BNP och den offentliga sektorns finan- siella nettoskuld till 40 % av BNP.
Tabell 1.6 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan Tusental, genomsnitt per år
1993 1994 1995 1996
Reguljär sysselsättning 3 927 3 871 3 942 4 022 Åtgärder i arbetskraften1 36 59 93 86 Sysselsatta 3 964 3 929 4 035 4 108 Arbetslösa 356 338 296 279 Arbetslösa inkl. i åtgärder 539 555 506 473 Underliggande arbetskraft __ 4 466 4 426 4 449 4 494 Åtgärder utanför arbetskraften" 147 159 1 17 1 17 Arbetskraft 4 320 4 267 4 332 4 377
lOmfattar bcredsknpsarbete, rekrytcringsstöd, ungdomsintroduktion, utbildnings- vikariat och förcmgsuthildning. 2Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik/kommunalt uppföljningsansvar och arbetslivsutveckling. Anm.l begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den reguljära utbildningen som genomförts inom arbetsmarknadspolitikens och utbildnings- politikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande budgetår till en 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför arbetskraften ovan. lnte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursats- ningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca 200 000 personerna (86 000 + 1 17 000) i tabellen ovan kan en total uppskattning av antalet som berörs av arbetsmarknadspolitiken beräknas till drygt 500 000 personer för kommande budgetår. Källa: Statistiska centralbyrån. Arhetsmarknadsstyrelsen och Filmnsdepartementet.
Bytesbalansen utgörs definitionsmässigt av summan av det privata och offentliga finansiella sparandet. Det privata finansiella sparandet förutses minska de närmaste åren. Denna minskning är dock inte lika kraftig som förbättringen i den offentliga sektom varför bytesbalansen förstärks under prognosperioden. Det finansiella sparandet i företagssektom kvarstår på en onormalt hög nivå. Under 1995 ökar också det reala sparandet genom den tilltagande investeringsaktiviteten. Sammantaget innebär detta en rela- tiv kraftig ökning av det totala bruttosparandet i ekonomin, dvs reala investeringar plus bytesbalans. Som andel av BNP ökar bruttosparandet från 11,6 % bottenaret 1993 till ca 19 % 1996.
Prop. 1994/95:100
12
Bilaga 1 . 1
"Tabell 1.7 Sparande Procent av BNP i löpande priser
1993 1994 1995 1996
Bruttosparande 11.6 14.0 16,0 18,9 Realt sparande 13.5 13,7 14.5 15.4 Fasta investeringar 14,3 13,4 14,2 15,0 Lagerinvestcringar —0,8 0,3 0,3 0,4 Finansiellt sparande -l.9 0.4 1.5 3.6 Offentlig sektor -13,4 -1l.2 -10,2 -6,8 Hushåll 6,0 6,5 5,0 4,0 Företag 5.5 5,1 6.6 6,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Diagram 1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor saint bytesbalans
Andel av BN P. procent 15
..................................... _A._._____._.. -._._--—--_-._..-
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Fimtnsdepartemcntet.
1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv
I den preliminära nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1998. 1 ett sådant tidsperspektiv är infbrmationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall kunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medel- lång sikt som särskilt osäkert. Samband och erfarenheter baserade på historiska tidsserier med andra skatte- och regelsystem i ekonomin har begränsat värde i en situation som i så många avseenden avviker från tidigare perioder.
Prop. 1994/95:100
13
Bilaga 1.1
Behovet av längre framåtblickar än den traditionella tvåårshorisonten är emellertid stort. Den ekonomiska politiken och de grundläggande ekonomisk-politiska frågeställningama har fått en allt större tyngdpunkt mot det medelfristiga perspektivet. I synnerhet behöver utvecklingen för de offentliga finanserna och på arbetsmarknaden belysas också i detta tidsperspektiv. Det svenska medlemskapet i EU och ambitionen att delta i det europeiska monetära samarbetet ställer också krav på utarbetandet av ett konvergensprogram i ett medelfristigt perspektiv. Konvergenskri- teriema enligt Maastrichtfördraget avser bl. a. maximigränser för den offentliga sektorns finansiella underskott (3 % av BNP) samt för den konsoliderade bruttoskulden (60 % av BNP). Även inflationstakt, langa marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna.
Tre olika scenarier för ekonomins utveckling under perioden 1996—1998 redovisas. Huvudsyftet med scenarierna är att illustrera hur ekonomin utvecklas i olika avseenden vid skilda tillväxttakten Obalansema på arbetsmarknaden och i de offentliga finansema är mycket stora. 1 scena- rierna illustreras tillväxtens betydelse för hur dessa frågor utvecklas i ett längre tidsperspektiv. Syftet är alltså inte att ange vilka förutsättningar i form av ekonomisk politik m.m. som krävs för att åstadkomma en viss tillväxt.
Förutsättningar
Förutsättningama för en hög och uthållig tillväxt måste i grunden betrak- tas som gynnsamma. Ett antal strukturella rtyfbrmer har genomförts de senaste åren t.ex. skattereformen, utökad konkurrenslagstiftning, reformer avseende sjuk- och arbetsskadeförsäkringar samt pensionssystemet m.m. Genom dessa reformer har den långsiktiga tillväxtförmågan i ekonomin stärkts. Därtill kommer att resursutnyttjandet i ekonomin i utgångsläget är lågt, genom att en betydande del av arbetskraften saknar reguljär sysselsättning.
I samtliga tre alternativ förutsätts fullföljande av den ekonomiska poli— tik som föreslagits i höstens ekonomisk-politiska proposition. i EU-finan— sieringspropositionen samt i föreliggande budgetproposition.
Även den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen. Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en successivt starkare internationell konjunktur förutsätts ge en tillväxt i OECD-området på knaptt 3 % årligen under periden 1996-1999. Markna- den för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökar därmed med i genomsnitt 6,5 % per år under perioden. Därtill konuner att de sydostasiatiska ländernas expansion väntas fortsätta. lnflationsbekämp- ningen inom OECD-ländema förväntas ha fortsatt hög prioritet varför den genomsnittliga prisutvecklingen på världsmarknaden väntas uppgå till knappt 3 %.
De tre scenarierna skiljer sig åt med avseende på arbetsmarknadens funktionssätt samt graden av trovärdighet för den ekonomiska politiken avseende bl.a. inflationen och de offentliga finanserna. Arbetsmarknadens
Prop. 1994/95:100
14
Bilaga 1.1
anpassningsförmåga är av avgörande betydelse för möjligheterna att på- tagligt kunna sänka arbetslösheten utan att löneökningama tilltar på ett inflationsdrivande sätt. Ekonomins varierande funktionsförmåga har också tagit sig uttryck i något skilda ränteantaganden mellan alternativen. Den femåriga statsskuldsräntan antas sjunka till 8 % som årsgenomsnitt i alternativet med medelhög tillväxt. Räntan antas vara 1/2 procentenhet högre respektive lägre i de två övriga alternativen 1998.
Alternativen är konstruerade så att pris- och löneökningstaktema i stora drag är desamma i alla alternativ. Detta gäller också produktivitetsutveck- lingen. Inflationstrycket kan naturligtvis antas vara högre vid ett högre resursutnyttjande i ekonomin. Förutsättningama är dock att ekonomins funktionsätt varierar i de olika alternativen varför inflationstendenser upp- står vid olika grad av resursutnyttjande.
Alternativen skiljer sig åt med början 1996. Samtliga alternativ utgår från den prognos för 1995 som presenteras i nationalbudgeten. Altema- tivet med medelhög tillväxt sammanfaller detta år med nationalbudgetens prognos.
Scenariernas realekonomiska utveckling
Den kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna som genomförs under perioden innebär att hushållens inkomster utvecklas svagt i samtliga alternativ. Den privata konsumtionens bidrag till tillväxten blir därför begränsad i samtliga scenarier. Den slutliga effekten av besparingarna beror dock på i vilken grad ekonomins aktörer anser politiken långsiktigt trovärdig och hållbar. Därigenom påverkas räntebildning, konsumtions- och investeringsbeteende i hög grad.
Tabell 1.8 Försörjningsbalans 1996—1998 Genomsnittlig årlig procentuell förändring
medel hög låg BNP 2.7 3,4 2,0 import av varor och tjänster 6.9 8.5 5,7 Privat konsumtion 1,9 2,5 1,2 Offentlig konsumtion -l.0 -0.8 -l,3 Bruttoinvesteringar1 8.5 11,0 6,4 - Lagerinvesteringar . 0,1 0,3 -O,2 Export av varor och tjänster 7,1 7,4 6,7 Inhemsk användning 2,3 3,4 ' 1.2
Art/n.]Förändring i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.
Den årliga genomsnittliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med medelhög tillväxt till 2,7 %. Ett successivt större förtroende för den svenska ekonomin samt en hög lönsamhet i näringslivet medför en fort- satt utbyggnad av produktionskapaciteten samtidigt som hushållen min- skar sitt sparande. Effekterna av budgetförstärkningarna på efterfrågan
Prop. l994/95:100
15
Bilaga 1.1
blir därför begränsad. Utvecklingen av produktion och efterfrågan inne- här att situationen på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Under åren 1996 till 1998 skapas knappt 200 000 nya jobb. Den totala arbetslösheten uppgår i detta alternativ till ca 9,5 % av arbetskraften. De personer som lämnade arbetskraften under den kraftiga nedgången i ekonomin kommer i detta scenario i betydande utsträckning tillbaka till arbetskraften.
Diagram 1.7 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsrmirknadspolitiska atgärder
Procent 1 4
12
10
2 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998
Källor: Arbetsmarknadsstyrelscn. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I alternativet med lag tillväxt uppvisar arbetsmarknaden en låg flexi- bilitet, vilket innebär tendenser till inflationsdrivande löneökningar redan vid en hög arbetslöshet. Osäkerheten om huruvida utvecklingen av de offentliga finanserna är hållbar tilltar. Den bestående höga arbetslösheten skapar osäkerhet om hur den ekonomiska politiken kommer att utformas. Osäkerheten tar sig uttryck i något högre räntor än i de övriga altema- tiven samt en dämpad investerings— och konsumtionsbenägenhet hos före- tag och hushåll. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i detta alternativ upp- går till 2,0 %. Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt skede och summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgär- der når inte under 11 % av arbetskraften. Graden av permanent utslag- ning från arbetsmarknaden är också högre än i altemativet med medelhög tillväxt.
Prop. l994/95:100
16
Bilaga 1.1
Tabell 1.9 Nyckeltal 1996-1998
medel hög låg
Ärligjörändring, genomsnitt 1996—1998 Timlön 4,3 4,3 4,3 KPl, årsgenomsnitt 3,1 3,1 3,2 NPl 2,1 2,1 2,2 Real disponibel inkomst 0,8 1.1 0,4 Sysselsättning, personer 1,4 2,4 0,7 Produktion, näringsliv 3,8 4,5 3,0
varav industri 5,4 6,2 4,3 Nivå år I 998 Öppen arbetslöshet 5,6 4,7 6,6 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 3,9 3,3 4,6 Hushållens sparkvoti 3,3 2,5 4,1 Finansiellt sparande' r offcntlig sektor -2,4 -0,9 -4,5 Offentliga sektorns finansiella
nettoskuld3 41 ,0 36,8 45,8 Bytesbalans3 2,7 l ,0 3,1 Bruttosparande3 20,0 19,8 19,2 Exportnettc)"1 5,9 4,5 6,5
1 l % av arbetskraften. '] % av disponibel inkomst. 3[ % av BNP.
Källa. Finansdepartementet.
I seenariet med hög tillväxt ökar BNP med i genomsnitt 3,4 %. Arbets- marknaden är i detta alternativ tillräckligt flexibel för att medge en snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar uppstår. För- troendet för hållbarheten i den ekonomiska utvecklingen ökar efterhand som sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras. Detta leder till lägre realräntor och reducerad osäkerhet vilket bidrar till en snabbare konsumtions- och investeringstillväxt. Antalet reguljärt syssel- satta ökar i denna kalkyl med ca 330 000 under åren 1996 till 1998. Den goda efterfrågan på arbetskraft innebär också att den andel av befolk- ningen som tillhör arbetskraften ökar väsentligt. Den totala arbetslösheten sjunker till 8 % år 1998.
Den rnansiella utvecklingen
De kraftiga budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv minsk- ning av det offentliga underskottet i samtliga alternativ. Den ekonomiska tillväxten är också av stor betydelse för de offentliga finansemas utveck- ling. En ökad sysselsättning och höjda reallöner leder till ökade skatte- inkomster och minskar utgiftema för arbetslösheten. Även räntenivåema har betydelse för de offentliga finanserna. Den ökande skuldsättningen de
Prop. 1994/95:100
17
Bilaga 1.1
Diagram 1.8 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. medelhög tillväxt
Andel av BNP, procent 80
75 """""""""""""""""""""""" """""""""""""
70 65
60 ' — .
40
19701973197619791982198519881991 19941997
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det privata finansiella sparandet minskar under kalkylperioden från den mycket höga nivå som råder i dagsläget. Speciellt är företagens finansiella sparande anmärkningsvärt högt. I takt med en ökande investe- ringsaktivitet är det därför naturligt att företagen minskar sitt finansiella sparande. I samtliga alternativ förblir bytesbalansen positiv under kalkyl- perioden. Detta är tydligast i alternativet med låg tillväxt där den privata sektorns konsumtions- och investeringsbeteende är som mest försiktigt, vilket tar sig uttryck i en lägre import.
Prop. l994/95:100
18
Bilaga 1.1
Diagram 1.9 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998
åndel av BNP, procent
-12 ' Låg Hög """"""""""""""""""""""""
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I alternativet med medelhög tillväxt minskar den offentliga sektoms finansiella underskott från ca 10 % 1995 till 2,4 % 1998, som andel av BNP. Därmed uppfylls EU:s konvergenskriterium i detta avseende. Det primära finansiella sparandet, dvs. exklusive ränteutgifter och kapital- inkomster, visar ett svagt överskott 1998 uppgående till ca 0,5 % av BNP. De offentliga utgifterna minskar, som andel av BNP, från ca 70 % 1995 till drygt 64 % 1998, till en betydande del beroende på lägre ut— gifter för arbetsmarknadsstöd i olika former. Samtidigt ökar inkomsterna från ca 60 % till ca 62 % under samma period. Såväl utgifts- som in— komstandelar tenderar dock. normalt att minska under en period med stigande resursutnyttjande i ekonomin. Detta är delvis en avspegling av de s.k. automatiska stabilisatoremas verkan. De budgetförstärkande åt- gärderna som vidtagits har därför i högre grad än vad som antyds av ovanstående siffror bidragit till att hålla uppe inkomstkvoten.
Statsskulden når sitt maximum, som andel av BNP, under åren 1996 och 1997 då den båda åren uppgår till drygt 95 %. Såväl statsskulden som den konsoliderade offentliga bruttoskulden enligt Maastrichtdefini- tionen minskar 1998. Skulden enligt Maastrichtdefinitionen uppgår dock till ca 90 % av BNP, vilket avsevärt överstiger konvergenskriteriet. Den offentliga sektorns finansiella nettoskttld, som andel av BNP, beräknas i stort sett vara oförändrad mellan 1997 och 1998.
Prop. 1994/95:100
19
Bilaga 1.1
Diagram 1.10 Statsskuld 1980-1998
Andel av BNP, procent 110
30 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret.
I alternativet med låg tillväxt förbättras de offentliga finanserna i en långsammare takt. Detta beror bl.a. på högre utgifter för arbetslöshet samt lägre skatteintäkter jämfört med alternativet med medelhög tillväxt. Därtill kommer också att räntenivån antas vara högre vilket ökar belast- ningen på statens ränteutgifter. Underskottet i det finansiella sparandet år 1998 uppgår till ca 4,5 %, såväl för hela den offentliga sektorn som för staten. Därmed ökar statsskulden, som andel av BNP, något även år 1998. Denna ökningen från 1997 är dock mycket begränsad.
I alternativet med hög tillväxt blir förbättringen av de offentliga finan- serna så kraftig att såväl statsskuldkvoten som skuldkvoten enligt Maastrichtkriteriet, som andel av BNP, når sitt maximum redan år 1996.
Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärk- ningarna innebär en markant förbättring av den offentliga sektorns finan- siella situation i samtliga alternativ. Tillväxten och arbetslöshetens bety- delse illustreras av att statsskuldskvoten minskar år 1998 vid såväl hög som medelhög tillväxt, medan en viss ökning sker 1998 i fallet med låg tillväxt. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättning— ens nivå (maximalt 60 % av BNP) är långt ifrån att uppfyllas i något alternativ. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga sektorns finansiella sparande såväl i alternativet med hög som med medelhög tillväxt genom att underskottet understiger 3 % av BNP.
Prop. 1994/95:100
20
. Diagram 1.1.1 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld PTOP- 1994/95:100 (cnligt Maastrichtdefinition) Bilaga 1.1
ägget av BNP, procent 90 80 70
60
50
40 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutct och Riksgäldskontoret.
21
Bilaga 1.1
2 Internationell utveckling 2.1 Sammanfattande översikt
Under perioden 1991-93 uppgick den årliga tillväxten i OECD till endast drygt 1 %. Äterhämtningen, som inleddes i USA, började sprida sig till allt fler länder under loppet av 1993 och 1994 översteg tillväxten den trendmässiga takten. I USA har uppgången nu kulminerat och en viss dämpning kan förVäntas den närmaste tiden. I Europa har vändningen va- rit påfallande snabb. Fortfarande finns dock betydande outnyttjade pro- duktionsreserver i flertalet europeiska länder, varför tillväxten väntas till- ta ytterligare. Den japanska ekonomin ligger efter övriga huvudregioner i konjunkturcykeln, men det förefaller som om en återhämtning har etablerats.
BNP-tillväxten beräknas till 2,8 % i OECD 1994 respektive 2,3 % i OECD-Europa. Under 1995 och 1996 beräknas tillväxten bli knappt 3 % i OECD som helhet, medan den i Europa väntas överstiga 3 % 1996. I USA kommer den inhemska efterfrågan gradvis att dämpas under prog- nosperioden. Däremot väntas den inhemska efterfrågan i Europa och Ja- pan tillta. 1 Europa beror detta främst på en ökad investeringsaktivitet och i Japan på en uppgång i privat konsumtion.
Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 USA 3,1 3,8 2,9 2,2 Japan 0,1 1,0 2,4 2,9 Västra Tyskland 1,7 2,0 2,4 3,2 Frankrike -1 ,0 2,1 3,0 3,3 Storbritannien 2.0 3 ,7 3 .3 2,8 Danmark 1,4 4,6 3,3 2,8 Finland -2,4 3,7 4,8 4,1 Norge 2,2 4,8 2,9 2,6 OECD-Europa -0,6 2,3 2,8 3,1 OECD-totalt 1.1 2.8 2,8 2 7
Källor: OECD ooh Finansdepartementet.
Inflationen i OECD dämpades till ca 2,2 % under det första halvåret 1994, den lägsta nivån sedan 1963. Inflationen ser dock ut att ha nått sin botten. En viss uppgång i prisökningstakten kan förutses när produk- tionsgapet i framför allt USA elimineras och efter hand minskar i Euro- pa. I OECD beräknas prisökningstakten till 2,7 % 1995 och 3 % 1996. I Europa väntas inflationen något överstiga 3 % 1996. Det innebär att den genomsnittliga inflationen i EU hotar att överstiga nivån 2-3 %, vil- ken angivits som riktvärde i EUs riktlinjer för den ekonomiska politiken som antagits av Europeiska Rådet.
Arbetslösheten i OECD ser ut att ha kulminerat nära 8,5 % under det första halvåret 1994 och väntas gradvis sjunka under prognosperioden till
Prop. 1994/95:100
22
Bilaga 1.1
7,7 %. I USA förutses arbetslösheten ligga strax under den nivå som an- ses förenlig med stabil inflation. I Europa antas arbetslösheten sjunka en- dast långsamt. I takt med att de ekonomiska utsikterna förbättras kommer även arbetskraftsutbudet att öka, vilket begränsar nedgången i arbetslös- heten.
Tabell 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD—länder Årlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 KPI USA 3 ,0 2,7 3 ,5 3,8 Japan 1,3 0,5 0,4 0,6 Västra Tyskland 4,1 3,0 2,3 2,5 Frankrike 2,1 1,8 2,0 2,5 Storbritannien 1,5 2,4 3 .0 3 ,4 Danmark 1 ,2 2,0 2,5 3 ,0 Finland 2,2 1,2 2,3 2,7 Norge 2,3 1,5 2,3 2,7 OECD-Europa 3,2 2,8 2,9 3,3 OECD-totalt 2.8 2.3 2,7 3,0 Arbetslöshet] OECD-Europa 10,7 11,6 11,3 10,9 OECD-totalt 8 ,0 8,3 7,9 7 ,7
' Procent av arbetskraften. 'å'/lor: OECD och Finansdepartementet.
De offentliga finanserna har förbättrats i många länder. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande i OECD som helhet sjönk från 4,2 % av BNP 1993 till ca 3,7 % av BNP 1994. Förbättringen är såväl cyklisk som strukturell. Under prognosperioden väntas inga ytter- ligare förbättringar i USA, medan underskottet i Europa minskar. IJapan stärks de offentliga finanserna när finanspolitiken skiftar över till att bli mer restriktiv.
Medlemstatema i EU strävar efter att uppnå en högre grad av konver- gens i sina ekonomier. Maastrichtfördmget har fiera mekanismer för att koordinera medlemstatemas ekonomiska politik; Det mest centrala är de konvergenskriterier som länderna ska uppfylla innan växelkursema slut- ligen låses i tredje etappen av EMU. Dessa kriterier sätter bl.a. maximi- gränser för den offentliga sektorns budgetunderskott (3 av BNP) och konsoliderade bruttoskuld (60 % av BNP). Även iniIationstakt, långa marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna. Inflation och långa räntor i genomsnitt under en tidsperiod får inte överstiga nivån i en referensgrupp länder med mer än 1,5 respektive 2 procentenheter. Denna referensgrupp består av de tre länder som uppvisar störst prisstabilitet. Europeiska rådet utformar dessutom ett antal övergripande ekonomiska riktlinjer vilka medlemstatema rekommenderas att följa. Dessa syftar bl.a. till att uppnå ökad ekonomisk konvergens. Vidare presenterar medlemmar vilka inte uppfyller kraven, ekonomiska program för att nå de uppsatta målen, s.k.. konvergensprogram.
Prop. 1994/95:100
23
Bilaga 1.1
I tabell 2.3 visas situationen vad gäller konvergenskriteriema under 1994 för nuvarande och blivande medlemsstater. I nuläget är det endast ett fåtal länder som uppfyller samtliga villkor, nämligen Luxemburg, Tyskland och Irland. Irland gör detta i kraft av att ha uppvisat en trendmässigt fallande skuldkvot. Allmänt sett är det kriterierna som gäller de offentliga finanserna som vållar de största problemen. Sverige uppfyller för närvarande endast kriterierna för inflation och den långa räntan. Spanien, Grekland, Italien och Portugal, har problem även med dessa variabler. En första prövning av konvergensvillkorens efterlevnad kommer att tas vid utgången av 1996. Om en majoritet av medlemslän- derna uppfyller de nödvändiga kraven, kan beslut fattas om att inleda EMUs tredje etapp. Att så skulle ske ter sig emellertid tärrrligen osannolikt.
Tabell 2.3 Uppfyllandet av korwergenskriterierna 1994
Underskottl Skuldl KPI: Ränta] Belgien 5,5 140 2,6 7,7 Danmark. 4,3 78 2,0 7,7 Tyskland 2,9 51 3 ,0 6,7 Grekland 14,1 121 10,8 - Spanien _ 7,0 63 4,8 9,9 Frankrike 5 ,8 50 1,8 7,1 Irland 2,4 89 2,8 7,8 Italien 9,6 124 3,8 10,1 Luxemburg -1,3 9 2,3 7,0 Nederländerna 3,8 79 2,7 6,8 Portugal 6.2 70 5 ,5 10,1 Storbritannien 6,3 50 2,4 7,9 S_vcrige 11,2 82 2,2 9,1 Osterrike 4,4 65 3,0 6,5 Finland. 4,7 72 1,2 3,0 Konvergcnskritcrium 3 % 60 % 3.2 % 9.6 %
:Källar: EU-kommissioncn och Finansdepartementet. *Källor: EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. För Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal har privatkonsumtionsdeflator använts.
OBS: Underskott och skuld är uttryckta som andel av BNP. KPI visar årlig procentuell förändring. Räntan avser ca lO—t'triga löptider och visar genomsnittet fram till oktober 1994. Kriterierna för KPI och räntan är uträknadc genom ett aritmetiskt genomsnitt av de tre länder som ingår i referensgruppen. Dessa länder markeras med stjärna (*).
Utvecklingen på de internationella finansiella marknadema har stått mycket i fokus de senaste åren. Diskussionen har bl.a. gällt i vilken grad de höjda realräntoma hindrar återhämtningen. Det är dock inte självklart att den nuvarande internationella realräntenivån ska uppfattas som onor- malt hög. De långa realräntoma i OECD uppgick nämligen till omkring 5 % i genomsnitt under 1980-talet. Om jämförelsen i stället görs med realräntoma på 1960- och 1970—talet, framstår dock dagens räntor som _
mycket höga.
I vissa länder, inklusive Sverige, är realräntoma mycket höga även jämfört med 1980-talets nivåer. Detta gäller fmmför allt efter den ränte- uppgång som skett sedan början av året. Dessa länder kännetecknas ofta
Prop. l994/95:100
24
Bilaga 1.1
av att de har en ofördelaktig inflationshistoria. Detta förefaller vara den viktigaste anledningen till varför räntorna stigit olika mycket i olika län- der. Även situationen för de offentliga finanserna förefaller till viss del förklara räntedifferensema.
Världshandeln utvecklades starkt under 1994. Marknadstillväxten för svensk export beräknas ha varit ca 9 %. Det kan jämföras med 1993 då marknaden minskade med 2 %. Den snabba vändningen i Europa är en viktig förklaring till förbättringen. Importen ökade särskilt mycket i de nordiska länderna. Världshandelns utveckling på medellång sikt förstärks av det nya GATT-avtalet som träder i kraft 1 januari 1995.
Osäkerhetsmomenten under prognosperioden förefaller vara måttliga. Tillväxten kommer att bli förhållandevis hög och något omedelbart infla— tionshot föreligger inte i flertalet länder. På nedåtsidan är den främsta ris- ken att ränteuppgången har en större negativ effekt på investeringsaktivi- teten än vad som nu förutses. Det förefaller dock som om vinstnivåer och kapacitetsutnyttjande på kort sikt är viktigare bestämningsfaktorer för in- vesteringarna än ränteläget. På uppåtsidan finns en risk att dynamiken i konjunkturförstärkningen underskattas. De problem som den ekonomiska politiken ställs inför de närmaste åren är hur den höga arbetslösheten kan reduceras och hur en långsiktigt hållbar position i de offentliga finanserna ska kunna uppnås.
2.2 Länderöversikter
USAs ekonomi växte 1994 för andra året i rad snabbare än den potentiella tillväxten. Investeringarna fortsatte att öka snabbt, medan den privata konsumtionen utvecklats i påfallande jämn takt sedan återhämtningen in- leddes 1991. Det skedde också en lageruppbyggnad under 1994. Även exporten har ökat kraftigt. Tillväxten det första halvåret 1994 var den högsta hittills under högkonjunkturen. Det finns tecken på att uppgången nu har kulminerat. Bl.a. har inköpen av nya bilar dämpats. Dessutom har bostadsbyggandet utvecklats svagt under en tid, även om den senaste no- teringen visar på en ökning igen. Finanspolitiken har varit något åtstra- mande under 1994 genom bl.a. nedskärningar av försvarsutgiftema. Till- sammans med en konjunkturell förstärkning beräknas underskottet i den offentliga sektorn ha sjunkit till ca 2 % av BNP 1994. Penningpolitiken har gradvis stramats åt. Efter höjningen i november 1994 ligger den viktigaste styrräntan på 5.5 %. Trots att kapacitetsutnyttjandet är rekord- högt och arbetslösheten ligger under den nivå som tidigare genererat sti- gande löneökningar, har inflationen ännu inte stigit påtagligt. Löneök- ningarna har fortsatt att vara måttliga. BNP—tillväxten beräknas avta till 2,9 % 1995 och 2,2 % 1996. Investeringarna och den privata konsumtio- nen dämpas. De räntehöjningar som genomförts och som förväntas genomföras, kommer att ha en dämpande effekt på hushållens inkomster och företagens investeringar. Inflationen beräknas tillta något och uppgå
It) Riksdagen [994191 I saml. Nr IflO. Bilaga /
Prop. 1994/95:100
25
Bilaga 1.1
till nära 4 % 1996. Arbetslösheten beräknas ligga kvar kring 5,5 % av arbetskraften såväl 1995 som 1996.
Tabell 2.4 Försörjningshalans USA Procentuell volymförändring
1994 1995 1996 Privat konsumtion 3.4 2,7 2.0 Offentlig konsumtion -l ,0 0.4 0.3 Bruttoinvesteringar [ 1.8 6.1 3.7 Bidrag från ncltoexport —0,6 0,2 0,3 BNP 3.8 2 9 2.2
Källor: OECD och Firmnsdcpartcrncntct.
Den japanska ekonomin tycks nu ha passerat botten efter ett par års stagnation. Tillväxten i BNP uppgick till ca 1 % 1994 men bedöms öka till 2,4 % respektive 2,9 % under 1995 och 1996. Det är den inhemska efterfrågan som leder up gången. Den expansiva finanspolitiken och de genomförda stimulanspaketen har givit positiva effekter på den privata konsumtionen. Apprecieringen av yenen har ökat konkurrenstrycket i ekonomin och industrin har genomfört produktivitetsförbättringar och kostnadsnedmgningar. Detta har bl.a. skett genom innehållande av bonuslöner, ökat inslag av importerade insatsvaror samt utflyttning av produktionsverksamhet till omkringliggande låglöneliinder. En generellt sett god tillgång av ledig kapacitet har hållit tillbaka industriinvesteringar- na. Nu börjar dock kapacitetsutnyttjandet öka i vissa sektorer samt vinstutsiktema överlag förbättras. Detta leder till att de privata in- vesteringarna. främst i maskiner och utrustning, kommer att växa under de kommande åren. Finanspolitiken väntas nu bli återhållsam varför den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringama bedöms växa i långsammare takt under 1995 och 1996. Ökad importefterfrågan och svag exporttillväxt gör att nettoexporten fortsatt kommer att lämna ett ne- gativt bidrag till BNP-tillväxten. lntlationstakten väntas förbli låg varför den låga nominella räntenivån torde bestå. Konsumentprisema bedöms stiga med mindre än 1 % de närmaste åren.
Tabell 2.5 Försörjningsbalans Japan Procentuell volymföriindring
[994 1995 [996 Privat konsumtion 2.5 3.5 3,8 Offentlig konsumtion 2,5 2.0 1.5 Bruttoinvesteringar —0.l 2. l 2.7 Bidrag från ncttocxport -0,7 -0.7 -0.5 BNP 1.0 2.4 2.9
Källor: OECD och Finansdcpartcmcntct.
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.1
Uppgången i västra Tyskland inleddes under det andra kvartalet 1993. Äterhämtningen har varit exportledd, men har efter hand som konjunk- turuppgången mognat spridit sig till övriga delar av ekonomin. De lägre räntorna under 1993 och i inledningen av 1994 är en delförklaring till uppgången i ekonomin. Industrin har dessutom genomfört omfattande ra- tionaliseringar, vilket stärkt konkurrenskraften betydligt. Arbetslösheten förefaller ha nått sin högsta nivå under sommaren 1994 varefter en ned- gång har skett. Inflationen dämpades något under loppet av 1994 och uppgick till 2,7 % på årsbasis i november. Penningpolitiken lättades un- der förra våren men Bundesbank har låtit reporäntan vara oförändrad se- dan i maj 1994. Samtidigt har penningmängdsökningen modererat. Finans- politiken under 1994 var stram. Förbättringen i de offentliga finanserna har uppnåtts bl.a. genom en strikt kontroll av de offentliga utgiftema. Offentliga sektorns finansiella underskott sjönk 1994 till under 3 % av BNP. BNP-tillväxten väntas gradvis tillta under prognosperioden och når drygt 3 % 1996. Under 1995 hålls den privata konsumtionen tillbaka av en svag utveckling i de disponibla inkomsterna. bl.a. beroende på åter- införandet av den s.k. solidaritetsavgiften. Hushållen väntas inte minska sitt sparande ytterligare från dagens nivå som är historiskt sett mycket låg. Inflationen väntas nå sin botten under 1995 och en viss begränsad uppgång förutses 1996. Som en reaktion på detta väntas Bundesbank inleda en uppdragning av styrräntoma.
Tabell 2.6 Försörjningsbalans västra ”Tyskland Procentuell volymförändring
l994 l995 l996 Privat konsumtion 0.8 0,8 2,2 Offentlig konsumtion —O,3 1,0 0,5 Bruttoinvesteringar 1,8 4.3 6.0 Bidrag från nctloexport 0.8 0.6 0,5 BNP 2,0 2,4 3,2
Källor: OECD och Finansdcpartcmcntet.
Tillväxttakten i Storbritannien tilltog ytterligare under andra halvåret 1994 och uppgick då till ca 4 % i årstakt. Den privata konsumtionen var drivande bakom återhämtningen 1992 och 1993. Under 1994 gav netto- exporten ett starkt positivt bidrag till BNP-tillväxten samtidigt som inves- teringsaktiviteten tilltog betydligt. Inflationstakten har slutat att dämpas, men inflationen har hållit sig på en oväntat låg nivå trots stark tillväxt och stigande importpriser. Löneökningarna har varit måttliga samtidigt som produktiviteten ökat. Arbetslösheten har sjunkit gradvis sedan början av 1993 och understiger nu 9 % av arbetskraften. Det finns dock ett stort inslag av deltidsarbete bland de som nu blivit sysselsatta. Penningpoliti- ken stramades åt under hösten då basräntan höjdes med sammanlagt en procentenhet till 6,25 %. Det föreligger dock en betydande marginal gen- temot Tyskland i de långa räntorna, vilket tyder på att trovärdighet för inflationsbekämpningen ännu inte etablerats. Finanspolitiken var stram
Prop. 1994/95:100
27
Bilaga 1.1
under 1994 och budgetunderskottet reducerades både strukturellt och cyk- liskt. Enligt det budgetförslag som lades fram i slutet av november beräk- nas underskottet i den offentliga sektorn minska till 3 % av BNP 1995. BNP- tillväxten beräknas uppgå till 3, 7 % 1994 och 3, 3 % 1995. Under 1996 sker en viss dämpning. Ökade investeringar, stark exporttillväxt och stigande sysselsättning driver ekonomin. Ytterligare förväntade åtstram- ningar av finans- och penningpolitiken bidrar till därnpningen. Inflationen väntas öka något till ca 3,5 % 1996. Därmed riskeras inflationsmålet på 1-4 % att överskridas. I slutet av regeringens innevarande mandatperiod, dvs. 1996-97 ska nämligen inflationen vara i den nedre delen av inter- vallet.
Tabell 2.7 Försörjningsbalans Storbritannien
l994 l995 1996 Privat konsumtion 2,4 3.4 2.7 Offcntlig konsumtion 1,5 l.0 l,0 Bruttoinvesteringar 5,0 7,0 6,0 Bidrag från ncltocxport 0.6 0,2 -0,2 BNP 3.7 3.3 2,8
Källor: OECD och Finansdcpartcmcntct.
Äterhämtningen i Frun/(rike. har stärkts i linje med övriga kontinental- europeiska länder. Den inhemska efterfrågan var svag fram till det första kvartalet 1994, men har därefter tagit fart. Hushållens sparande har mins— kat som en följd av de bättre ekonomiska utsiktema. Nedragningen av lagren dämpades kraftigt under 1994, vilket gav ett betydande bidrag till BNP-tillväxten. Inflationen har stabiliserats under 2 % och är sedan en tid tillbaka bland de lägsta inom EU. Den tilltagande tillväxten har ännu inte haft någon positiv effekt på arbetslösheten, vilken har uppgått till ca [2,5 % av arbetskraften sedan början av 1994. Penningpolitiken fortsatte rade sedan ijuli. De långa räntoma har stigit med ca 2 procentenheter sedan början av 1994 och räntemarginalen gentemot Tyskland har ökat. Även budgetunderskottet ökade något förra året. Tillväxten förutses upp- gå till ca 3 % 1995 för att sedan accelerera något ytterligare 1996. Höga vinster och stigande kapacitetsutnyttjande leder till en god utveckling av investeringarna. Ökad sysselsättning bör medverka till att sparkvoten dras ned ytterligare. Inflationen förväntas stiga något men bedöms fortfarande att vara bland de lägsta i EU. Budgetunderskottct beräknas minska under prognosperioden. Under 1995 höjs vissa indirekta skatter och de
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.1
Tabell 2.8 Försörjningsbalans Frankrike
1994 l995 1996 Privat konsumtion 1,5 2,4 2,5 Offentlig konsumtion 1,2 1,0 l,0 Bruttoinvesteringar 0,3 4.6 ' 6,0 Bidrag från nettoexport -0,I —O,I 0,1 BNP 2,l 3,0 3,3
Källor: OECD och Finansdcpartcmcntct.
Danmark är inne i en stark tillväxtfas. BNP—tillväxten uppgick preliminärt till 4,6 % under 1994 men dämpas gradvis till 2,8 % 1996. Motorn i den danska uppgången har varit privat konsumtion. Detta kommer dock att skifta något i och med att uppgången breddas med hjälp av förbättrad nettoexport samt investeringsaktivitet. Hushållens disponibla inkomster ökar bl. a. genom den inkomstskattesänkning som genomfördes i början av 1994. Även sparkvoten sjunker, vilket bidrar till att hålla konsumtionen uppe. Investeringarna väntas under prognosperioden stiga kraftigt när kapacitetsutnyttjandet nu närmat sig historiskt höga nivåer. Infiationstakten är på låga 2 % men väntas stiga till ca 3 % 1996. Avgörande för inflationsutvecklingen blir, förutom ökade priser på insatsvaror, huruvida den ökade ekonomiska aktiviteten mynnar ut i höjda löneanspråk. Finanspolitiken kommer att stramas åt, vilket leder till att budgetunderskottet 1996 kommer att understiga de 3 % som stipuleras i konvergenskriteriema för EMU. Arbetsmarknadsläget, med en hög strukturell arbetslöshet, är fortfarande det främsta problemet i den danska ekonomin. Arbetslösheten uppgår till 12 % av arbetskraften. Den förbättrade konjunkturen och införda arbetsmarknadsåtgärder väntas ge en minskning i arbetslösheten med ett par procentenheter fram till 1996.
Tabell 2.9 Försörjningsbalans Danmark Procentuell volymförändring
1994 1995 1996 Privat konsumtion 5,6 4,2 3,0 Offentlig konsumtion 1,2 0,7 0,6 Bruttoinvesteringar 6,5 6,0 5,6 Bidrag från nettoexport -l ,5 -0,2 0,1 BNP 4,6 3.3 2,8
Källor: OECD och Finansdcpartcmcntet.
I Finland slog konjunkturomsvängningen definitivt igenom under andra hälften av 1994. BNP ökade preliminärt med 3,7 % 1994 och under 1995 och 1996 väntas en tillväxt på 4,8 % respektive 4,1 %. Tudelningen i ekonomin är påtaglig. Det är fortfarande exporten som är motom i eko- nomin, men dess bidrag till tillväxten kommer att dämpas de närmsta två åren beroende på den finska markens appreciering under 1994 samt en
Prop. 1994/951100
29
Bilaga 1.1
ökad importefterfrågan. Den privata konsumtionen väntas öka kraftigt un- . der 1995 och 1996 beroende på ökad optimism bland hushållen och en neddragning av sparandet efter de senaste årens skuldsanering. De ljusare framtidsutsiktema visar sig också i en kraftig tillväxt i bruttoinvestering- ama, speciellt inom tillverkningsindustrin, då vinster och kapacitetsut- nyttjande stiger till mer normala nivåer. Inflationstrycket är fortfarande lågt i ekonomin och förväntas så förbli. En viss uppgång i inflationstakten kan dock ej uteslutas, mycket beroende på löneutvecklingen. Penning- politiken är relativt expansiv men de långa realräntoma ligger på ca 8 %. Dessa kan dock pressas nedåt i takt med att förtroendet för inflationsbe- kämpningen ökar och saneringen av statsfinanserna fortgår. Den offent- liga konsumtionen kommer fortsätta att minska de närmsta åren. Det främsta problemet i den finska ekonomin är arbetslösheten som i slutet av 1994 låg kring 18 % av arbetskraften. Under prognosperioden bedöms arbetslösheten minska till följd av den ökade ekonomiska aktiviteten.
Tabell 2.10 Försörjningsbalans Finland Procentuell volymförändring
1994 1995 1996 Privat konsumtion 0.0 4.7 4,5 Offentlig konsumtion -3,2 -l.5 -0,'3 Bruttoinvesteringar 6,8 13,0 10,0 Bidrag från nettoexport 2.3 0.0 -0,3 BNP 3,7 4,8 4.1
Källor: OECD och Finnnsdcpartcmcntet.
Norge uppvisar en stark återhämtning. Under 1994 ökade BNP med 4,8 %. Under 1995 och 1996 sker en viss dämpning till 2,9 % respektive 2,6 %. Norska folkets nej i folkomröstningen om medlemskap i EU vän- tas inte få några substantiella effekter på norsk ekonomi inom prognos- perioden, men på längre sikt påverkas den norska tillverkningsindustrin. Fastlandsekonomin växte något långsammare under 1994 än den samlade ekonomin, men bedöms utvecklas i linje med denna under 1995 och 1996. Ett relativt lågt ränteläge stimulerar den privata konsumtionen, vil- ken hållits tillbaka av en längre period av skuldsanering. Ett högt kapaci- tetsutnyttjande och det gynnsamma ränteläget bidrar till att investeringar- na ökar. Nettoexporten ger ett positivt bidrag till tillväxten i takt med att konjunkturen i omvärlden förbättras. Inflationen var fortsatt låg 1994 och uppgick till 1,5 %. Denna bedöms öka gradvis till 2,7 % 1996. Ett osä- kerhetsmoment är de kommande löneförhandlingama och dess effekter på inflationstakten och penningpolitiken. Arbetslösheten uppgick till 5,5 % i slutet av 1994, vilket är lågt i ett europeiskt perspektiv men högt efter norska förhållanden. Arbetslösheten beräknas sjunka ner mot 4,5 % fram till 1996. De redan starka offentliga finanserna kommer att förbätt- ras i takt med den stärkta konjunkturen.
Prop. l994/95:100
30
Bilaga 1.1
Tabell 2.11 ["örsörjningslmlans Norge Procentuell volymförändring
1994 Privat konsumtion 4,1 Offentlig konsumtion 3,2 Bruttoinvesteringar 4,0 Bidrag från nettoexport 1,8 BNP 4,8
Källor: OECD och Finansdepartementet.
1995
3,2 1,4 3,2 0,8 2,9
1996
2.6 1.2 3,3
1,1 2,6
Prop. 1994/95:100
31
Bilaga 1.1
3 Utrikeshandel
En internationell konjunkturuppgång samt en god konkurrenskraft med- förde att varuexporten ökade med hela 14 % under 1994. Det är det högsta ökningstal som noterats sedan 1973. Marknadstillväxten för bear- betade varor uppgick till ca 9 % 1994. Under prognosperioden beräknas marknadstillväxten till ca 8 % per år, samtidigt som svensk exportindustri väntas ta ytterligare marknadsandelar. Detta medför en fortsatt stark ex- portutveckling. Även Varuimporten ökade mycket kraftigt under 1994, trots en betydande konkurrenskraftsförstärkning för importkonkurrerande inhemsk produktion. Under 1995 och 1996 avtar dock importökningen.
Överskottet | både handelsbalansen och bytesbalansen stiger under 1995 och 1996. Överskottet | bytesbalansen 1996 väntas uppgå till 59, 9 mil- jarder kr, vilket motsvarar 3,6 % av BNP.
3.1 Export och import
En fortsatt stark internationell konjunktur ökar efterfrågan på svenska ex- portvaror under prognosperioden. Inom hela OECD-området stiger den ekonomiska aktiviteten. Bland enskilda länder är det främst de nordiska grannländerna som väntas nå de högsta tillväxttalen. Under det senaste året är det emellertid på marknaderna | Fjärran Östern samt i Central och Östeuropa som de svenska företagen noterat de största exportframgång- ama. Exporten till dessa regioner steg med 30 respektive 50 % i löpande priser och tillsammans svarar de nu för ca 13 % av Sveriges varuexport. Under prognosperioden fortsätter exporten att stiga till dessa områden. Den totala marknadstillväxten för bearbetade varor uppgår under 1995 och 1996 till ca 8 % såväl 1995 som 1996.
Industrins konkurrenskraft har kraftigt förbättrats under de senaste åren. Detta beror dels på deprecieringen av den svenska kronan, dels på en snabb produktivitetstillväxt. Den relativa enhetsarbetskostnaden har fallit betydligt mer än efter devalveringama 1981 och 1982. Ökad kon— kurrenskraft ledde till att exportindustrin gjorde stora marknadsandels- vinster Under 1993. Effekten av en relativprissänkning slår dock igenom med viss fördröjning vilket innebär att marknadsandelsvinsten bedöms bli störst 1994. Under 1995 och 1996 förutsätts en viss appreciering av kro- nan vilket bidrar till en relativprishöjning och därmed en försämrad kon- kurrenskraft. Försämringen är dock liten mot bakgrund av den gynnsam— ma konkurrenssituation som exportindustrin befinner sig i. Därför antas vissa marknadsandelsvinster göras även under 1995 och 1996.
Prop. 1994/95:100
32
Bilaga 1.1
Tabell 3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser. marknadsandelar och export Prop. l994/951100
av bearbetade varor Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 1996
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 2,8 -3,1 9,1 8,0 7,1 Totalt 3,9 -1,0 8,6 8,3 7,7 Priser 14 OECD-länders
exportpriscr, SEK -l ,4 23,9 2,2 0,7 0,1 Svenska cxportpriscr -2,1 8,4 3,0 2,0 0,8 Rclativpris -0,7 42,5 0,8 1,3 0,7 Marknadsandehtr, volym 14 OECD-länder -2,2 7,9 6,7 3,4 0,7 Totalt -4,2 9,7 7,6 3,3 0,6 Exportvolym 14 OECD-länder 0,5 4,6 16,4 11,7 7,8 Totalt -0,4 8,6 16,9 11,9 8,4
Anm. : Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear- betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD—ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.
Den kraftiga exportökningen under 1993 och 1994 har lett till att kapa- citetsutnyttjandet stigit snabbt. Under 1995 kan kapacitetsutnyttjandet innebära en restriktion för exportökningen inom vissa sektorer, främst inom basindustrin. Investeringarna antas dock öka kraftigt under prognosperioden, vilket betyder att det inte bör uppkomma några generella kapacitetsbrister.
Deprecicringen av den svenska kronan innebar att företagen kunde höja exportpriser och vinstmarginaler kraftigt under 1993 samtidigt som rela- tivpriset sjönk. År 1994 stannade exportprisökningen på ca 3 %, vilket innebar en svag relativprishöjning. Under 1995 och 1996 stiger företa- gens rörliga kostnad till följd av snabba prisökningar på vissa basindustri- varor samt relativt höga löneökningari förhållande till produktivitetstill- växten. Apprecieringen av kronan antas dock medföra en viss press nedåt på företagens prissättning. Mot bakgrund av företagens nuvarande höga vinstnivåer förefaller det rimligt att företagen värnar om sitt konkur- _rensläge genom att hålla tillbaka kostnadsövervältringen på priserna ge- nom sänkta vinstmarginaler. Den förutsedda utbyggnaden av produktions- kapacitet under 1995 och 1996 bör också medföra att företagen håller nere prisökningarna för att kunna ta ytterligare marknadsandelar.
33
Bilaga 1.1
Diagram 3.1 Marknadsandelar och relativpris för exporten av bearbetade varor
Index 1980=100
110
? . BOJ—r" ' "r"—* |——"1 | '_'—| ' i'— l_—'_ | V—v'l
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet
Sammantaget innebär den allt starkare internationella efterfrågan i kom- bination med en fortsatt gynnsam konkurrenssituation att varuexporten ökar kraftigt resten av prognosperioden, med 10,2 % 1995 och 7,6 % 1996.
Importen av varor ökade under de tre första kvartalen 1994 med knappt 13 % jämfört med motsvarande period 1993. Den största ökningen note- rades för importen av insatsvaror, som ökade med 22 %.
Förändringen av svensk efterfrågan riktad mot import beräknas med hjälp av den s.k. importvägda efterfrågan. Detta mått visar utvecklingen av de olika efterfrågekomponentema. sammanvägda med avseende på ge- nomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor. Den importvågda efter- frågan sjönk under perioden 1990 till 1993 med mellan 3 och 5 % årli- gen. Nedgången förklaras till största delen av ett kraftigt fall i maskin- investeringar och privat varukonsumtion. Importen av bearbetade varor sjönk med drygt 7 % 1991, men därefter har importen varit klart starkare än vad den importvägda efterfrågan motiverar. Det är naturligt att im- porten växer något snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta speg- lar den trendmässiga ökningen av världshandeln. I synnerhet 1993 var emellertid ökningen av importen oförklarligt stor. Till följd av den kraf- tiga exportexpansionen och en betydande uppgång för maskin- och lager- investeringarna beräknas den importvågda efterfrågan ha ökat med 11% 1994. Importen av bearbetade varor bedöms samtidigt ha stigit med nära 14 %.
Prop. 1994/95:100
34
Bilaga 1.1
Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter
1993 1994 1995 1996
Offentlig varukonsumtion 0,2 —0,1 0,3 -0,1 Privat varukonsumtion -2,4 -0,1 -0,1 0,6 Byggnadsinvesteringar - l ,8 - l , 1 0,1 0,3 Maskininvestcringar -2,0 3,9 3,9 2,7 Export av bearbetade varor 2,7 6,0 4,4 3,1 lagerförändringar -0,4 2,5 -0,8 0,2 Importvägd efterfrågan -3.7 11,1 7.8 6.8 Import av bearbetade varor 3,2 13,8 7,5 5,7
Anm. : Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinneliåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Importens relativa avvikelse från efterfrågeutvecklingen var mindre 1994 än året dessförinnan, men skillnaden är ändå svårförklarligt stor. Deprecieringen av den svenska kronan och lägre relativa enhetsarbets- kostnader har medfört en betydande förstärkning av konkurrenskraften för svenska producenter gentemot utländska. Hemmamarknadsprisema för bearbetade varor har i relation till importpriset sjunkit med mer än 10 % sedan 1992. Utifrån det historiska mönstret skulle importen därmed för- väntas utvecklas svagare än vad som indikeras av efterfrågeutvecklingen. Orsaken till underskattningen torde delvis ligga i att irnportbenägenheten i den kraftigt expanderande exportindustrin är högre än genomsnittligt och att importandelen i rnaskininvesteringama ökat. Den djupa lågkon- junkturen har också ha slagit ut inhemska underleverantörer, vilket kan ha givit upphov till vissa utbudsproblem. Vidare är ett leverantörsbyte förenat med vissa kostnader, vilket medför att prisförändringar sannolikt slår igenom med betydande tidsfördröjning.
Under prognosperioden bedöms effekten av den kraftiga relativprisför- bättringen för den inhemska produktionen göra sig alltmer gällande. Ök- ningstakten för den importvägda efterfrågan väntas minska betydligt 1995, bl.a. på grund av att lagerinvesteringama växlar från ett positivt till ett negativt bidrag. Importen av bearbetade varor väntas i princip sti- ga i takt med efterfrågan. vilket innebär att den inhemska produktionen inte längre tappar marknadsandelar.
Under 1996 väntas den inhemska industrin vinna marknadsandelar, trots att relativpriset mellan hemmaproduktion och import beräknas stiga till följd av den antagna apprecieringen. Förklaringen är att produktions- kapaciteten byggs ut relativt kraftig samtidigt som relativpriset fortfarande gör inhemsk produktion mycket konkurrenskraftig.
Prop. 1994/95:100
35
Prop. 1994/95:100
Tabell 3.3 Export och import av varor Bilaga 1'1 Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling kr ___—__— ___—___— 1993 1994 1995 1996 1994 1995 1996
Wzruexparl Bcarbetadc varor 323.7 16,9 11,9 8,4 3,0 2,0 0,8 Fartyg 7,7 -24,3 -41,6 2,6 4,1 4,3 1,3 Petroleumprodukter 12,2 -5 ,0 2,7 2,3 -6,1 3 ,0 O ,8 Ovriga råvaror 44,6 5,7 5,1 3,2 13,2 12,2 3,9 Summa Varuexport 388.3 14.0 10,2 7,6 3,9 3,2 1,1 Wzruimporl Bearbetade varor 262,5 13,8 7,5 5,7 4,0 2,3 0,4 Fartyg 1,5 119,9 5,9 -21,7 3,6 2,8 1,1 Råolja 17,1 -4,6 2,7 2,6 -6,5 3,1 1,1 Petroleumproduktcr 12,0 13,0 4,0 1,1 -5,1 0,2 1,1 Ovriga råvaror 40,2 4,2 5,7 4,4 10,2 9,4 3,6 Simuna Varuimport 333.3 12.2 6.9 5.0 3.9 3,1 0,9
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
De totala nivåerna på export- och importvolymen påverkas troligen ej i större utsträckning av det svenska medlemskapet i EU. Vissa samman- sättningseftekter, med avseende på såväl länder som varor, är ändå att vänta. Medlemskapet innebär att alla handelsrestriktioner vad gäller jord- bruks- och livsmedelsprodukter slopas gentemot EU-ländema. Därmed ökar troligen handeln med dessa produkter. Som medlemmar i EU kom- mer Sverige att bl.a. tillämpa EU:s antidumpningstullar samt kvoterings- system för import av vissa varor, främst tekovaror, från länder utanför unionen. Detta torde medföra att det sker en omfördelning mot ökad handel med EU-ländema.
3.2 Bytesbalan sen
Överskottet i handelsbalansw: stiger till följd av den starka exporten. År 1996 beräknas överskottet uppgå till ca 1 15 miljarder kr, vilket motsvarar 6,8 % av BNP.
Nettot av handeln med tjänster förbättrades avsevärt under 1993, främst till följd av en uppgång i resevalutanettot. Det svenska utlands- resandet föll drastiskt till följd av minskade disponibla inkomster för hus- hållen samt på grund av deprecieringen av kronan. Samtidigt ökade ut- ländsk turism i Sverige. Under 1994 ökade utlandsresandet åter och nettot försämrades. År 1995 bedöms den svaga inkomstutvecklingen ha en till- fälligt återhållsam effekt på resandet, trots att apprecieringen av kronan innebär att det blir något billigare att resa utomlands. Året därpå växer underskottet i resevalutanettot på nytt. Försämringen i resevalutanettot motverkas av ökade intäkter från sjöfart och övriga tjänster som genere- ras av ökad varuexport. Därmed förbättras det totala tjänstenettot.
36
Bilaga 1.1
Tabell 3.4 Bytesbalans Miljarder kr
1992 1993 1994 1995 1996 Varuexport 326,0 388,3 460,0 522,8 569,0 Varuimport 290,9 333,3 388,3 428,3 453,7 Korrigeringspost -0,8 -0,7 —0,7 —0,7 -0,7 llandelsbalans 34,3 54,3 70,9 93,8 114,6 Sjöfartsnetto 8,4 9,5 9,4 10,2 1 1,0 Ovriga transporter 1.4 1,7 1.2 1.2 1,3 R_esevnluta -22.8 -14,2 -16.7 -15,3 -17,1 Ovriga tjänster -0,4 1,4 1,8 2,0 3,1 Tjänstebalans -l3.4 -1,6 -4.3 —1.9 -1,8 Löner 0,6 0,7 0,5 0,5 0,5 Avkastning på kapital -54,0 -67,0 -47.6 -40,5 -31,8 därav räntenetto -62,9 -66,6 -62,9 -60,6 -56,6 direktinvesteringar 9,7 0,0 16,0 22,0 27,0 portföljnktier -0,8 -0,4 -0.7 - l ,9 -2,2 Övriga transfereringar -15,2 -13,6 - 14.1 -28_4 -21,7 Bytesbalans "47.6 -27.1 5.5 23.5 59.9 Andel av BNP -3,3 -l,9 0,4 1,5 3,6
Anm. .' På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Konjunkturmsututct. Riksbanken och Finansdcpartementet.
Posten avkastning på kapital består av räntebetalningar till och från ut— landet samt av avkastningen från direktinvesteringar och portföljaktier. Efter en lång period av successivt stigande underskott vände utvecklingen under 1994. Demia förbättring väntas fortsätta under prognosperioden.
Räntwwttot beror på storleken på den räntebärande nettoskulden mot utlandet samt av det svenska och internationella ränteläget. Underskottet i räntenettot steg snabbt under 1992 och 1993 beroende på att den ränte— bärande utlandsskulden ökade. Stora bytesbalansunderskott ledde under dessa år till en kraftig skulduppbyggnad i utländsk valuta. Dessutom hade deprecieringen av kronan stor inverkan på nettOskuldens storlek. Stigande överskott i bytesbalansen 1995 och 1996 resulterar i en minskning av den räntebärande nettoskulden. Till detta bidrar också den antagna apprecie— ringen av kronan. Därmed förbättras räntenettot successivt.
Under slutet av 1980-talet byggde svenska företag upp ansenliga till— gångar i utlandet genom (li/z'ktinvetter-ingar. Dessa är betydligt större än utländska företags tillgångar i Sverige och därmed har den samlade av- kastningen också varit betydligt högre. Den kraftiga lönsamhetstörbätt- ringen inom svensk exportindustri under 1993 har dock lett till att avkast— ningen på utlandets direktinvesteringstillgängar i Sverige ökat kraftigt. Denna omsvängning har medfört en revidering av bytesbalansen med ca 13 miljarder kr 1993. I takt med att den internationella konjunkturen vänder uppåt ökar dock avkastningen på de svenska utlandstillgångama vilket innebär att nettot stiger igen fram till 1996.
Under 1995 och 1996 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet i EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och åter-
Prop. 1994/95:100
37
Bilaga 1.1
flödet till Sverige beräknas uppgå till ca 13,6 miljarder kr 1995 och 8,6 miljarder kr 1996.
Sammantaget visade bytesbalansen 1994 ett överskott för första gången sedan 1986. Överskottet väntas stiga till 59,9 miljarder kr 1996, vilket motsvarar 3,6 % av BNP. Det främsta bidraget till förbättringen kommer från handelsbalansen. men därutöver bidrar också minskningen i under- skottet av avkastning på kapital.
Prop. 1994/95:100
38
Bilaga 1.1
4 Näringslivets produktion
Näringslivets produktion steg 1994 med närmare 4 % efter att ha fallit tre år i rad. Uppgången var i betydande grad industriledd. Det mycket gynnsamma konkurrensläget har medfört en snabb exportuppgång. Indust- riproduktionen ökade med hela 9 % under 1994. Spridningseffekter med- förde att produktionen steg också i de industrirelaterade tjänstesektorema, medan byggproduktionen minskade med ytterligare 5 % till följd av fort- satt fallande bostadsinvesteringar.
Tabell 4.1 Näringslivets produktion Procentuell volymförändring
1992 1993 1994 1995 1996
Jordbruk, fiske och skogsbruk -2,9 7,4 4,9 3,9 1,9 Industri -'3,3 1,5 9,0 7,0 6,8 El-, gas-, värme- och vattenverk - -I,9 -l ,2 0,0 2,0 0,5 Byggnadsindustri -4,5 -6,6 —5,5 4,2 3,0 Näringslivets tjänster 1,0 -3,6 2,9 3,3 3,7 Summa näringslivet -I .0 -2,1 3,6 4,4 4,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under prognosperioden förväntas den investeringsledda uppgången i den inhemska efterfrågan samt en tilltagande europeisk tillväxt resultera i att industriproduktion fortsätter att stiga snabbt, vilket leder till ett högt genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Några generella flaskhalsproblen torde dock inte uppkomma. Produktionen i den privata tjänstesektorn be- räknas öka med över 3 % såväl 1995 som 1996. År 1995 är det främst tjänstebranscher som är beroende av industrins utveckling som växer. År 1996 beräknas dock den privata konsumtionen ge ett större positivt bidrag till tjänsteproduktionen. Byggverksamheten stiger till följd av kon- junkturuppgången samt det stimulanspaket som är inriktat på byggirwes- teringar. Under 1996 förväntas också bostadsprodnktionen återigen Öka.
4.1 Industri
Den svenska industrins mycket gynnsamma konkurrensläge väntas bestå under de närmaste två åren, trots en viss appreciering av den svenska kronan. Den goda internationella konjukturen samt en tilltagande inhemsk efterfrågan förväntas medföra en snabb industriell expansion. En fortsatt god produktivitetsutveckling samt måttliga lönekostnadsökningar innebär att lönsamheten beräknas ligga kvar på en hög nivå. Genom att realräntan väntas falla ökar den relativa avkastningen på industriell verksamhet. Sammantaget förväntas det medföra en betydande investeringsuppgång och därmed utökad produktionskapacitet.
Prop. 1994/952100
39
Bilaga 1.1
Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring
1992 1993 1994 1995 l996 lndustriproduktion -3.3 1.5 9,0 7,0 6.8
varav basindustri 4,0 6,5 4,0 4,4 3,4 verkstadsindustri exkl. varv -4,2 0,2 l4,7 9,3 8,7 övrig industri -4,4 1,1 5,3 5,5 5,8 Konkurrenskmjl Lönekostnad per timme 3,7 0,7 3,6 6,6 5,5 Produktivitet 5,4 6,5 3,8 1.9 2,8 Enltetsarbetskostnad, (ULC) -l,6 —5,5 -0,2 4,6 2,6 14 OECD-länders ULC, SEK 0,9 25,8 0,8 -0,8 —0,6 14 OECD-länders ULC 2,0 1,6 -0,9 0,6 1,8 Relativ ULC. SEK -2.5 -24.8 -l.0 5.5 3.2
Anm. : Konkurrcntländernas ULC (Unit Labour Cost. dvs. arbetskostnad pcr prod- ucerad enhet) och växelkurser iir viktade mcd OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför OECD—området är inte inkluderad.
Källor: Konj unkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Industriproduktionen steg med 9,0 % under 1994. Produktionsnivån be- räknas vid årsskiftet 1994/ 1995 ha passerat den tidigare toppnivån note- rad i början av 1990. Konjunkturuppgången berör nu praktiskt taget hela industrin även om efterfrågeökningen är betydligt större inom de export- inriktade sektorerna än inom de hemmamarknadsorienterade. Under pe- rioden juli-september 1994 var orderingången från hemmamarknaden ll % högre än under motsvarande period 1993. Ökningen från export- marknaden uppgick till 23 %.
Enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer planerar industriföre- tagen för en markant höjning av produktionen åtminstone till och med första halvåret 1995. En viss förstärkning av konjunkturläget i Europa samt en ökad inhemsk efterfrågan på framför allt investeringsvaror väntas medföra att industriproduktionen växer stabilt även under resten av prog- nosperioden. Under perioden förväntas också en viss importsubstitution ske till förmån för svenska leverantörer. På grund av bl.a. långa kon- traktstider har många av de svenska storföretagen, trots det gynnsamma kostnadsläget, ännu inte gått över till inköp från svenska underleverantör- er i den utsträckning som de ändrade relativprisema motiverar. Industri- produktionen beräknas öka med ca 7 % vardera åren 1995 och 1996.
Prop. l994/95:100
40
Bilaga 1.1
Diagram d.] lndustriproduktion och kapacitetsutnyttjande
Index 1 :a kvartalet 1990=100 102
84
1990 1991 1992 1993 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Firmnsdepartemcntet.
Det höga kapacitetetsutnyttjandet har ökat oron för att produktionsök- ningen skall avstanna och priserna stiga snabbt på grund av kapacitets- brist. Inom exempelvisjäm- och stålindustrin uppgick det faktiska kapa- citetsutnyttjandet till över 96 % tredje kvartalet 1994. Andelen företag som uppger ökade leveranstider för insatsvaror har också ökat. För in- dustrin som helhet är dock fortfarande utnyttjandegraden lägre än vid slu- tet av 1980-talet. Under tredje kvartalet 1994 var det faktiska kapacitets- utnyttjandet 88.6 % vilket kan jämföras med 90,2 % då det nådde sin förra topp. Det möjliga kapacitetsnyttjandet med befintlig arbetsstyrka har dock fortsatt att stiga i takt med personalrekryteringama och uppgick till 93,8 %. Prodaktionspotentialen var således vid denna tidpunkt ca 5 %.
De tre senaste åren (1992-1994) har nettokapitalstocken minskat med knappt 5 %. Beräkningarna av denna baseras dock på historiska avskriv- ningstakter. Med utgångspunkt i produktion och kapacitetsutnyttjandet kan den möjliga produktionskapaciteten beräknas, vilket ger en något annorlunda bild. Den steg nämligen med ca 3 % mellan 1992 och 1994. Under perioden har sannolikt det inledningvis svaga vinstläget och där- efter den mycket kraftiga konjunkturuppgången medfört att maskiner och anläggningar behållits längre tid i produktion än normalt. Samtidigt har utnyttjandetiden ökat genom införande av extra skift m.m. Sannolikt kvarstår en viss potential till utökad produktionskapacitet genom bl.a. ökad utnyttjandetid. lnvesteringsprognosen innebär att kapitalstocken växer med 2,5 % 1995 och med närmare 5 % 1996. Därmed torde inte några generella s.k. flaskhalsproblem uppstå under prognosperioden trots den snabba produktionsökningen. Denna bild bekräftas också av Konjunk-
ll Riksdagen [994595 [ sum/. Nr 100. Bilaga I
Prop. 1994/95:100
41
Bilaga 1.l
turinstitutets industribarometer dår företagen planerar för en fortsatt hög PFOP- 1994/951100 produktionsökning och en kraftig utbyggnad av produktionskapaciteten första halvåret 1995. Även den sannolikt goda tillgången på kvalificerad arbetskraft begränsar risken för flaskhalsproblem. lnorn vissa branscher inom basindustrin begränsas produktionsökningama av ett i dagsläget mycket högt resursutnyttjande. De investeringsplaner som föreligger inne- bär dock att produktionskapaciteten byggs ut avsevärt under året vilket minskar risken för flaskhalsproblem' även inom detta område.
Konkurrens/(ny?
Lågkonjunkturen i början av 1990-talet innebar att ett omfattande ratio- naliseringsarbete inleddes. Tillsammans med vändningen i industrikon- junkturen har detta medfört en hög produktivitetstillväxt i svensk industri. Enligt de reviderade nationalräkenskaperna steg arbetsproduktiviteten med 12 % mellan 1991 och l993. År 1994 steg produktiviteten preliminärt tried ytterligare ca 4 %.
Produktivitetsförbättringen tillsammans med försvagningen av kronan och sänkningen av arbetsgivantvgifterna den I januari l993 har medfört en starkt förbättrad konkurrenskraft. Den relativa enhetsarbetskostnaden minskade med 26 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer mellan 1992 och 1994. Den rationaliseringspotential som fanns efter före- gående högkonjunktur bedöms nu i stort vara uttömd. Därigenom avtar produktivitetstillväxten.
Industrin väntas genomföra stora investeringar såväl 1995 som 1996, samtidigt som sysselsättningen ökar. Från och med 1996 förväntas pro- duktivitetstillväxten tillta. Tillgången på kvalificerad arbetskraft bedöms förbli god. Sysselsättningsökningen och det höga vinstläget förväntas ändå innebära att lönema ökar med 5,5 % vardera prognosåren. Höj- ningen av arbetsgivaravgiftema med 1,5 procentenheter innebär då att industrins lönekostnad per timme stiger med 6,6 % år l995. Samman- taget beräknas därmed industrins enhetsarbetskostnad öka i en takt som överstiger våra konkurrentländers. Frånsett de högre lönekostnadsök- ningama i Sverige kan det förklaras av att industrin utomlands ligger senare i konjunkturfasen än den svenska. Därigenom ökar produktiviteten snabbare (3,0 %) 1995 utomlands än i Sverige. Under 1996 utvecklas däremot kostnaden per producerad enhet i Sverige i en takt som är unge- fär lika hög som i omvärlden.
Den antagna apprecieringen av kronan innebär att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta beräknas öka med ca 8 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentl.inder under prognosperio- den 1995-1996. Trots detta är konkurrenskt' alten 1996 starkare än efter devalveringen 1982. Således består i hög grad svensk industris gynnsam- ma konkurrenssituation.
Bilaga 1.1
Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1996
lndex1980=100 140 130 120 110
80 """""""""""""""""""""""""""""" t """""""""
Gemensam valuta 70 ____________________
60
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Firmnsdcpartcmcntct. Industrins lönsamhet
Lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde en kraftig lönsamhets- försämring. Industrins soliditet urholkades därmed. År 1993 steg indust- rins bruttomarginal, mätt som bruttoöverskottet i procent av bruttopro- duktionsvärdet, till ca Il % vilket är en nivå som är högre än efter de- valveringama i början av 1980-talet. Det var framförallt de exportoriente- rade företagen som kunde höja sina marginaler medan de hemmamark- nadsinriktade företagen till följd av höjda importpriser och en låg efter- frågan sänkte sina marginaler.
År 1994 steg lönsamheten ytterligare trots höga importprishöjningar och stigande råvarupriser. Vinstökningen kan förklaras av produktivitets- höjningen och de måttliga Iönekostnadsökningarna. Den förväntade app- recieringen under 1995 begränsar importprishöjningarna. Insatwarukost- naden beräknas ändå öka relativt kraftigt. Det kan förklaras dels av den internationella prisuppgången på basindustriprodukter, dels av höjningen av arbetsgivaravgiften på 1,5 % som leder till högre hemmamarknadspri— ser på bearbetade varor. Produktprisema väntas stiga med knappt 5 %, vilket innebär att vinstandelen stiger något. Det är framförallt basin- dustrin som genomför mer betydande prishöjningar medan exportföre- tagen i andra branscher förväntas sänka marginalerna. Den kraftiga kapa- citetsutbyggnaden bedöms leda till att exportföretagen är relativt återhåll- samma vad avser prishöjningar. Hemmamarknadsföretagen kan däremot
Prop. l994/95:100
43
i begränsad omfattning höja sina marginaler i det rådande konjunktur- PTOP- 1994/951100 läget. Bilaga l.l
Tabell 4.3 Industrins rörliga kostnader. produktpriser, marginaler per producerad enhet sa111t bruttoöverskottsandel
1992 1993 1994 l995 1996
Procentuell förändring pcr producerad enhet: Förbrukningskostnad 4,3 4.4 4,9 4,5 351 Lönekostnudl 0,1 -7.2 -0.2 3.6 2.7
Lönekostnad per timme 4.5 -l,7 3.6 6.6 5,5 Produktivitet 4 ,4 5 .8 3 .8 l,8 2,7 Simuna rörlig kostnad -l ,8 1,0 3,5 4,3 3,1 Produktpris -l.l 4,4 4,4 4,3 2,7 Bruttomarginal. nivå 8,1 tl,t ll,8 12,2 [1,8 Marginnlföriindring 0.7 '3_l 0,6 0,5 -0,4 Bruttoöverskottsandclz 23,1 31 ,3 33 .4 34,7 34,1
I Lönekostnnd per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timmc. * Som andel av förädlingsvärdct till faktorpris. Anm. .' Uppgifterna avser industri exkl. pctroleu111rafl'1nadcricr och varv. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdcpartementet.
Stigande produktivitetstillväxt men också en lugnare prisutveckling på basindustriprodukter medför att insatskostnaden ökar betydligt långsam- mare 1996. Införandet av en skatt på industrifastigheter drar dock upp kostnaderna något. Exportföretagen förväntas höja priserna i takt med konkurrenterna, vilket innebär sänkta marginaler efttersom den svenska kronan väntas apprecieras. Detta bidrar 1996 också till att ökningstakten av de rörliga kostnaderna avtar genom att importprisökningama minskar. Hemmamarknadsföretagen väntas utnyttja de låga kostnadsökningama till nödvändiga marginalförstärkningar. Sammantaget sjunker dock lönsam- heten något under 1996.
De mått som används i framställningen är grova lönsamhetsmått. De beaktar exempelvis inte företagens kapitalkostnader. Den genomsnittliga lönsamheten i OECD-ländema, mätt som vinstandelen (dvs. driftsöver— skottet brutto som andel av förädlingsvärdet) har stabilt legat över 30 % samtidigt som räntenivån i många av länderna ligger betydligt under den svenska. I det perspektivet framstår den 'svenska lönsamheten inte som anmärkningvärt hög.
44
Bilaga 1.1
Diagram 4.3 Industrins hruttouutrginal 1980—1996
Procent 13
12 11
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
4.2 Byggnadsverksamhet
Byggsektom expanderade snabbt i slutet av 1980-talet. Tillväxten inom den privata tjänstesektorn innebar ett behov av fler arbetsplatser. Av- regleringen av kreditmarknaden samt höga inflationsförväntningar bidrog till snabbt stigande fastighetspriser och därmed ökade investeringarna i bl.a. konunersiella fastigheter. Bostadsproduktionen stimulerades därtill av statliga subventioner.
Tabell 4.4 Byggnadsverksamliet
Miljarder kr 1993 Löpande priser Byggnadsinvesteringar 123,6 näringslivet 41 ,4 myndigheter 24,6 bostäder 57,5 Reparationer och underhåll 74,7 Totalt 198.3
Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konjunkturnedgången i början av 1990—talet samt stigande realräntor ledde till prisfall på bostäder och kommersiella fastigheter, vilket i sin tur
Årlig procentuell volymföriindring
1992 1993
-l9.2 -l3,3
12,4 -3l.0
13,6 -9,8
1994 1995
[x)—nl»)
WIJPSQ AMC/tak
6,9 4,2
l996
thJLIU—It (00043
0.0
Prop. 1994/95:100
45
Bilaga 1.1
ledde till låga byggnadsinvesteringar åren därefter. Mellan 1991 och 1994 sjönk byggproduktionen med mer än 20 %. En vändpunkt kunde dock noteras under loppet av 1994. Vakansgraden på kormnersiella fastigheter stabiliserades samtidigt som priserna i genomsnitt steg med ca 3 % mel- lan 1993 och första halvåret 1994. Detta tillsammans med konjunkturupp- gången medförde en ökning av näringslivets bygginvesteringar med 10 %. Den totala byggproduktionen föll dock ytterligare under 1994 på grund av kraftigt fallande bostadslnvesteringar. I oktober l994 uppgick arbetslösheten inom Byggnadsarbetz-trförbnndet till 22 % vilket var en nedgång med två procentenheter jämfört med året innan.
För att undvika en permanent utslagning av byggarbetskraft och maskinkapacitet och därmed förhindra framtida flaskhalsar i byggpro- duktionen har regeringen lagt fram ett stimulanspaket för byggandet. Det innehåller bl.a. direktavdntg till 50 % för byggnadsinvesteringar i nä— ringslivet, ökade reparationer av vägar och järnvägar samt ROT-medel till kommunala byggnader och till bostäder. Den totala kostnadsramen är på 4,7 miljarder kronor. Direktavdraget torde främst leda till tidigare- läggningar av byggnadsinvesteringar i branscher med en tydlig efter- frågetillväxt. Det kan exempelvis gälla investeringar i parti- och detalj- handeL
Sammantaget innebär stimulanspaketet, den fortsatta satsningen på in- frastrukturinvesteringar samt konjunkturuppgången att byggnadsverksam- het väntas öka med 4 % 1995. En stor del av den ökade byggproduktio- nen utgörs av reparationer. År 1996 beräknas också bostadsinvestering- ama öka något, vilket bidrar till att byggproduktionen stiger med ytter- ligare 3 %.
Diagram 4.4 Bygguadsim'esteringar per sektor 1970-1996
Miljarder kronor 1991 års priser
120 100 -- ------------------------------ Anläggningar+övnga byggnader 80 '
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Koujunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdcpartcmcntct.
Prop. l994/95:100
46
Bilaga 1.1
4.3 Privat tjänstesektor
Nedgången i tjänsteproduktionen inföll senare än för industriproduktio- nen. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen 1992 och 1993 fick betydande återverkningar på stora delar av tjänstesektorn. Över hälf- ten av den svenska tjänsteproduktionen går till privat slutkonsumtion, antingen direkt eller via andra branscher. Tjänstesektoms direkta export är begränsad och utgör omkring 8 % av sektorns produktion. Det är framför allt transportsektorn som exporterar tjänster. Tjänstesektoms ex- port blir dock langt större när hänsyn tas också till den indirekta använd- ningen, dvs. den del som levererats till industrin. Räknas både den direkta och indirekta användningen in går ungefär en fjärdedel av tjänsteproduk- tionen på export.
Eftersom tjänsteproduktion i huvudsak är hemmamarknadsorienterad var de direkta effektema av deprecieringen små. Det dröjde till tredje kvartalet 1993 innan mer påtagliga effekter av exportuppgången kunde skönjas. Tidigast i uppgångfasen var partihandel riktad mot industriföre- tag samt delar av uppdragsverksamheten.
Den kraftiga exporttillväxten samt den svaga ökningen av privat kon- sumtion innebar att tjänsteproduktionen steg med knappt 3 % under 1994. Det var framförallt inom de industrirelaterade delama av handeln och i transportsektorn som uppgången var märkbar. Också inom delar av upp— dragsverksamheten samt inom bank och försäkring steg produktionen till följd av den ökade aktiviteten inom industrin. Däremot var utvecklingen svagare i de delar som vänder sig till privata slutanvändare. Under 1994 steg dock produktionen i detaljhandeln. En del av den uppmätta upp- . gången i tjänstesektorn kan förklaras av att statliga och kommunala verk- " samheter som bolagiserades definitionsmässigt förts över till tjänstesek- tom.
Under prognosperioden 1995-1996 beräknas tjänsteproduktionen öka med över 3 % per år. Enligt Konjunkturinstitutets tjänstebarometer kom- mer produktionen att stiga i de flesta delbranscher under inledningen av 1995. De höga investeringsökningarna medför att uppdragsverksamheten expanderar kraftigt under året. Uppgången väntas också fortsätta inom partihandeln. Konjunkturvändningen i byggsektorn innebär att partihandel inriktad på byggmaterial förväntas öka efter en lång nedgångsperiod. Däremot fortsätter de delar av tjänstesektorn som i huvudsak leverar till privata slutanvändare att utvecklas svagt. Det gäller bl.a. detaljhandel och hotell och restaurang. År 1996 beräknas dock produktionen utvecklas fördelaktigt även i de sektorer som är beroende av den privata konsum- tionen medan de industrirelaterade verksamheterna går in i en lugnare tillväxtfas.
Prop. l994/95:100
47
Bilaga 1.1
5 Arbetsmarknad
Sysselsättningen passerade under 1994 sitt bottenläge och tecknen på en återhämtning blev allt tydligare under hösten. Mätt som årsmedeltal öka- de dock den totala arbetslösheten (öppen arbetslöshet plus personer i ar- betsmarknadspolitiska åtgärder) jämfört med 1993. Efterfrågan på arbets- kraft har stigit, vilket återspeglats i ett ökat antal lediga platser samt färre varsel och konkurser. Uppgången av antalet lediga platser sker dock från en mycket låg nivå. Antalet är fortfarande mindre än hälften av vad som registrerades i slutet av 1980-talet. Varslen om uppsägningar är däremot i stort sett tillbaka till de låga nivåer som rådde under andra hälften av 1980-talet. Sysselsättningen har börjat stiga främst inom den privata tjänstesektorn och i industrin. Den öppna arbetslösheten började minska, jämfört med läget 12 månader tidigare, i april månad 1994. För den to- tala arbetslösheten noterades motsvarande nedgång först under de sista månaderna av 1994.
Diagram 5.1 Antal varsel och antal nyamnälda lediga platser
Tusental 70
___/_. .fi? _____ il __________________ ___________________
----------- Ledigaplalser /
0 J—j—v—I—wm—i—I—r—rimmmm—m—rr—r-rv r-r-ijm—r ri—nm—j—v—y—v—r—r—i—r—rr—r—r—r—r—r—r—lw—r—r—r—YT'Tr—vw— 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Anm.: Det är endast scricn över antal nyanmiildn lediga platser som är säsongrensad. Källor: Arbctsnmrknadsstyrclscn och Finansdepartcmcntct.
År 1995 beräknas antalet sysselsatta öka med 2,7 %, vilket är den första uppgången på fyra år. I vilken mån arbetslösheten påverkas av sysselsättningsuppgången är avhängigt av hur känsligt utbudet av arbets- kraft är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. ] prognosen beräk- nas utbudet öka med 1,5 % 1995 till följd av att fler personer aktivt sö- ker arbete när arbetsmarknadsläget ljusnar. Den öppna arbetslösheten beräknas uppgå till knappt 7 % av arbetskraften 1995. År 1996 förutses
Prop. l994/95:100
48
Bilaga 1.1
sysselsättningen fortsätta att stiga, men i avtagande takt, med 1,8 %. Den öppna och totala arbetslösheten faller därmed till 6,1 % respektive 10,8 %.
5.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Sysselsättningen började säsongrensat att stiga i början av 1994. Den branta nedgången under loppet av 1993 innebär dock att den genomsnitt- liga nivån under helåret var närmare en procent lägre än under 1993. Ökningen av antalet sysselsatta hölls första halvåret 1994 tillbaka av en markant uppgång av medelarbetstiden. Uppgången var en följd av det lägre antalet semesterdagar, sjunkande frånvaro och ett ökat övertidsut- tag. En viss säsongrensad uppgång av sjukfrånvaron kan nu registreras vilket bidrar till att bromsa ökningen i medelarbetstiden. Mellan helåren 1993 och 1994 ökade medelarbetstiden med ca 2 %.
Industrin svarade till viss del för sysselsättningsökningen 1994. Mer- parten av uppgången noterades dock inom näringslivets tjänstesektorer. En bidragande orsak var en ökande efterfrågan på tjänster från industrins sida. Under lågkonjunkturen har man inom industrin sannolikt skurit ned på funktioner som ej är direkt produktionsanknutna. Det är tänkbart att man vid nuvarande uppgång i högre utsträckning väljer att köpa sådana tjänster. Inom byggnadsverksamheten skedde en klar uppbromsning av det tidigare kraftiga fallet. För den offentliga sektorn fortsatte däremot nedgången med en i stort sett oförminskad takt. Bakom minskningen lig- ger besparingar och rationaliseringar men också bolagisering av offentlig verksamhet. Den sistnämnda faktorn skulle också delvis kunna förklara den starka utvecklingen inom näringslivets tjänstesektorer.
Sysselsättningsökningen under 1994 föregicks av en liten uppgång i antalet lediga platser under 1993. Under loppet av 1994 steg vakansema ytterligare. Ökningen var störst inom industrin men även övriga branscher berördes. Uppgifterna om arbetskraftsbrist l Konjunkturinstitu- tets konjunkturbarometer bekräftar denna bild. Företagen planerar också för att nyanställa personal, särskilt på arbetarsidan. Även länsarbetsnämn- demas bedömningar under hösten tyder på en positiv sysselsättningsut- veckling framöver. Denna bild sanunanfaller i stor utsträckning med före- liggande prognos.
Sysselsättningen väntas stiga med 2.7 % 1995 och med ytterligare 1,8 % 1996 i samband med att den ekonomiska tillväxten stärks. Detta är den kraftigaste sysselsättningsökningen sedan mitten av 1970—talet. En normalisering av produktivitetstillväxt och medelarbetstid, tillsammans med sysselsättningsstimulerande åt gärder, bidrar till utvecklingen. l antal motsvaras uppgången av ca 180 000 fler sysselsatta 1996 jämfört med 1994. Äterhämtningen sker dock från en mycket låg nivå. Under lågkon- junkturen föll antalet sysselsatta med över 500 000 personer.
Prop. 1994/95:100
49
Bilaga 1.1
Diagram 5.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Tusental personer 4800 —=
'__7g_____| [ Sysselsättning I
4000 ! Arbetskraftsugbud -- ---------- -----------
l
3800 [ ,,. [ ,_.__., , ”:"" . j ,_ "I . ."'"'- [ j ""I" 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: Underliggandc arbetskraftsutbud inkluderar deltagarna i åtgärderna arbets- marknadsutbildning, UP och ALU i arbetskraften. Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
l industrin väntas antalet sysselsatta öka med drygt 80 000 personer, eller med ca 11 %, från 1994 till 1996. Ökningen skall dock ses mot bakgrund av den minskning med närmare 25 % som skedde mellan 1989 och 1993. Även inom byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden, bl.a. som en följd av ekonomisk-politiska åt- gärder inom investerings- och ROT-sektorema. År 1996 beräknas ca 20 000 fler vara sysselsatta inom byggnadsverksamheten. Uppgången väntas emellertid bli störst inom den privata tjänstesektorn. Antalet sysselsatta i denna bransch förutses vara ca 100 000 fler 1996 än 1994. Nedgången med 7 % från 1990 till 1993 är då återhämtad. Det är främst uppdragsverksamheten, men också varuhandel och samfärdsel, som ex- panderar. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fort- sätta att falla, om än i avtagande takt. Under prognosperioden förutses en minskning med sammanlagt ca 30 000 personer.
Prop. l994/952100
50
Bilaga 1.1
Tabell 5.1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)
Nivå Förändringfrån föregående år
1993 1992 1993 1994 1995 1996
Sysselsättning Jord- och skogsbruk 137 -6 -4 -2 2 0 Industri 772 -81 -69 5 45 38 Byggnadsverksamhct 236 -39 -36 - 18 15 6 Privata tjänster 1 507 -39 -54 22 6] 43 Kommunal verksamhet 1 113 -27 -48 -25 -l3 -ll Statlig verksamhet 194 -2 -8 -l l -4 -3 Totalt 3 964 -l93 -221 -35 106 73 Arbetskraft. totalt 4 320 -102 -103 -53 65 45 Arbetslösa 356 102 120 -18 -41 -28 % av arbetskraften 8.2 5.3 8.2 7.9 6.8 6.1 Personer i arbetslmirknads-
politiska åtgärdcr 183 166 183 217 210 204 % av arbetskraften, nivå 4.2 3.8 4,2 5,1 4,8 4,7
Amml begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den reguljära utbildningen som genom förts inom arbetsmarknadspol itikens och utbildnings- politikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande budgetår till ca 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför arbetskraften ovan. inte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursaLs- ningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca 200 000 personerna (86 000 + 117 000) i tabellen ovan kati en total uppskattning av antalet berörs av arbetsimtrknadspolitikcn beräknas till drygt 500 000 personer för kommande budgetår. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Den höga produktivitetstillväxten i näringslivet under ekonomins ned- gångsfas i början av 1990-talet, som var särskilt markant inom industri- och b 'ggsektor, var en följd av omfattande mtionaliseringar och neddrag- ningar av antalet anställda. Produktivitetstillväxten under 1995 och 1996 väntas begränsas till knappt 1,0-1.5 % per år. Den lägre ökningstakten förklaras till viss del av ROT-satsningama som är både arbetsintensiva och som till viss del, enligt nationalräkenskapemas definitioner, inte höjer det samlade förädlingsvärdet i näringslivet men väl ökar sysselsättningen. Den registrerade produktivitetsökningingen under tidigare år kan delvis vara en överskattning till följd av den starka expansionen av arbets- marknadspolitiska åtgärder i form av ungdomspmktik och arbetsliv- sutveckling. Personer i sådana åtgärder har rimligtvis bidragit med ett visst produktionsvärde samtidigt som personema ej räknas som syssel- satta. Effekten kan nu bli den motsatta i och med att en neddragning av dessa åtgärder kommer att ske under 1995 och 1996. Även de särskilda sysselsättningsstimulerande åtgärderna tenderar att minska produktivitets- ökningen.
Både 1995 och 1996 förutses medelarbetstiden sjunka något. I takt med att konjunkturen stärks väntas företagen dra ned på övertidsarbete och i större utsträckning nyanställa personal. Dessutom ökar normalt frånvaron i samband med konjunkturuppgångar.
Prop. l994/95:100
51
Bilaga 1.1
Hur arbetslösheten påverkas av sysselsättningsuppgången under prog- nosperioden är avhängigt av hur utbudet av arbetskraft kommer att ut- vecklas. Antalet personer i arbetskraften minskade med ca 280 000 per- soner mellan 1990 och 1994. Hela nedgången orsakades av ett sjunkande arbetskraftsdeltagande, eftersom befolkningen i arbetsför ålder steg. År 1990 deltog över 84 % av befolkningen i åldern 16-64 år i arbetskraften. Ar
1994 beräknas andelen ha fallit till under 78 %.
Tabell 5.2 Produktion och sysselsättning i tirmnar Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Näringslivet
Produktion 1,6 -l ,7 -O,6 —2,0 3 ,6 4,3 4,4 Sysselsättning 0,5 -3 ,4 -3 ,6 -4,6 2,1 3 ,6 2,7 Produktivitet 1,0 1,8 3,1 2,7 1,4 0,7 1,6 Industri
Produktion —0,9 -6,4 - , 1,5 9,0 7,0 6,8
Sysselsättning -2,2 -6,3 -8,2 -4,7 5,0 5,0 3,9 Produktivitet 1,3 -0,0 5,4 6,5 3,8 1,9 2,8 Byggnadsverksamhet
Produktion 0,3 -0,2 -4,5 -6,6 -5,5 4,2 3,0 Sysselsättning 0,0 —2,3 -9,5 - 10,2 -5 ,5 4,0 1,7 Produktivitet 0,3 2,1 5,5 4,1 0,0 0,2 1,3 Privata tjänster
Produktion 2,5 0,5 1,0 -3,6 2,9 3,2 3,7 Sysselsättning 2,1 -l ,7 - l ,6 -2,9 2,3 3,4 2,9 Produktivitet 0,4 2,2 2,7 -O,8 0,6 -O,2 0,8 Offentliga tjänster
Produktion 1,9 0,2 -2,5 3,9 -O,9 -1,2 -l ,3 Totalt
Produktion 1,7 -l,l -l ,0 -2,2 2,5 3,0 3,1 Sysselsättning 0,8 -2,3 -3,5 -4,2 1,2 2,2 1,6 Produktivitet 0,9 1,2 2,5 2 1 1,3 0 8 1,5
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Effekten på arbetslösheten av stigande efterfrågan på arbetskraft under loppet av 1994 bromsades av att utbudet också ökade. Tydligast var upp- gången bland ungdomar. Utbudsökningen väntas fortsätta under prognos- åren. I samband med konjunkturuppgången och en stigande efterfrågan på arbetskraft kommer många nya arbetssökande ut på arbetsmarknaden. Det finns ett stort outnyttjat arbetskraftsutbud i ekonomin. Under tredje kvartalet i år var ca 170 000 personer latent arbetssökande, dvs. de ville och kunde arbeta men hade inte aktivt sökt arbete. Samtidigt ville över 350 000 personer arbeta mer än de normalt gör om inte arbetsmarknads- skäl hade hindrat dem. Ett antal faktorer bromsar dock utbudsökningen. Av de som försvunnit från arbetskraften trnder konjunktumedgången åter- vänder en del med viss fördröjning medan andra mer permanent har för- svunnit ut ur arbetskraften. Orsakema kan bl.a. vara påbörjande av lång- varig utbildning, arbete utomlands eller förtidspensionering. Sammantaget bedöms antalet personer i arbetskraften stiga med 1,5 % resp. 1,0 % år
Prop. 1994/95:100
52
Bilaga 1.1
1995 och 1996. Det-relativa arbetskraftstalet beräknas öka med drygt 1 procentenhet i genomsnitt mellan 1994 och 1996, till knappt 79 %.
5.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetslösheten steg dramatiskt under lågkonjunkturen i början av 1990- talet. Från en nivå på ca 1,5 % 1990 ökade den öppna arbetslösheten till över 8 % 1993. Samtidigt steg andelen deltagande i olika arbetsmark- nadspolitiska åtgärder med 3 procentenheter till drygt 4 %.
Tabell 5.3 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Proccntandcl av arbetskraften i respektive åldersgrupp
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 16-19 år 4,1 4,0 3.5 3,4 5,1 7,5 11.6 19,2 _ 16.0 20-24 år 6,2 4,6 3,6 3,1 3,1 6,1 11,5 18.1 16,7 25-54 är 1,9 1,5 1,3 1,1 1,2 2,3 4.5 7.1 6,9 55-64 år 3,4 2.1 1.7 1,3 1,5 2,1 3,2 5.5 6.5 Totalt 2.7 2.1 1.8 1.5 1.7 2.9 5.3 8.2 7.9
Anm.: Siffrorna för år 1986 är inte helt jämförbara med.-värden för åren därefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Annu en omläggning genom- fördes ijanuari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån preliminärtjusterad fr.o.m. 1987.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartcmentet.
Under loppet av 1994 skedde en tydlig vändning av arbetsmarknads- situationen. Den öppna arbetslösheten var lägre än under motsvarande period 1993 varje månad från och med april 1994. De senaste månaderna har även den totala arbetslösheten minskatjämfört med läget 12 månader tidigare. Antalet öppet arbetslösa uppgick till ca 310 000 personer mot slutet av 1994, vilket är drygt 50 000 färre än under motsvarande period 1993. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick sam- tidigt till ca 230 000 personer, en ökning med ca 10 000 på ett år.
Den tidigare uppgången av arbetslösheten var mer markant bland män- nen än bland kvinnoma. Nu när arbetslösheten taller är det bland männen som nedgången är starkast. En förklaring är sannolikt att sysselsättningen i nedgångsfasen föll starkast inom de mansdominerade industri- och byggsektorema. Äterhämtningen är nu också i hög utsträckning koncent- rerad till mansdominemde delar av näringslivet.
Antalet långtidsarbetslösa minskar men deras andel av det totala antalet öppet arbetslösa stiger. Detta ökar risken för att lönerna skall accelerera redan vid en hög arbetslöshetsnivz't. I genomsnitt uppgick andelen lång- tidsarbetslösa till närmare 40 % mot slutet av 1994, vilket motsvarar ca 120 000 personer. Under föregaende lågkonjunktur uppgick andelen lång- tidsarbetslösa som mest till ca 30 %. Fortfarande är dock andelen betyd- ligt lägre än vad som registreras i de tlesta EU-länder. där en andel på 60-75 % är vanlig. En orsak till Sveriges låga andel är att personer som deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd klassificeras som långtidsar- betslösa först efter en därpå följande arbetslöshetsperiod på sex månader.
Prop. 1994/95:100
53
Bilaga 1.1
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utökades i takt med arbetsmarknadens försvagning. Andelen i åtgärder beräknas ha nått en toppnivå på 5 % av arbetskraften 1994. Till skillnad från tidigare låg- konjunkturer förskjöts tyngdpunkten vid denna recession mot en större andel s.k. utbildningsinsatser, där ersättningsnivån understiger den som gäller vid beredskapsarbeten. Av de personer som deltog i någon arbets- marknadspolitisk åtgärd (exkl. företagsutbildning) i slutet av 1994 ut- gjordes ca 75 % av arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling eller ungdomspraktik. Därtill utökades den ordinarie utbildningen av arbets- marknadsskäl.
Tabell 5.4 Antal personer i arhetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år
1989 1990 1991 1992 1993 1994
Umnjör arbetskraften Arbetsmarknads-
utbildning 42 39 59 86 53 61 Ungdomspraktik 22 58 54 Arbetslivsutveckling 35 44 I arbetskraften Beredskapsarbete 10 8 l 1 16 14 17 Ungdomslag1 5 "3 10 9 - - Avtalad inskolningsplats 1 2 3 4 1 0 Rekryteringsstöd 3 2 5 14 9 23 Utbildningsvikariat, 1 8 10 14 Företagsutbildning' 4 3 4 6 3 3 Totalt 65 57 93 165 183 216 Andel av arbetskraften"' 1 ,4 1 ,'1 2,0 3 .7 4 ,3 5 ,1 Åtgärder för arbets-
handikappadej 85 88 86 85 84 77
1 T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 —juni 1992 särskild inskolnings— plats._ ' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil- dade. 3 Samhall, lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete. 4 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års AKU-definition. Källa: Arbetsmarknadsstyrclscn.
Trots att produktionen väntas öka de närmaste åren bedöms arbetslös- heten kvarstå på en relativt hög nivå. Andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas minska i samband med att sysselsättningen stiger. Det nu framlagda programmet mot arbetslösheten innebär en reducering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder till förmån för mer direkta sysselsätt- ningsstimulanser och en expansion av platsema inom det reguljära utbild- ningsväsendet. Ett exempel på detta är det nu föreslagna sysselsättnings- stödet, som är inriktat mot arbetslösa. 1 den utökade ordinarie utbild— ningen beräknas ca 75 000 personer delta innevarande budgetår. Det är ca 8 000 fler än under budgetåret innan. Nästa budgetår beräknas antalet stiga med ytterligare ca 14 000 personer. Av tabell 5.5 framgår antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder grupperat efter om de defi— nitionsmässigt ökar sysselsättningen eller minskar utbudet av arbetskraft.
Prop. 1994/95:100
54
Tabell 5.5 Öppen arbetslöshet. sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för Prop. 1994/95:100 arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan B'la a 1 1 Tusental, genomsnitt per år 1 g '
1993 1994 1995 1996
Reguljär sysselsättning 3 927 3 871 3 942 4022 Åtgärder i arbetskraften1 36 ' 59 93 86 Sysselsatta 3 964 3 929 4 035 4 108 Arbetslösa 356 338 297 269 Arbetslösa inkl. i åtgärder 539 555 506 473 Underliggande arbetskraft _ 4 466 4 426 4 449 4 494 Åtgärder utanför arbetskraften" 147 159 117 ' 117 Arbetskraft 4 320 4 267 4 332 4 385
lOmfattar beredskapsarbete. rekryteringsstöd, ungdomsintroduktion. utbildnings- yikariat och företagsutbildning.
"Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik, kommunalt uppföljningsansvar och arbetslivsutveckling. Källa: Statistiska centralbyrt'm, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Den öppna arbetslösheten beräknas sammantaget minska med ca 60 000 personer från 1994, till 285 000 personer som genomsnitt 1996. Det motsvarar en nedgång från 7,9 % 1994 till 6,1 % av arbetskraften 1996. Samtidigt beräknas antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exkl. arbetshandikappade) successivt reduceras från 5,1 % till 4,7 % av arbetskraften. Det innebär att den totala arbetslösheten faller från 13,0 % 1994 till 10,8 % 1996.
Diagram 5.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoentle arbetsmarkna(lspolitiska åtgärder
Tusental personer
600 """"""""""""""""""""""""""""""""""
500 _ ......... . .. .-... ........... . . ... __... _...._._.l—.. .......................... ....... ..._..._..: j 1 Oppet arbetslösa+personer i åtgärder | - '- | 400—f| ............................................ . . ..
300 W .. .. . .. .. . . ... _ [L"-. ........ _N
100 _l. ...-"Ä[;________.____.._ . ...... I . ' I .i IL Öppet arbetslösa I .
O 1 _" 1 "_ "|__ ' - | - ' | - | "
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU. Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Finansdepartcmentct.
55
Bilaga 1.1
6 Löner
Den svenska lönebildningen står inför nya förutsättningar i en rad olika avseenden. Erfarenheterna i Sverige är begränsade av hur bl.a. lönebild- ningen fungerar i en situation med hög arbetslöshet. F lexibiliteten på ar- betsmarknaden, inte minst vad gäller arbetskraftens rörlighet och löne- bildningen, kommer att vara avgörande för möjligheten att reducera ar- betslösheten på ett kraftfullt och varaktigt sätt. Historiskt har de genom- snittliga reallönerna i Sverige varit förhållandevis flexibla men anpass- ningen har till stor del skett via nedjustering av växelkursen. I framtiden måste en större del av reallöneanpassningen ske genom flexibla nominella löner.
Det finns ett antal faktorer som pekar mot en svagare löneutveckling under prognosperioden än under 1980- talet. Den viktigaste faktorn ar den avsevärt lägre inflationen. Även reallönen kan emellertid väntas öka för- hållandevis långsamt på grund av den höga arbetslösheten. Vidare verkar strukturella åtgärder, t.ex. sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäk- ringssystemet, i samma riktning. Trots att den strukturella arbetslösheten har stigit i förhållande till de låga nivåer som rådde under 1980-talet för- utses den faktiska arbetslösheten överstiga den strukturella. och därmed hålla tillbaka löneutvecklingen, under hela prognosperioden. Den genom- snittliga lönen beräknas öka med 3,5 % respektive 4 % 1995 och 1996. Industrins löner väntas årligen stiga med 1,5-2 procentenheter mer än genomsnittet.
6.1 Historisk utveckling
Den svenska arbetsmarknaden har i ett internationellt perspektiv varit flexibel i den meningen att den beräknade strukturella arbetslösheten, dvs. den arbetslöshetsnivå som är förenlig med icke accelererande löner och priser, har varit låg. Den strukturella arbetslösheten har skattats till drygt 2,5 % under 1980-talet. Vidare kännetecknades svensk lönebildning historiskt av nominallönestelheter nedåt, små löneskillnader och hög ge- nomsnittlig reallöneflexibilitet, dvs. att de genomsnittliga reallönema har anpassat sig till arbetsmarknadsläget.
Under 1980-talet steg lönerna inom industrin med i genomsnitt ca 8,5 %. Det var ca två procentenheter mer än genomsnittet för OECD— ländema. Produktiviteten steg inte snabbare än i andra länder varför in- dustrins konkurrenskraft urholkades. Även inom öv riga delar av ekono- min steg lönerna i nästan samma takt som i industrin till följd av det överhettade arbetsmarknadsläget.
l början av 1990-talet skedde en markant nedväxling av löneutveck— lingen, bl.a. till följd av den snabbt försämrade arbetsmarknadssituatio- nen. Den öppna arbetslösheten steg från ca 1,5 % i slutet av 1980-talet till över 8 % 1993. Löneökningstakten, som började dämpas betydligt redan 1991. föll från närmare 10 % 1990 till 3.3 % 1993.
Prop. 1994/951100
56
Bilaga 1.1
Löneökningen 1993 kan emellertid synas vara hög med tanke på det mycket svaga arbetsmarknadsläget, något som också ekonometriska skatt- ningar indikerar. En del av den registrerade löneökningen 1993 kan dock förklaras av sanunansättningseffekter som uppstår då sysselsättningen minskar. Som exempel kan nämnas att den genomsnittliga lönen stiger när de sist anställda. som vanligen har en lägre lön än genomsnittet, av- skedas först. En stigande övertid bidrar också till att öka den genomsnitt- liga timlönen. Vidare höjer avgångsvederlag vid uppsägningar tillfälligt lönekostnaden i förhållande till antalet arbetade timmar. Efter korrigering för dessa faktorer uppgick löneökningen 1993 till ca 2,5 %.
6.2 Utvecklingen under prognosperioden
Att i dagsläget bedöma löneutvecklingen är förenat med osedvanligt stor osäkerhet. Erfarenheterna av hur den svenska lönebildningen fungerar vid hög arbetslöshet är mycket begränsade. Detsamma gäller effektema på löneutvecklingen av en rörlig växelkurs samt av den avsevärt lägre infla- tionstakten.
Löneutfallet under 1994 pekar mot en fortsatt uppbromsning i den re— gistrerade löneökningstakten. Sett till löneutvecklingen schablonmässigt justerad för ovan diskuterade sammansättningseffekter skedde dock en mindre uppgång. Den registrerade timförtjänstökningen uppgick till knappt 3 %. Därav består ungefär hälften av avtalsmässiga höjningar och resten av löneglidning. Hänsyn har tagits till att två färre semesterdagar höjer antalet arbetstimmar och därmed sänker timlörtiänsten. Ökningen av den genomsnittliga månadslönen är således närmare en procentenhet högre.
Det s.k. Rehnbergavtalet reglerade löneökningarna under 1991 och 1992. Under 1993 slöts nya tvååriga löneavtal för nästan hela arbets— marknaden. Dessa avtal löper i stor utsträckning ut under första halvåret l995.
En avgörande fråga för den framtida löneutvecklingen är hur känslig lönchiki/lingen är för (trim/sm:ll'klirlrls'lr'igw. Enligt teorier om jämvikts- arbetslöshet borde löneökningstakten falla så länge arbetslösheten över- stiger den strukturella arbetslifmhetsnivån. Det finns ett antal olika sätt att beräkna den strukturella arbetslösheten. Alla kalkyler bör dock tolkas med stor försiktighet eftersom det är svårt att göra ekonometriska skatt- ningar när det finns få observationer med så hög arbetslöshet. Enligt olika svenska ekonometriska skattningar uppgick den strukturella öppna arbetslöshetsnivån ca 2,5-3 % l992, beroende på vilket beräkningssätt som använts (Holmlund 1993). Det finns också andra studier, bl.a. från OECD. som indikerar att nivån kan vara betydligt högre. Erfarenheten från andra länder visar att arbetslöshet som är hög av konjunkturskäl under en längre tid tenderar att permanentas och därmed övergå till att bli strukturell. Den strukturella arbetslösheten under prognosperioden kan därför väntas vara högre än under 1992 och 1993.
12 Riksdugc'n 199—4.505. I saml. Nr IUU. Bilaga I
Prop. 1994/95:100
57
Bilaga 1.1
En faktor som riskerar att höja den strukturella arbetslösheten är en ut- dragen period med hög arbetslöshet eftersom detta innebär en hög lång- tidsarbetslöshet. Löneökningar dämpas enligt internationella studier i mindre grad av lång- än av korttidsarbetslöshet. Mot slutet av 1994 var andelen långtidsarbetslösa 39 % av den öppna arbetslösheten. Det är högre än under 1980-talets början då andelen som högst uppgick till 30 % som årsgenomsnitt.
Mot denna bakgrund är det troligt att den strukturella öppna arbetslös- heten framöver är betydligt högre än 2.5—3 % men ändå lägre än den nivå på 6,1 % arbetslöshet som prognostiseras för 1996. På samma sätt är det troligt att den strukturella totala arbetslösheten väsentligt överstiger tidi- gare normalnivåer på ca 5 % men ändå understiger den för 1996 prog- nostiserade nivån på 10. 8 %. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik lik- som en allmänt flexibel arbetsmarknad bör kunna reducera dessa nivåer.
Även vid en pessimistisk bedömning av den strukturella arbetslösheten torde denna således understiga den prognostiserade arbetslösheten. Där- med borde, enligt detta synsätt, löneökningarna bli successivt lägre. Vissa intemationella erfarenheter indikerar dock att lönebildningen är mer käns- löshet kan därför leda till suCCessivt högre löneökningar redan vid en för- hållandevis hög arbetslöshet. Avgörande är sannolikt hur de arbetslösas kompetens kan upprätthållas samt i vilken mån arbetsmarknaden är flexi- bel så att olika typer av vakanser kan uppkomma och fyllas titan att löner och priser utvecklas på ett ohållbart sätt.
En ytterligare fråga är hur [("inabilrlningr'n jungfrur virl en låg infla— rionsrakr i en ekonomi som har nominallönestelheter nedåt, dvs. att nomi- nella lönesänkningar inte uppkommer. Som tidigare nämnts bidrog inte den kraftiga uppgången av arbetslösheten l992 och 1993 till en tillräcklig sänkning av de nominella lönerna, vilket kan indikera en bristande flexi— bilitet. Å andra sidan medverkade sannolikt. som tidigare nämnts, bl.a. sammansättningseffekter bland de sysselsatta till att den uppmätta ök- ningen av genomsnittslönen överskattade den underliggande löneutveck- lingen.
Av stor relevans för lönebildningen är också frågan huruvida de rela- tiva lönerna kommer att anpassas till (jlkrfl'rlgall och urlmrl på olika (lvl— (zrbersmarknudw' eller om lönef't'iljsamheten kommer att vara fortsatt stor mellan sektorer. branscher och individer. Nominallönestelhcter nedåt för— nallöneökningen är låg. Om nominallönestelhcter nedåt existerar innebär det ett golv för löneökningstakten som gör att marknadsmässiga relativ— löneförskiutningar kan resultera i en tilltagande löneökningstakt i en strukturorm'andling 'as.
Den i förhållande till 1980—talet återhz'tllsamma tillväxten i övriga eko- nomin torde dock innebära att lönerna inom industrin kan utvecklas star- kare utan att påtagliga spridningseffekter uppstår. Till skillnad mot tidi- gare lågkonjunktur väntas inte aktiviteten i byggsektorn öka markant. Samtidigt fortsätter sannolikt sysselsättningen att fälla inom den offentliga sektom. Utbildningsinsatser och en aktiv arbetsmarknadspolitik väntas
Prop. l994/951100
58
Bilaga 1.1
underlätta överföringen av arbetslösa från branscher med låg tillväxt— potential till branscher som expanderar och därmed minska trycket på relativlöneändringar som allokeringsinstrument.
Sammantaget pekar såväl den höga arbetslösheten som ett antal andra faktorer mot en långsam utveckling av lönerna de närmaste åren. I sam- band med ökad sysselsättning och fortsatt höga vinster nästa år förutses dock löneökningstakten tillta något. Lönerna inom industrin beräknas sti- ga mer samtidigt som lönerna i byggnadssektorn ökar mindre än genom- snittet. Ökningen av genomsnittslönen kan i någon mån dämpas av för- ändringar i arbetskraftens sammansättning. t.ex. att andelen yngre stiger när sysselsättningen ökar. Å andra sidan motverkas denna effekt delvis av att sysselsättningen stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå. Sammantaget beräknas lönerna för hela ekonomin i genomsnitt öka med 3,5 % 1995 och 4 % 19.96.
Osäkerhet i löneprognosen finns både på uppåt- och nedätsidan. Löne- ökningen kan bli högre om löntagarna i högre utsträckning erhåller korn— pensation för höjda priser, skatter och avgifter. En annan riskfaktor här- rör från ekonomins tudelning med en stark exportsektor och en svagare hemmamarknad. Löneökningarna i och spridningseftekterna från den ex- pansiva delen av ekonomin kan bli större än beräknat och därmed leda till en högre genomsnittlig löneökningstakt i ekonomin som helhet. Å andra sidan finns faktorer som pekar mot en svagare löneökningstakt. Ut- vecklingen under 1994 bekräftar bilden av en måttlig löneutveckling, vil- ket talar för viss reallöneflexibilitet. Vidare indikerade en tidigare publi- cerad inflationsenkät, som SCB gjort på Riksbankens uppdrag, att såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer väntar sig en svagare löneut- veckling den närmaste tiden än vad som beräknas enligt denna prognos.
lnom OECD-området beräknas Iönema inom tillverkningsindustrin öka med ca 4 % 1995 och 1996. Den svenska industrins löner väntas således stiga med ca 1,5 procentenheter mer per år trots att en större del av arbetslösheten förhoppningsvis är cyklisk i Sverige än i andra länder. "Tillsammans med effekter av deprecieringen av den svenska kronan, en stark produktivitetsutveckling och sänkta arbetsgivaravgifter medför löneutvecklingen att den relativa enhetsarbetskostnaden ändå kan sjunka med ca 17 % mellan 1992 och 1996. Utvecklingen 1995 och 1996 innebär dock en viss försvagning av konkurrenskraften trots fortsatt hög arbetslöshet.
Prop. 1994/95:100
59
Bilaga 1.1
Diagram 6.1 Nominell timlön inom industrin
Ärlig procentuell förändring
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: OECD-länderna är samnnnrvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsnuirknadcn. Källor: Konjrrirkrurirrstitutct, Statistiska centralbyrr'ui och Fiuansdepartemcntet.
Prop. 1994/95: [00
60
Bilaga 1 . 1
7 InHanon
lnflationstrycket varierar för närvarande starkt mellan olika sektorer i den svenska ekonomin. Inom vissa delar av industrin är kapacitetsutnyttjandet högt, vilket bidragit till avsevärda prishöjningar, framför allt på insats- varor. Samtidigt är efterfrågan från hushållen fortfarande svag. Detta minskar möjlighetema för företagen att höja sina marginaler på hemma- marknaden. Genom att tillgången på arbetskraft är god är också infla- tionsimpulsema från lönebildningen måttliga.
Den svenska inflationstakten, mätt som KPI :s ökningstakt på årsbasis, ökade under [994 och uppgick i november till 2,4 %. Till följd av att KPI sjönk kraftigt av tekniska orsaker i december 1993 beräknas infla- tionstakten vid slutet av året öka till 2,8 %. Prisökningen under 1994 för- klaras till stor del av höjda importpriser. Till en del är detta ett resultat av den kraftiga deprecieringen av kronan under 1992 och 1993. Dess- utom steg de intemationella råvaruprisema kraftigt. Enbart prisuppgången på kaffe förklarar 0,3 procentenheter av konsumentprisindex ökning un- der 1994. Boendekostnaderna ökade också förhållandevis mycket. Detta orsakades framför allt av hyresutvecklingen. Egenhemsposten i KPI ökade långsammare till följd av att räntekostnaderna var ungefär oför- ändrade.
Under 1994 bidrog höjda indirekta skatter och minskade subventioner till konsumentprisindexökning. Utvecklingen av konsumentprisema exklu- sive indirekta skatter och subventioner visas av nettoprisindex. Under 1994 beräknas nettoprisindex ökning ha uppgått till 1,9 %.
Den exportinriktade industrin möter för närvarande en mycket stark efterfrågan. Detta har fört med sig en kraftig ökning av industriproduktio- nen, i synnerhet inom delar av basindustrin. I dessa branscher är kapaci- tetsutnyttjandet uppskattningsvis på samma nivå som år 1989. I kombina- tion med den intemationella råvaruprisuppgången har detta medfört att industrins hemmamarknadspriser stigit i allt snabbare takt under det se- naste året. Det finns en risk för att dessa prisstegringar fortplantas till övriga delar av ekonomin. Ännu så länge förefaller emellertid dessa spridningseffekter ha varit begränsade. Under perioden oktober 1993 till oktober 1994 steg t.ex. hemmamarknadsprisema totalt med 6,2 %. Hemmamarknadens insatsvarupriser ökade emellertid med 9.3 % medan konsumentvaruprisema steg med endast 4,0 %.
Jämfört med tidigare perioder med högt kapacitetsutnyttjande inom in- dustrin är sannolikt kopplingen till inflationen svagare nu. Under tidigare högkonjunkturer har arbetsmarknaden snabbt utgjort en tillväxtrestriktion. Detta har resulterat i snabbt stigande lönekostnader, vilket givit högre inflation. Under prognosperioden beräknas arbetsmarknaden inte ge upp- hov till några allvarligare flaskhalsar i produktionen. Den totala öppna arbetslösheten väntas sjunka, men trots det ligga över den arbetslöshets- nivå vid vilken inflationen tenderar att öka. Företagen väntas nu ha större incitament att hålla nere prisema för att vinna marknadsandelar än då arbetsmarknaden utgjorde ett hinder för vidare expansion. En brist på realkapital är sannolikt lättare att åtgärda än brist på arbetskraft.
Prop. 1994/95:100
61
Bilaga 1 . 1
lnflationsförväntningama är mycket betydelsefulla för den faktiska in- flationsutvecklingen. Olika undersökningar pekar relativt entydigt på att inflationsförväntningama höjts under det senaste året. Detta gäller såväl hushållen som penningmarknadens aktörer och industrin. Inflationsför- väntningama på ett års sikt varierar mellan 2,5 och 4 %. Förväntningarna är högst inom industrin och bland penningmarknadens aktörer. Bland hus- hållen och detalj handeln är förväntningarna lägre. Undersökningama indi- kerar att inflationsförväntningarna är högre på längre sikt.
Den kraftiga deprecieringen av kronan sedan november 1992 har med- fört ett avsevärt tryck uppåt på den svenska prisnivån. Hur stor effekten blir av denna valutakursförsvagning är av avgörande betydelse för den framtida inflationen. Konjunkturinstitutet har på uppdrag av regeringen beräknat effekten på konsumentprisindex av den initiala deprecieringen som skedde vid övergången till rörlig växelkurs. Beräkningen tyder på att effekten på konsumentprisindex ökning uppgick till l,90 procenten- heter från oktober 1992 till oktober 1993 och 0,18 procentenheter under nästföljande 12-månadersperiod. Redan under det andra året efter depre- cieringen har sålunda effekten minskat avsevärt. Efter en kraftig försvag- ning under slutet av 1992 och det första halvåret 1993 har kronan varit förhållandevis stabil. Den importvägda växelkursen var i december 1994 jämförbar med nivån i augusti 1993. Om mönstret skulle vara detsamma som för den initiala deprecieringen skulle detta innebära att inflations— trycket under prognosperioden till följd av den tidigare försvagningen av kronan skulle vara relativt begränsat. För detta talar också den relativt svaga utvecklingen av hushållens efterfrågan. Den antagna apprecieringen av kronan möjliggör emellertid en förstärkning av marginalerna hos ut- ländska exportörer och inhemska importörer, utan att importen därmed stigeri pris i relation till inhemsk produktion. Det är därför sannolikt att en relativt stor del av den antagna apprecieringen av kronan kommer att resultera i återställda marginaler hos de utländska exportörerna respektive de svenska importörema, snarare än att komma de svenska konsumenter- na tillgodo i form av lägre priser.
Tillgångsprisutvecklingen inkluderas normalt inte i inllationsbegreppet. Prisutvecklingen på fastigheter kan emllertid säga något om hur efter- frågan utvecklas, genom effekter på investeringar och privat konsumtion. Efter en betydande höjning av priserna på småhus under den andra halvan av 1980-talet föll småhuspriserna från 199] till 1993 med drygt 15 %. Under samma period sjönk den privata konsumtionen med 5 %. Under 1994 återhämtade sig prisema på småhus något. I november låg prisnivån i riket som helhet 5 % över nivån vid början av året, vilket dock innebar en nedgång med I % jämfört med läget ijuli.
Prop. 1994/95:100
62
Bilaga 1.1
Tabell 7.1 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring
1993 1994 1995 1996 KPI dec.-dec. 4,1 2,8 2,9 3,7 Nettoprisindex dec.-dec. 3,9 1,9 2,0 1,7 Importpriscr, totalt 16,l 5,0 2.4 1,4 Bostäder, totalt 2,9 2,8 2,8 3,3 lndircktn skatter. bidrag i procentenheter 0.3 0.5 0.7 1.5 Diverse taxor 7.4 4,1 4,4 4,1 Konkurrcnsutsatt svcnsk produktion 1.9 2,9 4,6 4,2 Arbetskraftskostnad i näringslivet -0,1 1.1 2.0 2,9 Vinstmarginal, bidrag i procentenheter -l .0 -O,4 -0,2 -0,3 KPI årsgenomsnitt 4.7 2,2 2,9 3,7 Nettoprisindex årsgenoinsnitt 4.3 1.4 l,8 1.8 Prisindcx för inhemsk användning 3.9 2,5 2,8 2,9 OECD (l6) KPI 2.8 2.3 2,7 3,0 lmplicitprisindex 5.8 3,0 2,9 3,0 Basbelopp 34 400 35 200 35 700 36 300
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m., TV—licens, post och tclc saint resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkningen av 1994 och l995 års basbelopp har en avräkning gjorts med 1,9 resp. 0,2 procentenheter för dcprccicringcns direkta effekter. För 1995 och l996 har därcftcr gjorts en avräkning med 40 % av den åter- stående upprälutingsftdttorn ienlighct mcd regeringcns förslag avseende indexering av basbeloppet. OECD—ländcrna är sammaitvägda enligt BNP-vikter.
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska"centralbyrån och Fimmsdcparlcmentet.
Under loppet av 1994 beräknas KPI ha ökat med 2,8 %. Det är betyd- ligt högre än bedömningen i den reviderade nationalbudgeten i april. För- ändringen av prognosen beror främst på högre importpriser och ränte- kostnader. Båda dessa faktorer har att göra med den ränte— och valutaoro som rådde under sommaren. Dessutom har de intemationella priserna ökat mer än väntat. Däremot har inte den inhemskt genererade inflationen överträffat prognosen.
Under 1995 och 1996 beräknas importpriserna ge ett mindre bidrag till konsumentprisindex än under 1994. Dels beror detta på att importprisema steg kraftigt 1994 som ett resultat av vissa tillfälliga faktorer, t.ex. dålig kaffeskörd i Brasilien, dels antas kronan apprecieras under prognosperio- den. En viss prishöjning bedöms bli resultatet av att importen i samband med EU-medlemskapet styrs över till länder med något högre prisnivå än tidigare leverantörsländer.
Arbetskraftskostnaden per producerad enhet beräknas ge ett växande bidrag till inflationen under de kommande två åren. Det beror på att ar- betskraftskostnaden ökar något snabbare, samtidigt som produktiviteten växer långsammare än tidigare.
Under både 1995 och 1996 påverkas konsumentprisindex kraftigt av höjda indirekta skatter och sänkta subventioner. År 1995 omfattar åtgär- derna bl.a. höjd arbetsgivaravgift, höjd moms på restaumngtiänster och porto, höjda tullar samt indexering av vissa punktskatter. Dessutom för- svinner det s.k. ROT-avdraget, men samtidigt införs ett ROT-bidrag. Netto ger dessa två förändringar ett bidrag på 0.1 % till KPI. Näst-
Prop. 1994/95:100
63
Bilaga 1.1
följande år påverkas fastighetsskattema via en rad olika åtgärder. Bland dessa kan nämnas höjd fastighetsskatt med 0,2 procentenheter samt breddning av fastighetsskatten till att gälla även jordbruk-, industri-, skogsfastigheter samt kommersiella lokaler. Dessutom sker en ordinarie omtaxering av småhus. I övrigt sker bl.a. en indexering av punktskatter samtidigt som ovan nämnda ROT—bidrag upphör. Den sammantagna effekten uppskattas till 0,7 procentenheter 1995 och 1,5 procentenheter 1996. En stor del av skattehöjningama, i synnerhet 1996, kommer att på- verka bostadssektorn. Den svaga privata efterfrågan som prognostiseras torde emellertid innebära att såväl hyresvärdar som handel kommer att ha svårt att fullt ut övervältra de indirekta skattema på hyresgäster och kunder. Detta innebär att KPI inte väntas stiga med hela den beräknade effekten av höjda indirekta skatter. Sammantaget väntas konsumentpris- index öka med 2,9 % 1995 och 3,7 % 1996.
Diagram 7.I Konsumentprisutvecklingen Procentuell förändring över 12 månader
Procent 14 _t _ ...-.._.__ ___....__. '_'—..”"
1985 1987 1989 1991 1993 1995
0 __|—www" ,T.-.-r-.-.w—.—.——.+.—.—l. . . rr .
Anm.: Vid beräkningen av lZ-måuadcrstalen har en avräkning gjorts för skillnaden mellan december månads Iångtidsindex och korttidsindex. Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Finansdcpartementet.
Konsumentprisindex är det vanligaste måttet på intlation, men vid en mer fullständig analys av inflationsutvecklingen bör man också studera andra mått. Prisindex för inhemsk användning speglar t.ex. prisutveck- lingen i hela ekonomin medan KPI endast beaktar prisutvecklingen för privat konsumtion. Som framgår av tabell 7.1 lörutses detta prismått stiga med knappt 3 % per år 1995 och 1996. Det kan också vara önskvärt att kunna beskriva konstuuentprisutvecklingen rensat för effekter av olika
Prop. l994/95:100
64
Bilaga 1.1
finanspolitiska åtgärder. KPI påverkas av prishöjningar oberoende av om dessa beror på underliggande faktorer eller höjda indirekta skatter och sänkta subventioner. Dessa effekter räknas bort i det s.k. nettoprisindex. Som framgår av diagram 7.1 växer skillnaden mellan utvecklingstalen för KPI och NPI under prognosperioden. Skillnaden i ökningstakt förklaras dels av de föreslagna ändringama i indirekta skatter och subventioner, vilka ger ett bidrag till KPI på 1,5 procentenheter l996, dels av en ordi- narie nedtrappning av räntebidragen. Denna nedtrappning beräknas ge ett bidrag till KPI på ca 0,5 procentenheter. Tillväxttakten i nettoprisindex skall dock inte tolkas som den inflation som skulle ha etablerats om skat- ter och subventioner skulle ha varit oförändrade. I nettoprisindex har nämligen konsumentprisindex rensats mekaniskt med den fulla effekten av en förändrad indirekt skatt eller subvention. Effekten räknas bort sam- tidigt som förändringen träder i kraft. På kort sikt är det inte troligt att denna typ av förändringar får ett omedelbart genomslag i KPI, annat än för vissa åtgärder som exempelvis en fastighetsskatteförändring avseende egnahem. Under perioder med kraftiga förändringar av indirekta skatter och subventioner kan därför NPI underskatta den underliggande inflatio- nen.
Genom att KPI påverkas så pass mycket av förändrade indirekta skatter och subventioner under 1996 är det troligt att den registrerade lZ-måna- derstakten kommer att falla under början av 1997 när dessa effekter klingar av. Redan i januari 1997 försvinner effekten av de åtgärder som rent tekniskt påverkar KPI ijanuari 1996. Dessa åtgärder uppgår upp- skattningsvis till ca 0,7 procentenheter. De åtgärder som förväntas slå igenom i KPI med större tidsfördröjning, exempelvis höjningen av arbets- givaravgiften, ger ett bidrag till lZ-månaderstakten som successivt för- svinner under 1997. Samtidigt är det troligt att marginalerna pressats ned under 1996 till följd av de höjda indirekta skattema och subventionerna. När skattehöjningama minskar är det därför sannolikt att marginalerna höjs. I de medelfristiga kalkylerna bedöms KPI öka med knappt 3 % i genomsnitt under 1997.
Prop. 1994/952100
65
Bilaga 1.1
8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
År 1994 steg hushållens realt disponibla inkomster med ca 1,5 % enligt preliminära beräkningar. Även den privata konsumtionen ökade efter de senaste årens nedgång. Uppgången i sparandet fortsatte emellertid och därmed har sparkvoten stigit med 13,5 procentenheter sedan 1989. Bud- getforstärkningama 1 den offentliga sektom bidrar till att hushållens realt disponibla inkomster faller med ca 2,5 % l995. En ytterligare minskning med 0,5 % förutses för 1996. Den privata konsumtionen väntas hållas uppe genom att hushållen drar ned sitt sparande. Därigenom kan konsum- tionen vara oförändrad 1995 och öka med I % 1996, se tabell 8.1.
Tabell 8.1 llushållssektorns disponibla inkomster. konsumtion och sparande
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor Löner 628,8 650,9 687,9 726,1 Förctz-tgarinkomster 55,0 58,8 62,9 65,2 Räntor och utdelningar. netto -3l,7 -25,l -l9,8 -15,7 Inkomstövcrföringar från __ offentlig sektor 374,4 387,4 386,0 386,2 Ovriga inkomster, nctto l21.8 129.0 l3'3,0 130.7 Direkta skattcr. avgifter m.m 288.5 303.6 348,5 3683 Disponibel inkomst 859.7 897.5 901.6 924.2 Privat konsumtion 792.I 820.7 844.4 878.6 Sparkvot. nivå i % 7.9 8.5 6.3 4,9 Procentuell utveckling 1991 års priser Disponihel inkomst —3 .5 1.4 -2 .4 -0.5 Privat konsumtion -3.8 0.6 0.0 1.0
Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska ccntrnlbyrån och Finansdepartementet.
8.1 Hushållens inkomster
Hushållens realt disponibla inkomster sjönk med 3,5 % 1993, efter att ha ökat kraftigt under de första åren av 1990-talet. År 1994 skedde en viss återhämtning av realinkomstema, som steg med ca l 5 %. Ökningen ba- serades på en positiv utveckling av löneinkomstema, både genom ökad sysselsättning i timmar och ökad reallön före skatt. Även pensionsin- komstema steg realt, delvis till följd av att inflationen var lägre l994' än 1993. De senaste årens höga finansiella sparande har medfört en succes- siv förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. För 1994 gav förändringen av räntenettot ett bidrag med nära 1 procent— enhet till inkomstökningen. Skatte- och avgiftshöjningar bidrog till att dra ned inkomstutvecklingen med knappt 1 procentenhet. se tabell 8.2.
Prop. l995/94:100
66
Prop. l995/941100 Bilaga 1.1
Tabell 8.2 Hushållens inkomster
Miljarder kr Procentuell utveckling Procentuellt bidrag till Löpande 1991 års priser realinkomstutvecklingcn
priser
1993 1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996 Lönesmmua exkl. sjuklön 628,26 -6.5 1.3 2.7 1.8 -4.9 1.0 2.0 1.4 därav timlön före skatt -l ,5 0,5 0,6 0,3 -1,1 0,4 0,4 0,2
sysselsättning —5.1 0,8 2,1 1,5 -3,8 0,6 1,6 1,2
Transfereringar från offentlig sektor 337-1.4 2.4 1.2 -3.1 -3.6 1.0 0.5 -1,4 -1.6 Pensioner 195,81 0,0 2.7 0,5 -1,4 0,0 0,6 0,1 -0,3 Sjukförsäkring m.m. 47,1 -l0,0 -3.'3 —3,0 0,0 -O,6 -0,2 -O,2 0,0 Arbeleöshetsbidrag m.m. 58,6 31.9 -7,4 -17,0 -10.5 1,6 -O,5 -1,1 -0,6 Ovriga transfereringar 72,8 -0,1 7.3 -3.0 -7,2 0,0 0,6 -O,3 -0,6 Räntor och utdelningar. netto -31.7 0.3 0.8 0.7 0,5 Övriga inkomster. netto l76.8 -5.2 0.0 1.7 -0.5 -1.1 0.0 0.3 -0.1 Direkta skatter och avgifter 2885 -3.4 3.0 11.6 1.9 1.1 -1.0 -4.0 -0.7 [)isponihel inkomst 859.7 -3.5 1.4 -2.4 -0.5 -3.5 1.4 -2.4 -0,5
Anm.: Lönesumma, inkomstövcrföringar. räntenetto och skatter är deflaterade mcd konsumentprisindex (KPI). Disponibcl inkomst och tillfälligt sparande är dcflatcrade med implicit prisindcx för privat konsumtion (lPl). Skillnaden mellan KPI och lPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finansdcpartcmentet.
Uppgången i sysselsättningen förstärks under 1995 och arbetslösheten väntas minska. Den genomsnittliga reala timlönen före skatt stiger något och den reala lönesumman beräknas öka med drygt 2,5 %. Arbetsin— komstema och fortsatt förbättring av räntenettot ger tillsammans med öv- riga privata inkomster ett positivt bidrag på 3 procentenheter till in- komstutvecklingen l995. Direkta skatter och transfereringar från den of— fentliga sektorn drar ned den realt disponibla inkomstutvecklingen med ca 5,5 procentenheter, delvis som en följd av minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. Den ändrade inriktningen av arbetsmark- nadspolitiken, med ökat stöd till reguljär sysselsättning och minskning av sysselsättningsskapande åtgärder, leder också till att löneinkomstema ökar och bidragen minskar. Regelförz'indringar beträffande skatter och transfereringar beräknas minska hushållens inkomster med ca 30 miljar— der kr, Vilket motsvarar knappt 3,5 % av disponibel inkomst. De statliga höjningarna av de direkta skatterna och avgifterna för hushållen beräknas till ca 20 miljarder kr, jämfört med 1994 ars regelsystem. Därtill kommer kommunala skattehöjningar med i genomsnitt 0,42 procentenheter, vilket motsvarar ca 3,5 miljarder kr. Slopandet av vårdnadsbidraget. re- duceringen av uppräkningen av pensionerna och andra besparingar mins- kar transfereringarna till hushållen med ca 8,5 miljarder kr före skatt. Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna minska med 2,4 % l995. Därav ger privata inkomster ett positivt bidrag med 3 pro-
67
Bilaga 1.1
centenheter, medan direkta skatter och transfereringar från den offentliga sektorn ger ett negativt bidrag på ca 5,5 procentenheter.
Inkomstutvecklingen för 1996 karakteriseras av samma faktorer som 1995. Arbets- och kapitalinkomsterna stiger medan ytterligare budgetför- stärkande åtgärder drar ned inkomsterna. De direkta skatterna ökar ge- nom ytterligare ] procentenhets höjning av egenavgiftema. Uppräkningen av pensioner och andra basbeloppsanknutna tmnsfereringar reduceras även 1996. Därtill kommer bl.a. minskningar av barnbidragen, bostads- bidragen och den skärpning av reglerna i arbetslöshetstörsäkringen som föreslås från den 1 juli 1995. De realt disponibla inkomstema väntas minska med 0,5 %. Till minskningen bidrar skatter och transfereringar från offentliga sektorn med knappt 2,5 procentenheter.
Sammanfattningsvis bryts. under prognosperioden, de senaste årens trend med ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Det beror huvudsakligen på ändringar i regelsysternen, men också på att situationen på arbetsmarknaden förbättras. lnkomstökningar till följd av stigande sysselsättning motverkas delvis av att bidrag faller bort. Socialförsäkring- arna och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som under nedgången i sysselsättningen till stor del ersatt bortfallande löneinkomster, får motsatt effekt nu när sysselsättningen ökar. De s.k. automatiska stabilisatorema verkar således i båda riktningarna.
8.2 Privat konsumtion och sparande
Efter en säsongrensad uppgång under loppet av 1993 föll den privata konsumtionen tillbaka något under andra kvartalet 1994. Konsumtions- dämpningen sammanföll med en period med betydande oro på de finan- siella marknaderna. Valutakursen försvagades och räntoma steg. Hushål- lens framtidsförväntningar försköts samtidigt i negativ riktning.
Under det tredje kvartalet stärktes åter konsumtionen säsongrensat. Un- der perioden januari till och med september 1994 ökade den privata kon- sumtionen med ca 0,7 % jämfört med motsvarande period 1993. Hushål- lens framtidsförväntningar avseende den framtida arbetslösheten förbätt- rades samtidigt. Förväntningarna om den egna ekonomin och Sveriges ekonomi blev emellertid något tner negativa under loppet av 1994, men andelen hushåll med positiva förväntningar överväger fortfarande. Indika- tioner från bl.a. Handelns utredningsinstitut pekar mot att även det fjärde kvartalet 1994 var relativt starkt, i synnerhet gäller detta hushållens inköp av Sällanköpsvaror. För helåret 1994 beräknas konsumtionen ha ökat med 0,6 %. Det skulle innebära att sparkvoten steg från 7,9 % till 8,5 %.
Prop. 1995/94:100
68
Bilaga 1.1
Diagram 8.1 Privat konsumtion Säsongrcnsad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata
Miljarder kronor
| 1 55 J—rtn'r—nw—r—j—v—r—r—r—r—r—r—r-r-r—r—r-r-r-r-j-w-r—w- : | "] "'.—r'l—r—r—r—T . . r'r'r'r'r'r'v—r—
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Koujuukturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdcpartcmcntct.
År 1995 väntas den realt disponibla inkomsten sjunka med ca 2,5 %. Detta bedöms dock inte leda till en motsvarande minskning av den priva— ta konsumtionen. Enligt den mest väletablerade konsumtionsteorin be- stäms hushållens konsumtion inte främst av den faktiska kortsiktiga in- komstutvecklingen, utan av den förväntade långsiktiga inkomstutveck- lingen. En jämförelse av den privata konsumtionen och den realt dispo- nibla inkomsten visar också att samvariationen mellan dessa båda variab- ler varit relativt låg. i synnerhet från mitten av 1980-talet och framåt. Sparkvoten har därmed varierat kraftigt.
1 vilken mån den sjunkande disponibelinkomsten kommer att föranleda en minskad privat konsumtion beror sålunda i hög grad på om hushållen förutsett de skattehöjningar och transfereringsminskningar som drar ned den disponibla inkomsten 1995. I den mån dessa förändringar förutsetts har konsumtionen sannolikt anpassats redan tidigare. Minskningen av den disponibla inkomsten kan då balanseras av en sänkt sparkvot. Det är emellertid inte troligt att hushållen redan gjort en fullständig anpassning av sin konsumtion. Informationen om inkornstrninskrringen har t.ex. inte nått ut till alla, vilket gör att vissa hushåll reagerar först när inkomstema påverkas. Empiriska studier tyder dessutom på att mellan 25 och 35 % av hushållen agerar på ett sätt som innebär att man inte kan eller vill utjämna konsumtionen över tiden. utan istället konsumerar hela sin in- komst. Dcssa hushåll justerar sin konsumtion först när de disponibla in- komsterna faller. Den isolerade effekten av besparingarna bör således
Prop. 1995/94:100
69
Bilaga 1.1
vara att konsumtionen faller, dock inte i samma grad som inkomsten. Hushållen har sannolikt förutsett att inkomsterna kommer att falla till följd av de svaga offentliga finanserna och därför till en del justerat ned sin konsumtion redan tidigare. Det finns emellertid en risk för att de föreslagna åtgärdema är mer långtgående än hushållen förväntat. I sådana fall blir den kontraktiva effekten på konsumtionen större än prognostise- rat.
Det finns också ett antal faktorer som väntas påverka konsumtionen i positiv riktning under prognosperioden. Den mest betydelsefulla faktom är att sysselsättningen inte längre faller. Internationella data visar en på— taglig korrelation mellan sysselsättningsförändringen och den privata kon- sumtionen. När en person blir arbetslös påverkas i hög grad den förvän- tade framtida inkomsten vilket resulterar i en lägre konsumtion. I en si- tuation med fallande sysselsättning påverkas emellertid konsumtionen inte bara av att de arbetslösa konsumerar mindre. utan även av att de som fortfarande har sysselsättning upplever en ökad risk för arbetslöshet och därmed lägre framtida inkomster. En ökad sannolikhet för en försämring av framtida inkomster resulterar i en anpassning av konsumtionen. Den svenska sysselsättningen föll med mer än 10 % från 1990 till 1994. Detta har sannolikt varit en starkt bidragande orsak till att konsumtionen föll med 5 % samtidigt som sparkvoten ökade med nära 9 procentenheter. Under 1995 och 1996 väntas sysselsättningen öka med 2,7 resp. l,8 % per år och den öppna arbetslösheten sjunka från 7,9 till 6,1 %. Detta om- slag skulle kunna utgöra en mycket stark stimulans till den privata kon- sumtionen.
Diagram 8.2 Sysselsättningen 1980-1996
Tusentalpersoner 4500 _€__... _._._ . .. _..___.___.- . ___—__... ...___....___:
4400_ ...................... .. ................ 4300 _... .... . .......... . ... .. . _ ........
4200_ ...... . . . .. .. . "..-I'- . ..............
4100 .. ___—"__ . .. . . . . ......... l..-.... .............. .
4000._I .............. .. . .. . .. . . .. ........ ll,
..
3900? ...................... . _. . ----. _.j
3800 lui "v—r——"" ' ""'—"—r"""""'j ""'|—'r -|--— , ——'|" 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Konjunkturinstitutet. Statistiska centralbyrån och Finarrsdepartcmentet.
Prop. 1995/942100
70
Bilaga 1.1
En annan faktor som enligt olika stttdier starkt påverkat den privata konsumtionen under senare år är utvecklingen av tillgångsprisema. Av- regleringen av kreditmarknaderna vid mitten av 80—talet, i kombination med stigande fastighetspriser möjliggorde en lånefinansierad konsumtions- ökning. När skattelättnaden för utgiftsräntor begränsades i samband med skattereformen började hushållen sträva efter att reducera sina skulder. Resultatet blev en minskad efterfrågan på småhus och ett prisfall mellan 1991 och 1993 på drygt'15 %. Som en följd av att fastighetsprisema föll försämrades hushållens balansräkningar, vilket ökade amorteringsbehoven ytterligare.
Sedan årsskiftet 1993/1994 har priserna på småhus emellertid ökat med 5 %. En viss nedgång registrerades under perioden juli-september, men enligt den senaste mätningen stiger priserna åter. Eftersom hushållens finansiella sparande ökat kraftigt ttnder de senaste åren och hushållens aktieinnehav stigit i värde har därmed hushållens förmögenhet, ställt i relation till den disponibla inkomsten. ökat under 1993 och 1994. Den amortering av hushållens skttlder som skett från fjärde kvartalet 1991 har dessutom visat tecken på att avta. Under fjärde kvartalet l993 och första kvartalet 1994 ökade skulderna något. Under de nästföljande två kvar- talen amorterades skttlderna åter ned, men i en betydligt långsammare takt än tidigare.
längt-ant 8.3 Hushållens förtnögt-nhetskvot Förtnögcnhet i relation till disponibel inkomst
! . Finansiell törtnögenhetexkl.aktier
; " Småhus och bostadsrätter l 300"L' Börsaktier och fondandelar ! ' ' ' ' " i l 1-
200
100 :
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Anm.: Småhus värderade med hjälp av taxeringsvärden och köpeskillingskocfticientcr. Källor; Statistiska centralbyrån och Fin:tnsdcpartentcntct.
Prop. 1995/94:100
71
Bilaga 1.1
Från nivån år 1991 har hushållens inköp av Sällanköpsvaror fallit med ca 15 %. Under samma period har den totala privata konsumtionen, en- ligt nationalräkenskaperna, minskat med ca 5 %. Inköp av Sällanköps- varor är dock i ekonomisk mening att betrakta som investeringar snarare än konsumtion. Den kraftiga minskningen av inköpen har därför kunnat genomföras utan att den egentliga konsumtionen sjunkit i samma grad. Den låga nivån på nyinköpen innebär emellertid att det successivt byggs upp ett behov av fömyelseinköp. Detta torde ttnder prognosperioden leda till att hushållen ökar sina inköp av kapitalvaror, om inte annat så för att undvika en fortsatt konsttmtionsminskning. Ökningen av dessa inköp kan då bli betydande.
Sarruuanfättningsvis finns det i dagsläget krafter som verkar i såväl uppdragande som neddragande riktning vad gäller utvecklingen av den privata konsumtionen. Trots en minskning av de disponibla inkomsterna bedöms konsumtionen bli ofi'irändrad l995. Därefter väntas en uppgång med I % under 1996. Det innebär att sparkvoten-sjunker med drygt 3 procentenheter från 1994 till l996. Det finns en risk för att denna spar- kvotsnedgång inte kommer till stånd. Denna risk består främst i svårig- heten att bedöma i vilken mån de föreslagna budgetförstärkningama är i linje med hushållens förväntningar. Det är inte heller otroligt att det pri- vata sparandet. till följd av en önskan att stärka den egna ekonomiska tryggheten, kotnmer att ligga på en historiskt sett hög nivå i framtiden. Samtidigt finns det en möjlighet att den positiva dynamiken. i första hand till följd av det förändrade arbetsmarknadsläget, är underskattad.
Diagram 8.4 llnshållens spar-kvot thtosparande i relation till disponibel inkomst
Procent
1 0 T____._____———————.___ ......................_...._..
-GJ| ' | ' | "_ |" '! "" ""'" "| | | -' |
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Kil/lor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartcmentet.
Prop. l995/94:100
72
Bilaga 1.1
9 Investeringar
Uppgången i de totala bruttoinvesteringama beräknas bli kraftig de när- maste åren. En snabbt växande produktion och en hög lönsamhet lägger grunden till investeringsökningen i näringslivet under såväl 1995 som 1996. Därtill ger möjligheten till direktavdrag för byggnader i närings- livet ytterligare stimulanseffekt. Vidare bör EU-medlemskapet ha minskat osäkerheten om näringslivets framtidsförutsättningar.
Tabell 9.1 Brnttoirwesteringar efter näringsgren
Miljarder Årlig procentuell volymft'irändring
kr 1993 ___—___— Löpandc 1992 1993 1994 1995 1996 priser Näringsliv I 14,4 —15.5 -14.3 16,6 20,1 10,1 Offentliga myndigheter 33.7 0.6 4,3 6,5 9,2 1,7 Bostäder 57.5 -7.3 —31,0 39.3 -28,4 9,2 Totalt 205.6 —IO.8 -l7.6 -l.3 9.5 8,5 därav maskittcr 81,3 46,0 -l4.7 20,0 17,9 11,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska ccntralhyrån och Finansdepartementet.
Bruttoinvesteringarna sjönk preliminärt med ca 1 % år 1994. Från en låg utgångsnivå vände näringslivets investeringar kraftigt uppåt under loppet av året. Ett stort antal outhyrda lägenheter samt en hög realränta innebar en fortsatt kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.
Den exportledda konjunkturuppgången väntas medföra en betydande in- vesteringsökning inom de exportberoende näringarna under hela prog- nosperioden l995—1996. Ett växande behov av ersättningsinvesteringar samt mot slutet av perioden ett stigande resursutnyttjande bidrar till en volymökning också i de hemmamarknadsberoende delarna av närings- livet. En förbättring av arbetsmarknadsläget samt svagt stigande bostads- priser väntas medföra en viss återhämtning av bostadsinvesteringama mot slutet av perioden. Tilltagande infrastrukturinvesteringar samt ett stimu- lanspaket inriktat på bygginvesteringar bidrar också till den snabbt sti— gande investeringsaktiviteten ttnder perioden.
Sammantaget beräknas investeringama öka med ca 9 % årligen 1995 och 1996. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av BNP, uppgår trots detta endast till 15 % 1996, vilket fortfarande är en kraftig minskning sedan 1989 då kvoten uppgick till 22 %. Frånräknat bostadsin- vesteringarna närmar sig dock kvoten den långsiktiga trendnivån.
13 Riksdagen I 904.505 . ] sum/. Nr IUI). Bilaga I
Prop. 1994/952100
73
Bilaga 1.1
Diagram 9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder som andelar av BNP
Andel av BNP, procent 24
22 Löpande prtser inkl. bostäder _
20
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdcpartemcntet.
9.1 Näringslivets investeringar
Efter ett kraftigt fall i näringslivets investeringar under åren 1989—1993 (-40 %) ägde en markant vändning rttm under loppet av 1994. Mätt som årsgenomsnitt steg näringslivets investeringar med knappt 17 % mellan 1993 och 1994. Uppgången berodde framför allt på ett snabbt ökande re- sursutnyttjande inom exportindustrin och inom de exportrelaterade tjänste— sektorema, samtidigt som näringslivets lönsamhet förbättrades ytterligare.
Under prognOSperioden kommer den höga lönsamheten och det fortsatt höga kapacitetsutnyttjandet inom de exportberoende delarna av närings- livet att utgöra en kraftig investeringsstimulans. Investeringama inom de hemmamarknadsorienterade delama av näringslivet dämpas dock av den svaga utvecklingen av privat konsumtion och det låga bostadsbyggandet. Ett successivt växande behov av ersättningsinvesteringar samt förväntade lägre räntor medför dock att investeringama törtttses öka också inom de hemmamarknadsorienterade delarna av näringslivet. Under perioden no- vember l994-maj 1996 medges dessutom direktavdrag för byggnadsin- vesteringar. Genom möjligheten till direktavdrag sjunker de reala för- räntningskmven på investeringen. Effekten på byggnadsinvesteringama beräknas till ca 4 miljarder kr ttnder perioden. Till största delen är detta en effekt av tidigareläggning. vilket medför färre byggnadsprojekt efter stimulansperiodens utgång.
Prop. ' 1994/95: 100
74
Bilaga 1.1
i'll-thell 9.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr 1993 ___—___— Löpande 1992 1993 1994 1995 1996
priser Industri 32,6 -20,1 -4,2 20,0 33,1 19,3 Basindustri 7,0 -37,0 -21,7 37,5 54,0 19,0 Yerkstadsindustri 12,9 -22,7 -18,3 12,8 37,0 22,0 Ovrig industri 12,7 -6,3 -9,2 18.0 16,1 16,3 Statliga affärsverk 18,4 -10,1 3,0 6,2 14,8 -2,9 Ovrigt näringsliv 63.4 -I4,8 -22,1 18,4 15,4 8,4 Totalt 114.4 —15, -14.3 16.6 20.1 10.1 därav byggnader 41.4 -11_8 -13,3 9.4 20,5 5,6 maskiner 73.0 -17,9 -14.9 21 ,6 20,1 12,9
Källor: Konjunkturinstitutct. Statistiska centralbyrån och Finansdepartementct.
Industrins investeringar ökade med 20 % 1994 efter att ha fallit med drygt 40 % mellan 1989 och 1993. Uppgången var mest markerad inom den exportinriktade delen av industrin, men även inom den mer hemma- marknadsberoende s.k. övriga industrin noterades ökade volymer.
Kapacitetsutnyttjandet steg under loppet av 1994 och uppgick under tredje kvartalet till 88,6 %, vilket är en uppgång med 6 procentenheter jämfört med samma period föregående år. Mot bakgrund av den prog- nostiserade produktionsuppgången är därmed behovet av kapacitetsut- byggnad stor. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från oktober 1994 indikerar också en mycket kraftig investeringsökning under 1995. Enkäten besvarades dessutom före EU-omröstningen och den ekonomisk- politiska propositionen, vilket innebär att en del av industriföretagen san- nolikt kommer att upprevidera investeringsplanema för 1995 och 1996.
De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är mycket gynnsamma under prognosperioden. Industrins höga lönsamhet har inneburit att soliditeten stärkts vilket höjer kreditvärdigheten. Möjlig- heten till egenfmansiering har också ökat i takt med allt större vinster. Bara under 1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kr, vilket kan jämföras med de totala investeringarna på 54 miljarder kr.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer bekräftar bilden av en betydande kapacitetsutbyggnad inom industrin. Realräntorna är visserli- gen fortfarande höga men väntas sjunka något under prognosperioden. En lägre räntenivå är central för att investeringsvolymema skall kunna stiga också inom de hemmamarknadsorienterade företagen i takt med att den inhemska efterfrågan växer. Mot bakgrund av de goda investeringsförut— sättningarna beräknas därför industrins investeringar öka med drygt 30 % 1995 för att stiga med ytterligare knappt 20 % 1996. Det medför att kapitalstocken växer med 2,5 resp 4,5 % respektive år. Ett osäker- hetsmoment i bedömningen är dock utvecklingen av utländska företags expansion i Sverige. Blir den stor kan eventuellt investeringsuppgången ha underskattats något. Sveriges fördelaktiga kostnadsläge, låg företags- beskattning, hög kompetensnivå hos arbetskraften samt en väl utvecklad
Prop. 1994/95:100
75
Bilaga 1.1
industriell tradition, bör under de närmaste åren utgöra starka incitament för etablering i Sverige.
Basindustri/rs inwarrw'ingar ökade kraftigt redan 1994. Utgångsnivån var dock mycket låg. Lönsamheten har snabbt förbättrats efter deprecie- ringan av kronan och prishöjningar på världsmarknaden. Den överkapaci- tet som tidigare ansågs råda i Europa har minskat i takt med den oväntat starka produktionsuppgången. Inom t'm'ks'tazlrinzlt[strin bedöms investe- ringarna öka med 37 resp 22 % 1995 och 1996. Under perioden är det framförallt maskin- och transportmedelsindustrin som genomför kapaci— tetshöjande investeringar. En betydligt lägre investeringsuppgång kan för- väntas inom s.k. övrig industri. Det låga kapacitetsutnyttjandet och den fortsatt svaga hemmamarknz-tdsefterfrågan begränsar uppgången.
Investeringarna inom övrig! IIÖI'l/lgSllV dämpas fortfarande av en svag hemmamarknad och ett överskott på kommersiella lokaler inom stora de- lar av landet. Den låga investeringsnivån under perioden 1990-1993 har dock inneburit att kapitalstockarna anpassats till en mer långsiktig nivå. Alltfler tecken tyder också på att utvecklingen är på väg att vända. Pri- serna på kommersiella fastigheter har under loppet av 1994 stigit svagt (3 %) samtidigt som vakansgiaden, dvs andelen lediga lokaler i förhål- lande till stocken, har stabiliserats. I ett internationellt perspektiv är inte vakansgmden anmärkningsvärt hög. Från en mycket låg utgångsnivå steg också investeringama i kommersiella lokaler under 1994. Denna utveck- ling väntas fortsätta.
Många av tjänstesektorerna, bl.a. den exportrelatentde uppdragsverk- samheten, redovisar mycket expansiva produktionsplaner, vilket förväntas medföra en kraftig investeringsexpansion. En del av den beräknade upp— gången inom övrigt näringsliv beror på infrastruktu("investeringarna inom samfärdselområdet som t.ex. Arlandalmnan och Öresundsbron. Lönsam— heten har också stärkts inom övrigt näringsliv vilket ger utrymme för större investeringar i takt med att aktiviteten i ekonomin stiger. Den sva- ga utvecklingen av den privata konsumtionen medför dock att nivån på investeringama inom varuhandel samt inom restaurang— och hotell- branschen förblir låga under hela prognosperioden. Trots det blir den procentuella ökningen stor också i dessa sektorer. Direktavdmget för byggnader medför dessutom att en del investeringar tidigareläggs. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv sti- ger med ca 15 % 1995 och med ca 8 % 1996.
Prop. l994/95:100
76
Bilaga 1.1
"9.2 Offentliga investeringar
Tabell 9.3 Offentliga investeringar
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr l993 Löpande 1992 1993 1994 1995 1996
priser Statliga myndigheter 13.8 -l9,6 26,0 7,6 18,0 1,4 Statliga affärsverk l8,4 -l0.l 3.0 6,2 14,8 -2,9 Staten 32.2 -0.1 12.3 6.8 16.2 -0.9 Kommunala myndigheter l9,9 -7,6 -7.9 5,7 2,4 1.9 Kommunala affärsverk 3,9 -2,8 -23,l -5,6 15,5 -3,6 Konuuunerna 23.8 -6.7 -10.7 3,9 4.3 1.0 Totalt 56.0 -3.3 1.5 5.6 - 11.4 -0.2
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1994 steg de offentliga investeringarna med drygt 5 % på grund av ökade statliga infrastruktursatsningar. Våren 1993 beslutade Riksdagen om ekonomiska ramar på totalt 98 miljarder kr för väg- och jämvägsin- vesteringar för perioden 1994-2003. Utöver planeringsramen har för bud- getåret l994/95 anvisats 1,6 miljarder kr, vilka är avsedda för länsvägar. Besluten innebär att infrastrukturinvesteringarna väntas kulminera under 1995-1996 för att sedan ligga kvar på en hög nivå de närmaste åren. I vilken takt som infrastrukturplanema kan genomföras efter 1996 beror dock av hur statens finanser utvecklar sig. I jämförelse med tidigare pla- ner sänks anslagen något för prognosperioden 1995-1996.
De statliga myndigheternas investeringar steg med över 60 % mellan 1991 och 1994 främst som en följd av Vägverkets expansion. Vasakro- nans (f.d Byggnadsstyrelsen) investeringar registreras efter den 1 oktober 1993 under näringslivet. Frånräknat Vasakronan ökade därför de statliga myndigheternas volymer med över 70 %- under samma period. Mellan 1994 och 1996 beräknas investeringarna i gator och vägar öka ytterligare. Därmed stiger de statliga myndigheternas investeringsvolymer med knappt 20 % under prognosperioden.
Investeringsökningen för de statliga (Winner/ren beräknas till knappt 12 % mellan 1994 och 1996. Detta beror främst på ökade infrastrukturin- vesteringar inom SJ och Banverket samt volymökningar av Telia. Övriga statliga affärsverk beräknas öka volymema i begränsad omfattning.
De kommunala investeringar/m ökar i långsam takt under prognosperio- den. Kommunemas finansiella situation utgör en restriktion för fortsatt utbyggnad av verksamheten. Den låga bostadsproduktionen i år samt de begränsade investeringarna i kommersiella lokaler minskar också behovet av kommunal infrastrukturutbyggnad. Uppdragande på investeringarna är dock de ROT -medel som tillförs under 1995 för eftersatta kommunala be- hov om sammanlagt ca 800 miljoner kr. Det gäller bl.a. medel för upp- rustning av lokaler, bullerdämpande åtgärder samt utbyggnad av fjärr- värmeverk.
Prop. 1994/951100
77
Bilaga 1.1
9.3 Bostadsinvesteringar
Basta!/sinvesteringarnu föll mycket kraftigt under l994. Antalet påbörjade lägenheter gick ned till ca 9000 vilket kan jämföras med 70 000 påbörja— de lägenheter som noterades år 1990. De successivt minskade bostads- subventionema, högre realräntor efter skatt samt ett stort antal outhyrda lägenheter (54 000 i september) har medfört att prisnivån på andrahands- marknaden i allmänhet understiger nyproduktionspriset vilket gör det olönsamt att bygga.
Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Tusental 80 70 60
50 40 30 20 10
0 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den I mars respektive år t.o.m. l993, smitt antalet outhyrda lägenheter i september 1994. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdcpartementet.
Enligt Statens Institut för Byggnadstbrskning skulle priserna på andra- handsmarknaden behöva stiga med åtminstone 15 % innan bostadspro- duktion generellt sett åter blir lönsam. Redan idag är priserna på exis- terande bostadsfastigheter i vissa centralt belägna områden dock tillräck- ligt höga för att göra nyproduktion lönsam. Förutsättningama för en ökad nybyggnation under prognosperioden förbättras gradvis. Priserna på både egnahem och hyreshus har under det första halvåret 1994 stigit med ca 5 % samtidigt som produktionskostnaden legat stilla. Under både 1995 och 1996 förväntas räntorna falla något samtidigt som antalet outhyrda lägenheter väntas sjunka avsevärt. Det sistnämnda är en följd av det för— bättrade arbetsmarknadsliiget och det låga antalet påbörjade lägenheter under 1993-1994. Därigenom kan produktionen av lägenheter i attraktiva områden och på orter med en begynnande bostadsbrist komma att öka.
Prop. 1994/95:100
78
Bilaga 1.1
""Höjningen av tastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % den [januari 1996 bedöms bara i mindre omfattning dämpa bostadsbyggandet. Ett osäker- hetsmoment är dock de allmännyttiga bostadsbolagens låga självfinans- ieringsgrad vilket kan fördröja uppgången när staten drar ned sitt risk- tagande genom minskade snbventioner. Antalet påbörjade lägenheter vän- tas stiga till 14 000 respektive 18 000 lägenheter 1995 och 1996. Utveck- lingen av den faktiska byggvolymen följer dock inte detta antal. Till följd av den låga igångsättningen under 1994 faller nybyggnadsvolymen även under 1995. Nyinvesteringsvolymen beräknas falla med ca 22 % under 1995 för att sedan stiga med ca 21 % 1996. Enligt Boverkets långsiktiga bedömning som till en del baseras på demografiska faktorer kan bostads- produktionen efter 1996 stiga till mellan 30 000 och 35 000 bostäder årli- gen.
Tabell 9.4 Bostadsinvesteringar
Miljarder Årlig procentuell volymlörändring
kr 1993 Löpande 1992 1993 1994 1995 1996 priser Nybyggnad 33.6 -l9,l -34,5 -51,9 -22.0 21,4 Flerbostadshus 24,0 -35,1 0,9 -57,5 -25,l 20,9 Småhus 9.6 2,5 —64,8 —37,9 -l6,8 22,2 Ombyggnad 23 ,9 23.6 -25.1 -20,5 -34,2 -4,0 Flerbostadshus 19,0 44.9 -l7.8 -22.2 -45,8 -10,0 Småhus 5,0 -lO.6 -44.l —13,9 5,9 6,6 Totalt 57.5 -7.3 -31.0 -39.3 -28,4 9,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det förhållandevis höga påbörjandet av ombyggnader under 1994 beror delvis på att viss ombyggnation fortfarande utfördes till 1992 års mer för- delaktiga subventionsregler. Nedtrappningen av bostadssubventionema samt den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster har dock medfört att omfattningen av varje ombyggnad i genomsnitt blivit mindre. Den svaga fastighetsprisutvecklingen har sannolikt också bidragit till detta. Under 1990 uppgick den genomsnittliga ombyggnadskostnaden.till ca 600000 kr. År 1994 hade kostnaden per lägenhet minskat till 230 000 kr. Vid dessa mindre omfattande ombyggnader är kreditrestrik- tionema mindre än vid nyproduktion av bostäder vilket innebär att antalet påbörjade ombyggnader beräknas bli relativt högt under hela pro- gnosperioden. Dessutom verkar de särskilda bidrag som kan erhållas under 1995 uppdragande. Det gäller bl.a. bidrag för förbättring av inomhusklimat samt ombyggnadsmedel för äldre- och handikappbostäder. Trots det fortsätter volymerna att falla under hela prognosperioden. De fallande ombyggnadsinvesteringarna är en anpassning till en mer långsiktig nivå. Boverket räknar med att ca 30 000 lägenheter per år behöver byggas om under 1990-talet. Enligt prognosen kommer ca 29 000 ombyggnationer att påbörjas under 1996.
Prop. l994/951100
79
Bilaga 1.1
Diagram 9.3 Ilostadsinvesteringar
Miljarder kronor, 1991 års priser 100
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdcpartcmentct.
9.4 Lagerinvesteringar
De totala lagerstockama beräknas under 1994 ha ökat med drygt 3 miljar- der kr. Industrins totala lager var i stort sett oförändrade, efter att ha minskat med drygt 5 miljarder kr året innan. Lagren av färdigvaror minskade ungefär i samma takt som under l993, medan en betydande ök- ning registrerades för insatsvarulagren och varor i arbete. Inom partihan- deln skedde en betydande lz'tgeruppbyggnad samtidigt som detaljhandels- lagren var relativt oförändrade.
Tabell 9.5 I.agervolyrnfl')rändringar Miljarder kr, l99l års priser
1993 l994 1995 1996 Jord— och skogsbruk —0.3 0,2 0.6 0.4 Industri -5,2 0,0 3,4 4,4 El- och vattenverk —0,5 0,0 0.0 0.0 Partihandel -2.8 3,2 -0_6 -0,5 Detaljhandel — l ."3 0,0 -0.2 -0,5 Totalt —lO.l "3,3 3.l 3,8 BNP-bidrag -0,3 1,0 0,0 0,1
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartcmentet.
Industrins lauer av färdi 'varor befinner sin i nuläget å en historiskt :: & e- .. [) låg nivå. Det förefaller därför troligt att man skulle önska en viss ökning
Prop. l994/95:100
80
Bilaga 1.1
rav dessa under prognosperioden. En fortsatt hög efterfrågan, i synnerhet
ifrån utlandet, väntas dock innebära att färdigvarulagren förblir oföränd- rade under 1995 för att sedan öka något under 1996. I takt med att pro- duktionen stiger bedöms dock lagren av insatsvaror och varor i arbete öka successivt under hela perioden.
Konjunkturinstitutets tjänstebarometer tyder på att lageruppbyggnaden inom partihandeln till viss del var ofrivillig och att man avser att minska lagren i framtiden. Även detaljhandelslagren uppges vara större än öns- kat. Under prognosperioden väntas därför såväl detalj- som partihandel minska sina lager ytterligare.
Diagram 9.4 BNP-utveckling och lagerbidr'ag
Procent resp. procentenheter 8
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdcpartcrncntct.
Lagerim'esteringamas bidrag till tillväxten uppgick preliminärt till en procentenhet l994. Jämfört med Finansdepar'tementets prognos i novem- ber är det en upprevidering med knappt en halv procentenhet. Bakom det större bidraget ligger dels ökade lagerinvesteringar under 1994, men ock- så en betydande nedrevidering av investeringarna under 1993. Under 1995 och 1996 förutses de totala lagerinvesteringarna bli av samma stor- lek som 1994, vilket innebär att tillväxtbidraget blir obetydligt. Under 1994 bedöms omslaget i lager'investeringama i hög grad ha bidragit till den snabba ökningen av importen. Den prognostiserade lagerutvecklingen väntas leda till att importens ökningstakt dämpas, i synnerhet l995.
Prop. 1994/95:100
81
Bilaga 1.1
10 Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorns finanser försämrades kraftigt mellan 1991 och 1993, huvudsakligen till följd av den långa och djupa lågkonjunkturen. För 1994 beräknas underskottet i den offentliga sektoms finansiella sparande till motsvarande drygt 11 % av BNP. Underskottet minskar successivt under de närmaste två åren och beräknas 1996 motsvara knappt 7 % av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet sker inom den statliga sektorn, medan AP—fondens och kommunsektorns sparande minskar.
10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorn finansiella sparandeöverskott motsvarande 3—5 % av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet medförde en kraftig försämring av de offentliga finanserna. När konjunk- turen bottnade 1982 uppgick underskottet i det finansiella sparandet till motsvarande en 7 % av BNP. Konjunkturuppgången bidrog till att under- skottet minskade till 3,8 % av BNP år 1985 . Sparandet förbättrades sedan ytterligare under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett finansiellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se diagram 10.1.
Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996
Andel av BNP, procent
_16,-.--.1,r-..|..—1--...,..w—-q..w,..—
1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källor: Konjunkturinstitutct, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1994/95:100
"," Mellan 1982 och 1985 minskade underskottet huvudsakligen genom att PTOP- 1994/951100 utgifterna exklusive räntor föll med 3 procentenheter som andel av BNP. Bilaga l-l Hälften av denna nedgång berodde på en relativt långsam real utveckling av den offentliga konsumtionen. Den fortsatt starka förbättringen i de offentliga finanserna under 1980-talets andra hälft förklaras i huvudsak av att skattekvoten (skatterna som andel av BNP) steg från 50 % 1985 till nära 56 % 1990, samt av att ränteutgiftena minskade när den finansiella ställningen förbättrades. Bakom ökningen av skattekvoten låg flera faktorer. De under perioden tilltagande löne- och prisökningarna, i kombination med de icke inflationsskyddade starkt progressiva skatte- skaloma, medförde att skatteuttaget ökade. Skatteinkomstema ökade också genom att tillväxten leddes av den högt beskattade privata konsumtionen, som under några år t.o.m. översteg hushållens disponibla inkomster. Löneandelen ökade och vinstandelen i näringslivet sjönk. Eftersom löner är aVSevärt högre beskattade än vinster, särskilt på kort sikt, bidrog detta också till den ökade skattekvoten.
Överskottet i den offentliga sektorns finansiella spamade 1990 förbyttes på endast tre år till ett underskott 1993 på ca 13,5 % av BNP. Denna mycket kraftiga försämring är huvudsakligen en följd av övergången från en högkonjunktur till en djup lågkonjunktur. Från 1990 till 1993 sjönk antalet sysselsatta med sammanlagt ca 490 000 eller 11 %. Därigenom minskade skatteinkomstema samtidigt som kostnaderna för arbetsmark— nadspolitiken och ersättning till arbetslösa steg. Därtill kommer utgifterna för bankstödet 1993.
För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet ha minskat till 11,2 % av BNP. Förbättringen fortsätter under prognosperioden och 1996 beräknas sparandeunderskottet uppgå till knappt 7 % av BNP. Det innebär att underskottet halveras mellan 1993 och 1996. Det primära sparandet (sparandet exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter) förbättras ännu starkare, från -14 % 1993 till ca -4 % 1996, se tabell 10.1.
Förbättringen i det offentliga sparandet sker både genom ökade skatteinkomster och minskade utgifter. Skattekvoten stiger med 1,5 procentenheter mellan 1994 och 1996. Det kan jämföras med att beslutade och föreslagna skattehöjningar beräknas ge en varaktig budgeteffekt 1996 på 2,8 % av BNP jämfört med 1994 års regler. Den begränsade ökningen av skattekvoten beror på att de högt beskattade delarna av BNP utvecklas förhållandevis svagt. Även betalningsmtiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Som framgår av tabell 10.2 beror den relativt svaga utvecklingen av skattekvoten, relativt storleken på skattehöjningama, främst på att inkomstema av mervärdes- skatten sjunker med ca 1 procentenhet som andel av BNP mellan 1994 och 1996. Det är en följd av att skattebasema för mervärdesskatten, den privata konsumtionen och bostadsbyggandet utvecklas svagt. Företagens skatteinbetalningar reduceras 1995 genom att avskattningen av reser— verade vinstmedel upphör och 1996 genom direktavdrag för byggnads— investeringar. lnkomstema av arbetsgivaravgifter dras ned under 1995
83
Bilaga 1 . 1
och 1996' av att kostnaderna för det aviserade anställningstödet belastar arbetsgivaravgiftema.
Tabell 10.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Film—___— lnkomster 878,6 895.7 957,7 1 020,25 Skatter 728,2 750,7 799,5 863,7 lgnpimlinkomster 100 , 1 91 , 1 96,1 87 ,3 Ovriga inkomster 50,3 53,8 62,1 69,3 Utgifter 1 071,6 1 0633 1 119,1 1 135,2 Iransfereringar till hushåll 374,4 387,4 386,2 386,2 Ovriga transfereringar 161,5 107,7 131,4 126,3 Ränteutgifter 91,6 110,3 122,2 133,8 Konsumtion 403 ,5 414,1 427,6 436,7 Investeringar 40,6 44,4 51,7 52,3 Finansiellt sparande -I93,0 -l68,2 -16l,4 -114,9 Primärt finansiellt sparande —201,4 -149,2 -135,3 -68,5 Procent av BNP Inkomster 60,9 59,4 60,3 60,6 Skatter och avgifter 50,5 49,8 50,3 51,3 Utgifter 74,3 70,6 70,4 67,4 Finansiellt sparande -13,4 -11,2 -10,2 -6,8 Primärt finansiellt sparande -14,0 -9,9 -8,5 -4,1
Anm. : 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutct, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Den totala marginaleffekten på en arbetsinkomstökning av skatter, avgifter och inkomstrelaterade bidrag beräknas uppgå till 61,3 % 1994. Marginaleffekten stiger till 64,8 % år 1996, vilket i stort sett innebär en återgång till 1991 års nivå på 64 %.
Tabell 10.2 Skatter och avgifter
Andel av BNP i procent 1993 1994 1995 1996 Hushållens direkta skatter och avgifter 19,6 19,8 21,0 20,9 Företagens direkta skatter 2,3 2,2 1,7 1,8 Arbetsgivaravgiftcr 13.7 13,3 14,4 14,4 Mervärdesskatt 8,5 8,1 6,8 7 ,2 Ovriga indirekta skatter 6,5 6,3 6,4 6,9 Skatter och avgifter ' 50,5 49,8 50,3 51,3
Källor: Konj unkturinstitutet, Riksrcv isionsverkct. Statist iska central by rån och Finans- departementet.
Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunktur- nedgången och översteg år 1993 74 % som andel av BNP. År 1994 sjönk utgiftskvoten till ca 70,5 %. Nedgången var huvudsakligen en följd av att utgifterna för bankstödet föll bort. Övriga utgiftsminskningar förtogs av höjda ränteutgifter, se tabell 10.3.
Mellan 1994 och 1996 beräknas utgiftskvoten falla med drygt 3 procentenheter. Det förbättrade läget på arbetsmarknaden gör att
Prop. 1994/95:100
84
Bilaga 1.1
|" utgifterna "för arbetslösheten går ned. Besparingar i transfererings- systemen till hushållen beräknas brutto före skatt till ca 18 miljarder kr 1996, jämfört med 1994 års regler. Det låga bostadsbyggandet bidrar till att räntebidragen till bostäder fortsätter att minska. Besparingar i stat och kommun väntas medföra att den offentliga konsumtionen sjunker i volym mellan 1994 och 1996. Ränteutgiftema ökar emellertid och beräknas 1996 motsvara ca 8 % av BNP. Utgiftskvoten dras upp fr.o.m. 1995 av den svenska avgiften till EU samt av ökade subventioner till jordbruket. EU- avgiften bokförs brutto och uppgår till ca 20 miljarder kr per år under prognosperioden. Rabatten på avgiften om ca 4 miljarder kr per år under 1995 och 1996 samt återflödet från EU bokförs bland den offentliga sektorns inkomster. Sammantaget beräknas utgiftskvoten till ca 67,5 % år 1996.
Tabell 10.3 (')ffentliga sektorns utgifter
Andel av BNP i procent 1993 1994 1995 1996 Totala utgifter 74,3 70,6 70,4 67,4 Transfereringar till hushåll 26,0 25,7 24,3 22,9 Pensioner 13,6 13,6 13,4 12,9 Sjukförsäkring m.m. 3,3 3,1 2,9 2,9 Arbetslöshetsbidrag m.m. 4.1 3,7 3,0 2,6 Ovriga transfereringar 5,0 5,3 5,0 4,6 Övriga transfereringar 11,2 7,1 8,3 7 ,5 därav räntebidrag till
bostäder 2,5 2,1 2,0 1,6 bankstöd 3,5 transfereringar till utlandet inkl. EU-avgift 0,8 0,9 2,0 1,9 Räntor 6,4 7,3 7,9 7,9 Konsumtion 28,0 27,5 26.9 25.9 Investeringar m.m 2,8 2.9 3.3 3.1
Källor: Konjunkturinstitulet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1 tabell 10.4 redovisas beräkningar för några viktiga faktorers bidrag till ji'irä/ulringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan åren.
Efter den mycket kraftiga försämringen av det offentliga sparandet mellan 1992 och 1993 förbättras sparandet successivt under perioden 1994-1996. En stark positiv effekt på sparandet var att utgifterna för bankstödet 1993, på ca 50 miljarder kr, föll bort 1994. 1 övrigt beräknas det förbättrade konjunkturläget ge ett relativt svagt bidrag till förbättringen av sparandet. Detta beror på att kostnaderna för arbets— lösheten och och arbetsmarknadspolitiska åtgärder förväntas ligga kvar på en hög nivå under prognosperioden.
Som nämnts ovan har tillväxtens sammansättning stor betydelse för skatteinkomstema. Dessa effekter beaktas under rubriken "skattebasför- skjutningar och periodiseringar". Under 1995 är sammansättningen av tillväxten oförmånlig för det offentliga sparandet genom den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen. Därtill kommer ett tillfälligt
Prop. 1994/95:100
85
Bilaga 1.1
skattebortfall på ca 6 miljarder kr 1995, på grund av förändringar i" uppbörden av mervärdesskatt i samband med inträdet i EU. F örskjutningar mellan skattebasema och periodiseringar får motsatt effekt på det offentliga sparandet 1996.
Regeländringama i skatte- och transfereringssystemen har sedan 1993 haft en budgetförstärkande inriktning. Beslutade och föreslagna skatte- höjningar och reducerade transfeneringar beräknas, efter avdrag för nettoavgiften till EU, ge en budgetförstärkning på ca 28 miljarder kr 1995 och ytterligare ca 25 miljarder kr 1996. Effekten av regeländ— ringarna är här beräknade jämfört med föregående års regler. Detta innebär vissa avvikelser från redovisningar som avser beslutade regeländringar jämfört med ett läge utan nya beslut.
Tabell 10.4 förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande
Löpande priser 1993 1994 l995 1996 Miljarder kronor
Faktiskt finansiellt sparande -193 -l68 -161 -l l5 Förändring 25 7 46
Förklarande faktor till förändringen
Räntor och kapitalinkomster. netto -28 -7 -20
Konjunkturläget inkl. bankstöd 51 12 9
Skattchasförskjutningar och periodiceringar -2 -29 8
Regeländringar avseende skatter och transfereringar inkl. EU-avgift 14 28 25
Volymförändringar avseende offentlig konsumtion och investeringar -3 -7 5
Övrigt -8 10 19
Källa: Finansdepartementet.
Utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna bestäms i huvudsak genom anslag till verksamheten. Utgiftsutvecklingen på utgifterna avgörs av såväl besparingar som ökade ambitioner, t.ex. beträffande arbetsmarknadspolitik och utbildning. För 1995 ger den sammantagna effekten av volymförändringar i offentlig konsumtion och investeringar en budgetförsvagning på ca 7 miljarder kr. Det beror på en relativt kraftig uppgång i investeringarna medan den offentliga konsumtionen beräknas vara oförändrad mellan 1994 och 1995. Besparingar i den offentliga konsumtionen och avtrappning av
investeringarna väntas leda till volymmjnskningar motsvarande ca 5 miljarder kr 1996.
Prop.. 1994/95:100
86
Bilaga 1 . 1
r Den i tabell 10.4 oförklarade restposten avspeglar både icke medtagna faktorer och osäkerheten i beräkningarna. Ett positivt bidrag till sparandet ges av att utgifterna för räntebidragen minskat sedan 1994 (även bortsett från regeländringar), till följd av den kraftiga nedgången i bostads- byggandet. l motsatt riktning går den underliggande försvagningen i ATP-systemet. Omslaget från negativ till positiv restpost mellan 1994 och 1995 kan tyda på att konjunkturförbättringen ger en kraftigare budget- förstärkning än vad som ligger i beräkningsmodellen för konjunktur- faktom. Erfarenheten av uppgången mellan 1982 och 1985, då den offentliga sektoms sparande förbättrades snabbt, talar för en sådan tolkning. Den positiva restposten 1995 och 1996 kan också vara ett tecken på att tidigare genomförda regeländringar får genomslag på sparandet med en viss eftersläpning. Av förändringen av det finansiella sparandet från 1993 till 1996 på sammanlagt 78 miljarder kr kan 56 miljarder kr förklaras av de faktorer som identifieras i tabell 10.4.
De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. År 1990 hade den offentliga sektorn en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. De sedan 1991 snabbt försämrade statsfinanserna har medfört att den offentliga sektorn fått en nettoskuld, som vid utgången av 1994 beräknas till motsvarande ca 25 % av BNP. Vid samma tidpunkt beräknas brutto- skulden (statskulden + den kommunala sektorns skulder) till ca 93 % av BNP. Om man från bruttoskulden drar den offentliga sektorns innehav av egna skuldförbindelser erhålls den konsoliderade bruttoskulden. Det är detta skuldbegrepp som avses i EMU:s konvergensvillkor. Den konsoli- derade bruttoskulden uppgick i slutet av 1994 till ca 81 % av BNP. Konsolideringen av bruttoskulden består för svensk del i huvudsak av att bruttoskulden minskas med AP—fondens innehav av statspapper.
Diagram 10.2 Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980-1996 Andel av BNP, procent
120 _,__...... __-_._......___ ___—-.-___ !
100 ...... ....i Brutloskuldkvot I..... _ . //// 80 .............. Li:/"':;—J&_"_—*-----l-;; .. .. . . ,_' . i 60 ** """ pc"-ii '.'. ...................... . . _ _ __*—;x___' "___-__._J ......................... 40 ......... Konsoliderad blullOSkUldeol I .. . ........................................
20 ............. . . . ................................. . . ...................... ,...-.... .. .. , 0 ' i, Nettoskuldkvot I '- '# _20 r.,__ _r j .,.. ._,..... , r , a_-.__..... , r ,
1980 1982 1984 '1986 1988 1990 1992 1994 1996
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1994/95:100
87
Bilaga 1 . 1
Eftersom den offentliga sektorn kommer att ha fortsatt stora underskott i det finansiella sparandet de närmaste två åren, växer den offentliga skulden, dock i avtagande takt, se diagram 10.2.
10.2 Staten inklusive sjuk— och arbetslöshetsförsäkringama
Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringama omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten, bl.a. arbetsmarknadsfonden. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte.
Försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1990 avspeglas i en ännu större nedgång av statens finansiella sparande. Det minskade från ett överskott på 19 miljarder kr 1990 till ett underskott 1993 på 237 miljarder kr. Underskottet minskade under 1994 till 195 miljarder kr.
Mellan 1994 och 1996 beräknas det finansiella sparandet förbättras med 75 miljarder kr, vilket kan jämföras med 53 miljarder kr för hela den offentliga sektorn. Den större förbättringen för staten beror på att 18 % av ATP-avgiftemå går till staten och att bidragen till den kommunala sektorn sjunker under prognosperioden. (Se nedan i avsnitten om AP- fonden och kommunsektorn).
Underskottet i det statliga sparandet beräknas uppgå till ca 173 miljarder kr 1995 och ca 120 miljarder kr 1996. Exkluderas statens kapitalinkomster och ränteutgifter erhålls det primära sparandet, som 1996 beräknas visa ett underskott på ca 20 miljarder kr eller drygt 1 % av BNP, se tabell 10.5.
Det primära sparandet förstärks med över 100 miljarder kr mellan 1994 och 1996. Den stora statskulden och ett relativt högt ränteläge medför att ränteutgiftema Under samma period stiger med ca 22 miljarder kr. Samtidigt minskar kapitalinkomstema med ca 6 miljarder kr, delvis till följd av att inlevererade överskott från Riksbanken sjunker.
Statens lånebehov är vanligtvis större än underskottet i det finansiella sparandet på grund av statlig utlåning. T.ex. studielån ökar lånebehovet men påverkar inte finansiellt sparande. För 1994 var emellertid lånebehovet lägre än sparandeunderskottet, till stor del beroende på att lånebehovet reducerades genom försäljningar av aktier. Försäljning av finansiella tillgångar minskar lånebehovet och statskulden, men påverkar liksom utlåningen inte det finansiella sparandet. Det finns även andra faktorer som medför differenser mellan finansiellt sparande och låne- behov. Bland deSSa kan nämnas skillnaden i periodisering av inkomster och utgifter, där lånebehovet är mer kassamässigt definierat. Lånebehovet beräknas sjunka från ca 190 till 140 miljarder kr mellan 1994 och 1996.
Prop. 1994/95:100
88
Tabell 10.5 Staten inkl. sjuk— och arbetslöshetsförsäkringama Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kranar Inkomster 451,4 466,0 522 ,7 571 ,8 Skatter och avgifter 392,0 411,3 461,6 513,5 Kapitalinkomster 34,1 28,2 31,4 22,6 Ovriga inkomster 25,2 26,5 29,7 35,8 Utgifter 688.6 661 ,4 695,8 692,1 Transfcreringar till hushåll 233.4 242.3 234,8 229,4 Bidrag till kommuner 86,0 76,1 70,4 64,1 Ovriga transfereringar l40.8 87,0 ! l0,4 lO5,0 Ränteutgiftcr 81 ,! [01,3 l l3,1 123,l Konsumtion 127,5 [32,1 139,2 [42,8 Investeringar ' 19,0 22,6 27,9 27,7 Finansiellt sparande -237,2 -195,4 -l73.1 -120,2 Procent av BNP -l6,4 -l3,0 -lO,9 -7,l Primärt finansiellt sparande -189,5 -l22,3 -9l,4 -19.7 Procent av BNP -l3.l -8,l -5.7 - l ,2 Lånebehov 242 189 181 140
Statsskuld [ 132 I 296 1 466 l 610
Procent av BNP 78.5 86,0 92,2 95 ,7
Anm. : l investeringar ingår även lagerinvestcringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutct, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Statskulden uppgick i slutet av 1994 till 86 % av BNP. Den växer till ca 95 % i slutet av 1996. Statsskuldens förändring avviker från låne- behovet på grund av omvärderingar och andra Skulddispositioner.
Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av 1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och tjänster, särskilt för försvarets räkning, medan den statliga syssel— sättningen minskat något. År 1994 steg den statliga konsumtionen med 0,5 % i volym, vilket är lägre än tidigare under 1990-talet. De föreslagna extra satsningarna på underhåll av infrastruktur och utbildning bidrar till att den statliga konsumtionen beräknas öka med 2 % i volym 1995. För 1996 väntas konsumtionsvolymen minska med 1 % till följd av bespa- ringar och nedtrappning av de särskilda åtgärderna inom infrastrukturen.
10.3 Allmänna pensionsfonden
Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP- fonden har dessutom inkomster på avkastningen av fondens tillgångar, som i slutet av 1994 uppgick till ca 600 miljarder kr. Inte sedan 1990 har avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökande andel av pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapital. Det beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de senaste åren, vilket dragit ned avgiftsinkomstema. Men det finns också en
l4 Riksdagen I 994595. I tum/. Nr Il)”. Bi/ugu I
Bilaga 1 .] Prop. 1994/95:100
89
Bilaga 1.1
trendmässig försvagning i AP-systemet, eftersom antalet pensionärer med PTOP— 1994/951100
full ATP ökat och fortsätter att öka starkt.
Tabell 10.6 Allmänna pensionsfonden
Löpande priser 1993 1994 1995 1996 Miljarder kronor Inkomster 134.5 136,11 132.7 136,5 Avgifter 81 .0 83 .2 79,4 83 ,5 Ovriga inkomster 53,4 52,7 53,4 52,9 Utgifter [02,3 109,4 115,6 121.8 ATP [01,4 108,4 1 14,5 120,6 Ovriga utgifter 0,9 1,0 1,1 1.1 Finansiellt sparande 32,1 26,5 17.1 14.7
Källor: Konjunkturinstitutct, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans— departementet.
Av de skäl som diskuterats ovan har AP—fondens finansiella sparande minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till 26,5 miljarder kr 1994. Förslaget till ett reformerat pensionssystem påverkar AP-fondens sparande redan under 1995 och 1996. Den definiva utformningen av det nya pensionssystemet kommer emellertid inte att föreligga förrän senare under 1995. År 1995 införs en allmän egenavgift på 1 % på avgiftsunder- laget som en del av finansieringen till det nya reformerade pensions- systemet. Därigenom ökar avgiftsinkomstema till AP-fonden med 7,5 miljarder kr per år. 1 motsatt riktning går att skattedelen på 7 % av ATP- avgiftema förs till statsbudgeten och 11 % av ATP—avgiftema ska förvaltas av riksgäldskontoret under en övergångstid. Dessa sistnämnda medel utgör en preliminär avsättning till premiereserven i det nya pensionssystemet. År 1997 kommer 1995 års avsättning till premie- reserven att fördelas på individuella konton grundat på 1995 års taxering. Hushållen kommer då att själva kunna välja var medlen ska placeras. Då kommer sparandet också att övergå till hushållssektom i redovisningen. Under 1995 och 1996 förs dock uppbyggnaden av premiereserven till staten, vilket ger ett positiv bidrag till statens finansiella sparande och även reducerar lånebehov och statskuld. AP—fondens avgiftsinkomster reduceras emellertid med 18 % eller ca 16 miljarder kr per år till följd av förändringama exklusive avgiftshöjningen. Det bidrar till att AP- fondens finansiella sparande nästan halveras mellan 1994 och 1996. se tabell 10.6.
10.4 Den kommunala sektorn
Den kommunala sektom består av kommuner, landsting samt kyrko— kommuner och kommunalförbund. Efter en lång följd av år med under- skott i det finansiella sparandet, uppvisade sektom relativt stora överskott under åren 1992 och 1993.
90
Bilaga 1.1
Tabell 10.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser
Miljarder kr. _ 1 993 1 994 1 995 1 996
Inkomster 390,9 382,11 381,6 384,9 Skatter ' 255,8 255,7 259,4 267,5 Bidrag från staten och socialförsäkringssckmrn 86,0 76,1 70,4 64,1 Ovriga inkomster 49,1 50,3 51,9 53,3 Utgifter 378.7 381,2 3863 394,11 Transfereringar till hushåll 39,5 36,7 36,9 36,1 Ovriga transfereringar 41,9 41 ,0 38,2 39,6 Konsumtion 275 .8 281 ,9 288 ,2 293 ,7 Investeringar 21,4 21,7 23,7 24,5 Finansiellt sparande 12.2 0.8 -5,3 -9,0 — kommuner 4,5 -3,3 —7,1 -1 1,0 - landsting 7,2 3,8 3,2 3,5 - kyrkor. församlingar. m.m. 0,5 0,3 —1,4 -1,5 Som andel av BNP, procent:
Skatter och statsbidrag 23,7 22,0 20,7 1 ,7 Konsumtion 19,1 18,7 18,1 17,5 Finansiellt sparande 0,8 0,1 -O,3 -0,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
År 1994 försämrades det finansiella sparandet i kommuner och lands- ting. Den låga nominella löneökningstakten mellan åren 1991 och 1992 och den lägre tillväxten i ekonomin som helhet innebär att slutavräk- ningslikviden, enligt det gamla systemet för utbetalning av kommunal- skattemedel, och därmed även de totala skatteinkomstema minskade år 1994. Det finansiella sparandet år 1994 beräknas ha uppgått till ca 1 mil- jard kr. Detta sparande härrörde främst från landstingssektom, medan kommunema hade ett underskott på drygt 3 miljarder kr. Konsumtions- volymen sjönk med 0,5 % och sysselsättningen inom hela den kommunala sektorn drogs ned med motsvarande ca 23 000 personer. Att antalet sysselsatta minskade så starkt beror också på att arbetstiden per sysselsatt ökade. Såväl konsumtionsvolym som sysselsättning föll relativt sett mer inom Iandstingssektom än inom kommunerna.
År 1995 sjunker det finansiella sparandet ytterligare, till ett underskott om drygt 5 miljarder kr. De kommunala skatteintäkterna ökar med ca 3,5 miljarder kr, huvudsakligen till följd av en skattehöjning med preliminärt 42 öre. Efter att beräkningarna avslutats har kommunerna lämnat preliminära uppgifter, som sammantaget pekar på en höjning av den genomsnittliga skattesatsen med 45 öre. Att skatteinkomstema, trots skattehöjningen, inte ökar mer är 1995 beror på att det gamla utbetalningssystemet för kommunalskattemedel inte längre ger någon eftersläpande avräkningseffekt samt att de avdragsgilla egenavgifter som höjs fr.o.m. år 1995 minskar kommunernas skatteinkomster. Bidragen från stat och socialförsäkring minskar med 6 miljarder kr till följd av
Prop. 1994/95:100
91
Bilaga 1.1
minskad flyktingmottagning samt bortfall av vissa engångsvisa ersätt- ningar. Av utgifterna inom den kommunala sektorn väntas övriga transfe- reringsutgifter falla som en följd av det förbättrade konjunkturläget. Konsumtionsvolymen sjunker med ytterligare 1 %, vilket medför en sysselsättningsminskning på ca 14 000 personer. Den höjda arbets- givaravgiften i samband med EU-finansieringen ökar kommunsektorns konsumtionsutgifter. Under 1995 väntas landstingen ha fortsatta överskott, medan det kommunala sparandet faller till ett underskott om 7 miljarder kr. Även övrigsektom väntas uppvisa ett underskott. År 1995 tar kommunerna 1 fyra län över ansvaret för omsorgen av psykiskt sjuka, vilket medför en skatteväxling mellan kommuner och landsting.
Under år 1996 sjunker det finansiella sparandet i kommunsektorn ytterligare till 9 miljarder kr. Konsumtionsvolymen bedöms falla med 1 % och övriga utgifter beräknas öka endast i liten utsträckning. Utbetalningarna av socialbidrag minskar dels som en följd av den allmänna förstärkningen av ekonomin, dels till följd av minskad flyktingmottagning i kommunerna. Den senare utvecklingen innebär emellertid att statsbidragen till kommunerna faller även 1996. Landstingen väntas uppvisa fortsatta överskott, medan sparandet i kommunerna försämras ytterligare. År 1996 antas underskottet i kommunema uppgå till 11 miljarder kr. Detta får som följd en ökad skuldsättning och därmed högre ränteutgifter.
Att kommunernas finansiella sparande försämras mer än landstingens under hela perioden beror bl.a. på att statsbidragen svarar för en relativt sett större andel av inkomsterna i kommunerna än i landstingen. Därför blir under de närmaste åren effekten av nominellt oförändrade statsbidrag större för kommunerna än landstingen.
De skattefinansierade intäkterna, dvs. skatter och statsbidrag, faller under perioden till knappt 20 % av BNP. Samtidigt drar kommunsektorn ned sina utgifter. Anpassningen av utgifterna sker dock inte i takt med inkomstutvecklingen, vilket leder till att sparandet försämras under prognosperioden.
Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektom är 1996.
Prop. 1994/ 95: 100
92
Bilaga 1.1
11 Kapitalmarknad
Under 1994 har omsvängningen i världskonjunkturen blivit allt tydligare. Inflationsförväntningama har stigit i takt med konjunkturuppgången och därigenom bidragit till den internationella ränteuppgången. Den nominella räntan har vidare påverkats av att realräntan steg kraftigt under 1994. I länder där realräntmbligationer noteras steg den reala räntan med mellan 0,8 och 2,1 procentenheter under perioden januari till november. I slutet av november låg de noterade realräntoma på 3,9 % i Storbritannien, 4,9 % i Canada och 5,4 % i Australien. Delvis är uppgången en återgång till de högre realräntor som rådde för ett par år sedan men någon förklaring till varför den skett under detta år är svår att ge. Det tycks dock som om hushållssparandet är relativt okänsligt för kortsiktiga förändringar i realräntan. Sparkvoten fortsätter att falla i de flesta OECD- länder.
11.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen
Efter en längre tids nedgång nådde de internationella obligationsräntoma en bottennivå runt årsskiftet 1993/1994. Den amerikanska centralbankens (Federal Reserve Bank) höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter till 3,25 % i början av februari 1994 anses ha varit den utlösande fak- torn. En månad efter den initiala räntehöjningen publicerades en mycket stark utfallssiffra för den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Denna upp- gick till 7,5 % i årstakt under fjärde kvartalet 1993 vilket fick amerikans— ka placerare att omvärdera inflationsförväntningama. Når Federal Reser- ve minskade penningpolitikens expansiva inriktning genomfördes bety- dande omplaceringar i investeramas värdepappersportföljer.
Den amerikanska 30-åriga räntan steg förhållandevis kraftigt under 1994, från nivåer på 6,2 % i slutet av januari till ca 8 % i slutet av no- vember. Penningpolitiken har stramats åt i sex steg. Styrräntan (federal funds rate) har därigenom höjts från 3,0 % till 5,5 % fram till den 15 november. Åtstramningen har fört den reala korträntan till ca 2 %, vilket ungefär motsvarar den genomsnittliga nivån för de senaste tre decennier- na. Den kombinerade effekten av valuta- och penningpolitiken är fort- farande svagt expansiv då effekterna av räntehöjningama i viss utsträck- ning motverkats av deprecieringen av dollarn på 8 % (mätt mot ett han- delsvägt index).
Tidigare har inte dollarkursens utveckling haft så stor vikt vid utform- ningen av penningpolitiken. Med en utrikeshandel på bara ca 10 % av BNP har importprisema en begränsad inverkan på den totala inflationen. Nya bottenoteringar mot yen och D-mark har dock lett till att synsättet förändrats vilket har utlöst centralbanksinterventioner på valutamarkna- den.
Samvariationen har ökat mellan de större industriländemas långa räntor under senare år. Trots att USA och Tyskland befann sig i olika konjunk-
Prop. 1994/ 95: 100
93
turfaser uppvisade deras långa räntor en mycket hög korrelation (0,93) PTOP- 1994/ 95 2100 för perioden 1990-94. En uppgång i långa räntor i USA kan därför leda Bilaga 1-1 till självuppfyllande förväntningar om stigande långa räntor i Tyskland. På så sätt har den amerikanska ränteuppgången bidragit till att de tyska räntorna stigit. De tyska räntorna har i sin tur haft stor påverkan på de övriga europeiska räntorna genom D—markens stora betydelse för andra valutor i Europa.
Hamm 11.1 It)-åriga obhgationsr'äntor 1991-1994
Procent
| | I | | | I I I | """"" 'I """" ”I I I I | | | I | I | | | I I I
___J--_-_J--_
2 1
Räntorna har stigit markant i såväl Tyskland som i övriga europeiska länder. Den tyska tioårsräntan steg ca 1,7 procentenheter till 7,3 % från januari till november 1994. I början av 1994 uppvisade några länder läg- re långa räntor än i Tyskland. I nuläget har dock ränteläget i samtliga dessa länder stigit över det tyska. Det tycks som om räntorna stigit mind- re, relativt sett, på större marknader med bättre likviditet. Under året har förutsättningarna för en 'decoupling' av räntorna, dvs. att europeiska räntor skulle utvecklas i en egen riktning, skild från den amerikanska, diskuterats. Detta har emellertid inte inträffat trots att den tyska centralbanken fortsatte att försiktigt öka den penningpolitiska stimulansen under det första halvåret 1994. De tyska räntesänkningarna fortsatte även efter Federal Reserves omläggning av penningpolitiken. Bundesbmk ute- slöt ännu i början av december inte ytterligare räntesänkningar men i takt med att konjunkturen växer sig allt starkare minskar förutsättningama för en mer expansiv penningpolitik. Den tyska inflationen sjönk dock under året och förväntas sjunka ytterligare. Dessutom har tillväxten i penning— mängden avtagit för att per november månad enligt preliminära siffror vara 6,8 % (på årsbasis). Denna nivå ligger vid den övre gränsen på målintervallet om 4-6 % efter att ha legat kring 15 % under första halvåret.
94
Efter sommaren har takten i sänkningarna av de penningpolitiska styr- räntoma runtom i Europa avstannat. Vissa länder har istället lagt om pen- ningpolitiken i en mer åtstramande riktning. Sverige var först med att höja styrräntan i mitten av augusti. Italien och Storbritannien följde strax efter.
11.2 Den svenska ränte- och valutautvecklingen
Den internationella ränteuppgången under 1994 drabbade vissa länder hårdare än andra. Finland, Italien, Spanien och framför allt Sverige till- hör de länder där räntan stigit kraftigast. Utmärkande för dessa länder är att de alla har en ogynnsam inflationshistoria och svaga statsfinanser. Under 1993 sjönk räntorna i dessa länder relativt sett mer än i andra vil- ket fick räntemarginalema mot låginflationsländer, såsom Tyskland och Nederländerna, att minska. Uppgången under 1994 kan delvis vara en anpassning till de tidigare räntemarginalerna mot låginflationsländema.
Ih'agram 11.2 Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994
Beslut om margina|räntesänkningar/reporänta
Prop. 1994/95:100 Bilaga 1.1
Procent Index
Jul Sep Nov Jan Mar Maj Jul Sep Nov
Den svenska 10-årsräntan har, sedan bottennoteringen i slutet av janua- ri på drygt 6,5 %, stigit med ca 4 procentenheter till nivåer runt 10,7 % i slutet av november. Under denna period har differensen mellan tioåriga räntor i Sverige och Tyskland ökat från den historiskt sett låga differen- sen på drygt 1 procentenhet till 3,4 procentenheter.
När oron var som störst under augusti, i samband med att det rådde osäkerhet inför riksdagmlet samt att Riksbanken genomförde en oväntad räntehöjning, steg den långa räntan till nivåer strax över 12 %. Den upp- åtgående trenden i de långa räntorna bröts i augusti och därefter har rän- torna sjunkit, om än oregelbundet, till nivåer runt 10,7 % i slutet av no-
140
136
132
128
124
120
116
112
95
Bilaga 1.1
vember. Dagens höga nominella räntenivåer ger i kombination med en begränsad inflation en mycket hög realränta. En del av förklaringen till de höga nominella räntorna ligger i stigande inflationsförväntningar. Enligt undersökningar från Aragon fondkommission har inflationsför- väntningama stigit under 1994. Enligt den senaste undersökningen i november förväntade sig placerarna i genomsnitt en inflation under de närmaste två åren på 3,8 %, att jämföra med 2,8 % i februari. Även undersökningar gjorda på uppdrag av Riksbanken visar att inflationsför- väntningama överskrider inflationsmålet på 2 % (+/- 1 procentenhet) för 1995 . Med hänsyn till dessa inflationsförväntningar är den realränta som investerarna förväntar sig hög.
Riksbanken fortsatte den tidigare inslagna vägen med försiktiga ränte- sänkningar under våren och försommaren. Under denna period sänktes räntan i fem steg med totalt 83 räntepunkter till 6,92 %. Under somma— ren lades räntestymingssystemet om till ett system som mer liknar de som används av de flesta europeiska centralbanker. I stället för marginalränta styrs nu de korta räntoma normalt av en 14-dagars reporänta. Det nya systemet ger möjlighet att sänka räntan i mindre steg och med större flexibilitet än tidigare. .
Den 11 augusti beslutade Riksbanken att minska graden av penning- politisk stimulans genom att höja reporäntan med 28 punkter till 7,20 %. Den tidiga räntehöjningen kom som en stor överraskning för flertalet marknadsaktörer och skapade initialt en viss osäkerhet.
Under året har variabiliteten i räntenivån ökat kraftigt på den svenska marknaden. Kraftiga prissvängningar utgör i sig en risk för placerarna vilket leder till lägre likviditet och en mindre effektiv marknad. Detta har sannolikt bidragit till att utländska placerare i så hög grad har lämnat den svenska marknaden. Under 1994 minskade deras innehav av räntebärande värdepapper i svenska kronor från 217 miljarder kr till 179 miljarder kr i slutet av oktober enligt Riksbankens depåstatistik. Dessutom avvecklade de repapositioner till ett beräknat värde av knappt 100 miljarder kr. Des— sa utförsäljningar har bidragit till de stigande långa räntorna. I slutet av oktober var repapostitionen nära noll och för 1995 förväntas inte samma säljtryck från utländska placerare som under 1994.
En stor del av den monetära stimulansen är i dagsläget en effekt av den svaga kronkursen. Kronan försvagades kraftigt under senvåren och som- maren för att åter stärkas efter riksdagsvalet. Nedgången sedan den fasta växelkursen övergavs var dock fortfarande drygt 18 % mot ecu—index i början på december 1994. Det finns dock tecken som talar för en starkare utveckling av kronkursen framöver. Under de senaste två åren har företagen amorterat på sina utlandslån vilket har skapat stora valutaflöden ut ur landet. Under 1995 väntas dessa amorteringar minska. Dessutom har bytesbalansen förstärkts och visade under 1994 ett överskott. Överskottet i bytesbalansen förväntas växa betydligt under innevarande år vilket ger ett apprecieringstryck på kronan. Finansdepartementet beräknar att kronan kommer att apprecieras med ca 1,4 % under 1995 och 2,4 % under 1996, relativt en konkurrensvägd valutakorg.
Prop. 1994/ 95 : 100
96
Bilaga 1.1
11.3 Börsutvecklingen i Sverige och internationellt
I takt med stigande förväntningar om en konjunkturuppgång steg världens större börser relativt kraftigt under 1993 . Undantaget utgjordes av den ja- panska börsen där den ekonomiska återhämtningen inte framstod som lika förestående. Under de första 11 månaderna 1994 var utvecklingen inte lika optimistisk som under 1993. Under perioden var världsindex i stort sett oförändrat. Uppgången i de internationella räntorna höjer avkast- ningskravet vilket hämmat utvecklingen. Börserna är överhqu taget räntekänsliga vilket tydligt syns i kursrörelsema i samband med föränd— ringar i penningpolitiken.
I)iagram 11.3 Internationell börsutveckling 1993-1994
lndex ultimo 1989=100. Nationell valuta 16
["-""|
14
i"
_ _ ___—_--_r- __
&
12
%
Jan Apr Jul Okt Jan Apr Jul Okt
På Stockholmsbörsen steg index med 7 % under de 11 första månader- na 1994, medan uppgången under 1993 uppgick till drygt 50 %. Ränte- uppgången tryckte speciellt ned kurserna för de räntekänsliga bolagen inom bank och försäkring. Dessa bolag har stora portföljer med obliga- tioner som sjunker i värde vid ränteuppgångar och dessutom försämras låntagares betalningsförmåga vid högre ränta. Den svaga kronan har däremot givit ett väsentligt bidrag till en gynnsam utveckling i många ex- portbolag och deras underleverantörer.
Börsomsättningen har fortsatt att öka även under 1994 och uppgick till 2,6 miljarder kr per dag i snitt under de första 11 månaderna 1994. Det är en fördubbling jämfört med samma period förra året. Utlänningamas intresse för wenska aktier var fortsatt stort under 1994 och under perio- den januari till oktober köpte utländska placerare svenska aktier för 34 miljarder kr netto. Dessa stora nettoköp under hösten balanserade stora utförsäljningar från allemansfondema. Under augusti, september och ok-
Prop. 1994/952100
97
Bilaga 1.1
tober sålde allemansfondema aktier för ca 6,4 miljarder kr, vilket mot- svarade 9,4 % av förrnögenheten.
11.4 Statens upplåning
Den svenska statsskulden har ökat markant under de inledande åren av 1990-talet. Vid slutet av budgetåret 1989/90 var statsskulden brutto 582 miljarder kr men ökade i löpande priser till 1 179 miljarder kr vid ut- gången av budgetåret 1993/94. Mätt som andel av BNP ökade statsskul- den från 45 % vid halvårsskiftet 1990 till 80 % vid halvårsskiftet l994.
Finansieringen av statsskulden har förändrats de senaste åren. En vä- sentlig förändring är den ökade valutaupplåningen som inleddes i sam- band med att den fasta växelkursen övergavs i november 1992. Fram till hösten 1992 fanns en valutalånenonn med innebörden att svenska staten
inte skulle nettolåna i utländsk valuta. I samband med försvaret av den-
fasta kronkursen genomförde Riksgäldskontoret betydande upplåning i utländsk valuta. Denna upplåning utnyttjades för att finansiera bud— getunderskottet efter det att valutalånenormen avskaffats. De nu gällande riktlinjerna för statens valutaupplåning innebär att staten får låna i utländsk valuta men att huvuddelen av finansieringen skall ske i svenska kronor. Statsskulden i utländsk valuta uppgick vid slutet av budgetåret 1991/92 till 57 miljarder kr och ökade t.o.m. budgetåret 1993/94 till 376 miljarder kr.
Tabell 11.1 Statsskuldens placering Miljarder kronor
Utestående skuld Förändring under oktober 1994 budgetåret 1993/94 Riksbanken 77 144 Banker 90 16 Försäkringsbolag 333 61 Hushåll 126 -1 Företag m.fl. 132 -39 Ovrigt -17 -19 Utlandet i svenska kronor 124 -1 Summa lån svenska kronor 864 182 Län i utländsk valuta 368 36 Summa 1 232 218
Källa: Riksbanken.
Den del av statsskulden som är denominerad i svenska kronor är till största delen finansierad via penning- och obligationsmarknaden och är främst placerad hos försäkringsbolag, banker och Riksbanken. Återsto— den, ca 11 % vid halvårsskiftet l993/94, upplånas genom premieobliga- tioner, Allemansspar, sparobligationer och Riksgäldskonto. Dessa låne— former vänder sig framförallt till privatpersoner och betecknas därför till- sammans som privatmarknaden. Den genomsnittliga kvarvarande löptiden
Prop. l994/ 95 : 100
98
Bilaga 1.1
för den del av statsskulden som finansierats via obligations- och penning- marknaden är 4,3 år.
Tabell 11.2 Förändringen i statsskulden och dess finansiering de senaste budgetåren Miljarder kronor
1992/93 1993/94 1994/951 Frnansieringsbehov Primärsaldo 93 109 71 Riksgäldskontorets nettputlåning 42 29 37 Räntor på statsskuldcr 73 96 1 17 Statens lånebehov 208 234 225 Skulddispositioner 41 -16 -14 varav värdcrcglcringskonto för valutor 39 -7 -14 Statsskuldcns förändring 250 218 21 l finansiering Pcnning- och obligationsmarknad -28 192 Privatmarknaden 2 -1 lnlåning -7 -8 Utlandsupplåning 283 36 thtoupplåning 250 218 :Prognos *Kassamässigt, överensstämmer ej med kostnadsredovisningcn. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
När Riksgäldskontoret för Riksbankens räkning genomförde en omfat— tande valutaupplåning i samband med försvaret av den fasta växelkursen innebar detta att Riksgälden fick en tillgång i form av en kontokredit hos Riksbanken. Nettoupplåningsbehovet för budgetåret l993/ 94 finansierades till stor del genom att Riksgäldskontoret löpande utnyttjat kontokrediten. Därigenom avslutades Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken under budgetåret l993/94. Därutöver finansierades nettoupplåningsbehovet ge— nom att försäkringsbolagen och bankerna var nettoköpare av statspapper medan hushåll och gnippen företag m.fl. nettosålde. Ökningen av valuta— skulden var måttlig.
De utländska placerarna har under såväl det senaste budgetåret som ka— lenderåret nettosålt statspapper enligt den gängse statistiken. Dessa siffror ger dock en något missvisande bild av utländska placerares agerande på den svenska marknaden. Utländska placerare har till stor del finansierat sina innehav av svenska statspapper genom kortfristig upplåning med det köpta värdepapperet som säkerhet. Vid en sådan transaktion registreras långivaren, ofta en svensk bank, som ägare av värdepapperet. Fördelen för den utländske placeraren med en sådan transaktion är att valutarisken separeras från placeringen i svenska värdepapper. Enligt Riksbankens undersökningar var inslaget av på detta sätt finansierade innehav av svenska statspapper betydande i början av 1994. I dagsläget bedöms dock volymen som ringa.
Under innevarande budgetår förväntas lånebehovet minska till 225 mil- jarder kr. Detta kommer i huvudsak att finansieras via upplåning i sven- ska kronor. Nära nog hela denna volym kommer att finansieras via den
Prop. 1994/95:100
99
Bilaga 1.1
svenska penning- och obligationsmarknaden då privatmarknaden endast i ringa omfattning kan väntas bidra till att täcka nettoupplåningsbehovet.
Det är svårt att ge en rättvis bild av räntekostnaden för statsskulden. Detta beror till stor del på att upplåningen sker genom så kallade bench- marklån. Tanken bakom benchmarklånen är att bygga upp stora volymer av vissa obligationslån och på så sätt skapa god likviditet på obligations- marknaden. Denna upplåningsstrategi innebär dock att de obligationer som emitteras normalt har en kupongränta som avviker från marknads- räntan vid emissionstillfället. Skillnaden mellan kupongräntan och mark- nadsräntan ger upphov till s.k. över- eller underkurser på obligationema. En emission till överkurs innebär att köparen av obligationen betalar mer än obligationens nominella belopp, samtidigt som Riksgäldskontoret i framtiden får betala ut en högre ränta än det vid lånetillfället rådande av- kastningskravet. Skulle räntekostnaden det år obligationen emitterades re- duceras med Överkursen samtidigt som räntekostnaden kommande år får vara högre än emissionsräntan kan det ge en något missvisande bild av räntekostnaden över tiden. För att få en god bild av räntekostnaden över tiden kan det därför i vissa sammanhang vara lämpligt att periodisera över— och underkurserna. Ytterligare en komplicerande faktor vid be- räkning av lånekostnaden är huruvida man skall ta hänsyn till realiserade och orealiserade valutakursförluster/vinster.
Riksgäldskontorets årsredovisning år från och med verksamhetsåret 1992/93 kostnadsbaserad. Därmed periodiseras över- och underkurser och redovisningen ger en uppfattning om hur hög räntekostnaden för stats— skulden är. Under verksamhetsåret 1993/94 var Riksgäldskontorets netto- räntekostnad ca 7 % av statsskulden exklusive valutakursvinster och -för- luster. Inräknas realiserade samt orealiserade valutakursvinster och —förluster blir lånekostnaden som andel av statsskulden ca 8 %. I dessa beräkningar är statsskulden inte marknadsvärderad i ett ränteperspektiv, men väl ur ett valutaperspektiv.
Under våren introducerade Riksgäldskontoret 20-åriga realränteobliga- tioner som är kopplade till KPI. Introduktionen fick ett svalare mottagan- de än väntat och även om Riksgäldskontoret fick in bud motsvarande emissionsprogrammets storlek ansågs de realräntor som erbjöds vara för höga. Därför valde Riksgäldskontoret att endast emittera realränteobliga- tioner för ungefär 3 miljarder kr av planerade 10 miljarder kr till en real ränta på ca 4 %.
Genom att använda realränteobligationer kan staten bidra till att minska de riskpremier som beror på osäkerhet om den framtida inflationsutveck- lingen. Realränteobligationer bör också locka till sig de placerarkategorier som har de högsta inflationsförväntningama varför den genomsnittliga in- flationsförväntan, och därmed den nominella räntan, på marknaden för nominellt denominerade obligationer tenderar att minska. Användandet av realränteobligationer ökar sannolikt också trovärdigheten i inflationsbe- kämpningen genom att minska statens möjligheter att urholka statsskul- dens reala värde genom inflation. Denna möjlighet är dock redan ringa eftersom närmare 30 % av statsskulden är placerad i utländsk valuta. Det innebär att den offentliga sektom som helhet, inklusive socialförsäkrings-
Prop. 1994/95:100
100
Bilaga 1.1
systemet har nästan lika stora finansiella tillgångar som skulder denomi- nerade i svenska kronor. Dessutom minskas möjligheterna att urholka statsskulden genom inflation av att ungefär en femtedel av statsskulden är placerad i värdepapper med en löptid som är kortare än ett år.
1 1.5 Kreditmarknaden
Under 1994 utvecklades den totala utlåningen till allmänheten svagt fram till och med oktober. Jämfört med ett år tidigare hade utlåningen från bankerna till allmänheten i svensk och utländsk valuta minskat med 13 % samtidigt som bostadsinstitutens kreditgivning i stort sett var oförändrad. Nedgången i bankernas utlåning avsåg framförallt svenska företags lån i utländsk valuta. Bankernas utlåning i svenska kronor har ökat sedan i april 1994. Det förefaller sannolikt att den fortsätter att stiga under det kommande året i takt med att företagens investeringar ökar, samtidigt som amorteringarna av lån i utländsk valuta torde minska. Det har också skett en viss ökning av bankernas kreditgivning till hushållen.
Det låga bostadsbyggandet har inneburit att bostadsinstitutens finansie- ringsbehov varit och väntas förbli måttligt. Den utestående stocken av bostadsobligationer har under de tre första kvartalen minskat med ungefär 30 miljarder kr.
Inlåningen i svenska banker minskade med 13 miljarder kr under de första tio månaderna av 1994. Inlåningen från hushållen är dock i stort sett oförändrad. Den svaga utlåningen tillsammans med en tämligen stabil inlåning har inneburit att bankerna fortsatt att placera ökade belopp i sina obligationsportföljer. Bankernas innehav av räntebärande värdepapper har under årets tio första månader ökat med | storleksordningen 60 miljarder kr och var, per den sista oktober, ca 380 miljarder kr. Ökningen beror endast till en liten del på ökade innehav av svenska statspapper.
Värdepappersinnehaven har kortsiktigt haft negativ inverkan på banker- nas resultat genom att värdet av portföljema minskat i samband med vårens och sommarens ränteuppgång. TroLs detta har bankernas resultat fortsatt att förbättras. För det tredje kvartalet 1994 var samtliga större bankers resultat, med undantag för Föreningsbankens, positivt. Det samlade rörelseresultatet för de fem största bankkoncemema var t.o.m. det tredje kvartalet 1994 drygt 12 miljarder kr. Resultatförbättringen beror framför allt på att kreditförlustema minskat med 54 % jämfört med motsvarande period föregående år, till 22 miljarder kr. Äterhämtningen i banksektom har tidigare till viss del berott på förbättrad intjäningsför- måga. Under 1994 tycks denna utveckling ha bromsats upp och upp- gången i resultat före kreditförluster har avstannat. Marginalen mellan bankernas genomsnittliga in— och utlåningsräntor har under de tre första kvartalen 1994 minskat med 0.4 procentenheter till 5,9 %. Det innebär att utvecklingen mot lägre räntemarginaler fortsatt under 1994 om än i en långsammare takt än tidigare.
Prop. 1994/95:100
101
Bostadsinstitutens resultat har återhämtat sig senare än vad som varit Pl'OP- 1994/953100 fallet för bankerna samtidigt som problemen tidigare inte varit lika stora. Bilaga 1-1 Delårsrapportema under 1994 tyder på att en återhämtning nu pågår och att kreditförlustema minskar.
102
Bilaga 1. 1
12 Medelfristiga scenarier
12.1 Inledning och förutsättningar
Det medellånga tidsperspektivet röner allt stöne uppmärksamhet i såväl den inhemska som den internationella ekonomisk-politiska debatten. Detta är bl.a. en konsekvens av att den ekonomiska politiken är inriktad på problem och frågeställningar som kräver analys på lite längre sikt. Det gäller framför allt de offentliga finanserna och arbetsmarknaden. Det svenska medlemskapet i EU ställer också krav på utarbetandet av ett s.k. konvergensprogram (se vidare kap. 2).
En analys på medellång sikt är självfallet förknippad med stora osäker— heter. Av detta skäl presenteras tre olika utvecklingsscenarier med varie- rande BNP-tillväxt.
Kalkylerna i det följande baseras på den ekonomiska politik som pre- senterades i dels den ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25) som lades fram i november 1994, dels de förslag som lämnades till riksdagen angående finansieringen av avgiften till EU samt de förslag som presen- teras i budgetpropositionen. Ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgär- derna bestäms av riksdagen. Det finns inga beslut som rör perioden 1997— 1998. I de olika scenarierna antas att åtgärdsvolymens omfattning föränd- ras något snabbare än förändringen i den öppna arbetslösheten.
Den makroekonomiska utvecklingen har bestämts med hjälp av den ekonometriska modellen KOSMOS. De finansiella flödena i ekonomin, med sparbalanser för offentlig och privat sektor, har bestämts med hjälp av modellen FlMO. Modellerna, som är simultana och per definition konsistenta. har utvecklats av Konjunkturinstitutet. De finns beskrivna bl.a. i bilaga [, Metoder, modeller och beräkningar, till Långtidsutred— ningen 1992.
I alternativet med låg tillväxt — BNP stiger med i genomsnitt ca 2,0 % per år under 1996-1998 —- illustreras ett scenario där efterfrågan i ekono- min är påtagligt dämpad. Tillväxten hålls tillbaka bl.a. av att arbets— marknaden inte uppvisar nödvändig flexibilitet. vilket innebär att det upp- kommer inflationsdrivande löneökningar redan vid en hög arbetslöshet. Den svaga efterfrågan beror även på ett fortsatt lågt förtroende för och en fortsatt hög grad av osäkerhet avseende utvecklingen av den svenska ekonomin, arbetslösheten och statsfinanserna. Detta leder till ett fortsatt högt privat finansiellt sparande och låga investeringar, vilket dämpar efterfrågan och tillväxt.
[ alternativet med medelhög tillvärt — BNP växer med i genomsnitt ca 2.7 % per år under perioden 1996-1998 — åskådliggörs en utveckling där förtroendet för den svenska ekonomin gradvis förbättras, samtidigt som bl.a. den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrar till att sysselsättningen kan öka utan att inflationen stiger. Produktionskapaciteten byggs ut sam- tidigt som hushållen minskar sitt sparande, vilket innebär att konsumtio- nen ökar trots att de realt disponibla inkomstema utvecklas svagt som en följd av höjda skatter och långsamt ökande transfereringar.
Prop. 1994/95:100
103
1 det sista scenariet, hög tillväxt, stiger BNP med ca 3,4 % i genom- PTOP- 1994/953100 snitt per år 1996-1998. Ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska eko— Bilaga 1-1 nomin tillsammans med en väl fungerade arbetsmarknad utlöser en stark nedgång i hushållens finansiella sparande samt höga investeringar. Arbetslösheten reduceras snabbt utan att inflationen ökar och därmed för- hindras också en ökad utslagning av arbetskraften.
Den internationella utvecklingen
Den intemationella utvecklingen under perioden 1996-1998, som är samma i de tre scenarierna. präglas av att de stora industriländema be- finner sig i olika koniunkturfaser. Därmed ger de aggregerade tillväxt- talen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för världsekonomin. Tillväxten i den amerikanska ekonomin beräknas fortsätta att mattas något under åren efter 1995, för att sedan börja stiga år 1998. Samtidigt antas den japanska och de europeiska ekonomierna uppvisa ett stigande kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är produktionsgapet (och därmed också tillgången på ledig kapacitet) i dessa länder betydande efter den lång- dragna lågkonjunkturen. Tillsammans bör detta medföra en relativt hög tillväxt under andra hälften av 1990-talet, utan att inflationen stiger nämnvärt. Den årliga BNP-tillväxten i OECD väntas uppgå till knappt 3 % 1996-1998, se tabell 12.1.
Tahe1112.l Förutsättningar Procentuell förändring
1994 1995 1996 1997 1998
BNP OECD (16%1 2,8 2,9 2,7 2,6 2.8 KPI OECD (16) 2.3 2.7 3,0 3,2 3,1 Marknadsrillviixl OECD (14)' 9.1 8.0 7.1 6,7 6,4 Tysk ränta. S-års statsobl. 6.2 7.0 7.3 7.0 7.0 llög tillväxt Svensk ränta, 5—års slatsobl. 9,1 0,0 9,3 8,0 7,5 ECU—indcx årssnitt lil—4,0 121,6 117,9 115.0 112,l Medelhög tillväxt Svensk ränta. S-års starsohl. 9.1 10.0 9.3 8,5 8,0 ECU-index årssnitt 121-"4.0 121,6 1 17,9 115,9 113.9 Låg tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl. 9,1 10,0 9,3 9,0 8.5 ECU-index årssnitt [24,0 121,6 119 3 117 9 116,5
lÅrlig procentuell förändring. Källor: OECD och Finansdepartementet.
W:]ura— och rännförutsättningar Den svenska kronan förutses att appreciera med ca 4 % fram t.o.m. 1996, se kapitel 1. Men även efter denna förstärkning bedöms kronan vara underVärderad. Studier av den s.k. reala växelkursen (mätt på olika
104
Bilaga 1.1
sått, t.ex. relativ enhetsarbetskostnad i gemensam valuta) som är förenlig med jämvikt i ekonomin indikerar en fortsatt real appreciering efter 1996. Denna kan komma till stånd genom dels en nominell appreciering av den svenska kronan och dels högre nominella löneökningar och snabbare inflation än i omvärlden. I scenarierna nedan har detta skett genom såväl en nominell appreciering av valutakursen som en snabbare lönekostnads- ökning relativt omvärlden. Inflationen hålls emellertid tillbaka av succes— sivt lägre vinstmarginaler i näringslivet. Växelkursskillnadema mellan alternativen, se tabell 12.1, är motiverade genom att investeramas grad av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen skiljer sig i de olika scena— rierna. Vidare antas denna osäkerhet överväga det faktum att bytes- balansöverskotten är högre i alternativen med lägre tillväxt.
I alternativet med medelhög tillväxt växer förtroendet för den svenska ekonomins utveckling och trovärdigheten i den ekonomiska politiken under perioden. Detta medför i sin tur en gradvis appreciering av kronan och en successiv nedgång i det reala ränteläget. Då förtroendet, trovärdigheten och växelkursutvecklingen varierar i de olika scenarierna, varierar även nivåerna på de nominella räntorna mellan alternativen, se tabell 12.1. '
Arbetskraftskostnadema och prispåslaget på de rörliga kostnaderna antas utvecklas på ett likartat sätt i de tre olika alternativen. Detta medför att skillnaderna i prisutvecklingen är begränsade. Konsumentprisindex (KPI) stiger med i genomsnitt drygt 3 % per år i samtliga alternativ. Saneringen av de offentliga finanserna sker till en del genom höjda indi— rekta skatter och sänkta subventioner. Dessa åtgärder beräknas höja kon- sumentprisema med i genomsnitt ca en procent per år. År 1996 beräknas den ekonomiska politiken leda till att KPI höjs med hela 1,5 %. För perioden 1997-1998 bedöms bidraget till konsumentprisökningen minska betydligt och uppgå till drygt en halv procentenhet. Denna nedväxling leder till ett fall i inflationstakten från 3,7 % 1996 till knappt 3 % 1997- 1998. Detta återspeglas också i att den underliggande prisutvecklingen ligger kring 2 % under perioden 1995—1998. I kalkylerna förväntas finanspolitiska åtstramningar som höjer prisnivån inte föranleda vare sig höjda inflationsförväntningar eller reaktioner på penningmarknaden.
12.2 Utvecklingen fram t.o.m. 1998 Små skillnader i exportutvecklingen
Sveriges exportmarknad för bearbetade varor väntas inom OECD-området växa med drygt 6,5 % i genomsnitt per år under perioden 1996-1998. Efterfrågan från Fjärran Östern väntas öka ännu snabbare. Den svenska konkurrenskraften försämras successivt. Detta beror på att lönekostnaden per producerad enhet stiger snabbare i Sverige än utomlands samt på att kronan förutses appreciera. Konkurrenskraftsförsvagningen sker emeller- tid från ett mycket gynnsamt utgångsläge. Sammantaget medför detta att
15 Riksdagen 199495. I sum/. Nr I 00. Bilaga ]
Prop. 1994/95:100
105
Bilaga 1. 1
den samlade exporten växer snabbt i alla alternativ. De skillnader som emellertid finns, förklaras i huvudsak av att produktionskapaciteten i scenariet med låg tillväxt i någon mån verkar hämmande på exportleve- ransema jämfört med utvecklingen vid medelhög tillväxt. I alternativet med hög tillväxt är å andra sidan investeringsaktiviteten hög, vilket bör underlätta en något mer expansiv produktion av exportvaror.
Produktionskapaciteten byggs ut
De fasta investeringarna föll kraftigt i början av 1990—talet. Utvecklingen är en följd av den realräntechock som i stor utsträckning bidrog till den senaste lågkonjukturen. Under de närmaste åren förutses emellertid gynn- samma förutsättningar för en återtagning och utbyggnad av produktions- kapaciteten.
Investeringsutvecklingen framöver bestäms främst av förväntad lönsam- het, efterfrågeläge, realränta och därmed investeramas förtroende för den ekonomiska utvecklingen och politiken. De tre scenarierna skiljer sig betydligt på flera av dessa punkter. Trots skillnaderna är tillväxten i samtliga alternativ i hög grad investeringsledd. Detta sammanhänger med att resursutnyttjandet stiger snabbt samt att lönsamheten är relativt hög i ett historiskt perspektiv. Vidare är det finansiella sparandet i den privata sektorn starkt, vilket medför en hög andel av eget kapital och minskad känslighet för marknadsrealräntor vid finansiering av olika investerings- projekt.
I alternativet med medelhög tillvärt bedöms de gynnsamma investe- ringsförutsättningama bestå, trots att lönsamheten, mått som bruttoöver- skott i förhållande till förädlingsvärdet, gradvis förväntas minska under perioden fram t.o.m. 1998. Utvecklingen skall dock ses i ljuset av att lönsamheten ökade kraftigt i den nuvarande konjunkturuppgångens inled- ningsskede. Trots nedgången bedöms lönsamhetsnivån under slutåret bli förhållandevis hög. Den samlade efterfrågan i ekonomin stiger relativt snabbt, bl.a. till följd av lägre realräntor och ett tilltagande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. För att kunna möta efterfrågan med in- hemsk produktion krävs att produktionskapaciteten byggs ut. De totala bruttoinvesteringama beräknas öka med ca 8.5 % årligen och dämied vara den del av ekonomins efterfrågesida som växer snabbast. l scenariet med låg tillvärt är efterfrågan betydligt lägre. Vidare bedöms lönsam— heten i förhållande till alternativa placeringar, dvs. räntebärande tillgång- ar, vara något lägre än i alternativet med medelhög tillväxt. De totala bruttoinvesteringama bedöms stiga med knappt 6,5 % per år under perioden 1996-1998. I kalkylen med hög till vårt är förtroendet för ekono- min och den förda politiken hög. Den samlade efterfrågan stiger snabbt. Lönsamheten i produktionen är förhållandevis god tack vare lägre ränte- nivåer. Bruttoinvesteringama stiger med ca 11 % per år. Därmed undviks flaskhalsar i produktionen och medföljande risk för stigande inflation.
Prop. 1994/95 : 100
106
Bilaga 1 . 1
Tabell 12.2 Produktion och produktivitet. årsgenomsnitt 1996—1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
medel hög låg Produktion Näringslivet 3,8 4,5 3,0 Industri 5,4 6,2 4,3 Ovrigt näringsliv 3,0 3,8 2,4 Produktivitet Näringslivet 1,7 1,5 1,7 Industri 2,2 2,3 2,2 Ovrigt näringsliv 1,3 1,1 1,4
Källa: Finansdepartementet.
Kapitalstockama växer, men med olika hastighet, i samtliga alternativ. Detta medför att efterfrågan i stor utsträckning kan mötas av inhemsk produktion i stället för av import. Kapacitetsutnyttjandet fortsätter initialt att stiga, dock utan att mer generella flaskhalsar med påföljande pris— ökningar gör sig gällande. Mot slutet av perioden sjunker resursut- nyttjandegraden något. Industrin växer snabbast, men en allt starkare efterfrågan av tjänster medför att också produktionen inom det övriga näringslivet stiger relativt snabbt. Den offentliga produktionen förutsätts emellertid minska.
Hushållens sparande och konsumtion
Hushållens sparande har förändrats kraftigt sedan 1989. Utvecklingen bör ses i ljuset dels av det skuldanpassningsbehov som uppstod i samband med höjda realräntor och fallande tillgångsvärden. dels av den osäkerhet som skapats av stigande arbetslöshet och växande offentliga finansiella underskott och därmed osäkerhet kring bl.a. de framtida ersättningsnivå- ema i socialförsäkringama. Utvecklingen av de offentliga finanserna bedöms få stor betydelse för nivån på hushållens sparande under de när- maste åren.
Det historiskt sett höga hushållssparandet under de senaste åren anses ha medfört att hushållen anpassat sina skuldstockar till en långsiktigt mer lämplig nivå. Skuldemas storlek i förhållande till den disponibla in— komsten är nu betydligt lägre än före kreditmarknadens avreglering i mitten av 1980- talet. Även ränteutgiftema i förhållande till inkomsterna har kraftigt nedbringats.
Hushållens disponibla inkomster beräknas öka i tämligen begränsad takt mellan 1995 och 1998, se tabell 12.3. I scenariet med medelhög tillväxt ökar hushållens reala inkomster med i genomsnitt knappt en procent år- ligen, medan den vid hög tillväxt ökar något mer. Vid låg tillväxt är den reala disponibelinkomsten år 1998 ca 10 miljarder kr högre än år 1995 i fasta priser. Det motsvarar en årlig ökning om 0,4 %.
Prop. 1994/95 : 100
107
Bilaga 1 . 1
Tabell 12.3 Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996-1998 Procentuell förändring i l99l års priser
medel hög låg Löner 2,6 3,5 1,9 Transfereringar från offentliga sektorn -1,6 -2.4 —1,1 Ovrigt 4,6 5,1 3,2 Skatter och avgifter 3,8 4,0 3,0 Disponibel inkomst 0,8 1.1 0.4 thtosparandc nivå1 3,3 2,5 4.1 Konsumtion 1,9 2 ,5 1,2
1Andel av diSponibcl inkomst 1998, löpande priser. Anm. Deflatering med implicitprisindex för privat konsumtion. Källa: Finansdepartementet.
Att hushållens inkomster växer så pass långsamt relativt BNP beror delvis på de budgetkonsoliderande åtgärder som vidtas under perioden. De sammantagna regeländringarna beräknas reducera hushållens dispo- nibla inkomster med 45 miljarder kr, i 1994 års priser, mellan 1994 och 1998. Detta motsvarar en nedgång med 5 %.
Av hushållens inkomster ger lönerna varje år ett positivt bidrag till den reala förändringen. Transfereringama från den offentliga sektorn minskar som en följd av dels de regeländringar som genomförs under perioden, dels av den lägre arbetslösheten. En sysselsättningsuppgång som får till följd att arbetslösheten reduceras medför att löneinkomstema ökar sam- tidigt som transfereringama från offentlig sektor minskar i omfattning. Nettoeffekten för hushållens del blir med en sådan utveckling mer be- gränsad än om produktionsuppgången enbart skulle baseras på ökad pro- duktivitet och höjda reallöner. Förekomsten av sådana s.k. automatiska stabilisatorer är alltså en faktor som bidrar till att såväl dämpa hushållens inkomstutveckling under perioden som att förklara varför skillnaderna i hushållens inkomstutveckling är relativt små mellan de tre scenarierna.
I samtliga scenarier förutses hushållens sparkvot, dvs. hushållens netto- sparande i förhållande till disponibel inkomst. reduceras från 1995 års nivå, se diagram 12. 1. Trots att en stigande andel av hushållsinkomstema konsumeras, medför den svaga inkomstutvecklingen att den privata kon- sumtionen utvecklas förhållandevis dämpat i de alternativa utvecklings- banorna.
I alternativet med medelhög tillvärt beräknas den privata konsumtionen öka med i genomsnitt knappt 2 % per år under perioden 1996-1998. Den fördelaktiga utvecklingen av arbetsmarknad och räntor tillsammans med ett successivt ökat förtroende för den ekonomiska utvecklingen medför en sänkning av hushållens sparkvot från 6,3 % 1995 till 3,3 % 1998.
Prop. 1994/95:100
108
Bilaga 1.1
'Diagram 12.1 Hushållens sparkvot 1980-1998 thtosparande som andel av disponibelinkomsten
Procent 10
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
l scenariet med låg tillväxt är hushållens förväntningar om framtiden inte lika optimistiska, vilket leder till att sparkvoten endast sjunker till 4,1 % 1998. I detta alternativ växer privat konsumtion med 1,2 % per år mellan 1995 och 1998.
I alternativet med hög tillväxt råder det omvända förhållande mot låg- tillväxtscenariet. Förtroendet för den framtida utvecklingen är starkt och behovet att spara upplevs inte av hushållen som lika angeläget. Den pri- vata konsumtionen växer i genomsnitt med 2,5 % och hushållens sparkvot uppgår 1998 till 2,5 %.
Ojfentlig konsumtion faller
Den offentliga konsumtionen antas minska under hela perioden fram t.o.m. 1998 i samtliga alternativ. Besparingar inom den statliga konsum- tionen medför en volymneddragning på ca 2 % per år. Den ansträngda finansiella situationen inom kommunerna och behovet av reserveringar inför framtida pensionsåtaganden motiverar även här en återhållsam kon- sumtionsutveckling. Den kommunala konsumtionen sjunker med mellan 0,5-1,0 % per år i de olika alternativen.
Prop. 1994/95 : 100
109
Diagram 12.2 BNP-tillväxten och dess användning 1996-1998 Prop. 1994/ 95: 100 Förändring i procent av BNP föregående år, 1991 års priser Bilaga 1_1
Procent
1996-1998 1996-1998 1996-1998 _ BNP llllllll Konsumtion Investeringar Cl Ne ttoexport
Källa: Finansdepartementet. Importen och exportnettot utvecklas olika
Efterfrågan på importerade varor och tjänster är till stor del avhängig den totala efterfrågan i ekonomin. Andra viktiga faktorer som påverkar importvolymen är dels varuprisema på den inhemska produktionen i för- hållande till importprisema, dels om det föreligger kapacitetsrestriktioner i produktionen.
Den importvägda efterfrågan, dvs. en sammanvägning av de olika efterfrågekomponentema med avseende på deras genomsnittliga import- innehåll, skiljer sig påtagligt i de olika scenarierna. I alternativet med medelhög tillväxt stiger den importvägda efterfrågan med ca 5 ,5 % per år. Importen av bearbetade varor bedöms växa snabbare, med i genom— snitt knappt 8 % per år. Detta beror på dels stigande relativpriser och resursutnyttjande, dels en tilltagande specialisering i världshandeln. Exportnettots, dvs. export minus import, bidrag till BNP-tillväxten avtar snabbt och är i det närmaste noll år 1998. I alternativet med låg tillväxt stiger importen av bearbetade varor betydligt långsammare, med i genom- snitt 6,5 % per år 1996-1998. Skillnaden mot scenariet med medelhög tillväxt förklaras huvudsakligen av en lägre importvägd efterfrågan som växer med drygt 4 % i genomsnitt per år. Exportnettot är positivt och håller uppe BNP-tillväxten under hela perioden; som andel av BNP stabi- liseras exportnettot på ca 6,5 %. I scenariet med hög tillväxt stiger den importvägda efterfrågan och importen av bearbetade varor med i genom- snitt ca 7 resp. 10 % per år under 1996-1998. Nettoexportens positiva
110
Bilaga 1 . 1
bidrag till BNP-tillväxten upphör 1997 och är negativt under periodens sista år. Nettot i utrikeshandeln faller som andel av BNP de två sista åren och uppgår 1998 till ca 4,5 %.
Tabell 12.4 Försörjningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt 1996-1998 Procentuell förändring i 1991 års priser
medel hög lag BNP 2,7 3,4 2,0 Import 6,9 8,5 5,7 Privat konsumtion 1,9 2,5 1,2 Offentlig konsumtion -l .0 -0,8 -l ,3 Bruttoinvesteringar 8,5 1 1,0 6,4 Lagerinvesteringarl 0,1 0,3 -0.?. Export 7,1 7.4 6.7 Inhemsk användning 2,3 3,4 1,2 Nyckeltal Timlön 4,3 4,3 4,3 KPI 3,1 3,1 3,2 NPI ,, 2,1 2,1 2,2 Oppen arbetslöshet, nivå 1998” 5,6 4,7 6,6 Total arbetslöshet, nivå 19982 9,5 8,0 11 2
lFöriindring i procent av föregående års BNP. ”1 procent av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet.
Den totala arbetslösheten förblir hög
Utvecklingen på arbetsmarknaden skiljer sig mycket märkbart mellan de olika scenarierna. Det finns emellertid vissa gemensamma drag. För det första når den totala arbetslösheten inte i något alternativ ned till de nivåer som rådde under 1980-talet. För det andra absorberas ungefär hälften av tillväxtdifferensen mellan alternativen i ett stigande utbud av arbetskraft. Den resterande delen av skillnaderna i tillväxt resulterar i lägre total arbetslöshet. Trots ett stigande arbetsutbud uppnås inte de förvärvsfrekvenser som gällde under senare delen av 1980-talet. Detta är delvis en konsekvens av att en större andel av befolkningen befinner sig i reguljär utbildning.
I alternativet med medelhög tillväxt beräknas den reguljära sysselsätt- ningen öka med 194 000 personer under perioden 1996—1998. Samtidigt stiger det s.k. underliggande arbetsutbudet, dvs. summan av sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför arbetskraften, med 113 000 personer, se tabell 12.5. Den totala arbets- lösheten faller från knappt 12 % 1995 till 9,5 % av arbetskraften 1998.
Prop. l994/951100
111
Bilaga 1. 1
Tabell 12.5 Arbetsmarknad 1000—tals personer
1995 Förändring till 1998 medel hög låg Reguljårt sysselsatta 3 942 194 332 89 Arbetslösa 296 -45 -84 ' -4 Konjunkturbcroende åtgärder 208 -34 -57 -7 Utbud 4 331 127 215 77 Undcrliggandc utbud 4 449 1 13 190 76
Källa: Finansdepartementet.
I scenariet med låg tillväxt antas att såväl efterfrågan i ekonomin som arbetsmarknadens funktionssätt begränsar tillväxten. Den reguljära syssel- sättningen ökar med endast 89 000 personer under perioden 1996-1998. Det underliggande utbudet stiger samtidigt med 76 000 personer och den totala arbetslösheten stabiliseras på drygt 11 % år 1997—1998. I förhåll- ande till befolkningen i åldrarna 16—64 år stiger det underliggande utbudet obetydligt från bottennivån 1994. Detta innebär en ökad utslagning av personer från arbetslivet, samtidigt som den strukturella totala arbetslös- heten år 1998 när nivåer kring hela 11 % av arbetskraften.
I alternativet med hög tillväxt antas att förtroendet för ekonomin stiger snabbt, vilket bidrar till en hög efterfrågan, samtidigt som arbetsmark- naden fungerar väl. Den reguljära sysselsättningen växer med drygt 330 000 personer. Det underliggande utbudet ökar med ca 190 000 perso- ner och den totala arbetslösheten faller till 8 % år 1998. Den snabba sysselsättningstillväxten bidrar således till att förhindra att arbetslösheten permanentas på höga nivåer.
Prop. 1994/95:100
112
Diagram 12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till befolkningen 16-64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt Procent
SkiiM-m/ -------------------------
80 " _____________ 76; """"""""""""
72" """""""""""""""""""""""""""""""""""""
68 ' ' | ' F | ' a | 1 ' | ' ' I ' 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998
Anm. .' Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen 16—64 år. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den ofenlliga sektorns sparande förstärks gradvis
De senaste årens ekonomiska tillbakagång har i hög grad försvagat den offentliga sektorns finanser. Vikande sysselsättning och produktion har resulterat i minskade inkomster samtidigt som utgifterna ökat till följd av växande arbetslöshet. Krisen på finansmarknaden medförde också stora kapitaltransfereringar till banksektorn i början av 1990-talet. År 1990 uppvisade den offentliga sektorn ett finansiellt överskott på 57 miljarder kr. På fyra år har detta överskott vänts till ett underskott på 168 miljarder kr, motsvarande 11 % av BNP.
År 1995 Väntas den offentliga sektorns inkomster uppgå till 60,3 % av BNP. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande till BNP, beräknas samma år till 70,4 % , vilket medför ett finansiellt sparandeunderskott om ca 10 % av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet mellan 1994 och 1995 kan till största delen återföras på de beslutade och föreslagna budgetförstärkningarna.
Prop. 1994/95:100
113
Tabell 12.6 Den offentliga sektoms Enanser 1995-1998
Prop. 1994/95:100
Bilaga 1 . 1
Låg tillväxt
1996 1997
61,9 52,0 6,0
Ch W b) td NO
(0 IJ '_050! 000de
!
mooob utomoo
| | b) 0
44,0
1998
N
Löpande priser Miljarder Procent av BNP, löpande priser kr Medelhög tillväxt Ilög tillväxt 1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 Inkomster 958 60,6 61,6 62,0 60,8 61,5 61,6 Skatter och avgifter 800 51,3 52,1 52,8 51,7 52,1 52,7 Kapitalinkomster 96 5,2 5,7 5,4 5,0 5,5 5,1 Ovriga inkomster 62 4,1 3,8 3,8 4,1 3,9 3,8 Utgifter 1 119 67,4 66,4 64,4 66,5 64,9 62,5 Transfereringar till __hushåll 386 22,9 22,1 21,5 22,6 21,5 20,7 Ovriga transfereringar 131 7,5 7,3 6,8 7,4 7,1 6,5 Ränteutgiftcr 122 7,9 8,7 8,5 7,6 8,3 7,8 Konsumtion, investeringar 479 29,1 28,3 27,6 28,9 28,0 27,5 Finansiellt sparande -161 -6,8 -4,8 -2,4 -5,7 -3,5 -0,9 - stat -l72 -7,1 -5,4 -3,2 -6,2 -4,3 -l,8 — socialförsäkring 17 0,9 0,9 0,8 0,9 0,9 0,8 - kommuner -5 -O,5 -0,3 0,0 -0,4 -0,1 0,1 Primärt sparande] 435 -4,1 -1,8 0,6 -3,1 -0,6 1,9 thtoskuld 542 39,2 41 ,3 41,0 39,7 38,6 36,8 BNP, nivå 1 589 1 683 1 771 ] 858 1 693 1 790 1 885
1Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
För att sparandeunderskotten skall nedbringas varaktigt krävs vid sidan av budgetförstärkningar också ekonomisk tillväxt. Ökad sysselsättning och höjda reallöner i näringslivet leder till ökade skatteinkomster. En positiv ekonomisk utveckling möjliggör också en nedgång i arbetslösheten och därmed minskade offentliga utgifter för arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadsåtgärder, se tabell 12.6.
En annan faktor av stor betydelse för de offentliga finanserna år ränte- utvecklingen. Så länge underskotten består växer den offentliga skulden och därmed räntekostnaderna. Ju större skuldsättning desto större bety- delse får en förändring i ränteläget. Den offentliga sektorns räntebärande skulder översteg i slutet av 1994 de räntebärande tillgångarna med när- mare 500 miljarder kr. En förändring av den implicita räntenivån med en procentenhet innebär att den årliga kostnaden för nettoskulden förändras med fem miljarder kr eller 0,3 % av BNP. Eftersom nettoskulden ökar åtminstone inledningsvis i samtliga tre alternativ, växer räntekänsligheten under perioden fram till 1998.
1 739
114
Diagram 12.4 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld PTOP' 1994/95100 - Bilaga 1.1
Andel av BNP, procent 120 100
80
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Tabell 12.7 Olika skuldmått i offentlig sektor 1995-1998 Löpande priser
Miljarder Procent av BNP kr Medelhög tillväxt llög tillväxt Låg tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1996 1997 1998
QUem/ig sektor: Bruttoskuld ] 574 102,7 103,1 101,3 101,1 99,8 96,3 104,2 106.9 107,6 Nelloskuld 542 39,2 41 ,3 41 ,0 39,7 38,6 36,8 40,1 44,0 45,8 Konsoliderad brulmskuld 1 397 90,9 92,0 90,4 89,9 88,8 85,5 92,8 - 95,6 96,4 Staten: Statsskuld 1 466 95,7 96,1 94,4 94,3 93,1 89,9 97,0 99,4 100,1 Neltoskuld 1 162 76,7 78,0 77.2 75,4 75,3 73,0 77,9 81,1 82,5
Källor: Konjunkturinstitutct, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
l tabell 12.7 och diagram 12.4 och 12.5 redovisas några av de skuld— mått som brukar användas i diskussionerna kring den offentliga sektoms finanser. Där redovisas bl.a. det mått som används som ett av kriterierna för deltagande i den monetära unionen inom EU, den offentliga sektoms konsoliderade bruttoskuld. Med detta mått avses den offentliga sektorns hruttoskuld minskat med skulder och fordringar inom sektom, i huvudsak AP-fondens innehav av stats— och kommunpapper.
Beräkningen av statsskulden och dess utveckling diskuteras mer utförligt i appendix till detta kapitel.
115
Bilaga 1 . 1
Diagram 12.5 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld
Andel av BNP, procent 1 00
90
80
70
40 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
I alternativet med medelhög tillväxt förbättras de offentliga finanserna påtagligt. Sparandeunderskottet beräknas år 1998 ha reducerats till 45 miljarder kr, vilket motsvarar 2,4 % av BNP. Särskilt att märka är utvecklingen på utgiftssidan. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande till BNP, sjunker mellan 1995 och 1998 med sex procentenheter, från 70,4 till 64,4 %, se diagram 12.6. Skattekvoten, dvs. de totala skatte— intäkterna i förhållande till BNP, ökar samtidigt från 50,4 till 52,8 %. Förbättringen av de offentliga finanserna kan helt återföras till staten. Underskottet i statens finansiella sparande reduceras mellan 1995 och 1998 från 170 miljarder kr till 60 miljarder kr. 1 kommunsektorn sker också en viss förbättring medan sparandet i ATP-systemet däremot försvagas gradvis.
Utvecklingen i alternativet med medelhög tillväxt innebär att såväl den offentliga sektorns nettoskuld som statsskulden minskar relativt BNP i slutet av perioden, se tabell 12.7.
Prop. '] 994/ 95: 100
116
Tabell 12.8 Statens finanser 1995-1998 Löpande priser
Miljarder Procent av BNP kr Medelhög tillväxt llög tillväxt
1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 Inkomster 431 27,7 28,3 28.4 27,9 28,1 28,2 Skatter och avgifter 370 24,3 24,5 24,7 24,5 24,5 24,6 Kapitalinkomstcr 31 1,3 1,8 1,7 1,3 1,7 1,6 Ovriga inkomster 29 2,1 1,9 1,9 2,1 2,0 2,0 Utgifter 603 34,9 33,7 31,6 34,1 32,5 30,0 Transfereringar till __hushåll 163 9,5 9,0 8,6 9,3 8,8 8,3 Ovriga transfereringar 165 8,3 7,1 5,9 8,0 6,5 5,2 Ränteutgifter 1 13 7 ,3 8 , l 7 ,9 7 , l 7 ,9 7 ,5 Konsumtion, investeringar 162 9,8 9,5 9,2 9,7 9,3 9,1 Finansiellt sparande -172 -7,1 -5,4 -3,2 -6,2 —4,3 -1,8 Primärt sparande1 -9l -l,2 0,9 3,0 -0.4 1,8 3,9 Statsskuld 1 466 95.7 96,1 94,4 94,3 93,1 89,9 Tillgångar 305 18.9 18,0 17,2 18,8 17,8 16,9
1Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor: Konjunkturinstitutct, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
l scenariet med låg tillväxt minskar emellertid inte statsskuldkvoten under perioden. År 1998 motsvarar den 100 % av BNP. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas uppgå till 4,5 % av BNP år 1998. Den svagare ekonomiska utvecklingen medför att skatte- inkomstema utvecklas betydligt långsammare än i scenariet med medel- hög tillväxt. Fortsatt hög arbetslöshet bidrar också till att nedgången i utgiftskvoten inte blir lika påtaglig.
Liksom i alternativet med medelhög tillväxt är det framför allt statens finanser som förbättras. Kommunsektom fortsätter att uppvisa ett negativt finansiellt sparande under hela perioden. I kalkylerna har antagits att det lägre arbetskraftsutbudet i detta alternativ medför ett större tryck på ut- betalning av socialbidrag från den kommunala sektorn. Försvagningen i ATP-systemet är av ungefär samma omfattning som i alternativet med medelhög tillväxt. Lönesumman utvecklas svagare i detta lågtillväxts- scenario, vilket medför lägre inkomster av arbetsgivaravgifter till fonden, men ränteläget är däremot något högre. De stora finansiella tillgångarna ger då en relativt sett högre avkastning.
Prop. 1994/95:100 Bilaga 1.1 Låg tillväxt 1996 1997 1998 27,6 28,1 28,2 24,1 24,2 24,4 1,4 1,9 1,8 2.1 2,0 2,0 35,2 34,9 33,3 9,6 9,2 8,9 8,4 7,6 6.5 7,3 8,4 3,3 9,8 9,6 9,4 -7,6 -6,8 -5,1 -l ,6 -0,2 1,6 97,0 99,4 100, 1 19,1 18,3 17,6
117
Bilaga 1 . 1
Diagram 12.6 Offentliga sektorns inkomster och utgifter 1970-1998 Medelhög tillväxt
Andel av BNP, procent 80 75 """"""""""""""""""""""""" """""""""""" 70
40 19701973197619791982198519881991 19941997
Källor: Konjunkturinstitutct och Finansdepartementet.
I scenariet med hög tillväxt förbättras den offentliga sektorns finanser i snabbare takt. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande år 1998 motsvarar 0,9 % av BNP. Detta leder till att nettoskuldkvoten sjunker med närmare två procentenheter mellan 1997 och 1998.
Diagram 12.7 Finansiellt sparande offentlig sektor 1980-1998
ländel av BNP, procent
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1994/95:100
118
De tre scenarierna skiljer sig också åt vad gäller utvecklingen av före— tagens finansiella sparande. Den kraftiga investeringsuppgången i alter- nativet med hög tillväxt leder till en påtaglig nedgång från 1995 års mycket stora sparandeöverskott. l alternativen med låg och medelhög tillväxt blir nedgången mer begränsad, se tabell 12.9. I samtliga alternativ har antagits att såväl utdelningar som inbetalningar av direkt skatt till staten ökar som andel av företagens driftsöverskott. Dessa andelar ligger dock betydligt under de nivåer som rådde i slutet av 1980- och början av 1990-talen.
Tabell 12.9 Totalt sparande 1995-1998 Löpande priser
Miljarder Procent av BNP kr Medelhög tillväxt llög tillväxt 1995 1996 1997 1998 1996 1997 1998 Offentlig sektor -161 —6,8 —4,8 —2,4 -5,7 —3,5 -0,9 Privat sektor: 184 10,4 7,7 5,1 8,9 5,4 1,9 - hushållen 79 4,0 3,9 3,3 3,6 3,4 2,6 - företagen 105 6,3 3,8 1,9 5,3 2,0 -O,7 Bytesbalans 24 3,6 2,9 2,7 3 ,2 1,9 1,1 Bruttosparandc 254 18,9 19,2 20,0 19,0 19,2 19,8 Bruttoinvesteringar 230 15,3 16,3 17,3 15,8 17,4 18,8
Källor: Konjunkturinstitutct och Finansdepartementet.
Fortsatta hytesbalansöverskort
Det samlade finansiella sparandet — bytesbalansen — har under senare år förstärkts, se diagram 12.8. År 1995 väntas bytesbalansen uppvisa överskott motsvarande 1,5 % av BNP. Även under perioden framöver kommer bytesbalansen att uppvisa överskott. Detta är bl.a. en konsekvens av ett lågt bostadsbyggande. Under åren 1996—1998 minskar bytes- balansen något i alternativet med medelhög tillväxt, beroende på ett tämligen stabilt exportnetto. Vid en lägre tillväxt består det höga överskottet, vilket är ett uttryck för en jämförelsevis svag investerings- utveckling. I alternativet med hög tillväxt minskar emellertid bytes- balansöverskottet, se tabell 12.9. Skillnaden mot alternativen med lägre tillväxt är i huvudsak ett sämre exportnetto. l termer av sparande, är det den privata sektorns finansiella sparande som är lägre. Det gäller framför allt företagen men i viss mån också hushållen.
Prop. 1994/ 95: 100 Bilaga 1.1
Låg tillväxt
1996 1997 1998 —7,4 —6,3 —4,5 10,7 9,2 7,5 4,0 4,2 3,8 6,7 5,0 3,7 3,4 2,9 3,1 18,3 18,3 19,1 14 9 15,4 16,1
119
Diagram 12.8 Totalt sparande 1980-1998 Prop. 1994/ 95: 100 Medelhög tillväxt Bilaga 1.1
Andel av BNP 15
10
Ottentlig sektor Privat sektor Bytesbalansen
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
120
Bilaga 1.1
Appendix till kapitel 12 Beräkning av statsskuldutvecklingen
Syftet med detta appendix är att kortfattat redogöra för metodologin bakom Finansdepartementets statsskuldberäkningar och att-visa hur dessa kan översättas till en enkel skuldekvation.
Finansdepartementets metod att beräkna statsskuldutvecklingen kan grovt beskrivas på följande sätt: Den s.k. FIMO—modellen beräknar ut- vecklingen av statens primärsaldo. Primärsaldot tillsammans med de ränte— och växelkursförutsättningar som ligger till grund för de medel- fristiga scenarierna är ingångsdata i Riksgäldskontorets kalkyler för bestämning av statens ränteutgifter och ränteinkomster. Dessa kalkyler beaktar att statsskulden är sammansatt av en mängd olika finansiella instrument med varierande löptider och att endast en mindre del årligen omsätts till gällande marknadsräntor. Riksgäldskontoret omvärderar också utlandsskulden i enlighet med antagna valutakurser.
Utöver räntenettot har staten också kapitalinkomster som inte motsvaras av underliggande räntebärande tillgångar. Dessa kapitalinkomster utgörs bland annat av driftsöverskott, inleveranser från de affärsdrivande verken och Riksbanken samt aktieutdelningar. Kapitalutgiftsnettot är således summan av statens ränteinkomster, ränteutgifter och övriga kapitalin- komster. .
Skuldutvecklingen påverkas också av värdeförändringar i statens finan- siella tillgångar och i utlandsskulden. En ökning i statsskulden kan exem— pelvis bero på att Centrala Studiestödsnämnden ökar sin utlåning, vilket i sin tur också ökar statens fordringar. Utförsäljning av statliga företag minskar å andra sidan såväl tillgångssidan som statsskulden.
Med kunskap om den ingående skulden, primärsaldot, marknadsräntor och valutakurser, allt för ett givet år, ger Riksgäldskontorets kalkyler ränteinkomster, ränteutgifter och värdeförändringar i utlandsskulden. Storleken på de övriga kapitalinkomstema och Skulddispositioner bestäms utanför Riksgäldskontorets kalkylram. Den utgående skulden kan nu räk- nas ut. På detta sätt kan således statsskulden tas fram för-varje år. En sammanfattning av resultaten från skuldberäkningama i alternativet med medelhög tillväxt ges av tabell A12.1.
16 Riksdagen I 994/"95. I saml. Nr100. Bilaga I
Prop. 1994/95:100
121
Tabell A12.1 Statsskuld och bidrag till dess utveckling vid medelhög tillväxt Miljarder kronor, löpande priser
År Ingående Primärt Ränte- Ränte— Kapital- Värde- skuld underskott utgifter inkomster inkomster ökning 1993 881 189 82 17 17 14 1994 1 132 122 101 16 12 -31 1995 1 296 91 113 15 16 -2 1996 1 467 19 123 13 9 24 1997 1 601 -16 144 22 10 -6 1998 1 701 -55 147 21 11 -7
Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I tabellen kan det exempelvis utläsas att den ingående statsskulden 1994 var 1132 miljarder kr. Skulden ökar under 1994 med primärunderskottet (122 miljarder kr) och ränteutgifter (101 miljarder kr). Kapital- och ränteinkomster minskar dock skuldökningen med 28 miljarder kr. Dess- utom ledde förändringar i statens finansiella tillgångar och i utlands- skulden till en värdeminskning (-31 miljarder kr) i den utgående skulden.
Skuldekvationen
Den s.k. skuldekvationen visar att utvecklingen av skuldkvoten bestäms av primärunderskottet som andel av BNP, tillväxten och den implicita räntan på statsskulden. Skuldekvationen kan skrivas på följande sätt:
b(t) = p(l+r/2) + (1+r)b(t-l)/[Y(t)/Y(t-l).|.
Här är b(t) lika med skuldkvoten i slutet av året och p är primärunder- skottskvotenl. Skuldkvoten växer långsammare desto snabbare (den nomi— nella) tillväxten är [Y(t)/Y(t-l)]. En stor primärunderskottskvot eller en hög implicitränta (r) gör att skuldkvoten växer snabbare. I tabell A 12.2 beskrivs utvecklingen av statsskuldkvote'n av primärunderskottskvoten, impliciträntan, den initiala skuldkvoten och den nominella tillväxtfaktom. Exempelvis så var den ingående skuldkvoten 1994 lika med 0.785. För att erhålla den utgående skuldkvoten 1994 måste den ingående skuldkvo- ten multipliceras med ] plus impliciträntan (1+0,035) och divideras med den nominella tillväxtfaktom (1,044). Därtill skall också primärunder- skottskvoten (0,082) adderas.
Prop. 1994/95:100 Bilaga 1.1
Utgående
skuld
1 132 1 296 1 467 1 610 1 701 1 754
BNP
1 442 1 506 1 589 1 683 1 771 1 858
122
Bilaga 1. 1
'Tabell A12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt
År Utgående Primär lmpl icit Nominell Ingående skuldkvot underskotts— ränta tillväxt— skuldkvot kvot1 faktor2 1993 0,61! 0,135 0,064 ] 0,785 l994 0,785 0,082 0.035 1,044 0,861 1995 0,861 0,059 0.060 1,055 0,923 1996 0,923 0,012 0,084 1,059 0,957 1997 0,957 -0,009 0,067 1 .052 0,960 1998 0,960 -0,031 0.066 1 ,049 0,944
1Beräknat som [p+(1/r)] chräknat som y(t)/y(t-l) Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det är viktigt att notera att impliciträntan inte endast påverkas av statens räntutgifter utan också av ränte- och kapitalinkomster, värdeför— ändringar i utlandsskulden samt utvecklingen av tillgångssidan i statens balansräkning. Kopplingen mellan de aktuella svenska marknadsräntorna och statsskuldens implicitränta kan därför vara svag.
Exempelvis beräknas utgiftsräntoma för 1994 till 101 miljarder kr, vilket ger en (ränteutgifts)implicitränta på ca 8,5 %2. Denna implicitränta beror i sin tur såväl på räntevillkoren på den del av den ingående skuld- stocken som inte har omsatts under året som på räntevillkoren för nyupp- låningen under 1994. Eftersom ungefär en tredjedel av statsskulden är finansierad i utlandet bestäms ränteutgiftema i ganska stor utsträckning av utländska räntesatser och de aktuella valutakursema.
Om utvecklingen av statsskuldkvoten räknas ut med hjälp av skuldekva- tionen blir impliciträntan 1994 endast 3,5 %, vilket är betydligt lägre än 8,5 %. Detta beror på att de övriga skuldpåverkande komponenterna i tabell A12.1 år 1994 verkar neddragande på impliciträntan. Det bör dock påpekas att impliciträntan inte är ett meningsfullt mått på statsskuldens kostnad. Impliciträntans enda tolkning är att den beskriver den ingående statsskuldens tillväxt under året (exklusive primärunderskott).
1[Eftersom räntcflödcna uppkommer under loppet av ett år är det naturligt att relatera det totala räntenettot (inklusive värde och tillgångsförändringar) till den ingående skulden plus halva primärunderskottet. Av detta skäl tillkommer termen (pr/2) i skuld- ekvationen. 2Det vill säga, 101/[1131+(122/2)].
Prop. "1994/95:100
123
Bilaga 1.1
Innehåll
1
Inledning
1.1 Utvecklingen 1995-96 1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfn'stigt perspektiv 2
10
11
Internationell utveckling 2.1 Sammanfattande översikt 2.2 Länderöversikter
Utrikeshandel 3.1 Export och import 3.2 Bytesbalansen
Näringslivets produktion 4. 1 Industri
4 . 2 Byggnadsverksamhet 4. 3 Privat tjänstesektor
Arbetsmarknad 5.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 5.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Löner 6.1 Historisk utveckling 6.2 Utvecklingen under prognosperioden
Infiation
Hushållens ekonomi och privat konsumtion 8.1 Hushållens inkomster 8.2 Privat konsumtion och sparande
Investeringar 9.1 Näringslivets investeringar 9.2 Offentliga investeringar 9.3 Bostadsinvesteringar
9.4 Lagerinvesteringar
Offentliga sektorn 10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 10.2 Staten inklusive sjuk- och arbetslöshets- försäkringarna 10.3 Allmänna pensionsfonden
lO.4 Den kommunala sektorn
Kapitalmarknad
11.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen 11.2 Den svenska ränte- och valutautvecklingen 11.3 Börsutvecklingen i Sverige och internationellt 11.4 Statens upplåning 11.5 Kreditmarknaden
NN
22 22 25
32 32 36
39 39 45 47
48 49
53
56 56 57
66 66 68
73 74 77 78 80
82 82
88 89 90
93 93 95 97 99 101
Prop. l994/95:100
124
12 Medelfristiga scenarier 103 PTOP- 1994/952100 12.1 Inledning och förutsättningar 103 Bilaga 1-1 12.2 Utvecklingen fram t.o.m. 1998 105 Appendix 122
125
Bilaga 1.1
Tabeller
1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6
1.7 1.8 1.9 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9 2.10 2.11 3.1
3.2 3.3 3.4 4.1 4.2 4.3
4.4 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5
7.1 8.1
8.2 9.1 9.2 9.3
Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen Prognosförutsättningar Löner och priser
Nyckeltal Försörjningsbalans Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan Sparande Försörjningsbalans 1996-1998 Nyckeltal 1996-1998
Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder Uppfyllandet av konvergenskriteriema l994 Försörjningsbalans USA
Försörjningsbalans Japan Försörjningsbalans västra Tyskland Försörjningsbalans Storbritannien Försörjningsbalans Frankrike Försörjningsbalans Danmark Försörjningsbalans Finland Försörjningsbalans Norge Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Importvägd efterfrågan på bearbetade varor
Export och import av varor Bytesbalans
Näringslivets produktion
Nyckeltal för industrin
Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Byggnadsverksamhet
Arbetsmarknad Produktion och sysselsättning i timmar Relativ arbetslöshet i olika åldrar Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan
Konsumentpriser
Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande Hushållens inkomster Bruttoinvesteringar efter näringsgren Bruttoinvesteringar i näringslivet
Offentliga investeringar
OOxlON-Bå
12 13 15 17 22 23 24 26 26 27 28 29 29 30 3 1
33 35 36 37 39 40
44 45 51 52 54
55 63
66 67 73 75 77
Prop. 1994/95 : 100
126
-'--9.4 9.5 10.1 10.2 10.3 10.4
10.5 10.6 10.7 11.1 11.2
12.1 12.2 12.3 12.4
12.5 12.6 12.7 12.8 12.9
"Bostadsinvesteringar Lagervolymf'orändringar
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Skatter och avgifter
Offentliga sektorns utgifter
Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringama Allmänna pensionsfonden Den kommunala sektorns inkomster och utgifter Statsskuldens placering Förändring i statsskulden och dess finansiering de senaste budgetåren
Förutsättningar
Produktion och produktivitet, ärsgenomsnitt 1996-1998 Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996—1998 Försörjningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt 1996-1998 Arbetsmarknad Den offentliga sektorns finanser 1995-1998 Olika skuldmätt i offentlig sektor 1995-1998 Statens finanser 1995-1998 Totalt sparande 1995-1998
A12.1 Statsskuld och bidrag till dess utveckling
vid medelhög tillväxt
A12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt
79 Prop. 1994/95 : 100 30 Bilaga 1.1 84 84 85 '
86 89 90 91 98
99 104 107 108
111 112 114 115 117 119
122 123
127
Bilaga 1.1
Diagram
1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6
1.7
1.8
4.1 4.2
4.3 4.4 5.1 5.2 5.3
6.1 7.1 8.1 8.2 8.3 8.4 9.1
9.2
9.3 9.4
10.1 10.2 11.1 11.2 11.3 12.1 12.2
Produktion i industrin och i övriga ekonomin Marknadstillvåxt och volymutveckling för svensk export Privat konsumtion och disponibel inkomst Bruttoinvesteringar Sysselsättning och arbetskraftsutbud Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög tillväxt Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998 Statsskuld 1980-1998 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld Marknadsandelar och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1996 Industrins bruttomarginal 1980-1996 Byggmadsinvesteringar per sektor 1970-1996 Antal varsel samt antal nyanrnälda lediga platser Sysselsättning och arbetskraftsutbud Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder Nominell timlön inom industrin Konsumentprisutvecklingen Privat konsumtion Sysselsättningen 1980-1996 Hushållens förmögenhetskvot Hushållens sparkvot Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder som andelar av BNP
Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Bostadsinvesteringar BNP-utveckling och lagerbidrag
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996 Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980—1996 lO—åriga obligationsräntor 1991-1994 Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994 lntemationell börsutveckling l993-l994 Hushållens sparkvot 1980-1998 BNP-tillväxten och dess användning 1996-1998
_NDOONN
16
18 19 20 21
34 41
43 45 46 48 50
55 60 64 69 70 71 72
74
78 80 81 82 87 94 95 97 109 1 10
Prop.-1994/95:100
128
Bilaga 1.1
=.12.3
12.4 12.5 12.6
12.7 12.8
Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till befolkningen 16-64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög tillväxt 1970-1998 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998 Totalt sparande 1980-1998, medelhög tillväxt
113 115 116
118 118 120
Prop. 1994/952100
129
Bilaga 1.2
Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkningar
Bilaga 1.2
REGERINGEN FINANSDEPARTEMENTET
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1995/96
Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege- ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret. avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio- nen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/%. Beräkningarna har gjorts för varje inkomst— titel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret l994/95. Underlag för beräkningarna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskat- terna har dessutom uppgifter från RRV:s taxeringsstatistiska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV utgivna publikationen RRVs inkomstberäkning hösten 1994 redovisas förut— sättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna. För att underlätta enjämförelse med prognoserna i den preliminära national- budgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1994, [995 och 1996.
Den av RRV utgivna lnkomstliggaren för budgetåret l994/95 kan användas som komplement till RRV:s inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlama avser och vilka be— stämmelser som gäller för dem.
Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Anette Wik. revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör Bir— gitta Hallstener. avdelningsdirektör Jörgen Hansson. förste revisor Peter Hä— kansson. förste revisor Urban Karlström. byråassistent Catarina Frank-Lund- kvist och föredragande. förste revisor Johan Fall.
Stockholm den 19 december 1994
Inga-Britt Ali/enfas
Johan Fall
Prop. l994/95:100
Sammanfattnin g Prop ; 1994/95: 100' Förutsättningar Bilaga 1 .2
RRV:s förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1995/% och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret l994/95 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i enlighet med framlagda propositioner enligt nedanstående:
— l994/9534 Miljöklasser för bensin m.m. — 1994/95: 1 l Dif ferentierad skatt på blyfri bensin — l994/95:18 Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade el- marknaden m.m. ' — l994/95:19 Sveriges medlemskap i EU — l994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. — l994/95:28 Höjning av vattenföroreningsavgiften — l994/95:30 Återkallelse av vissa propositioner — l994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU medlemskap — l994/95:40 Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i EU m.m. — l994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensions- systemet m.m. — l994/95:42 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. — l994/95:43 Lagringsavgift på socker och ris — l994/95:53 Omräknirrgsförfarandc vid fastighetstaxering m.m. — l994/95:54 Ny lag om skatt på energi m.m. — l994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon — l994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt m.m. — l994/95:57 Mervärdesskatten och EG — l994/95:61 Vårdnadsbidraget. Garantidagama. Enskild barnomsorg. — l994/95:67 Försenade årsredovisningar m.m. — 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU — l994/95:88 Ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till landsting och kommuneri internationella förhållanden m.m. — l994/95:92 Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter m.m. — l994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningcn — l994/95:108 Återkallelse av propositionen l994/95:18 Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden m.m. — l994/95:122 Finansiering av medlemskap i EU
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap- port 1994 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet. främst då med arbetet där med den preliminära na— tionalbudgeten för år l995. Detta har sammantaget lett till att föreliggande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
l-J
Bilaga 1.2
Antaganden 1994 1995 1996 BNP. volym 2.2 2.5 2.7 Utbetald lönesumma inkl. sjuklön 3.5 5.5 5.5 Konsumentprisindex. årsmedeltal 2.2 3.2 3.6 Privat konsumtion. volym 0.7 — 0.5 1,0 Privat konsumtion. pris 3.8 2.7 4.0 Basbelopp. kr 35 200 35 700 36 3 () Bostadslåncränta. procent 8.6 9.35 10.25 Arbetslöshet. procent 7.9 7.2 6.7
Siffrorna avser procentuell förändring från föregående år. där annat ej anges.
Budgetåren 1995/96 och 1995/96-96
Riksdagen har beslutat att statsbudgeten skall löpa per kalenderår (januari — december) fr.o.m. kalenderåret 1997. 1 övergångsperioden från det nuvarande brutna räkenskapsåret (juli —jurii) kommer budgetåret att omfatta 18 månader. I vissa fall blir det intressant att särskilt studera den första 12 månaders perio- den inoni detta budgetår. bl.a. för att underlätta jämförelser över tiden. I RRV:s inkomsiberäkning används genomgående följande begrepp för de olika budgetårsperioderna.
1995/96 Avser 12 månaders perioden fr.o.m. jtili l995 t.o.m. juni 1996. 1995/96-96 Avser 18 månaders perioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m. decem- ber 1996.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1994/95 och 1995/96
1 den av riksdagen fastställda statsbudgeten beräknades inkomsterna för bud- getåret 1994/95 till 368 191 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningama kom- mer statsbudgetens inkomster för budgetåret l994/95 att uppgå till 396735 mkr. vilket innebär en ökning med 28 545 mkr. ljämförelse med utfallet för budgetåret 1993/94 är det en ökning med 19 81 1 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna för budgetåret 1995/96 beräknas statsbudgetens inkomster till 434 948 mkr. Ökningen i förhållande till vad som nu beräknas för budgetåret l994/95 blir 38212 inkr. För budgetåret 1995/96—96 beräknas inkomstema till 618230 mkr. Diagrammet nedan visar inkomsternas inbördes storleks- mässiga fördelning för detta budgetår.
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.2
Övrig skatt på varor och tjänster. 19%
Budgetåret 1995/96-96 Totala inkomster 618 mdkr
Övriga Fysiska
EU-anknutna inkomster. 6% personers skatt. S% inkomster. 2%
Mervärdesskatt. 28%
Utvecklingen per inkomsttitel
En fullständig specifikation per inkomsttitel av RRV:s beräkningar av stats- budgetens inkomster för beräkningsperioden framgår av tabell A i tabellbila— gan. I följande tabell presenteras några av de större förändringarna. Därefter redogörs närmare för dessa förändringar mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 respektive 1994/95 och 1995/96.
Juridiska
Övriga skatter. 6%
personers skatt. S%
Socialavgifter och allmänna egenavgifter. 23%
Förändringar mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 samt mellan 1994/95 och 1995/96 (mkr) Inkomsttyp/ l993/94 till 1994/95 till Inkomsttitel 1994/95 1995/96 1 1 1 l Fysiska personers inkomstskatt + 30 901 + 10 012 1 121 Juridiska personers inkomstskatt + 5 578 + 2 947 1211 Folkpensionsavgift + 2 190 + 2 738 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto — 2 583 , 7 864 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift + 3 570 + 12 293 1251 Ovriga socialavgifter, netto + 5 064 + 4 524 1281 Allmän löneavgift + 4 097 + 6 080 1312 Fastighetsskatt — 2 497 + 306 1411 Mervärdesskatt — 14 423 + 8 265 1428 Energiskatt + 2 953 + 2 105 1000 övr. Ovrigt under Skatter m.m., netto — 110 + 3 503 2000 Inkomster av statens verksamhet — 2 782 — 3 541 3000 Icnkomster av försåld egendom — 2 595 — 8 756 4000 Aterbetalning av lån — 2 328 — 520 5000 Kalkylmässiga inkomster — 9 949 — 2 447 6000 Bidrag från EU m.m. + 525 + 6 617 7000 Extraordinära medel från EU + 2 200 + 1 950 Summa förändringar
+ 19 811 + 38 212
Fysiska personers inkomstskatt
Inkomsterna på titeln uppgick till — 4104 mkr för budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 26797 mkr för budgetåret 1994/95 och till
Prop. l994/95:100
36 809 mkr för budgetåret 1995/%. Detta innebär ökningar med 30,9 mdkr Prop. 1994/95:10() mellan 1993/94 och 1994/95 och med 10.0 mdkr mellan 1994/95 och Bilaga 1,2 1995/%. .
Den huvudsakliga förklaringen till den kraftiga ökningen mellan budget- åren 1993/94 och 1994/95 är att utfallet för inkomsttitelns netto för budgetåret l993/94 drogs ner av flera orsaker. Systemen för kommunalskatteutbetal- ningar lades om fr.o.m. l993. Något förenklat fick det gamla systemet till följd att utbetalningarna under övergångsåren 1993 och 1994 varit särskilt stora. Vidare skedde under våren 1994 särskilda omfön'ngar av allmänna egenavgifter från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt. Därutöver förklaras det högre nettot på titeln för l994/95 bl.a. av antaganden om en bättre ekonomisk utveckling samt av de åtgärder som föreslagits i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan.
Den beloppsmässigt mest betydelsefulla förklaringen till ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 är åtgärderna som föreslås i regeringens ekonomisk-politiska proposition. Ökningen av inkomsttitelns netto förklaras också av att kommunalskatteutbctalningama slutavräknas enligt det gamla systemet sista gången 1994, vilket innebär att vissa utbetalningar upphör fr.o.m. 1995. Detta innebär minskade utgifter och medför därmed en förbätt- ring av inkomsttitelns netto. Vidare bidrar antagandena om bl.a. en ökande lönesumma till inkomsttitelns nettoökning.
Juridiska personers inkomstskatt
Inkomsterna på titeln uppgick till 27 610 mkr för budgetåret l993/94.1nkoms- terna beräknas till 33 188 mkr för budgetåret 1994/95 och till 36 135 mkr för budgetåret 1995/%. Detta innebär ökningar med 5,6 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 2,9 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.
Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förbättras nettot på titeln med ca 1.9 mdkr av den ekonomiska utvecklingen och med ca 3,7 mdkr beroende på vidtagna och föreslagna regeländringar. [ regeländringarna ligger bl.a. de förändringari företagsbeskattningen som gäller för inkomståret 1994 samt de åtgärder inom företagsbeskattningen som föreslagits i regeringens ekono- misk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan. Slopan- det av fastighetsskatt på vissa lokaler bidrar också till ökningen mellan dessa budgetår. vilket beskrivs närmare nedan (skatt på egendom).
Jämfört med statsbudgeten har nettot på titeln reviderats upp med ca 8,1 mdkr, varav ca 6,4 mdkr beror på den ekonomiska utvecklingen. Resterande del beror på de föreslagna åtgärderna i den ekonomisk-politiska propositionen respektive propositionen om finansiering av EU-avgiften.
Mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 förbättras nettot på titeln med ca 0.8 mdkr av den ekonomiska utvecklingen och med ca 2,1 mdkr beroende på vidtagna och föreslagna regeländringar. Bland regeländringarna finns försla— gen till åtgärder inom företagsbeskattningen i regeringens ekonomisk-poli- tiska proposition samt propositionen om finansiering av EU-avgiften.
17 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 100. Bilaga 1
Bilaga 1.2
Lugstadgade socialavgifter
Nettoinkomsterna under denna huvudgrupp uppgick till 64 677 mkr för bud- getåret 1993/94. Nettoinkomsterna beräknas till 75 395 mkr för budgetåret 1994/95 och till 93 781 mkr för budgetåret 1995/%. Detta innebär ökningar med [0.7 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 18,4 mdkr'mcllan 1994/95 och 1995/%.
Den största delen av ökningen (5.1 mdkr) mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 hänför sig till inkomsttiteln 1251 Övriga socialavgifter. netto. Ök- ningen beror bl.a. på regeringens förslag om att 7 procentav tilläggspcnsions— avgiften skall tillföras statsbudgeten. Förslaget om en allmän löneavgift för linansiering av medlemskap i EU beräknas medföra en inkomstökning under budgetåret l994/95 på 4.1 mdkr. Avgiften skall enligt förslaget införas den 1 januari 1995.
Ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 hänför sig till den största delen ( 12.3 mdkr) till den allmänna sjukförsäkringsavgiften. som rege- ringen i sin ekonomisk-politiska proposition föreslår skall höjas till 3.95 pro- cent för år 1996. Vidare beräknas den allmänna löneavgiften öka med 6.1 mdkr.
Skatt på egendom
lnkomstcrna under huvudgruppcn Skatt på egendom uppgick till 25 520 mkt för budgetåret l993/94. lnkornsterna beräknas till 23 574 mkr för budgetåret 1994/95 och till 22961 mkr för budgetåret 1995/%. Detta innebär minsk- ningar med 1.9 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 0.6 mdkr mellan l994/95 och 1995/96.
Minskningen mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beror framför allt på att fastighetsskatten på vissa lokaler slopades 1993. Denna skatt uppbärs tillsammans med inkomstskatterna och omförs med två års eftersläpning till huvudgruppcn Skatt på egendom. Minskningseffektcn av slopandet uppstår alltså för egendomsskattcrna budgetåret l994/95. Eftersom omföringarna från inkomstskatterna samtidigt upphör. innebär slopandet en indirekt ökning av dessa skatter mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Skutt på varor och tjänster
lnkomsten av mervärdesskatt. som netto är den största inkomsttiteln på stats— budgeten. uppgick till 123 258 tnkr budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräk- nas till 108 835 mkr för budgetåren 1994/95 och till I 17 100 mkr för budget— året 1995/96. Detta innebär en minskning med 14.4 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 respektive en ökning med 8.3 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.
Förändringarna mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förklaras bl.a. av att regeringen i proposition l994/95:57 föreslår en' IBG—anpassad beskatt— ningsordning. Förslagen innebär en cngångsminskning om 6.2 mdkr för bud- getåret l994/95. Detta beskrivs nätmarc under särskild rubrik nedan. Vidare beräknas antagandena om den ekonomiska utvecklingen minska mervärdes- skatten rned 2.6 mdkr.
Av ökningen mellan budgetårcn l994/95 och 1995/96 hänför sig 6.2 mdkr
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.2
till engångseffekter till följd av EU-mecllcmskapet. enligt ovan. Därutöver be- räknas den ekonomiska utvecklingen öka mervärdesskatten med ca 2,0 mdkr.
Inkomsterna på encrgiskatt beräknas öka med 3,0 mdkr mellan budgetåren - 1993/94 och 1994/95 och med 2,1 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och l995/96. Förändringen hänför sig till den största delen till de årliga indexupp— räknadc skattesatserna per den I januari fr.o.m. 1994.
Övriga inkomster
Inkomsterna av statens verksamhet beräknas minska med 2,8 mdkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 3,5 mdkr mellan budgetåren l994/95 och [995/%. Den största förklaringen till minskningen mellan 1993/94 och 1994/95 är att Riksbankens inlevererade överskott beräknas minska till följd av det högre ränteläget. Minskningen mellan 1994/95 och l995/96 har som främsta förklaring att Byggnadsstyrelsen bolagiserats och att statens fastighetsförvaltning därmed inte beräknas generera några överskott fr.o.m. budgetåret 1995/%.
Inkomsterna ov försåld egendom beräknas minska med 2,6 mdkr mellan budgetåren l993/94 och 1994/95 och med 8.8 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96. Minskningama förklaras av variationeri inkomster från utförsäljningar av statliga bolag. [ beräkningen för budgetåret l995/96 har RRV inte räknat med några utförsäljningar.
Kol/erlmässiga inkomster beräknas minska med 9.9 mdkr mellan budget- åren l993/94 och l994/95 och med 2,4 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96. Minskningen mellan l993/94 och 1994/95 förklaras av att Bygg- nadsstyrelsen återbetalade investeringslån under budgetåret l993/94. Under l994/95 sker vissa andra återbetalningar, som upphör fr.o.m. l995/96.
Känslighetskalkyl
Antaganden om den ekonomiska utvecklingen har avgörande betydelse för beräkningsresultaten. RRV har därför haft kontakter med Konjunkturinstitutet och gjort en grov känslighetskalkyl med utgångspunkt från ett alternativt eko- nomiskt scenario. Detta scenario utgår från en procentenhets högre BNP-till— växt för kalenderåren 1995 och 1996.
Det bör framhållas att detta inte är någon alternativ prognos utan endast en jämlorclsekalkyl lör att illustrera effekten på statsbudgetens inkomster av en förändring i den ekonomiska utvecklingen. En motsvarande minskning av BNP- tillväxten skulle 1 grova drag ge samma ellekter som de som presenteras i det följande, men med omvänt tecken.
Den snabbare tillväxten genereras av en starkare privat efterfrågan och för kalenderåret 1996 är BNP-nivån två procent högre än i huvudkalkylen. Detta innebär en högre tillväxttakt för de viktigaste ekonomiska antaganden som är utgångspunkt för RRV:s beräkning. däribland lönesumman, privat konsum- tion. driftsöverskott. konsumentprisindex. m.m. Som exempel kan nämnas att lönesummans l'örändringstakt i känslighetskalkylen är 1.4 respektive 1.5 pro- centenheter högre än i huvudkalkylen och den privata konsumtionens (i lö-
Prop. 1994/95: 100
Den högre tillväxten medför en ökad sysselsättning. vilket påverkar arbets- Prop. l994/95:100 kraftsutbudet och ger en viss minskning av arbetslöshetsnivån (-0,3 respek- Bilaga 12 tive -0,7 procentenheter).
I tabellen nedan redovisas skillnader mellan RRV:s beräkning och jämförelse- kalkylen.
Jämförelse mellan RRV:s beräkning (benämnd huvudkalkyl) och en
jämförelsekalkyl
l994/95 Huvud- Jämförelse- Förändring kalkyl kalkyl
Totala inkomster 396 735 397 936 + | 201 l l l l Fysiska personers inkomstskatt 26 797 27 023 + 226 1 12] Juridiska personers inkomstskatt 33 188 33 275 + 87 l2()() Socialavgifter 75 395 75 923 + 528 141 l Mervärdesskatt 108 835 l09 195 + 360
l995/96 Huvud— Jämförelsc- Förändring kalkyl kalkyl
Totala inkomster 434 948 440 462 + 5 5 I4 l l l l Fysiska personers inkomstskatt 36 809 38 539 + | 730 l 12l Juridiska personers inkomstskatt 36 [35 36 542 + 407 I200 Socialavgifter 93 781 95 708 + | 927 141 ! Mervärdesskatt - ll7 lOO 118 550 + | 450
Enligt ovanstående känslighetskalkyl skulle en procentenhets högre BNP-till- växt kalenderåren l995 och 1996 resultera i l,2 mdkr högre inkomster bud- getåret 1994/95 och 5.5 mdkr högre inkomster budgetåret l995/96.
I sammanhanget kan påpekas att skatte- och avgiftsökningar på bl.a. kom— munalskatte- och vissa delar av socialförsäkringsområdct inte påverkar stats- budgetens inkomstsida. Dessa skatter och avgifter nettoredovisas. vilket inne- bär att inkomstsökningar motsvaras av lika stora utgiftsökningar för inkomst- sidan. ljämförclsekalkylen beräknas skatte— och avgiftsuttaget brutto öka nå- got mer än dubbelt så mycket som framgår av förändringarna på statsbudge- tens inkomster.
Vissa extraordinära inkomster
På statsbudgetens inkomstsida redovisas även olika typer av extraordinära in- komster. såsom försäljningsinkomster eller engångsvisa fondöverft'iringar. Vid studier av inkomsternas utveckling över tiden kan det vara intressant att justera inkomstnivån för sådana extraordinära inkomster. I sammanhanget är det av stor vikt att påpeka att det för närvarande inte linns några generella principer för vilka inkomster. som bör betraktas som extraordinära. Från vissa utgångspunkter skulle exempelvis även förändringar i regelverk kunna vara en komponent. som börjusteras för vidjämförelser av inkomsterna över tiden. Presentationen i det följande bör således i första hand betraktas som exempel på justeringar. som kan vara av intresse att göra för att underlätta en jämfö- relse över tiden. Presentationen skall däremot inte uppfattas som en fullstän- dig justering av inkomstsidans olika former av extra ordinära inkomster.
Bilaga 1.2
(mdkr) 1992193 1993/94 1994/95 1995/96 Inkomster, ojusterat 377,7 376,9 396,7 434,9 Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår — 0.2 % 5,3 % 9.6 % Justeringar — 10,8 — 22,4 — 11,0 — 5,4 Inkomster, justerat 366,9 354,5 385,7 429,5 Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår — 3,4 % 8,8 % f 1.3 %
För budgetåret l992/93 har justerats för engångsvisa överföringar från Ar- betslivsfonden till statsbudgeten, likvidation av Fortia AB och inleveranser i samband med bolagiseringen av Vattenfall. För budgetåret l993/94 har juste- rats för aktieförsäljningsinkomster avseende AssiDomän, OK Petrolium och SSAB, inleveranscr i samband med bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen samt vissa kalkylmässiga inkomster vid övergång till ny räntekontomodell. För l994/95 har justerats för aktieförsäljningsinkomster avseende Pharmacia samt infasningsmedel från EU. För budgetåret 1995/96 har justerats för infas- ningsmedel samt återbetalning av lån i samband med förändringar i jord- bruksstödet till följd av EUmedlemskapet. '
Som framgår av presentationen visar de justerade inkomsterna en snabbare ökningstakt för båda prognosåren. En av förklaringarna till ökningen är de ytterligare skatteinkomster som beräknas bli följden av regeringens ekono- misk-politiska proposition.
Effekter av EU-medlemskap
Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. vissa effekter för stats- budgetens inkomster. Detta har bl.a. behandlats i l994/95 års propositioner nr 19, 34. 40, 55. 57, 75 och l22. I det följande ges en sammanfattning av de delar i årets inkomstberäkning, som påverkats av EU-medlemskapet. Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. att Sverige kommer att motta vissa stöd och bidrag från EG:s budget. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att dessa s.k. återflödesmedel redovisas på inkomsttitlar under en ny inkomsttyp, 6000 Bidrag från EU m.m. Dessa inkomster beräknas sam— mantaget till 0,5 mdkr för budgetåret 1994/95, till 7.1 mdkr för budgetåret 1995/96 och till 8,7 mdkr för budgetåret l995/96-96. Vidare resulterade Sve- riges medlemsförhandlingar bl.a. i att ett s.k. infasningsbelopp avseende Sve— riges medlemsavgift kommer att återbetalas under åren 1995—1998. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att infasningmedlcn redovisas på inkomsttitel under en ny inkomsttyp. 7000 Extraordinära medel från EU. Inkomsterna på denna inkomsttitel beräknas till 2.2 mdkr för budgetåret l994/95, till 4,15 mdkr för budgetåret 1995/96 och till 6,1 mdkr för budgetåret l995/96-96. För att finansiera Sveriges medlemskap i EU har regeringen bl.a. föreslagit att en allmän löneavgift införs. Avgiftssatsen är 1,5 procent. Som en direkt följd härav höjs den särskilda löneskatten och premieskatten på livförsäk- ringar i motsvarande mån. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att den allmänna löneavgiften redovisas på inkomsttitel 1281. Näringsidkare skall också betala allmän löneavgift och särskild löneskatt. Näringsidkares avgifter och skatter redovisas under inkomsthuvudgruppen ] 100 Skatt på inkomst och
Prop. l994/95:100
Bilaga 1.2
omförs med två års eftersläpning till inkomsthuvudgruppen 1200 Socialavgif— ter och allmänna egenavgifter. Inkomsterna av dessa skatter och avgifter be- räknas för inkomsthuvudgruppema 1 100 och 1200 tillsammans till 4.4 mdkr för budgetåret 1994/95. till 10.9 mdkr budgetåret 1995/96 och till 16,5 mdkr budgetåret 1995/96-96.
Det bör särskilt framhållas att RRV:s beräkningar på området socialavgifter avscr inkomster brutto. före motverkande effekter bl.a. enligt följande. Av- gifts- och skattehöjningama kan förväntas vältras över på driftsöverskott och löner. RRV har inte utfö11 särskilda beräkningar av dessa effekter. I proposi- tion 1994/95:122 beräknar regeringen att avgifts- och skattehöjningama ger en nettoförstärkning för offentlig sektor om 5.4 mdkr (1 1,0 mdkr brutto). För 1998 bedöms övervältringen inte ha skett fullt ut. vilket enligt regeringens beräkningar skulle innebära att inkomstförstärkningen för detta år blir 6,3 mdkr.
Vidare har regeringen i proposition 1994/95:40 angett att den sociala sek- torn ej bör drabbas. I proposition 1994/952122 anges att hela den merkostnad. som avgifts- och skattehöjningama innebär för kommunsektom bör återföras till kommunsektorn. Regeringen har ännu inte konkretiserat de tekniska lös- ningarna för dessa kompensationcr. varför RRV inte heller beräknat några så— dana effekter.
EU—medlemskapet innebär effekter av engångskaraktär för statens mom- sintäktcr. I prop. 1994/95:57 föreslås en EG—anpassad beskattningsordning som medför att mervärdesskatt inte tas ut vid införsel av varor från EG-länder. I stället skall beskattning ske i den ordinarie mervärdesskattercdovisningen. Detta innebär en förskjutning av uppbörden så att en engångseffekt uppstår på budgeten för budgetåret l994/95 med en minskning på 8,2 mdkr. l proposi- tionen föreslås också att de skattskyldiga som bed1iver handel med EG—länder skall redovisa mervärdesskatt en gång per månad. Detta innebär en positiv engångseffekt på 2.0 mdkr. Dessa föränd1ingar beräknas således sammantaget innebära en engångsminskning om 6,2 mdkr för budgetåret 1994/95.
Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. att EG:s olika stödprogratn inom jordbruksområdet träder i kraft. Jordbrukare. som övergår från det svenska arcalbidragsprogrammct till EU:s motsvarighet. skall återbetala vissa delar av tidigare omställningsbidrag. Aterbetalningama förväntas ge en engångsin- komst för statsbudgeten om 1.3 mdkr för budgetåret 1995/96.
Övriga effekter beräknas tillsammans till —0.2 mdkr för budgetåret 1994/95. till + 0.2 mdkr för budgetåret 1995/96 och till + 0.3 mdkr för budget- året 1995/96-96. Dessa effekter består av minskade intäkter för tullen. höjd nierVärdesskatt på porto och serveringsavgifter samt förskjutning av uppbör— den för försäljningsskatt på motorfordon.
Effekter av proposition 1994/95:25, Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
För att angripa de ökande oblanserna i ekonomin föreslog regeringen ett s.k. saneringsprogram i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgär— der m.m. Nedan följer först en grov beskrivning av programmet som helhet och därefter en sammanfattning av de förslag till åtgärder. som påverkat RRV:s beräkningar.
Prop. 1994/95:100
1 (.)
Ätgärdemas effekter beräknas av regeringen till 113.4 mdkr vid år 1998. Prop. 1994/952100 Dessa fördelar sig enligt följande (beräkningarna har redovisats i 1995 års Bilaga 12 priser): '
Tidigare beslutade åtgärder 18.3 mdkr Minskade ränteutgifter 18.0 mdkr Kommande åtgärder i budgetprop 20.0 mdkr Åtgärder föreslagna i prop 1994/95:25 57.1 mdkr
Summa ] 13,4 mdkr
De åtgärder som föreslagits i prop. 1994/95:25 (57.1 mdkr) utgörs av såväl förslag som konkretiserats i förslag till lagförändringar som mer principiella förslag där regeringen avser återkomma. Drygt hälften (36,3 mdkr) av för- stärkningarna består av skatte- och avgiftsförändringar.
De beloppsmässigt största skatteförändringarna föreslås på inkomstskatte- området. För fysiska personers skatter föreslås bl.a. en höjning med fem pro- centenheter av den statliga inkomstskatten (den s.k. vämskatten). s.k. avin— dcxcring av brytpunkten för statlig skatt samt basbeloppet ("vilket påverkar grundavdraget) och en höjning av gränsen för rescavdrag från 4000 kr till 6 000 kr. För juridiska personers skatter föreslås bl.a. att vissa tidigare beslut upphävs. Detta gäller de nu avskaffade skatteutjämningsrcscrvema (SURV), som endast till hälften skulle tas upp till beskattning. I stället föreslås att nio tiondelar av SURVarna skall tas upp till beskattning. Ett tidsbegränsat direk- tavdrag för byggnadsinvestcringar föreslås införas. Avkastningsskattcn på pensionsförsäkringar och pensionskonton föreslås höjas från 9 till 15 procent och avkastningsskatten på kapitalförsäkringar föreslås höjas från 20 till 30 procent. Den särskilda premieskatten på tjänstegrupplivförsäkring föreslås höjas med två procentenheter. För såväl fysiska som juridiska personer före- slås en höjning om två procentenheter av den särskilda löneskatten. Föränd- ringar föreslås också på kapitalskatteområdet. Den s.k. dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster föreslås återinföras och halverad reavinstskatt på ak- tier föreslås avskaffas. Skattesatsen för värdcpappersfonder föreslås höjas från 25 till 30 procent och det tidigare beslutet att sänka skattesatsen på kapi— talinkomster från 30 procent till 25 procent fr.o.m. l995 föreslås upphävas. Beträffande skatt på egendom föreslås att det tidigare beslutet om avskaffad förtnögenhetsskatt upphävs. Vidare föreslås fastighetsskatten för små- och hyreshus höjas från 1.5 till 1.7 procent fr.o.m. den' 1 januari 1996. Dessa skat- ter uppbärs tillsammans med inkomstskattema och omförs med två års efter- släpning till inkomsthuvudgruppen 1300 Skatt på egendom. De sammantagna effekterna på inkomstskatteområdet beräknas öka inkomsterna med 4.4 mdkr för budgetåret 1994/95. med 17.2 mdkr för budgetåret 1995/96 och med 27.5 mdkr för budgetåret l995/96-96.
Den allmänna egenavgiften till arbetslöshetsförsäkring föreslås avskaffas och samtidigt föreslås en motsvarande höjning av den allmänna sjukförsäk- ringsavgiften. Vidare föreslås en successiv upptrappning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften med en procentenhet per år under inkomståren 1996—1998. De allmänna avgifterna är avdragsgilla. Detta innebär att nettoef— fektcn för statens inkomster blir skillnaden mellan avgiftsintäkten brutto och 11
minskningen av inkomstskatt till följd av avdragseffekten. De successiva höj- Prop. 1994/95:100 ningarna under perioden 1996—1998 beräknas netto öka statens inkomster Bilaga 1.2 med budgetåret med 2.0 mdkr budgetåret 1995/96 och med 4.3 mdkr budget- året 1995/96-96.
De allmänna avgiftema uppbärs tillsammans med Fysiska personers in- komstskatter och omförs direkt vidare till egna inkomsttitlar under inkomst- huvudgruppen 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter. Den allmänna arbetslöshetsförsäkringsavgiften överförs därifrån direkt vidare från statsbud- geten till den s.k. Arbetsmarknadsfonden. Den allmänna sjukförsäktingsav- giftcn stannar kvar på statsbudgetens inkomstsida. Växlingen mellan avgif- terna innebär därmed en förstärkning för statsbudgeten. men har inte någon betydelse för statens lånebehov. Förstärkningen för statsbudgeten till följd av avgiftsväxlingen beräknas netto till 3.7 mdkr för budgetåret 1994/95. till 9.1 mdkr för budgetåret 1995/96. och till 13,8 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Det är viktigt att observera att dessa förstärkningar inte påverkar statens låne- behov.
Även bland socialavgifterna uppstår en motsvarande effekt till följd av den växling som föreslagits mellan arbetsmarknadsavgift och sjukförsäktingsav- gift. I detta fall försämras statsbudgetens inkomstsida. men inte heller här har växlingen någon betydelse för statens lånebehov. Effekten för statsbudgetens inkomstsida beräknas till— 6.0 mdkr för budgetåret 1994/95, — 14.8 mdkr för budgetåret 1995/96 och till — 22.5 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Vissa andra förändringar föreslås också inom socialavgifternas område. Effektema av dessa beräknas till + 260 mkr för budgetåret 1994/95. till +640 mkr för budgetåret 1995/96 och till + 810 mkr för budgetåret 1995/96—96.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar. men med betydande belopp. redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning över budgeten. dvs. nettot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. För att tydliggöra detta förhållande presenterar RRV i denna inkomstberäkning även vissa bruttoin- komster och —utgifter i anslutning till nettobcloppcn i tabell A i tabellbilagan.
Utöver detta presenteras i tabell C i tabellbilagan en mer utförlig samman- ställning av bruttobeloppen budgetåren 1993/94, 1994/95. 1995/96 och 1995/96-96. I RRV:s prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av brutto- beloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av respektive inkomsttitel.
Av tabell C i tabellbilagan framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1995/96-96 beräknas uppgå till 1 675 mdkr vilket är nära tredubbelt så mycket som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlama beräk- nas till 1 057 mdkr för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in- komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av prelitninärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgiftema utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och över- skjutande skatt. _
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgif ter. Prop. 1994/951100 I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgi- Bilaga 12 varavgifter som överförs till fonder utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs alltså av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar utanför stats- budgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftemas andel av sjukförsäk- ringens kostnader. Bruttoströmmama under huvudgruppen 5200 utgörs också bl.a. av olika fondöverföringar. Bruttoutgiftema på huvudgruppen 1400 utgörs av återbetalningar av mer- värdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingå- ende mervärdesskatt.
Periodiserad redovisning av skatter och socialavgifter
I det föregående avsnittet behandlades brutto- och nettoredovisning på in- komsttitlarna. När det gäller 1 l 1 1 Fysiska personers inkomstskatt och 1121 Juridiska personers inkomstskatt kvarstår ett flertal problem då inkomsterna skall analyseras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön. Problemen hänger bl.a. ihop med de redovisningsprineiper som gäller för statsbudgeten.
Tre problemområden kan konstateras:
[. budgetårsrcdovisningen 2. kassamässigheten 3. den samordnade uppbörden.
Budgetårsredovisningen innebär svårigheter då skatten skall analyseras ut- ifrån förändringari lönesumman, tillväxten i ekonomin eller förändringar av skatteregler. Samtliga dessa variabler anges normalt per kalenderår.
Kassamässigheten medför att skattemedel. som avser ett visst inkomstår. kassamässigt finns utspritt över tre olika budgetår i form av inbetalningar av preliminärskatt. kvarskatt och fyllnadsinbetalningar samt utbetalningar av överskjutande skatt. Likaså hänför sig de skatter som flyter in under ett visst budgetår till tre olika inkomstår. Då skatten skall analyseras utifrån föränd- ringar i den ekonomiska miljön bör man studera skatteintäkten. dvs. den skatt som har eller kommer att debiteras som slutlig skatt för respektive inkomstår.
Den samordnade uppbörden innebär att ett tIertaI skatter betalas in på in- komsttitlama för fysiska och juridiska personers inkomstskatt genom prelimi- närskatteinbetalningar m.m. för att sedan omföras med två års eftersläpning till andra inkomsttitlar. Detta gäller exempelvis för fastighetsskatt och förrnö- genhetsskatt. samt egenföretagamas egenavgifter och den särskilda löneskatt som betalas av juridiska personer.
Således behövs ett alternativt angreppssätt då inkomstskattema skall analy- seras. Ett sådant angreppssätt kan vara en periodiserad redovisning av in- komsttitlama. Denna redovisning renodlar den statliga inkomstskatt som de- biteras under respektive inkomstår. I tabell D i tabellbilagan presenteras en periodiserad redovisning som omfattar hela statsbudgetens inkomstsida åren 1991—1996. Dock är det endast inkomstskatter. egendomsskatter och social- avgifter som periodiserats. Beträffande inkomsthuvudgruppen Skatt på varor 13
och tjänster samt inkomsttypema Inkomster av statens verksamhet, Inkomster Prop. 1994/95: 100 av försåld egendom, Återbetalning av lån, Kalkylmässiga inkomster, Bidrag Bilaga 1.2 från EU samt Extraordinära medel från EU antas antingen att inbetalningar och intäktsbegreppen sammanfaller eller att detta är extraordinära intäkter.
I tabellen nedan presenteras totala perodiserade skatter och socialavgifter. Det bör observeras att även de kommunala inkomstskattema periodiserats. vilket får till följd att skatteintäkterna redovisas på det år de beslutats gälla och inte när de slutligen utbetalas till kommunen.
Tabellen visar att de totala skatterna (brutto) har sjunkit från 1991 till 1993. De största förklaringarna till det är sänkningen av socialavgifterna från 37.29 procent (1991) till 31,00 procent (1993). vilket även framgår av tabell C i tabellbilagan. En del av denna sänkning är dock en chimär. eftersom den del— vis beror på att arbetsgivaren övertog ansvaret för de första fjorton dagarna av sjuklöneperioden. Denna del av sänkningen motsvaras alltså av en sänk- ning av statens utgifter för sjukförsäkring.
En annan förklaring bakom sänkningen av de totala skatterna är de statliga myndigheternas möjlighet att avräkna mervärdesskatt fr.o.m. den ljuli 1991. Sålunda motsvarades även denna inkomstsänkning av en utgiftssänkning.
En del av nedgången har trots allt även varit ”riktiga” skattesänkningar. Bl.a. sänktes socialavgifterna i samband med den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokratema 1992.
Som en följd av minskningen av de totala skatterna mellan 1991 och 1993 sjunker även skattekvoten. Denna skattekvot beräknas utifrån de periodise- rade skatterna och BNP till löpande pris.
Både skattekvoten och de totala skatterna ökar mellan 1994 och 1996. Ta- bellen visar att den stora ökningen sker inom socialavgiftema. Detta beror till stor del på de nya allmänna egenavgifter som införts under perioden.
1991 1992 1993 1994 1995 1996 BNP. löpande priser (mdkr) 1 447,3 1 44l.7 ] 4422 I 5083 ] 594.4 | 6843 Totala skatter. brutto 757.1 734.2 716.4 752.1 8342 9039 (mdkr) Total skattekvot 0.523] 05092 04968 0,4986 0,5232 0.5367 därav 0.1653 0.170] 0173] 0.17()() ().1686 01663 kommunalskattekvot
därav socialavgiftskvot 01737 01607 0.152] 0.1485 0.1807 0.1874 (_inkl. allm. egenavgifter)
Tabell D i tabellbilagan visar att fysiska personers statliga inkomstskatt mins- kade mellan 1991 och 1992. Detta beror på att brytpunkten för statlig in- komstskatt justerades upp med en historisk inllationstakt som var högre än vad inflationen kom att bil under 1992. Vidare lades ett reallöneskydd om två procent till inflationsuppräkningen.
Efter 1993 beräknas skatten öka perioden ut. Detta beror bland annat på de åtgärder som föreslagits i regeringens ekonomisk—politiska proposition. Dessa har beskrivits närmare ovan.
Sedan våren 1992 tillämpas s.k. regleringar mellan staten och kommunsek- torn. Regleringama kan i princip vara både positiva och negativa. De beslut (bl.a. slopat schablonavdrag och sänkt grundavdrag) som statsmaktema hit- 14
tills fattat hari praktiken ökat kommunernas skatteunderlag. De beslutade re- Prop. l994/95:100 gleringama har inneburit att medel återförts från kommunsektorn till staten. Bilaga 12 Tekniskt redovisas regleringama som en minskning av kommunalskattcutbe- talningama och påverkar således inkomsttiteln llll Fysiska personers in- komstskatt positivt. dvs. nettot på titeln ökar. Eftersom dessa regleringar del- vis skiljer sig från den ordinarie inkomstskatten har de brutits ut ur den perio- diseradc redovisningen och redovisas separat under en egen inkomsthuvud- grupp. här kallad 1900 Kommunregleringar. lnkomsthuvudgruppen finns alltså inte i statsbudgeten utan används här endast som en analysvariabel. Juridiska personers inkomster beräknas öka kraftigt mellan 1992 och 1993. Detta beror framför allt på den förbättrade konjunkturen. Fr.o.m. 1992 särskiljs inte 1122 Avskattning av företagens reserver, då denna särredovisning inte har visat sig möjlig att göra. I stället ingår avskatt- ningen i 1121 Juridiska personers inkomstskatt.
TABELLBILAGA Prop. 1994/95: 100 Bilaga 1 .2
TABELL A RRVs inkomstberäkning hösten 1994, per budgetår TABELL B RRVs inkomstberäkning hösten 1994. per kalenderår TABELL C Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster TABELL D Periodiserad kalenderårsredovisning
17
18
TABELL A __ RRVslNKOM.”BERA1(N1NG HÖSTEN 199-4. PER BUDGETAR
1000 1100
[110 fysiska personers inkomstskatt: 1 1 l [ Fysiska personers inkomstskatt varav lnkomster varav Utgifter
[120 1121 1122 1123 [130 1131 II40 1141 1142 1143 1144
Skatter m.m.:
Skatt på inkomst:
Juridiska personer v inkomstskatt: Juridiska personers inkomstskatt Avskattning av företagens reserver Beskattning av tjänstegruppliv
Oliinlcllmm inkmnxtxkutter: Ofördelbara inkomstskatter
Övriga inkornxrsku/tcr:
Kupongskatt
ft ningsskatt och ersättningsskatt lningst lift
Lottertskan
1200 Socialavgifter och allm. egenavgifter:
varav Inkomster
varav Utgi er 121 1 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift. netto
varav lnkomster
varav Utg 1222 Allm. n sjukförsäkringsavgift 1231 Barnotnsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift
Övriga socialavgifter. netto
1251 va . v inkomster varav Utgifter
[250 Övriga sofia/avgifter. netto varav Inkomster varav Utgifter
1993/94
Definitivt utfall
1994/95 Statsbudget 1994/95 Prognos
315 715 493
30 442 601
4104000 410-4000 311612000 315 716000
28 737 000 27 610 000 0
1 127000
2 474 043 2 474 043 3 335 553 259 174 237
0
3 (_)76 147
64 677 349 217 953 004 153 275 655 35 808 669 5 755 430 51 968 021 46 212 591 9 366 000 403 574
4 543 4 057 331 111 120395 107 063 064
330 296 833
49 063 000 17 127 000 17 127 000 321 190 000 304 063 000 26 142 000 25 038 000 ()
1 104 000 2 096 (100 2 096 000
3 698 000 580 000 0
5 000
3 1 13 000
67 892 000 224 657 000 156 765 000 37 145 000 10 928 001) 54 922 000 43 994 000 6 791 000 0
0
5 257 000
1 14 955 000 109 698 000
350 454 983
66 805 000 26 797 000 26 797 000 341 450000 314 653 000 34 397 000 33 188 000 0
I 209 000 2 096 000 2 096 000
3 515 000 475 000 0
0
3 040 000
75 3.95 000 "240 558 000 165 163 000 37 999 000 3 172 000 50 278 000 47 106 000 12 936 000 0
0
9 121 000 124 105 000 1 14 984 000
1995/96 Prognos
395 364 205
80 078 000 36 809 000 36 809 000 370 962 000 334 153 000 37 432 000 36 135 000 0
1 297 000 2 182 000 2 182 000 3 655 ()00 600 000 0
0 3 055 000
93 781 000 272 436 000 178 655 000 40 737 000 —4 692 000 43 596 000 48 288 000
l995/96-96 Prognos
568 188 345 104 309 000
47 405 000 47 405 000 551 593 000 504 189 000 47 981 000 46 036 000 0
1 945 000 3 318 000 3318 000 5 605 000 1 050 000 0
0
4 555 000 141 523 000 411 803 000 270 280 000 61 409 000 —6 697 000 65 573 000 72 270 000
Namnändring. enl nedan ( 1261)
0 0 () 0
Namnändring. enl nedan (1250)
13 645 000 136 518 000 122 873 000 20 566 000 207 252 000 186 686 000
FÖRÄNDRINGAR
1994/95 - — 1995/96
44 909 222 13 273 000
10012 000 10012 000 29 512000 19500000
3 035 000 2 947 000 0 88 000 86 ()()t) 86 000
140 000 125 000 0
0
15 000
18 386 000 31 878 000 13 492 000 2 738 000 —7 864 000 -6 682 000
1 182 000 0 0
4524 000 12413000 7889000
l994/95 Statsbudget — . prognos
20 158 150
17 742 000 9 670 000 9 670 000 20 260 000 10 590 000 8 255 000 8 150 000 0
105 000
0 0
_l83 000 —105 000 0
—5 000 ——73 000 7 503 000 15 901 000 8 398 000 854 000 —7 756 000 —4 644 000 3 112 000 6 145 000 0
0
3 864 000 9 150 000 5 286 000 Bila
(!
a 1
Bilaga 1
TABELL A RRVs INKOMS'I'BERÄKNING HÖS'I'EN 1994. PER BUDGETÅR
1993/94 Definitivt utfall l994/95 Statsbudget 1994/95 Prognos 1995/96 Prognos
1995/9696 Prognos
1251 Tilläggspensionsavgift. netto v av Inkomster varav L
1252 [)elpensionsavgift.nctto varav lnkt'nnster v; "av Ut fter
1253 Arbetsskadeavgift. netto varav Ink mister v: av Utgifter
1254 Arbetsmarknadsavgift. netto varav Inkomster
varav I_.
1255 Arbetarskyddsavgift, netto varav Inkomster varav Utgifter
1256 LönegarantiavgifL netto varav Inkomster
Sjötnanspensionsavgift. netto v; .v Inkomster . av Utgifter
1260 Allmänna egenavgifter v; rav Inkt nstcr
varav Ut 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1262 Allmän pensionsavgift. netto varav Inkt ' varav Utgifter 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till ASV:s och AM1:s verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skott på fast egendom : 1311 Skogsvårdst vgifter I 31 2 Fastighetsskatt
19
1321) [förrniilqz'nhetsskatt:
0
31 1.10 257 81 130 257 0
1 276 322 1 276 322 —942 669 7 417 210 s 359 879 5 (100 000 20 057 293 15 057 293 0 1 069 653 1 069653 0 1 216 025 1 216 025 0 23 288
"23 388
549 143 —308
8 32 967 7 25 520 305
17026 350 110000 16 916 350
2 1 74 (100
0
84 295 000 84 "295 000 0
I 304 000 1 304 000 257 000 8 298 000 8 041 000 5 001) 000 19 750 000 14 750 000 0 I 082 000 1 082 000 0 1 273 000 273 000 0
000 000
0 3 073000 3 073 000
35 3
nr.
0 3 073 000 3 073 000
579 000 0 7 192 000
22 253 333 14 646 333
SM:
14 646 33 2 157 ()()(1
2 565 000 86 749 000 84 184 000 0
1 332 000 1 332000 I 356 000 8 437 000 7 081 000 _ 200000 26 253 000 21 053 000 0 1 113 000 1 113000 0 1 299 000 1 299 000 0 3 073 000 3 073 000
() 3073 000 3073000
595 000 4 097 000 7 475 000
23 574 423
14 419423 () 14419 423
2 855 000
6 343 000 90 617 000 84 274 000 0
1 393 000 1 393 000 2 083 000 8 889 000 6 806 000 5 219 000 34 229000 29 010 000 1 357 000 1 357 000 (1 33 000 33 000
25 229 000 32 723 000 7 494 000 2_ 229 000 0
7 494 000 7 494 000
617 000 10 177 000 8 068 000
22 961 723 14 725 723 0 14 725 723
2 886 000
9 628 000 137 547 000 127 919 000 0 2 099 000 2 099 000 3 100 000 13 412 000 10 312 000 7 838 000 52 087 000 44 249 000 0
1 753 000 1 753 000 0
2 063 000 2 063 000 0 44 0110 44 000
40 346 000 51 670000 11 324 000 40 346 000
0 11 324 000 11 324 000
938 000 15 468 000 9 493 000
25 751 723 14 725 723 0 14 725 723 2 886 000
FÖRÄNI)R1NGAR
1994/95 - — 1995/96
3 778 000 3 868 000 90000
0
61 000 61 000 727 000 452 000 —275 000 19 000 7 976 000 7 957 000 0 40 000 40 000
0
58 000 58 000
0
-2 000 —2 000
12 2.93 000 16 714000 4421000
12293 000
0 4421000 4421000
22 000 6 080 000 593 000
—612 700
3 06 300 0 306 300
3 I 000
1994/95 Statsbudget - - prognos
2 565 000 2 454 000 -111 000 0 28 000 28 000 1 099 000 139 000 —960 000 200 000 6 503 000 6 303 000 0 31 000 31 000
SDCC QOOOOOO O 0
16 000 4 097 000 283 000 I 321 090
—226 910 0 ——226 910 698 000
..,
Prop. 1994/95:10()
Bilaga 1.2
TABELL A 111ng INKOMSTBERÄKNING HOSTEN 1994. PER BUDGETÅR
1321 1322
1130 1331 1332 1340 1341 1400 1410 1411
Fysiska personers förmögenhetsskatt Juridiska personers förmögenhetsskatt
il nats/call ”('/l gr? t'rlxkrrll: Arvsskatt Gåvoskatt
Övrig skall på age/alma: Stämpelskatt Skatt på varor och tjänster:
Allmänna fl'im'i/jningsxkarwr: Mervärdesskatt
1420. 1430 Skatt på specifika varor:
1421 1422 1423 1424 1425 1426 1427 1428 1429 1431 1434 1435
1440 1442 1451) 1451 1452 1454 1460 1461 1462
Bensinskatt
Särskilda varuskatter Försäljningsskatt på motorfordon Tobaksskatt
Skatt på spritdrycker
Skatt på vin
Skatt på maltdrycker
Energiskatt
Särskild avgift på svavclhaltigt bränsle Särsk. skatt på elkraft fr. kärnkraftverk Skatt på viss elektrisk kraft Särskild skatt mot försurning
Överskott vid försäljning av varor med .t'la”monopol:
Systembolaget AB:s inlevererade överskott
Skari på tjänster:
Reseskatt
Skatt på annonser och reklam Skatt på spel
Skatt på vt'iglrajik: Fordonsskatt Kilometerskatt
1993/94
Definitivt utfall
2 112 000 62 000
990 843 886 951 103 892
5 329 112 5 329112
195 075 238 12.? 257 780 123 257 780
60 127 222 21 967 510 11 238
1 477 703 7 121 673 5 752 606 2 858 762 3 030 804 16 729 840 229
106 753
1 006 146 63 958
76 908 76 908
1194 668 102283 972 714 119671
5 186 528 4 024 908 I 161 620
l994/95 Statsbudget
2 093 000 64 000
950 000 800 000 150 000
4 500 000 4 500 000
191 088 500 115 167 000 115167 000
64 811 500 22 566 000 0
I 512 000 7 656 000 6 088 000 3 237 000 3 044 000 19 579 000 500
142 000 928 000 59 000 200 000 200 000
[110000 0
1015 000 95000
4 ()64 000 4 064 000 0
1994/95 Prognos
2 785 000 70 000 1 000 000 900 000 100 000 5 300 000 5 300 000
184 680 560 108 835 000 108 835 000
64 739 600 22 703 000
2 873 000 19 683 000 500
138 000 920 000 65 000 200 000 200 000
1 072 800 0
977 800 95 000
3 987 900 3 987 900 0
l995/96 Prognos
2 814 000 72 000 1 000 000 900 000 100 000 4 350 000 4 350 000
198 543 482
117100 000 117100000
69 353 800 23 556 000 ()
1 704 200 7 912 000 6 617 000 3 343 600 3 288 500 21 788 000 500
138 000 940 000 66 000
200 000 200 000
1 087 000 0 1 032 000 55 000 3 987 800 3 987 800 0
1995/96—96 Prognos
2 814 000 72 000 1 500 000 1 350 000 150 000 6 640 000 6 640 000
296 604 622 176 400 000 176 400 000 102 600 100 35 956 000 0
2 656 100 11 662 000 10 215 000 4 892 600 4 936 900 30 588 000 500
194 000
1 405 000 94 000
200 000 200 000
1 592 000 0 1 507 000 85 000 5 620 600 5 620 600 0
FÖRÄNDRINGAR
1994/95 — - 1995/96
29 000 2 000
0 O O
—950 000 —950 000
13 862 922 8 265 000 8 265 000 4 614 200 853 000 0
346 100 294 000 492 000 87 600 415 500 2 105 000 0
0
20 000
1 000
1994/95 Statsbudget - - prognos
692 000 6 000
50 000 100 000 —50 000
800 000 800 000
—-6 407 940 —-6 332 000 —6 332 000 ——71 900 137 000 0
-153 900 ——38 000 37 000 19 000 —171 000 104 000 0
—4 000 —8 000
6 000
—37 200 —37 200 ——76 100 —76 100
Prop. 1994/952100
Bilaga 1.2
18 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 1111). Bilaga 1
TABELL A __ RRVs lNKOMSTBERAKNlNG 1993/94
HÖSTEN 1994. PER BUDGETÅR
147!) 1471 1472 1473 1480 1481
2000
2100 2110 2111 2130 2131 2150 2151 2152 2200 2210 2214 2300
Definitivt utfall
1994/95 Statsbudget 1994/95 Prognos 1995/96 Prognos
1995/96—96 Prognos
Skall pä impar! m.m.: 4 815 322 Tullmedel 4 815 322 Övriga skatter m.m. pä 'lnport 30 910 Jordbruks- och sockeravgifter 129066
Övriga .rkallerpå varor och tjänster: 416 810 Ovriga skatter på varor och tjänster 416 810
Inkomster av statens verksamhet: 29 779 074 Rörelseöverskott: 12 017 727
,—'lj]1'1'r.v1'erkeirs inlevererade övers/run: 931 989 Postverkets inlevererade överskott 209 779 Televerkets inlevererade överskott 229 109 SJ:s inlevererade överskott O Luftfartsverkets inlevererade överskott 157 300 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade
utdelning och inleverans av motsvarighet till
stat : skatt 277 600 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 58 201 Övriga mynt/:s inlevererade övers/curr: 352 219 Inlevererat överskott av Riksgäldskon-
torets garantiverksamhet 352 219 Inlevererat överskott av atgärder för att stärka
det tittansiclla systemet O Riksbankens inleve erade övers/coll: 9 500 000 Riksbankens inlevererade överskott 9 500 000
Överskott från spel ver/(.t'ainltel: [ 233 519 Tipsmedel 654 555 Lotterimedel 578 964
Ozskott av statens fastighetsförvaltn.: 2 047 796
Övers/con av faslig/ietsfön'allning: 2 04 7 796 Ö:.skott av Byggn.styr:s verksamhet 2 047 796
Ränteinkomster: 5 307 399
23102320 Riinmr på näringslån: 124 4 90
5 301 ()()0 5 301 000 62 000 470 603
435 000 435 000 29 223 184
1. 337 989
4 08 600 0
0 0
93 000
285 000 30 600 670 100 202 100 468 000 10 400 000 10 400 000
1 859 289 1 200 289 659 000 2 145 000 2 145 000 2 145 000 4 046 256 88 613
5 409 260 5 249 "284 93 000 855 934
43.6 000 436 000
26 997312
9 342 073
449 890 0 0
0 120 600
285 000 44 290
1 008 000 281 000
727 000
6 200 000 6 "200 000 I 684 183 1 011 736 672 447 2 145 000 2 145 000 2 145 000
4276 825 47017
6 369 182 5 836 579 31 090 341 537
445 700 445 700 23 456 172
8 720 286
521 600 0 0 O 162 000 296 000 63 600 988 268 277 000
711268
5 400 000 5 400 000
1810418 1124900 685518
0 0 0
4 131 909 62 975
9 582 822 8 633 888 30 910 129 066
609 100 609 100 28 720 030
9 496 846
521 600 0 0 0 162 000 296 000 63 600 988 268 277 000
711268
5 400 000 5 400 000 2 586 978 1 583 600 1 003 378
0 0 0
6 061 053 103 609
FÖRÄNDRINGAR
1994/95 — - 1995/96
959 922 587 295
9 700 9 700
—3 541 140
—621 787
71710 0 0 0 41400 11000 19310
—1 9 73 2 —4 000
45732
—800 000 —800 000
126235 113164 13071
—2 145 000 —2 145 000 —2 145 000
—144 916 15 958
1 994195 Statsbudget - - prognos
108260 —51 716
1 000 1 000
—2 225 872 —3 995 916 41 290
13 690 337 900 78 900
259 000 —4 200 000 —4 200 000
—175106 —188 553 13 447
0 0 0
230 569 —4 1 5 96
Prop. 1994/95: 100
FÖRÄNDRlNGAR TABELL A 1994/95 - l994/95 RRVS lNKOMSTBERÄKNlNG 1993/94 1994/95 1994/95 1995/96 1995/96-96 - l995/96 Statsbudget - HÖSTEN 1994, PER BUDGETÅR Definitivt utfall Statsbudget Prognos Prognos Prognos — prognos
2314 Ränteink. på lån till fiskerinäringen 4 828 11 412 11 412 11 774 17 848 362 0 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 85 93 93 82 115 —11 0 2318 Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten 725 300 35 Ränteinkomster på skogsväglån 10 6 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet 84 373 75 102 33 214 49 308 8 Räntor på övriga näringslån.
Statens jordbruksverk 2 274 1 700 1 940 1 755 5 —185 240 Räntor på Postverkcts statslån 32 195 0 O 0 () O 0 Räntor på bostadslån: 4 059 900 3 053 285 3 389 485 3 372 175 5 022 095 —17 310 336 200 Ränteinkomster på län för bostadsbyggande 4 057 469 3 051 200 3 387 400 3 370 100 5 019 000 —17 300 336 200 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade bamrika familjer 93 85 85 75 95 —10 0 Räntor på övriga bostadslån. Boverket 2 338 2 000 2 000 2 000 3 000 0 0
86 28 140 31 090 30 600 44 650 —490 2 950
50 50 —300 50 6 6 —2 2
C) 00 '— (*I (*I (*I rf”, "i (*I (*I
(*. ('”. . 4
"st 03 O 0 nn
——41 888
(*I (*I ('(—1 (*I H*, N
4
lf. (*I H*: (*I
emm. ”*.". "1 ("", (". N ("I (*I
vr (""i rf. ri
QC 0
234!) Räntor på studielån: 3
2341 Ränteinkomster på statens fan för universitets- studier och garantilän för studerande 90 140 90 100 150 10 —50
2342 Ränteinkomster på allmänna studi län 36 778 28 000 31 000 30 500 44 500 —500 3 000 2350 Ra'ntor pa” energixparlån: 167 517 114 182 128 243 115 506 166 449 —12 737 14 061 2351 Räntor på energisparlån 167 517 114 182 128 243 115 506 166 449 —12 737 14061
2360 Räntor på medel avxatta till pensioner: 6 115 6 000 6 000 6 000 6 000 0 0 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 115 6 000 6 000 6 000 6 000 0 0
2370 Räntor/ni l)c'rezl.t'kapslagring: 571 999 539 958 410 349 321 101 442 984 —89 248 —129 609 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 571 999 _ 39 958 410 349 321 101 442 984 —89 248 —129 609 23802390 Övriga ränteinkomster: 340 510 216 078 264 641 223 552 275 266 —41 089 48 563 2383 Ränteink. på statens bosättningslån 173 0 0 0 0 0 0 2385 Ränteink. på lån för studentkarslokaler 39 50 40 30 45 —10 —10 2386 Ränteinkomster på län för allmänna
samlingslokaler 7 874 8 000 7 500 7 000 9 750 —500 —500 2389 Ränteinkomster på län för inventarier i
vissa specialbostäder 37 40 25 20 40 —5 —15 2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering 300 700 900 700 900 —200 200 2392 Räntor pa intressemedel 6 804 5 990 5 600 5 500 5 750 —100 —390
Bilag
Prop. l994/95:100
(
1 l ')
Bilaga 1.2
TABELL A RRVs lNKOMSTBERÄKNlNG
HÖSTEN 1994. PER BUDGETÄR
2394 2395 2400 2410 2411 2500 2511 2521 2522 2524 2527
x. lf:
:> ... c.: vr:- lr. O !N 30 cl ot rf, cf. m ("'". r", ("*. e". lr. lr, lr, lr, lr. lr. C1 C1 P1
If, (*I (*I (*I (”| (*I (”I
'I? VTI/'.'I—tlf.lf. O—Plf'.lr.sO|N9CON—Fl Vill-tll?
F.?foffä'td'frlnln lr, mtr, NCICINNNCINNNH
Övriga ränteinkomster thor pa sai—sk. räkningar i Riksbanken
Aktieutdelning:
Inkomster ut' sla/ens aktier: Inkomster av statens aktier
Offentligrättsliga avgifter:
Expeditions— och ansökningsavgifter
Avgifter till granskningsnämnden
Avgifter för granskning av filmer och videogram
Bidrag för ungdomspraktik
Avgifter för statskontroll av krigs- matericltillverkningen
Avgifter vid bergsstaten
Avg. vid patent— & ret streringsvasendet Avgifter för registrering i förenings- m.fl.
register" Avgifter vid kronofogdemyndigheterna Avgifter to körkon och motorfordon Avgifter för statliga garantier Lotteriavgifter M' iöskyddsavgift M _loavgift på bekämpningsmedel
och hande ' _ötlsel Tiikta ift Av tfter vid Tullverket Patientavg. vid tandläkarutbildningen Skalleuljiitimingsavgift Närradioavgifter Lokalradioavgifter Avg. för Post- & Telestyrzs verksamhet Avgifter för Finansinsp:s verksamhet Avgifter för provning vid riksprovplats Avgifter från kärnkraftverken Övriga (.iffentligriittsliga avgifter
1993/94
Definitivt utfall
164 892 160 391
2 390 983 2 390 983 2 390 983 4 716 943 548 298 4618
10572 79161
IF, 7 81 Px 3 l
#.an
40
0
22 489 828 888 671 686 66 585
1 582
63 598 171 221 39 305 128 766 4 727 1 406 688 4 159 44 980 162 180 80 242 8 056 164 120 191 685
l994/95 Statsbudget 161298 40000
1 705 238 I 705 238 1 705 238
4509138 569 719 4 770
7 500 800 000
l 3 000 1 0 200
9 550 930 500 670 199
24 037
| 825
68 479 107 781 30000 1 14 455 4 500
0
3 330 91 141 169 000 98 500 3 000 168 591 623 830
1994/95 Prognos
170 576 80 000
3 496 900 3 496 900 3 496 900 4 055 414 542 863 9 698 10 000 748 800
5 500 4 125 20 000 9 550 600 000 644 986 106 245
13 650 63 483
. 54 346 30 000 86 267
4 500 0 3 600
1 18 923
209 841 101 000
4 000
163 764 205 353
1995/96 Prognos
170 302 40 000
3 205 000 3 205 000 3 205 000 3 442 200 535 034 152 10 000 216 000
5 500 4 ()55 10 100 0
600 000 613 849 20 069 20 405 63 441 450 000 30 000 70 983
4 500
0
3 600 97 500 184 421 102 600 0
168 446 226 927
l995/96—96 Prognos
218781 40000
3 205 000 3 205 000 3 205 000 4 799 552 767 238 4 618
15500 216000 10600 5555 10100
0
850 000 884 715 36 676 30 510 72 524 630 000 45 000 91 560
6 500 0 5 400 146 750 205 091
FÖRÄNDMNGAR
1994/95 - - 1995/96
—274 —40000
-291 900 —291 900 —291 900 —613 214 —7 829
l994/95 Statsbudget - - prognos
9 278 40 000 1 791 662 I 791 662 1 791 662
—453 724 —26 856
2 500 —51 200 5 499 1 125 9 800
270
27 782 40 841
2 500 1 000
—4 827 —41 8 477
Prop. 1994/95: 100
TABELL .a _- RRVs INKOMSTBERARNING
HÖSTEN _| 994. PER BUDGETÄR
2000 2611 2624 2625 2026 2700 27 2712 2713 2714 2800 281 1 3000 3100 .tIIt) 313!)
4000
4100 4/I0
Försäljningsinkomster:
Inkomster vid kriminalvården
Ink av upphörd av felparkeringsavgifter * 'ning av beredskapslager Inkomster vid Banverket
Böter m.m.: Restavgiftcr och d Bötesmedel Vattenlöt'oreningsavgift m.m. Sanktionsavgifter m.m.
'smalsavgilter
Övr. inkomster av statens verksamhet: ()vr. inkomster av statens verksamhet
Inkomster av försåld egendom:
Ink. av försålda byggnader & maskiner:
,-1_/]i't'r 't'i'rkens inkomster ut'j'iirsålil'u I/flÄ'lfR/It'll'l' och nmskim'r: Slutliga m_vmiig/te'ters inkomslcr uv jämlik/u [rygg/luder (n'/i maskiner: Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.
Fortilikalionsverkets förs. av fastigheter
Övriga inkomster av markfö ""Ijning:
(')vriga inkomster av markförsäljning
Övriga inkomster av försåld egendom:
Inkomster av statens gruvegendom
()vriga inkomster av fö såld egendom
o Aterbetalning av lån: Återbetalning av näringslån:
Ål!')'17l"111111111_L' uv industrilån:
l993/94 Definitivt utfall
[ 236 408 164 508 52 552 417 051 602 297 1 050 661 647 206 400 276
3 179 0
1011157 1011 157
11 381 566
0 () t) 0 0
833 833
11 380 733 44 160 1 1 336 573 9 028 296 811 196 ()
1994/95 Statsbudget
[ 303 639 198 500 84 615 379 000 641 524
911 924 491 352 408 502 70
12 000 1 264 000 1 264 000 31 640 0
t) 0 ()
1000 1000
30 640 30 640 0 6 609 720
116 847 ()
1994/95 Prognos
1 431 967 170 000 52 552 561 000 648 415
960 103 535 693 414 306 104 12000
1 289 030 1 289 030
8 786 640 0
0 0
1 000 I 000
8 785 640 30 640 8 755 000
6 700 434 93 718 0
1995/96 Prognos
] 283 007
180 000 52 552 380 000 670 455 949 770 523 065 414 593 1 12 12000
1 724 000 1 724 000 30 700
0 ()
1 000 I 000
29 700 29 700 6 180 689
109 422 0
1995/96—96 Prognos
1836470 270000 81751 471000 1013719
1 447 109 788 009 640 963
137 18 000
1 874 000 1 874 000
30 700 0
0
1 000 1 000
29 700 29 700 9 424 809
195 137 0
FÖRÄNDRINGAR
1994/95 _ _ 1995/96 —l48 960 10 000
0
—181 000 22 040 -10 333 —10 628 287
8 0
434 970 434 970 —8 755 940 0
0
—8 755 940 —940 —8 755 000
—519 745
15 704 0
1994/95 Statsbudget - - prognos
128 328 —28 500 —32 063 182 000
6 891
48 179 42 341 5 804 3.4
8 755 000 0
© 00 CO
8 755 000 0 8 755 000
90 714 —-23 129 0
Bilugztl.2 Prop.]994/95:100
19 Riksdagen 199-1315. Isu/111. .Vr IIIH. Bila git I
lx) 'Ji
TABELL A RRVs INKON'ISTBERÄKNING
HÖSTEN 1994, PER BUDGETÅR
4120 4123 4130 4131 4133 4135 4136 4137 4138 4200 42 12 4213 4214 4300 43 I 1 4312 4313 4400 441 1 4500 4514 4515 4510 4517 4519 4521 4525 4530
Återbetalning av jordhrukslån: Aterbetalning av län till fiskerinäringen
Återbetalning av övriga näringslån: Aterbetalning av vattenkraftslån Aterbetalning av statens lån till den . mindre skeppsfanen Aterbetalning av skogsväglån Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet Återbetalning av övriga nä 'n . Statens jordbruksverk Aterbetalning av tidigare infriade statliga garantier Återbetalning av bostadslån m.m.: Aterbetalning av lån för bostadsbyggande Aterbetalning av lån för bostadsförst _ indre bemedlade barnrika fam Aterbct. av övr. bostadsl”n. Boverket
Aterbetalning av studielån:
Återbetalning av statens län för universitetsstudier
Återbetalning av allmänna studielån
Aterbetalning av studiemedel
Återlmuh'i'm ' ' ”"crtlisparlån; Aterbetalning av energisparlån
Återbetalning av övriga lån: Aterbet. av lån för studentki'trslokaler
Aterbetalning av lån för allmänna
_ tmlingslok: er
Aterbet. av utgivna startlån & bidrag
Aterbetalning frän Portugalfonden
Återbetalning av statens bosättnin "lån
Aterbetalning av lån för inventarieri v1ssa specialbostäder
Aterbet. av lån för svenska FN—s _vrkor
Återbetalning av övriga län
l993/94
Definitivt utfall
26 207 26 207 784 989 261
2314 24
764 363 2 507
15 520
4 481116 4477 361
407 3 348
2 558 268
61 7057 2 555 950
291718 291718
885 998 175
8 503 2 918 0
"270
85 207 739 666 308
l 994/95 Statsbudget
26 969 26 969 89 878 240
I 900
25 80913 1 800 5 000 3 502 375 3 500 000
375 2 000
2 584110
I 10 3 000 2 581 000
250 000 250 000 156 388 180
6 500 3 500 5 600
0
130 100 000 40 478
1 994/95 Prognos
26 969 26 969
66 74 9 240
55 988 1 800
5 600
3 505 375 3 500 000
3 75 5 000
2 584 070
70 3 000 2 581 000
250 000 250 000 267 271 200
7 000 2 500 13 463 () 90 200 000 44 018
19
95/96
Prognos
26 911 26911 82 511
000
300 3
251 400 1 8
6100
4 350 000
350
4 000
2 564 080
256
25 25
252
20 4
80 2 000 2 000 0 000 0 000
837 1 80
6 500 2 000 0 0 90 0 000 4 067
1 995/96-96 Prognos
40 338 40 338 154 799 366
400 l 8
143 857 1 958 8 200
4 606 520 4 600 000
520 6 000
3 886 120
120 3 000 3 883 000 360 000 360 000
377 032 260
9 500 2 800 0 0
140 300 000 64 332
FÖRÄNDRWGAR
1994/95 — - 1995/96
-58 -58
15 762 11 —2 700 —3 18 368
—501 025 —5 00 000
—25
——I 000
--19 9.90 10
—1000 —19000
4
l994/95 Statsbudget — — prognos
0 0
—23 129 1 200 —24 925 600 3 000
3 000 —40
—40
0 0
110 883 20 500
—1 000 7 863 0
- —40 100 000 3 540
Bilara 1. Prop. 1994/95: 100
26
TABELL A . RRVs INROMSTBERAKNING HÖSTEN 1994. PER BUDGETÅR
5000
5100 5111.) 5113 5120 5121 5130 5131 5140 5143 5144
(*I
c ,— = P! |:, tr.
6000
6100 6111") 6111 6112 6113 6114 (1115 6120 6121 6122 6200 621 [
Kalkylmä. siga inkomster: Avskrivningar och amorteringar:
,'1/_'/i'irsvi'rken.v avskrivningar och iunorteringnr: Statens jämvägars avskrivningar
Avskrivningar [ni faslig/leter:
Avskrivningar på fastigheter
Uli/alntgsniynd:s kon/plantenlkostn.
1993/94 Definitivt utfall
11 019 943 14 166050
0' 0
13 061 741 13061741 80 591
Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement—
kostnader Övriga avskrivningar: Avskrivningar pä ADB—utrustning Avskrivningar pä förrådsanli'iggningar för civilt totalförsvar Statliga pensionsavgifter. netto: Statliga pensionsavgifter. netto av Inkomster
Bidrag från EU m m
Bidrag från EG:s jordbruksfond
80 591
1023 718 1012175
11543
—3 146107 -3 146 107 18062 000 21 208 000
Bidrag/"rån EG:s jordbrttksfrntds garantisektion
Arealbidrag och trädescrsättning Miljöstöd
Intervention
Exportbidrag
Dj u rbidrag
Bidrugfrån L . . jordbruksfonds utvecklingsscktion IEC-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn IEC-finansierade regionala stöd till jordbruket
Bidrag från EG:s fiskefond Bidrag från EG:s fiskefond
l994/95 Statsbudget 1994/95 Prognos 1995/96 Prognos
1995/96—96 Prognos
2 029 300 3 270 300
17 0
619500 619500
2 640 800 "2 640 800 10 000 0
10000
—1 241 000 —1 241 000
1 071 000 2 782 000
(? ()
5 00 000 500 000 2 272 000
2 272 000 10 000 0 10 000 —1 711 000 ——1 711 000 20 247 000 21 958 000
525 000
525 000 5 25 000 375 000 150 000
—1 376 000 1 410 000
0 0
5 00 000 500 000
900 000 900 000
10 000 0 10 000 —2 786 000 —2 786 000 20 758 000 23 544 000 7 142 000 5 808 000 5 720 ()()0 3 550 000 400 000 750 000 300 000 720 000 88 000 88 000 0
0 0
—2 886 000 1 410 000
0 0
5 00 000 500 000
900 000 900 000
10 000 0 10 000 —4 296 000 —4 296 000 31 275 000 35 571 000 8 652 000 6 572 000 6 245 000 3 550 000 400 000 I 125 000 450 000 720 000
327 000 137 000 195 000
80 000 80 000
FÖRÄNDRINGAR
1994/95 — - 1995/96
—2 447 000 —1 372 000
() 0 0 0
—1 372 000 -1 372 000
0 0 0
—1 075 000 —1 075. 000 511 000
I 586 000
6 617 000 5 283 000
5 195 000 3 550 000 400 000 375 000 150 000 720 000 88 000 88 000 0
0 0
1994/95 Statsbudget — — prognos
—958 300 -488 300
0 0
—119500 ——119500
—368 800 —368 800
0 0 O
—470 000 —470 000 525 000
525 000 525 000 0 0 375 000 150 000
C) GOO 00
Bilaga 1 Prop. 1994/95: 100 ')
Bilaga 1.2
TABELL A _ RRVS INKOMSTBERARNINGR 1993/94 1994/95 1994/95 1995/96 HÖSTEN 1994. PER BUDGETAR Definitivt utfall Statsbudget Prognos Prognos
6300 Bidrag från EG:s regionalfond 467 000 6311 Bidrag från EG:s regionalfond 467 000
6400 Bidrag från 13st socialfond ' 867 000 6411 Bidrag från EG:s socialfond 867 000 7000 Extraordinära medel från EU 2 200 000 4 150 000 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten 2 200 000 4 150 000
SUMMA INKOMSTER 376 924 372 368 190 677 396 735 369 434 947 766
1 99 5/96-96 Prognos 700 000 700 000
1 300 000 1 300 000 6 100 000 6 100 000
618 229 884
FÖRÄNDRINGAR
l994/95 - - 1995/96
467 000 467 000 867 000 867 000
1 950 000 1 950 000
38 212 397
199—4195 Statsbudget - - prognos
0 0 0 0 2 200 000
2 200 000
28 544 692
Prop. 1994/951100
TABELL 11 RRVs INKOMSTBERÄKNING
Prop. 1994/95: 100 Bilaga 1.2
HÖSTEN 1994, PER KALENDERÄR 1994 1995 1996 1000 Skatter m.m.: 334 544 493 367 121 033 409 898 895 1100 Skatt på inkomst: 45 094 401 72 017 000 86 079 000 1110 1-'_vsiskti personers inkomstskatt: 9 333 000 32 495 000 41 470 000 1 11 l Fysiska personers inkomstskatt 9 333 000 32 495 000 41 470 000 varav Inkomster 323 137 000 355 968 000 385 081 000 varav Utgifter 313 800 000 323 474 000 343 612 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 30 008 600 33 4 70 000 38 827 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 29 694 000 32 221 000 37 486 000 1122 Avskattning av företagens reserver 0 0 0 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 312 000 I 249 000 1 341 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter: 2 186 543 2 387 000 2 227 000 1131 Ofördelbara inkomstskatter 2 186 543 2 387 000 2 227 000 1140 Övriga inkomstskatter: 3 566 258 3 665 000 3 555 000 1141 Kupongskatt 456 774 575 000 600 000 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 237 0 0 1143 Bevillningsavgift 0 () O 1 144 Lotteriskatt 3 109 247 3 090 000 2 955 000 1200 Socialavgifter och allm. egenavgifter: 70 024 649 86 527 000 98 119 000 varav Inkomster 231 264 904 259 295 000 280 809 000 varav Utgifter 161 240 255 172 768 000 182 690 000 1211 Folkpensionsavgift 36 386 269 39 678 000 41 815 000 1221 Sjukförsäkringsavgift. netto 7 826 230 —3 785 000 —3 904 000 varav Inkomster 53 886 821 43 891 000 44 741 000 varav Utgifter 46 060 591 47 676 000 48 645 000 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift 12 720000 Namnändr. (1261) 1231 Barnomsorgsavgift 382 774 0 0 1241 Utbildningsavgift 1 743 0 0 1251 Övriga socialavgifter, netto 3 179 931 Namnändr. (1250) varav Inkomster 118 359 595 varav Utgifter 115 179 664 1250 Övriga socialavgifter. netto 0 12 721 000 11 391 000 varav Inkomster 0 131 052 000 137 800 000 varav Utgifter 0 118 331 000 126 409 000 1251 Tilläggspensionsavgift. netto O 5 678 000 6 515 000 varav Inkomster 82 912 257 88 440 000 93 072 000 varav Utgifter 82 912 257 82 762 000 86 557 000 1252 Delpensionsavgift. netto 0 0 0 varav Inkomster 1 305 322 1 359 000 1 430 000 varav Utgifter 1 305 322 1 359 000 1 430 000 1253 Arbetsskadeavgift. netto —2 019 669 I 824 000 2 257 000 varav Inkomster 9 645. 210 8 624 000 9 148 000 varav Utgifter I 1 664 879 6 800 000 6 891 000 1254 Arbetsmarknadsavgift, netto 5 199 600 5 219 000 2 619 000 varav Inkomster 23 220 893 31 273 000 32 723 000 varav Utgifter 18 021 293 26 054 000 30 104 000 1255 Arbetarskyddsavgift. netto 0 0 () varav Inkomster 1 101 653 1 127 000 1 185 000 varav Utgifter 1 101 653 1 127 000 I 185 000 1256 Lönegarantiavgift. netto 0 0 0 varav Inkomster 1 247 025 I 325 000 I 394 000 varav Utgifter 1 247 025 I 325 000 I 394 000 1257 Sjömanspensionsavgift. netto () 0 0 varav Inkomster 28 888 31 000 33 000 varav Utgifter 28 888 31 000 33 000
TABELL B _. RRVs lNKOMSTBERAKNlNG HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR
1260 Allmänna egenavgifter varav Inkomster varav Utgifter . 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1262 Allmän pensionsavgift. netto varav Inkomster varav Utgifter 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till ASV:s och AM1:s verksamhet 1281 Allmän löneavgift 1291 Särskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skutt på fast egendom: 131 1 Skogsvårdsavgiftcr 1'312 Fastighetsskatt
1320 ["o”rm('igenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt
1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna jiirsiiljningsskatter: 1411 Mervärdesskatt
1420, 1430 Skatt på specifika varor: 1421 Bensinskalt 1422 Särskilda varuskatter 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt 1425 Skatt på spritdrycker 1426 Skatt på vin 1427 Skatt på maltdrycker 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1431 Särsk. skatt på elkraft fr. kärnkraftverk 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot försurning
1440 Överskott vid försäljning av varor med slatsmonopol: 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
1450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt 1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel
1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 1462 Kilometerskatt
1 4 70 Skatt på import m.m.: 1471 Tullmcdel 1472 Övriga skatter m.m. på import
1994
0
0 0 () 0 0 (J
846 143 —308 8 681 867
25 878 105
17026350 110000 16916350
2 174 000 2 112 000 62 000
1 028 743 924 351 104 392
5 649 012 5649 ()12
193 547 338
121558 780 121 558 780
61 581 022 21 842 710 10538 1 620 503 7 189 073 5 852 106 3 166 962 3 083 204 17 691 740 29
131 753 922 746 69 658
76 908
76 908
1081268 —6 617 999 014 88 871
4 072 528 4 062 608 9 920
4 769 622 4 769 622 0
1995
20 409 000 27 170 000 6 761 000 20 409 000 0
6 761 000 6 761 000
602 000 9 1 13 000 7 789 000
22 999 423
14 419423 0 14 419 423
2 855 000 2 785 000 70 000
1 000 000 900 000 100 000
4 725 000 4 725 000
185 577 610
107 048 000 107 048 000
66 497 600 23 184 000 0
1 454 100 7 668 000 6 375 000 3 306 000 2 893 000 20 483 000 500
138 000 930 000
66 000
200 000
200 000
1 073 800 0
981 800 92 000
3 987 800 3 987 800 0
6329410 5922 500 61910
Prop. 1994/951100 Bilaga 1.2
1996
29 519 000 37 155 000 7 636 000 29 519 000 0
7 636 000
7 636 000
634 000 10 452 000 8 212 000
23 086 723
14 725 723 0 14 725 723
2 886 000 2 814 000 72 000
I 000 000 900 000 100 000
4 475 000 4 475 000
202 614 172
119 700 000 1 19 700 000
70 628 300 24 130 000 0
1 804 300 7 962 000 6 665 000 3 392 600 3 336 900 22 188 000 500
138 000 945 000 66 000
200 000
200 000
1 114 000 () 1 056 000 58 000
3 987 800 3 987 800 0
6 533 3 72 5 831 372 62 000
29
TABELL B .
Rsz INKOMSTBERÅKNING
HOSTEN 1994. PER KALENDERÅR 1994 1473 Jordbruks— och sockeravgifter 0 1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 407 210 1481 Ovriga skatter på varor och tjänster 407 210
2000 Inkomster av statens verksamhet: 32 105 658
2100 Rörelseöverskott: 12 114 152 2110 Afjärsverkens inlevererade överskott: 553 789 2111 Postverkets inlevererade överskott 185 079 2112 Televerkets inlevererade överskott 11 809 2113 SJ:s inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 68 900 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade- utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 277 600 21 18 Sjöfansverkets inlevererade överskott 10 401 2120 Övriga tnynd:s inlevererade överskott: 352 219 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskon—
torets garantiverksamhet 352 219
2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka
det finansiella systemet () 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 9 500 000 2131 Riksbankens inlevererade överskott 9 500000 2150 Överskott från spel verksam/tet: 1 708 144 2151 Tipsmcdel 1 039 440 2152 Lotterimedel 668 704 2200 Ö:skott av statens fastighetsförvaltn.: 4 192 796 2210 Överskott avfastighet.oft'irvaltning: 4 192 796 2214 Ozskott av Byggn.styr:s verksamhet 4 192 796 2300 Ränteinkomster: 5 278 976 2310.2320 Räntor på näringslån: 118 244 2314 Ränteink. på lån till fiskerinäringen 7 144 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 75 2318 Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten 952 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 10 2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet 99 815 2323 Räntor på övriga näringslån.
Statens jordbruksverk 2 153 2325 Räntor på Postverkets statslån 8 095 2330 Räntor på bostadslån: 4 074 967 2332 Ränteinkomster på län för bostadsbyggande 4 071 847 2333 Ränteinkomster på län för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer 103 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 3 017 2340 Räntor på studielån: 36 603 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets—
studier och garantilån för studerande 90 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 36 513 2350 Räntor på energisparIän: 152 656 2351 Räntor på energisparlän 152 656
1995 345 000
441 000 441 000
23 804 778
9 363 161
404 290 0 0 0
75 000
285 000 44 290
1 008 000 281 000
727 000
6 200 000 6 200 000
I 750 871 1 071 951 678 920 0
() 0
4 252 216
62 275 11 571 84
75 8
48 637
I 900
0
3 3 70 280 3 368 800 80 1 400
31 090 90 31 000
122158 122158
Prop. 1994/95:10() Bilaga 1.2
1 996 640 000
450 700 450 700
23 064 869
8 737 033
521 600 () 0 0 162 000
296 000 63 600
988 268 277 000
711 268
5 400 000 5 400 000
1827 165 1 138 500 688 665
0
() 0
4128 075
59 768 12 321 74
25 6
45 677
1 665
0
_? 376 770 3 374 700 70 2 000
29 100 100 29 000
108 292 108 292
30
TABELL B __ RRVs INKOMSTBERAKNING HÖSTEN 1994. PER KALENDERÅR
2360 236 I
2370 2371
Räntor på medel avsatta till pensioner:
Prop. 1994/95: 100 Bilaga 1.2
Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 1 15
Räntor på beredskapslagring: Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar
23802390 Övriga ränteinkomster:
2383 2385 2386
2389 2391
2392 2394 2395
2400
2410 2411
2500 2511 2521 2522
2524 2527
2528 2529 2531
2532 2534 2535 2536 2537 2538
2539 2541 2542 2543 2545 2546 2547 2548 2549 2551 2552
2600 261 1 2624 2625 "2626
Ränteink. på statens bosättningslån Ränteink. på län för studentkårslokaler Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering Räntor på intressemedel Övriga ränteinkomster thor på särsk. räkningar i Riksbanken
Aktieutdelning:
Inkomster av statens aktier: Inkomster av statens aktier
()ffentligrättsliga avgifter: Expeditions— och ansökningsavgifter Avgifter till granskningsnämnden Avgifter för granskning av filmer och videogram Bidrag för ungdomspraktik Avgifter för statskontroll av krigs- materieltillverkningen Avgifter vid bergsstaten Avg, vid patent— & registreringsväsent'let Avgifter för registrering i förenings- m.11.
register Avgifter vid kronofogdemyndigheterna Avgifter för körkort och motorfordon Avgifter för statliga garantier Lotteriavgit'tcr Miljöskyddsavgift Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel Täktavgift Avgifter vid Tullverket Patientavg. vid tantlläkarutbiltlningen Skatteutjämningsavgift Närradioavgifter Lokalradioavgifter Avg. för Post— & Teiestyr:s verksamhet Avgifter för Finansinsp:s verksamhet Avgifter för provning vid riksprovplats Avgifter från kärnkraftverken Övriga offentligrättsliga avgifter
Försäljningsinkomster:
Inkomster vid kriminalvården Ink. av upphörd av felparkeringsavgifter Utförsäljning av beredskapslager Inkomster vid Banverket
1994 1995 1996
6 115 6 000 6 000
6 000 6 000
540 831 394 688 322 463 540 831 394 688 322 463 349 560 265 725 225 682 173 0 0
36 35 30
8 678 7 000 6 750
"24 25 20
819 500 700 6 555 5 570 5 450 172 884 172 595 172 732 160 391 80000 40 000 2 218 684 3 496 900 3 205 000 2 218 684 3 496 900 3 205 000 2 218 684 3 496 900 3 205 000 3 928 015 3 759 268 3 215 770 556 463 537 181 539 055 4 618 4 770 4 928
10 243 10 000 10000 479 161 564 800 0 5 576 5 500 5 600 5 180 4 125 3 055 9 400 20000 10 100
13 689 5 150 0 740 697 600 000 600 000 706 234 629 404 613 925 151 832 20185 19 438
1 620 23065 20 355 63 663 63 593 63 344 228 234 421 905 450 000 38 373 30 000 "30 000 139 689 65 864 71 963 6 384 4 500 4 500
0 0 0
3 862 3 600 3 600 95 853 97 000 98 000 183 963 176 384 163 521 99 274 100 700 104 400
7 673 0 0 174607 166 105 171 385 201 727 205 437 228 601
1 303 209 1 659 934 1 104 080 245 608 175 000 180000 70 041 52 552 52 552 342 131 773 000 190 000 645 429 659 382 681 528
Prop. 1994/95: 100 Bilaga 1.2
TABELL n _, RRVs INKOMSTBERAKNING
HÖSTEN 1994. PER KALENDERÅR 1994 2700 Böter m.m.: I 191 341 271 ! Restavgifter och dröjsmålsavgifter 765 244 2712 Bötesmedel 416 852 2713 Vattenföroreningsavgift m.m. 3 245 2714 Sanktionsavgifter m.m. 6000 2800 (_)vr. inkomster av statens verksamhet: 1 878 485 281 l ()vr. inkomster av statens verksamhet 1 878 485 3000 Inkomster av försåld egendom: 19 836 466 3100 Ink. av försålda byggnader & maskiner: 0 3110 Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner: () 3120 Statliga myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner: () 3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m. 0 3125 Fonit'tkationsverkets förs, av fastigheter ()
3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 833 3211 Ovriga inkomster av markförsäljning 833
3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 331 [ Inkomster av statens gruvegendom 3312 Ovriga inkomster av försåld egendom
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån: 4110 Återbetalning av imlttstrilån:
4120 Återbetalning avjonlhruks/ån: 4123 Återbetalning av lån till liskeriniiringen
4 130 Återbetalning av övriga m'iringslån: 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfanen 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån. Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjtting
för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbet. av övr. bostadslån. Boverket
4300 Återbetalning av studielån: 431 l Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel
19 835 633 40 260 19 795 373
8311000
779 264
734411 2316
15 892
4 291 580 4 286 235
516 4829
2 688 205
71 2 889 2 685 245
1995 1996
949 297 950 911 522 692 523 668 414 557 415 134 48 109 12000 12000 324 002 1 724 000 324 002 1 724 000 31 640 30 700
0 0
O O
O O
0 0 0 0
1 000 1 000 1 000 1 000
30 640 29 700 30 640 29 700
0 0
6 533 004 6 179 420 108 832 107 693
() ()
27 [54 27 [38 27 154 27 138 81 678 80 555 248 169
400 200
21 18
73 716 72 803
1 593 1 265
5 700 6 100
3 318 870 3 004 345 3 314 000 3 (100 000 370 345 4 500 4 ()00
2 588 575 2 580 080 75 80 2 500 2 000
2 586 000
2 578 000
Prop. l994/95: l()() Bilaga 1 .2
?ABELL B ._ RBVs INKOMSTBERAKNING HOSTEN l994. PER KALENDERÅR l994 l995 l996 4400 Återbetalning av energisparlån: 277 618 250 000 235 000 44l l Återbetalning av energisparlftn 277 bli! 250 000 235 000 4500 Återbetalning av övriga lån: 274 333 266 727 252 302 4514 Återbel. av lån för studentkårslokaler 18] 180 l7() 45 l 5 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 8 824 6 725 6 275 4516 Återhet. av utgivna startlån & bidrag 2 758 2 200 I 700 4517 Återbetalning från Ponugalfonden () l3 463 () 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 270 () O 452] Återbetalning av lån för inventarieri vissa specialbostäder 71 90 90 4525 Återbct. av lån för svenska FN—styrkor "221 ()39 200 ()()0 200 000 4526 Återbetalning av övriga län 41 190 44 ()()9 44 067 5000 Kalkylmässiga inkomster: 14 441 043 —1 910 000 —1 547 000 5l00 Avskrivningar och amorteringar: IS 448 050 510 000 I 410 000 SHU Affi'i'rxwrkens avskrivningar ovh anmr/eringur: () () () 5] [3 Statens jämvägars avskrivningar () () 0 5/20 Arx/(rivningar /)å_/asriglierer.' 13 061 74 I 500 000 500 000 5l21 Avskrivningar pa fastigheter l3 061 741 5()() ()()0 500 ()()0 5131") Uppdragmnylt(I:.v kuniplvmr'n[karl/z. 2 23!) ()9/ () 900 000 5131 Uppdragsmyndigheters nt.ll. komplement- kostnader 3 280 ()9l 0 900 000 5140 Övriga avskrivningar: IO!) 218 IO 000 10 ()()0 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 94 675 () 0 5144 Avskrivningar på förriidsanliiggningar för civilt totalförsvar I I 543 I() 000 10000 5200 Statliga pensionsavgifter, netto: —I 007 ()()7 —2 420 000 —2 957 000 521 ] Statliga pensionsavgifter. netto —I 007 007 —2 420 000 —2 957 000 Bruttoinkamstcr och utgifter anges ej per kalenderår. 6000 Bidrag från EU m m 0 1 760000 7 417 000 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond () 1 094 000 6 003 000 ()I I 0 Bidrag från I:"GLr jurzlbrukiykindr garmilixekiiun () I 050 000 5 720 ()()I) 61 l l Arealbidrag och trädescrsättning () 0 3 550 000 öl 12 Miljöstöd () 0 400 000 öl l3 intervention () 750 000 75() 000 61 l4 Exportbidrag () 300 000 3()() ()()O 61l5 Djurbidrag () () 720 ()()0 612!) Bidrag från [EG:sj!terruksjbm/r uIrecklingrxekrimt () 44 000 283 000 6l2l [EG-finansierade strukturstöd inom livstnedclssektornO 44 000 88 ()()0 mil?. EG-l'tnansierade regionala stöd till jordbruket 0 () 195 000 6200 Bidrag från EG:s fiskefond () 0 80 000 62” Bidrag från EG:s fiskefond () 0 80 000 6300 Bidrag från EG:s regionalfond () 233 000 467 ()00 (731 ] Bidrag från EG:s regionalfond () 233 000 467 ()()0 6400 Bidrag från EG:s socialfond () 433 000 867 000 (pil l Bidrag från 15st socialfond () 433 000 867 000
2() Riktat/gm 191/#95. ] sam/. Nr 100. Bilaga ]
Prop. l994/95:10t) Bilaga l.? TABELL n _. RRVs INKOMSTBERAKNING HÖSTEN 1994. PER KALENDERÅR l994 1995 1996 7000 Extraordinära medel från EU 0 4 275 000 4 025 000 71 ll Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten 0 4 275 000 4 025 000
SUMMA INKOMSTER 409 238 660 401 615 455 449 068 884
34
Bilaga 1.2
35
TABELL C. Brutturedovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren l993/94 — 1995/96 (mkr) Inkomsttyp och Inkomsthuvudgrupp l993/94
1000 varav 1 100 1200
l 400
1000 2000 3000
4000 5000 varav 5200 6000 7000
Summa
Skatter m.m. 931 584
Skatt på inkotnst 366 529 Socialavgifter och
allm. egenavgifter 217 953 Skatt på varor
och tjänster 3
!? oo ao _. 111 If. _! lf. N C 1
Övriga skatter Inkomster av statens verksamhet 29 779
Inkomster av försåld egendom 11 382
Återbetalning av lån 9 028
Kalkylmässiga inkomster 32 229
Statliga pensions- avgifter. nctto 18 062
Bidrag från EU m.m. 0
Extraordinära medel från EU 0
Inkomster 1995/961995/96-96
1994/95
978 504 1 077 446 1 589 664
396 787 240 558 317
V'l
85 7
23
If: 4
26 997
8 787 6 700
23 029 20 247 525
2200
429 543
31 6 181
22 168 20 758 7 142
4150
629 645
6100
I 014002 I 046 742 I 140 574 I 765 277
1993/94 615 870
336
C
85
153 276
0 637 078
1994/95 628 049
329 982 165 163 132 904
0 650 007
Utgifter
1995/96 l995/96—96
682 082 349 465 178 655 153 962
23 544
11” O *? lf: (". (*I
0 705 626
1 021 476
35 571
0 1 057 047
1993/94 315 714
30 444 64 677 195 075 29 779 11 382 9 028 11 021 —3 146
0 3 76 924
1994/95 350 455
66 805 75 395
184681
26 997
8 787 6 700 1 071
—1711 525
2 200 396 735
Inkomst på statsbudgeten
l995/96 1995/96—96
395 364 80 078 93 781
198 543 23 456
31 6 181
—1 376 —2 786 7 142
4 150 434 948
568 188 104 309 141 523 296 605
28 720
31 9 425
—2 886 —1 296 8 652
6 100 618 230
Prop. 1994/95: 100
Prop. 1994/95: 100 Bilaga 1 .2
TABELL D PERIODISERAD KALENDERÄRSREDOVISNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER Samtliga belopp angivna i milj kr 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1000 Skatter netto 350 913 326 021 325 890 336 915 371 730 411 824 1100 Skatt på inkomst 43 013 35 711 43 727 46 270 60 216 65 591 [111 Fysiska [5 44! 8 058 8 634 8 877 18 684 22 001 statlig inkomstskatt 19 864 17 234 17 879 19 819 23 531 25 386 kapital 672 —6 549 -- 6 150 —7 244 —2 073 —624 varav skatt 20732 15 329 14 710 11 704 15 915 16 822 varav reduktion —2() 060 —21 878 —20 860 —18 948 —17 988 —17 446 övriga reduktioner —I 175 0 —423 —1 080 () () restfört —4 321 —3 138 —3 348 —3 260 ---3 487 —3 466 övriga skatter & avgifter 401 512 676 641 713 706 1121 Juridiska 19 665 19 317 30 651 30 329 34 231 36 467 debiterat 21 777 20 833 31 950 31 641 35 579 37 822 restfört —2 112 —1 516 —1299 —1 313 —I 348 —1 355 I [22 Avskattning 5 000 0 0 0 0 0 Ovrigt 1100 2 908 8 336 4 441 7065 7 301 7 123 1200 Socialavgifter, netto 72 868 64 628 65 768 60 692 89 902 101 776 72 868 64 628 65 768 60692 89 902 101 776 varav intäkter 25! 434 231 63.7 2/9 363 224 034 288 [87 315 696 varav arbetsgivaravg 232 505 "220 568 193 757 199 852 225 743 238 173 varav allmänna egenavg 6 558 13 420 43 308 60 466 varav egenavg 7 043 (1494 5 748 5 561 13 917 1—1 438 varav fonder 11 886 4 570 13 300 5 200 5 219 2 619 varav ltlgifler [78 778 [67 5I([ [54 [47 [6.1 914 [93 888 214 556 varav till fonder 102 381 100 172 97 290 105 628 144 307 158 751 varav utgifter 76 397 67 338 56 858 58 285 54 581 55 805 1300 Skatt på egendom 31 317 26 021 22 983 24 327 23 819 29 877 l3l2 Farlig/lelsskall [6 ”2 [6 9[6 [4 646 [4 726 [5 26/ 21 560 [32] ["r'irntögen/it'l. j_"vr. 2 44 7 2 [1.7 2 735 2 314 2 8.13 2 842 [322 [förmögen/tel. jur. 62 62 () () 0 () Övrigt 1300 12 696 6 931 5 552 6 7811 5 725 5 475 1400 Skatt på varor & tjänst 197 254 184 129 183 609 193 547 185 478 202 204 [4]! Mailis 127/44 [14 775 [[3 [95 [21559 [07048 [IQ 700 Övrigt 1400 70 1 10 69 354 70414 71 989 78 430 82 504 1500 Avräkningsskatt 6 461 15 532 43 1900 Kommunregleringar 9 760 12 078 12 316 12 376 2000 Inkomster av statens verks. 38 632 52 748 35 119 32 106 23 805 23 064 3000 Inkomster av försåld egendom 561 447 5 853 19 836 32 31 4000 Återbetalning av lån 12 488 7 578 7 418 8 311 6 533 6 179 5000 Kalkylmässiga inkomster 854 —1 050 —245 14 441 —-1 910 —1 547 6000 Bidrag från EU m m 1 760 7 437 7000 Extraordinära medel från EU 4 275 4 025 Al Summa intäkter under 1000 350913 326 021 325 890 336 915 371 730 411 824 Kommunalskatt 239 283 245 216 249 694 256 4611 268 766 280 178 Utgifter sociala avgifter 178 778 167 510 154 147 163 914 198 888 214 556 Överföringar från . socialförslonder 1 1 81516 4 570 13 300 5 200 5 219 2 619 Totala skatter (brutto) 757 089 734 177 716 432 752 097 834 165 903 940 AZ Summa intäkter under 1000 & 2000 389 545 378 769 361 009 369 021 395 535 434 1188 A3 Summa intäkter under 1000 till 7000 403 448 385 744 374 035 411 610 406 225 451 014
36
Bilaga 1.3
Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen, m.m.
Tabell 1 Statsbudgetens utveckling 1973/74-1995/96 Miljoner kronor
___—___—
1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 ___—___— Inkomster 61489 72490 93934 104360 112113 119664 132491 155287 167131 191280 221165 260596 Utgifter 70881 83187 97658 114845 137292 158341 182475 215238 235164 277879 298265 329136 Anslag 70928 82914 97232 114739 136331 158605 181417 214783 236406 277031 297882 330281 Rörliga krediter (- = minskad disposition) -47 +273 +426 +106 +961 -264 +1058 +455 -1242 +848 +383 -1144 Saldo -93 93 -10698 -3724 -10484 -251 79 -38678 49984 —59951 -68033 -8 6599 -77100 458540
___—__M—
1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1994/95 1995/96
Stats- Ny be- Förslag
budget3 räkning ___—___— Inkomster 275099 320105 332552 367707 401553 403487 397725 377744 376925 368191 394366 724947 Utgifter 321901 335266 336669 349600 398140 437987 47848_3 565548 55402_3 51885_5 586347 968379 Anslag' 322241 334996 336856 349626 397891 — -— — — Förändring av anslags—
behållningar2 +4500 +439 +19000 Rörliga krediter
(- = minskad disposition) -340 +270 —187 -26 +248 — —— —— — — — _— Saldo 46802 -15161 -4117 +18107 +3413 -34500 -80758 -187805 -177098 -150664 -191981 -243432 -——————————————————————_——_-—_—__ 1Förändring av anslagsbehållningar har för utfallsåren beräknats 1 anslagen.
:lnkl. beräknattillkommande utgiftsbehov, netto.
3enligt 1993/94:F1U29
Bilaga 1.3 Prop. 1994/95 100
Bilaga 1.3
10
Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1983/84-1993/94 Miljoner kronor. löpande priser.
%
_. 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 % Inkomster 221 165 260 596 275 099 320 105 332 552 367 707 401 553 403 487 397 725 377 743 376 925 Direkta skatter 53 075 75 318 68 570 90 644 99 879 122 871 130 569 100 869 63 100 63 050 55 963 indirekta skatter 134 627 146 797 164 516 183 400 193 472 201 023 223 534 249 023 261 021 250 423 259 752 Ovriga inkomster 33 463 38 481 42 013 46 061 39 201 43 813 47 450 53 595 73 604 64 270 61 210
Utgifter 298 265 329 137 321 901 335 267 336 669 349 600 398 140 437 987 478 484 565 548 554 023 Statlig verksamhet 70 883 71 667 74 769 82 128 84 721 88 039 104 503 115 740 117 759 134 678 138 827 Konsumtion 56 766 60 242 60 253 70 033 72 901 79 518 92 567 105 591 108 071 118 096 123 225 Investeringar 14 117 11 425 10 516 12 095 11 820 8 521 11 936 10 149 9 688 16 582 15 602
Transfereringar exkl. statsskuldräntor 152 905 168 5 71 176 129 183 884 192 7.99 204 725 226 273 259 261 294 989 356 765 318 836 Till hushåll inkl. socialförsäkrings- sektorn 63 380 69 426 77 217 85 216 91 850 98 643 107 784 112 890 126 677 144 253 150 999 '[ill kommuner 52 362 57 009 54 720 58 337 60 641 62 856 69 245 88 339 97 006 103 332 78 177 Ovriga 37 162 42 136 44 192 40 331 40 308 43 226 49 244 58 032 71 306 109 180 89 660
Statsskuldräntor 60 387 75 234 66 509 63 812 53 410 53 179 63 696 61 033 60 043 73 091 94 736 Räntor inom landet 40 442 46 206 47 156 50 157 40 704 42 044 51 110 51 830 49 275 7 580 27 858 Räntor utom landet 12 245 13 975 12 537 10 027 9 783 8 314 8 551 7 333 6 720 19 474 23 903
._ Valutaförluster 7 700 15 053 6 816 3 628 2 923 2 821 4 035 1 870 4 048 46 037 42 975
Ovriga utgifter (främst
finansiella transaktioner
och rörliga krediter) 14 090 13 665 4 494 5 443 5 739 3 657 3 668 1 953 5 693 1 014 I 624
%
Prop. l994/95:100
Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1981/82 — 1993/94 m.m. (Milj.kr.)
%
Budgetar Stats— Därav
skulden
___—___—
Vid slutet av budgetåret
1981/82 319 686 1982/83 407 325 1983/84 482 636 1984/85 559 459 1985/86 596 015 1986/87 609 248 1987/88 597 621 1988/89 589 712 1989/90 582 456 1990/91 626 698 1991/92 710 982 1992/93 960 611 1993/94 1 178 643
170 047 201 333 189 318 201 458 193 899 184 946 169 939 148 935 136 852 118 783
Riks— obliga- tioner. Stats- obliga- tions län]
37 600 37 600 62 600 78 600 88 300 91 600 97 945 128 100 287 039' 414 746 513 117
Förändring under budgetåret
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86
+66 718 +87 639 +75 31] +76 823 +36 556 - 1986/87 +13 235 — 1987/88 — 11 627 1988/89 — 7909 1989/90 - 7256 1990/91 +44 241 1991/92 +84 284 1992/93 +249 629 1993/94 +218 032
+521
+ 31286 - 12 015 + [2140 7 559 8 953 — 15 007 - 21004 — 12 083 — 18 068
69
+37 600 +25 000 +16 000 + 9 700 + 3 300 + 6 345 +30 155 +40 156 + 127 707 + 98 371
Premie- obliga— ttonslån
23 225 26 025 34 050 36 246 55 994 53 600 52 600 58 100 48 900 48 900 47 800 52 400 58 400
+ 2000 + 2800 + 8025 + 2196 + 19748 — 23.94 — 1000 + 5500 — 9200
— 1 100 +4 600 + 6 000
Stats- skuld- förbin— delser
O! 1
|å”|”|"o|*8l|
_" 00 N
| !
Spar— obliga- tions- län
18 767 24 084 26 747 31 866 31 682 35 562 34 024 29 084 22 886 14 441 10 346 5 088
+3 420 +5 317 +2 663 +5 119 - 184 +3 880 — 1 537 - 4 940 - 6 198 — 8 444 —4 096 -5 258 - 5 088
Län hos statsin— Slilu- tioner och fon- der m.m.
7 068 14 565 15 030 14 387 10 995 8 406 8 895 13 324 28 353 29 750 15 387 8 37% + 689 + 7 497 + 465 - 643 - 3 392 - 2 588 + 489 + 4 429 +15 029 + 1 396 -14 363 -7 008 - 8 379
Alle- mans- sparan- de Riks- galds- konto
1 353 10 508 26 503 "36 650 48 470 61 393 55 559 59 033 66 810 67 001 62 762 + 1 353 + 9 155 +15 995 +10 147 +11 820 +12 923 - 5 834 + 3 474 + 7 777 +3000
+ 191 +2 880 — 4 239 + 1 824
+2548
Skatt- kam- mar- växlar
Stats— skuld- växlar
36 781 848 12 463
58 710 62 800 88 000 80 219 81 660 70 50 76 091 85 724 134 175 227 632 233 820 149 952
13 315 1245 14 460
— - 7 374 +58 710 -35 933 + 4 090 +11615 +25 200 -12 463 - 7 781 + 3 315 + 1441 -12 070 -11160 +13 215 + 5 591 -14 460 + 9 633 — +48 451 +93 457 +6188 - 83 868
Till- Konto— fa'lligt kredit
sparande i riks- banken
Yi” oo
+7 553 +9 363 —7 946 —15 763 -162 321 — +159 114
+5 724 +2 693 -8 417
___—___— Ränte— löpande obliga— tionslän
Dags- län
Län i ut- ländsk valuta"1
Netto- utgifter. Räntor på stats- skulden m.m.
62 535 81 427 102 947 139 067 120 489 128 259 110 123 103 6022 83 567 73 554 57 207 339 857 375 775 24 659 60 387 75 234 66 509 63 812 53 410 53 179 63 696 61 033 60 043 73 090 8 379 94 736
+15 814 +18 892 +21520 +36120 -18 578 + 7 770 — 2 697 —18136 -10 402
- 6 521 - 231 -20 035 +10 517 -10 013 — 2 663 -16 347 + 990 +282 650 +13 047 + 8 379 + 35 918+ 21646
+ 3 614 +23 537 +12 191 +14 847 - 8 725
__._—___— lFr.o.m. mars 1992 benämns tidigare räntelöpande obligationslån och riksobligationslån gemensamt för statsobligationslän.
2T.o.m. budgetåret 1987/88 bokfördes statsskulden i utländsk valuta till valutakurser vid upplåningstilltällena. Fr.o.m. 1988/89 omvärderas skulden till aktuella valutakurser. 3Tidigare har hokförts utlöpande nominellt belopp. Fr.o.m. 1988/89 bokförs nyemmitterade växlar till inköpsvärdet.
4Fr.o.m. 1990/91 efter avdrag för uppköpta obligationer.
sFr o m 1993/94 redovisas inlåningen från statsinstitutioner och fonder som en del av Riksgäldskontorets inlåning i stället för som en del av statsskulden.
48196.
Bilaga 1.3 Prop. 1994/95 100
Innehållsförteckning
Finansplanen 1994/95: 100
Bilaga 1
1 Den ekonomiska politikens inriktning 1 2 Det ekonomiska arvet 13 3 Sverige och den Europeiska unionen 21 4 Den ekonomiska utvecklingen 25 5 En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd 34 6 Budgetförslagct och förstärkningar av den offentliga sektorns finanser 56 Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 71
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
1 Budgetpolitisk strategi 73 2 Budgetering och redovisning av statens verksamhet 76 3 Resultatet av RRV:s granskning 1994 79 4 Resultatstyrning 83 5 Ökade krav för god intern kontroll i staten 85 6 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av
införandet av en allmän löneavgift m.m. 88
Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning
1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96 89 2 Underliggande budgetutveckling 101 3 Lånebehov och statsskuld 102 4 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1993/94 104 5 Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för budgetåret 1995/96 111 6 Län i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål 113 Förslag till riksdagsbeslut 1 15 Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkningar Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
gotab 47430 STO—'.khtnrr 1994
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1995
Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)
A. Statschefen
A ]. Kungliga hov- och slottsstaten
Nytt anslag (förslag) 107 465 000 varav 71 210 000 beräknat för juli 1995 -juni 1996
Tidigare år har medel för ifrågavarande ändamål anvisats under tre olika anslag under anslagsgruppema A. Kungliga hovstaten och B. Kungliga slottsstaten. För budgetåret 1994/95 har sammanlagt 70 559 000 kr anvisats under anslagen.
Från anslaget Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning finansieras statschefens officiella funktioner inklusive kostnader för den kungliga familjens officiella resor.
Från anslaget De kungliga slotten: DriRkostnader betalas driftkost- nadema för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor. Vissa delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits för Världsna- turfonden. Slottet har även öppnats för allmänheten och används delvis för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningama i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten.
Från anslaget Kungliga husgerådskammaren finansieras underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör staten men disponeras av kungen, Husgerådskammaren förvaltar även de Bernadotteska familjestihelsemas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket.
Riksmarskalksäm betet
Riksmarskalksämbetet har i sin anslagsframställning redovisat en översyn av organisationen vid de kungliga hovstaterna. Avsikten med översynen
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2
&
ww &
Prop. 1994/951100 Bil. 2
har varit att effektivisera arbetet och på sikt minska de administrativa kostnadernas andel av den totala budgeten. Ämbetet har framhållit att de för verksamheten gemensamma arbetsuppgiåema kommer att samlas i avdelningar under riksmarskalken, bl.a. kommer hovstatemas ekonomi- och datafrågor att hållas samman. Riksmarskalksämbetet yrkar ca 4 miljoner kronor för kostnader som har samband med förändringsarbetet.
Riksrevisionsverket, som reviderat Kungliga slottsstaten, har inte hatt några invändningar med anledning av revisionen.
Regeringens överväganden
Med anledning av den av Riksmarskalksämbetet redovisade omorganisa- tionen av de kungliga hov- och slottsstatema bör alla medel anvisas under ett nytt anslag på statsbudgeten. Anslaget bör benämnas Kungliga hov- och slottsstaten och anvisas som ramanslag.
1 prop. 1994/95:25 har redovisats att besparingar kommer att göras i den statliga verksamheten. Utgiftema för den statliga konsumtionen måste minska. l-lov- och slottsförvaltningama bör liksom den statliga för- valtningen i övrigt få vidkännas ett besparingskrav under mandatperioden. Vid utgången av budgetåret 1998 bör anslaget ha reducerats med sammanlagt 5,4 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1995/96 med 3 miljoner kronor, 1997 med 1,7 miljoner kronor och 1998 med 1,7 miljoner kronor. Eftersom den redovisade omorganisationen initialt medför vissa kostnader och först på sikt förväntas medföra minskade administrativa kostnader bör besparingskravet för budgetåret l995/96 minskas med 1 miljon kronor för att istället tas ut budgetåret 1998.
Innevarande års anslag har räknats upp inför nästa budgetår med pris- och löneomräkning (3,4 miljoner kronor). Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 107 465 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kungliga hov- och slottsstaten för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 107 465 000 kr.
Prop. l994/95:100 Bil. 2
B. Regeringen
B ]. Regeringskansliet m.m.
l994/95 Anslag 1 687 419 000 l995/96 Förslag 2 704 095 000 varav 1 802 730 000 beräknat för juli 1995 -juni 1996
Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. l & regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departe- menten. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement. Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte biträds av något departement, tretton departement med uppgiR att bereda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivar— organet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare organisa- tionen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen (1982: l l77; omtryckt 1994: 1672) och förordningen (1 982: 1282; omtryckt l992:248, ändrad senast 1994z898) med instruktion för Utrikesdeparte- mentet samt förordningen (l988:ll47, ändrad senast 1994zll96) med instruktion för Regeringskansliets förvaltningskontor.
Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat medel till departemen- ten - utom Utrikesdepartementet - samt Statsrådsberedningen, Regerings- kansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett samlat anslag på statsbudgetens första huvudtitel (prop. l993/941100 bil. 2, bet. l993/94zKU29, rskr. 1993/94233). Detta anslag ersatte 31 tidigare anslag som fanns uppförda under tolv huvudtitlar på statsbudgeten. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten fortfarande av ett anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer vid utlandsmyndighetema som har ett annat departement än Utrikes- departementet som huvudman betalas dock från regeringskanslianslaget.
För innevarande budgetår står ca 1 712,3 miljoner kronor till rege- ringens förfogande för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av detta belopp har ca 278 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts för utredningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Anslaget har fördelats på olika ändamål på följande sätt:
Statsrådsberedningen ' 44 261 000 Justitiedepartementet 98 464 000 Försvarsdepartementet 73 403 000 Socialdepartementet 141 638 000 Kommunikationsdepartementet 56 202 000 Finansdepartementet 192 640 000 Utbildningsdepartementet 67 237 000 " Jordbruksdepartementet 48 428 000
Arbetsmarknadsdepanementet 64 154 "000
Prop. l994/95:100 Bil. 2
Kulturdepartementet 50 518 000 Näringsdepartemcntet 65 606 000 Civildepartementet 60 044 000 Miljö- och naturresursdepartementet 83 248 000 Regeringskansliets förvaltningskontor 130 000 000 Gemensamma ändamål Sll 576 000
l*l'ill detta kommer på tilläggsbudget anvisade medel om 24 925 000 kronor ( prop. 1994/95:95 , bet. l994/95:1(U24, rskr. l994/95:129)
Till följd av omfördelningen av ärenden mellan vissa departement den 1 januari 1995 kan ändringar av denna fördelning av anslagsmedlen bli aktuella.
Som en följd av regeringsskihet i oktober 1994 har det uppkommit kostnader för Statsrådsberedningen och departementen för sådana avgångsvederlag m.m. som följer av det gällande avtalet för informations- sekreterare och politiskt sakkunniga inom regeringskansliet och av flerpartiöverenskommelsen från den 17 december 1985 om förmåner för statssekreterare i samband med regeringsskihen m.m. (skr. l985/86:177). Sådana kostnader, som beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under innevarande budgetår, har av naturliga skäl inte budgeterats i förväg och ryms inte under det anvisade anslaget. Regeringen avser därför att för ändamålet besluta om merutgih på anslaget i den utsträckning det behövs.
Anslagsberäkning för budgetåret 1995/96
Den [ januari 1995 inträder Sverige som medlem i Europeiska unionen. Sveriges EU-medlemskap får vittgående konsekvenser för arbetet i hela den svenska statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Det kommer att ställas ökade krav på kunskaper och arbetsinsatser när verksamheten vidgas till ett mer omfattande internationellt samarbete än någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa verksamheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i beslutspro— cessen.
Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget - stora omställningar inom hela den offentliga sektorn. Avregleringar, delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och resultatstymingen förutsätter att rollfördelningen och samverkansfonnema mellan regeringen och förvaltningsmyndighetema omprövas och förnyas. Bolagiseringar och utsättandet av viss statlig verksamhet för konkurrens ändrar också förutsättningarna för regeringskansliets ledning av den statliga förvaltningen.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att möjligheterna att fortlöpande anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till de krav som ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen måste vara stora. Det är viktigt att i denna utvecklingsprocess ta till vara de möjligheter som
Prop. 1994/95:100 Bil. 2
den moderna inforrnationstekniken erbjuder, även om detta initialt kräver att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för förvaltnings- ändamål. Vidare måste utvecklingen av personalens kompetens - inte minst för att den skall kunna framgångsrikt delta i internationell verksamhet - ha hög prioritet. Trots de mycket stora krav som kommer att ställas på alla delar av regeringskansliet under nästa budgetår har anslaget - med undantag av vissa delar av det - beräknats med ut- gångspunkt i det effektivitetskrav på statsförvaltningen om 5 procent som kommer till uttryck i årets budgetförslag när det gäller utgifter för statlig konsumtion. Besparingen på detta anslag uppgår till ca 35 miljoner kronor. Vidare avser regeringen att i kommande budgetpropositioner lämna riksdagen sådana förslag till anslagsanvisningar att anslagsnivån till budgetåret 1998 skall ytterligare sänkas.
Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en betydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten ' under nästa budgetår, dvs. perioden juli 1995 - december 1996, har således stor betydelse för medelsbehovet. Kommittéberättelsen (skr. l994/95:103), som överlämnas samtidigt med denna proposition, innehåller en redovisning av kostnaderna för pågående och under år 1994 avslutade kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommitté- väsendet totalt sett under de senaste budgetåren.
Sammantaget bör detta anslag föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår med 2 704 095 000 kronor.
Under föregående riksmöte gav riksdagen regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört i betänkandet 1993/94zBoU15 om organisationen av de bostadpolitiska frågorna i regeringens kansli (rskr. 1993/94258). Riksdagens tillkännagivande innebär att det - även om det ankommer på regeringen själv att avgöra hur den vill organisera sitt arbete - enligt riksdagens mening borde inrättas ett bostadsdepartement eller att de ärenden som handlades inom det tidigare Bostadsdepartementet anför— troddes åt ett särskilt statsråd. Redan vid den nuvarande regeringens tillträde förordnade statsministern statsrådet Jörgen Andersson att vara föredragande i regeringen i ärenden om såväl bostadsväsendet som byggnadsväsendet. Etter den I januari 1995 handläggs dessutom båda dessa ärendegrupper inom samma departement (Näringsdepartemcntet). Därigenom är en viktig del av syRet med riksdagens tillkännagivande tillgodosett. Idet nämnda betänkandet uttalade bostadsutskottet vidare att det tillkommande behovet av belastning på anslaget Regeringskansliet m.m., som kunde bli en följd av ett genomförande av utskottets förslag, kunde tillgodoses genom anslagsöverskridande. Regeringen räknar dock med att de här nämnda förändringarna inte skall behöva leda till ett ökat medelsbehov.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram- anslag på 2 704 095 000 kr.
Prop. l994/951100 Bil. 2
Fråga om ändring i ordenskungörelsen (19742768)
Det svenska ordensväsendet omstrukturerades i samband med den nu gällande regeringsformens ikraftträdande den 1 januari 1975. Riksdagen yttrade sig dessförinnan över de riktlinjer som låg till grund för detta (prop. 1973191, bet. 19732KU27, rskr. 19732266). Antalet ordnar inskränktes till två., Serafimerorden och Nordstjärneorden, och ordensut- märkelser tilldelas numera enbart utländska medborgare och statslösa som bor utanför Sverige. Beslut om utmärkelser meddelas av Kungl. Maj:ts Orden, på förord av regeringen. För verksamheten gäller ordenskungörel- sen (1974:768) och de av Kungl. Maj:ts Orden den 17 december 1974 fastställda stadgarna för Kungl. Serafimer- och Nordstjämeordnama.
Enligt ordenskungörelsen kan utmärkelser inom Serafimerorden bara tilldelas utländska statschefer eller därmed jämställda. Av detta följer att en svensk statschef eller blivande sådan inte kan tilldelas den orden som kan tilldelas statschefer och därmed jämställda i andra länder. En ytterligare konsekvens blir att en blivande svensk statschef - som kommer att vara ordens stormästare - inte själv kan bära de insignier som hör till den orden vilkens stormästare han eller hon är. Ett sådant förhållande får anses inkonsekvent och torde vara främmande för internationell praxis. Regeringen anser därför att bestämmelsen i ordenskungörelsen bör ändras så att Serafimerorden kan tilldelas inte bara utländska statschefer och därmed jämställda utan även deras svenska motsvarigheter.
Det tillkommer i och för sig regeringen att besluta om en sådan ändring. Konstitutionsutskottet uttalade vid sin behandling år 1973 av den ovan nämnda propositionen om ett ändrat belöningssystem för stats- anställda m.fl. att Kungl. Maj:ts Orden borde upphöra att utdela utmärkelser till svenska medborgare, men utskottet ansåg vidare att det inte ankommer på riksdagen att uttala sig om formema för Kungl. Maj:ts Ordens fortsatta verksamhet. Mot bakgrund av att riksdagen yttrade sig över riktlinjerna för det statliga belöningssystemets omvandling - i vilket omstruktureringen av ordensväsendet utgjorde en betydande del - vill regeringen nu informera riksdagen om den avsedda ändringen av ordenskungörelsen, som bör träda i kraR den 1 juli 1995.
Prop. 1994/951100 Bil. 2
Register Prop. 1994/95: 100
Bil. 2 1 A. Statschefen 107 465 000 l ] Kungliga hov- och slottsstaten 107 465 000 3 B. Regeringen 2 704 095 000 3 1 Regeringskansliet m.m. 2 704 095 000
6 Fråga om ändring i ordenskungörelsen (1974z768)
Totalt för Statschefen och Regeringen 2 811 560 000
gonb 47527. Stockholm 1994
Bilaga 3 till budgetpropositionen &
1994/95:100 %?
. . Prop. Justitiedepartementet 1994/95.100 (andra huvudtiteln) Bilaga 3
I INLEDNING
1 Sammanfattning av reformarbetet
Till Justitiedepartementets ansvarsområde hör bl.a. polisen, åklagar- väsendet, domstolsväsendet och kriminalvården, alltså de kärnfunktioner i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet. Verksamheten inom rättsväsendet är grundläggande för den enskildes rättssäkerhet och rätts- trygghet. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten, dvs. den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom, uppnås genom ett metodiskt brottsförebyggande arbete, rele- vanta rättsregler och effektivitet i brottsbekämpningen.
Ett väl fungerande rättsväsende är en av de viktigaste grundpelama i ett demokratiskt samhälle. Allmän enighet räder om att det i allt väsent— ligt är en exklusiv uppgift för statsmakterna att ansvara för nödvändiga uppgifter inom rättsväsendet. Tillståndet i rättsväsendet kan sägas utgöra ett mått på statsmakternas förmåga att leva upp till de krav som måste ställas på en rättsstat.
Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste prioriteras och intensifieras. Brottsoffrens ställning skall stärkas. Regeringens ambition är att Sverige åter skall bli ett före- gångsland när det gäller att förebygga och bekämpa brott.
De aviserade utgiftsnedskämingama i den statliga verksamheten, som är en del i regeringens strategi för att stärka de offentliga finanserna, berör också rättsväsendet. Det är därför angeläget att alla möjligheter tas till vara att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rätts- väsendet. Målen för detta reformarbete är, trots minskade resurser, att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas ännu effektivare.
Rationaliserings- och effektiviseringsåtgärdema kommer att beröra alla nivåer inom rättsväsendet. Arbets- och organisationsforrner måste om— prövas och moderniseras, samordningen och samarbetet mellan myndig— heterna förbättras och stärkas, användningen av informationsteknik byggas ut och utvecklas, informationsförsöijningen effektiviseras m.m. Även strukturellt inriktade åtgärder mäste övervägas för att minska arbets- och anslagsbelastningen inom rättsväsendet, t.ex. avkriminali— sering, renodling av rättsväsendets uppgifter och utveckling av alternativa
l Riku/agan [(N—1505. I mm]. Nr II)/). Bilaga 3
Bilaga 3
finansieringsformer. Målsättningen är att ytterligare förbättra använd- ningen av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom öka effektiviteten i verksamheten.
Detta reformarbete kräver inte bara initiativförmåga, utan också om- döme, skicklighet och handlingskraft hos dem som skall ansvara för genomförandet. Regeringens uppfattning är att rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl. Regeringen har därför stor tilltro till rättsväsendets förmåga att också lösa dessa stora och komplicerade frågor på ett rationellt sätt.
Justitiedepartementet ansvarar inte bara för rättsväsendets institutioner och regelsystem. Till departementets ansvarsområde hör också lagstift- ning som har stor betydelse för medborgarna och samhällets utveckling, t.ex. grundlagama, familjerätten och den övriga civilrätten. På dessa om— råden drivs reformarbetet vidare. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför att lagstiftningsarbetet på vissa områden kommer att ske på nya villkor och delvis i nya former. En närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementets område lämnas i bilaga 3.1 .
2 Rättsväsendets besparingar perioden 1995 — 1998
För att stärka de offentliga finanserna kommer, som nyss nämnts, utgifterna på alla samhällsområden att minska med början redan budgetåret l995/96. De sammanlagda besparingarna för rättsväsendet kommer under budgetåret att uppgå till cirka 400 miljoner kronor. En närmare beskrivning av vilka besparingar och rationaliseringsåtgärder som kommer att genomföras finns under respektive anslagsavsnitt. Som exempel på sådana åtgärder kan här nämnas ytterligare rationaliseringar och åtgärder för att underlätta frivilliga avgångar inom polisväsendet, en ändrad instansordning inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas område samt ett fortsatt rationaliseringsarbete inom kriminalvården i form av bl.a. organisationsförändringar och en begränsning av utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen.
Emellertid kommer inte dessa åtgärder att räcka utan strävandena mot ett rationellare, effektivare och billigare rättsväsende måste fortsätta även i framtiden. Därför kommer inriktningen att vara att utgifterna inom rättsväsendet skall skäras ned med ytterligare 600 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998 så att den sammanlagda besparingen under mandat- perioden uppgår till en miljard kronor.
De nu nämnda besparingarna ställer krav på att reformarbetet inom rättsväsendet fortsätter, när det gäller såväl rättsreglerna som strukturen och organisationen. Som exempel kan nämnas ett ökat användande av prövningstillstånd i främst hovrättema och ett ökat användande av alternativ till fängelse vilket minskar belastningen på kriminalvården. Inom området för samhällets rättshjälp i olika former kommer sådana för- ändringar att genomföras som minskar statens utgifter. Under förutsätt- ning att en arvsskattereforrn genomförs kan vidare verksamheten med bouppteckningsregistering vid tingsrätterna avskaffas eller åtminstone
Prop. 1994/95:100
Bilaga 3
förenklas avsevärt vilket kan ge stora besparingar. Utrymme finns också för mer allmänna rationaliseringar på andra delar av rättsväsendets olika verksamhetsområden. Regeringen återkommer senare med de förslag till lagstiftning och de direktiv som är nödvändiga för att genomföra den nu skisserade nedskämingen av utgifterna inom rättsväsendet.
Sanunanfatrning av besparingarna (miljoner kr)
1995/96 (12 mån! T.o.m. 1298 Polisväsendet 235 235 Domstolsväsendet 89 89 Kriminalvården 50 50 Rättshjälpen 14 14 Övrigt 12 12 Ytterligare åtgärder — 600" 400 1 000
” Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
3 EU—medlemskapet m.m.
Sverige kommer inom kort att bli medlem i Europeiska unionen. De grundlagsändringar som krävs för detta har nyligen trätt i kraft. Medlem- skapet innebär att de europeiska gemenskapernas regelverk blir gällande i Sverige, antingen direkt eller efter särskilda svenska lagstiftnings- åtgärder. Det innebär också att principerna om EG-rättens företräde framför nationell lagstiftning och om dess direkta tillämpning och effekt vinner insteg i det svenska rättslivet. Vi träder in i en delvis ny rättslig miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många områden och med gemensamma institutioner.
Våra svenska domstolar och andra myndigheter är allmänt sett väl förberedda för den nya situationen, inte minst genom den gradvisa an- passning som ägt rum till följd av EES-avtalet och genom de informa- tions- och utbildningsinsatser som i olika sammanhang vidtagits av statsmakterna. Det är ändå ofrånkomligt att de rättstillämpande organen kommer att behöva ägna mycken tid och stora resurser är den omställ— ningsprocess som pågår. Det bör i sammanhanget understrykas att tillämpningen av EG-rätten är en angelägenhet som i varje medlemsstat ankommer på de nationella domstolarna och myndigheterna. Dessa har alltså det yttersta ansvaret för att EG:s rättsregler tillämpas på ett korrekt sätt i det egna landet. Någon överprövning av svenska domar och myndighetsbeslut varken kan eller får ske av de gemensamma EG- institutionema. Ytterligare konsekvenser av ett EU-medlemsskap, t.ex. för polisens arbete på det internationella planet, kommer att beröras i det följande.
Prop. 1994/95:100
Bilaga 3
På ett liknande sätt som EU—medlemsskapet kan den inkorporering av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande fri— heter som riksdagen beslutat om — med ikraftträdande den 1 januari 1995 — leda till att internationella rättskällor får ökad betydelse för svensk rättskipning.
4 Domstolarna och åklagarväsendet
De centrala delar av rättsväsendet som utgörs av domstolar och åklagar- myndigheter skall utvecklas så att de kan svara mot de krav som ställs inför 2000-talet.
Genom beslutet är 1989 att tillkalla Domstolsutredningen togs ett viktigt steg mot ett rationellare och effektivare domstolsväsende. Sedan utredningen lämnade sitt slutbetänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) har arbete pågått för att förverkliga huvuddelen av utredningens förslag. Detta har lett till att ett flertal viktiga reformer har kunnat genomföras, medan andra har påbörjats. Den huvudsakliga vins— ten ligger i att man genom förändringar på såväl det processrättsliga som det organisatoriska och administrativa planet skapar ett effektivare och bättre fungerande domstolsväsende. En annan fördel som är viktig i dags- läget är att verksamheten kan bedrivas med mindre resurser.
Det fortsatta reformarbetet syftar till att renodla domstolarnas arbets- uppgifter så långt som möjligt. Domstolarna bör i princip ha endast rättskipande uppgifter. Detta gäller både allmänna domstolar och all- männa förvaltningsdomstolar. Även mellan instanserna i de båda dom- stolsorganisationema bör renodlingsprincipen få genomslag. Ett effektivt och rationellt domstolsväsende förutsätter att varje instans bara ägnar sig åt det som den är avsedd för. Instansordningen bygger därför på en funktionsfördelning mellan de olika nivåerna. I linje härmed skall tyngd- punkten i rättskipningen ligga i första instans. Hovrättemas och kammar- rättemas uppgift skall i första hand vara att kontrollera riktigheten av överklagade underrättsavgöranden och att korrigera de avgöranden som är materiellt eller formellt oriktiga. Detta kräver i många fall inte en full- ständig omprövning av det överklagade avgörandet, utan prövningen kan ske i enklare former. Högsta domstolen och Regeringsrätten skall främst ägna sig åt prejudikatbildning.
Principen om att den grundläggande domstolsprövningen skall ligga i första instans kan numera sägas vara genomförd i de allmänna dom— stolarna. I fråga om de allmänna förvaltningsdomstolama pågår sedan en tid ett omfattande arbete med att etappvis flytta ner ett stort antal mål— grupper i instansordningen så att den första domstolsprövningen sker i länsrätt i stället för som hittills i kammanätt. Arbetet med detta går vidare och närmar sig sin slutfas.
Som ett led i strävandena att effektivisera hovrättsförfarandet så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen har kravet på prövningstillstånd i hovrätt utvidgats. En särskild utredare arbetar vidare på detta område. Regeringen har stora förvänt— ningar på resultatet av denna utredning som bör kunna leda till att det
Prop. 1994/951100
Bilaga 3
införs generella regler om prövningstillstånd i hovrätt. I detta hänseende har reformarbetet när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolama kommit längre. Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövrtingstillstånd i kammarrätt har nyligen införts i förvaltnings- processlagen, och frågan om vilka målgnrpper som skall omfattas av ett sådant krav har därefter tagits upp parallellt med att olika måltyper har flyttats ner i instanskedjan.
När det gäller Regeringsrätten har regeringen nyligen föreslagit änd- ringar som innebär att Regeringsrätten avlastas vissa ärenden om resning och återställande av försutten tid liksom en del rättsprövningsärenden, vilka skall handläggas av kammarrättema. Det innebär att Regerings- rätten mer kan koncentrera sig på de mål och ärenden som har betydelse för prejudikatbildningen. Andra förslag som innebär en renodling av Regeringsrättens roll förbereds.
Även förfärandereglema kommer att ändras och moderniseras. Rege- ringen kommer att presentera ett förslag till en ny ärendelag som bl.a. är anpassad till de nya måltyper som efterhand läggs på tingsrätterna, t.ex. konkurrensmål och mål enligt skuldsaneringslagen . Frågan om att införa regler som innebär att en större grupp människor får möjlighet att i domstol driva anspråk, s.k. grupptalan, är aktuell. En sådan möjlighet kan förväntas få betydelse särskilt på konsument- och miljöområdet men också på jämställdhetsområdet. Även förvaltningsprocesslagen behöver ändras mot bakgrund av de genomgripande förändringar som görs beträffande instansordningen. Så krävs t.ex. en mer generell reglering av myndigheternas talerätt i förvaltningsprocessen. Förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen måste också anpassas till Europakonventionens krav på domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Till de områden inom processrätten som behöver ses över hör rätts- hjälpen. Lagstiftningen på detta område är också för närvarande föremål för en genomgripande översyn som rör bl.a. villkoren för och omfatt- ningen av rättshjälpen, regleringen av ersättning till biträden, den all- männa rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar samt vissa frågor som rör organisationen. Översynen bör kunna leda till betydande besparingar inom rättshjälpen.
Även vad gäller arbetsmetodema vidtas åtgärder för att rationalisera verksamheten inom domstolsväsendet. Som exempel kan nämnas databas- erade målhanteringssystem för domstolarna, något som på sikt bör kunna leda till rationellare arbetsmetoder. Domstolsväsendets organisation i stort rymmer också i sig möjligheter till rationaliserings- och effektivise- ringsåtgärder av olika slag. Förutom att domstolarnas arbetsuppgifter renodlas så långt som möjligt bör också bl.a. skilda former av samverkan mellan olika domstolar och myndigheter kunna skapa bättre organisa- toriska förutsättningar för ett rationellt rättsväsende. Den informations- tekniska utvecklingen ger nya möjligheter som måste tas till vara.
De ändringar i Domstolsverkets organisation och den omfördelning av administrativa uppgifter mellan verket och domstolarna som för när- varande pågår är värdefulla inslag och denna omställningsprocess bör därför slutföras som planerat.
I det här sammanhanget skall också kort beröras det regeringsförslag om förvaltningen inom domstolsväsendet som efter riksdagsbeslut år 1993 bl.a. ledde till en ändrad sammansättning av Domstolsverkets styrelse och
Prop. l994/95:100
Bilaga 3
av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Fackliga representanter skulle inte längre ingå i dessa organ och de politiskt förtroendevalda skulle utgå ur styrelsen som i stället sattes samman av personer huvud— sakligen hämtade från domstolarna. Regeringen avser att återinföra den ordning som gällde tidigare.
Det är viktigt att modernisering och rationalisering inom åklagar— väsendet drivs lika långt som inom andra delar av statsförvaltningen. Ett förändringsarbete pågår också på flera plan i syfte att skapa en åklagar— organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och regionala nivån. Bland annat bereds frågor rörande den lokala och regionala organisationen, och vidare avser Riks— åklagaren att på eget initiativ se över beslutsstrukturen inom åklagar— väsendet under våren 1995. Även här bör den nya informationsteknikens möjligheter utnyttjas på bästa sätt för att göra verksamheten så effektiv som möjligt.
5 Kriminalpolitiken
5.1 Inriktningen
Straffsystemet är av stor betydelse för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det kriminalpolitiska arbetet — att minska brottsligheten — måste den allmänna politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis för- delning och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. En ekonomisk politik och en familje- politik som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar segregation och utslagning är därför av största betydelse. Eftersom brottsligt beteende ofta grundläggs tidigt, är det särskilt viktigt att det på alla områden skapas förutsättningar för barn och unga att växa upp och utvecklas till mogna, trygga och ansvarskännande individer. Att på detta sätt skapa bättre levnadsvillkor, inte minst för barn och ung- domar, är naturligtvis i första hand en allmän välfärds- och rättvisefråga, och därmed något som främst ankommer på andra än Justitie- departementet och dess myndigheter. Exempelvis är samhällets förmåga att motverka alkohol— och narkotikamissbruk central i det kriminal— politiska arbetet. Likaså är den allmänna normbildningen — bl.a. genom en diskussion kring etik och moral — betydelsefull. Men givetvis har också rättsväsendet här viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det kriminalpolitiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete som polisen svarar för av avgörande betydelse, men naturligtvis är också de insatser som görs inom kriminalvården och på andra håll inom rätts- väsendet viktiga.
Utvecklingen inom polisen drivs nu enligt två huvudlinjer. För det första skall närpolisverksamheten vara basen i polisens verksamhet. Den skall bedrivas vid små lokalt anknutna enheter där uppgiften i första hand är att bekämpa vardagsbrottsligheten och skapa trygghet i närsamhället. Den andra huvudlinjen innebär en specialisering av den kriminalutred- ningsverksamhet där arbetet kräver särskild kompetens och samordning. Den brottslighet som skall bekämpas av dessa kvalificerade kriminal-
Prop. 1994/95 : 100
Bilaga 3
enheter är ofta i någon mening organiserad och grov. I denna andra huvudlinje ingår utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten _ dvs. att inhämta och analysera samt delge information om brottslingar och brott till de operativa enheterna i polisorganisationen.
Strategin för allt polisarbete är att det skall vara problemorienterat, dvs. kunskapen om gärningsmän, kriminella handlingar och andra bakom- liggande orsaker skall användas aktivt i arbetet på att förhindra brotts- lighet och ordningsstömingar. En viktig insikt, som detta ger, är att många av polisens uppgifter kan och bör lösas i samarbete och sam- verkan med andra myndigheter och organisationer.
I ett läge där besparingar således inte kan undvikas är det emellertid viktigt att se till att polisen ges bästa möjliga förutsättningar för sitt arbete. Ny teknik måste tas i bruk i polisens arbete. Särskilt när det gäller den grövre och organiserade brottsligheten är det således viktigt att polisen får förutsättningar att tillgodogöra sig de ökade möjligheter till övervakning och informationsinsamling som denna nya teknik medför. Det finns därför anledning att se över gällande regler för exempelvis brottsregistrering, TV—övervakning, hemlig teleavlyssning, hemlig tele- övervakning och annan teknisk övervakning.
Det ekonomiska läget gör att rationaliseringar måste göras även inom kriminalvården. En utgångspunkt i detta arbete måste dock vara att kravet på humanitet kan uppfyllas. Genom ändringar i kriminalvårdslag- stiftningen kommer möjligheterna till differentiering av de intagna mellan olika anstalter och anstaltstyper att öka, vilket skapar förutsättningar för ett bättre påverkansarbete. Metodutveckling och framtagande av olika påverkansprogram är här viktiga inslag. Det är också angeläget med en uppföljning och utvärdering av programverksamheten och andra behandlings- och utbildningsprojekt för de intagna. Förhållandena för in- tagna som är psykiskt störda måste förbättras. Fortsatta insatser kommer att vidtas för att förhindra förekomsten av narkotika på anstalterna.
Regeringens inriktning är att på sikt minska användningen av fängel- sestraff. De ytterligare alternativ till fängelse som nu prövas i form av försöksverksamhet med samhällstjänst och intensivövervakning med elektronisk kontroll är därför av stort intresse. Förberedelser pågår också för att göra en översyn av bötesstraffet i syfte att bl.a. belysa möjlig- heterna att öka användningen av böter som påföljd.
Häktena bör humaniseras, bl.a. genom att åtgärder vidtas för att minska de häktades isolering.
Myndigheternas resultatrapportering måste utvecklas. Det gäller fram- för allt redovisningar och analyser av måluppfyllelse, effekter och utfall, som underlag för åtgärds- och resursavvägningen i fråga om rätts- väsendets samlade insatser mot brott. Mot denna bakgrund har en utred- ning tillsatts med uppgift att ta fram en samlad resultatredovisning för det kriminalpolitiska området. Syftet med en sådan resultatredovisning är att den skall kunna ge ett bättre underlag för bedömningen av vilka insatser som ger bäst resultat i förhållande till de kriminalpolitiska målen.
Prop. l994/951100
Avslutningsvis skall här sägas att när det gäller inriktningen av krimi- Prop. 1994/95100 nalpolitiken är det fyra frågor som kommer att ägnas särskild uppmärk- Bilaga 3 samhet den närmaste tiden:
- det brottsförebyggande arbetet, — kampen mot narkotikabrottsligheten, - en kraftsamling mot våldet, och — kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
I det följande kommer dessa fyra frågor att beröras ytterligare.
5.2 Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete
För att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott är det nöd- vändigt att utveckla det brottsförebyggande arbetet.
Den brottsförebyggande dimensionen måste beaktas i samhällets verk- samhet på alla nivåer, inte bara inom rättsväsendet.
Liksom andra sarnhällsinsatser mot brott måste det brottsförebyggande arbetet bygga på kunskaper om verkligheten, t.ex. om brottslighetens omfattning och struktur, orsakerna till att brott begås samt sociala och andra faktorer som finns i bakgrunden till brottsligt beteende. Brottsföre- byggande rådet (BRÅ) har en viktig roll när det gäller att förse stats- makterna, myndigheterna och de enskilda med kunskap, idéer och information.
En tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra att ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen visar att kriminellt beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov kan därför vara av avgörande betydelse för att förhindra att ungdomar hamnar i ett krimi— nellt livsmönster.
De tecken som tyder på att nyrekryteringen av narkotikamissbrukare ökar är oroande och måste tas på stort allvar, inte minst som ett led i det brottsförebyggande arbetet. Polisens insatser måste inrikta sig såväl på missbrukarledet som på den organiserade narkotikahandeln. Det är viktigt att polisen tar till vara de möjligheter som finns att samarbeta med skola, sociala myndigheter och andra i detta arbete. Kampen mot narkotika- brottsligheten måste vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet.
Ett annat viktigt inslag i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa tillfällena och incitamenten att begå brott. Hit hör t.ex. att minska före- komsten av vapen i samhället. Andra åtgärder rör t.ex. utformning av butiker och bankkontor, bilars lås samt övervakning av offentliga eller andra platser som är brottsutsatta.
Polisens nya inriktning mot ett problemorienterat arbetssätt ger goda förutsättningar för att utveckla det brottsförebyggande arbetet i enlighet med vad som nu har sagts.
Den parlamentariska Trygghetsutredningen har i betänkandet Trygghet mot brott i lokalsamhället (SOU 1994:122) förordat att ideella organisa- tioner, näringsidkare och andra enskilda i ökad utsträckning engagerar sig i brottsförebyggande arbete.
BRA kommer i april 1995 att till regeringen redovisa ett underlag till ett nationellt brottsförebyggande program. Förslagen från BRÅ och 8 Trygghetsutredningen bör kunna ge underlag för att ytterligare utveckla
Bilaga 3
ett planmässigt och sammanhållet handlande från samhällets sida när det gäller brottsförebyggande arbete.
Det kan finnas skäl att i detta utvecklingsarbete avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som inne- bär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt.
Ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en viktig brottsofl'erstödjande funktion. Vidare kan det i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brotts- förebyggande arbetet på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer. Det kan mot denna bakgrund vara motiverat att på sikt över- väga möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brotts- förebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna.
Brottsoffrens ställning har fortlöpande förstärkts genom olika lag— stiftningsåtgärder. Arbetet kommer att drivas vidare i olika former. Vid sidan av de utredningsprojekt rörande vålds- och andra brott som riktas mot kvinnor och barn som redovisas i det följande, undersöks för närvarande t.ex. vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen för målsägande och vittnen vid inställelse till domstolsförhandlingar. Den lagstiftning som reglerar s.k. identitetsbyte kan behöva ändras. Tillämp- ningen av lagstiftningen om besöksförbud följs upp.
5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten
Narkotikamissbruket är ett allvarligt samhällsproblem som måste mot- verkas med kraft. Målet för samhällets insatser måste vara att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Det kan inte komma på fråga att ge avkall på den mycket restriktiva hållning till narkotikan som vi intagit i vårt land. Som nyss nämnts (avsnitt 5 .2) måste kampen mot narkotikabrottsligheten även i fort- sättningen vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet. Rege- ringen kommer att aktivt arbeta för att de liberaliseringssträvanden som finns i vissa länder vad gäller droger inte får något fäste, vare sig i Sverige eller på annat håll.
Inom EU har narkotikabekämpning hög prioritet. EU:s medlemsländer har inlett ett samarbete i syfte att införa nya arbetsmetoder och kontroll- system. Arbetet med dessa s.k. kompensatoriska åtgärder befinner sig emellertid ännu i ett inledningsskede. Regeringen är inte beredd att ändra tullens befogenheter att företa kontroll vid den inre gränsen, innan det står klart att detta kan ske utan att illegal införsel av bl.a. narkotika därmed ökar. Befogenheten att företa stickprovskontroll kan inte tas bort förrän nya arbetsmetoder och andra kompensatoriska åtgärder har införts.
5 .4 Kraftsamling mot våldet
Trots att den totala anmälda brottsligheten har minskat de senaste åren har antalet våldsbrott ökat. Särskilt allvarlig är utvecklingen av den grova våldsbrottsligheten, såsom bank- och postrån, och det sexuella våldet. Här skall naturligtvis också nämnas de fall av mycket allvarlig vålds—
Prop. 1994/95 : 100
brottslighet — med, i några av fallen, många döda och sårade — som har Prop. 1994/951100 inträffat under det senaste året. Att komma till rätta med våldsbrottslig- Bilaga 3 heten kommer därför att vara en central uppgift under de kommande åren. En kraftsamling krävs för att engagera allmänheten i kampen mot den fara för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör.
Kampen mot våldet måste föras på flera plan. Insatser krävs av stats- makterna, exempelvis i forrn av skärpningar av vapenlagstiftningen och ökade insatser mot rånbrottsligheten. Bl.a. måste åtgärder vidtas för att påtagligt minska såväl tillgången på illegala vapen som möjligheten att uppträda beväpnad bland andra människor. Det yttersta målet bör vara att skapa ett så vapenfritt samhälle att endast legitim hantering av vapen förekommer. Men den viktigaste beståndsdelen i kampen mot våldet är ändå enskilda människors engagemang. Statsmaktemas kanske främsta uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt underlätta för folkrörelsema, skolan, fritidsförvaltningar och liknande att samordna sina insatser mot våldskulturen och våldet i samhället över huvud taget. Också här kan dock rättsväsendet och då särskilt polisen spela en viktig roll.
Särskilda insatser krävs mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott riktade mot kvinnor. Den förändrade inriktningen av polisens arbete bör ge goda förutsättningar i detta sammanhang. Flera intressanta utred- ningsprojekt pågår och planeras. Kvinnovåldskommissionen och Prostitu- tionsutredningen kommer snart att presentera sina förslag. I deras arbete behandlas centrala frågor såsom samlade åtgärder mot kvinnovåldet och bekämpande av prostitutionen. Skärpningar av lagstiftningen angående sexualbrott mot barn har nyligen antagits av riksdagen, men arbetet med att se över lagstiftningen på detta område kommer att fortsätta. Direktiv till en utredning om samlade åtgärder mot barnpornografi har nyligen beslutats. Regeringen kommer vidare att ta initiativ till en översyn av bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken.
5 .5 Ekobrott
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har i regeringsförklaringen framhållits som ett prioriterat område.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör ett hot mot en sund marknadsekonomi. I åtskilliga fall är det den enskilde som direkt drabbas av denna brottslighet, t.ex. genom att inte få betalt för sitt arbete eller rentav genom att förlora sin anställning när företag går omkull till följd av oegentligheter i affärsverksamhet. Genom de stora skatteintäkter som undandras genom den ekonomiska brottsligheten drabbas indirekt alla som lever i landet. Till de mer svårrnätbara konse- kvenserna hör att affärsmoralen luckras upp och att den allmänna rättsuppfatmingen bland medborgarna påverkas negativt.
Brottslighet av detta slag har inte sällan samband med annan krimina- litet, t.ex. genom att pengar från narkotikahandel eller annan olaglig verk- samhet tvättas och används i affärsverksamhet som, åtminstone till det yttre, är av lagligt slag.
På senare år har en omfattande ekonomisk brottslighet uppdagats i vissa branscher, bl.a. inom finansvärlden. Utanför Sveriges gränser har det skett en kraftig ökning av inte minst den ekonomiska brottsligheten
. . . . . . 10 1 länder mom det forna SOVjetunronen, och denna brottslighet visar
tendenser att sträckas ut till länder i Västeuropa. Över huvud taget har Prop. 1994/951100 den ökande intemationaliseringen lett till att brottsbekämpning alltmer Bilaga 3 måste ske genom ett internationellt samarbete, och det påverkar givetvis också inriktningen av ekobrottsbekämpningen.
Det anförda visar att det är nödvändigt att nu ingripa på ett kraftfullt sätt från samhällets sida mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen avser att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Målet är att kraftigt öka samhällets samlade insatser när det gäller att förebygga och beivra ekonomisk brottslighet. .
För att få avsedd effekt behövs åtgärder inom åtskilliga områden. Åtgärderna berör flera departement. Inom regeringskansliet har Justitie- departementet ett ansvar för att samordna regeringens åtgärder mot ekonomisk brottslighet. I det följande ges en kort översikt över vissa viktigare åtgärder som kommer att ingå i den samlade strategin.
Myndigheternas samverkan när det gäller exempelvis utredning av misstänkt ekobrottslighet måste förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivisera samarbetet mellan åklagare, polis, skattemyndigheter, krono- fogdemyndigheter och tullmyndigheter. I detta ligger att åklagarna måste ta ett fastare grepp om såväl de enskilda utredningarna som den mer långsiktiga planeringen inom detta område. Snabba åtgärder måste komma till stånd på såväl central som regional nivå. Arbetet mot eko- brottsligheten måste prioriteras tydligare i myndighetsverksamheten. Myndigheternas kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet skall utvecklas. För att uppnå hög effektivitet och kompetens skall organisatoriska förändringar övervägas.
Skatteprocessen och brottrnålsprocessen i ekobrottmål kommer att ses över för att åstadkomma en snabbare handläggning.
Skattekontrollen måste effektiviseras. Bl.a. måste reglerna om revision, tvångsmedel och betalningssäkring göras effektivare. Givetvis skall regler- na utformas så att kravet på rättssäkerhet upprätthålls och så att inte seriös näringsverksamhet försvåras.
Också företagens internkontroll bör kunna utvecklas. Här handlar det inte minst om att utveckla etik och självkontroll inom näringslivet. Rege- ringen avser att ta upp en diskussion om dessa frågor med företrädare för näringslivet och de fackliga organisationerna.
Av stor betydelse är utformningen av civilrättsliga regler om exempel- vis ansvar för företags styrelse, om redovisning och om revisorernas roll. Detsamma gäller regler om rutiner i samband med konkurs, inte minst konkursförvaltarens roll i samband med att misstankar om ekonomisk brottslighet uppstår under konkursen.
Lagen om penningtvätt kommer att ses över. Inom det straffrättsliga området pågår en översyn av skattebrottslagen och reglerna om bok- föringsbrott. Också andra straffrättsliga frågor som berör ekonomisk brottslighet kommer att ses över.
Bekämpningen av miljöbrottslighet måste utvecklas. I det fortsatta arbetet med utarbetandet av en ny miljöbalk skall sanktionsreglema ägnas särskild uppmärksamhet. Även i övrigt bör möjligheterna att inskrida mot brott i näringsverksamhet öka. En utredning kommer därför att göras av frågan om straffrättsligt ansvar för juridiska personer.
11
Regeringen kommer att initiera en ökad forskning när det gäller eko- Prop. 1994/95: 100 nomisk brottslighet. Forskningen bör vara inriktad bl.a. på att klarlägga Bilaga 3 den ekonomiska brottslighetens bakgrund och konsekvenser, vilket behövs som underlag för samhällets fortsatta insatser mot ekobrottslig- heten.
Också i andra avseenden skall det ske en utveckling av styrning och uppföljning av samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Ett viktigt inslag är att få fram tidiga indikationer på nya former av ekobrottslighet, så att samhället snabbt kan sätta in motåtgärder och inte tvingas att — som hittills ofta varit fallet — komma i efterhand i förhållande till brottslig- heten. I detta ligger också en ökad inriktning mot förebyggande arbete i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myn- dighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att sätta igång en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa frågor.
5.6 Internationell brottslighet
Utvecklingen mot en ökad intemationalisering har, som en oönskad bi— effekt, lett till en ökning av den internationella brottsligheten. Inte minst i länder i Central- och Östeuropa har denna utveckling varit påtaglig under de senaste åren till följd av de stora politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum där. Också Sverige har drabbats av denna brottsutveckling. Hittills har dock Sverige endast i liten grad berörts av brottslighet med rötter i Central- eller Östeuropa.
Till den gränsöverskridande brottsligheten hör bl.a. internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslighet, såsom penning— tvätt. Till bilden hör också bl.a. en storskalig internationell handel med stulna fordon samt mera specialiserad brottslighet såsom smuggling av vapen eller radioaktiva ämnen.
För Sverige och andra länder är det ett starkt och gemensamt intresse att effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten. För att nå framgång är det nödvändigt att öka det internationella samarbetet bl.a. inom polisens område och när det gäller rättsliga frågor.
Inom EU bedrivs ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor med syfte bl.a. att bekämpa den internationella brottsligheten. Samarbetet handlar om att utarbeta gemensamma strategier för den internationella brottsbekämpningen och om att utveckla samarbetet på myndighetsnivå mellan polis, tull och andra berörda organ i medlemsländerna. Sam- verkansformer utvecklas också med länder utanför EU.
En av de viktigaste frågorna inom EU:s rättsliga och inrikes samarbete är att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol, med upp— gift att vara ett centrum för polis- och tullsamarbete i fråga om kriminal- underrättelsetjänst. Av stor betydelse är också arbetet med att effektivi- sera skyddet mot ekonomisk brottslighet som riktas emot EU exempelvis i form av fusk med bidragssystemen.
12
Som EU-medlem tar Sverige nu del i EU:s rättsliga och inrikes sam— Prop. 1994/95300 arbete, vilket kommer att väsentligt öka våra möjligheter att bedriva Bilaga 3 kampen mot den internationella brottsligheten på ett effektivt sätt. Det är regeringens avsikt att Sverige skall aktivt medverka i detta samarbete. Från svensk sida kommer särskilt hög prioritet att ges åt frågan om att inrätta Europol samt åt frågor om bekämpning av internationell narkotika- handel och internationell ekonomisk brottslighet.
Sverige kommer också att vara aktivt när det gäller det arbete som bedrivs utanför EU mot internationell brottslighet. Hit hör t.ex. arbetet inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP. flår kan också nämnas det arbete som bedrivits inom ramen för den s.k. Ostersjökonferensen, där Sverige varit drivande när det gäller att utveckla ett samarbete mellan polis, tull och andra organ inom länderna runt Ostersjön.
6 Utveckling av lagstiftningen på andra områden
I bilaga 3.1 finns en närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementet. Regeringen vill här sammanfattningsvis lyfta fram några av dessa projekt.
6.1 Den hyresrättsliga lagstiftningen
Den hyresrättsliga lagstiftningen förändrades nyligen på flera viktiga punkter. Vissa av ändringarna genomfördes trots stark kritik från den organiserade hyresgäströrelsen. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredare med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.
6.2 Konsumenträtt
Konsumenternas rättsliga ställning har förbättrats kontinuerligt under de senaste 20 åren. Fortfarande finns dock luckor i konsumentskyddet som det är angeläget att täppa till. Det gäller bl.a. leasingavtal, som har visat sig kunna försätta konsumenten i en besvärlig situation. I ett nyligen avlämnat utredningsbetänkande föreslås nya regler om leasingavtal. Förslagen syftar bl.a. till att leasingkundemas rättsliga skydd skall för— bättras. Vidare kommer regeringen inom kort att lägga fram ett förslag till en ny försäkringsavtalslag som kommer att innehålla flera för— bättringar av försäkringstagarnas ställning, bl.a. i fråga om försäkrings— bolagens skyldighet att informera såväl innan en försäkring tecknas som vid förändringar under försäkringstiden.
13
6.3 Barns rätt att komma till tals Prop. 1994/95:100 Barnen måste sättas i centrum. Sverige skall vara ett föregångsland i Bilaga 3
arbetet på att förverkliga de principer som lagts fast i FN:s bamkon- vention. En viktig fråga gäller sådana mål och ärenden i domstolarna som angår barn. Där måste det finnas garantier för att barnet får komma till tals. Och det måste ske på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och utveckling. Här finns det brister i reglerna i dag. Regeringen kommer att lägga fram förslag till lagändringar för att för- stärka barnens rättsliga skydd.
6.4 Den rättsliga regleringen kring IT
Den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom infonnationstekniken (IT) och den snabbt ökande användningen av IT har medfört behov av en lagstiftning som kan svara mot de krav som denna process ställer. Samtidigt är det rättsordningens uppgift att se till att grundläggande fri- och rättigheter värnas även i IT -samhället. Denna problematik illustreras av att å ena sidan t.ex. de yttrandefrihetsrättsliga principer på vilka våra grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på det massmediala området och att å andra sidan skyddet för den enskildes integritet måste bevaras. Dessa frågor behandlas genom den pågående översynen dels vad avser tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens tillämplighet på nya medier, dels vad avser frågan om elektronisk kommunikation mellan enskilda och mellan enskilda och myndigheter kräver nya rättsliga lösningar. Även i övrigt har regerings- kansliet fortlöpande ansvar för att behovet i stort av rättsliga regleringar i samband med IT analyseras. En fråga som därvid kan aktualiseras på nytt är den om en ny datalag anpassad till ett EG-direktiv om integritetsskydd, vilket är under utarbetande inom EU. Däremot är det inte aktuellt att införa någon lagstiftning om användningen av person- nummer.
6.5 Vallagstiftningen m.m.
En förnyelse av vallagstiftningen sker för närvarande. Det försök med röstning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommun- fullmäktige i sju kommuner skall utvärderas. I arbetet på en ny vallag- stiftning behandlas den fria nomineringsrättenoch vissa andra frågor med anknytning till valsystemet.
Det svenska EU-medlemskapet kräver föreskrifter om val till Europa- parlamentet, som enligt en ny bestämmelse i regeringsformen skall meddelas i lag. Sådan lagstiftning skall genomföras inför det val som skall hållas i september 1995 .
Tanken att göra nationaldagen till helgdag bör inte fullföljas.
14
7 Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr) Prop. 1994/95:100 Bilaga 3
Utgitt Anvisat Förslag Varav för Besparingar Besparingar 1993/94 1994/95 1995/96 12 månader [995/% (12 t.o.m. 1998 månader)
- . Allmänna val m.m.
.. Polisväsendet . Åklagarväsendet
|. Domstolwäsendet m.m. . Kriminalvården
| . Rättshjälp m.m.
. Övriga myndigheter
tterligare åtgärder
— — — — — 600” otalt för Justitie— l7.99l 19.778 29. l58 l9.438 400 LOOO departementet ” Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
8 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingar inom Justitiedepartementets ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt 2).
15
H LITTERA Prop. l994/95:100 Bilaga 3 A. Allmänna val m.m.
Al. Allmänna val
1993/94 Utgift 31 637 000 1994/95 Anslag 158 000 000 l995/96 Förslag 146 600 000
Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val.
Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 146 600 000 kr. I beloppet ingår beräknade utgifter på 140 000 000 kr för val i sep- tember 1995 till EU-parlamentet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna val för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 146 600 000 kr.
A2. Stöd till politiska partier
1993/94 Utgift 138 837 000 1994/95 Anslag 127 200 000 l995/96 Förslag 230 400 000
Riksdagen har för det innevarande budgetåret anvisat 127 200 000 kr under anslaget AZ. Stöd till politiska partier. Medlen fördelas enligt lagen (l972:625; omtryckt l987z876; ändrad senast l994z290) om statligt stöd till politiska partier.
Enligt lagen lämnas stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandatbidrag. Ett mandatbidrag är för närvarande 247 350 kr. Kansli- stödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är för nänarande 4 320 000 kr och tilläggsstödet 12 100 kr för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 18 100 kr för varje mandat. Samtliga belopp fastställdes till sin nuvarande nivå år 1994 (prop. l993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:KU32, rskr. 1993/94:165).
I prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk—politiska åtgärder, m.m. redo- visas åtgärder för förstärkning av de offentliga finanserna. Det gäller också besparingar i de s.k. bidragsanslagen.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget till stöd till politiska partier reduceras med 12 miljoner kr, räknat på en tolvmånaders- 16
period, och att nivåerna på partistödet och kanslistödet sänks. Ytterligare Prop. 1994/951100 ändringar föreslås med anledning av övergången till fyraåriga Bilaga 3 mandatperioder. Ändringsförslagen innebär att bestämmelserna om beräk— ning av antalet mandatbidrag och av grundstödet det tredje året, enligt lagens nuvarande lydelse, skall tillämpas också det fjärde året i mandat- perioden. Ett förslag till den lagändring som detta kräver finns i bilaga 3.2. ' Stödet utgår för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Under det förlängda budgetåret l995/96 infaller således två utbetalningstillfällen. Regeringen beräknar därför anslaget för nästa budgetår till 230 400 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen ( 1972:625 ) om statligt stöd till politiska partier, 2. till Stöd till politiska panier för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 230 400 000 kr.
A3. Svensk författningssamling
1993/94 Utgift 11 007 000 l994/95 Anslag 4 512 000 l995/96 Förslag 1 518 000
Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS till kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 75 för- fattningssamlingsförordningen (l976:725), den s.k. frilistan.
Anslaget skall vidare täcka den ersättning Justitiedepartementet enligt gällande avtal om framställning och distribution av SFS skall betala till förlaget i de fall utgivningen av SFS blir mer omfattande. Avtalets konstruktion bygger på att denna ersättning skall trappas ned under år 1995 och sedan helt avskaffas.
Anslaget har reducerats ( prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. l993/94:1uU15, rskr. l993/941172) med 3,5 miljoner kr, räknat på en tolvmånaders— period. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 518 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 518 000 kr.
17
2 Riksdagen 1994/95. [mm/. Nr 100. Bilaga 3
A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. Prop. 1994/95:1001993/94 Utgift 2 911 000 Bllaga 3 1994/95 Anslag 2 586 000 1995/96 Förslag 3 879 000
Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellek- tuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenta byrån i Haagkonferensen för inter— nationell privaträtt.
Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska samarbetsrådet för kriminologi. till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvars— område.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 3 879 000 kr.
A5. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
l994/95 Anslag 10 000 000 l995/96 Förslag 1 000
Medlen disponeras för genomförande av en upplysnings- och informa- tionskampanj om ekonomisk brottslighet.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har berörts tidigare ( avsnitt 5.5 ). Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myndighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att starta en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa frågor.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått i uppdrag att utarbeta en plan för utbildnings- och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet. Uppdraget skall avrapporteras före utgången av år 1994.
Medlen under anslaget torde inte komma att förbrukas det innevarande budgetåret. Mot denna bakgrund föreslås att ett formellt belopp på 1 000 kr anvisas under anslaget för budgetåret 1995/96.
18
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 3
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budget- året 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete Nytt anslag (förslag) 10 800 000
Enligt regeringens mening kan det, som nämnts tidigare ( avsnitt 5.2 ), finnas skäl att avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som innebär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt. Regeringen avser att senare återkomma till frågan om hur det brottsförebyggande arbetet ytterligare kan stimuleras.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att totalt 10,8 miljoner kronor bör ställas till regeringens disposition för bidrag till brottsförebyggande arbete. Ett särskilt anslag för ändamålet bör föras upp på statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 800 000 kr.
19
B. Polisväsendet Prop. 1994/95:100 Bilaga 3 1 Polisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syftar enligt l & polislagen (1984:387) till att upp- rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa brottsligheten och framför allt att förebygga och förhindra att brott begås.
Den lokala polisorganisationen, som är polisväsendets bas, består för närvarande av 70 polismyndigheter (polisdistrikt). Av dessa myndigheter omfattar sju ett helt län. Beslut föreligger som innebär att antalet polis— myndigheter ytterligare kommer att minska och att antalet myndigheter som omfattar ett helt län kommer att öka till 13 den 1 juli 1995. Antalet anställda inom polisväsendet uppgår till drygt 25 800, varav ca 17 100 är färdigutbildade poliser.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polis- verksamheten där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma verksam- hetens huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polis- myndighetemas gnmdläggande organisation och fördelningen av medel inom länets polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadmi- nistration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Till polis- väsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.
Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet för totalförsvars- funktionen Ordning och säkerhet. Till denna funktion hör förutom polisen, åklagarväsendet, Kustbevakningen, Tullverket, Rättsmedicinal- verket, Statens kriminaltekniska laboratorium och Statens invandrarverk samt de bevakningsföretag som är s.k. K—företag.
2 Reformarbetet inom polisen m.m. Riksdagen beslutade år 1991 efter förslag i propositionen om förnyelse inom polisen ( prop. 1989/90:155 bet. 1990/91:1uU1, rskr. 1990/91) om riktlinjer för polisens verksamhet. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en ut- veckling mot fortsatt decentralisering samt ökad inriktning mot före- byggande polisarbete. Vidare lades Rikspolisstyrelsens roll som en mer renodlad central förvaltningsmyndighet fast. Budgetårct 1992/93 infördes för polisens del ett nytt budgetsystem, som bygger på en mer resultatorienterad styrning av verksamheten och på att medlen anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhets- och ekonomiansvar 20 följs åt. Den lokala och regionala nivån gavs genom detta ett väsentligt
ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. Prop. 1994/95:100
Samtidigt med budgetreforrnen förändrades polisens regionala lednings- Bilaga 3 organisation och den s.k. länspolismästarrnodellen infördes i hela landet.
Med anledning av regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutade riksdagen (bet. 1992/932FiU01, rskr. 1992/93:134 ) att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets onuåde under tre budgetår. Besparingama skall tas ut inom polisväsendet och huvudsak- ligen genomföras genom rationaliseringar och genom en övergång till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen.
Regeringen hade redan i regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdragit till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering av polisverksamheten i länen. Genom ändringar i polis- förordningen ( 1984:730 ) överlämnades också åt länsstyrelserna att besluta om indelningen i polisdistrikt och om polismyndighetemas grundläggande organisation. Samtidigt infördes nya regler i polisförordningen som ger länsstyrelserna vidgade uppgifter i fråga om bl.a. samverkan, organisa- tion och administration inom länets polis.
Rikspolisstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört den förändringen i grundutbildningen att grundkurs 1 från och med budgetåret l993/94 omfattas av studiestödssystemet enligt studiestödslagen (1973z349).
I regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94 upprepade rege- ringen kravet på länsstyrelserna att utarbeta planer för rationalisering inom länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96.
Regeringen beslöt våren 1994 vissa förändringar beträffande Rikskrimi- nalpolisen som innebär att denna får en i förhållande till Rikspolis- styrelsen mer självständig ställning.
I mars 1994 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning om den centrala polisorganisationen, benämnd 1994 års polisutredning (dir. 1994:l9). Bakgrunden till beslutet var ett uttalande av riksdagen i december 1993 (bet. 1993/94:1uU8, rskr. 1993/94:68 ). Utredningensupp- drag var att lämna förslag till uppgifter och organisation för den centrala polisorganisationen samt att göra en utvärdering av det förändringsarbete som pågår inom polisen på lokal och regional nivå. Slutligen skulle utredningen föreslå en ny ordning för grundutbildning av poliser. Utredningen redovisade hösten 1994 delbetänkandet Studiemedels- finansierad polisutbildning (SOU 19941103). Regeringen beslutade i december 1994 att avveckla utredningen. Avecklingen motiveras av att Rikspolisstyrelsens roll inom ett decentraliserat polisväsende redan tidigare lagts fast genom riksdagens ovan redovisade beslut 1991. Arbetet med att renodla Rikspolisstyrelsens organisation i linje med dess nya roll som central förvaltningmyndighet bör enligt regeringen nu kunna drivas vidare av styrelsen själv med den av riksdagen fastlagda inriktningen som grund.
Utredningens uppgift att utvärdera förändringsarbetet på lokal och regional nivå bör kunna bedrivas inom ramen för Rikspolisstyrelsens uppgift att vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Det ytterligare 21 krav på besparingar inom polisväsendet som nu ställs gör det mindre
lämpligt att nu genomföra en särskild utvärdering. När arbetet kommit Prop. 1994/95:100 längre kommer regeringen återigen att överväga en extern utvärdering. Bilaga 3 Riksdagen beslutade i november 1993 (bet. 1993/94:KU10, rskr. l993/94:17) att en genomgång av utredningen av mordet på stats- minister Olof Palme och en på denna utredning grundad redovisning skulle göras. Regeringen har under hösten 1994 beslutat om direktiv för kommissionen och utsett ordförande. Kommissionens arbete skall i första hand avse den brottsutredning som inte granskats av tidigare kommis- sioner, dvs. utredningsarbetet efter den 4 februari 1987.
3 Årsredovisningen Revisionsrapporten
Rikspolisstyrelsen har för budgetåret l993/94 lämnat sin andra årsredo- visning enligt förordningen ( 1993:134 ) om myndigheternas årsredovis- ning och anslagsframställning (FARAF). Rikspolisstyrelsen var för budgetåret 1992/93 undantagen från vissa av de förändringar i bok— föringsförordningen (l979:1212) som trädde ikraft 1 juli 1991. Denna andra årsredovisning är därför den första där bokföringsförordningens ökade krav på redovisning tillämpas fullt ut.
Då det gäller resultatredovisningen har det arbete som Rikspolis- styrelsen bedrivit medfört en förbättring från föregående är, främst när det gäller kvalitetsuppföljning och resonemang om resultat och effekter. Resultatredovisningen avseende den lokala polisorganisationen uppfyller således till största delen de krav som ställs i FARAF. Beskrivningen av hela polisväsendets verksamhet har också gjorts mycket informativ. Rikspolisstyrelsen måste dock fortsätta att utveckla den struktur som uppföljningen av verksamheten skall ske i.
När det gäller den ekonomiska redovisningen innehåller Riksrevi- sionsverkets (RRV) revisionsberättelse invändningar mot de finansiella delarna i årsredovisningen. Invändningama är så allvarliga att RRV:s bedömning är att polisväsendets årsredovisning inte är rättvisande. Av revisionsrapporten kan utläsas att bristerna i huvudsak beror på för låg redovisningskompetens på den centrala nivån. Rikspolisstyrelsen har däremot lyckats bygga upp den ekonomiadministrativa kompetensen inom övriga områden och på regional och lokal nivå så att den i stort svarar mot det nya styrformemas krav.
Regeringen delar RRV:s bedömning av redovisningen. Rikspolisstyrel- sen måste skyndsamt höja kompetensen och utöka resurserna för den ekonomiska redovisningen på central nivå högst väsentligt. Justitie- departementet har redan i samband med att RRV lämnade sin revisionsberättelse förvissat sig om att Rikspolisstyrelsen börjat vidta åtgärder för att höja redovisningskompetensen inom styrelsen.
22
Resultatredovisningen Prop. l994/952100 Den lokala polisorganisationen producerade 35,5 miljoner verksam- IBrlaga3
hetstimmar budgetåret 1993/94 till en kostnad av 8 908 miljoner kronor, en reell resursökning jämfört med budgetåret 1992/93 motsvarande ca 650 årsarbetskrafter, i huvudsak på polismanssidan. Verksamhetens sammansättning fördelades på verksamhetsgrenarna under budgetår 1993/94 enligt följande:
De förändringar i verksamhetens sammansättning som skett jämfört med föregående budgetår beror i huvudsak på förändrade rapporte— ringsprinciper. En faktisk ökning har dock skett när det gäller såväl övervakning som brottsutredning. Ett mått på arbetsbelastning för polisens brottsutredningsverksamhet är antalet inkomna ärenden per 1000 verksamhetstimmar. För flera ärendegrupper har arbetsbelasmingen mätt på detta vis minskat. Detta indikerar att det finns ett utrymme för att ytterligare prioritera angelägna områden. Ett sådant område där polisen redan ökat sin resursinsats med 15 % är våldsärenden. Andelen våldsärenden som redovisas till åklagare har härigenom ökat från 54 % till 61 %.
Personalsitualionen
Utvecklingen av antalet färdigutbildade poliser
18000
17000
16000
15000
14000
1992 1993 1994
23
Den dåvarande regeringen redovisade i budgetpropositionen för budget- Prop. 1994/95:100 året 1992/93 att antalet utbildade polismän i riket bör vara ca 16 700. Bilaga 3 Riksdagen hade ingen erinran däremot. Det målet uppnåddes under år 1993 sedan de polisaspiranter som antagits i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet blivit färdigutbildade. Av prognoser i den fördjupade anslagsframställningen som Rikspolisstyrelsen lämnade i februari 1994 framgår att antalet färdigutbildade poliser i juli 1995 kommer att vara ca 17 500. Prognoser om antalet färdigutbildade poliser är dock vanskliga att göra då utbildningen av en polisaspirant tar tre år och det under denna tid hinner inträffa många andra personalförändringar, t.ex. förtidspensio- neringar eller att poliser får anställningar utanför polisväsendet.
Antalet polisaspiranter som nu är under utbildning uppgår till 1382 varav 413 kommer att ha slutfört sin utbildning i juni 1995. Under budgetåret l995/96 beräknas 580 bli färdiga med sin utbildning.
Under budgetåret 1993/94 hade ca 10 % av de rekryterade polis- aspirantema invandrarbakgrund. Andelen kvinnor som rekryteras till polisyrket har under de senaste tre åren legat på ca 30 %.
4 Polisverksamheten
Övergripande mål: - Minska brottsligheten och öka tryggheten.
Strategi: - Problemorienterat polisarbete; brottsförebyggande och i sam— verkan med andra.
Huvudlinjer: - Närpolisverksamhet. - Kvalificerad brottsutredningsverksamhet.
Prioriterade områden:
- Våldsbrott.
- Ekonomisk brottslighet. - Narkotikabrott.
4.1 Mål och strategi
Regeringen har gjort en fördjupad prövning av polisens verksamhetsm- riktning. Det kriminalpolitiska målet för polisen skall även fortsättningsvis vara att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Det problemorienterade synsättet är strategin för polisens arbete. Kun- skapen om kriminella handlingar och bakomliggande orsaker skall använ— das aktivt för att förhindra att brott och ordningsstömingar uppstår. En bärande tanke i det problemorienterade polisarbete! är att polisen skall 24
samarbeta med föreningar, företag, institutioner och myndigheter i Prop. 1994/952100 samhället. Ett stort ansvar för att samarbete och samverkan sker i gemen- Bilaga 3 samma frågor åvilar polisen.
För att kunna uppfylla målen och arbeta efter strategin skall utveck- lingsarbetet av polisverksamheten för de närmaste åren följa två huvud- linjer; en för närpolisverksamhet och en för den kvalificerade brottsut- redningsverksamheten.
I den genomgripande organisationstörändring som pågår inom den lokala polisorganisationen har närpolisverksamheten en framskjuten plats. I samtliga tre storstadslän har beslut fattats om indelning i närpolis- områden. Där men även i andra delar av landet ligger man väl framme i sitt förändringsarbete och idéerna om det mer problemorienterade polis— arbetet börjar vinna allmänt gehör och förståelse. De riktade utbildnings- insatser som Rikspolisstyrelsen genomfört har bidragit till denna utveck- ling.
Regeringen har för innevarande budgetår gjort en särskild satsning om 20 miljoner kronor på närpolisverksamheten, främst för att stödja kompe- tensuppbyggnaden, men även för att stödja metod- och teknikutveck- lingen.
I närpolisverksamheten är det av stor vikt att bättre utnyttja den generalistkompetens som polismännen har fått i sin utbildning och utifrån ett problemorienterat synsätt arbeta för att minska brottsligheten och skapa trygghet i närsamhället.
Arbetet med att genomföra närpolisorganisationen måste fortsätta med kraft. Enligt regeringens mening är detta dessutom en möjlighet för att kunna bibehålla en effektiv polisverksamhet trots krympande resurser.
När det gäller brottsutredningsverksamheten har denna traditionellt be- drivits vid kriminalavdelningama. Under senare år har utvecklingen allt mer gått mot att denna verksamhet även bedrivs inom andra av organisa— tionens delar t.ex. ordnings- och trafikavdelningama. Nästa steg i denna utveckling är att utredningar av den s.k. vardagsbrottsligheten sker inom närpolisverksamheten. Detta leder till att kriminalpolisen ges möjlighet att koncentrera sig på den mer kvalificerade spanings- och utrednings- verksamheten.
För att klara den kvalificerade bmtrsutredningsverksamheten måste dock en utveckling av organisationen och metoderna ske. Ett nytt område där kompetensen måste" höjas och kunskap spridas är kriminalunder— rättelseverksamheten.
Kriminalunderrättelseverksamheten är en verksamhet under utveckling inom svensk polis. Kriminalunderrättelseverksamhet är en funktion som består i att inhämta, analysera samt delge information om brottslingar eller brott till olika delar av polisorganisationen. Rikskriminalpolisen an- svarar för denna funktion på den nationella och. internationella nivån. På regional och lokal nivå måste det finnas organisatoriska enheter och kompetens för att samarbeta med den centrala nivån och för att kunna sammanställa och förmedla informationen till de operativa enheterna. Detta underlättas av den pågående utvecklingen mot länskriminalavdel— ningar. Sådana organisatoriska förändringar skapar goda förutsättningar 25 för ett väl fungerande samarbete mellan den regionala nivån och Riks-
kriminalpolisen. Prop. 1994/95:100 Polisväsendet har i regleringsbrevet för innevarande budgetår tilldelats Bilaga 3
50 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära om- rådet med syfte att bl.a. effektivisera förundersökningsarbetet särskilt när det gäller våldsbrott och narkotikabrott samt annan grov brottslighet. Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan för medelsanvändningen.
Brottsutredningsverksamheten är, oavsett om den bedrivs av kriminal- polisen eller inom närpolisen, beroende av ett gott och effektivt sam- arbete mellan åklagare och polis. Detta samarbete måste utvecklas med särskild hänsyn till polisens nya arbetssätt.
4.2 Prioriterade områden
Som en följd av vad som anges i Inledningen ( avsnitt 5.1 ) om inrikt- ningen på kriminalpolitiken bör, förutom det brottsförebyggande arbetet i allmänhet, bekämpningen av våldsbrotten och de ekonomiska brotten prioriteras. Härutöver bör polisens arbete med bekämpning av narkotika- brottsligheten ha fortsatt hög prioritet.
Våldsbrott
Det är av grundläggande betydelse för att nå de övergripande kriminal- politiska målen att så integritetskränkande brott som våldsbrott utreds och att gärningsmännen spåras upp och lagförs. En särskilt allvang typ av våldsbrott som fått allt mer uppmärksamhet under den senaste tiden är hot mot vittnen, målsägande, åklagare och polispersonal som delvis systematiskt framförts av mer eller mindre löst organiserade grupper i de fall någon tillhörande gruppen misstänks för brott. Förutom det lidande som enskilda personer förorsakas utgör detta fenomen också ett hot mot rättsstaten som sådan. Justitiedepartementet har i september 1994 för- ordnat en utredare med uppdrag att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och målsäganden i domstol. Utredaren skall också lämna förslag på åtgärder som kan förstärka målsägandes och vittnes skydd. Uppdraget som skall redovisas i januari 1995 kommer att ligga till grund för ytterligare överväganden från regeringen sida i dessa frågor.
Antalet anmälda våldsbrott har ökat under de senaste åren. Särskilt allvarligt är att den grova våldsbrottsligheten ökat. Polisen har gjort sär- skilda satsningar mot våldsbrott och redovisar nu både ett större antal och en högre andel ärenden till åklagare.
Att bekämpa våldsbrottsligheten skall även i fortsättningen vara en prioriterad uppgift för polisen. Både utredningar av våldsbrott och brottsförebyggande insatser måstet vidtas. Ett exempel på det sistnämnda som inte bara förhindrar brott utan också skapar trygghet är synlig övervakning på tider och platser där riskerna för våldsbrott är stora. Det problemorienterade arbetssättet bör kunna ge förbättrade möjligheter 26 härvidlag. En annan åtgärd för att motverka grova våldsbrott är att be-
gränsa antalet illegala vapen. Prop. l994/951100 Offren för våldsbrott måste ges stöd och skydd. Riksdagen harbeslutat Bilaga 3
om en rad åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Många av dessa beslut trädde i kraft den 1 juli 1994. Omfattande informations- och utbildningsinsatser har gjorts av Rikspolisstyrelsen för att förbereda polis- myndighetema på de nya krav och förhållningssätt som dessa åtgärder medför. Polisens stöd till brottsoffer har utvecklats bl.a. genom att s.k. trygghetspaket tillhandahålls utsatta personer. Brottsofferjourer finns i samtliga län och polisen stöder denna verksamhet. Vid vissa polismyndig- heter har särskilda utbildningsinsatser gjorts för att förbättra utred- ningarna av våldsbrott mot kvinnor. Utbildning har också givits till stöd— personer inom brotts- och kvinnojourer. Detta arbete måste fortsätta.
Ekonomisk brottslighet
Polisen skall aktivt medverka till att effektivisera samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Arbetet skall ges en inriktning både mot brotts- förebyggande och mot brottsutredande verksamhet. Polisen skall nära samarbeta med andra berörda myndigheter och organ, såsom åklagare, skattemyndigheter, konkursförvaltare, kronofogdemyndigheter och tull- myndigheter.
På central nivå kommer, enligt ett förslag från Riksåklagaren, ett nära samarbete att inledas mellan Statsåklagarrnyndigheten för speciella mål och Rikskriminalpolisens ekorotel under medverkan av expertis från skatteväsendet och exekutionsväsendet. Rikspolisstyrelsen skall stödja utvecklandet av detta samarbete och skall därvid bl.a. se till att den centrala utredningsverksamheten i fråga om eko—brott på lämpligt sätt knyts samman med verksamheten vid Rikskriminalpolisen i övrigt. På liknande sätt bör samarbetet mellan polis, åklagare och andra berörda myndighet på regional nivå utvecklas.
Kompetensen hos de polismän som utreder ekobrott har stärkts och kommer att stärkas ytterligare genom centrala utbildningssatsningar. Investeringar har också gjorts för att tillgodose behovet av modernt datastöd i arbetet. Personalresursema kommer att öka när de planerade nyrekryteringama av ytterligare utredare och ekonomer har genomförts i början av budgetåret l995/96. .
Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för polisväsendet budgetåret l994/95 tilldelats 50 miljoner kronor för satsningar mot ekonomisk brottslighet med syfte att bl.a. bygga ut verksamheten och för åtgärder i övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten på området. Riks- polisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan för medelsanvändningen. Av den framgår att medlen kommer att använ- das för den centrala enhet som nämnts ovan samt för att öka antalet utredare och ekonomer på eko-rotlama runt om i landet och då särskilt i storstäderna. De särskilda medlen kommer därutöver att användas för att förbättra teknikstödet och för att genomföra utbildningar.
27
Narkotikabrott Prop. 1994/ 95: 100 Samhällets insatser mot narkotika har varit framgångsrika men de under- Brlaga 3 sökningar som görs bland värnpliktiga och bland skolungdomar visar emellertid tendenser till att missbruket återigen ökar. Dessa tendenser är oroande och måste tas på stort allvar. Polisens insatser mot narkotika- brottsligheten måste forsätta med oförminskad kraft. Regeringen noterar att polisen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökat sina insatser mot narkotikabrott med ca 5 %.
Polisens insatser måste inriktas både på gamlangningen och den organiserade narkotikabrottsligheten. Polisen måste vidare ta till vara de möjligheter till samverkan med andra myndigheter och organisationer som finns i detta arbete. Inte minst viktigt är det att polisens insatser riktas mot den narkotikahandel som förekommer bland unga människor.
(Se även Internationella frågor nedan.)
4.3 Övrig polisverksamhet Tmi/(övervakning
Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs fast i samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas på förslag i Trafikpolisutredningens betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU l992z81).
Rikspolisstyrelsen har i maj 1994 till regeringen slutredovisat det sär- skilda uppdrag man haft att verka för förbättringar i fråga om polisens ttafikövervakning. I uppdraget angavs särskilt att flera av Trafikpolis- utredningens förslag kan genomföras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen. I sin redovisning konstaterar Riks- polisstyrelsen att de flesta länsstyrelserna har inlett reformeringen av tralikövervakningen i enlighet med Trafikpolisutredningens gnrndläggan- de idéer och förslag.
Rikspolisstyrelsen och Vägverket har i maj 1994, i enlighet med riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop. 1992/931161, bet. 1992/932TU29, rskr. 1992/93:426), träffat en ramöverenskommelse angående trafikövervakning på väg. I överenskommelsen, som i huvudsak avser perioden 1 juli 1994 t.o.m. 30 juni 1995 , redovisas riktlinjer och rekommendationer för trafikövervakningen. Tanken är att ramöverens- kommelsen skall följas upp på regional nivå genom överenskommelser mellan vägdirektören och länstyrelsen. Vägverket ställer också medel till Rikspolisstyrelsens förfogande för inköp och utveckling av teknisk utrustning för trafikövervakning.
Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet har i september 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett gemensamt utarbetat nationellt trafiksäkerhetsprogram. I trafiksäkerhetsprogrammet konstate- ras att trafiksäkerhetsutvecklingen under de allra senaste åren varit 28
mycket positiv och att trafiksäkerhetsmålen därför kan skärpas till högst Prop. l994/95 : 100 400 döda och 3 700 svårt skadade i trafiken år 2000. Bilaga 3 Under det senaste året har antalet döda och skadade i trafiken minskat. Detta kan till en del förklaras med att polisens trafikövervakning intensifierats. Polisen har bl.a. kraftigt ökat sina kontroller av nykter- heten i trafiken. Resultatet från dessa kontroller pekar på att nykterheten i trafiken ökat. En fortsatt effektivisering skall ske av polisens trafikövervakning genom ökad aktivitet och ökad synlighet från polisens sida. Trafikövervakningen skall inriktas mot de tralikmiljöer och trafik- situationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas särskilt. Utvecklingen mot att trafikövervakning utförs även av poliser med andra huvuduppgifter skall fortsätta. Samverkan med Vägverket och kommunerna skall utvecklas vidare.
Internationella frågor
Den internationella brottslighetens utveckling, som berörts i inlednings- avsnittet, har föranlett polisen att öka samarbetet med polis och tull i andra länder.
Som medlem i EU kan Sverige nu medverka i det fördjupade internationella polissamarbete som utvecklas inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete. Justitiedepartementet medverkar i ett antal arbetsgrupper rörande polisiära utvecklingsfrågor inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete, den s.k. tredje pelaren. I dessa grupper behandlas mellanstatliga samarbetsfrågor rörande bl.a. bekämp- ning av terrorism, narkotikabrottslighet och organiserad brottslighet. Inom Rikspolisstyrelsen finns en särskild organisation för bl.a. dessa utvecklingsfrågor. En av de första åtgärderna för Sveriges del efter inträdet i EU är att sända sambandsmän till European Drugs Unit (EDU), som är placerat i Haag. EDU är ett organ för polissamarbete mellan EU— länder i fråga om narkotikabekämpning och utgör ett första steg på vägen mot att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol.
Ett av de viktigaste inslagen när det gäller att effektivisera det inter- nationella polissamarbetet är att utveckla kriminalunderråttelseverksam- heten. För Sveriges del kommer Rikskriminalpolisen att ha en central roll inom detta område.
Det internationella polissamarbetet skall utvecklas mot bakgrund av den internationella brottsutvecklingen och av de nya möjligheter som följer med Sveriges medlemskap i EU. Särskild vikt bör därvid läggas vid det samarbete som kommer att ske inom Europol.
De nordiska ländernas polis och trrll samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga om narkotikabekämpningen, bl.a. genom att statio- nera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder. Detta nordiska samarbete bör givetvis fortsätta. I vissa länder finns också svenska polissambandsmän som inte ingår i det nordiska samarbetet. För 29
framtiden kan förutses att de fiesta svenska polissambandsmännen Prop. 1994/95:100 kommer att inordnas i det nordiska samarbetet och att deras uppgifter Bilaga 3 kommer att utvidgas till internationell brottslighet i allmänhet. Utbyggna- den av sambandsmannaverksamheten skall fortsätta. I största möjliga utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen för det nordiska sam- arbetet. En viktig del i arbetet är att utveckla metoder för att förhindra att den fria rörligheten av personer och varor inom EU leder till att narkotika, vapen m.m. kan föras in i landet från andra EU-länder. Här kan särskilt nämnas att Sverige kommer att bekämpa legaliseringssträvandena som finns på sina håll i Europa när det gäller narkotikabrott. Sverige kommer också som medlem i EU att behålla en kontroll i anslutning till gränserna mot andra medlemsländer i syfte att hindra att bl.a. narkotika och vapen införs illegalt i landet. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att svara för det utvecklingsarbete som behövs på detta område för polisens del.
lérkställighet av utlänningsärenden
Regeringen beviljade för budgetåret l993/94 merutgifter på 97 miljoner kronor för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden. Av merut— giftema har 69 miljonor kronor tagits i anspråk. Polisens totala kostnad inklusive merutgiftema för denna verksamhet har beräknats till 127 miljo- nor kronor. Antalet personer där avvisningsbeslutet verkställts var ca 30 000.
För innevarande år finansieras motsvarande verksamhet via förslags— anslag och regeringen föreslår att så skall ske även för budgetåret l995/96. Regeringens bedömning är att antalet verkställigheter kommer att minska.
En särskild utredare har tillsatts för att utreda frågor om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verk- ställigheten och om detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret.
Barnpornograji
Riksdagen gav den 9 juni 1994 (rskr. l993/94:450) efter hemställan från konstitutionsutskottet (bet. l993/94:KU28, Ytterligare åtgärder mot barn- pornografi) regeringen i uppdrag att bl.a. ta ställning till hur en för— bättrad underrättelseinhämtning på central nivå inom polisorganisationen som föreslagits i betänkandet bör komma till stånd.
Regeringen beslutade den 3 november 1994 att en kommitté skall utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994: 1 17). Kommittén skall bl.a. studera hur polis-, tull- och åklagarorganisationema agerar i samverkan med Justitiekanslern och med varandra när misstanke uppstår om bampomografibrott. Utrednings- arbetet skall vara avslutat senast den 30 juni 1996.
Rikspolisstyrelsen har mot bakgrund av riksdagens uppdrag 30 den 9 november 1994 presenterat en utredning om förbättringar inom
polisorganisationen för att bekämpa bampomografibrott. Utredningen har Prop. 1994/951100 lett till bl.a. ett förslag att det inom Rikskriminalpolisen dels bör inrättas Bilaga 3 en enhet med uppgift att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet i syfte att stödja bekämpning av sådan brottslighet som är förknippad med
sexuella övergrepp mot barn och dels en central enhet med ansvar för all utredning av bampomografibrott i landet. Rikspolisstyrelsen avser att
remissbehandla utredningen.
Statens kriminaltekniska laboratorium
Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt utveck- lingsarbete. Särskilt bör nämnas att DNA-tekniken nu kostnadsmässigt är nere på en nivå som möjliggör en väsentligt utökad användning av metoden.
Polisens totalförsvamppgij?
I polisens funktionsansvar ingår bl. a. att samordna beredskapsförbe- redelser, genomföra krigsplanläggning och regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget inom funktionen.
Uppgifterna för polisen vid höjd beredskap överensstämmer i stort med fredsuppgiftema.
Beredskapsläget beträffande såväl strategiskt överfall som angrepp efter politisk förvarning bedöms som godtagbart. Förmågan att klara upp- gifterna under neutralitet och krisskede är beroende av tillgången på personal och det stöd som kan erhållas från andra myndigheter.
Som övergripande mål för funktionen skall gälla den inriktning som anges i 1992 års försvarsbeslut.
5 Ekonomiska förutsättningar
Några huvudpunkter: - Nya besparingar.
- Ingen rekrytering av polisaspiranter. - Personalavvecklingsåtgärder.
Bakgrund — rationaliserin gsarbetet
Genom regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdrog regeringen till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering av polisverksamheten i länen. Uppdraget skärptes genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin ( prop. 1992/93:50 , bet. 1992/931FiUl, rskr. 1992/93:134 ) som bl.a. ledde till att man inom polisväsendet skulle spara 500 miljoner kronor under en treårsperiod, utöver tidigare beslu- 31
tade besparingar. I 1994 års budgetproposition konstateras att länsstyrel- Prop. 1994/952100 serna såsom högsta polisorgan i länen bl.a. har ansvaret för de rationa- Bilaga 3 liseringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om besparingar inom polisens område och om en oförändrat hög ambitions- nivå inom polisens område. Rikspolisstyrelsen skall vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Styrelsen skall som tillsynsmyndighet granska rationaliseringsplanema och till regeringen redovisa rationali- seringsarbetet. Rikspolisstyrelsen har lämnat sådana redovisningar, senast i september 1994.
Av Rikspolisstyrelsens senaste redovisning framgår att länsstyrelserna klarat besparingskravet för polisen för budgetåret l993/94, att antalet resurstimmar inom polisväsendet ökat med över tre procent samt att nästan alla länsstyrelser anser att man hittills inte sänkt den operativa nivån.
Av rapporteringsunderlaget från länsstyrelserna drar Rikspolisstyrelsen slutsatsen att det hittills är förhållandevis få av de planerade rationali- seringsåtgärdema som har hunnit genomföras. Däremot har det pågått och pågår ett omfattande förberedelsearbete som i stor utsträckning varit inriktat på strukturförändringar. Antalet polismyndigheter i riket, som i december 1993 uppgick till 117, har minskats till 70 i september 1994. Vid den tidpunkten beslutade men ännu inte genomförda förändringar i distriktindelningen innebär att antalet polismyndigheter i riket den 1 juli 1995 kommer att uppgå till 49. I mer än hälften av länen kommer det då att finnas endast en polismyndighet. Detta är, konstaterar Rikspolis- styrelsen, den största strukturella förändringen inom polisväsendet sedan förstatligandet år 1965.
Beträffande verksamheten'som sådan markerar Rikspolisstyrelsen att omställningsprocessen i riktning mot ett förverkligande av statsmakternas nya riktlinjer för polisverksamheten ännu går långsamt på många håll, men att det är för tidigt att bedöma hur snabbt de nödvändiga föränd- ringarna kommer att ske.
När det gäller frågan om hur investingama har påverkats av rationali- seringsarbetet noterar Rikspolisstyrelsen att länsstyrelserna redovisat en godtagbar nivå trots besparingskraven. Frågan om hur utbildningsnivån påverkas av besparingskraven är det enligt Rikspolisstyrelsens bedömning ännu för tidigt att besvara.
Regeringen gör för sin del bedömningen att länsstyrelserna genom sina hittillsvarande beslut lagt en god grund för polismyndighetemas fortsatta rationaliseringsarbete. Den bedömningen grundas dels på Rikspolisstyrel- sens redovisningar, dels på erfarenheterna från de besök i länen som under budgetåret l993/94 genomförts av företrädare för Justitiedeparte— mentet. Det kan konstateras att ett mycket omfattande förändringsarbete genomförts på kort tid, låt vara att planerade strukturförändringar till en del ännu inte genomförts fullt ut och därigenom ännu inte givit full effekt. Det omfattande rationaliseringsarbetet har härtill genomförts parallellt med att länspolismästarrnodellen och det nya budgetsystemet med en mera resultatinriktad styrning av myndigheterna inom polis- väsendet genomförts, något som ställt betydande krav såväl på 32 länsstyrelserna och polismyndighetema som på Rikspolisstyrelsen.
När nu planeringen av strukturförändringama i länen i stort är genom- Prop. 1994/95:100 förd vill regeringen återigen betona att rationaliseringsarbetet måste Bilaga 3 bedrivas utifrån verksamhetsmässiga utgångspunkter. '
För att säkra att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens krav och att resurserna används effektivt måste styrningen och upp- följningen av verksamheten utvecklas ytterligare. Detta gäller såväl för den lokala polisorganisationen som för den centrala nivån. För Rikspolis— styrelsens del innebär det att arbetet med att utveckla system för uppföljning och tillsyn av polisverksamheten måste fortsätta. Det är också en uppgift för Rikspolisstyrelsen att tydligt ange den struktur som länen skall redovisa sina verksamhetsmål i.
Nya besparingar budgetåret 1995/96
Polisen har sedan länge känt till och planerat sina rationaliseringar utifrån förutsättningen att 175 miljoner kronor skall sparas under budgetåret 1995/96 (12 månader). Beloppet kvarstår av det sparkrav på 500 miljoner kronor som lades fast av riksdagen med anledning av 1993 års budgetproposition. Det statsfinansiella läget kräver dock att ytterligare åtgärder vidtas. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. bl.a. att den statliga konsum- tionen skall minska med 2 miljarder kronor under budgetåret 1995/96 och att delar av besparingskravet också skulle läggas på Justitie- departementets område. Riksdagen godkände inriktningen och omfatt- ningen av besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordat (bet. l994/95:FiUOl rskr. 1994/95:145). Regeringen har nu presenterat ytterligare sparförslag motsvarande 20 miljarder kronor i enlighet med vad som uttalades i den ekonomisk-politiska propositionen. Av detta be- lopp föreslår regeringen att 235 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) läggs på polisväsendet, inkl. säkerhetspolisen, utöver redan beslutade besparingar. Besparingen fördelar sig över an- slagen med 17 miljoner kronor för B 1. Rikspolisstyrelsen, 20 miljoner kronor för B 2. Säkerhetspolisen och 198 miljoner kronor för B 5. Loka— la polisorganisationen.
Dessa ytterligare besparingar måste i första hand tas ut genom ett intensifierat rationaliseringsarbete. Betydande krav kommer att ställas på polismyndighetema, länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen i detta arbe- tet. Rationaliseringsarbetet måste till största del ha som mål att med minskad personal åstadkomma ett bättre resultat i verksamheten. För att förverkliga vinsterna i rationaliseringsarbetet krävs att åtgärder vidtas när det gäller polisväsendets personal. En sådan åtgärd är att begränsa rekryteringen av polisaspiranter. En annan är att underlätta frivilliga avgångar.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet budgetåren 1997 och 1998 på ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2 .
33
3 Riksdagen [904/"95. [ saml. Nr 100. Bilaga 3
Polisutbildnirr gen, personalminsknin g samt den operativa nivån Prop. l994/951100 SOm nämnts har målet för antalet poliser nu uppnåtts. För att bibehålla Bilaga 3 den nivån behövs under budgetåret inte någon nyrekrytering av polis- aspiranter.
Den situation som då uppstår för polishögskolan bör användas för att överväga formema för hur utbildningen av poliser skall bedrivas i fram— tiden. I 1994 års budgetproposition lades det fast att grundutbildnings- systemet skulle anpassas till det nya budgetsystemet. Utgångspunkten var att hela grundutbildningen skall studiemedelsfinansieras och anställning som polis i den lokala polisorganisationen bör sökas först i samband med grundutbildningens avslutande.
1994 års polisutredning överlämnade i juni 1994 delbetänkandet Studie- medelsfinansierad polisutbildning (SOU 1994:lO3). Utredningen lade fram ett förslag till en ordning för grundutbildning av poliser mot bak- grund av de utgångspunkter som lagts fast i 1994 års budgetproposition. Delbetänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedeparte— mentet. I polisutredningens uppdrag ingick dessutom att överväga hur utbildningen i större utsträckning skall kunna samordnas med högskole— utbudet i övrigt. På grund av tidsbrist behandlade utredningen inte dessa frågor. Regeringen ser därför ett tillfälligt uppehåll i nyrekryteringen till grundutbildningen som en lämplig tidpunkt att överväga de frågor som polisutredningen i denna del inte tog ställning till och till hur en sådan förändring av polisutbildningen kan utformas. Frågan kommer att som nämnts beredas vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en ny ordning byggd på de utgångspunker som angavs i budgetpropositionen 1994 skall gälla när grundutbildningen återupptas.
Eftersom den ekonomiska situationen kommer att vara ytterst ansträngd bör alla de möjligheter som finns för att underlätta personalminskningen tas till vara. Rikspolisstyrelsen måste aktivt bidra till detta arbete genom stöd och råd. Vidare måste Rikspolisstyrelsen i samarbete med länen underlätta för polispersonal att flytta till län som på grund av hög arbetsbelastning har behov av ytterligare polispersonal. Polisväsendet hade vid utgången av budgetåret l993/94 ett sammanlagt anslagssparande på nära 700 miljoner kronor. Detta anslagssparande och den möjlighet till anslagskredit som polisen har ger enligt regeringens bedömning möjlighet att bedriva verksamheten så att grundläggande krav på kompetensutveckling kan bibehållas och nödvändiga investeringar genomföras samtidigt som avveckling av personal sker.
När det gäller den operativa nivån var den i 1994 års budgetproposition redovisade ambitionen att nivån skulle bibehållas eller rentav höjas till följd av rationaliseringama. Antalet verksamhetstimmar har också ökat mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 med motsvarande 650 årsarbets- krafter vilket indikerar att den operativa nivån höjts.
Den faktiska neddragningen av resurserna inom polisväsendet kräver, för att ambitionen om en generellt sett oförändrad operativ nivå skall upprätthållas, att förändringsarbetet fortsätter. Utvecklingen längs de två huvudlinjema, närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsutred— ningsverksamheten, får inte avstanna. Båda dessa utvecklingslinjer kräver 34
också att investeringsnivån både i kompetens och materiel hålls på en Prop. 1994/95:100 acceptabel nivå. Regeringen gör den bedömningen att det genom fortsatt Bilaga 3 förändringsarbete trots de nu föreslagna besparingarna går att bibehålla den operativa nivån i landet som helhet.
6 Personalfrågor
Under den kommande budgetperioden bör som tidigare redovisats under avsnitt 5 Ekonomiska förutsättningar ingen rekrytering av nya poliser ske. Det antalsmål på 16 700 poliser som satts upp är uppfyllt och något behov av rekrytering för att säkerställa denna nivå föreligger inte de närmaste åren. Det budgetmässiga läget gör också att Polishögskolans kapacitet i stället bör utnyttjas för kompetensutveckling inom polis- väsendet. Denna kompetensutveckling bör följa två linjer. Den första och grundläggande är att utbilda personalen för att kunna arbeta problem- orienterat i närpolisverksamheten, en utbildning som även en del civil- anställd personal bör bibringas. Den andra är utbildning i kvalificerad krinrinalpolisverksamhet där vissa lyckade insatser redan gjorts. Av särskilt intresse är att integrera delar av denna utbildning med mot- svarande utbildning för åklagare.
Polisväsendet är fortfarande en mansdominerad organisation. En för- ändring håller dock på att ske och den manliga överrepresentationen är på väg att minska.
Rikspolisstyrelsen har redovisat en rad åtgärder och planer på jämställdhetens område, inte minst då det gäller utbildning. Särskilda utvecklingsinsatser har också inletts för att höja statusen på det administrativa arbetet inom polisen, som till stor del utförs av kvinnor. Vidare är ett nationellt och internationellt "nätverk" för kvinnliga poliser under uppbyggnad.
Regeringen "ser positivt på den utveckling som pågår inom polis- väsendet. Dock måste arbetet på flera områden intensifieras. Särskilt viktigt är det att myndigheterna arbetar aktivt för att vid utbildningar och chefstillsättningar på alla nivåer åstadkomma en jämnare könsfördelning.
7 Budgetramen m.m.
I 1993 års budgetproposition angav regeringen att polisväsendet inte borde tilldelas en fierårsram mot bakgrund av den besparing som skulle göras inom polisen under en treårsperiod. [ ett beslut om särskilda direk- tiv för Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning m.m. i juni 1993 har regeringen begärt en anslagsframställning avseende budgetåren l995/96 - 1996/97. Rikspolisstyrelsen inkom i februari 1994 med den fördjupade anslagsframställningen. Därefter har riksdagen under våren 1994 fattat beslut om att budgetåret fr.o.m. år 1997 skall omfatta kalenderåret. Rikspolisstyrelsen har kompletterat den fördjupade anslags- framställningen med ekonomiska beräkningar för tiden juli—december 1996. Förändringen av budgetåret till att omfatta kalenderår gör att det 35 inte finns underlag i Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning
Bilaga 3
för att besluta om planeringsramar för budgetåret 1997. Regeringen föreslår därför inga fleråriga budgetramar för polisväsendet.
Utgijisutvecklingen
Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kronor för budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden (jfr avsnitt 2 r Inledningen).
B 1. Rikspolisstyrelsen
l993/94 Utgift 491 259 000 l994/95 Anslag 516 528 000 1995/96 Förslag 760 179 000
varav 503 316 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt för kostnadema för dess opera- tiva verksamhet vid Rikskriminalpolisen.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade bespa— ringskrav och tidigare beslutade åtaganden.
Vid beräkningen av anslaget har en särskild justering gjorts på grund- val av Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen av lokalhyror. Bedömningen är att hyresnivåema på lokaler har sjunkit för i princip alla typer av lokaler och att detta även gäller lokaler som myndigheterna förhyr. Statens lokalförsörjningverk har beräknat hur stora nedjusteringar som kan göras på myndigheternas anslag. Regeringen har till följd härav räknat ner anslaget med 1,1 miljoner kronor (12 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret l995/96 anvisar ett ram- anslag på 760 179 000 kr.
B 2. Säkerhetspolisen
l994/95 Anslag 470 643 000 1995/96 Förslag 714 432 000 varav 476 288 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Vid beräkningen av medel har vissa besparingar gjorts i förhållande till tidigare anslagsnivå.
Prop. 1994/95:100
36
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 3
till Säkerhetspolisen för budgetåret l995/96 anvisar ett förslags— anslag på 714 432 000 kr.
B 3. Polishögskolan
l993/94 Utgift 1 000 l994/95 Anslag 1 000 l995/96 Förslag 1 000
Regeringens överväganden
Polishögskolans anslag tas upp som ett formellt belopp om 1 000 kronor. Polishögskolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolis- styrelsen. Kostnadema för grundutbildning och vidareutbildning av perso— nal inom polisväsendet betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polis- organisationen. Forskningsverksamheten vid Polishögskolan tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
Polishögskolan bedriver även uppdragsverksamhet som har anknytning till den reguljära utbildningen vid Polishögskolan. Verksamheten anord- nas mot särskild ersättning från uppdragsgivaren så att full kostnads- täckning uppnås.
Regeringen har under avsnitt 5 samlat redovisat de ekonomiska förut- sättningarna för polisväsendet för kommande budgetår och därvid bl.a. gjort bedömningen att ingen intagning av nya polisaspiranter bör ske under budgetåret 1995/96 (18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium
1993/94 Utgift 49 810 000 1994/95 Anslag 47 427 000 1995/96 Förslag 72 840 000 varav 48 187 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Regeringens överväganden
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba 37 och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till
snabbare lösningar av vissa brottstyper, t.ex. spaningsmord. Det är Prop. 1994/95:100 därför viktigt att verksamheten trots det ansträngda statslinansiella läget Bilaga 3 kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. Utveck- lingsarbetet som SKL bedriver har stor betydelse för att en snabbare upp- klaring av brott möjliggörs. SKL bör därför undantas från besparingar. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget kan dock inga nya resurser avsättas utan utrymme för en fortsatt vidareutveckling får skapas genom rationaliseringar av befintlig verksamhet. Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyres— nivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 0,7 miljoner kronor, se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1995/96 an- visar ett ramanslag på 72 840 000 kr.
B 5. Lokala polisorganisationen
1993/94 Utgift 9 591 700 000 1994/95 Anslag 9 609 933 000 l995/96 Förslag 14 400 792 000 Varav 9 524 555 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Regeringens överväganden
Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndighetema. Hit hör bland annat lönekostnader, brottsutredningskosmader, kostnader för gemensam ADB—verksamhet m.m. samt kostnader för ränta och amortering avseende investeringar.
Vid utgången av budgetåret l993/94 fanns ett anslagssparande på nära 650 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor är hänförliga till budget- året 1992/93. [ anslagssparandet ligger reservationer för obetald retro- aktiv lön— och räntekompensation med motsvarande 58 miljoner kronor. Dessutom är reservationer gjorda för bl.a. personalavvecklings- och personalutvecklingsåtgärder.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparings— krav och tidigare beslutade åtaganden.
Under anslaget har medel beräknats för att finansiera kostnaderna för det utökade antalet färdigutbildade polismän som enligt tidigare rekryte- ringsbeslut tillkommer inom polisväsendet.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyres— nivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 40,9 miljoner kronor (12 månader), se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.
Regeringen kommer under våren 1995 att besluta om en utökad
avgiftsfinansiering av polisens stämningsmannadelgivning. Delgivnings- 38
förordningen (l979:101) kommer att ändras så att även statliga myndig- Prop. 1994/952100 heter betalar en ansökningsavgift. Syftet med förändringen är att Bilaga 3 stämningsmannadelgivningen skall användas effektivare. Myndigheter som lämnar många uppdrag föreslås erhålla en resursförstärkning, vilket motsvarar sammantaget 139,8 miljoner kronor (12 månader). Stämnings- mannadelgivning inom polisen kan till följd av reformen komma att förändras, vilket kan medföra vissa kostnader under en övergångsperiod. Resursförstärkningen till berörda myndigheter avräknas därför inte nu i sin helhet från anslaget. Regeringen föreslår att anslaget avräknas under två budgetår, 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) och 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret l995/96 anvisar ett ram- anslag på 14 400 792 000 kr.
B 6. Utlänningsärenden
l994/95 Nytt anslag 89 000 000 l995/96 Förslag 133 500 000 varav 89 000 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Under anslaget har beräknats medel för polisens kostnader för ut- länningsärenden, såsom lön till annan personal än poliser, övriga förvalt- ningskostnader, övertidskostnader för poliser samt bevakning och drift av de särskilda förvaringslokaler för utlänningar som inrättats under det senaste året.
För innevarande budgetår beräknas anslaget överskridas. Regeringen gör dock den bedömningen att antalet verkställigheter kommer att minska. Anslaget föreslås därför föras upp på statsbudget till en oföränd- rad nivå.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 133 500 000 kr.
39
C. Äklagarväsendet Prop. 1994/95:100 Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet
Äklagarväsendets framtida organisation m.m.
Åklagarväsendets lokala organisation har varit föremål för ett flertal ut- redningar de senaste tolv åren. År 1990 tillsattes en parlamentariskt sam— mansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersök- ningsreglerna. Kommittén, som antog namnet Aklagarutredningen -90, lämnade år 1992 betänkandet Ett reformerat åklagarväsende (SOU l992z61). Genom vissa lagar som riksdagen nyligen beslutat om har antagits vissa förändringar på det snalfrättsliga och processrättsliga området ( prop. 1994/95:23 , bet. l994/95: JuU2, rskr. 1994/95:40 ).
l organisatoriskt hänseende föreslog Åklagarutredningen -90 införandet av en s.k. regionmodell. Modellen innebar att samtliga åklagarmyndig- heter inom en region läggs samman till en enda myndighet med lokala enheter på ett antal orter. Efter remissbehandling av förslaget beslöt regeringen år 1993 att åklagarväsendets organisatoriska uppbyggnad med lokal och regional nivå inte skulle ändras.
För att särskilt belysa frågan om åklagardistriktens indelning och åklagarrnyndighetemas dimensionering uppdrog regeringen i november 1993 åt Riksåklagaren att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt. Huvudsyftet med uppdraget var att åstadkomma en effektivare organisa— tion och ett optimalt utnyttjande av resurserna. Den 14 april 1994 fick Riksåklagaren tilläggsuppdraget att utreda om det finns anledning att ändra arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala myndigheterna. I uppdraget angavs att en utgångspunkt skulle vara att åtminstone de större och medelstora myndigheterna skulle kunna handlägga i stort sett alla på respektive myndighet förekommande mål samtidigt som de fördelar som är förknippade med regionala åklagarresurser kan behållas. I uppdraget ingick även att överväga om det är möjligt och lämpligt att lokalisera de åklagare som på regional och lokal nivå främst arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet i nära anslutning till polisens motsvarande funktioner.
Riksåklagaren har i oktober 1994 redovisat sina två uppdrag i rapporten Åklagarväsendets dimensionering och indelning på regional och lokal nivå (Åklagarväsendets rapport 19942). I rapporten föreslås förändringar av flera slag. När det gäller den lokala och regionala distriktsindelningen föreslår Riksåklagaren bl.a. att 19 av de nuvarande 86 åklagardistrikten läggs samman till nio nya distrikt, att två utstationerade åklagare dras in samt att två regionåldagannyndigheter läggs samman. Rapporten har remissbehandlats. Flera av remissinstansema är negativa till förslagen rörande sammanläggning av myndigheter.
De i Riksåklagarens rapport föreslagna förändringarna bör i viss mån kunna medföra en rationellare resursanvändning. Vad som föreslagits är emellertid enligt regeringens mening inte tillräckligt långtgående för att skapa en effektiv åklagarorganisation. Frågan har för övrigt nära anknyt- ning till de frågor om decentralisering av beslutandeansvaret som Riks— 40 åklagaren har för avsikt att utreda våren 1995 . Regeringen avser därför
att denna dag ge Riksåklagaren i uppdrag att i anslutning till den översyn Prop. 1994/95: 100 av beslutsstrukturen som han avser att göra också se över organisationen Bilaga 3 i dess helhet. Målet skall vara att skapa en organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och regionala nivån. I avvaktan på denna utredning bör någon samman- läggning av distrikt och regioner inte genomföras nu.
Förslag till en ny tjänstestrukzur för åklagarväsendet m.m.
I februari 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet med uppgift att se över bl.a. tjänstestrukturen inom åklagarväsendet. Arbets- gruppen redovisade sina överväganden och förslag ipromemorian Tjänste- strukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95). [promemorian föreslås bl.a. att det som en avslutning på åklagarutbildningen — i likhet med vad som gäller inom domstolsväsendet — införs ett andra prövningstillfälle, att befordringsmöjlighetema utökas, att det anställs biträdande överåklagare och biträdande chefsåklagare samt att åklagartitlama ses över. Dessutom behandlas ett antal frågor som Riksåklagaren själv beslutar om, bl.a. åklagarutbildningens utformning. Förslagen har vid remissbehandling tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Förslagen rörande åklagarutbildningen och därtill hörande frågor avser åtgärder som bör genomföras så snart som möjligt. Regeringen kommer därför inom kort att göra de författningsändringar som behövs med anled— ning av förslagen. Riksåklagaren bör därefter se över åklagarutbild- ningen.
Frågan om på vilket sätt övriga förslag bör genomföras får anstå till dess att Riksåklagarens nyss nämnda översyn av organisationen möjliggör en samlad och slutlig bedömning av den framtida tjänstestrukturen i åklagarväsendet.
Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten m.m.
Som framhållits i Inledningen ( avsnitt 5.5 ) är kampen mot den ekono- miska brottsligheten ett prioriterat område. Sedan hösten 1992 har Riks- åklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen ett samarbete i syfte att utreda brottslighet inom bank- och finansvärlden. Inom åklagarväsen- det har det med anledning härav bildats en särskild arbetsgrupp (Riksåklagarens specialoperation, RASOP). Riksåklagaren bedömer att det krävs ytterligare minst två år för att arbetsgruppen på ett meningsfullt sätt skall kunna slutföra sitt uppdrag.
Åklagarväsendet har under de senaste två åren tilldelats särskilda medel för att kunna agera med kraft mot den ekonomiska brottsligheten. Verk- samheten inom RASOP bör fortgå och åklagamas övriga arbete mot den ekonomiska brottsligheten bör ytterligare intensifieras.
Regeringen beslutade den 14 april 1994 att Riksåklagaren, Rikspolis- styrelsen och Riksskatteverket under ledning av Riksåklagaren skulle utarbeta ett förslag till ett fördjupat samarbete mellan Statsåklagar- 41 myndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisen, skatteväsendet och
exekutionsväsendet. Riksåklagaren redovisade i september 1994 en idé-' Prop. l994/95:100 skiss rörande en central enhet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Bilaga 3 det s.k. ekobrottskommandot. Avsikten är att enheten under ledning av överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål skall hand— lägga de mest omfattande, tidskrävande och juridiskt komplicerade ärendena som rör ekonomisk brottslighet. Som regeringen tidigare fram- hållit måste myndigheternas samverkan när det gäller utredning av misstänkt ekobrottslighet förbättras. Det handlar bl.a. om att eHektivi- sera samarbetet mellan åklagare, polis och skattemyndigheter. Den nya enheten beräknas kunna påbörja sin verksamhet senast den 1 juli 1995 .
Som regeringen framhållit i Inledningen ( avsnitt 5.3 ) om kraftsamling mot våldet kommer det att vara en central uppgift under de närmaste åren att komma till rätta med våldsbrottsligheten. På dessa områden krävs således kraftfulla åtgärder från bl.a. åklagarväsendet.
Genom en ändring i polisförordningen (1984z730) är det numera läns- styrelsen som beslutar om indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren har i regleringsbrevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redo- visa vilka konsekvenser den nya distriktsindelningen fått för åklagar- väsendet. Av de redovisningar som lämnats framgår att man inom åklagarkåren hyser stor oro för att polisorganisationens satsning på när- polisverksamhet sker på bekostnad av utredningsverksamheten. Riks- åklagaren avser därför att göra en närmare analys av konsekvenserna för åklagarverksamheten av dels polisens nya distriktsindelning, dels polisens satsning på närpolisverksamhet.
Resultatinformation
Aklagarverksarnhet skall bedrivas så att åklagarna på ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande kan fullgöra de uppgifter som åligger dem, såsom att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol. Åklagarväsendet skall genom att öka samarbetet med polisväsendet förbättra effektiviteten i det brotts- utredande arbetet.
Kvantitativt sett har åklagarväsendet väl uppfyllt kraven. Antalet av- slutade ärenden har totalt sett ökat. En granskning av kvaliteten på arbetet är av naturliga skäl betydligt svårare. Om det har skett någon förändring i detta avseende går för närvarande inte att avgöra.
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret till regional nivå. Riksåklagaren har bland annat i maj 1994 redovisat erfarenheterna och effektema av decentraliseringen. Av redovisningen framgår att budgetansvaret har lett till ökat kostnadsmedvetande.
I regleringsbrevet för l993/94 fick Riksåklagaren vidare uppdraget att ta fram en åtgärdsplan med sikte på att dels utveckla cheferna inom åklagarväsendet i deras chefsroll, dels säkerställa chefsförsörjningen. Riksåklagaren har i november 1994 redovisat åtgärdsplanen. Av denna framgår att Riksåklagaren har haft vissa inledande konsultkontakter. Regeringen anser det angeläget att Riksåklagaren fortsätter arbetet på detta område. 42
Förändringar på området Prop. 1994/95:100 Metodutveckling Bilaga 3 I början till detta avsnitt om åklagarväsendet har redogjorts för regeringens syn på frågan om en omorganisation av åklagarväsendet och införandet av en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet. Som framhållits fäster regeringen stor vikt vid rationaliseringsarbetet inom åklagar— väsendet med avseende på såväl arbetsmetoder som organisationsfrågor. Regeringens bedömning är att bl.a. metodutvecklingsfrågor är väsentliga i detta sammanhang. En särskild funktion för sådana frågor har därför inrättats inom Riksåklagarens kansli.
Ändring i sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för åklagar- väsendet
Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänste- förslagsnämnd för åklagarväsendet (SFS l993:523) enligt mönster från domstolsväsendet. Nämnden består av sju ledamöter vilka utses av regeringen. Som ledamöter skall väljas personer som har mycket god kunskap om åklagarväsendet och som är representativa för åklagar- kollektivet. Nämnden består för närvarande uteslutande av åklagare med höga befattningar. Det är enligt regeringens mening betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet. Regeringen kommer därför att ändra nämndens samman- sättning så att den tillförs facklig representation.
Besparingar perioden 1997 — 1998
Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rätts- väsendet under perioden 1997 — 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets bespa— ringar perioden 1995 — 1998.
C 1. Riksåklagaren
l993/94 Utgift 23 675 335 1994/95 Anslag 27 528 000 1995/96 Förslag 42 962 000 varav 28 499 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet och skall bl.a. utöva tillsyn över åklagarna och genom metodutveckling skapa . goda förutsättningar för åklagarväsendet att uppfylla målen för verk- samheten (vilka dessa är anges under avsnitt C Z.). Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare i riket. Riksåklagarens kansli är sedan den 1 juli 1994 organiserat i tre enheter, en för tillsyn, en för metod- 43 utveckling och en för administration. Utöver de tre beskrivna funktioner-
na finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta dom- Prop. l994/95:100 stolen. Bilaga 3 Riksåklagaren behöver i årsredovisningen inte redovisa verksamheten i fiera verksamhetsgrenar. Vid utgången av budgetåret l993/94 fanns ett anslagssparande på 5,4 miljoner kronor. Detta överskott kommer att användas för kostnader i samband med Riksåklagarens flyttning till nya lokaler och retroaktiva utbetalningar av löneökningar som trätt i kraft den i januari 1994. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års- redovisningen.
Regeringens överväganden Resultatbedömning
Såväl årsredovisning som anslagsframställning visar vad Riksåklagaren uppnått för resultat och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96. Riksåklagaren har under flera års tid försökt men ärmu inte lyckats utveckla en metod som på ett tillfredsställande sätt mäter hur mycket och vad som presteras vid åklagarrnyndighetema. För att kunna höja effektiviteten inom åklagarväsendet är det viktigt att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika åklagar- myndigheter. Regeringen anser det därför angeläget att Riksåklagaren vidtar åtgärder för att snarast möjligt få fram en tillförlitlig mätmetod.
Regeringen anser vidare att Riksåklagaren med den nyinrättade funk- tionen för metodutvecklingsfrågor bör få ökade möjligheter att med kraft driva metodutvecklingsarbetet inom organisationen.
Slutsatser
Det statsfinansiella läget ställer stora krav på besparingar på alla områden inom den offentliga sektorn. Den ekonomiska situationen inom åklagar- väsendet är emellertid ansträngd. Mot denna bakgrund och då Riks— åklagaren under budgetåret 1995/96 skall göra en omfattande översyn av åklagarorganisationen och förändra vissa delar av åklagarutbildningen bör Riksåklagaren inte åläggas något besparingskrav.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 42 962 000 kr.
44
C 2. Åklagarmyndighetema Prop. 1994/95:100
l993/94 Utgift 499 389 758 Bilaga 3 l994/95 Anslag 554 948 0001 1995/96 Förslag 862 lll 000
varav 571 178 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Aklagarverksamheten är för närvarande indelad i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåldagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är nu indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndighetema i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare. Åklagarmyndighetema i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagama i dessa tre distrikt har i princip samma uppgifter som överåklagama vid regionåklagarmyndighetema.
Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, ledd av en överåklagare, Åklagarna där handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner, främst mål som rör omfattande ekonomisk brottslighet.
Sammanlagt tjänstgör ca 1 400 personer inom åklagarväsendet. Av dessa är cirka 700 åklagare.
Mål och utgijisstyrande faktorer
Det övergripande målet för åklagarväsendet är att handlägga de uppgifter som åligger åklagarna på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att driva verksamheten med ett effektivt resursutnyttjande. Åklagarväsendets huvudsakliga uppgifter är att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan vid domstol.
Aklagama har självfallet betydelsefulla uppgifter när det gäller att uppnå det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten. På kort sikt är det dock inte möjligt för åklagarna att påverka sin arbetsbörda. Aklagarväsendets arbetsbelastning — och därmed utgiftsbehov — beror till största delen på brottsutvecklingen och resultatet av den polisiära verksamheten.
Utgifterna för verksamheten har varit i stort sett oförändrade under perioden 1990/91 — 1993/94.
Överföringsbelopp m.m.
Vid utgången av budgetåret l993/94 fanns ett anslagssparande på 40 miljoner kronor. Av detta belopp har 13 miljoner kronor uppstått hos
45 ' Beräknade utgifter enligt RRV: 552 000 000.
de budgetansvariga myndigheterna till följd av att vakanser av olika skäl Prop. 1994/951100 inte återbesatts. Beloppen anges behövas dels för aktiviteter som kommer Bilaga 3 att inträffa under innevarande budgetår, dels för amorterings- och räntekostnader för investeringar gjorda under budgetåret 1993/94. Resterande anslagssparande går åt för retroaktiva löneutbetalningar under budgetåret l994/95 enligt ett löneavtal som gäller fr.o.m. januari 1994.
I Riksåklagarens årsredovisning behöver verksamheten inte heller beträffande åklagarverksamheten i övrigt redovisas i flera verksam- hetsgrenar. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden Arbetsinsats och arbetssituation
Aklagarnas arbetssituation är ansträngd. Antalet inkommande mål till regionala och lokala åklagarmyndigheter som rör allvarligare brott ökade från ca 155 000 år 1990 till ca 175 000 år 1993. Under senare år har trots detta arbetsbalansen för sådana mål varit konstant. En ökad arbetsinsats som motsvarat ökningen av antalet inkommande mål har alltså gjort att ökade balanser hittills kunnat undvikas.
Under de tre första kvartalen 1994 minskade antalet inkommande mål som rör allvarligare brott med ca 7 % jämfört med motsvarande period 1993. Minskningen bör leda till att åklagarna får mer tid över för att leda förundersökningar; en arbetsuppgift som ibland blivit lidande på grund av den pressade arbetssituationen. Det är osäkert om minskningen är bestående eller om den vänds i en ny ökning.
Ett område där balansen ökat till en otillfredsställande nivå trots en betydande ökning av antalet avslutade mål är ekobrotten. De regionala åklagarmyndighetema avslutade 47 % fler sådana mål år 1993 jämfört med år 1990. Trots detta ökade balansen med 25 %.
Såväl årsredovisningen som anslagsframtällnin gen visar vilket resultat åklagarväsendet uppnått och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96. Riksåklagaren saknar dock fortfarande metoder för att ta fram ett rättvisande produktivitetsmått (se även avsnitt C l.). Riksåklagaren har ändå försökt att redovisa produktivitetsutvecklingen m.m. Med den s.k. M-metoden som gnlnd anges att såväl kostnads- som arbets— produktiviteten, efter att ha stigit under ett antal år, har sjunkit under l993/94 jämfört med 1992/93. Arbetsproduktiviteten har under denna period sjunkit med 1,7 %. En tänkbar förklaring till nedgången i produk- tivitet är att antalet ärenden i balans har ökat inom polisväsendet, vilket i sin tur har lett till att större åklagarresurser har fått läggas på bl.a. förundersökningsledning. En annan förklaring kan vara att införandet av datorer under ett uppbyggnadsskede tar mer resurser i anspråk än vad som frigörs. Aklagarrnyndighetemas prestationer har av vad som framgår av tillgängliga mätmetoder väl motsvarat ställda krav.
Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att 86% av personalen inom 46 åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt att målsättningen
att både åklagare och administrativ personal senast vid utgången av år Prop. 1994/951100 1994 skall förfoga över egna persondatorer kommer att vara uppfylld. Bilaga 3
Slutsatser
Åklagarväsendet har under 1990-talet i likhet med andra delarav rätts- väsendet mött en kraftigt stigande arbetsbörda. Vissa enklare måltyper har minskat i antal under det att ärenden av mer komplicerat slag har ökat. Beträffande vissa brottstyper — främst ekobrott — har balansema varit oroväckande höga. Åklagarväsendet har därför tidigare inte ålagts något besparingskrav. Åklagarväsendet har i stället tilldelats medel för att kunna göra vissa kraftfulla satsningar mot ekonomisk brottslighet. För att möta den stigande arbetsbördan har vidare föreslagits vissa regel- ändringar som bör kunna leda till en mer renodlad åklagarroll.
Enligt regeringens bedömning kräver det statsfinansiella läget att rationaliseringar och effektiviseringar görs även inom åklagarväsendet till ett belopp om 10 miljoner kronor. Samtidigt är det som regeringen vid flera tillfällen påtalat viktigt att det sker en intensifiering och en fortsatt satsning mot ekobrottslighet. Den särskilda satsning mot våldsbrott och narkotikabrott som regeringen anser nödvändig måste också prioriteras. För dessa ändamål behövs 6 miljoner kronor. Vidare har regeringen i det föregående framhållit vikten av att de förslag som syftar till att höja kvaliteten på åklagarutbildningen genomförs (promemorian Tjänstestruk- turen för åklagare, m.m.). För detta ändamål åtgår 4 miljoner kronor. Detta sammantaget gör att regeringen anser att anslaget C 2. Åklagar— myndighetema skall vara oförändrat budgetåret 1995/96.
Anslagets storlek påverkas emellertid av en förändrad beräkningsgrund vad avser lokalhyror. Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 5,1 miljo- ner kronor, bl.a. till följd av att hyresnivåema har sjunkit.
Slutligen tillförs anslaget 12,15 miljoner kronor som flyttas över från polisväsendets anslag. Syftet är att samtliga åklagamyndigheter framöver själva skall upphandla tjänster som tidigare polisen i vissa fall försett dem med (t.ex. lokalvård och telefonväxel).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Aklagannyndigheterna för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 862 111 000 kr.
47
D. Domstolsväsendet m.m. Prop. 1994/95:100
Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet
Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt rationaliserings- och förändringsarbete. Som nämnts vid flera tidigare tillfällen omfattar detta judiciella, administrativa och organisatoriska frågor. De viktigaste judi— ciella frågorna är en ändrad instansordning för ett stort antal sådana mål som prövas av de allmänna förvaltningsdomstolama och ett ökat användande av prövningstillstdnd vid överklagande av mål från såväl tingrätter som länsrätter till respektive överinstanser. Frågoma har berörts i Inledningen ( avsnitt 4 ). En närmare redogörelse för dessa och andra närliggande processrättsliga reformer lämnas i bilaga 3.1 ( avsnitt 4 ). Beredningen av Domstolsutredningens förslag i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet ( SOU 1991:106 ) fortsätter inom regerings- kansliet med siktet inställt på ett genomförande av de flesta förslag som rör processrättsliga frågor.
Förslagen i de inom regeringskansliet utarbetade promemorioma Domstolsväsendet — Organisation och administration i framtiden (Ds 199238) och Specialdomstolama i framtiden ( Ds 1993:34 ), tar sikte på domstolsväsendets administration och organisation. Bland annat be- handlas frågor om tingsrättemas domkretsar och vissa specialdomstolars framtid. Frågor som rör organisatoriska och administrativa frågor finns också i Domstolsutredningens förslag, exempelvis frågorna om den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskriv- ningsmyndighetema.
Förslagen i den förstnämnda promemorian rönte en omfattande kritik och har inte lett till andra förändringar än de som huvudsakligen rör fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket och dom- stolarna (se vidare nedan).
Sedan de nämnda judiciella, processuella och administrativa föränd- ringarna — som förväntas ge stora bidrag till ett effektivare domstols- väsende — har börjat genomföras är tiden nu mogen för att göra en djupare översyn av de organisatoriska frågorna. Inom Justitiedeparte- mentet undersöks nu förutsättningarna för att göra en översyn av domstolsväsendets organisation. En sådan översyn kan komma att be- handla såväl underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om specialdomstolamas roll inom rättsväsendet. I ett sådant sammanhang bör också den organisatoriska hemvisten för bl.a. bouppteckningsverksam- heten och inskrivningsmyndighetema tas upp. Syftet med en översyn av de organisatoriska frågorna är att få underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.
Som ett exempel på regeringens strävan att ta till vara alla möjligheter till rationaliseringar inom domstolsväsendet kan nämnas en samman— läggning av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Ett beslut om vid vilken tidpunkt en sammanläggning skall ske kommer att meddelas så 48
snart de lokalmässiga förutsättningarna är klarlagda. Regeringen räknar Prop. 1994/95:100 med att få behövligt underlag från Domstolsverket senast under våren Bilaga 3 1995.
Under lång tid har också, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra mål- och ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Sålunda har bl.a. ett ambitiöst arbete lagts ned på att datorisera domstolsväsendet. Ytterligare steg på den inslagna vägen håller nu på att tas genom införandet av ett databaserat målhanteringssystem vid tingsrätterna och länsrätterna (MÄHS). Detta beräknas vara infört vid samtliga underrätter under de närmaste två budgetåren. Ett motsvarande system för hovrättemas och kammarrättemas del håller på att utvecklas och beräknas komma i full drift härefter.
I juli 1994 avlämnade 1993 års domarutredning sitt betänkande Domaren i Sverige inför framtiden ( SOU 1994:99 ). Utredningen tar, med utgångspunkt bl.a. i frågor om rättsstat och demokrati, domstolarnas roll i samhället och domarrollen i framtiden, upp frågor om domamas ställning. Sålunda behandlas utnämning och rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande frågor, domamas rättsliga ställning samt deras löner och bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör vara domarens uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning tas upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen i tryck- och yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta förslag utan lämnar huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare i ett fortsatt utredningsarbete. Betänkandet är remissbehandlat, remisstiden gick ut den 1 december 1994.
I detta sammanhang bör nämnas den viktiga frågan om delegering av arbetsuppgifter från domare till kanslipersonal vid domstolarna. Rege- ringen avser att ta upp den på nytt i samband med att ställning tas till domarutredningens fortsatta arbete.
I september 1994 förordnade Justitiedepartementet en utredare att biträda departementet med att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och målsägande i domstol samt lämna förslag som kan anses motiverade i detta hänseende. Undersökningen avser främst frågor om hur vittnens och målsägandes skydd kan förstärkas. Uppdraget kommer att redovisas i januari 1995.
Resultatinformation
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för verksamheten har formulerats så att domstolarna skall på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga. Domstolsväsendet har uppfyllt det kravet. Domstolsverkets uppgift är att vara administrativ centralmyndighet för domstolsväsendet. Målet för den verksamheten är att verket, med iakt- tagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, skall se 49
4 Riksdagen 199—#95. I 3an Nr 100. Bilaga 3
till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har väl Prop. 1994/95 : 100 uppfyllt det uppsatta målet för verksamheten. Domstolamas arbete Bilaga 3 bedrivs i alla de avseenden Domstolsverket kan påverka på ett i stort sett effektivt sätt. Ytterligare rationaliseringsarbete pågår under verkets
ledning.
Förändringar på området
[nom domstolsväsendet sker de huvudsakliga förändringarna genom ändrad lagstiftning på alla olika sakområden där domstolsprövning förekommer och inom det processrättsliga området. Detta finns närmare beskrivet bl.a. i bilaga 3.1. Härtill kommer det rationaliseringsarbete med avseende på arbetsmetoder och organisation som fortlöpande bedrivs under bl.a. Domstolsverkets ledning. Vissa mer ekonomiskt betydelse- fulla reformer kan nämnas här.
Bakgrunden är de krav på besparingar som det statsfinansiella läget har aktualiserat. Dessa nedskärningar skall finansieras genom olika föränd- ringar av verksamheten och andra rationaliseringar. Bland de viktigaste är att genomföra den förändrade instansordningen för de allmänna förvaltningsdomstolama och att införa det ADB-baserade målhanterings- systemet, MÅHS. Härtill planeras en del andra handläggningsmässiga och andra förenklingar på vissa områden, bl.a. vad gäller kungörelser i konkursärenden, Regeringen bedömer att besparingar kan ske inom domstolsväsendet under bUdgetåret l995/96 med 133,5 miljoner kronor.
Regeringen räknar med att det på längre sikt bör vara möjligt att göra ytterligare rationaliseringsvinster inom domstolsväsendet bl.a. genom ett ökat användande av prövningstillstånd i överrättema. Organisatoriska för- ändringar inom domstolsväsendet bör ge ytterligare besparingseffekter under mandatperioden. Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rättsväsendet under perioden 1997 — 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets besparingar perioden 1995 — 1998.
Efekter av instansordningsrefonnen
Enligt vad som närmare framgår av bilaga 3.1 ( avsnitt 4 ) är en reform av instansordningen m.m. för de allmänna förvalmingsdomstolama under etappvis genomförande. Riksdagen har nyligen antagit en proposition med de förslag som utgör den andra etappen av detta arbete. lagänd— ringarna avses träda i kraft den 1 april 1995 .
Som ett led i genomförandet av reformen beslutade regeringen i regleringsbrevet för budgetåret l993/94 att omvandla en avdelning på varje kammarrätt till en extra avdelning. Regeringen beslutade vidare att ersättare för kammarrättslagmän och kammarrättsråd. tillika vice ord- förande på avdelning, vid uppkommande vakanser skulle anställas med tidsbegränsade förordnanden i den omfattning som motsvarades av antalet extra avdelningar vid varje kammarrätt. Regeringens beslut innebar slutligen att kammarrättsråd som slutar sin anställning inte skall ersäth 50 genom nyanställningar.
Bilaga 3
Enligt den bedömning som regeringen nu kan göra av instans- ordningsrefonnens effekter finns det förutsättningar att avveckla en avdelning vid varje kammarrätt den I juli 1995. Regeringen avser dock att noga följa utvecklingen av instansordningsreformens effekter vid kammarrättema.
Avvecklingen den 1 juli 1995 av en avdelning vid varje kammarrätt innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer att ha kvar en av de båda Umeå-avdelningama. Det står emellertid redan i dag klart att målunderlaget efter genomförandet av andra etappen av instansordnings- reformen inte kommer att vara tillräckligt för att motivera att den återstående Umeå-avdelningen behålls. Konsekvensen av detta är att den bör avvecklas under budgetåret l995/96. Efter en utvärdering av effektema av de båda första etapperna av instansordningsreformen kommer regeringen att ta ställning till frågan om ytterligare neddrag— ningar är möjliga.
Med anledning av regeringens beslut att inte anställa nya kammar- rättsråd har JUSEK hemställt att regeringen skall besluta om inrättande av tidsbegränsade anställningar för kammarrättsråd. Enligt regeringens mening finns det emellertid inte skäl att frångå huvudregeln i 60 5 förordningen (l975:57l) med kammarrättsinstruktion. Samma synsätt gäller även för hovrättemas del. Såväl kammarrätter som hovrätter har tillgång till assessorer som i stor utsträckning kan användas som ersättare för kammarrättsråd respektive hovrättsråd.
Det finns emellertid anledning att bevaka arbetssituationen särskilt vid kammarrättema. Avsikten är nämligen att kammarrättsorganisationen skall anpassas till den nya arbetssituationen i takt med genomförandet av instansordningsreformen. Om minskningen av antalet kammarrättsråd visar sig inte motsvara det behov som en krympt kammarrättsorganisation ställer kommer regeringen att se till att kammarrättsråd anställs i erforder- lig utsträckning.
lingsställen
I 1 kap. 5 & rättegångsbalken föreskrivs att en tingsrätt skall ha tings- ställe på den eller de orter som regeringen bestämmer. Sådana bestäm- melser har meddelats i förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor. Av den framgår var tingsrätterna skall ha sin kansliort och även på vilka orter tingsställe skall finnas. '
De åtgärder som på något sätt kan underlätta en rationalisering av domstolsväsendet bör vidtas och det änns möjligheter att minska kostnaderna för domstolar genom att dra in vissa tingsställen som på grund av bl.a. sin belägenhet i förhållande till tingsrättens kansliort och umyttjandegraden bedöms kosta mer än de fördelar de medför för verksamheten. Det bör överlämnas till domstolarna själva att, i samarbete med Domstolsverket som ansvarigt för dimensioneringsfrågoma, bestäm- ma om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför kansliorten. Detta kräver en ändring i 1 kap. 5 & rättegångsbalken. Av den nya bestämmelsen skall framgå att en tingsrätt skall ha sitt kansli på den ort
Prop. l994/952100
51
regeringen bestämmer och att tingsrätten också skall ha sitt tingsställe där Prop. 1994/95: 100 om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får — men behöver inte Bilaga 3 — ha tingsställe även på annan ort som regeringen bestämmer. Härigenom får tingsrätterna frihet att utan regeringens medgivande i varje enskilt fall dra in ett befintligt tingsställe utanför kansliorten. lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. På grund av frågans enkla lagtekniska beskaffenhet har Lagrådets yttrande inte inhämtats. Regeringens förslag till lagtext änns i bilaga 3.2.
Försöksverksamheten med ett års notarietjänstgöring vid åklagar- myndighet
Den 1 juli 1990 avkortades notarietjänstgöringen från två och ett halvt år till två år. Samtidigt infördes en försöksverksamhet med ett års notarie— tjänstgöring vid åklagarmyndighet och återstoden av tiden vid tingsrätt (prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 63 f.). Det främsta syftet med försöks- verksamheten var att förbättra rekryteringen till åklagarväsendet. I propo- sitionen uppdrogs åt Domstolsverket att inom en treårsperiod utvärdera försöksverksamheten. En sådan utvärdering har nu skett och Domstols- verket föreslår, främst mot bakgrund av domstolarnas negativa erfaren- heter, att försöksverksamheten upphör. Enligt Domstolsverkets utvärde- ring har försöksverksamheten inte heller resulterat i någon påvisbar förbättring av rekryteringen till åklagarbanan. Riksåklagaren har inte någon erinran mot att försöksverksamheten enligt just denna modell upphör. Regeringen anser i likhet med Domstolsverket att det är viktigt att beakta domstolarnas synpunkter. Dessas verksamhet är beroende av notarier som inte bör tjänstgöra alltför kort tid där. Regeringen kommer därför att upphäva förordningen (l990:470) om försöksverksamhet med ettårig notarietjänstgöring vid åklagarmyndighet.
Ny organisation för Domstolsverket m.m.
Mot bakgrund bl.a. av vad som anförts i prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom domstolsväsendet lämnade regeringen i februari 1994 ett uppdrag till Domstolsverket att utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor. Domstols- verket har i en delrapport i maj 1994 lagt fram ett antal förslag som går ut på fortsatt delegering av beslutsfunktioner och decentralisering av förvaltningsuppgifter från Domstolsverket till domstolarna. Rapporten innefattar också förslag till avgiftsänansiering av vissa tjänster som verket tillhandahåller domstolarna. Förslagen håller nu på att genom— föras.
! sin slutrapport över uppdraget har Domstolsverket beskrivit en ny organisation med färre och stön-c enheter samt delvis nya arbetsformer för verket fr.o.m. den 1 januari 1995. Den nya organisationen är upp- byggd med tre enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också ännas 52 en chefsjurist. Regeringen har inte någon erinran mot vad Domstols-
verket har anfört och beslut om de förordningsändringar som behövs har Prop. l994/951100 redan fattats. Bilaga 3
Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslags— nämnden för domstolsväsendet
Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutats av riksdagen sammansatt av personer som huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop. 1993/94:17, bet. l993/94:1uUlO, rskr. l993/94:98). I enlighet med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga representanter och inte heller några politiskt förtroendevalda i Domstolsverkets styrelse. Vad avser sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet innebär de nya riktlinjerna att det inte heller där ingår några fackliga representanter.
Det är viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras. Det är vidare betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstols- väsendet.
I samband med frågan om riktlinjerna för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstols— väsendet behandlades också frågan om ordförandeskapet i både styrelsen och nämnden. Tidigare var chefen för Domstolsverket ordförande både i verksstyrelsen och i nämnden. Sedan den 1 januari 1994 är en annan ledamot än verkschefen ordförande i verksstyrelsen och Högsta dom- stolens ordförande är ordförande i Tjänsteförslagsnämnden för domstols— väsendet.
Som anförs i bilaga 8 till denna proposition är frågan om förvaltnings- myndighetemas ledning under övervägande och regeringen avser att åter- komma till denna fråga senare. I det sammanhanget kommer också frågorna om ordförandeskapet i de nu aktuella organen att tas upp till närmare behandling.
I samband med att ordförandeskapet i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet flyttades från verkschefen till Högsta domstolens ord— förande uttalades i den nämnda propositionen att chefen för Domstols- verket skulle ansvara för föredragning och beredning av ärendena i nämnden. Regeringen vill erinra om att denna ordning är viktig för att nämndens verksamhet skall fungera väl med tanke på att verket tillhanda- håller nämndens föredragande.
Enligt regeringens uppfattning bör en återgång ske-till vad som tidigare gällde beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och fackliga representanter.
Domstolsväsendets roll inom det civila försvaret 53 Regeringen anmäler i bilaga 5 till denna budgetproposition att funktionen
domstolsväsendet inom det civila försvaret bör upphöra och att Prop. 1994/952100 Domstolsverket därmed inte längre har ämktionsansvar. Myndigheten Bilaga 3 bibehåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärk- samhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen l. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken , 2. godkänner det som regeringen förordar om sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstols- väsendet.
D 1. Domstolsverket
l993/94 Utgift 59 347 919 l994/95 Anslag 65 328 000 l995/96 Förslag 85 268 000 varav 56 411 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom- stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolama, arrende- och hyresnämn- dema, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m. den 30 juni 1995), Rättshjälps— myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas bl.a. kosmadema för verksam- heten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstols— väsendet.
Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94, vad avser verkets egen verksamhet, visar bl.a. att överföringsbeloppet har ökat med 3,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och inför budgetåret l994/95 uppgick till 9,5 miljoner kronor. Till stor del beror ökningen på att kostnaderna för bl.a. resor, lokaler och datorunderhäll blivit lägre än budgeterat.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års- redovisningen.
Regeringens överväganden Resultatbedömning
I den del av årsredovisningen som avser Domstolsverkets egen verk- samhet redovisas på ett lättfattligt sätt vad verket presterat. Bland annat framgår att löneadministrationen sköts med en allt högre produktivitet. 54 Hur kvaliteten i verkets arbete uppfattas av domstolarna har mätts med
en enkät. Resultatet visar att domstolarna över lag har en positiv Prop. l994/951100 uppfattning om hur Domstolsverket sköter sina arbetsuppgifter. Delege- Bilaga 3 ringen av arbetsuppgifter från verket till domstolarna fortskrider på ett önskvärt sätt.
Slutsatser
Domstolsverket skall vara en drivande kraft bakom de stora förändringar och rationaliseringar av verksamheten som nu pågår på domstols- väsendets område. Detta är en förutsättning för att de åtgärder som är planerade att genomföras skall få önskad genomslagskraft och ge de beräknade ekonomiska vinsterna. Mot denna bakgrund bör Domstols— verket inte åläggas något besparingskrav. I stället bör verket under den kommande budgetperioden från anslaget D 2. Domstolarna m.m. som ett engångsbelopp tillföras sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklings- ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 85 268 000 kr.
D 2. Domstolarna m.m.
l993/94 Utgift 2 262 442 907 l994/95 Anslag 2 543 888 0002 1995/96 Förslag 3 822 817 000 varav 2 534 623 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrättema och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det änns 97 tingsrätter. Hov- rätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det änns sex hovrätter. Högsta domstolen är överrätt i de mål som över- klagas från hovrättema.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrättema, kamrnarrättema och Regeringsrätten. Länsrättema är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammarrättema. Det änns 24 länsrätter. Kammarrätterna är över- rätter i de alltfler måltyper som överklagas från länsrättema men är fort- farande första domstolsinstans i en del förvaltningsmål. De skall nu även få behörighet att i viss utsträckning pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt avgöra mål om rättsprövning. Det änns fyra kammarrätter. Regeringsrätten är högsta allmänna förvalt- ningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrättema. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av
55 2 Beräknade utgifter enligt RRV: 2 544 000 000.
vissa förvaltningsbeslut. Prop. 1994/95:100 Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål och mål enligt Bilaga 3 lagen om arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrättema. Domstolen läggs ned den 1 juli 1995 och dess funktion som prejudikat- instans i socialförsäkringsmål m.m. övertas då av Regeringsrätten. Hyresnämndema har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenärnnd i hyrestvister samt att avgöra vissa typer av sådana tvister. Anendenämn- derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Bostadsdamstolens verksamhet har den 1 juli 1994 övergått till Svea hovrätt. Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Mål och utgiftsstyrande faktorer
Domstolamas verksamhet är regelstyrd. De skall på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som kommer in till dem. De saknar därför möjlighet att påverka inflödet av arbetsuppgifter. Brottsutvecklingen är en viktig utgiftsstyrande faktor för de allmänna domstolarna vad gäller brottmål. De allmänna förvaltningsdomstolamas verksamhet, liksom tingsrättemas verksamhet i fråga om tvistemål, påverkas i hög utsträckning av konjunkturläget i stort. Sammantaget gör detta att domstolsväsendets egna möjligheter att påverka sina utgifter begränsar sig till effektiviseringar av mål- och ärendehanteringen inom ramen för de regler de har att tillämpa.
Överföringsbelopp m.m.
Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 visar bl.a. att domstolarna fört med sig ett överföringsbelopp om ca 235 miljoner kronor in i budgetåret l994/95. Av detta belopp går 85 miljoner kronor åt till bl.a. retroaktiva löneutbetalningar och kostnader för investeringar. En stor del av resterande överföringsbelopp (ca 150 miljoner kronor) beror på att vakanser av olika orsaker inte blivit tillsatta.
Utgifterna för verksamheten har, räknat i fasta priser, varit i stort sett oförändrade under perioden 1990/91 — 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Dom- stolsverkets årsredovisning.
Arbetsläget
Arbetsläget är ansträngt. Detta beror för tingsrättemas del främst på en under tidigare år stadigt ökande måltillströmning, framför allt på tviste- målens område. Under l993/94 har dock situationen förbättrats till följd av fa'rre inkommande mål vilket lett till minskade balanser. För hovrättemas del kan konstateras att brottmålsbalansen minskat med 23 % medan balansen av tvistemål fortsätter att stiga en aning till följd 56
av att antalet inkomna tvistemål ökat med 17 % mellan budgetåren Prop. l994/95:100 1992/93 och 1993/94. Bilaga 3
Antalet inkommande mål i Högsta domstolen fortsätter att öka. En markant ökning av antalet avgjorda mål medför dock att balansema har minskat något.
Vid länsrättema har den tidigare snabba minskningen av antalet skatte- mål stannat upp. Antalet skattemål kan tvärtom i framtiden komma att öka eftersom skattemyndighetema kan förväntas öka sin avverkning av ärenden. Antalet inkommande mål enligt socialtjänstlagen har mer än tre- dubblats sedan budgetåret 1990/91. Även socialförsäkringsmålen har fort- satt att öka i antal.
Arbetssituationen för kananarrättema är i stort densamma som före- gående budgetår; ungefär lika många mål kom in som avgjordes. Målbalansen har minskat något och balansens åldersfördelning har för- bättrats. Målbalansen är dock fortfarande besvärande stor. Jämfört med exempelvis hovrättema är balansen, i relation till antalet avgjorda mål, dubbelt så stor.
Regeringsrätten avgjorde budgetåret 1993/94 15 % äer mål än före- gående budgetår. Detta ledde till att balansen - trots att antalet inkomna mål ökade med 6 % — minskade.
Försäkringsöverdomstolen avgjorde under det senaste budgetåret dubbelt så många mål som kom in. Om domstolen arbetar i samma takt under budgetåret l994/95 kommer det vid avvecklingen av domstolen den 1 juli 1995 att ännas ca I 400 oavgjorda mål som då skall över- lämnas till Regeringsrätten.
Arbetssituationen för hyres— och arrendenämndema är stabil. För domstolsväsendet som helhet gäller att det under flera år ökande antalet inkommande mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit till att målbalansema minskat för de flesta måltyper. Balansema är dock fortfarande så stora inom många områden att det hämmar effektiviteten i arbetet.
Regeringens överväganden Resultatbedömning
Såväl årsredovisningen som anslagsfi'amrtällnin gen för domstolarna visar bl.a. vad domstolsväsendet uppnått för resultat, hur den ekonomiska situationen är och vilka behoven bedöms vara för domstolarna budgetåret l995/96.
Det är viktigt för att kunna höja effektiviteten inom domstolsväsendet att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika domstolar. För detta krävs en god uppfattning om vad resurserna används till vid varje domstol. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret l994/95 angett att Domstolsverkets arbete med att utveckla exaktare metoder för uppskattningar av bl.a. arbetstidsåtgången inom respektive verksamhetsgren för olika personalkategorier skall fortsätta. De produktivitetsförändringar som redovisas i årsredovisningen för 57 räkenskapsåret 1993/94, och som måste tolkas med viss försiktighet,
visar en sammanvägd produktivitetsökning med 0,6 % mellan budgetåren Prop. 1994/95:100 1992/93 och 1993/94. Bilaga 3
Slutsatser
Domstolsväsendet har, som utförligt redovisats i tidigare budgetpropo- sitioner, under de senaste åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta har tagit sig uttryck i att, även om arbetstakten och målavverkningen också har ökat, balansema av oavgjorda mål och ärenden blivit oroväckande stora på sina håll. Mot bakgrund av detta har domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å andra sidan har dom- stolsväsendet inte heller fått några resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och ärendetillströmningen. Under det senaste året har dock antalet inkommande mål till domstolarna minskat. Som tidigare anförts är det statsänansiella läget nu sådant att alla möjligheter måste tas till vara för att rationalisera och effektivisera verksamheten inom dom- stolsväsendet. Målsättningen skall vara att ytterligare förbättra använd- ningen av domstolsväsendets resurser. Domstolsväsendet kan inte längre undantas från sparkrav. Anslaget till Domstolarna m.m. bör därför minskas med sammanlagt 133,5 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Anslaget tillförs budgetåret l995/96 ca 31,7 miljoner kronor som över- förs från anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Orsaken till överfö- ringen är att polisens arbete med stämningsmannadelgivningar fr.o.m. den 1 juli 1995 är avgiftsbelagt. De medel som polisen tidigare tilldelats förs därför över till de myndigheter som anlitar polisen för att utföra stärnningsmannadelgivningar.
Vidare tillförs anslaget 0,9 miljoner kronor som överförs från trettonde huvudtiteln. Orsaken till överföringen är förslagen i en proposition (1994/951123) med förslag till en ny marknadsföringslag. I propositionen föreslås bl.a. att marknadsföringsmål som nu handläggs vid Marknads- domstolen i stället skall handläggas vid Stockholms tingsrätt fr.o.m. den 1 juli 1995 .
Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 77 miljoner kronor, bl.a. till följd av att hyresnivåema har sjunkit.
Bland övriga tekniska justeringar av anslaget som genomförs bör nämnas att för betalning av ersättningar till nämndemän m.ä. kommer för budgetåret l995/96 ca 120 miljoner kronor att föras över från anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. till detta anslag.
Vidare minskas anslaget med sammanlagt 43 ,5 miljoner kronor till följd av att tidsbegränsade anvisningar upphör. Dessa medel syftade bland annat till att möjliggöra en tillfällig förstärkning av personal- resurserna vid vissa domstolar med särskilt svår arbetssituation.
I prop. l994/952l9 del 2 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlem- skap i Europeiska unionen behandlas bl.a. frågor om exportbidrag, 58
mjölkkvoter m.m. Förslagen i propositionerna innebär att de allmänna Prop. 1994/95:100 förvalmingsdomstolama kommer att tillföras närmare 10 000 nya mål Bilaga 3 vilket kommer att medföra betydande kostnadsökningar för domstols- väsendet. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1995 . Regeringen har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren 1995 behandla frågan om domstolarnas resursbehov för de nya
måltypema.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram- anslag på 3 822 817 000 kr.
59
Bilaga 3
E. Kriminalvården
1 Kriminalvårdens uppgifter och organisation
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminal- vården är den sista länken i "rättskedjan" och tillströmningen av klienter till kriminalvården styrs av polisen, åklagarna och domstolarna. De be— slut som fattas av dessa myndigheter skall i de flesta fall direkt verkställas av kriminalvården. Endast när det gäller dömda som är på fri fot i avvaktan på att fängelsestraffet skall verkställas, har kriminalvården vissa möjligheter att påverka när verkställigheten skall ske.
Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och frivårdsmyndighetema. Anstaltema, som kan vara öppna eller slutna, indelas i riks— och lokalanstalter. Regeringen har dock föreslagit att indelningen i riks- och lokalanstalter skall upphöra den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:124). I oktober 1994 fanns det 19 riksanstalter, 59 lokal- anstalter, 30 häkten samt 50 frivårdsmyndigheter.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all krimi- nalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geograäskt indelade regioner, som var och en omfattar anstalter, häkten och fri- vårdsmyndigheter, samt för Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakrringsnämndema.
De sju regionmyndighetema skall bl.a. leda kriminalvården i regio- nema enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.
2 Kriminalvårdens resultat 2.1 Anstalter och häkten
Programverksamhet m.m.
Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier av intagna. Samtidigt med denna utveckling pågår ett arbete med att för- ändra vårdarnas roll och arbetsformer, bl.a. genom ett system med kontaktrnannaskap, som innebär att en vårdare är personlig kontaktperson för en eller äera intagna. Kontaktrnannen skall svara för en väsentlig del av påverkansarbetet. De nya arbetsforrnema ställer krav på kontinuitet i personalens tjänstgöring, vilket också förutsätter en förändring av arbetstidens förläggning. '
Med utgångspunkt i en inventering av den programverksamhet som hittills bedrivits har kriminalvården påbörjat ett arbete med att utarbeta generella kvalitetskrav för åtgärdsprogram.
Det änns ett antal program som riktar sig till intagna som missbrukar alkohol, framför allt till sådana som har dömts för rattfylleri. Antalet personer som har dömts för traäknykterhetsbrott och som deltagit i kursen Rattfällan har ökat under de senaste budgetåren från 570 personer
Prop. 1994/95 : 100
under budgetåret 1991/92 till 770 personer under budgetåret 1993/94. Prop. 1994/952100 Målsättningen är att alla som dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott Bilaga 3 bör genomgå alkoholavvänjande behandling under anstaltstiden.
Ett särskilt handlingsprogram för vålds- och sexualbrottslingar har utarbetats och kommer att vara klart under budgetåret l994/95. Inten- tionen är bl.a. att de intagna skall koncentreras till ca 14 anstalter.
Under budgetåret 1993/94 har kriminalvården prioriterat insatser för att utveckla drogprogram och särskilda platser för narkotikamissbrukare. Andelen narkotikamissbrukare som tas in i anstalt har varit relativt konstant under de senaste åren. Drygt 40 % bedöms ha haft ett aktuth narkotikamissbruk en kort tid före intagningen i anstalt. Antalet intagna som bedömts som narkotikamissbmkare var den 1 april 1993 1 742 och den 1 april 1994 1 852. Av dessa deltog 549 resp. 681 i verksamhet riktad mot narkotika, antingen på anstalten eller vid s.k. & 34-placering.
På häkten i storstadsregionema och på några orter i landet har bedrivits projektverksamhet med inriktning på identifiering av narkotika- missbrukare/HIV—bärare samt insatser avseende information och behand- lingsmotivation. På sluma anstalter har ett 40—tal motivatörer arbetat med att utveckla motivationsarbetet, programverksamheten för narkotika- missbrukare och samverkan med externa resurser.
Kriminalvården försöker på olika sätt bedöma hur vanligt före- kommande narkotikamissbruk på anstalterna är, bl.a. med hjälp av urin- provskontroller. Tillsammans med bl.a. gjorda beslag och erkännanden av intagna ligger dessa prov till grund för de bedömningar av narkotika- läget som anstalterna gör varje månad. Drygt hälften av anstalterna redovisar att problem med narkotika är sällsynt eller inte förekommer. Merparten av de övriga anstalterna har problem då och då och endast en mindre del ofta eller så gott som dagligen. Under budgetåret 1993/94 har också gjorts en stickprovsundersökning, där var femte intagen fick lämna urinprov. Totalt lämnades positiva prov i 6, 5 % av fallen medan 7 % vägrade att lämna prov. Över 85 % av de intagna som deltog i undersökningen kunde alltså inte beläggas med narkotikamissbruk i anstalt.
Fängelseutredningen har i sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU l994z5) bl.a. föreslagit att det inom kriminalvården skall inrättas s.k. stödavdelningar för intagna som vållar särskilda problem med hänsyn till personlighetsstöming eller psykisk särart och för vilka psykiatrin inte kan ge någon behandling. Enligt utredningens förslag bör stödavdelningama ha förhållandevis få intagna och vara utformade så att de jämfört med normalavdelningama har en något större yta per intagen. Till stödavdelningama skall bl.a. rekryteras personal med mentalskötar- kompetens och det skall finnas tillgång till psykologiskt stöd åt intagna och personal. Kriminalvårdsstyrelsen planerar att inrätta stödavdelningar med sammanlagt 72 platser.
Säkerhet Till Kriminalvårdsstyrelsens uppgifter hör att vidta åtgärder. så att 61
rymningar motverkas samt att noga överväga säkerhetsaspekten inför Prop. l994/95:100 frigång, permissioner, besök etc. Bilaga 3
Antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 558 under budgetåret 1992/93 till 473 under budgetåret l993/94. Antalet rymningar från slutna anstalter minskade under samma tid från 142 till 103. Frigång påbörjades för 978 personer under budgetåret l993/94 jämfört med 884 under budgetåret 1992/93 medan antalet uteblivanden under frigång minskade från 28 till fyra. Antalet misskötta permissioner genom ute- blivande minskade under samma period från 667 till 615 trots att antalet permissioner ökade från 47 936 till 50 886.
Under budgetåret l993/94 har tre rymningar skett direkt från häkte medan 21 avvikelser skett under transporter, rättegångar, sjukhusvistelser eller andra förrättningar utanför häkteslokalema. Uppgifter för tidigare budgetår saknas. -
Kriminalvårdsstyrelsen har i februari 1994 redovisat ett uppdrag av regeringen att göra en analys av rymningarna från i första hand de öppna anstalterna. Styrelsen har granskat rymningar direkt från anstalt under perioden 1984 _ 1993. Styrelsen konstaterar i undersökningen bl.a. att semesterstängningar till viss del bidragit till en förhöjd rymningsfrekvens sommartid samt att intagna som suttit häktade och därefter placerats på öppen anstalt är den grupp som har den högsta rymningsfrekvensen. Totalt har emellertid antalet rymningar från såväl slutna som öppna anstalter minskat under perioden.
Styrelsen har, bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit i under- sökningen, beslutat att semesterstängningar skall ske endast i undan- tagsfall samt att placering från häkte till anstalt skall föregås av en noggrann planering utifrån den intagnes behov och säkerhetsmässiga bedömningar. I styrelsens verksamhetsplanering för budgetåret 1994/95 anges att fortsatta satsningar skall göras på säkerheten så att antalet rymningar direkt från anstalt kan minskas ytterligare.
Med anledning av händelserna vid Tidaholmsanstalten den 22—23 juli 1994, då intagna bl.a. satte flera byggnader på anstaltsområdet i brand, har Kriminalvårdsstyrelsen vidtagit ett flertal olika åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden. Vidare har regeringen tillkallat en utredare för att utreda hur samverkan mellan polisen och kriminal- vården fungerade vid händelsen och vilken beredskap och vilka samverkansrutiner mellan dessa organisationer som finns inför situationer av detta slag.
Beläggningslägel
Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökade medelbeläggningen vid anstalterna med sammanlagt 657 till 4 239 intagna. Medelbeläggningen har under l993/94 varit 95 %. På de slutna riksanstaltema har belägg- ningen legat nära 100 %. Under budgetåret 1993/94 var medelbeläggningen vid häktena 1 379 personer och beläggningsnivån 9l %. Antalet platser har under budget— året ökat med 149. Beläggningstrycket har därmed minskat något även 62
om det tidvis varit överbeläggning vid ett antal häkten. Prop. 1994/95:100 Bilaga 3
2.2 F rivården
Frivårdsmyndighetema har ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsförberedelsema vid lokalanstalterna, det kurativa arbetet vid häktena samt personut- redningsverksamheten. Frivården har även ansvaret för försöksverk- samheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Under budgetåret 1992/93 fick kriminalvården en kraftig medels- förstärkning, som hade till huvudsyfte att skapa förutsättningar för kriminalvården att ta hand om ett ökat antal skyddstillsynsdömda. Under budgetåret 1993/94 var medelantalet övervakade klienter per dag 11 879. Av dessa var 7 630 dömda till skyddstillsyn och 4 249 villkorligt fri- givna. Motsvarande värden budgetåret 1991/92 var 12 020, 7 933 och 4 087. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn har alltså minskat med omkring 300 mellan dessa budgetår.
Sett i ett längre tidsperspektiv kan konstateras att det genomsnittliga antalet skyddstillsynsdömda har minskat från 8 285 budgetåret l985/86 till 7 630 budgetåret l993/94. I det senare antalet ingår även omkring 1 200 personer dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård och samhällstjänst, som i princip utgör alternativ till fängelse.
Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att antalet skydds- tillsynsdomar i form av kontraktsvärd har ökat från 368 budgetåret 1990/91 till 885 budgetåret 1993/94 samt att antalet domar där påföljden bestämdes till samhällstjänst under budgetåret l993/94 uppgick till 428.
Även inom frivården pågår en utveckling av olika påverkansprogram för de dömda, bl a. när det gäller narkotikamissbrukare. Den 1 april 1994 bedömdes ca 1 700 personer eller ca 14 % av frivårdsklientelet som narkotikamissbrukare. Ytterligare lika många bedömdes vara blandmiss- brukare.
Regeringen har den 2 juni 1994 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovis— ningen skall särskilt ta sikte på arbetet med personutredningar och övriga underlag för val av påföljd, utvecklingen av brottsförebyggande program, samverkan och gränsdragningen mot andra myndigheter, förändrade arbetsformer, organisationen och ledningen inom frivården i övrigt. I uppdraget ingår även att redovisa hur en renodling av frivårdens arbetsuppgifter bör utformas med utgångspunkt i en verksamhetsidé för frivården. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1995.
2.3 Transportverlöamheten
Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstJansporter uppgick budgetåret l993/94 till 200 miljoner kronor. Budgetårct 1992/93 var motsvarande kostnad 148 miljoner kronor. Antalet personer som transporterades till 63 utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från 16 900 budgetåret
Bilaga 3
1992/93 till 21600 budgetåret 1993/94, vilket förklarar de ökade kostnaderna.
2.4 Övrigt Pågående rationaliserin gsarbete
Kriminalvården har av statsmakterna ålagts att under budgetåren 1991/92 - 1995/96 genomföra rationaliseringar som årligen skall uppgå till omkring 30 miljoner kronor. Två tredjedelar av dessa belopp omfördelas och används för förnyelsearbete inom kriminalvården och en tredjedel utgör besparing. Rationaliseringama innebär bl.a. att personalen genom förändrade arbetsformer och omläggning av schematider kan användas effektivare än tidigare.
RRV:s revisionsberättelse
RRV:s revisionsberättelse innehåller flera invändningar. Kundfordringar har enligt RRV inte bevakats enligt gällande förordning. Dessutom konstaterar RRV brister i redovisningen av intäkter och inbetalningar. RRV har även funnit brister i redovisningen av mervärdesskatt och lönekostnadspålägg. Vidare har enligt RRV:s granskning förekommit att anskaffning av inventarier har anslagsfinansierats.
3 Regeringens överväganden
Övergripande mål:
Det övergripande målet för kriminalpolitiken och därmed också för kriminalvårdens verksamhet är att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verk- samheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott.
Utgångspunkter
Kriminalvårdens uppgifter är att verkställa straff och att inom ramen för detta förebygga brott. Även om man inte skall ha orealistiska förvänt- ningar på vad kriminalvården kan åstadkomma måste en human och meningsfull kriminalvård präglas av ambitionen att underlätta de dömdas anpassning till samhället.
Prop. l994/95:100
Anstalter och häkten Prop. l994/95 : 100 Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och Brlaga 3 utvidga användningen av alternativa straff och verkställighetsformer. Som framgår av bilaga 3.1 pågår lagstiftrungsprojekt med denna inrikming, bl.a. inom ramen för Straffsystemkommitténs arbete och översynen av bötesstraffet. Dessa lagstiftningsprojekt kan emellertid inte förväntas ge några resultat under budgetåret l995/96.
Regeringen konstaterar att Kriminalvårdsstyrelsen under budgetåret 1993/94 har intensifierat insatserna för att utveckla brottsförebyggande program som riktar sig till särskilda kategorier av intagna, t.ex. narkotikamissbrukare, rattfyllerister samt vålds- och sexualbrottslingar och fortsatt och utvecklat arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket vid anstalterna.
En av kriminalvårdens huvuduppgifter är att påverka de dömda så att de inte återfaller i brott. Genom den programverksamhet som har ut- vecklats inom kriminalvården har bättre förutsättningar skapats för det brottsförebyggande arbetet. Utvecklingen av verkställighetens innehåll och framtagande av olika brottsförebyggande program både på anstalts- sidan och inom frivården bör fortsätta. Samtidigt bör kriminalvården följa upp och utvärdera olika program för att säkerställa att de får ett innehåll och en struktur som gör att de kan förväntas ge önskat resultat. Det är även angeläget att arbetet med att införa kontaktrnannaskap vid anstalterna fortsätter. Regeringen vill också betona vikten av att fri- givningen av fängelsedömda förbereds på ett sådant sätt att de dömda är rustade för att leva ett laglydigt liv. Inte minst viktigt är det att kriminalvården medverkar till att göra övergången från fängelse till frihet så smidig som möjligt. Perrnissioner "och besök är ett betydelsefullt led i att stärka den intagnes förmåga att bygga upp en social tillvaro. Det är viktigt att här ta tillvara frivårdens kompetens. ,
Mot bakgnmd av Fängelseutredningens betänkande Verkställighet av fängelsestraff har regeringen i en proposition nyligen föreslagit vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1994/95:124). Förslagen innebär bl.a. att indelningen i riks— och lokalanstalter skall avskaffas och att, vid fördelning av de intagna mellan anstalter av samma slag, den som har behov av utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt, skall placeras i denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen. Härigenom skall kriminalvården få ökade möjligheter att placera de intagna på anstalter som har en för dem lämplig verksamhetsinriktning. I proposi- tionen föreslås också olika åtgärder som förbättrar kriminalvårdens möjligheter att bekämpa förekomsten av narkotika och i övrigt förbättra ordningen och säkerheten i anstalterna. Inom Justitiedepartementet fortsätter nu beredningen av Fängelseutredningens övriga förslag i syfte att ersätta den nuvarande lagen om kriminalvård i anstalt med en ny lag om verkställighet av fängelsestraff.
Intagna som är psykiskt sjuka eller störda har under de senaste åren blivit ett allt större problem inom kriminalvården. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till Fängelseutredningens förslag i denna fråga 65
5 Riksdagen [994595 ].ruml. Nr IUI). Bilaga]
delar regeringen Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det snarast bör Prop. l994/951100 inrättas särskilda stödavdelningar för denna kategori intagna. Det är Bilaga 3 också viktigt att kriminalvården på olika sätt ökar sin kompetens inom det psykiatriska området. Kriminalvården måste vidare sträva efter att förbättra samarbetet med sjukvårdshuvudmännen för att de intagna som behöver psykiatrisk vård bättre skall få sina behov tillgodosedda. Häktesverksamheten bör få en humanare utformning. Arbetet med att öka gemensamheten för intagna som inte har restriktioner bör därför fortsätta. Särskilda åtgärder bör också vidtas för att förebygga skade- verkningar av häktesvistelsen för intagna som är ålagda restriktioner.
Säkerhet
Säkerheten vid anstalterna skall hållas på en sådan nivå att avvikelser direkt från anstalt eller i samband med frigång och permissioner kan minimeras. Placering av intagna till anstalter med rätt säkerhetsnivå och en omsorgsfull planering av frigång och permissioner är också en förutsättning för att anstaltsvistelsen skall kunna ges ett positivt innehåll för den intagne, t.ex. i form av behandlingsinsatser.
Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning och redovisningen av den rymningsundersökning som styrelsen har utfört på uppdrag av regeringen framgår att styrelsens säkerhetsarbete varit framgångsrikt och att styrelsens målsättning är att ytterligare förbättra säkerheten.
Fri vården
Frivården bör genom personutredningar med bra och konstruktiva förslag till behandling och genom att utveckla bättre och mer strukturerade program skapa förutsättningar för en- ökad användning av skyddstillsyn.
Arbetet inom frivården skall inriktas på att förhindra återfall i brott. Frivården bör därför fortsätta att utveckla olika brottsförebyggande program. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt klienter som befinner sig i början av vad som kan utvecklas till ett kriminellt livsmönster. Samverkan bör ske med andra samhällssektorer. Som redovisas i det inledande avsnittet om frivården har regeringen uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att senast den 1 juni 1995 lämna en samlad redovisning och bedömning av genomförda och planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovisningen av uppdraget bör kunna bli ett underlag för en ytterligare utveckling av frivården.
Den 1 augusti 1994 startade en tvåårig försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten bedrivs under ledning av frivårdsmyndighetema i Karlskoga, Luleå. Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping och Sundsvall. Under för- söksperioden kan personer, som dömts till fängelse i högst två månader och som är bosatta inom verksamhetsområdet för någon av de nämnda frivårdsmyndighetema. få verkställa straffet utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Under verkställigheten är 66 den dömde bl.a. förbjuden att lämna sin bostad annat än för vissa av
frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Den Prop. l994/951100 dömde skall avhålla sig från alkohol och andra beroendefrarnkallande Bilaga 3 medel. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras bl.a. med elektroniska hjälpmedel. Försöksverksamheten följs av Straffsystemkommittén, som har i uppgift att överväga om intensivövervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent inslag i straffsystemet, se bilaga 3.1. Därutöver har Brottsförebyggande rådet (BRA) av regeringen fått i uppdrag att utvärdera försöket. Inom ramen för Straffsystemkommitténs arbete pågår även utvecklingsarbete avseende möjligheterna till använd- ning av samhällstjänst, se bilaga 3.1.
Kriminalvårdens roll inom det civila försvaret
Regeringen anmäler i Försvarsdepartementets bilaga till 1995 års budget- proposition att funktionen Kriminalvården bör upphöra och att Kriminal- vårdsstyrelsen därmed inte längre har ett funktionsansvar. Myndigheten behåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor upp- märksamhet.
A rsredovisnin g
Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändningar mot Kriminal- vårdsstyrelsens årsredovisning. De brister som RRV pekat på i revisions- berättelsen är så allvarliga att de skyndsamt bör åtgärdas. Ett sådant arbete har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning kommer att åtgärdas. '
Regeringen anser att Kriminalvårdsstyrelsen i årsredovisningen i den del som avser resultatredovisningen redogjort för verksamheten på ett överskådligt och lättfattligt sätt. Det bör dock finnas goda möjligheter att inför kommande verksamhetsår vidareutveckla resultatredovisningen, bl.a. med avseende på slutprestationer.
Ekonomiska förutsättningar
Under åren 1992 och 1993 ökade beläggningen vid anstalter och häkten kraftigt. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffades den 1 juli 1993. Numera gäller som huvudregel att minst två tredjedelar av strafftiden skall ha avtjänats innan frigivning kan ske. Den 1 februari 1994 sänktes promillegränsen för grovt rattfylleri samtidigt som straffet för detta brott skärptes.
För att möta effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade reglerna i fråga om villkorlig frigivning och rattfylleri, pågår och pla- neras en utbyggnad av anstalts- och häktesorganisationen med ca 1 300 anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser.
Under år 1994 förefaller en avmattning ha skett i tillströmningen till anstalterna. Under hösten 1994 har beläggningsnivån varit obetydligt 67
högre än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga Prop. 1994/95:100 effekten på beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, Bilaga 3 som trädde i kraft den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har beläggningen vid häktena minskat.
I takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg- ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras. Med hänsyn till att tillströmningen till anstalterna synes avta bör dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget och den redovisade belägg- ningsutvecklingen bör även kriminalvården kunna åläggas ett bespa- ringskrav för de närmaste tre budgetåren. Möjligheter bör finnas till fortsatta rationaliseringar i administrationen samt till ytterligare organisations- och schemaförändringar inom anstalts- och häktes— organisationen. Dessutom bör en utgiftsminskning kunna ske genom att utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen begränsas något.
Besparingskravet för budgetåret 1995/96 (12 månader) bör bestämmas till 50 miljoner kronor. Härtill kommer kostnader till följd av den av riksdagen (bet. 1992/93:1uU19) beslutade reformen om villkorlig frigivning samt tidigare beslutad rationalisering avseende budgetåret 1995/96 (12 månader) på sammanlagt 79 miljoner kronor.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet t.o.m. budgetåret 1998 på ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.
E 1. Kriminalvårdsstyrelsen
l993/94 Utgift 90 770 233 1994/95 Anslag 108 754 000 1995/96 Förslag 161 999 000 varav 107 358 000 beräknats för juni 1995 — juli 1996
Kriminalvårdsstyrelsen är central'förvaltningsmyndighet för kriminal— vården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal- vårdsanstaltema, häktena, frivårdsmyndighetema och Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårds- nämnden och övervakningsnämndema.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds- styrelsen finns också en styrelse.
Från anslaget betalas även kosmadema för Kriminalvårdsnämndens verksamhet.
Regeringens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationali- seringar och besparingar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till regionmyndighetema och de lokala myndigheterna. Antalet tjänster vid styrelsen har till följd därav minskat från ca 320 till ca 200. Kriminal- 68 vårdsstyrelsens uppgifter är numera i princip koncentrerade till över-
gripande och gemensamma uppgifter. Prop. l994/95:100 Regeringen har i sina överväganden ovan uttalat att kriminalvården bör Bilaga 3 åläggas ett besparingskrav. För budgetåret 1995/96 (12 månader) har under detta anslag beräknats en besparing på 3,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 161 999 000 kr.
E 2. Kriminalvården
1993/94 Utgift 3 100 809 962 l994/95 Anslag 3 829 345 000 1995/96 Förslag 5 750 982 000 varav 3 795 591 000 beräknats för juli l995 -juni 1996
Från anslaget betalas kosmadema för verksamheten vid kriminal- vårdsanstaltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndig- hetema. Från anslaget betalas också ersättning är ledamöter m.fl. i övervakningsnämndema. Utgifterna styrs i huvudsak av antalet intagna inom anstalts- och häktesorganisationen och antalet klienter inom fri- vårdsorganisationen.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar ett anslagssparande med 244 miljoner kronor. Anslagssparandet förklaras bl.a. av en förskjutning av byggnation av anstalter och häkten, samt en senareläggning av vissa andra investe- ringar. I anslagssparandet ingår även kostnader för retroaktiv lön som kommer att utbetalas under innevarande budgetår.
Inkomster av kriminalvårdens arbetsdrift redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården, medan utgifterna för driften belastar detta anslag. Inkomsterna för inne- varande budgetår beräknas till ca 170 miljoner kronor.
I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen att arbets- driftens intäkter fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall tillföras anslaget samt att ett belopp som motsvarar de beräknade intäkterna för innevarande budgetår, 170 miljoner kronor, skall räknas av från anslaget. Styrelsen har bl.a. pekat på svårigheten att hålla de intagna med arbetstillfällen när produktionskostnadema ökar. Även om en produktion med högre kost- nader skulle ge meningsfull sysselsättning och intäkter som översteg kosmadema, kan produktionsenheter tvingas avstå från sådana order, eftersom kosmadema inte kan finansieras från ramanslaget och intäkts- medel inte får disponeras. I stället får enklare tillverkningar med lägre materialkostnader väljas.
69
Bilaga 3
Regeringens överväganden
Under år 1994 synes en avmattning ha skett i tillströmningen av dömda till anstalterna. Under hösten har beläggningsnivån varit obetydligt högre än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga effekten på beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, som gäller sedan den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har belägg- ningen vid häktena minskat.
Den pågående och planerade utbyggnaden av anstalts- och häktes— organisationen avser ca 1 300 anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser. I takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg- ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras. Med hänsyn till beläggningsutvecklingen bör dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare kunna beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.
Anslaget har beräknats med beaktande av det ovan redovisade besparingskravet och tidigare beslutade åtaganden.
Regeringens bedömning är att en övergång till nettoredovisning av kriminalvårdens arbetsdrift bör ge arbetsdriftens produktionsenheter ett ökat intresse för resultatet av driften. Detta kan förväntas leda till ökad effektivitet men också till högre kvalitet på sysselsättningen för de intagna. Regeringen föreslår därför att arbetsdriftens intäkter i fortsätt— ningen tillförs anslaget. I enlighet med styrelsens förslag har anslaget räknats ned med 170 miljoner kronor (12 månader).
Vid beräknandet av anslaget har hänsyn tagits till den i förra budgetpropositionen ( prop. 1993/94:100 s. 140 ) aviserade och numera beslutade sänkta ersätmingen till de intagna. Vidare har hänsyn tagits till den förväntade hyresnivån med anledning av den förändrade organisa— tionen för förvaltning av kriminalvårdens fastigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 5 750 982 000 kr.
E 3. Utlandstransporter
l993/94 Utgift 200 078 344 1994/95 Anslag 159 115 000 l995/96 Förslag 238 672 000 varav 159 115 000 beräknats för juli 1995 -juni 1996
Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med utlandstransporter, såsom kostnader för den personal som planerar och genomför utlandstransportema, transportkostnader inkl. biljetter, samt övriga kostnader som uppstår till följd av Utlandstransporter. Utlandstransportema avser i huvudsak avlägsnandebeslut enligt utlän-
Prop. l994/952100
70
ningslagen (l989:529). Utgifterna styrs framför allt av antalet transpor- Prop. 1994/952100 terade personer samt destinationsortemas belägenhet och kostnadsnivåer. Bilaga 3
Regeringens överväganden
Kostnaderna för kriminalvårdens Utlandstransporter har, som redovisas i avsnittet om transportverksamheten, ökat kraftigt under budgetåret l993/94 till följd av ett ökat antal transporterade personer. Utvecklingen under innevarande budgetår visar dock på en volymminskning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att antalet personer som transpor— teras till utlandet kommer att vara lägre under budgetåret 1995/96 (12 månader) än under budgetåret l993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 238 672 000 kr.
71
F. Rättshjälp m.m. Prop. 1994/95:100 Bilaga 3 F 1. Rättshjälpskostnader
l993/94 Utgift 874 133 856 1994/95 Anslag 779 000 000 l995/96 Förslag [ 178 300 000 varav 827 800 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen(l972z429; omtryckt 199319) och lagen (l988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig för- svarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Regeringens överväganden Kostnadsutveckling
Omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur på rättshjälpsområdet har ägt rum de senaste åren. Många av de lagändring- ar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. När det gäller den all- männa rättshjälpen genomfördes den senaste reformen den 1 mars 1993 (jfr prop. 1992/93:109) då rättshjälpsavgiftema höjdes. Den 1 juli 1994 inskränktes möjligheten till rättshjälp i form av offentligt biträde i asyl— ärenden där det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (s.k. ny ansökan, jfr prop. 1993/94:94). Reformema har varit kostnadsdämpande men har inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i stort.
De faktorer som styr kosmadema är framför allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnadema som betalas av den rättssökande. Kostnadsökningen under budgetåret l994/95 förklaras främst av ett ökat antal mål, i första hand familjemål och brottmål, där biträdeskostnadema belastar rättshjälpsanslaget, och av den höjda timersättningen till biträden och offentliga försvarare.
Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Taxoma beslutas av Domstolsverket på grundval av en timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. 1 rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit norm- givande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälps- området. Den 11 maj 1994 bestämde regeringen timkostnadsnormen för budgetåret l994/95 till 748 kronor exkl. mervärdesskatt (935 kr inkl. mervärdesskatt).
Besparingseffektema av de nya reglerna om avgifter för allmän rätts- 72
hjälp beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och motsvara ca Prop. l994/95:100 4 % av anslagsbelastningen avseende den allmänna rättshjälpen. Kost- Bilaga 3 naderna för den allmänna rättshjälpen utgör ca 40 % av hela rättshjälps-
anslaget.
Rättshjälpsutredningen
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på besparingar inom området för rättshjälpen fick en särskild utredare i juni 1993 i uppdrag att göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och då särskilt villkoren för och omfatmingen av rättshjälpen (dir. l993z77). Uppdraget omfattar därutöver regleringen av ersättningen till biträden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna rätts- hjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska frågor. En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna att överföra rättshjälpslagens reglering av offentliga biträden till den materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategoriema regleras. Utred— ningsuppdraget begränsas inte till nu nämnda frågor. Utredaren har fria händer att föreslå andra ändringar som kan leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar och till att rättshjälpsresursema koncentreras till de områden där de bäst behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995.
Slutsatser
De förslag som utredningen kommer att lämna kan väntas leda till betydande besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren för rättshjälp kan dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden, utan först i sådana där rättshjälp beviljas efter det att ändringarna har trätt i kraft. Nya bestämmelser i dessa avseenden som innebär besparingar kan därför inte få genomslag under kommande budgetår. Regeringen över- väger förändringar som kan få genomslag tidigare och avser att åter- komma med förslag i den delen.
Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1995/96 till 1 178 300 000 kr. I beloppen ingår bl.a. de medel som Statens invand- rarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde enligt utlänningslagen (1989:529).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskosmader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 1 178 300 000 kr.
73
F2. Rättshjälpsmyndigheten Prop. 1994/95 : 100 1993/94 Utgift 11 561 526 Bilaga 3 1994/95 Anslag 12 549 000 1995/96 Förslag 18 911 000
varav 12 535 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Domstols— verket är central förvaltningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten.
Det övergripande målet för Rättshjälpsmyndigheten är att snabbt och korrekt hantera rättshjälpsfrågor samt i övrigt lämna god service rörande rättshjälp. Verksamhetsmålen är fr.o.m. budgetåret 1994/95 att andelen inkomna ansökningar om rättshjälp som behöver kompletteras inte skall överstiga 65 % och att inkommet ärende skall ha varit föremål för ågärd/beslut inom fyra arbetsdagar.
Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rätts- hjälpsnämnden.
Av årsredovisningen framgår bl.a. att Rättshjälpsmyndigheten utnyttjat en anslagskredit på 0,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Orsaken till detta redovisas nedan.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot årsredovis- mngen.
Regeringens överväganden Arbetssituation och resultatbedömning m.m.
Under den tid Rättshjälpsmyndigheten funnits har såväl den arbetsmässiga som den ekonomiska situationen varit bekymmersam.
Det ADB-baserade ärendehanteringssystemet har tidigare inte fungerat bra. Situationen har förbättrats och är nu tillfredsställande.
De problem som uppstod med ärendehanteringssystemet till följd av ändringar i rättshjälpslagen den 1 mars 1993 har, vilket framgår av års- redovisningen, inneburit att ärendenas omloppstider ökat under budgetåret 1993/94.
Lagändringama innebar merkostnader för Rättshjälpsmyndigheten till följd av programmeringskostnader då systemet skulle anpassas. Merkost- naden har delvis finansierats genom ett utnyttjande av anslagskrediten och delvis genom att låneramen till fullo utnyttjats. Merkostnaden har lett till att Rättshjälpsmyndighetens ekonomiska situation är ansträngd.
Den ansträngda ekonomiska situationen har lett till att administrationen har blivit eftersatt. För att komma till rätta med detta har en omorga- nisation påbörjats som bl.a. innebär att en särskild ekonomienhet håller på att inrättas.
Slutsatser
Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och en relativt 74 besvärlig arbetssituation. Problemen med det för verksamheten så viktiga
ärendehanteringssystemet ser dock ut att vara avhjälpta. Vidare kan den Prop. l994/95:100 påbörjade omorganisationen förväntas ge ett effektivare arbetssätt. Bilaga 3 Rättshjälpsmyndigheten bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 18 911000 kr.
F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksarnhet
1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
De allmänna advokatbyråemas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen . Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen , skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.
I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självfinansierade och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör således en självständig resultatenhet.
Den 1 oktober 1993 övertogs verksamheten vid den allmänna advokat- byrån i Kalmar av en privat byrå. Den 30 juni 1994 fattade regeringen beslut om att verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle avvecklas per den 30 september 1994. Sedan den 1 oktober 1994 finns det 26 allmänna advokatbyråer, varav en har ett lilialkontor på annan ort. Från och med den 1 januari 1994 får sju byråer bedriva sociala mot- tagningar på 15 olika mottagningsplatser.
Verksamheten behöver inte redovisas i olika verksamhetsgrenar. Riks- revisionsverket uppger i sin revisionsberättelse för Allmänna advokat— byråerna att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Resultatbedömning
Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret l993/94 framgår att det korrige- rade bokföringsmässiga överskottet för år 1993/94 är 5 ,8 miljoner kronor vilket motsvarar en kostnadstäckning på 105 %. Motsvarande siffra året innan var 107 %. Lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna har varit stabil under den senaste fyraårsperioden, efter att ett system med bonuslön införts. En resultatnedgång har dock skett under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Domstolsverket bedömer att lönsamheten för byråerna kommer att bestå och beräknar kostnadstäckningsgraden för innevarande budgetår till 105 % och budgetåret l995/96 till 107 %. 75
I det korrigerade bokföringsmässiga resultatet ingår räntekostnader och Prop. 1994/952100 ränteintäkter till följd av de skulder och tillgångar som de allmänna Bilaga 3 advokatbyråerna har hos Riksgäldskontoret. Ränteintäktema och kost- naderna beror till stor del på tidigare års resultat varför denna redovis- ning inte speglar det verkliga resultatet av verksamheten under budget- året. Domstolsverket redovisar även ett särskilt verksamhetsresultat i vilket man utgår från en kalkylmåssig räntekostnad. Verksamhetsresul- tatet kommer därmed att bättre spegla hur de allmänna advokatbyråerna lyckats affärsmässigt under budgetåret. De allmänna advokatbyråemas verksamhetsresultat har försämrats sedan budgetåret 1991/92. För budgetåret 1991/92 visade verksamhetsresultatet ett överskott om 3,8 mkr, för budgetåret 1992/93 ett resultat om 0 mkr, samt för budgetåret 1993/94 ett underskott om 0,2 mkr. Domstolsverket bedömer att verksamhetsresultatet för l994/95 kommer att innebära ett överskott om 0,1 mkr.
Den allmänna konjunktumedgången har medfört en ökad konkurrens för de allmänna advokatbyråerna. Detta och förändringar i rättshjälps- regler har lett till en minskad ärendetillströmning. _
Produktiviteten har under en fyraårsperiod minskat med 4 % vad avser antal ärenden per jurist och med 14 % vad avser antal ärenden per miljon kronor. Domstolsverket förklarar nedgången i produktivitet med den minskade ärendetillströmningen samt att ärendena genomsnittligt har blivit mer krävande att handlägga.
Domstolsverket har markerat att rättshjälpssystemets framtida utveck- ling utgör en osäkerhetsfaktor i sammanhanget.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en konkur- rensutsatt verksamhet är verksamhetsresultatet för 1993/94 inte fullt tillfredsställande. Med utgångspunkt från det korrigerade bokförings- mässiga resultatet är de allmänna advokatbyråerna sammantagna fort- farande lönsamma. Arbetsproduktiviteten har minskat betydligt. Även om det kan finnas förklaringar till denna minskning, anser regeringen att utvecklingen är oroväckande. Det är angeläget att resultatet förbättras.
Regeringen konstaterade i förra årets budgetproposition att kostnaderna för kurser och konferenser och resor i samband därmed ökat dramatiskt. Enligt regeringens uppfattning ligger kostnaden för kurser och konfe— renser även för ifrågavarande budgetår högt.
Av årsredovisningen framgår vidare att det upparbetade värdet fort- farande, trots en minskning. är betydande. Minskningen av det upp- arbetade värdet har tillsammans med minskade kundfordringar lett till en ytterligare ökning av ett sedan tidigare stort tillgodohavande hos Riks- gäldskontoret.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna advokatbyråerna. 75
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:100 Bilaga 3
Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksarnhet för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag
1993/94 Utgift 954 899 1994/95 Anslag 11 010 000 l995/96 Förslag 16 995 000 varav 11 330 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, för vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat- byråerna åta sig uppdrag som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man, s.k. & 3-ärenden.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 16 995 000 kr. Minskningen av medelsbehovet beror bl.a. på en för- väntad minskning av antalet likvidationsuppdrag och på de nya reglerna för den sociala mottagningsverksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr.
F 5. Vissa domstolskostnader m.m.
l993/94 Utgift 299 793 717 l994/95 Anslag 237 300 000 l995/96 Förslag 249 475 000 varav 166 317 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de all- männa domstolarna, arrende- och hyresnämndema och de allmänna för— valtningsdomstolama. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till vitmen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Dom- stolsverket har beräknat medelsbehovet för budgetåret l995/96 till 249 475 000 kr.
77
Regeringens överväganden Prop. 1994/951100
Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av Brlaga3 medelsbehovet. Den minskade belastningen på anslaget beror på att utgifterna för ersättning åt nämndemän m.fl. har flyttats över till anslaget D 2. Domstolarna m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 249 475 000 kr.
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
l993/94 Utgift 35 467 711 l994/95 Anslag 28 384 000 1995/96 Förslag 53 202 000 varav 35 468 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. Bland annat betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.
78
G. Övriga myndigheter Prop. 1994/95:100
_ _ Bilaga 3 G 1. Justrtrekanslem l993/94 Utgift 6 897 815 1994/95 Anslag 7 526 000
1995/96 Förslag 11 481 000 varav 7 614 000 för perioden juli 1995 — juni 1996
Justitiekanslern (IK) har som huvudsakliga arbetsuppgifter att vara rege- ringens juridiske rådgivare, att bevaka statens rätt och att ha tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. JK har att vaka över att tryck- frihetens och yttrandefrihetens gränser inte överskrids och att vara ensam behörig åklagare i mål om tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. IK har även att fullgöra vissa uppgifter enligt 8 kap. rättegångsbalken , datalagen (l973z289) och lagen (l990z484) om övervakningskameror m.m.
JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av honom själv.
IK har för räkenskapsåret l993/94 kommit in med sin första årsredo— visning. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redo- visningen. IK behöver inte redovisa verksamheten i flera verksamhets- grenar. JK skall fr.o.m. budgetåret 1995/96 lånefinansiera investeringar i anläggningstillgångar. Ett överföringsbelopp om ca 0,4 miljoner kronor från budgetåret l993/94 är intecknat i planerade investeringar i dator- utrusming under innevarande budgetår.
Regeringens överväganden Resultatbedömnin g
Av årsredovisningen framgår att antalet balanserade ärenden har minskat trots ett ökat antal inkommande ärenden. Detta har varit möjligt genom att antalet avgjorda ärenden ökat.
Den modernisering av JK:s datorstöd som pågår är enligt regeringens mening nödvändig för att förbättra arbetet med diarieföring och ord- behandling.
Slutsatser
JK bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Jttstitiekanslem för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 481 000 kr. 79
G 2. Datainspektionen Prop. 1994/95:100
1993/94 Utgift 19 557 680 B'Iaga 3 l994/95 Anslag 21 772 000 l995/96 Förslag 33 994 000
varav 22 528 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Datainspektionens inkomster, som redovisas på statsbudgetens inkomst- sida under inkomsttiteln 2552 Övriga ofemligrättsliga avgifter, beräknas till 32,7 miljoner kronor för nästa budgetår varav 21,8 beräknat för juli 1995 — juni 1996 (innevarande budgetår 21,8 miljoner kronor).
Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (19732289), kreditupplysningslagen (l973zll73) och inkasso— lagen ( 1974:182 ) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen ( 1987:1231 ) om automatisk data- behandling vid taxeringsrevision, m.m.
Inspektionens övergripande mål är att verka för och övervaka att automatisk databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kredit- upplysnings- och inkassoverksarnhet.
Datainspektionens verksamhet kommer i viss utsträckning att ändra inriktning genom de lagändringar som träder i kraft den 1 januari 1995 (SFS 1994:l480 och 1994:l485, prop. l993/94:116 och 1993/94: 217, bet. 1993/94:KU36 , 1994/95:KU07 och 1994/95:I(U10, rskr. l994/95:13 och l994/95:35). Iagändringama innebär bl.a. att regeringen ges möjlig- het att bemyndiga Datainspektionen att utfärda generella föreskrifter för personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas och förs i enlighet med sådana regler skall undantas från tillståndsplikt. Datainspektionens tillståndsprövning av personregister kommer i mot- svarande mån att övergå i tillsyn. Regeringen har utnyttjat bemyndigan- det genom att besluta en förordningsändring (SFS 1994:l487).
Datainspektionen har under år 1993 genomfört en organisationsöversyn i syfte att anpassa inspektionens verksamhetsinriktning och arbetssätt till lagändringama. I anledning av inspektionens förslag beslutade regeringen i maj 1994 vissa ändringar i myndighetens instruktion. Ändringarna inne- bär att det inom inspektionen förutom en generaldirektör, som är chef för inspektionen, skall finnas en chef för tillstånds- och tillsynsverksam- heten samt en chefsjurist och att inspektionen i övrigt själv beslutar om sin organisation. Inspektionen har fattat ett principbeslut om utform— ningen av organisationen. Planerade organisationsförändringar beräknas vara genomförda i början av år 1995 . I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har Datainspektionen fått i uppdrag att redovisa hur de ändrade arbetsformer som möjliggjorts av inspektionens nya organisation har utnyttjats för att uppnå verksamhetsmålen.
Inom EU pågår arbete med ett EG-direktiv om dataskydd. Om ett sådant beslutas, aktualiseras frågan om en ny svensk datalag. De föränd- ringar i Datainspektionens verksamhet som detta kan leda till kan inte nu överblickas med någon större grad av säkerhet.
Kostnadema för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter. 80
Bilaga 3
Av Datainspektionens årsredovisning framgår att det vid utgången av budgetåret l993/94 fanns ett anslagssparande på ca 1,1 miljoner kronor. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden Resultatbedömnin g
Datainspektionen har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna tillstånd, tillsyn, information, regelgivning, teknik, licens samt ekonomi och administration. I enlighet med de verksam- hetsmål som regeringen lade fast för budgetåret l993/94 skulle Datainspektionen under budgetåret prioritera insatserna för att öka inspektionens egeninitierade tillsynsverksamhet samt bygga ut informa- tionsverksamheten och även inrikta den verksamheten mot att öka de registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglema. Datainspek— tionens resultatredovisning visar att verksamheten har förändrats i önskvärd riktning. Inspektionen lämnar i år resultatredovisning för första gången. De resultatmått som tagits fram har därför endast i begränsad omfattning kunnatjämföras över tiden.
Slutsats
Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av inspektionens verksam- het bl.a. såvitt gäller det pågående förändringsarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram— anslag på 33 994 000 kr.
G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader
l993/94 Utgift' 6 804 292 l994/95 Anslag 7 944 000 l995/96 Förslag 12 281 000 varav 8 145 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
* Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader.
Brottsoffermyndigheten har till uppgift att främja brottsoffrens rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brotts-
6 Riksdagen [994.595 I saml. Nr lf)”. Bilaga 3
Prop. l994/95:100
81
offerfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av Prop. 1994/95:100 vissa ärenden om brottsskadeersättning. Bilaga 3
Brottsoffermyndigheten bildades den 1 juli 1994 genom att Brottsskade- nämnden omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Brottsoffer- myndigheten har lämnat årsredovisning avseende Brottsskadenämndens verksamhet under budgetåret 1993/94. Brottsskadenämndens huvudupp- gift var att pröva ärenden om brottsskadeersättning. För detta arbete hade myndigheten satt upp tre delmål. Dessa mål var att handläggningen skulle ske snabbt, billigt och säkert.
Antalet inkomna brottsskadeärenden uppgick budgetåret 1993/94 till totalt 4 200, vilket är en ökning med 700 ärenden jämfört med budgetåret 1992/93. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 2 500 till 3 400. För antalet sakskadeärenden redovisas en viss minskning. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning avseende budgetåren 1994/95 och 1995/96 förväntas det totala antalet brottsskadeärenden att öka med ca 1 000 per år.
Under budgetåret l993/94 avgjordes drygt 70 % av brottsskade- ärendena inom tre månader, vilket är en högre andel än under budgetåret 1992/93. Brottsskadenämndens handläggningskosmad uppgick under budgetåret l993/94 till 1 713 kr per ärende, vilket innebär en kostnads- minskning med 6 %. Kostnadsminskningen har uppnåtts genom rationali- seringar.
Ett mått på säkerheten och kvaliteten i handläggningen är enligt myndig- heten andelen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden. Denna andel uppgick budgetåret l993/94 till 3 %.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden Resultatbedo'mnin g
Årsredovisningen avseende Brottsskadenämndens verksamhet visar att myndigheten bl.a. med hänsyn tagen till en kraftig ökning av antalet brottsskadeärenden har genomfört en fortsatt effektivisering av verksam— heten.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen.
Slutsatser
Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brotts— skadeärenden kan förväntas öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96. En ökning av antalet ärenden bör enligt regeringens bedömning kunna hanteras genom en ytterligare effektivisering av verksamheten. Mot bakgrund av osäkerheten om volymökningens storlek bör dock anslaget inte omfattas av besparingskravet. Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja ideella organisa- tioner som verkar på brottsofferområdet och privat och offentlig verk- 82
samhet som gäller brottsoffer. Bidrag kan även lämnas för forskning, Prop. l994/95:100 utbildning och information i brottsofferfrågor. Det är enligt regeringens Bilaga 3 mening väsentligt att användningen av brottsofferfondens medel särskilt inriktas på att vidareutveckla och komplettera nuvarande insatser för brottsoffer. Regeringen avser att meddela närmare föreskrifter beträf— fande denna precisering av fondens ändamål.
Preciseringen skärper kraven på att prövningen av bidrag från brottsofferfonden sker utifrån den kunskap och de erfarenheter som redan finns. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett effektivt användande av fondens medel avser regeringen därför att vid Brotts- offermyndigheten inrätta en särskild nämnd som skall besluta om bidragen från brottsofferfonden. I nämnden bör ingå ledamöter med kvalificerad kunskap inom och intresse för de områden som omfattas av fondens ändamål. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens ledamöter.
Som anförts i Inledningen, avsnitt 5.2 , finns väsentliga berörings- punkter mellan brottsofferinriktad verksamhet och brottsförebyggande arbete. Många myndigheter som gör brottsförebyggande insatser har också en viktig brottsofferstödjande funktion. Brottsförebyggande arbete kan i vissa fall lämpligen inriktas på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer. Det kan därför, som tidigare har anförts, vara motiverat att på sikt överväga möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brottsförebyggande och brottsofferinriktade verksam- heterna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Brottsqlfennyndigheten: Förvaltningskostnader för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 12 281 000 kr.
G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott
l993/94 Utgiftl 51 942 813 l994/95 Anslag 50 000 000 l995/96 Förslag 102 500 000 varav 68 333 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
* Anslaget G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (l978z4l3) för skador på grund av brott.
83
Regeringens överväganden Prop. 1994/95: 100 Som redovisats under anslaget G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvalt- Bilaga 3 ningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat väsentligt under budgetåret 1993/94 och kan förväntas fortsätta att öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Med hänsyn därtill har rege- ringen beräknat anslaget till 102 500 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bmttsofennyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 500 000 kr.
G 5. Brottsförebyggande rådet
l993/94 Utgift 13 310 454 l994/95 Anslag 26 774 000 l995/96 Förslag 37 708 000 varav 24 991 000 beräknats för juli 1995 — juni 1996
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsföre- byggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämp- ad forskning och information inom det kriminalpolitiska området.
BRA har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i delområdena forskning och utveckling, utvärdering samt information. Enligt årsredo- visningen har verksamheten förskjutits från mer grundläggande. lång— siktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska översikter och analyser samt kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention och samhällets reaktioner mot brott. Verksamheten under budgetåret har dominerats av arbetet med den kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen samt av de s.k. pilot- projekten som syftar till att utveckla modeller för lokalt brottsföre— byggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i Sverige pågår. Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta fram underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. Under året har BRA redovisat en utvärdering av försöksverksamheten med samhällstjänst. BRA har även i uppdrag att utvärdera 1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991 års ändringar om onykterhet till sjöss.
BRA redovisar ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på 6,8 miljoner kronor. Under budgetåret l993/94 har BRÅ. utöver medel under anslaget, utnyttjat ett tidigare reservationsanslag. Anslagssparandet beror i övrigt främst på att BRÅ redan under budgetåret l993/94 vidtagit en del av de åtgärder som krävs för att anpassa verksamheten till det besparingskrav om sammanlagt 4 miljoner kronor som regering och riksdag har beslutat om för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Anslags- sparandet är i huvudsak avsett att täcka kostnader för tiera stora forsknings- och utvecklingsprojekt som BRÅ skall arbeta med under de 84
kommande budgetåren, bl.a. rättsmedvetandeundersökningen och ett Prop. 1994/95:100 projekt för att undersöka kostnader för brott. För att kunna öka det Bilaga 3 internationella samarbetet planerar BRA vidare att ansluta sig till det elektroniska nätverket INTERNET.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella statistiken inom rättsväsendet. BRÅ har också fått i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten med elektronisk övervakning.
Regeringens överväganden
Resultatbedo'mnin g
BRÅzs inriktning och organisation har förändrats från den 1 juli 1993. Det har därför inte varit meningsfullt att göra jämförelser med tidigare år. Årsredovisningen visar dock att BRA:s verksamhet utvecklas på ett sätt som stämmer med det övergripande mål som uppställts för plane- ringsperioden.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BRA.
Slutsatser
I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som övergripande mål för planeringsperioden l993/94 — l995/96 att BRA skall utvecklas till ett kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärde- ring, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. Detta mål bör ligga fast även för budgetåret l995/96.
I enlighet med vad som angavs i forskningspropositionen har rege- ringen under anslaget beräknat att 2 500 000 kr skall föras över från BRA:s anslag till anslaget E 3. Forskning under Utbildningsdeparte— mentets huvudtitel för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning. I och med det kommer de sammanlagt 4 000 000 kr som angavs i forskningspropositionen att ha förts över till Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till BrottVörebyggande rådet för budgetåret l995/96 anvisar ett ram- anslag på 37 708 000 kr.
85
G 6. Gentekniknämnden Prop. 1994/95:100 Nytt anslag (förslag) 3 086 000 Bilaga 3
varav 2 066 000 för perioden juli 1995 — juni 1996
Den 1 juli 1994 trädde lagen ( 1994:900 ) om genetiskt modifierade organismer i kraft. Samtidigt inrättades en särskild nämnd, Genteknik- nämnden, som fick till uppgift att följa utvecklingen på genteknik- området, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gen- tekniken.
Nämnden övertog de arbetsuppgifter som tidigare åvilade Delegationen för hybrid-DNA—frågor och fick samtidigt ett bredare verksamhetsansvar än det delegationen kan sägas ha haft. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt den nya lagen och samråda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Delegationen för hybrid—DNA-frågor var i administrativt hänseende knuten till Arbets- miljöinstitutet och dess verksamhet finansierades genom institutets ramanslag. Delegationens resursbehov för budgetåret l994/95 beräknades till 1 040 000 kr. Dessa medel har övertagits av Gentekniknämnden.
Regeringens överväganden Resultatbedömnin g
Eftersom nämnden tillkom den 1 juli 1994 har den inte lämnat in någon verksamhetsberättelse.
Slutsatser
Mot bakgrund av den snabba utveckling som pågår på genteknikområdet och de oreparabla effekter för bl.a. miljön som en missbedömning av teknikens användning skulle kunna medföra, är Gentekniknämndens verksamhet en för hela samhället angelägen uppgift.
Enligt regeringens uppfattning bör nämnden för att kunna fullgöra sina uppgifter få en medelsförstärkning. Gentekniknämnden bör därför för budgetåret l995/96 anvisas ytterligare 1 500 000 kr. Härutöver föreslår regeringen på tilläggsbudget (prop. l994/951105) ett belopp för inne- varande budgetår om 600 000 kr.
Gentekniknämnden har nyligen påbörjat sin verksamhet, varför nämn- dens resursbehov är svårt att överblicka. Regeringen avser därför att noga följa Gentekniknämndens verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Gentekniknämnden för budgetåret l995/96 anvisar ett ram- anslag på 3 086 000 kr. 86
Redogörelse för lagstiftningsarbetet Prop. 1994/95:100 Bilaga 3.1
1 Allmänt
1. l Ansvarsområdet
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reg- lerar de enskilda medborgamas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens, åklagamas och kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Andra betydelsefulla områden är lagregler om en- skildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolags- rätten, fastighetsrätten och immaterialrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsen- det, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kämfunktioner i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet.
I denna bilaga redovisas bl.a. aktuella lagstiftningsfrågor inom Justiti- edepartementets ansvarsområde.
1.2 Internationellt samarbete
Några huvudpunkter: Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet och medlemskapet i EU.
Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN och andra inter- nationella organ fortsätter. Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa på det rättsliga området.
Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rätts- system som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES- avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES—av— talet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lag- ändringama. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1995 .
Det mesta av EG:s rättssystem på de områden som faller under Justi- tiedepartementets ansvar omfattades redan av EES-avtalet. Sveriges medlemskap i unionen medför därför inte särskilt många nya lagstift- ningsuppgifter för departementet. Som medlem i EU kommer Sverige emellertid att integreras helt i EG:s lagstifmingsverksamhet. Det blir 87
således fortsättningsvis en uppgift för Justitiedepartementet att bevaka Prop. l994/95:100 Sveriges intressen i de lagstiftningsprojekt som kommer upp inom EG. Bilaga 3.1
Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet till EU får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är fallet t.ex. inom olika organ inom FN—systemet -— IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO ( immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstat— liga organisationer, såsom Europarådet (bl.a. familjerätt), UNTDROIT (bl.a. återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.).
Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till på- gående kärnsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjet- unionen. Flertalet östeuropeiska stater har inte anslutit sig till de inter— nationella konventionerna på området. Detta förhållande innebär för när- varande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att engagera sig i projekt som syftar till direkta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutrustning ide östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighets- frågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med särskild inrikming på problemen i Östeuropa och det forna Sovjetunionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har till- kommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rätts— områden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länd- erna. Denna rättslikhet är enligt regeringens mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Ett praktiskt exempel på sådant samarbete är arbetet med att införliva EG-direktivet om oskäliga avtalsvillkor med de nordiska rättsordningama (se avsnitt 3.2 ). Genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU torde det också finnas nya förutsättningar för ett allt fastare och mer vidsträckt nordiskt lagstiftningssamarbete.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på fiera områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, konsumenträtt, itnmaterialrätt och transporträtt.
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- lingen r Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk Sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncen- trerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kon- takter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rätts- utvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En 88 är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för
jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och Prop. 1994/95:100 lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska Bilaga 3.1 domstolar och lagstifmingsorgan. Den tredje formen är att svenska jurist- er såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder. Avsikten är att under år 1995 utvidga rättsbiståndet till att avse även åklagarväsendet och kriminalvården. Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills skett i två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
2 Offentlig rätt 2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Några huvudpunkter: - En ny vallag. - Ny lag om val till Europaparlamentet.
- Skärpta åtgärder mot barnpornografi. - De nya mediernas grundlagsreglering utreds.
Det har varit utmärkande för de konstitutionella reformer som genom- förts i modern tid att de byggt på bred politisk enighet. I enlighet med denna tradition har ett flertal grundlagsändringar kunnat beslutas under år 1994.
En genomgripande översyn av vallagstiftningen sker för närvarande. Efter genomgång av remissutfallet kommer 1993 års vallagskommittés slutbetänkande Vallagen (SOU 1994130) att beredas vidare inom Justitie- departementet tillsamrnans med en uppföljning av det försök med röst- ning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommunfull- mäktige i sju kommuner. I arbetet med den nya vallagstiftningen ligger också att bereda de förslag som kan bli resultatet av den pågående utredningen (dir. l994z49) om den fria nomineringsrätten och vissa andra frågor med anknytning till valsystemet. Arbetet är inriktat på att en ny vallag skall tillämpas vid de allmänna valen år 1998.
Inför det val till Europaparlamentet som skall hållas i september 1995 skall sådan lagstiftning genomföras som följer av att föreskrifter om val till Europaparlamentet enligt 8 kap. 4 & regeringsformen skall meddelas i lag. '
De senaste två årens intensiva debatt om barnpornografi har också — trots att den borgerliga regeringen inte förmådde komma med några förslag — genom socialdemokratiska initiativ i riksdagens konstitutions- utskott utmynnat i flera lagändringar (bet. 1993/94:KU28, rskr. l993/941450, bet. l994/95:KU6, rskr. l994/95:12, SFS l994:1600 89 —1605). Bl.a. kommer det fr.o.m. den 1 januari 1995 att finnas större
möjligheter att konfiskera bampomografiskt material. Som ytterligare ett Prop. l994/95:100 led i kampen mot barnpornografi har regeringen beslutat tillsätta en Bilaga 3.1 kommitté med uppdrag att undersöka på vilket sätt och med vilka medel förekomsten av barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. l994:l 17). Den snabba utvecklingen inom infonnationstekniken ställer krav på en fortlöpande översyn av lagar och andra föreskrifter. En parlamentarisk kommitté skall därför i en utredning om nya medier och grundlagarna (dir. l994:104) bl.a. analysera tryckfrihetsförordningens öch yttrande- frihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier som används vid för— medling av yttranden och annan information till allmänheten. Den i betänkandet 6 juni Nationaldagen (SOU l994:58) framförda tanken att göra nationaldagen till allmän helgdag bör inte fullföljas.
2.2 Offentlighet och sekretess
Några huvudpunkter: - Sekretesslagens tillämpning bevakas.
- Samarbetet angående unga lagöverträdare och ekonomisk brotts- lighet föreslås bli lättare.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighets— princip begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (l980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funk— tionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från departe- mentets sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande fram i mån av be- hov. I Justitiedepartementet pågår arbete med en departementsprome- moria om olika sekretessfrågor.
En särskild utredare har nyligen lämnat förslag om ändringar i sekretesslagen i syfte att förbättra samarbetet mellan de myndigheter och andra som arbetar med unga lagöverträdare och ekonomisk brottslighet.
2.3 Datalagsfrågor
Några huvudpunkter: Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i fråga om inte- gritetsskydd. Rättsliga överväganden kring informationsteknik. Personnummerutredningens förslag bör inte genomföras.
Genom ändringar i 8 kap. 7 & regeringsformen har öppnats en möjlig- het att ge Datainspektionen normgivningsbefogenhet i fråga om ADB- behandling av personuppgifter (prop. l993/94:116, bet. 1993/94:I(U36, 90 rskr. l993/94:359, bet. 1994/95:KU7, rskr. l994/95:13,
SFS 199421480). Ändringarna har följts upp genom ändringar i datalagen Prop. l994/95:100 av innebörden att för de branscher/sektorer där Datainspektionen utfärdar Bilaga 31 generella föreskrifter skall tillståndsplikt inte föreligga (prop. l993/94:217, bet. l994/95zKUlO, rskr. 1994/95:35 , SFS 1994:l485). Regeringen har därefter beslutat en ändring av data- förordningen (19822480) varigenom Datainspektionen bemyndigas med- dela sådana generella föreskrifter. Även andra ändringar i datalagen har genomförts i syfte att förenkla Datainspektionens arbete och för att stärka inspektionens möjligheter att på ett effektivt sätt värna om de enskildas personliga integritet. Arbetet på en ny datalag kan tas upp på nytt när resultatet av pågående överväganden inom EU angående ett dataskydds- direktiv föreligger.
Som redan nämnts medför utvecklingen inom infonnationstekniken behov av en översyn av lagar och andra föreskrifter. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslags— tavlor och för användningen av elektroniska dokument inom både förvalt— ningen och näringslivet (dir. l994:42). Bl.a. förutsätter förhållandet till datalagen nya överväganden i detta sammanhang men även frågor som rör reglerna om allmänna handlingars offentlighet bör analyseras av utredaren.
Personnummerutredningen (Ju l993:01) fick av den förra regeringen i uppdrag att utreda frågan om en begränsad användning av personnum- mer. I maj 1994 lämnade utredningen sitt betänkande Personnummer - integritet och effektivitet (SOU 1994263). Utredningens förslag till ny personnummerlag och till en särskild sekretessbestämmelse för person— nummer har fått ett kraftigt negativt remissutfall. Regeringen kommer, mot denna bakgrund, inte att i dessa frågor lägga fram några lagförslag. Den nuvarande regleringen av personnummer i 7 5 andra stycket data- lagen (19731289) innebär dessutom att personnummer inte får användas i personregister utan att beaktansvärda skäl föreligger. Den rättstillämp- ning som skett genom regeringens och Datainspektionens praxis i ärenden enligt datalagen har hittills visat att stadgandet ger goda möjligheter att begränsa användningen av personnummer i ADB-sammanhang. Av Personnummerutredningens övriga förslag avser regeringen att arbeta vidare med förslaget till lagstiftning i fråga om kriminalisering av obe- hörigt utnyttjande av annans identitet.
2.4 Förvaltningsrätt
En huvudpunkt:
- Frågan om en permanentning av rättsprövningslagen bereds.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (l988:205) om rättsprövning av vissa för- valtningsbeslut i kraft ( prop. 1987/88:69 , bet. 1987/88:KU 38, rskr. 1987/88:189 ). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa 91 fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av
civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska Prop. l994/95:100 förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till Bilaga 3.1 grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.
I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbe- gränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 — den 31 december 1991. Lagen har emeller- tid — med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om för- farandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, bet. l990/9lzKU12, rskr. 1990/91:51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nu- varande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen.
Fri- och rättighetskommittén har i sitt betänkande Domstolsprövning av förvaltningsärenden (SOU 1994:1 17) behandlat frågan om vidgade möjlig- heter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Kommittén har därvid föreslagit att rättsprövningslagen permanentas. Betänkandet remiss- behandlas för närvarande. I avvaktan på resultatet av denna remissbehandling har rättsprövningslagens giltighetstid förlängts och kammarrätt har från och med den 1 april 1994 givits behörighet att pröva vissa ärenden enligt lagen (se avsnitt 4.1; prop. 1994/95:27, bet. l994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 199421759) till utgången av år 1997.
3 Civilrätt 3.1 EU-perspektivet
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG- rätten. Sådan anpassning har skett såväl i fråga om den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och lag om paketresor). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t. ex. ändringar i trafikskadelagen samt införandet av en produktansvarslag och en lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal). Även vissa andra delar av civil- rätten har berörts. Det gäller t.ex. immaterialrätt, fastighetsrätt och aktie- bolagsrätt.
De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som gjordes i EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet fått anstånd med att genomföra lagändringama, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område. EG-rätten på civilrättsområdet omfattas till största delen av EES-avtalet. Medlemskapet i den Europeiska unionen medför dock förpliktelser om viss ytterligare anpassning till EG:s 92
regelsystem (se avsnitt 3.2). Medlemskapet innebär också att Sverige Prop. l994/95:100 deltar i utvecklingen av det gemensamma rättssystemet. Det leder till en Bilaga 3.1 fortsatt anpassning av svensk civilrätt till EG-rätten. I och med att arbetet med EG-anpassningen till stora delar är avklarat finns det visst utrymme att använda lagstiftningsresursema på civilrättens område för andra reforrnbehov. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2 Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter:
- En ny lag skall införas som innebär att svensk internationell privaträtt anpassas till en EG-konvention om tillämplig lag för kontraktsrättsliga förpliktelser.
Lagrådsremisser med förslag till en ny kommissionslag och änd- ringar i kreditupplysningslagen beslutas i vår. En översyn av vissa frågor med anknytning till konsument- köplagen och konsumenttjänstlagen pågår. Godtrosförvärvslagen ses över i en pågående utredning.
Som nämnts tidigare har det under de senaste åren på vissa avgränsade områden skett en anpassning till EG:s regelsystem. Det gäller främst inom konsumenträtten. Senast har regeringen i en proposition om oskä- liga avtalsvillkor m.m. (prop. 1994/95 :17) föreslagit regler som innebär att svensk rätt anpassas till EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Även framdeles kommer arbetet i den Europeiska unionen att påverka den allmänna förmögenhetsrätten, särskilt konsumenträtten, i Sverige. Direktiv kan väntas närmast beträffande fjärrköp. EG-kommissionen har också påbörjat ett arbete rörande garantier och efterköpsservice på konsu- mentköprättens område. På grund av Sveriges medlemskap i unionen skall vidare en EG-konvention om lagvalsregler för kontraktsrättsliga förpliktelser (1980 års Romkonvention) införlivas med svensk rätt. Arbetet med detta har påböq'ats.
Kreditupplysningsutredningen avlämnade sitt slutbetänkande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU l993:l lO) idecember 1993. Utredningen föreslår att kreditupplysningslagen skall gälla beträf- fande alla företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet och att inte som i dag vissa av dem skall vara undantagna från regleringen. Utred- ningen föreslår också att reglerna om banksekretess inte skall hindra att uppgifter om kundernas krediter lämnas ut till kreditupplysningsföretag. Vidare föreslås att näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer skall få samma rätt till kredimpplysningskopior och s.k. beställaruppgifter som privatpersoner nu har. Betänkandet har remissbehandlats och bereds vidare inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas kunna av- lämnas under våren 1995. 93
På grundval av kommissionslagskommitténs betänkande Kommission
och dylikt (SOU l988z63) förbereds en lagrådsremiss om ny kommis— Prop. l994/95:100 sionslag. Framför allt behandlas frågor om tredje mans rätt vid kommis— Bilaga 3.1 sion. Därvid berörs även frågan om giltigheten av s.k. återtagandeförbe- håll i varor som köparen får sälja vidare innan han betalat säljaren. En
lagrådsremiss avses bli beslutad under våren 1995 .
I september 1994 avlämnade Leasingutredningen sitt slutbetänkande Finansiell leasing av lös egendom (SOU 19941120). Utredningen föreslår en lag om finansiell leasing med kontraktsrättsliga regler om förhållandet mellan parterna, bestämmelser om leasingavtalets behandling vid lease- tagarens konkurs och regler om sakrättsligt skydd för leasetagaren. Vidare föreslås tillägg till konsumentkreditlagen som innebär i huvudsak att lagens regler för kreditköp tillämpas även på finansiell leasing till konsumenter. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering och översyn av vissa frågor rörande konsumenttjänstlagen (l985z716) och konsumentköplagen (19901932). Utredningsuppdraget omfattar bl.a. preskriptionsbestämmel- serna, konsumentens avbeställningsrätt, näringsidkarens produktansvar och köparens skydd mot säljarens borgenärer (se dir. 19932101). Upp- draget förväntas bli redovisat före den 1 mars 1995.
En annan utredning ser över lagen ( 1986:796 ) om godtrosförvärv av lösöre. Utredarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102). Utredningen skall redovisa sitt uppdrag före den 1 maj 1995.
3 .3 Ersättningsrätt
Några huvudpunkter: Förslag till en ny försäkringsavtalslag kommer i en lagråds— remiss våren 1995 . Frågor om ersättning för ideell skada utreds.
Utredningsförslag om skärpning av det allmännas skadestånds- ansvar bereds i Justitiedepartementet. Sverige deltar i det internationella konventionsarbetet på atom- ansvarsområdet.
Också på det ersättningsrättsliga området har som tidigare nämnts svensk rätt anpassats till 15st rättssystem. Det gäller bl.a. trafikska- delagen och reglerna om produktansvar.
En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar lade i juni 1993 fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 199355). I betänkandet föreslår kommittén att det allmännas skade- ståndsansvar i samband med myndighetsutövning skall utvidgas i vissa hänseenden, främst vid felaktig myndighetsinformation samt vid frihets- inskränkningar och andra allvarliga ingrepp av myndigheter. Betänkandet har remissbehandlats och den fortsatta beredningen pågår. 94 På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande
nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkrings— Prop. l994/951100 rättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU l986z56) Bilaga 3.1 och Skadeförsäkringslag ( SOU 1989:88 ). Inom Justitiedepartementet har kommitténs förslag omarbetats, bl.a. med hänsyn till den internationella
utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommitté- förslagen. Resultatet av departementets arbete har redovisats i departe-
mentspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds l993z39), som har remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med
sikte på en lagrådsremiss under våren 1995 .
En kommitté undersöker möjligheterna att förbättra ersättningen för ideell skada (Ju 198911, dir. 1988276). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivåer, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande Ersättning för kränkning genom brott (SOU 199284). I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Bestämmelser om det finns nu i 1 kap. 3 & skadeståndslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs inom Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete med andra delar av Utredningsuppdraget. Slutbetänkandet väntas bli avlämnat senast den I mars 1995 .
När det gäller ersättningens storlek konstaterar kommittén i delbe- tänkandet att ersättning för lidande som avses i 1 kap. 3 & skadestånds- lagen har höjts påtagligt under de senaste åren, betydligt mer än som föranleds enbart av förändringarna i penningvärdet. Framför allt när det gäller ersättning för lidande vid sexualbrott är utvecklingen till stor del en följd av att Brottsskadenämnden successivt höjt sin ersättning för sådana kränkningar.
Kommittén uttalar som sin mening att den nuvarande ersättningsnivån får anses någorlunda välavvägd för det stora flertalet kränkningar. För vissa slags övergrepp beträffande vilka lidandet är särskilt allvarligt anser kommittén dock att ersättningsnivån alltjämt är för låg och att det är påkallat med en ytterligare höjning. Det gäller framför allt vid sexual- brott och andra grova våldsbrott. Enligt kommittén är det knappast lämpligt att närmare ange hur stor höjningen bör vara utan den frågan får avgöras av de rättstillämpande myndigheterna. Mer än en fördubbling av ersättningen jämfört med den nivå som tillämpas för närvarande är dock enligt kommitténs mening inte motiverad.
Ersättningen vid sexualbrott och andra grova våldsbrott betalas i praktiken antingen av försäkringsbolagen eller av Brottsoffennyndig- heten. En fördubbling av den nuvarande nivån kunde enligt uppgifter till kommittén beräknas medföra en höjning av försäkringspremiema för hem- och villaförsäkringarna med högst en procent, medan utbetal- ningarna av brottsskadeersättning skulle öka med omkring 10 miljoner kr.
Regeringen noterar att ersättningsnivån således i rättspraxis har höjts avsevärt sedan kommittén inledde sitt arbete. Denna utveckling har avspeglats i en kraftig ökning av de statliga brottsskadeersättningama. 95 Med hänsyn till detta och mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser
regeringen att en fortsatt höjning av ersättningsnivåema inte är så Prop. 1994/95:100 angelägen att regeringen för närvarande kan ansluta sig till kommitténs Bilaga 3.1 uppfattning i denna del. Regeringen avser att återkomma till förslagen i delbetänkandet i samband med beredningen av kommitténs kommande slutbetänkande.
Även på transporträttens område är ersättningsrättsliga frågor aktuella (se avsnitt 3.8 ).
På atomansvarets område finns två internationella konventionssystem, dels Wien-konventionen som administreras av FN:s atomenergiorgan IAEA, dels Paris-konventionen som faller under OECD—organet NEAzs ansvar. För att skillnaderna mellan systemen skall överbryggas har ett gemensamt protokoll om tillämpningen av konventionerna utarbetats. Sverige deltar i det internationella arbete med att revidera Wienkonven- tionen som nu pågår inom IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till konvenuonssystemet. Inom NEA följs arbetet inom IAEA, samtidigt som en modernisering av Paris- konventionen och av en tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete.
3.4 Bostadslagstiftningen
Några huvudpunkter: - Bostadsrättens värde som pant stärks.
- Ny utredning om hyresförhandlingssystemet.
I en promemoria (Ds l994:7) som har remissbehandlats under våren 1994 föreslås lagändringar i syfte att bl.a. stärka bostadsrättens värde som pant. I promemorian föreslås att en legal panträtt införs för bo- stadsrättshavares avgifter till föreningen, att tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen skall ankomma på kronofogdemyndighetema samt att en juridisk person som har panträtt i en bostadsrätt i vissa situationer skall ha rätt att förvärva och hyra ut lägenheten. Ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet. Avsikten är att en proposition skall avlämnas under våren. I propositionen skall även behandlas ett tidigare lämnat förslag om att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är taxerade som småhus (Ds l993:54).
Regeringen har uppdragit åt Boverket att utvärdera den pågående försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt. Uppdraget skall redovisas före utgången av juni 1996. Därefter kommer regeringen att ta ställning till frågan om upplåtelseforrnen bör permanentas.
Inom Justitiedepartementet bereds frågan om att inrätta ett bostads- rättsregister.
Utredningen om förvärv och förvaltning av hyreshus lade i mars 1994 fram betänkandet Förvalta bostäder (SOU 199423). I betänkandet före- slås bl.a. att lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (förvärvslagen) 96 skall upphävas och att bestämmelserna om tvångsförvaltning i bostadsför-
valmingslagen skall skärpas. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet Prop. 1994/95:100 bereds vidare inom Justitiedepartementet med sikte på en proposition Bilaga 3.1 under våren 1995. Inriktningen är att förvärvslagen behålls.
Under våren 1995 kommer det att inledas ett arbete med en språklig och redaktionell översyn av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Arbetet kommer att bedrivas med utgångspunkt i Hyreslagskommitténs betänkan- de Ny hyreslag (SOU 1991 :96).
Den 1 juli 1994 genomfördes flera viktiga ändringar i hyresförhand- lingslagen och hyreslagen. Ändringarna har utsatts för hård kritik av hyresgäströrelsen. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredare med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.
I augusti 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till författningsändringar som gör det möjligt att bl.a. skapa ägarlägenheter (dir. l994:82). Regeringen har i tilläggsdirektiv (dir. l994:136) beslutat att denna uppgift skall utgå. Utredarens uppgift består numera i att lämna förslag till lösning av vissa problem som i dag uppkommer när olika slag av verksamhet skall samordnas ikomplicerade byggnadsanläggningar. Utredningsarbetet skall vara avslutat före ut- gången av år 1995.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Några huvudpunkter: - Investeringar i arrendejordbruket får ett stärkt skydd.
- Den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen ses över.
Ett förslag rörande investeringar i arrendejordbruket, som bygger på Arrendekommitténs betänkande ( SOU 1992:109 ), har lagrådsgranskats under hösten__l994. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen inom kort. Ovriga frågor som har behandlats av Arrendekommittén bereds nu inom Justitiedepartementet.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att tillkalla en särskild utredare för att utvärdera den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen (dir. l994:82). I uppdraget, som skall vara slutfört till utgången av år 1995, ingår bl.a. att kartlägga presumtionsregelns betydelse och undersöka om regeln svarar mot dagens behov. Utredaren skall också föreslå de änd— ringar och klargöranden som behövs.
Inom EU har antagits ett direktiv om periodvis nyttjande av fastigheter (andelshus och liknande). Ett nordiskt samarbete har inletts i syfte att införliva direktivets bestämmelser med den nordiska lagstiftningen.
Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen begärt en änd- ring i reglerna i vattenlagens promulgationslag om tillståndshavares rätt till ersättning med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeföre- byggande eller skadekompenserande åtgärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning. Förslag till ändrade regler har presenterats i en lagrådsremiss i december 1994. En'proposition till riks- 97 dagen kommer att läggas fram under våren 1995.
7 Rierltlgr'n [994595 I sum/. Nr IUI/. Bilaga 3
Inom Justitiedepartementet förbereds kommittédirektiv till en utredning Prop. l994/95:100 som skall göra en översyn av de författningar som styr fastighets- Bilaga 3.1 datasystemet.
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Några huvudpunkter: - Reformarbetet på aktiebolagsrättens område fortsätter.
- Ny redovisningslagstiftning för aktiebolag och vissa handels- bolag.
Aktiebolagsrätten är sedan några år föremål för en översyn av Aktie- bolagskommittén. Kommitténs arbete har bl.a. föranlett omfattande änd- ringar i aktiebolagslagen , vilka träder i kraft den ljanuari 1995 och bl.a. innebär en EG-anpassning av aktiebolagslagen och högre krav på aktiekapital. För kommittén återstår nu att överväga bl.a. frågor om aktiebolagets organisation och aktiebolagets finansiella instrument. Ett delbetänkande angående bolagsorganens roller och ansvar skall avges inom kort. Kommitténs slutbetänkande skall avges före utgången av juni 1996.
Inom lustitie— och Finansdepartementen pågår ett arbete med att an- passa redovisningslagstiftningen till EG:s redovisningsdirektiv för företag i allmänhet (de fjärde. sjunde och elfte bolagsrättsliga direktiven) och till de direktiv som gäller banker, andra finansiella institut och försäkrings- bolag. Till grund för arbetet ligger Redovisningskommitténs delbe- tänkande Års— och koncemredovisning enligt EG-direktiv, Del I och II (SOU 1994:l7). Delbetänkandet omfattar även frågan om det behövs särskilda redovisningsregler för pensionsavsättningar. avtal om avgångs— vederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter, verkställande direktörer m.fl. En proposition på grundval av betänkandet kommer att avlämnas under våren 1995.
3.7 Immaterialrätt
Några huvudpunkter: - Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk.
- Sverige fortsätter att följa det internationella arbetet på imma- terialrättsområdet i övrigt.
På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om de upphovs- rättsliga skyddstidema. En inom Justitiedepartementet utarbetad depar- tementspromemoria (Ds l994:127) med förslag till nödvändig lagstiftning för att införliva direktivet med svensk rätt har sänts ut på remiss. För- slagen har utarbetats i samråd med de andra nordiska länderna. Avsikten 98 är att lagändringama skall träda i kraft den 1 juli 1995 .
Ett direktiv om upphovsrätt för databaser håller på att utarbetas. Så Prop. l994/951100 snart direktivet har antagits kommer inom Justitiedepartementet ett arbete Bilaga 3.1 med att införliva direktivet i svensk rätt att igångsätm i samarbete med berörda departement i de andra nordiska länderna.
På varumärkesområdet hölls under år 1994 en diplomatkonferens om ett förslag till en internationell konvention om förenklade procedurer för erhållande av varumärkesskydd. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska varumärkeslagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiede- partementet.
EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. En proposition i detta ämne har förelagts riksdagen. Förordningens bestäm- melser kommer att gälla i Sverige den 1 januari 1995.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillnaderna mellan patentsystemen i Europa, USA och Japan. Sverige följer detta arbete. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska patentlagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.
3 . 8 Transporträtt
Några huvudpunkter: - Jämvägsrätten anpassas till den internationella utvecklingen.
— Nya regler om bärgning samt om oljeskador till sjöss förbereds.
I en proposition (prop. l994/951111) om ansvar för skada vid interna- tionell järnvägstrafik föreslås att vissa . tilläggsbestämmelser till det internationella jämvägsfördraget CUI" IF införlivas med svensk rätt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1995 .
På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet arbete rörande en konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989. I nordiskt samarbete förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett tillträde till konventionen. Avsikten är att en departe- mentspromemoria skall kunna sändas ut på remiss under våren 1995.
I FN:s regi pågår ett internationellt arbete med att förbättra de skade- lidandes situation efter olyckor som inträffar vid transport av farligt gods. Sålunda arbetar FN:s sjöfartsorganisation, IMO, för närvarande med en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. Sverige deltar i detta arbete.
En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds l994:120) med förslag till ändrade regler om ansvaret för oljeskador till sjöss har sänts ut på remiss. Avsikten är att en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen under våren 1995.
99
3-9 Familjerätt Prop. 1994/952100 Bilaga 3.1 Några huvudpunkter: - Ett omfattande lagstiftningsarbete på den internationella famil- jerättens område pågår. En utredning skall se över delar av ärvdabalken , bl.a. reglerna om dödförklan'ng.
Vissa regler i föräldrabalken om vårdnad och umgänge ses över i en pågående utredning. Regler föreslås som skall garantera att ett barn kommer till tals i mål och ärenden som rör barnet.
Lagstiftningsarbetet på familjerättens område domineras för närvarande av den internationella familjerätten. På grundval av bl.a. Familjelagssak- kunnigas slutbetänkande Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987: 18) förbereds nya internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, vårdnad om barn, underhållsbidrag och arv. I Socialdepartementet förbereds nya regler om internationella adoptioner. Ett nordiskt samarbete pågår sam- tidigt rörande en översyn av den intemordiska familjerättsliga regle- ringen.
Det svenska lagstifmingsarbetet påverkas av att man i EU har inlett ett arbete på en konvention om internationellt privaträttsliga frågor rörande äktenskap. Möjligen kommer konventionen också att omfatta frågor om vårdnad och umgänge.
I samband med att lagen (199-1:11 17) om registrerat partnerskap antogs anförde riksdagen att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att utreda vilka åtgärder som skall vidtas för att öka tryggheten för människor som delar hushållsgemenskap på andra grunder än äkten- skapets (1993/94zLU28 s. 50). Direktiv till en sådan utredning är under utarbetande. Direktiven avses även omfatta en utvärdering av lagen (l987:232) om sambors gemensamma hem.
I Justitiedepartementet har upprättats en departementspromemoria om Barns rätt att komma till tals ( Ds 1994:85 ; jfr bet. 1990/91:LU13 ). I promemorian görs en genomgång av sådana mål och ärenden i domstolar- na som rör barn. Utgångspunkten är att reglerna skall tillförsäkra barnen en rätt att komma till tals. Det föreslås bestämmelser härom för mål och ärenden om vårdnad och umgänge, adoptionsärenden och namnärenden. Vidare föreslås en regel om särskild ställföreträdare för barnet i mål och ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Promemorian har remissbehandlats och den fortsatta beredningen pågår.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering av 1991 års reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (dir. 19931120). Utvär- deringen skall särskilt inriktas på frågan hur satsningen på samarbets- sarntal har inverkat på handläggningen av vårdnads- och umgängestvister. Utredaren skall också överväga om handläggningsreglema bör ändras. Uppdraget skall redovisas före utgången av juni 1995. 100
Frågor om underhållsbidrag utreds inom Socialdepartementet.
En översyn av vissa delar av ärvdabalken skall göras i en utredning. Prop. 1994/952100 En huvudfråga för utredningen blir hur reglerna om dödförklaring skall Bilaga 3.1 vara utformade. Andra frågor som skall tas upp rör boutredningsmannens befattning med dödsboet och reglerna om sammanlevnad i oskiftat bo. Arbete med utredningsdirektiven pågår.
4 Processrätt m.m.
4.1 Processrätten
Några huvudpunkter: , - Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, och arbetet med att flytta ner förvalmingsmålen i instanskedjan närmar sig sin slutfas. Måltillströmningen till hovrätter och kammarrätter begränsas genom krav på prövningstillstånd.
Hovrättsprocessen utreds. Regeringsrättens roll som prejudikatinstans renodlas. Förfarandereglema för domstolsärenden och förvalmings- processlagen reformeras. Skiljemannalagstiftningen revideras. Regler om grupptalan övervägs. Delgivningen effektiviseras.
Reglerna i rättegångsbalken om förfarandet vid de allmänna domstol- arna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande re- formarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område bygger på Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet ( SOU 1991:106 ). Utredningens förslag har beretts vidare med siktet inställt på etappvisa reformer. Refonnema syftar till att domstols— verksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande upp- gifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.
När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att tyngd— punkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt genomförd.I fråga om hovrättema har strävandena inriktats på att effektivisera förfarandet, bl.a. genom utvidgade krav på prövningstill- stånd, så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen. En särskild utredare arbetar vidare med dessa frågor (dir. 199338). I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i för- farandereglema för hovrätt och att undersöka olika sätt att begränsa flödet av mål till hovrättema. I det sammanhanget står olika frågor om prövningstillstånd - inklusive frågan om att införa generella regler om prövningstillstånd i hovrätt — i fokus.
När det gäller de allmänna förvalmingsdomstolama fortsätter ett omfat- 101 tande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till länsrätt i
8 Riksdugwr 199—1595. I saml. Nr 100. Bilugaj'
enlighet med riktlinjer som har godkänts av riksdagen. Den första dom- Prop. l994/95:100 stolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolama skall i allmänhet Bilaga 3.1 ligga i länsrätt och Regeringsrätten skall avlastas uppgifter efter mönster av vad som gäller för de allmänna domstolarna. Arbetet är omfattande och sker etappvis.
Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på pröv- ningstillstånd har införts i ledet länsrätt—kammarrätt ( prop. 1993/94: 133 ). Reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i hovrätt. Frågan om vilka målgnrpper som skall omfattas av kravet på prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika målgrupper flyttas ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats ned till länsrätt och även i en del mål som redan tidigare prövats i länsrättema. Krav på prövningstillstånd gäller således sedan den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmålen, kriminal- vårdsmålen och studiestödsmålen. Från den 1 april 1995 utvidgas kravet på prövningstillstånd till ytterligare ett 90-tal olika måltyper.
Förfarandereglema för de allmänna förvaltningsdomstolama - förvalt- ningsprocesslagen (l97l:291) —— och de förfaranderegler som gäller för de allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. för tingsrättemas del lagen (19461807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k. ärendelagen , och för hovrättemas och Högsta domstolens del rättegångs- balkens regler om överklagande av beslut, ses över med utgångspunkt bl.a. i Domstolsutredningens förslag. Arbetet är inriktat på att revidera de båda lagarna i stället för att - som utredningen föreslår — ersätta dem med en gemensam domstolsförfarandelag. Ett förslag till en ny ärendelag bör kunna presenteras under år 1995 . Arbetet med att revidera förvalt- ningsprocesslagen sker etappvis. I det sammanhanget skall också åter- stående förslag i betänkandet Några frågor angående Regeringsrätten ( SOU 1992:138 ) tas upp. Det handlar bl.a. om att införa möjligheter för Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikatfrågan i målet.
Rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning ses över av en särskild utredare (dir. l993:33). Regler- na, som i huvudsak är oförändrade sedan rättegångsbalkens tillkomst, har i olika sammanhang kritiserats för att vålla problem i tillämpningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995. Inom Justitiedeparte- mentet pågår samtidigt en översyn av rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belysning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och av att telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen (l993:597). Denna översyn bör föregå ett ställningstagande till den fort- satta beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror i brottsutred- ande verksamhet, vilka behandlas av SÄPO—kommittén i dess slut- betänkande ( SOU 1990:51 ; jfr bet. 1993/94zluU4).
En särskild utredare utreder möjligheterna att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven (dir. 199lz59) skall frågan särskilt 102 övervägas för konsument- och miljörättsområdena. Utredaren kommer
också att behandla grupptalan när det gäller jämställdhetsfrågor. Utred- Prop. l994/95:100 ningen kommer att redovisas i början av år 1995 . Bilaga 3.1
Också skiljemannalagstiftningen revideras. Ett delbetänkande av en särskild utredare, Ny lag om skiljeförfarande ( SOU 1994:81 ), har nyligen varit föremål för remissbehandling och förslaget bereds nu vidare inom Justitiedepartementet. Den särskilda utredaren fortsätter sitt arbete och skall nu undersöka om det finns brister i rättsskyddet på skiljedoms— området och överväga om förfarandereglema för de allmänna domstolar— na kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande (dir. l992:22). Uppdraget i denna del skall avslutas under första halvåret 1995.
Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har på regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreforrner, då bl.a. regler om förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder på att reglerna på det stora hela fungerar tillfredsställande men en del uppslag till förändringar förs fram. Bl.a. några sådana frågor har behandlats i en departementspromemoria Vissa effektiviseringar på delgivningsområdet (Ds l994:129), som för närvarande remissbehandlas. Här föreslås bl.a. att tillämpningsområdet för förenklad delgivning utvidgas, att hus- rannsakan för delgivning skall kunna användas i fler fall och att käranden i tvistemål skall få ett ökat ansvar för delgivning. I en senare omgång planeras förslag som gäller delgivning i den summariska processen och med juridiska personer.
År 1992 reformerades den summariska processen och kronofogdemyn- dighetema tog över handläggningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning. Reformen har just utvärderats. Betyget är gott men det finns utrymme för en del justeringar. Regeringen kommer inom kort med sådana förslag.
4.2 Konkursrätt och utsökningsrätt
Några huvudpunkter: - En ny lag om företagsrekonstruktion införs.
- Konkurshanteringen och konkurstillsynen ses över.
Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande Lag om företagsrekon- struktion ( SOU 1992:113 ) föreslagit att ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs. Utredningen behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på kon- kurrensen mellan företag. Betänkandet har remissbehandlats och en lagrådsremiss har granskats av Lagrådet. Förslagen bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.
Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet ( SOU 1992:78 ) innehåller bl.a. förslag om att Sverige med vissa reservationer skall tillträda 1990 års europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser (Istanbulkon- 103 ventionen) och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet.
Frågan om Sverige skall tillträda konventionen vilar i avvaktan på det Prop. 1994/95:100 arbete med en konkurskonvention som pågår inom EU. Bilaga 3.1
Utsökningsbalken har under senare år varit föremål för en översyn, i första hand på grundval av förslag från Riksskatteverket (se bl.a. prop. 1990/911126, prop. 1993/94:50 och prop. l993/94:19l). Regeringen har under hösten 1994 lagt omfattande ändringsförslag i prop. 1994/95:49 Reformerad löneexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheten. Här föreslås bl.a. ett enhetligt och mer effektivt system för löneut- mätrring. Övriga förslag från Riksskatteverket bereds vidare inom Justitiedepartementet.
IJustitiedepartementets promemoria Konkursgäldenären ( Ds 1994:96 ) föreslås bl.a. att det hos Patent- och registreringsverket inrättas ett centralt register över fysiska personers konkurser. Promemorian inne- håller i övrigt vissa förslag som syftar till att utvidga gäldenärens skyldigheter att bidra till konkursutredningen. Promemorian har remiss- behandlats och förslagen bereds vidare inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall kunna avlämnas under första hälften av år 1995. Frågan om att inrätta ett heltäckande konkursregister för hela landet övervägs inom Justitiedepartementet. Inom departementet har också ett arbete inletts med att se över konkurshanteringen i allmänhet och konkurstillsynen i synnerhet. Som grund för detta arbete ligger förslag från Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000- talet ( SOU 1991:106 ) och Riksrevisionsverkets granskningsrapport Till- syn vid konkurs (RRV 1994:l3).
5 Kriminalpolitiken
5.1 Strafflagstiftningen
Några huvudpunkter: - Lagstiftning om företagsböter utvärderas.
- Vapenlagstiftningen skärps. - Sexualbrotten och gäldenärsbrotten ses över.
Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen 1993/94:23 angående ett effektivare brottmålsförfarande har lagts fast vissa grund- principer för när straff skall användas som sanktionsinstrument. En stor restriktivitet har anbefallits. Straff skall främst användas vid sådana förfaranden som är typiskt sett skadliga eller farliga.
Riksdagen har nyligen antagit propositionen Ökat skydd för barn, Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (prop. l994/952). Genom lagändringama. som bl.a. inneburit att preskriptionstiden för sexualbrott mot barn förlängs, har det straffrättsliga skyddet för barn förstärkts. Sexualbrottskapitlet i brottsbalken har nu varit föremål för upprepade översyner under årens lopp. Genom de ändringar som före- 104 tagits kan ifrågasättas om systematiken i kapitlet alltjämt är adekvat.
Dänitöver har uppmärksammats vissa frågor rörande bl.a. brottsrubri- Prop. 1994/95 :100 ceringar. Mot bakgrund härav anser regeringen att det är angeläget att Bilaga 3.1 sexualbrottskapitlet i dess helhet blir föremål för en översyn. Regeringen har därför för avsikt att utarbeta direktiv till en sådan översyn.
I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993117) behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad konvention om förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka det internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I prome- morian föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen, ratifi- cerar denna. Promemorian, som har remissbehandlats, bereds för när- varande inom Justitiedepartementet. En proposition angående Sveriges tillträde till konventionen planeras under våren 1995.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är nu en proposition under utarbetande i Justitiedepartementet med förslag till vissa lagändringar som har med EG-domstolen att göra. Bl.a. föreslås att mened inför EG-domstolen skall kunna behandlas på samma sätt som om brottet begåtts inför en svensk domstol. Regeringen kommer inom kort att besluta om proposition.
Straffansvarsutredningen (Ju l994:04) arbetar för närvarande med en rad frågor rörande den allmänna straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frå— gor som aktualiserats i anslutning till det s.k. Lindomemålet. Utred- ningen skall lägga fram sina förslag under sommaren 1996.
Datastraffrättsutredningen lade i december 1992 fram betänkandet Information och den nya informationsteknologin - straff- och process- rättsliga frågor m.m. ( SOU 1992:110 ). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande Va- penlagen och EG ( SOU 1994:4 ). Utredningen har haft i uppdrag bl.a. att göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att föreslå de ändringar som föranleds av ett medlemskap i EU. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom departementet.
Det har inte varit vapenlagsutredningens huvuduppgift att se över vapenlagstiftningen från en brottsförebyggande synpunkt. En sådan över- syn företogs senast av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram till de skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den 1 juli 1992. Regeringen avser att inom ramen för arbetet med att mot- verka våld i samhället på nytt ta upp frågan om vapenlagstiftningen i tillräcklig utsträckning är ägnad att motverka att vapen kommer till användning vid brott samt utvärdera de åtgärder som genomfördes på förslag av 1987 års vapenlagsutredning. I ett sådant sammanhang vore det lämpligt att även inordna slutförandet av utvärderingen av lagen ( 1998:254 ) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, som inletts mot bakgrund av vad Justitieutskottet uttalade i samband med att tillämpningsområdet utvidgades år 1990 (bet. 1989/90:1uU35).
Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens rättsliga befogenheter ( SOU 1993:60 ). Utredningen har haft i uppdrag att analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de inter- 105 nationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har ut-
redningen funnit att den svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl Prop. l994/95:100 anpassad till konventionemas krav. Dock har utredningen — mot bak- Bilaga 3.1 gmnd av Sveriges konventionsåtaganden — funnit en ändring av bestäm- melserna om omhändertagande i 13 & polislagen (1984:387) påkallad. Förslagen i betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närva— rande i Justitiedepartementet.
1993 års skattebrottsutredning (Fi 1993108, dir. l993:23) har till uppgift att göra en översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på skatte- och avgiftsområdet. Utredningens huvuduppgifter är att göra en allmän översyn av skattebrottslagen (1971169), omfattande såväl lagens tillärnpningsområde som brottsrekvisit och påföljder, inventera de sanktionsbestämmelser som finns på skatte- och avgiftsområdet vid sidan av skattebrottslagen , bedöma om nivån på kriminaliseringen är lämpligt avvägd och föreslå en enklare och mer enhetlig reglering samt undersöka i vad mån de straffrättsliga sanktionema vid förseelser mot kontroll- uppgiftsskyldigheten kan ersättas med administrativa sanktioner.
Utredningen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:94) fått i uppdrag att också göra en allmän översyn av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken om brotten mot borgenärer m.m. och utreda frågan om införande av en straffsanktionerad bestämmelse om försvårande av konkursutredning.
Utredningsuppdraget — såvitt avser översynen av skattebrottslagen m.m. — skall redovisas till regeringen i ett delbetänkande vid årsskiftet 1994/95 och — såvitt avser tilläggsdirektiven — före utgången av år 1995.
Regeringen arbetar för närvarande med direktiv till en utredning som skall göra en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter, väktare, bevakningsföretagen och larmcentraler. Avsikten är att utredningen skall utarbeta förslag som skall stärka och främja lokalt brottsförebyggande arbete.
Vidare arbetar regeringen med direktiv till en översyn av lagstiftningen om övervakningskameror. Avsikten är att utredningen bl.a. skall över— väga möjligheten att öka användningen av övervakningskameror.
Ett uppmärksammat område för närvarande, inte minst internationellt, är frågan om straffansvar för juridiska personer. I Sverige har genom företagsbot introducerats sådan lagstiftning. Sanktionsforrnen har dock använts endast i begränsad omfattning. Regeringen avser att låta företa en utvärdering av företagsbotsinstitutet och överväga nya regler om företags straffansvar.
Den inom Justitiedepartementet utarbetade promemorian Lag om krimi— nalregister, m.m. ( Ds 1992:32 .) har remissbehandlats. I promemorian har lagts fram förslag om att ersätta den centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med nya register. Det har också lämnats förslag till nya lagar som skall reglera dessa register.
En reformering av registerlagstifmingen medför krav på en teknisk uppbyggnad som kan ta flera år i anspråk. Genom det kommande med- lemskapet i EU kommer Sverige att delta i arbetet med att utarbeta en konvention för ett europeiskt informationssystem och en konvention om en europeisk polisbyrå (Europol). Dessa konventioner kommer att med- föra ett behov av att se över utformningen av bl.a. de svenska register— 106 författningar som reglerar brottsregistreringen. I detta sammanhang bör
också särskilt nämnas frågan om behovet av datoriserade kriminal- Prop. l994/95 : 100 underrättelseregister (förspaningsregister). Bilaga 3.1 En översyn av registerförfattningama kan emellertid inte tillåtas försena uppbyggnaden av den nya registerstrukturen. Regeringen avser därför att för riksdagens godkännande lägga fram en proposition med förslag till riktlinjer för en sådan uppbyggnad. Samtidigt avser regeringen att utfärda direktiv för en översyn av de berörda registerförfattningarna. I uppdraget kommer också att ingå att överväga behovet av att författningsreglera polisunderrättelseregister och DNA-register.
EU:s arbetsgrupper på det strafrärrsliga området
Inom ramen för EU:s tredje pelare (samarbete kring rättsliga och inrikes frågor) änns ett flertal arbetsgrupper. I tre av dessa (arbetsgruppema för frågor om utlämning, gemenskapsrätt och nationell straffrätt samt internationell organiserad kriminalitet) diskuteras frågor som har bety- delse för svensk lagstiftning på straffrättens område. Sverige har sedan juli 1994 deltagit som observatör vid dessa arbetsgruppers möten. I det här sammanhanget bör något nämnas om det arbete som bedrivs i nu nämnda arbetsgrupper.
Vid ett möte den 1 september 1993 har EG-statemas justitieministrar utformat direktiv till en arbetsgrupp om utlämning. Arbetsgruppens uppgift är att ta fram underlag till en utlämningskonvention, som skall gälla mellan medlemsstaterna. Avsikten är att göra utlämningsförfarandet mellan medlemsländerna smidigare än det som följer av 1957 års europeiska utlämningskonvention. Uppgiften hanteras numera inom arbets- gruppen för utlämningsfrågor.
Inom arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell straffrätt pågår ett arbete på ett instrument om straffrättsliga sanktioner i medlemslän- derna och rättsligt samarbete mellan dessa länder i fråga om bedrägerier mot EG:s budget och institutionernas fonder.
Arbetsgruppen för internationell organiserad kriminalitet har hittills ägnat sig åt att göra en jämförelse mellan medlemsländernas lagstiftning på olika områden. Som exempel på sådana områden kan nämnas rasism och främlingsfientlighet och olovlig hantering av radioaktiva ämnen. De olika staternas lagstiftning har legat till grund för diskussioner i arbets- gruppen kring frågan om den befintliga lagstiftningen ger tillräckliga möjligheter till rättsligt samarbete mellan staterna eller ej.
5 .2 Påföl j dssystemet
Några huvudpunkter: - Stralfsystemet ses över bl.a. för att utveckla alternativa påfölj- der
- Ett försök pågår med intensivövervakning med elektronisk kontroll.
107
Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst Prop. 1994/951100 till att gälla hela landet (prop. 1991/9229). Den utvidgade tillämpningen Bilaga 3.1 är tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera penna- nent ordning kan införas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänsten på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet.
Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU l993:35). Kommittén har övervägt i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Bakgrunden är bl.a. att förändringarna i påföljdssystemet, som skett i takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i någon vidare mån har berört de unga lagöverträdarna. Ändrade regler för handläggningen av ungdomsmål träder i kraft den 1 mars 1995 ( prop. 1994/95:12 , bet. 1994/95:JuUl, rskr. 1994/95:39 ). Kommitténs förslag i frågan om påföljden för ungdomar bereds för närvarande vidare inom Justitiedepartementet.
Inom departementet pågår också ett arbete rörande en översyn av bötesstraffets utformning och användning i syfte att belysa möjligheterna att utvidga användningen av böter och att skärpa bötesstraffet.
Straffsystemkommittén har i uppdrag att göra en översyn av det straff- rättsliga påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 31 oktober 1995. En av kommitténs huvuduppgifter är att överväga möjligheterna att vidareutveckla olika alternativ till fängelsestraff. Inriktningen bör vara att öka utrymmet för sådana alternativ genom att dels öppna möjligheter till andra icke fri- hetsberövande påföljder än de som finns för närvarande, dels ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder. '
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. Brottsföre- byggande rådet (BRÅ) har utvärderat 1990 — 1992 års försöksverksamhet med samhällstjänst. Utvärderingen har nyligen lämnats över till komrnit- tén.
Den 1 augusti 1994 påbörjades en tvåårig försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten syftar bl.a. till att ge underlag för Straffsystemkommitténs överväganden om intensivövervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent inslagi straffsystemet.
Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa fall verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elek— tronisk kontroll. En förutsättning för sådan verkställighet är att den dömde bor inom något av verksamhetsområdena för frivårdsmyndig— hetema i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping eller Sundsvall. Under verkställighetstiden får den dömde inte lämna sin bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt angivna tider. Förbudet att lämna bostaden kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Elektronisk kontroll får också avse att den dömde fullständigt avhåller sig från alkohol. Den dömde kommer också att vara skyldig att betala en avgift. Vid misskötsamhet tas den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där undergå fortsatt verkställighet av straffet. 108
BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera försöket med intensivövervakning
med elektronisk kontroll. Uppdraget skall delredovisas före april månads Prop. l994/95:100 utgång 1995 och slutredovisas senast den 1 oktober 1996. Utvärderingen Bilaga 3.1 skall i största möjliga utsträckning belysa förhållanden som är av betydelse för att kunna bedöma om intensivövervakning med elektronisk kontroll är ett bärkraftigt alternativ till fängelse.
109
Bilaga 3.2
Lagförslag m.m.
1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1972:625 ) om statligt stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8 och 9 åå lagen ( 1972:625 ) om statligt stöd till politiska partier1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
252
Partistöd lämnas som mandat- bidrag. Varje mandatbidrag utgör 24 7 350 kronor.
Partistöd lämnas som mandat- bidrag. Varje mandatbidrag utgör 224 100 kronor.
3 53 Antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestämmes årligen med hänsyn till utgången i de två närmast föregående ordinarie valen, om ej annat följer av 4 &.
Första året under den treårspe— riod som följer efter ordinarie val till riksdagen erhåller varje parti så många mandatbidrag som motsva- rar en sjättedel gånger antalet vunna mandat i det senaste valet plus fem sjättedelar gånger antalet vunna mandat i närmast föregående val. Andra året erhåller partiet så många mandatbidrag som motsva- rar halva antalet mandat i det senaste valet plus halva antalet mandat i närmast föregående val. Tredje året erhåller partiet så många mandatbidrag som mot- svarar fem sjättedelar gånger an- talet mandat i det senaste valet plus en sjättedel gånger antalet mandat i närmast föregående val.
Första året under den fyraårspe- riod som följer efter ordinarie val till riksdagen erhåller varje parti så många mandatbidrag som mot- svarar en sjättedel gånger antalet vunna mandat i det senaste valet plus fem sjättedelar gånger antalet vunna mandati närmast föregående val. Andra året erhåller partiet så många mandatbidrag som motsva- rar halva antalet mandat i det senaste valet plus halva antalet mandat i närmast föregående val. Tredje året och fjärde året erhåller partiet så många mandatbidrag som motsvarar fem sjättedelar gånger antalet mandat i det senaste valet plus en sjättedel gånger antalet mandat i närmast föregående val.
Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas be- träffande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procent-
' Lagen omtryckt 1987z876. 1 Senaste lydelse 1994290.
3 Senaste lydelse l989z744.
Prop. 1994/951100
110
Bilaga 3.2
enheter röster över 2,5 procent som partiet erhållit i valet i hela landet. Har parti i något av valen blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet, räknas beträffande sådant val dels antalet mandat, dels antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent. Om det sammanlagda antalet mandat och tiondels procentenheter röster över 2,5 procent överstiger fjorton, räknas dock ej överskjutande tal.
654
Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet får för varje år för vilket valet gäller ett helt grund-
Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet får för varje år för vilket valet gäller ett helt grund-
stöd. Helt grundstöd utgör stöd. Helt grundstöd utgör 4 320 000 kronor. 3 910 000 kronor. 8 ?
Parti som avses i 6 eller 7 5 får utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 12 100 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen och annars 18 100 kronor för varje vunnet mandat.
Parti som avses i 6 eller 7 5 får utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 11 000 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen och annars 16 400 kronor för varje vunnet mandat.
956
Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår av— trappat grundstöd för de tre därpå följande åren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 & tillämplig, gäller dock i stället bestämmelserna där, om de skulle medföra ett högre gnlndstöd.
Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår av- trappat grundstöd för de fyra därpå följande åren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd samt tredje året och färde året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 & tillämplig, gäller dock i stället bestämmelserna där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.
Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1995 .
' Senaste lydelse l994:290. 5 Senaste lydelse 1994:290.
6 Senaste lydelse l974z563.
Prop. l994/95:100
lll
2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Prop. 1994/95:100
Bilaga 3.2 Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 & rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap 5 51 För tingsrätt skall vara tingsställe En tingsrätt skall ha sitt kansli på å den eller de orter, som rege- den ort som regeringen bestämmer. ringen bestämmer. Tingsrätten skall ha tingsställe på den orten, om regeringen inte be- stämmer annat, och får ha tings— ställe ocksd på annan art som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 12 * Senaste lydelse 19741573.
Innehållsförteckning Prop. 1994/95:100
Bilaga 3 I INLEDNING ............................. l 1 Sammanfattning av reformarbetet ................. l 2 Rättsväsendets beSparingar perioden 1995 - 1998 ....... 2 3 EU-medlemskapet m.m ........................ 3 4 Domstolarna och åklagarväsendet ................. 4 5 Kriminalpolitiken ........................... 6 5.1 Inriktningen .......................... 6 5.2 Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete . . . . 8 5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten ........... 9 5.4 Kraftsamling mot våldet ................... 9 5.5 Ekobrott ............................ 10 5.6 lntemationell brottslighet .................. 12 6 Utveckling av lagstiftningen på andra områden ......... 13 6.1 Den hyresrättsliga lagstiftningen .............. 13 6.2 Konsumenträtt ......................... 13 6.3 Barns rätt att komma till tals ................ 14 6.4 Den rättsliga regleringen kring IT ............. 14 6.5 Vallagstiftningen m.m ..................... 14 7 Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr) .............. 15 8 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 15 11 LITTERA (tkr) ............................ 16 A. Allmänna val m.m. 393 198 . . . . 16 Al. Allmänna val 146600 . . .. 16 AZ. Stöd till politiSka partier 230 400 . . . . 16 A3. Svensk författningssamling I 518 . . . . 17 A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. 3 879 . . . . 18 AS. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet I . . . . 18 A6. Bidrag till brottsförebyggande arbete 10 800 . . . . 19
113
Bilaga 3
B. Polisväsendet B 1. Rikspolisstyrelsen B 2. Säkerhetspolisen B 3. Polishögskolan
B 6. Utlänningsärenden
C. Åklagarväsendet C 1 . Riksåklagaren C 2. Åklagarmyndighetema
D. Domstolsväsendet m.m. D 1. Domstolsverket D 2. Domstolarna m.m.
E. Kriminalvården E 1. Kriminalvårdsstyrelsen E 2. Kriminalvården E 3. Utlandstransporter
F. Rättshjälp m.m. F 1. Rättshjälpskostnader F2. Rättshjälpsmyndigheten F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
G. Övriga myndigheter G 1. Justitiekanslern G 2. Datainspektionen
16 081 744 . . . . 760179 . . . . 714 432 . . . .
I . . . .
B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium 72 840 . . . .
B 5. Lokala polisorganisationen 14 400 792 . . . .
133500....
905073 42962.... 862111
3908085.... 85268.... 3822817....
6151653.... 161999.... 5750982.... 238672....
1516884.... 1178300.... 18911....
1 . . . . F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag 16 995 . . . . F 5. Vissa domstolskosmader m.m.
F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet
249475.... 53202
20l050.... 11481.... 33994....
G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltnings-
kostnader
G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott
G 5 . Brottsförebyggande rådet G 6. Gentekniknämnden
Totalt för Justitiedepartementet:
12281
102500.... 37708.... 3086....
29 157 687
20 36 36 37 37 38 39
40 43 45
48 54 55
68 69 70
72 72 74
75 77 77 78
79 79 80
81 83 84 86
Prop. 1994/95:100
114
Prop. 1994/95:100 Bilaga 3 Bilaga 3.1 Redogörelse för lagstiftningsarbetet ............ 87 1 Allmänt ................................. 87 1.1 Ansvarsområdet ........................ 87 1.2 Intemationeut samarbete .................. 87 2 Offentlig rätt ............................. 89 2.1 Grundlagsfrågor m.m. .................... 89 2.2 Offentlighet och sekretess .................. 90 2.3 Datalagsfrågor ......................... 90 2.4 Förvaltningsrätt ........................ 91 3 Civilrätt ................................. 92 3 . 1 EU-perspektivet ........................ 92 3.2 Allmän förmögenhetsrätt .................. 93 3 . 3 Ersättningsrätt ......................... 94 3.4 Bostadslagstiftningen ..................... 96 3.5 Ovrig fastighetsrätt ...................... 97 3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt ........... 98 3.7 Immaterialrätt ......................... 98 3.8 Transporträtt .......................... 99 3.9 Familjerätt .......................... 100 4 Processrätt m.m. .......................... 101 4.1 Processrätten ........................ 101 4.2 Konkursrätt och utsökningsrätt .............. 103 5 Kriminalpolitiken .......................... 104 5.1 Snalflagstiftningen ..................... 104 5 .2 Påföljdssystemet ....................... 107 Bilaga 3.2 Lagförslag m.m. ...................... 110 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier ...................... 110 2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ......... 112
115
golab 47517. Stockholm 1994
Regeringens proposition
1994/951100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Bilaga 4
Bilaga 4 till budgetprOpositionen 1995
Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)
Inledning
Internationellt samarbete för fred, demokrati och välstånd är grunden för svensk utrikespolitik. Denna politik tar sig uttryck i ett aktivt engagemang i Förenta nationerna (FN) och i det internationella utvecklingssamarbetet. Sverige vill också inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, f.d. ESK) verka för att förhindra uppkomsten av konflikter. Av särskild betydelse för Sverige är samarbetet i Norden och Östersjöområdet.
Den 1 januari 1995 inträder Sverige som fullvärdig medlem av Europeiska unionen (EU). Det är ett historiskt steg för vårt land. Vi engagerar oss med andra europeiska nationer i ett nära samarbete på en lång rad samhällsområden. Inom ramen för detta samarbete kommer Sverige att verka för att skapa en allomfattande freds- och säkerhetsordning i Europa, säkerställa EU:s öppenhet mot länderna i Öst- och CentraleurOpa och Baltikum samt bekämpa arbetslösheten, trygga sysselsättningen och främja jämställdheten.
Det vägval som medlemskapet i EU representerar återspeglar de förändringar som har skett i vår omvärld efter det kalla krigets slut. Medlemskapet skapar nya möjligheter för Sverige att aktivt och positivt bidra i det internationella samarbetet. 1 EU avser Sverige fullfölja sitt traditionella engagemang för internationell solidaritet och sin strävan att bidra till den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa och i övriga världen. -
En fri handel är av största vikt för stabilitet, arbete och välstånd. Den fria inre marknaden inom EU är handels- och välståndsskapande. Den är till fördel såväl för Europas länder som för dess handelspartners. Sverige kommer att verka för ett EU som är öppet mot sin "omvärld och ser som en självklar uppgift" att som EU-medlem sträva efter en förstärkt frihandelspolitik och en generös politik gentemot tredje världens länder.
Sverige och Finland inträder nu som medlemmar i EU, den europeiska gemenskap där Danmark redan är medlem. Samtidigt står Norge och Island utanför EU. Inom och utom EU kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de villkor som våra länders olika vägval innebär.
&
%& få]
Prop. 1994/95 : 100
Bilaga 4
Sverige skall fortsatt agera kraftfullt på olika plan: i världen, Europa, Östersjöområdet och Norden.
Samtidigt kommer betydande besparingar under den kommande perioden att framtvinga stränga prioriteringar såväl mellan som inom de skilda utrikespolitiska verksamheter Sverige bedriver. Ofrånkomligen kommer också högt prioriterade utrikes-, handels- och biståndspolitiska områden att omfattas och påverkas av dessa besparingar.
Gemensam säkerhet och global solidaritet
Världssamfundet står inför svåra frågor som sträcker sig över nationsgränserna. Dessa globala frågor kan hänföras till ett utvidgat säkerhetsbegrepp. som sätter den enskilda människans säkerhet i centrum och förutsätter hållbar ekonomisk och social utveckling. Hit hör således också miljöfrågor, befolknings- och flyktingfrågor, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen vill främja Sveriges förmåga att bidra till freds- och säkerhetssamarbetet i Europa och i världen. Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Syftet är att lämna ett svenskt bidrag till arbetet på att åstadkomma en ordning som bygger på gemensam säkerhet.
Erfarenheterna av de konflikter som nu pågår är att förebyggande åtgärder och ett tidigt ingripande ofta är en förutsättning för att undvika konflikter. För detta fordras vilja till samarbete mellan länder men också att politiska. militära. humanitära och finansiella insatser samordnas strategiskt och funktionellt.
Sverige måste snabbt kunna svara på önskemål om politiska och diplomatiska insatser för konfliktlösning. Vi måste kunna ta ställning till frågor från FN och OSSE om militära, civila eller diplomatiska insatser för att förebygga och förhindra eller hejda väpnade konflikter. Det är också viktigt att ge bilateralt eller multilateralt stöd till försoningsprocesser och återuppbyggnad när konflikter övergått i en fredlig situation. .
De verksamheter som kommer att beröras är fredsbevarande styrkor., civila och militära observatörer. diplomatiska .och biståndsinriktade insatser samt andra freds- och säkerhetsskapande insatser under i första hand FN:s eller OSSE:s mandat. Verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred (PfP) och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik tillhör också området liksom i vissa fall miljöinsatser.
Det mönster som har vuxit fram i omvärlden efter kalla krigets slut erbjuder nya möjligheter till global samverkan. För att möta dagens problem krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. FN:s insatser har en avgörande betydelse för den internationella utvecklingen. Organisationen är också ett oundgängligt forum för global solidaritet där lösningar. kan sökas på de problem som vi i dag står inför.
Någon fungerande organisation för att samordna konflikthantering existerar dock inte inom FN. Dessutom är beredskapen för aktioner ofta
Prop. l994/95:100
Bilaga 4
mycket dålig. Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som fåltnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Samtidigt delar medlemsländerna ansvaret för den bristande framgången. FN saknar ofta tillräckligt stöd för att kunna ingripa tidigt nog i politiska processer som riskerar att leda till konflikter och katastrofer. Inte heller är medlemsländerna tillräckligt uthålliga. För tidigt uppbrott från operationer i komplexa katastrofer riskerar i hög grad att sätta framsteg i fara. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling och angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt.
Under avsnittet Internationellt biståndssamarbete utvecklas närmare några av instrumenten härför.
Engagemanget i FN år prioriterat av Sverige och kompletterar en aktiv europapolitik. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd för perioden 1997 till 1998 är ett uttryck för vår vilja att aktivt bidra till fred, säkerhet och utveckling.
Efter det kalla krigets slut har FN:s uppgifter på det fredsbevarande området vuxit kraftigt. Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som truppbidragarland. En svensk fredsbevarande styrka skall upprättas.
Sverige fäster särskild vikt vid förebyggande insatser och vill medverka till att FN:s kapacitet på dessa områden stärks.
För att klara de uppgifter som väntar behöver FN-systemet förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Kommissionen för globalt samarbete (Commission on Global Governance) lägger fram sin rapport i början av året. Det nordiska FN -projektet om att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet kommer att drivas vidare. Sverige kommer att aktivt delta i andra reformdiskussioner, bl.a. avseende säkerhetsrådets utvidgning och arbetsformer.
Ett grundläggande internationellt regelverk för skydd av de mänskliga rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår för att främja efterlevnaden av dessa regler och få dem allmänt erkända. Sverige ansluter sig till rättsuppfattningen att till mänskliga rättigheter bör hänföras endast sådana rättigheter som kan göras gällande av individen gentemot statsmakterna. Det svenska utvecklingsarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av grundläggande betydelse för att förhindra konflikter, främja fred och stödja ekonomisk och social utveckling. Efter det kalla krigets slut har förutsättningarna påtagligt förbättrats för ytterligare framsteg på dessa områden. De främsta uppgifterna gäller icke-spridning av kärnvapen, förhandlingar om totalförbud för kärnvapenprov och ikraftträdandet av konventionen mot kemiska vapen. Det är angeläget att förhandlingar snarast inleds om ett fullständigt förbud mot fortsatt tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Sverige kommer att fortsatt driva frågan om ett internationellt förbud mot truppminor.
Miljöförstöringen och den ökade utarmningen av naturresurser utgör ett nytt hot. FN:s Agenda 21 - ett handlingsprogram för hållbar utveckling -
Prop. 1994/95:100
måste följas upp med stor kraft. Sverige skall också medverka till att det Prop. l994/952100 regionala miljösamarbetet intensifieras. Miljöaspektema måste beaktas i Bilaga 4 allt internationellt samarbete. Regeringen har inlett en granskning av hur dessa aspekter i ökad omfattning skall integreras i det internationella utvecklingssamarbetet.
Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt är jämställdhet en viktig förutsättning för hållbar utveckling och därmed vår framtida säkerhet. Regeringen skall verka, internationellt och nationellt, för att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter i samma utsträckning som männen. Undantag med hänvisning till kulturella och religiösa sedvänjor kan inte accepteras. Sverige skall närmast vid FN:s sociala toppmöte respektive FN:s världskonferens om kvinnor år 1995 verka för ett förnyat och förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. KVinnans viktiga roll i utvecklingsprocessen gör det angeläget att utvecklingsinsatser utformas med särskild hänsyn till behovet av att främja kvinnans ställning.
En rad konflikter i tredje världen har kommit närmare en lösning. Framsteg har skett i Sydafrika, Mellanöstern och Centralamerika. Samtidigt har oron för nya konlikter och staters sönderfall ökat på andra håll. Det internationella samfundet har visat sig oförmöget att bemästra en rad inbördeskrig som bottnar i bl.a. etniska motsättningar. För att förebygga konflikter krävs politiska, ekonomiska och sociala framsteg och en rättvis fördelningspolitik. Den internationella samsynen om utvecklingens villkor har ökat under senare år. Det internationella utvecklingsbiståndet har en central roll att fylla.
Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande fredsuppgörelse i Mellanöstern. Regeringen avser öka Sveriges engagemang i denna process och kommer att fortsätta vara en av de största biståndsgivarna till palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU ger Sverige ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern. Utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza kommer att intensifieras.
EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra kust har påtagligt ökat på senare tid. En ny medelhavsstrategi utarbetas med politiska, handelspolitiska och biståndsrelaterade element. Utöver de humanitära aspekterna är stabiliteten i detta område av stor betydelse för säkerheten i Europa. Sverige kommer att bidra till EU:s gemensamma strategi inom detta område.
Sverige avser vidareutveckla formerna för samarbetet med länderna i Södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att söka bidra till att trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika kommer att intensifieras. Regeringen avser också att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts.
Folkmordet i Rwanda motiverar ett starkt stöd för ansträngningarna på hela den afrikanska kontinenten för förebyggande och konfliktlösande (, åtgärder, där Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har en central
Bilaga 4
uppgift. Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis
rörande den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Både i El Salvador och i Guatemala har Sverige bidragit till fredsprocessen och demokratiuppbyggnaden bl.a. med FN-personal. Insatser i Nicaragua fortgår och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti.
Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling och ägnas ökad uppmärksamhet, såväl av Sverige som av EU. Stor vikt kommer att läggas vid att ytterligare utveckla handelsförbindelsema, samtidigt som arbetet för mänskliga rättigheter och det internationella utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i förbindelserna.
Det överordnade målet för det svenska internationella utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Av avgörande betydelse är också ett demokratiskt styrelseskick och en samhällsstruktur som garanterar respekt för mänskliga rättigheter.
Regeringen kommer att förstärka det långsiktiga utvecklingssamarbetet med inriktning på att bekämpa fattigdom. Sverige kommer även att verka för denna inriktning inom ramen för EU:s internationella utvecklingssamarbete.
En ny organisation för det bilaterala samarbetet är under uppbyggnad i syfte att främja flexibilitet, tydlighet och effektivitet i utvecklingssamarbetet samt att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande och skapa bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser.
Det statsfinansiella läget har framtvingat besparingar. Fr. o. m. 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete bibehålles på nominellt oförändrad nivå om 13 360 miljoner kronor per år fram t.o.m budgetåret 1998. Regeringens avsikt är emellertid att, så snart det statsfinansiella läget tillåter, åter uppnå enprocentmålet. Internationellt kommer regeringen att fortsatt verka för att FN:s mål om att de industriellt utvecklade länderna skall avsätta 0,7 procent av BNI till biståndssamarbete skall uppfyllas.
Som en del av det globala solidaritetsarbetet måste FN ha en väl fungerande biståndsverksamhet. Sverige arbetar mycket aktivt för att såväl det normativa som det operativa arbetet inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet skall breddas och effektiviseras.
De multilaterala finansieringsorganen - Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Latinamerika, Afrika och Asien - utgör de i särklass största finansiella källorna för utvecklingsbistånd och har under senare år fått en ökad betydelse i utvecklingspolitiska frågor. En stor del av det svenska internationella utvecklingssamarbetet kommer även fortsättningsvis att bedrivas genom dessa organisationer.
En fri handel
Frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska
Prop. l994/95:100
Bilaga 4
utvecklingen. inte minst i tredje världen. För det starkt utrikeshandelsberoende Sverige är en bevarad och förstärkt frihandel en självklar linje. Regional integration och regionalt samarbete verkar här i samma riktning som de globala ansträngningarna att riva de ekonomiska hindren för utvecklingen. Regeringen avser därför att med största kraft i EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Gemensamt skall vi slå vakt om unionens öppenhet mot omvärlden. Särskilda ansträngningar kommer att inriktas på de områden där EU för en mer restriktiv politik än vi själva har fört, t.ex. rörande textilimport och användande av handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländemas tillträde till de europeiska marknaderna och EU:s närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa kommer att tillmätas stor vikt.
Överenskommelsen om världshandelsorganisationen World Trade Organisation (WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguay- rundan var en seger för det multilaterala samarbetet och ett bevis för att den regionala integrationen kompletteras med en allt vidare global frihandel. Resultatet är också av stort värde för u-länderna. Deras möjligheter att delta i världshandeln har stärkts väsentligt. För Sverige är det en målsättning att alla länder skall omfattas av detta gemensamma regelverk.
Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter och att de återstående förhandlingarna på tjänstehandelsområdet snarast avslutas. En prioriterad uppgift är också att förbereda förhandlingar om de stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö. Sverige söker här multilaterala lösningar i syfte att förhindra unilateralism och protektionism.
De industrialiserade ländernas traditionella samarbete inom OECD vidgas. I den fortgående globaliseringen av ekonomierna är det naturligt att nya länder knyts till denna krets - Mexico har upptagits som medlem. Parallellt med den samverkan som pågår med ett växande antal icke medlemsländer, förs förhandlingar om medlemskap med länder i Central- och Östeuropa samt Republiken Korea.
Sverige i Europa
Som fullvärdig medlem av EU kan Sverige ta sitt ansvar för Europas globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi, bistånd och andra områden. Sverige kommer att verka för att det politiska systemet, i Europa likaväl som globalt. skall balansera marknadskrafternas verkningar.
Regeringen avser att som medlem i EU föra kampen för full sysselsättning. Sverige vill vidga den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet, verka för jämställdhet och förstärka miljösamarbetet och regionalpolitiken. Vi skall verka aktivt för en generös invandrings- och flyktingpolitik i Europa. Vi skall, i samarbete med andra europeiska länder, driva en offensiv mot narkotikan och den internationella brottsligheten. Ökad öppenhet och offentlighet kommer att vara utgångspunkt för svenska strävanden i EU.
Prop. 1994/952100
Bilaga 4
Ett svenskt deltagande i den inre marknaden var det främsta resultatet av EES-avtalet. Det är dock först genom medlemskapet i EU som vår medverkan vidgas till att omfatta även jordbruk och fiske. Först nu kan de svenska företagen konkurrera på helt lika villkor. Väsentligt är också att Sverige genom deltagande i EU:s beslutande organ kan påverka den framtida utformningen av nya bestämmelser. Regeringen avser här att verka för att fortsatt öppna den inre marknaden, inte minst vad avser tillgängligheten för länder i Central- och Östeuropa och i tredje världen. Samtidigt skall Sverige verka för en hög skyddsnivå beträffande bestämmelser rörande miljö, hälsa och säkerhet. Målsättningen är att åstadkomma en gemensam konsumentpolitik. som skall möjliggöra en fungerande marknad. Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet.
Det svenska EU-engagemanget kommer under de närmaste åren i hög grad att innefatta förberedelserna inför EU:s regeringskonferens år 1996. Stora, för Europas framtid avgörande, frågor såsom östutvidgningen, EU:s institutioner och försvarsdimensionen skall behandlas. Regeringen kommer att i nära samverkan med riksdagen, och efter en bred debatt med deltagande av folkrörelser och intresseorganisationer, utarbeta svenska ståndpunkter inför konferensen.
Det kalla krigets rivalitet är över sedan flera år. De militära motsättningarna mellan supermakterna har upphört och styrkorna i Europa har reducerats kraftigt. Under senare år har demokratin förankrats alltmer i hela Europa. Dessa genomgripande förändringar har skapat förutsättningar på sikt för fred och välstånd.
En alleuropeisk ordning för fred och säkerhet brådskar. Hoten mot vår säkerhet är inte främst av militär natur utan härrör främst ur motsättningar mellan folkgrupper i östra Europa, på Balkan och i de områden som tidigare var en del av det sovjetiska imperiet, förvärrade av det sociala kaos som följt i spåren när tidigare samhällsstrukturer upplösts.
Deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik ger Sverige ökade möjligheter att verka för dessa mål.
En primär uppgift är att bringa kriget i f.d. Jugoslavien till ända. Sverige kommer att fortsatt verka för en framförhandlad fredlig lösning som bevarar Bosnien sammanhållet och möjliggör mångkulturell samlevnad. Sverige deltar i fredsbevarande insatser, i övervakningsmissioner och ger humanitärt katastrofbistånd till området samt för en generös flyktingpolitik. Förhoppningen är att ansträngningarna snart skall kunna övergå till insatser för återuppbyggnaden av det av krig förstörda landet och stöd för att dess befolkning skall kunna leva ett anständigt liv.
EU har en stark och uppenbar dragningskraft på länderna i Central- och Östeuropa. De uppfattar EU som motorn i arbetet att främja välstånd och säkerhet. och de vill genom en nära EU—anknytning också komma i åtnjutande av den praktiska solidaritet och den gemensamma säkerhet som genom det dagliga samarbetet inom EU växer sig allt starkare.
Ett närmande till EU kan bara bli verklighet för stater som lever i fred
Prop. 1994/952100
med sina grannar och där minoriteter skyddas. EU:s inflytande och Prop. 1994/95:100 dragningskraft är av central betydelse för stabilitet i alla de länder i Bilaga 4 Europa som aspirerar på medlemskap, men också i någon män för de länder som på annat sätt söker en fördjupad relation med EU. Snart sagt inget land i Europa står utanför denna process. För Sverige blir det en angelägen uppgift att påskynda integrationen.
Sverige har alltsedan förändringarna i Central- och Östeuropa inleddes lämnat stöd till reformprOCessen. Det nu löpande treårsprogrammet för det svenska östsamarbetet avslutas med budgetårsskiftet 1994/95. Samarbetet med Central- och Östeuropa skall vidareutvecklas. För att möjliggöra en grundligare genomgång av dess förutsättningar kommer regeringen i februari att lägga fram en särskild proposition om ett nytt program för detta samarbete. Sverige kommer genom sitt medlemskap i EU att få möjlighet att aktivt delta i och påverka Unionens olika program för samarbete med dessa länder. Samordningen av bilaterala och multilaterala insatser måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att främja demokratiska strukturer, utan också att aktivt stödja framväxten av verkliga rättssamhällen, där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utgör en viktig pelare i det alleuropeiska arbetet. Huvuduppgiften är nu att förhindra uppkomsten av nya konflikter inom OSSE-området. Själva utgångspunkten för arbetet är, liksom i Europarådet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt fortsätter OSSE:s mångåriga arbete för att öka förtroende och säkerhet på det militära området och att understödja genomförandet av det betydelsefulla CFE-avtalet om rustningskontroll av konventionella stridskrafter.
Genom Högkommissarien för nationella minoriteter och ett antal långtidsmissioner verkar OSSE konfliktförebyggande. OSSE:s samarbete innefattar även Ryssland och USA. Här är EU en central aktör och Sverige får genom medlemskapet nya möjligheter att verka. I OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet lägger Sverige vikt vid att organisationen utvecklar sin förmåga att planera och genomföra fredsbevarande verksamhet.
Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde samtidigt som den stärker våra möjligheter att verka för egen, europeisk och global säkerhet. Regeringen avser därför att fortsatt ta aktiv del i den debatt som förs om Europas framtida säkerhetspolitiska struktur. Sverige skall verka för upprättandet på sikt av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning. Genom medlemskapet i EU, och genom deltagandet i Partnerskap för fred, får Sverige nya möjligheter för ett aktivt engagemang i denna process.
Den Västeuropeiska unionen, VEU, har bl.a. utvecklats till ett forum för säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och Östeuropa. De 10 tre baltiska länderna och ytterligare sex länder i Central- och Östeuropa
är s.k. associerade parter i VEU och kan härigenom delta i ett flertal av Prop. l994/95:100 VEU:s möten och dessutom ansluta sig till organisationens aktioner. Bilaga 4 Dessa omfattar fredsbevarande verksamhet, krishantering och
räddningsaktioner.
För svensk del är det av värde att kunna delta i VEU som observatör. Ett observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Däremot kan det ge Sverige ytterligare insyn i och ökat inflytande över den europeiska omdaningsprocess som nu pågår.
Utvecklingen i Ryssland är av avgörande betydelse för Europas framtid. En nära och konstruktiv politisk dialog med Ryssland är nu möjlig. Det är av största vikt att med politiska och ekonomiska medel stödja en demokratisk utveckling i landet. Sverige kommer att vara pådrivande också inom EU i detta avseende.
Europas säkerhetspolitiska struktur bör byggas upp tillsammans med, och inte mot, Ryssland. Vägen till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning har två parallella spår, såväl en fördjupning av alleuropeiska strukturer som en ökad samverkan mellan de nuvarande västliga organisationerna och länderna i det tidigare östblocket. Denna ökade samverkan byggs upp genom praktiskt samarbete inom allt fler områden och leder till att ett nät av kontakter på samhällets alla nivåer flätar samman länderna. Härigenom uppnås den stabilitet som är en förutsättning för freden.
Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet
Det nordiska samarbetet kommer också i fortsättningen att ha stor vikt i ländernas politik och för de nordiska medborgarna. En omstrukturering av det nordiska samarbetet har pågått under flera är, bl.a. som en följd av den västeuropeiska integrationen och EES-avtalet. Det innebär bl.a. att samarbetet nu koncentreras till framför allt kultur—, utbildnings- och forskningssamarbetet och miljöfrågor. Reformarbetet skall fortsätta även efter det att Sverige och Finland har blivit medlemmar i EU, bl.a. genom en översyn av arbetsformema.
Att Finland och Sverige nu inträder som medlemmar i EU innebär att det nordiska samarbetet får nya dimensioner och nya villkor. De tre nordiska medlemsländerna i EU kommer på en rad områden att ha gemensamma intressen och värderingar. En av de viktigaste uppgifterna i det nordiska samarbetet är också att se till att det sker en sådan samverkan, att dessa intressen och värderingar ges största möjliga genomslag.
Sveriges, liksom de övriga nordiska medlemsländernas förbindelser med Norge är mycket nära och kommer så att förbli. Inom den europeiska integrationen kommer vårt lands samarbete med Norge formellt att bygga på EES-avtalet. Sverige kommer som EU-medlem därutöver att medverka till ett nära samarbete med Norge på alla områden. Samtidigt kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär.
En ökad uppmärksamhet kommer att ägnas utvecklingen i 11
Östersjöområdet. Vär allt djupare samverkan med de tre baltiska länderna Prop. l994/95:100 och uppbyggnaden av kontakter med nordvästra Ryssland är en i ett Bilaga 4 historiskt perspektiv unik uppgift. Genom de nordiska medlemmarnas försorg kan lyhördheten för de baltiska staternas behov komma att öka inom EU, vilket också har stor betydelse för Sverige i ett säkerhetspolitiskt hänseende.
En gynnsam ekonomisk utveckling i de baltiska länderna är avgörande för att förbättra levnadsbetingelsema och den politiska stabiliteten. Europaavtalen inom EU:s ram, med sikte på framtida medlemskap, kommer att vara av största betydelse.
Sverige kommer att fortsatt stödja ekonomiska och sociala reformer i de baltiska länderna och bidra till att deras ställning som oberoende demokratier ytterligare stärks. Stabilitet, säkerhet och demokrati i vårt närområde är övergripande mål för östsamarbetet. Stöd till Baltikums suveränitet utgör en viktig del av östsamarbetets uppgift att främja säkerheten i regionen. Suveränitetsstödet inriktas idag på att bygga upp vitala samhällsfunktioner som polismakt och kustbevakning. Sverige ger också stöd till en fortsatt integration av den ryskspråkiga befolkningen i de baltiska staterna. Dessutom stödjer Sverige uppbyggnaden av en gemensam, baltisk fredsbevarande styrka. Dessa svenska insatser bidrar till stabiliteten och kommer att förstärkas genom ytterligare insatser inom bl.a. EU:s, OSSE:s och Europarådets ram.
I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en dialog med Ryssland, men också för vår politik i närområdet är denna dialog av största betydelse. Genom att främja allsidiga kontakter och samarbete över gränserna i vårt närområde samt mellan Ryssland och de baltiska länderna, ökar vi förutsättningarna för stabilitet i östersjöområdet. Stödet till Kaliningrad och nordvästra Ryssland är av stor betydelse.
De regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklats med alla våra grannländer. Samarbetet har härigenom nått den praktiska och konkreta nivå som är en förutsättning för en fast förankrad samverkan över gränserna. Sverige övertar ordförandeskapet i Östersjörådet i maj 1995.
Sveriges samlade bidrag till FN
1 utrikesutskottets betänkande 1993/94zUU14 framhölls värdet av en samlad redovisning av det totala svenska FN-engagemanget. Utrikesutskottet föreslog att en sådan redovisning skulle ske i budgetpropositionen och att Utrikesdepartementet skulle ha samordningsansvaret. I bilaga 4:1 återfinns en uppställning över Sveriges samlade bidrag till FN.
Budgetförslaget Prop. l994/95:100 Bilaga 4 Inriktningen av det svenska agerandet och engagemanget på det utrikes- politiska området har av regeringen ovan redovisats. Möjligheten att uppfylla dessa ambitioner begränsas av det mycket ansträngda statsfinansiella läget. Förutom de mera konkreta förslag till sparåtgärder som lämnas under respektive verksamhetsområde och anslag, kommer regeringen under det löpande budgetåret att behöva fatta svåra prioriteringsbeslut. Långsiktiga ambitionshöjande åtgärder inom ett
område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl, kommer nämligen att kräva motsvarande kostnadssänkningar inom andra områden.
Regeringen presenterade i proposition l994/95:25 om vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. l994/95zFiU1).
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde minskas med 231 miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret l995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 105 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 70 miljoner kronor.
Dessa och övriga besparingar som lagts ut på tredje huvudtiteln sammanfattas i tabellen nedan. Av de totala utgiftsbegränsningarna under mandatperioden avser 1,2 miljarder kronor finansiering av EU- medlemskapet.
1295126 1228 Mkr (12 mån) (18 mån) Biståndet 1,0 1,5 1,0 Samarbete med Central— och Östeuropa 0.3 0,5 0,3 Utrikeshandel och export— främjande 0,2 0,3 0,2 Övrigt, inkl. effektivitets- kravet på statlig konsumtion QJ Q.]. QA Summa besparingar 1.6 2.4 1.9
13
Prop. l994/95:100 Bilaga 4
Utgiftsutvecklingen på Utrikesdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor):
Utgih Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad l993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing för juli 1997' l998' 95-juni-96
A. Utrikesförvaltningen
m.m. l 44l,l ] 606,3 2 73l,8 1 807,7 -46 -46 B. Bidrag till vissa
internationella
organisationer l 819,l ] 498,8 2 300,2 1 570,3 -8_l -80 C. lntemationellt
utvecklingssamarbete: l2 88l,8 12 4572. 17 l4l,4 ll 427,6 of. -20 D. lnformation om Sverige
i utlandet 78,0 74.0 105,2 69,8 -2.6 -2,6 E. Utrikeshandel och expon-
främjande 708,6 28l,6 357.0 2369 -18 -22 F. Nedrustnings- och
säkerhetspolitiska
frågor m.m. 64.8 60.5 92,5 59,8 -l,6 -l,6 G. Samarbete med Central-
och Östeuropa 473,9 996,5 l 216,03 810,81 of. of. Totalt l7 467,3 16 974,9 23 944,l l5 9829 -76.3 -l72,2
' Prisnivå 1995596
: Exklusive avräkningar 9018 miljoner kronor för budgetåret l994/95, 2 898.6 miljoner kronor för budgetåret l995f96 . l 929.8 miljoner kronor för budgetåret 1997 och 1 949,8 miljoner kronor för budgetåret 1998 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.
) Beräknade belopp 14
Prop. l994/95:100 Bilaga 4
A. Utrikesförvaltningen m.m.
Inledning
Verksamhetsområdet omfattar förvaltningskostnaderna vid Utrikesdepartementet och de svenska utlandsmyndighetema (som tillsammans med de Stockholmsbaserade ambassadörerna redovisas i underbilaga 4z2); kostnaderna för eventuella kursförluster; honorärkonsuler; svenskt deltagande i det nordiska samarbetet; utredningar; officiella besök samt kostnaderna för ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet.
Verksamheten vid Utrikesdepartementet och utlandsmyndighetema
De besparingar som i form av effektivitetskrav på statlig konsumtion åläggs Utrikesdepartementet och utlandsmyndighetema under mandatperioden kräver såväl ambitionssänkningar på några områden som åtgärder som syftar till att effektivisera och rationalisera verksamheten.
För att möta de förändringar när det gäller krav, befogenhet och ansvar som i ökad utsträckning ställs på de anställda inom Utrikesförvaltningen har under det senaste året vissa strukturåtgärder vidtagits.
Trots att dessa åtgärder lett till att departementet börjat närma sig de genomsnittslöner som gäller i övriga delar av regeringskansliet, kvarstår dock alltjämt vissa löneskillnader mellan män och kvinnor i Utrikesförvaltningen. Dessa skillnader förklaras främst av att antalet män som rekryterats varit betydligt större än antalet kvinnor även om en förbättring skett sedan 1980-talets början, och att befordringspolitiken, och därmed löneutvecklingen, i hög grad följt senioritetsprincipen. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män inom utrikesförvaltningen kommer att intensifieras. Åtgärder kommer bl.a. att vidtas för att andelen kvinnor på chefstjänster skall öka och för att andelen kvinnor och män skall fördelas jämnare mellan och inom olika områden i organisationen. Varje löneförhandling skall innan den avslutas analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Bland andra åtgärder som för närvarande pågår för att modernisera verksamheten kan nämnas det arbete som drivs i samarbete med Regeringskansliets förvaltningskontor för att per den 1 januari 1996 införa ett nytt ADB-baserat ekonomiadministrativt system. Vidare pågår en övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation. Båda dessa åtgärder syftar till att bedriva verksamheten inom Utrikesförvaltningen på ett ur resurs- och kostnadssynpunkt så effektivt sätt som möjligt. 15
Utrikesrepresentationen disponerar totalt ett lokal— och bostadsbestånd
på ca 315 000 kvadratmeter. Ungefär hälften av detta är statligt ägt. Prop. l994/95:100 Anslaget budgetåret l994/95 för lokaler, bostäder och inredning uppgår Bilaga 4 till 455 miljoner kronor. Jämfört med budgetåret l993/94 är det en minskning med 14,8 miljoner kronor, vilket utgör en del av det sparbeting som ålades departementet.
Under budgetåret l994/95 har den statsägda ambassadanläggningen i Tallinn tagits i bruk liksom nya förhyrda kanslilokaler i Washington. Arbetena på ambassadanläggningen i Riga har inletts och den beräknas vara inflyttningsklar i slutet av år 1995. Regeringen har bemyndigat Statens fastighetsverk att i samverkan med övriga nordiska länder förhandla om förvärv av tomtmark för uppförande av en nordisk ambassadanläggning i Berlin. Vi räknar med att detta innebär minskade kostnaderjämfört med om Sverige ensamt skulle ha sökt genomföra detta projekt. Vissa andra kostnadskrävande projekt har på grund av det ansträngda budgetläget avbrutits.
Ansvar och budget för bostadsförsörjningen för den utsända personalen har fr.o.m. innevarande budgetår delegerats till utlandsmyndighetema, som genom närheten till de lokala hyresmarknadema har bättre förutsättningar att hålla kostnaderna inom de snävare ramar som sparbetinget framtvingat.
De nya sparkraven för de närmaste budgetåren innebär att intensifierade ansträngningar måste göras för att på olika vägar försöka pressa kostnaderna. På sikt är det nödvändigt att avveckla stora och kostnadskrävande chefsbostäder och ersätta dem med mindre och mera lättskötta objekt. Budgetläget kan vidare kräva att kanslier i framtiden förläggs till mindre centrala och därmed mindre kostsamma lägen än vad som för närvarande i allmänhet är fallet.
IIandläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande för Utrikesförvaltningen. Antalet ärenden har under de senaste åren hållit sig i det närmaste konstant, dvs. 170 000 viseringsärcnden och drygt 40 000 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Ett ökat antal utlandsmyndigheter i regioner med ett stort antal flyktingar har utsatts för växande arbetsbelastning på grund av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring samt avvisningar. Ärendena har därtill komplicerats av att sökandena i allt större utsträckning saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsmtinema.
Utrikesförvaltnin gen bistår vidare svenskar som hamnar i nödsituationer utomlands; t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövats. För dem som dömts till fängelsestraff utomlands görs insatser för att de skall få avtjäna straffet i Sverige. En försvårande omständighet är att huvuddelen av dessa svenskar anklagats för grova narkotikabrott. Utrikesförvaltningen har fått ett ökat ansvar för bistånd-till svenska brottsoffer utomlands. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift. '
16
Prop. l994/951100 Förändringar inom verksamhetsområdet Bilaga 4
Utrikesförvaltningen har under de senaste budgetåren ålagts stora besparingar. Budgetåret 1993/94 resulterade de i att tio utlandsmyndigheter lades ned, ytterligare ett tjugotal befattningar vid utlandsmyndigheter drogs in samt att departementets organisation förändrades och minskades. Dessa åtgärder ledde till att drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän, huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sades upp.
Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och biståndskontor, som inleddes under år 1993, har nu slutförts för samtliga berörda myndigheter. Integrationen som på lång sikt beräknas medföra ytterligare rationaliseringsvinster har redan inneburit minskade kostnader genom att antalet utsända vid berörda myndigheter kunnat minska.
Innevarande budgetår 1994/95 har besparingarna inriktats på att minska ' kostnaderna dels för lokalförsörjningen, dels för lokalt anställda vid utlandsmyndighetema. Kostnadsbegränsingar har även ålagts resor som företas inom Utrikesförvaltningen.
Utrikesdepartementet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget A [. Utrikesförvaltningen räknats ned med 76 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på S%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med l67 miljoner kronor eller 11%.
För att uppnå dessa sparbeting kommer under mandatperioden följande åtgärder behöva vidtas: - Nedläggning av femton utlandsmyndigheter. Ansvaret för de diplomatiska förbindelsema med de berörda länderna övertas av annan ambassad genom sidoackreditering eller av Stockholmsbaserade ambassadörer (KSA). [ flertalet fall upprättas honorärkonsulat.
- Hemstationering av ett fyrtiotal befattningar vid kvarvarande utlandsmyndigheter.
- Rationaliseringar genomförs på fastighets- och bostadsområdet vid utlandsmyndighetema. - En generell reducering, motsvarande effektivitetskravet, på samtliga driftskostnader, dvs. de kostnader som inte avser löner, förmåner och lokalkostnader. - Uppsägningar sker av de lokalanställda som tjänstgör vid de myndigheter som läggs ned. - Förhandlingar kommer att föras med de fackliga organisationerna om revidering av förmånema enligt avtalet om utlandsbestämmelser. Om dessa förhandlingar inte leder till resultat, måste besparingar ske på andra områden.
Inom området Utrikesförvaltningen m.m. föreslås för budgetåren 1997 och 1998. utöver effektivitetskravet för statlig konsumtion, en ytterligare minskning med 1 miljon kronor avseende utredningsverksamheten.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på utrikesförvaltningens område t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är 17 följande:
?. Riksdagen I 994195. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Prop. 1994/951100 Mkr Bilaga 4
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad l993/94 l994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95—juni 1997' l998l 96
mm mac,; mrs 1807]
' Prisnivå l995/"96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikesförvaltningen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i avsnittet ovan Förändringar inom verksamhetsområdet.
A 1. Utrikesförvaltningen
1993/94 Utgift 1 428 159 000 l994/95 Anslag 1 564 784 000 1995/96 Förslag 2 666 663 000 varav 1 764 495 000 beräknat för juli l995-juni l996 1997 Beräknad besparing 45 500 000 1998 Beräknad besparing 45 500 000
Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs— och personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för de lokalanställda samt resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar.
Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och löneutvecklingen både i Sverige och i de länder där det finns utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1995/96.
Vid anslagsberäkningen har beaktats de besparingar som kommer att åläggas Utrikesförvaltningen och som redovisats närmare i det föregående.
Vad gäller ekonomiska förpliktelser skall här redovisas två kreditgarantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda inom Utrikesförvaltningen på totalt 60 miljoner kronor. Utestående lån uppgår för närvarande till knappt 10 miljoner kronor. Kostnader som kan uppstå med anledning av dessa garantier belastar detta anslag. 18
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/952100 Bilaga 4 Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 666 663 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
l993/94 Utgift -22 980 000 1994/95 Anslag 1000 1995/96 Förslag 1000
I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta ändamål bör ett formellt belopp på 1000 kr föras upp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kursdijerenser för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
1993/94 Utgift 16 061 000 1994/95 Anslag 15 500 000 1995/96 Förslag 26 999 000 varav 17 905 000 beräknat förjuli l995-juni 1996
Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas vidare bl.a. vissa tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har för verksamheten samt kostnader för konsulskonferenser.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Honorärkonsuler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på "26 999 000 kr.
19
Bilaga 4
A 4. Nordiskt samarbete
1993/94 Utgift 1 113 409 1994/95 Anslag 1 666 000 1995/96 Förslag 2 115 000
varav 1 400 000 beräknat förjuli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 2 115 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiskt samarbete för förslagsanslag på "2 115 000 kr.
budgetåret 1995/96 anvisar ett
A 5. Utredningar m.m.
1993/94 Utgift 8 119 760 Reservation 16 832 690 1994/95 Anslag 10 211 000 1995/96 Förslag 15 809 000
varav 10 478 000 beräknat förjuli l995—juni 1996 Beräknad besparing 500 000 Beräknad besparing 500 000
1997 1998
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 15 809 000 kr under nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Utredningar m.m. för budgetåret reservationsanslag på 15 809 000 kr.
1995/96 anvisar ett
A 6. Officiella besök m.m.
1993/94 Utgift 6 763 581 1994/95 Anslag 9 680 000 1995/96 Förslag 13 770 000
varav 9 180 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Prop. 1994/95:100
20
Prop. l994/95:100 Bilaga 4
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Opiciella besök m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 770 000 kr.
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
l993/94 Utgift 3 837 704 1994/95 Anslag 4 500 000 1995/96 Förslag 6 410 000 varav 4 273 000 beräknat förjuli l995 - juni l996
Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen (l973zl37) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands.
Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar. i syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för stämningsmannadelgivning.
Med hänsyn till den relativt låga belastningen under budgetåret 1993/94 beräknas anslaget till 6 410 000 kr.
Prop. 1994/95:100 Förslag till riksdagsbeslut Bilaga 4
Regeringen föreslår att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 410 000 kr.
ro lx)
. . . . . . _ Prop. 1994/95:100 B. Bidrag till Vissa internationella organisationer Bilaga 4
Inledning
Medlemskap och aktivt deltagande i olika internationella och mellanstatliga organisationer är av central betydelse för ett litet land som Sverige. Regeringen föreslår att drygt 2 300,2 miljoner kronor anslås under tredje huvudtiteln budgetåret l995/96 för bidrag till internationella organisationer förutom de bidrag som finansieras över biståndsramen.
En av hörnstenarna i Sveriges utrikespolitik är samarbetet inom Förenta Nationerna, FN. Sverige verkar tillsammans med de övriga nordiska länderna bl.a. för att effektivisera organisationen. Det nordiska FN- projektet spelar en central roll i detta reformarbete. En annan angelägen uppgift är att förbättra betalningsdisciplinen bland medlemsländerna. Den 31 oktober 1994 var medlemsländerna skyldiga FN 2,4 miljarder US dollar, varav 770 miljoner dollar avsåg den reguljära budgeten och 1,6 miljarder dollar den fredsbevarande verksamheten.
Säkerhetsrådets sammansättning behöver reformeras till följd av ändrade politiska och ekonomiska förhållanden i världen. Sverige och övriga Norden är av uppfattningen att nya, permanenta medlemmar måste vara i stånd och beredda att politiskt och ekonomiskt bidra till genomförandet av rådets beslut. En acceptabel balans i sammansättningen måste också uppnås, i synnerhet mellan länder i nord och syd.
Internationella institutioner som FN, Europarådet och OSSE spelar en central roll för utvecklingen av det folkrättsliga regelsystemet. Från svensk sida läggs särskild vikt vid arbete rörande det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och att normer på detta område verkligen efterlevs. Sverige verkar också för ett avskaffande av dödsstraffet. Ett annat område av stor vikt är att stärka respekten för grundläggande humanitära principer och rättsregler. I detta sammanhang kan särskilt nämnas förberedelserna för en översynskonferens beträffande 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen, bl.a. för att komma tillrätta med de allvarliga problem som landminor utgör.
Ytterligare ett centralt område för det internationella samarbetet är frågan om miljö och uthållig utveckling. De globala miljöproblemen och handhavandet av mänsklighetens gemensamma resurser kan endast lösas genom multilateralt samarbete. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992 innebar en viktigt utgångspunkt för det internationella miljöarbetet och ledde bl.a. till att viktiga konventioner på miljöområdet, som den om biologisk mångfald, klimatkonventionen och konventionen mot ökenspridning, kom till stånd.
Genom att aktivt delta i främst FN:s och OSSE:s fredsfrämjande insatser vill Sverige medverka till att stärka dessa institutioners möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet. Ett samlat anslag, vid sidan om biståndsramen, inrättas för punktinsatser på dessa områden.
Sverige stöder helhjärtat Europarådets strävanden att främja demokrati 23 och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central— och
Bilaga 4
Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Ett flertal stater (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan blivit fullvärdiga medlemmar i organisationen. Lettland förväntas tillträda i februari 1995. Ytterligare ansökningar, bl.a. från Ryssland, är under behandling. I såväl nyblivna medlems- som kandidatländer bedriver Europarådet stödprogram.
OSSE är en kostnadseffektiv verksamhet. Under de senaste fyra åren har med stor finansiell försiktighet byggts upp permanenta strukturer och verksamhet på fältet som syftar till att med så små resurser som möjligt verka konfiiktförebyggande. I ett fall förbereds också en viktig fredsbevarande insats, nämligen i Nagorno Karabach, som kommer att kräva ytterligare resurser även i den permanenta organisationen. Verksamhetsfältet är ämnesmässigt utomordentligt brett alltifrån bevakning av mänskliga rättigheter till förhandlingar om nedrustning. För Sverige utgör OSSE både direkt och indirekt genom EU, en viktig möjlighet att verka för en alleuropeisk säkerhetsordning.
Att värna om och bidra till vidareutvecklingen av ett öppet multilateralt handelssystem är, mot bakgrund av vårt starka utrikeshandelsberoende, en central uppgift för Sverige. Sverige skall därför fortsatt vara aktivt pådrivande i samarbetet på det handelspolitiska området i bl.a. GATT och OECD. Denna uppgift kommer Sverige att bedriva med samma intensitet även som EU-medlem.
Slutförandet av Uruguayrundan och etablerandet av den nya Världshandelsorganisationen (WTO) markerar en ny era i det handelspolitiska samarbetet. WTO skapar förutsättningar för ett effektivare och mer enhetligt tillämpat regelverk än tidigare. U-ländernas ökande deltagande i GATT/WTO innebär också att dessa i allt högre grad kan njuta frukterna av liberaliserad handel och ekonomisk tillväxt. Resultatet av Uruguayrundan med utvidgade och ökade handelsliberaliseringar utgör också en utmärkt grund för Sveriges agerande inom EU. Sverige skall verka för en öppenhet gentemot omvärlden och för att EU bidrar med ett frihandelsinriktat och konstruktivt deltagande i Världshandelsorganisationen. .
OECD har fortsatt en viktig roll som samarbetsorgan för regeringarna i världens ledande industrinationer. Dess dragningskraft på andra länder ökar och efter Mexico. som blev ny medlem är 1994, står fiera Central- och östeuropeiska länder samt Sydkorea på kö.
Verksamheten i FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD). har reformerats. Sverige skall agera för att stärka UNCTAD:s möjligheter att vara det centrala FN-organet för analys och dialog om övergripande frågor på handelns och utvecklingens område.
Den europeiska integrationsprocessen är utgångspunkt för en reformering av det nordiska samarbetet. Syftet är att finna former för ett vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet skall stärkas på områden som är av genuint gemensamt intresse. För att anpassa samarbetsorganisationen koncentreras resurserna inom Nordiska ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi," fiske och juridiska
Prop. l994/952100
frågor. Som en följd av detta har också betydande omprioriteringar gjorts Prop. l994/95:100 inom Nordiska ministerrådets budget. Bilaga 4 Ytterligare diskussioner förs nu mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet om det framtida samarbetets inriktning mot bakgrund av Finlands och Sveriges respektive Norges beslut i frågan om EU- medlemskap. För att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande gör Nordiska ministerrådet en kartläggning av olika möjligheter till samarbete mellan nationella institutioner i de nordiska länderna. Ett genomgående tema i det svenska agerandet i internationella organisationer skall vara att verka för ökad effektivitet i användandet av respektive organisations resurser. Under året har regeringen beslutat om särskilda riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer till vilka bidrag lämnas från statsbudgeten. Riktlinjerna skall beaktas av de som förordnats företräda regeringen vid förhandlingar i internationella organisationer. Riktlinjerna är avsedda att uppmuntra den effektivare styrning och uppföljning av organisationemas verksamhet som Sverige lägger stor vikt vid.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Bidrag till vissa internationella organisationer t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95- juni 96
18191 14993 9900915799 ."
l Prisnivå 1995/%
B 1. Förenta nationerna
l993/94 Utgift 385 298 239 l994/95 Anslag 199 206 000 l995/96 Förslag 351 353 000 varav 260 796 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, till den internationella kontrollorganisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka 25
efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt för att Prop. l994/95:100 möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner. Bilaga 4 Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien inrättats (resolution 808, 1993). Sverige har tillsammans med flera andra västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära budget, men inget beslut föreligger ännu om hur kostnaden skall finansieras. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor. Bidragen uttaxeras i nomalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor.
Regeringens överväganden
FN:s reguljära budget
Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1994-95 fastställdes av den 48:e generalförsamlingen till 2 580 200 200 dollar. Sveriges bidragsandel för FN:s reguljära budget beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 öka från 1,11% till 1,22%. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1994 (budgetåret 1993/94) uppgick till 92,8 miljoner kronor. Detta belopp kan komma att revideras i efterhand.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1995 (budgetåret l994/95) till följd av den högre bidragsandelen. Reservation måste även här göras för revideringar. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 93 miljoner kronor.
FN: programbudget (miljoner US dollar) för tvåårsperioden
1990-91 1992-93 1994-95 2 134,1* 2 467,5* 2 580, 2
* efter revidering Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr
119111
* 12 månader
Utfallet för budgetåret 1994/95 kan beräknas överskrida budgeterat belopp med 25% till följd av den svenska kronans fall. 26
FN:s #edsbevarande operationer Prop. l994/95:100
Ett ökat antal fredsbevarande insatser har lett till ökade kostnader. Bilaga 4
Kostnader för FN:s fredsbevarande insatser 1990-1994, miljoner US dollar.
Särskilda 378,8 449,0 1697,0 2970,2 3500,0 kontot Reguljära 31,2 31,2 37,8 37,8 38,0 budgeten
410,0 4802 17348 3008,0 3538,0
För närvarande pågår följande 17 operationer. Tre av dessa finansieras över den reguljära budgeten. Inom parentes anges det årtal då FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta operationen i fråga.
Finansiering över den reguljära budgeten: FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948) FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, Unmogip (1949) FN:s mission för verifikation av avtalet om mänskliga rättigheter i Guatemala, Minugua (l994)
Finansiering över det särskilda fredsbevarande kontot:
FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964) FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974) FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978)
FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991) FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991) FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991) FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, Minurso (1991) FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992) FN:s operation i Mocambique, Onumoz (1992) FN.s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992) FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993) FN:s stödgrupp i Rwanda, Unamir (l993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993) FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993)
Sveriges andel av FN:s budget för fredsbevarande operationer beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 uppgå till 1,22%. Kostnadsberäkningama för det förlängda budgetåret 1995/96 innehåller ett stort mått av osäkerhet. FN:s säkerhetsråd har fattat beslut om att den 31 mars 1995 avveckla Unosom, en av FN:s dyraste operationer. Onusal och Onumoz beräknas vidare kunna avvecklas innevarande budgetår efter det att fria val hållits. 27 Samtidigt har FN:s generalsekreterare föreslagit nya insatser i ett antal
länder. Regeringen föreslår att 241 853 000 kr avsätts budgetåret 1995/96 Prop. l994/95:100 (18 månader) för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbevarande Bilaga 4 verksamhet.
Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr
119111
* 12 månader
Anslaget belopp budgetåret 1994/95 beräknas överskridas med minst 100% till följd dels av kronans fall, dels av att fredsbevarande insatser ökat i antal och i kostnad. Två insatser, Unprofor i f.d. Jugoslavien och Unosom i Somalia stod budgetåret 1993/94 för mer än hälften av de totala utgifterna för fredsbevarande operationer.
FN: s organisation för industriell utveckling ( Unido)
Unidos målsättning är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1,16%. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till 8 100 000 kr.
Sveriges bidrag till Unido, mkr
1993/94 111911 _ 1994/99 __ 1995/96 __
* 12 månader
FN:s konvention mot kemiska vapen
Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de idag existerande lagren av dessa vapen skall förstöras.
Sveriges bidrag till den förberedande kommissionens arbete uppgick budgetåret 1993/94 till 1 624 364 kr. Sveriges andel för kalenderåret 1994 har beräknats till 2 400 000 kr. Enligt kommissionens beslut utgör Sveriges preliminära bidragsandel kalenderåret 1995 686 972 gulden, motsvarande 1,22% av totalbudgeten. Budgeten för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft. Regeringen föreslår att 3 750 000 kr avsätts för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den ' 28
Bilaga 4
förberedande kommissionen alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret 1995/96 ( 18 månader).
Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.
Under anslagsposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a. översyns— och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under budgetåret 1995/96 kommer en översynskonferens för konventionen mot särskilt inhumana vapen att äga rum. Vidare förutses en granskningskonferens för B-vapenkonventionen.
Regeringen föreslår att 750 000 kr avsätts för att täcka obligatoriska kostnader för uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. budgetåret 1995/96 (18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 351 353 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
l993/94 Utgift 314 883 000 l994/95 Anslag 250 000 0001 1995/96 Förslag 472 500 000 varav 315 000 000 beräknat fo'rjuli l995-juni l996
" Härutöver disponeras 13 750 000 kr under anslaget G 1, anslagsposten 8, för Nordiska ministerrådets närområdesprogram. Utfallet kan beräknas överskrida budgeterat belopp med ca 38 % till följd av valutakursförändringen.
Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1994 Nordiska ministerrådets budget för år 1995. Budgeten uppgår till totalt 718 931 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 40 608 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1995 är 40,4 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas.
Nordiska ministerrådets budget för år 1996 kommer att fastställas först i november 1995.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar — beloppen betalas till större delen i danska kronor. Anslaget har beräknats till 472 500 000 kr för nästa budgetår.
Prop. l994/952100
Bilaga 4
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 472 500 000 kr.
B 3. Europarådet
l993/94 Utgift 34 273 799 l994/95 Anslag 30 222 000 l995/96 Förslag 36 339 000
varav 34 300 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1996. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,88%. Förutom detta bidrag bestrids från anslaget följande kostnader: amortering av lån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel), deltagande i fonden för social utveckling. bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt bidrag till den europeiska ungdomsfonden.
Utbetalningar från anslaget sker nästan alltid i franska franc. Kronkursens utveckling är en viktig utgiftsstyrande faktor. Trots visad restriktivitet från medlemsländernas sida i samband med Europarådets budgetprocess, har deprecieringen av kronan hösten 1992 lett till överskridanden av anslaget under budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 36 339 000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
1993/94 Utgift 21 729 033 l994/95 Anslag 22 573 000 l995/96 Förslag 46 460 000
varav 30 973 000 beräknat förjuli l995-juni 1996
Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de
Prop. l994/951100
senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya Prop. l994/95:100 uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och Bilaga 4 Osteuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år 1990 tillskapade östcentret. En dialog har inletts med de s.k. dynamiska ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Förhandlingar om medlemskap påbörjades under år 1994 med fyra östeuropeiska länder och med Korea. Vidare kan nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar). Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget.
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de traditionella OECD-aktiviteterna där även östcentret ingår. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av BNP. För år 1994 var Sveriges andel 1,46 %. Resterande del av Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energi- organet (IEA). atomenergiorganet (NEA), europeiska transportminis— tcrkonferensen (ECMT). centret för utbildningsforskning (CERI) samt olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av dessa aktiviteter under 1994 mellan 1,41 och 3 %.
OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget. dels valutakursförändringar — beloppet betalas i utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 46 460 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 46 460 000 kr.
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1993/94 Utgift 135 629 039 l994/95 Anslag 113 850 000 l995/96 Förslag 1000
I och med medlemskapet i EU frånträder Sverige EFTA-konventionen, som trädde ikraft år 1960. Genom en överenskommelse mellan medlemsstaterna bidrar Sverige, liksom övriga kandidatländer, till en avvecklingsbudget för EFTA—sekretariatet under det första halvåret 1995. Under detta anslag finns beredskap för eventuella oförutsedda utgifter budgetåret 1995/% som kan bli följden av ett utträde. EFTA—staterna har slutit ett avtal (övergångsavtalet) som reglerar övergången från EES till EU såvitt avser EES-institutionernas roll efter den 1 januari 1995. Enligt det avtalet skall EFTA-domstolen fungera 31 fram till den 30 juni 1995 för de EFTA-stater som ansluter sig till EU.
Om domstolen då inte har avslutat alla pågående ärenden kan EFT A- Prop. 1994/95:100 staterna förlänga dess mandat med ytterligare högst sex månader. Bilaga 4 EFTA:s övervakningsmyndighets (ESA) behörighet i förhållande till de EFTA-stater som lämnar organisationen har enligt övergångsavtalet förlängts till den 30 mars 1995. För tiden därefter kan ESA endast vara svarande inför EFTA-domstolen. Hur länge denna roll kan behöva fullgöras beror på situationen i EFTA-domstolen. Samtliga delar av ESA behöver emellertid inte kvarstå, utan endast den personal som berörs av pågående ärenden inför EFTA-domstolen. Beräkningen av utfallet för anslaget är mot ovanstående bakgrund osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av I 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EF TA) för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
l993/94 Utgift 11 126 597 1994/95 Anslag 9 018 000 l995/96 Förslag 17 515 000 varav H 314 000 beräknat förjuli l995-juni 1996
Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i nedanstående organisationer för vilka Sveriges bidrag för budgetåret l995/96 beräknas enligt följande.
Anslag Förslag ___—AM 1. GATT 7 225 000 12 315 000 2. Internationella rådet
för samarbete på tull— Området 833 000 2 182 000 3. Internationella tull-
tariffbyrån 246 000 322 000
4. Internationella kaffe— organisationen (ICO) (prop. l982./83:l42) 439 000 1 150000 5. Internationella kakao-
organisationen (ICCO) (prop. 1986/87:41) 84 000 220000
6. Internationella natur— Prop. 1994/95:100 gummiorganisationen (INRO) Bilaga 4 (prop. 1988/89:19) 19 000 ' 50000 » 7. Internationella gummi- studiegruppen (IRSG) (prop. l966:l bil. 12 s. 168) 115 000 301000 8. Internationella byrån i Paris för utställningar (prop. l947:l bil. 12 s. 156) . 57 000 ' 75000 9. New Forum - 900 000
Mma—MÅMLM
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay- rundan, som startade år 1986, slutfördes vid årsskiftet 1993/94. Genom resultatet av Uruguay—rundan upprättades Världshandelsorganisationen (WTO), som innefattar såväl GATT-regelverket som de övriga avtal som slutits i förhandlingarna rörande bl.a. tjänstehandel och immaterialrätt.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs också en granskning av enskilda länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Dessa verksamheter kommer att vidareutvecklas och kompletteras genom tillkomsten av WTO.
Tunga poster i den nuvarande GATT-budgeten är, förutom sekretariatskostnader, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. Genom tillskapandet av WTO tillkommer kostnader för administrationen av det nya och utvidgade regelverket. Dessa kommer att fastställas slutgiltigt under budgetåret l995/96. Bidragen till GATT har byggt på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. Detta kommer att gälla även inom WTO, med tillägg av ett belopp grundat på respektive länders andel i handeln med tjänster. För år 1995 beräknas Sveriges andel således till ca 2,5 %.
Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på råvarumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till marknadsanpassning.
Sverige har i september 1994 undertecknat och ratificerat 1994 års internationella kaffeavtal, som ersätter 1983 års avtal. Det nya avtalet är utan prisstabiliserande inslag.
Ett nytt internationellt avtal om tropiskt timmer, som skall ersätta 1983 års avtal, har framförhandlats. Förhandlingar om ersättningsavtal för 1987 års internationella naturgummiavtal pågår.
Sverige deltar i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. 33 New Forum, för exportkontroll av krigsmateriel samt sådan högteknologi
? Riksiiugcn 1110-1515. [Sum/. Nr IUI). Bilaga 4
som normalt har civil användning men som kan komma till användning Prop. l994/951100 för vapenutveckling. Kostnaderna för svensk medverkan i denna regim Bilaga 4 beräknas till 900 000 kr budgetåret l995/96. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationernas budgetar, dels valutakursens förändringar — beloppen betalas i utländsk valuta.
Totalt beräknas kostnaderna budgetåret 1995/96 för svenska bidrag till de internationella organisationer som redovisas under detta anslag till 17 515 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
l993/94 Utgift 724 500 l994/95 Anslag 1 750 000 1995/96 Förslag ?. 625 000 varav 1 750 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under 1987 års internationella naturgummiavtal och det ersättningsavtal, som f.n. är under förhandling.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
1993/94 Utgift ?. 258 330 1994/95 Anslag 2 964 000 1995/96 Förslag 5 040 000 varav 2 752 000 beräknat förjuli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till vissa internationella organisationer som arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna och folkrättens ställning.
Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är ovärderligt.
34
'Anslaget belastas också med kostnader för skattejustering av pensioner Prop. l994/95:100 för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Bilaga 4
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 040 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet
1993/94 Utgift 898 274 878 Reservation 225 401 032 l994/95 Anslag 836 294 000 1995/96 Förslag 1 341 948 000 varav 889 907 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Anslaget används för att möjliggöra svenskt deltagande i och stöd åt FN:s och OSSE:s konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet inklusive sanktionsövervakning, planerings- och förhandlingsarbete, deltagande i övervaknings- eller missionsverksamhet samt utbildning och förberedelser härför.
Från anslaget kan också bekostas svenskt deltagande i EU:s gemensamma aktioner inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Under budgetåret 1993/94 har avvecklingen skett av den svenska underhållsbataljonen om 494 man i FN:s interimstyrka i Libanon. Unifil samt av det resterande svenska deltagandet i FN:s fredsbevarande operation på Cypern, Unificyp. Försvarsmakten har på regeringens uppdrag avvecklat det svenska deltagandet om 260 man i det nordiska stabs- och trosskompaniet vid Unprofor i Makedonien.
Av tabellen i bilaga 4:3 framgår det svenska deltagandet med personal i fredsbevarande verksamhet per den 15 december 1994.
35
. .. Prop. 1994/95:11)() Regeringens övervaganden Bilaga 4
De frivilliga insatser som tidigare budgeterats under anslaget B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) kommer fr.o.m. nästa budgetår att bekostas från anslaget Fredsbevarande verksamhet. Med ett samlat anslag utanför biståndsramen under Utrikesdepartementets huvudtitel kan regeringen fatta beslut om snabba, Utrikespolitiskt motiverade insatser eller verksamhet, vare sig dessa sker inom ramen för FN, OSSE, EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt samarbete.
I likhet med vad som gäller för andra verksamheter inom Försvarsmakten tas ett generellt effektivitetskrav ut på organisationen Försvarets internationella centrum budgetåret 1995/96.
Som en del av regeringens besparingsarbete kommer det svenska deltagandet i FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien. Unprofor, att under budgetåret 1994/95 reduceras i någon del av Unprofors olika operationer.
Förslag till rilsdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 341 948 000 kr.
B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)l
1993/94 Utfall 14 863 883 1994/95 Anslag 32 894 000 1995/96 Förslag 13 823 000 varav 12 133 000 beräknat förjuli 1995-juni 1996 1 Tidigare redovisat under anslaget B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till OSSE:s reguljära budget, till den enligt OSSE-konventionen om förlikning och skiljedom upprättade skiljedomstolen och till OSSE:s missioner. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Sveriges andel uppgår till 3.55% av OSSE:s reguljära budget. Utvecklingen av OSSE:s budget blir därför avgörande för utgiftsnivån. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling, varför även kronans kurs är betydelsefull. En viss eftersläpning i uttaxeringarna har konstaterats vilket givit ett visst överskott för budgetåret l993/94. Denna eftersläpning kommer sannolikt att medföra motsvarande ökning av kostnaderna för de båda följande budgetåren. OSSE har för närvarande långtidsmissioner i Estland, Georgien. Federala republiken Jugoslavien 36
(f.n. vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Sarajevo, Tadjikistan Prop. l994/95:100 och Ukraina (under upprättande). Bilaga 4 För sanktionsövervakning har förutom en koordinator och ett kommunikationscentrum i Bryssel följande fältgrupper inrättats, nämligen i Albanien, Bulgarien, Kroatien. Makedonien, Rumänien, Ukraina och Ungern. ' OSSE är som permanent organisation fortfarande under uppbyggnad sedan år 1990 både vad avser de centrala institutionerna och vad avser verksamheten på fältet. Av stor betydelse för utgiftsnivån blir frågan om det blir möjligt att inom OSSE:s ram upprätta en fredsbevarande styrka i Nagorno Karabach. OSSE:s toppmöte i Budapest i december 1994 beslutade att förstärka samarbetets organisatoriska struktur. Bland konkreta nya uppgifter uppnåddes enighet om att fortsätta planeringen för en insats i Nagorno Karabach. OSSE:s roll som aktivt forum för regional samverkan och säkerhetspolitisk dialog i Europa med central uppgift att verka konfliktförebyggande förstärktes.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 823 000 kr.
B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
1994/95 Nytt anslag (förslag) 12 633 000 varav 8 422 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Från anslaget får betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU. Fördelningsnyckel fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 633 000 kr.
37
Prop. l994/95:100
C. Internationellt utvecklingssamarbete Bilaga 4
Regeringens politik
Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld
En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och demokrati
Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga beroenden tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med andra nationer. Mer än tidigare krävs en helhetssyn, en sammanhållen svensk utvecklingspolitik för säkerhet, solidaritet och demokrati. I dagens värld angår allt alla.
Storrnaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet på område efter område. Kalla krigets slut ger nya möjligheter till global samverkan. I det historiska skifte vi nu lever i är det ännu svårt att urskilja dragen i den världsordning som håller på att växa fram. Nya säkerhetsproblem, nya ekonomiska, sociala och miljömässiga beroenden, nya kommunikationssätt och nya politiska och kulturella möten bildar tillsammans en väv av snabba världsomspännande förändringar. Denna omgestaltning av problemens karaktär kräver i grunden en perspektivförändring. Säkerhet kan inte längre förstås som enbart staters säkerhet utan handlar om människors livsvillkor i bred mening. Ju mindre det handlar om konflikter mellan stater, desto mindre kan vi bygga säkerhet med militär makt. Ju mer det handlar om människors säkerhet, desto mer måste vi främja ekonomisk tillväxt och utveckling samt social sammanhållning inom ramen för ekosystemens bärighet. [ grunden betyder utveckling att frigöra människors potential för eget ansvarstagande.
Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till människovärde. till frihet från armod och förtryck. Utvecklingssamarbete handlar ytterst om alla människors lika värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och solidaritet blir därmed alltmer sammanflätade begrepp.
Vi vet idag mer om varför vissa länder utvecklas väl, och andra inte. Den framväxande samsynen mellan nord och syd om vad som är nödvändiga delar av en fungerande utvecklingsstrategi är ett stort steg framåt och en god grund för utvecklingssamarbetet.
En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att bygga en ny bred uppslutning kring behovet och inriktningen av internationellt utvecklingsamarbete. Biståndet måste i högre grad koncentreras till stöd för de fattigaste länderna och för insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Den långsiktiga. fattigdomsorienterade inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet skall förstärkas.
I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. En föränderlig omvärld ställer också krav på ett flexibelt bistånd. Den komplicerade organisationsstrukturen i den nuvarande biståndsadministrationen har försvårat ett samordnat agerande för att möta nya utmaningar och 38
prioriteringar. En av regeringens första åtgärder på biståndsområdet var Prop. l994/95:100 därför att initiera en konsolidering av de fyra biståndsmyndigheterna i Bilaga 4 syfte att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och tydlighet gentemot omvärlden. Därigenom kan ett effektivare resursutnyttjande och bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering uppnås.
Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av det bilaterala samarbetet och delar av det multilaterala. Det programmerade biståndet skall på sikt koncentreras till färre länder. Långsiktigheten skall ökas bl.a. genom att samarbetsavtal med länderna återinförs.
Det svenska biståndets utformning har i många avseenden varit internationellt vägledande och åtnjuter stort anseende både bland andra givarländer och i mottagarländerna. Samtidigt har biståndet här hemma ansatts hårt under senare tid. Både saklig och osaklig kritik har framförts. Den sakliga kritiken har varit pådrivande för en konstruktiv omprövning av inriktningen av vårt utvecklingssamarbete. För att bidra till att vunna erfarenheter tas till vara i syfte att förbättra och effektivisera biståndet, föreslår regeringen bl.a. att en särskild expertgrupp med svensk och _ internationell expertis tillkallas.
Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt uppmärksamma två frågeställningar: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, främst i södra Afrika. Ett analys- och utredningsarbete kring dessa båda frågor kommer att påbörjas snarast möjligt.
Det är viktigt att med bistånd stödja övergång till fred och demokrati men också att med hjälp av biståndsinsatser motverka att konflikter bryter ut. Demokratin har gjort snabba framsteg i u-länderna under senare år. Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att stärka demokratins ofta svaga strukturer och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det svenska initiativet att skapa ett internationellt institut för demokrati och fria val har fått starkt internationellt stöd. Stiftandet av detta institut planeras ske i början av 1995.
Svenska folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig uppgift i stödet för demokratisk utveckling. I enlighet med betänkandet (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! föreslås att stöd till politiska partier i u-länder och Central- och Östeuropa via organ knutna till svenska partier skall möjliggöras.
Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer att intensifieras och i ökad utsträckning programmeras. Biståndet till Kap Verde, Lesotho och senare även Botswana kommer att övergå till andra mer ändamålsenliga former.
Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska lösningar. Förberedelser för efterkrigstiden bör nu inledas. Ett omfattande internationellt stöd krävs för att bidra till att försona folken och återuppbygga länderna på Balkan. Sverige vill bidra till framväxten av ett demokratiskt samhällssystem, till rehabilitering och återuppbyggnad samt genom stöd underlätta för bosniska flyktingar som så önskar att återvända hem. 39
Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel till både
högre produktivitet och bättre social standard för alla. Genom kvinnorna Prop. l994/95:100 når man också barnen. Friska och välutbildade barn är de fattigas kapital. Bilaga 4 Regeringen kommer att samråda med riksdagens partier i syfte att utarbeta ett förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas och förstärkas i de biståndspolitiska målen. Därigenom skall kvinnans ställning inom ramen för vårt utvecklingssamarbete stärkas.
Långsiktigt hållbar utveckling är målet för allt utvecklingssamarbete. Den nyligen framlagda arbetsgruppsrapporten (Ds l994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED kommer att ligga till grund för det intensifierade arbetet med integration av miljöaspekter i utvecklingssamarbetet. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Den breda synen på befolkningsrelaterade frågor som framkom på den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i september 1994 är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en hållbar utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för en hållbar befolkningsutveckling. Det breda angreppssättet måste nu operationaliseras i konkreta insatser och policyförslag både i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet.
Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och dimensioner för svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans står EU— länderna för mer än hälften av världens samlade bistånd till u-länderna. Den del av EU-ländernas bistånd som kanaliseras via EG-kommissionen genomgår ett dynamiskt och formbart skede och kommer genom sin storlek att spela en allt viktigare roll i både enskilda mottagarländer och i de internationella organisationerna. Sverige kan i EU-samarbetet ta tillvara andras erfarenheter. men har också mycket att ge. Det förutsätter att vi utnyttjar vårt medlemskap aktivt och konstruktivt och i nära samarbete med likasinnade unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt engagemang i EU måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt samarbete.
De internationella organisationernas kapacitet att leda och samordna arbetet på utvecklings- och katastrofområdena måste stärkas och bli mer effektivt. Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall kraftfullt följas upp. Det gäller införandet av nya styr- och finansieringsformer för FN:s biståndsverksamhet samt bättre och effektivare samordning av FN:s och andras insatser på katastrofområdet.
Inom ramen för de förhandlingar som nu startar om ytterligare påfyllnad av Världsbankens fond för utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna (IDA) skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder aktivt verka för att bankens fattigdomsorienterade strategi får ökat genomslag i verksamheten.
Reformambitionerna måste också sträcka sig längre än till de mest uppenbara bristerna i det multilaterala systemet. Det gäller bl.a. frågor som kräver att FN:s stadgar förändras, så att hela systemet av internationella instrument kan utvecklas. Ett viktigt initiativ i det avseendet är Kommissionen för globalt samarbete. Dess rapport Our Global Neighbourhood kommer att presenteras i februari 1995. De frågor 40 som behandlas i rapporten gäller bl.a. att i breda termer främja säkerhet,
Bilaga 4
att hantera ekonomiska beroenden och att ytterligare effektivisera FN.
Det pågående reformarbetet kommer att intensifieras under 1995 i samband med världsorganisationens 50—årsjubileum. Med den aktiva roll Sverige och övriga Norden hittills spelat i olika reformsammanhang och i synen på FN och det multilaterala systemet blir det en stor utmaning att medverka till ett sammanfogande av de många reformprocesser som pågår. Sveriges utgångspunkt är att 50—årsfirandet måste bli mer än ett jubileum — det bör bli startpunkten för en ny era för det globala samarbetet.
Utvecklingen i världen — framsteg men ökande orättvisor
Aldrig någonsin har levnadsnivåema i u-länderna stigit så snabbt som under de senaste trettio åren. Livslängden har ökat med drygt en tredjedel. Barnadödligheten har halverats och läskunnigheten bland vuxna har ökat från drygt 40 % till drygt 60 %. Över 80 % av barnen börjar i skolan. Demokratin har också gjort stora framsteg under det senaste årtiondet. För första gången lever en övervägande del av världens befolkning i länder där regeringarna är tillsatta efter fria val. Tillväxten har i u-länderna som helhet under de senaste åtta åren bara under ett år varit lägre än 4%, medan i-länderna som grupp bara ett år överskridit denna tillväxttakt. Variationen i utvecklingen mellan "olika länder är dock mycket stor. Medan många länder lämnat u-landsstadiet bakom sig, bl.a. till följd av god ekonomisk politik, drabbas samtidigt allt fler stater av långvarig ekonomisk nedgång, där felaktig ekonomisk politik kombinerats med sönderfallande statsapparater, förtryck och stegvis ökande motsättningar mellan olika grupper inom respektive land. Många statsbildningar befinner sig idag i en ömtålig situation. Risken för våldsamma konflikter i dessa länder har ökat.
I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela samhället. I länder med tillväxt är framstegen ojämnt fördelade. Fattigdomen blir där allt mer koncentrerad till landsbygden, särskilt dess avlägsna delar, till kvinnor och barn, till handikappade och till minoriteter.
På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje par hädanefter inte får fler än två barn, kommer världens befolkning år 2050 att uppgå till över tio miljarder människor. Med all sannolikhet kommer dock antalet att vara långt högre. Detta ställer frågan om hållbar utveckling i fokus. Även på kortare sikt är miljöhoten mycket allvarliga i vissa länder. Tillgången på brukbar mark och användbart vatten är i många länder redan knapp.
Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 % av människorna i Afrika söder om Sahara lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är analfabeter. Ett av tio födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden är 51 år. Den ekonomiska tillväxten har under en längre tid varit alltför låg för att kompensera befolkningstillväxten. Många länder brottas med tunga skuldbördor. Samtidigt har länder som genomfört ekonomiska reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt.
Asien är en kontinent full av kontraster. Under trettio år har BNP per
Prop. l994/95:100
41
capita i Ost- och Sydostasien ökat med över 5 % per år, en ekonomisk Prop. l994/951100 tillväxt utan motstycke i världshistorien. Denna utveckling har också Bilaga 4 omsatts i förbättrade levnadsvillkor. Framstegen har spridit sig från de länder, som nu sedan länge lämnat u-landsstadiet, till folkrika och fortfarande fattiga länder som Kina. En fjärdedel av Asiens befolkning lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i Sydasien. De utgör mer än hälften av jordens fattiga.
I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som initierades i skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt ökande privata kapitalflöden och ekonomisk tillväxt. Även läget beträffande medellivslängd, undernäring och läskunnighet har förbättrats. Utvecklingen skiljer sig dock avsevärt mellan olika länder och inom länder. BNP per capita är betydligt högre i Latinamerika än i Asien och Afrika. Detta döljer dock att 35 % av Latinamerikas befolkning lever i djup fattigdom, till följd av en extremt ojämlik inkomstfördelning.
Sammantaget lever idag mer än en miljard människor i världen i djup fattigdom, dvs. utan att ens de mest elementära behoven uppfylls. En växande skara är på flykt till följd av fattigdom, förtryck, krig, resursutarmning eller naturkatastrofer. Handikappade far ofta särskilt illa. Den övervägande delen av världens flyktingar lever i Asien eller Afrika under mycket svåra förhållanden. Fattigdom handlar om hunger, undernäring, analfabetism och dålig hälsa. Det är också en fråga om osäkerhet, maktlöshet och förtryck. Inte minst handlar det om kvinnans svaga ställning i förhållande till mannen och barnens utsatthet i förhållande till de vuxna. Utveckling handlar om att ge människor möjligheter att av egen kraft förbättra sina liv - en frigörelse från fattigdomens tyranni och förnedring.
Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet
Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till utveckling
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens förmåga att själva utforma sin och kommande generationers framtid. De av riksdagen fastslagna målen - svenskt utvecklingssamarbete skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön - kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor. Fattigdomens börda bärs oproportionerligt tungt av kvinnor. Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning utgör allvarliga hinder för u-ländemas utveckling. För att betona dessa 42 frågor i det internationella utvecklingssamarbetet, avser regeringen att
tillsammans med riksdagspartierna se över de biståndspolitiska Prop. 1994/95:100 målforrnuleringama. Utvecklingssamarbetet skall främja ökad jämställdhet Bilaga 4 mellan kvinnor och män.
Medel i kampen mot fattigdomen
Inget land har kraftigt kunnat minska fattigdomen utan en längre period av ekonomisk tillväXt. Den mängd resurser som ett samhälle kan generera för att satsa på hälsa, utbildning, sociala försäkringssystem och andra insatser som påverkar människors levnadsnivåer är också direkt förknippad med den totala mängden resurser som skapas i ekonomin. Ekonomisk tillväxt underlättar vidare rättsstatens och demokratins utveckling i vid mening.
En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för ekonomisk tillväxt har vuxit fram under det senaste årtiondet, bl.a. tack vare erfarenheterna från ett antal u-länder, många i östra Asien, som lyckats i sina utvecklingsansträngningar. För att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt krävs investeringar. En politisk ledning som har legimitet och en kompetent statsförvaltning och ett trovärdigt regelverk till sitt förfogande och som för en ekonomisk politik som syftar till makroekonomisk stabilitet, bidrar till att reducera osäkerhet och skapa förutsättningar för långsiktig planering och privata investeringar. Offentliga satsningar på infrastruktur bidrar till att öka avkastningen på, och därmed också ofta omfattningen av investeringar i ekonomin.
Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av avgörande betydelse för tillväxttakten. Makroekonomisk stabilitet främjar ökat sparande. Åtgärder som ökar förtroendet för bankväsendet och som gör det åtkomligt för nya kategorier av sparare är också en förutsättning för ökat inhemskt finansiellt sparande. I så gott som alla u-länder är dock det inhemska sparandet otillräckligt för nödvändiga investeringar. Dessa måste därför delvis finansieras med utländskt kapital, dvs. privata flöden eller bistånd i form av gåvor eller förmånliga krediter.
Erfarenheten visar att tillgången på s.k. humankapital, dvs. mänskliga resurser, är av central vikt för att förklara varför vissa ekonomier uppnår tillväxt och inte andra. Insikten växer sig allt starkare om att människors utbildning, hälsa och möjlighet att delta i utvecklingsprocessen inte bara är mål i sig utan även medel för att ytterligare höja potentialen för tillväxt. I de u-länder som lyckats i sina utvecklingsansträngningar synes höj ningen i tillväxttakten i många fall ha föregåtts av satsningar på breda, grundläggande utbildnings— och hälsoprogram.
En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd där marknader tillåts existera utan inblandning från staten. Men då marknader saknas. eller inte uppfyller sin funktion på ett effektivt sätt, finns det skäl för staten att intervenera, t.ex. på miljöområdet. Detta kräver dock bl.a. att det finns kompetens och kapacitet i statsförvaltningen att handha interventioner på ett utvecklingsfrämjande sätt. Erfarenheten visar att statsförvaltningens kompetens också är av central betydelse för att staten skall kunna fungera som en rättstat. Tillgång på kompetent arbetskraft
krävs inte bara i statliga institutioner utan även inom företag, bl.a. som Prop. l994/95:100 kanaler för överförande av tekniskt kunnade från utlandet. Högre Bilaga 4 utbildning och forskning är således viktiga instrument för att stat och näringsliv skall kunna fungera effektivt och bidra till ekonomisk tillväxt.
I analyser av ekonomisk aktivitet i olika ekonomier studeras oftast hushåll, sällan individer. Skillnaden mellan kvinnor och män har bl.a. därför uppmärksammats i otillräcklig omfattning. Ökad kunskap och medvetenhet om kvinnors aktiviteter och bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen stärker förutsättningarna för att kvinnors potential skall kunna utnyttjas effektivare. Den kan därmed, i högre omfattning än hittills, bidra till ekonomisk tillväxt, samtidigt som kvinnors ställning stärks och välfärden höjs för alla.
Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall stimulerat sin export och i högre omfattning än andra u-länder fört en relativt sett öppen och liberal utrikeshandelspolitik. Insatser som ökar u—länders deltagande i världshandeln är därför viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik. Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder och den sektor i vilken flest människor är sysselsatta. En politik måste föras som samtidigt ger jordbruket förutsättningar att öka sin produktion, skapar sysselsättning och som främjar miljömässigt hållbara produktionssätt.
Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning mellan åtgärder som syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och åtgärder som syftar till att skydda miljön. Fattiga människor som lever i en värld med stor osäkerhet om framtida möjligheter att försörja sig, tvingas ofta välja kortsiktiga lösningar för sitt handlande med negativ återverkan på miljön. Tillväxt, som reducerar fattigdom, i kombination med andra åtgärder som reducerar människors osäkerhet inför framtiden, kan därför leda till förändringar i människors beteende som skonar miljön. Ökad integration av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att åstadkomma ekonomisk tillväxt är dock påkallad.
Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt försämrar möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer. Detta beror inte bara på att tillgängliga resurser måste delas på fler, utan i många fall även på att befolkningstillväxten i sig kan ha negativa effekter på miljö och naturresurser.
Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara av hur mycket resurser som finns att tillgå per individ i ekonomin utan också av hur resurserna är fördelade. Fattigdomen är ojämnt fördelad både mellan och inom nationer. Även i ekonomier med väl fungerande marknader färgas fördelningen i hög grad av de historiska förutsättningarna. För att förstå skälen till varför olika grupper av människor är fattiga krävs en analys av olika målgruppers situation, där institutionella hinder liksom kulturella, sociala, ekonomiska och politiska faktorer identifieras och uppmärksammas. Behovet av att även studera fördelningen inom familjen, dvs. både mellan kvinnor och män och mellan olika generationer uppmärksammas allt mer.
En ökad kunskap om inkomstfördelningen och dess bestämningsfaktorer _ är av central betydelse för en bedömning av hur ekonomiskt-politiska 44 reformprogram och projekt och program inom utvecklingssamarbetet
återverkar på fattigdomens spridning och djup. Analysen av Prop. l994/95:100 fördelningsaspekterna måste innefatta ett långsiktigt perspektiv där Bilaga4 samspelet mellan ekonomisk tillväxt, inkomstfördelning, befolkningsutveckling och en hållbar utveckling åskådliggörs.
Det finns inga generella lösningar på fattigdomsproblemet som är giltiga för alla u-länder. Den mest ändamålsenliga utvecklingspolitiken måste utgå från de förutsättningar som råder i respektive land och anpassas varefter dessa förändras. Inom utvecklingssamarbetet måste sammansättningen av åtgärder på motsvarande sätt vara flexibel och förändras i takt med förutsättningarna. Ett dynamiskt, långsiktigt landstrategiskt angreppssätt krävs, där länkarna till huvudmålet, minskning av fattigdomen, klarläggs.
För att åtgärda och förebygga den fattigdom som skapats som ett resultat av katastrofer och konflikter krävs ofta fler verktyg än de som normalt inkluderas i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Regeringen betonar behovet av en helhetssyn i utrikespolitiken och i det internationella samfundets agerande. Stöd till den demokratiska utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är av central betydelse.
I länder, som uppnått en viss grad av utveckling, har utvecklingssamarbetet ofta en viktig katalytisk roll att fylla för att bredda vägen för ökade privata flöden och investeringar. Här kan förmånliga krediter spela en viktig roll.
När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de fattigaste samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att på djupet belysa fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan även på målgruppsnivå. Det analysarbete som bedrivs inom SIDA, liksom i OECD:s biståndskommitte (Development Assistance Committee, DAC), Världsbanken och EU, kommer att utgöra viktiga bidrag till en samlad fattigdomsstrategi. Regeringen avser att återkomma till riksdagen om arbetet med dessa frågor.
Förutsättningar för utvecklingssamarbetet Minskade resurser och ökad koncentration
Det totala nettoresursflödet till u—länderna ökade enligt DAC från 153 miljarder år 1992 till 160 miljarder US dollar år 1993, den högsta nivån någonsin. Ökningen förklaras av en kraftig ökning av privata investeringar och ett återupptagande av den kommersiella långivningen till främst Asien, men också Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta låginkomstländer erhåller endast en försumbar andel av dessa flöden. De är fortfarande mycket beroende av bistånd.
DAC—statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade med 10% år 1993. från 61 miljarder till 55 miljarder US dollar år 1992. Biståndets andel av de totala resursflödena till u-länderna fortsätter således att minska. Samtidigt har den andel som avsätts för långsiktigt utvecklingssamarbete minskat till förmån för en ökad andel katastrofbistånd. USA, som varit det störste biståndsgivaren, stod för 45 omkring halva minskningen i det totala biståndsflödet. Därmed blev Japan
den största givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US dollar. Prop. l994/95:100 Sverige innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar. Bilaga 4
Biståndets andel av DAC-ländemas bruttonationalinkomst (BNI) minskade från 0,33 % år 1992 till 0,29 % år 1993. En så låg notering har inte gjorts mer än en gång (1973) sedan 1950—talet. Endast Norge, Danmark, Sverige och Nederländerna uppfyllde FN:s mål att minst 0,7% av BNI skall avsättas till internationellt utvecklingssamarbete i de industriellt utvecklade länderna. Danmark uppnådde den högsta nivån med 1,03 % av BNI, medan Sverige nådde 0,97 %.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete bibehålles nominellt oförändrade på 13 360 miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret l995/96 beräknas detta utgöra 0,87 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå målet 1 % av BNI, när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Internationellt kommer regeringen att med kraft fortsätta verka för uppfyllandet av FN:s mål att i-länderna skall avsätta minst 0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen att på sikt koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till färre länder och att förstärka långsiktigheten i samarbetet. Regeringen avser att även på det internationella planet verka för ökad fattigdomsorientering.
Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå, bör inte erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed avses framför allt mer utvecklade länder i Ost- och Sydostasien samt i Latinamerika. På sikt bör det långsiktiga gåvobiståndet till dessa länder avslutas och samarbetet utvecklas i andra former.
Fattiga, men kreditvärdiga, länder har under senare år erhållit ett starkt ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets-relativa betydelse för resursflödet har således minskat. Till denna kategori hör framför allt de stora asiatiska länderna med Kina och Indien i spetsen. Samtidigt finns många av världens absolut fattiga i dessa länder. Biståndet bör i ökad utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och teknologi samt nyskapande insatser till förmån för socialt eftersatta grupper. I många fall bör insatser för att stärka en demokratisk utveckling vara prioriterade.
För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven av bistånd. I denna grupp finns flertalet svenska programländer. Det internationella biståndet bör i ännu högre grad än hittills gå till dessa länder. Sverige kommer i förhandlingarna om ny påfyllnad för IDA att verka för att en hög andel allokeras till Afrika. Viktigt är också att verka för att dessa länder återvinner sin kreditvärdighet så att de kan attrahera utländska privata resurser.
å-Iottagarens ansvar och givarens roll
Avgörande för huruvida utvecklingssamarbetet skall kunna nå avsedda resultat är ansvarstagandet för den egna utvecklingen och den politiska viljan i mottagarlandet att uppfylla vissa förutsättningar avseende mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. Av stor vikt 46
är att givare och mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog Prop. l994/95:100 och förtroende mellan givare och mottagare är därför nödvändigt. Bilaga4 Avvikelser från överenskomna förutsättningar bör tas upp i dialogen men också, om nödvändigt, påverka utbetalning av bistånd. I den internationella policyutvecklingen diskuteras olika vägar att förstärka incitamenten i utvecklingssamarbetet. Regeringen anser att denna diskussion bör fördjupas i syfte att bidra till ökat ansvarstagande i
mottagarländerna.
Samtidigt förutsätts insikt, realism och långsiktighet från givarna. Genomslaget för givarnas krav stärks om de kan uppträda gemensamt. Givarna måste också avstå från alltför mångskiftande och detaljerade krav. Ökad koncentration och samordning är förutsättningar för att mottagarna skall ha möjlighet att samarbeta effektivt med givarna. Biståndsformer som sektorstöd och programbistånd, vilka ofta är mer lättadministrerade både för givare och mottagare, kräver dock ökad samverkan och samsyn i analys och uppföljning. Framsteg har gjorts, bl.a. inom ramen för Världsbankens Special Program for Assistance to Sub-Saharan Africa (SPA). DAC:s arbete med att ta fram sammanhållna riktlinjer för bästa biståndsmetodik bör få stort genomslag bland givarna. Världsbankens ledande roll i givarsamordningen har alltmer stärkts och samsynen om utvecklingens villkor har ökat under det senaste årtiondet. Reformer av FN-systemet, och särskilt av UNDP, ökar förutsättningarna för FN att spela en viktig roll i biståndssamordningen. Det är regeringens avsikt att öka ambitionerna att utveckla och påverka det omfattande policyarbete som bedrivs internationellt. Sveriges inträde i EU ger vidgade möjligheter att verka i denna riktning.
Det svenska samhället [ ulvecklingssamarbetet
Vad som händer i u-länderna angår oss direkt. Biståndet bygger på en bred förankring i det svenska samhället. Solidariteten med fattiga människor är grunden för bistånd. Den internationella solidariteten finner ökat stöd om vi också värnar om solidariteten mellan medborgare i Sverige. Också biståndets resultat är en central fråga för biståndsopinionen. Regeringen och biståndsförvaltningen bör genom saklig information stimulera intresse och bygga upp insikt om frågomas natur och vikten av vårt bidrag.
I förankringen av biståndet i det svenska samhället har enskilda människor den avgörande betydelsen. En mycket stor del av Sveriges bistånd kanaliseras via enskilda organisationer. Den främsta anledningen är att enskilda organisationer är bra på att genomföra insatser i samband med katastrofer, nå eftersatta grupper och bidra till att bygga ett pluralistiskt samhälle. Genom dessa insatser får också många människor i Sverige direkt kontakt med frågorna. Detta är ett ovärderligt stöd för hela det svenska utvecklingssamarbetet.
Erfarenheter och resurser i hela det svenska samhället har en mycket viktig uppgift i den snabba modemiserings- och utvecklingsprocess som pågår i u-länderna, oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete 47
finansieras av bistånd, tar formen av handel och direktinvesteringar eller Prop. l994/95:100 av annat utbyte. Biståndets katalytiska roll ökar. Regeringen kommer att Bilaga 4 verka för att den svenska resursbasen utnyttjas i det internationella utvecklingssamarbetet. Återflödet av det stora svenska stödet till multilaterala organisationer har varit litet. EU—kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt ny marknad för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för att förbättra svensk kunskap om och tillträde till dessa marknader.
De viktiga delfrågorna - biståndets roll Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat
Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett självklart egenvärde. Fred, demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende. Utveckling kräver bl.a. säkerhet för människor och företag. Demokratins samhälle kan bättre än andra ge ökad säkerhet. Fred är det första villkoret för demokrati.
Utvecklingen i södra Afrika, där demokrati och fred gjort stora framsteg, är hoppingivande. Framstegen är dock ännu bräckliga. Regeringen avser därför särskilt uppmärksamma två frågor: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, särskilt i södra Afrika.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas demokratiska utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller av regeringar utförda eller sanktionerade övergrepp mot mänskliga rättigheter, kan leda till att vissa typer av samarbete måste upphöra. En öppen och uppriktig politisk dialog är en naturlig del av utvecklingssamarbetet. Humanitära insatser dominerades tidigare av stöd till dem som kämpade mot förtryck. Idag kan en ökande andel gå till stöd för reformering av stater och till demokratiskt samhällsbyggande. Svenskt bistånd ges till ett mycket brett spektrum av insatser. Som exempel kan nämnas stöd till väljarregistrering, valövervakning, utarbetande av grundlagar, parlament, rättsväsende, polisutbildning, rättshjälp, media, uppbyggnad av enskilda organisationer. Antalet insatser är mycket stort. Regeringen anser att en koncentration på färre och mer långsiktiga insatser bör eftersträvas. Främjande av mänskliga rättigheter berör även reformering av statsförvaltningen och stärkandet av det civila samhället. På båda dessa områden kan biståndet spela en stor roll.
Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att vara med och formulera förutsättningarna för sin egen framtid.
De rapporter om barnens situation som lämnas av världens länder till FN-kommitte'n för barnets rättigheter och UNICEF i enlighet med FN:s konvention om barnens rättigheter skapar underlag för en internationell dialog om vad som bör göras för barnets bästa. Detta är av vikt vid svenska biståndsförhandlingar med enskilda programländer och även för det svenska agerandet i internationella fora. 43
Barn drabbas svårt vid katastrofer och kriser. Detta kommer särskilt att
beaktas vid den förestående prövningen av svenska och multilaterala Prop. l994/952100 program för katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer att ges till den FN- Bilaga 4 utredning om barn och väpnade konflikter som bl.a. syftar till att stärka det folkrättsliga skyddet för barn i krig och att samordna internationella humanitära aktioner. En del av stödet till de enskilda organisationerna kanaliseras till grupper som arbetar för barnets rättigheter, bland annat för att förebygga och motverka barnarbete och barnprostitution.
Demokrati bygger på fria val. I länder utan demokratiska traditioner kan stöd utifrån behövas för att upprätthålla processens trovärdighet. Behov finns av samordning och av att erfarenheter analyseras och sprids. Det svenska initiativet för ett internationellt institut för demokrati och val har fått brett internationellt stöd. En stiftarkonferens är planerad till början av år 1995, varefter verksamheten skall kunna ta sin början. Det föreslagna institutets övergripande uppgift bör vara att främja hållbar demokrati.
En demokrati kräver livskraftiga partier. Många av partierna i u-länder har svag förankring. Även partier som tidigare haft regeringsmakten under lång tid tenderar att upplösas efter en valförlust. Det är viktigt att partier företräder bredare intressen än en liten, ofta huvudstadsbaserad elit, inom vilken maktkampen får ett egenvärde. Oppositionens roll är av vital betydelse.
I syfte att utreda möjligheterna till bistånd från organ, knutna till partier i Sverige, till partier i mottagarländerna tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad, vars betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994 och därefter remissbehandlades.
Utredningen föreslår dels ett direkt stöd via organ med anknytning till svenska partier, dels att biståndet via enskilda organisationer öppnas för partinära organ, i syfte att stödja partiuppbyggnad i u-länder och Central- och Östeuropa. Förslaget redovisas närmare under avsnittet Utredningar m.m. Regeringen avser att inleda en försöksverksamhet i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.
I uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle har de enskilda organisationerna en nyckelroll. Starka folkrörelser och sammanslutningar bidrar till att aktivera människor och att skydda dem från övergrepp från staten och andra makthavare. Nya tankesätt sprids lättare genom organisationer än genom statliga kampanjer. Kvinnans ställning bör förstärkas genom integrering i befintliga strukturer och genom tillgång till egna sammanslutningar. Ungdomars integrering i samhället sker ofta bäst genom folkrörelser. Stödet genom de svenska enskilda organisationerna är kanske det enskilt viktigaste bidraget från Sverige i detta arbete. Även direkt stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är viktigt i detta sammanhang.
Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av stat och samhälle. En' fungerande rättsstat är ett villkor både för skyddet av de mänskliga rättigheterna och för en väl fungerande marknadsekonomi. Grundläggande utbildning för alla är en förutsättning såväl för livaktig demokrati. som för att enskilda organisationer skall kunna bli 49 demokratiskt styrda folkrörelser. Ökat privat och kooperativt företagande
4 Riksdagen I 994.595. I saml. Nr [()0. Bilaga 4
ger alternativ till en dominerande stat. För att öka det folkliga deltagandet Prop. l994/95: 100 behövs en demokratiskt förankrad lokal förvaltning. Bilaga 4
Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning
Ett samhälles främsta resurs är och förblir människan. När människan kämpar för sin överlevnad, utan tillgång till tillräckligt med mat, kläder, hälsovård och utbildning kan hon inte fullt ut ta del i utvecklingsprocessen.
En långsiktigt, självbärande utveckling förutsätter omfattande investeringar i mänskliga resurser. Åtgärder som förstärker människors kapacitet vad avser hälsa, utbildning och möjligheter till inflytande och deltagande i utvecklingsprocessen är av central betydelse för att skapa produktiv sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Regeringen ser det därför som viktigt att bl.a. de hälsomässiga effekterna beaktas inom ramen för nationella och lokala utvecklingsstrategier och att satsningar i de sociala sektorerna ses i samband med övriga offentligt finansierade verksamheter. FN:s rapport Human Development Report 1994, liksom Världsbankens strategier redovisar samma övergripande slutsats. Frågan står i centrum vid världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn är 1995.
Hälsosituationen i ett land och för olika befolkningsgrupper bestäms i hög grad av de livsvillkor som präglar människans vardag. Speciell uppmärksamhet måste ges de grupper, inte minst bland kvinnor och barn, som löper störst risk att drabbas av ohälsa och tidig död.
Personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället. På många håll i världen finns emellertid hinder som gör det omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter. Trots detta har handikappfrågorna länge varit lågprioriterade inom FN-systemet. Dessa frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s ekomiska och sociala verksamhet. På den svenska regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN arbete för att få till stånd internationella regler, Standard rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler finns nu antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna har knutits ett system för aktiv övervakning och uppföljning av dem. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder gett ekonomiskt stöd för att finansiera uppföljningsarbetet.
En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på flickors och unga kvinnors utbildning. Betydelsen av investeringar i utbildnings- och hälsosektorerna har lett till att Världsbanken idag i nästan hälften av sina program har komponenter som stärker kvinnans deltagande. Detta är en utveckling som Sverige och de nordiska länderna aktivt drivit i samarbetet med Världsbanken. Inom FN-systemet kommer UNICEF under år 1995, efter förslag från bl.a. Sverige. att se över sin strategi på utbildningsområdet.
Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt. Särskilda utbildningsinsatser för flickor stöds i bl. a. Indien. Viktigt är att
satsningar i ökande utsträckning inriktas på verksamheter som Prop. l994/95:100 samarbetslandet på sikt kan driva utan omfattande utländskt stöd. Alltmer Bilaga 4
av stödet utgår därför som sektorstöd istället för som projekt: ett fungerande skolväsende sätts i centrum. En viktig uppgift är även att främja tillgången på högre utbildad arbetskraft bl.a. genom att bistå mottagarländerna i att bygga upp en egen forskningskapacitet. I det
svenska utvecklingssamarbetet är insatser på utbildnings- och
hälsoområdena en förutsättning för att våra insatser inom andra områden skall leda till en långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna.
Spridningen av HIV/AIDS är ett växande globalt problem. Antalet HIV—smittade i världen beräknas öka från nuvarande 16 miljoner till 40 miljoner år 2000. Drygt 90 % av de smittade finns i utvecklingsländerna. Spridningen av HIV/AIDS är inte bara ett medicinskt problem utan också ett ekonomiskt och socialt.
WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot aids. I takt med att problemet har ökat har behovet av andra FN-organs aktiva medverkan i det globala arbetet accentuerats. I juli 1994 beslöt FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) att bilda ett integrerat FN- program mot aids. I programmet skall WHO. UNDP, UNICEF, UNFPA, UNESCO och Världsbanken föra samman personella och finansiella resurser. Syftet är att det nya programmet skall utveckla globala tvärsektoriella strategier som sedan skall genomföras i de olika organisationernas reguljära verksamhet. Programmet skall också se till att verksamheten i fält samordnas. Det nya programmet skall börja fungera fr.o.m. år 1996. Sverige har varit ett av de länder som drivit fram bildandet av detta program.
Jämställdhet som mål och medel
Ett perspektiv som utgår både från kvinnors och mäns situation är nödvändigt för förståelsen av orsakerna bakom och lösningarna av globala ödesfrågor som fattigdomen, miljöhoten, befolkningstillväxten, migrationsproblemen och spridningen av HIV/AIDS. FN:s konferens för miljö och utveckling är 1992 betonade kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 lyfte fram diskriminering av kvinnor som ett av de stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. FN-konferensen om befolkning och utveckling är 1994 slog fast att en stärkt ställning för kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska befolkningstillväxten.
Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati och mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att påverka sin egen framtid och få del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Ett effektivare utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra till en väsentligt ökad tillväxt i ekonomin som helhet.
Strukturella. kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många länder från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt. Det kan ta sitt uttryck i att kvinnan har ålagts hela ansvaret för tillsyn av barn och "
åldringar eller i förbud för kvinnor att äga mark och teckna krediter. Prop. l994/95:l()(l Dessa hinder bidrar till att kvinnor ofta är speciellt utsatta avseende Bilaga 4 osäkerhet kring sina försörjningsmöjligheter. Kunskapen om dessa hinder och om kvinnors och mäns skilda sociala och ekonomiska roller måste förstärkas i det internationella utvecklingssamarbetet.
För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor. Inte sällan krävs ändringar av diskriminerande lagar och regler. Ett internationellt normativt arbete är ett viktigt bidrag för att åstadkomma djupgående och permanenta förändringar. FN:s kvinnokonferens år 1995 är ett mycket viktigt tillfälle att bidra till detta arbete. Regeringen anser att det internationella utvecklingssamarbetet skall inriktas på att eliminera våld och andra övergrepp mot kvinnor, som t.ex. könsstympning och att kvinnor skall ges lika tillgång som män till politiska och ekonomiska resurser. utbildning, arbets—utveckling och sociala tjänster som t.ex. hälsovård. Det könsrelaterade perspektivet skall genomsyra hela biståndet från hälso—, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd till infrastruktur och makroekonomiskt stöd. [ dialogen med mottagarländerna bör kvinnans ställning lyftas fram som en viktig och central förutsättning för hållbar utveckling.
Under år 1995 avser regeringen att utarbeta en politik som utgår från både kvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet och en strategi för dess implementering. ljanuari l995 anordnar regeringen i samarbete med SIDA ett internationellt idéseminarium om stärkande av kvinnornas roll i utvecklingsprocessen.
Som nyss nämnts kommer regeringen att med riksdagspartierna inleda en översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet.
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader
En tung skuldbörda och brist på sund makroekonomisk politik bidrar till att undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u- länder. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framförallt betalningsbalansstöd. kopplas finansiellt stöd till krav på såväl politiska som ekonomiska reformer. De ekonomiska reformprogrammen syftar till att minska de makroekonomiska obalansema och genom strukturella och institutionella reformer skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och en grund för ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. I många samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig vara en förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna genomföras på ett effektivt sätt.
För att reformerna skall kunna genomföras krävs politisk vilja och ett utvecklingsfrämjande ledarskap i samarbetsländerna. Dessutom krävs tillräcklig extern finansiering i form av betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Genom en sådan finansiering kan ett land undvika kraftiga nedskärningar i den löpande importen och därmed bättre utnyttja den befintliga kapaciteten, samtidigt som intäkter tillförs statsbudgeten. Det
'Ji |.)
policybaserade stödet utgör således ett incitament till nödvändiga Prop. 1994/95:100 reformer samtidigt som det bidrar med nödvändiga finansiella resurser för Bilaga 4 genomförandet av reformerna.
Fattigdomsbekämpning och sociala frågor såsom utbildning, hälsovård och vattenförsörjning har givits ökad prioritet i reformprogrammen under de senaste åren. Samtidigt som ekonomiska reformer genomförs pågår i många länder en känslig demokratiseringsprocess, en balansgång som ibland kan vara svår att hantera. Regeringen betonar vikten av att reformprogrammen inte bara skall vara ekonomiskt motiverade utan också vara politiskt, socialt och miljömässigt hållbara.
Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra programmen är ofta svag. I reformprogrammen ökar betoningen på strukturella reformer, i vilka reformeringen av statsförvaltningen har en central plats. Reformprogrammen bör därför ofta kompletteras med förvaltningsbistånd.
Jordbrukets centrala betydelse nödvändiggör att särskild uppmärksamhet ägnas åt effekterna av liberalisering inom jordbruket, framförallt för småbönderna. Regeringen understryker vidare vikten av det arbete som görs i olika fora att föra fram både kvinnors och mäns villkor i analysen av programmens effekter. Detta perspektiv är nödvändigt inte bara för att bedöma programmens effekter på fattigdomens utbredning utan även för en bedöming av programmens tillväxteffekt.
Regeringen anser att det finns anledning att närmare följa reformprogrammen samt att fördjupa analysen av deras samlade effekt på fattigdom och utveckling både på kort och lång sikt. SIDA:s skrift Strukturanpassing - bistånd och utveckling är ett viktigt bidrag i detta arbete.
Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför reformprogram, om än i olika takt. Regeringen anser att stöd till ekonomiska reformprogram är av central betydelse i samarbetet med de länder där mottagarlandets regering tar reellt ansvar för att genomföra programmen. Trovärdigheten i policybiståndet kan endast bevaras om givarländema genom ett samlat agerande inställer stöd i de fall mottagarlandets ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga briser. På motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge additionellt stöd _med kort varsel om påtagliga ansträngningar att genomföra programmen kan påvisas. Denna flexibilitet belyser stödets specifika karaktär, vilket kan föranleda hög variation i utnyttjandet av anslagna medel.
En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa länder bör utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan flera är internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet används också direkt för att lindra dessa länders skuldbörda. För att analysera och diskutera de fattigaste ländernas skuldproblem arrangerade Sverige tillsammans med Schweiz ett internationellt skuldseminarium i Geneve i maj 1994. En av de viktigaste slutsatserna vid seminariet var att även om en omfattande skuldminskning av bilaterala skulder genomförs i Paris-klubben, enligt hittills medgivna 53 villkor, finns det mellan 10 och 15 låginkomstländer som fortfarande
kommer att ha en ohållbar skuldsituation. Ytterligare åtgärder måste Prop. 1994/95:100 därför vidtas för dessa länder, vilket alltså innebär exceptionell Bilaga 4 skuldlättnad i Parisklubben samt särskilda finansieringsinsatser för att minska bördan av deras skuld till multilaterala institutioner. Något generellt angreppssätt är emellertid svårt att föreslås, utan lösningarna måste istället utformas land för land. Sverige kommer att fortsatt aktivt driva frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för dessa länder i olika fora, med utgångspunkt bl.a. från de slutsatser som drogs vid det svensk- schweiziska skuldseminariet om behovet av en samordnad strategi för att hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten bör vara att åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende på bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder och medverka till nödvändiga ekonomisk-politiska reformer.
Stöd till jordbruk, injiastruktur och näringsliv
Jordbruket var basen för utveckling i vårt land och så är det i flertalet fattiga länder idag. Ökad produktion och bättre fungerande marknader krävs för att förbättra livsmedelsförsörjningen. Ökad produktivitet i jordbruket är avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder. Den samlade jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett uthålligt sätt. Varje dag försvinner stora arealer jordbruksmark till följd av erosion, försaltning och urbanisering. Potentialen för nyodling är begränsad.
I Afrika söder om Sahara har torka och inbördeskrig bidragit till att hindra jordbrukets utveckling. Den politik som förts i många länder har förvärrat situationen genom att hålla priserna nere. I vissa länder har bönderna fått mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor. Produktionen har då gått ner och länderna har i vissa fall tvingats importera livsmedel. Böndernas köpkraft har minskat liksom deras sparande. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker istället behovet av satsningar på jordbruket.
Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är bl.a. att ge jordbruket förutsättningar att utvecklas. Det gäller att göra det möjligt också för småbönderna att förbättra produktivitet och därmed inkomster. I många fall krävs ekonomiska reformer. Samtidigt krävs direkt stöd, t.ex. insatser för att förbättra infrastruktur och rådgivning, utveckling av system för äganderätter och tillgång till krediter.
Handelshinder i i-ländema gör dessutom att u-landsjordbruken har svårt att hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på världsmarknaden alltför billiga och tränger ut u-ländemas inhemska produktion. Uppgörelsen inom GATT:s handelsförhandlingar, den s.k. Uruguayrundan. i slutet av år 1993 samt bildandet av WTO innebar steg i rätt riktning i fråga om begränsning av i-ländemas subventioner liksom handelsliberaliseringar som ger u-länderna ökat marknadstillträde.
En effektiv infrastruktur är av central betydelse för jordbrukets och näringslivets utveckling samt för den enskilda människans levnadsnivå. Den är en resurskrävande del av varje lands utveckling; ungefär 20 % av
L
54
u-ländernas investeringar, motsvarande 200 miljarder US dollar, går Prop. l994/951l00 årligen till dessa ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket Bilaga 4
återstår att göra. Andelen hushåll med tillgång till rent vatten har fördubblats på femton år, men en miljard människor saknar fortfarande rent vatten. Produktionen av elektricitet per capita har fördubblats, men två miljarder saknar helt tillgång.
Mycket bistånd har gått till infrastruktur, såväl bilateralt som genom utvecklingsbankerna. Resurser har framförallt satsats på investeringar, medan effektivitet, underhåll och kostnadstäckning ofta ignorerats. Genomgripande reformer krävs. Hållbara framsteg kräver självbärande verksamheter. Världsbanken uppskattar underskottet i u-länderna bara i el-, järnvägs- och vattenverksamhet till 123 miljarder US dollar.
Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att omprövas. Staten och den privata sektorn bör i allt större utsträckning komplettera varandra. I allt fler länder öppnas sektorerna, särskilt el och tele, för privata investeringar. Staten har en viktig reglerande uppgift för att motverka missbruk av monopolställning och främja tillgång för alla. När det gäller infrastruktur som riktar sig till fattiga, t.ex. vatten och sanitet, är decentraliserad brukarstyrd verksamhet ofta att föredra. Även dessa verksamheter bör vara självbärande, annars kommer underhållet att bli eftersatt. Många undersökningar visar att betalsystem för tillgång till grundläggande samhällsservice är funktionella också för de fattiga. I detta sammanhang bör också frågan om lokalsamhällets roll aktualiseras.
Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att göra infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och statliga initiativ. Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser för att stärka underhåll av infrastruktur. Biståndets roll inom infrastruktur behöver dock ytterligare klargöras. SIDA:s skrift Staten, marknaden och biståndet är ett synnerligen förtjänstfullt bidrag till denna diskussion.
Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram baserat på vunna erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi och privatsektorutveckling genom skapandet av livskraftiga företag och utvecklande av inhemska kapitalmarknader. Den privata sektorn är grundläggande för ekonomisk utveckling, vari privat ägande, marknader, konkurrens, företagsamhet och risktagande allt mer utgör drivkrafter. Erfarenheterna visar på vikten av väl fungerande balans mellan den offentliga och privata sektorn. Medan den privata sektorns roll som utvecklingsmotor bekräftas alltmer, växer insikten om behovet av en effektiv offentlig sektor inriktad på främjande av människors hälsa och kunskaper, miljöskydd, administrativ och fysisk infrastruktur m.m.
Detta tankesätt ställer' krav på såväl givare som mottagare. Mottagarländernas vilja och förmåga att utveckla den privata sektorn genom en sund och hållbar politik är avgörande. För givare innebär utvecklingen också nya utmaningar som kommer att kräva förändringar i existerande bistånd. Bl.a. måste effekterna på den privata sektorn av insatser i andra sektorer analyseras.
Bilaga 4
Sysselsättning och sociala skyddsnät
Det råder ett starkt samband mellan fattigdom, arbetslöshet och undersysselsättning. I många u-länder växer antalet arbetsföra betydligt snabbare än antalet arbetstillfällen. Ett allt större antal människor i dessa länder saknar säkra försörjningsmöjligheter. Speciellt utsatta är ofta lantarbetare, outbildad arbetskraft i städerna, ungdomar och en stor andel av den kvinnliga arbetskraften.
Möjligheterna att skapa säkra försörjningsmöjligheter är intimt förknippade med ekonomisk tillväxt och resursemas fördelning. Av avgörande betydelse är tillväxtens karaktär, dvs. dess förmåga att via arbetskraftsintensiva lösningar skapa sysselsättning i de formella och informella sektorerna. Satsningar på småskalig industri, krediter och infrastruktur kan bidra till att fler arbetstillfällen skapas i den informella sektorn. Utbildningsinsatser bör ägnas speciell uppmärksamhet. De hinder som existerar för kvinnor att delta på lika villkor på arbetsmarknaden måste elimineras.
Regeringen finner det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt hur ökad sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge den nya myndigheten i uppdrag att uppmärksamma denna fråga. Orsakerna bakom arbetsbrist är olika mellan olika regioner och länder och även inom länder. Ett landstrategiskt angreppsätt är nödvändigt, där uppmärksamheten fokuseras på speciellt utsatta gruppers situation.
Många människor i våra samarbetsländer lever inte bara i osäkerhet om huruvida de har arbete eller ej. De tvingas också leva i osäkerhet om vad som händer med dem i det fall de blir gamla, sjuka, handikappade eller av andra skäl inte kan försörja sig. Ofta finns, inom familjen eller i en större krets, informella system som till en del säkerställer att den som drabbas blir omhändertagen. Det är när de traditionella systemen är i upplösning, som människors utsatthet blir akut. Kvinnor är ofta särskilt utsatta. I de flesta mottagarländer saknas privata och statliga institutioner som kan träda in i de informella systemens ställe.
Regeringen anser att lämpliga åtgärder som förstärker sociala skyddsnät för utsatta grupper i våra samarbetsländer bör identifieras. FN:s sociala toppmöte 1995 utgör ett viktigt tillfälle att precisera policyarbetet kring fattigdom, sysselsättning och social säkerhet.
Bistånd för gemensam säkerhet
Gemensam säkerhet är ett övergripande mål för Sveriges utrikespolitik. I denna strävan berörs många aspekter av utvecklingssamarbetet. Långsiktigt hållbar utveckling och demokrati kräver fred och stabilitet. Ett av de övergripande målen med det svenska utvecklingssamarbetet måste vara att förebygga och förhindra uppkomsten av väpnade konflikter. Slutet på det kalla kriget har givit oss förutsättningarna för att på sikt bygga en tryggare värld. De historiska konflikter som blossat upp efter att ha legat djupfrysta under årtionden har dock lett till nya problem och utmaningar. Situationen i f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda är bara några exempel på de utmaningar vi står inför. Dessa komplexa
Prop. 1994/95: 100
56
Bilaga 4
katastrofer är genom sin omfattning och karaktär globala överlevnadsproblem som direkt påverkar vår säkerhet.
Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut både mellan och inom stater. Dessa frågor måste betonas mer i hela utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är demokratisering och skydd av mänskliga rättigheter. Just mänskliga rättigheter kränks ofta särskilt svårt i den process som leder fram till s.k. komplexa katastrofer. En snabb utveckling, som även när de fattiga, undanröjer många konfliktorsaker och stärker samhällets och statens förmåga att motstå och att lösa konflikter.
Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för konfliktlösning som svarar mot dagens komplexa katastrofer. Enbart militära insatser är ingen framkomlig väg. Ofta kan t.ex. insatser för att främja respekten för mänskliga rättigheter vara en förutsättning för fred. Insatser för att förebygga och lösa konflikter samt att främja varaktig fred och långsiktig utveckling kräver för att vara framgångsrika en helhetssyn som involverar insatser av såväl politisk, militär som humanitär och civil natur. samt ett nära samarbete mellan stater, internationella och enskilda organisationer. Det finns ett behov av nytänkande, såväl vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till katastrofer.
Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling samt angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt.
Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden har pågått under flera års tid. Inte desto mindre återstår mycket arbete innan katastrofbiståndet kan uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsiktighet, effektivitet och professionalitet i insatserna.
Under det kommande året avser regeringen driva särskilt följande områden:
- konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och långsiktiga lösningar på komplexa katastrofer. En svensk policy bör utarbetas för konflikthantering inom FN-systemet och Sveriges roll. Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Särskilt bör sambanden mellan de humanitära. politiska och fredsbevarande aktiviteterna belysas. Vidare bör för varje uppkommande eller pågående komplex katastrof en strategi för svenskt agerande utarbetas; - reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå tydliga styrformer, finansieringsformer som möjliggör långsiktig planering samt en helhetssyn på FN:s katastrofarbete; - sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling. Praktiska former bör utvecklas för att inom katastrofbiståndet underlätta övergången till mer långsiktiga
Prop. l 994/95: 100
'Ji
Bilaga 4
utvecklingsinsatser genom bl.a. samverkan mellan FN-systemet, utvecklingsbankerna samt givar- och mottagarländerna; — åtgärder för minröjning. Landminor är i många länder i eller efter en konflikt ett akut utvecklingshinder. Kvarliggande minor innebär personligt lidande. hinder för bl.a. jordbruk och en kvarstående konfliktrisk. Sverige kommer att fortsätta driva frågan om internationellt förbud mot s.k. antipersonella landminor. Sverige skall också fortsätta bidra till minröjningsinsatser, som nu sker t.ex. i Angola. Den forskning som görs i Sverige för att ta fram nya metoder för minröjning bör stödjas; - fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatsema. Detta kräver bl.a. utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt bevakning och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna för FN och de olika FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet. Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam säkerhet ingår stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och beredskap för stöd till försoning och återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien. Syftet med stödet är att genom t.ex. sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de positiva effekterna av fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien är Sverige berett att dels genom stöd till oberoende organisationer, media rn. m. bidra till försoning, dels bidra till återuppbyggnad av de krigshärjade områdena särskilt i Bosnien- Hercegovina när omständigheterna medger detta.
Sveriges stöd till fredsprocessen i El Salvador och beredskap till insatser efter en fredsöverenskommelse i Guatemala är ytterligare bevis för det allvar med vilket Sverige stöder gemensam säkerhet, konfliktlösning och fredsuppbyggande.
Befalkningsfi'ågan efter Kairo
Balansen mellan resurser och folkmängd är av avgörande betydelse för att uppnå hållbar utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan länder är därför väsentlig. Under de kommande femtio åren kommer jordens befolkning att åtminstone fördubblas. Det övervägande flertalet kommer att födas i fattiga länder. Hur många som slutligen kommer att födas påverkas av en mängd olika faktorer och den folkökning som faktiskt kommer att ske får återverkningar på hela utvecklingsprocessen.
I detta perspektiv är åtgärder inom många områden centrala för att skapa bättre livskvalitet och hållbar utveckling. Ett stort steg på vägen togs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i september 1994 i Kairo. Ett nytt synsätt har nu lagts fast, som innebär att befolkningsfrågoma ses som en helhet och där utgångspunkten är individens behov och miljö. De insatser som är nödvändiga utgör komponenter i en bred befolkningsrelaterad politik. Den demograflska utvecklingen i ett samhälle är således beroende av en rad åtgärder och politik på många områden. Insatserna görs i deras egen rätt och inte primärt för att påverka folkmängden.
Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande faktor, liksom
Prop. l994/95: 100
att ändra på traditionella mansroller. Stort avseende fästs vid individens Prop. l994/95:100 valfrihet och avsaknaden av tvång. Tonåringarnas situation och deras Bilaga 4 behov av stöd uppmärksammas. Reproduktiv hälsa etablerades som ett samlingsbegrepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduktion och inte enbart som ett hälsoproblem. I detta ligger att människor måste få möjlighet att själva besluta i frågor som rör sexualitet och fertilitet.
Konferensens rekommendationer innefattar även en rad andra utvecklingsfrågor som har att göra med människors fattigdom, hälsa, boende och migration.
Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs upp och får genomslag i enlighet med dess breda sysnätt. Det innebär att såväl den normativa som den operativa verksamheten i det multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbetet kommer att påverkas i denna riktning.
En hållbar utveckling
Dagens utveckling är inte långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-länderna som i—länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att förändra miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar utveckling. I u-länderna förvärras hoten mot mark, skog och vatten av fattigdomen. Den snabba industrialiseringen och urbaniseringen producerar också föroreningar som i många u-länder är svåra att förebygga och hantera. Samtidigt pågår en hänsynslös exploatering av naturresurserna i många u-länder.
Principen att hållbar utveckling måste bygga på att utvecklingen är både socialt och miljömässigt hållbar slogs fast vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Hållbar utveckling är inte möjlig i en värld som präglas av djupa sociala och ekonomiska orättvisor. Därför är det av avgörande betydelse att förändra de politiska, ekonomiska och sociala systemen.
Demokrati och ekonomisk utveckling som gagnar flertalet och social rättvisa framstår därvid som grundstenar i en nationell och internationell politik för hållbar utveckling.
Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det svenska och det internationella biståndet så att hållbar utveckling främjas. Uppmärksamhet skall särskilt ägnas åt fattigdomsbekämpning. Hållbar utveckling är inte möjlig utan kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom inte kan bekämpas långsiktigt om inte förslitningen av naturresurserna hejdas och miljöbelastningen begränsas.
Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och påskyndar positiva processer, där inhemska resurser inte räcker till. Särskilt viktiga aspekter för hållbar utveckling är stärkande av kvinnans ställning, nya metoder för ett hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång, säker äganderätt för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta gäller också insatser för att bidra till att möta de nya utmaningar som urbaniseringen och industrialiseringen ställer u—länder inför. Den svenska resursbasen kommer att utvecklas och utnyttjas i dessa syften.
'Jl NO
Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte regeringen en Prop. l994/95:100 arbetsgrupp för att lämna förslag hur UNCED-besluten skulle integreras Bilaga 4 i det svenska utvecklingssamarbetet. Gruppen hade till uppgift att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hållbar utveckling. Rapporten (Ds l994:132) Hållbart bistånd — det svenska biståndet efter UNCED presenterades i november 1994. Den kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet för en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor. Rapporten kommer att behandlas närmare nedan.
Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet Effektivitet
Erfarenheterna av över trettio års internationellt utvecklingssamarbete är en ovärderlig tillgång vid utformning och genomförande av dagens och morgondagens biståndsverksamhet. Samtidigt visar upprepade utvärderingar att ett betydande antal insatser inte fått avsedd verkan. Orsakerna är ofta att viktiga förutsättningar för samarbetet har förbisetts, framför allt i planeringsskedet men inte sällan även i senare faser.
Kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar och problem har onekligen förbättrats under senare år. Mycket återstår dock. För det första måste insikten om att utvecklingssamarbete är ett långsiktigt samhällsbyggande i en ofta mycket komplex miljö förstärkas. Som en direkt följd fordras, för det andra, tillgång till analyser för att rätt förstå och bedöma dessa skeenden. För det tredje, behövs tillgång till metoder och personell kompetens för att genomföra och löpande följa verksamheten.
De nu redovisade tre faktorerna är av central betydelse vid alla bedömningar av verksamheters effektivitet, dvs. förmågan att nå uppställda mål. Effektivitet är dock inget absolut eller endimensionellt begrepp. Inom det internationella utvecklingssamarbetet är dessutom målen ofta sammansatta, mycket långsiktiga och ibland olika på givar- och mottagarsidan i fråga om en och samma insats. Av bl.a. dessa skäl är det angeläget att operationalisera och tydliggöra de olika programmens och insatsernas mål.
En relativt snabb utveckling av systemen för styrning och uppföljning av utvecklingssamarbete pågår både i svenska och i internationella biståndsorgan. Inom ramen för SIDA:s verksamhet görs t.ex. detta i form av ett nytt planerings- och styrsystem. Samtliga system har den gemensamma utgångspunkten att styrningen tydligare bör utgå från de resultat verksamheterna uppnår. Resultatinriktningen är i sin tur ett medel för att förbättra möjligheterna till omprövning och att bidra till ökad effektivitet i användningen av tillgängliga resurser. Regeringen kommer att verka för en ökad effektivitet i utvecklingssamarbetet, dels i beredning och genomförandet av svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av den svenska biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare, inom EU och i det multilaterala samarbetet. 60
Organisationen avi-dett svenska biståndsförvaltningen Prop. l994/95:100
Den statliga förvaltningsstrukturen på biståndsområdet har vuxit fram Bilaga 4 successivt under en trettioårsperiod. Idag finns fyra myndigheter (BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp) och ett aktiebolag (Swedfund International AB) som är ansvariga för genomförandet av det svenska biståndet. Med undantag för SAREC är samtliga dessa också viktiga genomförare av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Särskilda anslag utgår även till Sandö U-centrum och Nordiska afrikainstitutet. Slutligen har Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete myndighetsliknande uppgifter bl.a. i det multilaterala biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa.
I takt med att antalet samarbetsländer och samarbetssektorer ökat har rollfördelningen mellan de olika myndigheterna blivit otydligare. Från att inledningsvis ha arbetat i olika länder - och i stor utsträckning också i olika sektorer — har breddningen av det svenska biståndet gjort att det blivit allt vanligare att flera myndigheter verkat i samma länder. i samma eller närliggande sektorer. men med olika samarbetsinstrument. För mottagarländerna och de multilaterala institutionerna har den svenska biståndsorganisationen kommit att framstå som splittrad och otydlig. Bristen har blivit än tydligare inför det svenska EU-medlemskDenna otydlighet har gjort att det inte alltid varit möjligt att på ett flexibelt och effektivt sätt kombinera kompetenser och samarbetsinstrument, vilka rätt utnyttjade har en stor potential för att förmedla ett bistånd anpassat efter behoven i skilda länder och situationer. Problemet har påtalats i ett antal utredningar under senare år. I avsikt att lösa detta problem tillsatte utrikesdepartetnentet i oktober 1994 en arbetsgrupp med uppgift att föreslå hur en konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna skapas.
Under hösten har denna arbetsgrupp. med generaldirektörerna för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp samt representanter från Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, analyserat förutsättningarna för att konsolidera myndigheterna till en sammanhållen organisation som kan möta de nya utmaningar som biståndet ställs inför. Arbetsgruppen redovisade den 17 november 1994 sina överväganden.
Arbetsgruppen har koncentrerat sin analys till organisatoriska frågor. Man har diskuterat olika alternativa organisationsmodeller som svarar mot kraven på en flexibel, effektiv och tydlig organisation och som förenar fördelarna med en sammanhållen organisation med behovet av att ge skilda verksamheter klara konturer.
Arbetsgruppen betonar vikten av att myndigheten kan arbeta på ett sätt som gör att nya frågor som aktualiseras kan hanteras. l samarbetet med olika länder krävs olika typer av insatser (långsiktigt/kortsiktigt. gåva/'kredit etc.). där kraven dessutom förändras över tiden. Ett effektivt bistånd förutsätter dessutom en flexibel faltorganisation anpassad efter samarbetets innehåll och förhållandena i mottagarländerna.
Arbetsgruppen anser att myndigheten bör organiseras enligt följande huvudprinciper:
Regionavdelningar (varav Central- och Östeuropa utgör en) ansvarar (”1
för att, på basis av regeringens direktiv, formulera inriktningen av Prop. l994/95:100 samarbetet med enskilda länder. Regionavdelningarna fattar beslut om Bilaga 4 samarbetets inriktning.
Insatser bereds och beslutas sedan av insatsansvariga sektoravdelningar med ansvar för:
— utveckling av de mänskliga resurserna. - utveckling av industri, handel, infrastruktur, urbana miljöer och
finansiella sektorer,
- utveckling och hållbart utnyttjande av naturresurser. Handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa motiverar att detta hålls samman i en särskild avdelning som fattar beslut om såväl samarbetets inriktning som insatser.
I myndigheten bör också finnas en särskild forskningsavdelning med ett övergripande ansvar för myndighetens insatser på forskningsområdet.
Handläggningen av katastrofbistånd samt stöd genom enskilda organisationer bör likaså hanteras i en särskild avdelning.
I övrigt bör finnas en administrativ avdelning samt ett särskilt sekretariat för analys och metodutveckling, verksledningsstöd m. m. Arbetsgruppen konstaterar att verksamheten i den nya myndigheten kommer att ställa kompetenskrav som i stor utsträckning motsvaras av den kompetens som idag finns i myndigheterna. Inom vissa sakområden finns dock behov av att förstärka myndigheten. Samtidigt innebär den ökade delegeringen av uppgifter till myndigheten att verksamhetsvolymen kommer att öka. Konsolideringen skapar också utrymme för högre effektivitet, rationalisering och synergi. Arbetsgruppens bedömning är att den fulla effekten av dessa besparingar inte kan uppnås omedelbart utan bör ses över ett treårsperspektiv.
Arbetsgruppen understryker att det är önskvärt att omorganisationen genomförs den 1 juli 1995 eller snarast möjligt därefter. Myndigheten bör lokaliseras centralt i Stockholm. Att inrymma den i någon av de nuvarande myndigheternas lokaler bedöms som mindre önskvärt.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp konsolideras till en ny sammanhållen myndighet. I denna bör också Sandö U-centrum integreras som en separat resultatenhet.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som är i huvudsak organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda förutsättningar att uppfylla kraven på effektivitet. flexibilitet och tydlighet.
Förutsatt riksdagens godkännande avser regeringen i vår att fatta beslut om en ny myndighetsordning. Myndigheten bör, i enlighet med rådande praxis, själv utforma sin organisation. Regeringen understryker vikten av att myndigheten får en tydlig identitet utåt. samtidigt som de olika samarbetsinstrument och arbetsformer som idag präglar de olika myndigheterna bevaras i den nya myndigheten. Myndigheten bör med hänsyn till verksamhetens stora finansiella omfattning ledas av en 62 styrelse. Inom myndigheten bör också finnas en särskild styrelse för
forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller Prop. l994/951100 forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och säkerställa Bilaga 4 att myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts den. Ett samlat svenskt agerande i samarbetsländerna säkerställs genom de integrerade biståndsambassaderna. Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig myndighet kan verksamheten drivas vidare med samma inriktning som idag, men med en närmare knytning till den övriga biståndsförvaltningen. Regeringen avser att i januari 1995 tillsätta en organisationskommitté med uppdrag att förbereda - och efter bemyndigande av riksdagen - genomföra omorganisationen. Kommittén bör arbeta med sikte på att den nya myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 1995. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att myndigheten bör lokaliseras till Stockholm.
E Ufs internationella utvecklingssamarbete
Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig samarbetsform i det svenska utvecklingssamarbetet. Det ger Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av ett bistånd som till sin volym är mer än dubbelt så stort som den svenska biståndsbudgeten, som når över hundra länder och som täcker ett stort antal samarbetSOmråden. Genom att delta i den allt intensivare dialogen i EU om utvecklingsfrågor får Sverige dessutom möjlighet till ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte med en grupp länder som tillsammans svarar för över hälften av världens samlade bistånd.
Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för EU:s internationella utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast att fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och att detta skall bidra till:
- varaktig ekonomisk och social utveckling i u-länderna, särskilt i de
mest fattigaste av dessa, — harmOnisk och successiv integration av u-länderna i världsekonomin, - utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt respekt för
mänskliga rättigheter.
Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska målen.
De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är att det gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas nationella biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och samordning skall genomsyra gemenskapens politik gentemot tredje världen.
Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv samordning av medlemsländernas bistånd. Genom bättre samordning på policynivå och i genomförandet av biståndsprogram skall förutsättningar skapas för ett effektivare utnyttjande av biståndsresurserna.
Maastrichtfördraget innebär således ett steg i riktning mot ett fördjupat samarbete mellan EU:s medlemsländer. Däremot väntas det inte leda till
att en större andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras 63
Bilaga 4
genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom Prop. l994/95:l()(') biståndsområdet.
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete har, som en förberedelse för ett svenskt medlemsskap i EU, gjort en jämförande analys av prioriteringar i EU:s bistånd och i det svenska biståndet. En allmän slutsats av detta arbete är att EU:s och Sveriges mål och prioriteringar stämmer överens i betydande utsträckning.
EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt bistånd, katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och forskningsbistånd samt stöd till enskilda organisationer. Det utgår i allt högre grad som sektor- eller programstöd efter att ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet som tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och huvudsakligen bestod av livsmedelsöverskott har relativt sett minskat i betydelse. Det inriktas alltmer på att främja tryggad livsmedelsförsörjning. Fortfarande utgör livsmedelsbiståndet dock ca 20 % av kommissionens bistånd, vilket i en internationell jämförelse är mycket högt. Även katastrofbiståndet är betydande.
En viktig utvecklingstendens är den ökade betoningen av mänskliga rättigheter och demokrati. liksom krav på att mottagarlandet för en ansvarsfull ekonomisk politik. Miljöfrågor, kvinnofrågor och näringslivsfrågor är andra områden som betonas allt mer i EU-biståndet. Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom i det svenska biståndet, fått ökad betydelse.
EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer. Liksom i det svenska biståndet ligger tyngpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992 gick ca 70 % av EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25 största mottagarländer upptar elva länder som är huvudmottagarländer också av svenskt bistånd.
Mot bakgrund av den jämförelse som gjorts mellan EU:s bistånd och det svenska biståndet vill regeringen peka på ett antal sakfrågor som Sverige bör särskilt prioritera inom ramen för EU-samarbetet. Till dessa hör:
- kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet inklusive utökade möjligheter till insyn och öppenhet, förbättrade procedurer för genomförande av program och projekt, förbättrad samordning, förstärkt planering och programmering, utveckling av landstrategier, förbättrat utnyttjande av utvärderingar och erfarenhetsanalys samt effektivare organisation i Bryssel och i fält, — fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi, - förstärkt integrering av miljö- respektive jämställdhetsaspekter, - utveckling av former för att bidra till demokratisering, en fungerande rättsstat samt respekt för mänskliga rättigeter, - utveckling av former för stöd till en ekonomiskt-politiskt stabil utveckling inklusive stöd till strukturanpassningsprogram och ekonomisk-politisk dialog, - effektivare samordning och hantering av katastrof— och konfliktförebyggande insatser,
64
- ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inklusive hälso- Prop. l994/95:100 och utbildningsstöd, insatser för handikappade saint insatser på Bilaga-1 befolkningsområdet,
- utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och livsmedelsbistånd samt långsiktigt utvecklingssamarbete.
Globalt samarbete genom multilaterala institutioner
För att tackla utmaningarna i det internationella utvecklingssamarbetet krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. Det gäller inte minst inom FN:s humanitära, ekonomiska och sociala verksamhet. Det gäller även multilaterala utvecklingsbanker som Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika och den Europeiska utvecklingsbanken som verkar i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Tillsammans bildar dessa organ stommen i ett vittförgrenat multilateralt system på utvecklings- och katastrofområdet.
Först under senare år har det blivit möjligt att börja reformera de internationella organisationerna. Här har Sverige, ofta i samarbete med övriga nordiska länder, varit aktivt på en rad centrala områden under senare år. Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska FN— projektet för att stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och katastrofområdena. Konkreta och genomförbara reformer har eftersträvats, medan en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan undvikits. Flera av de nordiska reformförslagen har redan lett till genomgripande förändringar i medlemsländernas styrning av arbetet i bl.a. FN:s utvecklingsprogram, UNDP och i FN:s barnfond, UNICEF. Även på katastrofområdet har Sverige drivit fram organisatoriska förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer. Sverige och Norden har även verkat för att minska klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN-systemet och de resurser som ställs till förfogande. De nordiska förslagen till nya finansieringslösningar bearbetas f.n. av FN:s generalsekreterare.
Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en översyn av de multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag av Utvecklingskommittén, som är Världsbankens och Internationella valutafondens gemensamma policyorgan. Utredningen, som omfattar Världsbanken och de fyra större regionalbankema, skall bl.a. granska hur ekonomiska förändringar, t.ex. den privata sektorns växande roll. påverkar bankernas prioriteringar och verksamhet, hur goda exempel på utformning och genomförande av projekt kan överföras mellan institutionerna och procedurer för koordinering såväl mellan bankerna som visavi andra parter i utvecklingssamarbetet.
Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet agerande har också spelat en viktig roll för att förändra Världsbankens verksamhet. Den framtidsdagordning, som banken presenterade vid sitt 65
5 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S. 75 och 77 ersatta med nya sidor
50-årsjubileum under hösten 1994, lägger fast fattigdomsbekämpning och Prop. l994/952100 ökad levnadsstandard genom hållbar tillväxt och satsningar på mänskliga Bilaga 4 resurser som central målsättning. I denna vävs de sociala dimensionerna och miljöfrågorna samman till ett synsätt om människorna som både mål och medel i utvecklingsprocessen. Staternas roll måste förändras i syfte att ge mer utrymme för den privata sektorn, stimulera produktiva investeringar och skapa arbetstillfällen. Banken skall bli mer selektiv i sin dubbla roll som finansiär och rådgivare för att bättre svara upp mot u- ländernas skiftande behov och åstadkomma ett mer effektivt samarbete med andra parter i utvecklingssamarbetet.
Arbetet med att utveckla och reformera FN:s funktion som mötesplats, dess normativa roll i att forma debatten om utvecklingsfrågorna och dess operativa roll på utvecklings- och katastrofområdet gör framsteg, om än i varierande takt. Trögheterna i förvandlingen av det multilaterala systemet är betydande. Det beror ofta på klara intressekonflikter mellan olika grupper av medlemsstater, men också på organisationerna själva är motvilliga mot förändringaar. Sverige har tillsammans med allt fler bidragsländer klargjort att det finns en koppling mellan bidrag. reformer och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av den allt mer påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med otydliga mandat och roller och uppenbar ineffektivitet i resursanvändningen kommer att drabbas hårt. För medlemsländerna gäller att tydliggöra varje organisations uppgift inom det multilaterala systemet. I vissa fall kan även sammanslagningar av organisationer bli aktuella för att undvika överlappning och för att skapa synergieffekter. Utmaningen för de internationella organisationerna är att finna vägar att nå de uppställda mål medlemsländerna anvisar.
Medan målformuleringarna skiljer sig åt från organisation till organisation, kan några mer generella riktlinjer formuleras rörande effektiviteten. Det gäller bland annat selektivitet och fokus på organisationens komparativa fördelar; partnerskap med andra multi- och bilaterala organisationer liksom med frivilligorganisationer och näringslivet; resultatorientering med klar koppling mellan analystiska, normativa och operativa aspekter; flexibilitet och förändringsbenägenhet i förhållande till omvärldsförändringar; kostnadseffektivitet i den administrativa och operativa verksamheten; en öppnare redovisning av förvaltning av resurser.
Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild organisation. I växande utsträckning inriktas reformsträvanden på bredare systemfrågor.
Det gäller samverkan mellan olika organisationer inom FN—systemet, inom det multilaterala banksystemet och mellan dem. Inom FN—systemet är bristerna fortfarande påtagliga bl.a. på katastrofområdet. FN:s agerande i olika uppkommande konflikter har ofta kommit alltför sent, varit för långsamt och genomförts utan tillräckliga personella och finansiella resurser. Orsakerna är bl.a. otydliga mandat. Oklarheter i ansvarsfördelningen råder även i det multilaterala banksystemet. Det gäller särskilt mellan Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. 66 Många organisationer präglas också av påtagliga problem med att omsätta
övergripande mål och stategier i den operativa verksamheten på fältet. Prop. l994/95:100 Det gäller bl.a. Världsbanken, som kommer att få växande problem med Bilaga 4 att genomföra sina satsningar inom de sociala sektorerna, om inte en decentralisering av verksamheten sker. Kopplat till sådana ansträngningar måste fördjupad folklig förankring eftersträvas i projekt och program genom samarbete med enskilda organisationer och även med det privata näringslivet.
En systemfråga av avgörande betydelse är marginaliseringen av FN:s långsiktiga utvecklingsarbete. I accelererande takt har främst Världsbanken tagit över uppgifter från många FN-organisationer. Det framstår alltmer som en viktig uppgift att klargöra olika organisationers komparativa fördelar. Först då kan hela det multilaterala systemets utvecklingseffekter maximeras. Om inte FN och Världsbanken kan samordnas finns risker för en fortsatt marginalisering av FN-systemet på utvecklingsområdet. Vad som behövs är ett ännu bredare och mer sammanhållet grepp från medlemsländerna kring reformfrägorna i hela det multilaterala systemet.
Utredningar m.m.
Under det gångna året har ett antal utredningsuppdrag redovisats till regeringen.
Biståndets anpassning till hållbar utveckling
Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsattes en arbetsgrupp för att se över det samlade svenska biståndet. Gruppen hade till uppgift att lämna förslag till hur utvecklingssamarbetet kunde förstärkas mot en miljömässigt hållbar utveckling, både på det normativa och operativa området. Den skulle dessutom lämna förslag till arbetsmetoder och beredningsformer med sikte på hållbar utveckling i UNCED-beslutens anda.
Arbetsgruppens slutsatser och förslag Sammanfattningsvis konstateras i arbetsgruppens rapport (Ds 1994: 132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED att de svenska biståndsmålen ligger i linje med Agenda 21, om tillväxtmålet tolkas som hållbar utveckling. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör bestå. Principerna för hållbar utveckling som ingår i Rio—deklarationen skall beaktas i biståndet. Mottagarlandets perspektiv är avgörande. Särskilda miljödiskussioner bör inledas med mottagarländerna. Den svenska miljöpolitiken bör beaktas även i biståndet. Detta kräver utbildning inom biståndsförvaltningen. Krav bör ställas på att mottagarländer tillträder miljökonventioner m.m. Möjligheterna för ömsesidiga avtal om hållbar utveckling bör utredas.
Vissa sektorer anges som särskilt väsentliga för svenskt utvecklingssamarbete. De kan grupperas i två övergripande komplex: vatten- och matförsörjning respektive miljöproblem förknippade med 67 urbanisering och den moderna sektorn. Med utgångspunkt 1 Agenda 21
bör genomgång av det samlade svenska biståndet i varje mottagarland Prop. l994/951100 göras, motsvarande det som gjorts för Indien och Zambia. Bilaga 4 Arbetsgruppen redovisar ingående överväganden och förslag inom de ovannämnda insatsområdena. Sammanfattningsvis behöver en mer systematisk satsning på kapacitets- och institutionsutveckling göras. Stödet till miljöekonomi bör öka för att höja kompetensen i u—ländema, integrera miljöekonomiska aspekter i biståndet och öka kunnandet i biståndsförvaltningen. Stödet till enskilda organisationer som arbetar inom området bör höjas på sikt. Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet kräver en sektorövergripande organisation. Kvalitativt och kvantitativt förstärkta resurser krävs på centralt berörda departement och myndigheter. Arbetsgruppen ger förslag i denna riktning.
Regeringens överväganden
Arbetet med att analysera arbetsgruppens rekommendationer har just inletts. Regeringen delar den övergripande slutsatsen att strävan mot hållbar utveckling på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra utvecklingssamarbetet. Övervägandena kommer att ligga till grund för regeringens arbete med att utforma det framtida utvecklingssamarbetet på detta område. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Utvidgade insatser för demokratisk uppbvggnad
I syfte att utreda möjligheterna till biståndsfinansierat stöd från organ knutna till partier i Sverige till partier i mottagarländerna, tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad. Utredningens betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier.-' överlämnades i maj 1994. Betänkandet har därefter remissbehandlats.
Utredningens slutsatser och förslag Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till svenska politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i utvecklingsländer och Central- och Östeuropa. Förslagen innebär att nu gällande regler för bistånd ändras, så att stöd till insatser med politiska organisationer som givare och mottagare kan beviljas. Utredningen anser att finansieringen av den nya formen av demokratibistånd bör ske på två sätt:
- Ett särskilt anslag inom biståndsbudgeten inrättas för fördelning till organ knutna till de riksdagspartier som vill bedriva demokratifrämjande bistånd. Fördelningen av medel föreslås grundas på ett fast belopp om 300 000 kronor till varje riksdagsparti, samt ett tillägg om 25 000 kronor per riksdagsmandat. En särskild samrådsnämnd bör inrättas. UD föreslås bli myndighetsansvarig. - Anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer, som administreras av SIDA, bör öppnas för finansiering av demokratibistånd genom ovannämnda partianknutna 68
organ på samma villkor som för andra organisationer. Prop. l994/95:100 Bilaga 4 Remissinstansernas yttranden Hälften av de sexton svarande remissinstansema är positiva eller utan invändningar mot utredningens förslag om en utvidgning av demokratibiståndet till att omfatta partipolitiskt stöd.
Vissa ambassader framhåller risken för politiska komplikationer och att förutsättningarna för att samarbetsformen skall lyckas är osäker. Fyra remissinstanser, däribland RRV och SIDA, anser att demokratibiståndet även fortsättningsvis bör bedrivas utan direktstöd till politiska partier samt att de folkrättsliga och politiska aspekterna bör prövas ytterligare.
Fem remissinstanser är kritiska till en fördelning grundad på antal riksdagsmandat. Flertalet som kommenterat förslaget om UD:s myndighetsansvar förordar att den nya myndigheten ansvarar för anslaget.
Regeringens överväganden och förslag Politiska partier är avgörande för fungerande demokratier. I många länder har under det senaste årtiondet helt nya förutsättningar vuxit fram för politiska partiers verksamhet. I likhet med utredningen anser regeringen att samarbetet mellan partier över gränserna är ett viktigt inslag i utvecklingen av demokratins kultur.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att utveckla det demokratifrämjande biståndet. Ett stöd till utveckling av partier i såväl u-länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Regeringen avser att under år 1995, givet riksdagens godkännande och i samråd med riksdagspartierna, fastställa formerna för en tidsbegränsad försöksverksamhet för bistånd till partier från organ knutna till svenska partier, i huvudsak enligt utredningens förslag.
Utredningens förslag innebär inledningsvis ett årligt stöd om ca. 10 miljoner kronor, som torde fördelas i enlighet med utredningens förslag och finansieras från anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning samt från medel för östeuropasamarbetet under littera G.
Möjlighet bör även öppnas för partinära organ att erhålla bidrag för bredare demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer, varvid de allmänna villkoren om bl.a. egeninsats skall gälla.
Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU)
KAU redovisade sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur övergripande utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas på längre sikt. Detta gjordes i betänkandet (SOU 19942102) Analys och utvärdering av bistånd.
Remissinstanserna uppvisar en mycket stor samstämmighet vad gäller de förslag kommittén presenterar i betänkandet. Sålunda ges ett mycket starkt stöd för kommitténs slutsats att den analytiska kapaciteten liksom 69
lärandet och förändringsbenägenheten behöver förstärkas inom hela Pi op 1994/95: 100 biståndsförvaltningen Även förslaget att betydligt större vikt bör läggas Bilaga 4 vid utvärderingar och effektivitetsstudier inom utvecklingssamarbetet röner starkt stöd. KAU framhåller vikten av ett tydliggörande av UD:s strategiska roll och en förstärkning av departementets policy- och analysfunktion. Även i denna del instämmer remissinstansema kraftfullt. Så gott som samtliga remissinstanser avvisar KAU:s förslag om en ny fristående analys- och utvärderingsfunktion. Beställaransvaret för policystudier och utvärderingar bör enligt remissinstansema istället ligga hos regeringskansliet och berörda myndigheter. KAU har låtit genomföra en lång rad delstudier. Ett flertal av dessa har involverat ledande internationell expertis och har på ett ingående sätt behandlat för utvecklingssamarbetet centrala temata. De utgör viktiga bidrag till diskussionen om utformningen av det framtida internationella utvecklingssamarbetet. Kommittén redovisar i ett avslutande betänkande vid årsskiftet 1994/95 slutsatserna från dessa studier.
Regeringens överväganden
Regeringen instämmer i kommitténs och remissinstansemas uppfattning om vikten av att förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken och att öka erfarenhetsåterföringen. För att åstadkomma detta krävs enligt regeringen åtgärder inom följande områden:
- regeringskansliet (främst utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete) bör ges en tydligt markerad styrningsroll i förhållande till myndigheten, utredningsväsendet etc. vad gäller biståndsverksamhetens inriktning. Dessutom bör departementets policy- och analysfunktion förstärkas. - utvärdering och policyanalys inom den nya sammanhållna biståndsmyndigheten bör ges en organisatoriskt stark och självständig ställning. Behovet av ekonomisk—analytisk kompetens betonas. - resultaten av olika analys—, utvärderings- och utredningsinsatser måste på ett mer systematiskt sätt återkopplas till och påverka utformningen av den operativa verksamheten. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att särskilt beakta de nyss nämnda andra och tredje punkterna. Arbetet med att utveckla departementets styrfunktion och styrinstrument skall fortsätta.
Regeringen kommer även att verka för att utvärderingar och analyser av det svenska utvecklingssamarbetet i ökad utsträckning genomförs inom de organ som har till uppgift att granska verksamhet inom det statliga området. Regeringen instämmer även i de synpunkter som framförts från flera håll att den svenska biståndsförvaltningen i högre grad bör dra nytta av och samarbeta närmare med analys- och utvärderingsorgan i andra länder och i internationella organisationer, inte minst inom EU och dess medlemsländer.
I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång till fördjupade och från förvaltningen fristående analyser och överväganden beträffande olika delar av det internationella utvecklingssamarbetet vore 71) till fördel. Regeringen kommer i detta syfte att tillkalla en särskild
Bilaga 4
expertgrupp som skall arbeta i form av en kommitté. I kommittén skall ingå kvalificerad analytisk kompetens såväl från Sverige som från utlandet, inklusive från utvecklingsländer. Till kommittén bör knytas ett mindre sekretariat.
Demokrati och fria val
Regeringen tillsatte år 1992 en utredning för att utröna behovet av ett internationellt institut för valövervakning. Utredningen som beskriver behovet av insatser som betydligt vidare än enbart valövervakning överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:100) Free and Fair Elections - and Beyond den 21 oktober 1993. Utredningens innehåll och dess fortsatta behandling redovisades i föregående års budgetpropositionen (prop.l993/94:100 bilaga 4).
Utredningen visar att det finns ett väl underbyggt behov av ett nytt internationellt institut för stöd till demokrati och valprocesser. Det finns också ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant institut.
Vid en internationell konferens i Stockholm i maj 1994 bildades en internationell arbetsgrupp för att fortsätta planerings- och förankringsarbetet. Efter ett möte med arbetsgruppen i oktober beslutade regeringen att ta initiativ till förhandlingar om det formella stiftandet av ett internationellt institut för demokrati och val.
Institutet är avsett att vara en mötesplats för internationella aktörer, med olika erfarenheter och roller, inom området fria val och demokratisk utveckling. Genom att dessa aktörer ges tillfälle att utbyta erfarenheter främjas professionalism och integritet. Institutet skall vidare främja långsiktigt demokratiska processer och internationellt accepterade normer och värderingar. Institutet skall också betona att öppningen mot demokrati är bredare än enbart val och valövervakning. Detta reflekteras i institutets prioriterade verksamhetsfält där bland annat följande återfinns:
— upprätta en databank och ett informationsnätverk, - stimulera forskning och knyta samman forskning och praktik, — lägga fast riktlinjer för demokrati och val med utgångspunkt från det existerande internationella regelverket inom området mänskliga rättigheter, — erbjuda bistånd bland annat i form av rådgivning samt kapacitetsuppbyggnad.
Institutet planeras bli en mellanstatlig organisation med aktiv medverkan av internationella icke-statliga organisationer (NGO:s).
Förslaget om att bilda ett institut har tilldragit sig betydande internationellt intresse. FN:s generalsekreterare har uttryckt stöd för institutet som inom FN ses som ett viktigt komplement till redan pågående arbete. En rad andra internationella organisationer och länder har också uttryckt stöd. Institutet kommer att instiftas i början av år 1995. Verksamheten beräknas komma igång strax därefter. I institutets instiftarkrets kommer att ingå ett tiotal länder från olika världsdelar.
Prop. l994/95 : lOO
71
WHO—anknuten högskola för medicinsk teknisk förvaltning till Malmö Prop. 1994/95: 100
Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk Bilaga 4 förvaltning i Malmö har diskuterats under de senaste åren. Riksdagen har uttryckt sin positiva syn på förslaget. Som ett led i beredningsprocessen beslöt regeringen att göra en särskild granskning av projektet. Resultatet presenterades för regeringen i början av hösten 1994.
Utredningens slutsatser och förslag Utredarens slutsats var att den föreslagna utbildningen, under vissa förutsättningar, skulle kunna fylla ett påtagligt behov i många länder. En biståndsinsats med det föreslagna innehållet skulle vara förenligt med gällande biståndspolitiska riktlinjer. Inom Sverige ansågs övervägande skäl tala för ett förläggande till Malmö. Efter kontakter med WHO framkom att man stöder förslaget och ställer i utsikt råd och bistånd till den tänkta högskolan i alla avseenden utom finansiering. WHO är emellertid berett att deltaga i ansträngningarna att få ekonomiskt stöd från andra håll.
Utredaren förutser svårigheter i detta avseende. Svenskt stöd bör i likhet med vad som gäller för WMU i Malmö uppgå till högst en tredjedel av budgeten. Två tredjedelar av institutets budget bör långsiktigt garanteras genom stöd från andra intressenter, exempelvis andra länder och den privata industrin. En betydande och fortgående anstränging måste till, troligen med tämligen intensivt svenskt deltagande, för att från år till är få institutets budget finansierad.
Regeringens överväganden
Regeringen avser att fortsatt undersöka förutsättningarna för en eventuell etablering av en WHO-anknuten högskola för medicinsk—teknisk förvaltning i Malmö. Mot bakgrund av finansieringssvårigheterna förknippade med ett internationellt institut bör även andra modeller undersökas. En möjlighet är att institutet får svenskt huvudmannaskap men ges internationell prägel och förankring genom att det knyts till WHO som ett samarbetscentrum. Regeringen avser att närmare utreda förutsättningarna och formerna för ett sådant internationellt samarbetscentrum.
Övrigt utrednings- och analysarbete
Flera av de faktorer som bildar utgångspunkt för den konsolidering av biståndsmyndigheterna som regeringen initierat behandlades av Biståndsförvaltningsutredningen i dess betänkande (SOU l994:19) Rena
roller i biståndet. Utredningens överväganden gällde främst regeringens styrning av förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och behovet av en klar uppgiftsfördelning mellan de statliga biståndsorganen. En sammanställning av remissinstansemas synpunkter på betänkandet har redovisats (Ds l994:84). 72 Konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i EU har analyserats
ingående under året. Slutsatserna har redovisats ovan och kommer att i Prop. l994/95:100 sin helhet publiceras i en särskild rapport. Bilaga 4
I 1993 års forskningspolitiska proposition aviserade regeringen en översyn av stödet till u-landsforskningen m.m. Resultaten av denna översyn redovisades sommaren 1994 i betänkandet (Ds l994:106) SAREC:s svenska u-landsforskning - en utvärdering. Översynens slutsats är att verksamheten uppfyller sina mål och sköts väl. Den bör därför enligt utvärderaren utvecklas vidare, inte minst vad gäller stödets omfattning. Betänkandet har remissbehandlats.
En översyn av biståndsarbetares sociala villkor påbörjades under hösten 1994. Översynen är inriktad på frivilligorganisationernas utsända fältpersonal. Dessas sociala villkor, bl.a. i fråga om socialförsäkringar och folkbokföring, skiljer sig i flera viktigaavseenden från de som statligt utsända tjänstemän har.
En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt utformning och produktion av statistik rörande det internationella utvecklingssamarbetet. Målet är att ett heltäckande system för att redovisa den svenska statligt finansierade verksamheten skall kunna tas i drift den 1 juli 1995.
En analys av informationsverksamheten hos Utrikesdepartementets IU- avdelning och biståndsmyndigheterna utmynnade i ett förslag om en informationsstrategi.
De förslag som presenterats i de fyra sistnämnda utredningarna kommer att beredas vidare inom ramen för det arbete som inletts i syfte att konsolidera biståndsmyndigheterna till en organisation.
Biståndsanslagen m.m.
Biståndsramens storlek
Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1995/96 uppgår till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360 miljoner kronor avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en oförändrad nominell nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95. Detta uppskattas motsvara 0,87% av BNI för budgetåret. Regeringen avser fortsatt verka för att Sverige. när ekonomin så tillåter, åter avsätter en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
Vidare föreslås i det följande ökade avräkningar för kostnader för flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I proposition om budgetejfekter av Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen m.m. (1994/95:40), fastställs principen att varje svenskt utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall bidra till finansieringen i proportion till områdets andel av avgiften. Tillämpningen av denna princip på biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner kronor per år t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd som finansieras över EG-kommissionens budget. Slutligen föreslås att biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och ytterligare 73
Bilaga 4
20 miljoner kronor budgetåret 1998. Således begränsas utrymmet för verksamheten med 1027 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1047 miljoner kronor budgetåret 1998.
Till följd av den minskade resursramen har omprioriteringar i verksamheten varit nödvändiga. På det multilaterala området har anslaget minskat med ca 3 %. Under den kommande treårsperioden förutses dock betydande förändringar. Omprioriteringama genomförts bl.a. med beaktande av respektive organisations effektivitet. Sverige fortsätter att vara en av de största bidragsgivarna till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, trots att Sverige möjligen över perioden 1996-98 kan komma att behöva sänka årsbidrag om i genomsnitt 20 %. Ytterligare nedskärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta reformarbetet, liksom i FN-arbetet i stort. Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna är avtalsbundna.
På det bilaterala området har omprioriteringar ägt rum utifrån den politik som redovisats i det föregående. Ett sammanhållet anslag för hela det bilaterala biståndet föreslås. Det totala bilaterala biståndet föreslås minska med knappt 11 %. En koncentration sker till det landprogrammerade samarbetet. Sålunda föreslås verksamhet som tidigare finansierats under t.ex. demokrati- och katastrofanslagen framdeles finansieras under de landprogrammerade anslagsposterna. Vidare har större nedskärningar ålagts de anslagsposter som genom medlemskapet i EU ges nya och omfattande finansieringsmöjligheter. Således har anslagsposterna stöd till ekonomiska reformer och strukturanpassning, samarbete via enskilda organisationer samt katastrofbistånd påverkats i högre grad än andra.
Det sparbeting om 5 % av förvaltningskostnaden för budgetåret l995/96 som ålagts samtliga statliga myndigheter har även tillämpats på den nedan föreslagna nya biståndsmyndigheten. De tidigare myndigheternas ramanslag har inför sammanslagningen (se nedan: C 3. Den nya myndigheten) ålagts effektivitetskravet. SIDA, BITS, SAREC och SwedeCorp har dessutom mot bakgrund av förväntade effektivitetsvinster vid sammanslagningen ålagts ytterligare en procentenhet. Den därmed uppnådda besparingen på biståndsmyndigheten uppgår till 26,5 miljoner kronor.
Anslagsstruktur
Mot bakgrund av den omorganisation av svensk biståndsadministration som planeras föreslår regeringen att anslagen under littera C omstruktureras. Regeringen avser med den nya strukturen återspegla den tydlighet som har skapats genom den nya myndigheten. Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram är oförändrat från föregående år. Anslagspostema därunder har dock indelats i tre grupper. Under anslagsposten C 1.1. FN.-s ekonomiska och sociala verksamhet anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program och fonder. Under anslagsposten C 1.2. Internationella finansieringsinstitutioner anvisas medel för förhandlade bidrag till
Prop. l994/95: l00
74
Bilaga 4
Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner. Under C 1.3. Övrigt multilateralt samarbete anvisas bl.a. stöd till verksamhetsområden som inte är kopplade till särskilda multilaterala organ eller som på annat sätt skiljer sig från de ovan nämnda.
Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten består av de tidigare sakanslagen C 2. Utvecklingssarnarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB (med undantag för Swedfund International AB som består som separat anslag, se nedan). Anslagspostema har strukturerats så att de föregående 27 landrelaterade anslagsposterna grupperats till tre regionala anslagsposter.
Rarnanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya myndighetens förvaltningsanslag, Detta består av de tidigare myndigheternas ramanslag.
Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd anvisas bidragen till EG:s bistånd genom Lomékonventionema. I texterna om anslaget redogörs även för det mot biståndsramen avräknade biståndet genom EG-kommissionens gemensamma budget.
Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International AB utgörs av den del av det tidigare reservationsanslaget för bidraget till SwedeCorp och SWedfund International AB som rör Swedfund International AB.
Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat från tidigare. Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från det tidigare anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder, m.m., förutom anslagsposten C 13.1. Projektbistånd till vissa länder, som upphör och stödet till organisationer under C 13.4. Övrigt som överförs till C 2.5. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av följande tabell (tusen kr):
1995/96 1995/96 12 mån 18 mån C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 3 175 000 4 762 500 C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten 7 724 400 11 586 600 C 3. Den nya myndigheten och Sandö U-centrum 413 277 619 916 C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd 60 000 90 000 C 5. Swedfund International AB 1 1 C 6. Nordiska afrikainstitutet 6 055 9 083 c 7. Övrigt 48 887 73 331 Littera C 11 427 620 17 141 431
Prop. l994/95:100
75
Avräkningar 1 932 380 2 898 569 Prop. l994/95:100
EG gemensamma bistånd 707 000 I 060 500 Bilaga 4 Asylkostnader 965 000 1 447 500
Övriga biståndskostnader
under andra anslag 260 380 390 569 Biståndsramen totalt 13 360 000 20 040 000
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing jul 95 - 19971 19981 jun 96
12 881,8 12 4572 17 14I.4 11427,6 of —20 ' _ Prisnivå 1995/%
Samtliga anslagsförslag i texterna under anslagen nedan avser 18 månader.
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
1993/94 Utgift 3 063 326 000 Reservation 4 878 000 000 1994/95 Anslag 3 295 000 000 l995/96 Förslag 4 762 500 000
varav 3 175 000 000 avser juli 1995 - juni 1996
Av reservationen var bud budgetåret 1993/94:s utgång 4 777 000 000 kronor intecknade, varav 3 029 000 000 kronor i form av skuldsedlar i Riksbanken.
Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget ligger under anslagsposten C 1.2 Internationella finansieringsinstitutianer. På grund av det budgeteringssystem som tidigare använts har budgeterade medel ackumulerats. Medel har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet med svenska förhandlade åtaganden till dessa institutioner. Genom att budgetering enligt faktiska utbetalningar gradvis implementeras, så kommer successivt de ackumulerade medlen att reduceras för att vara fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet.
De reservationer som finns på anslagsposterna för FN:s frivilligfinansierade organ har uppstått i avvaktan på genomförandet av vissa åtgärder.
Multilateralt utvecklingssamarbete 76 Inledningsvis har regeringen angett sin syn på det multilaterala systemets
centrala roll för att möta de globala utmaningarna. Sverige har alltid varit anhängare av multilateralism och verkat för ett starkt FN. Sverige verkar vidare aktivt för att de multilaterala systemen skall effektiviseras i syfte att få en högre grad av globalt ansvarstagande för den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete liksom till de internationella finansieringsinstitutionema är omfattande. Av den totala biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringens förslag för l995/96 innebär att denna fördelning skall bestå.
Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan ökar kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna situation gäller samtliga multilaterala organ, men i synnerhet FN-systemet. Genom de olika FN—konferensema har och kommer behovet av multilateralt samarbete att accentueras ytterligare.
FN:s utvidgade roll inom det fredsskapande och inte minst inom det humanitära området har också ställt stora krav på organisationen. I allt högre utsträckning understryks samtidigt vikten av att FN ger ett långsiktigt stöd för ekonomisk och social utveckling för att risken för konflikter och katastrofer skall minska.
I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger FN- systemet det stöd som det behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter. Sverige är en stor bidragsgivare till FN och har under lång tid argumenterat för att andra medlemsländer skall ge ökat stöd i syfte att få en solid finansiell bas med en jämnare bördefördelning.
Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också ökad effektivitet och mer påvisbara resultat. I det multilaterala systemet förs dessa krav fram i första hand i respektive organs styrelse. Krav på effektivitet måste finnas inom organisationerna. Men samtidigt måste medlemsländerna ha möjlighet att kontinuerligt ge riktlinjer för inriktningen av verksamheten liksom att följa upp och värdera resultat. Medlemsländema måste också ha möjlighet att kontinuerligt verka för att verksamheten effektiviseras. Kraven på effektivitet från medlemsländerna måste därför i första hand riktas mot organisationens styrformer som ett medel att effektivisera verksamheten.
Styrning och finansiering av multilaterala organ
De styrformer som finns i de internationella finansieringsinstitutionema, dvs. främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankema, är i huvudsak ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsinstitutionema styrelser står verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom förekommer återkommande kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar om bidrag till institutionernas mjuka fönster där medlemsländerna respektive givarna kommer överens om resursvolymen, sina individuella bidrag och organisationens policyinriktning. I dessa finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig koppling mellan finansiering och styrning av verksamheten.
Prop. 1994/95:10() Bilaga4
77
Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och Prop. l994/95:100 verkat pådrivande i policyfrågor i dessa institutioner. Den verksamhet Bilaga 4 som bedrivs har också stor överensstämmelse med svenska biståndspolitiska mål. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna aktivt bidragit till en utvecklad syn på de sociala sektoremas roll, de mänskliga resurserna, särskilt kvinnans betydelse i utvecklingsprocessen och vikten av att miljöaspekter är en central bedömningsgrund för verksamheten.
Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av saMa effektivitet som i de internationella finansieringsinstitutionerna. Det finns en tydlig tendens att FN:s verksamhet inom det ekonomiska och sociala området har fragmentiserats och marginaliserats. I det Nordiska FN- projektet har de nordiska länderna utvecklat förslag som kan leda till att denna utveckling stoppas genom att styr- och finansieringssystemen reformeras. FN-projektets analys och förslag låg till stora delar till grund för generalförsamlingens fattade beslut om reformer.
Härigenom har ett viktigt steg tagits för att skilja den övergripande policystyrningen från den operationella. FN:s ekonomiska och sociala råds (ECOSOC) roll stärks. Ett ärligt högnivåmöte äger nu rum i ECOSOC för att ge riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet.
En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser för FN:s program och fonder. De nya styrelserna består av 36 medlemmar. Sverige driver tillsammans med de övriga nordiska länderna att samtliga medlemsländer organiseras i olika valgrupper. Inriktningen skall vara att samtliga medlemsländer skall kunna följa och påverka styrelsernas arbete, utan att själva behöva vara närvarande i samtliga styrelsemöten. De tidigare styrelserna kunde samla 200-300 deltagare vid årliga möten som pågick i tre till fyra veckor. De nya styrelserna sammanträder nu regelbundet under året vid två till fem dagars möten. Förutsättningar har därmed skapats för att medlemsländerna skall kunna ta ett större ansvar för verksamheten och kontinuerligt granska och ge riktlinjer för hur den skall bedrivas.
Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att förhandlingar skall inledas om ett nytt finansieringssystem för FN:s biståndsverksamhet. Våren 1994 presenterade generalsekreteraren en rapport som utgör underlag för dessa förhandlingar, vilka kommer att pågå till sommaren 1995. De nordiska länderna har i inledningen av förhandlingarna upprepat förslagen från Nordiska FN-projektet. Målet är att skapa en jämnare bördefördelning mellan givare liksom en högre grad av förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den första utgörs av uttaxerade bidrag från samtliga länder där hänsyn skall tas till betalningsförmägan. Den andra föreslås vara förhandlade bidrag.
Den pågående reforrnprocessen är i första hand inriktad på hur FN:s biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med denna process har generalförsamlingen börjat en diskussion om en "Dagordning för utveckling". Generalsekreteraren har utarbetat ett underlag för denna diskussion som påbörjades under höstens församlingsmöte. Från svensk 78 sida har betonats att en Dagordning för utveckling ger stora möjligheter
att närmare precisera vad FN skall prioritera inom det ekonomiska och Prop. l994/95:100 sociala området. Med minskade resurser för operativ verksamhet måste Bilaga 4 FN-systemet finna klarare avgränsningar och fokus för sin samlade verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan FN och utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har tillsatt en arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en Dagordning för
utveckling.
Anslag och anslagsbelopp
Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor) framgår av nedstående tabell.
1994/95 1995/96 1995/96 12 mån 18 mån 1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet I 856 1 808 2 712 UNDP 610 600 900 UNFPA 140 140 210 UNICEF 350 340 510 WFP 270 252 378 UNRWA 146 150 225 UNHCR 275 270 405 ITC 15 12 18 Narkotikabekämpning gm FN-systemet 50 44 66
2. Internationella tinansieringsinstitutioner 877 901 1 351,5 Världsbanksgruppen 639 636 954 Regionala utvecklingsbanker 133 134 201 Övriga utvecklingsfonder 105 131 196,5
3. Övrigt multilateralt samarbete 562 466 699 Miljöinsatser 150 145 217,5 lPPF 89 72 108 WMU 18 18 27 Multilateral rekrytering 62 48 72 FN:s aktioner för fred och 150 100 150 återuppbyggnad Övriga insatser 93 83 1245
C 1. Totalt 3 295 3 175 4 762,5
C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen under kalenderårets andra hälft. Således skulle i normala fall under tidsrymden juli 1995 t.o.m. december 1996 två fulla årsbidrag ha utbetalats till FN- systemet. Eftersom omräkningen av budgetåret till 18 månader endast 79 tillåter 50 % uppräkning av medel saknas för kalenderåret 1996
motsvarande ett halvt årsbidrag till FN-organen, vilket motsvarar ca 850 Prop. l994/95:100 miljoner kronor. Då ett sådant utrymme inte går att infoga inom Bilaga 4 biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av minskningen för FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i princip jämnt under en treårsperiod. Detta medför bidrag motsvarande i genomsnitt ca 80 % av dagens volym. FN—bidragen skall enligt denna modell beräknas så att de faktiska bidragen under 2,5 års perioden juli 1995 - december 1997 fördelas som årsbidrag för de tre kalenderåren 1995 - 1997. Effekten för FN organisationerna av denna budgetering framgår av följande tabell som redovisar en möjlig utveckling av de årliga bidragen till FN:s program och fonder 1994/95 - 1997, milj kr:
1994/ 95 1995, 1996 budgetår 1997 UNDP 610 492 UN FPA 140 1 16 UNICEF 350 283 WFP 270 200 UNRWA 146 1 15 UNHCR 275 220 ITC 15 12 Narkotikabekämpn gm FN 50 35
Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för kalenderåren t.o.m. år 1997, varav 2 712 miljoner kronor föreslås utbetalas under budgetåret 1995/96.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
— Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor - FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala organ för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd om och finansierar insatser inom flertalet samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier.
UNDP är ett centralt FN-organ för multilateralt utvecklingssamarbete. UNDst verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 procent av dess resurser fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750 dollar. Nästan hälften av UNDP:s medel används för verksamhet i Afrika. UNDP har arbetat mycket målmedvetet med att föra över ansvaret för verksamheten till mottagarländerna för att nationell kapacitet skall kunna utvecklas. Omkring 30 procent av UNDst resurser går idag till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt större utsträckning inriktats på kvinnans situation i mottagarländerna. Vidare arbetar UNDP mycket aktivt för att stärka samordningen av FN—biståndet på landnivå. 30
UNDP har dock inte kunnat spela den centrala rollen som finansiär av Prop. 1994/95:10() FN-biståndet. Verksamheten har därtill varit allt för splittrad på många Bilaga 4 små projekt. Rollen som samordnare av FN-biståndet på landnivå har också varit svår att uppfylla, delvis beroende på obenägenhet hos andra FN-organ att delta i en samordnad och integrerad FN-strategi.
Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med år 1995 års utgång. Från svensk sida betonas inför nästa programperiod vikten av att organisationen renodlar sitt arbete till verksamhet som har strategisk betydelse för en hållbar mänsklig utveckling. UNDP skall således främst stödja kompetensutveckling och institutionsbyggande i de fattigaste länderna.
UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på katastrofinsatsernas samordning med åtgärder som leder till varaktig utveckling samt på återuppbyggnad. UNDP har också en viktig uppgift i att integrera det långsiktiga utvecklingssamarbetet med FN:s arbete att skapa fred och säkerhet.
Vidare driver regeringen mycket aktivt frågan om att stärka UNDP:s samordning av FN-biståndet på landnivå. UNDP:s landrepresentant har fått generalförsamlingens uppgift att utarbeta integrerade landstrategier för samtliga FN-organs verksamhet. I detta arbete måste mottagarländerna spela en avgörande roll och deras ansvar för utvecklingsinsatserna bör betonas ytterligare.
UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och tvärfacklig kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett exempel på UNDP:s arbete inom detta område är årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report).
UNDP har en viktig roll i uppföljningen av FN:s konferens om befolkning och i utveckling och av det sociala toppmöte som kommer att hållas i Köpenhamn i mars i år.
Regeringen driver också att UNDP skall fortsätta att utveckla sitt arbete med att stödja mottagarländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF).
UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i detta sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras i förhållande till bilaterala och andra multilaterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s landrepresentant skall samordna FN-insatserna i de berörda länderna.
Genom generalförsamlingens beslut om reformer av FN:s biståndsverksamhet har UNDP fått en ny exekutiv styrelse. Nästa steg i UNDP:s reformprocess måste vara att organisationen får ett nytt finansieringssystem som innebär att givarna gemensamt förhandlar om nivån och fördelningen av organisationens bidrag.
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt och kreativt sätt. Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till gj UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som
(i Riksdagen 199—1595. I sum/. Nr 100. [ii/aga 4
Bilaga 4
utvecklingsbankerna stödjer.
Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1995/96 uppgår till 850 miljoner kronor och till UNCDF till 50 miljoner kronor.
FN:s befolkningsfand( UNDP)
Befolkningsfrågorna inom FN samordnas av FN:s befolkningsfond. UNFPA. Organisationen har till syfte att bygga upp kunskap och kapacitet inom områden som rör befolkning'inklusive familjeplanering såväl nationellt som regionalt och globalt. Målet för verksamheten är också att sprida kunskap i i- och u-länderna om sociala. ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en obalanserad befolkningsutveckling samt att utarbeta strategier för att bemästra dessa problem.
Handlingsprogrammet som antogs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo anlägger ett helhetsperspektiv på befolkningsfrågorna. Ett resultat är att verksamheten i alla berörda FN-organisationer inklusive UNFPA kommer att påverkas.
Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som rör FN— systemets vidare hantering av frågor om befolkning och utveckling. Vilka konsekvenser dessa beslut får för UNFPA är ännu inte möjligt att förutse. Exekutivdirektören kommer vid årsmötet 1995 att föreslå prioriteringar för fondens framtida verksamhet baserade på konferensens rekommendationer och styrelsens synpunkter.
Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk uppfattning, vidgas. Det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa bör ersätta begreppet familjeplanering. Stärkande av kvinnans ställning, omvandlingen av mannens roll samt en ökad koncentration på ungdomars situation är andra viktiga frågor som konferensen betonat.
Handlingsprogrammet från Kairo kommer att vara en viktig utgångspunkt för vårt utvecklingssamarbete. UNFPA:s verksamhet är en del av detta samarbete. Sverige kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur UNFPA på ett effektivt sätt kan bidra till att följa upp konferensens resultat.
UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya styrelsen för UNFPA har hittills endast haft två möten. Det är angeläget att den nya styrelseordningen får fullt genomslag även inom UNFPA.
Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag till UNFPA under budgetåret 1995/96.
F N:s barnfond (UNICEF )
UNICEF:s verksamhet är inriktad på att förbättra barns, och i viss mån kvinnors. ställning och livsvillkor. Organisationen är det ledande multilaterala utvecklingsorganet inom de sociala sektorerna. Förutom traditionella biståndsinsatser i u-länder verkar fonden också globalt som opinionsbildare för barnets rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter och uppföljningen av barntoppmötet år 1990 har resulterat i
Prop. 1994/95: 100
8")
att över 130 länder i världen tagit fram nationella handlingsplaner för att Prop. l994/95: IOO förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft i Bilaga 4 denna process. Inför FN:s generalförsamling 1995 kommer UNICEF att presentera en sammanställning om hur barnens situation utvecklats i hela världen.
Två viktiga roller präglar UNICEF:s arbete på 1990-talet. En roll är katalytisk, som policyskapare och rådgivare på alla områden som berör barn. Den andra är operativ, med landbaserade utvecklingsprogram och punktinsatser i katastrofsituationer. Kvinnans viktiga roll, både som resurs och som individ, skall genomsyra all verksamhet.
Sverige är sedan femtiotalet en av UNICEF:s mest aktiva samarbetspartner, både när det gäller att driva policyfrågor och att stödja verksamheten med ett avsevärt finansiellt bidrag. UNICEF kan redovisa mycket goda resultat på kort sikt men det är viktigt att långsiktigheten i de operativa insatserna får en mer framträdande roll i verksamheten. Regeringen lägger stor vikt vid det pågående arbetet när det gäller implementering av nya arbetsformer i linje med FN:s reformbeslut.
Regeringen prioriterar barnfondens arbete med att förbereda och följa upp de aktuella FN—konferenserna med tonvikt på kvinnans betydelse för utvecklingen. UNICEF har fått en allt viktigare roll i arbetet med komplexa katastrofer. Regeringen driver att fonden utvecklar en form för detta arbete som både uppfyller de akuta behoven och har ett hållbart långsiktigt perspektiv. Regeringen avser nära följa den nya strategi för utbildning som UNICEF skall utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet med att implementera barnets rättigheter på alla nivåer en fortsatt viktig roll.
Det svenska samarbetet med UNICEF måste ses som en helhet. Sveriges totala bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och C 2. utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) uppgick budgetåret 1993/94 till 883 miljoner kronor, en ökning med 118 miljoner från föregående år. Ökningen utgörs av stöd till extrabudgetära insatser via landprogrammen för svenska programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 % av UNICEF:s budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 % av katastrofinsatserna.
Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar. Sverige har sedan 1986, med undantag för två år, varit den största enskilda givaren till UNICEF. En betydelsefull och viktig insats är därutöver det arbete Sverige gör på det normativa planet. Regeringen kommer att intensifiera arbetet att få en jämnare bördefördelning i bidragsgivningen till UNICEF. Det svenska basbudgetstödet föreslås uppgå till 510 miljoner kronor.
Vär/(lsli vsmede/spro grammet ('W F P )
WFP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat och till utvecklingsprojekt där livsmedel utgör en delkomponent. Idag kanaliseras 83
ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. WFst Prop. l994/952100 verksamhet har ökat kraftigt under senare år, beroende främst på det Bilaga 4 ökande antalet katastrofer i världen, men också på att man sedan 1992 övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar från UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder US dollar (1993).
Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så att lokal och regional produktion och handel inte slås ut.
Sverige verkar för att WFst andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall bli större, samt för'att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige driver också att WFP skall stärkas i sin roll som policyorgan i frågor om livsmedelssäkerhet och fungera som ett forum för dialog i livsmedelsbiståndsfrågor.
WFP har en stor och väl fungerande organisation för transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd. vilket skapar obalans och ineffektivitet i organisationen därför att det försvårar samordningen av. och prioriteringen mellan, olika insatser och minskar flexibiliteten. Regeringen driver därför att WFP:s multilaterala karaktär skall stärkas samt att WFP tydligare definierar sin verksamhet utifrån en analys av livsmedelsbiståndets roll. för att nå en hållbar utveckling.
Den kraftiga förändringen i externa faktorer som påverkar WFst verksamhet. främst det ökade antalet katastrofer, har aktualiserat förändringar i organisationens struktur och administration. Även en rad interna faktorer, bl.a. en mindre väl utvecklad finansieringsstruktur har inneburit att behovet av en omstrukturering av organisationen blivit stort. På bl.a. nordiskt initiativ har en process påbörjats avseende såväl riktlinjer för verksamheten som utveckling av nya administrativa och finansiella rutiner. Det är synnerligen angeläget att den långsiktiga finansieringen av WFP kan lösas på ett tillfredsställande sätt .
Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att bidra till WFP genom det bidrag som lämnas till organisationen från EU. Detta ger även möjligheter att inom ramen för EU—samarbetet indirekt påverka WFP:s organisation och dess arbete. Resultatet av organisationens reformsträvanden kommer att ha stor betydelse för fortsatta överväganden om det svenska bidraget och dess periodicering till WFP. Regeringen avser fortsatt driva reformering av WFP i linje med det Nordiska FN- projektet. Vidare kommer utvecklingen av livsmedelsbiståndets omfattning och karaktär inom EU att ha betydelse för övervägandena rörande stödet till WFP.
En ny konvention om livsmedelslijälp träder i kraft i början av år 1995. i huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom konventionen har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år i tre år. Därefter skall den ses över i ljuset av konsekvenserna av Uruguayrundans slutavtal om multilateral handel för livsmedelsförsörjningen i världen. Det konventionsbundna svenska årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton vete inklusive kostnader för administration och frakt. ingår i bidraget till WFP. 34
Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378 miljoner
kronor bör avsättas under budgetåret 1995/96. Prop. 1994/95. lOO Bilaga 4
FN:s ly'älporganisation för palestina/lvktingar (UNR WA)
UNRWA skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj 1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand och löper f.n. till den 30 juni 1996. Organisationens uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967. Genom att flyktingstatusen ärvs är idag ca 3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.
Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv avveckling av UNRWA. Genom sin unika ställning i regionen spelar UNRWA en viktig roll i fredsprocessen, dels genom att agera SOm "kommunal förvaltning" för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för att snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. UNRWA:s verksamhet integreras nu alltmer med administrationen i de palestinska självstyrande områdena. Som ett led i denna process kommer UNRWA:s huvudkvarter under 1995 att successivt flyttas från Wien till Gaza. Därvid kommer också viss omorganisation att äga rum.
UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza. UNRWA:s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som många flyktingar har efter många år av internationell hjälp.
Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt stöd. UNRWA är en viktig kanal för Sverige för detta stöd. I takt med att fredsprocessen fortskrider och det svenska bilaterala stödet till regionen utökas bör man successivt under de närmaste åren kunna räkna med en nedtrappning. Regeringen beräknar att medel för UNRWA bör avsättas med 225 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
F N:.s flykting/commissarie (UNHCR)
UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flytt undan förföljelse samt att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblem. Det ursprungliga mandatet har dock utvidgats genom såväl tillkomsten av regionala överenskommelser som genom särskilda beslut av FN:s generalförsamling. Vidare har flyktingkommissariens mandat kommit att även inkludera skydds- och hjälpbehövande grupper i flyktingarnas ursprungsländer. Genom denna utveckling har UNHCR blivit ett av de viktigaste FN—organen inom katastrofområdet.
UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka till att förhindra uppkomsten av flyktingströmmar. Grundorsakema till att människor flyr måste angripas genom utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund avser regeringen under det 85 kommande budgetåret framförallt verka för att:
- stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att medverka till att såväl Prop. l994/95:100 förebygga uppkomsten av flyktingströmmar som att möjliggöra Bilaga4 repatriering av flyktingar inom ramen för samordnade insatser inom FN—systeniet avseende fred, säkerhet och utveckling, - utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer i samverkan med relevanta multilaterala organ genom att koppla förebyggande insatser till rehabiliterings- och utvecklingsinsatser. - UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett samordnat och effektivt sätt. - existerande skillnader i behandling av olika grupper i behov av internationellt skydd och humanitär hjälp i såväl asyllandet som ursprungslandet måste successivt utjämnas. FN-organens och de enskilda organisationernas roll att tillhandahålla internationellt skydd bör framhävas. Former för ökad samverkan mellan flyktingkommissarien och andra organisationer inom Skyddsområdet, bl.a. högkommissarien för mänskliga rättigheter. bör undersökas. När det gäller skydd och hjälp i enlighet med 1951 års konvention uppfyller UNHCR väl sina åtaganden. I sina egna katastrofinsatser är UNHCR förhållandevis snabb och effektiv. Organisationen behöver dock utveckla insatser för långsiktig rehabilitering samt samordningsfunktioner med övriga delar av FN.
Det ökande antalet katastrofer med mycket stora flyktingströmmar har inneburit att UNHCR:s verksamhet ökat mycket snabbt. Under den senaste fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar år 1990 till 1 307 miljoner US dollar år 1993. Operationerna i framförallt f.d. Jugoslavien och Rwanda har utsatt organisationen för stora påfrestningar. Det är därför angeläget att finna nya finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet och att finna former för att anpassa organisations-, programmerings- och personalstrukturen till den existerande verksamheten. Regeringen avser driva en sådan fortsatt reformprocess i enlighet med Nordiska FN- projektets förslag.
Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till UNHCR för budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner kronor.
UNCTAD/GA TT:s internationella handelscentrum ([ TC)
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-länderna. Organisationen erhåller sina finansiella resurser för den administrativa budgeten från UNCTAD och GATT och för projektverksamheten från UNDP och enskilda länder. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala bidragsgivaren.
Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser och finna lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av denna typ av bistånd tilltar, bl.a. på grund av de nya möjligheter som öppnar sig som ett resultat av uppgörelsen inom GATT:s multilaterala handelsförhandlingar samt de marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket.
Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida 86
struktur och organisation i enlighet med reforrntankama inom det Prop. l994/95:l()() nordiska FN-projektet. Svenska förslag om att inrätta en rådgivande Bilaga 4 kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att skapa en global bidragsfond godtogs i princip.
Den nyvalde exekutivdirektören är starkt engagerad i refonnprocessen och Sverige avser därför verka för en förstärkt roll för ITC på det handelsfrämjande området. Förutsättningen för detta är att reformprocessen kan slutföras.
Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras avhängigt bl.a. av utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om förbättrade styrformer och global bidragsfond.
Narkotikabekämpning genom FN—systemet
FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet och svara för uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet.
Narkotikaproblemet är omfattande och globalt och kräver internationellt samarbete. I många utvecklingsländer är problemet nära kopplat till bl.a. bristande respekt för mänskliga rättigheter och fattigdom. Regeringen avser verka för att stärka UNDCP:s roll för att engagera hela FN- systemet, inklusive de internationella finansieringsinstitutionerna, i narkotikabekämpningen. Särskilt viktigt är arbetet att försöka få till stånd integrerade FN-insatser på landnivå.
Regeringen driver linjen att UNDCP måste inrikta sin verksamhet på strategiska program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Vidare verkar regeringen för en jämnare bördefördelning och att en större andel av bidragen bör ges i form av programstöd istället för som projektstöd.
Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ. har beslutat att genomföra en studie av samordningen av narkotikafrågoma inom FN- systemet. Studien kommer att behandla många av de frågor Sverige bedömer som centrala i syfte att kunna presentera riktlinjer för hur UNDCP på ett bättre sätt skall kunna utöva en katalytisk roll.
WHO:s program mot beroendeframkallande substanser. WHO/PSA, skall utgöra ett kunskapscentrum med betoning på att samla in, utveckla och sprida information kring frågor om missbruk av alkohol, narkotika och tobak. Det ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor.
Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den multilaterala narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/ 96 till 66 miljoner kronor för insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och WHO.
C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner Budgetering av internationella förhandlade bidrag
Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankema utgörs 87
av åtaganden för perioder om flera år. Medlemsländema förhandlar Prop. l994/95:100 normalt vart tredje år om storleken av påfyllnad till de olika bankernas Bilaga 4 utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används sedan successivt över en längre period, i Världsbankens fall ungefar åtta år. Medlemsländema fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag för hela påfyllnadsperioden.
Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett så att det i varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbidraget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till dessa resurser har medel dragits från summan på skuldsedeln. Dessa dragningar har gjorts först när organisationen behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Genomgående har dock de anslagna medlen överstigit bankernas utbetalningar varför budgetmedel har ackumulerats under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i tidigare påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.
Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till Internationella Utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett belopp motsvarande IDAzs beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Samtidigt minskar de ackumulerade budgetmedlen i takt med att dragningar från tidigare påfyllnader fortsätter.
Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad fördelas över ett större antal år genom att medel anslås så länge som IDA:s dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer dock de årliga anslagen och de beräknade dragningarna att ligga på samma nivå.
Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala utvecklingsfonderna; Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska Utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond.
Världsbanken (IBRD. IDA och [F C)
Världsbanken utgör idag den i särklass största enskilda källan för offentligt utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer. Världsbanken har också fått en viktig roll att stödja omvandlingen av planekonomierna i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Sedan dessa länder blivit medlemmar har banken blivit en global institution där nästan alla världens länder ingår. Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det internationella finanseringsbolaget (IFC), det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för biläggande av investeringstvister (ICSID).
Världsbankens övergripande mål är att bistå utvecklingsländema att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden genom hållbar 88
Bilaga 4
tillväxt och investeringar i mänskligt kapital. Sedan slutet på 1980-talet har Världsbanken förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktiga utvecklingsfrågor, vilket överensstämmer väl med svenska biståndspolitiska mål. Banken ger lån till projekt i den offentliga sektorn och strukturanpassningprogram, tillhandahåller ekonomisk rådgivning och experthjälp samt verkar som katalysator för andra investeringar och som samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå.
IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till låg— och medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till 14,2 miljarder US dollar.
IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt förmånliga villkor. De nya åtagandena under budgetåret 1993/94 uppgick till 6,6 miljarder US dollar. Målen för IDA-utlåningen ligger väl i linje med Sveriges biståndspolitiska mål. I samband med den nionde påfyllnaden fastslogs följande tre riktlinjer som kom att gälla även för den tionde påfyllnaden: fattigdomsbekämpning, ekonomisk anpassning och tillväxt, samt en miljömässigt hållbar utveckling. Dessa huvudprioriteringar bör ligga fast även för den elfte påfyllnaden som kommer att börja förhandlas i början av år 1995. En av huvudfrågorna under IDA ll förutses bli hur banken praktiskt ska gå tillväga för att genomföra de riktlinjer för utlåningen som fastställdes under IDA 9 och 10.
Sverige imiehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörposten för den nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av tre är. Sverige har under denna period även det nordiska samordningsansvaret.
År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala låneportfölj, den s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade på ett antal brister, t.ex. att många projekt var otillräckligt förankrade i låntagarländerna och att uppföljningen av genomförandet inte var tillfredsställande. Detta har lett till en starkare betoning av behovet av att banken och mottagarlandet gemensamt utformar projekt samt på att förbättra och stödja genomförandet av projekt. Sverige och Norden har varit mycket aktiva i denna process. Regeringen avser bevaka att utvärderingens rekommendationer fortsatt följs upp i bankens arbete.
Sveriges sedan länge drivna politik om behovet av långsiktighet och hänsyn till de sociala och miljömässiga dimensionerna har vunnit god genomslagskraft i Världsbanken och utgör numer principer att beakta i all verksamhet. Satsning på utveckling av mänskliga resurser genom t.ex. utbildning, hälsobefrämjande åtgärder och insatser för att stärka kvinnors och flickors situation har fått allt större tyngd i bankens verksamhet. Världsbanken har sedan ett antal år tillbaka alltmer markerat betydelsen av miljö och dess koppling till utveckling. Banken betonar vikten av att miljöhänsyn fullt ut integreras i verksamheten. Regeringen avser att driva att denna helhetssyn får fullt genomslag i alla led av bankens verksamhet.
Världsbankens kritiserade finansiering av ett antal stora vattenkraftprojekt där befolkningsomflyttningar varit nödvändiga har lett till att banken genomfört en översyn av samtliga berörda projekt för perioden 1986-1993. Översynen visar bl.a. att bankens riktlinjer för befolkningsomflyttningar, som är de mest långtgående och genomarbetade man kan finna hos en utvecklingsinstitution, inte helt har kunnat följas.
Prop. l994/95:100
89
Som en följd av översynen har efterlevnaden skärpts. Sverige kommer att Prop. l994/95: ] ()() noga följa hur dessa riktlinjer följs upp. Bilaga 4
Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse sedan länge förespråkat en större öppenhet. Den nya informationspolicy som bankens styrelse godkänt gör betydligt mer material tillgängligt för en intresserad allmänhet.
Den bl.a. nordiska linjen om ökad selektivitet i bankens verksamhet har fått genomslag. Som ett resultat av detta förväntas bankens verksamhet alltmer fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser, och den privata sektorns utveckling. Den privata sektorns centrala roll för ett lands utveckling förutses bli en av bankens största utmaningar i framtiden då alltmer av resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden direkt till den privata sektorn. En annan fråga som man från nordiskt håll drivit under en längre tid är att banken bör eftersträva en bättre arbetsfördelning och ett samarbete med andra aktörer på den internationella arenan. Bankens komparativa fördelar borde därigenom bättre kunna användas.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde påfyllnaden avser den treårsperiod som började 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8 miljarder kronor under tre år. I början av 1995 kommer förhandlingar om den elfte påfyllnaden för perioden 1996-1999 att påbörjas. Förhandlingarna förutses avslutas före 30 juni 1996. Givet att IDA:s inriktning och utformning även framledes ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA 11 fortsatt ligga på en rimlig nivå.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade och outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskemål (i Central- och Östeuropa och det forna Jugoslavien och för katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor av tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras som återlägg för IDA, så att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske.
Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999 dvs. sista året för dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades under budgetåret 1994/95 med en första återläggning på 112 miljoner kronor. Det återstående beloppet kommer att fördelas under de kommande budgetåren fram t.o.m. budgetåret 1998/99.
Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till IDA 10 samt det första årsbidraget till IDA 11 att erläggas. Dragningarna sket över en åttaårsperiod. För IDA 9 används i huvudsak tidigare uppbyggda reserver.
Regeringen beräknar 946,5 miljoner kronor under budgetåret för bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).
IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. Den 90 allt viktigare roll som privata investeringar spelar för länders utveckling
har lett till att IFC kommit att få en allt större betydelse. Varje Prop. l994/95:100 investering måste bidra till utvecklingen av ekonomin i mottagarlandet Bilaga 4 samt ge avkastning.
IFC arbetade under verksamhetsåret aktivt med att söka uppnå en högre grad av diversifiering av såväl land- som sektorfördelning. IFC strävar efter att öka sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom de specialverksamheter inom IFC, s.k. faciliteter, som är riktade mot Afrika. Det betydande antal länder som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC
Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en viktig roll för utveckling av små- och medelstora företag i u-länder. Specialverksamheterna finansieras med särskilda medel från medlemsländer. Utrikesdepartementet ansvarar för samordning av dessa insatser medan beredning och uppföljning f.n. främst sker genom SwedeCorp.
IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt bistånd till privatsektorutveckling. Sverige bör därför fortsätta att stödja IFC:s verksamhet. IFC bör dock eftersträva en bättre arbetsfördelning och ökat samarbete med t.ex. Världsbankens privatsektoravdelning, regionalbankerna och FN-systemet, för att bättre utnyttja sina komparativa fördelar.
IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar. Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 procent dvs. 11,7 miljoner dollar. Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Under budgetåret kommer det fjärde årsbidraget att betalas. En viss reservation finns på anslagsposten.
Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan till 7,5 miljoner kronor budgetåret 1995/96.
Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden
Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja ekonomisk utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Fattigdomsbekämpningen utgör en central del i denna målsättning. Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns nu allvarliga kvalitetsbrister i bankens utlåning. Banken har haft en överdriven utlåning till icke kreditvärdiga länder, vilket medfört omfattande betalningseftersläpningar.
Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i enlighet med en nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad reservuppbyggnad och en minskning av låneponföljen i icke kreditvärdiga länder.
Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är inte aktuell, varför något medelsbehov ej föreligger under denna delpost.
Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och omfattade ca 3,3 miljarder dollar. Samtidigt fastställdes principerna för verksamhetens inriktning under 1991-93. Fördelningen av fondens medel mellan olika låntagarländer baseras på en löpande värdering av ländernas förmåga att 91
uppnå resultat avseende ekonomisk politik, resursfördelning och Prop. 1994/951100 fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt hållbar utveckling. AfDFs Bilaga 4 verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den svenska synen.
Kvalitetsproblem i AfDBs utlåning gäller även för AfDF. Förhandlingar om en sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes under våren 1993. Sverige verkar för en förbättrad kvalitet i AfDF:s verksamhet och åtgärder för att stärka Bankgruppens finansiella ställning. Den svenska bidragsandelen till AfDF VII kommer att vara beroende av i vilken mån påfyllnadsförhandlingama leder till ett tillfredsställande resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte avslutade och för budgetåret l995/96 förutses således inget medelsbehov under denna delpost.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Sedan slutet av 1980- talet har verksamheten allt mer kommit att förändras från mer traditionell projektftnansiering till ett bredare angreppssätt för att främja fattigdomsbekämpning, kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling.
Denna utveckling har accentuerats under de senaste åren inte minst i överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital. Där fastslås att minst 40 % av bankens totala utlåningsvolym före årtiondets slut skall styras till de sociala sektorerna eller användas för miljöåndamål. Bankens främsta interna mål är att öka kvaliteten på långivningen för att därigenom uppnå största möjliga utvecklingseffekt. Detta har resulterat i en omorganisation av verksamheten där den strategiska planeringen för varje låntagarland sätts i centrum.
Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under kapitalökningsförhandlingarna spelat en klart pådrivande roll för att åstadkomma denna breddning av bankens verksamhet. De principer som nu ligger till grund för långivningen speglar i stor utsträckning de svenska biståndsmålen, och dessa principers genomslagskraft har förstärkts genom den senaste kapitalökningen.
Under det kommande budgetåret förväntas den sjunde påfyllnadsförhandlingen av Asiatiska utvecklingsfondens resurser ta sin början. Från givarländema finns inför förhandlingarna ett uttalat att banken skall stärka sin profil som utvecklingsinstitution. Utgångspunkten för det svenska agerandet bör vara hur banken hittills implementerat det övergripande fattigdomsmålet och hur denna roll kan stärkas.
I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen av bankens kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder US dollar. Av ökningen skall 2 % betalas in och resten utgörs av garantikapital. Sverige bibehöll sin tidigare kapitalandel på 0,35 %, vilket innebär att ett belopp
på 1,7 miljoner US dollar skall betalas in under en period på 5-6 år. Det Prop. l994/95:100 är troligt att det första bidraget till den Asiatiska utvecklingsbanken Bilaga4 kommer att inbetalas under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1995/96 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost. Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till den Asiatiska utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret uppgår till 172,5 miljoner kronor.
Interamerikanska utveckl in gsbanken ( IDE)
Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under nästan ett årtionde i stor utsträckning präglas av målsättningen att främja den pågående strukturanpassningen i låntagarländerna. Samtidigt skall en betydande del av utlåningen riktas till de allra fattigaste befolkningsgrupperna, stöd att stärka kvinnornas roll i utvecklingsprocessen, miljö och främjande av småföretagande.
Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av fondens resurser (IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål, men syftar därutöver till att ytterligare fördjupa bankens fattigdomsorientering. Detta uttrycks som att medan problemen med den finansiella skulden i Latinamerika är på väg att lösas, måste under resten av 90-talet den "sociala skulden" åtgärdas. De mål man sätter upp för detta arbete är fattigdomsreduktion, social jämställdhet, modernisering och integration samt en miljömässigt hållbar utveckling.
Bankens interna mål är att förändra sin beredningsprocess så att den förstärker den strategiska planeringen på landnivå. Detta har resulterat i en ny organisation med ökad landfokusering och en stärkt roll för de landkontor som finns i varje mottagarland. Banken kan därmed spela en konstruktiv roll i dialogen med sina låntagarländer.
Under det kommande budgetåret bör Sverige prioritera implementeringen av [DE 8. såväl organisatoriskt som på policyområdet. Särskilt bör bankens val av målgrupper för projekt uppmärksammas för att garantera att de fattigaste befolkningsgrupperna nås.
I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Mot bakgrund av förhandlingarnas överensstämmelse med svenska prioriteringar och det faktum att möjligheter gavs för att förändra styrkebalansen i banken till de icke-regionala ländernas fördel, ökade Sverige sin andel till 0,3 %. Denna förstärkning av bankens multilaterala karaktär resulterade också i ytterligare en icke-regional plats i styrelsen. Totalt ökades bankens kapital med 40 miljarder US dollar. av vilka 2,5 % skall betalas in. Det sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till ca 100 miljarder US dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US dollar till Bankens koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste låntagarländerna fastställdes också. För Sveriges vidkommande innebär förhandlingsresultatet totalt utfästelser om bidrag på 18 miljoner US dollar, vars dragningar fördelas över en tioårsperiod.
Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i 93
tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet under Prop. l994/95:l(_)() budgetåret 1995/96 till 28,5 miljoner kronor. Bilaga 4
Övriga un'ecklingsfonder
— Nordiska utvecklingsfonden (NDF) NDF är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling i u- länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala finansieringsinstitutioner.
Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet i enlighet med etablerad nordisk bördefördelning.
NDF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett sammanlagt värde av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av ännu inte inbetalt kapital uppgår till 40 miljoner SDR, vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 650 miljoner kronor.
NDF:s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument i synnerhet i fattigare länder. Fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i kreditgivningen. N DF har etablerat ett gott samarbete med andra multilaterala finansieringsinstitutioner och på det sättet bidragit till den nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner.
Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s verksamhet. Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till grund för det svenska agerandet vid de förhandlingar om kapitalpåfyllnad av N DF som väntas genomföras under budgetåret. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret l995/96 till 171 miljoner kronor.
- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) IFADzs huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. IFAD kännetecknas bl.a. av att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar samt av den relativt betydande roll som mottagarländerna har i organisationens styrning. Verksamheten präglas av småskalighet och innovation.
Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och OECD- länderna. OPEC-ländernas försämrade ekonomier har emellertid medfört att denna form av biståndssamarbete utsatts för allt större påfrestningar.
För att skapa förutsättningar för framgångsrika påfyllnadsförhandlingar har under 1994 en särskild kommitté gjort en översyn av struktur—, inflytande- och resursbehovsfrågoma inom IFAD. Kommittén har föreslagit genomgripande reformer, bl.a. övergång från ett kategoriindelat 94
medlemssystem till ett kategorilöst samt ändringar i fråga om Prop. l994/95:100 röstfördelningsregler och styrelserepresentation. Förhandlingarna om en Bilaga 4 fjärde kapitalpåfyllnad för 1995—1997 har därmed kunnat återupptas och förutses avslutas i början av år 1995.
IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på organisationens tjänster och den är välskött och bedriver sin verksamhet effektivt.
Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en framträdande roll i processen mot en uppgörelse om reformer och kapitalpåfyllnad.
Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad. Den svenska andelen av OECD—ländernas samlade bidrag till påfyllnad bör ligga nära den som gällde för den tredje påfyllnaden (5,8 %). Med hänsyn till att OECD- och i viss mån mottagarländerna förutses ta över en del av OPEC-ländernas finansiella börda i ett reformerat IFAD. kan OECD-ländemas andel av den fjärde påfyllnaden komma att uppgå till ungefär 75 %. 600 miljoner US dollar kvarstår som ett rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek.
Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska årsbidraget till den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till sammanlagt 130 miljoner kronor. Med hänsyn tagen till en från budgetåret 1992/93 ingående reservation beräknar regeringen ett medelsbehov på 25,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete Miljöinsatser
Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är en väsentlig komponent i det internationella utvecklingssamarbetet. En särskild UNCED-proposition har närmare utvecklat det svenska uppföljningsarbetet.
Som ett led i uppföljningen av propositionen upprättade regeringen en arbetsgrupp som skulle granska hur besluten vid UNCED och andra globala miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Dessa förslag har nyligen lämnats. Regeringen avser att noga värdera dessa planer. Syftet är att utveckla principer. riktlinjer och arbetsmetoder för ett mer integrerat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling. Regeringen avser återkomma till Riksdagen om arbetet med dessa frågor.
De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön är grundpelare i regeringens arbete med dessa frågor. Miljöhänsyn måste integreras i all utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och -program, vilka finansieras under denna anslagspost.
Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras gemensamt av UNDP. UNEP och Världsbanken, vars verksamhet nyligen omstrukturerats och permanentats. finansierar insatser inom områdena 95 globala kliiiiatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt
vatten samt uttunning av ozonskiktet. GEF är också interimistisk Prop. l994/951100 finansiell mekanism för de globala konventionerna om klimatförändringar Bilaga 4 och biologisk mångfald, som tillkom som ett resultat av UNCED- processen. Förhandlingar pågår om GEF:s roll i uppföljningen av dessa konventioner. Den påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på
sammanlagt 2 miljarder US dollar för perioden 1994-97 innebär för Sverige en andel om 2,88%, vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För
perioden 1995/96 kommer ca hälften av det svenska bidraget att utbetalas.
Ytterligare ett resultat av UNCED är att en konvention mot ökenspridning nyligen framförhandlats. Regeringen avser att under våren lägga fram en särskild proposition för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Den beräknas kunna träda i kraft under 1997. Under interimsperioden kommer förhandlingar att föras, som bl.a. skall ta ställning till finansieringen av de åtaganden som är förbundna med konventionen. Under det närmaste året kommer således behovet av finansiering främst att gälla interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller omedelbara åtgärder i Afrika.
Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond finansierar u—ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Under året utökades fondens budget från 160 miljoner US dollar till 240 miljoner US dollar. Sveriges andel till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska åtagandet f.n. utgör 1.9 miljoner US dollar per år.
En internationell utvärdering av Montrealprotokollets verksamhet har inletts. Insatser inom fonden har visat sig ge positiva resultat. Det finns genom dessa insatser stora möjligheter för att en återhämtning av ozonskiktet skall kunna ske. Detta förutsätter dock att arbetet fortgår åtminstone under den närmaste tioårsperioden.
SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha genomförandet av vissa multilaterala miljöinsatser inom ramen för denna delpost. Inriktningen har varit långsiktiga insatser som kräver kontinuitet och som ligger i linje med UNCED-besluten. Den föreslagna minskningen på delposten påverkar även denna del.
Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/%.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF )
Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap. IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision 2000"), som antogs för två år sedan framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Man betonar också federationens roll som ledare inom området genom sin starka faltnärvaro.
Sveriges inställning till planen är positiv. Särskilt betydelsefullt är att man hävdar kvinnornas rättigheter samt uppmärksammar tonåringar och
. . . . . .. ( deras Situation. Organisationen har dock haft svart att fora ut planens %
Bilaga 4
budskap till sina relativt självständiga medlemsorganisationer.
Det handlingsprogram som antogs av FN:s konferens om befolkning och utveckling är av stor relevans för IPPF:s verksamhet. Enskilda organisationer har på ett mycket aktivt sätt bidragit till det lyckosamma resultatet av konferensen. De utgör nu parter i det omfattande arbete som vidtar för att följa upp konferensens rekommendationer och får därmed en mer betydelsefull och sjävständig roll. IPPF:s verksamhet som bedrivs av deras globala nätverk får en väsentlig roll i genomförandet.
Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå.
Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Internationella sjöfartsuniversitetet ( WMU)
WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till 90-95 % kommer från utvecklingsländer.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret l995/96 förutser regeringen ett bidrag om 27 miljoner kronor.
Multilateral rekrytering
Svensk representation i FN-organ på olika ansvarsnivåer är av stort värde för Sverige. Vårt land är underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligfinansierade multilaterala organ. Det är viktigt att finna effektiva former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet.
Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter inom internationella organisationer, särskilt FN-systemet.Under budgetåret 1994/95 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala biträdande experter.
Under budgetåret 1993/94 har SIDA i samråd med Utrikesdepartementet utvärderat programmet. Utvärderingen visar bl.a. att hälften av deltagarna i programmet haft åtminstone ytterligare ett uppdrag inom det internationella biståndet och mer än hälften är intresserade av att få sådana uppdrag i framtiden. Cirka 10 % av de tidigare biträdande experterna har enligt utredningen fått fast anställning inom FN—organisationer. Det är dock oklart hur effektivt programmet varit för att bidra till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett bättre sätt utnyttja nationella och internationella erfarenheter.
7 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S. 111 rad 11 Står: bekänna Rättat till: bekämpa
Prop. l994/952100
97
Regeringens bedöming är att programmet i nuvarande skede är i behov Prop. l994/95:100 av konsolidering och en betydligt klarare målsättning än tidigare. Ett Bilaga 4 genomgripande nytänkande krävs i syfte att fokusera insatserna och utnyttja programmet effektivare än hittills. Regeringen avser att tillsammans med den nya myndigheten utveckla nya riktlinjer för programmet.
Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella organisationer.
För budgetåret 1994/95 förutser regeringen ett anslag för ovan redovisade ändamål på 72 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda har visat på behovet av att utveckla effektivare metoder för att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt att i alla led främja varaktig fred och långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver samordning av insatser av såväl politisk, militär som civil och humanitär natur.
FN bör ha en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att finna såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på konflikter och s.k. komplexa katastrofer. FN saknar dock idag en organisation som möjliggör effektiv samverkan och samordning. Det är angeläget att från svensk sida intensifiera arbetet med att åstadkomma förändringar som krävs för en effektiv och framgångsrik konflikthantering.
Betydande framsteg har gjorts inom det civila och humanitära området vad gäller samverkan och samordning mellan de FN-organ och andra organisationer som är verksamma i katastrofsituationer. Inom ramen för den övergripande reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet har en omfattande översyn och omorganisation gjorts av FN:s katastrofarbete. Dock har förhållandevis lite åstadkommits vad gäller att anpassa FN:s fredsbevarande operationer till dagens komplexa katastrofer och det övriga FN-systemets civila och humanitära insatser. Det är därför angeläget att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländema till att även inkludera åtgärder som syftar till att främja varaktig fred, respekt för mänskliga rättigheter, demokratisering och långsiktig civil utveckling.
Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna. Under budgetåret l995/ 96 bör ökad uppmärksamhet ägnas åt att utveckla FN:s organisation och arbetsmetoder i syfte att på såväl kort som lång sikt främja effektivare samverkan mellan FN:s civila, humanitära och fredsbevarande insatser. Särskilt avseende bör fästas vid att utveckla och förbättra FN:s förmåga att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt organisationens möjligheter att främja övergången till varaktig fred och långsiktig utveckling. Vidare bör särskilt avseende 98
fästas vid FN:s organisation och arbetsmetoder i framförallt s.k. Prop. l994/95:l()() komplexa katastrofer. Bilaga 4 Användande av medel under denna anslagspost får ske i de länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Anslagsposten kan vidare utnyttjas för insatser av utvecklingskaraktär (organisations- och metodutveckling, etc.) inom FN och andra organisationer, som bidrar till att utveckla FN:s konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning, demokratistöd, humanitär hjälp och återuppbyggnad bör. i ökad utsträckning finansieras under anslaget C2. För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor för denna anslagspost.
Övriga insatser
Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenskt bidrag. Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala insatser förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för budgetåret l995/96. Denna ram kommer bl.a. att nyttjas till följande insatser:
- Internationella rödakorskommittén (ICRC) ICRC arbetar efter de principer som fastställts i Genévekonventionerna. Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd till i första hand krigsfångar och civila internerade samt på familjeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. Regeringen förutser ett fortsatt årligt bidrag till organisationens administrativa budget på 8 miljoner kronor.
- FN:s boende— och bebyggelsecenter (HABITAT) Genom HABITAT ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor i u—länder. Detta inkluderar den globala strategi man driver om tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for Shelter) och uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige ger stöd till den reguljära tekniska biståndsverksamheten inom HABITAT med 5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Tonvikten i HABITAT-
programmet lägger Sverige på frågor som berör de fattigaste 99
Bilaga 4
slumområdena i storstäderna samt på kvinnans situation i boendemiljön. Regeringen förutser ett bidrag till HABITAT med 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Sverige driver ett aktivt förarbete inför HABITAT II—konferensen år 1996 genom den förberedelsegrupp som bildats. HABITAT II skall särskilt behandla två tema: godtagbart boende för alla och utveckling av hållbara bosättningar i en urbaniserande värld.
Bland de frågor Sverige prioriterar kan nämnas alla människors basbehov av ett hem, vikten av att sätta den enskilda människan och hushållet i fokus samt vikten av demokrati på lokalplanet. Regeringen beslutade under våren 1994 om ett bidrag på 3 miljoner kronor till förberedelsearbetet. särskilt i utvecklingsländer, inför HABITAT II— konferensen. Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra givare, ytterligare stödja förberedelsearbetet inför konferensen 1996 samt kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp konferensens resultat.
- FN:s fjärde kvinnokonferens
Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking år 1995. Visst stöd över biståndsbudgeten har tidigare utgått till förberedelsearbetet i utvecklingsländer, men Sverige bör ha beredskap att dels ge ytterligare bidrag till de svenska förberedelserna. dels för uppföljande insatser.
- FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) Den katalytiska och innovativa rollen för FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) har illustrerats med ett sandkorn i ett ostron: genom att konstant skrapa på ytan och irritera, skapas till sist en pärla. UNIFEM är en av de minsta fonderna i FN systemet, men med ett mycket starkt mandat. Fonden verkar organisatoriskt som en självständig enhet i samarbete med UNDP.
UNIFEM arbetar med en rad experimentella insatser inom ett brett verksamhetsfält såsom kvinnans rätt. tillgång till krediter, teknik och vetenskap, rätten att välja när och hur många barn kvinnan vill föda.
Alla de stora FN-konferenserna under 1990-talet har en gemensam nämnare - kvinnornas situation. Inför kvinnokonferensen i Peking har UNIFEM en given roll. I denna ingår ett aktivt stöd på landnivå, främst i Latinamerika och Asien, till att ta fram nationella underlag. Fonden tog under förra året ett särskilt ansvar för arbetsgruppen "Kvinnor i vetenskap och teknik - nya visioner för 2000-talet".
Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett årligt bidrag till basbudgeten. Regeringen driver att UNIFEM:s arbete anamrnas och får genomslag i andra FN-organs verksamhet.
Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas dels som basbudgetstöd, dels som riktat stöd att användas av organisationen i syfte att utvärdera dess katalytiska påverkan på de operativa utvecklingsorganen.
- Internationella programmet för komrnunikationsutveckling (IPDC) UNESCO:s biståndsprogram för komrnunikationsutveckling har till
Prop. l994/95: l()0
l (')(l
Bilaga 4
uppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Under de senaste åren har verksamheten aktiverats och koncentrerats på ett sätt SOm väl stämmer överens med svenskt synsätt. Regeringen beräknar ett bidrag om 3 miljoner kronor.
— Internationella juteorganisationen (IJO) IJO är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete som bl.a. har till uppgift att förbättra de strukturella förhållandena för världens jutemarknad. Organisationen bedriver projekt inom jordbruk, industri och marknadsstödjande verksamhet. Det svenska bidraget var för år 1994/95 ca 20 000 kronor. Regeringen förutser ett årligt bidrag i samma storleksordning för kalenderåren 1995 och 1996.
- Gemensamma fonden för råvaror
Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna. Det första kontot har till följd aldrig utnyttjats eftersom detär svårt att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Till det andra kontot har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997.
- Tekniskt bistånd genom UNCTAD
UNCTAD lämnar tekniskt bistånd för att stödja u-ländemas ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla handelsprocedurema. Regeringen räknar med en ram om 3 miljoner kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område.
- Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer, Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Verksamheten styrs av en styrelse där bl.a. en svensk ledamot ingår.
Regeringen fäster stor vikt vid fondens verksamhet. Sverige verkar för att fonden effektiviserar sin projektimplementering och att informationsflödet till givarna förbättras.
Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, vilket anslagits i fyra lika poster under åren 1991/92-1994/95. Ytterligare bidrag till ACBF kommer vara beroende av hur tillfredsställande tidigare års bidrag till fonden utnyttjats.
Prop. l994/95:100
lOl
Förslag till riksdagsbeslut Prop. l994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
l. godkänner de riktlinjer för bidrag till internationella biståndsprogram som förordas i det föregående,
2. godkänner de utfästelser som redogjorts för,
3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats,
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag om 4 762 500 000 kronor.
C 2. Utvecldingssamarbete genom den nya myndigheten
1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851 1994/95 Anslag 8 665 000 000 1995/96 Förslag 11 586 600 000
varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Av reservationen hänförs 2 146 miljoner komor till det tidigare anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela detta belopp utom 209 miljoner kronor är intecknat genom utfästelser och avtal för olika projekt.
Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på 1 673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av detta belopp hänförs till verksamheten inom SAREC, BITS och SwedCorp. I stort sett hela detta belopp är intecknad genom gjorda utfästelser och åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs till stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Stora delar av detta anslag väntas förbrukas under budgetåret 1994/95.
Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de nödvändiga omprioriteringarna betydande nedskärningar av det bilaterala biståndet. Inom det reducerade anslaget har i första hand eftersträvats att bevara landprogrammens ställning.
Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. På tio år har antalet mottagarländer ökat från ca sextio till över hundra. Omfattningen av samarbetet varierar dock starkt. De flesta u-länder får svenskt bistånd enbart via svenska enskilda organisationer eller FN, medan bilateralt utvecklingssamarbete av betydande omfattning äger rum med ett trettiotal länder.
Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och samordning, på tydlig ansvarsfördelning och på klara prioriteringar. Regeringen har genomfört och planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka det bilaterala biståndets planeringsprocess.
Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen biståndsmyndighet, nedan kallad den nya myndigheten, som under en samlad ledningsfunktion och med god strategi- och analyskapacitet kan 102
ansvara för genomförandet av hela det bilaterala biståndet och delar av Prop. l994/95:100 det multilaterala. Härigenom uppnås en bättre samordning och betydande Bilaga 4 synergieffekter, samtidigt som konkreta besparingar på sikt kan göras inom biståndsförvaltningen.
Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för det bilaterala utvecklingssamarbetet. som riksdagen beslutade om under år 1993. Huvudinriktningen skall vara att stärka landprogrammens ställning, dvs. det programmerade, fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre antal mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder via andra anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom ökas långsiktigheten i biståndet och mottagarländerna ges större möjligheter att planera och ta ansvar för sin utveckling. På vissa punkter föreslås i denna budgetproposition förändringar med den inriktningen, och ytterligare steg kommer att tas i regeringens anvisningar för biståndsmyndighetens anslagsframställning för budgetåret 1997. '
Det stora antalet mottagarländer i det bilaterala biståndet ställer ökade krav på flexibilitet i planeringsmetodiken beroende på biståndets storlek och karaktär. Den mest krävande biståndsfonnen är det programmerade bilaterala gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal länder. Regeringen kommer att under de kommande åren minska antalet mottagarländer för denna typ av bistånd. I år föreslås att biståndet till Kap Verde och Lesotho övergår i andra former. I ett något längre perspektiv förutses även biståndet till Botswana och ytterligare några länder övergå i andra former. Den nya biståndsmyndigheten bör lämna förslag till i vilka länder myndighetens medverkan kan begränsas till att exempelvis granska förslag om insatser jämte bedöma kompetensen hos de parter som skall genomföra verksamheten. Det är också väsentligt att en fortlöpande koncentration sker inom landprogrammen.
I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande förändringar i anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i Afrika, Asien och Latinamerika förs samman till var sin anslagspost, vari de enskilda landprogrammen utgör delposter. Anslagsposten för utvecklingssamarbete med Latinamerika inrymmer därtill insatser som under budgetåret 1994/95 finansieras över anslagsposten demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och mänskliga rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs till särskilda landprogram (totalt 424 miljoner kronor).
Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter benämns i fortsättningen Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning och inrymmer vissa insatser i syfte att främja fred och försoning, vilka tidigare finansierats över katastrofanslaget.
De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman till en, Kostnader för fältpersonal.
Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger SIDA rätt att, om ej annat angivits, utan regeringens godkännande fatta beslut 103 om biståndsinsats till en kostnad om högst 15 miljoner kronor. SIDA har
Bilaga 4
i sin anslagsframställning föreslagit att verket i stället ges rätt att besluta om insatser oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen instämmer i att en sådan ordning ligger i linje med principerna om mål- och resultatstyming i biståndet, och kommer i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 att upphäva 15-miljonerregeln för de länder för vilka landstrategi beslutats av regeringen samt för vissa andra anslagsposter. Regeringen avser också att öka långsiktigheten i biståndet genom att bemyndiga biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i de fall där landstrategi föreligger. För övriga landprogram och anslagsposter gäller normalt tre gånger årsbeloppet.
Biståndsmyndigheten konuner också att ges rätt att överskrida enskilda landprogram eller anslagposter med högst 5 % under förutsättning att anslaget inte överskrids. Regeringen föreslår följande struktur inom anslaget och beräknar medelsbehovet till följande belopp (miljoner kronor):
1994/ 95 1995/96 1995/96 Anvisat Förslag Förslag 12 mån 18 mån 1. Afrika 1 795 1 650 2 475 A ngola 60 14 0 210 Botswana 55 40 60 Eritrea 30 20 30 Etiopien 130 130 195 Guinea-Bissau 0 35 52,5 Kenya 80 65 97,5 Mocambique 245 245 3675 Namibia 85 75 112,5 Svdafrika 220 23 0 345 Tanzania 2 95 260 3 90 Uganda 95 95 142, 5 Zambia 135 125 [87,5 Zimbabwe 135 120 180 Övriga länder 65 0 0 Regionala insatser 165 70 105 2. Asien 989 935 1 402,5 Bangladesh 130 120 180 Indien 305 300 450 Kambodja 100 80 120 Laos 100 90 135 Sri Lanka 50 40 60 Vietnam 180 170 255 Västbanken/Gaza 104 120 180 Reg insatser 2 15 22.5
Prop. l994/95: 100
l 04
3. Latinamerika 540 500 750 Prop. l994/951100 Centralamerika & Karibien 260 260 390 Bilaga 4 Nicaragua 155 120 180 Sydamerika 125 120 180 4. Demokrati, MR & konfl.lösn. 206 185 277,5 5. Tekn. sam. & kapa.utveckling1 430 1 335 2 002,5 Tekniskt samarb. & int. kurser 335 3 75 562,5 Näringslivssamarbete 135 I 15 1 72,5 Särskild miljöinsatser 230 205 307,5 Forskningssamarbete 425 400 600 Särskilda program 305 240 3 60 6. Katastrofer & återuppbyggn 1 140 1 000 1 500 7. Folkrörelser & ensk org 1 000 850 1 275 8. Eko. reformer & skuldlättn. 1 000 800 1 200 9. Krediter för utveckling 480 395 585 U-krediter 430 340 510 Biståndskrediter 50 50 75 10. Kostnader för fältpers 60 55 82,5 11. Information 25 24,4 36,6 Summa C 2 8 665 7 724,4 11 586,6
Det bör uppmärksammas att i tabellenovanlör budgetåret 1994/95 har hänsyn tagits till de anslagspos förändringar som föreslagits tidigare.
C 2.1 Afrika
Omvärldens syn på Afrika präglas ofta av bilder på människor utsatta för terror i länder som Rwanda, Liberia och Somalia. Detta mänskliga lidande är inte bara upprörande utan hotar också stabiliteten i hela Afrika, vilket i sin tur kan påverka även vår kontinent. Olika initiativ som tas i fredsbyggande, konfliktlösande och förtroendeskapande syfte är därför angelägna och förtjänar svenskt stöd. Särskilt bör framhållas de ansträngningar som görs inom ramen för bl.a. OAU och SADC att skapa regionala mekanismer för att förebygga och motverka konflikter. Samtidigt finns det en annan bild av Afrika, som symboliseras av köerna av sydafrikaner som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i landets första fria val. Huvuddelen av länderna söder om Sahara har påbörjat en utveckling mot demokrati. Men insikten tilltar om att flerpartival endast är en komponent i demokratisk utveckling. Det gäller att främja framväxten av en demokratisk kultur med folklig bas. För detta krävs ökad pluralism liksom ett starkt civilt samhälle, vilket förutsätter en långsiktig utveckling av institutioner som folkrörelser, partier, fristående massmedia, opartiskt rättsväsende, m.m. Bistånd kan främja en sådan utveckling, bl.a. genom att stödja institutionsuppbyggnad. Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen söder om Sahara att ha ökat från en halv miljard år 1990 till 1,3 miljarder år 2025. Det är svårt för de afrikanska ekonomierna att expandera i takt med befolkningsökningen. Därmed kommer sannolikt arbetslösheten att stiga 105
ytterligare och risken för social och politisk oro att öka, vilket kan leda Prop. 1994/951100 till minskad investeringsvilja och kapitalflykt. Det innebär också att Bilaga4 Afrika vid sekelskiftet riskerar att vara fattigare än vid mitten av 1960- talet.
De afrikanska länderna är relativt sett de mest skuldsatta. Internationella, samordnade aktioner är nödvändiga för att möjliggöra ekonomisk återhämtning.
Kvinnornas situation i Afrika är ofta mycket svår. De svarar ofta för familjens försörjning. Flickor utsätts i vissa regioner för s.k. könsstympning. AIDS drabbar i Afrika främst kvinnor. En stärkt ställning för kvinnorna är en nödvändig förutsättning för framsteg, bl.a. för en lägre befolkningstillväxt. I allt utvecklingssamarbete måste därför vikten av att stärka kvinnans ställning beaktas. Biståndet behöver också utveckla nya former för att förändra sedvänjor och förbättra kvinnors situation.
Miljöproblemen i Afrika är i första hand resultatet av fattigdom. Snabbt ökande befolkningar innebär ökat slitage på miljön, om detta inte kompenseras av t.ex. förbättrade brukningsmetoder.
De afrikanska statsförvaltningarna är svaga och överbelastade. Genomgripande reformer innebärande bl.a. koncentration på verkligt centrala uppgifter är nödvändiga.
Alltfler länder försöker komma tillrätta med ekonomiska problem genom reformprogram, i regel uppbackade med internationellt bistånd. Världsbanken menar, att de länder som under längre tid genomfört sådana program kan uppvisa ökad tillväxt. Åtgärder för att skapa ekonomisk tillväxt riskerar dock att på kort sikt drabba de svaga grupperna. Därför spelar biståndet en betydelsefull roll för att möjliggöra en ekonomisk återhämtning i socialt acceptabla former.
Angola
Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att främja demokratisk samhällsomdaning, nationell konsolidering samt varaktig social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har hittills gjort det nödvändigt att koncentrera samarbetet till insatser av katastrofkaraktär.
FN beräknar att flera hundra tusen människor dött och att två miljoner människor befinner sig på flykt sedan inbördeskriget återupptogs i slutet av år 1992. Under år 1993 minskade produktionen med nästan en fjärdedel och inflationen var 1800 %. Den statliga förvaltningen och de redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare och korruptionen utgör ett stort problem.
Landprogrammet — inom hälsovård, fiske och telekommunikationer — har inskränkts till vad som är möjligt att genomföra. Under budgetåret 1994/95 avsattes 115 miljoner kronor till katastrofinsatser, varav 75 miljoner kronor ur basprogrammet.
Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande för utvecklingen i landet. I avsikt att stödja utvecklings- och 106
återuppbyggnadsarbetet i Angola föreslår regeringen ett landprogram på Prop. l994/95: l()() på 210 miljoner kronor inklusive katastrofinsatser genom främst FN. Bilaga 4 Utanför landprogrammet görs insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö.
Botswana
Målen för utvecklingssamarbetet med Botswana är att bidra till att förbättra villkoren för landets fattiga samt att medverka till produktivitetshöjning inom ekonomin.
Regeringen fattade den 9 juni 1994 beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Botswana för perioden till och med kalenderåret 1998. Den sammanfattande bedömningen är att Botswana uppfyller de kriterier som riksdagen lagt fast för det bilaterala utvecklingssamarbetet: en utvecklingsfrämjande ekonomisk politik, utveckling av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter samt hög effektivitet i biståndet.
Botswana är idag ett medelinkomstland, vilket motiverar att det landprogrammerade biståndet fasas ut och att utvecklingssamarbetet övergår i andra former.
Regeringen bedömer att det belopp som angetts i landstrategin för utfasning kan minskas något. För budgetåret l995/96 föreslås ett landprogram på 60 miljoner kronor.Härutöver omfattar utvecklingssamarbetet bl.a. tekniskt samarbete och forskningsbistånd.
Eritrea
Målet med utvecklingssamarbetet med Eritrea är att bidra till landets återuppbyggnad och en demokratisk samhällsutveckling.
Eritrea är självständigt sedan maj 1993. Arbetet med landets författning har inletts, och nationella val planeras inom fyra år. Landets ekonomi är slagen i spillror efter trettio år av inbördeskrig. Återuppbyggnad har högsta prioritet liksom repatriering av ca 400 000 eritreanska flyktingar från Sudan.
SIDA har föreslagit ett långsiktigt utvecklingssamarbete inriktat på energi och förvaltning. För innevarande budgetår har detta bistånd inte avtalsfästs. Det fortsatta stödet till Eritrea är för närvarande under diskussion. En möjlighet är stöd till humanitära insatser, såsom repatriering av eritreanska flyktingar från Sudan. Regeringen föreslår att 30 miljoner kronor avsätts för samarbetet med Eritrea.
Etiopien
Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen. Allmänna val till ett nytt parlament planeras under våren 1995. Den politiska basen för övergångsregeringen har krympt genom att flera 107
grupper dragit sig ur samarbetet. Respekten för de mänskliga Prop. l994/95: l()(.) rättigheterna har förbättrats avsevärt men är ännu inte tillfredsställande. Bilaga 4 Etiopien är ett av världens absolut fattigaste länder. Nedslitningen av miljön är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar ekonomisk utveckling. I november 1992 inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram som fått omfattande stöd från givarsamfundet. Resultaten är hittills goda. Förutsättningama att bedriva ett effektivt långsiktigt utvecklingssamarbete med Etiopien bedöms som positiva, men decentraliseringen av statsförvaltningen samt reformerna av landets ekonomi har minskat kapaciteten att planera och genomföra insatser. Under år 1995 kommer en landstrategi för samarbetet att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att nuvarande mål och inriktning för samarbetet bibehålls. Landprogrammet omfattar insatser inom undervisning, hälsovård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, samt hushållning med naturresurser. Regeringen föreslår ett landprogram på 195 miljoner kronor. Utöver landprogrammet förutses fortsatt stöd till forskningssamarbete, stöd för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt framväxten av en rättsstat, samt AIDS-bekämpning. Betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Guinea-Bissau
Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att stödja landets ekonomiska och sociala utveckling, framför allt genom att bygga upp fungerande institutioner och förvaltning.
I juli 1994 genomförde Guinea-Bissau framgångsrikt landets första fria parlaments- och presidentval. Den ekonomiska refonnprocessen har inte varit lika framgångsrik. Ett nytt strukturanpassningsprogram för åren 1995-97 har utarbetats. Den ekonomiska politiken kompliceras av att Guinea-Bissau är ett av världens relativt sett mest skuldsatta länder.
Landprogrammet har under senare år koncentrerats till insatser som syftar till att förstärka institutioner och höja kompetensen inom jordbruks- och undervisningsmyndighetema. Därtill kommer utbildnings- och rådgivningsinsatser, t.ex. till det nationella folkhälsolaboratoriet, samt betalningsbalansstöd. Utanför landramen lämnas stöd till Guinea-Bissaus industriutveckling.
Den låga mottagningskapaciteten har medfört låg effektivitet i samarbetet. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är under utarbetande. Den kommer bl.a. att beakta de slutsatser som drogs i utredningen av SAU. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 52,5 miljoner kronor.
Kenya
Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas 108 villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att
Bilaga 4
främja de mänskliga rättigheterna.
Demokratiseringsprocessen efter de allmänna valen år 1992 har ännu inte konsoliderats.
Den kenyanska regeringen är överens med IMF och Världsbanken om det fortsatta strukturanpassningsprogrammet. Kenya har följt programmet vad gäller stabilisering men framstegstakten vad gäller strukturella reformer är ej tillfredsställande.
Landets utvecklingspolitik hämmas av brister inom förvaltningen och av korruption. Samordnade ansträngningar görs från givarnas sida för att få till stånd ett bättre system för kanalisering av biståndsmedel, där biståndet är inkluderat i såväl budget som redovisningssystem.
Landprogrammet är inriktat på stöd för landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvärdssamarbetet har varit framgångsrikt. Biståndet genom enskilda organisationer spelar en viktig roll.
En förvaltningsreform har inletts. Denna är mycket viktig för att landprogrammet inom de tre huvudsektorema skall kunna decentraliseras. Revisioner av vissa biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser.
Regeringen föreslår ett landprogram på 97,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Tillsammans med ingående reservation förutses detta täcka utbetalningarna för det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya under det kommande budgetåret. Därutöver förutses insatser avseende mänskliga rättigheter och demokrati, miljö samt särskilda program.
Mocambique
Målet för utvecklingssamarbetet med Mocambique är att bidra till fred, säkerhet och stabilitet samt att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och demokratisk utveckling.
Sedan fredsöverenskommelsen i oktober 1992 pågår ett intensivt internationellt arbete för att stödja fredsprocessen. Under FN:s ledning, och med bl.a. svenskt stöd, har de väpnade styrkorna demobiliserats. I oktober 1994 hölls de första fria parlaments- och presidentvalen.
Landet är svårt sargat efter många års inbördeskrig. Barnadödligheten är bland de högsta i världen. Den stora förekomsten av landminor är ett svårt utvecklingsproblem. Miljontals människor har tvingats på flykt, och behovet av internationellt stöd för att återuppbygga landet är stort.
Mocambique befinner sig i en övergångsfas från centralplanerad till marknadsbaserad ekonomi. Många av de institutionella förutsättningarna för en fungerande marknadsekonomi saknas dock. Korruption utgör fortfarande ett problem.
Landprogrammet består av stöd till förvaltning, undervisning och jordbruk. Härutöver ges forskningsbistånd. Regeringen anser att denna inriktning bör bibehållas men att biståndsmyndigheten härutöver skall planera för att i landprogrammet ge prioritet åt insatser som syftar till att främja fred, säkerhet och stabilitet. Regeringen föreslår ett landprogram på 367,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Prop. l994/95: l()()
109
Namibia Prop. l994/95: l 00 Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja landets Bilaga 4 strävanden att förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga samt till att stärka den demokratiska utvecklingen.
Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet är goda. Namibia för en politik som ligger väl i linje med kriterierna för biståndssamarbetet. Den ekonomiska politiken är försiktigt marknadsekonomisk, konstitutionen genomsyras av demokratiska ideal och respekten för mänskliga rättigheter är god. De första valen sedan självständigheten genomfördes i december 1994. Den statliga administrationen fungerar väl, men det ökande antalet rapporter om finansiell vanskötsel inger oro. Namibia har en för afrikanska förhållanden hög BNP per capita, nästan 1 300 US dollar.
Regeringen bereder beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Namibia till och med kalenderåret 1998. Regeringen föreslår ett landprogram på 112,5 miljoner kronor.
Sydafrika
Utvecklingssamarbetet med Sydafrika skall inriktas på att stödja en fortsatt demokratisk utveckling och bidra till landets sociala reformarbete.
En avsiktsförklaring med huvuddragen i utvecklingssamarbetet med Sydafrika undertecknades i november 1994 i Stockholm av de båda regeringarna. Följande fem prioriteringar överenskoms: främjande av demokrati och mänskliga rättigheter; främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor; stöd till gott regeringsutövande och reform av statsförvaltningen; stöd till nyckelinsatser för att underlätta ekonomisk utveckling; samt bidrag till utveckling av ett rättvisare undervisningsväsende.
Samarbetet skall huvudsakligen ske inom ramen för Sydafrikas eget utvecklingsprogram. Detta är mycket omfattande, varför svenskt utvecklingssamarbete måste koncentreras till insatser inom områden där Sverige är särskilt lämpat att ge effektivt stöd. Ett ston mått av flexibilitet är nödvändigt med tanke på den snabba transformeringsprocessen.
Den nya sydafrikanska regeringens huvuduppgift är att lindra verkningarna av apartheidpolitiken. Ett huvudmål för biståndet till Sydafrika är att medverka i strävandena att stärka den demokratiska utvecklingen. Detta sker bl.a. genom fortsatt stöd, främst genom svenska enskilda organisationer, till många av de sydafrikanska organisationer som växte upp i kampen mot apartheid. Dessa organisationer har alltjämt en viktig uppgift som påtryckare och kritiska granskare.
Utvecklingssamarbetet kommer därtill bl.a. att fokuseras på stöd till den statliga och lokala förvaltningen och till utbildningssektom. Insatser för att främja ekonomisk utveckling för befolkningsflertalet kan också bli aktuella.
SIDA har fått i uppdrag att i januari 1995 inkomma med underlag för utformningen av utvecklingssamarbetet med Sydafrika för perioden 1 juli 110
1995 till den 31 december 1998. Prop. l994/95:l()0 Regeringen föreslår ett landprogram på 345 miljoner kronor. Bilaga 4
Tanzania
Målen för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja de ekonomiska och politiska refomiprocessema och skapa förbättrade levnadsförhållanden för befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och infrastruktur.
En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Tanzania för perioden till och med år 1997 är under beredning. I strategin konstateras att resultaten i utvecklingssamarbetet delvis är otillh'edsställande. Regeringen betonar vikten av att Tanzania i högre grad tar hand om biståndets samordning och genomförande samt fortsätter att bekämpa korruption. Landprogrammet omfattar insatser för stöd till förvaltning, undervisning, vattenförsörjning, skog- och markvärd, stöd till det nationella nutritionsinstitutet samt telekommunikationer och energi. Ansträngningarna att koncentrera insatserna till färre områden måste fortsätta.
Forskningssamarbetet bör bibehållas på nuvarande nivå under förutsättning att insatserna kan koncentreras och att det tanzaniska ansvarstagandet ökar. Kapacitets- och institutionsuppbyggnad bör ges hög prioritet.
Stöd för att utveckla den privata sektorn, särskilt organisationer och institutioner som har till uppgift att stödja små och medelstora företag, samt utveckling av samriskföretag bör prioriteras.
För budgetåret l995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 390 miljoner kronor. Därtill kan komma stöd till den ekonomiska strukturanpassningen genom betalningsbalansstöd.
Uganda
Målet för utvecklingssamarbete med Uganda är att bekämpa fattigdomen genom stöd till ekonomisk reforrnpolitik, till uppbyggnad av social infrastruktur samt till ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Uganda har under senare år fått ett brett erkännande för sin marknadsorienterade ekonomiska politik. Viktiga reformer har inletts, till vilka hör rationalisering av den offentliga förvaltningen och demobilisering av soldater. Skuldbördan är dock betungande.
Landet är ett av det hårdast AIDS-drabbade i världen. På grund av Ugandas svårigheter att administrera bistånd från många givare kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via multilaterala och andra organisationer, bl.a. Världsbanken och UNICEF. Huvuddelen av biståndet är inriktat på sociala sektorer. Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig komponent. Även betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Utöver landprogrammet lämnas stöd till institutionsutveckling på . 111 näringslivsområdet samt investeringsfrämjande insatser. En u-kredit har
beviljats för finansiering av ett kraftverk. Prop. l994/95: lOO För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram om 142,5 Bilaga 4 miljoner kronor.
Zambia
Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den ekonomiska reformprocessen, demokratisering och social utveckling.
En landstrategi för biståndssamarbete med Zambia t.o.m. år 1996 beslutades av regeringen den 9 juni 1994. Resultaten av det svensk- zambiska utvecklingssamarbetet har varit blandade främst beroende på den begränsade institutionella kapaciteten. En starkare zambisk ansträngning att genomföra den nödvändiga omstruktureringen av den offentliga sektorn har efterlysts.
Utöver landprogrammet bör stöd i första hand lämnas till företagsledarutbildning, privatisering och kommersialisering, småindustriutveckling samt deltagande i internationella kurser. Inom forskningssamarbetet förutses fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande nivå under strategiperioden.
Landprogrammet skall koncentreras till insatser inom jordbruk, hälsovård, undervisning samt infrastruktur med betoning på energi. Krav på ökat ansvarstagande från zambisk sida skall framföras.
För budgetåret l995/96 föreslås ett landprogram på 187,5 miljoner kronor. Därtill kan betalningsbalansstöd komma ifråga.
Zimbabwe
Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och främja social och ekonomisk utveckling.
Allmänna val till parlamentet ska hållas under år 1995. Respekten för de mänskliga rättigheterna är relativt god.
Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. Givamas insyn i budgethanteringen är dock otillfredsställande, trots en ökad öppenhet i övrigt i samhället.
Landprogrammet domineras av stödet till det ekonomiska reformprogrammet genom förvaltningsstöd, personal- och konsultfonden samt betalningsbalansstöd. Stödet till utbildning, hälsovård och transporter är inriktade på fattiga och eftersatta grupper på landsbygden. Utöver landprogrammet utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia, miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via enskilda organisationer är omfattande. Zimbabwe får vidare del av svenska bidrag till regionala insatser inom transport- och teleområdet.
Tekniskt samarbete och kapacitetuppbyggnad omfattar bl.a. miljöinsatser i industrin, tekniskt samarbete och forskningssamarbete inom teknik och naturresursförvaltning. Dessa insatser, liksom stöd till demokrati och mänskliga rättigheter bör i framtiden så långt möjligt inkluderas i landprogrammet. 112
Under budgetåret l995/96 kommer en landstrategi för
utvecklingssamarbetet med Zimbabwe att fastställas. I avvaktan på denna PFOP- l994/951100 föreslår regeringen att målen och inriktningen för utvecklingssamarbetet Bilaga 4 bibehålls. Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts för landprogrammet. Beredskap för fortsatt betalningsbalansstöd bör finnas.
Övriga länder i Afrika
I den följande texten redovisas biståndet till vissa övriga länder i Afrika. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter inom anslaget C 2. Utöver nedan redovisade landavsnitt förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingssamarbete bl.a. också med: Egypten (tekniskt samarbete, krediter), Liberia (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Tunisien (tekniskt samarbete, möjligen krediter) och Zaire (katastrofinsatser, enskilda organisationer).
- Kap Verde Utvecklingssamarbetet med Kap Verde syftar till att främja ekonomisk tillväxt och på sikt öka landets möjligheter till självförsörjning.
Det svenska biståndet består till övervägande del av betalningsbalansstöd i form av importstöd. Den utvärdering som gjorts av detta bistånd visar på betydande problem. Bl.a. har stödet snedvridit konkurrensen genom att subventionera statliga företag, och i realiteten ökat landets budgetunderskott. Mot denna bakgrund och i syfte att i övrigt koncentrera det bilaterala biståndet föreslår regeringen en avveckling av landprogrammet.
Om de institutionella fönitsättningama förbättras, främst genom att ett marknadsbaserat fördelningssystem för utländsk valuta införs, kan betalningsbalansstöd åter bli aktuellt. Möjlighet för insatser genom anslagsposten t.ex. för tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling bör finnas.
- Lesotho
Den politiska utvecklingen i Lesotho präglas fortfarande av stor osäkerhet. Mot bakgrund av den politiska osäkerheten, förändrade regionala förutsättningar samt låg genomförandekapacitet finner regeringen det rimligt att det landprogrammerade biståndet avvecklas för att därefter övergå till stöd för vissa insatser inom områdena infrastruktur, markvård och demokratisk utveckling.
- Rwanda och Burundi I Rwanda föll den hutudominerade regeringen och rebellarmén tog
makten över landet i juli 1994. Ca 700 000 dödades och omkring 2 miljoner människor, framför allt tutsis, flydde inom landet i samband med de blodiga massakrerna. Närmare 2 miljoner ur den dominerande folkgruppen hutus flydde samtidigt ur landet. Den humanitära situationen är mycket svår. Sverige bör i samarbete med FN—systemet och likasinnade stater bidra till i första hand försonings- och 113
8 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S. 113 rad 24-28 Utbytta
Bilaga 4
konfliktförebyggande insatser. Fortsatt katastrofhjälp kommer att behövas.
Sverige bör sträva efter att i samarbete med andra bidra till att förhindra en utveckling i Burundi liknande den i Rwanda. Konfliktrisken måste minskas och försoningsfrämjande insatser stödjas. Beredskap bör finnas för katastrofinsatser.
Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka samt utvecklingsamarbete genom enskilda organisationer.
- Somalia och Sudan
I Somalia råder ej längre massvält men försoningsarbetet och de politiska förhandlingarna om Somalias framtida styre går allt trögare på grund av rivalitet mellan krigsherrarna.
Inbördeskriget i Sudan fortsätter med oförminskad styrka mellan den av muslimsk fundamentalism inspirerade regimen i norr och SPLA/SPLM-oppositionen i den kristna och animistiska södra delen. De försök till fredssamtal som Sudans grannländer i öst och söder tagit initiativ till har hittills inte lett till något genombrott.
I såväl Somalia som Sudan kommer fortsatt katastrofbistånd via internationella organisationer samt enskilda organisationer att behövas.
Regionala insatser i Afrika
Det regionala biståndet syftar till ökat samarbete och integration mellan länderna i olika regioner i Afrika samt till att bidra till konfliktlösning och minskad regional obalans.
Det regionala biståndet har i huvudsak varit koncentrerat till Southern Aji'ican Development Community (SADC). Trots stora svårigheter har viktiga steg tagits mot samarbete och regional integration. Sydafrika har nyligen inträtt som elfte medlem i SADC.
Sveriges bistånd till SADC har främst inriktats på transport, energi och kommunikation. områden där den svenska resursbasen är betydande. En förändring av biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och marknadsanpassning har ägt rum under de senaste åren. Det s.k. Norden/SADC-initiativet inom bl.a. det handelspolitiska området har ej motsvarat förväntningarna och denna verksamhet bör på sikt fasas ut med undantag av Norsad-fonden.
Det regionala biståndet skall inriktas på att stödja initiativ och åtgärder som syftar till att underlätta regionala ansträngningar att lösa konflikter i regionen. Ett sådant arbete pågår inom OAU och SADC.
Som en följd av den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum inom det regionala biståndet genom SADC har medelsbehoven minskat. Regeringen föreslår 105 miljoner kronor för regionala insatser i Afrika.
Prop. 1994/95: 100
114
C 2.2 Asien Prop. l994/95:100 I Asien lever huvuddelen av världens befolkning. Bcfolkningstillväxten Bilaga 4 har dock minskat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt som stora ekonomiska framsteg gjorts på många håll. Fortfarande lever en stor del av världens fattiga i Asien. I Ost- och Sydostasien, det s.k. Stillahavsasien, har tillväxten varit över 5 % per capita per år under 30 år. Länderna får en allt större andel av världshandeln, både som exportörer och importörer.
Kvinnornas situtation i Asien varierar kraftigt mellan olika kulturkretsar. I Sydasien och i Kina är läget traditionellt värre än i Sydostasien. En förstärkning av kvinnornas ställning är inte bara en viktig del av utvecklingen, utan en nödvändig förutsättning för framsteg. Inte minst gäller det befolkningstillväxten. Enskilda organisationer och demokratisering av samhället har stor betydelse i detta avseende. Utvecklingssamarbetet med de asiatiska länderna måste i ökad utsträckning inråktas på att stärka kvinnans ställning.
Miljöproblemen är allvarliga i de tättbefolkade asiatiska länderna. Fattigdomen sliter hårt på miljön. Den höga tillväxten bygger i vissa länder på snabb exploatering av naturresurser, bl.a. regnskog. Industrialiseringen medför nya, allvarliga miljöhot.
Den utvecklingsmodell som använts i Stillahavsasien kombinerar exportorienterad kapitalism med en stark stat. Statens roll är dock mindre i de länder som senare inlett sin utveckling. Korruption är ett ökande problem. Tillväxten har byggt på sysselsättningsintensiva strategier, vilket bidragit till att fattigdomen minskat i takt med den hastigt ökande produktiviteten.
Fortfarande finns dock de flesta av världens absolut fattiga i Asien, främst i Sydasien där utvecklingen inte har varit lika dynamisk. Reformer i marknadsekonomisk riktning har dock givit snabb effekt och visat sig kunna överleva politisk och samhällelig oro. Mycket återstår dock att göra för att minska fattigdomen.
I Mellanöstern har fredsprocessen gjort fortsatta framsteg. Det är viktigt att uppbyggnaden av palestinskt självstyre ges stöd utifrån. En vidgad fredsprocess kan ge impulser till hela regionens utveckling.
I de åtta länder som uppstått ur Sovjetunionen i Centralasien och Kaukasus domineras situationen av en svår övergång från den centraliserade kommandoekonomin. Läget förvärras av våldsamma etniska motsättningar och krig. Svenskt bistånd i form av katastrofinsatser. insatser för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, tekniskt samarbete samt multilaterala insatser kan komma ifråga.
Av SIDA:s utbetalningar gick under 1993/94 ca 1,5 miljarder kronor till Asien. vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala biståndet via SIDA. Vissa länder i Asien är huvudmottagare av u-krediter genom BITS.
115
Bangladesh Prop. 1994/95: 100 Målet för biståndet är att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga, Bilaga 4 med särskild inriktning på kvinnor på landsbygden.
Regeringens ekonomiska politik. i samverkan med Världsbankens strukturanpassningsprogram, har varit framgångsrik. Halva befolkningen lever dock under den av FN definierade fattigdomsgränsen. Bangladesh har sedan år 1991 ett parlamentariskt demokratiskt system.
Landprogrammet är koncentrerat till undervisning, landsbygdsutveckling och hälsovård. Omfattande stöd ges även till svenska och lokala enskilda organisationer. Inom forskningssamarbetet stöds ett diarréforskningsinstitut i Dhaka.
Det svenska biståndet har fattigdomsfokus med goda spridningseffekter. Flera innovativa metoder för att nå de fattigaste grupperna, särskilt kvinnor, har utvecklats. Stödet till hälsosektorn är i första hand inriktat på att förbättra hälsonivån för kvinnor och barn. En stor del av detta bistånd kanaliseras via UNICEF och Världsbanken. Demokratisering och ekonomiska reformer har skapat förbättrade förutsättningar för effektivt bistånd till Bangladesh.
En landstrategi skall utarbetas under 1996. Regeringen föreslår ett landprogram för Bangladesh på 180 miljoner kronor. Därutöver förutses bl.a. insatser till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och miljöskydd.
Indien
Målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsförhållandena på landsbygden, särskilt för kvinnor. Andra viktiga mål är att bidra till Indiens energiförsörjning samt till förbättrad miljö.
Det ekonomiska reformprogrammet har haft positiva effekter. Världsbanken bedömer att Indien har goda möjligheter att utvecklas i samma riktning som länderna i Sydostasien. Den indiska regeringen har ökat satsningarna på sociala sektorer. De djupgående konflikterna i landet medför dock brutalitet mot Indiens fattiga.
Inom landprogrammet stöds bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning samt skogs- och markvärd. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat på att förbättra kvinnornas situation och når därmed en av de mest utsatta grupperna i det indiska samhället. Sverige ger t.ex. via UNICEF omfattande stöd till ett hälsovårdsprogram för barn och mödrar. Inom energisektorn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. I februari 1994 tecknades ett avtal om svensk finansiering av en transmissionslinje i delstaten Maharashtra. Härutöver ges tekniskt bistånd.
Nuvarande samarbetsavtal gäller t.o.m. den 30 juni 1996. Regeringen föreslår ett landprogram på 450 miljoner kronor.
En landstrategi skall utarbetas under budgetåret 1995/96. Samarbetet med Indien är brett och mångfacetterat med betydande svenska intressen av politisk och handelspolitisk natur. Regeringen har funnit det motiverat att inleda landstrategiarbetet med en särskild utredning, vars resultat skall 116
ligga till grund för utvecklingssamarbetet under de kommande fem-tio Prop. l994/952100 åren. Bilaga 4
Kambodja
Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets återuppbyggnad och långsiktiga utveckling.
Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av att landet gått genom krig och inbördes stridigheter under mer än 20 år. Framsteg har gjorts, men huvuddelen av befolkningen lever i stor fattigdom. Landets förvaltning är mycket svag.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills kanaliserats genom internationella (bl.a. UNICEF och WFP) och enskilda organisationer (bl.a. Röda Korset och Diakonia). Fortsatt svenskt bistånd bör huvudsakligen gå till undervisningssektom, insatser som stärker landets förvaltning och energiområdet. Det är också viktigt att fortsätta insatser för att förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheterna och stabilisera demokratin. Stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet är angeläget.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills nästan helt finansierats under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Det svenska biståndet har emellertid i ökande utsträckning kunnat bli mer långsiktigt. Kambodja bör därmed upptas som programland. Regeringen föreslår ett landprogram på 120 miljoner kronor.
Laos
Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt. Biståndet skall bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden. stärka landets oberoende samt främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar positiva resultat. I politiskt hänseende kan dock endast smärre framsteg konstateras. Läget vad gäller mänskliga rättigheter lämnar mycket i övrigt att önska. Den svaga förvaltningen och bristen på utbildad personal hämmar genomförandet av biståndsinsatser.
Landprogrammet är koncentrerat till skogs- och vägsektorema. med särskild betoning på kunskapsutveckling. Därutöver lämnas förvaltningsstöd på statistikonirådet.
Den framtida inriktningen och omfattningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Laos skall fastställas i en landstrategi under år 1995. I avvaktan härpå föreslås oförändrad inriktning av utvecklingssamarbetet. Landprogrammet för budgetåret 1995/96 föreslås bli 135 miljoner kronor.
117
Sri Lanka Prop. l994/95:100 Målet för det svenska biståndet är att främja ekonomisk tillväxt och social Bilaga 4 utveckling. med särskild betoning på fattiga grupper. Vidare syftar biståndet till att värna om demokrati och mänskliga rättigheter.
Sri Lanka har uppnått en hög grad av social utveckling. Det politiska läget i Sri Lanka är relativt stabilt trots inbördeskrig och terrordåd. Brister i respekten för de mänskliga rättigheterna har kritiserats internationellt. Antalet mord och försvinnanden har dock minskat markant under de senaste åren.
Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka baserar sig på en landstrategi för perioden till och med år 1997. Landstrategin anger att stödet till landsbygdsutveckling och primärundervisning kan fasas'ut. Sri Lankas ekonomiska utveckling motiverar ökade infrastrukturella insatser och näringslivssamarbete. Därtill kommer forskningssamarbete.
Regeringen föreslår ett landprogram för Sri Lanka på 60 miljoner kronor för budgetåret l995/96, vartill kommer stöd till rättshjälp och MR-organisationer och miljöinsatser.
Vietnam
Målet för utvecklingssamarbetet med Vietnam är att stödja den pågående ekonomiska och politiska reformprocessen samt att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva utvecklingen vidare i marknadsekonomisk riktning. Hög tillväxt. ökande export och utländska investeringar samt relativt låg inflation är positiva faktorer. Oroväckande är däremot stora underskott i bytesbalans och statsbudget, hög arbetslöshet, ökande sociala klyftor samt växande miljöhot. En utveckling pågår mot ökad öppenhet i samhället. Utvecklingen mot politisk pluralism har emellertid gått långsamt. Det snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam innebär växande krav på samordning.
Landprogrammet omfattar förvaltningsbistånd och fortsatta insatser inom skogs-, hälso— och energisektorema och för miljövård.
Vid en bedömning av det svenska biståndets fortsatta inriktning bör stor vikt läggas vid den ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala sektorer samt tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram för Vietnam på 255 miljoner kronor. Därutöver förutses ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt stöd genom svenska enskilda organisationer. Regeringen förutser även tekniskt samarbete. näringslivssamarbete samt biståndskrediter, särskilt inom telekommunikations- och energisektorema. Inom forskningssamarbetet kömmer miljö, hälsa samt forskning om ekonomiska och sociala reformer att prioriteras. Betalningsbalansstöd bör även kunna komma ifråga för budgetåret 1995/96. 118
Västbanken/Gaza Prop. l994/95:100 Målet för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att stödja Bilaga 4 fredsprocessen och att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor.
Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO samt Gaza/Jericho-planen i september 1993 skapade helt nya förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza. Fredsplanens genomförande förutsätter omfattande, väl samordnat och snabbt utbetalat internationellt bistånd. Förutsättningama för att palestinierna själva skall leda och driva utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod krävs internationellt stöd för att bygga upp, stärka och finansiera administrativa strukturer.
Det svenska biståndet till det palestinska folket går dels genom multilaterala organisationer, främst UNRWA, dels genom bilaterala insatser. Erfarenheterna av svensk-palestinskt samarbete är goda.
Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt internationellt stöd. Utvecklingen hittills har visat att svårigheterna är betydande men att parterna funnit att fortsatta ansträngningar genom förhandlingar och praktiskt arbete är enda vägen till fred.
På sikt torde området inte behöva internationellt bistånd, men under en övergångsperiod, som stöd till fredsprocessen, är det nödvändigt.
Regeringen avser att öka det svenska engagemanget till stöd för fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat bistånd. Det svenska biståndet till Västbanken och Gaza skall inriktas på att bidra till:
- att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och
humanitära insatser;
- att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och
samhällsstrukturer för självstyre; - att främja ekonomisk utveckling och sysselsättning, såväl på lång sikt
som genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder främst i Gaza; - att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna; - att stödja den multilaterala fredsprocessen genom att samordna frågor
som rör de palestinska flyktingbamens välfärd. Det svenska landprogrammet föreslås under budgetåret 1995/96 öka till 180 miljoner kronor. Härutöver förutses fortsatt stöd främst genom UNRWA, men också över andra anslagsposter.
Regionala insatser i Asien
Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja samarbete i regionen och att framförallt stärka de svenska programländemas möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian Institute of Technology. Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller utnyttjandet av Mekongfloden. I samarbetet deltar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam. Det svenska stödet har tyngdpunkten på miljöområdet. Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och 119 forskning. Sverige lämnar bidrag främst för stipendiegivning och för att
stärka institutets verksamhet på miljöområdet. Prop. 1994/95;100 Sverige ger också bidrag till UNDP och Världsbankens regionala Bilaga4 vattenkontor i New Delhi och Jakarta. Under senare år har förutsättningarna för ett utvidgat regionalt samarbete i Sydöstasien förbättrats, vilket gjort det möjligt för Asiatiska utvecklingsbanken att planera ett samarbete mellan Thailand, Kambodja, Myanmar (Burma), Vietnam, Laos och Yunnan-provinsen i södra Kina. Detta samarbete skulle kunna omfatta sektorer såsom transporter. telekommunikation. energi, miljö, kompetensutveckling, handel och investeringar. Sverige planerar ett begränsat stöd för detta samarbete i form av finansiering av konsulttjänster. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett bidrag på 15 miljoner kronor under anslaget C 2. Därutöver finansieras miljörelaterat stöd till Mekongkommittén och Asian Institute of Technology från anslaget C 1 samt från posten för miljöinsatser under delposten C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling.
Övriga länder i Asien
I den följande texten redovisas riktlinjer och motiveringar för vissa andra större samarbetsländer i Asien. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter. Utöver insatserna nedan förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingsinsatser också i bl.a. Irak (katastrofinsatser), Libanon (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Malaysia (tekniskt samarbete), Thailand (tekniskt samarbete, enskilda organisationer, miljö, katastrofinsatser).
- Afghanistan De inbördes konflikterna i Afghanistan fortgår med oförminskad intensitet.
SIDA föreslår oförändrad inriktning och fördelning av biståndet mellan Svenska Afghanistankommittén och olika FN-organ. Regeringen delar SIDA:s bedömning att det politiska läget tills vidare omöjliggör en övergång från katastrofhjälp till mera långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Regeringen förutser ett medelsbehov på 90 miljoner kronor från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
- Filippinerna
Det svenska biståndet till Filippinerna inriktas på sociala projekt och på att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Härtill kommer tekniskt samarbete och u-krediter främst för infrastrukturprojekt samt näringslivssamarbete.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen har stabiliserats under det gångna året. De sociala problemen är dock fortfarande stora.
Tekniskt samarbete har ökat kraftigt under senare är, främst inom energi- och miljösektorema. Under år 1993 har ett eltransmissionsprojekt inletts i samfinansiering med Världsbanken, som innebär ett åtagande om bistånd från BITS om ca 100 miljoner kronor per år under 1994-1997.
Det övriga biståndet förmedlas främst genom enskilda svenska Prop. l994/952100 organisationer. Insatser för att stärka respekten för de mänskliga Bilaga4 rättigheterna bör fortsätta.
- Indonesien
Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Indonesien har varit framgångsrik. Den politiska utvecklingen är mera ojämn. Omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer.
Utvecklingssamarbetet med Indonesien har under många år varit obetydligt. Biståndet har begränsats till en miljöinsats, indonesiskt deltagande i BITS internationella kurser, smärre biståndsprojekt via svenska enskilda organisationer samt insatser för att främja mänskliga rättigheter.
Riksdagen beslutade under år 1994 om en viss öppning för tekniskt samarbete med Indonesien. Vad gäller u-krediter kvarstår förbehållet att varje enskilt ärende skall underställas regeringens prövning.
Omfattningen av utvecklingsamarbetet med Indonesien är avhängig den politiska utvecklingen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Fortsatt tonvikt bör läggas på insatser till gagn för miljön och för de mänskliga rättigheterna.
- Kina
I det svenska samarbetet med Kina ingår insatser för att främja ekonomisk tillväxt, social utveckling, skydd av miljön samt demokrati och mänskliga rättigheter.
Kina har under femton år av ekonomiska reformer uppnått rekordartad tillväxt. Landet har öppnats för omvärlden. Fattigdomen är dock fortfarande utbredd. Reformeringen av det politiska systemet är långsam. Läget för de mänskliga rättigheterna är dåligt. Miljöproblemen är bland världens svåraste.
Det svensk-kinesiska biståndssamarbetet växte fram under 1980-talet. Biståndet består främst av u—krediter, som i huvudsak använts för utbyggnad av landets telekommunikationer. Efter ett stopp för nya biståndsåtaganden som följd av händelserna på Himmelska fridens torg, återupptogs från år 1991 restriktivt samarbete med huvudsaklig inriktning på miljöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektorn. Det svenska telekommunikationsbiståndet har kommit att inriktas mot de fattigaste delarna av Kina. Ett stöd till rättsväsendet i samarbete med UNDP förbereds.
Insatser bl.a. via enskilda organisationer inom den sociala sektorn samt för mänskliga rättigheter och demokrati bör särskilt beaktas. För biståndet till Tibet bör, på grund av svårigheten att hitta lämpliga lokalt förankrade kanaler, stöd via internationella enskilda organisationer övervägas.
- Nepal Nepal har sedan år 1991 en demokratiskt vald regering. Tillväxten har varit hög under senare år. men landet är ett av världens fattigaste. Den 121
dåligt utvecklade infrastrukturen bedöms vara ett av de största hindren för
utveckling. Krediter, främst inom energisektorn, kan komma att Prop. l994/95:100 aktualiseras. Bilaga 4 Det svenska biståndet har social inriktning och förmedlas huvudsakligen genom enskilda organisationer. Inom det bredare tekniska samarbetet lämnas stöd till exportfrämjande verksamhet och insatser inom energisektorn.
- Pakistan Den pakistanska regeringen har deklarerat att den ämnar fortsätta de ekonomiska reformerna och öka satsningarna på energiförsörjning, infrastruktur och de svårt eftersatta sociala sektorerna.
Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt samarbete och u-krediter, stöd till samriskföretag, näringslivsbistånd och humanitära insatser via enskilda organisationer.
C 2.3 Latinamerika
Regeringen föreslår en anslagspost på 750 miljoner kronor för utvecklingssamarbete med Latinamerika. För Centralamerika och Karibien föreslås 390 miljoner kronor, för Nicaragua 180 miljoner kronor och för Sydamerika 180 miljoner kronor.
Centralamerika och Karibien l Centralamerika vill Sverige bidra till att undanröja hinder för fred, demokrati, social utjämning och ekonomisk tillväxt. Detta sker bäst genom ett långsiktigt och processinriktat biståndssamarbete. Arbetsformerna skall stärka givarsamordning, FN:s centrala roll i fredsprocessen och det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen. Insatser som omfattas av fredsavtal och framförhandlade samförståndslösningar ger en god grund för ett stabilt och väl utformat bistånd. Riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993.
Fred har uppnåtts i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns förhoppningar om ett fredsavtal inom en snar framtid. I formell mening styrs nu samtliga länder i Centralamerika av demokratiskt valda regeringar. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande narkotikahandel hämmar dock såväl den ekonomiska som demokratiska utvecklingen.
Centralamerikas akuta fattigdomsproblem och dess ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelning kvarstår. Problemen är intimt relaterade till den politiska situationen i regionen. med stora befolkningsgrupper som i praktiken saknar politiskt inflytande. Sammantaget befinner sig Centralamerika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge.
Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och samarbete på en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i enskilda länder påverkar påtagligt grannländerna. Det av Sverige sedan många år anammade regionala synsättet på de bilaterala insatserna i 122
regionen blir alltmer relevant. Utbyggnaden av regionala institutioner och Prop. l994/95:100 ökat samråd är liksom utvecklingen av handelsutbytet inom regionen Bilaga 4 positiva inslag i den regionala integrationen.
Utvecklingen på MR-området varierar mellan länderna och kräver fortsatt internationell uppmärksamhet. Länderna i Centralamerika är för närvarande inte utsatta för externa militära hot. I fredsprocessens spår pågår nedrustning och avmilitarisering.
Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992. Samtliga länder i Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald.
Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom och förtryck. De har ofta hela ansvaret för barn och familjeförsörjning. Framsteg kräver fred men också sociala satsningar och sysselsättningsintensiva satsningar inom näringslivet. Fredligare och mer öppna samhällen är också en förutsättning för kvinnors integrering på lika villkor och för ändrade attityder.
Det svenska samarbetet med Centralamerika berör samtliga länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram. Ett stort antal svenska enskilda organisationer är aktiva.
Regeringen förutser en fortsatt koncentration på freds- och demokratiseringsprocessema, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika.
De regionala perspektiven på samarbetet med Centralamerika bör markeras genom att de medel, som avsatts för Centralamerika under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter överförs till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, särskilda miljöinsatser liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar i Centralamerika.
- El Salvador och Guatemala
I El Salvador utgjorde de allmänna valen i mars 1994 en viktig milstolpe i freds— och demokratiseringsprocessen. Det finns anledning att hysa förhoppningar om en varaktig, civil och demokratisk process, vilket dock förutsätter betydande insatser för att omdana ekonomin, reformera armén, poliskåren, rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade kontrahenterna i det civila samhället. Betydande insatser krävs alltjämt för att förbättra situationen för återvändande flyktingar och internflyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande betydelse.
Även i Guatemala har Sverige under ett drygt decennium varit mycket verksamt med såväl humanitära som fredsfrämjande insatser. Där görs betydande framsteg i fredsprocessen och förhoppningar finns om ett fredsavtal inom en nära framtid. En FN-mission. Minugua, har redan inrättats för att i ett första skede övervaka de mänskliga rättigheterna. I missionen ingår svensk personal. Om ett fredsavtal kommer till stånd 123 finns anledning för Sverige att höja ambitionsnivån för att skapa
trovärdighet och stadga i den komplicerade fredsprocess som då ska ta Prop. l994/95:100 vid. I Guatemala, liksom i södra Mexico och Belize, finns stora skaror Bilaga 4 av flyktingar och internflyktingar, vars situation kräver fortsatt internationell uppmärksamhet i linje med principerna. som utvecklades mellan 1988 och 1994 inom ramen för det s.k. CIREFCA-programmet. Såväl i El Salvador som i Guatemala kommer FN liksom de enskilda organisationerna att spela en viktig och avgörande roll i biståndssamarbetet. Sverige verkar aktivt för en effektiv samordning av FN:s insatser i dessa länder.
- Costa Rica
Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt ekonomiska reformer, vilka dock i ett inledande skede har mindre gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Sverige genomför större insatser på energi-, bostads- och naturresursområdena. Regeringen förutsätter att det relativt omfattande tekniska samarbetet utvecklas ytterligare. Insatser för att bygga upp och förstärka forskningskapacitet har hög relevans liksom näringslivsutvecklande insatser.
- Karibien
Sveriges biståndsåtaganden i Karibien är begränsade och omfattar främst tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska Republiken samt en regional miljöinsats. Beredskap börfinnas för stöd till de demokratiska reformprocesserna i Haiti och Kuba. Personer från regionen bör inbjudas att delta i den internationella kursverksamheten. I övrigt bör beredskap finnas för katastrofbistånd, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer som arbetar i Karibien.
Nicaragua
Viktiga framsteg har gjorts för att nå politiskt samförstånd kring centrala frågor. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt under grannländernas. Den prekära politiska och ekonomiska situationen i Nicaragua utgör ett hot mot stabiliteten i regionen som helhet.
Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju länderna i regionen blir det allt mer konstlat att göra en skarp gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd även till Nicaragua i ett regionalt sammanhang.
Sverige har finansierat projektering av ett kraftverksbygge. Frågan om eventuell svensk delfinansiering av kraftverket bereds för närvarande av SIDA.
Landprogrammet omfattar naturbruk, miljö och markvärd, hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet, försoning, demokratisering och insatser på människorättsområdet, flyktinginsatser, bostadsbyggande samt institutionell uppbyggnad inom finanssektorn. Därtill kommer 124
forskningsstöd. Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av Prop. l994/95:100 biståndet till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma till rätta med Bilaga 4 landets skuldsituation. En landstrategi för Nicaragua kommer att fastställas under år 1995. Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts till landprogrammet.
Sydamerika
Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd till demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja demokratiska regeringars reformpolitik, nydanande utvecklingspolitik och framsynta miljöpolitik.
Inom Sydamerika prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs betydande tekniskt samarbete med Ecuador, Colombia och Chile. Sverige lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av barns rättigheter med gatubarn som särskild målgrupp.
Det tekniska samarbetet med Ecuador bör fortsätta. Den tidigare aviserade ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay bör av resursskäl ej genomföras.
Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet. Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program.
Medel. som tidigare avsatts för Sydamerika under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd bör överföras till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, miljöinsatser, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar i Sydamerika.
Utöver de nedan redovisade förutser regeringen utvecklingssamarbete bl.a. även med Honduras. Mexico, Argentina, Brasilien, Colombia och Peru, i huvudsak via enskilda organisationer och FN-organ. Det svenska stödet avser i främst insatser för demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter och gatubarn.
- Bolivia
Bolivias nya ledning, som tillträdde i juni 1993, förväntas fortsätta den utvecklingspolitik, som inneburit en rad strukturreformer i riktning mot marknadsekonomi.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs enligt riktlinjer fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning är avhängiga fortsatt åtagande från Bolivias regering att fullfölja reformpolitiken samt att befästa demokratin.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stärka den sociala infrastrukturen och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet skall så långt möjligt ha karaktären av programstöd till regeringens sociala reformer och investeringar. Biståndet bör samordnas med andra givare och koncentreras ytterligare. Beredskap bör finnas att i begränsad omfattning lämna betalningsbalansstöd.
Det tekniska samarbetet syftar till att främja ekonomisk utveckling och Prop. l994/95:100 omstrukturering av ekonomin genom insatser inom infrastruktur, Bilaga 4 gruvdrift och miljö. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan krediter komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt som stöds av Världsbanken eller IDB. Ett avtal har ingåtts med landets industriförbund och stöd ges till ett sekretariat för investeringsfrämjande verksamhet.
- Chile
Utvecklingssamarbetet med Chile har främst inriktats på att ge stöd åt övergången till demokrati. Biståndet övergick med 1993 års utgång till tekniskt samarbete enligt de riktlinjer som regeringen fastställde den 2 maj 1991, inklusive fortsatt stöd till chilenska program för att stärka kvinnans ställning.
C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning
Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja utvecklingen av demokratiskt samhällsskick och ökad respekt för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Under budgetåret 1993/94 har bistånd utgått till ca 570 insatser fördelade på demokratisk samhällsutveckling, uppbyggnad av rättsstaten och kamp mot förtryck.
Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar för över 40% av insatserna. Huvuddelen går till Afrika, främst Sydafrika. Biståndet till uppbyggnad av rättsstaten har främst riktats till Latinamerika. En viktig del har varit folkbildning, lagskydd och insatser som särskilt avser kvinnor, barn och minoriteter. Stöd till kampen mot förtryck sker dels där kränkningar av mänskliga rättigheter utförs eller medvetet tolereras av landets regering, dels där ett lands regering vill förbättra respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna.
Genomförandet av insatser för demokrati och mänskliga rättigheter sker med hjälp av ett stort antal samarbetsorganisationer. Svenska enskilda organisationer spelar en mycket stor roll.
Under budgetåret l995/96 föreslås biståndet till Centralamerika och Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land- och regionprogram. Under 1994/95 uppgår denna del av stödet till 115, 220 respektive 54 miljoner kronor, totalt 389 miljoner kronor. I förhållande till föregående år innebär således förslaget nedan en minskning med 21 miljoner.
Biståndet föreslås i huvudsak behålla ovan beskrivna inriktning och former under budgetåret l995/96. De ändrade förutsättningarna i många länder leder till att en ökande andel av insatserna i framtiden bör göras inom den offentliga sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En större koncentration av biståndet till vissa huvudområden bör eftersträvas. Den nya biståndsmyndigheten skall i samarbete med biståndsambassadema i Afrika, Asien och Latinamerika under budgetåret 1995/96 ta fram en handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekt för 126
mänskliga rättigheter bör stödjas. Prop. 1994/951100 Okad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor. Bilaga 4 Stöd till partier i u-länder och Central- och Osteuropa genom
partianknytna organisationer i Sverige kommer att införas. enligt ovan under avsnittet Utredningar m.m. redovisade förslag. Utrymme bör också reserveras inom anslagsposten för stöd till det internationella institutet för demokrati och val.
Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet att ges till insatser som förebygger konflikter samt främjar fred och försoning. Vissa insatser för konfliktlösning och försoning har överförts från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Stöd kommer bl.a. att kunna ges till insatser som skyddar medborgare mot förföljelse, till observatörer, upprättande av krigstribunaler, medlingsinsatser och preventiv diplomati. Särskild vikt kommer att läggas vid insatser som har goda förutsättningar att bidra till försoning mellan etniska grupper, t.ex. olika former av nätverksbyggande och mötesverksamhet.
Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser som avser demokratisk utveckling, försoning och respekt för mänskliga rättigheter.
Möjligheten till humanitära insatser till Östtimor bör särskilt beaktas. Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen att 277,5 miljoner kronor avsätts för insatser under anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling
Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills finansierats från skilda sakanslag för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp. Anslagspostema har sammanförts eftersom verksamheterna formellt och innehållsmässigt har betydande likheter. Inte minst är arbetssättet likartat. Det rör sig om projekt som syftar till att bygga upp kunskaper, institutioner, kapacitet i u-länder. ofta genom samarbete med organisationer och institutioner i Sverige. SAREC:s forskningsstöd intar i många avseenden en särställning. Men som flera utredningar har visat ingår även i forskningsstödet insatser som liknar det tekniska samarbetet.
De tidigare anslagen. redovisas nedan åtskilt. Det finns dock en betydande överlappning mellan dem. Den framtida utformningen av verksamheterna inom den nya myndigheten bör ta tillvara synergieffekter. vilket kan leda till en annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att så långt lämpligt integrera verksamheterna i landprogrammen. i linje med regeringens allmänna strävan att förstärka dessas ställning. Regeringen avser att ge myndigheten närmare anvisningar därom.
Regeringen föreslår för anslagsposten 2 002,5 miljoner kronor för budgetåret l995/96, fördelat enligt följande.
Tekniskt samarbete och internationella kurser
Under budgetåret l993/94 gjordes utfästelser om stöd inom ramen för det 127 tekniska samarbetet till 147 insatser om sammanlagt 294 miljoner kronor
till 34 länder. 63 olika svenska företag är parter i samarbetet. 67 Prop. l994/95zl00 internationella kurser har genomförts med sammanlagt 1699 deltagare Bilaga 4 från 102 länder. Under den senaste fyraårsperioden har 13 nya kurser introducerats i programmet. 10 av dessa avser områdena miljö eller demokrati. Efterfrågan på internationella kurser har ökat starkt under
senare år.
Under budgetåret 1993/94 utbetalades 247 miljoner kronor för det tekniska samarbetet och 108 miljoner kronor för den internationella kursverksamheten.
BITS föreslår att 675 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete inklusive internationella kurser. På årsbasis innebär förslaget en ökning med 115 miljoner kronor jämfört med anslaget under innevarande budgetår och med 95 miljoner kronor jämfört med utbetalningarna under budgetåret 1993/94.
Den föreslagna höjningen motiveras med att efterfrågan på tekniskt samarbete ökat mycket kraftigt som en följd av att antalet samarbetsländer blivit fler och att genomsnittsstorleken på projekten ökat. En stor del av tillgängliga medel för budgetåret 1994/95 är intecknade av projekt under beredning. BITS räknar med att den utgående reservationen den 30 juni 1995 kommer att vara liten.
Det tekniska samarbetet är ett viktigt instrument för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. BITS resultatredovisning visar att uppställda målsättningar i flertalet fall har infriats.
BITS har under budgetåret 1993/94 utvärderat ett tjugotal insatser. Bl.a. har en genomgång gjorts av resultatet av 10 års samarbete med Uruguay, vilken visar att praktiskt taget samtliga 32 insatser genomförts på ett tillfredställande sätt. Projektmålen har uppfyllts i samtliga avslutade insatser och långsiktiga utvecklingseffekter har noterats i hälften av fallen. I fem fall har de förväntade utvecklingseffektema uteblivit medan en effektbedömning i övriga fall ej varit möjlig på grund av att insatsernas avslutande legat alltför nära i tiden. Insatser som kombinerat tekniskt samarbete med deltagande i internationella kurser har visat störst måluppfyllelse.
Resultaten av de internationella kurserna utvärderas genom enkäter till kursdeltagarna vid kursavslutningen. Långsiktiga effekter mäts genom enkäter till kursdeltagare och deras arbetsledare några år efter kursavslutningen. Båda typerna av enkätundersökningar visar på mycket hög grad av måluppfyllelse.
Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete och internationella kurser för budgetåret l995/96. Vidare föreslår regeringen att den nya myndigheten bemyndigas att utfasta tre gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete och internationella kurser.
Näringslivssamarbete
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96 - 1998. 128
SwedeCorps verksamhet skall bidra till att skapa gynnsamma Prop. l994/95zl00 förutsättningar för näringslivsutveckling i samarbetsländerna. SwedeCorp Bilaga 4 skall inom sitt samarbetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Verksamheten är indelad i tre grenar; kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning. Den huvudsakliga målgruppen är små- och medelstora företag samt institutioner som främjar deras intressen. Verksamheten omfattar insatser i ett 40-tal länder. Fördjupat samarbete pågår med 14 u-länder samt Estland, Lettland, Litauen och det ryska närområdet.
Huvuddelen av SwedeCorps verksamhet består av väl avgränsade projekt. Därtill kommer de generella tjänster som erbjuds inom området marknadsinformation och marknadsintroduktion. SwedeCorp strävar efter en så låg subventionsnivå som möjligt för att undvika konkurrenssnedvridande effekter och långsiktigt biståndsberoende. Insatserna är förhållandevis personalintensiva.
- Resultatanalys
Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra någon helhetsbedömning av dess utvecklingseffekter. SwedeCorp arbetar på att utveckla en modell, baserad på det s.k. Logical Framework-konceptet, för mål- och resultatanalys på projektnivå.
Kompetensutveckling är den volymmässigt största av SwedeCorp:s verksamhetsgrenar. Flertalet projekt inom verksamhetsområdet har påbörjats under 1993-94. För dessa är det ännu för tidigt att analysera resultat och effekter. De effektbedömningar som hittills kunnat göras avser huvudsakligen insatser för företagsutvecklingen i vissa länder i Afrika. Utvärderingar har också gjorts av utbildningsstödet till tre av Swedfunds samriskföretag i Afrika, vilket har visat sig ha en positiv inverkan på företagens utveckling.
Insatser inom området affärsutveckling utvärderas löpande. Resultaten är i huvudsak positiva inom såväl marknadsinformation som marknadsintroduktion.
Kapitalförsörjning genom oberoende finansieringsinstitut är en ny verksamhetsgren som utvecklats i samverkan med Swedfund International AB.
SwedeCorp arbetar utifrån ett företagsnära perspektiv "nedifrån och upp", vilket innebär ett nära och direkt samarbete med målgruppen på mikronivå. SwedeCorps erfarenheter har visat att ett meningsfullt samarbete på mikronivån förutsätter en fungerande "miljö" för näringslivsutveckling på såväl mellan- som makronivån. I fattigare länder, där de institutionella och makroekonomiska förhållandena lägger hinder i vägen för en utveckling av näringslivet, bör därför biståndet i större utsträckning omfatta den institutionella nivån samt även inkludera förvaltningsuppbyggnad och strukturanpassning. Tyngdpunkten i verksamheten bör i dessa länder ligga på kompetensutveckling, för näringslivets aktörer såväl som för offentliga institutioner som styr 129 förutsättningarna för näringslivet, kompletterat med stöd till utveckling
9 Riksdagen 1904/95. I saml. Nr 100. Bilaga 4
Bilaga 4
av kapitalförsörjningssystemen.
I mer utvecklade länder bör arbetet inriktas på att skapa ömsesidiga affärsförbindelser. De huvudsakliga verksamheterna i dessa länder blir affärsutveckling och kapitalförsörjning.
SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna verksamhetsindelningen och inriktningen på det svenska näringslivsbiståndet. De föreslagna verksamhetsmålen är:
- förbättra kompetensen i näringslivet; - främja bra affärer och uthålliga affärsallianser; - underlätta företagens kapitalförsörjning. För budgetåret l995/96 föreslår SwedeCorp att 236,5 miljoner kronor anvisas för näringslivssamarbete med u-länder. Vidare begärs bemyndiganden att göra åtaganden som tillsammans med tidigare utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställts till förfogande. SwedeCorp föreslår även att garantiramen utöver marknadsföringsåtgärder skall omfatta också garantier inom kapitalförsörjningsprogrammet. Ramen bör därför höjas från 12 miljoner kronor till 30 miljoner kronor.
- Resultatbedömning
I enlighet med SwedeCorps slutsatser bör landstrategiarbetet vara den centrala processen för helhetsanalysen av mottagarlandets utvecklingsnivå och behov. SwedeCorps resultatanalys visar på behovet av stor flexibilitet i arbetssätt och metodval för att näringslivsbiståndet skall kunna anpassas till skilda förutsättningar i mottagarländerna. Analysen pekar också på vikten av ett gynnsamt inhemskt näringslivsklimat för att insatser på mikronivån skall lyckas. En viktig uppgift för det svenska biståndet på näringslivsområdet inom ramen för den nya myndigheten är således att bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Den nya organisationen av biståndsadministrationen kommer att underlätta en helhetssyn på näringslivssamarbetet, där insatser på mikronivån kan kompletteras med institutions— och förvaltningsstöd.
— Slutsatser Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till verksamhetsindelning och inriktning på näringslivsbiståndet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret l995/96 till 172,5 miljoner kronor. Den nya myndigheten bör vidare bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Garantiramen bör inkludera även garantier inom kreditförsörjningsprogrammet och utökas till 30 miljoner kronor.
Särskilda miljöinsatser
Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling i mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt integration av miljöaspekter i biståndsinsatser med annan huvudsaklig inriktning.
Prop. l994/95: 100
130
Inom dessa huvudområden fokuseras insatserna på tolv program som rör Prop. l994/952100 bl.a. miljöplanering, miljölagstiftning, miljöekonomi, vattenresurser, Bilaga 4 jordbruk och markvård, biologisk mångfald m.m. Utveckling av den svenska resursbasen ingår som ett viktigt led.
Många av de högt prioriterade insatserna är under uppbyggnad. Det gäller särskilt kapacitetsutveckling i bred bemärkelse, bl.a. miljöekonomi, institutionsutveckling och insatser inriktade på vissa änmesområden som t.ex. vattenresurser och uthålligt jordbruk. Utvecklingen av verksamheten skall ses mot bakgrund av den nyligen överlämnade arbetsgruppsrapporten om det svenska biståndet efter UNCED. Regeringen föreslår 307,5 miljoner kronor för Särskilda miljöinsatser under budgetåret l995/96.
F orskn ingssamarbete
De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-ländemas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från anslagsposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-länder. internationella forskningsprogram och —projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem samt stöd till u- landsforskning i Sverige.
SAREC föreslår i sin enkla anslagsframställning att 721 miljoner kronor anvisas för forskningssamarbete under budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis motsvarar detta en ökning med 40 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.
Inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar SAREC huvudsakligen till uppbyggnaden av forskningskapacitet i samarbetslandet. Som ett komplement till de bilaterala programmen stöds resultatinriktad forskning som ej getts tillräckligt utrymme inom landprogrammen.
Inom ramen för regionala program stöds såväl kapacitetsutveckling som resultatinriktad forskning där uppbyggnaden av regionala nätverk är av stor betydelse för länder som saknar en nationell bas för att genomföra forskning i egen regi.
SAREC:s stöd till internationella program domineras av det internationella jordbruksforskningsprogrammet (CGIAR) och forskning inom hälsoområdet (WHO). Målsättningen med dessa insatser är att producera forskningsresultat inom för u-länderna centrala områden.
Stödet till svensk forskning har som målsättning att utveckla relevant forskningskapacitet vid svenska universitet.
SAREC genomförde under l993/94 ett flertal utvärderingar och studier av olika insatser. Bl.a. har på regeringens uppdrag stödet till svensk u- landsforskning utvärderats. I syfte att förbättra kvaliteten i resultatredovisningen har SAREC under året utvecklat en metod för att bättre kunna mäta och följa upp resultat inom forskningbiståndet.
Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för den svenska 13]
Bilaga 4
biståndspolitiken. Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Detta bör ske genom stöd till forskningssamarbete med u-länder, forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram och särskilda forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem.
Under föregående budgetår har SAREC påbörjat ett arbete med att dels rationalisera och koncentrera verksamheten. De åtgärder som vidtagits är bl.a. följande:
- minskning av antalet samarbetsländer, — minskning av antalet delinsatser främst inom de bilaterala
programmen, - strävan att fasa in särskilda program/insatser i de bilaterala
programmen, - synnerligen restriktiv hållning till helt nya insatser och en kritisk
prövning av alla insatser som skall förlängas.
I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96, föreslår SAREC, förutom viss volymökning för hela sakverksamheten, ökat stöd till den svenska u-landsforskningen.
Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Regeringen ställer sig bakom den allmänna inriktning av forskningssamarbetet som SAREC anger och föreslår att den nya myndigheten ges i uppgift att stärka u— ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt forsningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demkratiska samhällsskick, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande och naturhushållning. Inom myndigheten bör ett särskilt beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller forskningsbiståndet.
Regeringen betonar vikten av fortsatt stöd till svensk u-landsforskning. Stödet till svensk u-landsforskning är betydelsefull dels för att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i det europeiska forskningssamarbetet inom detta område, dels för att kunna bredda den svenska resursbasen för utvecklingssamarbetet med u-länder.
Regeringen föreslår 600 miljoner kronor för forskningssamarbetet under budgetåret 1995/96.
Särskilda program
Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet. Utveckling av långsiktiga strategier och nya metoder inom särskilt viktiga områden, kompetensutveckling i u-ländcrnas institutioner och analyser av genomförda biståndsinsatser är viktiga inslag.
Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom följande tre huvudområden.
Prop. l994/95: l 00
l33
Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet. Denna bör Prop. l994/95:100 huvudsakligen bestå av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede Bilaga 4 och där de enskilda insatserna är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i ett långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med enskilda u- länder. Under budgetår 1994/95 prioriteras insatser med inriktning på energi-, hälsovårds- och befolkningsområdena, genderaspekter, handikappades situation samt kultur och massmedia. Denna inriktning bör enligt regeringen bibehållas.
Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och metodutveckling. Dess syfte är att identifiera, utvärdera. dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer.
Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av Insatsförberedelser och resultatvärdering. Här genomförs analyser och utvärderingar av effekter och prestationer inom utvecklingssamarbetet. Resultat och överväganden används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Det är viktigt att erfarenheterna tas till vara i de bilaterala programmen, av andra u-länder, internationella organisationer, enskilda organisationer och andra organ. I görligaste mån bör svenska resurser utnyttjas.
Regeringen föreslår 360 miljoner kronor för särskilda program under budgetåret l995/96.
C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m.
Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett 15-tal s.k. komplexa katastrofer, varav flertalet är följden av inbördeskrig. F.d. Jugoslavien, Mocambique, Angola, Rwanda, Somalia, Sudan, Irak, Afghanistan är exempel på länder som har varit eller är drabbade av inbördeskrig och som erhåller betydande katastrofhjälp. I de komplexa katastroferna samverkar ofta rena katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära insatser.
Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av interna konflikter och göra vad som är möjligt för att undvika att konflikten bryter ut. Sverige kommer i internationella fora att verka för att FN förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande konflikter och- ännu viktigare- även inleda förebyggande åtgärder.
Även när det gäller naturkatastrofer bör betydligt mer förebyggande åtgärder vidtas.
Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår inom FN för att förbättra samordningen mellan katastrofhjälpen och de politiska och de militära insatserna i dessa komplexa katastrofer. Regeringen avser också att fortsatt stödja Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift att inom FN koordinera de olika FN- organens katastrofhjälp.
Under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår har vissa försonings- och demokratiinsatser i Somalia och Sudan finansierats över 133
anslagsposten. För budgetåret 1995/96 föreslås sådana insatser finansieras Prop. l994/95: l()(_) över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. Bilaga 4
Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har nyligen bildats, bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ svensk personal, antingen enstaka personer eller grupper. Regeringen kommer att stödja nätverket och verka för att fler svenskar deltar i det internationella katastrofhjälpsarbetet på olika nivåer. Regeringen har gett SIDA i uppdrag att lägga fram förslag om hur ett system för lagring av internationellt efterfrågade katastrofvaror bäst kan organiseras.
Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning av landminor.
Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet i f.d. Jugoslavien uppgår sedan krisens början till närmare 900 miljoner kronor. De humanitära behoven måste även framdeles finansieras parallellt med att vissa långsiktiga insatser av återuppbyggnadskaraktär sätts igång. Sådana kan redan göras i den muslimsk-kroatiska federationen i Bosnien- Hercegovina. Sverige kommer att delta i FN:s återuppbyggnadsplan för Sarajevo och EU:s administration av Mostar, men insatser i centrala Bosnien och i Tuzlaregionen prioriteras. Bistånd planeras till t.ex. bostäder, vatten, energi, telekommunikationer och hälsovård. Projekt som underlättar för bosniska flyktingar i Sverige att återvända kommer att särskilt beaktas. Katastrofbiståndet beräknas efter hand fasas ut till förmån för insatser för återuppbyggnad i takt med fredsprocessen.
Förutom katastrofbistånd till Makedonien har Sverige under år 1994 bidragit med 15 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. En viss beredskap bör finnas för tekniskt samarbete och multilaterala insatser.
Katastofbistånd har under de senaste åren förmedlats till Albanien. Under budgetåret 1993/94 utbetalades 10 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. BITS finansierar några projekt i Albanien. En beredskap för fortsatta insatser bör finnas.
Insatser för mänskliga rättigheter, försoning och demokrati planeras för hela f.d. Jugoslavien. Här ingår bl.a. stöd till massmedia, lokala fredsinitiativ, organisationer för mänskliga rättigheter m.m. Huvuddelen av stödet sker genom svenska organisationer, som verkar i området. Insatserna bör finansieras över anslagsposten Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
Regeringen avserverka för ökade möjligheter till återvandring för flyktingar, i kontakter med UNHCR och andra internationella organisationer. Ätervandringsprogram bör även avse internflyktingar. Stor vikt bör läggas på att katastrofbiståndet stöder återvandring i kombination med insatser för återuppbyggnad. Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att bidra till EG-kommissionens omfattande katastrofbistånd, som kanaliseras genom European Commission's Humanitarian Office (ECHO).
Regeringen föreslår en medelsram på 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/%. Katastrofinsatser i Angola och Mocambique föreslås finansierade i huvudsak genom landprogrammen för dessa länder. Insatser i Västbanken/Gaza samt Kambodja finansieras framgent över de 134 anslagsposter som upprättas för dessa länder.
C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda Prop. l994/95:100 organisationer Bilaga 4 Över denna anslagspost finansieras mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt cirka 675 volontärer. Mer än 300 enskilda organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete.
Övergripande mål är att höja de fattigas levnadsnivå samt bidra till ett mer folkligt deltagande i samhällsbyggandet i u-ländema. Ett annat mål är att ge stöd för att bygga upp nationella institutioner och inhemsk kompetens. Av stor betydelse är att utvecklingssamarbetet via folkrörelser och andra enskilda organisationer bidrar till att öka förståelsen och stödet för utvecklingsfrågor bland allmänheten i Sverige.
Bidragsgivningen till folkrörelser och andra enskilda organisationer har övergått från projektstöd till i huvudsak ramavtal med 14 organisationer. SIDA har idag ramavtal med följande organisationer: Afrikagrupperna, Diakonia, LO/TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Internationella Centrum, Pingstmissionens U-landshjälp, Rädda Barnen, Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse (SHIA), Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission, Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd, SCC/Utan gränser, Svenska Röda Korset, Svensk Volontärsamverkan/SVS, Utbildning för biståndsverksamhet/UBV samt Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer (BIFO).
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer 924,8 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Den ointecknade reservationen ökade från ca 31 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till ca 39 mkr budgetåret l993/94.
Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter cirka 1,9 miljarder kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser, samt insatser för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta motsvarar närmare 25 % av det totala bilaterala biståndet. Projekten är av mycket varierande art och spänner över ett brett fält från mycket små och konkreta insatser på bynivå till stöd för demokratiutveckling och fredsprocesser.
Utvecklingssamarbetet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer bygger i hög grad på idealitet och frivilligt arbete. En viktig förutsättning för detta är fortsatt krav på egeninsats, som är ett mått på organisationernas vilja och förmåga till engagemang och en garanti för deras självständiga ställning i förhållande till statsmakterna. Många organisationer både eftersträvar och bidrar med en väsentligt högre egeninsats än minimikravet på 20 %.
Flera organisationer har dock svårigheter att med egna medel finansiera denna egeninsats. Organisationernas kapacitet påverkas även av det avsevärda bistånd från främst katastrof- och demokratianslagen som genomförs av enskilda organisationer och som inte normalt kräver egeninsats. Sådana medel beräknas för budgetåret l993/94 ha uppgått till ca 980 miljoner kronor utöver folkrörelseanslaget.
Partier och partianknytna organisationer i Sverige bör ges möjlighet att 13 s
erhålla bidrag för insatser i u-länder på samma villkor som andra svenska Prop. l994/95:100 folkrörelser och enskilda organisationer. Bilaga 4
Biståndet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer är arbetsintensivt och kvalitetsinriktat, eftersom det bl.a. syftar till att bygga upp och förstärka lokala organisationer och institutioner. En alltför snabb volymutveckling tenderar till att stimulera till en ökad andel kapitalintensiva projekt, t.ex. byggnation, till förfång till det mer kvalitetsinriktade organisationsarbetet.
Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom svenskt utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Volontärarbetet inriktas allt mera på insatser för demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn pågår i syfte att skapa mera flexibla och ändamålsenliga bidragsregler för att volontärer med fålterfarenhet skall kunna nyttiggöras för korttidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser.
Regeringen vill i detta sammanhang också understryka ungdomars särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör demokrati, miljö, överlevnad och utveckling. Det är angeläget att engagera ungdomar både som mottagare och förmedlare av bistånd. Svenska ungdomsorganisationer kan medverka i utvecklingssamarbetet genom t.ex. utbyten, seminarier, kampanjer tillsammans med organisationer i u-länder. Insatser kan avse bl.a. hälsovård, utbildning, demokrati och mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationer har dock ofta svårigheter att nå upp till den normala egeninsatsen på 20 %. Utan att ge avkall på kvaliteten, bör därför biståndsmyndigheten kunna medge en lägre egeninsats för ungdomsorganisationer.
Ungdomsutbytesprogrammet World Youth of Sweden (WY S), vilket administreras av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte (SIU), har pågått i form av en försöksverksamhet under två år. Försöket avslutas under våren 1995. Den hittillsvarande verksamheten har utvärderats under hösten 1994 och därvid befunnits ha en hög grad av måluppfyllelse.
De planerade utbytena med Costa Rica och Thailand genomförs enligt plan, vilket innebär att sammanlagt 70 svenska och lika många u- landsungdomar hittills deltagit i programmet. För den tvååriga försöksverksamheten har regeringen sammanlagt anslagit knappt 8 miljoner kronor. SIU har i sin anslagsframställning för verksamhetsåret 1995/96 beräknat de sammanlagda kostnaderna för tio-elva utbytesgrupper till ca 12,3 miljoner kronor. För denna verksamhet begär SIU ett bidrag om 11 437 000 kr.
Regeringen ser positivt på denna verksamhet och anser att det bör fortsätta. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att bedöma bidragagets storlek och ingå avtal med SIU om detta.
Stödet till utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda organisationer har ökat kraftigt under flera år. Organisationernas kompetens är väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök, seminarier och andra former av systematisk uppföljning. Överlag 136 bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många människor i Sverige
Bilaga 4
engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små insatser, bedöms de enskilda organisationerna ha god förmåga att nå de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Genom verksamhetens uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas. Även om huvuddelen av utvecklingssamarbetet sker inom de sociala sektorerna, så kan nya insatser skönjas av opinionsbildande karaktär, för kompetens-och organisationsutveckling samt för speciellt utsatta grupper. Hit hör insatser som berör barnens situation i tredje världen, aktiviteter som är nära länkade till insatser för att hävda barnens mänskliga rättigheter.
Under anslaget skall framdeles även finansieras stöd till enskilda organisationer som tidigare utbetalades under anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m., delposten övriga insatser.
Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras genom ett samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella kommittéerna. Normalavtalet förutsätter att den nationella kommittén utgörs av en från staten fristående enskild organisation. Svenska UNICEF-kommittén kommer, som aviserades i förra årets proposition och mot bakgrund av bl.a. det nämnda avtalet, att under innevarande budgetår få en förändrad associationsform. Arbetet med detta pågår.
UNICEF:s starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete breddats. Kommittén har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk av lokala verksamhetsgrupper för att ge stöd och informera om UNICEF:s verksamhet och främja insamlingsverksamheten. Budgetårct l993/94 redovisade Stiftelsen svenska UNICEF-kommittén ett bidrag till UNICEF om 12,8 miljoner kronor (1992/93 16,8 mkr). För att säkerställa en bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de administrativa kostnaderna. Mot bakgrund av den förändrade associationsform som förestår kan anslagsbehovet ännu ej beräknas. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga.
Under denna anslagspost förutses även finansiering av bidrag till Svenska FN-förbundet samt svenska UNIFEM-kommittén Botilda för ändamål som informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN-konferenser.
Sverige är sedan år 1990 anslutet till Europarådets Nord-sydcenter. 1994 års bidrag till centret uppgick till ca 500 000 kronor.
Med Sveriges inträde i EU öppnas möjligheter att erhålla stöd från EU:s biståndsbudget. EU:s krav på egeninsats är normalt 50 % men reglerna tillåter att upp till 35 procentenheter av denna finansieras av annan givare. Regeringen ser det som angeläget att svenska organisationer tar tillvara möjligheterna till finansiering av insatser genom EU. Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur sådana insatser skall samordnas.
Regeringen föreslår en medelsram på 1 275 miljoner kronor för anslagsposten Utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda organisationer för budgetåret 1995/96.
Prop. l994/951100
137
Bilaga 4
C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad
Ekonomiska reformer är i många länder en förutsättning för tillväxt och långsiktig utveckling. Ett viktigt sätt för Sverige kan främja reformerna är genom s.k. betalningsbalansstöd, vilket antingen kan ta formen av obundet stöd till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import.
Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna finns. De huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Mocambique, Zambia, Uganda, Zimbabwe och Etiopien. Mottagarländer utanför Afrika är t.ex. Nicaragua och Vietnam.
En stor del av betalningsbalansstödet samordnas med Världsbankens särskilda program för Afrika, som har visat sig mycket framgångsrikt för att mobilisera och samordna resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. SPA omfattar ökad utlåning från IMF och Världsbanken på förmånliga villkor och betalningsbalansstöd från bilaterala givare. Stor vikt läggs även vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och fattigdomsfrågor. Sverige har aktivt deltagit i policydialogen och är en av de största bidragsgivarna till SPA.
Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem. För att importstödet skall bidra till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet är det viktigt att valutafördelningen inte är centralstyrd och att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Regeringen anser att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgå till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformprogram.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste ländernas skuldtjänst. Det gäller de fattiga länder som numera endast har tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa bidrag är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör därför fortsätta stödet till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer.
En" motsvarande typ av skuldlättnad avseende lån från Afrikanska utvecklingsbanken diskuteras för närvarande mellan bankens medlemsländer. Under förutsättning att en tillfredsställande mekanism kommer till stånd, kan svenska bidrag övervägas.
Regeringen anser att SPA-samarbetet bör drivas vidare och har gjort en indikativ utfästelse om 2 400 miljoner kronor under SPA- samarbetets tredje fas som sträcker sig över perioden 1994-1996. Mot bakgrund av det strama budgetläget i Sverige, vilket tvingat fram besparingar även på biståndsområdet, förutser regeringen ett behov att revidera denna utfästelse.
IMF:s särskilda lånerrangemang på mjuka villkor, ESAF (Enhanced
Prop. l994/95: I ()0
138
Structural Adjustment Facility), har skapats för att stödja de fattigaste Prop. l994/95: l()(_l ländernas reformansträngningar. ESAF finansieras i huvudsak genom Bilaga 4 gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett viktigt instrument för att främja reformprocessen i mottagarländerna. Budgetåret l993/94 utfäste Sverige ett bidrag om totalt 400 miljoner kronor till en utvidgning och förlängning av ESAF över den närmaste femårsperioden, d.v.s. 80 miljoner kronor per år. Det första årsbidraget betalades i juni l994. Budgetårct 1995/96 belastas med 160 miljoner kronor.
Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Därigenom utestängs länderna från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker reda upp sina betalningseftersläpningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgruppsoperationer för Vietnam, Kambodja och Makedonien. Sverige bör även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd.
Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främstexportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste mest skuldtyngda länderna. Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben. Villkoren har successivt förbättrats och betydande framsteg har nyligen gjorts när det gäller att under vissa förutsättningar medge mer heltäckande överrenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken och ytterligare skuldtjänstminskning.
Många fattiga länder har en begränsad, men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder på andrahandsmarknaden. Under föregående budgetår deltog Sverige i en skuldreduktionsoperation för Zambia. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en del av dessa.
Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader för de fattigaste länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben: IMF:s och Världsbankens Utvecklingskommittén, IDA och SPA. Därutöver har Sverige tillsammans med Schweiz arrangerat ett internationellt skuldseminarium för att med andra fordringsägare och biståndsgivare diskutera de fattigaste ländernas skuldsituation. Regeringen vill därför understryka vikten av att ha en beredskap för att finansiera nya skuldlättnadsinitiativ från betalningsbalansstödet.
Regeringen anser att det är angeläget att bibehålla ett omfattande betalningsbalansstöd. Det svenska betalningsbalansstödet skall även fortsättningsvis utgå till de fattigaste. mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken 139 och det internationella givarsamfundet. Stöd skall kunna utgå till länder
Bilaga 4
som för en utvecklingsfrämjande politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati och som leder till en ansvarsfull social och ekologisk utveckling. Vidare skall svenskt stöd under dessa förutsättningar också kunna utgå till länder med vilka överenskommelser nåtts i Parisklubben.
Det totala betalningsbalansstödet har minskat under de senaste budgetåren. Budgetåret 1991/92 uppgick det till ca 1 450 miljoner kronor, budgetåret 1992/93 minskade det till 1 220 miljoner kronor och budgetåret l994/95 drogs det ned till 1 000 miljoner kronor.
Behoven av insatser förväntas vara fortsatt omfattande. Stödet skall fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. Mot bakgrund av betalningsbalansstödets starka konditionalitet kan reservationer uppstå under vissa år.
Regeringen föreslår att 1 200 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1995/96. Beredningen skall fortsatt bedrivas i enlighet med gällande riktlinjer för denna typ av beredning. Stödet skall utformas i enlighet med de riktlinjer som har utarbetats av DAC, SPA och SIDA. Regeringen anser det angeläget att samråd sker mellan SIDA och departementet när det gäller bedömningar av reformprogrammens genomförande. Detta gäller även beslut om att tillsvidare inställa betalningar på grund av att de villkor som uppställts för reformprogrammen inte har uppfyllts.
Uppföljning av betalningsbalansstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet samt genom en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. De gemensamma granskningar av valutaallokeringssystemen som görs av de bilaterala givarländema och Världsbanken är ett viktigt instrument för uppföljning och kontroll. Den nya myndigheten bör även göra egna utvärderingar av betalningsbalansstödet till mottagarländerna.
C 2.9 Krediter för utveckling U-krediter
Under budgetåret 1993/94 har BITS tecknat låneavtal om 11 krediter till ett sammanlagt värde av 1 333 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa krediter uppgår till 506 miljoner kronor. Den utgående reservationen minskade därmed från 562 miljoner kronor till 455 miljoner kronor. Reservationen är överintecknad av beviljade, ännu ej kontraktstecknade utfästelser, med ett gåvoelement på totalt ca 700 miljoner kronor.
BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u- krediter för 18-månadersperioden 1995/96. Förslaget innebär en minskning jämfört med innevarande budgetår. En förklaring till minskningen är att förutsättningarna för u—kreditfinansiering har förändrats genom den s.k. Helsingforsöverenskommelsen om användningen av bundna krediter. Äskandet skall enligt BITS ses i sammanhang med förslaget om ökad medelstilldelning för biståndskrediter.
Genom u-krediter finansieras projekt som prioriteras av låntagarlandet,
Prop. l994/95:100
'I 40
som bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska Prop. l994/95:100 varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Bilaga 4
BITS redovisar resultat i form av installerad kapacitet för u- kreditfinansierade projekt och utvecklingseffekter för mottagarlandet på basis av genomförda utvärderingar. BITS resultatredovisning visar en hög grad av måluppfyllelse. Finansierade projekt genomförs som regel inom givna tekniska och ekonomiska ramar.
Under budgetåret 1993/94 har BITS utvärderat utvecklingseffektema för ett antal slutförda projekt. Utvärderingama har visat på mycket goda utvecklingseffekter för fyra telekommunikationsprogram i Kina och ramkrediter till utvecklingsbanker i fyra länder. För de senare har positiva effekter på sysselsättning, omsättning och lönsamhet konstaterats. Detta gäller i synnerhet en indisk ramkredit som varit den mest omfattande. Förutom positiva effekter i mottagarlandet har ramkrediterna också bidragit till att bredda kretsen av svenska företag som medverkat i u-kreditfinansierade projekt.
Utvärderingen av fyra avloppsreningsverk i Tunisien har visat på god teknisk måluppfyllelse. På grund av att den planerade takten i utbyggnaden av avloppsledningar ej kunnat hållas, har kapacitetsutnyttjandet i reningsverken hittills varit lågt. En utvärdering av en renovering av ett egyptiskt värmekraftverk har visat att detta ej lett till planerade utvecklingseffekter bl.a. på grund av höjda bränslepriser och eltariffer. Verket används idag endast vid toppbelastning och ej som kontinuerlig elleverantör.
U-krediter är ett effektivt instrument för att finansiera angelägna utvecklingsprojekt i mottagarländerna. De teknisk—ekonomiska resultaten är mycket goda och utvecklingseffektema betydande. U-krediter bör därför också fortsättningsvis ingå som ett viktigt samarbetsinstrument i det svenska biståndet.
Regeringen föreslår att 510 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter för budgetåret 1995/% samt att den nya biståndsmyndigheten bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de tillgängliga medlen.
Biståndskrediter
Biståndskrediter är ett komplement till u—kreditsystemet. Krediterna lämnas på mycket förmånliga villkor och normalt i obunden form. Systemet med biståndskrediter infördes den 1 juli 1994 för en försöksperiod av två år.
BITS föreslår att 150 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret l995/96. På kalenderårsbasis innebär förslaget en ökning med 50 miljoner kronor jämfört med innevarande år.
En utvärdering av biståndskreditsystemet skall företas efter den tvååriga försöksperiodens utgång. Regeringen föreslår att 75 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret l995/96 samt att den nya myndigheten bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp om högst två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. 141
Regeringen avser att under budgetåret uppdra åt den nya myndigheten Prop. 1994/95: |0() att närmare analysera förutsättningarna för att medel som avsatts under Bilaga 4 vissa andra anslagsposter skall kunna utgå i form av krediter.
C 2.10 Kostnader för fältpersonal
Anslagsposten används i huvudsak för att rekrytera och utbilda fältpersonal i syfte att komplettera mottagarlandets egna resurser. För närvarande är ett 50—tal personer kontraktsanställda på nyckelposter i mottagarländernas förvaltningar. Denna kategori av personal har minskat betydligt under senare är, framför allt till förmån för konsulter. Därtill kommer kostnaden för ca 25 biträdande bilaterala experter och ett program för mindre fältstudier.
Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid att förbli en viktig del av utvecklingssamarbetet. En successiv föryngring och breddning av kåren av biståndsarbetare är både nödvändig och angelägen. Därför bör programmen för biträdande bilaterala experter och mindre fältstudier expanderas. Det är särskilt viktigt att fler kvinnor engageras som fältarbetare.
Även andra förändringar bör vidtas. I första hand bör riktade informations—, rekryterings- och utbildningsinsatser komma ifråga. I takt med att andelen konsulter i personalbiståndet ökar är det väsentligt att konkurrensen mellan konsultföretagen förstärks.
Över anslagsposten skall också finansieras kostnader för skatter och sociala avgifter i Sverige för fältpersonal. Det gäller även vissa kostnader för säkerhetsfrågor.
Regeringen föreslår att 82,5 miljoner kronor anslås till Kostnader för fältpersonal under budgetåret 1995/96.
C 2.11. Information
Målet för u—landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländemas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. För att bibehålla och på sikt stärka biståndsviljan hos det svenska folket är ett brett samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor av stor betydelse.
Den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet. Nordiska afrika-institutet har som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om Afrika. Dessutom spelar folkrörelser och enskilda organisationer en betydelsefull roll när det gäller att sprida information om u-länder och biståndsfrågor. Det är också viktigt att t.ex. skolor och universitet. medier och det svenska näringslivet både får tillgång till och möjligheter att bidra med information om det svenska utvecklingssamarbetet. Att informera om andra länder och andra länders kulturer är ett viktigt led i det arbete som bedrivs för att motverka de tendenser till 143 främlingsfientlighet och rasism som finns i vårt samhälle. För att nå
långsiktiga effekter bör informationsverksamheten huvudsakligen inriktas Prop. l994/95:100 mot ungdomar. Nya kanaler bör prövas för att även nå ungdomar utanför Bilaga 4 skolan. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på insatser gentemot skolungdomar. Detta bör bl.a. ske inom skolor och universitet för att ge en bättre undervisning och kunskapsspridning om internationella utvecklingsfrågor och biståndets roll. Här har de regionalt ansvariga informatörerna för undervisningens intemationalisering en viktig uppgift. Den tidigare försöksverksamheten med regionansvariga permanentas och förutses fördubblas inom tre år.
Svenskt näringsliv, organisationer och enskilda individer med biståndserfarenhet samt massmedier är också viktiga grupper i informationsspridningen.
Som aviserades i förra årets proposition har en kartläggning och analys av den statliga biståndsinformationen, både vad gäller bilateralt och multilateralt bistånd. gjorts. Syftet med denna kartläggning var att få underlag för en bedömning av behoven av förstärkta informationsinsatser. Utredaren föreslår bl.a. att SIDA behåller ett övergripande ansvar för information om Sveriges utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementet (UD) har dock huvudansvar för information om det multilaterala utvecklingssamarbetet. Dessutom föreslår utredaren att en formaliserad grupp för samråd och samverkan på informationsområdet mellan SIDA, övriga biståndsmyndigheter och Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete (UD/IU) upprättas. UD/IU bör enligt utredaren öka sin informationskapacitet i syfte att stärka informationen om multilateralt utvecklingssamarbete samt om sitt eget arbete och möjliggöra ett kvalificerat samarbete med den nya myndigheten.
Efter presentationen av denna utvärdering har regeringen initierat en sammanslagning av biståndsmyndigheterna, vilket underlättar genomförandet av en mer samlad inforrnationsstrategi på biståndsområdet. Roll- och ansvarsfördelning mellan Utrikesdepartementet och den nya myndigheten, t.ex. vad avser information om multilateralt bistånd, bör dock klargöras med utgångspunkt från utredarens förslag. Den nya myndigheten bör ta ett större ansvar för att informera om multilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringen föreslår att 36,6 miljoner kronor anvisas för information under budgetåret l995/96. Informationsverksamhet som tidigare belastat SAREC:s, SwedeCorps och BITS sakanslag bör under kommande budgetår få belasta motsvarande anslagsposter och delposter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten som förordas i det föregående,
"2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Lf'titecklingssamarbete genom den nya myndigheten för budgetåret 1995/% anvisar ett reservationsanslag om 11 586 600 000 kronor. 143
C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u- Prop. l994/95:100 landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) Bilaga 4
1993/94 Utgift 371 200 000 Reservation 41 197 000 l994/95 Anslag 424 200 000 1995/96 Förslag 619 916 000
varav 413 277 000 beräknat förjuli l995 - juni 1996
Översiktlig struktur
Red0visningen av myndigheternas verksamhet under föregående och innevarande budgetår sker samlat med hänsyn till de förändringar av förvaltningens struktur som regeringen föreslår.
Den nuvarande statliga biståndsförvaltningen består under regeringen (Utrikesdepartementet) av följande fyra förvaltningsmyndigheter, de s.k. biståndsmyndigheterna: Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt—ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
Till "biståndsfamiljen" räknas även Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) vars verksamhet dock är av delvis annan karaktär. Sandö U-centrum bedriver utbildningsverksamhet med anknytning till svenskt utvecklingssamarbete.
Omfattningen av myndigheternas verksamhet kan dels belysas genom de ramanslag de disponerar för sin förvaltning, dels genom de sakanslag de disponerar för sin verksamhet.
Ramanslag Sakanslag milj kr milj kr Utfall Anslag Utfall Anslag
1993/94 1994/95 1993/94 1994/95
SIDA 282,8 314,7 7 635 6 500 BITS 15,8 20,7 / 861 815 SwedeCorp 27,7 29,0 ' 92 135 SAREC 23,9 27,0 430 425 Sandö U-centrum 21,0 32,3 - -
Myndigheternas övriga bemyndiganden m.m. vad gäller förvaltningsändamål (budgetår l994/95) framgår (milj kr) av följande tabell:
144
Anslagskredit Räntekontokredit Låneram Prop. l994/95:100
SIDA 16,00 31,47 12,00 Bilaga 4 BITS 1,00 2,07 3 ,50
SwedeCorp - 2,90 1,00
SAREC 1,40 2,75 0,43 Sandö U-centr 1,62 3,23
Regeringens bedömning av myndigheternas årsredovisningar
SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum har för första gången samtliga inkommit med årsredovisningar under budgetåret.
- Verksamhetsgrenar och verksamhetsmål
Samtliga myndigheter redovisar en indelning i verksamhetsgrenar som är tydlig och logisk i förhållande till respektive myndighets uppdrag. Myndigheterna har med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen och regeringens uppdrag i respektive myndighets instruktion och regleringsbrev, fastställt verksamhetsmål för de olika grenarna.
För SIDA:s del bör noteras att indelningen, och därmed redovisningen, innebär en viss dubblering beroende på att verksamheten styrs genom en anslagsstruktur som är både land- och ämnesinriktad, till skillnad från SwedeCorp, BITS och SAREC, där enbart sektorn eller sakfrågan utgör grund för verksamhetsindelningen.
- Resultatredovisning
Myndigheternas definitioner av begreppet resultat varierar, vilket återspeglas i årsredovisningama. Redovisningarna från BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum är huvudsakligen inriktade på redovisning av myndigheternas interna effektivitet. SIDA fokuserar istället på den externa effektiviteten och redovisningen av resultat för det slutliga ledet, dvs. den genomförda biståndsverksamheten.
Prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna redovisas i enlighet med förordningen ( 1993:134 ) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning av samtliga myndigheter. För de mindre myndigheterna innebär det i princip antal beslut, kontrakt, etc. som myndigheten har presterat under året. SIDA:s redovisning ger för respektive verksamhetsgren en sammanfattande bedömning av slutprestationer i biståndsinsatsema. Däremot är redovisningen av SIDA:s interna prestationer föhållandevis begränsad.
Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av prestationer från myndigheterna i allmänhet är svagt relaterad till någon form av mål, vilket gör det svårt att bedöma verksamhetens resultatet och redovisningens relevans.
Styckkostnader redovisas i olika omfattning för myndigheternas prestationer. Enligt den ovan nämnda förordningen skall en jämförelse göras med de tre föregående verksamhetsåren. I många fall görs 145
10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Rättelse: S. 154 raderna 10- 13 Utgår
jämförelser bakåt i tiden, men i vissa fall saknas ännu underlag för Prop. l994/95:100 tidsserier. Bilaga 4
Myndigheten skall i sin årsredovisning även redovisa eventuella direkta effekter av verksamheten. En total effektredovisning varken bör eller kan genomföras årligen, vilket överenstämmer väl med behoven av långsiktighet i det internationella utvecklingssamarbetet.
Effektbegreppet används i vid bemärkelse för redovisning av myndigheternas sakverksamhet. Definitionen innebär att redovisningens innehåll avseende resultat i sakverksamheten kommer att variera från år till år, beroende på vilka utvärderingar etc. som genomförts det aktuella budgetåret.
Utgångspunkten för SwedeCorp, BITS och SAREC har varit att redovisningen av sakverksamheten främst skall avse resultat i form av effekter. Följden är att redovisningarna av sakverksamhetema utgör en förhållandevis liten del i respektive årsredovisning. Liksom för prestationsredovisningen kan inte heller de delar som avser effekter relateras till tydliga mål, vilket försvårar en bedömning. Detsamma gäller SIDA:s redovisning av direkta effekter som i viss utsträckning ingår i de sammanfattande bedömningarna för respektive verksamhetsgren. SIDA:s redovisning av långsiktiga effekter lämnas dock huvudsakligen genom en separat årsbok över utvärderingar vilken ingår som en del i myndighetens årsredovisning.
- Återkoppling till mål För att årsredovisningarna skall ha såväl ett informationsvärde som kunna tjäna som utgångspunkt för framtida styrning måste "resultaten" kunna relateras till mål. I samtliga årsredovisningar ger myndigheternas verksamhetsmål en klar bild av vad respektive verksamhet syftar till på en övergripande nivå. Däremot saknas myndigheternas bedömning av det gångna årets verksamhet i relation till dessa mål.
- SIDA:s nya planerings- och styrsystem SIDA redovisar i årsredovisningen vissa utgångspunkter för verkets nya planerings- och styrsystem, ROPPS (Resultat orienterad projekt planering och styrning). Systemet bygger på det i internationella biståndskretsar numer väl etablerade konceptet Logical Framework. Bakgrunden till ROPPS är behoven av att systematisera metodiken för resultatstyming av verksamheten på program- och projektnivå. Syftet är att effektivisera resursanvändningen inom biståndet, förbättra informationen till regering, riksdag och allmänhet samt att tydliggöra och stärka mottagarlandets ansvar för verksamheten.
Uppföljningsmetodiken i ROPPS bygger dels på en kontinuerlig uppföljning, dels på en fördjupad analys av verksamheten, normalt var tredje år. De årliga genomgångama fokuserar främst på uppföljning av uppnådda produktionsmål (prestationer) och utgör underlag för resultatredovisningen i årsredovisningen. De fördjupade genomgångama innebär uppföljning av insatsernas projektmål (effekter), som underlag för resultatanalys i samband med bl.a. landstrategiarbetet. 146
I sin nuvarande utformning är ROPPS framförallt användbar i
utvecklingsinsatser där biståndet har en katalytisk roll. Riktlinjerna är i Prop. l994/95:100 mindre utsträckning anpassade till biståndsformer som katastrofbistånd. Bilaga 4 stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära insatser, strukturanpassning samt bistånd genom multilaterala och enskilda organisationer. SIDA avser att fortsätta utvecklingen av formerna för resultatredovisning inom dessa verksamhetsområden. Regeringen förutser att den nya myndigheten i hög grad kommer att tillgodogöra sig de erfarenheter som vunnits genom ROPPS.
- Regeringens behov av information
Centralt i fråga om myndigheternas resultatredovisningar är vad som är relevant för regeringens bedömning av reSpektive myndighets verksamhet. Vad gäller myndighetens interna effektivitet kan prestationsmål sättas upp i en del fall, i andra inte. Till exempel kan antalet beslut under året ifrågasättas som mått.
Statistik kan dock vara intressant och användbar för att analysera och jämföra administrativa kostnader för olika typer av biståndsformer. Hur mycket resurser skall avsättas för mer administrativt krävande insatser? Vilka administrativa kostnader finns i övriga led (konsulter, organisationer etc.)? Hanterar myndigheten sin verksamhet på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt med hänsyn till vad som åstadkoms i det slutliga ledet, dvs. effekterna av de olika biståndsinsatsema?
Först när väsentliga slutprestationer har definierats kan en bedömning av styckkostnademas utveckling leda till ifrågasättande av verksamheten och mer konkreta direktiv och mål från regeringens sida om att antingen utvidga, förändra eller avveckla verksamheten inom ett visst område.
Myndigheternas information om den egna verksamheten är omfattande. Endast en liten del av denna information är relevant och hanterlig för regeringen, och i nästa steg även för riksdagen.
I anslutning till arbetet med att konsolidera biståndsmyndigheterna till en organisation är detta en angelägen fråga i dialogen mellan den nya myndigheten och regeringen. Målet skall vara att vidareutveckla och förändra myndighetens system för resultatstyming av olika verksamhetsområden.
- Riksrevisionsverkets revisionsberättelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat myndigheternas årsredovisningar avseende räkenskaps- och verksamhetsåret 1993/94.
RRV:s bedömning av årsredovisningarna från SIDA, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum är att dessa i allt väsentligt är rättvisande.
I revisionsberättelsema för BITS och Nordiska afrikainstitutet säger RRV att balans- och resultaträkningama inte kan läggas till grund för en bedömning huruvida årsredovisningarna är rättvisande.
Regeringens bedömningar kommer att redovisas i 1995 års kompletteringsproposition.
147
Stöd till Sandö u-centrum - Prop. l994/952100 Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av Bilaga4 utbildning hos olika personalkategorier i det internationella utvecklingssamarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum aktivt anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att intemationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs) och språkutbildning. Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnadstäckningsgrad är goda.
Beträffande terminskursen blev utfallet att 18 % av kursdeltagarna hade ett u-landsarbete i anslutning till genomgången kurs. Beträffande Volontärkursen disponerade SVS över 90 % av utbildningsplatsema.
Nedgången de senaste åren i volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har nu vänt. Uppgången kan hänföras till dels ökad efterfrågan från enskilda organisationer, dels ett ökande intresse för personalutvecklingsinsatser hos företag och organisationer.
Anslagssparandet uppgår till 14.122 miljoner kronor, vilket utgör ca 45% av det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning beskriver styrelsen i korthet sitt förnyelsearbete, som innebär utveckling av dels den egna organisationens kompetens och konkurrenskraft, dels verksamhetens tjänsteutbud och verksamhetsfält. Utveckling av den egna organisationen torde vara en grundläggande förutsättning för att myndigheten skall ha en roll på den mycket konkurrensutsatta marknaden för internationellt utvecklingssamarbete. Samtidigt sker en breddning och förnyelse av kurs- och tjänsteutbudet, bl.a. utvecklas förslag till en ny fortbildningskurs för personer yrkesverksamma inom utvecklingssamarbetet i syfte att fördjupa den teoretiska kunskapen och höja färdigheten inom vissa yrkesrelaterade områden. Kursen skall ligga på en jämförelsevis högre nivå än nuvarande biståndsmetodikkursen.
De övergripande mål som gällde för treårsperioden 1991/92-1993/94 kompletterade medregeringsbeslut den 23 juni 1994 och som gäller för budgetåret l994/95 ligger fast. Regeringen har den 23 juni 1994 beslutat att komplettera verksamhetsmålen enligt följande:
Sandö U—centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Sandö U- centrum räknar i anslagsframställningen med att fortsätta det påbörjade och hittills framgångsrika förändrings- och rationaliseringsarbetet.
Regeringens bedömning är att de riktlinjer för Sandö U-centrums verksamhet som lades fast i 1991 års budgetproposition (prop. 148
1990/91:100, bil. 5, bet. 1990/91:UU15 , rskr. 1990/91:242 ) bör gälla Prop. l994/95:100 även för budgetåret 1995/96. Detta innebär bl.a. en fortsatt Bilaga 4 marknadsanpassning av utbildningsutbudet.
Organisatoriskt föreslås Sandö U-centrum ingå som en separat resultatenhet i den nya myndigheten. Sandö U-centrum upphör därmed som självständig myndighet, samtidigt som den verksamhet som idag bedrivs i Sandö fortsätter. Förslaget ligger i linje med de tankar som framfördes i biständsförvaltningsutredningen "Rena roller i biståndet" (SOU l994:19). Även Sandö U-centrum har efterlyst ett närmare samarbete med SIDA. Genom att integrera Sandö U-centrum i den nya myndigheten skapas förutsättningar för att bedriva en verksamhet som i högre grad än idag kan tillgodose behovet av utbildning och kompetensutveckling i det svenska biståndet. Ett särskilt råd bör kunna knytas till u-centret för att bistå ledningen av verksamheten.
Regeringens överväganden
Den nya myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter på statlig konsumtion. Dessutom föreslår regeringen ett utökat krav om en procentenhet på myndigheten för utom Sandö U-centrum till följd av de förväntade effektivitetsvinster som förväntas till följd av myndigheternas sammanslagning. Budgetåret 1995/96 har anslaget således minskats med 26,423 miljoner kronor. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 11% (totalt ca. 44 miljoner kr).
Utöver besparingskravet har sedvanliga uppräkningar för omkostnader tillämpats på myndigheten. Resultatet återfinns i tabellen nedan. Samtliga siffror utom ramen 1994/95 är baserade på 18 månader.
Ram Eff. krav Övrigt Ram 12 mån 18 mån 18 mån 18 mån
1 994/ 95 1 995/ 96
Myndigheten 424 200 -26 423 10 039 619 916 varav Sandö 32 300 -1 115 4 483 51 818
SIDA begärde i sin anslagsframställan kompensation för tre tjänster till följd av utökade arbetsuppgifter i samband med ett svenskt EU— medlemskap. Regeringen anser att myndigheten i likhet med övrig statlig förvaltning bör bereda plats för den tillkommande verksamheten inom befintliga resurser.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan vidare att tre tjänster vid ambassaden i Pretoria som finansieras över anslaget C 2. Bistånd genom SIDA från budgetåret 1995/96 förs över till förvaltningsanslaget. Regeringen anser att den nya myndigheten i sin anslagsframställan skall se över det långsiktiga personalbehovet och därvid bl.a. inkomma med förslag om att föra över samtliga sakanslagsfinansierade tjänster som inte till innehållet är klart tidsbegränsade.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan att de resurser (3 miljoner kronor 149
per år) som de tre senaste budgetåren ställts till myndighetens förfogande Prop. l994/952100 för kompetensutveckling permanent tillförs förvaltningsanslaget. BITS har Bilaga 4 under liknande villkor disponerat 1 miljon kronor per år i samma syfte. Regeringen finner det lämpligt att i enlighet med SIDA:s förslag permanent tillföra basen för den nya myndigheten 4 miljoner kronor. Därvid avser regeringen att myndigheten fortlöpande skall bedriva aktiv kompetensutveckling av personalen.
Regeringen anser att den nya myndigheten bör få tillgodogöra sig de tidigare myndighetemas anslagssparande, inte minst mot bakgrund av att omorganisationen kommer att medföra vissa kostnader av engångskaraktär.
Regeringen beräknar således behovet för myndighetens förvaltning till 619 916 000 kronor för budgetåret 1995/ 96, varav 51 818 000 kronor för Sandö U-centrum.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Den nya myndigheten och Styrelsen för u-Iandsutbildning i Sandö (Sandö U—centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 619
916 000 kr, varav 51 818 000 kronor för verksamheten inom Sandö U- centrum.
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd
Nytt anslag (förslag) 90 000 000 varav 60 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
(Benämningen EU används som övergripande begrepp för de helhet som omfattas av Maastrichfördraget, medan EG avser det traditionella ekonomiska samarbetet som bl.a. omfattar bistånd).
EU-länderna svarar tillsammans för över hälften av världens saudade bistånd. Ca 12-14 % av medlemsländernas biståndsbudgetar kanaliseras genom EG:s gemensamma biståndsprogram. År 1993 uppgick utbetalningarna genom gemenskapens program till sammanlagt 3 164 miljoner ECU (drygt 28 miljarder kronor).
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten. dels genom särskilda bidrag till europeiska utvecklingsfonden (EDF).
Biståndet över den reguljära budgeten
Från EG:s reguljära budget finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisationer och samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA-länderna) samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet. År 1993 utbetalades sammanlagt 1,8 miljarder ECU för bistånd över den reguljära budgeten.
Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika går tillbaka till år 150
1974 och omfattar handelspreferenser, program- och projektbistånd, Prop. l994/95:100 livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt Bilaga 4 stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster främst inom jordbruksområdet. Stödet inriktas på de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med betydande kommersiell potential. Tio procent av resurserna har avsatts för miljöinsatser, särskilt bevarandet av Amazonas regnskogar.
För perioden 1991-95 har ett totalbelopp om 2,75 miljarder ECU avsatts för samarbete med Asien och Latinamerika. Av detta är 65 % avsett för Asien och 35 % för Latinamerika. Stora mottagarländer i Asien är Indien, Bangladesh och Vietnam. I Latinamerika intar Bolivia, Peru, Honduras, Guatemala och Colombia framskjutna platser.
Samarbetet med medelhavsländema har formen av handelsavtal som medger fritt tillträde för industriprodukter och finansiella protokoll omfattande en femårsperiod för finansiering av utvecklingsprojekt.
För perioden 1992 - 1996 har 4,4 miljarder ECU avsatts för de finansiella protokollen samarbete med anslutna länder (Mahgrebstatema, Marocko, Tunisien och Algeriet, Mashreqstatema, Egypten, Jordanien, Libanon och Syrien, samt Israel). Av beloppet 4,4 miljarder ECU härrör 1,3 miljarder från kommissionen och 3,1 från den Europeiska investeringsbanken i form av lån.
Sverige skall genom medlemskapet fr.o.m. den 1 januari 1995 bidra till det biståndssamarbete som finansieras över den reguljära budgeten. För budgetåret 1995/96 beräknas det svenska bidraget till 707 miljoner kronor. Finansiering sker genom avräkning mot biståndsramen.
Bistånd finansierat genom Europeiska utvecklingsfonden (EDF)
Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EG med 70 länder i Afrika, Karibien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till den Europeiska
utvecklingsfonden (EDF).
Ungefär hälften av biståndet inom ramen för Lomésamarbetet är landprogrammerat genom femåriga landramar. Utöver detta utgår stöd genom icke-landprogrammerat strukturanpassning- och importstöd, samarbete genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd. Bistånd utgår också inom ramen för STABEX och Sysmin för att utjämna fluktuationer i exportintäkter inorn jordbruks- och gruvnäringama.
Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990 - 1999. För att finansiera den första femårsperioden har avsatts 12 miljarder ECU varav 10,8 miljarder ECU inom ramen för EDF (EDF VII) och 1,2 miljarder ECU från Europeiska investeringsbanken (EIB).
Förhandlingar om den finansiella ramen (EDF VIII) för samarbetet under den andra hälften av Lomé IV inleds i januari 1995. Sverige skall genom medlemskapet bidra till finansieringen av EDF VIII. Storleken på det svenska bidraget fastställs i de ovan nämnda förhandlingarna. EDF VIII skall träda i kraft den 1 mars 1995. De första dragningama från EDF VIII förväntas dock ske först mot slutet av år 1996 till följd av 151
fördröjningen till dess de första projekten under den nya fonden kommer Prop. l994/95:100 igång. Bilaga 4 Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov om 90 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s gemensamma bistånd som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas.
3. till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 90 000 000 kr.
C 5. Swedfund International AB
1993/94 Utgift 25 000 000 Reservation 0 1994/95 Anslag 0 1995/96 Förslag ] varav 1 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtagande till ett belopp om 49 miljoner kronor i 12 projekt. Tre av besluten avsåg projekt i u-länder till ett värde av 20 miljoner kronor.
Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i u-länder under budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Swedfunds u-landsverksamhet uppvisar ett positivt rörelseresultat för budgetåret 1993/94. Regeringen har tidigare ( prop. 1993/94:100 , bil. 4) gjort bedömningen att ett realistiskt resultatmål för verksamheten är att projektintäktema skall täcka 40 % av projektkostnadema över en rullande treårsperiod. För budgetåret 1993/94 motsvarar projektintäktema 31 % av projektkostnadema.
- Slutsatser
Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås. Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen kapitalpåfyllnad behövs för u-landsverksamheten under kommande budgetår.
152
Förslag till riksdagsbeslut Prop. l994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Swedfund international AB som förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om 1 000 kronor för budgetåret 1995/96.
C 6. Nordiska afrikainstitutet
1993/94 Utgift 9 129 471 Reservation -52 070 1994/95 Anslag 6 100 000 1995/96 Förslag 9 083 000
varav 6 055 000 beräknat förjuli 1995 -juni 1996
Den negativa reservationen uppstod till följd av av regeringen medgivet överskridande av anslaget p.g.a. chefbyte.
Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124, senast ändrad l993:1261) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden:
- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika, - främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska
forskare,
— utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om
Afrika,
- informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. De mål och riktlinjer för Nordiska afrikainstitutets verksamhet som regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition ( prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. 1992/93:UU15 , rskr. 1992/93:297 ) utgör utgångspunkt för institutets enkla anslagsframställning.
I denna budgetproposition betonas vikten av att institutet under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen genom fortsatt satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska forskningsprogrammen.
Regeringen gav den 7 oktober 1993 institutet i uppdrag att göra en översyn av dess organisationsform och därvid undersöka olika alternativ till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget redovisades till regeringen den 22 augusti. Institutet föreslår efter en genomgång av olika associations- och organisationsforrner, att institutet omvandlas från svensk statlig myndighet till stiftelse. Stiftelseformen skulle tillåta institutet att arbeta som hittills. Övergången betecknas som inte helt okomplicerad, framför allt vad avser personalpolitiska frågor m.m. Då flera liknande förändringar av myndigheter nyligen gjorts eller pågår fmns modeller och exempel att följa. Budgetmässigt skulle en övergång till stiftelseform innebära att anslagsfinansiering utgår och ersättes med bidragsfinansiering.
153
Bilaga 4
Regeringen överväganden
- Resurser Ramanslag 9 083 000 kronor Planeringsram 11 900 000 kronor
- Resultatbedömning
Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat. De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets budgetproposition bör därför äga fortsatt giltighet.
- Slutsatser
Nordiska afrikainstitutet är sedan ett 30-tal år ett uttryck för praktiskt nordiskt samarbete. Enligt regeringens mening bör detta även tydligt återspeglas i institutets organisation, ledning och finansiering. I likhet med det uppdrag regeringen tidigare givit institutet vad gäller organisationsformen anser regeringen att en fortsatt verksamhet av hög kvalitet och relevans fordrar ett starkare gemensamt nordiskt ansvar.
Ny lagstiftning på stiftelseområdet i förening med regeringens principer för en effektiv statligt finansierad verksamhet gör att den föreslagna stiftelseformen förefaller mindre lämplig i detta fall. Regeringen anser att frågan därför bör beredas ytterligare. Målsättningen att stärka det gemensamma nordiska ansvarstagandet bör härvid alltjämt gälla. En fördjupad diskussion med övriga nordiska länder behöver därför ske.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under budgetåret l995/96 om förändringen blir av sådan att att riksdagens medgivande fordras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet enligt ovan och föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 9 083 000 kronor.
C 7. Övrigt
1993/94 Utgift 14 500 000 Reservation 171 300 000 1994/95 Anslag 66 900 000 1995/96 Förslag 73 331 000 varav 48 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under budgetåret 1995/96 kommer den största delen av reservationen ha
Prop. l994/95:100
154
förbrukats. Anslagsposten bidrag till vissa länder m.m. som tidigare fanns Prop. 1994/951100 under anslaget har upphört. Bilaga 4
C 7.1. Utredningar m.m.
Under budgetåret fortsätter flera av de aktiviteter under anslagsposten som påbörjats under föregående budgetår och som berörts i inledningen till Littera C. Kostnader som regeringen förutser kommer att belasta anslaget är exempelvis arrangerandet av ett kvinnoseminarium i syfte att klargöra den svenska linjen inför kvinnokonferensen i Peking. Vidare kommer uppföljningar av gjorda utredningar att belasta anslagsposten. Den expertgrupp som regeringen ämnar sammankalla med uppgift att förbättra och effektivisera biståndet kommer att finansieras under anslagsposten samt det arbete som avser utvecklandet av departementets policy-, analys och styrfunktion. Från anslagsposten kommer att finansieras utredningar, seminarier, konferenser, m.m. som uppkommer under det förlängda budgetåret. För utredningar m.m. uppskattas behovet till 37,5 miljoner kronor.
C 7.2. Gäststipendie— och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet
Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI) gåststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa u- länder samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA, även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1993/94 utvecklat kontakterna på kulturområdet med tredje världen genom stöd och olika initiativ för att befrämja såväl u-ländemas presentation i Sverige som svenska samarbetsprojekt på kulturområdet i u-länder.
I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 säger sig SI ha för avsikt att under anslagsperioden bibehålla antalet stipendier till sökande från u-länder. SI avser vidare att förstärka och utvidga utbytet till nya länder, däribland nya länderna i Kaukasus och Centralasien under iakttagande av de av Statsmaktema uppsatta biståndsmålen. Dessutom förutses ett vidgat samarbete med Sydafrika och den palestinska myndigheten.
Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige ingår i det svenska stödet till u-ländemas högre utbildning och forskning. Det är dock viktigt att framhålla att detta stöd aldrig bör eller kan ersätta olika insatser för att bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning i u-länderna. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till dessa insatser.
Stipendie- och utbytesverksamheten fyller en viktig roll när det gäller den ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från u- och i-länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder 155 vissa sådana möjligheter.
Stiftelsen Svenska institutet har ansökt om bidrag för personal- och Prop. l994/95:100 administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN- Bilaga 4 stipendiater.
Regeringen föreslår att till gäststipendie— och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet och till administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater anvisa 15 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
C 7.3. Övriga insatser
Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver sedan ett stort antal år en verksamhet med mycket högt internationellt anseende. Under de senaste åren har en stor del av DHF:s verksamhet inriktats på behoven av ett reformerat FN-system. I perspektivet av ett aktivt svenskt engagemang i dessa frågor är DHF:s insatser och kompetens av stort värde. Ett bidrag om 6,15 miljoner kronor föreslås för budgetåret l995/96.
De bidrag till ett antal organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling som tidigare finansierades under anslagsposten föreslås flyttas till anslaget C 2. 7. Bidrag till folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Under anslagsposten medges fortsatt utrymme för att möta angelägna behov som uppstår under pågående budgetår.
För verksamheten enligt ovan uppskattas kostnaden för budgetåret till 20,831 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 73 331 000 kronor.
156
D. Information om Sverige i utlandet m.m. Prop. 1994/95:100 Bilaga 4 Genom den statligt finansierade Sverige-informationen underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Ekonomiska förbindelser och handelsutbytet med utlandet och turismen till Sverige främjas. De statliga informationsinsatsema skall komplettera den allmänna internationella nyhetsfönnedlingen genom att belysa den svenska samhällsutvecklingen samt utvecklingen inom sektorer som högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfacetterade kulturlivet och Sveriges miljösatsningar.
Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär ett historiskt steg. Det är av största vikt att svenskt samhälle och svenska ståndpunkter blir mer kända i vår omvärld. Detta gäller både i det globala perspektivet och i den krets av länder som ingår eller kommer att ingå i EU. Därför förbereds en aktivering av informationsinsatser och kulturutbyte inom ramen för en långsiktig strategi.
I övergången från industri- till informationssamhället är det viktigt att framhålla Sverige som ett framstående land när det gäller informationsteknik och informationsteknologi bl.a. genom att kunna erbjuda en samlad Sverige-information på data.
Det är också viktigt att hävda Sverige som ett intressant kulturland som det är attraktivt att samarbeta med och väl värt att besöka.
Det statsfinansiella läget gör att prioriteringen av de insatser som staten skall stödja blir extra viktig.
Det råder en utbredd uppfattning om att samordningen bör stärkas mellan de statliga organens informationsinsatser. liksom samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser. En förstärkt samverkan mellan allmän Sverige-information, kulturutbyte, utbildnings— och forskningsutbyte, exportfrämjande, investeringsfrämjande samt turism håller på att utvecklas genom ett tätare informationsutbyte mellan berörda myndigheter och organisationer. Regeringen avser att inom Utrikesdepartementet för detta ändamål inrätta en nämnd för Sverige-information i utlandet.
Under budgetåret 1995/96 föreslås besparingar på området Information om Sverige i utlandet m.m. på sammanlagt 9 miljoner kronor inkl. effektivitetskrav för statlig konsumtion och den generella minskningen av bidragsanslag. För budgetåren 1997 och 1998 föreslås ytterligare minskning med 900 000 kr utöver de besparingar som anges nedan under anslagen D 1 och D 2.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Information om Sverige i utlandet m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
157
Prop. l994/95:100 Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Bilaga 4
l993/94 l994/95 l995/96 räknat för utgift
juli 95-juni l998'
96
' Prisnivå 1995/% Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder vad avser Information om Sverige i utlandet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar inom detta verksamhetsområde.
D 1. Svenska institutet
1993/94 Utgift 64 918 806 Reservation 3 056 446 1994/95 Anslag 60 264 000 1995/96 Förslag 88 784 000 varav 58 857 000 beräknat förjuli l995 - juni l996 1997 Beräknad besparing 1 807 000 1998 Beräknad besparing 1 808 000
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att handlägga frågor om information om Sverige i utlandet. Stiftelsens direktör, som utses av regeringen, är chef för Svenska institutet. Ordföranden och ledamöterna i stiftelsens styrelse utses av regeringen. Institutet har ca 100 anställda.
Det övergripande målet för Svenska institutets verksamhet är. i enlighet med institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt stödja svenskundervisningen i andra länder.
Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag, finansierar genomförandet av informations-, kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet i samverkan med bl.a. de svenska utlandsmyndighetema.
Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel för biståndsrelaterade insatser i Östeuropa och tredje världen (IIII-IT G respektive C), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (VIII HT C respektive D) och för insatser som rör internationellt kulturutbyte (XIHT C). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag.
Dl-anslaget budgetåret l993/94 utgjorde 40.5 % av de totala anslags- 158 och uppdragsmedlen till Svenska institutet (163,4 milj. kr). Samtidigt
svarade anslaget för 84,2 % av hela verksamhetens personalinsatser och Prop. 1994/95: [00 övriga förvaltningskostnader (förvaltnings- och verksamhetskostnaderna Bilaga 4 för Svenska kulturhuset i Paris redovisas särskilt).
Svenska institutet har med utgångSpunkt från de övergripande målen uppdelat verksamheten i sex delområden: Sverigeinforrnation, kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, svenskundervisning i utlandet. Svenska kulturhuset i Paris samt administration. I stort sett fördelas samtliga anslag och uppdragsmedel ut på de olika verksamhetsområdena. I årsredovisningen mäts verksamheten i prestationstermer: volymer, spridning, publiksiffror o.d., sambandet åtgärd-kostnad och åtgärd—effekt (när så är möjligt).
Revisionsberättelsen från Regeringskansliets revisionskontor innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för budgetåret l994/95 bör ligga fast.
Resurser 1995/96 Reservationsanslag 88 784 000 kr Övrigt
Svenska institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 3 014 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 6 629 000 kr eller 11%. Till följd av det statsfinansiella läget bör ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 2 442 000 kr budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har vidare beaktats förändringar i priser och löner, vissa tekniska justeringar samt förändrad beräkning av lokalkostnader.
159
Bilaga 4
Resultatbedömning
Svenska institutets årsredovisning visar att verksamheten har svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och de mål för' verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Verksamhetsmedlen har använts för avsedda ändamål och hållit sig inom angivna ramar. Institutet har - trots besparingskrav - lyckats upprätthålla i stort sett jämförbar produktivitet på flera verksamhetsområden. I vissa fall har produktiviteten ökat. Möjligheter till effektiviseringar och rationa- liseringar har tillvaratagits.
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet.
Slutsatser
Efterfrågan på informations- och kulturutbytesversamheten har ökat markant från omvärlden. Inte minst gäller detta i förhållande till Väst- och Östeuropa inkl. Baltikum. Det finns en starkt ökad efterfrågan från utlandet, liksom uttalade önskemål från svenska intressenter om att göra Sverige mer känt och förankrat som internationell samarbetspartner vid denna historiskt så viktiga tidpunkt.
Svenska institutets roll som hemmabas för informations- och kulturutbytesverksamheten vid utlandsmyndighetema har även fått ökad betydelse genom personalneddragningar inom utrikesrepresentationen.
Informationsmaterialet om Sverige, liksom andra informations- aktiviteter, kulturevenemang etc. i utlandet, måste hålla en kvalitativt hög nivå för att uppmärksammas internationellt.
Tidigare besparingskrav har medfört att anslagets andel för informations- och kulturutbytesverksamhet har krympt. Till exempel har den för utlandsmyndighetema i informationsarbetet viktiga utställningsproduktionen fått läggas ner och tilmverksamheten har reducerats.
Institutets personal har i ökad utsträckning kommit att tas i anspråk för att verkställa de uppdrag som finansieras med andra anslag och uppdragsmedel.
För att kunna uppfylla de övergripande målen med ett reducerat anslag måste Svenska institutet öka samarbetet med andra intressenter. Den nya tekniken för beräkning av ersättning för lokalkostnader innebär att institutet måste se över sitt lokalbehov och sin framtida lokalisering.
Förslag till riksdangeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Svenska institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations- anslag på 88 784 000 kr.
Prop. 1994/95: 100
160
Bilaga 4
D 2. Övrig information om Sverige i utlandet
1993/94 Utgift 13 044 087” Reservation 3 480 379 1994/95 Anslag 13 754 0002) 1995/96 Förslag 16 386 000 varav 10 924 000 beräknat förjuli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 344 000 1998 Beräknad besparing 344 000
l)
2)
varav 1 140 000 Bidrag till lngenjörsvetenskapsakademien varav 1 100 000 Bidrag till lngenjörsvetenskapsakademien
Det övergripande målet för anslaget är att medverka till att information sprids om det svenska samhället och därmed bidra till ökat samarbete mellan Sverige och omvärlden.
Anslaget finansierar och bidrar till särskilda, av regeringen prioriterade, informationsinsatser främst genom de svenska utlandsmyndighetema. Det används även till person— och journalistinbjudningar samt seminarier och kulturutbyte.
Det råder bred enighet om behovet i dagens läge av intensifierade kontakter med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela.
Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås att anslaget, förutom den generella minskningen av bidragsanslagen med 10% eller 1 375 000 kr t.o.m. år 1988, minskas med 3 558 000 kr budgetåret 1995/96 bl.a. genom indragning av bidraget till lngenjörsvetenskapsakademien.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 16 386 000 kr.
11 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 100. Bilaga 4
Prop. l994/95:100
16]
E. Utrikeshandel och exportfrämjande Prop. . | 994/95: | om
. Bilarna 4 Inledning 6
Handelspolitik
Anslutningen till EU innebär att Sverige omfattas av EU:s handelsregim gentemot andra länder och av EU:s gemensamma handelspolitik. Konsekvenserna för svenskt vidkommande har utförligt redovisats i prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i utformningen av den gemensamma handelspolitiken med utgångspunkt i svenska nationella intressen och utifrån en frihandelsinriktad grundsyn. Regeringen avser upprätthålla en nära dialog med viktigare handelsnationer både inom och utanför EU i handelspolitiska frågor. Vidare kommer stor vikt att läggas vid sådana officiella kontakter med andra regeringar som kan främja svenska exportintressen. Dessa uppgifter ställer stora krav på svensk utrikesförvaltning.
USA är den i särklass största exportmarknaden för Sverige utanför EU och tar emot närmare en tiondel av den svenska exporten. De handelspolitiska relationerna med USA är fortsatt mycket goda. Med undantag för amerikanska åtgärder på antidumpningsområdet, som drabbar framför allt svensk stålexport. förekommer inga bilaterala handelsproblem. Sverige ses av USA som en stark förespråkare för frihandel och ett öppet, multilateralt handelssystem och USA:s intresse för Sverige som samtalsparter på det handelspolitiska området kan förväntas öka ytterligare när Sverige blir EU-medlem.
USA:s tullsänkningar i Uruguayrundan får betraktas som mycket förmånliga för svensk export. När tullsänkningarna genomförts erhåller övervägande delen av svensk export till USA en tullbehandling som är mycket näraliggande den som Kanada och Mexico åtnjuter under det nordamerikanska frihandelsavtalet, NAFTA. Även tullsänkningarna i Kanada är betydande.
NAFTA trädde i kraft den 1 januari 1994. Erfarenheterna hittills är begränsade, men handeln mellan de i avtalet ingående parterna — USA. Mexico och Kanada — har ökat markant sedan årsskiftet. På längre sikt kommer NAFTA sannolikt att ha positiv inverkan också på svenskt näringsliv och svenska exportmöjligheter, inte minst eftersom NAFTA:s dynamiska effekter kommer att spela en avgörande roll för den långsiktiga utvecklingen av den mexikanska ekonomin.
Japan är efter USA världens största ekonomi och fortsatt den ekonomiska motorn i Asien. Den bilaterala handeln Sverige — Japan är stadd i stark tillväxt och potentialen för ytterligare expansion är betydande. Exportmöjlighetema har förbättrats genom den fortsatta öppningen och avregleringen av den japanska marknaden. De
lö:
etullsänkningar som Japan genomför som ett resultat av Uruguayrundan Prop. l994/95:100 medför tullfrihet för nästan hela den svenska industrivaruexporten. Bilaga 4 Den svenska exporten till de snabbt växande ekonomierna i Ost- och Sydostasien uppvisar mycket höga ökningstal. Även här har liberaliseringar och ekonomiska reformer spelat stor roll, inte minst i Kina. På motsvarande sätt har liberaliseringar och reformer på andra håll i världen skapat möjligheter som svenska företag har dragit nytta av. bl.a. i Latinamerika och i Indien. De svenska företagens exportansträngningar på dessa marknader understöds av insatser via Exportrådet och Exportkreditnämnden, samt av kontakter på regeringsnivå.
Krigsmateriel
Sedan den den första januari 1993 tillämpas den nya lagen ( 1992:1300 ) om krigsmateriel. MOt bakgrund av försvarsindustrins växande intemationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta tillståndsplikt för samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling och produktion av krigsmateriel. Den nya lagen innebär framför allt att fler produkter än tidigare år underkastade kontroll, eftersom definitionen av krigsmateriel har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området. Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater definierar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av antalet utförselärenden.
Ytterligare anpassningar av de svenska krigsmateriellistoma är att vänta som resultat av de internationella förhandlingarna för att hindra spridningen av vapen och vapenteknologier.
Exportkontroll
Sverige samverkar med ett stort antal, främst västliga, industriländer i flera internationella regimer för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Samverkan sker inom exportkontrollregimen för missilteknologi (Missile Technology Control Regime, MTCR), inom den s.k. Australiengruppen som syftar till att kontrollera insatsämnen och utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel, samt Nuclear Suppliers' Group (NSG) inom vilken de samverkande länderna kontrollerar utrustning. materiel och teknologi som både har användning inom civil kärnteknologi och för framställning av kärnladdningar. Fram till oktober 1995 innehar Sverige ordförandeskapet i MTCR. Vidare deltar Sverige i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. New Forum, för kontroll av sådan högteknologi som normalt har civil användning men som kan komma till användning för vapenutveckling (s.k. dual use). EU väntas inom kort ta beslut om en förordning som kommer att etablera fri rörlighet inom unionen samt exportkontroll gentemot tredjeland av huvudparten av de dual use- produkter och -teknologi som kontrolleras inom ramen för ovannämnda internationella regimer. I samband härmed avses för svensk del en lag om 163
strategiska produkter träda i kraft i enlighet med proposition 1993/94:176 Prop. '1-994/95: 100 om ändringar i lagen ( 1991:341 ) om förbud mot utförsel av vissa Bilaga4 produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
Ekonomiska sanktioner
Under tiden den 1 januari 1978 — den 26 maj 1994 tillämpade Sverige ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, som omfattade ett handelsembargo jämte investeringsförbud.
Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 66l(1990) om ekonomiska sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionema mot Irak är fortfarande i kraft och omfattar ett totalt handelsembargo. Undantaget är varor för medicinskt bruk, livsmedel, samt varor av s.k. humanitär art. Sanktionema mot Irak omfattar även finansiella transaktioner. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen ( 1990:885 ) om vissa sanktioner mot Irak.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionema omfattade då endast handeln med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Den 1 december 1993 skärptes sanktionema mot Libyen. Sanktionema omfattar frysning av libyska finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export av viss utrustning för oljeindustrin i Libyen samt skärpta sanktioner rörande luftfart. De svenska bestämmelserna finns i förordningen ( 1992:187 ) om vissa sanktioner mot Libyen.
Den 30 maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro. Sanktionema omfattar i princip all handel med varor samt finansiella transaktioner. Sanktionema har sedan skärpts med strängare regler i fråga om transitering av gods och andra transporter och genom frysning av penningmcdel tillhörande Serbien och Montenegro, samt förbud mot tjänstehandel. Undantag görs för läkemedels- och livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. FN:s säkerhetsråd medgav lättnader i sanktionema den 23 september 1994. Lättnaderna avser civil flygtrafik till och från Belgrad för passagerare och deras personliga bagage samt att en färjelinje har öppnats mellan Bar i Serbien-Montenegro till Bari i Italien likaledes endast för civila passagerare och deras personliga bagage. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1992z470) om vissa sanktioner mot "Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien—Montenegro).
FN:s säkerhetsråd införde totala handelssanktioner mot områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll den 23 september 1994 i resolution 942 (1994). De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (l994:1307) om vissa sanktioner avseende områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll.
Under tiden den 1 juli 1993 — den 16 oktober 1994 hade Sverige på grund av beslut av FN:s säkerhetsråd ekonomiska sanktioner mot Haiti.
FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet Unita i Angola. Sanktionema är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter. 164 Sanktionsbestämmelserna innebär att dessa produkter endast får införas
I
på'angolans'kt territorium på platser som den angolanska regeri'ng'en' Pr'o'p. l994/95100 angivit till FN:s generalsekreterare. Enligt de svenska bestämmelserna, Bilaga 4 som återfinns i förordningen (l993:1061) om vissa sanktioner avseende Angola. måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till Angola av ifrågavarande produkter. Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som beslutas inte bara inom FN utan också inom OSSE och EU.
Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.
Verksamheterna vid Kommerskollegium, Sveriges Exportråd. Exportkreditnämnden, Stiftelsen Östekonomiska Institutet, Krigsmaterielinspektionen, AB Svensk Exportkredit och Europainformation m.m. redovisas under respektive anslag under denna littera.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Utrikeshandel och exportfrämjande år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Förslag varav Beräknad Beräknad beräknat besparingl besparing1 för
l995/96 1997 1993/94 1994/95 juli 1995— 1998
juni 1996
* Prisnivå 1995/%
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2 och E 9.
_ 165
E 1. Kommerskollegium Prop. l994/95:1(_)()"
1993/94 Utgift 47 770 387 B””g” 4 l994/95 Anslag 41 740 000 1995/96 Förslag 61 275 000
varav 40 548 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing ] 252 000 1998 Beräknad besparing 1 252 000
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt revisorsfrågor. Med undantag av revisorsverksamheten överfördes den 1 juli 1994 kollegiets näringsrättsliga verksamhet till andra myndigheter. Revisorsverksamheten ligger kvar i kollegiet i avvaktan på en särskild proposition.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. Kollegiets uppgift är dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att uföra vissa myndighetsfunktioner.
Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområden. Vad gäller utredningsverksamheten har kollegiet som mål att förse regeringen med underlag av hög kvalitet inför beslut och förhandlingar på det handelspolitiska området. För kollegiets myndighetsutövande verksamhet är målen på de olika områdena bl.a. att snabbt och med hög rättssäkerhet handlägga de licenskrav eller andra regleringar som regeringen beslutar om, att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedurområdet samt att trygga den utrikeshandel som krävs för försvarsansträngningama och befolkningens försörjning i händelse av kris eller krig. För informationsverksamheten gäller målet bl.a. att förmedla ökad kunskap i det svenska samhället om det handelspolitiska regelverket i EU genom att snabbt och med hög serviceanda lämna opartisk information av hög kvalitet samt när det gäller tekniska regler att granska utformningen så att de inte blir handelshindrande. På det näringsrättsliga området är målet att tillgodose samhällets behov av kvalificerade revisorer och att auktoriserade och godkända revisorer utför revision som är av hög kvalitet, oberoende av partsintressen och uppfyller höga etiska krav. Liknande mål har gällt för tolkar och translatorer och när det gäller resegarantier har målet varit att skydda köpare av paketresor mot ekonomisk förlust om researrangören eller återförsäljaren inte genomför avtalade resor. De båda sistnämnda verksamhetsområdena har överförts till Kammarkollegiet den 1 juli 1994.
Anslagssparandet uppgick budgetåret l993/94 till ca 2,5 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
] 66
Regeringens överväganden Prop. l994/95:l()() Bilaga 4 Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för kollegiets verksamhet för perioden t.o.m. 1995/96 ligger fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 61 275 000 kr Beräknade avgiftsinkomster ca 7 400 000 kr (revisorsverksamheten)
Övrigt
Det svenska EU—medlemskapet innebär att kollegiets verksamhet måste förstärkas på flera områden. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga under våren 1995. Pris- och löneomräkningen uppgår till 1 782 000 kr och återlägg för räntor och amorteringar avseende låneramen i Riksgäldskontoret till 784 000 kr. Kommerskollegium omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetårct 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 087 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 4 591 000 kr. Anslaget har därutöver reducerats med 1 814 000 kr för justering av medel för lokalkostnader.
Resultatbedömning
Under verksamhetsåret 1993/94 har EES—avtalets ikraftträdande, överenskommelsen inom GATT:s Uruguayrunda och slutförandet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap präglat den handelspolitiska verksamheten. Kollegiet har varit starkt involverat. i de svenska insatserna på dessa områden och försett regeringen med analyser och utredningar som har utgjort ett viktigt underlag för regeringens ställningstaganden. På det näringsrättsliga området har ärendemängden ökat samtidigt som verksamheten varit föremål för utredning och beslut om ändrad organisationstillhörighet. Överföringen av näringsrättslig verksamhet till Kammarkollegiet genomfördes på ett smidigt sätt.
Kollegiets årsredovisning visar att de uppsatta målen i stort sett har uppfyllts under perioden. Den finansiella delen av årsredovisningen innehåller den information som krävs för regeringens bedömning av verksamheten. Sammantaget kan konstateras att kollegiet har redovisat sin verksamhet i enlighet med uppställda krav och på ett lättillgängligt sätt. 167
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i- Prop. —l.994/95:l00 revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium. Bilaga 4
Slutsatser
Budgetårct 1995/96 utgör det sista budgetåret i nu gällande planeringsperiod. Inför budgetåret 1997 bör kollegiet lämna en fördjupad anslagsframställning. Direktiv om en sådan har utfärdats i december 1994.
Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den gemensamma handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen tillvaratas så långt som möjligt innebär nya uppgifter och krav för den handelspolitiska förvaltningen. Den kompetens och kontinuitet som Kommerskollegium står för spelar härvid en viktig roll.
Trots det statsfinansiella läget gör regeringen mot denna bakgrund bedömningen att vissa resurstillskott är motiverade inom kollegiet. Resurstillskottet motiveras främst av det faktum att anslutningen till den gemensamma handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet importlicenser, i synnerhet på tekoområdet. Vidare behöver resurserna förstärkas vad gäller handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och informationsinsatser. För budgetåret 1994/95 har regeringen därför i december 1994 beslutat om ett resurstillskott på 7 350 000 kr till kollegiet. När det gäller budgetåret 1995/96 avser regeringen återkomma till riksdagen under våren.
Sedan den 1 juli 1994 består kollegiets näringsrättsliga verksamhet endast av auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag. Formerna för denna verksamhet har utretts och ett förslag har presenterats i promemorian Tillsyn över revisorer (Ds l994:125). Utredningen har nyligen remissbehandlats. Regeringen avser att lämna förslag om regler och organisation för den framtida revisorsverksamheten i en särskild proposition i februari 1995. Anslagsfrågorna rörande revisorsverksamheten kommer att tas upp i detta sammanhang. I avvaktan på ett förslag har den del av anslaget som avser revisorsverksamheten hos Kommerskollegium beräknats med oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr.
168
'E 2. Exportfrämjande verksamhet ' Prop. 1994/95:100 1993/94 Utgift 180 760 444 Reservation 30 398 849 B””ga 4 l994/95 Anslag 149 785 000 l995/96 Förslag 231439 000 varav 154 292 000 beräknad för juli l995 -juni 1996 1997 Beräknad besparing 3 745 000 1998 Beräknad besparing 8 744 000
Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges Exportråd
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och inom utrikesrepresentationen. Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag.
Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet.
Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt dylikt stöd ( prop. 1991/92:108 , bet. 1991/921NU23, rskr. 1991/92:227 ). De statliga medlen inriktas i första hand på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Detta gäller främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora, företags export. insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1995/96. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95 uppgår till 221 500 000 kr (anslagsposten 1 exportfrämjande
åtgärder). I 69
Regeringens överväganden Prop. ] 994/95: l ()() '
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt Bilaga4 engagemang från statens sida i Exportrådet. Samtidigt har statsmakternas syn på inriktningen av rådets verksamhet preciserats. En avsevärd neddragning har företagits av det statliga anslaget sedan år 1992.
De två huvudmännen för Sveriges Exportråd, staten och Sveriges allmänna exportförening, har lagt fast en gemensam syn på Exportrådets verksamhet i det avtal som utgör grunden för verksamheten. Den nuvarande verksamhetens inriktning utgör enligt huvudmännen en god grund för Exportrådets verksamhet som centralt serviceorgan för exportfrämjande även på sikt.
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete genomförts i syfte att anpassa verksamheten och organisationen till de förändrade förutsättningarna sedan beslutet år 1992. Ett omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och företagsintäkterna i verksamheten har ökat samtidigt som servicenivån till svenska företag har höjts. Vidare har tjänsteutbudet definierats tydligare av rådet mot bakgrund av de mål och uppgifter som har lagts fast i avtalet mellan huvudmännen. Det statliga uppdraget har också definierats tydligare. Uppföljningen vad gäller det statliga anslagets användning och resultat är enligt regeringens mening av särskild betydelse. Ett arbete har inletts inom rådet som syftar till ytterligare förbättringar härvidlag. Regeringen avser noga följa rådets fortsatta arbete med effektivisering av verksamheten.
Exportfrämjande kommer även i fortsättningen att ges stor vikt inom utrikesrepresentationen för att effektivt och kompetent fungera som Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare eller samarbetsavtal med handelskammare. Det finns också goda skäl att eftersträva ett utökat samarbete med handelskammare utomlands.
Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges Exportråd beräknas till totalt 216 miljoner kronor för det förlängda budgetåret l995/96.
Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för exportfrämjande verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 15 439 000 kr för det förlängda budgetåret 1995/96. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1995/96 uppgår medelsbehovet till totalt 231 439 000 kr. Kostnadsutvecklingen och därmed anslagsbehovet styrs bl.a. av kronkursens utveckling. Vid anslagsberäkningen har bl.a. beaktats de besparingar om totalt 10 % som har ålagts detta anslag under den kommande treårsperioden. Den sammanlagda besparingen uppgår år 1998 till ca 20 miljoner kronor.
1 70
Bilaga 4
Anslag Förslag 1994/95 1995/96 1. Exportfräm- 132 500 000 216 000 000' jande åtgärder 2. Till 17 285 000 15 439 000 regeringens disposition
149 785 000 231 439 000
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
l993/94 Utgift 496 942 718 l994/95 Anslag 1 000 l995/96 Förslag 1 000
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT—system (Long Term) i vilket särskild vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli 1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att nämnden skall hinna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar.
Exportkreditnämnden
EKN har med skrivelse den 13 oktober 1994 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Prop. ] 994/95: 100
171
Ramar för EKN-garantier " Prop. [994/953100 Bilaga 4 Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 90 000 miljoner kronor, varav 30 000 miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 60 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 25 000 miljoner kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1994 till ca 14 300 miljoner kronor för n-garantier, ca 36 200 miljoner kronor för LT-garantier och drygt 200 miljoner kronor för investeringsgarantier. För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen höjs från 30 000 miljoner kronor till 35 000 miljoner kronor. För LT- garantier föreslås en höjning från 60 000 miljoner kronor till 65 000 miljoner kronor. EKN föreslår oförändrad ram för investeringsgarantier. Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av förändrade beräkningmetoder av EKN:s engagemang och av behov av utrymme för vissa större affärsprojekt. '
EKN och det europeiska integrationsarbetet
I enlighet med sitt uppdrag har EKN bevakat utvecklingen inom EU i syfte att bedöma vilka krav på förändringar i verksamheten som EU- medlemskapet kan innebära. Kommissionen förbereder f.n. särskilda konkurrensregler beträffande statligt stöd till exportkreditförsäkring. De planerade reglerna syftar till att hindra statlig eller statligt stödd exportkreditförsäkringsverksamhet att konkurrera på ojämlika villkor med privata försäkringsbolag på det 5. k. konkurrensutsatta området. Ett utkast till s.k. meddelande har under hösten 1994 diskuterats inom kommissionen och i ministerrådets arbetsgrupp för exportkrediter. Det är oklart när regler på detta område kan komma att antas. Efter publicering väntas medlemsstaterna ha ett år på sig för att ändra sina system.
Vad gäller icke konkurrensutsatt exportkreditförsäkring arbetar EU sedan år 1991 med att söka harmonisera medlemsstaternas verksamhet i syfte att skapa lika konkurrensvillkor vid export såväl inom som utanför EU. Kommissionen har i juli 1994 lämnat förslag till direktiv på detta område, som berör garantivillkor, premier samt utbud av garantier. Till de grundläggande principerna hör att premier skall vara riskavspeglande och i huvudsak kostnadstäckande samt att det skall finnas en självrisk. Det är oklart när ett slutligt direktiv kan komma att antas.
Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier
Ansträngningarna att åstadkomma internationella riktlinjer inom OECD för premier och därtill relaterade faktorer fortsätter. Den s.k. consensus- gruppen tillsatte i slutet av september 1994 en arbetsgrupp med mandat att utarbeta förslag till gemensamma riktlinjer för landriskklassificering 172
och premiesättning samt förbättrat informationsutbyte om de premienivåer Prop. "1994/952100 som tillämpas. Strävan är att lämna en redovisning till OECD:s Bilaga4 ministermöte på försommaren 1995. Sverige har genom EKN spelat en pådrivande roll i dessa diskussioner. Flera länder har de senaste åren genomfört förändringar i sina premiesystem, som lett till ökad premiedifferentiering. Därmed har dessa system blivit mer lika det svenska. Särskilt betydelsefullt är att premiesystemet i Tyskland förändrats i riktning mot EKN:s.
Matchning
Statsmaktema har angivit att EKN i enstaka fall och när särskilda skäl föreligger skall kunna erbjuda samma villkor som ett konkurrerande företags garantiinstitut.
EKN tar i sin skrivelse upp frågan om när sådan matchning skall kunna ske. EKN noterar bl.a. att matchning skall ske inom ramen för begränsningen att garantigivningen skall gå ihop. EKN gör sammanfattningsvis bedömningen att man inom ramen för gällande riktlinjer har svårt att verka för konkurrensneutralitet genom att matcha andra länders garantiinstitut. Någon enstaka matchning i samband med mindre affärer anses dock vara möjlig.
Skuld/ättnadsåtgärder
EKN har som resultat av omförhandlingar inom Parisklubben skrivit av fordringar på ett antal länder. Vad gäller Polen har 1 900 miljoner kronor skrivits av för vilket EKN över statsbudgeten erhållit ersättning med 774 miljoner kronor. För Egypten finns en villkorad avskrivning om ca 430 miljoner kronor som kommer att genomföras när tredje och sista steget i skuldlättnadsoperationen är avklarad. För de två första stegen har EKN över statsbudgeten erhållit ersättning om 63 miljoner kronor. För det tredje steget beräknas ersättningen uppgå till 42 miljoner kronor.
För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna ges inom Parisklubben sedan några år 50 % skuldminskning. Kreditorema är ense om att öka koncessionaliteten och omförhandla ländernas hela utestående skuldstock. Hittills har närmare 200 miljoner kronor skrivits av på dessa länder för vilket EKN ersatts med ca 50 miljoner kronor via biståndsanslaget. Enligt den modell för ersättning som utarbetats erhåller EKN en ersättning som uppgår till ca en tredjedel av avskrivet belopp. När räntefrihet beviljas, har EKN ersatts till fullo för detta via biståndsanslaget, hittills med ca 140 miljoner kronor.
Medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar
EKN framför i sin skrivelse önskemål om att erhålla bemyndigande att medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger och när intresse härför finns hos svenska företag eller banker och i 173 gäldenärslandet. De principiella betänkligheter som kan finnas att bistå
företag som underlåtit att söka garanti bör enligt EKN kunna övervinnas Prop. l994/95: l(')() genom avgifter, som dels täcker kostnaderna för verksamheten ifråga, Bilaga 4 dels undanröjer potentiella risker för att-den egna verksamheten skall
påverkas negativt.
Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för det kassamässiga resultatet under verksamhetsåren 1994/95 och 1995/96 samt bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre alternativ: normal, optimistisk och pessimistisk. Såväl de kassamässiga som riskrnässiga värderingarna präglas enligt EKN av betydande osäkerhet bl.a. till följd av att en stor del av garantiengagemanget och fordringarna är koncentrerade till ett fåtal länder.
För den gamla verksamheten pekar prognoserna i normalaltemativet mot ett kassamässigt överskott om ca 110 miljoner kronor budgetåret 1994/95 följt av överskott om ca 200 miljoner kronor budgetåret l995/96 (i beloppet för l994/95 ligger en ersättning från statsbudgeten på 40 miljoner kronor). Det optimistiska alternativet förutser ett överskott på ca en miljard kronor budgetåret 1995/96 medan det pessimistiska i stället räknar med en förlust på drygt två miljarder kronor.
Vad gäller det ackumulerade riskmässiga resultatet per den 30 juni 1994 pekar EKN:s normalalternativ mot ett slutresultat på plus en miljard kronor medan de pessimistiska och optimistiska alternativen visar på underskott respektive överskott om ca 5 miljarder kronor. I beloppen ingår inte vissa kostnader som under åren ersatts över statsbudgeten, tillsammans ca 3,5 miljarder kronor.
Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s normalalternativ mot ett kassamässigt underskott budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor följt av överskott på drygt 300 miljoner kronor budgetåret l995/96. Det pessimistiska alternativet visar för budgetåret l995/96 ett underskott på ca 900 miljoner kronor medan det optimistiska anger ett överskott på närmare 800 miljoner kronor. Det riskmässiga resultatet i den nya verksamheten per den 30 juni 1994 pekar mot ett resultat strax under noll. De optimistiska och pessimisiska alternativen pekar i stället mot överskott på 0.5 miljarder kronor respektive underskott på 3,1 miljarder kronor. '
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla verksamheten sänks till 2 700 miljoner kronor (från 3 700 miljoner kronor). Vidare föreslås att lånerätten i utländsk valuta höjs till motvärdet av 1 500 miljoner kronor (från 1 000 miljoner kronor). För den nya verksamheten föreslår EKN att krediten hos Riksgäldskontoret förblir oförändrad — 1 400 miljoner kronor — medan en höjning till motvärdet av 500 miljoner kronor föreslås för upplåningsrätten i valuta (från 200 miljoner kronor). Nämnden föreslår 174 att ytterligare finansieringsbehov täcks via anslaget om det skulle visa sig
.att den föreslagna upplåningsrätten skulle vara otillräcklig. Prop. 1994/95; 100 EKN föreslår vidare att nämnden, i likhet med innevarande budgetår, Bilaga 4 får räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret l995/96 väntas uppgå till 275 miljoner kronor. EKN har i sin skrivelse också behandlat vissa frågor rörande den särskilda garantiramen för Baltikum och Ryssland.
Regeringens överväganden
Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas. Regeringen delar även EKN:s bedömning vad gäller de rörliga kreditema hos Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk valuta.
Skuldlättnader inom Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s uppfattning att nämnden bör ersättas för dessa.
Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten.
Utvecklingen inom EU på exportkreditområdet är av stor betydelse för EKN. Det är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att nämnden förbereder och lämnar förslag till nödvändiga anpassningsåtgärder.
Det internationella samarbetet på exportkreditområdet har varit av stor betydelse för att minska subventioner och åstadkomma förbättrad konkurrensneutralitet. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll i detta arbete, både inom OECD och Bern-unionen. För svenskt vidkommande är det av särskild betydelse att verka pådrivande vad gäller premier och kostnadstäckning.
Regeringen instämmer i EKN:s bedömning i frågan om matchning av andra instituts garantivillkor.
Regeringen anser att EKN bör bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN bör därvid bemyndigas att ta ut avgifter som täcker nämndens kostnader för verksamheten i fråga och som undanröjer risken att den egna garantiverksamheten skall påverkas negativt. .
Frågor rörande den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna och Ryssland, vilken administreras av EKN , kommer att behandlas av regeringen i en särskild proposition om samarbetet med Central— och Östeuropa våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen ]. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för n—garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier, 2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en 175 statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst
2 000 000 000 kr, Prop. l994/95: l()0
3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande Bilaga 4 hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,
4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten,
5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning,
6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan,
7. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,
8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen
l994/95 Utgift 4 708 701 1994/95 Anslag 5 084 000 1995/96 Förslag 8 204 000 varav 5 446 000 beräknat förjuli l995-juni l996
Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan materiel. Under krigsmaterielinspektören lyder vidare verksamhet rörande exportkontroll av strategiskt känsliga produkter. Denna verksamhet finansieras dock inte över detta anslag.
KMI har till sitt förfogande dels det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, dels den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor, som har inrättats för att främja ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.
Kostnaderna för verksamheten, exklusive nämnderna, täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverkningstillstånd.
För budgetåret l994/95 har KMI undantagits från reglerna i kapitalförsörjningsförordningen (l992:406) om räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa förordningen (l993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
I en intern promemoria, daterad den 28 september 1994, har KMI sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1993/94, övriga uppgifter 176
avseende kalenderåret 1993 samt förslag rörande anslags- och Prop. l994/95: lOO investeringsbehov för budgetåret l995/96. Bilaga 4 Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till ca 4,7 miljoner kronor budgetåret l993/94, varav 55 000 kr avsåg nämnderna. Anslagskrediten uppgick till ca 285 000 kr. Under kalenderåret 1993 behandlade inspektionen 2 028 st utförselansökningar. Värdet av under år 1993 meddelade utförselbevis för försåld krigsmateriel uppgick till 6 105 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1993/94 hade 175 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser
Ramanslag 8 204 000 kr
Övrigt
Anslaget har reducerats med 510 000 kr som utgjorde engångsbelopp för viss ADB-utrustning budgetåret l994/95. Pris- och löneomräkningcn uppgår till 180 000 kr. För ökat resursbehov för bl.a. ökade lokalkostnader och resor har anslaget därutöver räknats upp med 1 163 000 kr.
Slutsatser
Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om årsredovisning och anslagsframställning. Följaktligen redovisar regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den interna anslagsredovisningen m.m. som har upprättats utgör dock tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående anslagsbehovet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen . till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 204 000 kr.
177
l"! Riksdagen I 994/"95. [ saml. Nr [Ut/. Bilaga 4
6
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet Prop. l994/95:1(.)() Bilaga 4
1993/94 Utgift 2 250 000 1994/95 Anslag 2 500 000 1995/96 Förslag 5 118 000 varav 2 564 000 beräknat förjuli l995-juni l996
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området.
Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget från staten uppgår budgetåret 1994/95 enligt avtalet till 2,5 miljoner kronor. Var och en av de övriga intressenterna bidrar med 150 000 kr. Beloppen räknas upp årligen med hänsyn till prisutvecklingen.
För budgetåret 1995/96 beräknas statens bidrag till 5 118 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret l995/96 anvisar ett anslag på 5 118 000 kr.
E 6. Europainformation m.m.
1993/94 Utgift 51 236 511 Reservation 9 968 699 1994/95 Anslag 21 000 000 1995/96 Förslag 9 000 000
varav 6 000 000 beräknat för juli l995-juni l996
Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. Målsättningen är att förse svensk allmänhet med en omfattande och saklig information.
En saklig och bred informationsverksamhet behövs även efter folkomröstningen om det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Verksamheten kommer också fortsättningsvis att omfatta publikationer av olika slag om EU och eventuellt EES. Bland annat kommer grönböcker att utgöra en del av denna verksamhet. Särskilda medel — 21 000 000 kr — har under budgetåret l994/95 funnits för en sådan verksamhet inkl. verksamheten vid Sekretariatet för Europainformation fram till 173
folkomröstningen om EU. Det här beräknade medelsbehovet för Prop. l994/95:100 budgetåret l995/96 beräknas uppgå till 9 000 000 kr. Regeringen torde Bilaga 4 emellertid få anledning att återkomma till riksdagen i frågan om den fortsatta EU-informationen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Europainformation m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 9 000 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
l993/94 Utgift -118 494 305 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad mellan ut— och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlåningsräntoma ligger under upplåningskostnaderna. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåninggsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut— och upplåningen. SEK bedriver upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning. Villkoren för kreditema står i överensstämmelse med den överenskommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen inom OECD.
Förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse har nyligen resulterat i att villkoren för de statsstödda kreditema ytterligare marknadsanpassats. Ändringarna innebär bl. a. att den subventionerade SDR-räntan avvecklas efter en ettårig övergångsperiod och att länderklassificeringen ändras.
Den statsstödda verksamheten beräknas verksamhetsåret l994/95 ge ett överskott i storleksordningen 90 miljoner kronor.
Regeringen har efter bemyndigande från riksdagen beslutat att den s.k. löftesprovisionen inom det statsstödda systemet skall utgå med normalt 0,25 %.
i. 79
Bilaga 4
Regeringens överväganden
SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexport infördes för att möta de kraftiga subventioner av villkoren vid exportkrediter som andra länder började tillämpa under 1970-talet.
Efter förhandlingar inom OECD har subventionsinslagen gradvis reducerats. Den senaste ändringen innebär i princip att endast marknadsräntor eller s.k. CIRRar (commercial interest reference rates) är tillåtna efter en viss övergångsperiod. Samtidigt har SEK i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. SEK har också lyckats erbjuda svenska exportörer mycket konkurrenskraftiga kreditvillkor i marknadssektom. Regeringen ser positivt på denna utveckling och Sverige har inom OECD aktivt arbetat för att räntesubventionering skall avvecklas.
Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan i vissa fall vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order. För svenska exportörer är det väsentligt att ha tillgång till de kreditofferter med fast ränta som SEK kan erbjuda inom det statsstödda systemet. Regeringen anser också att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan erhålla.
Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset för statsstödda krediter åter ökat. Detta medför sannolikt enligt SEK:s beräkningar att under år 1994 beviljade statsstödda krediter kommer att leda till kostnader för staten under budgetåret l995/96. Beräkningen av utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.
1993/94 Utgift -12 956 546 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en
Prop". 1994/95:106
l Sl.)
bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare Prop. l994/95:100 gjorda åtaganden. Genom att volymerna sjunker i takt med att skulderna Bilaga 4 återbetalas minskar statens kostnader. Kreditgivningen förväntas budgetåret 1994/95 uppvisa ett överskott på 10 miljoner kronort. Anslaget kan dock komma att belastas och bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u—länder
1993/94 Utgift 56 388 886 l994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 42 000 000 varav 28 000 000 beräknat för juli l995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 13 000 000 1998 Beräknad besparing 12 000 000
Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u- krediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984. Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen beräknar kostnaderna för budgetåret l995/96 till 42 000 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till .u- länder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr.
1.81
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Prop. 1994/95:100 Bilaga 4
Inledning
Under littera F finansieras verksamhet som direkt stöder svensk utrikespolitik samt information och kunskapsinhämtande i nedrustnings— och säkerhetspolitiska frågor. Det första området utgörs av Utrikesdepartementets anlitande av Försvarets forskningsanstalts (FOA) sakkunskap vid förhandlingar om nedrustnings- och säkerhetspolitik samt stöd åt studier, konferenser m.m. av utrikespolitisk betydelse.
På det andra området sker verksamheten genom bidrag till organisationer och stiftelser för information. studier och forskning om säkerhetspolitisk och fredsbefrämjande utveckling, stöd åt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet. Verksamheten vid dessa institut är inriktad på forskning och information, främst genom utgivandet av publikationer.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing juli 95-juni 1998!
96
* Prisnivå 1995/%
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
1993/94 Utgift 2 770 011 Reservation 783 979 1994/95 Anslag 2 511 000 l995/96 Förslag 3 641 000 varav 2 427 000 beräknat förjuli l995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 63 000 1998 Beräknad besparing 63 000
183
Bilaga 4
Från anslaget lämnas stöd till seminarier. utredningar, studier, publikationer m.m. av utrikespolitisk betydelse.
Som exempel på stöd från anslaget budgetåret 1994/95 kan nämnas arrangerandet av ett internationellt seminarium om landminor, värdskapet för den internationella missilkontrollregimens årskonferens i Sverige samt studiebesök i Sverige av FN:s kurs för diplomater med inriktning på nedrustning. Det föreslagna beloppet för budgetåret 1995/96 samt de beräknade utgifterna kommande budgetår innebär en besparing med 10% eller 252 000 kr jämfört med innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 641 000 kr.
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
1993/94 Utgift 16 529 393 Reservation 5 649 918 1994/95 Anslag 10 000 000l 1995/96 Förslag 17 000 000 varav 9 667 000 beräknat förjuli l995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 250 000 1998 Beräknad besparing 250 000 ' Utöver detta anslag disponeras för ändamålet drygt 3 000 000 kr från Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriet AB.
Anslaget disponeras enligt förordningen ( 1993:983 ) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling till svenska organisationer och stiftelser som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas i form av organisationsstöd och projektbidrag. En beredningsgrupp utsedd av regeringen granskar ansökningar och ger yttrande till regeringen.
Prop. ] 994/95: 100
183
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 4
Regeringen anser att det är väsentligt att kunskap och intresse för frågor som rör fred och säkerhetspolitik stimuleras. Stödet till organisationer för detta ändamål fyller därför en viktig funktion. Aktiva medlemsinsatser är en förutsättning för att bidragen skall nå sitt syfte. Som en del av regeringens sparplan föreslås att anslaget under en kommande treårsperiod minskas med 10% eller 1 000 000 kr. Vid fördelningen av anslaget över tolv respektive arton månader kommande budgetår har hänsyn tagits till att huvuddelen av 'utbetalningama sker under andra hälften av kalenderåret.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
l993/94 Utgift 21 396 000 1994/95 Anslag 21 850 000 1995/96 Förslag 32 360 000 Varav 21 444 000 beräknat för juli l995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 656 000 1998 Beräknad besparing 656 000
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut skall i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet.
Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för en stabil fred.
SIPRI har väl redovisat verksamheten under perioden 1993/1994 med beskrivning över institutets aktiviteter, skrifter och organisation.
I revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1993/94 har några anmärkningar inte framkommit.
184
. . Prop. ] 994/95: 100 Regeringens överväganden Bilaga 4
SIPRI:s forskning och publikationer och övrig informationsverksamhet röner stor internationell uppmärksamhet. Som en följd av den förändrade omvärlden har SIPRI förändrat inriktningen i sin forskning. Nya forskningsprogram som icke- spridning av massförstörelsevapen, efterlevnad av nedrustningfördrag samt fredsbevarande och regional säkerhet faller väl inom ramen för regeringens prioriteringar på
nedrustningsområdet.
SIPRI omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 1092 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 2 404 000 kr eller 11%. Externa bidragsgivare beräknas innevarande budgetår svara för knappt tre miljoner av institutets finansiering. Det är av vikt att en större del av institutets finansiering gradvis söks från andra källor än statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella #edsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 360 000 kr.
F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
1993/94 Utgift 9 883 228 l994/95 Anslag 12 259 000 1995/96 Förslag 18 711 000 varav 12 401 000 beräknat för juli l995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 368 000 1998 Beräknad besparing 367 000
Målet med anslaget är att tillföra departementet teknisk och vetenskaplig sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om nedrustning, rustningsbegränsningar och internationell säkerhet .
Anslaget belastas med utgifter för verksamhet inom:
— kärnvapenfrågor omfattande studier av kärnvapenspridning samt insamling och analys av luftburen radioaktivitet,
— seismisk provövervakning vars huvudsakliga syfte är att ge tekniskt underlag för de internationella förhandlingarna om ett fullständigt stopp för kärnvapenprov, 185
— frågor som rör biologiska och kemiska vapen, Prop. l994/95:100 Bilaga 4 — europeisk säkerhet omfattande studier av den politiska, militära och ekonomiska utvecklingen i Europa i syfte att ge bättre beslutsunderlag för
konfliktprevention, krishantering, deltagande i internationella operationer
m.m.
Regeringens överväganden
Med hänsyn till att huvuddelen av FOA:s verksamhet finansieras av Försvarsdepartementet faller det sig naturligt att årsredovisningen domineras av denna verksamhet. Årsredovisningen ger dock en god beskrivning av det arbete som utförts för UD:s räkning.
Fördelningen på olika områden får anses ha följt de riktlinjer som angivits i regleringsbrevet.
I revisionsberättelsen utförd av Riksrevisionsverket anmärks att anslaget överskridits med 65 728 kr. Överskridandet noteras även i FOA:s årsredovisning. FOA har erinrats om nödvändigheten av att använda sig av sådana redovisningsrutiner att anslaget i fortsättningen inte överskrids.
Regeringen anser att FOA:s sakkunskap är en förutsättning för att upprätthålla hög kompetens i förhandlingar på nedrustningsområdet. Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetårct 1995/96 har anslaget räknats ned med 613 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med S%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 348 000 kr eller 11 %. I första hand bör besparingen falla på de administrativa kostnaderna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 18 711 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
1993/94 Utgift 10 889 706 1994/95 Anslag 10 340 000 1995/96 Förslag 15 579 0001 varav 10 325 000 beräknat för juli l995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 310 000 1998 Beräknad besparing 310 000 1 varav 100 000 kr engångsanvisning
Målet med Utrikesdepartementets anslag till Utrikespolitiska Institutet är 186
att främja intresse för och kunskap om internationella frågor samt att Prop. l994/95:100 stödja forskning rörande internationell politik. Bilaga 4 Institutets informationsverksamhet inriktas framför allt på utgivande av skrifter och nyhetsbrev samt tillhandahållande av ett bibliotek och arkiv. Sedan tjugo år bedrivs forskning i internationell politik. Utrikespolitiska Institutet har väl redovisat verksamheten och räkenskaperna för kalenderåret 1993. I revisionsberättelse för år 1993 finns inga anmärkningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Utrikespolitiska Institutets information om internationella frågor och den forskning och studier, som institutet bedriver, fyller en viktig funktion. Av det föreslagna anslaget föreslås 100 000 kr avsättas för att finansiera forskningsprojektet "The European Security Order and the Common Foreign and Security Policy of the European Union". Utrikespolitiska Institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 517 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 137 000 kr eller 11%. Det är därför angeläget att institutet fortsätter sina ansträngningar att finna nya finansieringskällor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 15 579 000 kr.
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
1993/94 Utgift 3 323 996 Reservation 176 004 1994/95 Anslag 3 588 000 1995/96 Förslag 5 248 000
varav 3 499 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Under anslaget stöds forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse med Utrikespolitiska Institutet som den störste bidragsmottagaren för ett treårigt forskningsprogram.
187
Förslag till riksdagsbeslut Prop. l994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 4
till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 248 000 kr.
188
'G. Samarbete med Central- och Östeuropa Prop. 1994/95:100
Bilaga 4 Regeringen avser att under våren presentera ett flerårigt sammanhållet program för samarbetet med Central- och Östeuropa i en särproposition. Till programmet kommer att föras insatser från Miljödepartementet motsvarande 145 800 000 kr för budgetåret 1994/95. Propositionen kommer bl.a. att grundas på den utvärdering som har gjorts av Kommittén för analys av utvecklingssamarbetet (Ds l994:134 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa).
Riksdagen har i avvaktan på utvärdering av nuvarande program bemyndigat regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret l994/95 intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret l995/96. Beloppet avser en period på 12 månader.
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 756 499 000 kr anvisats för samarbetet med Central- och Östeuropa. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 855 999 000 kr. Beloppet avser en period på 18 månader. I anslagsbeloppet ingår överförda medel från Miljödepartementet motsvarande 219 000 000 kr. Från anslagsbeloppet har avdragits 503 miljoner kr för avgift till EU.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Samarbete med länderna i C entral- och Östeuropa för budgetåret l995/96 beräknar ett reservationsanslag på 855 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Osteuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 1 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i C entral- och Östeuropa för budgetåret l995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 189
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för Prop. l994/95:100 finansiellt stöd och exportkreditgarantier Bilaga 4
För innevarande budgetår har ett anslag på 240 000 000 kr anvisats. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 360 000 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Beloppet avser en period på 18 månader.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på 360 000 000 kr.
190
Bilaga 4.1
1.
')
* = projektstöd,
J USTITIEDEPARTEMENTET
WIPO
UTRIKESDEPARTEMENTET
FN:s reguljära budget FN:s fredsbev. operationer UNIDO
Kemvapenkonventionen FN:s konferens om miljö
och utveckling
FN:s rasdiskriminerings-
kommitté
Fredsbevarande insatser Befolkningskonferensen ECOSOC FAC
IDA IEFR/PRO IFAD ICPO
ITC UNCDF UNCTAD UNDA UNDCP UNDP UNEP UNESCO UNETPSA UNFPA UNHCR UNICEF UN IFEM UNRWA UN SO UNTF
** = basbudgetstöd
Prop. l994/95: ! 00 Bilaga 4.1
/ 4
1 232 550
92 847 483 268 400 001 9 786 391
1 624 364
12 640000
25 420
878 431 963 1 981 250 22 326
53 000 000 780 435 886 105 000 000 46 582 514 2 000 000
1 500 000 40 000 000 2 021 250 1 500 000 40 000 000 560 000 000 200 000 4 000 000 1 250 000 140 000 000 331 500 000 350 000 000 4 000 000 130 000 000 950 000
3 000 000
obl. obl. friv. * obl. friv/ind*
" * " * " *
ll " * * " * * " * " * " * * " * " * " * * " * * " * " * " * " * * " * * " * * " * * " * * " *
u *
191
Prop. l994/951100 Bilaga 4.1
WFP (FAC,IEFR/PRO) 270 000 000 " **
WHO 73 500 " * SIDA FAO 148 249 217 friv. * " HABITAT 2 000 000 " * " IAEA 6 414 285 " * " IFAD 553 013 " * " ILO 15 019 817 " * " IMO 4 051 948 " * " ITC 6 747 057 " * " Mekong k 11 234 000 " * " UNCTAD 900 000 " * " UNDCP 1 805 000 " " UNDHA 34 018 603 " " UNDP 100 767 889 " " UNEP 8 750 000 " " UNESD 1 250 000 " " UNESCO 13 077 785 " " UNFPA 4 572 260 " " UNHCR 281 075 499 friv. " UNICEF 512 860 448 " * " UNIDO 478 562 " * " UNIFEM 400 000 " * " UNRWA 6 250 000 " * " UNSO 34 769 559 " * " UNv 3 548 165 " * " wrp 69 380 332 " * " WHO 112 324 078 " * " WIPO 1 630 000 " * " WMU 20 888 418 " * " Övrigt 57 877 440 " " IDA 338 933 380 " SAREC ICTP 4 000 000 " * " UNESCO 2 255 000 " ** " UNRISD 5 000 000 " * " WHO 36 670 328 " * SwedeCorp ILO 6 250 153 " * " ITC 1 808 680 " * BITS UNDESD 364 sm " *
5 829 096 336 3. FÖRSVARSDEPARTEMENTET UNPROFOR ca 460 000 000 indir.
192
4.
8.
9.
SOCIALDEPARTEMENTET
WHO " för rapportering om läkemedelsbiverkning FN:s familjeår, projekt Folkhälsoinstitutet WHO:s aktion mot tobak Övrigt
KOMMUNIKATION SDEPARTEMENTET
IMO OTIF IRCA Luftfarts— verket ICAO Post-& Tele- styrelsen ITU " " VGE/ITU Posten UPU SMHI WMO FINANSDEPARTEMENTET SCB FN Boverket UNESCO
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
UNESCO
J ORDBRUKSDEPARTEMENTET
FAO
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
ILO
13 Riksdagen I 994/95. [saml. Nr 100. Bilaga 4
Prop. 1994/95:100 Bilaga 4.1 36 646 83 obl. 2 591 000 " 5 096 800 " lindir. 100 000 friv. 853 656 in * 45 288 290 1 482 256 obl. ] 613 469 " 10 069 " 3 592 186 " 9 215 144 obl. 156 938 friv. * 2 548 500 obl. 4 168 000 " _ÖÅSLQQI friv. * 23 475 562 3 300 000 ind. _lDD_OD_Q friv. * 3 400 000 30 944 686 obl. 31 669 609 obl. 20 360 782 obl.
193
10. KULTURDEPARTEMENTET
UNHCR UNHCR/IOM
11. NÄRINGSDEPARTEMENTET
12. MIIJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET
Kemikalie-
inspektionen
WIPO
Intemat. studiegruppen för bly och zink Intemat. studiegruppen för nickel
IPCS Miljöfonden
TOTALT SUMMA
Prop. 1994/95: 101.) Bilaga 4. 1
295 162
_lBDM 1 075 162
3 536 242
168 417
187 754 3 886 903
600 000 _22_0_0_0_Q(X2 22 600 000
6 473 029 880
friv. * ll *
obl.
friv. * " **
194
Bilaga 4.2 Prop. 1994/95: 100 Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1995.
I. Beskickningar (sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan
(Lomé. Ouagadougou, Porto Novo) Addis Abeba (Djibouti) Alger Amman Ankara Athen
Bagdad**) Bangkok
(Rangoon, Vientiane. Phnom-Penh) Beirut**)
Belgrad
Bern (Vaduz) Bissau*)
Bonn Brasilia
Bryssel (Luxemburg) Budapest
Buenos Aires (Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra (Honiara, Port Moresby. Port Vila) Caracas (Bridgetown, Pon of Spain) Colombo*) Damaskus
(Beirut)
Dar es Salaam
Dhaka Dublin
Gaborone
( Maseru) Guatemala (San Salvador. Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare
Havanna Heliga Stolen (San Marino)
Helsingfors
Islamabad
(Malé) Jakarta Kairo (Khartoum)
Kiev
Kinshasa*) Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manama) Köpenhamn Lagos (Acera)
Lima (La Paz) Lissabon
(Praia) London
Luanda (Sao Tomé) Lusaka
(Lilongwe)
Madrid
Managua
(San José, Panama) Manila
Maputo (Mbabane)
Mexico Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Jerevan, Minsk. Tasjkent, Tbilisi) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali) New Delhi (Colombo. Kathmandu, Thimphu) Oslo
Bisjkek,
Prop. 1994/95: 100 Bilaga 4.2
Ottawa Seoul (Nassau) Singapore Paris (Bandar Seri Bagawan) Peking Sofia (Pyongyang, Ulan Bator) Tallinn Prag Teheran (Bratislava) Tel Aviv Pretoria (Nicosia) Pyongyang*) Tokyo Rabat Tripoli Reykjavik Tunis Riga Vientiane*) Riyadh Vilnius (Muscat, Sana) Warszawa Rom Washington (Tirana) Wellington Santa Fé de Bogotå (Apia, Nuku'alofa, Suva) (Quito) Wien Santiago de Chile (Ljubljana)
' Windhoek
Zagreb
*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires **) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
II. Ambassadkansli Berlin III. Delegatioder
Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Geneve Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien
196
IV. Karriärkonsulat Prop. l994/95:100 ' Bilaga 4.2
a) Generalkonsulat b) Konsulat Hamburg Mariehamn
Hongkong (Macau)
Istanbul Jeddah Jerusalem Los Angeles Milano New York S:t Petersburg
Sydney
V. Stockholmsbaserade ambassadörer * De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Bissau (Guinea-Bissau), Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta). Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St Georg's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda).
197
Bilaga 4.3
1994-12-15
Prop. l994/95:100 Bilaga 4.3
Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och OSSE:s sanktionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december 1994
OMRÅDE OPERATION LAND/CRT TYP AV INSATS ANTAL KOSTNAD MANDAT— PERSONER MILJ KR PERIOD ARSBASIS (ANSLAG) ö UNPROFOR Kroat ien Stabskompani 16 1 47 , o (B9) 5 t.v. Milobs - T Civilpoliser 18,5 (Cl) E Militärpolis U R UNPROFOR Bosnien- Mek.skyttebataljon 1 063 626,0 (B9) 0 t.v. Hercegovina Milobs P Militårpolis A Mek.inf.komp UNPROFOR Makedonien Skyttepluton 40 16,0 (B9) t.v. C ICFY Fd Gränsövervakning 15 13,0 (B9) E t.o.m. Jugoslavien N mars 95 T A OSSE Sarajevo Stöd till om- 1 0,2 (810) L t.o.m. budsmanna— E dec. 94 institutionen U R ECMM Kroatien Monitorer 8 8,0 (810) 0 t.v. Bosnien— P Hercegovina A OSSE/SAM Makedonien Sanktions— 2 0,9 (510) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE/SAM Ungern Sanktions- 2 0,9 (310) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE/SAM Ukraina Sanktions- 6 3,0 (310) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE Korttidsuppdrag m.m. 3 1,7 (BlO) K A U K A UNOMIG Georgien Milobs 6 4,4 (B9) S t.v I E N
198
Prop. 1994/95: ! ()()
ZPFPMZ
Bilaga 4.3 B A L OSSE Lettland Prev.dipl 1 0,6 (810) T t.o.m. I dec. 94 K U M 0 UNTSO Mellersta Milobs 17 10,8 (B9) 5 t.v. Östern T E UNIKOM Kuwait Milobs 7 4,2 (B9) R t.v. N A UNMOGIP Kashmir Milobs & 5,0 (B9) 5 t.v. 1 E NNSC Korea Milobs 6 5,5 (B9) N t.v. A E' R UNAVEM II Angola Milobs 3 2,1 (B9) I t.v. K A C A E M N E MINUGUA Guatemala Milobs 2 1,1 (Cl) T R t.o.m. R I maj 95 A K L A TOTALT 1 351 768,9 Förkortningar
ECMM EU:s övervakningsmission i f.d. Jugoslavien ICFY — Jugoslavien-konferensen Mek.sk ttebataljon = Mekaniserad skyttebataljon Mek.inf.k0mp. = Mekaniserat infanterikompani Milobs = Militära observatörer NNSC = Neutrala staters övervakningskontingent Prev.dipl. = Preventiv diplomati SAM = Sanktionsövervakning (främst tulltjänstemän)
199
Bilaga 4
Anslagsförteckning
A.
A1. A2. A3. A4. A5. A6. A7.
Bl. B2. BB. B4.
BS. B6.
B7. B8.
B 9. B 10.
B11.
Utrikesförvaltningen m.m.
Utrikesförvaltningen, ramanslag 2 666 663 000 Kursdifferenser, förslagsanslag 1 000 Honorärkonsuler, förslagsanslag 26 999 000 Nordiskt samarbete, förslagsanslag 2 115 000 Utredningar m.m., reservationsanslag 15 809 000 Officiella besök m.m., förslagsanslag 13 770 000 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag 6 410 000
2 731 767 000
Bidrag till vissa internationella organisationer
Förenta nationerna, förslagsanslag 351 353 000 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 472 500 000 Europarådet, förslagsanslag 36 339 000 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag 46 460 000 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag 1 000 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 17 515 000 Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 625 000 Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag 5 040 000
Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslagl 341 948 000 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), förslagsanslag 13 823 000 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU, förslagsanslag 12 633 000
2 300 237 000
Prop. 1994/95: 100
200
Bilaga 4
C1.
C2.
C3.
C4. C5. C6. C7.
Dl. D2.
El. E2.
E3.
E4. E5.
E6. E7.
E8.
E9.
Internationellt utvecklingssamarbete
Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag 4 762 500 000 Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten, reservationsanslag 11 586 600 000 Den nya myndigheten och Styrelsen för u- landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag 619 916 000 Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, reservationsanslag 90 000 000 Swedfund International AB, förslagsanslag 1 000 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 9 083 000 Övrigt, reservationsanslag 73 331 000
17 141 431 000
Information om Sverige i utlandet m.m.
Svenska institutet, reservationsanslag 88 784 000 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 16 386 000 105 170 000
Utrikeshandel och exportfrämjande
Kommerskollegium, ramanslag 61 275 000 Exportfrämjande verksamhet, reservations- anslag 231 439 000 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000 Krigsmaterielinspektionen, ramanslag 8 204 000 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag 5 118 000 Europainformation m.m., reservationsanslag 9 000 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag I 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.. förslagsanslag 1 000 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 42 000 000 357 039 000
Prop. l994/952100
201
F . Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Prop. l994/95:100 Bilaga 4 F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikes- politiska området, reservationsanslag 3 641 000 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 17 000 000 F 3. Bidrag till Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag 32 360 000 F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, anslag 18 711 000 F 5. Utrikespolitiska Institutet, anslag 15 579 000 F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag 5 248 000
92 539 000 G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 855 999 000* G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central- och
Östeuropa, förslagsanslag 1 000* G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier '
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 360 000 000*
1216 000 000
Summa kr 23 944 183 000
*beräknat belopp
202
Innehållsförteckning Prop. 1994/95:100
Bilaga 4
Utrikesdepartementet Inledning .............................................................................................. 3 Gemensam säkerhet och global solidaritet ......................................... 4 En fri handel ........................................................................................ 7 Sverige i Europa ........ 8 Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet ........................ 1 1 Sveriges samlade bidrag till FN .......................................................... 12 Budgetförslaget ................................................................................... 13 A. Utrikesförvaltningen m.m. ......................................... 15 A 1 Utrikesförvaltningen ............................................................ 18 A 2. Kursdifferenser ..... 19 A 3. Honorärkonsuler .................................................................. 19 A 4. Nordiskt samarbete .............................................................. 20 A 5. Utredningar m.m. ................................................................ 20 A 6. Officiella besök ................................................................... 20 A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet ..... 21 B. Bidrag till vissa internationella organisationer... 23 B 1 Förenta nationerna ............................................................... 25. B 2 Nordiska ministerrådet ........................................................ 29 B 3. Europarådet ......................................................................... 30 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) ............................................................................... 30 B _ Europeiska l'rihandelssammanslutningen (EFTA) .............. 31 B 6 Organisationer för intemationcll handel och råvaru-
samarbete m.m. ................................................................... 32 B 7 lntemationell råvarulagring ................................................. 34 B 8. Övriga intemationclla organisationer m.m. ........................ 34 B 9. Fredsbevarande verksamhet ................................................ 35 B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) ................................................................................ 36 B 1 1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU .............................................................................. 37 C. Internationellt utvecklingssamarbete ..................... 38 Regeringens politik ............ 38 Utvecklingssamarbete i en loranderlig värld ...................................... 38
En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet.
säkerhet Och demokrati ....................................................... 38
Utvecklingen i världen — framsteg men ökande orättvisor 41 Mål och medel i det svenska utvecklingssamarhetet .......................... 42
Huvudmålet och de biståndspolitiska målen — de fattigas rätt till utveckling ........................................................ 42 Medel i kampen mot fattigdmnen ....................................... 43 203
Förutsättningar för utvecklingssamarbetet ..........................................
Minskade resurser och ökad koncentration ........................ Mottagarens ansvar och givarens roll ................................. Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet ..................
De viktiga delfrågoma — biståndets roll ..............................................
Mänskliga rättigheter. demokrati och en fungerande stat... Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning ..... Jämställdhet som mål och medel ........................................ Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader .............. Stöd till jordbruk. infrastruktur och näringsliv ................... Sysselsättning och sociala skyddsnät .................................. Bistånd för gemensam säkerhet .......................................... Befolkningsfrägan efter Kairo ............................................ En hållbar utveckling ..........................................................
Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet .................
Effektivitet .............................................................. Organisationen av den svenska biståndsförvaltningen ....... EU:s internationella utvecklingssamarbete ......................... Globalt samarbete genom multilaterala institutioner ..........
Utredningar m.m. ................................................................................
Biståndets anpassning till hållbar utveckling ...................... Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad ............... Kommittén för analys av utvecklingssamarbete ( KAU) ..... Demokrati och fria val ........................................................ WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvalt- ning till Malmö ....................................................................
Övrigt utrednings- och analysarbete ................................... Biståndsanslagen m.m. ............................................................... C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram ..............
C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet .......................... C 1.2 Intemationella linansieringsinstitutioner ............................ C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete ............................................ C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten .......... c 2.1 Afrika .................................................................................. C 2.2 Asien .................................................................................... C 2.3 Latinamerika ........................................................................ C 2.4 Bistånd till demokrati. mänskliga rättigheter och konflikt-
om |. Ch
nn 0 w 'x!
(7)
2.8 2.9
72.10
lösning ................................................................................. Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling ..................... Katastrof— och llyktingbistånd samt stöd till återuppbygg- nad m.m ............................................................................... Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisa-
tioner ....................................................................................
Stöd till ekonomiska refonner och skuldlättnad ................. Krediter för utveckling ........................................................ Kostnader för fältpersonal ...................................................
45 Prop. 1994/95:100 45 Bilaga 4 46 47 48 48 50 51 52 54 56 56 58 59
102 105 115
122
126 127
133
135 138 140 142
Bilaga 4
F) (? '.»: [J
(1 f) f) (1 (3 (1 (1 *4 *4 74 74 F” 5” då ha ha -—
DDD
.N—
rut-mmm in!—=.—
tr 891—":”
F3.
F4.
F 5. F ().
Infonnation .......................................................................... Den nya myndigheten och Styrelsen för u—Iandsutbildning i Sandö (Sandö u-centrum) ................................................. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd ............................... Swedfund Intemational AB ................................................ Nordiska afrikainstitutet ......................................... Övrigt ........................................................................... Utredningar m.m. ................................................................ Gäststipcndie- och utbytesverksatnhet genom Stiftelsen Svenska institutet ................................................................
Övriga insatser .................................................................... Information om Sverige i utlandet m.m. .............. Svenska institutet ................................................................ Övrig infonnation om Sverige i utlandet ............................ Utrikeshandel och exportfrämjande ....................... Kommerskollegium ............................................................. Exportfrämjande verksamhet .............................................. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade- ersättningar ............................ Krigsmaterielinspektionen .................................................. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet ................... Europainfonnation m.m. ..................................................... Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit ............................................................ Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. .......................................................... Ersättning för extra kostnader för fönnänlig kreditgivning till u-Iänder ..........................................................................
chrustnings- och säkerhetspolitiska frågor 111.111. ................................................................................... Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska omrädet ................................................................................ Infonnation och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling .................................................................. Bidrag till Stockholms intemationclla fredsforsknings— institut (SIPRI) .................................................................... Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet ................................................................................ Utrikespolitiska Institutet .................................................... Forskningsverksamhct av särskild utrikes- och säkerhets- politisk betydelse .................................................................
157 158 161
162 166 169 171 176 178 178 179
180
181
182
182
183
184
185 186
187
Prop. 1994/95: 1 ()()
205
G. Samarbete med Central— och Östeuropa.. ..... 189 Prop. l994/95:l()() G [. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa ............ l89 Bilaga 4 G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central— och Östeuropa ..................... Hå?) G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finan- siellt stöd och exportkredilgarantier .................................... 190 Bilaga 4.1 Sveriges samlade bidrag till FN ....................................... l9| Bilaga 4.3 F ('n'tet'kning över Sveriges urlan(lsnrymlig/lete)' sam! ae- kl'ezliterilklzw' för de Smek/n)lmshaxerarle aln/nt.s'xadi'i- rer/ia per den I januari 1995 ........................................... 195 Bilaga 4.3 Deltagande med svensk personal i FN:sji'etlsbevuruntle aln-'ratinner. FN:s ovh OSS/J:r .ran/trimzsöverva/(ning. OSSE:s längtidsmissirmer m.m. per den 15 deeember
1994 .................................................................................. [98 Anslagsförteekning .............................................................................. ZOO Innehållsförteckning ............................................................................ 203
206
gotab 47522. Stockho'm 1994
Bilaga 5 till budgetpropositionen 1995 &
w & %&? Prop. Försvarsdepartementet 1994/95:100 Bilaga 5 (fjärde huvudtiteln)
INLEDNING
Till grund för denna proposition ligger 1992 års totalförsvarsbeslut, 1992 års stabiliseringsproposition samt de besparingsmål som anges i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25). Den i 1992 års totalförsvarsbeslut beslutade inriktningen skall därvid i allt väsentligt följas.
Den internationella utvecklingen befäster de i FB 92 redovisade och för svenskt vidkommande gynnsamma säkerhets— och försvarspolitiska förutsättningarna. Likväl finns osäkerheter rörande förhållandena på lång sikt. Arbetet med att förbereda nästa långsiktiga totalförsvarsbeslut är därför av stor vikt.
Sveriges ekonomisk-politiska situation är sådan att det måste anses nödvändigt att se över de finansiella förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden. Det är också regeringens bedömning att den säkerhetspolitiska situationen medger reduceringar av försvarsanslagen. Vid utformningen av de besparingsåtgärder som redovisas i propositionen har utgångspunkten varit att så långt möjligt undvika åtgärder som inverkar på den långsiktiga handlingsfriheten.
Således redovisas i denna proposition besparingsåtgärdemas inverkan och storlek för budgetåret l995/96 inom de olika littera som ingår i Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Däremot, för att inte föregripa det kommande totalförsvarsbeslutet, anger regeringen för budgetåren 1997 och 1998 enbart omfattningen i stort av besparingsåtgärdema.
Ett generellt besparingskrav åläggs myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Vidare föreslås vissa rationaliseringsåtgärder. En reducering av kraven på närtida beredskap, liksom senareläggning av viss materielanskaffning, har befunnits vara motiverad.
] Riksdagen 190—1595. I saml. Nr lill). Bilaga 5
Bilaga 5
Kraven på svenskt deltagande i internationellt konniktförebyggande samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära fältet kvarstår. Multinationell krishantering och internationella fredsfrämjande samt humanitära insatser får en allt viktigare roll. Förmågan att medverka vid sådana insatser är därför viktig.
Merparten av besparingar inom Försvardepartementets område föreslås bli genomförda inom det militära försvaret. Besparingama föreslås så långt möjligt ske som en generell besparing inom verksamheten. Härutöver kan, mot bakgrund av nuvarande säkerhetspolitiska läge, kraven på insatsberedskap och krigsduglighet temporärt medges nedgå. Vidare minskas ambitionerna något avseende krigsorganisationens materiella förnyelse.
Inom materielområdet kommer senareläggningar eller reduceringar att göras för vissa byggnationsobjekt samt vissa materielprojekt, såsom pansarskott, mörkerriktrnedel för pansarvämsrobot BILL, modifiering av robot 70 samt spaningskapsel till JAS. Grundutbildningen av värnpliktiga för amfibieförband och områdesbundna KA-förband vid Norrlandskustens marinkommando genomförs ej efter den 1 november 1997. Regeringen är därutöver inte beredd att medge några besparingar inom verksamhetsområdet Grundutbildning.
På det civila försvarets område föreslår regeringen att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt stärker förmågan att motstå krigstida störningar i elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system. En närmare analys av de hot som bör dimensionera beredskapsåtgärderna skall genomföras.
I propositionen redovisas olika förslag för att förbättra statsmakternas styrning av det civila försvaret. Bl. a. föreslås, att planeringen koncentreras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället i krig.
Regeringen föreslår vidare att ambitionen för uppföljning och utvärdering ytterligare höjs. Detta bör främst åstadkommas genom att Overstyrelsens för civil beredskap uppgifter på området tydliggörs.
Förberedelserna inför ett nytt långsiktigt totalförsvarsbeslut pågår. Regeringens avsikt är att beslutet bereds och fattas i två etapper. Den första etappen bör omfatta statsmakternas ställningstagande till säkerhetspolitiken, målen för totalförsvaret, vissa övergripande principiella frågor om totalförsvarets utformning samt ekonomin. Den andra etappen bör omfatta ställningstaganden till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets grundorganisation i fred samt den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det civila försvarets verksamhet i Icrig och fred.
Prop. 1994/952100
Bilaga 5
1 Utgångspunkter och inriktning
1.1 Det säkerhetspolitiska läget
I detta avsnitt redovisas vissa utgångspunkter rörande den internationella säkerhetspolitiska utvecklingen med bäring på totalförsvaret under de närmaste åren. Regeringen avser att återkomma med en mer utförlig och långsiktig bedömning i samband med nästa totalförsvarsbeslut.
Den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde har från svenska utgångspunkter stabiliserats ytterligare jämfört med då det nu gällande totalförsvarsbeslutet fattades år 1992. Bl.a. har förhandlingarna om återdragande av de ryska trupperna från de baltiska staterna slutförts och trupperna har hösten 1994 återvänt till Ryssland. Vidare har under hösten såväl Finland som Sverige med folkomröstningar bekräftat sitt respektive inträde som medlem i Europeiska Unionen (EU) från januari 1995 .
Nästan ett halvsekel av kallt krig mellan öst och väst med permanent militär uppladdning på ömse sidor om järnridån har upphört. Sovjetunionen har sönderfallit i ett stort antal stater med varierande inre säkerhet. Huvudarvtagaren Ryssland har förblivit en kämvapen- supermakt men kommer i övrigt under lång tid endast att spela en regional storrnaktsroll.
Kännetecknande för den säkerhetspolitiska utvecklingen i de närmaste årens perspektiv är således, trots instabiliteten i stora delar av östra Europa, de gynnsamma förändringama i vårt närområde. Utvecklingen i ett längre tidsperSpektiv är svårförutsägbar.
Säkerhet måste nu sökas i en dynamisk process snarare än i ett statiskt tillstånd. Det kalla krigets säkerhetspolitiska begreppsbildning, som väsentligen utgick från militära styrkevärderingar, måste förändras och vidgas.
Det tidigare dominerande hotperspektivet som grundades på storkrigsscenarier saknar aktualitet i dagens Europa. I stället riktas uppmärksamheten mer mot de risker som sammanhänger med uppdämda historiska, etniska och religiösa spänningar främst inom Central- och Östeuropa.
Det fortsatta kriget i det tidigare Jugoslavien har medfört en ökad insikt om läran av att underskatta sprängkraften i sådana konflikter. De mer långsiktiga effekterna kan ännu inte överblickas.
Prop. 1994/951100
Bilaga 5
I långt större utsträckning än tidigare kretsar därmed de säkerhetspolitiska ansträngningarna i Europa kring konfliktförebyggande samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära fältet. Inom det militära området får multinationell krishantering och fredsfrämjande insatser en allt viktigare roll.
En ny världsordning, byggd på gemensamma folkrättsliga principer, är ett långsiktigt mål för världssamfundet. Samtidigt kvarstår svårig- heterna att leva upp till föresatserna, både vad gäller att förebygga konflikter och att ingripa vid flagranta brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Ett Ökat samförstånd mellan USA och Ryssland efter det kalla krigets slut har medfört nya politiska möjligheter. Även om samförståndet skulle bestå, är detta dock i sig otillräckligt för att ge FN reella möjligheter till kraftfullt och effektivt agerande. Mycket talar för att efterfrågan på internationell konflikthantering kommer att förbli hög under lång tid. Det politiska och resursmässiga stödet till FN för dess internationella konfliktförebyggande, fredsfrämjande och humanitära insatser förblir därmed av central betydelse.
OSSE - Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (tidigare ESK) - omfattar alla stater i Europa och de centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen samt USA och Kanada. Som ett regionalt säkerhetsorgan utgör OSSE ett huvudelement i formandet av en ny europeisk säkerhetsarkitektur. Det breda deltagandet erbjuder unika kontaktmöjligheter mellan alla stater i vår del av världen men gör samtidigt beslutsfattandet tungrott. OSSE:s säkerhetspolitiska betydelse har främst legat på det allmänpolitiska, förtroendeskapande och konfliktförebyggande planet.
De västliga samarbetsorganisationerna har under de senaste årens förändringar uppvisat en betydande flexibilitet. Existerande samarbete har genom sumessiva beslut vidareutvecklats och anpassats till nya ramar och uppgifter.
EU får en utvidgad säkerhetspolitisk betydelse som centralt instrument för att utsträcka det västeuropeiska samarbetet österut.
NATO har utgjort och utgör alltjämt ett viktigt bidrag till stabiliteten i Europa och en manifestation av den transatlantiska länk som är ett viktigt inslag i den europeiska säkerheten. Denna roll och därmed det nordamerikanska engagemanget i Europa är fortsatt viktigt även under nya förutsättningar.
NATO har vidgat sin politiska roll, vilket illustreras såväl av NACC (Nordatlantr'ska samarbetsrådet) som FEP-initiativet (Partnerskap för fred). Initiativen utgör tydliga tecken på NATO:s strävan att aktivt bidra
Prop. l994/952100
till att skapa gynnsamma förutsättningar för framtida alleuropeisk Prop. 1994/95:100 säkerhet. Bilaga 5
Den transatlantiska relationen mellan USA och de europeiska NATO- statema förefaller att successivt utvecklas mot ett mer jämbördigt partnerskap. USA ser idag positivt på att de europeiska NATO- medlemmarna inom Västeuropeiska unionen (VEU) påtar sig en större roll inom alliansen. VEU:s potentiella betydelse som brygga mellan EU och NATO samt som bärare av en eventuell framtida gemensam försvarspolitik inom EU blir därmed tydligare.
Utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och inte minst i Ryssland, präglas alltjämt av betydande politisk instabilitet och stora ekonomiska problem. Den ekonomiska nedgången har blivit både djup och utdragen. Även om framsteg på vägen mot upprättandet av en fungerande marknadsekonomi har gjorts, torde en märkbar tillväxt inte kunna väntas förrän om tidigast ett par år. Den ekonomiska utvecklingen tyngs även av miljöförstöring, försämrad folkhälsa, betydande kriminalitet och politisk osäkerhet.
En ny rysk militärdoktrin har formulerats i övergripande termer. De långsiktiga målen för krigsmaktens utveckling pekar mot en framtida styrkestruktur omfattande ungefär en och en halv miljon man. Kärnan avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med hög kvalitet. Målet synes vara att den nya strukturen skall vara införd vid sekelskiftet.
Den ryska kämvapenstrategiska utvecklingen befäster bedömningen att Kolahalvön, med angränsande havs— och landområden, från rysk horisont relativt sett kommer att öka i strategisk betydelse. Kolaområdet förblir därmed ett dominerande inslag i det nordiska områdets säkerhetspolitiska situation.
Även Östersjöområdet torde i det nya läget i Europa vara av militärstrategisk betydelse för Ryssland. Området representerar nu Rysslands gränszon mot EU-statema i väst. Finska viken och St. Petersburgsområdet har fått ökad betydelse inte minst som enda utskeppningsväg till Östersjön från själva Ryssland.
Inom större delen av Oberoende staters samvälde finns idag en tendens till närmare samarbete. Drivkrafterna är främst ekonomiska. Intressemotsättningar mellan medlemsstaterna gör dock den fortsatta utvecklingen mycket svårbedömd.
De baltiska staternas självständighet har successivt konsoliderats. För dessa stater har samhörigheten med Västeuropa mycket stor säkerhetspolitisk betydelse. En förstärlming av förmågan att hävda den territoriella kontrollen och integriteten i fred framstår som central.
Bilaga 5
De nordiska ländernas säkerhetspolitik präglas både av kontinuitet och av förändring. Norge och Finland betonar den bestående karaktären av de ryska strategiska intressena i norra Europa och vidmakthåller bl.a. därför en i huvudsak oförändrad satsning på försvaret.
Finland har på några år genomfört en omläggning av sin säkerhetspolitik. Detta bekräftas av EU-medlemskapet.
Norsk säkerhetspolitik baseras liksom tidigare på den transatlantiska länken till USA inom NATO. Samtidigt änns en ambition att utveckla de direkta säkerhetspolitiska banden med övriga Europa.
I en situation där tidigare militära hot helt försvunnit har den danska säkerhetspolitiken i ökande grad inriktats mot att fortsatt föra in Danmark i ett multinationth militärpolitiskt samarbete. En uttalad satsning på förmåga att deltaga i internationella operationer är därvid en viktig del.
Den förändrade internationella situationen efter det kalla krigets slut har möjliggjort långtgående överenskommelser om rustrringskontroll vad avser såväl kärnvapen och kemiska vapen som konventionella vapen- system.
Kämvapenfrågorna har dock under de senaste åren haft en relativt undanskymd roll. Inte desto mindre kvarstår kämvapendirnensionen som ett fundamentalt element i den säkerhetspolitiska miljön. Inom de erkända kämvapenmaktema och då i synnerhet i USA och Ryssland sker omfattande kvantitativa reduktioner och kvalitativa förbättringar av kämvapenarsenalema. Det änns inget som pekar mot att någon av dessa stater under överskådlig tid är beredd att helt avstå från kärnvapen.
Spridning av massförstörelsevapen utgör i dag en källa till påtaglig om. Ett betydande antal länder har förmåga att sätta samman kärnvapen liksom att utveckla vapenbärare med medellång räckvidd. Mycket talar för att 1995 års förhandlingar om förlängning av icke—spridningsavtalet kommer att bli komplicerade.
Avtalet om konventionella militära styrkor i Europa (CFE) har nu varit i kraft under drygt två år. Genom sina omfattande åtaganden både vad gäller öppenhet och begränsning av tung krigsmateriel har avtalet fortsatt stor betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i Europa.
Sammanfattningsvis befästs de i 1992 års totalförsvarsbeslut redovisade gynnsamma förutsättningarna i vårt närområde under återstoden av försvarsbeslutsperioden. Till detta skall läggas att Sverige enligt riksdagens beslut fr.o.m. år 1995 inträder som medlem i EU och därmed deltar i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete. För Sverige innebär ett medlemskap i EU en nettofördel, ett säkerhetspolitiskt plus.
Prop. 1994/95:100
Bilaga 5
Med hänvisning till det anförda bör de säkerhetspolitiska mål och uppgifter som fastställdes i 1992 års totalförsvarsbeslut ligga fast (med de kompletterande preciseringar som framgår av prop. 1993/94:100, bil. 5, bet. l993/94 FöU9, rskr. l993/941295).
Den beskrivna säkerhetspolitiska utvecklingen innebär emellertid att det är möjligt att göra vissa avsteg från nu gällande operativa krav på förmåga och insatsberedskap.
1.2 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
Konferensen om säkerhet och samabete (ESK) inledde sitt arbete i Helsingfors år 1975 . Den omfattar alla stater i Europa och det tidigare Sovjetunionen samt USA och Kanada. Till ämnen som behandlas inom ESK-processen hör säkerhetsfrågor av militär och politisk art.
Konferensen har ändrat namn till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Som en följd härav bör 1 5 i lagen ( 1992:1153 ) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ändras, se bilaga 5.1.
1.3 Besparingsåtgärder
Under budgetåret l995/96 genomförs en del av de återstående besparingsåtgärder om 600 miljoner kronor med anledning av statsmakternas beslut enligt 1992 års stabiliseringsproposition (prop.l992/93:SO, bil.2). Besparingsåtgärdema berör främst Försvarsmakten, och motsvarar cirka 300 miljoner kronor under det förlängda budgetåret l995/96. Stabiliseringspropositionens besparings- åtgärder genomförs slutligt budgetåret 1997.
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförs budgetåret l995/96 ytterligare besparingsåtgärder. Målet är enligt regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. att minska försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 1998 och - om det säkerhetspolitiska läget tillåter det - ytterligare minst 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet.1994/95:FiUl).
De förslag till besparingar i enlighet med proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. som regeringen nu föreslår för verksamheterna under Försvarsdepartementet baseras på de generella
Prop. l994/95:100
direktiv som regeringen beslutat om. För budgetåret 1995/96 minskas Prop. l994/95:100 de berörda anslagen med sammanlagt 1 950 miljoner kronor. För en Bilaga 5 tolvmånadersperiod blir besparingen 1 300 miljoner kronor. Ett allmänt
effektivitetshöjande krav på - inom delar av verksamhetsområdet - upp
till 5 % har ställts på myndigheternas förvaltningskostnader. Därutöver kommer vissa struktun'ationaliseringar att genomföras. Slutligen kommer minskningar att genomföras av verksamheten för att uppfylla
besparingsåtagandet.
Tabell 1: Sammanställning över besparingar inom fjärde huvudtiteln Budgetår 1995/96 (12
Budgetår Budgetår 1997 1998 mån) Militärt 1 216 försvar
crm. försvar ___
Övrig 54 verksamhet
Ackumulerade besparingar 1 300 1 950 (' 2 300 (" Varav 300 miljoner kronor avser statsmakternas beslut enligt 1992 års stabiliseringsproposition.
Miljoner kronor
De besparingsåtgärder som föreslås i propositionen kommer på samma sätt, som när det gäller verksamheter som tidigare avvecklats, att föranleda sådana åtgärder att berörd personal ges stöd och råd för att söka och erhålla nytt arbete. I detta sammanhang är det viktigt att jämställdhetsaspekten beaktas.
I det förslag som regeringen nu f'orelägger riksdagen får det civila försvaret bära en proportionellt sett mindre del av besparingarna än det militära försvaret.
Prop. l994/95:100 1.4 Sammanfattning av budgetförslaget och anslagsstruktur Bilaga 5
Tabell: Sammanställning över budgetförslag (miljoner kronor)
Utgift Anvisat Förslag Förslag Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 1995/96 utgift utgift —M
E. Vissa
Försvarsmakten
närstående myndigheter
C. Funktionen Civil
ledning och samordning
D. Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
E. Funktionen
Psykologiskt fö rsver
F. Funktionen Försörjning med
industrivaror
G. Övrig verksamhet
SzA Fömvemdeparteme ntetl
verksamhetsområde
1) Motsvarar tidigare anslag inom littera 8 till E semt F 1, F 3, och del av F 7, K2, och KB. 2) Motsvarar tidigare ensleg inom littera F; F2, F4, FB, eernt K 9. 3) Motsvarar tidigare enslng inom littera G Samt del av anslaget K 2. 4) Motsverer tidigare anslag inom littera H: H 1. H 2. HS. och H4.
5) Motsvarar det tidigare enslsget | 1. och del av K 13. 8) Motsvnm' tidigare snslsg inom littera J.
7) Motsvarar tidigare anslag inom littera K exklusive K 9, K 11, och del IV K 2, K 13.
Motsvarar även F 5, H 7 och del av F 7, H 5 samt H e. 8) Anelegsmedel enligt regleringsbrev 1994.
Förändringar :" anslagsstmlduren
Förändringar i anslagsstrukturen medför att beloppen i kolumnerna "Anvisat 1994/95” och "Förslag l995/96 juli 95 -juni 96" inte är helt jämförbara. I samband med att myndigheten Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 och att myndigheterna Värnpliktsverket och 9 Vapenfristyrelsen avvecklas måste anslagsstrukturen förändras inom
fjärde huvudtiteln. De nuvarande anslagen på statsbudgeten B 4. Prop. l994/95 : 100 Vämpliktsverket och D 5. Vapenfristyrelsen utgår och ett nytt anslag Bilaga 5 G 8. Totalförsvarets pliktverk tillkommer.
Till följd av den nya lagen om civilt försvar, som riksdagen nyligen har beslutat (SFS l994:1720) föreslås två nya anslag inom den civila planeringsramen. Det ena C 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna och avser främst kompetensutveckling av länsstyrelsepersonalen. Detta som förberedelse för nya uppgifter med Stöd åt kommunerna och uppföljning av det civila försvaret på den lokala nivån. Det andra nya anslaget som regeringen föreslår är c 5. Överstyrelsen för civil beredskap: Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser. De uppgifter som överförs från staten till kommunerna när lagen träder i kraft den 1 juli 1995 finansieras över anslaget. De medel som hittills anvisats för bl.a planläggning, utbildning och materielhantering omdisponeras för det nya ändamålet. Bestämmelser om ersättningen utformas i enlighet med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut och den särskilda överens- kommelse som staten träffat med Svenska kommunförbundet.
Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer flyttas från littera E till littera G Ovrig verksamhet. Detta innebär att anslaget fortsättningsvis inte ingår i den civila planeringsramen.
Regeringen föreslår (i avsnitt 2.5) att Försvarets personalnämnd skall läggas ned den 30 juni 1995 och att Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd fr. om. den 1 juli 1995 skall ta över viss del av verksamheten och i samband härmed ändra namn till Överklagandenämnden för totalförsvaret. Detta innebär att anslaget G 8. Försvarets personalnämnd utgår och del av de medel som disponerats under anslaget föreslås omdisponeras till anslaget G 11. Överklagandenämnden för total- försvaret.
Regeringen föreslår vidare (avsnitt 2.6) att Krigsarkivet skall läggas ned den 1 juli 1995 och att verksamheten vid myndigheten skall föras över till Riksarkivet. Anslaget G 1. Krigsarkivet utgår därför.
Vidare föreslår regeringen (avsnitt 2.7) att anslaget för Strategisk försvarsforskning skall upphöra. Anslaget G 6. Strategisk försvars- forskning utgår därför.
Regeringen föreslår i avsnittet 3.1 Försvarsmakten att ett nytt program för utlandsverksamheten benämnt Utlandsstyrkan m.m. inrättas. Det tidigare anslaget G 17. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. utgår.
lO
Prop. l994/95:100 Övergång till kalenderbudgetår Bilaga 5
För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen för de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret 1995/96 prognostiserats utifrån den framrälmade pris- och löneomräkningcn för tolv månader. Detta gäller för samtliga anslag som pris och löneomräknas. En avstämning av om denna prognos varit rättvisande kommer att göras inför budgetåret 1997. För anslaget A 1. Försvarsmakten tillämpas en annan övergångsordning se avsnitt 3.111.
Diagram: Sammanställning över budgetförslag l995/96
Budgetförsiu; budgetåel 1995/95, 18 målade
410/. av. D Militärt försvar, 59 990 M kr
Civilt försvar. 2 612 M kr
. Övrig verksunhd, 1 470 M kr
1.5 Övergång till kapitalkostnader
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 17, bet. l993/94zFöU9, rskr. 1993/94295) samt kompletteringspropositionen (prop. l993/94:150 bil. 4, s. 1-5, bet. 1993/94:FöU14, rslml993/94z386) har regeringen redovisat principerna för övergången till användande av kapitalkostnader samt lämnat förslag till preliminär kompensation för de anslag som berörs.
Den 1 juli 1994 infördes kapitalkostnader för mark, vissa anläggningar och lokaler som Fortifikationsverket har ett tekniskt, juridiskt och ekonomiskt ansvar för. Förändringen innebär att det befintliga fästighetsbeståndet har värderats och tillgångsredovisats. Kapitalkostnader i form av avskrivningar och räntekostnader på det värderade beståndet har därmed uppkommit. Fr.o.m. den 1 juli 1994 ”
finansieras nya investeringar genom lån. Kapitalkostnadema ingår i de Prop. l994/95:100 hyror som Fortifikationsverket debiterar. Bilaga 5
Invärdering av det befintliga fastighetsbeståndet på ca 17 000 byggnadsobjekt och 165 000 hektar mark har skett. Invärderingen av byggnadsobjekten har baserats på historiska anskaflitingsvärden och åsatts en avskrivningstid som motsvarar den ekonomiska livslängden. Marken har marknadsvärderats och skiva inte av. Invärdering har tidigare skett till ett schablonmässigt värde inför 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition. Den slutliga invärderingen visar att det totala beståndet omfattar ett värde om 12 338 miljoner kronor, varav 2 094 miljoner kronor utgör värdet för mark.
Det invärderade beståndets värde motsvarar avkastningspliktigt statskapital. Fortifikationsverket skall betala in belopp, till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisa under inkomsttitel i statsbudgeten, motsvarande avskrivningar och avkastningskrav på fastighetsbeståndets värde.
Då införandet av kapitalkostnader skall vara budgettekniskt neutralt har de anslag som innehållit investeringsmedel reducerats. Detta skedde inför 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition. De reducerade beloppen motsvarade dels anskaffning av mark, dels om-, till- och nybyggnad eller anskaffning av sådana objekt som fr.o.m. den 1 juli 1994 skall lånefinansieras av Fortifikationsverket.
Den preliminära anslagskompensation som föreslogs i 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition behöver justeras med anledning av den slutliga invärderingen. Den slutliga kompensationen är totalt sett lägre än den preliminärt föreslagna.
I följande tabell redovisas de anslag som föreslås bli justerade till följd av införandet av kapitalkostnader och den slutliga invärderingen som nu är genomförd.
De föreslagna justeringama är gjorda i anslagsberäkningarna under respektive myndighet.
12
Prop. 1994/95:100 Kompensation för införandet av kapitalkostnader ' Bilaga 5
Al. Försvarsmakten m.m. 1 530 984 1 474 824 2 212 236
s 3. Militärhögskolan s 551 1 317 ' 1 976
B 4. Försvarets radioanstalt
C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning
G 1. Statens försvarshistoriska museer
G 2. Kustbevakningen
G 8. Totalförsvarets pliktverk l) 3 274 2 903 2) 3) Totalt 1 560 300 1 497 182 2 245 773
l) Kompensation tidigare given till Vämpliktwerket.
2) Motwarar kapitalkostnader. Avskrivningskostnsder 510 164 tkr och avkastningskrav på statskapital 987 018 tkr. 3) Motsvarar kapitalkostnader.
De avgiftsfinansierade myndigheterna Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt har också fått ökade hyreskostnader med anledning av att kapitalkostnader införts. Försvarets materielverks kapitalkostnader på 40 miljoner kronor och ca 8,5 miljoner av Försvarets forskningsanstalts kapitalkostnader på ca 8,7 miljoner kronor är inräknade i den justering av Försvarsmaktens anslag A 1. som föreslagits. Återstoden, 0,235 miljoner kronor föreslås tillföras anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning.
Tidigare har preliminär kompensation tillförts anslaget B 3. Vämpliktsverket. Då Vämpliktsverket upphör och den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 är det den nya myndigheten som i framtiden konuner att beröras av ökade hyreskostnader. Den kompensation som tidigare tillförts Vämpliktsverket inklusive justering till följd av slutliga invärdering föreslås därför tillföras anslaget GB. Totalförsvarets pliktverk.
13
Den slutliga invärderingen påverkar även innevarande budgetår, Prop. 1994/95:100 l994/95. Regeringen har för avsikt att justera anslagen i föregående Bilaga 5 tabell även för innevarande budgetår.
1.6 Finanisering av beredskapslager inom det civila försvaret
Inledning
En arbetgrupp med deltagare från Försvars-, Social-, Kommunikations-, Finans-, Jordbruks- och Näringsdepartemcnten samt Riksrevisionsverket har genomfört ett arbete med syfte att finna gemensamma lösningar på hur beredSkapslager skall finaniseras och vilken information, såväl verksarnhetsmässig som ekonomisk, statsmakterna behöver för att kunna bedöma behov av och effektivitet i lagring för beredskapsändamål. Arbetsgruppen har avlämnat en rapport med dels förslag på principiella ställningstaganden som krävs dels förslag till linansieringsmodell för beredskapslager. I det följande redovisas regeringens ställningstagande.
Bemdskapsuppgijien
I försvarsbesluten anges mål för det civila försvaret. Dessa mål specificeras i övergripande mål som fastställer vilken beredskap som skall finnas för respektive funkn'on. Det krav som Statsmaktema i detta läge bör ställa, förutom att uppgiften löses, är att den lösning som myndigheten väljer skall vara kostnadseffektiv för staten, dvs. ge "maximal beredskapsnytta för pengama'.
tal av lösning
Beredskapsuppgiften kan lösas bl.a. genom att man bygger upp och håller lager. Myndigheten kan antingen välja att avtala om lagertjänsten med leverantör eller att köpa in och hålla eget lager. Regeringen anser att den årliga kostnaden för att teckna avtal med annan lagerhållare kan jämföras med den årliga kapilalkostnaden för ett eget lager.
Oaktat vilken lösning myndigheten väljer skall resultatredovisningen i årsredovisningen, dvs. den mer verksamhetsmässiga redovisningen, innehålla likartad information och återrapportering. Således måste statsmakterna i båda fallen få veta det beredskapsmåssiga värdet av befintliga lager.
Av arbetsgruppens rapport framgår att myndigheternas ekonomiska redovisning av beredskapslager i resultat— och balansräkningar visar på 14
stora olikheter. I flera fall följs inte bokföringsförordningens regler, i Prop. l994/95:100 något fall felaktigt med hänvisning till sekretessens krav. Bilaga 5
Regeringen anser att de brister i återrapporteringen av befintliga lager som arbetsgruppen har visat på måste åtgärdas. Regeringen har därför för avsikt att ge berörda myndigheter i uppdrag att, i samråd med Riksrevisionsverket, se till att bokföringsförordningens tillämpas på ett fullständigt och rättvisande sätt fr.o.m. 1 juli 1995.
Om beredskapsmyndigheten väljer att hålla eget lager anser regeringen att detta skall lånefinansieras och att myndigheten följer det regelverk för redovisning och finanisering som gäller för lånefinansierade tillgångar. Regeringen anser dock att det är väsentligt att myndigheternas redovisning först blir rättvisande, såväl den ekonomiska som den verksamhetsmässiga, varför en förändrad finansiemg av beredskapslager kommer att införas den 1 januari 1997 .
1.7 Revision av verksamheten budgetåret 1993/94
För det stora flertalet myndigheter inom Försvarsdepartementets område har verksamheten under de senaste åren i betydande omfattning karaktäriserats av ombildning och nedläggning. Samtidigt har nya regelsystem införts i den finansiella styrningen av statsförvaltningen. Detta har för vissa myndigheter medfört problem som resulterat i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse har haft invändningar mot dessa myndigheters årsredovisningar.
De myndigheter som fått s.k. oren revision är myndighetema inom de tidigare huvudprogrammen l—4, Försvarets forskningsanstalt, Fortifikationsförvaltningen, Militärhögskolan, Civilbefälhavaren i Nedre Norrland och Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret.
Vissa av Riksrevisionsverkets invändningar är hänförliga till sådana frågor som har med avveckling att göra och föranleder därför ingen åtgärd från regeringens sida utöver de som myndigheten själv vidtar. En generell iakttagelse som verket gör, är att myndigheternas resultatredovisningar inte uppfyller de krav som regeringen ställer. Det är enligt regeringen av vikt att myndigheterna fortsätter ansträngningarna med att utveckla sina resultatredovisningar så att en bedömning av myndigheternas verksamheter kan ske. Riksrevisionsverket framhåller även att den ekonomiadministrativa kompetensen brister hos flera myndigheter. I syfte att bl.a. behandla hithörande frågor planeras en konferens med ekonomiansvarig personal vid Försvarsdepartementets myndigheter. 15
Regeringen redovisar sina övriga ställningstaganden med anledning Prop. 1994/95:100 av revisionens resultat under respektive myndighetsanslag. Bilaga 5
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1153 ) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ( avsnitt 1.2 ).
16
_ . Prop. 1994/95:100 2 Organisations- och strukturfrågor Bilaga 5
2.1 Redovisning av genomförda strukturförändringar fr.o.m. 1991 års budgetproposition t.o.m. den 1 juli 1994.
Sedan ett antal år har den svenska statsförvaltningen genomgått en omfattande förnyelse och omstrukturering. Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde har förändringsarbetet inneburit att i princip all verksamhet varit föremål för utredning eller verksamhetsöversyn.
I proposition (1990/91:102) Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 redovisades en sammanhållen målsättning för och inriktning av utvecklings- och omstruktureringsarbetet inom Försvarsdepartementets område. I därpå följande kompletterings- proposition (prop. l990/9l:150 del lll) presenterades ett samlat program för minskning av den statliga administrationen.
Som en följd av statsmakternas beslut om strukturförändringar och om besparingar inom den statliga administrationen tillsattes med början år 1991 ett antal utredningar och inleddes vissa översyner. Häri ingick bl. a. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO), Försvarsforslmingsutredningen (FFU) och uppdrag till Statskontoret att göra översyner av Krigsarkivet och museieverksamheten inorn departementets verksarnhetssområde. Till detta kommer de översyner av totalförsvarets pliktpersonal som gjorts av Frivilligutredningen och Pliktutredningen. Därutöver har inom Försvarsdepartementet en översyn av nämnderna inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförts.
Utredningarna och översynema har resulterat i ett antal betänkanden, skrivelser m.m. med förslag till omstrukuneringar som lämnats till Försvarsdepartementet. Beslut grundade på förslagen har sedermera fattats av regeringen eller i förekommande bli av riksdagen. De flesta strukturförändringama inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde är genomförda per den 1 juli 1994. De förändringar som gäller det civila försvaret genomförs dock den 1 juli 1995 , så även inrättandet av Totalförsvarets pliktverk (se avsnitt 4.4 ).
Som följd av statsmakternas beslut med anledning av förslagen i budgetpropositonen år 1991 och av försvarsbeslutet år 1992 har förändringar genomförts i Försvarsmaktens grundorganisation. Dessa redovisas i sin helhet i avsnitt 3.IV.4. I övrigt har följande strukturförändringar genomförts inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde: 17
2 Riksdugcn 199—'#”. I sum/. Nr IUI). Bilaga 5
- myndigheten Försvarsmakten har bildats, samtidigt har Prop. 1994/95:100 myndigheterna inom dåvarande huvudprogrammen 1-4 lagts ned, Bilaga 5 - Försvarsmaktens regionala organisation omfattar numera tre militärområden, försvarsområden som i huvudsak motsvarar länen, fyra marinkommandon samt tre flygkommandon,
- landet indelas numera i tre civilområden motsvarande samma geografiska områden som militärområdena,
- Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets civilförvaltning har lagts ned; verksamheten inom dessa myndigheter" har fördelats till Försvarsmakten och till andra statliga myndigheter däribland Riksrevisionsverket, - Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter har privatiserats, - Försvarets materielverks organisation har minskats. Myndigheten är numera helt avgiftsfinansierad och styrs genom uppdrag i huvudsak från Försvarsmakten, — Fortifikationsförvaltrringen har lagts ned och myndigheten Fortifikationsverket har bildats; del av tidigare verksamhet har bolagiserats, - Försvarets forskningsanstalt styrs numera i huvudsak genom uppdrag från Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap,
- Militärhögskolan har bildats genom en sammanslagning av Militärhögskolan och Försvarets förvaltrtingshögskola,
- Vämpliktsverket och Vapenfn'styrelsen avses läggas ned den 30 juni 1995 och ersättas den 1 juli 1995 av Totalförsvarets pliktverk.
Konsekvensera av dessa strukturförändringar vad avser personal behandlas särskilt under avsnitt 2.3 Avvecklingsfrågor.
Regeringen har bemyndigat chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att följa upp och utvärdera genomförda strukturförändringar inom verksamhetsområdet. En analys skall göras som bl. a. belyser om de resultat som statsmakterna avsett har uppnåtts, vilka effekter på verksamheten m.m. som struktur- förändringama fått. Utredaren skall analysera orsaken till eventuella avvikelser från statsmakternas mål och föreslå regeringen åtgärder som kan förbättra måluppfyllelsen.
18
2.2 Principer för statsmakternas styrning av det civila Prop. 1994/95:100 försvaret Bilaga 5
Regeringens bedömning
Regeringen anser att funktionerna Domstolsväsende och Kriminalvård skall upphöra.
Ambitionen när det gäller uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret höjs.
Utredningsf'örslag
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisatr'onen för försvaret (LEMO) avlämnade i oktober 1993 delbetänkandet (SOU l993z95) Ansvars— och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret.
LEMO föreslog nya definitioner för begreppen civilt försvar och funktion inom det civila försvaret. Främst mot bakgrund härav lämnades förslag om ny funktionsindelning som innebär att vissa funktioner upphör. Vidare föreslogs bl.a. att den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret ges ett delvis annat innehåll samt att en transportkommission inrättas.
Remissinstanserna
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns i Försvarsdepartementets akt (dnr. Fo93/2420/CIV).
Remissinstanserna ställer sig i det stora hela bakom LEMO:s förslag. Vissa invändningar förekommer dock. Det är främst förslagen om ny funktionsindelning som möter invändningar. Att funktionen Civil ledning och samordning skall upphöra avstyrks således av Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavama. Med undantag för Kriminalvårdsstyrelsen är samtliga funktionsansvariga myndigheter negativa till förslaget om upphörande av sina resp. funktioner. Bl.a. myndigheter med uppgifter inom transportsektorn avstyrker förslaget att inrätta en transportkommission under höjd beredskap medan Kommerskollegium stödjer det.
Regeringens överväganden Allmänt om statsmakternas styrning av det civila försvaret
Utgångspunkten för styrningen av det civila försvaret är riksdagens återkommande totalförsvarsbeslut. Det civila försvaret dimensioneras 19
således inför de säkerhetspolitiskt betingade hot som statsmakterna Prop. 1994/95:100 redovisat. I 1992 års totalförsvarsbeslut behandlade riksdagen (bet. Bilaga 5 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) - förutom allmän inriktning och prioriteringar inom det civila försvaret - också den fortsatta inriktningen
av vissa funktioner m.m.
Regeringen beslutar varje år om planeringsanvisningar för myndigheternas programplaner och anslagsframställningar. På sedvanligt sätt anger regeringen i regleringsbrev till myndigheterna verksamhetsmål, former för finansiering och övriga ekonomiska villkor för bedrivande av verksamheten. '
Det civila försvaret styrs för närvarande på ett något annorlunda sätt än den övriga statsförvaltningen; en långsiktig planeringscykel som bygger på femåriga totalförsvarsbeslut, en mångfald styrinstrument, särskilda begrepp för såväl styrning som uppföljning, Overstyrelsens för civil beredskap speciella samordningsroll m.m.
Begreppet civilt försvar
Regeringen har i prop. l994/95:7 om lag om civilt försvar (s. 50) anfört att det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet som ingår i totalförsvaret, dvs. alla de beredskapsförberedelser som statliga civila myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner samt enskilda och företag vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som behövs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.
Begreppet fimklion samt jimkrionsindelnin g
I beredskapsförordningen (1993z242) anges de myndigheter som är s.k. beredskapsmyndigheter. En beredskapsmyndighet är en myndighet vars verksamhet skall fortsätta under höjd beredskap och som har stor betydelse för totalförsvaret. Med utgångspunkt i ansvarsprincipen - vars innebörd är att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då - är samhället indelat i ett antal funktioner. Med en funktion avses en samhällssektor som i krig är av särskild betydelse för totalförsvaret. För varje funktion är, enligt beredskapsförordningen, en funktionsansvarig myndighet på central nivå utsedd.
Enligt prop. 1984/85:160 (bet. 1984/851FöUll, rskr. 1984/85:388 ) om ledning och samordning av de civila delama av totalförsvaret är syftet med funktioner och funktionsindelning att fördela ansvaret för beredskapsförberedelserna i fred och för verksamheten under krig och krigsfara på nivån under regeringen. En funktion skall enligt propositionen innefatta för totalförsvaret viktig verksamhet som kräver 20 någon form av central statlig styrning. '-
Regeringen delar LEMO:s uppfattning att med en funktion bör avses Prop. 1994/95:100 en sanrhällsverksamhet som är av särskild betydelse under höjd Bilaga 5 beredskap med utgångspunkt i det civila försvarets uppgifter, som kräver någon form av central statlig styrning och som behöver samordnas mellan flera myndigheter eller organ.
Detta innebär en precisering av funktionsbegreppet på så sätt att en funktion normalt bör beröra flera myndigheter och organisationer som behöver samordnas inbördes och med andra verksamheter.
Med utgångspunkt i denna precisering av funktionsbegreppet anser regeringen i likhet med LEMO att funktionerna Domstolsväsende och Kriminalvård bör upphöra. Till skillnad mot LEMO menar emellertid regeringen att funktionerna Civil ledning och samordning samt Skatte- och uppbördsväsende bör finnas kvar. Skälet härtill är bl.a. behovet att samordna verksamheten på dessa områden med andra funktioner.
Regeringens styming och uppföljning underlättas genom att funktionema blir fåne och att en koncentration och kraftsamling kan göras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället under höjd beredskap. De myndigheter som inte längre har ett funktionsansvar bibehåller sin uppgift som beredskapsmyndigheter. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärksamhet. Regeringen avser att i regleringsbreven ange verksamhetsmål för beredskapsmyndigheternas planering inom det civila försvaret.
Övergripande mål
I 1992 års totalförsvarsbeslut informerade regeringen riksdagen om de mål för funktionerna som regeringen avsåg att fastställa. I regeringens programplaneanvisningar fastställdes senare under år 1992 de funktionsmål som skulle ligga till grund för planeringen.
Syftet med de funktionsvisa målen var att fastställa ambitionsnivå för olika sektorer inom det civila försvaret. Det har sedermera visat sig att målen i alla avseenden inte är lämpligt utformade.
Riksdagens försvarsutskott har i betänkandet l993/94zFöU9 (s. 85) anfört att regeringen bör orientera riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att fastställa. Riksdagen hade ingen erinran mot vad utskottet anfört (rskr. l993/94:295).
Enligt regeringen bör de funktionsvisa målen vara utformade på ett mera övergripande sätt än i dag så att de bättre stämmer överens med den nivå riksdagen skall fatta beslut på. Målen bör fastställas i totalförsvarsbeslut av riksdagen och gälla under en försvarsbesluts- period. De bör utgöra övergripande mål? i regleringsbreven och vara en 21
Bilaga 5
utgångspunkt vid formulerande av verksamhetsmål. Inom regeringskansliet har sådana övergripande mål tagits fram.
Regeringen konstaterar att budgetåret l995/96 blir det sista året i försvarsbeslutsperioden. Enligt regeringen finns det inte skäl att riksdagen skall fastställa mål för en så kort period. Målen bör däremot i enlighet med vad som nämnts kunna utgöra övergripande mål i regleringsbreven.
I det följande redovisas de mål som regeringen senare avser att besluta om.
ivil ] dnin h nin
Verksamheten inom funktionen Civil ledning och samordning skall bedrivas så att ledning under höjd beredskap skall kunna utövas i alla lägen och från såväl freds- som luigsuppehållsplats.
aning och &” rhet m.m,
Verksamheten inom funktionen Ordning och säkerhet m.m. (upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning och brottsutredning, åklagarväsendet, utlänningsfrågor utom flykting- verksamhet) skall bedrivas så att under höjd beredskap skydd ges åt totalförsvarsviktiga anläggi'ringar, allmän ordning och säkerhet i samhället upprätthålls samt allmänheten lämnas skydd och hjälp.
triksh el
Verksamheten inom funktionen Utrikeshandel skall bedrivas så att under höjd beredskap den import och export som lcrävs för försvars- ansträngningarna och befolkningens försörjning tryggas.
Befolkningsskydd mh Lad” dningstjan" st
Verksamheten inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst skall bedrivas så att under höjd beredskap skador till följd av krigshandlingar förhindras eller begränsas i första hand på människor och i andra hand på egendom och miljön.
Psykologiskt föga
Verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar skall, i syfte att stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda, bedrivas så att under höjd beredskap en snabb och korrekt nyhetsförmedling och en konkret och fullständig myndighetsinforrnation säkerställs.
Prop. 1994/95:100
22
. Prop. l994/95:100 Smidtönäkmgmm. Bilaga 5
Verksamheten inom funktionen Socialförsäkring m.m. (administration av socialförsäkring samt arbetslöshets— och tjänstegrupplivförsäkring) skall bedrivas så att under höjd beredskap de ekonomiska trygghetssystemen fungerar på sådant sätt att enskilda människor får den ersättning de är berättigade till.
H" h"kv mm
Verksamheten inom funktionen Hälso- och sjukvård (hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd) skall bedrivas så att under höjd beredskap varje skadad eller sjuk ges medicinskt acceptabel behandling och vård samt smittspridning och uppkomst av epidemier förebyggs.
Postbefogdran
Verksamheten inom funktionen Postbefordran skall bedrivas så att under höjd beredskap samhällets behov av postal kommunikation tillgodoses, varvid vissa totalförsvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna ges särskild prioritet.
Telekommunikationer
Verksamheten inom funktionen Telekommunikationer skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarsviktiga kunder skall kunna ges prioritet med avseende på bl.a. framkomlighet.
Transpgger
Verksamheten inom funktionen Transporter (transportsamordning, jämvägstransporter, väghållning, banhållning, landsvägstransporter, flygtransporter, sjötransporter) skall bedrivas så att under höjd beredskap Försvarsmaktens mobilisering kan genomföras samt totalförsvarets krav i övrigt kan tillgodoses.
Finasiella Lian" s_wr (f.d. funktionenra Enskild försäkring m.m. och Betalningsväsende)
Verksamheten inom funktionen Finansiella tjänster skall bedrivas så att under höjd beredskap behovet av kontanta penningmedel och övriga finansiella tjänster kan tillgodoses.
23
Prop. l994/95:100 - hu " " n BilagaS
Verksamheten inom funktionen Skatte- och uppbördsväsende skall bedrivas så att under höjd beredskap skatter, tullar och avgifter blir betalda i rätt tid samt att skatter snabbt skall kunna ändras.
Livsmedelsförsörjning m,m,
Verksamheten inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (försörjning med livsmedel inklusive vatten, reglerings— och ransoneringsåtgärder avseende livsmedel, livsmedelshygien, civil veterinärverksamhet) skall bedrivas så att befolkningen under höjd beredskap kan få tillgång till tillräckligt med bl.a. livsmedel (inkl. dricksvatten) med hänsyn till energi- och näringsbehov.
Määttä
Verksamheten inorn funktionen Arbetskraft (arbetshaftsförsörjning, arbetsmarknadsutbildning, arbetarskydd, arbetsmarknadstvister) skall bedrivas så att för totalförsvaret oundgänglig produktion och verksamhet kan upprätthållas under höjd beredskap.
Flyku'ngverksamhet
Verksamheten inom funktionen Flyktingverksamhet skall bedrivas så att flyktingar och asylsökande under höjd beredskap kan _tas emot och omhändertas.
Qndskaps- äh åstighetsinformatign
Verksamheten inom funktionen Landskaps- och fastighetsinforrnation skall bedrivas så att totalförsvarets behov av landskapsinformation, hydrografisk och geologisk information samt fastighetsinformation under höjd beredskap kan tillgodoses.
Energiförsörjning
Verksamheten inom funktionen Energiförsörjning skall bedrivas så att under höjd beredskap totalförsvarets oundgängliga behov av bränslen, drivmedel och elkraft kan tillgodoses.
Fögög'ning meg indusnimor
Verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och livsmedelsförsörjning) skall bedrivas så att produktion under en återtagningsperiodIresurskompletteringsperiod kan säkerställas samt att tillräcklig reparations- och underhållsberedskap kan 24
upprätthållas och totalförsvarets luav i övrigt kan tillgodoses under höjd Prop. 1994/95:100 beredskap. Bilaga 5
Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret
Planeringsrarnen har funnits som styr- och avvägningsinstrument sedan 1987 års totalförsvarsbeslut. Enligt de principer som då fastställdes ingår i ramen dels investeringar för säkerhetspolitiska kriser och krig samt därav föranledda driftkostnader, dels förvaltningskostnader hos myndigheter som ingår i det civila försvaret och ligger under fjärde huvudtiteln.
Skälen för att det bör ännas en särskild planeringsram för det civila försvaret är enligt regeringen starka. Ramen ger stadga åt planeringen under en försvarsbeslutsperiod och är ett viktigt avvägningsinstrument vid programplanearbetet när det gäller resursfördelningen.
För att förbättra de totala avvägningsmöjlighetema anser regeringen att ramen bör tillföras investeringar och driftkostnader för livsmedels- beredskapen. LEMO föreslår att kostnaderna för fredsräddningstjänsten inte bör ingå i ramen. Enligt regeringen är det svårt att särskilja kostnader för freds- respektive krigsräddningstjänst. Mot bakgrund av räddningstjänstens stora betydelse i loig bör därför kostnaderna för den ligga kvar i ramen.
Uppföljning och utvärdering m.m.
I mål- och resultatstyrrring är uppföljning och utvärdering mycket viktiga inslag. Inom det civila försvaret vidtas beredskapsåtgärder inom i stort sett samtliga samhällssektorer. En konsekvens av detta är att det civila försvaret som helhet betraktat är mycket komplext och att det i vissa avseenden är svårt att uttala sig generellt om hur uppföljning och utvärdering bör utfomras. Trots de svårigheter som detta innebär när det gäller att följa upp verksamheten måste beredskapsläget inom funktionerna kunna bedömas utifrån gemensamma kriterier.
Frågan är mot vad uppföljning och utvärdering skall göras. Självfallet måste alltid en uppföljning genomföras som har till syfte att säkerställa att varje myndighets verksamhet bedrivs allmänt rationellt och produktivt. Det centrala är emellertid att bedöma effekten på beredskapsläget, dvs. den bedömda förmågan i krig, av de statliga medel som satsas på olika funktioner.
Det är enligt regeringen angeläget att ambitionen för uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret höjs. Detta bör främst åstadkommas genom att Overstyrelsens för civil beredskap uppgifter på området tydliggörs. Överstyrelsen bör på ett mer självständigt sätt redovisa bedömningar av beredskapsläget inom olika områden och även 25 lämna synpunkter på myndigheternas beredskapsplanering. Det änns
Bilaga 5
vidare skäl att pröva en modell med årliga, genomgripande utvärderingar av en eller två funktioner i ett rullande system. Denna utvärdering skulle bl.a. kunna avse en kontroll av att den funktionsansvariga myndigheten på ett lämpligt sätt följer och tolkar statsmakternas inriktning av det civila försvaret och att planeringen genomförs på ett rationth och kostnadseffektivt sätt. Regeringen änner det vara naturligt att det i första hand är Överstyrelsen som svarar för dessa utvärderingar. Uppgiften ligger enligt regeringen inom ramen för Överstyrelsens ansvarsområde.
Regeringen anser liksom LEMO att Överstyrelsen för civil beredskap bör vara den myndighet som under regeringen samordnar de fredstida beredskapsförberedelserna inom det civila försvaret. Liksom i fråga om uppföljning och utvärdering är det enligt regeringen av stor vikt att Överstyrelsen i större utsträclming än för närvarande redovisar sin uppfattning i samband med förslag till inriktning och prioriteringar som lämnas i de årliga programplanerrra.
2.3 Avvecklingsfrågor
Till följd av de många och stora strukturförändringama inom Försvarsdepartementets område har under det senaste året ett omfattande avvecklingsarbete pågått som numera till stora delar också avslutats. Avveckling har avsett såväl personal som lokaler, inventarier, arkiv och ekonomi. I det följande lämnas en redovisning av det avvecklingsarbete som genomförts inom dels Försvarsmakten, dels övriga myndigheter.
Försvarsmakten
Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har inom Försvarsmakten följande personalminskningar skett.
Personalkategori Genomsninäg kostnad
_u _a _" ..._.._.. _m-
Prop. l994/951100
26
' Officer med fullmakt som har utnyttjat särskild pension från 55 års ålder eller senare. Prop. 1994/95 : 100 1 Officer med fullmakt som nu stöd av arbetsgivaren för m 'karriärvixla (studier Bilaga 5 m.m.). Vissa av dessa är fortfarande anställda under del IV studietiden. 3 Oäieer, oftast utan fullmakt, som har slutat efter uppsägning eller efter egen begäran.
' Härutöver har stöd lämnats av Trygghetsstiftelsen.
Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering och nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av yngre officerare i grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen utgörs sålunda av cirka 1 200 yrkesofficerare, vilket innebär att antalsmässig balans - då hänsyn tagis till krigsorganisationen behov — har uppnåtts.
Möjligheten till särskild pension för yrkesofäcerare med fullmakt har utnyttjats av 64 % av de berörda. Variationen när det gäller utnyttjandet av denna möjlighet är stor vid jämförelse mellan försvarsgrenarna och mellan skilda kompetensnivåer (militära grader). Det är exempelvis vanligare bland oäicerare ur armén att utnyttja särskild pension än bland marin— och äygvapenofäcerare.
Ungefär hälften av de yrkesofficerare som har "karriärväxlat' har valt att studera. Resterande har - med lika stora delar - valt avgångsvederlag, vilket normalt uppgått till en årslön, eller startat eget företag.
Beslut om stöd vid "karriärväxling' har fattats i ett särskilt råd med representanter från Försvarsmakten, Statens arbetsgivarverk och Försvarets personalnämnd.
För de civilanställda inom armén har införandet av värnpliktiga inom mobiliseringsförråds- och förplägnadstjänsten inneburit stora förändringar när det gäller arbetsformer. För att förbättra förmågan att leda och utbilda värnpliktiga kommer ledarskapsutbildningen för de civila arbetsledama att fortsätta.
För de civila, som har sagts upp, har Försvarsmakten och Trygghetsstiftelsen gjort omfattande insatser för att så långt som möjligt underlätta möjligheterna till annan anställning. Vid uppsägningtidens slut har drygt 50 % erhållit annan anställning och drygt 20 % varit öppet arbetslösa. Övriga har omfattats av olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Trygghetsstiftelsen är det, jämfört med annan statlig verksamhet, ett relativt gott resultat. Variationen mellan skilda delar av landet är dock stor.
Behov av fortsatt avveckling __av anställd personal inom Försvarsmakten framgår av avsnitt 3.1 Ovriga frågor.
27
Prop. 1994/95:100 Övriga myndigheter Bilaga 5
De myndigheter - som inte varit militära myndigheter - som avvecklats i anslutning till försvarsmaktsreformen är Försvarets datacenter, Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvaltning, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen.
För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innnebar avvecklingen att de privatiserades. För de övriga myndigheterna innebar nedläggningen att en stor del av deras verksamhet fördes över till andra statliga myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall delvis också till ett statligt bolag.
I samband med att Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 kommer Vämpliktsverket och Vapenfn'styrelsen att läggas ned.
Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, för att ha hand om uppgifter som föranleds av att myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs ned. Myndigheten har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig personal vid nämnda myndigheter. I det följande redovisas en sammanställning över hur många personer som vid de olika myndigheterna sagts upp, erhållit arbete eller startat eget, erhållit pension samt hur många som vid uppsägningstidens slut var arbetslösa.
Uppsagda Arbete/ eget
Försvarets datacenter Försvarets mediacenter
Försvarets civilförvaltn'lng
Försvarets slukvårdsstyralse
Fortifikationsförvaltningen
Total
"Härtill kommer 44 personer vid Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i Pliktverket och där uppsägningstiden ännu inte gått ut.
Det ekonomiska utfallet visar att den genomsnittliga avvecklingskostnaden per person uppgår till ca 215.000 kr per år, inklusive lönekostnader. Stora skillnader förekommer dock mellan de 28
avvecklade myndigheterna bl.a. beroende på åldersstrukturen och Prop. 1994/95:100 utbildningsnivån hos personalen, något som i sin tur påverkat Bilaga 5 möjligheterna till nytt arbete. Av antalet uppsagda är ungefär 55 % kvinnor. Beträffande Försvarets datacenter kan vidare konstateras att
flertalet av de uppsagda är yngre än 45 år medan flertalet av de uppsagda vid Försvarets mediecenter är äldre än 45 år.
2.4 Översyn av nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område
Inom Försvarsdepartementet har ett arbete bedrivits med att se över samtliga nämnder, råd, delegationer m.m. inom Försvarsdepartementets område. Syftet med översynen har varit att dels pröva om verksamheten skall fortgå eller förändras, dels söka finna effektivare former och rutiner för regeringens styrning av dessa nämnder.
Översynen, som har sammanfattats i en särskild promemoria, skall ses som en komplettering till de strukturförändringar som genomförts med anledning av LEMO-utredningens förslag. I och med denna översyn har en fullständig genomgång gjorts av alla myndigheterna inom Försvarsdepartementets område.
I det följande redovisas vilka nämnder m.m. som ingått i översynen och vilka förändringar som föreslås eller redan har genomförts. Av redovisningen framgår att riksdagen i vissa fall har fattat beslut, medan det i andra fall ankommit på regeringen att vidta åtgärder.
Försvarets skaderegleringsnämnd upphörde den 1 juli 1994 i samband med att Försvarets civilförvaltning då avvecklades ( prop. 1992/93:100 bil.5 bet. 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333 ). Samtidigt bildades Statens skaderegleringsnämnd i Kammarkollegiet.
I samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten bildades den 1 juli 1994 avvecklades Militärledningens rådgivande nämnd. Ett råd för insyn i Försvarsmakten inrättades från samma tidpunkt. Rådets sammansättning och uppgifter regleras i förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten (prop. 1993/94:85 , bet. 1993/94zKU42, rskr. 1993/94381). Frågan om vilka ledamöter som skall utses i rådet bereds för närvarande.
Försvarets personalvårdsnämnd ombildades den 1 juli 1994. Nämnden heter numera Nämnden för personalvård för värnpliktiga och har enbart hand om frågor rörande de värnpliktiga ( prop. 1993/94:100 bil. 5, bet. l993/94zFöU9, mom. 12, rskr. l993/94:295).
29
Delegationen för icke - militärt motstånd avvecklades den 1 juli Prop. 1994/95:100 1994. Delar av Delegationens uppgifter har överförts till Styrelsen för Bilaga 5 psykologiskt försvar (prop. 1993/94:100 bil. 5, bet. 1993/94:FöU9 mom. 15, rskr. 1993/94:295). Till följd härav ändrades instruktionen för Styrelsen för psykologiskt försvar.
Regeringen föreslår ( avsnitt 2.5 ) att Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995 och att vissa av nämndens uppgifter övertas av Totalförsvarets tjänstepliktsnärnnd som därigenom ges utökade uppgifter. Tjänstepliktsnämnden skall enligt regeringens förslag ombildas och fr.o.m. den 1 juli 1995 handlägga överklaganden av dels beslut i anställningsärenden, dels de beslut som framgår av 11 kap. 4 5 lagen (1994:l809) om totalförsvarsplikt. Tjänstepliktsnämndens namn föreslås till följd härav bli ändrat till Överklagandenämnden för totalförsvaret.
För att besluta i frågor som kan aktualiseras vid tillämpning av avtalet den 15 april 1986 om vissa löne- och andra anställningsvillkor för flygtjänstgörande personal bildades Försvarsmaktens flygförar- nämnd. Regeringen anser att förutsättningarna för den nämndens verksamhet påtagligt har förändrats genom att marknaden för flygförama sedan länge stabiliserats. Regeringen anser vidare att eventuella frågor som kan uppkomma med anledning av tillämpning av olika arbetsrättsliga avtal bör normalt handhas av arbetsgivaren, dvs. Försvarsmakten. Eventuella tvister får lösas på det vanliga sättet hos Arbetsdomstolen. Regeringen avser därför att ta upp frågan om avveckling av Försvarets flygföramämnd i samband med att nuvarande avtal omförhandlas.
Regeringen utser i ett par fall ledamöter i styrelser inom frivilliga försvarsorganisationer. I samband med att förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet trädde i lnaft den 1 juli 1994 utser regeringen inte längre ledamöter i Frivilliga skytterörelsen och Centralförbundet för befälsutbildning. Regeringen avser inte heller att utse någon särskild ledamot till styrelsen för Svenska soldathems- förbundet.
Regeringen utser f.n. en ledamot i Rikshemvämsrådet (f.d. Hemvärnets centrala förtroendenämnd). Bestämmelsema härför finns i hemvämskungörelsen ( 1970:304 ). Regeringen anser att dessa bestämmelser bör finnas kvar.
Enligt kungörelsen (l964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet skall ersättningsärenden avgöras av särskilda fiskeskyddsnämnder. Sådana nämnder finns för Vänern och Vättern. Nämnderna bedöms som viktiga från fiskets synpunkt. Förutom att de har till uppgift att avgöra ersättningsärenden är nämnderna fora för informationsutbyte mellan företrädare för Försvarsmakten och yrkes- 30 fiskare, där bl.a. planering av övningar diskuteras liksom hur dessa
skall kunna genomföras så att problemen för fisket minimeras. Prop. 1994/952100 Regeringen anser därför att fiskeskyddsnämndema skall finnas kvar. Bilaga 5
Totalförsvarets chefsnämnd skall enligt förordningen ( 1988:1041 ) med instruktion för Totalförsvarets chefsnämnd i fred verka för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) har föreslagit bl.a. att Chefsnämndens uppgifter inte skall begränsas till att enbart gälla i fred utan även avse förhållanden under höjd beredskap. Regeringen avser att med utgångspunkt i LEMO:s förslag se över Chefsnämndens instruktion.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 gett Militärhögskolan i uppdrag att organisera Delegationen för militär- historisk forskning.
I avsnitt 2.2 behandlar regeringen styrningen och fimktionsindelningen inom det civila försvaret. I samband härmed konstaterar regeringen att någon särskild myndighet som skall ansvara för transportfunktionen under höjd beredskap inte behövs. Vidare anser regeringen att Fartygsuttagningskommissionen skall finnas kvar med uppgift att göra förberedande urval av fartyg som tillhör kommuner eller enskilda och som behövs för Försvarsmakten eller för vissa civila ändamål.
2.5 Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd Regeringens förslag: - Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995. - Personalnämndens uppgifter att ge stöd vid avveckling av
myndigheter och att erbjuda kompetensutveckling inom personaltjänstområdet tas över av myndigheterna själva.
Överklaganden av beslut i anställningsärenden handhas i fortsättningen av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som byter namn.
Skälen för regeringens förslag
Försvarets personalnämnd skall enligt förordningen ( 1988:852 ) med _ instruktion för Försvarets personalnämnd handlägga personalfrågor som 31
har samband med större organisationsförändringar och rationaliseringar Prop. 1994/95:100 vid myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Bilaga 5 Nämnden skall i sådana sammanhang främja åtgärder som underlättar personalförsörjningen och personalrörligheten mellan myndighetema. Verksamheten har även stöd i förordningen ( 1990:923 ) om personalförsöljning vid myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Nämnden skall också pröva överklaganden enligt förordningen (l988:549) om överklaganden av beslut om anställning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde samt vissa andra överklaganden enligt särskilda bestämmelser.
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd slall enligt förordningen (1989r759) med instruktion för Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd pröva överklaganden i vissa ärenden som rör pliktpersonal.
Tjänstepliktsnämnden och Personalnämnden fick den 11 augusti 1994 i uppdrag av regeringen att i samråd inkomma med förslag till dels hur verksamheten vid Personalnämnden skall kunna avvecklas och vilken verksamhet som bör överföras till andra myndigheter, dels hur Tjänstepliktsnämnden efter en ombildning skall kunna ta över den prövning av överklaganden som nu görs av Personalnämnden.
Personalnämnden och Tjänstepliktsnämnden har den 30 september 1994 inkommit med en rapport om avveckling av Personalnämnden och överföring av nämndens uppgifter till andra myndigheter.
Enligt rapporten är den övervägande delen av Personalnämndens nuvarande uppgifter sådana att de normalt numera skall handhas av respektive myndighet. Stödet vid avveckling av myndigheter och kompetensutvecklingen inom personaltjänstområdet bör därför enligt rapporten decentraliseras till myndigheterna. Det system för "Lediga tjänster" som Personalnämnden byggt upp för personalförsörjning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde lan enligt rapporten föras över till Försvarsmaktens högkvarter.
Överklaganden av beslut i anställningsärenden bör enligt rapporten handläggas av en ombildad Tjänstepliktsnämnd.
Enligt rapporten skulle en nedläggning av Personalnämnden medföra att två anställda för närvarande saknar en klar lösning avseende framtida arbetsuppgifter. Det torde ankomma på regeringen att fastställa avvecklings- och arbetsgivaransvar.
En stor del av de arbetsuppgifter - utom såvitt avser prövningen av överklaganden av beslut - som i dag ligger på Försvarets personalnämnd är sådana att de numera normalt åvilar respektive myndighet. I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 2) uttalades - i samband med Statens arbetsmarknadsnämnds avveckling av lilartade uppgifter som 32 .
Personalnämnden nu har - att sådana uppgifter slall decentraliseras till Prop. l994/95:100 myndigheterna. Bilaga 5
Eftersom de stora strukturrationaliseringarna till följd av 1992 års försvarsbeslut i fråga om myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde nu är genomförda anser regeringen att Personalnämndens verksamhet i detta hänseende lan upphöra.
Regeringen anser vidare att prövningen av överklaganden av beslut i anställningsärenden bör överföras till Tjänstepliktsnämnden som ombildas till en nämnd med uppgift att prölm överklaganden inom totalförsvaret. Med hänsyn härtill bör nämnden byta namn och benämnas Överklagandenämnden för totalförsvaret. Det ankommer på regeringen att besluta om nämndens närmare sammansättning och arbetsformer.
2.6 Avveckling av Krigsarkivet
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995 och att verksamheten förs över till Riksarlcivet.
Regeringen kommer att utfärda föreskrifter som organisatoriskt säkerställer den nuvarande verksamhetens speciella karaktär.
Skäl för regeringens förslag
Statskontoret har på regeringens uppdrag i en rapport (1994-05-30) till regeringen lämnat förslag till ett kostnadseffektivt finansieringssystem för Krigsarkivets depåtjänst. Statskontoret redovisar alternativ som innebär olila sätt att effektivisera lokalutnyttjandet, avgifter för leveranser till Krigsarkivet samt andra administrativa styrmedel.
Statskontorets rapport har remissbehandlats. Remissyttrandena finns i Försvarsdepartementets åkt i ärendet (dnr. Fo94/1080/CIV).
Regeringen har i 1993 års budgetproposition ( prop. 1992/93:100 bil. 12 s. 105f, bet. 1992/93:KrU22 , rskr. 1992/93:316 ) behandlat frågan om avgifter vid leverans av arkivmaterial. Regeringen har därvid bedömt att arkivens resurser behöver förstärkas. Krigsarkivet undantogs från denna bedömning med hänsyn till de stora organisations- förändringar som då förestod inom Försvarsdepartementets område. 33
3 Riksdagen I 994/95. I sam/. Nr II)/). Bilaga 5
Bilaga 5
Riksarkivet låter sedan den 1 juli 1993 de arkivbildande myndigheterna ersätta arkivmyndigheten för de kostnader som långsiktigt uppstår vid arkivering.
De genomgripande organisationsförändringarna inom Försvarsdepartementets område är nu i allt väsentligt genomförda. I detta läge är det mycket som talar för att man bör låta bl.a. sådant arkivmaterial som handhas av Krigsarkivet omfattas av samma bestämmelser som gäller för den övriga statsförvaltningen. Samtidigt bör prövas om det inte på detta område går att åstadkomma effektivare former för den statliga arlcivverksamheten. Regeringen anser att en effektivisering bör kunna uppnås genom att Krigsarkivets verksamhet förs över till Riksarkivet. En sådan enhetlig hantering av arkivfrågoma bör också ha kulturpolitiska fördelar.
Regeringen anser således att Krigsarkivet bör läggas ner den 30 juni 1995 och att verksamheten förs över till Riksarkivet. I samband med att Krigsarkivet upphör att vara en egen myndighet bör Krigsarkivets verksamhet ingå som en verksamhetsgren i Riksarkivet.
Regeringen avser att genom en ändring i departementsförordningen (1982: 1 177) överföra ansvaret för Krigsarlcivet till Kulturdepartementet.
Medel för den verksamhet som Krigsarkivet bedriver har beräknats under elfte huvudtiteln anslaget B 1. Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet.
2.7 Strategisk försvarsforskning
Vid 1994 års budgetbehandling (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 140 bet. 1993/94zFöU9, rskr. 1993/94:295) så infördes ett reservationsanslag under fjärde huvudtiteln, G 6. Strategisk försvarsforskning. Anslaget uppgår till 30 miljoner kronor. I anslutning härtill inrättade regeringen den 1 juli 1994 en nämnd som skulle disponera anslaget, nämnden för strategisk försvarsforskning. Den har ännu inte inlett sitt arbete.
Med hänsyn till de besparingskrav som nu ställs på försvarssektom föreslår regeringen att anslaget Strategisk försvarsforslming upphör och att den vid slutet av budgetåret 1994/95 utgående anslagsreservationen dras in. Regeringen avser att senare besluta att Nämnden för strategisk försvarsforskning skall läggas ned.
Prop. 1994/95:100
34
2.8 Konsekvenser av EU-medlemskapet Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
Den svenska totalförsvarsmodellen, med ett sammanhållande ansvar för Försvarsdepartementet, har inte någon egentlig motsvarighet i EU:s medlemsländer. Detsamma gäller den organisationsmodell som Sverige tillämpar för gränskontroll till sjöss genom en särskild myndighet, Kustbevalmingen.
EU-medlemskapet berör Försvarsdepartementets område både när det gäller vissa frågor inom totalförsvaret och i fråga om den säkerhetspolitiska dimensionen enligt Maastrichtfördraget. Gräns- kontrollfrågor enligt fördragets s.k. tredje pelare (samarbete i rättsliga och inrikes frågor) ryms också under departementets område genom de uppgifter som Kustbevakningen har. Konsekvenserna inom departementets område av EU-medlemskapet är dock f.n. - med undantag för Kustbevakningens verksamhet för gränskontroll till sjöss - begränsade.
Såväl det militära som det civila försvaret påverkas - liksom andra delar av statsförvaltningen - av nyordningen beträffande offentlig upphandling och konkurrens. Försvarsdepartementets ansvarsområde kommer att beröras av de diskussioner som förs inom EU rörande en gemensam försvarsindustripolitik samt det samarbete som utvecklas inom området "dual use" som har såväl militära som civila applikationer. Även forskning och utveckling är områden som berör Försvarsdepartementet och dess myndigheter, och då främst inom det försvarsindustriella området. Fredsräddningstjänst och därtill hörande miljöfrågor, inklusive transport av farligt gods är andra sakområden som berör depanementet. Gränskontrollen till sjöss är, som framgår av det sagda, den sektor som på kort sikt kanske mest påverkar departementets arbetsområde. Ett medlemslap berör också sjööver- vakning, kontroll och inspektion av fiske, Sjösäkerhet och sjöfart.
Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att medverla i ett brett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Det är ännu för tidigt att göra några bestämda förutsägelser om hur detta samarbete inom EU kommer att utvecklas på längre sikt. EU:s Gemensamma Utrikes- och Säkerhetspolitik (GUSP) innebär i dag att medlemsländerna som grupp koordinerar sina positioner i frågor av gemensamt intresse. Utrikes- och säkerhetspolitiken skall vidare institutionellt integreras med EU:s övriga verksamhet, men med särskilda samråds— och beslutsformer. Här bör dock understrykas att samarbete inom det rent försvarspolitiska området enligt Maastrichtavtalet sker inom den Västeuropeisla unionen, VEU. Framtida EU-samarbete inom försvarspolitikområdet kommer att diskuteras vid den regeringskonferens som inleds år 1996.
Inför regeringskonferensen kommer Försvarsdepartementet medverka i förberedelsearbetet inför regeringskonferensen. 35
Här bör också nämnas det förhållande att Sverige lan komma att delta Prop. 1994/952100 som observatör i VEU, vilket i sig lan innebära krav på medverkan av Bilaga 5 Försvarsdepartementet och dess myndigheter i olila sammanhang.
Medlemskapet i EU innebär också att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljader kr per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser för kompetensutveckling, forskning och utveckling, näringslivsutveckling, IT-insatser m.m. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfattande programarbete.
Många av de frågor som är aktuella genom EU—medlemskapet har redan fått aktualitet i och med att EES-avtalet har trätt i kraft.
Det svenska EU—medlemskapet berör Försvarsdepartementet i fråga om främst följande sakområden:
- säkerhetspolitik
- rättsliga och inrikes frågor (främst gränskontroll till sjöss) - försvarsmateriel- och försvarsindustrifrågor - forskning och utveckling - räddningstjänst och därtill hörande miljöfrågor, inklusive transport av farligt gods &
- informationssäkerhet.
De myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde vilkas verksamhet berörs av ett svenskt EU-medlemskap är:
- Försvarsmakten
- Fortifikationsverket
- Försvarets materielverk
- Överstyrelsen för civil beredslap - Statens räddningsverk
- Kustbevakningen - Försvarets forskningsanstalt - Flygtekniska försöksanstalten
När det gäller de olila ansvarsområdena förtjänar det att nämnas att huvudansvaret för många av de aktuella sakområdena inte ligger på Försvarsdepartementet utan på andra departement.
Berörda myndigheters anslag har beräknats med hänsyn till EU- kostnader.
36
Prop. l994/951100 2.9 Planerings- och budgeteringssystem Bilaga 5
Försvarsutskottet har i sitt betänkande (bet. l993/94:FöU10) förutsatt att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till hur Försvarsmaktens planeringssystem bör anpassas till det budgetsystem som gäller statsförvaltningen.
Regeringen konstaterar att utvecklingen av Försvarsmaktens planeringssystem är myndighetens eget ansvar samtidigt som ett väl fungerande budgetsystem ingår i regeringens och regeringskansliets ansvarsområde. Det är regeringens ansvar att tillse att dessa båda system kan samverka på ett fungerande sätt.
Regeringen har med anledning av att Försvarsmakten har anmält betydande ekonomiska osäkerheter uppdragit åt en oberoende expertgrupp - omfattad av kommittef'orordningen (1976:119) - att skyndsamt granska Försvarsmaktens underlag. Expertgruppen har också till uppgift att granska Försvarsmaktens planeringssystem i de delar som rör kopplingen till det statliga budgetsystemet.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. godänner principerna för statsmakternas styrning av det civila försvaret ( avsnitt 2.2 ),
2. godkänner förslaget att Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.5),
3. godkänner förslaget att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.6).
4. godkänner vad regeringen har anfört om strategisk försvarsforskning ( avsnitt 2.7 ).
37
" Prop. 1994/95:100 3 Försvarsmakten m.m. Bilaga 5
3.1 Försvarsmakten
l993/94 Utgiftl 34 936 023 000 1994/95 Anslag 36 480 944 000 1995/96 Förslag 59 260 534 000 varav 37 175 101 000 beräknat för juli 1995 -juni 1996
' Omfattar anslagen
B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet, B 2. Arméförband: Anskatfning av materiel, B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, C 3. Marinförband: Anskalfning av anläggningar, D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet, E 2. Operativ ledning m.m.: Anskafhring av materiel, E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar, E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling, F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse,
F 3. Försvarets materielverk samt delar av anslagen F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., K 2. Gemensam försvarsforskning och K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område.
Myndigheten Försvarsmakten inrättades den 1 juli 1994 och omfattar den verksamhet som tidigare bedrivits vid de myndigheter som hörde till huvudprogrammen 1-4 dvs. Arméförband, Marinf'orband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. samt vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter som ingick i huvudprogram 5 och vars verksamhet nu ingår i Försvarsmakten lades Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30 juni 1994. Försvarets civilförvaltning lades-också ned den 30 juni 1994. Del av verksamheten ingår i Försvarsmakten.
Sedan den 1 juli 1994 är Försvarets materielverk avgiftsfinansierat, varför anslagsmedel för ändamål inom dess verksamhet har överförts huvudsakligen till Försvarsmakten. Huvudprograrnmen som begrepp upphörde den 30 juni 1994. 38
' Det övergripande målet för Försvarsmakten är att försvara landet mot Prop. 1994/95:100 väpnade angrepp. Försvarsmakten skall ha sådan krigsduglighet och Bilaga 5 beredskap att den verkar avhållande mot sådana angrepp. Försvarsmakten skall i fred hävda Sveriges territoriella integritet samt
organisera krigsförband och förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall också kunna sätta upp förband för
internationella insatser och delta med militära resurser i internationella
åtaganden.
I Övergripande redovisning I.I Myndigheterna Årsredovisningar
Försvarsmakten har till regeringen lämnat årsredovisning för de tidigare myndigheterna Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren såvitt avser huvudprogrammet Operativ ledning m.m. samt anslaget F 7. Frivilliga försvars- organisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., för budgetåret 1993/94. Även Försvarets sjukvårdsstyrelse ingår i redovisningen. Årsredovisningen omfattar resultatredovisningar för hela verksamheten samt resultat- och balansräkningar, finansieringsanalys och anslagsredovisningar för samtliga anslag utom för anslagen för anskaffning av materiel samt forskning och utveckling. För dessa anslag har Försvarets materielverk lämnat resultat- och balansrålmingar, finansieringsanalys och anslagsredovisning, vilka i det följande redovisas inarbetade i Försvarsmaktens årsredovisningsuppgifter. Anslaget F 7. Frivilliga försvarsorgarrisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. redovisas i avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.
Härmed har de tidigare myndigheterna Överbefälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och Försvarets sjukvårdsstyrelse slutred0visats.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse granskat års- redovisningarna för de myndigheter som ingår i den sammantagna myndigheten Försvarsmakten och därvid haft invändningar på en del punkter. De invändningar som har riktats gemensamt mot dessa årsredovisningar avser bokföring av upplupna semester— och andra löneskulder, kostnadsfön'ng av gjorda investeringar i anläggningar för förvaltningsändamål, redovisning av intäkter av avgifter och ersättningar samt redovisning av prestationer för att utveckla, anskaffa, vidmakthålla och avveckla krigsförband.
39
Beträffande huvudprogrammet Arméförband anmäler Försvarsmakten Prop. 1994/95:100 i sin årsredovisning att verksamhetsmålen för budgetåret l993/94 med Bilaga 5 vissa undantag har uppnåtts.
Omstruktureringen av gnmdorganisationen har genomförts enligt statsmakternas beslut.
Grund- och repetitionsutbildning har prioriterats, och de kvalitativa målen för genomförd utbildning har nåtts. Trots detta anmäler Försvarsmakten att målen avseende krigsduglighet under försvarsbeslutsperioden sannolikt inte kommer att nås för vissa fördelnings- och försvarsområdesförband. Orsaken till detta är att möjligheterna att genomföra repetitionsutbildning i vissa fall har varit begränsade på gnrnd av brist på medel och bedöms komma att vara det även framdeles.
Satsningen på materiell förnyelse har fortsatt, vilket medfört att främst armebrigaderna efter hand blir mera slagkraftiga och bättre anpassade till en aktuell stridsmiljö.
Satsningen innebär bl. a. att under året har
" pansarbandvagn 401 (MT-LB) beställts " delbeställning 3 gjorts av stridsfordon 90 " den nya stridsvagn 122 (Leopard 2 S) beställts " förhandlingar förts om köp av begagnad Leopard 2 stridsvagn och ca 160 har levererats " utveckling av pansarskott 95 beställts " anskaffning inletts av fast bro till armébrigadema " utveckling av artillerigranaten Bonus beställts
Anslagssparandet var 269,9 miljoner kronor på anslaget B 1. Ledning och förbandsverksamhet och 145,1 miljoner kronor på anslaget B 2. Anskaffning av materiel. På anslaget B 3. Anskaföring av anläggningar finns en utgående reservation om 12,5 miljoner kronor. Orsaken till det relativt höga anslagssparandet är bl.a. ett medvetet sparande för att finansiera inköpet av pansarbandvagn 501 (BMP-l).
De av Riksrevisionverkets invändningar som är gemensamma för huvudprogrammen har tidigare redovisats. Utöver dessa anser verket att de finansiella intäkterna och de finansiella kostnaderna i Chefens för armen resultaträkning är för högt redovisade med vardera cirka 895 miljoner kronor.
Beträffande huvudprogrammet Marinförband anmäler Försvarsmakten att det till följd av den ekonomiska situationen under året och den omfattande ubåtsskyddsverksamheten finns vissa brister' mom de marina programmen. Bl.a. har repetitionsutbildning för fasta kustartilleri- 40 förband och underhållsförband inte kunnat genomföras som planerats.
Erforderligt materiel— och fästighetsunderhåll har i viss utsträckning Prop. l994/95:100 eftersatts för ytstridsförband och fasta kustartillerifölrband. Utbildningen Bilaga 5 för helikopterförbanden och stridsfartygsförbanden har påverkats negativt av ubåtsskyddsverksamheten.
Under året har upphandling av fyra mindre minröjningsfartyg (YSBm) genomförts. Lätt ubåtsjakttorped (45) har införts. Modifiering av åt1a patrullbåtar typ Hugin till patrullbåt typ Kaparen har genomförts. Modernisering av sjömålsrobot 15 har beställts.
Försvarsmakten redovisar för anslaget C 1. Marinförband: Lednings- och förbandsverksamhet att anslagskrediten om 382,3 miljoner kronor har utnyttjats med 234,1 miljoner kr. (Försvarsmakten har dock inte kunnat beakta senare regeringsbeslut om att de belopp om sammanlagt 300,5 miljoner kronor som under året förts bort från anslagen C 2. och C 3. skall återföras till Försvarsmakten). På anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel har redovisats ett anslags- sparande, avseende merutgift som beviljats för l993/94 och 1994/95, om 117,8 miljoner kronor. Anslaget C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, som är ett reservationsanslag, har överskridits med 21,8 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket riktar i sin revisionsberättelse anmärkning mot överskridandet på anslaget C 3.
BeträHande huvudprogrammet Flygvapenförband anmäler Försvarsmakten att verksamheten har genomförts enligt givna uppdrag. Förbanden har en ld'igsduglighet som med endast något undantag svarar mot regeringens krav. Insats- och incidentberedskap har upprätthållits i planerad omfattning. Flygstridskrafterna har en god fömtåga till hög initialeEekt och incidentberedskap.
Försvarsmakten anmäler vidare att nedläggningama av F 6 och F 13 har genomförts enligt plan. Främst dessa nedläggningar har medfört att antalet civilanställda har minskat. Genom en bättre samordning och tydligare ansvarsfördelning i underhållsarbetet har styrningen av under- hållskostnadema förbättrats. Kostnaderna för materielunderhållet har också minskat betydligt under budgetåret. Materielanskaffningen har i huvudsak genomförts enligt plan, bl.a. innebärande att modifieringen av flygplan AJ 37 till AJS 37 har fortsatt. Kontrakt rörande motorbytet på SK 60 har tecknats. Byggnadsverksamheten har genomförts enligt plan och har avsett bl.a. byggnationer för JAS 39 Gripen på F 7 och en ny hangar på F 10. Under budgetåret har huvudprogrammyndigheten Chefen för flygvapnet genom rapporten Ökad samordning av den militära och den civila vädertjänsten redovisat regeringens uppdrag om en utveckling av samarbetet med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om vädertjänst.
41
Bilaga 5
I fråga om enskilda förband redovisar Försvarsmakten bl.a. följande. Det nya systemet för luft- och markobservation har börjat att organiseras. Huvudsakligen på grund av omfattande utbildnings- verksamhet har produktionsmålet för två av de tio jaktäygdivisionema inte uppnåtts. Haveriet med JAS 39 Gripen vid uppvisningen sommaren 1993 har försenat inflygning och utbildning av instruktörer. Inom AJ/S 37—systemet har såväl attack- som jakt- och spaningsförmågan förbättrats. Genom att repetitionsutbildningen har kuth fördubblas har erfordeng krigsduglighet börjat att återtas inom basförbanden. Nedläggningen av F 6 och F 13 med flottiljverkstäder har inneburit en minskning av tillsynsresursema.
Anslagssparandet på anslaget D 1. Ledning och förbandsverksamhet var 201,9 miljoner kronor. På anslaget D 2. Anskaäning av materiel har 94,5 miljoner kronor utnyttjats av medgiven anslagsluedit om 226,4 miljoner kronor. På anslaget D 3. Anskaffning av anläggningar änns en utgående reservation om 3,6 miljoner kronor.
Riksrevisionsverkets invändningar mot Chefens för flygvapnet del i den samlade årsredovisningen har redovisats tidigare i avsnittet.
Beträä'ande huvudprogrammet Operativ ledning m.m. anmäler Försvarsmakten att verksamheten i huvudsak har genomförts enligt
givna uppdrag. Den pågående omstruktureringen följer uppgjorda planer.
Lednings-, insats- och incidentberedskapen har upprätthållits i enlighet med givna uppdrag. Ubåtsskyddsverksamheten har bedrivits i större omfattning än vad som förutsetts vilket inneburit ett överutnyttjande av medel.
Den tidigare eftersläpningen inom områdena telekrigföring och infomrationsteknologi har till stor del kunnat återtas. Målen enligt 1992 års försvarsbeslut bedöms kunna uppnås.
Anslaget E 1. Ledning och förbandsverksamhet har överutnyttjats med 142,2 miljoner kronor. Medgiven anslagskredit om 33,5 miljoner kronor har överskridits med omkring 81 miljoner kronor. Anslagssparandet på anslaget E 2. Anskaffning av materiel var 6,4 miljoner kronor. På anslaget E 3. Anskaffning av anläggningar änns en utgående reservation på 7,5 miljoner lcronor. Anslagssparandet på anslaget E 4. Forslming och utveckling var 50,3 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse - utöver de generella iakttagelserna - riktat invändningar mot att anslaget E 1. Ledning och förbandsverksamhet har utnyttjats utöver medgiven anslagskredit. Verket anser att överskridandet tyder på brister i de ekonomiadministrativa rutinerna.
Prop. 1994/95:100
42
Prop. 1994/952100 1.2 Regeringens överväganden ' Bilaga 5
" dmålf'rf l ri nl 2-1
I 1992 års försvarsbeslut fastlades i huvudsak följande mål för verksamheten under försvarsbeslutsperioden 1992-1997.
Arméförband
Inom fördelningsförbanden - bl.a. stadsskyttebataljoner och gränsöver- vakningskompanier - slall bl.a. fyra fördelningshaubitsbataljoner 15,5 F avvecklas. I övrigt slall i huvudsak organisationen bibehållas. Fördehringsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal funktioner, bl.a. ledning i främst telestörd miljö samt eldkraft vad avser både indirekt och direkt pansarvärnseld.
Inom territorialförsvarsförbanden, bl.a. stadsskyttebataljoner och försvarsbataljoner, skall omorganiseringen fortsätta, vilket i huvudsak innebär att förbanden reduceras till en volym som lan erhållas genom avkastning från fältförbanden. Territorialförsvaret skall omfatta omkring 165 000 man. Territorialförsvarsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal funktioner, bl.a. eldkraften vad avser direkt pansar— vämseld.
Inom territorialförsvarsförbanden skall vidare omorganiseringen och utvecklingen av hemvärnet fortsätta, vilket innebär att hemvärnet omkring sekelskiftet slall ha utökats till cirka 125 000 man. Hemvämsförbandens eldkraft slall förbättras bl.a. vad avser strid mot markpr och direkt pansarvärnseld.
Arméns brigader slall utvecklas och moderniseras genom att deras skydd, rörlighet och mörkerstridsförmåga förbättras. Detta innebär bl.a. att sex infanteribrigader skall organiseras så att - utöver annat - fyra skyttebataljoner kommer att ingå i varje brigad.
Omorganisationen av Norrlandsbrigaderna slall fortsätta, vilket bl.a. innebär att fyra Norrlandsbrigader bibehålls och att en omorganiseras till mekaniserad brigad övre Norrland. Omorganisationen av pansar- brigadema skall fortsätta. Detta innebär att två pansarbrigader bibehålls och att två omorganiseras till mekaniserade brigader. Omorganisation och utveckling av melaniserade brigader skall fortsätta, vilket innebär att totalt fyra mekaniserade brigader organiseras. Samtliga brigader skall ges högre kvalitet både personth och materiellt. Bl.a. skall eldkraften vad avser både indirekt och direkt pansarvämseld förbättras.
43
Bilaga 5
Marinförband Ledningsorganisationens omstrukturering slall fullföljas. Helikopterorganisationen skall vidmakthållas.
Ytstridsförbanden slall organiseras i tre ytstridsäottiljer. Fyra kustkorvetter av typ Göteborg skall krigsorganiseras. Tolv robotbåtar av typ Norrköping skall vidmakthållas, varvid sex robotbåtar slall ges förlängd livstid. Åtta patrullbåtar av typ Hugin slall modiäeras och livstidsförlängas, medan fyra slall vidmakthållas med nuvarande uppgifter. Resterande fyra patrullbåtar slall utgå ur organsationen. Utvecklingen av ett nytt ytstridsfartyg slall fortsätta.
Tolv ubåtar skall vidmakthållas. Tre ubåtar av typ Sjöorrnen skall successivt ersättas före år 2000 av ubåt typ Gotland.
Minkrigsförbanden skall vidmakthållas. Tre rninkrigsavdelningar skall organiseras. Fartyg typ YSBm slall anslaäas. Ett stamminfartyg skall utgå ur organisationen.
Utveckling och anslaffning av undervattensvapen skall fullföljas.
Tolv av de nuvarande 19 spärrbataljonerna skall bibehållas inom prioriterade områden och anpassas till en framtida krigsmiljö. Studier och projektering av förband för ersättning av bl.a. äldre fasta kustartilleriförband inom de prioriterade områdena slall genomföras. Främst skall rörliga alternativ prövas.
Organiserandet av de sex amäbiebataljonema skall fortsätta. Tre av amäbiebataljonema slall före den 1 juli 1997 utrustas med båtrnateriel så att full taktisk och operativ rörlighet uppnås.
F lygvapergförband
Omsättningen av stridsledningscentralerna till StriC 90 slall fullföljas. Radiosystemet RAS 90 skall anskaffas i en utformning anpassad till en framtida krigsmiljö. Flygburen spaningsradar skall anskaffas med inriktningen att två grupper om vardera två till tre radarsystem slall vara organiserade vid sekelskiftet. Verksamheten vid basbataljonerrra skall organiseras så att eventuella brister inte påverkar äygstridskraftemas samlade möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Antalet basbataljoner slall reduceras till 24. Senast den 30 juni 1997 slall - i förhållande till läget år 1992 - ytterligare en Bas 90 ha färdigställts och senast år 2002 slall minst 20 huvudbaser inom Bas 90- systemet vara utbyggda. Utvecklingen av olika stödsystem inom lednings- och sambandsförbanden slall fortsätta.
Prop. 1994/95:100
Planeringen för att införa JAS 39 Gripen i krigsorganisationen slall Prop. l994/95:100 fortsätta. Senast den 30 juni 1997 skall två Gripen-divisioner vara Bilaga 5 Operativa. Studier och utveckling av spaningskapsel slall fortsätta. Anskaä'iringen av bomblapsel slall fullföljas. Utveckling och anskaffning av motmedel för Gripen slall fortsätta.
Anskaffningen av motmedel för JA 37 skall fullföljas liksom bomblapselanskaffningen för AJ/S 37-systemet. Sex äygdivisioner S, AJ/S och AJS 37 slall organiseras. Integreringen till AJS 37 slall vara slutförd senast den 30 juni 1997.
Transportäygförbandens utbildning och övning i krigsuppgiften slall genomföras i enlighet med uppgjord plan. Ersättningsflygplan för signalspaningsäygförbanden slall vara anslaffade senast den 30 juni 1997. Ett signalspaningsäygförband slall vara operativt med nytt flygplan senast den 30 juni 1996.
Operativ ledning m.m.
Den operativa ledningen skall omstruktureras för att erhålla balans mellan ledningsorganisation och ledningssystem samt mellan ledningsorganisation och övriga stridskrafter.
Den centrala ledningens krigsorganisation slall minska. Ett högkvarter skall organiseras i den nya myndigheten Försvarsmakten. På den högre regionala nivån skall organisationen bestå av tre militärområdesstaber samt en rörlig militärområdesförstärkningsstab.
För att bl.a. medge kontinuerlig ledning i olika konäiktlägen skall utbyggnaden av informationssystem kompletteras och anskaffade underrättelsesystem vidmakthållas.
Underhållsorganisationen skall vidareutvecklas för att med ökad överensstämmelse mellan ledningsansvar i krig och i fred säkerställa ett tidigt understöd. Ett underhållsregemente skall organiseras i vart och ett av de tre militärområdena.
Insats- och incidentberedskapen slall upprätthållas. Rsltatb "mnin vvr nu 1 4
Av de invändningar som Riksrevisionsverket riktat mot de årsredovisningar som ingår i Försvarsmaktens årsredovisning änns det flera som kan hänföras till de förändringar i regelverk och organisation som påverkat Försvarsmakten under budgetåret. Dessa invändningar är av engångskaraktär och nödvändiga åtgärder vidtas av myndigheten under innevarande budgetår. 45
Bilaga 5
Regeringen anser att de invändningar som Riksrevisionsverket riktat mot att tre av anslagen mom Försvarsmaktens område har överskridits är av en annan art. Överskridandena tyder uppenbarligen på bristande ekonomiadministrativa rutiner vad avser uppföljning av anslagsbelastningen. Regeringen ser allvarligt på förhållandet och avser att särskilt följa utvecklingen inom detta område vid Försvarsmakten.
De invändningar som Riksrevisionsverket riktat gemensamt mot här aktuella årsredovisningar måste enligt regeringen beaktas av Försvarsmakten. Regeringen anser dock i fråga om redovisning av prestationer, att effekten av prestationerna (krigsorganisationens förmåga, beredskap och uthållighet) är det viktigaste att mäta. Det är emellertid också av betydelse att kunna mäta bl.a. prestationer och relatera dessa till kostnader. Mot denna bakgrund delar regeringen Riksrevisionsverkets uppfattning att Försvarsmakten bör fortsätta att utveckla resultatredovisningen och att verkets iaktagelser avseende årsredovisningen l993/94 bör ligga till grund för det arbetet.
För huvudprogrammet Arméförband konstaterar regeringen att de omfattande förändringarna i arméns grundorganisation i allt väsentligt har genomförts enligt 1992 års försvarsbeslut.
Utvecklingen mot ökad kvalitet och minskad numerär fortsätter enligt intentioner i 1992 års försvarsbeslut.
De lcrigsorganisatorisla målen för budgetåret 1993/94 har i allt väsentligt uppnåtts. Undantag har utgjorts av vissa förband som genomfört begränsad repetitionsutbildning.
Viss verksamhet har planerats om för att göra det möjligt att anslaffa begagnade stridsvagnar 121 och de begagnade pansarfordonen MT-LB och BMP,
De tidigare arméanslagen har underutnyttjats något, bl.a. beroende på ett medvetet anslagssparande för att möjliggöra ovannämnda inköp.
Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet. Krigsduglighetens utveckling under året tyder dock på att vissa förband inte kommer att nå upp till de mål som har satts upp för försvarsbeslutsperioden. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen inom området.
Utöver vad som i det föregående har sagts om Riksrevisionsverkets invändningar mot årsredovisningen måste den felaktiga metoder att redovisa änansiella intäkter och kostnader rättas till.
För huvudprogrammet Marinförband har brister i förbandens förmåga anmälts i årsredovisningen för 1993/94. Marinen har dock, med
Prop. 1994/95 : 100
46
bortseende från de belopp som under året förts bort som besparingar Prop. 1994/95:100 men sedermera återförts till Försvarsmakten, sammantaget underskridit Bilaga 5 tilldelade anslagsramar med 162,3 miljoner kronor.
Regeringen anmälde i föregående års budgetproposition särskilda åtgärder rörande marinförband under budgetåret 1993/94 till följd av de ekonomiska problemen inom marinen. Bl. a. prognosticerades ett omfattande överskridande på anslaget C 1. I syfte att låta ett sådant översluidande under året änansieras inom huvudprogrammet beslutade regeringen genom ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994 att ett belopp om sammantaget 300,5 miljoner kronor skulle föras bort från anslagen C 2. och C 3. som besparingar. Detta belopp har genom regeringsbeslut den 17 november 1994 återförts till Försvarsmakten i form av medgivande till merutgift och kan således tillgodoräknas den marina förbandsverksamheten. Vidtagna åtgärder ledde också till kraftiga begränsningar av verksamheten vilket återspeglas i de brister som anmälts av Försvarsmakten.
Regeringen bedömer att det uppkomna anslagssparandet, inklusive det belopp som återförts i form av menltgift, bör göra det möjligt att i huvudsak åtgärda de brister som anmälts.
Vad gäller överskridandet på reservationsanslaget C 3. lan följande konstateras. Inför beslutet om ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994 fanns möjlighet att minska det belopp som under anslaget ställts till regeringens disposition för att kunna föras bort som en besparing. Den tidigare myndigheten Chefen för marinen bereddes tillfälle att anmäla återstående medelsbehov under budgetåret 1993/94. Till följd av ett ofullständigt underlag kom ett alltför litet medelsbehov att anmälas.
För huvudprogrammet Flygvapenförband konstaterar regeringen att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Förbanden har en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Anbefalld insats- och incidentberedskap har upprätthållits.
De tidigare äygvapenanslagen har sammantaget underutnyttjats något. Till stor del beror detta på genomförda rationaliseringar inom materiel- underhållet. Uppkommet anslagssparande underlättar genomförandet av prioriterad verksamhet budgetåret l994/95.
Regeringen har i avsnittets inledning kommenterat Riksrevisions- verkets invändningar mot den tidigare myndighetens Chefen för flygvapnet del i den samlade årsredovisningen.
För huvudprogrammet Operativ ledning m.m. konstaterar regeringen att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har 47 genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.
Regeringen ser allvarligt på att anslaget E 1. Ledning och Prop. 1994/95:100 förbandsverksamhet utnyttjats över medgiven anslagskredit; detsamma Bilaga 5 gäller de brister i de ekonomiadministrativa nitinerna som deta tyder på. Regeringen fönltsätter dock att bristerna kan avhjälpas av den sammanhållna myndigheten Försvarsmakten under innevarande budgetår.
För att säkerställa ett underlag om Försvarsmaktens behov av stöd från det civila samhället för återagningsändamål krävs ett fördjupat samarbete mellan Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap, främst för att kvantiäera behoven och mot denna bakgrund pröva realiserbarheten i genomförandet deta underlag är av betydelse för det fortsatta arbetet med näsa försvarsbeslut.
Försvarets sjukvårdsstyrelse upphörde som myndighet den 30 juni 1994. Sedan den 1 juli 1994 änns en sjukvårdsfunktion i Försvarsmaktens högkvarter. Försvarets sjukvårdscentrum bildades den 1 juli 1994 inom Försvarsmakten med lokalisering till Vämrlands läns landssu'ngs vårdlokal Sätter i Karlsadsområdet.
Regeringen bedömer att verksamheten inom Försvarsmakten under budgetåret 1994/95 kommer att kunna genomföras i enlighet med givna
uppdrag. Slutsats
Regeringen bedömer, med utgångspunkt i Försvarsmaktens redovisningar, att utvecklingen gentemot de mål som sattes i 1992 års försvarsbeslut har varit tillfredsställande.
De operativt rörliga arméförbanden (brigader och fördelningsförband), huvuddelen av fartygsförbanden och de rörliga kustartilleriförbanden samt äygvapenförbanden uppfyller i allt väsentligt de krigsduglighets- krav som nu erfordras för att målen 1997 slall kunna nås. Detta kommer dock sannolikt inte att kunna ske vad avser vissa fördelnings- och försvarsområdesförband samt vissa marinstridskrafter.
Besparinga;
Regeringen anser att en besparing om 1 796 836 000 kronor skall göras inom Försvarsmakten.
Besparingen genomförs så långt möjligt som en generell besparing inom verksamheten och genom att tillvaraa ytterligare möjligheter till samordning och effektivisering av produktionen inom Försvarsmakten.
Härutöver kan besparingen genomföras genom att, i rådande säkerhetspolitiska situation, kraven på insatsberedskap och på 43
krigsduglighet för vissa krigsförband sätts ned. Vidare minskas Prop. 1994/95:100 ambitionerna avseende krigsorganisationens materiella förnyelse. Bilaga 5
Försvarsmakten har i ett kompletterande underlag inför budgetåret 1995/96 angett att aktuella besparingar måste genomföras inom en rad angivna verksamhetsområden. Sålunda har verksamhetsområdet Gnlndutbildning i Försvarsmaktens underlag föreslagits bli föremål för en stor del av de samlade besparingsåtgärdema. Regeringen är inte beredd att medge några besparingar inom verksamhetsområdet Grundutbildning.
En mer ingående beskrivning av besparingsåtgärdemas konsekvenser änns i det följande i avsnitt II. Programvis redovisning av verksamhetsmål för budgetåret 1995/96.
11 Programvis redovisning av verksamhetsmål för budgetåret 1995/96
II.] Operativa ledningr- och underhålls/örband
II.1.1 Försvarsmakten
Upäragsförslag, m.m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " De operativa lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls. Högkvarterets krigsorganisation liksom underhållsregementenas omorganisation fullföljs. Härvid omorganiseras fö r d e 1 n i n g s - underhållsbataljonema till sex milotransportbataljoner. " De fasa stabsplatsema vidmakthålls och materielen anpassas till den tekniska utvecklingen. " Underrättelse- och säkerhetstjänst bedrivs enligt särskilda instruktioner. " Lednings-, insats- och incidentberedskap upprätthålls enligt särskilda anvisningar.
II.1.2 Regeringens överväganden
Resultagzedömning
Verksamheten inom programmet har präglats av förberedelser för och genomförande av Försvarsmaktens omstrukturering. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de brister i bl. a. krigsdugligheten som föreligger kommer att minska genom den av Försvarsmakten föreslagna programinriktrringen; på så sätt kan de långsiktiga målen uppnås.
49
4 Riksdagen ]994f9_5. ] Sum/. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5
Maer
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslagsänansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 2 759 012 000 kronor.
II.2 F örrielningsjb'rband
[1.2.1 Försvarsmakten
Upmmgsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
Fördelnings- och artilleriregementsstaber, televapen- och fördelningsunderrättelsekompanier, jägarförbanden och fördelnings- pansarvärnskompaniema vidmakthålls. Organisering av ytterligare två norrlandsjägarbaaljoner påbörjas.
" Utvecklingen och anskaffningen av artillerilokaliseringsradam ARTHUR fortsätter och anskaffningen av telesystem 9000 slutförs. " Fördelningskanonbaaljonema och fördelningshaubitsbaaljon 15,5 F vidmakthålls. Organiseringen av fördelningshaubitsbaaljon 95 fortsätter. Utvecklingen av måldetekterande hårdmålsammunitionen BONUS fortsätter. " Arméflygförbanden, luftvärnsförbanden och ingenjörsförbanden vidmakthålls. Utvecklingen av RBS 23 BAMSE fortsätter. Anskaffningen av stridsvagnstransportsläp fortsätter. * Fältsjukhuskompanier med fältsjukhustransportplutoner vidmakt- hålls.
II.2.2 Regeringens överväganden
Resulatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl.a. har repetitionsutbildningen av vissa förband inte kunnat genomföras och organiseringen av fördelningshaubitsbaaljon 95 har försenats.
Prop. l994/95:100
50
Prop. 1994/95:100 Shasta Bilaga 5
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att medge att anskaärringen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till pansarvämsrobotsystem BILL samt renovering av robot 70 senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 3 744 593 000 kronor.
11.3 Försvarsområdesförband
11.3.1 Försvarsmakten Engmgsföglag, m,mI
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
Sadsskyttebaaljoner organiseras och vidrrrakthålls, försvars- områdessaber med betjäningsförband och kvarstående förband inklusive hemvämsförband vidmakthålls. " Organisering av försvarsområdesluftvämskompanier med direkt- riktrringssikten fullföljs. " Organisering av gränsövervakningskompanier påbörjas, och organiseringen av försvarsbataljoner samt transportledningsgnlpper slutförs. " Organisering av mobiliserings— och förplägnadsplutoner genomförs. " Utgående krigsförband avvecklas.
" Anskaä'ningen av truppradio 8000 slutförs.
11.3.2 Regeringens överväganden
Resultamegömning
Regeringen konsaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Detta beror huvudsakligen på att repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras som planerats.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom progranunet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka 51 omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att
medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktrnedel till Prop. l994/95:100 pansarvämsrobotsystemet BILL senareläggs. Bilaga 5
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 2 823 813 000 kronor.
11.4 Annébrigadförband
11.4.1 Försvarsmakten
llpmmgsfg'rslag, m.m.
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " Omorganiseringen av fem infanteribrigader till [B 2000 fortsätts, och omorganiseringen av en infanteribrigad till mekaniserad infanteribrigad med stridsfordon 90 påbörjas.
" Omorganiseringen av fyra norrlandsbrigader till NB 2000 och en norrlandsbrigad till norrlandsmekaniserad brigad med ny stridsvagn 122 och stridsfordon 90 påbörjas. '" Omorganiseringen av två pansarbrigader till PB 2000 påbörjas. " Omorganiseringen av två melaniserade brigader till MekB 2000
med begagnad stridsvagn 121 påbörjas, och en mekaniserad brigad med stridsvagn 104 vidmakthålls. Tillförsel av granatkasarammunitionen STRIX fullföljs. Utvecklingen av artilleriammunitionen BONUS fullföljs. Anskaffning av pansarvämsrobotsystem 56 BILL slutförs. Renovering och modiäering av robot 70 påbörjas. Krigsbro till pansar- och mekaniserade brigader tillförs. Anskaffningen av truppradio 8000 slutförs. Anskaffningen av personligt splitterskydd och C-stridsdräkter fortsätts. Utvecklingen av pansarskott 95 slutförs. " Anskaffningen av pansarbandvagn 401(MT-LB) och pansarbandvagn 501(BMP-l) till infanteri- och norrlandsbrigader fortsätter.
Illllll
*
11.4.2 Regeringens överväganden
Resulatbedö mning
Programmet utvecklas planenligt mot de mål som sattes upp i 1992 års försvarsbeslut.
52
Prop. 1994/95 : 100 Slättens! Bilaga 5
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att medge att anslaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktrnedel till pansarvämsrobotsystemet BILL samt renovering av robot 70 senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen berälmar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 7 563 067 000 kronor.
II.5 Marina lednings- och underhållsförband
11.5.1 Försvarsmakten
W
Försvarsmakten föreslår 1 huvudsak följande.
Fyra marinkommandon och ett marindistrikt vidmakthålls.
" Reduceringen av ledningsorganisationen på lägre regional nivå slutförs. " Bas- och underhållsförbanden organiseras i nio baaljoner m.m. Förbandens organisation slall anpassas till marinens övriga krigsorganisation och samordnas med de områdesbundna förbanden. ." Ett nytt ledningssystem utvecklas och insalleras.
11.5.2 Regeringens överväganden
&sulatbedömging
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl. a. har repetitionsutbildning för underhållsförbanden inte kunnat genomföras som planerats och materielunderhållet har eftersatts för en del förband.
Slutatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskosmaderna — bör påverka om- fattningen av repetitionsutbildningen.
53
Bilaga 5
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 1 192 352 000 kronor.
11.6 Marina flyg- och helikopterjörband
11.6.1 Försvarsmakten
Uppdragsf'gglag. m. m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " Helikopterdivisionerna omorganiseras så att antalet divisioner i lo'igsorganisatjonen minskar från tre till två. Fredsverksamhet genomförs på Berga, Säve och Kallinge inom ramen för en marindygledning.
11.6.2 Regeringens överväganden
ul mnin
Regeringen konstaterar att utbildningsverksamheten inte helt har kuth genomföras som planerats till följd av omfattande ubåtsskydds— verksamhet och en pressad ekonomi.
Slutsatgr
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet bör tas ut som en generll besparing avseende driftkostnadema
Regeringen avser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak enligt Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 364 552 000 kronor. II.7 Stridsfanngrband II.7.1 Försvarsmakten
Upmmgsf'grslag. m, m,
Försvarsmakten förslår i huvudsak följande. " Två ytstridsflottiljledningar vidmakthålls. " Utvecklingen av ytstridsfärtyg 2000 fortsätts.
Prop. 1994/95:100
54
Bilaga 5
" Införandet av kustkorvett typ Göteborg i krigsorganisationen fortsätts. " Tolv robotbåtar vidmakthålls, varav sex ges förlängd livstid. " Tolv patrullbåtar vidmakthålls.
Anskaffning av mindre minröjningsfartyg typ Styrsö (YSBm)
fullföljs.
Projektering av ubåt 2000 fortsätts. Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs. Halvtidsmodemisering av ubåt typ Näcken fullföljs. Utvecklingen av tung torped 62, anskaffningen av lätt ubåtsjakttorped 45 samt studier och utveckling av ny lätt ubåtsjakttorped 46 fullföljs. Halvtidsmodemiseringen av sjömålsrobot 15 fortsätts.
|
I'll!
II.7.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte fullt ut har nåtts. Bl. a. har förmågan i huvud- tjänsten i flera fartygsf'orband gått ned till följd av begränsningar i övningsverksamheten.
Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom progranunet - utöver en generell besparing avseende driftskostnadema - bör påverka omfattningen av beredskapen. Regeringen bedömer projektet YS 2000 angeläget och kommer särskilt att pröva denna anskaEning.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 4 427 810 000 kronor.
11.8 Kust/ömmjörband
[1.8.1 Försvarsmakten
Upmmgsförslag, m. m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " Omorganisering av fasta kustartilleribrigadledningar till rörliga påbörjas, varvid en organiseras före den 1 juli 1996. " Organiseringen av sex amfibiebataljoner fonsåtts, varvid tre skall ges full taktisk och operativ rörlighet före den 1 juli 1997.
Prop. 1994/95 : 100
55
" Studier av förband för ersättning av bland annat äldre fästa Prop. l994/95:100 kustartilleriförband fortsätts, varvid främst rörliga alternativ prövas. Bilaga 5 " Områdesbundna kustförsvarsförband vidmakthålls i Stockholms och Blekinge skärgårdar, i inloppen till Göteborg och Bråviken samt på norra Gotland. Tolv spärrbataljoner vidmakthålls i avvaktan på pågående utredningar. " Moderniseringen av ett prototypbatteri 7,5/57 fortsätts.
11.8.2 Regeringens överväganden
&sultatbedö mning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna inte nåtts fullt ut. Materiel- och fastighetsunderhåll har genomförts på en lägre nivå än vad som krävs för att till alla delar motsvara de operativa kraven.
lu r
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka omfattningen av repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslags- finansierade anläggningar.
I avvaan på att pågående utredningar om det områdesbundna kustförsvarets framtida utformning slutförs anser regeringen att programmet bör ges den inrikming som Försvarsmakten har föreslagit.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 2 162 150 000 kronor.
11.9 Flygvapnets lednings- och underhållsförbaud
11.9.1 Försvarsmakten
Uppdmgsfg'glag, m.m,
FörSvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " Tre flygkommandostaber, försvarets telenät (FTN) och nio st:-il- bataljoner vidmakthålls. " Utvecklingen och anskaffningen av det för flygstridskraftema gemensamma lednings- och informationssystemet fortsätter. " Utvecklingen och anskaffningen av det taktiska radiosystemet liksom av det flygbuma radarspaningssystemet fortsätter. " Anskaffningen av de nya stridsledningscentralerna StriC fortsätter och äldre centraler avvecklas efter hand. 56
" Organiseringen av det optiska luftbevakningssystemet LOMOS Prop. 1994/95:100 fortsätter. Bilaga 5 " 24 basbataljoner vidmakthålls. " Utbyggnaden av huvudbaser inom Bas 90—systemet fortsätter.
[1.9.2 Regeringens överväganden Mamma
Förbanden har vidmakthållit en i huvudsak god förmåga att lösa sina uppgifter.
Regeringen noterar särskilt att den under föregående budgetår genomförda repetitionsutbildningen har resulterat i förbättrad krigs- duglighet.
Arbetet med att förbättra styrningen av materielunderhållet har nu gett tydliga resultat genom minskade underhållskostnader. Samtidigt noterar regeringen att nedläggningen av F 6 och F 13 med flottiljverkstäder har medfört problem med tillsynsresursema.
Under innevarande budgetår har åtgärder inletts för att inom ramen för den befintliga organisationen öka tillsynskapaciteten.
Sim
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka om- fattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Det är angeläget att den fredstida grunden i det nya luft- och markobservationssystemet LOMOS byggs upp.
De brister som ännu föreligger inom framför allt basbataljonema bör så långt möjligt rättas till.
Av den tidigare huvudprogrammyndighetens Chefen för flygvapnet och Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts gemensamma rapport framgår att samarbetet i fråga om vädertjänst har fördjupats. Regeringen delar myndigheternas uppfattning att samordningen av vädertjänsten har drivits så långt som det för närvarande är praktiskt möjligt. 57
Bilaga 5
Kostnaderna för materielunderhållet minskar nu. Regeringen anser att det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter arbetet med att effektivisera underhållet och att hålla underhållskosmaderna nere.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 6 114 694 000 kronor.
11.10 JAS 39 förband
II.10.1 Försvarsmakten
Upräragsförslag, m.ml
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.
" Anskaffningen av JAS 39 Gripen fortsätter så att två divisioner kan tas i operativ drift under år 1997 samt ytterligare fem divisioner före år 2002. " Utvecklingen av den tvåsitsiga IAS 39B Gripen fortsätter. " Anskaffningen av radarjaktrobot med medellång räckvidd och spaningskapsel för låg höjd fortsätter. Spaningskapseln skall kunna vara i operativ drift senast år 2002. " Anskaffningen av bombkapseln slutförs. " Utveckling och anskaffning av vamings- och motverkanssystem för delser-ie 2 av JAS 39 Gripen fortsätter.
II.10.2 Regeringens överväganden
Regeringen kommer att medge att utveckling och anskaffning av spaningskapseln senareläggs.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 10 303 549 000 lcronor. 11.11 Övriga stridsHyg/örband II.11.1 Försvarsmakten
EMM
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. * Åtta JA 37, två 1 351, sex AJS 37 samt fyra lätta attackdivisioner vidmakthålls.
Prop. 1994/95 : 100
58
" Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen för JAS Prop. l994/952100 39 Gripen blir operativ. Bilaga 5 " Integration av radarjaktrobot med medellång räckvidd för flygplan JA 37 påbörjas. " Införande av taktiskt radiosystem för JA 37 påbörjas.
II.11.2 Regeringens överväganden R sul e ömnin Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Under innevarande budgetår vidtas åtgärder för att avhjälpa bristerna inom vissa jaktflygdivisioner.
lu r
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnadema - bör påverka omfatmingen av beredskapen.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 3 050 952 000 kronor.
II. 12 Dunsportflygförband
II.12.1 Försvarsmakten
Upgragsförslag, m.m,
Försvarsmakten förelår 1 huvudsak följande. Fem tunga och tre medeltunga flygräddningsgrupper vidmakthålls. " Avvecklingen av de medeltunga och organiseringen av ytterligare en tung flygräddningsgrupp påbörjas. " Fyra centrala och åtta regionala transportflygdivisioner vidmakthålls. " Anskaffningen av två nya signalspaningsflygplan som ersättning för de nuvarande fullföljs.
II.12.2 Regeringens överväganden
&sultatbedömning
59 Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.
Bilaga 5
Regeringen konstaterar att bemanningsläget inom Tp 84-förbanden (Hercules) har förbättrats i enlighet med den gällande planen. Vamings— och motmedelssystem har anskaffats för Tp 84. Detta har stor betydelse för säkerheten när förbanden används vid internationella uppdrag.
lu r
Regeringen bedömmer att besparingarna inom programmet bör tas ut som en generell besparing avseende driftkostnadema.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 550 381 000 kronor.
11.13 För krigsorganisationen gemensamma resurser
II.13.1 Försvarsmakten
Upgragsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare genomförs så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. " Uppdragsstyrningen av stödmyndigheter utanför Försvarsmakten utvecklas så att anpassning sker till Försvarsmaktens angivna behov och lämnade uppdrag. " Den frivilliga försvarsverksamheten vidmakthålls på en oförändrad nivå. Åtgärder vidtas för att öka antalet kvinnor med vilka avtal tecknas. " För krigsorganisationen gemensam materiel anskaffas. " Kostnader för förrådsdrift och för mark, anläggningar och lokaler reduceras. Tillgångar som ej längre erfordras för krigs- organisationen avvecklas. "' Målllygdivisionen vidmakthålls. " Modifieringen av Sk 60:s avioniksystem liksom utbytet av flygplantypens motorer fortsätts.
11.13.2 Regeringens överväganden Resgllagedö mning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna har nåtts.
Prop. 1994/95: 100
Bilaga 5
Riksrevisionsverket har granskat Försvarsmaktens avveckling av krigsförband och föreslagit vissa åtgärder. Regeringen bedömer att Riksrevisionsverkets förslag i allt väsentligt tillgodoses genom Försvarsmaktens förändrade lednings— och styrsystem.
Den civila tiafikflygarutbildningen behandlas i avsnitt IV. 7. Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnadema — bör påverka omfatmingen av beredskapen, utbildningen av civila trafiktlygare samt anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret l995/96 till 9 300 332 000 kronor. Av beloppet bedöms 138 645 000 kronor bli avdelade för de frivilliga försvarsorganisationerna.
11.14 För grundorganisationen gemensamma resurser
11.14.1 Försvarsmakten
Qnräragsförslag, m,m,
Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande. " De personal- och ekonomiadministrativa systemen utvecklas. " Grundorganisationens kapacitet anpassas till krigsorganisationens behov. " Krigs- och grundorganisationens behov av mark, anläggningar och lokaler tillgodoses genom f'orhyming från Fortifikationsverket. " Gemensam utbildnings— och övningsmateriel utvecklas och anskaffas. " Försvarsmaktens behov vad gäller teknologiförsörjning och forskning tillgodose främst genom uppdrag till Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt
11.14.2 Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående verksamheterna har nåtts utom inom forsknings- och utvecklingsområdet där vissa beställnings- och leveransförseningar uppstått.
Prop. l994/951100
61
Förändringar i grundorganisationen redovisas i avsnitt IV. 4. Prop. l994/95:100 Bilaga 5 Slutsatser
Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en generell besparing avseende driftskostnadema - bör påverka omfattningen av forskning och utveckling samt anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.
Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens förslag. Detta innebär bl.a. att programmets verksamheter och resurser så långt möjligt skall fördelas på programmen l-12.
Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till 4 903 277 000 kronor.
II.15 Utlandsstyrkan m.m.
11.15.1 Försvarsmakten
Upgragsförslag m.m,
Försvarsmakten framhåller att Sveriges medverkan vid skilda fredsbevarande insatser har ökat i omfattning under budgetåret 1993/94. Kostnadema för verksamheten har sålunda ökat från ca 490 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till ca 1 miljard kronor budgetåret l993/94. Sammanlagt har under budgetåret 1993/94 över 2000 personer tjänstgjort utomlands. Huvuddelen av dessa har tjänstgjort i f.d. Jugoslavien. Försvarsmakten redovisar vidare att särskilt insatsen i Bosnien leder till förslitning av krigsmateriel. Försvarsmakten erinrar om att man inte fått kompensation för det behov av materielersättning som förslitningen föranleder. Uppgifterna vid försvarets internationella centrum har kunnat lösas endast genom ett mycket stort övertidsuttag och genom tillfälliga kommenderingar och anställningar.
Försvarsmakten föreslår att ett antal enheter i utlandsstyrkan skall vidmakthållas så att de säkert och uthålligt kan lösa de uppgifter FN eller annan uppdragsgivare anger. Försvarsmakten föreslår också att materiel som inte tillhandahålls av FN skall få anskaffas och transporteras till insatsområdena. Vidare föreslås att lager av reservdelar och ammunition m.m. skall få byggas upp för bataljonen i Bosnien.
Försvarsmakten föreslår att ett nytt program för utlandsstyrkan inrättas. Man föreslår i försvarsmaktsplanen att medel för verksamheten beräknas till 1 263 miljoner kronor. Försvarsmakten har därefter i 62 kompletterande underlag pekat på ytterligare medelsbehov.
Försvarsmakten har i sina underlag bl.a. angivit att kosmadema för Prop. l994/95:100 förslitning av materiel uppgår till 250 miljoner kronor och att 185 Bilaga 5 miljoner kronor krävs för uppbyggnad av lager av reservdelar och ammunition.
11.152 Regeringens överväganden
Smanfattning
Ett nytt program för Utlandstyrkan m.m. bör inrättas. Medel för verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.
Regeringen timer det angeläget att organisationen vid försvarets internationella centrum kontinuerligt anpassas till volymen på utlandsverksarnheten.
Regeringen anser att de frågor av materiell karaktär som tagits upp av Försvarsmakten är angelägna att lösa.
Regeringen anser att ett särskilt program för utlandsverksamheten bör inrättas. Verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.
Försvarsmakten kommer efter särskilda beslut av regeringen om merutgift på anslaget A 1. Försvarsmakten att få tillgång till de medel som redovisas under statsbudgetens inkomsttitel 4525, Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor och som endast avser slitage av materiel.
63
111 Medelsberäkning m.m. Prop. l994/95:100 Bilaga 5 Anslagsfördelning m.m. för budgetåret 1993/94
1993/94 1993/94 __— __— ———1 ___; 5 324 855 000 5112 724 sssj
Anskaffnin_ av materiel 7 547 941 000 7 371 227 285
Anskaffning av anläggningar 423 600 000 458 712 480
Oo rativ lednin m.m.:
1 m 061 ooo m 396 ooo 79 580 ooo 167 218 000 222 549 722 i 45 685 000 48 114 372 5
1 nos 172000 1294 915126 !
' Härutöver har regeringen i ändring av regleringsbrev för budgetåret 1994/95 avseende Försvarsdepartementets verksamhetsområde såvitt avser anslaget A 1. Försvarsmakten (marinen) (Fo94/2333/ESU) medgett att Försvarsmakten i form av merutgift får redovisa 300 500 000 kronor under anslaget A 1. Försvarsmakten motsvarande utgifter under budgetåret 1993/94.
1 266 888 958 ' 128 375 184 , 74 924 432
Fördelning av anslaget A 1 . Försvarsmakten för budgetåren 1994/95 Prop. 1994/95:100 och 1995/96 Bilaga 5
' | Program Förslag Anvisat ! 1995/96 1994/95 1. Operativa lednings- och 2 759 012 000 1 611 050 000 ; underhållsförband 2. Fördelningsförband 3 744 593 000 2 254 609 000 ' | ! 3. Försvarsområdesförband 2 823 813 000 2 091 000 000 : 4. Armébrigadförband 7 563 067 000 4 674 000 000 '.
l
i 5. Marina lednings- och 1 192 352 000 774 750 000 | underhållsförband i 6. Marina flyg- och 364 552 000 241 800 000 ' helikopterförband
7. Stridsfartygsförband 4 427 810 000 2 288 705 000 - &. Kustförsvarsförband 2 162 150 000 1 279 200 000 '
9. Flygvapnets lednings- 6 114 694 000 3 883 909 000 i och underhållsförband 10. JAS 39-förband 10 303 549 000 ” 5 105 200 000
11. Övriga stridsflygförband 3 050 952 000 2 174 200 000 12. Transportflygförband 550 381 000 557 100 000
13. För krigsorganisationen 9 300 332 000 5 497 250 000 gemensamma resurser
14. För grundorganisationen 4 903 277 000 4 048 170 000 gemensamma resurser i mmmm ..... _M-EM Summa Försvarsmakten 59 260 534 000 36 480 944 000
(' Betalningsförskjutningarna inom Gripen-projektet som beslutades av Statsmaktema i 1992 års försvarsbeslut hanteras via räntekontokrediten.
Qvergång _u_ll' kalendemudgem
För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen för de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret l995/96 prognostiserats utifrån den framräknade pris- och löneomräkningen för tolv månader. Detta gäller för samtliga anslag som pris- och löneomräknas. En avstämning av denna prognos kommer att göras inför budgetåret 1997. För anslaget A 1. Försvarsmakten tillämpas dock en annan övergångsordning (se även bilaga 1, avsnitt 5.1 ). 65
5 Riksdagen I 994/95. I saml. Nr 100. Bil11g115
Bilaga 5
I det föreslagna anslagsbeloppet har, i likhet med för övriga anslag, hänsyn tagits till den prognostiserade prisutvecklingen för anslaget A 1. Försvarsmakten. Avstämning av prognosen kommer för Försvarsmaktens anslag och beställningsbemyndiganden till skillnad från för övriga anslag att genomföras redan under våren 1995 med åtföljande justering av anslagsnivån och bemyndiganderarnama i regleringsbrevet. Någon avstämning inför budgetåret 1997 blir därigenom inte aktuell för anslaget.
Den budgeterade fördelningen av anslaget på program kommer att påverkas av detta. Härutöver kan den budgeterade fördelningen komma att påverkas av verksamhetens utveckling under innevarande budgetår.
F""rin vf rii x
Förändringar av försvarsprisindex (FPI) föreslås för såväl nraterielindex (se vidare avsnitt 3.1 V.l) som delindex för byggnader.
Till följd av övergången till kapitalkostnader för mark, vissa anläggningar och lokaler föreslås förändringar av FPI. I nuvarande FPI ingår ett delindex för byggnader som även innefattar den del som övergått till kapitalkostnader och i fortsättningen lånefinansieras.
Det är fortsättningsvis endast befästningar m.m som inte lånefinansieras. Medel är beräknade under Försvarsmaktens anslag. Ett nytt delindex som bättre speglar kostrradsutvecklingen för detta kostnadsslag föreslås. Det nya delindex som använts har konstruerats av Statens lokalförsörjningsverk och tar hänsyn till prisutvecklingen för byggande av flygfält, bergsbefästningar, betonganläggningar och projektering av dessa.
Övergången till kapitalkostnader innebär att Försvarsmakten har fått hyreskostrrader för försvarsfastigheter. Ett särskilt delindex för hyreskostnader bör konstrueras vilket emellertid behöver utredas närmare. För budgetåret l995/96 har ett för statsförvaltningen genom- snittligt index för lokaler använts för prisomräkning av dessa hyreskostrrader under'anslaget A 1. Försvarsmakten.
Beställningsbemyndigandgg
Regeringen lämnar förslag till ett nytt system för beställnings- bemyndiganden för materiel och anslagsfinansierade anläggningar (avsnitt IV. 5).
Behovet av bemyndiganderam för tidigare för riksdagen redovisad materiel och ny materiel uppgår till högst 55 800 miljoner kronor efter budgetåret 1995/96.
Prop. l994/95:100
Jämte tidigare för riksdagen redovisade materielobjekt ingår i Prop. 1994/95:100 bemyndiganderamen medel för följande större nya objekt Bilaga 5 - anskaffning av artillerilokaliseringsradar (ART HUR) - serieförberedelser för pansarskott 95 - mörkerriktmedel till pansarvämsroboten BILL - renovering av luftvärnsrobot 70 - anskaifning av systemrrrateriel till begagnade stridsvagnar - motmedel avseende JAS 39 Gripen - radiosystem 90 TARAS - integration i fråga om vapen för flygplan JA 37
Regeringen kommer också att i särskild ordning lämna en redovisning av nraterielplaneringen inför försvarsutskottet.
Behovet av bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar uppgår till 265 miljoner kronor efter budgetåret l995/96.
Medel har beräknats för anskaffning av bl.a. fortsatt utbyggnad av stridsledningscentralerna StriC och Bas 90-systemet.
IV Övriga frågor IV.1 JAS 39 Gripen
I enlighet med riksdagens beslut (prop. l98l/82:102, bil 2, bet. FöU l981/82:18, rskr. l981/82z374) ijuni 1982 om riktlinjer för utveckling och anskaffning av systemet JAS 39 Gripen, i fortsättningen kallat Gripensystemet, skall regeringen årligen orientera riksdagen om projektets fortskridande.
Bakgrund
Försvarets materielverk redovisade till regeringen den 19 oktober 1993 Projektvärderingstillfälle 7 (PVT 7) av Gripen-projektet. Samtidigt redovisades Försvarsmaktens organisationsmyndighets planerings- mässiga, operativa och taktiska kontroll av Gripen-projektet. Detta var den sista projektvärderingen av denna typ enligt kontraktet mellan Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS. Fortsättningsvis kommer redovisning av Gripen-projektet till regeringen att ske i form av årlig redovisning av Försvarsmakten med underlag från Försvarets materielverk. Utöver denna skall myndighetema, såsom tidigare, omgående anmäla till regeringen om projektet inte utvecklas i enlighet med statsmaktenras intentioner.
Mot bakgrund av haveriet med det första levererade Gripen- flygplanet i augusti 1993 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet i september 1993 en särskild kommission för att granska Gripen- 67 projektet.
I direktiven för kommissionens arbete (dir. l993:109) angavs bl.a. att Prop. l994/95:100 kommissionen, med stöd av regeringens bemyndigande, skulle göra en Bilaga 5 bedömning av projektets utveckling och därvid pröva huruvida Gripen- programmet kan förväntas nå de mål som fastställts av statsmakterna inom den beslutade ekonomiska ramen.
Kommissionen redovisade sitt uppdrag till regeringen den 11 januari 1994 med betänkandet (SOU l993:119) JAS 39 Gripen - en granskning av JAS-projektet.
Kommissionens samlade bedömning av Gripen-programmet, mot bakgnrnd av den granskning av Gripen-projektet som kommissionen gjort, är att det i allt väsentligt kan förväntas nå de mål som fastställts av Statsmaktema.
Kommissionen konstaterade dock bl.a. att regeringens redovisning av projektets tekniska utveckling inte varit helt tillfredsställande under åren 1986, 1987 och 1988.
Regeringen överlämnade den 24 mars 1994 en skrivelse (skr. l993/94:179) till riksdagen rörande Gripen-projektet grundad på JAS- kommissionens arbete.
Riksdagen har ( bet. 1993/94:FöU10 , rskr. l993/94:395) förutsatt att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av hur den ekonomiska planeringsramen för Gripen-projektet avses utvecklas samt lämnar förslag om hur priskompensationssystemet bör förändras och hur planeringssystemet bör anpassas för att harmoniera med sättet att budgetera.
Försvarsmakten och Försvarets materielverk lämnade till regeringen den 24 oktober 1994 den årliga redovisningen av Gripen-systemet för budgetåret l993/94. Fortsättningsvis skall motsvarande redovisning utgöra en bilaga till Fömvarsmaktens årsredovisning. Denna bilaga, som skall redovisa såväl Gripen-ramen som den planerade fortsättningen, inlämnas senast tre månader efter avslutat budgetår.
Ekonomisk redovisning
Särskiljande för Gripen-projektets redovisning jämfört med annan årsredovisning för Försvarsmakten är att redovisningen, förutom senaste verksamhetsår, även omfattar åren från projektstart samt åren till projektslut. Samtliga belopp skall vara reviderbara.
Gripen—projektets planeringsram definieras som projektets hittillsvarande utbetalningar, samt av regeringen beräknat framtida planeringsutrymme, enligt fastställd pris- och löneomräkning och planerad låneverksamhet. 68
Gripen-projektets utgifter definieras som summan av projektets Prop. l994/95:100 hittillsvarande utbetalningar i löpande priser och återstående beräknade Bilaga 5 utbetalningar med hänsyn till fastställt materielinnehåll med avseende på ingångna och planerade avtal i aktuellt prisläge. Denna beräkning görs av myndigheterna.
Grunden för Gripen-projektets värdering är riksdagsbeslutet ( prop. 1982/83:119 , bet. FÖU 1982/83:9, rskr. 1982/83:271 ) om riktlinjer för Gripen-projektet fram till år 2000. I detta beslut, 1982 års försvarsbeslut, fastställde riksdagen Gripen-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00 till 25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1981. Denna ram uppräkrrades årligen med nettoprisindex, vilket under åren 1982-85 medförde att en skillnad uppstod mellan den uppräknade planeringsramen och de faktiska kontraktsvillkoren. År 1985 kompletterades försvarets priskompensationssystem så att det även tog hänsyn till valutalluktuationer. I försvarsbeslutet 1987 f'orenklades detta så att systemet särskilt tog hänsyn till US dollar. Försvarets priskompensationssystem ändrades senast i försvarsbeslutet 1992. Ändringen innebar bl.a. en förenklad korrektion för förändringar i dollarkursen.
Riksdagen godkände den 12 maj 1993 (bet. 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333 ) regeringens förslag att Gripen-projektets planeringsram skall omdefinieras från 50,0 miljarder kronor i prisläget februari 1992 till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta gjordes för att ramen skall stämma med det omdefinierade materielinnehållet enligt försvarsbesluten år 1987 och 1992, samt kostnadsökningen för delserie 2, den tvåsitsiga 39B och stödsystem som riksdagen beslutade år 1992. I den nya ramen utgick Tungt Styrt Attackvapen (TSA) och spaningskapseln, vilken överfördes till projektets planerade fortsättning.
Av den årliga redovisningen 1994 framgår att förbrukade medel från projektstarten år 1982 till år 1994 uppgår till 27,8 miljarder kronor i löpande priser, varav utgifterna under 1993/94 uppgår till 5 ,1 miljarder kronor.
Myndigheterna har räknat om Gripen-projektets utgifter om 60,2 miljarder kronor till genomförandeprisläge l994/95. De omräkrrade utgifterna uppgår till 67,0 miljarder kronor på grund av högre valutakurser. Återstående betalningar uppgår till 39,2 miljarder kronor, varav 21,1 miljarder kronor utgörs av beställd verksamhet.
Av Gripen-systemets totala återstående kostnader har den utländska kostnadsandelen ökat från ca 40% till ca 44%. ökningen är föranledd av den svenska kronans depreciering i november 1992. De ca 44 % är direkt beroende av utländsk valuta. Denna del består till 71 % av US- dollar, 14% av brittiska pund, 10% av tyska mark samt till S% av franska franc. 69
Riksdagen förutsatte angående JAS—projektet (rskr. 1993/94:395) att Prop. 1994/95:100 regeringen återkommer och lämnar förslag om hur priskompensations- Bilaga 5 systemet bör förändras.
En arbetsgrupp med representanter för Försvarsdepartementet, Finansdepartementet, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets forslmingsanstalt och Riksrevisionsverket har berett frågorna om Gripen-ramens konstruktion och priskompensation för Gripen- projektet. Myndigheterna har fått yttra sig över arbetsgruppens rapport.
Arbetsgruppen föreslog i sin rapport (1994-09-15 dnr. Fo94/1843/MIL) följande:
- Denna del av anslaget A 1. Försvarsmakten bör i pris-kompensations- hänseende behandlas fristående från övriga delen av anslaget.
- För importerad försvarsmateriel bör inte IMPI 38 användas som index. I stället bör konsumentprisindex för USA, Tyskland, Storbritannien och Frankrike multiplicerat med valutakurs— förändringar för respektive land användas.
- Som bas för beräkningama bör den fördelning av olika delfäktorer utnyttjas som planeras för det aktuella verksamhetsåret i stället för den fördelning som följer av utfallet från det föregående året. Eventuella diEerenser mellan planeringsvärden och faktiska utfall skall korrigeras i efterhand.
- Delfaktom importerad materiel bör omfatta all anskaffning där belalningsvillkoren regleras i avtal med klausuler i utländska index och valutor.
Avseende Gripen-ramens utveckling föreslog arbetsgruppen:
- Den enligt riksdagsbeslutet ( prop. 1992/93:100 , bet. 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333 ) omdefinierade Gripen-ramen om 60,2 miljarder kr i prisläge februari 1992 skall vara utgångspunkten för omräkning enligt ovanstående förslag.
- Den utbetalda delen av ramen skall redovisas i löpande priser. Den ännu ej utbetalda delen av ramen skall uttryckas i det aktuella prisläget omräknad med hänsyn till den planerade fördelningen.
Regeringen har för avsikt att som en del av förberedelserna kring ett försvarsbeslut år 1996 se över hela priskompensationssystemet för Försvarsmakten. I avvaktan på en generell översyn föreslår dock regeringen en tillfällig förändring av FPI för budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att den del av anslaget Al. Försvarsmakten som utgör Gripen-projektets materielandel räknas upp med de index som 70
Bilaga 5
arbetsgruppen föreslagit. Detta beräkningssätt har beaktats vid medelsberäkningen för anslaget till Försvarsmakten.
Den av regeringen omräknade planeringsramen för Gripen-projektet blir 66,98 miljarder kronor vid omräkning till aktuellt prisläge enligt förslaget.
Riksrevisionsverkets årliga revision bör framledes även innefatta en granskning av Gripen-projektets ram.
Yéknisk redovisning
Försvarsmaktens och Försvarets materielverks samlade bedömning av Gripen-projektet är fortfarande att de tekniska kraven på egenskaper och prestanda enligt Industrigruppen JAS:s åtagande i projektspecifikationen i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas. Det modifieringsprogram som redan tidigare är inplanerat för delserie l (Dsl) kommer dock att bli något mer omfattande.
Gripens prestanda överstiger i flera viktiga avseenden de specificerade, och flygplanet bedöms även före modifierings- programmet ha acceptabla prestanda och funktioner för flertalet operativa uppdrag fr.o.m. år 1996.
En ny styrsystemedition har utvecklats med visst stöd av utländsk expertis. Styrsystemet bedöms kunna uppnå fulla operativa prestanda med denna modifiering, som kommer att utvärderas av Försvarets materielverk under våren 1995 . De flygplan som inledningsvis levereras till Försvarsmakten kommer därför att utrustas med en interimsedition av styrsystemets mjukvara. Denna innebär att flygplanet inte ges fulla prestanda, men medger att flygvapnets utbildning inledningsvis kan påbörjas i begränsad omfattning. Serieversionen av mjukvaran kommer att installeras i samtliga flygplan under andra hälften av 1995.
Ljudnivån från hjälpkraflaggregatet (APU) är störande hög på klargöringsplatsen. Åtgärder kommer att vidtas för att förbättra klargöringsmiljön. Därtill har hjälpkraftaggregatet visat vissa brister i tillförlitlighet. Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS under- söker lämpliga åtgärder.
Typarbetet för den tvåsitsiga Gripen, 39B, följer i stort tidsplanen. Sammanbyggnad av det första flygplanet pågår.
Effektiviseringsprogrammen för produktionen inom industrin bedöms påverka projektet på avsett sätt. Ändringsmängden är dock fortfarande hög, vilket orsakar störningar i produktionen. Risken är nu uppenbar att modifieringar även kan påverka flygplan i delserie 2. Två flygplan som under budgetåret 1993/94 har levererats till Försvarsmakten har
Prop. l994/95:100
71
Bilaga 5
utnyttjas i markomskolningen av flygtelmiker. Samtliga flygplan i delserie 1 är under montering men försenade i förhållande till planerna.
Mot bakgrund av att tidsreserverna i stort sett är förbrukade bedömer Försvarsmakten att risken är stor att Industrigruppen JAS inte kommer att klara slutleveranstidpunkten för delserie 1 och således inte heller hålla leveransplanen för delserie 2.
Försvarets materielverk konstaterar att förseningstrenden i projektet kvarstår. Denna är delvis kopplad till haveriet, men även till förmågan hos Industrigruppen JAS att fullfölja fastställa planer. Materielverkets bedömning är att kapaciteten hos Industrigruppen JAS inte harmonierar med påtagna uppgifter.
Den första Gripendivisionen kan bli begränsat operativ tidigast under år 1997.
De sammanlagda konsekvenserna av dessa förseningar utreds för närvarande av Försvarsmakten, men de operativa konsekvenserna bedöms bli begränsade.
Regeringen är bekymrad och oroad över att ytterligare förseningar i projektet inte kunnat hejdas.
Utanför Industrigruppen JAS har övningsammunition till automat- kanonen beställts. Leveranser till Försvarsmakten beräknas ske under år 1995 .
Utveckling av Gripens flygradio har beställts.
Under budgetåret 1993/94 har arbete bedrivits av Försvarsmakten och Materielverket för anpassning av Varning och MotverkansSystem (VMS 39) till hotbild och ekonorrriska förutsättningar. Ytterligare arbete erfordras innan tillräckliga förutsättningar för den fortsatta utvecklingen av VMS 39 föreligger.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att ett mindre antal av radarjaktroboten AIM 120 (AMRAAM) skulle anskaffas för att täcka de första operativa divisionernas behov. Detta innebär att roboten blir begränsat operativ på Gripen år 1998, och fullt operativ år 2001.
Försvarets materielverk har teclmat avtal om leverans av två stycken Full Mission Sirnulators och två stycken Multi Mission Trainers för flygförarutbildning. Dessa kommer att levereras till den utbildnings— anläggning som är under uppförande vid flygflottiljen i Såtenäs.
Prop. 1994/95 : 100
72
Prop. 1994/95:100 Styrning och kontroll av Gripen-projekter Bilaga 5
Regeringen har i proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling föreslagit riktlinjer för anskaffning av flygplanssystem Gripen. Härvid har bl.a. framhållits, att för att Gripen-systemet skall utvecklas enligt de krav som överbefälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmaktema fastställer, måste projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.
Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionens förslag beträffande styming av projektet (bet. FöU 1981/82zl8, rskr. 1981/82z374). Riksdagen har också uttalat att regeringen med hjälp av myndigheterna genom en kraftfull styrning av projektet skall hålla både kostnader och prestanda under effektiv kontroll.
Regeringen utfärdade genom beslut den 8 juli 1982 föreslu'ifter för myndigheterna beträffande organisation, arbetsuppgifter och rapportering i samband med Gripen-projektet. Dessa föreskrifter har, främst på grund av myndigheternas förändrade organisation och ansvar, blivit inaktuella. Regeringens beslut av den 8 juli 1982 har upphävts den 17 november 1994 och ersatts av handlingsregler i regleringsbrevet.
Regeringens avsikt är att Gripen-projektet även fortsättningsvis skall styras inom en projektorganisation med projektansvar och kontrolleras inom respektive myndighet.
Försvarets materielverk har i den årliga redovisningen anmält att det nya stödsystem som driftsätts, i nuläget ej kan nyttjas för uppföljning, redovisning och styrning av Gripenprojektet, vilket leder till att uppföljningen är mycket resurskrävande. Regeringen avser att noggrannt granska Materielverkets uppföljning av projektet.
Gripen ingår i program 10 JAS 39-förband och redovisas enligt gängse rutiner för programredovisning.
Regeringen kommer, som hittills, årligen att informera riksdagen om utvecklingen av Gripen-systemet i anslutning till budgetpropositionen. Därutöver genomförs särskilda redovisningar för riksdagens försvars— utskott.
73
Prop. l994/95:100 IV. 2 Personal Bilaga 5
Anställda Bak n
1992 års försvarsbeslut har inneburit en anpassning av antalet anställda till en starkt reducerad organisation i fred och krig. I samband med personalminskningen har ambitionen varit att höja de anställdas kompetens.
Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 har överenskommelse träffats med ca 1 600 yrkesofficerare, anställda med fullmakt, om att de skall lämna sina anställningar. Dänrtöver har ca 600 yngre yrkesofficerare ämnat sina anställningar, ofta i samband med förbandsnedläggningar. Dessa reduceringar i kombination med begränsad rekrytering har resulterat i en nettorrrinskning om ca 1 200 yrkesofficerare. Därmed råder det enligt Försvarsmaktens bedömning antalsmässig balans mellan tillgången på yrkesofficerare i grundorganisationen och behovet i krigsorganisationen.
De ekonomiska åtagandena till följd av nu beslutad avveckling av yrkesofiicerare löper t.o.m. budgetåret 2000 och uppgår sammanlagt till ca 1 000 miljoner kronor.
När det gäller åldersfördelningen bland yrkesofficerarna föreligger det enligt Försvarsmakten fortfarande obalans i förhållande till vad som eftersträvas i krigsorganisationen. Sålunda uppvisar det aktuella läget ett stort överskott på yrkesofficerare i åldern mellan 45 och 55 år och ett motsvarande underskott i yngre ålderslägen. Obalansen är störst beträffande odicerare ur armén och marinen medan flygvapen- oliicerarna innehar befattningar vilka Försvarsmakten anser kan bemannas med oflicerare i ett högre åldersläge.
Under de närmaste fem åren kommer pensionsavgångama att vara mycket begränsade (ca 100 per år) till följd av redan genomförd personalavveckling. En rekrytering och nyanställning som motsvarar detta begränsade antal skulle, enligt Försvarsmakten, på kort tid förvärra den åldersmässiga obalans som redan råder. En rekrytering som avsevärt överstiger det antal som pensioneras innebär å andra sidan behov av avveckling av äldre yrkesoflicerare. Omfattningen av den årliga awecklingen sammanhänger med det långsiktiga kvalitetsmålet och tiden för att nå målet.
Även med en viss minskning av rekryteringen är avvecklingen av äldre yrkesofficerare kostsam, då de ofta är anställda med fullmakt. Försvarsmakten bedömer kostnaderna under de nämraste fem åren till 74 ca 150 miljoner kronor per år.
Som ett led i utformningen av den mer långsiktiga personal- Prop. l994/95:100 försörjningen har en särskild arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet Bilaga 5 (Arbetsgrupp personalstruktrrr yrkesofficer, Ag yoB) studerat personal- behovet inom Försvarsmakten och hur det bör tillgodoses. Studien har främst behandlat frågor rörande yrkesofficerarna och har grundats på Försvarsmaktens uppfattning om det totala behovet av yrkesofficerare och fördelningen mellan yrkes- och reservofficerare i krigs- organisationen. Försvarsmaktens krav på lämplig ålderssammansättning har även vägts in.
Studien visar att det även i en situation med en åldersmässigt välbalanserad yrkesofficerskader lcrävs åtgärder för en fortlöpande avveckling så att en lämplig åldersbalans kan bibehållas.
Arbetsgruppen föreslog följande åtgärder för att komma till rätta med problemen i åldersstrukturen:
- tidsbegränsad första anställning under en period om ca tio år, - fortlöpande avveckling främst genom karriärväxling från ca 35 års ålder, - möjlighet till selektiv aweckling av yrkesofficerare från 55 års ålder med pensionsliknande förmåner.
Arbetsgruppens slutsatser och förslag rörande anställnings- förhållanden och metoder för avveckling har remitterats till berörda myndigheter och organisationer. Remissvaren har i huvudsak varit positiva, men starkt negativa synpunkter har framförts beträffande förslaget om tidsbegränsad anställning beroende främst på risken för försämrad rekryteringsloaft. Försvarsmakten anser även att ett system med tidsbegränsad anställning kan bli kostsamt. Försvarsmakten har därför reviderat synen på åldersstrukturen så att behovet av yngre yrkesofficerare minskat något. Härigenom bedömer Försvarsmakten att avvecklingen kan ske fortlöpande och frivilligt från ca 35 års ålder utan att tidsbegränsad anställning behöver tillgripas.
Regelsystemet på personalområdet har setts över inom regeringskansliet. Översynen har lett till att regleringen på området förts samman i en oflicersförordning (SFS 1994:882). Förordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1994, behandlar den obligatoriska utbildningen för yrkes— och reservofficerare, tillträdeskraven för de olika utbildningsstegen samt förutsättningarna för befordran. Riksdagens beslut om en befälsordning (prop. 1977/78z24, bet. 1977/781FöU10, rskr. 1977/78zl79) ligger i allt väsentligt till grund för de nya bestämmelserna. De nya reglerna ger bättre förutsättningar att höja kvaliteten i utbildningen och därmed förbättra yrkesofficerarnas kompetens.
Bland den civila personalen har antalet anställda under de senaste två 75 åren minskat med ca 3 000. Minskningen sammanhänger med
förbandsnedläggningar, införande av värnpliktiga i. mobiliserings - och Prop. l994/95:100 förplägnadstjänst och med rationaliseringsverksamhet av normal Bilaga 5 karaktär. Av Försvarsmaktens redovisning framgår att den anställda civila personal som utbildar och leder värnpliktiga i mobiliserings— och förplägnadstjänst kommer att ges fortsatt ledarskapsutbildning.
Under de närmaste åren kommer enligt Försvarsmakten antalet civilanställda att minska med ytterligare ca 1 000. Minskningen beror _på avveckling av redan uppsagda och på reduceringar till följd av ytterligare rationaliseringar. Kostnaderna för avveckling av den civilanställda personalen är för Försvarsmakten betydligt lägre än motsvarande kostnader för yrkesofficerare anställda med fullmakt på grund av den anställningsforrnens innebörd.
Regeringen vill betona yrkesofficeramas betydelse fulla roll för militära försvaret med hänsyn till behovet av individuell kompetens och skicklighet för uppgifterna i såväl krigs- som grundorganisationen.
Regeringen har i huvudsak samma uppfattning som Försvarsmakten då det gäller åldersstrukturen beträffande yrkesofficerare och anser det viku'gt att fortsätta ansträngningama att söka komma till rätta med den åldersmässiga obalansen. Relcryteringen måste ha en sådan omfattning att en långsiktig förbättring av åldersbalansen sker.
Det ankommer på Försvarsmakten eller parterna tillsammans att utforma metoderna för avveckling av yrkesofficerare som, på grund av ålder, inte längre uppfyller luigsorganisationens krav. Den högre kompetens hos yrkesofficerarna som den nya officersförordningen möjliggör kommer enligt regeringens bedömning att underlätta en framtida karriärväxling.
Regeringen anser att det inte är aktuellt att göra några förändringar i riktning mot ett system med en längre period av tidsbegränsad anställning. Denna fråga sammanhänger dock med hur den frivilliga avvecklingen av äldre yrkesocherare kommer att lyckas.
Frågan om hur man hanterar avveckling av yrkesofficerare är väsentlig från såväl kvalitativ som ekonomisk utgångspunkt. Regeringens avsikt är därför att noggrant följa denna verksamhet.
Nya arbetsformer för civilanställda, till exempel i samband med införandet av mobiliserings- och förplägnadsvämpliktiga, har skapat särskilda behov av utbildning. Regeringen anser att det är viktigt att den civila personalens kompetens fortlöpande utvecklas med hänsyn till verksamhetens behov.
Sambandet mellan bemanningen i grund- och krigsorganisationen liksom utbytbarheten mellan yrkesofficerare, resewoflicerare, väm- 76 pliktiga befäl, frivilliga och civilanställda är faktorer av mycket stor
betydelse för den framtida personalförsörjningen. Dirnensioneringen av Prop. 1994/952100 antalet officerare bör vara sådan att de uppgifter, som kan komma att Bilaga 5 läggas på Försvarsmakten vid ett återtagande av en större krigs- organisationen, kan genomföras så snabbt som möjligt. Dessa frågor om personalens dimensionering och sammansättning bedöms blir särskilt viktiga i arbetet med ett nytt försvarsbeslut.
Reservojjicerares anställningsvillkor
Enligt regeringens bedömning är systemet med reservofficerare ett nödvändigt och mycket betydelsefullt inslag i Förvarsmaktens krigs- organisation. Det är därför synnerligen angeläget att en god rekrytering av reservofiicerare kan ske även i framtiden. En viktig faktor är därvid vilka förmåner och övriga villkor som tillämpas och att fömrånerna i någon lämplig form och omfattning kopplas till de förmåner som den enskilde går miste om när denne tjänstgör som reservomcer.
Reservofficeramas avlöningsförrnåner m.m. bestäms genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Enligt uppgift från Försvarsmakten har vissa inledande diskussioner påbörjats mellan representanter för Försvarsmakten och reservofficeramas äckliga företrädare om förrnånemas utformning. Regeringen avser att noggrant följa dessa diskussioner och ta del av de avtal som kan komma att trää'as mellan parterna.
En annan fråga som regeringen uppmärksammat gäller de resewofiicerare vilka tas i anspråk inom andra delar av totalförsvaret än Försvarsmakten. Denna grupp får inte samma möjligheter som andra reservofficerare att fullgöra den tjänstgöring i fred som förutsattes i samband med anställningen som reservofficer. Till följd härav går dessa många gånger miste om de anställningsfönnåner, bl.a. i form av premier, som utbetalas efter fullgjorda tjänstgöringsperioder. Enligt regeringens mening är det angeläget att parterna beaktar även denna fråga i sitt fortsatta arbete med reservofficerarnas anställningsvillkor.
Mobiliserings- och förplägnadsvämplikti ga
I 1992 års försvarsbeslut godkände riksdagen principen att ta ut värnpliktiga för grundutbildning i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Riksdagen förutsatte i sitt beslut att regeringen skulle återkomma med en redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga skulle komma att utvecklas under de nämtaste åren. Försvarsutskottet (bet. l993/94zFöU9 s. 71) konstaterade att regeringen i prop. 1993/94:100 bil. 5 lämnat den redovisning som riksdagen begärt.
På uppdrag av regeringen har Försvarsmakten lämnat en redogörelse av den nämnda verksamheten. Försvarsmakten anser att utbildningen har nått uppsatta mål och att utvecklingen av utbildningsmetodema och 77 utbildningsorganisationen bör fortsätta.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att en objektiv Prop. l994/95:100 utvärdering görs av hittills vunna erfarenheter. Regeringen kommer Bilaga 5 därför att se till att en sådan utvärdering kommer till stånd.
Fönndnerför totalförsvarsplildiga
Riksdagen beslutade hösten 1992 med anledning av regeringens stabiliseringsproposition ( prop. 1992/93:50 , bet. 1992/931FiUl, rskr. 1992/93:134 ) att de värnpliktiga under grundutbildningen i princip skall ha rätt till en fri resa var fjortonde dag till hemorten eller nära anhöriga i stället för en gång i veckan. Regeringen bedömde den årliga besparingen till ca 55 miljoner kronor. På regeringens uppdrag har Försvarsmakten gjort en utvärdering av statens kostnader för de värnpliktigas fria resor. Därvid har befunnits att den faktiska besparingen blivit mindre. Enligt regeringens bedömning uppväger inte besparingen de negativa konsekvenser som minskningen av antalet fria resor medför för de värnpliktiga. Därför bör enligt regeringens mening rätten till fria resor utökas till en fri resa varje tjänstgöringsfritt veckoslut till hemorten eller till nära anhöriga. Något ytterligare utrymme för att höja andra förmåner finns inte.
Riksdagen beslutade den 15 december 1994 en ny lag om totalförsvarsplikt (prop. l994/95:6, bet. 1994/95:FöUl, rskr. l994/95:78). lagen som skall träda i kraft den 1 juli 1995 ersätter bl.a. den nuvarande värnpliktslagen. De förmåner som nu finns för väm- pliktiga kommer i stort sett att gälla för de totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen. Vad som nu sagts om fria resor skall fr.o.m. den 1 juli 1995 således gälla för totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs. Jämställdhet
Regeringen har vid flera tillfällen redovisat erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning och anställning som odicerare. Regeringen vill i detta sammanhang beröra utvecklingen under det senaste året.
I november 1994 var 274 kvinnor anställda som yrkesofficerare, vilket innebär att ca två procent av officerskåren är kvinnor. Vid samma tidpunkt fanns 79 kvinnliga reservofficerare och 67 kvinnor genomgick militär grundutbildning.
På regeringens uppdrag har Försvarsmakten redovisat de erfarenheter som gjorts sedan samtliga militära yrkesområden öppnades för kvinnor år 1988. Huvuddelen av erfarenheterna visar att kvinnor har en positiv 78 påverkan på verksamheten och krigsdugligheten i flertalet förband.
Även åtgärder som myndigheten vidtagit och avser att vidta i syfte att Prop. l994/95:100 öka rekryteringen av kvinnor har redovisats. Bilaga 5
Regeringen anser att det från verksamhetssynpunkt är mycket angeläget att det finns kvinnor på alla nivåer inom det militära försvaret. Regeringen anser därför att andelen kvinnor i Försvarsmaktens krigsorganisation måste bli betydligt större.
Chefen för Försvarsdepartementet kommer under våren 1995 att genomföra ett seminarium för kvinnliga officerare. Syftet är att identifiera vilka svårigheter och hinder som föreligger för kvinnliga officerare och. att föreslå åtgärder för att öka antalet kvinnor i Försvarsmakten.
Av lagen om totalförsvarsplikt, som nämndes i föregående avsnitt, framgår att svenska kvinnor frivilligt skall kunna genomgå en antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. När en kvinna lämnat sitt samtycke till att genomgå en sådan grundutbildning till vilken hon befunnits lämpad skall hon skrivas in för värnplikt eller civilplikt eller placeras i utbildningsreserven. Hon kommer då att omfattas av samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för motsvarande grundutbildning.
IV. 3 Miljöfrågor Försvarsmakten
Försvarsmakten har i programplanen redovisat genomförd och planerad verksamhet på miljöområdet, bl.a. följande.
Miljöaspektema skall beaktas vid all planering och verksamhet. Personalens kompetens inom miljöområdet skall breddas och fördjupas. Miljöhandläggare skall därför vara utsedda vid aktuella förband före år 1995. Militärområdesvis miljöutbildning genomförs. Miljöprövningama av flygflottiljema pågår hos Koncessionsnämnden för miljöskydd. Främsta problem är bullerfrågorna.
En del köldmedier och brandsläckningsmedel innehåller CFC, HCFC och andra för ozonskiktet farliga ämnen. Där så är möjligt byts farliga köldmedier ut till andra ämnen. Tillsammans med Fortifikationsverket och Försvarets materielverk utarbetar Försvarsmakten en försvars- gemensam plan för hantering av köldmedier.
Sedan år 1992 pågår inom Försvarsmakten, i samverkan med Statens naturvårdsverk, ett projekt för att inventera behovet av sanering och återställning av miljöpåverkade områden efter försvarsverksamhet. En 79 samlad saneringsplan för Försvarsmakten beräknas kunna bli redovisad
sommaren 1995. Tillsammans med Naturvårdsverket utarbetar Prop. l994/95:100 Försvarsmakten en s.k. sektorrapport för det militära försvaret. Bilaga 5 Rapporten skall redovisa påverkan av Försvarsmaktens verksamhet på den yttre miljön och innehålla förslag till åtgärder och
handlingsprogram.
Försvarsmakten har börjat utarbeta en Försvarsmaktens Agenda 21, dvs. en miljöplan för Försvarsmakten. Denna skall uttrycka Försvarsmaktens ambitionsnivå och utgöra ett styrdokument för att omsätta miljömålen i praktisk handling.
Härutöver har Försvarsmakten med utgångspunkt i prop. l993/94:215 Handlingsplan mot buller lämnat förslag till bullerbegränsande åtgärder. Begränsningar av flygbuller kan åstad- kommas bl.a. genom en anpassning av flygvägar och uppdragsprofiler samt närmare reglering av flygklubbsverksamheten vid flottiljflyg- platserna. I fråga om skottbuller gäller bl.a. följande. Bullerdämpande åtgärder vidtas vid fasta skjutbanor i tätorter. Försök kommer att genomföras med ljuddämpare på handeldvapen liksom att möjligheterna att använda mindre bullrande övningsammunition, insticksvapen och simulatorer kommer att utredas.
Vid sidan härom har Försvarsmakten konstaterat att konflikterna med lokala bebyggelseintressen vad gäller exploatering m.m. inom bl.a. bullerstörda områden har ökat. Enligt Försvarsmaktens uppfattning beror konflikterna i första hand på att det saknas bedömningsgrunder för olika bebyggelse- och planeringssituationer.
Sammanfattningsvis anför Försvarsmakten att utvecklingen inom miljöområdet innebär ökade miljösatsningar med krav på miljö- anpassning och begränsningar av miljöfarhg verksamhet. Utvecklingen får i vissa fall omfattande konsekvenser för Försvarsmakten; ekonomiskt genom ökade kostnader och verksarnhetsmässigt genom begränsningar i möjligheterna att fullgöra huvuduppgiften.
Regeringens överväganden
Riksdagen har beslutat om nationella miljömål i olika avseenden. Regeringen vill för sin del framhålla vikten av ett kontinuerligt och omfattande miljöarbete. Det är angeläget att alla verksamheter i samhället tar sitt ansvar för miljön. Samtidigt vill regeringen erinra om de ställningstaganden i fråga om försvarets verksamhet och miljön som har kommit till uttryck bl.a. i statsmaktemas beslut med anledning av dels 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. l992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333), dels propositionen om genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED (prop. l993/942111, bet. 1993/94:10Ul9, rskr. 1993/94:256). go
Regeringen kan konstatera att Försvarsmakten genomför miljöarbetet Prop. 1994/95:100 i enlighet med sin miljöpolicy. Särsldlt noteras att miljöutbildningen Bilaga 5 inom Försvarsmakten har kommit igång. Regeringen fäster stort avseende vid att miljöfrågorna på detta sätt får en fast förankring på alla nivåer i organisationen. Regeringen har vidare erfarit att utveckling av blyfri ammunition pågår. Enligt regeringens mening är det angeläget att det arbetet fortsätter.
Regeringen förordar att Försvarsmakten fortsätter sitt miljöarbete i enlighet med förslagen i programplanen och den här angivna
inriktningen.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att avsaknaden av klara bedömningsunderlag för skilda bebyggelse- och planerings- situationer kan skapa problem. Regeringen avser därför att uppdra åt Boverket och Försvarsmakten att tillsammans med övriga berörda myndigheter vidareutveckla det bedömningsunderlag Boverket tidigare har utarbetat. Bedömningsunderlaget skall sedan kunna användas i den fysiska planeringen i enlighet med riksdagens överväganden våren 1994 (prop. l993/94:215, bet. 1993/94:JOU3 l, rskr. l993/94:402). Arbetet bör genomföras bl.a. med utgångspunkt i länsstyrelsernas redovisning till regeringen den 1 mars 1995 av planeringsläget i län som kan komma att beröras av introduktionen av flygplan JAS 39 Gripen.
Härutöver vill regeringen redovisa några förhållanden som rör försvaret och miljön.
I förordningen ( 1994:642 ) med instruktion för Försvarsmakten, som gäller fr.o.m. den 1 juli 1994, änns en särskild miljöparagraf. Bestämmelsen anger att Försvarsmakten, med beaktande av de krav huvuduppgiftema ställer, skall väga in miljöaspekterna vid sin verksamhet i fred.
Försvarets forskningsanstalt utarbetar f.n. ett underlag för en statsmakternas övergripande miljöstrategi för Försvarsmakten där avvägningar i miljöhänseende m.m. görs mellan Försvarsmakten och andra samhällssektorer. Underlaget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1995.
På grundval av riksdagens beslut i fråga om Handlingsplan mot buller (prop. l993/94:215, bet. l993/94:10U31, rskr. 1993/94:402 ) har regeringen uppdragit åt bl.a. Försvarsmakten att utarbeta nya riktlinjer för skottbuller från artilleri och andra trrnga vapen, utveckla en ny bedömningsteknik för immissionsmått för militär flygverksamhet samt analysera en skärpning av flygbullemivånormen för planering av nya flygplatser och ny bebyggelse vid beäntliga flygplatser, m.m. Uppdragen skall redovisas senast den 1 mars 1995.
81
6 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 5
På initiativ av bl.a. Sverige beslutade FN:s miljöprograms (UNEP) Prop. l994/95:100 styrelse år 1993 i frågor om militär verksamhet och miljön. Staterna Bilaga 5 uppmanas att upprätta en miljöpolicy för försvaret. UNEP ombeds vidare att informera sig om staternas aktiviteter när det gäller bl.a. * den militära sektorns bidrag till att uppnå nationella miljömål och " bedömning av skador och behovet av att återställa områden som har skadats av militär verksamhet.
Försvarsmakten har till regeringen lämnat en särskild redovisning om genomförandet av denna UNEP-resolution i Sverige. Med beaktande av att en samlad saneringsplan bedöms kunna bli redovisad sommaren 1995 anför Försvarsmakten sammanfattningsvis att resolutionens olika delar redan tillämpas av Försvarsmakten. Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning härvidlag. Irnplementeringen av saneringsplanen utgör, enligt regeringens mening, en viktig del i uppföljningen av det initiativ som tagits inom UNEP.
Tillsammans med UNEP och Economic Commission for Europe (ECE) planerar Sverige att våren 1995 arrangera ett möte för medlemsstaterna i ECE om UNEst resolution. Syftet med mötet är att utarbeta förslag till rekommendationer för hur försvaret kan upprätta en nationell miljöpolicy för den militära verksamheten.
IV. 4 Grundorganisationsförändringar
Regeringen lämnar i det följande en redovisning av genomförda grundorganisationsförändringar som en följd av 1992 års totalförsvarsbeslut och statsmakternas beslut med anledning av stabiliseringspropositionen hösten 1992. Dessutom redovisas ett inom Försvarsdepartementet utarbetat förslag till metod för att ta fram underlag inför statsmakternas beslut om förändringar av grund- organisationen. Förslaget innefattar kalkylrnetoder som är utvecklade i linje med vad riksdagens revisorer tidigare har anfört.
Redovisning av genomförda förändringar
" Den nya myndigheten Försvarsmakten har inrättats den 1 juli 1994 och ett gemensamt högkvarter för myndigheten har organiserats i Stockholm. Utformningen av högkvarterets organisation i krig och fred är slutförd och arbetsordningar för krig och fred har fastställts.
" Antalet militärområden har minskat från fem till tre den 1 juli 1993. Militärbefälhavare med stab för Södra, Mellersta och Norra militärområdet har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs resp. Boden. En rörlig militärområdesförstärkningsstab har lokaliserats till Stockholm. 32
'" Tre flygkommandon har ersatt fyra luftförsvarsektorer den 1 juli Prop. l994/95:100 1993. Flygkommandochef med stab för Södra, Mellersta och Norra Bilaga 5 flygkommandot har lokaliserats till Ängelholm, Upplands-Bro resp. Luleå. Flygkommandocheferna övertar efterhand de uppgifter som nu utförs av f'orsta flygeskadern.
" Ett underhållsregemente har organiserats i vart och ett av de nybildade militärområdena den 1 juli 1994. Stabema för underhållsregementena har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs och Boden. En underhållsledning som ingår i Södra militärområdets underhållsregemente har lokaliserats till Karlsborg.
" Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad har sarnlokaliserats med Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn den 1 juli 1994. Nybyggnation för omlokaliseringen av I 2/Fo 52 till Kristinehamn- fullföljs som planerat.
Viss fördröjning avseende investeringar i utbildningsanordningar och bestämmelser för utnyttjande av övnings— och skjutfältet har uppstått på grund av miljöprövningen avseende hur skjutfältet får utnyttjas. Förseningen har orsakat viss fördyring av produktionsverksamheten. Regeringen lämnade den 8 september 1994 tillstånd till och meddelade villkor för verksamheten på övnings— och skjutfältet.
En ökning av flytt- och avvecklingskosmadema har uppstått, främst genom att återställningskostnader av övningsfältet i Karlstad blivit högre än beräknat och att vissa kompletteringsbehov utöver tidigare behovsutredning identifierats.
'" I Eksjö har Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) samlokaliserats med Göta ingenjörregemente (Ing 2) den 1 juni 1994. Omlokaliseringen av I 12/Fo 17 genom flyttning och aweckling har kunnat genomföras i huvudsak som planerat och I 12/Fo 17 gamla kascmområde avvecklas utom vissa delar som avses bli utnyttjade som förråd.
"' Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristianstad har ornlokaliserats. Etablissementet har avvecklats. A 3 har samlokaliserats med Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm den 1 juli 1994.
* Utbildningskapacitet för viss trängutbildning, som tidigare genom- fördes i Hässleholm, har ornlokaliserats till Skövde den 1 juli 1994.
* Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle har omorganiserats den 30 juni 1994 och huvuddelen av etablissementet har avvecklats. Gävleborgs försvarsområde (Fo 21) har inrättats i Gävle den 1 juli 1994. Det nya markområdet för I l4/F021 är färdigställt och resterande delar avvecklas. Omorganisation och avveckling av 83
krigsförband pågår och kommer att vara genomförd den 30 juni Prop. l994/95:100 1997. Bilaga 5
Göta luftvämsregemente (Lv 6) i Göteborg har ornlokaliserats. Etablissementet har avvecklats. Lv 6 har sarnlokaliserats med Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad den 1 juli 1994. Byggnationer i Halmstad har kunnat genomföras i huvudsak enligt plan.
Svea ingenjönegemente (Ing 1) i Södertälje har lagts ner den 30 juni 1994. Svea ingenjörkår (Ing 1) har upprättats är den 1 juli 1994. Produktionskapaciteten har anpassats till den minskade produktionsvolymen och till att understödja SWEDINT. Vissa markområden har överlämnats till Banverket för Svealandsbanan.
Försvarets internationella centrum (SWEDINT) har inrättats och lokaliserats till Södertälje den 1 januari 1993 där Ing 1 understödjer SWEDINT.
Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå har lagts ner den 30 juni 1994. Kasemområdet avvecklas. Viss trängutbildning har sam- lokaliserats med Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå. Del av marken ingår som bytesobjekt för utveckling av övnings- och skjutfält i Sollefteå garnison. Iordningställandet av övnings- och skjutfältet slutförs under 1994/95. All stödproduktion har överförts till I 21/Fo 23.
Iniänten'ets officershögskola (InfOHS) har flyttats från Halmstad till Linköping den 1 september 1993.
Den tekniska utbildningen vid Luftvämets ofIicershögskola och telmiska skola (LvOHS/TS) i Göteborg har flyttats till östersund den 30 juni 1994. Officersutbildningen vid Luftvämets officers- högskola och telmiska skola i Göteborg (LvOHS/T S) har flyttats till Norrtälje den 30 juni 1994. Dessutom har robot 77-utbildningen flyttats till Lv 4 i Ystad.
Produktionen i Östersund har samordnats och rationaliserats ytterligare. Nuvarande anläggningar för Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Arméns tekniska centrum (A'IC) behålls i huvudsak och de försvarsmyndigheter — utom Vämpliktsverket — som nu hyr lokaler i Östersund har flyttat till befintliga kasemområden. De civila högskolorna har erbjudits lokaler i och utbyggnadsmöjligheter vid A'PC1s och Militärhögskolans skolhus i enlighet med riksdagens beslut.
Försvarsmaktens hyrda lokaler i Östersund har lämnats och verksamheten har dels avvecklats, dels lokaliserats till A 4:s 34 kasernområde. Förtätning har skett så att flera lokaler har kunnat
tömmas och delar av A'llC:s och Militärhögskolans skolhus har Prop. 1994/95:100 kunnat hyras ut. Ytterligare lokaler i området kan efter hand erbjudas Bilaga 5 för uthyming.
Regeringen uppdrog den 11 augusti 1994 till Organisations- kommittén Pliktverket att i samråd med Försvarsmakten och Fortifikationsverket redovisa de lokalrnässiga konsekvenserna av dels en ökad inskrivningsvolym i Östersund, dels en bibehållen lokalisering i Östersund till nuvarande lokaler för Vämpliktsverket. Kommittén har redovisat att en bibehållen lokalisering till Vämpliktsverkets nuvarande lokaler i Östersund för det blivande Totalförsvarets pliktverk skulle medföra en sammanlagd besparing på ca 10 miljoner kronor under perioden fram till år 2002 jämfört med om verksamheten skulle lokaliseras till A 4:s kasemområde. Kommittén har föreslagit att regeringen ändrar sitt tidigare beslut om att samtliga försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i Östersund skall flytta och inrätta sig på befintliga kasemområden.
Regeringen har den 15 december 1994 beslutat enligt kommitténs förslag.
Bråvalla flygflottilj (F 13) i Norrköping har avvecklats den 30 juni 1994. Vid samma tidpunkt har Flygvapnets underrättelseskola (UndS) ornlokaliserats från F 13 till Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i Uppsala.
I samband med awecklingen av F 13 har ett stort antal förband som lcrigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 16 i Uppsala.
Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg har avvecklats den 30 juni 1994. I samband med avvecklingen av F 6 har ett antal förband som krigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 7 i Såtenäs.
Karlsborgs kommun har medverkat till att vissa lokaler har i anspråktagits för annan verksamhet redan innan flottiljen avvecklats helt. Således etablerade sig under hösten 1993 ett civilt forng i en hangar inom F 6:s område samtidigt som flygverksamheten fortfarande bedrevs från ett intilliggande hangarområde. Några försäljningsintåkter av mark har ännu inte erhållits och stora delar av byggnadsbeståndet är fortfarande inte tagna i anspråk för annan verksamhet.
Den årliga besparingen för Försvarsmakten av nedläggningen av fredsadministrationen vid F 6 har beräknats till ungefar 70 miljoner 85 kr vid fullt genomslag. Denna besparing bedöms kunna bli uppnådd
år 1997. Samtidigt gäller att nedläggningen förorsakar staten andra Prop. 1994/95:100 kostnader, främst olika former av pension, utbildningsbidrag och Bilaga 5 arbetslöshetsersättning. Ett positivt årsnetto för staten bedöms kunna inträda först under budgetåret 1995/96.
Undeng inför förändringar av Försvarsmaldens grundorganisation Bak run
Vid överväganden och beslut om organisation och lokalisering av verksamheter inom grundorganisationen behövs ett beslutsunderlag bl.a. med värderingar av ekonomiska och andra konsekvenser för olika handlingsaltemativ.
Erfarenheterna från tidigare arbete med nedläggningar och omlokaliseringar av förband har visat att beslutsunderlagen varierar och att det därför varit svårt att kunna göra riktiga jämförelser. Till stor del har dessa förhållanden orsakats av att tillämpade värderingsmetoder inte varit likartade hos berörda myndigheter och organisationer. Detta förhållande har även uppmärksammats av riksdagens revisorer. Försvarsutskottet har (bet. l993/94:FÖU9) sagt att utskottet utgår från att regeringen beaktar revisorernas förslag.
En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet, med representation från Försvarsmakten och Försvarets forskningsanstalt, har studerat formerna för ett systematiserat tillvägagångssätt. Arbetet har resulterat i en metod för att ta fram statsmakternas underlag för överväganden och beslut om större förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation.
Sammanfattning av mgto_d;n
De värderingar som skall göras inriktas främst mot att granska altemativskiljande faktorer och kostnader. Den systematiserade metoden innehåller följande huvuddelar.
1) Försvarsekonomisk värdering. Resultatet av denna värdering skall huvudsakligen visa: * Ekonomi grundad på investeringskalkyler som är gjorda med en" kalkyleringsperiod på tio år och med en real kalkylränta som motsvarar statens upplåningsränta reducerad med den antagna inflationen. " Andra faktorer som utgör komplement till investeringskalkylema i form av en identifiering och analys av andra konsekvenser för försvaret av de olika alternativen exempelvis operativa och beredskapsmässiga konsekvenser samt konsekvenser för personalen och på produktionen av krigsförband. * Bedönuring av risker och osäkerheter avseende olika förutsättningar och kalkylantaganden. 86
2) Sarnhällsekononrisk värdering. Försvarsmaktens verksamhet har Prop. 1994/952100 normalt stor betydelse på de orter man verkar. Förändringar får Bilaga 5 därför betydande effekter som inte beaktas i de försvarsekonomiska kalkylema och värderingarna. Vid den samhällsekonomiska värderingen bör den försvarsekonomiska investeringskalkylen vara grunden. Denna betraktas sedan från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den bör dessutom kompletteras med sådana samhällsekonomiska faktorer/poster som inte finns med i den försvarsekonorniska kalkylen. Värderingen har följande innehåll:
' Den försvarsekonomiska värderingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv där direkta personalkostnader, indirekta arbetsmarknadseffekter, investeringar och omställningar beaktas. ' Andra ekonomiskt beräkningsbara faktorer där exempelvis omfördelningen av skilda transfereringar i samhället och andra samhällsekonomiska effekter av de olika alternativen redovisas. ' Andra faktorer som har effekter utanför försvarssektom identifieras och redovisas. ' Bedömning av risker och osäkerheter på liknande sätt som vid den försvarsekonomiska värderingen.
lutsatser
Regeringen anser att den systematiserade metoden ger goda förutsättningar för ett tillfredsställande beslutsunderlag. Försvarsmakten genomför den försvarsekonomiska värderingen där investeringskalkyler utgör grunden. Eftersom Försvarsmakten har utarbetat ett nytt kalkylerings- och värderingssystem, som bygger på vedertagna principer för företagsekonomiska investeringskalkyler, bedöms enhetligheten och kvaliteten bli bättre än tidigare. De samhällsekonomiska värderingarna och det sammanställda underlaget för regeringens beslut utarbetas inom regeringskansliet.
Uppföljning och utvärdering av genomförda grundorganisationsförändringar görs årligen i Försvarsmaktens årsredovisning till regeringen där bl.a. totala kostnader och besparingar anges i resultatredovisningen. I budgetpropositionen redovisar regeringen genomförda omstruktureringar så att riksdagen ges möjlighet att göra en samlad uppföljning.
IV.5 Beställningsbemyndiganden för materiel och anlags- frnansierade anläggningar
En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet med representanter för bl.a. Försvarsmakten och Försvarets materielverk har utarbetat ett förslag till ett nytt system för beställningsbemyndiganden för materiel.
87
Enligt 9 kap. 10 5 Regeringsformen fär regeringen inte utan Prop. 1994/95:100 riksdagens bemyndigande ta upp län eller i övrigt ikläda staten Bilaga 5 ekonomisk förpliktelse.
Det nya bemyndigandesystemet är anpassat till det styrsystem som gäller fr.o.m. den 1 juli 1994 mellan regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Det nya bemyndigandesystemet är enklare och mera överskådligt än det tidigare.
Fortsättningsvis kommer regeringen att av riksdagen begära en ram (ett högstbelOPP) för beställningsbemyndiganden för tidigare för riksdagen redovisad och ny materiel och hemställa att riksdagen medger (bemyndigar) att regeringen inom den föreslagna ramen får ikläda staten kostnader även efter den period som riksdagen har beviljat anslag för. Bemyndigandet omfattar således tiden efter det år som riksdagen beviljar anslag för. Bemyndigandet anges i samma prisläge som anslaget.
Regeringen kommer bl.a. genom årsredovisningarna att inhämta underlag för att följa upp de olika materielobjekten avseende vad som utbetalts, betalningsplan, vad som kontrakterats resp. ännu ej kontrakterats etc.
Även bemyndigandesystemet för anslagsfinansierade anläggningar, dvs. befästningar m.m., har förändrats, så att det i fortsättningen kommer att överensstämma med bemyndigandesystemet för materiel.
Under avsnittet III Medelsberäkning m.m. lämnas en redovisning av olika objekt som ingår i bemyndiganderamama.
88
Prop. 1994/95:100 IV. 6 Försvarsindustri Bilaga 5
Regeringens sammanfattande bedömning
Den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör av högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort säkerhetspolitiskt värde.
Att det militära försvaret minskar i storlek och att materielens omsättning sker med längre tidsintervaller ger låg - i vissa fall för låg - beläggning på industrin med ökad svårighet att behålla hög kompetens.
Det är ett svenskt försvarsintresse att svensk försvarsindustri prioriterar de teknikområden som Försvarsmakten är mest beroende av i materielförsörjningen. Det ligger i försvarets intresse att åtgärder vidtas, som säkerställer industriell kompetens inom dessa områden.
Det ligger också i försvarets intresse att försvarsindustrin söker intemationth samarbete för att stärka industrins fortlevnad och kompetens.
Det är också viktigt att systemkompetensen behålls på hög nivå, såväl för Försvarsmaktens roll som kvalificerad köpare som för industrins egen utvecklingsformåga.
Allmänt
Den strukturomvandling av den europeiska försvarsindustrin, som påbörjades under senare delen av 1980—talet pågår fortfarande. Den har främst orsakats av en överkapacitet på en vikande marknad för försvarsmateriel, men också av ökande internationell samverkan och strävan efter att genom koncentration stärka konkurrensförmågan inom för branschen viktiga teknikområden.
Industrith samarbete mellan industrier inom och utanför Europa sker i betydande omfattning i ett invecklat mönster, bildat såväl genom projektsamverkan som genom korsägande och fusioner.
Utvecklingen i det civila samhället har medfört användning av avancerad teknik i så stor omfattning att den kan bära egen forslmings- och utvecklingsverksarnhet även inom tel-mikområden, där den hög- teknologiska utvecklingen hittills i huvudsak varit rnilitärteknisk. Detta 89
Bilaga 5
har breddat försörjningsbas och konkurrenskraft hos industrier/— koncerner, som utnyttjar samma tekniska kompetens för produktion till både civil och militär marknad.
Svensk försvarsindustri
Den svenska försvarsindustrin är en viktig säkerhetspolitisk och högteknologisk tillgång, -som tillgodoser viktiga delar av Försvarsmaktens materielbehov.
Att det militära försvaret minskar i storlek och att omsättningen av materielen sker med längre tidsintervaller medför en lägre beläggning på svensk försvarsindustri. Detta skapar behov av en vidare marknad än som följer av Försvarsmaktens beställningar för att kunna behålla teknisk kompetens och produktionsfömtåga i konkurrenskraftig och lönsam nivå.
För att behålla viktig nationell självförsörjning bör utveckling och produktion av försvarsmateriel i Sverige inriktas mot kunskaps- och kompetensområden där svenska behov är speciella och av olika skäl olämpliga att täcka med import.
Den begränsade marknaden i Sverige för försvarsmateriel har gjort svensk försvarsindustri beroende av intemationth samarbete och export för att kunna behålla och vidareutveckla sin tekniska kompetens. Teknikområden kommer alltid att finnas, inom vilka tillräcklig kompetens inte finns inom landet.
Nordiskr försvarsmaterieLtamarbete
Den danska, finska, norska och svenska försvarsministem har nyligen ingått ett ramavtal avseende ett försvarsmaterielsamarbete.
Syftet med ramavtalet är främst att genom samarbete uppnå ekonomiska, tekniska och industriella fördelar inom försvars- materielområdet. Strävan har dessutom varit att säkra ett effektivt försvarsmaterielsarnarbete mellan respektive lands myndigheter inom områdena studier, forskning, utveckling, produktion, underhåll och upp- handling.
Industriell samverkan
I samband med upphandlingama år 1994 av ny stridsvagn från Tyskland och ny aktiv radarjaktmbot från USA förband sig de utländska leverantörerna att genomföra industriell samverkan och andra kompen- sationsåtaganden motsvarande det totala anskaffningsvärdet. Därigenom skapades gynnsamma förutsättningar för bevarad kompetens inom betydelsefulla delar av den svenska försvarsindustrin.
Prop. 1994/95 : 100
Regeringen utarbetar för närvarande riktlinjer för industriell Prop. l994/95:100 samverkan och andra kompensationsåtaganden i samband med större Bilaga 5 materielanskaffningar utomlands. Detta sker bl.a. för att möta den situation som har uppstått när försvarsindustrins förutsättningar kraftigt har förändrats de senaste åren. Vid eventuella reduceringar av beställningarna till den svenska försvarsindustrin, ökar behovet av olika former av industriell samverkan för att underlätta ett tillvaratagande av för försvaret nödvändig kompetens i Sverige.
Kraven på industriell samverkan är ett medel för att tillgodose förvarsmaktens behov av industriell kapacitet inom landet. Ett viktigt inslag i riktlinjerna är därför att kraven på industriell samverkan o.dyl. skall uppfylla säkerhets- och försvarspolitiska behov, och att insatserna skall inriktas mot den svenska försvarsindustrin.
Behov av prioritering av kompetensområden
Inför nästa försvarsbeslut genomförs inom försvaret utredningar för att klarlägga den långsiktiga teknologiförsörjning och försvarsindustriella kompetens, som bör ännas i landet för Försvarsmaktens behov.
Högteknologisk kompetens med betydelse för försvaret änns inom landet vid vissa institutioner, myndigheter och företag. Den om- strukturering av försvarsindustrin, som sedan några år pågår avser en effektivare anpassning till den förväntade marknaden. Emellertid bedöms försvarsindustrin inte ens med en mer rationell industrisu'uktnr inom alla områden kunna behålla kompetens och produktion med nu planerade försvarsbeställningar som enda bas.
De industriella resurser av vilka Försvarsmakten är mest beroende för sin framtida materielförsöjning måste därför prioriteras så att fortlevnaden säkras. Vid prioriteringen måste hänsyn tas till både freds- och krigsförhållanden. Vidare bör hänsyn tas till planerad återtagnings- möjlighet i den mån sådan är realistisk, eftersom återuppbyggnad av förlorad kompetens i regel är mångårig.
Konsekvensbedömning
Den svenska försvarsindustrins situation och förmåga att uthålligt behålla sin kompetens som kvaliäcerad leverantör till Försvarsmakten varierar mellan sldlda teknikområden. Ett sannolikt ökat utlands- beroende, främst på komponentområdet, bedöms inte kunna undvikas. Läget kan sammanfattas enligt följande.
Underhållsindustrin bedöms, trots minskad underhållsvolym, kunna under överskådlig tid tillgodose underhållsbehovet för beäntliga materielsystem. Dock kan läget beträffande underhållet av system med stort innehåll av utländska komponenter bli kritiskt vid avspärrning och 91 krig.
Bilaga 5
Försvarselektronik utvecklas och produceras av äera högt kvaliäcerade företag, som även har kompetensbevarande civil produktion. Nyutvecklingsförmågan för ledningssystem, radarsensorer, optronik och telekommunikation bedöms kunna behållas fram till sekel- skiftet. Svenska referensprojekt har stor betydelse för exportsatsningar. Särskilt viktigt är att bevara inhemsk kompetens inom signalskydds- och telekrigsområdet, eftersom alla sådana system är starkt sekretessomgärdade.
Flygindustrin är genom projketet IAS-39 Gripen belagd till strax efter sekelskiftet men export skulle väsentligt förbättra möjligheten till jämn produktion. Både äygplans- och äygmotorindustrierna har internationellt samarbete och en ansenäg andel civil produktion. Satsningen på nationella äygforskningsprogram har stor betydelse för att generera hög kompetensnivå.
Robotindustrins nuvarande kompetens kan beräknas bestå under hela 1990—talet om nuvarande projekt kan fullföljas. Långsiktigt bedöms enbart svenska beställningar inte bilda tillräcklig bas för verksamheten. Intemationth samarbete är dock etablerat.
Marina vapensystem kommer vad avser undervattensvapen att utvecklas och produceras under hela 1990—talet. Varvsindustrins förmåga att fortleva som leverantör av ytstridsfartyg och ubåtar förutses bli starkt beoende av exportorder.
Stridsfordonsindustrin bedöms genom stridsvagnsköpet och internationell samverkan kunna behålla kompetens och beläggning över sekelskiftet.
Pjäsindustrin beräknas bl.a. ha tomproduktion till bortom sekelskiftet. Utvecklingskompetensen behöver behållas för Försvarsmaktens långsiktiga behov av att vidmakthålla de tunga artillerisystemen.
Explosivämnen för Försvarsmakten (baskrut) produceras i stegvis anpassad omfattning till minskat behov.
Prop. l994/95:100
92
Prop. 1994/951100 IV. 7 Den civila tralikäygarutbildningen Bilaga 5
Bakgrund
För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och samtidigt minska avgången av piloter från äygvapnet inrättades år 1984 under Försvarsdepartementet den statliga traälcäygarhögskolan (T FHS).
På regeringens uppdrag utredde Chefen för äygvapnet år 1992 frågor om TFHS och dess verksamhet. I sin slutrapport anförde Chefen för äygvapnet bl.a. att det är nödvändigt att bibehålla en planmässig utbildning av traäkäygare inom landet och att det borde prövas om inte traäkflygarutbildningen kan integreras i högskolesystemet. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5) anförde föredragande- statsrådet att huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera krigsförband. Det kan därför anses tveksamt om uppgiften att utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för äygvapnet. En del i fortsatta överväganden borde, enligt föredraganden, vara att närmare belysa möjligheten att inordna utbildningen i högskole— systemet.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen år 1993 åt Lunds universitet att utreda frågan om att inordna den civila traäkäygarutbildningen i högskolan. Resultatet av uppdraget redovisades i rapporten den 13 januari 1994 Den civila traäkäygarutbildningens/Trafikäygarhögskolans (T FHS) inordnande i Lunds universitet. Universitetet föreslår att TFHS- utbildningen inordnas i högskolan/Lunds universitet som en yrkesexamen omfattande 80 poäng och att utbildningen lokaliseras till nuvarande lokaler i Ljungbyhed.
Rapporten har remissbehandlats. Försvarsmakten och Luftfartsverket är positiva till förslaget, medan Kanslersämbetet och Riksrevisionsverket är kritiska. Flygbranschen är i allmänhet negativ till utredningens förslag. (En förteckning över remissinstansema och en remissammanställning änns tillgänglig i Försvarsdepartementets akt i ärendet - dnr Fo94 80/MIL och Fo94 l706/MIL).
Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag har Försvarsmakten i sin programplan för åren 1995-2000 i september 1994 redovisat frågor om traäkflygarutbildningen. Myndigheten framhåller att dess primära intresse är att det inom landet änns en högkvalitativ utbildning för trafikäygare så att den civila marknaden kan förses med direkt— utbildade, rätt uttagna och välutbildade traäldlygare som rekryterings- altemativ till äygvapenpiloter. Detta blir än viktigare i framtiden med ökade kostnader för utbildningar inom Gripen-systemet.
Vid skilda tillfällen har olika intressenter lämnat synpunkter i frågan 93 om den fortsatta verksamheten vid TFHS.
Vid riksdagsbehandlingen av 1993 års budgetproposition (bet. Prop. 1994/951100 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333) uttalade försvarsutskottet rörande Bilaga 5 frågorna om TFHS att skolan har en betydelsefull roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av piloter.
Regeringens överväganden
Redan tidigare (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333) har konstaterats att kosmadema för att utbilda stridspiloter är sådana att det inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan vidare övergår i civil tjänst. Ett sätt att i någon mån förhindra en övergång av äygvapenpiloter till det civila trafikflyget är att inom landet hålla en kvaliäcerad traäkäygarutbildning varifrån de civila tr'aäkäygama i stället kan rekryteras. Detta var också huvudskälet till att TFHS inrättades i mitten på 1980-talet.
Regeringen delar därför i och för sig Försvarsmaktens uppfattning - som också tidigare kommit till uttryck genom Chefen för äygvapnet - att det är av betydelse att det inom landet änns en högkvalitativ utbildning av civila traäkäygare.
Behovet av nyutbildade civila traäkäygare har under senare år emellertid varit i stort sett obeäntligt. Verksamheten vid TFHS har bedrivits i en begränsad omfattning och med inriktningen att bevara skolans kompetens.
Regeringen konstaterar att remissinstansema har delade meningar om förslagen i Lunds universitets rapport. Från några håll ifrågasätts också utbildningen i sig.
Under tidigare avsnitt har regeringen redovisat de besparingar som bör göras dels inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, dels inom anslaget A 1. Försvarsmakten.
TFHS är ingen egen myndighet utan ett verksamhetsställe inom Försvarsmakten. Verksamheten änansieras inom anslaget A 1. Försvarsmakten.
Med hänsyn till besparingskraven och till det begränsade behovet av verksamheten vid TFHS anser regeringen att anslaget A 1. Försvarsmakten bör reduceras med ett belopp som motsvarar besparingen under budgetåret 1995/96 av en inledd avveckling av verk- samheten vid TFHS. Medel är således beräknade för att pågående kurser och kurser planerade att påbörjas inom den närmaste framtiden skall kunna genomföras. Vid sidan härom får det, enligt regeringens mening, ankomma på Försvarsmakten att inom ramen för tillgängliga reSurser besluta om verksamhetens fortsatta omfattning och inriktning. I detta ligger även att - om Försvarsmakten så anser - lämna förslag till 94 regeringen om nedläggning av skolan.
Prop. 1994/951100 IV. 8 Muskövarvets framtid Bilaga 5
Muskövarvet är idag en organisationsenhet inom Försvarsmakten. Staten har därmed ägaransvar för varvets verksamhet och dess personal.
Med stöd av regeringens bemyndigande i juni 1994 förordnade chefen för Försvarsdepartementet den 4 juli 1994 en särskild utredningsman med uppgift att utreda Muskövarvets framtid. Utredningen skall vara slutförd senast den 1 mars 1995.
IV. 9 Försvarets sjuktransporthelikoptrar och Utredningen civilt bruk av försvarets resurser
Riksdagen bestämde i 1987 års försvarsbeslut att kapaciteten i fråga om sjuktransporter med helikopter borde öka för att tillgodose behovet i krig. En utökning av kapaciteten borde ske så att behovet i fred kunde tillgodoses.
Regeringen har under våren 1993 uppdragit åt Försvarets materielverk att inom en kosmadsrarn av 200 miljoner kr anskaffa fem till sex sjuktransporthelikoptrar av medel från anslag under Försvars- och Socialdepartementens huvudtitlar.
Fem helikoptrar av typen Augusta Bell 412 HP har anskaä'ats. Leverans av helikoptrarna har skett under år 1994.
Försvaret har kunnat erbjuda sjukvårdshuvudmännen (landstingen) två ambulanshelikopterstationer med valfri basering och beredskap fr.o.m. den 1 juli 1994 samt ytterligare en station fr.o.m. den 1 september 1994.
Försvaret har hittills lämnat offerter till fem landsting som visat intresse för en verksamhet med ambulandshelikoptrar. Två landsting har vid upphandlingen valt civila helikopterföretag. Från två håll har upphandlingen avbrutits av kostnadsskäl. Under hösten 1994 har en upphandling genomförts i Västerbottens läns landsting.
Från försvarets sida har i avvaktan på fortsatta direktiv i frågan sjuktransporthelikoptrar tills vidare baserats vid Norrbottens arméflygbataljon (AF l) i Boden resp. planeras att baseras vid Östgöta arméflygbataljon (AF 2) i Linköping för att kunna utnyttjas vid akuta insatser.
De höga kosmadema för ambulanshelikoptrar har lett till att endast sex landsting hittills har etablerat någon form av ambulanshelikopter- 95
verksamhet, varav ett fåtal med kvaliäcerade helikopter-resurser med Prop. l994/951100 korta beredskapstider dygnet runt. Bilaga 5
Vid riksdagsbehandlingen av helikopterfrågan har vid olika tillfällen understrukits vikten av att konkurrens och prissättrringsfrågoma beaktas i anslutning till försvarets helikoptertjänster (Bet. l993/94:FöU9 och l993/94zFiU18).
Riksdagen (bet. 1991/92:FöU12, rskr 337) gav som sin mening regeringen till känna vad som anförts om utredning om utnyttjande av totalförsvarets resurser för civila ändamål. Försvarsutskottet konstaterade vid ärendets behandling att det på lokal nivå sedan några år pågått ett direkt samarbete militärt-civilt inom ramen för det s.k. sambruksprojektet, men att ett mer omfattande sambruk mött vissa hinder på grund av bl.a. gällande konkurrensbestänunelser.
Regeringen har därefter fattat beslut om direktiv (Dir. 1994161) för ett utredningsuppdrag avseende frågor om fredstida utnyttjande för civila ändamål av resurser avsedda för försvarsändamål. I uppdraget ingår att lägga fram förslag till en lösning avseende den fredstida användningen av försvarets helikoptrar för sjuktransporter, som innebär att intentionerna i 1987 års försvarsbeslut kan förverkligas. Förslaget avseende sjuktransporter med helikoptrar skall redovisas till regeringen före den 1 mars 1995.
Uppdraget omfattar också att kartlägga erfarenheterna av det hittillsvarande fredstida civila bruket av försvarets resurser, och samlat pröva förutsättningama för ett fortsatt, utvidgat civilt nyttjande, och lämna förslag om erforderliga riktlinjer och bestämmelser härför. Uppdraget, som anförtrotts åt en av chefen för Försvarsdepartementet tillkallad särskild utredare skall i sin helhet vara avslutat senast den 15 september 1995.
IV. 10 Inrättande av ett brigadcentrum
De säkerhetspolitiska förändringarna i Europa har medfört att det har uppstått en marknad för billig, begagnad försvarsmateriel. I vissa fall har denna marknad varit av intresse för det svenska försvaret. Bl.a. har begagnade splitterskyddade trupptransportfordon kunnat köpas till mycket låga priser. Dessa fordon tillförs nu infanteribrigaderna i snabb takt.
Denna ökade mekanisering av infanteriet leder till att betingelserna för intänteriförbanden avseende utbildning, taktikutveckling m.m. alltmer kommit att likna betingelserna inom pansartrupperna. Den nuvarande uppdelningen i truppslagen infanteriet/kavalleriet och pansar- trupperna framstår mot bakgrund av detta inte som helt ändamålsenlig. En samordning av truppslagen skulle enligt regeringens mening leda till 96
Bilaga 5
en bättre utbildning och en mer effektiv organisation i fred och en mera ändamålsenlig krigsorganisation.
En sådan samordning bör åstadkommas genom att ett brigadcentrum inrättas samtidigt som infanteri/kavallericentrum och pansarcentr'um läggs ned. -
Försvarsmakten har till regeringen lämnat in ett förslag med denna innebörd. Förslaget innebär att de verksamheter som i dag bedrivs vid infanteri/kavallericentrum och pansarcentrum i Linköping/Kvam, Umeå och Skövde även fortsättningsvis bör bedrivas vid dessa orter. Viss omfördelning av resurser kommer dock enligt förslaget att bli aktuell. Försvarsmakten anser att förslaget kan genomföras med bibehållande av de förbandsbenämningar, traditioner och symboler som tillhör trupp- slagen.
Regeringen anser att ovan beskrivna samordning mellan truppslagen infanteriet/kavalleriet och pansartrupperna bör genomföras per den 1 juli 1995.
IV. 11 Förvaring av vapen
Regeringen uppdrog i 1994 års planeringsanvisningar åt Försvarsmakten att lämna en redovisning av läget vad avser åtgärder för att förhindra stölder av militära skjutvapen. I redovisningen skulle också ännas en bedömning av effekterna av beslutade åtgärder samt beredskaps-
konsekvenser av dessa.
Försvarsmakten har redovisat uppdraget i programplanen. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
En utredning har genomförts under år 1992. Denna utredning har redovisats för regeringen.
En rad konkreta åtgärder har vidtagits som ett resultat av denna utredning. Som exempel kan nämnas:
* Utökad bevakning vid förråd.
Hemtagning av vapen från förråd där krigsförbanden kommer att utgå. Förändring av vapenkassuners placering. Installationer av larm. flyttning av granatgevär från förråd till kassun. Särförvaring av vitala delar till kassunförvarade vapen. Utökad kontroll av hur bestämmelser har efterlevts.
!
lr " I i !
Försvarsmakten anför vidare att åtgärder som har initierats under hösten 1993 kan få genomslag i statistiken först från år 1994. I de &11
7 Riksdagen 199—"INS. I saml. Nr IOO. Bilaga 5
Prop. 1994/95 : 100
97
där åtgärderna kräver investeringar konuner statistiken inte att påverkas Prop. 1994/95:100 förrän år 1995 . Bilaga 5
Åtgärder som syftar till att förhindra och minimera effekterna av stölder pågår enligt Försvarsmakten kontinuerligt.
Förrådshållningen av vapen har också, med beaktande av beredskapskraven, i viss utsträckning centraliserats.
Regeringens bedöming
Statistiken för år 1993 visade en kraftig nedgång av antalet stulna vapen. För år 1994 föreligger ännu inte någon statistik, men underhandsuppgifter antyder att antalet förkomna vapen åter har ökat.
Regeringen anser att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser om eä'ektema av Försvarsmaktens åtgärder. För att få ett bättre underlag för en sådan bedömning kommer regeringen noga följa utvecklingen framöver inom området och vidta de åtgärder som regeringen anser behövs. Inom Försvarsdepartementet har tillsatts en särskild arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett underlag för regeringens ställningstaganden.
IV.12 Nedläggning av grundutbildning vid Norrlandskustens marinkonunando.
Till följd av 1992 års försvarsbeslut har en betydande nedskärning gjorts i marinens krigsorganisation. Denna nedskärning har också haft till följd att de årliga vämpliktskontingenterna inom marinen har reducerats, från ca 6 300 värnpliktiga per år till ca 4 100 värnpliktiga per år. Inom marinen änns därför numera en betydande överkapacitet i utbildningsorganisationen, särskilt inom kustartilleriet.
I propositonen inför 1992 års försvarsbeslut anförde regeringen att utbildningskapaciteten vid Norrlandskustens marinkommando borde utnyttjas för att organisera en amäbiebataljon avsedd för Norrlands- miljö. Överbefälhavaren borde senare ges i uppdrag att redovisa hur utbildningen av förband för Norrlandskusten skall bedrivas.
Den vämpliktsutbildning som syftar till att organisera amäbiebataljonen kommer att avslutas den 1 november 1997. Den vämpliktsutbildning som därefter behövs för att omsätta Norrlands- kustens marinkommandos krigsorganisation är av så begränsad omfattning att det av ekonomiska och praktiska skäl är olämpligt att genomföra den vid detta marinkommando. Dessutom kommer omsättning av amäbiebataljonen inte att behöva påbörjas förrän tidigast omkring år 2001. Den utbildning som behövs för Norrlandskustens marinkommandos krigsorganisation kan överföras till Ostkustens marin- 98
kommando och Gotlands kustartilleriregemente utan att detta kräver Prop. 1994/95:100 några investeringar där. Bilaga 5
Regeringen anser att grundutbildning av värnpliktiga för amäbieförband och områdesbundna kustartilleriförband (med undantag av bevakningsbåt för beredskapstjänst) därför inte bör genomföras vid Norrlandskustens marinkommando efter den 1 november 1997. Möjligheten att utnyttja detta nrarinkommandos övningsområde och goda utbildningsbetingelser bör docktillsvidare bibehållas.
Försvarsmakten har beräknat att en nedläggning av grundutbildning enligt förslaget ger en årlig nettobesparing under perioden 1997/98 - 2005/2006 på ca 15,9 miljoner kronor. Då har beaktats att vissa investeringar måste göras i ombyggnad, personalavveckling och flyttning av personal. Omkring 30 yrkesofficerare behöver överföras till andra förband. Omkring 40 yrkesofficerare och drygt 50 civilanställda blir övertaliga. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att bestämma villkoren för avveckling och flyttning av personal.
IV.13 Tillämpning av anslagsförordningen
I regleringsbrevet för budgetåret l994/95 medges Försvarsmakten dispens från att tillämpa anslagsförordningen (1992:760) för merparten av materielanskaffiringen vad avser avräkning av förskott. Dispensen innebär att Försvarsmakten avräknar förskott mot anslaget vid utbetalning och inte vid fullgjord leverans.
Regeringen anser att Försvarsmakten inte längre bör undantas ifrån anslagsförordningens regler. För materielbeställningar som sträcker sig över en längre tidsperiod är det dock oklart vad som kan anses som fullgjord leverans. Regeringen avser att utreda principerna för vad som skall betraktas som fullgjord leverans i förordningens mening och hur detta skall tillämpas på Försvarsmakten. Vidare avser regeringen att analysera eventuella budgetkonsekvenser.
Regeringens avsikt är att Försvarsmakten skall tillämpa anslagsförordningens regler senast den 1 januari 1997. Om det är möjligt, skall myndigheten tillämpa regelverket tidigare. Detta kommer att utredas under våren 1995.
99
Prop. 1994/95:100 Bilaga 5 3.2 Ersättningar för kroppsskador
A 2, Em'ttningg; för mpnssggg;
l993/94 Utgift 66 353 882 l994/95 Anslag 74 198 000 l995/96 Förslag 111 297 000 varav 74 198 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (l977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen ( 1977:284 ) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.
Riksförsäkringsverket disponerar anslaget. Regeringens överväganden
Verksamheten under anslaget är regelstyrd och medel föreslås därför i form av förslagsanslag på 111 297 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 59 260 534 000 kr,
2. godkänner regeringens förslag till nya delindex ingående i försvarsprisindex ( avsnitt 3 . III och IV)
3. bemyndigar regeringen att justera anslaget A 1. Försvarsmakten och bemyndiganderamamaenligt försvarsprisindex med hänsyn till den faktiska prisutvecklingen under perioden den 1 juli 1994 till den 3ldecember 1994,
4. bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 55 800 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1995/96,
5. bemyndigar regeringen att medge beställningar av investeringar i anslagsänansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 265 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1995/96,
100
6. godkänner att Försvarsmakten genom beslut om merutgift på Prop. 1994/952100 anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. får kompensation för BilagaS förslitning av materiel som använts i FN-tjänst (avsnitt 3.II),
7. godkänner regeringens förslag till omräkning av planerings- ramen för Gripen—projektet (avsnitt IV.1),
8. godkänner regeringens förslag till ett nytt system för beställningsbemyndigande för materiel och anslagsänansierade anläggningar (avsnitt V.5),
9. godkänner vad regeringen har anfört om inrättande om ett brigadcentrum (avsnitt IV.10),
10. till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 111 297 000 kr.
101
Bilaga 5
4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
4.1 Övergripande redovisning
Allmänt
De myndigheter som f.n. upptas under littera B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter är Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Vämpliktsverket, Militärhögskolan och Försvarets radioanstalt.
Gemensamt för dessa myndigheter är att de ger stöd till Försvarsmakten. De levererar olika produktionsfaktorer som ingår i Försvarsmaktens produktionsprocess för att bl.a. framställa krigs- förband. Som exempel kan nämnas att Försvarets materielverk levererar materiel, Fortifikationsverket tillhandahåller lokaler m.m.
De flesta av myndigheterna är uppdragsstyrda av Försvarsmakten men samtidigt självständiga myndigheter direkt under regeringen. Huvuddelen av myndigheterna är avgiftsfinansierade och gemensamt för dem är att de nästan undantagslöst har en monopolsituation för de tjänster som erbjuds.
Efterföljande till Vämpliktsverket - Totalförsvarets pliktverk - tas upp under littera G.
Besparingar
Regeringen beräknar besparingarna under litterat till 27 200 000 miljoner kronor.
4.2 Fortifikationsverket
B 1, Fgm Qtignslerlgt
1993/94 Utgift 1 000 1) 1994/95 Anslag 1 000 l995/96 Förslag 1 000
l) Avser Fortifikationsförvalmingen Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål (ändamålsfastigheter).
Prop. 1994/95:100
102
Prop. 1994/95:100 Fortifikationsverket Bilaga 5
Fortifikationsverket föreslår bl.a. följande inriktning av verksamheten för budgetåret l995/96.
Uppbyggnaden av verket fortsätter, främst avseende informationssystem, uppdatering av "mstighetsregister och utveckling av metoder för hyresberäkning och hyresadministration.
System skall utvecklas så att kapitalkostnader, underhållskostnader och verkets förvaltningskostnader skall kunna fördelas på nyttjare och olika objekt.
Inom verksamhetsgrenen fastighetsförvaltning innebär utvecklingen att nybyggandet kommer att minska samtidigt som avyttring blir en allt tyngre uppgift.
Inom verksamhetsgrenen uppdragsverksamhet förutser Fortifikations- verket uppdrag bl.a. vad gäller isbekämpning på flygbanor, miljökoncessioner, skjutbanesäkerhet och fysisk planering. Verksamheten finansieras genom avgifter.
I resultatprognosen beräknas intäkter från fastighetsförvaltning och Uppdragsverksarnhet av Fortifikationsverket till 3 505 100 000 kronor. En viss osäkerhet anmäls när det gäller kostnaderna för den egna förvaltningen.
Fortifikationsverket föreslår att låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler skall uppgå till 2 000 000 000 kronor.
Årsredovisningen för Fortifikationsförvaltningen visar att verksamheten bedrivits så att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak har kunnat nås.
Enligt Riksrevisionsverket uppvisar årsredovisningen vissa brister. Bl.a. har Fortifikationsförvaltningen belastat statsverkets checkräkning på ett sätt som kräver regeringens medgivande utan att detta har inhämtats.
Riksrevisionsverket konstaterar också vissa brister i resultatredovisningen.
I båda dessa avseenden har Riksrevisionsverket riktat invändningar mot årsredovisningen.
103
Prop. 1994/952100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Sameläger:
Övergripande mål
Forrifikationsverket skall förvalta ändamålstastigheterna så att
- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås
- ändamålsenliga mark—, anläggnings- och lokalresurser lam tillhandahållas på konkurrenslaaftiga villkor
- fastigheternas värden långsiktigt tillvaratas. Resurser:
B 1. Fortifikationsverket, anslag 1 000 lo'onor.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Årsredovisningen medger dock inte en mera noggrann bedömning av måluppfyllelSen.
De av Riksrevisionsverket påtalade bristerna i resultatredovisningen bör inte föranleda någon särskild åtgärd från regeringen med tanke på att de hänför sig till en myndighet som varit föremål för omstruktureringsåtgärder.
När det gäller de övriga bristerna i årsredovisningen avser regeringen att i annat sammanhang vidta lämpliga åtgärder.
lu r
Verksamheten bör bedrivas i huvudsak i enlighet med Fortifikationsverkets förslag.
Låneramen i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler bör uppgå till 2 000 000 000 för budgetåret 1995/96.
104
4.3 Försvarets materielverk Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
B 2. Fg”rsv__arets materielverk
1993/94 Utgift 1 294 915 000 1994/95 Anslag 1 000 l995/96 Förslag 1 000
Försvarets materielverk är en central förvalmingsmyndighet med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Myndigheten biträder Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemlcunskap.
Myndigheten får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra än Försvarsmakten.
Försvarets materielverk
Verket har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag: B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel E 4. Operativ ledning: Forskning och utveckling F 3. Försvarets materielverk K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen
Verket har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: Uppdrag för armén, Uppdrag för marinen, Uppdrag för flygvapnet, Uppdrag för operativ ledning, Uppdrag för försvarsgemensam teknologiförsörjning, Uppdrag för kustbevakningen, Uppdrag för övriga kunder, Uppdrag till stöd för Försvarsmaktens ledning och produktion, Drivmedelsförsörjning, Reservmateriel- försörjning, Verkstadsdrift. Resultatredovisningen pekar på att verksamhetsmålen för de olika verksamhetsgrenarna i huvudsak har nåtts.
Riksrevisionsverket bedömer att verkets årsredovisning är rättvisande.
Verket har i sin anslagsframställning redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: Materielprodukter, Stöd till kunder, Reservmaterielförsörjning, Drivmedelsförsörjning, Övrigt. 105
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål:
Försvarets materielverk skall anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten, och biträda Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt materielsystemkunskap.
Resurser:
B 2. Försvarets materielverk, anslag 1 000 honor.
Resulgtbedömning
Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94 är tillfredsställande.
lu r
Regeringen bedömer att nuvarande inriktning och avgiftsfinansiering av verksamheten bör gälla även under budgetåret 1995/1996.
4.4 Militärhögskolan
B 3. Militärhögskolan
1993/94 Utgift 99 884 575 1) 1993/94 Utgift 11 317 077 2) 1994/95 Anslag 144 490 000 l995/96 Förslag 12 857 000 varav 8 571 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Avser Militärhögskolan 2) Avser Försvarets förvaltningshögskola
Den nuvarande myndigheten Militärhögskolan inrättades den 1 juli 1994 och övertog därvid den verksamhet som tidigare bedrevs av den dåvarande Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola. 106
Årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 för dessa myndigheter Prop. l994/95:100 har lämnats av Militärhögskolan. Bilaga 5
Militärhögskolan är central förvaltningsmyndighet för utbildning av personal för Försvarsmakten, andra totalförsvarsmyndigheter och för samhället i övrigt. Vid Militärhögskolan skall också bedrivas forskning.
De övergripande målen för Militärhögskolan är att genom utbildning och forskning stödja Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad.
I årsredovisningen för Militärhögskolan redovisas verksamheten i följande verksamhetsområden.
- Nivåhöjande utbildning
- Fackutbildning - Militärhistoria och metodik - Övrig produktion
Av årsredovisningen för Militärhögskolan framgår att utbildningsvolymen gått upp och att den genomsnittliga kostnaden per helårsprestation ökat. Vidare framgår att målen för verksamheten i allt väsentligt har uppnåtts.
Militärhögskolan redovisar ett anslagssparande om 5 472 000 kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller invändningar mot årsredovisningen. Enligt verket är redovisningen av anläggningstillgångar bristfällig. Vidare ger redovisningen en missvisande bild av lån upptagna hos Riksgäldskontoret.
I årsredovisningen för Försvarets förvaltningshögskola redovisas verksamheten i följande verksamhetsgrenar.
- Utbildning - Forskning och utveckling
Av årsredovisningen för Förvaltningshögskolan framgår att utbildningsvolymen gått ned och att den genomsnittliga kostnaden per elevdag ökat. Detta förklaras med dels att utbildningen i större utsträckning sker på distans, vilket gör att kostnaderna har ökat för skolan men minskat för uppdragsgivaren, dels att de fasta kosmadema har ökat på grund av att antalet elevdagar minskat. Vidare framgår av redovisningen att verksamheten genomförts med i allt väsentligt hög måluppfyllelse.
För Försvarets förvaltningshögskola redovisas ett anslagssparande om 5 420 000 kronor.
107
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen för Försvarets Prop. 1994/95:100 förvaltningshögskola i allt väsentligt är rättvisande. Bilaga 5
Militärhögskolan föreslår i sin anslagsframställning att huvuddelen av verksamheten vid skolan skall finansieras med avgifter, medan viss verksamhet avseende forskning och utveckling föreslås bli anslagsfinansierad. Den avgiftsfinansierade verksamheten föreslås uppgå till 239 192 000 kronor och den anslagsänansierade till 12 473 000 kronor.
Regeringens övervägande
Salaam:
Övergripande mål:
De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga fast.
Resurser:
B 3. Militärhögskolan, Ramanslag 12 857 000 kronor. Beräknade avgiftsinkomster 224 192 000 kronor.
Bgsulmtbedömning
Regeringen ser allvarligt på bristerna i årsredovisningen för Militärhögskolan och på det förhållandet att kostnaderna per elevdag vid Förvaltningshögskolan har ökat. Med detta påpekande bedömer regeringen att verksamheten vid Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt bedrivits i överenstämmelse med angivna verksamhetsmål.
Slutsatser
Militärhögskolans verksamhet bör i princip avgiftsfinansieras. Högskolans forskningsverksamhet avseende militärhistoria och säkerhet5politik bör dock finansieras med anslagsmedel.
Vid beräkningen av Militärhögskolans anslagsmedel har hänsyn tagits till det allmänna besparingskravet som åvilar myndigheterna med anledning av prop. 1994/95:25 . Sammantaget innebär detta en besparing på ca 15 000 000 kronor (18 månader).
Regeringen förutsätter att Militärhögskolan vidtar åtgärder för att minska den genomsnittliga kostnaden per helårsprestation. Regeringen 108
förutsätter också att Militärhögskolan vidtar åtgärder som är ägnade att Prop. 1994/952100 komma till rätta med sådana brister som påtalats i Riksrevisionsverkets Bilaga 5 revisionsberättelse över Militärhögskolans årsredovisning. Därvid är det enligt regeringens mening särskilt angeläget att högskolan tillförs erforderlig ekonomiadministrativ kompetens och att den administrativa verksamheten vid skolorna sammanförs till en gemensam adminsitrativ enhet för Militärhögskolan.
4.5 Försvarets radioanstalt
B 4. Försvareg gdigansmt
1993/94 Utgift 399 286 715 1994/95 Anslag 402 166 000 1995/96 Förslag 604 890 000 varav 397 098 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för produktion av underrättelser grundade på information inhämtade genom signalspaning.
Denna verksamhet sker enligt den inriktning som regeringen och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.
Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den inte bör lämnas här. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens försvarsutskott i särsldld ordning.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt anmäler i sin årsredovisning att verksamheten i allt väsentligt bedrivits enligt plan.
Resultatredovisningen är indelad i delprogram. En redogörelse för verksamheten inom de tre delprogrammen under budgetåret 1993/94 lämnas.
På anslaget B 5. har anslagskrediten utnyttjats med 8 187 000 ln'.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års- redovisningen är rättvisande.
Försvarets radioanstalt hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med 600 800 000 kronor. 109
Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt anslagsframställningen . Prop. 1994/95 : 100 Bilaga 5 Regeringens överväganden
antin
Övergripande mål:
Försvarets radioanstalt skall bedriva signalspaning enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger.
Resurser:
Försvarets radioanstalt, ramanslag 604 890 000 kronor.
lta mnin
Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret l993/94 bedrivits med sådan inriktning att målen för 1992 års försvarsbeslut kan nås.
Slutsag Regeringen beräknar medlen under anslaget till 604 890 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Fortifikationsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kronor,
3. till Försvarets materielverk för budgetåret l995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
4. till Militärhögskolan för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslagpå 12 857000kr,
5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 604 889 000 kr. 110
' _ Prop. 1994/952100 5 Det crvrla försvaret Bilaga 5
5.1 Övergripande redovisning
ngramplan/årsredavisningar
Överstyrelsen för civil beredskap har lämnat programplan för det civila försvaret avseende perioden 1995/96 - 1999/OO. Prograrnplanen innehåller bl.a. bedömningar av beredskapsläget för det civila försvaret. De funktionsansvariga myndigheterna har vidare lämnat årsredovisningar vilka delvis innehåller funktionsvisa redogörelser för beredskapsläget. De redovisas för Försvarsdepartementets del i denna bilaga och när det gäller övriga funktionsansvariga departement i respektive bilagor i budgetpropositionen.
Överstyrelsen redogör i programplanen för det bedömda beredskapsläget med avseende på det civila försvarets tre huvuduppgifter enligt 1992 års totalförsvarsbeslut. Vidare redovisas gränssättande faktorer/brister, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt den sårbarhet som flertalet funktioner visat sig ha då det gäller beroendet av el, tele och ADB. Slutligen redogörs för den resurskomplettering som bedöms vara möjlig under ett s.k. återtagningsskede.
Överstyrelsen anser sammanfattningsvis att det fortfarande kvarstår brister i det civila försvarets förmåga. Bl.a. uppvisar vissa s.k. vitala funktioner fortfarande en oacceptabel sårbarhet, vilket har väsentlig betydelse för förmågan att motstå ett strategiskt överfall. Beroendet av el, tele och ADB är gränssättande för flera funktioner. För att en resurskomplettering skall kunna genomföras med hög säkerhet bör, enligt Överstyrelsen, en realiserbarhetsprövning göras. Sammantaget leder enligt Överstyrelsen en fördjupad analys av gränssättande faktorer m.m. till en mer nyanserad bedömning av beredskapsläget i årets programplan.
111
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Övergripande mål
Den av riksdagen år 1992 beslutade inriktningen av planeringen inom det civila försvaret skall i allt väsentligt följas. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt stärker förmågan att motstå störningar i elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system.
Regeringen vill inledningsvis betona att det civila försvarets förmåga att lösa sina uppgifter under säkerhetspolitiska kriser och krig, det s.k. beredskapsläget, i hög grad grundas på det fredstida samhällets utveckling när det gäller robusthet och flexibilitet inför olika slag av störningar. De åtgärder som vidtas i samhället för att motverka och minska konsekvenSema av fredstida störningar och hot är därför av grundläggande betydelse. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om det arbete som bedrivs av Hot- och riskutredningen (Fö 1992:03). Utredningen, som bl.a. har till uppgift att utreda beredskapen inför påfrestningar och risker i det fredstida samhället, kommer inom kort att lämna sitt slutbetänkande.
Innebörden av det här sagda är bl.a. att mer övergripande beredskapslägesbedömningar för det civila försvaret är vanskliga att göra med någon större precision och att de beredskapsåtgärder som vidtas i vissa fall kan ha liten betydelse om utvecklingen i samhället förändras väsentligt. Likväl är det möjligt att med ganska stor säkerhet uttala sig om beredskapen på vissa enskilda områden.
Regeringens allmänna bedömning är, mot bakgrund av inriktningen i 1992 års totalförsvarsbeslut och de förtydliganden av de säkerhets- politiska utgångspunkterna som därefter gjorts, att beredskapsläget på vissa områden som helhet är förhållandevis bra. Det gäller bl.a. hälso— och sjukvården och livsmedelsförsörjningen. Regeringen framhåller i Jordbruksdepartementets bilaga till propositionen att det, mot bakgrund av bl.a. de ändrade förhållanden för livsmedelsförsörjningen som ett svenskt medlemskap i EU innebär, är angeläget att en utredning om omfattningen av beredskapen på livsmedelsområdet kommer till stånd inför det kommande försvarsbeslutet.
På andra områden föreligger brister. Så är inte minst fallet beträffande beredskapen på elområdet. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande. Beredskapsfrågoma på detta område behandlas f.n. av Ellagstiftningsutiedningen (N 1992:04). Regeringen avser att i samband med förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut låta analysera vilka 112
hot mot el-, tele- och ledningssystemen som bör vara dimensionerande Prop. 1994/95:100 för inriktningen av beredskapsåtgärderna på dessa områden. Härvid kan Bilaga 5 också ett vidare spektrum av åtgärder komma att aktualiseras.
På industrivaruförsörjningsområdet finns det en betydande osäkerhet om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder på sikt. Anledningen är att ett underlag beträffande Försvarsmaktens behov av stöd från det civila samhället för återtagningsändarnål inte finns tillgängligt förrän tidigast hösten 1995 .
I likhet med vad som anfördes i förra årets budgetproposition vill regeringen betona betydelsen av fortsatt metodutveckling när det gäller möjlighetema att bedöma förmågan inom det civila försvarets firnktioner under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Enligt regeringens mening är det vidare väsentligt att kunna åstadkomma mer sammanfattande bedömningar av beredskapsläget som en grund för avvägnings- resonemang och tilldelning av resurser. Regeringen har i det föregående behandlat Överstyrelsens för civil beredskap roll när det gäller samordning samt uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret.
Med det underlag som nu föreligger anser regeringen att Överstyrelsens förslag till inriktning av beredskapsåtgärdema inom det civila försvaret för budgetåret 1995/96 i huvudsak är lämplig. Regeringen vill betona vikten av att särskild uppmärksamhet ägnas åtgärder som långsiktigt stärker beredskapen i fråga om elförsörjning, telekommunikationer och ADB-system.
Med hänsyn till behovet att göra besparingar i den statliga verksamheten har en minskning gjorts av den ekonomiska planeringsramen med 65,5 miljoner kr (18 månader). Beloppet har fördelats med 44,2 miljoner kr på Försvarsdepartementet och med 21,3 miljoner kr på övriga departement. Utgångspunkten har varit att besparingsnivån för det civila försvaret skall vara lägre än för det militära försvaret. Besparingama har i stort lagts ut proportionellt jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan.
Efter dessa besparingar uppgår den civila planeringsramen för budgetåret l995/96 till 3 283,2 miljoner kronor (18 månader).
Bolagisen'ng
Under de senaste åren har bolagisering och i vissa fall även privatisering genomförts av sådana verksamheter inom stat och kommuner som har väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt. Exempel på det statliga området är bolagiseringama av Statens vattenfallsverk och _Televerket. Olika lösningar har valts för att beredskapskraven skall kunna tillgodoses även i fortsättningen. På det kommunala området är utvecklingen mer svåröverblickbar. Det har 113 bedömts som särsldlt angeläget att bevaka i vilken utsträckning
8 Riksdagen l994/95. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Bilaga 5
privatisering genomförs för sådana kommunala och Prop. 1994/952100 landstingskommunala verksamheter som är frivilliga eftersom ansvaret för beredskapen då upphör för kommunema och landstingen.
Överstyrelsen för civil beredskap har i en rapport "Bolagisering, privatisering och civil beredskap" bl.a. föreslagit att regeringen skall låta utreda vilka riktlinjer, lagregler och åtgärder som behövs för att trygga beredskapen vid bolagisering och privatisering inom viktiga kommunala verksamhetsområden.
Enligt regeringens uppfattning är det väsentligt att konsekvenserna för beredskapen av vidtagna bolagiseringar och privatiseringar fortlöpande analyseras och att åtgärder vidtas för att motverka negativa konsekvenser.
Från försvarssynpunkt är bolagiseringar och privatiseringar i allmänhet negativa. De försvårar möjlighetema att upprätthålla en god beredskap. På områden som är av särskild betydelse för det civila försvaret bör därför självfallet beredskapsaspekterna vägas in som en viktig faktor.
Regeringen avser att i anslutning till förberedelserna för nästa totalförvarsbeslut närmare överväga vilka förändringar i bl.a. regelverket som kan vara motiverade för att tillgodose beredskapens krav.
Kommunal beredskap
Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till lag om civilt försvar ( prop. 1994/95:7 , bet. l994/95:FÖU2, rskr. l994/95:80). Lagen som träder i kraft den 1 juli 1995, innehåller bl.a. bestämmelser om kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas beredskaps- förberedelser i fred och uppgifter vid höjd beredskap.
Lagen innebär att kommunerna övertar ansvaret för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Den statliga civilförsvarsorganisationen avvecklas.
För kommunernas samlade uppgifter inom det civila försvaret betalar staten en årlig ersättning, som bestäms med utgångspunkt i den enskilde kommunens utsatthet och risker i krig. Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till utformning av ett ersättningssystem inklusive en indelning av kommunerna i prioritets- grupper med hänsyn till utsatthet och risker.
Statens roll blir i fortsättningen att genom i första hand länsstyrelserna ge stöd åt kommunerna och följa upp
beredskapsförberedelserna och det uppnådda beredskapsläget. Överstyrelsen för civil beredskap har tagit fram ett förslag till
114
kompetensprofiler och program för kompetensutveckling och övrigt stöd Prop. l994/95:100 till den berörda länsstyrelsepersonalen. Bilaga 5
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för det civila försvaret för budgetåret l995/96 till 3 283 214 000 kronor.
5.2 Funktionen Civil ledning och samordning
Q 1, Överstymlsen för civil landskap; Civil ledning och amordning
l993/94 Utgift 52 163 000 1994/95 Anslag 89 336 000 l995/96 Förslag 119 960 000 varav 79 330 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras i sin helhet verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning, Samordning av civilt försvar, Forskningssamordning, Beredskapshänsyn i planering och samhälls- utveckling, Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt ADB- sårbarhet. Därutöver finansieras under anslaget delar av verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet, Signalskydds- beredskap samt Kommunal beredskap.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till dels att de specialdestinerade statsbidragen för kommunernas planläggning och utbildning ersätts av den nya ersättningen till kommunerna för beredskapsförberedelser (anslaget C 5 .) dels att Överstyrelsen för civil beredskap får vissa nya uppgifter i samband med att Totalförsvarets pliktverk inrättas.
2 "vers lsen för ivil ered ka- Teknis åt ärder i l nin me m nr
1993/94 Utgift 87 008 000 Utg. reservationer 97 387 000 1994/95 Anslag 92 007 000 1995/96 Förslag 107 710 000
varav 71 275 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras investeringar i verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt 115
försvar samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunalteknisk Prop. 1994/95:100 försörjning m.m. Bilaga 5
C 3, Civilbefälhm
l993/94 Utgift 33 898 000 l994/95 Anslag 35 550 000 1995/96 Förslag 53 940 000 varav 35 739 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras kostnader för adntinistration, operativt studie- och planeringsarbete samt utbildnings- och övningsverksamhet.
4Km nstv' h"'l" l
1995/96 Förslag 4 500 000 varav 3 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras vissa särskilda åtgärder för kompetens- utveckling av länsstyrelsepersonalen med anledning av kommunaliseringen av det civila försvaret.
E ”ttnin tillkmmn Fr f" el r
l995/96 Förslag 243 121 000 varav 161 786 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget flnansieras statens ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser enligt lagen om civilt försvar.
Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavarna
Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Resultaten visar att målen har uppnåtts med följande undantag.
Utbildning och övning på lokal nivå har inte genomförts i den takt som länsstyrelsema föranmält till Överstyrelsen. Ledningssystemets utveckling har planerad byggnation av ledningsplatser försenats liksom leverans av signalskyddsmateriel.
Överstyrelsen och civilbefälhavama bedömer att beredskapsläget för funktionen vid försvarsbeslutsperiodens slut inte är helt godtagbart. Bl.a. är förstärkningsåtgärder på ledningsplatser endast påbörjade vid hälften av länsstyrelsernas fredsuppehållsplatser.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års- redovisningarna är rättvisande. ll6'
Bilaga 5
I samtliga årsredovisningar har eventuella avvikelser från Prop. l994/952100 resultatkraven angetts; dock har anledningen till avvikelsen redovisats i varierande omfattning. Utveckling av myndigheternas produktivitet redovisas och det görs en kvalitetsmässig bedömning.
Civilbefälhavarna är först fr.o.m. budgetåret 1994/95 bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (l979:1212). Av civilbefäl- havamas anslagsredovisningar framgår ett samlat anslagssparande på 2,5 miljoner kr. Sparandet hänför sig i huvudsak till minskade personal- kostnader till följd av omorganisationer och inställda ledningsövningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret l995/96. Överstyrelsen skall vidta åtgärder så att målen för verksamheten uppnås vid försvarsbeslutets slut.
Resurser:
C' 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, ramanslag 119 960 000 kr
C 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningsystemet m.m. reservationsanslag 107 710 000 kr
C 3. Civilbefälhavarna, ramanslag 53 940 000 kr
C 4. Kompetensutveckling och stöd till läns- styrelserna, ramanslag 4 500 000 kr
C 5. Ersättning till kommunerna för beredskaps- förberedelser, förslagsanslag 243 121 000 kr
Resultatbedg"mning
Resultaten visar med vissa undantag att målen har uppnåtts. Vissa förseningar har uppstått under föregående år vad gäller bl.a. utbyggnad av ledningscentraler vilket har medfört stora utgående reservationer. De
117
brister som förekommer åtgärdas av Överstyrelsen för civil beredskap Prop. 1994/95:100 inom myndighetens ansvarsområde med början under innevarande Bilaga 5 budgetår och föranleder därför inte några särskilda åtgärder från regeringens sida.
Beträffande den ekonomiska redovisningen finns ingen erinran.
Civilbefälhavamas årsredovisningar uppvisar skiftande kvalitet till utformning och innehåll myndigheterna emellan. Till viss del kan detta förklaras av den nyligen förändrade lednings- och myndighetsstmkturen.
Resultaten av verksamheten visar att målen i stort har kunnat uppnås.
En tillfredsställande förmåga att redovisa effekter av verksamheten har inte uppnåtts men en viss förbättring kan konstateras. Fömtågan att beskriva effekter av verksamheten bör vidareutvecklas.
Uppdrag som lämnats i regleringsbrev har fullgjorts på tillfredsställande sätt.
Vissa brister förekommer i den ekonontiska redovisningen.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket riktat invändningar mot Civilbefälhavarens i Nedre Norrlands civilområde årsredovisning avseende handläggning av ett särskilt förvaltningsärende.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Överstyrelsen skall vidta åtgärder så att ntålen för verksamheten uppnås vid försvarsbeslutsperiodens slut. När det gäller Överstyrelsens sarnordningsuppgift vill regeringen erinra om vad som uttalats i avsnitt 2.2 om uppföljning och utvärdering. Vidare är det enligt regeringen angeläget att tillräckliga resurser ansätts inför förberedelserna av nästa totalförsvarsbeslut.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 119 960 000 kr,
2. till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 107 710 000 kr, 118
3. till Civilbefälhavarna för budgetåret l995/96 anvisar ett Prop. 1994/952100 ramanslag på 53 940 000 kr, Bilaga 5
4. till Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 500 000 kr,
5. till Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 243 121 000 kr.
5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
D 1, Befolkningsskydd mh Qd" dningstjan" sj
1993/94 Utgift 652 896 000 l994/95 Anslag 716 603 000 l995/96 Förslag 984 795 000" varav 652 428 000 beräknat för juli 1995—juni 1996
1) För de frivilliga försvarsorganisationemas utbildningsverksamhet (se avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret) bedöms ett belopp om 66 802 000 kr bli avdelat, varav för Arbetsmarknadsstyrelsen 25 889 000 kr.
Anslaget omfattar kostnader för Statens räddningsverks uppdrag att bedriva verksamhet inom bl.a. ledning och samordning, forskning och utveckling, tillsyn och rådgivning, infomation, utbildning och övning samt materielförsöjning.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att uppgifter överförs från Statens räddningsverk till kommunerna i samband med ilaaftträdandet av den nya lagen om civilt försvar samt till att hemskyddet i fortsättningen skall övas genom kommunernas försorg. I anslagsbeloppet ingår också medel för övemgande av vissa administrativa uppgifter från Vapenfristyrelsen.
D 2, Skyddsarm m,m,
1993/94 Utgift 472 952 000 1994/95 Anslag 453 731 000 l995/96 Förslag 681 509 000 varav 450 991 000 beräknat för juli l995-juni 1996
119
Verksamheten under anslaget omfattar dels utbetalning av ersättning Prop. 1994/95:100 m.m. för produktion av ledningsplatser m.m., dels utbetalning av Bilaga 5 ersättning m.m. för att anordna skydd för befolkningen.
På grund av svårigheten att förutsäga anslagsmedelsutfallet bör möjligheten att överföra outnyttjade anslagsmedel från ett budgetår till nästa bibehållas.
Regeringens uppdrag till Statens räddningsverk och Försvarets forskningsanstalt att genomföra studier om det framtida fysiska skyddet har återrapporterats. Förslagen i denna rapport kommer att ingå i regeringens underlag inför nästa försvarsbeslut. Under kommande budgetperiod bör verksamheten bedrivas i huvudsak i enlighet med fastställd inriktning i 1992 års försvarsbeslut.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1994 totalt 1 133 281 000 kr. För budgetåret 1995/96 bedömer regeringen behovet av nya bemyndiganden till 516 000 000 kr. Av dessa avser 391 000 000 kr bemyndiganden för skyddsrum och 125 000 000 kr bemyndiganden för ledningscentraler.
DF"b då”rm' h trrlkr
1993/94 Utgift 20 739 000 l994/95 Anslag 25 000 000 l995/96 Förslag 37 500 000 varav 25 000 000 beräknat för juli 1995-juni l996
Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86zFöU11 och FiU29, rskr. 1985/861345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
D4E"ttninf'rvr vi "nin'” mm
1993/94 Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpnings- operationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor.
Statens räddningsverk
Årsredovisningen innehåller en resultatredovisning för anslagen D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, D 2. Skyddsrum m.m, D 3. 120
' Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, D 4. Prop. l994/95:100 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Bilaga 5
Resultatredovisningen har förbättrats i förhållande till föregående år och svarar nu i huvudsak mot de krav som förordningen om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar ställer. Redovisningen är överskådlig och ger en lättillgänglig bild av Statens räddningsverks verksamhet.
Räddningsverkets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har nåtts.
I samband med genomförd omorganisation har Statens räddningsverk indelat och redovisat sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar vilka fastställts under budgetåret 1994/95:
Samhällets räddningstjänst
Säkerheten vid verksamheter med särskilda risker Den enslcilda människans förmåga Befollmingsskydd i krig Internationell verksamhet
Myndighetens avsikt är att programplan, anslagsframställning och årsredovisning i fortsättningen skall följa denna verksamhetsindelning.
Effekter och resultatmått kopplade till verksamhetsmålen lan utvecklas ytterligare. Ett sådant arbete pågår inom myndigheten.
121
Prop. 1994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Den verksamhetsinriktrting som lades fast i samband med 1992 års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad.
Resurser:
D 1. Befolkningskydd och räddningstjänst, ramanslag 984 795 000 kr
D 2. Skyddsrum m.m., förslagsanslag 681 509 000 kr
D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, anslag 37 500 000 kr
D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 1 000 10'
Vid beräkning av anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst har hänsyn tagits till den nya ersättningen till kommunerna för beredskapsförberedelser (anslaget C 5).
Den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverks övertagande av uppgifter från Statens räddningsverk avseende redovisning av pliktpersonal medför reduktion av anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst med 8 miljoner kr.
&sultamedömning
Resultatkrav och givna uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 har i huvudsak återredovisats inom verksamhetsgrenarna samhällets räddningstjänst, särskilda risker, den enskilda människan, befolkningsskydd i krig och internationell verksamhet.
Statens räddningsverk har i enlighet med ställt återrapporteringskrav redovisat antal rekryterade och utbildade hemskyddsombud samt antalet repetitionsutbildade frivilliga. Antalet frivilliga som erhållit repetitionsutbildning har redovisats särskilt. 122
Återrapporteringen visar att det vid utgången av budgetåret 1993/94 Prop. 1994/95:100 fanns drygt 29 000 utbildade hemskyddsombud. Mot bakgrund av att Bilaga 5 det av regeringens beslutade målet är 30 000 hemskyddsombud relu'yterade och utbildade i fred är resultatet tillfredsställande. Det finns dock fortfarande brister i storstadsområdena där risken för strategiskt överfall bedöms som störst.
Produktionen av skyddsrum har i huvudsak lokaliserats till de områden som enligt de regionala ntål- och riksanalyserrta har hög eller högsta prioritet. I juni 1994 fanns ca 6 700 skyddsrum med ca 7 miljoner skyddsrumsplatser. Brister på skyddsrumsplatser kvarstår i de centrala delarna av våra större städer.
Merparten av landets kommuner har nu upprättat reviderade skyddsrumsplaner.
De anskaH'ningsprogram för ansiktsskydd som belsutades år 1982 har slutförts. Den totala tillgången för civilbefolkningen är idag drygt 7,2 miljoner skyddsmasker.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att nuvarande inriktning av verksamheten i huvudsak bör gälla även för budgetåret 1995/96.
När det gäller bemyndigandebehovet för skyddsrum m.m. budgetåret 1995/96 har regeringen gjort en något annan bedömning än myndigheten, vilket medfört en lägre kostnadsram i förhållande till myndighetens förslag.
Räddningsverkets kostnader för övertagande av vissa uppgifter från Vapenfristyrelsen samt utbildning av totalförsvarspliktiga har preliminärt beräknats av Överstyrelsen för civil beredskap och ingår i angivet belopp under anslag G 16. Utbildning av civilpliku'ga. Beloppet föreslås stå till regeringens disposition för att senare, när regeringen beslutat inom villa verksamheter civilplikt slall kunna fullgöras, fördelas till berörda myndigheter.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 984 795 000 kr,
2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 681 509 000 lu',
123
3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge att Prop. 1994/95:100 ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en Bilaga 5 kostnadsram på 516 000 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1995/96 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1994/95,
5. till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret l995/96 anvisar ett anslag på 37 500 000 kr,
6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.4 Funktionen Psykologiskt försvar
El ] f"r kol is f'
1993/94 Utgift 10 068 000 1994/95 Anslag 14 631 000 1995/96 Förslag 21 314 000 varav 14 472 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanläggning och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Anslaget omfattar även kostnader för information om civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. I anslaget ingår bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.
Styrelsen för psykologiskt försvar
På anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, har anslagskrediten utnyttjats med 101 470 kr, vilket ligger inom ramen för tilldelad anslagskredit.
Enligt programplanen för det civila försvaret avseende budgetåren 1995/96 - 1999/00 som Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till regeringen är beredskapen inför ett strategiskt överfall god. De centrala myndigheternas förmåga att omedelbart kunna samordna sin information är emellertid osäker. Beredskapsläget bedöms som tillfredsställande när det gäller Styrelsens för psykologiskt försvar krigsorganisation, eterrnediemas fömlåga att producera och distribuera ordinarie program och beredskapsläget inom tidningsföretagens område. Senare års snabba utveckling inom eterrnedia har dock medfört att det kvarstår en viss 124
Bilaga 5
osäkerhet angående de nya mediernas beredslapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och i krig.
I 1994 års programplaneanvisningar uppdrogs åt Styrelsen för psykologiskt försvar att, i samråd med Post- och telestyrelsen, redovisa en bedömning av beredslapsläget den 30 juni 1994 inom TERACOM Svensk Rundradio AB:s verksamhetsområde.
Av redovisningen framgår att beredslapen under vissa betingelser inte är tillräcklig. Detta gäller främst RiksTV:s sändningar. Beredskapsläget inom ljudradioverksamheten bedöms som mer tillfredsställande, dock kvarstår även här vissa brister.
Med stöd av regeringens bemyndigande tilllallade chefen för Kulturdepartementet den 16 juni 1994 en parlamentarisk kommitte (Dir. 1994z55) med uppgift att se över vad som bör gälla för radio och television vid krig och krigsfara. Kommittén slall redovisa sina ställningstaganden vid utgången av år 1995.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Verksamhetsinriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast.
Resurser:
E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 21 814 000 kr
Under anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas 5 093 000 kr i bidrag till Centralförbundets Folk och Försvar verksamhet.
Resultatbedömning
Verksamheten har under budgetåret 1993/94 i stort uppfyllt de i regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Förmågan att beskriva
Prop. 1994/95:100
125
effekter av verksamheten har förbättrats, dock bör en vidareutveckling Prop. l994/95:100 av utvärderingen ske. Bilaga 5
Sluggr
Verksamhetsinriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast. Regeringen anser dock mot bakgrund av att Delegationen för icke-militärt motstånd avvecklades den 30 juni 1994, och att delegationens uppgifter till stora delar tagits över av Styrelsen för psykologiskt försvar, att det är av vikt att den kompetens och kunskap som tidigare fanns inom delegationen tas tillvara. Det är härvid angeläget att de i delegationen företrädda intressena knyts till Styrelsen för psykologiskt försvar så att arbetet med de icke-militära motståndsfrågorna kan fullföljas och vidareutvecklas.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret l995/96 anvisar ett ramanslag på 21 814 000 kr.
5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror
F 1 överstyrelsen för civil landskap; Försörjning med indusm'vargr 1993/94 Utfall 66 209 000 1994/95 Anslag 80 809 000 l995/96 Förslag 102 027 000 varav 67 551 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning samt delar av Försörjning med industrivaror. Därutöver redovisas kostnader och intäkter för uppdragsverksamheten.
F2"v lnf'rivil 'Ind ' "
l993/94 Utfall 35 921 000 Utg. reservationer 166 587 000 1994/95 Anslag 23 096 000 1995/96 Förslag 3 549 000
varav 2 297 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Under anslaget finansieras delar av verksarnhetsgrenen Försörjning med industrivaror. Merparten av kosmadema finansieras dock med icke reinvesterade försäljningsintäkter. 126
F 3. Qversgrelsen for givil bggedslap; &pinlkgsmder Prop. l994/952100 Bilaga 5 l993/94 Utfall 165 591 000 l994/95 Anslag 167 950 000 l995/96 Förslag 251 925 000 varav 167 950 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget finansieras lapitalkostnader för funktionen.
F 4, Q'vggsgrslsgn för civil EMM; Tatiana; av förluster till följd av statligg beredskapsgmntre' r m,m,
l993/94 Utfall 1 000 l994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Överstyrelsen för civil beredskap
Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredslap innehåller en resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar. Verksamhetsmål, resultatkrav och givna uppdrag har återredovisats. Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Överstyrelsen rapporterar att beredskapsläget för funktionen vid försvarsbeslutsperiodens slut, med vissa reservationer, är godtagbart vad gäller fömlågan vid strategiskt överfall men att förmågan vid angrepp efter, vad Överstyrelsen anger som politisk förvarning, inte är godtagbar.
Överstyrelsen äskar ett bemyndigande att inom en kostnadsram av 75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredslapslån som medför utbetalningar under senare budgetår.
127
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Sarumanätfnirlg Övergripande mål
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Resurser:
F l.Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror, ramanslag 102 027 000 kr
F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder, reservationsanslag 3 549 000 kr
F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader, förslagsanslag 251 925 000 kr
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag 1 000 kr
Resultatbedömning
Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts under budgetåret. Bl.a. är målen att minska antalet K—företag till ca 500 och att hålla försörjningsanalysema aktuella fortsatt viktiga. En fortsatt avvägning mellan olika åtgärder exempelvis beredskapsavtal eller lagring är också väsentlig mot bakgrund av att änna den mest kostnadseffektiva åtgärden.
På industrivaruförsörjningsområdet änns dock en betydande osäkerhet om beredskapsläget och behovet av beredslapsåtgärder på sikt. Anledningen är att ett underlag om Försvarsmaktens behov av stöd från det civila samhället för återtagningsändamål inte änns tillgängligt förrän tidigast hösten 1995. För att åstadkomma detta krävs ett fördjupat samarbete mellan Överstyrelsen och Försvarsmakten främst för att kvantiäera behoven och mot denna bakgrund pröva realiserbarheten i genomförandet. Detta underlag är av betydelse för det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut. 128
Slutsatser Prop. 1994/951100 Bilaga 5 Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Behovet av stöd till Försvarsmakten vad gäller återtagning slall föreligga i tid inför det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Överstyrelsen för civil beredslap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 102 027 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredslapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
3. till överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 549 000 kr,
4. till Överstyrelsen för civil beredslap: Kapitalkostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 251 925 000 kr,
5. till Överstyrelsen för civil beredslap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.6 Funktioner hörande till andra departement
5.6.1 Hälso- och sjukvård
Överstyrelsen för civil beredskap anser i fråga om beredslapsläget att kapaciteten är godtagbar även om brister änns avseende bl.a. akuta sjuktransporter. Uthålligheten är enligt Överstyrelsen godtagbar. Brister änns dock i förmågan att leda sjukvården vid stora skadeutfall. Vid kris kan enligt Överstyrelsen problem uppstå då den normala fredssjukvården har begränsad uthållighet vid störningar i tillförsel av förnödenheter.
129
9 Riksdagen 1994/"95. I saml. Nr 100. Bilaga 5
Regeringen föreslår i Socialdepartementets bilaga till propositionen Prop. 1994/95:100 att för budgetåret 1995/96 245,465 miljoner kr anvisas inom funktionen Bilaga 5 Hälso- och sjukvård m.m. inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.2 Telekommunikationer
Överstyrelsen för civil beredskap framhåller i programplanen att telefunktionen snarast före nästa långsiktiga försvarsbeslut bör bli föremål för analys för att hotbild, sårbarhet och beroendeförhållanden skall kunna klarläggas.
Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 349,734 miljoner kr anvisas inom funktionen Telekommunikationer från den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.3 Transporter
Enligt programplanen för det civila försvaret är beredskapsläget för det olika delarna av funktionen Transporter varierande.
Regeringen föreslår i Kommundcau'onsdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 219,01 miljoner la anvisas inom funktionen Transporter från den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.4 Livsmedelsförsörj ning
Av programplanen för det civila försvaret framgår att beredskapsläget för funktionen Livsmedelsförsörjning i stort är tillfredsställande. Ett undantag utgör emellertid försörjningen med dricksvatten där framförallt elberoendet är en känslig punkt.
Regeringen föreslår i Jordbruksdepartementets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 189,589 miljoner kr anvisas för investeringar i och driftkostnader för beredskapslagring av insatsvaror och livsmedel m.m.
130
Prop. 1994/95:100 Bilaga 5 5.6.5 Energiförsörjning
I slutbetänkandet (SOU l994:116) Skyldighet att lagra olja och kol har 1993 års oljelagringsutredning lagt fram förslag om bl.a. änansien'ngen av den civila lagringen för krigssituationer. I betänkandet änns också förslag om lagring av olja och kol för produktion av elkraft och värme. Utredningens förslag bereds nu inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen våren 1995.
Inom kort väntas Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) lägga fram förslag om lagstiftning och myndighetsorganisation på elberedskaps- området.
Överstyrelsen för civil beredskap redovisar i programplanen sina bedömningar av förmågan inom funktionen. I fråga om försörjningen med bränslen bedöms förmågan vid ett militärt angrepp mot vårt land som godtagbar. I fråga om el är emellertid förmågan sämre, beroende på den stora känsligheten för störningar främst i överföringssystemen.
Regeringen föreslår i Näringsdepartemcntets bilaga till propositionen att för budgetåret 1995/96 107,838 miljoner kr anvisas inom funktionen Energiforsörjning inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.
5.6.6 Övriga funktioner
Förutom de funktioner som har redovisats i föregående avsnitt ingår i det civila försvaret funktionerna Ordning och säkerhet m.m., Utrikeshandel, Socialförsäkring m.m., Postbefordran, Finansiella tjänster, Skatte- och uppbördsväsende, Arbetskraft, Flyktingverksamhet samt Landskaps— och fastighetsinformation.
131
.. _ Prop. 1994/95:100 6 Ovrlg verksamhet Bilaga 5
6.1 Statens försvarshistoriska museer
Inf" hirim
1993/94 Utgift 35 390 954 1994/95 Anslag 45 300 000 1995/96 Förslag 68 201 000 varav 45 247 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Statens försvarshistoriska museer är museirnyndighet inom Försvarsdepartementets område. Museiverksamheten bedrivs i huvudsak i tre etablissemang, Armémuseum i Stockholm, Marinmuseum i Karlskrona och Flygvapenmuseum i Linköping.
Statskontoret har den 7 oktober 1994 redovisat ett uppdrag från regeringen avseende översyn av museiverksamheten inom Försvarsdepartementets område. Statskontoret konstaterar i rapporten att kosmadema för de försvarshistoriska museerna tenderar att öka och diskuterar hur behovet av anslag kan begränsas.
Statens försvarshistoriska museer
Av Statens försvarshistoriska museers årsredovisning l993/94 framgår att verksamheten präglats av byggnadsfrågorna. Ett nytt Marinmuseum byggs i Karlskrona. Utäyttning från Armémuseum har genomförts för planerad ombyggnad av Stora Tyghuset. Ombyggnaden av Östra flygeln har slutförts och lokalerna tagits i bruk för Statens försvarshistoriska museers administration, ateljeer och bibliotek.
Verksamhetsmål, resultatlcrav och givna uppdrag har, trots pågående byggnadsverksamhet, i huvudsak uppnåtts. Resultatredovisningen kan utvecklas ytterligare vad avser prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna och deras kostnader. Sådant arbete pågår inom myndigheten.
Anslagsredovisningen redovisar ett sparande på 1 869 000 kr.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
132
Prop. 1994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Sammanfattning
Övergripande mål
Statens försvarshistoriska museer skall samla och bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet, verka för att kunskap sprids om försvaret i äldre tider samt främja och bedriva forskning i för verksamheten relevanta ämnen.
Resurser:
G i. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 68 201 000 kr
Resultatbedömning
Statens försvarshistoriska museers årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort kan nås. Så som regeringen också angett i regleringsbrevet för innevarande budgetår bör myndigheten fortsätta att utveckla sin resultatredovisning särskilt vad avser prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna och deras kostnader.
MLS?!
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten i huvudsak bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Verksamheten inom Statens försvarshistoriska museer kommer att övervägas i ett samlat kulturpolitiskt sammanhang. Regeringen kommer att uppdraga åt den pågående utredningen Kommittén om kultur- politikens inriktning (Ku 1993:03) att överväga denna fråga. I detta sammanhang skall även Statskontorets rapport Försvarshistoriska museer - en översyn (199421), respektive Statskontorets rapport Försvarstekniskt museum i Karlsborg (1994z25) behandlas.
133
Prop. 1994/95:100 6.2 Kustbevakningen Bilaga 5
G 2. KustbeM' gen
1993/94 Utgift 289 347 000 l994/95 Anslag 319 049 000 1995/96 Förslag 512 707 000" varav 339 935 000” beräknat för juli l995—juni l996
" I anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kompensation för kapitalkostnader för lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Kustbevakningen har att, i enlighet med sin instruktion och andra särskilda föreskrifter, bedriva sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.
Kustbevakningen
Kustbevakningen ökade budgetåret l993/94 sin närvaro till sjöss och genomförde ca 160 000 fartygstimmar samt ca 2 400 flygtimmar. När det gäller miljö- och sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna tidskraven.
Kustbevakningen redovisade för budgetåret 1992/93 ett anslagssparande på 5 039 000 kr, huvudsakligen hänförligt till ännu ej utbetalade löner enligt RALS 93-95.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
I anslagsframställningen för budgetåret l995/96 begär Kustbevakningen ett ökat anslag, eftersom myndigheten bedömer det svårt att i ett längre perspektiv upprätthålla nuvarande förmåga med hänsyn till de ökade krav som ställs på verksamheten. Enligt Kustbevakningen har myndighetens uppgifter utökats i och med inrättande av en ekonomisk zon samt omställningen i Central- och Östeuropa och i Ryssland. Kustbevakningen kommer dessutom att få vidgade uppgifter i och med medlemsskapet i EU. Om inte ytterligare medel tillförs, kommer Kustbevakningen att få svårt att uppfylla de långsiktiga mål som regeringen satt upp för myndigheten.
134
Prop. 1994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Samarbeta;
Övergripande mål
Kustbevakningen skall, i de delar som anges i lagen ( 1982:395 ) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär bevakning inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk mn, i samarbete med polisen bedriva övervakningsverksarnhet så att brottsligheten där nlinskar och så att säkerheten till sjöss, liksom respekten för lagar och andra föreskrifter ökar.
Kustbevakningen skall ha en hög beredskap för miljöräddningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till följd av olyckor och utsläpp av olja och andra farliga ämnen till sjöss kan begränsas.
Kustbevakningen skall också ha en hög beredskap för sjöräddningstjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar, människor kan räddas och följderna av personskador begränsas.
Kustbevakningen skall vidare medverka i intemationth samarbete för att utveckla gränskontroll och miljöskydd till sjöss och därvid särskilt beakta behov och möjligheter avseende länderna kring Östersjön.
Resurser:
G 2.Kustbevakningen, ramanslag 512 707 000 kr
..
lemnin
Regeringen kan konstatera att Kustbevakningen i allt väsentligt har nått upp till de mål, med avseende på verksamheten, som anges för myndigheten i regleringsbrevet.
Slutgtser
Ett riktmärke för den långsiktiga verksamhetsinriktningen skall vara att upprätthålla minst nuvarande förmåga att närvara till sjöss, förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst bibehållen nivå för övrig serviceverksamhet. 135
Kustbevakningens verksamhet är för närvarande berörd med Prop. 1994/95:100 anledning av att utredningen om Varu- och personkontroll vid EU:s Bilaga 5 yttre gräns, den s.k. Yttre gränskontrollutredningen, nyligen lagt fram sina förslag i betänkandet (SOU l994:124) Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Verksamheten är vidare berörd inom ramen för utredningen Effektivisering av den statliga maritima verksamheten (Dir. l993:136).
Yttre gränskontrollutredningen föreslår i sitt betänkande att Kustbevakningens ansvar för utlänningskontrollen och kustbevakningstjänstemännens befogenheter i samband med kontroll utökas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Kommittén Effektivisering av den statliga maritima verksamheten har uppdrag att pröva möjligheterna att ytterligare samordna och effektivisera den statliga maritima verksamheten dvs. marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.
Kustbevakningen är den myndighet under Försvarsdepartementet som för närvarande mest berörs av det svenska medlemskapet i EU. Kustbevakningen svarar för gränskontrollen till sjöss bl.a. med uppgifter som eljest tillkommer polisen och tullen. Sveriges sjögräns, som betraktas som yttre EU—gräns, är en av de längsta inom EU. Det är uppenbart att vad nu sagts kommer att ställa Kustbevakningen inför ökade krav. Även om det ännu är för tidigt att på ett säkert sätt ange hur omfattande dessa nya krav blir, kan utvecklingen bli sådan att de nya kraven riskerar att gå ut över Kustbevakningens övriga uppgifter. Regeringen kommer bl.a. med den bakgrunden att noga följa utvecklingen och om situationen så kräver återkomma till riksdagen i frågan om ytterligare medel till Kustbevakningen.
6.3 Försvarets forskningsanstalt
mmm 1993/94 Utgift --
1994/95 Anslag 1000 l995/96 Förslag 1000
136
Prop. l994/95:100
gi 4, Förmgsfogkning; Ear)" synstagande & &, B- och C-smd' singel, Bilaga 5 m,m,
l994/95 Anslag 109 234 000 l995/96 Förslag 166 175 000 varav 110 117 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Försvarets forskningsanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för internationell säkerhet.
Myndigheten får även i övrigt bedriva forsknings— och utredningsarbete.
Försvarets forskningsanstalt
Anstalten har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag: K 2. Gemensam försvarsforskning K 3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsänansierad verksamhet samt under tredje huvudtiteln F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning
Anstalten har i sin årsredovisning — vad gäller den verksamhet som änansierats över fjärde huvudtiteln - redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: Övergripande frågor; Vapen, skydd och räddningstjänst; Informationsförsörjning; ABC-frågor; Humanvetenskap; Utredningar och utvecklingsarbete. Anstalten bedömer att resultatet svarar väl mot de övergripande målen.
Riksrevisionsverket har riktat följande invändningar mot årsredovisningen: - tredje huvudtitelns obetecknade anslag F4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning har överutnyttjats, - för verksamhetsgrenarna har inte verksamhetsmål redovisats.
Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag för viss utlandsverksamhet samt för ett projekt avseende humanitär minsanering i krigshärjade områden.
137
Prop. 1994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
ttnin
Övergripande mål:
Försvarets forskninganstalt skall bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för internationell säkerhet.
Resurser:
G 3. Försvarets forskningsanstalt anslag 1 000 kronor.
G 4. Försvarsforslcning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. ramanslag 166 175 000 honor.
samt under tredje huvudtiteln F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet anslag 18 711 000 kronor.
Resultatbedömning
Regeringen änner det otillfredsställande att de verksamhetsgrensvisa resultaten inte har kunnat relateras till verksamhetsmål.
Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret är - så långt det kan bedömas - tillfredsställande.
Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sina ställningstagande med anledning av överutnyttjandet av tredje huvudtitelns obetecknade anslag F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning.
&& Regeringen har inte beräknat medel för viss utlandsverksamhet. Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sin politik avseende humanitär minsanering i krigshärjade områden.
138
6.4 Försvarshögskolan Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
F6 h" k
1993/94 Utgift 8 324 000 1994/95 Anslag 8 970 000 1995/96 Förslag 13 396 000 varav 8 898 000 beräknat för juli 1995 -juni 1996
I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 anges som uppdrag att Försvarshögskolan skall utveckla ett system för redovisning av de olika verksamhetsgrenamas resultat uttryckt i kostnad per prestation så att jämförelser kan göras dels över tid, dels mellan olika prestationer.
Försvarshögskolan redovisade den 15 januari 1994, enligt särskilt uppdrag i regleringsbrevet, vidtagna och planerade åtgärder för att utveckla en resultatredovisning i måttenheten kostnad per prestation. Försvarshögskolan har i år till sldllnad från tidigare år redovisat styckekostnader med tillbakablickande jämförelse med föregående budgetår. Detta visar att myndigheten hörsammat tidigare kritik och höjt ambitionsnivån för resultatredovisning.
I resultatredovisningen är verksamheten uppdelad i verksamhetsgrenar Så att olika kurser redovisas separat. Vidare redovisas kostnad för personal, lokaler och investeringar.
I sin anslagsframställning förutser myndigheten en oförändrad verksamhet vad avser både volym och inriktning.
Regeringens överväganden
Mm
Övergripande mål
Försvarshögskolan skall bedriva utbildning av personal från myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret. Försvarshögskolan skall också i syfte att få underlag för undervisningen studera frågor som rör totalförsvaret.
Resurser:
G 5 . Försvarshögskolan, ramanslag 13 396 000 kr
139
Bilaga 5
mmm—ning
Försvarshögskolans årsredovisning visar att planerad verksamhet i stort kunnat genomföras.
Riksrevisionsverket anser att resultatredovisningen i likhet med tidigare år, är något bristfällig men att den i huvudsak bedöms vara rättvisande. Riksrevisionsverket konstaterar vidare att den ekonomi- administrativa kompetensen på myndigheten behöver förstärkas.
Slutsatser
Verksamhetens resultat under verksamhetsåret 1993/94 motsvarar i allt väsentligt de krav som ställts i regleringsbrevet.
Sammantaget anser regeringen att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. I denna inriktning ryms även att myndigheten i syfte att få underlag för sin undervisning skall bedriva studier i frågor som rör totalförsvaret.
6.5 Flygtekniska försöksanstalten
mmm
l993/94 Utgift 21 343 000 1994/95 Anslag 22 296 000 l995/96 Förslag 30 244 000 varav 20 030 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
7 kni f" " n' Avgiftsänansierad verksamhet l993/94 Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000
Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet.
Flygtekniska försöksanstalten Anstalten har under budgetåret l993/94 disponerat följande anslag: K 6. Flygtekniska försöksanstalten K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsänansierad verksamhet
Prop. l994/95:100
140
Anstalten har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i följande Prop. 1994/95:100 verksamhetsgrenar: Aerodynamik; Struktrlr- och materialteknik; Bilaga 5 Flygsystemteknik; Akustik; Vindenergi; Riksmätplats för tryck.
Anstalten bedömer att resultaten svarar mot verksamhetsmålen.
Riksrevisionsverket bedömer att anstaltens årsredovisning är rättvisande.
Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag med hänsyn till kapitalkostnader för investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500.
Regeringens överväganden
MIM
Övergripande mål:
Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av äygtekniken inom landet.
Resurser:
G 6. Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag 30 244 000 kronor.
G 7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsänansierad verksamhet anslag 1 000 kronor.
Resultatbedömning
Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret l993/94 är tillfredsställande.
lutsatser
Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör i huvudsak gälla under budgetåret 1995/96, inom ramen för tillgängliga resurser.
Regeringen har inte beräknat medel för kapitalkostnader för investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500.
141
6.6 Totalförsvarets pliktverk Prop. l994/951100
Bilaga 5 MM l993/94 Utgift 205 044 9681 1993/94 Utgift 11 634 0002 1994/95 Anslag 193 095 000! 1994/95 Anslag 14 103 0002 1995/96 Nytt anslag (förslag) 314 371 000 varav 208 634 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
' Avser Vämpliktsverket 2 Avser Vapenfristyrelsen
Riksdagen godkände den 16 mars 1994, med anledning av regeringens förslag i propositionen (prOp. 1993/94:112) Disciplinförseelser av krigsmän m.m. ( bet. 1993/94:FöU8 , rskr. 1993/94:175 ), vad regeringen förordat om nedläggning av Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen den 30 juni 1995 samt om inrättande av en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli 1995.
Regeringen uppdrog i beslut den 24 mars 1994 åt Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen att förbereda och vidta erforderliga åtgärder med syfte att avveckla respektive myndighet den 30 juni 1995.
Chefen för Försvarsdepartementet beslutade, med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1994 (dir. l994z24), att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att vidta åtgärder för att inrätta den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995. Utredningen som antagit namnet OK Pliktverket har enligt uppdraget lämnat anslagsframställning för den nya myndigheten.
Riksdagen godkände den 15 december 1994 regeringens propositioner ( prop. 1994/95:6 ) Totalförsvarsplikt (bet. 1994/951FöU1, rskr. 1994/95:78 ) och (prop. 1994/9517) Lag om civilt försvar (bet. 1994/95zFöU2, rskr. 1994/95:80 ).
Totalför3varets pliktverks huvudsakliga uppgifter regleras i den antagna lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär att Pliktverket tar över vissa uppgifter - förutom från Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen - även från länstyrelserna, Räddningsverket, Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av pliktpersonal. I nämnda proposition om Totalförsvarsplikt anförde regeringen bl.a. att inrättandet av Pliktverket borde leda till kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster.
142
Prop. 1994/95:100 Vämpliktsverket Bilaga 5
Vämpliktsverket har i sin årsredovisning redovisat vilka åtgärder som vidtagits för fullgörande av de verksamhetsmål som angetts för myndigheten. Vämpliktsverket har enligt årsredovisningen ökat stödet och servicen åt lokala myndighetschefer och krigsförbandschefer inom ramen för VPV/LOKAL (ingår i Värnpliktsverkets infomiationssystem). Vid 1993/94 budgetårs utgång var systemet tillgängligt för 95 myndigheter, en ökning med ca 15 jämfört med föregående år. Vämpliktsverket har vidare omlokaliserat Mellersta vämpliktskontoret från Solna till Näsby Park i Täby kommun.
Vämpliktsverket har vidtagit åtgärder för att minska antalet värnpliktsavgångar. En generell översyn har gjorts i fråga om minskning av kostnaderna för värnpliktsresor. Vämpliktsverket har fortsatt utvecklingen av verkets infomrationssystem, det s.k. VIS- projektet. Insatserna har under året i första hand inriktats mot utveckling av det nya PROV-systemet (prövningssystem för alla prov vid mönstring).
Vämpliktsverket har ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på ca 21 miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på effekter av motsvarande anslagssparande från 1992/93.
Riksrevisionsverket bedömer att Vämpliktsverluets årsredovisning är rättvisande.
Vapenfristyrelsen
Vapenfristyrelsen har till uppgift att pröva ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst, ombesörja uttagning till tjänstgöring, registrering och redovisning av vapenfria tjänsteplikäga. Vapenfristyrelsen har ansvaret för att vapenfria tjänstepliktiga utbildas och krigsplaceras. Till styrelsens uppgifter hör även att administrera de förmåner som tillkommer de vapenfria under deras utbildningstid.
Vapenfristyrelsen har i sin årsredovisning delat in sin verksamhet i prövning samt grund- och repetitionsutbildning. Under verksamhetsgrenen utbildning redovisas särskilt försök med utbildning till räddningsman respektive sjukvårdare. Vidare redovisas utvecklingen av antalet avgångar under grundutbildningstiden. De särskilda resultatkraven avseende antalet vapenfria som skall genomföra grund- respektive repetitionsutbildning redovisas. Vidare redovisas vissa eä'ektmått såsom t.ex. föryngring inom funktionen Befolkningskydd och räddningstjänst.
Av anslagsredovisningen framgår ett anslagssparande på 3 304 000 143 kronor. Styrelsens förklaring är uppkomna personalvakanser.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen Prop. 1994/952100 " rättvisande. Bilaga 5
Regeringens överväganden
mmm:
Övergripande mål:
Totalförsvarets pliktverk skall svara för inskrivning och redovisning av pliktpersonal inom totalförsvaret.
Resurser:
G 8. Totalförsvarets pliktverk, ramanslag 314 371 000 kronor.
Resultatbedömning
Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsens årsredovisningar visar att verksamheten bedrivs med sådan inrikming att uppsatta mål i allt väsentligt nås. Vidare anser regeringen att vad Vämpliktsverket anfört om sitt anslagssparande är rimligt. '
Simas;
Sammantaget innebär regeringens bedörrming att inriktningen av verksamheten för Pliktverket kan i stora delar bygga på den verksamhet som hittills bedrivits.
OK Pliktverket har i sin anslagsframställning hemställt om 351,8 miljoner kronor, varav 68,4 miljoner kronor avser omställningskostnader av engångsnatur. OK Pliktverket har berälmat avgiftsinkomstema till 66,6 miljoner kronor.
Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 314 371 000 kronor.
144
Prop. 1994/95:100 6.7 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter Bilaga 5
inom totalförsvaret
11 Mnihtenf' vvklin vvi vr rinm tatalfomalrt
1993/94 Utgift 1000 1994/95 Anslag 1000 1995/96 Förslag 1000
Övergripande mål
Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret skall verka för att all personal, som har sagts upp från en anställning vid myndighet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, vid uppsägningstidens slut har ett nytt arbete eller annan acceptabel lösning.
Resurer: G 7. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret anslag 1 000 kr
Myndigheten har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat antal avvecklade som fått arbete, gått i pension m.m. (se avsnitt 2.3 )
Resultatredovisningen visar att verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts.
Resultatbedömning
Myndighetens årsredovisning visar att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts samt att planerad verksamhet i stort kunnat genomförats.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse riktat invändningar mot årsredovisningen. Verket anför att Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvarets redovisning inte är rättvisande på gmnd av felaktigt fakmreringsunderlag.
Regeringen har erfarit att myndigheten vidtagit sådana åtgärder att de av Riksrevisionsverket påtalade bristerna kommer att avhjälpas. 145
10 Riksdagen l994/95. I saml. Nr !()(1. Bilaga 5
m Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
Sammantaget gäller att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret l995/96.
6.8 Vissa mindre nämnder
Vimin "
1993/94 Utgift 186 000 1994/95 Anslag 494 000 l995/96 Förslag 743 000 varav 492 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser verksamheten vid Riksvärderingsnämnden, de lokala värderingsnämnderna, äskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, Försvarsmaktens äyg- fölarnämnd och Försvarets underrättelsenämnd.
Kammarkollegiet har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 begärt 450 000 kronor. Regeringen beräknar medlen till 743 000 kronor.
6.9 Överklagandenämnden för totalförsvaret
11 "vrltl d" nfr r
1993/94 Utgift 4 241 0001 l993/94 Utgift 3 531 0002 l994/95 Anslag 5 156 0001 1994/95 Anslag 4 065 0002 l995/96 Förslag 8 441 000 varav 5 602 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
' Avser Försvarets personalnämnd 2 Avser Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
I avsnitt 2.5 föreslår regeringen att Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995 och att vissa uppgifter förs över till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som ombildas och byter namn till Överklagandenämnden för totalförsvaret.
146
Regeringen beräknar medlen till Överklagandenämnden till 8 441 000 Prop. l994/95:100 kronor. I nämnda medel ingår beräknade kostnader för avveckling av Bilaga 5 Försvarets personalnämnd.
6.10 Totalförsvarets chefsnämnd
12Tofö h "
1993/94 Utgift 714 400 1994/95 Anslag 736 000 1995/96 Förslag 1 107 000 varav 734 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Kammarkollegiet har upprättat ett gemensamt bokslut för vissa av nämnderna som ingick i förutvarande anslaget K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område. Totalförsvarets chefsnämnd samredovisas med Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.
Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är rättvisande.
Någon fullständig årsredovisning har inte presenterats. Totalförsvarets chefsnämnd har dock inlämnat en förenklad resultatredovisning med redogörelse för verksamhetens omfattning och ekonomiskt utfall för budgetåret.
Nämnden förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 en verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under föregående budgetår.
I regleringsbrev för budgetåret 1994/95 föreskrivs att Totalförsvarets chefsnämnd inte behöver lämna en resultatredovisning enligt bestämmelserna i förordningen (l993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. I årsredovisningen skall dock en beskrivning av resultatet av verksamheten under den gångna perioden lämnas.
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) har i delbetänkande SOU 1993:95 föreslagit att Chefsnämndens instruktion med hänsyn till dess nuvarande uppgifter bör ges en annan utformning än för närvarande.
147
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Övergripande mål
Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret.
Resurser:
G 12. Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag 1 107 000 kr
Resultatbgiömngg
Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats om verksamheten ger en tillfredsställande information om verksamheten. Nuvarande omfattning av årsredovisningen får därför anses vara tillräcklig.
Slutsatser
Chefsnämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål som angivits.
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen har för avsikt att se över Chefsnämndens instruktion med utgångspunkt i LEMO:s förslag.
6.11 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet
1 l'n f'r "nin v rfknin mtl
1993/94 Utgift 160 032 1994/95 Anslag 205 000 l995/96 Förslag 308 000 varav 204 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Delegationen lämnar inte själv in balans- och resultaträkningar, utan hänvisar till Kammarkollegiet som har upprättat ett samlat bokslut 148
gemensamt för vissa av myndigheterna i förutvarande anslaget K 13. Prop. 1994/95:100 Vissa nämnder inom Försvarsdepartementets område m.m. Bilaga 5
Riksrevisionsverket har anfört att årsredovisningen i den del som Kammarkollegiet redovisat är rättvisande.
Delegationen har inte lämnat in fullständig årsredovisning för budgetåret 1993/94 men har dock till Försvarsdepartementet inlämnat en kortfattad verksamhetsberättelse som redogör för Delegationens sanunanträden och möten i arbetsutskott. Vidare redovisas kortfattat för kostnader.
Delegationen förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 en verksamhet av samma omfattning som föregående år.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Delegationens uppgift är att planlägga Efterforskningsbyråns för krigsfångar och civilintemerade verksamhet.
Resurser:
G 13. Delegationen för planläggning av efterforslmingsbyråns verksamhet, förslagsanslag 308 000 lu-
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att 3 980 000 kr, motsvarande 2 653 000 kr beräknat för 12 månader, förts över till tionde huvudtitelns förslagsanslag D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. utgörande medel för ersättning till Svenska Röda Korset för efterforskningsverksamhet m.m. som bedrivs enligt avtal med staten.
Resultatbedömgjgg
Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats till Försvarsdepartementet ger en tillfredsställande information om verksamheten. Nuvarande omfattning av årsredovisningen får därför anses vara vara tillräcklig.
149
11 Riksdagen 199-INS. ] saml. Nr I()('). Bilaga 5
Prop. l994/95:100 Maer Bilaga 5
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning av Delegationens verksamhet bör gälla även för budgetåret l995/96.
6.12 Statens haverikommission, utredning av allvarliga
olyckor 14 tatenhvrikmmiin nin v li lkr 1993/94 Utgift 931 950
1994/95 Anslag 890 000 l995/96 Förslag 1 378 000 varav 913 000 beräknat för juli l995-juni 1996
Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från säkerhetssynpunkt undersöka alla slags olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, på land eller i luften. Huvudansvaret för Statens haverikommission ligger på Kommunikationsdepartementet.
Statens haverikommissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten betalar de fasta kosmadema med undantag för de fästa kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor. Dessa kostnader, som beräknas utgöra 15 % av de totala fasta kostnaderna, skall täckas med medel från Försvarsdepartementets huvudtitel.
Regeringens överväganden
Den av Statens haverikommission föreslagna fördelningen av de fasta kosmadema för budgetåret 1995/96 bör gälla om inte annat kan överenskommas mellan berörda intressenter. Vad beträffar Försvarsdepartementets andel av de fasta kostnaderna får dessa högst uppgå till det belopp som anvisats från fjärde huvudtitelns anslag G 14. Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor.
150
Prop. 1994/95:100
6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom Bilaga 5 totalförsvaret 1 " 'llfrivilli f' ' 'nrinm f' 1993/94 Utgift 78 973 000
1994/95 Anslag 98 771 000” l995/96 Förslag 148 157 0002) varav 98 771 000 beräknat för juli l995-juni l996
” Anslaget hade tidigare beteckningen E 2.
2) Av anslaget tilldelas Försvarsmakten 96 180 000 kr, Statens räddningsverk 34 466 000 kr och Arbetsmarknadsstyrelsen 17 511 000 kr.
Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationer som anges i förordningen (l994z524) om frivillig försvarsverksamhet.
Budgetårct l993/94 tilldelades de frivilliga försvarsorganisationema enbart medel i form av statsbidrag. Med hänsyn till att verksamhet som änansieras med statsbidrag inte omfattas av bestämmelserna i förordningen (l993:134) om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar har årsredovisning inte lämnats.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Bidrag ges som stöd till de frivilliga försvarsorganisationer som anges i bilaga till förordningen (l994z524) om frivillig försvarsverksamhet för del av deras verksamhet att främja totalförsvaret och som därvid omfattar bl.a. försvarsupplysning och rekrytering.
Resurser:
G 15 . Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, anslag 148 157 000 kr
151
Bilaga 5
Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Prop. 1994/95:100 Arbetsmarknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av statsbidrag.
ul mnin
För frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret har, i enlighet med i regleringsbrevet för budgetåret l993/94 ställda krav på återrapportering, redovisats dels antal ingångna avtal med kvinan personal, dels en lägesredovisning av arbetet med datorisering av det ekonomiska uppföljningssysnemet.
Återrapporteringen har redovisats på tillfredsställande sätt.
Skägg;
Regeringen vill betona de frivilliga försvarsorganisationemas ovärderliga insats för landets försvar såväl i fred som i krig. Den fritid och det engagemang medlemmar lägger ned i frivilligarbetet är inte endast ett synnerligen värdefullt komplement till totalförsvaret som sådant utan fyller även en viktig uppgift genom att, hos landets befolkning, väcka ett allmänt försvarsintresse. De frivilliga försvarsorganisationema utgör även en viktig och uppskattad länk mellan totalförsvaret och den enskilda människan.
.Det är mot den bakgrunden som regeringen vill skapa goda fönrtsättningar för att de frivilliga försvarsorganisationema skall kunna verka.
Regeringen har av detta skäl inte ansett att anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret skall vidkännas någon besparing för budgetåret l995/96.
Fr.o.m budgetåret 1994/95 tillämpas ett nytt finansieringssystem för frivilligorganisationernas verksamhet ( prop. 1993/94:100 bil. 5).
Som stöd till frivilligorganisationernas verksamhet vad gäller bl.a. rekrytering och försvarsupplysning tilldelas frivilligorganisationerna medel från anslaget G 15 . Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. Medlen disponeras av Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen som härefter fördelar medlen till respektive frivilligorganisationer.
För frivilligorganisationernas utbildningsverksamhet tilldelas medel dels från anslaget A 1. Försvarsmakten, dels från anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas medel genom anslaget D 1. Befollmingsskydd och räddningstjänst. För budgetåret 1995/96 tilldelas det frivilliga försvarsorganisationema för stöd till verksamheten 148 157 000 kronor. För
152
utbildningsverksamheten bedöms 205 447 000 kronor bli avdelade, Prop. 1994/95:100 varav 66 802 000 kronor från anslag inom det civila försvaret och 138 Bilaga 5 645 000 kronor från anslag inom det militära försvaret.
Det frivilliga försvarsorganisationema bedöms således bli tilldelade ett sammanlagt belopp om 353 604 000 kronor för sin verksamhet.
6.14 Utbildning av civilpliktiga
Q 16. Utbildning av civilplikjg'gg'
l993/94 Utgift 119 037 000 1994/95 Anslag 130 018 000 l995/96 Förslag 204 574 000 varav 135 214 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
1) Anslaget motsvarar närmast det tidigare anslaget D 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.
Det civila försvarets behov av personal under höjd beredskap skall tillgodoses genom anställda, frivilliga och civilpliktiga. Lagen om totalförsvarsplikt, som träder i kraft den 1 juli 1995, medger att den som skrivits in för civilplikt får en grundutbildning om högst 320 dagar före utgången av det kalenderår när han fyller 24 år. Efter denna tidpunkt kan grundutbildningen omfatta högst 60 dagar. Behovet i krig skall vara styrande för inskrivningen och utbildningen av civilpliktiga.
Den nuvarande ordningen med ett särskilt utbildningssystem för vapenfria upphör. Totalförsvarspliktiga som beviljas vapenfri tjänst skall i fortsättningen fullgöra denna inom ramen för civilplikten.
Överstyrelsen för civil beredskap har den 13 september 1994 till regeringen redovisat förslag till behov av pliktpersonal varvid utbildningsbehovet för budgetåret 1995/96 (18 månader) bedöms vara 2 850 personer för grundutbildning kortare än 60 dagar och 2 512 personer för grundutbildning längre än 60 dagar.
Överstyrelsen för civil beredskap föreslår att anslaget i de delar som avser grundutbildning längre än 60 dagar fördelas på Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Banverket, Luftfartsverket, NUTEK och Svenska kyrkans centralstyrelse.
153
Prop. l994/95:100 Regeringens överväganden Bilaga 5
Resurser:
G 16. Utbildning av civilpliktiga, förslagsanslag 204 574 000 kr
Slutsaw
Regeringen avser att senare besluta inom vilka verksamheter civilplikt skall kunna fullgöras. Därefter avser regeringen göra den slutliga fördelningen av anslaget.
Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 68 201 000 kr,
2. till Kustbevakningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 512 707000lu',
3. till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
4. till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A—, B— och C- stridsmedel, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 166 175 000 kr,
5. till Försvarshögskolan för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 13 396 000 kr,
6. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 30 244 000 kr,
7. till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsänansierad verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
8. till Totalförsvarets pliktverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 314 371000 kr,
9. till Myndigheten för aweckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret l995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
10. till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 743 000 kr, 154
11. till Överklagandenämnden för totalförsvaret för budgetåret Prop. 1994/952100 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 441 000 kr, Bilaga 5
12. till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 107 000 kr,
13. till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 308 000 kr,
14. till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 378 000 kr,
15. till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 148 157 000 kr,
16. till Utbildning av civilpliktiga för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 204 574 000 kr.
155
7 Ekonomisk sammanställning Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
7.1 Anslagsförteckning för fjärde huvudtiteln
_,
AndeodinenlSSS/WOG remains/ae vjuli1995 nudemrswss i (uu) juni1996 (tkr) ,
)
. Fönvnrlrndrten m.m.
59 260 534 37 175 101 36 480 943 '.
A :. Enlnninoer för
kroppukedor 74 198
74 198
59 371 831 37 249 299
B. Vine Föreveremekten nlretlende myndigheter
! 1 . Fortifikationeverket
B 2. Förevurete meterielverk
B 3. Mlitlrhöqekoien 12 857 8 571 144 490
B 4. För-varen redioenetelt 604 890 397 098 402 166
617 749 405 671 546 658
C. Funktionen Civil ledning och anordning
C 1. ÖCB: Civil ledning och
urnordning 119 960 79 330 89 336 '
C 2. OCH: Teknieke åtgärder i
ledninoeevetemet m.m. 107 710 71 275 92 007
C 4. OCD: Kompetent
utveckling och ned till Ilneetyreleerne
C 3. Civilbetliheveme 35 739
C 5. OCB: Enlttnino till kommunerna för beredekepefarberedeleer
161 786
216 893
D. Funktionen befoikrinoeekydd och rlddningstilnet
D 1. Betolkninqekydd och rlddningetjlnet D 2. Skydderum m.m.
D :. Förebyggande ltglrder
984 795 716 603
681 509 453 731
mot jordskred och andra naturolyckor
D 4. Enlminq för verkeemhet vid rlddningetjlnet m.m.
E. Funktionen Peytologiekt förevar
E 1. Styrdeen för mytologiskt för-ver
1 703 805
156
Prop. 1994/95 : 100 Bilaga 5
Trlldelat 1994/95
Amlagelittera 1995/1990 varav MI 1995
juni 1ase
Föralag 'I 995/96
”I . Funktionen Försörjning med induetrivaror
F !. OCH: Försörjning med
industrivaror 67 551
00 809 23 090
F 2. OCD: lnduatriella ltglrder
F 4. Tlckande av förluster till följd av etatliga F !. OCB: Kmitdkoetnader 107 950 107 950
beredskapegarentier m.m.
G. Ovrig verksamhet
G 1. Statene fonvarslieterieka mueur 08 201 45 247
512707
186175
314371 208 634
G 2. Kustbevakningen
G 3. Försvaret- l'orekningsanstdt
G 4. Förevarsforskning:
Hlnaynetegende till A-,B- och C-stridsmedei, m.m.
G 5. Försvarehögekolan ! 898 8 970
G !. Hygteknieka försök-anstalten
G 7. Hygteknieka
fönöksanstmen: avdfteinaneierad verkaarnhet
G !. Totlfdravarets pliktverk
G !. Myndigheten för
avveckling av vina verks-nheter inom totalförsvaret
G 10. Visaa mindre nknnder
G 11. Överklagandenämnden för totalförsvaret
207 198"
9161u
G 12. Tetdlörevareta ehefenbnnd
m 8 N
G 13. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet
G 14. Utredning av dvarliga
olyckor 1 378 890 G 15. 5th till frivilliga
försvareorganieationer
Inom totalföreveret m.m. 148 157 98 771 98 771
G re. Utbildning av civilpliktiga _ 204 574 m 130 ora '
l - | SUMMA FJÄRDE HUVUDTTTELN 84 071 737 40 381 584 39 755 492
2 858
157
Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
11 R - Reservationeanelag, 0- Obeteeknat anslag, A- Ramanslag, F- Förslagsenslag. Not 1 MotsVarar tidigare anslag B 3. Vlmplikuverket 193095, D 5. Vqsenfristyreleen 14103. Not 2 Motsvarar tidigare snalag G 13. Totalförsvarets tjlnetepliktsninnd 4005, G !. Försvarete penonalnlmnd
5150. , Not ! Motsvarar tidiager anelag D 6. VmenfrietyreleenNmenfrla tjlnstepliktiga 130018.
158
7.2 Anslagsförteckning över den civila planeringsramen prop. 1994/95300 samt totalförsvarets civila del Bilaga 5
Förslag budgetåret 1995/96 (1000-tel kr )
Dep. Anslagsrubrik Anslag Kapitel Ovriga Totalt Littera inom ram kostnader kostnader
___-._ ___—”___j
Ju B 2. Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m. 1 800 1 8 00
;-___-ä_m .!l Kriminalvårdsstyrelsen __ Kommerskollegium ldel)
227 227
Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning 119960 119960
Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. 107710 107710
C 3. Civilbefälhavarna
Kompetensutveckling
och stöd till länsstyrelserna
n ?
Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser
Befolkningsskydd och räddningstjänst 984 795 681 509
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
984795 , 681509 -
37 500 37 500
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
Styrelsen för psykologiskt försvar
m Transp. 2 217 349 2 257 852
159
Prop. 1994/95:100 Bilaga 5
Dep. Anslagsrubrik Anslag Kapital Övriga Totalt , Littera inom ram kostnader kostnader
Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
Överstyrelsen för civil bereskap: Kapitalkostnader
Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
Socialstyrelsen (dell
Smittskyddsinstitutet ldel) K A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter 43 826 A 14. Banverket: . Försvarsuppgifter 63 486
Ersättning för fritidsbätsändamäl m.m. Delpost för beredskapsätgärder inom totalförsvaret
O Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart 106 300
Upphandling av särskilda samhällsätaganden ( del )
385 734 .
3 486 698
160
385 734
ÖCB: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
S') |» Transp. 3 173 134
Prop. 1994/95 : 100 Bilaga 5
Dep. Anslagsrubrik Anslag Kapital Övriga Totalt . Littera inom ram kostnader kostnader
Riksskatteverket (den __MM
Skattemyndighetema (dell Tullverket: (dell
Finansinspektionen (del)
Kostnader för vissa nämnder m.m.
1 275 1 275
Jo G 4. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. 189 589 189 589
Arbetsmarknadsverket (del) Förvaltningskostnader
Statens invandrarverk
Närings- och teknik- utvecklingsverket: För-
68911 71153
valtningskostnader (del)
9 000 9 000 41 466
Handlingsberedskap 41 466 Åtgärder inom elförsörjningen 66 372 Statens oljelager: Förvaltningskostnader Statens oljelager: Kapitalkostnader C A 1. Länsstyrelserna m.m. (del) M C 4. Förvaltningskosmader för Lantmäteriet (del)
TOTAL
66 372
110900 110900
240 000 240 000
6 000 6 000
m 0
487 415 690 639 4 461 268
161
Prop. 1994/95:100 Bilaga 5.1
Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1153 ) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands Härigenom föreskrivs att i 1 5 lagen ( 1992:1153 ) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands orden "Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa' skall bytas ut mot "Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
162
Bilaga 5
Utgångspunkter och inriktning ...................... 3 1.1 Det säkerhetspolitiska läget .................... 3 1.2 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa ..... 7 1 .3 Besparingsåtgärder ......................... 7 1.4 Sammanfattning av budgetförslaget och anslagsstruktur . . 9 1.5 Övergång till kapitalkostnader .................. 11 1.6 Finanisering av beredskapslager inom det civila försvaret . 14 1.7 Revision av verksamheten budgetåret 1993/94 ......... 15 Organisations- och strukturfrågor .................... 17
2.1 Redovisning av genomförda strukturförändringar fr.o.m. 1991 års budgetproposition t.o.m. den 1 juli 1994. ........ 17 2.2 Principer för statsmaktemas styrning av det civila försvaret 19 2.3 Avvecklingsfrågor .......................... 26 2.4 Översyn av nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område ................................ 29 2.5 Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets tjänsteplikts- nämnd ................................. 3 1 2.6 Avveckling av Krigsarkivet .................... 33 2.7 Strategisk försvarsforskning .................... 34 2.8 Konsekvenser av EU-medlemskapet ............... 35 2.9 Planerings- och budgeteringssystem ............... 37 Forsvarsmakten m.m. ........................... 38 3.1 Försvarsmakten ........................... 38 3. 2 Ersättningar för lo'oppsskador ................. 100 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter ........... 102 4.1 Övergripande redovisning .................... 102 4.2 Fortifikationsverket ........................ 102 4.3 Försvarets materielverk ...................... 105 4.4 Militärhögskolan .......................... 106 4.5 Försvarets radioanstalt ...................... 109 Det civila försvaret ............................ 111 5 .1 Övergripande redovisning .................... 1 1 1 5.2 Funktionen Civil ledning och samordning .......... 115 5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. . 119 5.4 Funktionen Psykologiskt försvar ................ 124 5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror .......... 126 5.6 Funktioner hörande till andra departement .......... 129 5.6.1 Hälso- och sjukvård ...................... 129 5.6.2 Telekommunikationer ..................... 130 5.6.3 Transporter ........................... 130 5.6.4 Livsmedelsförsörjning .................... 130 5.6.5 Energiförsörjning ....................... 131 5.6.6 Övriga funktioner ....................... 131
Prop. 1994/95:100
163
6 Övrig verksamhet ............................. 132 Prop. l994/952100
6.1 Statens försvarshistoriska museer ................ 132 Bilaga 5 6.2 Kustbevakningen .......................... 134 6.3 Försvarets forskningsanstalt ................... 136 6.4 Försvarshögskolan ......................... 139 6.5 Flygtekniska försöksanstalten .......... ' ........ 140 6.6 Totalförsvarets pliktverk ..................... 142 6.7 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret ........................ 145 6.8 Vissa mindre nämnder ...................... 146 6.9 Överklagandenämnden för totalförsvaret ........... 146 6.10 Totalförsvarets chefsnämnd ................... 147 6.11 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet ............................. 148
6.12 Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor 150 6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret 151 6.14 Utbildning av civilpliktiga .................... 153 7 Ekonomisk sammanställning ...................... 156 7.1 Anslagsförteckning för fjärde huvudtiteln .......... 156 7.2 Anslagsförteckning över den civila planeringsramen s a m t totalförsvarets civila del ..................... 159
Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1153 ) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ........... 162
gofab 47516. Stockholm 1994 164
Bilaga 6 till budgetpropositionen l995
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Välfärdspolitiken
Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen ekonomisk kris skulle drabba barnfamiljer, ungdomar och många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar stats- skulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte ränteutgifter- na skall tränga undan välfärden måste statsskuldens utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är detta nödvändigt.
För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt. har regeringen lagt stor vikt vid att besparingarna skall delas av alla medborgare. Vidare har regeringen prioriterat besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksam- heterna. Skälen för denna prioritering är flera.
Att alla. oberoende av inkomst. har tillgång till bra barnomsorg. god utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är, vid sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete. det som främst skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att i efterhand kompensera för några år med lägre materiell standard. En dålig omsorg under småbamsårcn, eller en förlorad skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.
Tillgång till utbildning. vård och omsorg underlättar också en struk- turell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att skapa förutsätt- ningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd social infra- struktur är en förutsättning för att ett modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar, skall fungera.
] ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sam- manhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokra- tin.
Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens karaktär med inkomstrelatcradc ersättningar. Socialförsäkringar som ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som bygger på den s.k. grundtrygghets- principen. Ett grundtrygghetssystem skulle innebära att stora grupper
& ww få
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
ställs utanför det skydd mot kraftigt försämrad levnadsstandard som våra nuvarande socialförsäkringar ger.
Vidare kräver bidragssystem som bygger på behovsprövning, till skill- nad från generella bidrag, omfattande och relativt kostsamma kontroll- system och utökad byråkrati.
Det visar sig också att i länder, där man tillämpar mer av grundskydd och behovsprövning, har de med den svagaste ekonomin det betydligt sämre än i länder där systemen är mer generella. Många fastnar i en bidragsfälla, som de har svårt att ta sig ur genom egna initiativ.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i regeringens arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmed— veten utveckling mot ett jämställt samhälle.
Nya utmaningar för välfärdspolitiken
l arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår kan vi nu se tenden- ser på en rad samhällsområden, som är ytterst oroande och som ytter- ligare inskärper kravet på åtgärder som bryter den negativa utvecklingen.
Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försäm- rade. Under l990-talet har försämringama fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det tillkommit nya problem. framför allt relaterade till den höga arbetslösheten. "
Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag. Socialbidragskost- naderna har stigit kraftigt under hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre. Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av dem är under 25 år.
Boendesegregationen tenderar att öka. framför allt i storstadsregioncr- na. liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå. antalet arbetslösa m.m.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Detta är alarmerande, inte minst därför att vi vet att vid 70 — 80 procent av våldsbrotten är gämingsmannen alkoholpåverkad.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första och andra generationens invandrare. En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i stor- stadsregionerna, speciellt utifrån bamens och ungdomarnas situation. lnom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås också att särskilda medel avsätts nästa budgetår för insatser i områden med stor andel in- vandrare. Särskilt stora problem finns i vissa bostadsområden i stor- städerna.
Det behövs mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna få en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat människors levnads- villkor.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
Det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, vilkas konsekvenser för välfärden vi ännu inte kan överblicka. Det gäller t.ex. den ökade intemationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt sam- hälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på kun- skaps- och informationsområdet.
För att kunna åstadkomma en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden efter nya förutsättningar och behov, behöver vi bättre kun- skaper om hur dessa och andra förändringar påverkar människors liv och vardag.
Därför kommer ett välfärdsprojekt att påbörjas inom Socialdepartemen- tet med syfte att kartlägga hur det svenska samhället och välfärden har förändrats. Utifrån de kunskaper som en sådan kartläggning ger, och med de restriktioner som saneringen av ekonomin innebär, kommer sedan välfärdspolitiken att vidareutvecklas. Arbetet. som kommer att pågå under större delen av innevarande mandatperiod, skall bedrivas öppet och utåtriktat. Resultaten av kunskapsinhämtandet kommer fort- löpande att redovisas och debatteras. Erfarenhetsutbyte med andra länder kommer att vara en viktig del av projektet.
En diskussion om hur en modern välfärdspolitik bör vara utformad pågår i flertalet industriländer. Många av problemen och utmaningarna vi står inför är gemensamma. Mot den bakgrunden deltar Sverige aktivt i det internationella socialpolitiska samarbetet såväl på nordisk som europeisk och global nivå. Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för nordiskt social- och hälsosamarbete l995-2000. Europa- kommissionen utarbetar för närvarande ett nytt program på grundval av vitboken om arbetsmarknads- och socialpolitik och den diskussion som förts i ministerrådet och andra organ. Vidare har FN till Köpenhamn i mars l995 inkallat ett Världstoppmöte om social utveckling. Sveriges deltagande i toppmötet förbereds av en kommitté under ledning av chefen för Socialdepartementet. På toppmötets dagordning står frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv sysselsättning och främ— jande av social integration.
De samlade sociala utgifterna
En stor del av de sociala välfärdsfrågoma ligger inom Socialdepartemen- tets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringama och anslutande bidragssystem. lnom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verk- samheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på na- tionella mål, tillsyn m.m.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappom- sorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1995/96 (12 mån.) beräknas komma att uppgå till 470-480 miljarder kronor. Detta mot- svarar ca 29 % av BNP. Staten och socialförsäkringama står för ca 309 miljarder kronor av de totala utgiftema.
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
Föreslagna större förändringar inom Socialdepartementets verksamhetsområde
Behovet av att sanera statsfinanserna, öka sysselsättningen och minska arbetslösheten samt att hävda en rättvis fördelningspolitik har varit vägledande för socialpolitikens inriktning och förslagen till utgiftsminsk- ningar.
l förslagen till besparingar inom familjepolitiken har regeringens strävan varit att värna dem som har den tyngsta försörjningsbördan och att undvika att nya marginaleffekter uppkommer. Det har också varit angeläget att bevara familjestödets generella karaktär. även när ersätt- ningsnivåema nu måste sänkas av besparingsskäl. Barnbidraget sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll med och utan barn.
Den i den ekonomisk-politiska propositionen aviserade utredningen om besparingarna inom familjepolitiken bör med utgångspunkt från de an- givna principerna, och inom angiven budgetram, pröva om justeringar bör göras av jämställdhets- och fördelningspolitiska skäl eller för att minska marginaleffektema. Utgångspunkten att besparingarna skall upp- gå till 3,0 miljarder kronor netto kvarstår.
En enhetlig ersättningsnivå om 75 % bör genomföras såväl i sjuklöne- och sjukpenningsystemen som inom föräldraförsäkringen. Rehabilite- ringspenning skall dock utges med 85 %. Detsamma gäller ersättningen för de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas på andra föräldern liksom tillfällig föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år. Samtidigt bör karensdagen inom sjukersättningssysternen tas bort.
Det är regeringens strävan att rehabiliteringstanken, dvs. människors möjligheter att återvända till ett nonnalt liv efter sjukdom eller skada, skall genomsyra såväl socialförsäkringar, arbetsliv som vård och omsorg. En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur både individens och sam- hällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället inne- bär den minskade kostnader inom sjukförsäkringen och hälso- och sjuk- vården samt för olika former av stöd och hjälp.
Vissa förändringar föreslås inom sjukförsäkringen vad gäller avgifter vid sjukhusvård, egenavgift vid inköp av prisnedsatta förskrivna läkeme- del samt egenkostnadstaket för högskostnadsskyddet. På grundval av tidigare riksdagsbehandling avses ett nytt förslag om reformerad tand- vårdsförsäkring bli förelagd riksdagen våren 1995.
Regeringen föreslog i proposition l994/95:25 Vissa ekonomisk-poli— tiska åtgärder m.m. bl.a. besparingar på pensionsområdet. Den enskilt största besparingen uppkommer som ett resultat av den begränsade in— fiationsuppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995. Vidare aviserades ett antal åtgärder för att minska förtidspensionsutgifterna. För att minska de negativa effekterna för de sämst ställda pensionärerna inrymmer bc- sparingspaketet en förstärkning av det särskilda bostadstillägget till pen- sionärer.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
Regeringen lämnar i årets budgetproposition förslag till ytterligare be- sparingsåtgärder på pensionsområdet. Dessa åtgärder innebär vissa för- ändringar för förtidspensionärer, enhetlig folkpensionsnivå för gifta samt förändringar av det särskilda grundavdraget för pensionärer och beräk- ningsreglema för bostadstillägg till pensionärer. Vidare avser regeringen att scnarelägga utbetalningstidpunktema för barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och pensioner.
För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår nu att 74 miljoner kronor anslås för ändamålet.
Regeringen presenterade i proposition l994/95:25 om vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Rege- ringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och viss annan statlig konsumtion inom Socialdepartementets verksamhetsområde budgetåret l995/96 minskas med sammanlagt 310 miljoner kronor vilket för en tolvmånadersperiod motsvarar drygt 200 miljoner kronor. lnrikt- ningen är att 1998 ha minskat den statliga konsumtionen med i l %, dvs. drygt 700 miljoner kronor, inom Socialdepartementets område.
Sammantaget uppgår besparingsförslagen under Socialdepartementets ansvarsområde i budgetpropositionen till 8,4 miljarder kronor brutto år 1998, vilket efter beaktande av skatteintäktsbonfall innebär en netto- besparing på ca 7,8 miljarder kronor.
Inriktningen av besparingsarbetet för l995/96 respektive till år 1998 framgår mer detaljerat under berörda avsnitt.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
Föreslagna besparingar i budgetpropositionen, miljoner kronor (brutto)
Prop. l994/95:100 Bil. 6
Åtgärd 1995/96 1995/96 Samlad 12 mån 18 mån bes arm 19 5/9 t.o.m. l998
Familjepolitik och sjukförsäkring
Regeljusteringar inom bostadsbidragen 345 ' 690 690
Slopade kontaktdagar i tillfällig föräldrapenning 210 Ändrade utbetalningstidpunkter 25 50 50
Sänkning av barnbidrag med 125 kr/mån 1 351 2 707 2 755
Stöd till ensamstående föräldrar (reform) —205 —410 —410
75%—nivå närståendepenning + havandeskapspcnning 22
75%—nivå i föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1 100 men "pappamånad" ersätts med 85 %
75%-nivå sjukpennin + 85% i rchabiliteringspenning —426 samt borttagande av åarensdagen Översyn av sjukpenninggrundande inkomst (SGl) 500
Avgår i E_PP utlovad besparing till 1998 inom farniljepoli- —3 700 tiska omradet (_3 mdkr netto = 3,7 mdkr brutto som nu har precrserats r BP95 med start i huvudsak 1/1-96)
Pensioner
Ändrade utbetalningstidpunkter 88 188 350
Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtids- 580 , 870 580 pcnsronarer
Kapitalinkomster reducerar SGA 600 I 200 1 200
Slo galge av förhöjd kapitalavkastning vid beräkning —200 —400 —400
aV.
cheljusteringar inom BTP 900 1 350 900
Sänkt folkpension för vissa gifta 585 1 170 1 170
Sjukvårdsförmåner
Besparingar inom läkemedelsområdet 740 1 111 740
Besparingar inom tandvårdsområdet 300 600 600
Höjt tak för avgift vårddag för pensionär på sjukhus 45 68 45
Övrigt
Ytterligare bcsparin seffekter av å ående strukturella 1 702 översyner rörande låcemedel, tan v d, underhållsbidrags— och brdragsförskottssystemen
Psykiatrireforrnen, finansiering —200 —300 200
Alkoholpolitiska åtgärder (reform) —50 —74 _ Besparingar inom statlig administration 207 319 526]
TOTAL BRUTTOBESPARJNG 5 lll 9 [38 8 404
Avgår skattebortfall —373 —633 —604
TOTAL NETTOBESPARlNG 4 738 8 505 7 800
' Dessutom 200 mkr utlagt i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Sammanfattning av budgetförslagets effekt på statsbudgeten
Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen besparingar under femte huvudtiteln budgetåret 1995/96 (18 mån.) med ca 7,7 miljarder kronor, varav 4,4 miljarder kronor på 12 månader. Vid jämförelse med innevarande budgetår måste uppmärksammas att övergång till brutto- redovisning nu föreslås för föräldraförsäkringen, sjukpenning och rehabi- litering, sjukvårdfönnåner samt ersättning vid närståendevård. Detta innebär i sig ingen ökad utgift för staten men ökar statsbudgetens ut- giftssida med ca 73 miljarder kronor.
Följande sammanställning visar utgiftsutvecklingen inom olika om- råden på statsbudgeten. l beloppen ingår även förslag lämnade i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Förändrings- beloppen för 1997 och 1998 resp. samlad besparing 1995/96 t.o.m. 1998 avser sparåtgärder i vilka även ingår besparingar inom ATP och ränte- besparingen m.a.a. senarelagda utbetalningar som inte redovisas på stats- budgetens utgiftssida.
Prop. l994/952100 Bil. 6
Utgift Anvisat Förslag varav beräk— Beräknad förändring (mkr) i Samlad bespa- 1993/94 1994/95 1995/96 nat juli 95- relation till föregående år ring 1995/% (mkr) (mkr) (mkr) juni % t.o.m. l998
Utgiflsområde 1997 1998
A. Familjer 36 4l2.3 35 6949 71 885] 48 282,4 - 5 573 8 895 och barn
B. Ekonomisk 82 2963 85 422,2 178 4096 119 192,13 - 5 346 - 4 182 19 283
trygghet...
C. llälso- och 1 62.10 1 591,8 2 735,61 1879,5 - 400 200 sjukvård
D. Omsorg om 2 355,6 4 715,9 8 294,5 5583,l - — - äldre och
handikappade
F.. Socialt 522.l 594,6 880,8 568,9 - _ _
behandlarbete,
alkohol- och
narkotikaptilitik
F. Myndigheter 5 7102 6 326,1 () 413,0 6 2662 - 93 - 426 726 under Social-
departementet
G. Jämställd- 11,7 30,5 34.0 22.7 - —
hetsfrågor
SUMMA 129 056,9 134 376,0 271 653,1 181 7951) - 11 913 - 6 807 29 104
Kommentar till A. Familjer och barn:
Fr.om. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas föräldraförsäkringen. Tidigare redovisades endast 15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida. Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på anslag men redovisas i samman- ställningen med 50 mkr.
Kommentar till B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom: Fr.o.m. budgetåret l995/96 bruttoredovisas sjukpenning och rehabilitering, sjukvårds- förmåner samt ersättning vid närståendevård. Tidigare redovisades endast 15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida.
[ beloppen från 1997 ingår även minskade ATP-utgifter som inte belastar statsbud- geten.
[ beloppet ingår hela det sparpaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen avser lägga fram för l998. Det innefattar besparingar inom läkemedel. tandvård samt underhållsbidrags- och bidragsförskottsystemen. av vilka det senare hör hemma under A. Familjer och bam. Besparingamas fördelning kan dock ännu inte fördelas mellan de olika posterna.
thtobesparing SGA redovisas under B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom. handi- kapp och ålderdom.
Förtidspcnsionsbcsparing med 2 000 mkr 1995/% ingår ej i nivån. Förslag till denna sänkning kommer i särproposition.
Ränlchesparing m.a.a. senareläggning av utbctalningstidpunkter s_vns ej på anslag men redovisas i sammanställningen med 350 mkr.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
10
A. Familjer och barn Prop. 1994/95:100 Bil. 6
Familjepolitikens övergripande mål
Den svenska familjepolitiken sätter barnens bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn.
De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer. Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter ger uttryck för.
Barnomsorgen spelar en viktig roll för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling. De äldre förskolebarnen får, genom en mer strukturerad verksamhet och genom att utveckla självständighet och eget ansvar, en god grund inför skolstarten.
Barnafödandet
Sverige har, ijämförelse med andra västeuropeiska länder, under en rad år haft både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal, för närvarande två födda barn per kvinna. Det största antalet barn, ca 124 000, föddes år 1990. De senaste åren har barnkullarna åter börjat minska. Senast tillgängliga uppgifter pekar på att antalet födda år 1994 kommer att ligga på ca 112.000 barn. Den generösa föräldraförsäk- ringen. den jämförelsevis väl utbyggda barnomsorgen och en arbets- marknad som accepterar deltidsarbete, har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små. Genom att den allmänna och offentliga mödra— och barnhälsovården håller hög kvalitet får alla svenska barn en så likvärdig start som möjligt i livet.
11
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
wSå ser barnens familjer ut
ver stafett Haamer WN LEVEE nat
daggmaouat FAMILJ MED 19»?qu sm 12 oca omve amt SVGKON 9
Att DET HELGyeon. (15 7 )
uNaEFÄR vm'nouvem rav Docu MED EN WMM/ , . 811-mm (lö/.)
55 OOOOA'KN 44000W
MEN %&MFÖRÄLDBRN mlste & -- _- atm sammma Dumma '.- ll %&?me wez'zrwnoz? '. .
_!I avooowu aoooemt
: . ”fARN- Ravnskovs-opt! r oem amma arme SRVAL man SOM
'bOR MMMGE ewa Sommen mmm euez 6 srwmz. cm)
FN LITEN Anna AV AuA BARN LEVEK l FRMlUElZ om om. mem. lik—RW
© a:; ' mm mm meo se t samaa-A)..
..octt vatåeetcommm =ka 6 _ 7 » Saft FhMlLAEN anus GRVÅC'LFPMNA" ",Å ' ' som MMA” octl " RWWN G))?”
1 att bor14qoooobanmed' sambo ska 'mldrar. t4 oooavdzm Kat Atim Mbelsqsrkon, ! nägrutjsko 4115 59000 buhuhdvsvskon.
Källa: Den svenska familjen. Demografi med barn och familj 19942. 12
Familjerna Prop. 1994/952100
Vid den senaste Folk- och bostadsräkningen år 1990 fanns det totalt ca BIL 6 1 040 000 hushåll med bam under 18 år. Närmare hälften av familjerna (45%) hade ett barn, något färre (39%) hade två barn, 13 procent hade tre och tre procent hade fyra eller flera barn.
Besparingar inom barn- och familjepolitiken
1 den ekonomisk-politiska propositionen ingick förslag till besparingar inom flerbamstilläggen och bidragsförskotten (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95zFiU ] , rskr. 1994/95:145). Därutöver aviserades förstärkningar av statsbudgeten inom familjepolitiken om sammanlagt tre miljarder kronor t.o.m. år 1998. Ett utredningsarbete för att närmare bestämtna inrikt- ningen aviserades.
För att klargöra hur ett så omfattande sparande inom familjepolitiken skall kunna åstadkommas har det bedömts som nödvändigt att redan nu konkretisera förslagen, särskilt som ytterligare besparingar nu föreslås inom angränsande områden t.ex. bostadsbidragen. De sammanlagda besparingarna avseende barnbidrag och föräldraförsäkring uppgår till 3,1 miljarder kronor netto.
1 det förslag till besparingar inom familjepolitiken som presenteras i det följande har en strävan varit att värna dem med den tyngsta försörj- ningsbördan och att ändå undvika att nya marginaleffekter skapas. Det är också enligt regeringens mening angeläget att den generella karaktären av familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av be- sparingsskäl. Föräldraförsäkringen skall genom sin kompensation för inkomstbortfall fortsätta att möjliggöra för föräldrar att stanna hemma med sina barn under den första viktiga tiden. Ersättningsnivån i föräldra- försäkringen föreslås sänkas från 80 % till 75 % fr.o.m. ] januari 1997. En förhöjd ersättning med 10 procentenheter skall också i fortsättning kunna utgå under de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andre föräldern. Detta är angeläget ur jämställdhetssyn- punkt. Denna högre nivå skall även gälla tillfällig föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett års tid.
Bambidragen sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjäm- na standarden mellan hushåll med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med många barn. Genom att behålla den konstruktionen för barnbidragen undviks problem med ytterligare marginaleffekter för barn- familjer. En avvägning som behöver göras när barnbidragen sänks är om det finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom ensamstå- ende föräldrar. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan barn- bidraget sänkas antingen med 100 kronor per månad för alla utan kom- penserande åtgärder eller med 125 kronor per månad vid kompensation.
13
Utredningen om familjepolitiken som aviserades i den ekonomiskpoli- Prop. l994/95:100 tiska propositionen bör få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska Bil. 6 effekterna av förslagen. Därvid bör övervägas om särskilt drabbade grupper bör kompenseras inom de angivna ekonomiska ramarna. Det angelägna i att undvika nya marginaleffekter bör vidare uppmärksammas av utredningen. Besparingar inom statens utgifter för bidragsförskott m.m. ingick i den ekonomisk politiska propositionen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag och bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare systemförbättringar och besparingar, bör ingå i utredningen, som därmed ges ett brett familjepolitiskt mandat.
Det är oundvikligt att de omedelbara effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna. Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris. För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.
De som bor i nya bostäder eller skall sätta bo får direkt betala för de höga räntorna. Arbetslösheten gör det svårt för de unga att få fotfäste på arbetsmarknaden. Föräldrar med knapp ekonomi har också svårt att för- ändra sin situation genom att öka sin arbetstid eller att söka sig till ett mer välbetalt arbete. De arbetslösa bland föräldrarna är i dag många fler än tidigare. Arbetstagare som är lediga med föräldrapenning möter inte sällan svårigheter när de skall börja arbeta igen.
Fortsatt högt budgetunderskott ökar räntebördan och riskerar tränga undan välfärden. Det är i barnens intresse att så inte tillåts ske.
Regeringen avser att inom det presenterade välfärdsprojcktet noga följa konsekvenserna för barns och familjers välfärd av de nu föreslagna åt- gärderna och av tidigare förändringar inom familjepolitiken. Utveck- lingen i kommunema är här av särskilt intresse. Det har varit rege- ringens strävan att ge utrymme för kommunernas verksamhet för barn genom att främst rikta sparkraven mot inkomstöverföringama till hus- hållen. En värdering av familjepolitiken och av barn och familjers väl- färd måste självklart göras också mot bakgrund av andra förändringar i samhället; i ekonomin, på arbetsmarknaden och av attityder och värde-
ringar.
Det ekonomiska familjestödet
Målen
Målen för det ekonomiska familjestödet är — att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, — att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor, — att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
14
Stöd/armarna Prop. 1 994/ 95: 1 00 Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består i dag BIL 6
främst av två delar, det allmänna barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade bostadsbidraget som är kopplat till en familjs för- sörjningsbörda och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barn- bidrag.
Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär stöd i vissa situationer. Till detta stöd hörflerbarnstillägg till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från föräldraförsäkring/1 som gör det möj- ligt för nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnads- år. bidragsförskott som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidrags- förskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet.
Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen
Följande sammanställning visar utvecklingen av statens direkta ekono- miska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 — 1996 (miljoner kronor).
Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 — l994. Miljoner kr
År Barn- Bostads- Föräldra- Vård- Bidrags- Barn- 'l'otalt Fast pris bidrag bidrag försäkring bidrag förskott pcn- 1980 års sion nivå
1980 4 995 2 210 3 593 300 815 425 12 338 12 338 1985 8 289 2 865 6144 427 1518 574 19 817 12 885 1990 12 296 3 140 15 728 725 2 138 698 34 725 16 727 1993 16 979 7 164 19 093 1 265 3 017 842 48 360 20 096 1995" 16 943 8 580 18 549 1 438 3 269 915 49 694 19 327 1996' 14 831 8 110 19 470 1 456 3 388 950 48 205 18 191
* Beräknat
För år 1996 beräknas totalt 48,2 miljarder kronor lämnas i familjeeko— nomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan statens direkta stöd till barnfamiljerna år 1996 beräknas till ca 50 miljarder kronor.
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett grundläggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet barn i bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två barn vilket berättigar till tlerbamstillägg. Antalet födda barn var som högst år 1990 med ca 124 000 barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på 1 12 000 födda barn under år 1994.
Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991 förväntas antalet barn under 16 år öka med drygt 200 000 mellan åren 1991 och 2002 till totalt 1 865 000 barn varefter antalet minskar med ca 100 000 under de följande sju åren.
Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barn- bidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjäm- ningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och familjer utan barn. Det svenska familjestödet omfördelar också inkoms- ter mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom skatter betalas i relation till inkomsten och barnbidraget betalas ut med samma belopp för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Bostadsbidrag
Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är beroende av antalet barn i familjen. vilken kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av en del som beror av bostadskostnadens storlek. Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar och andra hushåll utan barn.
Hushåll med bostadsbidrag under maj månad. åren 1992-1994 (1000-tal)
1992 1993 1994 Hushåll med barn — makar/samboende 136 159 182 — ensamboende 170 187 216 Hushåll utan barn — ungdomar 40 61 82 — andra 21 34 44 Samtliga 367 441 524
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
16
1 maj 1994 lämnades bostadsbidrag till knappt 400 000 barnfamiljer Prop. 1994/95:100 och drygt 125 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell Bil. 6 har antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år vilket har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. En orsak som bidragit till detta är situationen på arbetsmarknaden.
Boverket har under åren 1991-1993 följt upp och utvärderat bostads- bidragens effekter. Utvärderingama visar att bostadsbidragen till barn- familjer har stor fördelningspolitisk precision och att effekterna av denna stödform till stor del överensstämmer med de uttalade syftena med stödet. Från och med år 1994 tillämpas ett nytt system för bidragsgiv- ningen. Regeringen har med anledning härav gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att analysera hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar.
F öräla'raförsäkrin g
Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledig- hetslagen rätt till ledighet för att vårda barnet. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 87 % av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är främst beroen- de av antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födel- setalet beräknas ha nått sin kulmen under år 1990. Antalet ersatta dagar med föräldrapenning beräknas dock inte komma att minska i någon större utsträckning före år 1995.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet. samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig för- äldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldra- penning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Dessa regler minskar utnyttjandet av den tillfälliga för- äldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut mer samman-
hängande.
Flexibiliteten i systemet har medfört att försäkringen i vissa fall kom- mit att utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. I vissa fall synes föräldrars uttag av föräldrapenning mer styras av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning än av att ta del i vården av barnet. Som exempel kan nämnas den situationen att den av föräldrarna som har högst in- komst tar ut föräldrapenning under veckosluten. medan den andra för- äldern utnyttjar föräldrapenningen under veckans övriga dagar. Om den förstnämnda föräldern tar ut en fjärdedels föräldrapenning på fredag eftermiddag kan föräldem få hel föräldrapenning under lördag och sön- dag. '
För att motverka sådana uttag har riksdagen antagit regeringens förslag (prop. 1994/95:42, bet. 1994/95:51U7. rskr. l994i'95zl 18) att hel för- äldrapenning med belopp motsvarande föräldems sjukpenning skall
: Riksdagen1994-"95. lxuml. Nr mu. Bilaga 6 17
kunna utges för sådan tid om högst fyra dagar i följd som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapenning. lnnebörden härav är att en förälder som önskar uppbära hel föräldrapenning under ett veckoslut (lördag — söndag) kommer att behöva ta ut hel föräldrapenning under tre dagar. En förälder som vill ta ut hel föräldrapenning under en period som består av t.ex. tre helgdagar jämte en lördag kommer att behöva ta ut hel föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Den som vill ta ut föräldrapenning under en arbetsfri period om fem dagar kommer å andra sidan inte att behöva ta ut någon ytterligare dag med hel föräldrapen- ning. Motsvarande gäller för rätt till halv respektive fjärdedels föräldra— penning. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995.
Ersatta dagar med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1993
(89,9%) "
(32,9%)
lill/län
(67-1%) - Föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning
51 Kvinnor :
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
Fädernas uttag av föräldrapenning uppvisar en ökande tendens. Detta är positivt även om ökningen mellan åren 1992 och 1993 är liten. ljäm- förelse med år 1990 kan dock ökningen sägas vara förhållandevis på- taglig. År 1993 uppgick fädernas andel av ersatta dagar med föräldra- penning till 10.1 % jämfört med 9,1 % året innan. År 1990 var fädernas andel endast 7.4 %.
När det gäller fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning skedde visser— ligen en minskning åren 1992 — 1993. Fädemas uttag av tillfällig för- äldrapenning är dock trots allt fortfarande relativt stort. År 1993 uppgick deras andel till 32,9 % av antalet ersatta dagar medan motsvarande siffra år 1992 var 34,3 %.
Även om männens uttag av föräldrapenning har ökat något under senare år visar statistiken över uttagna föräldrapenningdagar att det till övervägande delen är kvinnorna som utnyttjar rätten till föräldrapenning. En stor del av fäderna avstår helt från att ta ut föräldrapenning. Detta gäller dock inte de tio dagar med tillfällig föräldrapenning per barn som är förbehållna fadern i samband med ett barns födelse (s.k. pappadagar). Andelen fäder som utnyttjar dessa dagar har emellertid minskat under
18
senare år. År 1990 uppgick andelen till 86 %, medan den år 1993 upp- Prop. 1994/951100 gick till endast 79 %. De tog dock ut i genomsnitt 9,4 dagar. Bil. 6
Vad är det då som hindrar fäderna från att fullt ut utnyttja sin rätt till föräldrapenning?
Fädernas valfrihet är i praktiken begränsad. Arbetsgivarna förväntar sig ofta att män skall arbeta heltid. Chefemas attityder är ofta avgörande för om underställda skall våga ta ut sin föräldraledighet. Man kan inte heller bortse från att mödrarna i vissa fall inte vill låta fäderna få del av för- äldraledigheten. Kvinnorna har av tradition tagit det största ansvaret för barn och hem.
Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Forskning visar att en tidig och nära relation mellan fader och barn är gynnsam för båda och ger en god grund för relationen under resten av livet. Det lilla barnets behov av båda föräldrarna är ett krav som barnet inte självt kan formulera. Det är därför rimligt att samhället bidrar med det stöd som behövs för att detta krav skall tillgodoses.
För att främja kontakten mellan fäder och barn är det angeläget att fädernas uttag av främst föräldrapenning ökar. Viktiga åtgärder i syfte att ändra bl.a. fädernas beteende i detta avseende är de ändringar som gäller i föräldraförsäkringen för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995. För dessa barn skall antalet föräldrapenningdagar delas lika mellan för- äldrar som båda är vårdnadshavare för ett barn. Alla dagar med föräldra- penning på sjukpenningnivå utom 30 dagar kan överlåtas på den andra föräldern. Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet kan även dessa 30 dagar överlåtas till den andra föräldern. Fr.o.m. samma tidpunkt gäller att ersättningsnivån för föräldrapenningen sänks till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten utom för nämnda 30 dagar som alltjämt ersätts med 90 %. För förälder som ensam har vårdnaden om ett barn gäller att 60 dagar ersätts med 90 % (prop. l993/94:147. bet. l993/94:5fU15, rskr. 1993/94368.)
De nyss nämnda reglerna bör få stor betydelse när det gäller att förmå flertalet fäder att ta ut åtminstone 30 dagar av den totala ledigheten. På sikt innebär ett ökat uttag av föräldraledighet bland fäder att det kommer att anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen.
Bidragsförskolt
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda barn, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas ökat från ca 275 000 år 1990 till ca 305 000 år 1993. Nettokost- naden ökade under samma period med 821 miljoner kronor till 2 959 miljoner kronor. År 1990 finansierades 33,3 procent av den totala kost- naden för bidragsförskott genom inbetalningar från de underhålls- skyldiga. År 1993 hade andelen sjunkit till 28,2 procent eller 1 162
19
miljoner kronor. lnbetalningama har i faktiska tal ökat med ca 10 miljo- Prop. 1994/951100 ner kronor under budgetåret l993/94. Bil. 6
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för barn vars föräldrar lever åtskilda. 1 de fall en underhållsskyldig förälder har ådömts ett underhåll som är lägre än bidragsförskottsnivån (f.n. 1 173 kronor per månad) lämnar staten ett s.k. utfyllnadsbidrag som utgör mellanskillnaden upp till denna nivå.
1 de flesta fall betalas hela bidragsförskottsbeloppet till vårdnads- havaren varefter aktuellt inbetalt underhållsbidrag avräknas hos försäk- ringskassoma. Kostnaderna för bidragsförskottet är således beroende av på vilken nivå underhållsbidragen fastställs. Nya bidragsförskottsärenden inleds i många fall med att underhållsbidrag inte ännu är fastställt vilket kan leda till stora ingångsskulder för de underhållsskyldiga. Ju längre dröjsmål vid fastställande av underhållsbidrag desto högre blir in- gångsskulden för den underhållsskyldige.
Den huvudsakliga orsaken till att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag inte har kunnat upprätthållas är den djupa låg- konjunkturen med därtill hörande arbetslöshet och låg betalningsför- måga. Andra orsaker är långa handläggningstider, dels i kommunerna vid höjning av underhållsbidrag, dels hos kronofogdemyndighetema i införselärenden.
Internationella adaptioner
Bidrag lämnas under vissa förutsättningar i samband med adoption av barn från utlandet.
Vid utgången av år 1993 fanns nästan 34 500 barn som adopterats från utlandet. Jämfört med tidigare förhållanden har antalet förmedlade barn under de senaste åren legat på en relativt konstant men låg nivå. An- delen bam som inte förmedlas genom auktoriserad adoptionsorganisa- tion, sk. enskilda adoptioner, minskar något. Antalet förmedlade adoptiv- barn och förmedlingssättet under perioden 1990-1993 framgår av följande sammanställning.
Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet, åren 1990-1993
1990 1991 1992 1993 Totalt förmedlade 965 1 113 1 115 934 adoptivbarn —Förmedlad genom 680 786 847 754 aukt. organisation —Fömiedlad utan 285 327 268 180 aukt. organisation Andel barn förmed— 30 29 24 19 lade utan (zu/cl. or anisalion (%)
De flesta utländska barn som hittills anlänt till Sverige har kommit Prop. 1994/95:100 från länder i Asien och Latinamerika. Önskan om att få barn från de Bil. 6 tidigare öststaterna har dock ökat. Förrnedlingen från dessa länder är emellertid ännu begränsad. Väntetidema för blivande adoptivföräldrar har minskat kraftigt. Adop- tionsköema till många länder är korta och har i många fall t.o.m. för- svunnit helt. Trots att det i de flesta länder finns barn att förmedla redo- visar adoptionsorganisationema brist på sökande familjer. framförallt när det gäller något äldre barn.
Vidtagna och planerade åtgärder
Slopa! vårdnadsbidrag
Riksdagen har beslutat att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garanti- dagama i föräldraförsäkringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:61. bet. 1994/95:50U8, rskr. 1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på statsbudgeten med 2 300 miljoner kronor.
Propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Riksdagen beslutade efter förslag i propositionen Vissa ekonomisk-poli- tiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/951FiU1. rskr. l994/952145) bl.a. om vissa besparingar inom bambidragssystemet och bidragsförskottssystemet. Beslutet innebär en begränsad sänkning av flerbamstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som dessa fri- kopplas från bambidragsnivån i systemet. Beslutet innebär en besparing på 540 miljoner kronor för helt år. Vidare beslutades att bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn inte räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari 1995 fastställs på samma nivå som år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per barn och år. Om inte den översyn av underhålls- och bidragsförskottssystemet (S l993zO9) som för närvarande pågår föranleder ändringar som tillsammans med ovanstående åtgärd ger en nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen att återkomma med förslag om en successiv sänk- ning av bidragsförskottsnivån till 12 600 kronor år 1998. Slutligen be- slutades en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år vilket uppskattas innebära en besparing på 60 miljoner kronor.
1 den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med in- riktning att den 1 juli 1996 minska nettoutgiftema för det direkta stödet till bamfamiljema med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i propositionen. Som regeringen inledningsvis konstaterat är detta sparkrav svårt att behandla separat samtidigt som det nu är nöd- vändigt att genomföra ytterligare utgiftsminskningar för staten som del- vis ligger i gränslandet till familjepolitiken. Regeringen avser därför nu lägga fram förslag som inkluderar de nämnda tre miljarderna kronor.
1 det följande föreslås en sänkning av barnbidraget från 9 000 till Prop. 1994/95:100 7 500 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid har ett Bil. 6 utrymme beräknats för kompensation till särskilt drabbade grupper. Alternativt kan barnbidraget sättas till 7 800 kronor per barn och år utan att någon grupp får särskild kompensation. Förslaget innebär en bespa— ring som för år 1998 kan uppskattas till 2 755 miljoner kronor.
Bostadsbidrag
Från och med den 1 januari 1994 tillämpas ett nytt system för bostads- bidragen. Det nya systemet innebär vissa större regelförändringar. Bland annat prövas numera bostadsbidragen i allt väsentligt mot en beräknad framtida inkomst med efterkontroll i ett sk. rullande system, utan att nya ansökningar görs varje år. Avsikten med en sådan prövning i stället för, som tidigare, en prövning mot en två år gammal inkomst, är bl.a. att den fördelningspolitiska träffsäkerheten skall förbättras.
Det nya systemet innebär vidare att Riksförsäkringsverket (RFV) som central myndighet har ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bostadsbidragen. På lokal nivå handläggs bidragen av de allmänna för- säkringskassoma.
Hanteringen av bostadsbidragen som stödform och den nya inkomst- prövningen m.m. ställer krav på en uppföljning av bidragssystemet både som del i familjepolitiken och som del i bostadspolitiken. Regeringen har därför gett RFV i uppdrag att senast den 1 oktober 1995 redovisa hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar. 1 uppdraget ingår även en analys av vilka faktorer som påverkat de senaste årens kraftiga kostnads- utveckling för stödformen.
1 avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör reglerna för bostads- bidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Regeringens förslag i det följande med avseende på bostadsbidrag till bamfamiljer och hushåll utan barn, har därför inriktats så att kost- naderna för bidragsgivningen under år 1996 beräknas minska med ca 690 miljoner kronor i förhållande till motsvarande kostnader under före- gående bidragsår.
F öräldraförsakring
Sedan den 1 januari 1994 har föräldrar till barn under 16 år som om- fattas av lagen (19931387) om stöd och service till vissa funktionshindra- de (LSS) rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Vidare kan förälder till barn som fyllt 16 år men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som om- fattas av LSS få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn.
Fram till den 1 juli 1994 utgavs föräldrapenning under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. För 90 av dagarna utgavs föräldrapenning med belopp enligt garantinivån, de s.k. garantidagama. Vid flerbamsbörd utgavs föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90 dagar med belopp enligt garantinivån. 1 samband
22
med att vårdnadsbidraget infördes fr.o.m. den 1 juli 1994 slopades Prop. 1994/95:100 garantidagama samt höjdes garantinivån — som tidigare varit 60 kronor Bil. 6 per dag — till 64 kronor per dag.
Som en konsekvens av regeringens förslag i prop. 1994/95:61 om avskaffande av vårdnadsbidraget föreslogs att de 90 garantidagarna skul- le återinföras fr.o.m. den 1 januari 1995 och att garantinivån skulle åter- ställas till 60 kronor per dag. Riksdagen biföll regeringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 ( bet. l994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105).
Som redovisats i det föregående innebär det statsfinansiella läget att besparingar måste göras på flertalet områden inom socialförsäkringen. Detta gäller även föräldraförsäkringen. Vidare finns det enligt regering- ens bedömning skäl att överväga om inte enhetliga ersättningsnivåer bör inlöras i de olika socialförsäkringssystemen. De nuvarande dagersätt- ningssystemen har under senare år blivit mycket komplicerade. Detta har bl.a. resulterat i att överskådligheten i systemet har gått förlorad. Kom- plexiteten kan ha fört med sig beteendeförändringar som inte är önsk- värda. Enligt regeringens uppfattning bör därför en enhetlig er- sättningsnivå om 75 % införas såväl i sjuklöne- och sjukpenningsyste- men som i föräldraförsäkringen samtidigt som karensdagen i sjukersätt- ningssystemen slopas. Ersättningsnivån vad gäller de två månaderna med föräldrapenning som inte kan överlåtas liksom den tillfälliga föräldrapen- ningen efter det att fömtånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år bör dock alltjämt vara högre. Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten med undantag för nämnda två månader med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m. dag 15 där ersättningsnivån bör vara 85 %.
För att åstadkomma ytterligare besparingar i syfte att sanera statens finanser fordras att även andra åtgärder vidtas inom föräldraförsäkringen. En förändring som sannolikt är mindre kännbar för bamfamiljerna än att ytterligare sänka ersättningsnivåema är slopandet av de s.k. kontakt- dagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen. Dessa dagar är bl.a. av- sedda för besök i och kontakt med barnets vardagliga miljö. t.ex. barn- omsorg och skola. Föräldrarna har möjlighet att varje år disponera två sådana dagar per barn och år fr.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år. Eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja föräldrapenningdagar i samma syfte anser regeringen att kontaktdagama bör kunna avskaffas. Regeringen avser därför att senare förelägga riksdagen ett förslag om att fr..o.m den 1 januari 1997 slopa dessa kontaktdagar. Vad nu sagts= 0äller dock inte de tio dagar som kan utges till föräldrar med barn som omfattas av LSS.
De sammanlagda besparingarna till följd av nu aviserade förslag be- döms uppgå till 1 310 miljoner kronor brutto. De nu nämnda ändrings- förslagen bör dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 1997. Motivet härtill är att sänkningen av ersättningsnivån från 90 till 80 % i för- äldrapenningen fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller barn födda denna dag eller senare. För barn födda före detta datum har föräldrama möjlighet
att ta ut föräldrapenning med 90 % t.o.m. den 31 december 1996. Först Prop. 1994/952100 därefter är det således rimligt att sänka ersättningsnivån ytterligare." Bil. 6 Som ett led i den nu nämnda reformen med enhetliga ersättningsnivåer för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör även ersättnings- nivån för havandeskapspenning sänkas från 80 till 75 % fr.o.m. den fjärde dagen i ersättningsperioden. Besparingen kan uppskattas till ca 20 miljoner kronor brutto. Även denna ändring bör träda i kraft den 1 januari 1997. Såvitt gäller havandeskapspenningen i övrigt har regeringen uppdragit åt Riksförsäkringsverket att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånema under den senare delen av graviditeten utnyttjas. Där- vid skall sjukskrivningsorsaker under graviditeten belysas samt samband mellan sjukpenning, föräldrapenning och havandeskapspenning kart- läggas. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av januari 1995.
Bidragsförskott
Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utrednings- arbete utan att framlagda förslag har lett till ändrad lagstiftning. För närvarande ser en särskild utredning — Underhålls- och bidragsförskotts- utredningen —- 93 (S 1993:09) — över ensamförälderstödet med uppgift att bl.a. pröva om försäkringskassoma kan ges en större roll vid fastställel- ser och jämkningar av underhållsbidrag. Utredningen kommer i början av år 1995 att redovisa förslag vad gäller såväl administrationen av underhållsbidrag som reglerna för beräkning av dessa.
1 den ekonomisk-politiska propositionen förutsätts att man vid det fortsatta utredningsarbetet beträffande familjepolitiken redovisar förslag till utgiftsminskningar, som tillsammans med den beslutade "frysningen" av bidragsförskottsnivån ger en besparing som senast år 1998 uppgår till 700 miljoner kronor. Om sådana förslag inte redovisas kommer en successiv sänkning av bidragsnivån till 12 600 kronor per barn att genomföras.
Under arbetet med budgetpropositionen har regeringen konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen” anser bör träda i kraft 1998. Detta skall omfatta strukturåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena och bidragsförskotten. Se vidare under avsnitt B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom.
Ändrade betalningstidpunkter för barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott
Med nuvarande regler betalas barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Regeringen föreslår att bidragen fr.o.m. den 1 januari 1996 be— talas ut den 27 i varje månad. Förslaget innebär minskade räntekostnader
för staten med ca 50 miljoner kronor för helt år räknat. Förslaget för- Prop. l994/952100 anleder ändring i förordningarna om barnbidrag, bidragsförskott, särskilt Bil. 6 bidrag för vissa adoptivbarn och bostadsbidrag.
A doptionslagstiftningsutredningen
Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en särskild utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internatio- nella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet initierades bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Kon- ferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konven- tion som skall reglera förfarandet när det gäller internationella adop- tioner. Arbetet i Haag har sedermera resulterat i en konvention den 10 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adop- tioner.
Av direktiven (dir. 1992269) framgår att utredaren bl.a. skall pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NlA) har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NlA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredaren skall vidare redovisa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begrän- sas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationema kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella samman- slutningar kan medverka vid internationella adoptioner skall prövas. Utredarens uppdrag har i tilläggsdirektiv (dir. 1994z50) utökats med att även omfatta erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av utredarens översyn redovisas i betänkandet lntemationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. Betänkandet skall remissbehandlas.
Barnomsorg
Målen för barnomsorgen är
— att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor, — att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver, — att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för barn, ' — att utforma verksamheten i samarbete med föräldrarna för att däri- genom öka deras delaktighet, medansvar och inflytande, — att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekono- miskt effektivt.
25
Under de senaste åren har två viktiga steg tagits för att nå dessa mål. Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet (prop. 1984/85:209, bet. 1985/86:80U5, rskr. 1985/86:27). Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjuds plats i kommunala eller alternativa (föräldrakooperativ m.m.) daghem eller i familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande erbjuds möjlighet att delta i verksamhet i öppen för- skola eller få plats i deltidsgrupp.
Ett andra steg togs under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens proposition Utvidgad lagreglering på bamomsorgsområdet (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:50U11, rskr. l993/942117). I propositionen lades övergripande mål för barnomsorg utanför hemmet fast. Kommu- nernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för bam i åldrarna ] år till och med 12 år skärptes genom ändringar i socialtjänstlagen (19801620). Beslutet innebar en utvidgning av 1985 års beslut genom att åldersgränsen för rätt till barnomsorg sänktes från 18 till 12 månaders ålder. Även skyldigheten att tillhandahålla skolbarnsomsorg skärptes.
Bestämmelser infördes i socialtjänstlagen som preciserar bamom- sorgens uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten.
Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbamsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn stöd i deras utveckling och en meningsfull fritid. Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens verk- samhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans i gruppens fomi. Att inte särskilja pedagogiken och omsorgen utan i stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är utmärkande för barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.
Bamomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att den kan fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjlig- gör för föräldrar, mödrar såväl som fäder, att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den erbjuder barnen trygga och stimulerande uppväxt— villkor. För bam med behov av särskilt stöd, t.ex. barn med funktions- hinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett särskilt ansvar.
Barnomsorgen är i första hand till för barnen. Ett barn kan ha behov av att få vara i sin invanda miljö i daghemmet eller fritidshemmet även om föräldrar blir arbetslösa eller är föräldralediga.
Personalen 1 förskola och skolbarnsomsorg är viktigast för kvaliteten 1 verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan till- godoses.
Bamgruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara lämpligt sammansatt med avseende på både gruppens storlek och ålders- och könssammansättning. Bamgruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan, om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätthållas.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
Förskoleverksamheten och skolbamsomsorgen skall vidare bedrivas i Prop. l994/951100 ändamålsenliga lokaler. Lokalemas storlek och utformning samt miljö Bil. 6 och material skall vara beskaffade så att barn genom pedagogisk verk- samhet kan erbjudas fostran och omvårdnad.
Hösten 1994 antog riksdagen regeringens proposition Vårdnadsbidrag. Garantidagama. Enskild barnomsorg. (prop. 1994/95:61, bet. l994/95:SoU8, rskr. l994/951105). Kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg, som skulle ha trätt i kraft den 1 januari 1995 upphävdes. Kommunerna kan i stället efter egen bedömning lämna bidrag till enskild förskole- och fritidshemsverksamhet. Samma regler skall nu gälla för kommunen som för länsstyrelsen vid tillståndsprövningen. Kommunerna skall själva komma överens om hur kostnadsfrågan skall lösas för barnomsorgsplats för barn som inte är hemmavarande i kom- munen.
Enskilda daghem och fritidshem kan, under de rätta förutsättningarna, berika barnomsorgen och bidra till en fortsatt positiv utveckling. En grundläggande förutsättning är dock att de inte leder till segregerinO, t.ex. genom att avgiftssättning och intagningsregler får styrande effekter på föräldrars val av verksamhetsform. Resurskrävande barn måste sär- skilt beaktas. Därför bör enskild och kommunal bamomsorgsverksamhet bedrivas med samma ekonomiska förutsättningar. Kommunen måste ha ansvaret för hela den offentligt finansierade bamomsorgen.
Bamomsorgens utveckling
Bamomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också skett en snabb utveckling mot en integration av skolbamsomsorgen i skolan.
Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn i daghem, familjedaghem. fritidshem och deltidsgrupp från år 1985 till år 1993. Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öppna förskolor och i öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga eftersom barn som besöker dessa verksamheter inte behöver vara in- skrivna.
Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980-1993
År (dec Daghem l-"mniljedaghem Fritids- Summa Deltids- rcsp år) 0-6 år 7-12 år hem grupp
1985 184 400 113 500 48 900 73 700 420 500 78 000 1990 256 300 110 400 45 500 119 700 531 900 63 100 1992 306 900 99 900 34 900 135 800 577 500 60 800 1993 313 200 98 200 30 000 141 700 583 100 65 300
Källa: Statistiska meddelanden
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig Prop. 1994/95:100 utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985. Detta Bil. 6 gäller inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan än mer för skol- barnen trots att dessa inte omfattades av principbeslutet. Andelen barn i familjedaghem har samtidigt minskat under perioden. Följande uppgifter har hämtats ur Bamomsorgsundersökningen år 1994, som förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger en bild av hur föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m.
Barn 1-6 år efter omsorgsform. Januari 1994
(41.8%)
[:l Kommunalt daghem Familjedaghem
:] Enskilt daghem . Privat bet. tillsyn 53 Annat (mormor m.m.) D Föräldraledig -syskon g Föräld. hemma
(18.2%) (28%) . (31%)
l (15.6%)
Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att vårdnadshavaren/modern inte förvärvsarbetar. Ca 14 % (65 000) av de barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hem- met. Många — främst kvinnor — arbetar enbart under kvällar/helger eller föräldrarna "saxar" sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan vara hemma. Av SCB:s löpande statistik (S 10 SM 9401) framgår att 52 800 barn går i deltidsgrupp vid årsskiftet 1993/94. Därvid har barn som samtidigt har plats i familjedaghem frånräknats eftersom dessa an- nars skulle dubbelredovisas. Sammantaget innebär detta att närmare 70 procent av barnen i åldern 1 — 6 år får del av samhällets barnomsorg.
28
Daghemsavgifterna Prop. l994/95:100
. . ' . 6 Socialstyrelsen har haft 1 uppdrag att göra en kartläggning av kommu- Bl]
nernas daghemsavgifter åren 1993 och 1994. Av rapporten framgår
följande.
— Allt fler kommuner ser över sina bamomsorgsavgifter. Nya konstruk- tioner införs och nivåerna höjs. Sedan januari 1993 har 241 av landets kommuner gjort större eller mindre förändringar i sina daghemsav- gifter. — Avgifterna varierar mycket mellan olika kommuner — nivåer och kon- struktioner. Avgifterna för en norrnalinkomsttagare med ett barn på daghem kan variera'mellan 800 kr och 2 500 kronor per månad. — Förändringen mot tidsrelaterade avgifter är störst i storstadsregioner- na. Stockholm, Göteborg och Malmö har alla en tidsrelaterad avgift med tre intervall. Bland förortskommunema har över 50 % en avgift med fler än tre intervall. År 1993 var andelen drygt 20%. — Den mest långtgående formen av tidsrelaterade avgifter är när föräld- rar betalar en avgift per timme. Våren 1994 hade 22 kommuner infört timtaxa vid daghemmen — en tredubbling mot tidigare år. - Ett syfte med tidsrelaterade taxor är att söka styra närvaron vid dag- hemmen så att kostnaderna kan minskas. — I 85 % av kommunerna är daghemsavgiftema inkomstrelaterade. An- delen har inte förändrats sedan år 1991.
— Vid de enskilda daghemmen — framför allt föräldrakooperativen — är det betydligt vanligare med enhetstaxa, oberoende av föräldrars in- komst och barnens närvarotider.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barns levnadsvillkor i vissa storstadsområden
Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga besparingar. Social- styrelsen har i rapporten Bams villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 199414) beskrivit utvecklingen av bams villkor med anledning av det fömyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs bedömningen att den gene- rella kvaliteten inom barnomsorgen för förskolebam. trots allt, är god på de flesta håll i landet. Det finns dock ett antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och i för- ortskommuner har besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för barnomsorgen.
Av Socialstyrelsens Sociala rapport 1994 framgår att barn till ensam- stående föräldrar och barn med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra barn lever under knappa materiella omständigheter. Arbetslös- het är också vanligare i dessa grupper.
En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analyse- ra den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregio- nema, med utgångspunkt från barnens och ungdomarnas situation. Sär- skild uppmärksamhet skall ges ungdomar med en svag ställning på ar- betsmarknaden. Kommittén skall analysera hur boendesegregationen har utvecklats under senare år i ett antal storstadsregioner med barnrika bostadsområden där det finns en hög koncentration av ekonomiskt och socialt svaga grupper, ensamstående föräldrar och invandrarfamiljer. Kommittén skall bl.a. analysera hur offentlig och kommersiell service fungerar och samverkar i dessa områden och undersöka om det finns strukturella faktorer i dessa bostadsområden som bidrar till att skapa sociala problem. Kommittén skall belysa vilka som är de strategiska åtgärderna för att förändra en dålig situation och bryta en negativ ut- veckling. Barnperspektivct skall särskilt framhållas.
Barna/nbudsmannens årsrapport
Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993, med särskild uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
BO skall enligt sin instruktion (SFS 1993z710) senast den 1 oktober varje år lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det gångna budgetåret. 1 rapporten skall frågor lyftas fram som ombudsman- nen anser att regeringen behöver överväga. I rapporten skall finnas en sammanställning över de mer principiella uttalanden som ombudsman- nen gjort under verksamhetsåret. Särskilt skall sådana uttalanden tas upp som behandlar författningars överensstämmelse med FN:s barnkonven- tion.
Med anledning av övergången till kalenderårsbudget kommer en för- fattningsförändring att göras angående datum för avlämnande av BO:s rapport till senast den 1 april med början år 1996, vilket innebär att nästa rapport kommer att omfatta tiden den 1 juli 1994 — 31 december 1995. Därefter skall tiden avse den 1 januari — 31 december.
BO:s första årsrapport till regeringen överlämnades den 5 september 1994. Rapporten består av två delar. Den första allmänna delen beskriver bakgrunden till BO:s tillkomst, BO:s roll, arbetsmetoder och organisa- tion. Den ger också en kortfattad beskrivning av de frågor BO arbetat med under verksamhetsåret 1993/94 och avser att arbeta med under kommande år.
Den andra delen innehåller de konkreta förslag och synpunkter i olika sakfrågor som BO vill framföra till regeringen. Det gäller bl.a. frågor som rör bamperspektivet i socialtjänstlagen . barnhälsovården. flykting- barnen, medintlytande för barn och unga i kommuner och i skolan. sexuella övergrepp, unga i fängsligt förvar, samt behovet av ett nationellt statistiksystem över olycksfallsskador.
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
De omfattande förslagen i BO:s rapport bereds för närvarande av be- Prop. l994/95:100 rörda departement. Vissa av förslagen är också föremål för utredning i Bil. 6 annat sammanhang. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med de eventuella åtgärder som BO:s rapport föranleder.
FN:s familjeår
Sverige har under år 1994 medverkat i Förenta Nationernas familjeår. En interdepartemental kommitté, Kommittén för FN:s familjeår (S 1992:06), har haft i uppdrag att initiera och samordna insatserna i enlighet med den handlingsplan som upprättats för Sveriges medverkan (Dir.1994: 14).
lnsatsema under året har omfattat dels nationella utvecklingsinsatser med utgångspunkt från målen för svensk familjepolitik, dels internatio- nella insatser för att föra ut svenska erfarenheter i internationell debatt samt medverka i FN:s fredsbevarande arbete för en hållbar social ut- veckling.
Ett särskilt anslag om 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden har under familjeåret disponerats för utvecklingsinsatser i Sverige, som syf- tat till att skapa ökad livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn och ungdom.
Särskilda medel har också ställts till förfogande för internationella insatser bl. a. i form av stöd till de minst utvecklade länderna och län- derna i det forna östblocket för att möjliggöra deras medverkan i arbetet med uppföljning av erfarenheterna från familjeåret.
Under 1995 skall de initiativ som tagits under familjeåret följas upp. Erfarenheterna skall integreras i det nationella reformarbetet inom be- rörda sektorer samt i det internationella samarbetet kring mänskliga rättigheter och social välfärd inom FN och inom EU. Det samarbete som inletts på nordisk bas under familjeåret skall tillvaratas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom föräldraförsäk- ringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder, Föräldraförsäkring).
A 1. Allmänna barnbidrag
1993/94 Utgift 17 115 251 080 1994/95 Anslag 17 300 000 000 1995/96 Förslag 23 493 000 000
varav 16 012 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om barnbidrag och tlerbamstillägg i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
31
Allmänt barnbidrag lämnas till dess ett barn fyller 16 år. För elever Prop. 1994/951100 som fyllt 16 år men går kvar i grundskolan eller i viss annan utbildning, Bil. 6 t.ex. särskola, lämnas förlängt barnbidrag med samma belopp per månad som det allmänna barnbidraget.
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas fler- bamstillägg till familjer med tre eller flera barn.
Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna för- säkringskassoma.
Bambidragets medelsbehov är beroende av antalet barn under 16 är, antalet gymnasiestuderande med studiebidrag som räknas in för fler- bamstillägg och bidragsbeloppets storlek. Antalet hushåll med barn under 16 år har ökat med ca 27 000 och antalet familjer med flerbams- tillägg med ca 30 000 hushåll mellan åren 1990 och 1994.
Budgetårct 1993/94 överskreds anslaget med 115 miljoner kronor. Förklaringen härtill är framför allt den stora ökningen av antalet familjer med flerbamstillägg. Denna ökning beror på att gymnasieskolans yrkes- linjer har förlängts med ett år under perioden samtidigt som många ar- betslösa ungdomar som tidigare slutat gymnasiet erbjuds ett tredje studieår i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom detta upp- bär fler ungdomar studiebidrag. Familjerna får därmed rätt till flerbams- tillägg i större utsträckning. _
] Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 225 miljoner kronor beräknat med 1994 års regler. Samtidigt redovisar Riksförsäkringsverket i enlighet med regeringens föreskrifter i regleringsbrev för budgetåret l994/95 ett utfall för första kvartalet som uppräknat till hela budgetåret blir 17 128 miljoner kronor vilket understiger anslaget med 172 miljoner kronor.
Enligt regeringens uppfattning kommer antalet flerbamsfamiljer — och därav följande anslagsbelastning — inte att öka ytterligare, då de flesta gymnasiestuderande i dag har valt treåriga gymnasielinjer. Vidare beräk- nas de ungdomskullar som under de närmast åren lämnar gymnasie- skolan minska i storlek.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret l995/96 till 26 721 miljoner kronor varav 17 813 för tiden juli l995-juni 1996. Be- räkningarna utgår från för år 1994 gällande regler med bambidragsnivån 9 000 kr per år och barn samt att antalet bambidragsberättigade bam blir ca 1 762 000 vid utgången av 1994. Antalet familjer med flerbams- tillägg beräknas till 199 000. Antalet mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 34 000.
32
Regeringens överväganden Prop. 1994/95:100 Bil. 6
Ändrade regler för barnbidrag
Regeringens förslag: Barnbidrag skall fr.o.m. den 1 januari 1996 lämnas med 7 500 kronor per barn och år. Därvid har beräknats att 410 miljoner kronor kan användas för kompensation till särskilt drabbade grupper.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har efter förslag i rege- ringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/951145) beslutat att flerbams- tilläggen skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995. Flerbams- tilläggen skall uttryckas i krontal och inte som en andel av bambidrags- beloppetBidraget sänks från 4 500 till 2 400 kronor per år för det tredje barnet, från 9 000 till 7 200 kronor per år för det fjärde barnet och är oförändrat 9 000 kronor per år för det femte och varje ytterligare barn.
1 den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med in- riktning att minska nettoutgiftema för det direkta stödet till barnfamiljer- na med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i den aktuella propositionen och i propositionen (prop. 1994/95:61, bet. l994/95:50U8, rskr. l994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna.
Som regeringen inledningsvis har konstaterat är det nämnda sparkravet på tre miljarder kronor svårt att behandla separat, samtidigt som ytter— ligare utgiftsminskningar måste genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag, som inkluderar de nämnda tre miljarderna.
[ den allmänna debatten förs ibland fram förslag om att inkomstpröva barnbidraget. Regeringen anser dock att den princip som lades fast när bamavdraget inom beskattningen slopades och det allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla. Barnbidraget bör ses som ett komple- ment till den nuvarande familjebeskattningen som innebär att inkomst- tagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjäm- ning över tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag medan de under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar, bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.
En inkomstprövning av barnbidraget skulle innebära ytterligare margi- naleffekter utöver dem som redan finns dvs. göra behållningen ännu mindre av den inkomstökning man skulle kunna få genom att t.ex. öka sin arbetstid.
Är bidraget inkomstprövat innebär dessutom en höjning att fler familjer drabbas av högre marginaleffekter, vilket aldrig är önskvärt och kan användas som ett argument mot varje eventuell framtida höjning.
3 Riksdagen 1994/95. Isaml. Nr 100. Bilaga 6 33
Barnbidraget är med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas ökad administra- tion för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle be- höva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barn- familjer. En beskattning av barnbidraget, som kan ses som ett alternativ till en inkomstprövning, kommer främst att gynna kvinnor som har råd att vara hemma och missgynna dem som måste arbeta heltid, som t.ex. ensamstående föräldrar.
Den föreslagna sänkningen av bambidragsbeloppet med 125 kronor per månad och barn innebär att grundprincipen för bambidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i fortsättningen lämnas med ett be- lopp lika för alla barn.
Förslaget föranleder en ändring i 1 5 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Ett lagförslag har utarbetats inom Socialdepartementet. För— slaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.
Nedanstående sammanställning visar bidragsbeloppen i juli 1994. januari 1995 och föreslaget belopp år 1996 per hushåll samt antalet berörda hushåll (mars 1994).
Antal Antal hus- År l994* År 1995 År 1996 Diff. kr/år barn håll Kr/ år/ fam Kr/år/ fam Kr/år/ fam 1994- 1996 1 440 000 9 000 9 000 7 500 — 1 500 2 385 000 18 000 18 000 15 000 — 3 000 3 155 000 31 500 29 400 24 900 — 6 600 4 34 100 49 500 45 600 39 600 — 9 900 5 7 000 67 500 63 600 56 100 — 11 400 6+ 2 700 85 500 81 600 72 600 — l2 900
* Fr.o.m. ljuli 1994
Regeringen har beräknat ett finansiellt utrymme om 410 miljoner kronor för att vid en bambidragssänkning med 125 kronor per barn och månad kunna ge kompensation till särskilt utsatta grupper. Ensamför- äldrar — oftast mödrar — är, trots att de oftast förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i samboendehushåll, en ekonomiskt svag grupp. Utredningen om familjepolitiken bör få i uppdrag att närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation bör införas. Utöver för- delningspolitiska hänsyn bör därvid det angelägna i att inte skapa nya marginaleffekter beaktas.
Utredningen bör dock vara oförhindrad att avstå från att föra fram förslag till kompensation för att i stället begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget. Kostnaden för eventuella justeringar skall dock rymmas inom den anvisade ekonomiska ramen för anslaget.
Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till volymberäkning. Med hänsyn tagen till beslutet om ändrade regler för flerbamstillägg,
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
förslag till sänkt bambidragsbelopp och med beaktande av att 410 miljo- Prop. 1994/95:100 ner kronor kan användas till kompensation till särskilt drabbade grupper Bil. 6 bör anslaget för budgetåret 1995/96 uppgå till 23 493 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen |. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 2. till Allmänna barnbidrag för budgetåret l995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 23 493 000 000 kronor.
A 2. Bostadsbidrag
l993/94 Utgift 1 1 368 084 201” l994/95 Anslag 6 570 000 0002) 1995/96 Förslag 12 230 000 000
varav 8 330 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
" Beloppet avser kostnader dels för kalenderåret 1993, dels för första halvåret 1994. Anslaget belastades engångsvis med kostnader för ett extra halvår i samband med att staten övertog det administrativa ansvaret från kommunerna. 2' Beräknat belopp
Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn.
Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostads- bidrag, bostadsbidragsförordningen (l993z739) och förordningen (l993:982) om bostadsbidragsregister.
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för hemmavarande barn, dels av ett belopp som beror på bostadskostnadens storlek och antalet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomst- prövat och reduceras med 20 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten, som överstiger ett visst belopp per år. Från och med år 1994 sker inkomstprövning av bidragen mot en beräknad aktuell inkomst.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och 29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av bostadskostnadens storlek. Även dessa bidrag inkomstprövas fr.o.m. bidragsåret 1994 mot en beräknad aktuell inkomst.
Samhällets kostnader för bidragsgivningen är beroende av inkomst-, bostadskostnads- och arbetslöshetsutvecklingen och är därför nära kopp- lat till den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.
Under senare år har kostnaderna för bidragsgivningen stigit markant. Riksrevisionsverkets budgetprognos I för budgetåret 1994/95 (8 502 miljoner kr) indikerar också att kostnaderna för bostadsbidrag under detta budgetår blir högre än det anslagsbehov som har beräknats. 1 av- vaktan på särskild proposition fördes anslaget i prop. l993/94:100 bil. 6 upp med 6 570 miljoner kr. Medelsbehovet för budgetåret l994/95 be- räknades därefter enligt prop. 1993/94: 144 Bostadsbidrag för år 1995 till 7 200 miljoner kr.
35
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:100 till 12 280 miljoner kr (18 mån.). Verket har därvid utgått från att ök- Bil. 6 ningen av hushållens bidragsgrundande inkomster uppgår till 3,3 resp. 3,6 % under 1995 och 1996 och att bostadskostnaderna ökar med 3,7 % för vardera året.
Regeringens överväganden
Ändrade regler för bostadsbidrag för år 1996
Regeringens förslag: Gränsen för lägsta bidragsgrundande bo- stadskostnad höjs med 100 kr till 2 000 kr per månad för barn- familjer och 1 800 kr per månad för ungdomar mellan 18 och 29 år. Den övre bostadskostnadsgränsen höjs för barnfamiljer med 100 kr per månad till 5 300 kr för familjer med ett barn, 5 900 kr för familjer med två barn, och 6 600 kr för familjer med tre eller flera barn.
lnkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs för barnfamiljer med 2 000 kr till 1 17 000 kr per år och för ungdomar mellan 18 och 29 år med 1 000 kr till för ensamstående 41 000 kr per år och för makar/sammanboende 58 000 kr per år.
Bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående har det totala antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år. Denna ök- ning har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. Kostnadsutvecklingen har i vissa delar inte varit möjlig att förutsäga. Det är sannolikt att det ökade antalet bidragstagare inte enbart är beroen- de av situationen på arbetsmarknaden, utan att även andra faktorer haft betydelse. Regeringen har mot denna bakgrund gett RFV i uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkat de senaste årens kostnadsutveck- ling för bostadsbidragen.
l avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör. inför bidragsåret 1996. reglerna för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Därför bör endast en mindre justering göras av de i bidragssystemet ingående inkomst- och bostadskostnadsgränserna för bostadsbidrag till barnfamiljer resp. ungdomar. Vidare bör bostads- bidrag till andra hushåll utan barn slopas.
För barnfamiljer bör gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskost- nad, den övre bostadskostnadsgränsen samt lnkomstgränsen för oreduce- rat bostadsbidrag höjas i bcgränsad omfattning. Det bidragsbelopp per månad som saknar direkt anknytning till bostadskostnaden. s.k. särskilt bidrag, bör däremot vara oförändrat. dvs. 600 kr för familjer med ett barn, 900 kr för familjer med två barn samt 1 200 kr för familjer med
tre eller flera barn. Även de gränser över vilka bidrag lämnas med 50 % Prop. 1994/95:100 av bostadskostnaden bör kvarstå på samma nivå som under bidragsåret Bil. 6 1995. Maximalt oreducerat bostadsbidrag till barnfamiljer år 1996 kommer således enligt regeringens förslag att, liksom under bidragsåret 1995, bestå dels av ett särskilt bidrag, differentierat efter antalet barn i familjen, dels av ett belopp som beror av hushållets bostadskostnad och antal barn. Det senare beloppet lämnas inom de gränser och med de bidragsandelar som framgår av följande sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån Hushåll med Lägsta bidrags- Bidrag med 75% Bidrag med 50% grundande bo- upp till en bo- upp till en bostads- stadskostnad stadskostnad av kostnad av 1 barn 2 000 (+100) 3 000 (oförändrat) 5 300 (+100) 2 barn 2 000 (+100) 3 300 (oförändrat) 5 900 (+100)
3 eller flera barn 2 000 (+100) 3 600 (oförändrat! 6 600 (+100)
Med dessa förändringar kommer de maximala bostadsbidragen att be- gränsas något i förhållande till motsvarande bidrag under år 1995. Detta framgår av följande sammanställning.
Maximala bostadsbidrag år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån
l-lushäll med Bostadsbidrag år Ändring från är 1995 1996
1 barn 2 500 — 25
2 barn 3 175 — 25
3 eller flera barn 3 900 — 25
lnkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 2 000 kr till 117 000 kr per år.
Regeringens förslag föranleder ändring beträffande bostadskostnads- gränsema i 14 5 lagen om bostadsbidrag samt beträffande ändrad in- komstgräns i 13 & samma lag.
För vissa föräldrar under 29 år beräknas bidrag på den del av bostads- kostnaden per månad, som överstiger en nedre bostadskostnadsgräns vilken är lägre än för andra barnfamiljer. Denna nedre bostadskostnads- gräns ligger under bidragsåret 1995 på samma nivå som motsvarande gräns för hushåll utan barn. Eftersom vi i det följande kommer att före- slå en höjning av den nedre bostadskostnadsgränsen för ungdomar med
37
100 kr per månad. bör även den nedre bostadskostnadsgränsen för vissa Prop. 1994/951100 föräldrar under 29 år höjas med samma belopp. Förslaget föranleder Bil. 6 ändring i 15 5 lagen om bostadsbidrag
De ändringar som regeringen nu föreslagit bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Även beträffande bostadsbidrag till ungdomar bör lnkomstgränsen för oreducerat bidrag samt gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskost- nad höjas i begränsad omfattning. Den övre bostadskostnadsgränsen samt den gräns över vilken bidrag lämnas med 50 % av bostadskostna- den bör dock kvarstå på oförändrad nivå.
Våra förslag till justering av bostadskostnadsgränserna framgår av följande sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för ungdomar mellan 18 och 29 år. kr/mån
Lägsta bidragsgrundande Bidrag med 75% upp till Bidrag med 50% upp till bostadskostnad en bostadskostnad av en bostadskostnad av 1 800 (+100) 2 600 (oförändrat) 3 600 (oförändrat)
Med denna ändring kommer det maximala bostadsbidraget för ung— domar mellan 18 och 29 år — såväl ensamboende som makar/samboen- de — att under bidragsåret l996 uppgå till 1 100 kr per månad. Det inne- bär en minskning i förhållande till föregående bidragsår med 75 kr per månad.
lnkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 1 000 kr till för ensamstående 41 000 kr per år och till för makar/samboende 58 000 kr per år.
Regeringens förslag i denna del föranleder ändring beträffande den nedre bostadskostnadsgränsen i 17 5 lagen om bostadsbidrag samt be- träffande inkomstgränserna i 16 & samma lag.
Regeringens förslag att bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas föranleder ändring i 12,16 och 17 55 lagen om bostadsbidrag.
Även dessa förändringar bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1996.
De sammanlagda effekterna av våra förslag för hushåll med barn med olika inkomster och bostadskostnader belyses genom följande exempel, De avser ensamboende med ett barn och makar/samboende med tre barn. Exemplen visar hur bostadsbidragen förändras mellan åren 1995 och 1996. En marginell omfördelning av stödet till hushåll med höga bo- stadsutgifter kan konstateras.
I..) 00
Bostadsbidrag år 1996 vid skilda inkomster och bostadskostnader samt ändring Prop. l994/952100 från år 1995. kr/mån Bil. 6
l . Ensamboende med ett barn
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av kr/mån grundande ["kom—”= 3 000 3 500 4 500 2 5 300 kr/år
117 000 1 350 (-40) 1 600 (-40) 2 100 (-40) 2 500 (+10) 140 000 965 (-45) 1 215 (-45) 1 715 (-45) 2 115 (+5) 160 000 635 (-40) 885 (-40) 1 385 (-40) 1 785 (+10)
200 000 () (+/-0) 215 (-45) 715 (-45) 1 115 (+5)
2. Makar/samboende med tre barn
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av kr/mån grundande ',"RPmsh 3 000 4 000 5 000 2 6 600 kr/ar
117 000 1 950 (-40) 2 600 (-40) 3 100 (-40) 3 900 (+10) 150 000 1 400 (-40) 2 050 (-40) 2 550 (-40) 3 350 (+10) 200 000 565 (-45) 1 215 (-45) 1 715 (-45) 2 515 (+5)
250 000 0 (+/-0) 385 (-40) 885 (-40) 1 685 (+10!
Med hänsyn tagen till regeringens förslag om ändrade regler för bo- stadsbidrag till barnfamiljer och till hushåll utan barn beräknas kostna- derna för bidrag till dessa hushåll under år 1996 minska med ca 690 miljoner kronor jämfört med föregående bidragsår.
De sammanlagda kostnaderna för bostadsbidrag enligt regeringens förslag under budgetåret 1995/96 (18 mån.) beräknas uppgå till ca 12 230 miljoner kronor.
På grund av de förändringar som regeringen föreslagit bör vissa änd- ringar i lagen om bostadsbidrag företas. Ett lagförslag har upprättats inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 12 230 000 000 kr. IQ
39
A 3. Föräldraförsäkring Prop. l994/95:100
B'l. 1993/94 Utgift' 2 837 596 815 ' 6 1994/95 Anslag 2 738 000 000 1995/96 Förslag 28 463 000 000
varav 18 832 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprineipema lör- ändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget utges föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsfönnåner återfinns i 4 kap. lagen (1962z381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 Q samma lag.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbams ankomst utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av ersättningsdagama betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garantibeloppet. och för 60 dagar utges föräldrapenning med 90 %. Under resterande 90 dagar utges garantibeloppet. Föräldra- penning, som utges till den av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet, får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. Om barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning utges även om barnet är mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tillfällig föräldrapenning kan bl.a. lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess ordi- narie vårdare eller när en förälder behöver följa med barnet till bama- vårdscentral. Fadern har dessutom rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat bam. Därutöver har föräldrar möjlighet att varje år disponera två kontaktdagar per barn och år fr.o.m det kalenderår barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år för t.ex. besök i barnomsorg och skola.
Från och med den 1 januari 1995 gäller enligt 4 kap. 11 a & AFL att föräldrar har rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn till annan försäkrad person som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet (prop. l993/94:220, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94368).
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbe- tets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 1 l:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning
40
utges för de första tre dagarna med 65 % av den sjukpenninggrundande Prop. 1994/95:100 inkomsten och därefter med 80 %. Har kvinnan blivit avstängd från sitt Bil. 6 arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Riksförsäkringsverket
Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1994 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. F ödel- setalet antas ha nått sin kulmen år 1990. Det stannade dock på en hög nivå med omkring 123 000 födda barn under ytterligare två år. År 1993 minskade sedan födelsetalet kraftigt till drygt 1 17 000 barn och förvän- tas sjunka successivt framöver. Minskat födelsetal för med sig ett minskat uttag av föräldrapenningdagar.
Trots att antalet barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan tas ut kom- mer att öka under de närmaste åren antas antalet uttagna dagar minska ytterligare något under år 1994. Det förhållandet att antalet barn för vilka förmånen kan utges samtidigt ökar tyder på att utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen kommer att börja öka under år 1995. Antalet dagar för vård av sjukt barn har sjunkit under hela 1990-talet och likaså andelen av nyblivna pappor som tagit ut de tio s.k. pappadagama. Däre- mot har uttaget av kontaktdagar varit relativt stabilt. Den vidgade möj- ligheten fr.o.m. år 1994 för föräldrar med funktionshindrade barn att använda tillfällig föräldrapenning kommer att öka antalet uttagna dagar endast marginellt.
För havandeskapspenningen gäller att utnyttjandet har minskat sedan år 1990. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter med anledning av EG-direk- tivet 92/85 EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på är- betsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar kan dock komma att öka utnyttjandet av havandeskapspenning framöver.
Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om en genomsnittlig löneökning om 3 % för år 1994 och 3,3 % för år 1995 beräknar RFV de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 165 miljoner kronor respektive 19 067 miljoner kronor för åren 1994 och 1995.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beak- tande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 28,4 miljarder kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 28 463 000 000 kronor.
41
A 4. Bidragsförskott Prop. 1994/95:100
l993/94 Utgift 3 460 404 213 BIL 6 1994/95 Anslag 3 027 000 000 l995/96 Förslag 5 022 000 000
varav 3 328 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om bidragsför- skott i lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vård- naden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bi- dragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas också för barn som studerar i åldern 18-20 år.
1 Riksrevisionsverkets budgetprognos l antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 213 miljoner kronor vilket i huvudsak överensstämmer med den beräkning som kan göras utifrån Riksförsäkringsverkets redovisning för samma period. Det bör i sam— manhanget noteras att riksdagen sänkte det i föregående års budgetpro- position uppskattade anslagsbehovet med 160 miljoner kronor bl.a. med hänvisning till behovet av en ökad indrivningsverksamhet av utestående underhållsbidrag. Andelen av kostnaderna för bidragsförskott som täcks av utbetalda underhållsbidrag har minskat något från föregående bud- getår. Detta torde vara en följd av den minskande betalningsförmåga bland underhållsskyldiga som följer av situationen på arbetsmarknaden.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 5 155 miljoner kronor varav 3 403 miljoner beräknat för juli 1995 -- juni 1996. Beräkningama utgår från antagandet att antalet bidragsberättigade barn ökar med 12 220 barn till 325 000, ett genomsnittligt basbelopp på 35 400 kronor och att den andel av bidragsförskottet som finansieras av de underhållsskyldiga uppgår till 28,2 procent.
Regeringens överväganden
Riksdagen har som tidigare nämnts efter förslag i regeringens proposi- tion Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. beslutat att bidragsför- skotten inte längre skall räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari år 1995 fastställas på den nivå som gäller år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per år och barn. Vidare beslutades om en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år.
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets antaganden om antalet bidragsberättigade barn och underhållsskyldigas finansierings- andel och med hänsyn tagen till de nya regler som tidigare beslutats beräknat kostnaderna under detta anslag till 5 022 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bil' 6
till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kronor.
A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
1993/94 Utgift 8 303 483 l994/95 Anslag 8 500 000 l995/96 Förslag 12 670 000
varav 8 450 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelsema i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget omfattas av de förändringar av reglerna som beskrivits under anslaget för bidragsförskott.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberättigade bam beräknas till 600 under budgetåret l995/96. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 35 600 kronor år 1995 och 36 600 kronor år 1996 kostnaderna för bi- draget till 13,056 miljoner kronor.
Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av ändrade regler för bidraget beräknat kostnaderna under detta anslag till 12,67 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret l995/96 an- visar ett förslagsanslag på 12 670 000 kronor.
A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
l993/94 Utgift 21 727 062 l994/95 Anslag 26 400 000 l995/96 Förslag 35 520 000
varav 24 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för internationella adop- tioner. Bidragsbestämmelsema finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Dessa bestämmelser innebär i korthet att
43
sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften av genomsnittskostna- Prop. 1994/95:100 den för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Bil. 6 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NlA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkrings- kassoma. RFV beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till 35,4 miljo- ner kr.
Regeringens överväganden
Under år 1992 adopterades ] 115 barn. År 1993 adopterades 934 barn. För år 1994 räknar NlA med att ca 1 000 barn skall komma till Sverige. Med ledning av detta och med antagande att samtliga barn får maximalt bidrag beräknas behovet av medel för bidrag till kostnader för internatio- nella adoptioner under budgetåret l995/96 till 35,52 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adaptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kronor.
A 7. Barnpensioner
l993/94 Utgift 282 162 808 l994/95 Anslag 290 000 000 1995/96 Förslag 449 000 000
varav 300 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola. gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Barnpension från folkpensioneringen betalas ut med lägst 25 % av basbeloppet. Barnpension i form av folkpension och ATP skall dock tillsammans betalas ut med minst 40 % av basbeloppet efter varje avliden förälder. Vid beräkning av utgående bampensioner skall använ- das ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %.
Riksförsäkringsverket
Antalet bampensioner har sjunkit under ett flertal år. Fr.o.m. år 1993 ökar antalet bampensioner något, främst av demografiska skäl. Antalet bampensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 31 100. Bampensionens medelbelopp beräknas under samma tidpunkt uppgå till 26,4 % av basbeloppet minskat med 2 %. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpension från folk- pensioneringen till 451 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
44
Regeringens överväganden Prop. l994/95:100 Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar BIL 6 och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kosmadema under detta anslag till 449 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 449 000 000 kronor.
A 8. Vårdbidrag för handikappade barn
1993/94 Utgift 1 318 746 042 1994/95 Anslag ] 405 000 000 l995/96 Förslag 2 180 500 000
varav 1 447 900 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas vårdbidrag till föräldrar för vård av barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstör- ning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vårdbidraget finansieras helt över statsbudgeten.
Föräldem till barnet kan få vårdbidrag till och med månaden före den månad då barnet fyller 16 år. Barnet kan därefter vara berättigat till förtidspension och/eller handikappersättning.
Vårdbidragets nivå är beroende av hur mycket vård och tillsyn barnet behöver och hur stora merkostnadema är. Vårdbidrag kan ges som helt, tre fjärdedels, halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 %, tre fjärdedels vårdbidrag är 187,5 %, halvt vårdbidrag är 125 % och en fjärdedels vårdbidrag är 62,5 % av det oreducerade basbeloppet per år. För år 1994 motsvarar detta 88 000, 66 000, 44 000 respektive 22 000 kronor. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande.
Av Vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för mer- kostnader. Den del av Vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande.
Merkostnadema bestäms till följande procent av basbeloppet; 18 % om merkostnadema uppgår till 18 men inte 36 % 36 % om merkostnadema uppgår till 36 men inte 53 % 53 % om merkostnadema uppgår till 53 men inte 69 % 69 % om merkostnadema uppgår till 69 % eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn är så stort att det ensamt räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag, kan ersättning för merkostnader, som motsvarar minst 18 % av basbeloppet, betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för Vårdbidraget.
45
Riksförsäkringsverket Prop. 1994/95:100 Den 1 juli 1992 infördes en ny nivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Denna Bil" 6 regeländring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels vårdbidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva vårdbidrag minskar. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistansersätt- ning i kraft. I vissa fall kan även personer under 16 är få assistansersätt- ning. Detta förväntas dämpa ökningen av antal hela vårdbidrag. För närvarande är tendensen att antalet vårdbidrag totalt ökar. Antalet vård- bidrag i december 1994 beräknas till 20 700, motsvarande 1 december 1998 beräknas till 21 300.
Antal vårdbidrag och prognos, uttryckt i hela vårdbidrag
Dec 1992 11 950 Dec 1993 13 100 Dec 1994 13 725 Dec 1995 13 700
Dec 1996 13 800
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kr för 1995 och 36 600 kr för år 1996 kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 2 193 000 000 kronor.
Uppdrag
Regeringen gav i oktober 1994 Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att göra en översyn av reglerna för vårdbidrag m.m.
Uppdraget innefattar bl.a. en översyn av reglerna för uppdelning av vårdbidrag när föräldrarna lever åtskilda samt en redovisning av vilka stödformer som finns för ungdomar som fyllt 16 år och vars föräldrar tidigare uppburit vårdbidrag. Det sistnämnda utgör en del i en större kommande översyn av 16-årsgränsen inom socialförsäkringama. Upp- draget innefattar även att redovisa olika möjligheter att inom socialför- säkringens ram ge föräldrar till barn med svåra funktionshinder stöd vad gäller föräldramedverkan under tid då barnet inte kan vårdas i hemmet och inte heller få sin vård på sjukhus. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1995.
Regeringen har vidare i regleringsbrev för budgetåret l994/95 givit RFV i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den statliga assistansersättningen.
46
Regeringens överväganden Prop. 1994/95:100 Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnads- BIL 6 beräkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets upp- räkning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 2 180,5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 180 500 000 kronor.
47
B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och Prop. l994/95:100 ålderdom Bil. 6
I. Försäkring vid sjukdom och handikapp
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 1 — B 6 samt arbets- skadeförsäkringen.
Socialförsäkring vid sjukdom och handikapp är en av hömpelarna i vårt välfärdssystem. Den skall ge ekonomisk trygghet vid olika slags arbetsoförmåga till följd av ohälsa.
Det svenska socialförsäkringssystemet är generellt och ger till över- vägande delen förmåner efter inkomstbortfallsprincipen. Därmed skapas social trygghet för en bred majoritet av befolkningen. Denna allmänna standardskyddsmodell främjar både effektivitet och jämlikhet. Genom att systemet är allmänt och obligatoriskt blir administrations- och transak- tionskostnaderna låga. Det riskerar heller inte att låsa in arbetskraft i vissa sektorer eftersom den som byter arbete har samma socialförsäk- ringsförmåner oavsett arbetsgivare. Det har vidare skapat en bred bas för trygghetssystemen så att även svaga grupper kan dra nytta av den allmänna standardutvecklingen. Politisk legitimitet har vunnits för omfördelning av ekonomiska resurser mellan olika skeden i livet. men också från hög- till låginkomsttagare. Den gemensamma finansieringen innebär också att riskerna sprids mellan olika befolkningsgrupper.
För att hävda arbetslinjen och förhindra utslagning har försäkringens utformning utvecklats så att den skall stimulera rehabilitering och återgång till arbete.
Den ekonomiska krisen har satt de offentliga finanserna under mycket stark press. Samtidigt som utgifterna för socialförsäkringama ligger på en hög nivå, har intäkterna minskat påtagligt eftersom skatte- och av- giftsunderlagen reducerats i massarbetslöshetens spår.
En rad åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att minska kostnaderna i socialförsäkringssystemen. Detta har lett till en alltmer komplicerad uppsättning av olika ersättningsnivåer i olika situationer. Karensdagen leder till plötsliga och förhållandevis stora inkomstbonfall, vilket innebär stora påfrestningar för inte minst redan utsatta gruppers försörjningssituation.
Den nuvarande nivån på budgetunderskottet sätter dock mycket snäva gränser för handlingsutrymmet att utveckla systemen. De reformer som föreslås får därför ske inom strikta eller minskade ekonomiska ramar för respektive försäkringsgren.
Regeringen anser därför mot denna bakgrund att en enhetlig 75-procen- tig ersättningsnivå över tid och i försäkringens olika delar bör införas. Detta gäller såväl sjukpenning som sjuklön samt de ersättningar som utges inom ramen för föräldraförsäkringen och den ersättning som utgår för vård av anhörig. Det innebär att ersättningen höjs i vissa situationer och sänks i andra. En högre ersättning på 85 % skall dock utges vid rehabilitering och tillfällig föräldrapenning i det fall förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn ett visst år samt under de två månader med
48
föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andra föräldern. Därtill Prop. 1994/952100 kommer att karensdagen i sjukersättningssystemen bör avskaffas. Försäk Bil. 6 ringen vid sjukdom resp. vid sjukt barn blir på detta sätt i princip lik- formig och ger alla en försvarlig ekonomisk trygghet. Ersättning till långtidssjuka höjs och blir lika hög som för andra sjukskrivna.
Borttagandet av karensdagen gör att Sverige åter kan leva upp till lLO- konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Förslaget innebär vidare ett ställningstagande för ett fortsatt samhälleligt ansvar för en generell socialförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen. Detta skall vara vägledande för det fortsatta reformarbetet på området.
Enligt regeringens bedömning skall den allmänna försäkringen vid sjukdom och handikapp vara en försäkring vid ohälsa. För att försäk- ringen skall fungera uthålligt krävs klara mål och en tydlig tillämpning. Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer inom kort att ges tilläggs- direktiv där principen om en enhetlig samhällelig ohälsoförsäkring läggs som grund för beredningens fortsatta arbete.
De förslag som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) medför besparingar på förtidspensionema. Härutöver redovisas i denna proposition ytterligare besparingsförslag inom förtids- pensioneringen. Dessa innebär att ersättningarna kommer att sänkas för dem med förhållandevis höga pensioner men lämnas oförändrade för de med de lägsta förmånsnivåema. Enligt regeringens bedömning bör dess- utom folkpension till gift försäkrad utges med samma belopp oavsett om maken uppbär folkpension eller inte.
Utgiftsutvecklingen t.o.m. år 1996 för försäkring vid sjukdom och handikapp framgår av följande tabell:
År Sjuk- För- Öppen 'l'and- [.äke- Övri g Relia- pen- lidS- sjuk- vård medel sjuk- bilite- ning pen- vård vård ring
Sion
1980 12 635 9 906 3 739 2 174 2 326 1 721 — 1985 17 925 16 950 5 388 369 3 830 3 337 —
L,)
1987 23 111 19 990 7 823 2 905 4 763 706 — 1990 34 983 27 110 9 494 3 750 6 862 987 77 1991 31 873 30 055 9 821 4 210 7 774 1 300 459 1992 18 981 32 575 9 474 3 994 8 764 — 1 665 1993 15585 35 715 4823 3468 9517 — 2304 1994 16 256 37 485 1 526 3 442 11 000 — 3 313 1995 18 687 38 610 938 3 051 11 349 — 3 860 1996 19972 39525 915 2451 12109 — 4020
Uppgiftema för år 1994. 1995 och 1996 är beräknade. Föreslagna besparingar är inkluderade fr.o.m. ljanuari 1995.
-1 Riksdagen 199459)". Isiiiill. Nr [()(I. Billiga () 49
En samlad redogörelse för socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP Prop. 1994/95:100 lämnas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens och finansiering och kostnader. Bil. 6
Vidtagna och planerade åtgärder
En enhetlig ersättningsnivå inom sjuk- och föräldraförsäkringarna
Ersättningsnivåema inom sjuk- och föräldraförsäkringarna är idag mycket varierande beroende på sjukfallets längd, den försäkrades anställ- ningsförhållanden m.m. Försäkringssystemet har därmed blivit mycket svåröverskådligt för den enskilde. En högre grad av enhetlighet bör eftersträvas.
En arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall. Den första dagen är karensdag. Sjuk- lönen skall därefter vara 75 % av inkomstbortfallet för de därpå följan- de två dagarna med sjuklön och därefter 90 % för de återstående dagar- na av sjuklöneperioden.
Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod karensdag och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen. Sedan den 1 juli 1993 utgör sjukpenningen efter dag 365 70 %. Den som genomgår medicinsk be— handling eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i stället för 70 %.
Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolv- månadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Ett allmänt högriskskydd gäller för sjuklön från varje arbetsgivare för sig eller för sjukpenning från försäkringskassan. Någon sammanläggning av karensdagar enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) och lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) sker inte.
En återinsjuknanderegel finns såväl i SjLL som i AFL för den som insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar. I sådana fall räknas den nya sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karensdag, ersättningsnivåer och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd.
För den som under de nämlast föregående 450 dagarna haft sjukperio- der som omfattat sammanlagt minst 365 dagar skall kompensationsnivån vara 70%. Vid denna beräkning beaktas inte dagar före ett uppehåll mellan sjukperioder på mer än 30 dagar. Sammanläggning av sjukperio- der skall göras till dess 30 dagar förflutit sedan en sjukperiod avslutats utan att en ny sjukperiod påbörjats.
Enligt SjLL kan en arbetstagare ansöka hos försäkringskassan om att få sjuklön med 90% av lönen redan från den första dagen i varje sjuk- löneperiod och att arbetsgivaren skall få sina kostnader för sjuklön in- klusive sociala avgifter ersatta av försäkringskassan, s.k. särskilt hög- riskskydd. Ett sådant beslut kan fattas endast om arbetstagaren lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod. En försäkrad kan vidare enligt
50
AFL ansöka hos försäkringskassan om att få sjukpenning med 80% av Prop. l994/95:100 den sjukpenninggrundande inkomsten redan från den första ersättnings- Bil. 6 dagen i varje sjukperiod.
För att motverka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället finns det särskilda regler i AFL om minskning av sjukpenning i vissa fall. Det gäller i de fall den försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring eller att lönen/ersättningen över- stiger en viss nivå.
Syftet med minskningsregeln är att kompensationen för försäkrade vid sjukfrånvaro inte skall bli högre än 75 % av förvärvsinkomsten för de första två ersättningsdagar som följer efter karensdagen i en sjukperiod. För tid därefter och t.o.m. dag 90 är syftet en högsta kompensationsnivå om 90%. Fr.o.m. den 91 :a dagen och t.o.m. den 365:e dagen åsyftas en högsta kompensation om 80 % och därefter 70 %. Efter ansökan får i vissa fall 80 % utges i stället för 70 %.
Rehabiliteringspenning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Kompensationsnivån för reha- biliteringspenningen är 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Nivåer inom sjukersättningssystemet Sjuklön
Ersättning 100 %
90%_ nov.—' ""/u-..
GO%_:
so%_ '
Dag 1
Sjukpenning
Ersättning 100 %
' RehaEl'litering'spenning 5517.— " '"" '
"T
90 %
80%
IUIÄI
700/__ 60% __
50%
Dag '1.
51
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av inkomst- Prop. l994/95:100 bortfallet resp. den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör införas i Bil. 6 sjuklöne- och sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. 1 januari 1997. Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 %. En redogörelse för förslagen vad avser föräldrapenning och till- fällig föräldrapenning återfinns under A. Familjer och barn, Besparingar inom barn- och familjepolitiken.
Nuvarande ersättningsnivåer inom SjLL och AFL utmärks av att de båda ersättningssystemen innehåller ett stort antal olika kompensations- nivåer. [ SjLL finns karensdag och nivåerna 75 % och 90 %. l AFL finns karensdag och nivåerna 65 %, 70 %, 80 % och 95 %. ] AFL finns även regler om minskning av sjukpenning i de fall lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring utges eller sådan lön/ersättning överstiger en viss nivå.
I syfte att undanröja effekterna av karensdag och de olika kompensa- tionsnivåema finns flera olika skyddsregler i form av allmänt och sär- skilt högriskskydd, en återinsjuknanderegel samt särskild ansökan om kompensationsnivån 80 % i stället för 70 % efter det att en sjukperiod pågått mer än 365 dagar. Speciella regler för när ersättning med kom- pensationsnivån 70 % skall utges finns vidare i förrn av sammanräkning av sjukperioder.
En enhetlig nivå skulle innebära dels att sjuklöne- och sjukpenning- systemen blir väsentligt enklare att förstå för den enskilde, dels att de administrativa vinsterna blir stora. Vidare skulle behovet av olika undantagsregler bli betydligt mindre.
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå bör införas och att reglerna om karensdag bör tas bort. Införandet av en karensdag har för arbetstagare som förvärvsarbetar koncentrerad tid fått till följd att kom- pensationsnivån väsentligt kan understiga den avsedda. För arbetstagare som har fler än en arbetsgivare har införandet av karensdag inneburit att dessa kan drabbas av två eller flera karensdagar under en och samma sjukperiod.
Enligt vad regeringen erfarit har införandet av karensdag även fått till följd att vissa anställda använder sig av semesterdagar eller kompensa- tionsledighet för att undvika karensdag vid enstaka frånvarodagar på grund av sjukdom. Ett slopande av karensdagen medför att dessa effek- ter undviks.
Ett borttagande av karensdagen innebär vidare att Sverige uppfyller kraven i lLO:s konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Enligt konventionen skall kompensationsnivån vid arbetsskada uppgå till minst 60 % av inkomstbortfallet från och med den första dagen i en sjuk- period.
Vid ett införande av en enhetlig kompensationsnivå finner regeringen för närvarande inte skäl att föreslå att den minskningsregel som finns inom sjukpenningförsäkringen avskaffas. Den sammantagna kompensa- tionsnivån skulle därmed bli 75 % under sjuklöneperioden och högst 85 % fr.o.m. dag 15 t.o.m dag 90. Fr.o.m. dag 91 skulle ersättningen bli 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan om det för fram-
52
tiden kommer att behövas sådana särskilda minskningsregler får tas upp Prop. 1994/95:100 till prövning i samband med förslag från Sjuk- och arbetsskadebered- Bil. 6 ningen.
Av rekryteringsskäl bör möjligheten för försäkringskassan att överta betalningsansvaret under sjuklöneperiod för arbetstagare som lider av sjukdom som medför ofta återkommande sjukperioder bibehållas. Huru- vida det därutöver är motiverat med en särskild ersättningsnivå för denna grupp bör övervägas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges även i uppdrag att överväga den totala ersättningsnivån i form av kompletterande avtalsförsäkringar. Den enhetliga ersättningsnivån bör därför införas fr.o.m. den 1 januari 1997.
Regeringen gör den bedömningen att åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa karensdagen i sjuklöneperioden innebär en kostnads- ökning för arbetsgivama. Regeringen anser att denna kostnadsökning inte skall belasta arbetsgivarkollektivet.
Regeringens aviserade förslag om en enhetlig nivå samt avskaffande av karensdag inom sjukförsäkringen beräknas därmed innebära en kostnads- ökning på 426 miljoner kronor netto fr. o. m. budgetåret 1997. Samman- taget, dvs. med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir det en besparing på 225 miljoner kronor netto.
Regeringen anser vidare att vissa förändringar vad aVser de förmåner i form av kontant lön m.m. som skall ingå i SGI bör vidtas. Dessa föränd- ringar som skall träda i kraft den 1 januari 1997 beräknas kunna ge en besparing på 290 miljoner kronor netto (500 miljoner brutto).
Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtidspensionärer
Kostnaderna för förtidspensioneringen har stigit kraftigt under senare år beroende på ett ökat antal förtidspensionärer. Med tanke på det ekono- miska läget i landet är det nödvändigt att sänka kostnaderna. Regeringen föreslår därför i det följande att folkpensionen för förtidspensionärer fr.o.m. den 1 juli 1995 sänks med 6 procentenheter av basbeloppet för såväl gifta som ogifta. För att skydda förtidspensionärer med låg ATP föreslås samtidigt att pensionstillskottet höjs lika mycket, dvs. med 6 procentenheter av basbeloppet.
Enhetlig folkpension för gina
Folkpension för gift förtidspensionär är enligt nuvarande regler olika stor beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensio- nen utgör 96 % av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet, oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan föränd- ring minskar fönidspensionsanslaget med 720 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag.
53
Tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen Prop. l994/951100 Enligt regeringens bedömning i propositionen Vissa ekonomisk-politiska BIL 6 åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/951FiU1, rskr. 1994/95:145) skall förtidspensioneringen renodlas i syfte att utgöra ett inkomstbort- fallsskydd vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker samtidigt som åtgärder bör vidtas för att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension. En första proposition med förslag till åtgärder avses föreläggas riksdagen under våren 1995. 1 den ekono- misk-politiska propositionen aviserade regeringen vidare tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetesskadeberedningen att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Därvid bör bl.a. änd- rade kvalifrkationsregler och förändrad beräkning av s.k. antagen in- komst vid förtidspension övervägas. Slutligen anges i propositionen att regeringen i samband med beredning av förslag från Sjuk- och arbets- skadeberedningen senare kommer att bedöma om och i så fall vilka ytterligare besparingsåtgärder som behövs för att år 1998 minska ut- gifterna för förtidspensioneringen med tre miljarder kronor netto.
Finansutskottet hänvisade i detta sammanhang till socialförsäkringsut- skottet som i sin tur yttrade att man inte ser någon anledning att ifråga- sätta regeringens bedömning att frågorna om grunderna för och beräk- ningen av förtidspension och sjukersättning bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Finansutskottet uttalade att man delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och riksdagen har be- slutat i enlighet därmed (1994/95zFiU1, rskr.]994/95zl45).
Som närmare redovisats i det föregående anser regeringen att det bör införas en enhetlig ersättningsnivå om 75 % inom sjuk- och föräldrar- försäkringama. I tilläggsdirektiv till Sjuk-och arbetsskadeberedningen avses principen om den enhetliga ersättningsnivån läggas fast som grund för beredningens reformförslag. Det blir då möjligt att tillskapa en all- män ohälsoförsäkring. Beredningen kan därmed koncentrera sina förslag till de områden och situationer som kan motivera att parterna tar ett gemensamt ansvar för ytterligare ersättning.
Ett givet sådant område är arbetsskadeförsäkringen som lämpar sig väl för ett gemensamt partsansvar. Det är i första hand på arbetsplatserna som det förebyggande och rehabiliterande arbetet kan göras och skador och kostnader därigenom minimeras. En arbetsskadeförsäkring med lag- stadgade villkor men med ansvar för finansiering och administration hos parterna framstår därför som en möjlig utvecklingslinje. Även andra tilläggsförsäkringar kan komma ifråga, vilka i så fall skulle kunna kom- pensera för de relativt låga ersättningsnivåer som det statsfinansiella läget framtvingat i den allmänna ohälsoförsäkringen. Med tilläggsförsäk- ringar som omfattar hela eller stora delar av arbetsmarknaden kan de generella försäkringamas effektivitet och jämlikhet i hög grad uppnås också genom avtalsförsäkringar. Om betydande enighet kan uppnås mellan parterna om behovet av tilläggsförsäkringar — i enhetlig eller differentierad form — minskar riskerna påtagligt för kostnadsdrivande kompensatoriska avtalskrav från eftersläpande avtalsområden. Därmed
54
skulle också de särskilda minskningsreglema som för närvarande finns Prop. 1994/95:100 inom sjukpenningförsäkringen kunna avskaffas. Bil. 6 Sjuk- och arbetsskadeberedningen avses också få i uppdrag att över- väga förtidspensioneringens villkor, förutsättningar och samspel med den mera kortsiktiga ohälsoförsäkringen. Därvid kan övervägas om förtids- pensioneringen bör ingå i den allmänna ohälsoförsäkringen eller utgöra en egen försäkringsgren. Därtill kommer ett uppdrag att överväga grun- derna för att erhålla och bibehålla en sjukpenninggrundande inkomst.
Kartläggning av omfattningen av jilsk med förmåner av social karaktär
Riksdagen har i sitt betänkande 1993/94:8fU2 Bidragsfusk m.m. tillkän- nagivit att regeringen skyndsamt skall kartlägga i vilken utsträckning bidragfusk förekommer inom socialförsäkringssystemet. Den dåvarande regeringen beslutade den 14 april 1994 att ge Riksrevisionsverket i upp- drag att kartlägga omfattningen av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast vid ut- gången av mars månad 1995.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård
Sedan år 1993 pågår lokala försök med finansiell samordning mellan liälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet med försöksverksam- heten är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respek- tive hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resursema.
1 en ytterligare försöksverksamhet ingår vidare socialtjänsten. Sådan försöksverksamhet får bedrivas under tiden 1 juli 1994 — 31 december 1997 inom fem lokala områden.
l.äkerneclekij/örmåner, ink/. högkostnaa'sskjfdd .i'amt ersättningar till sjukvård?/1lli-'udmännen
Sjukvårdsföiiiiånema har under 1990-talet varit föremål för ett omfattan- de utvecklings- och förändringsarbete samtidigt som genomgripande ändringar företagits i statsbidragssystemet för sjukvårdshuvudmännen. Vad gäller läkemedelsområdet har avgiftssystemet ändrats och egenav- gifterna höjts. Ett s.k. referensprissystem för generiska läkemedel har införts.
Sedan systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården avskaffades den 1 januari 1991 har sjukvårds- huvudmännen haft möjlighet att bedriva en mer aktiv avgiftspolitik. Detta har — bortsett från höjda avgiftsnivåer det första året — främst inneburit en viss avgiftsdifferentiering mellan olika typer av mottag- ningar. Avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusansluten öppen vård var under år 1994 i allmänhet 100-125 kronor resp. 150-180 kronor. För annan sjukvårdande behandling än
'_Il Ul
läkarvård var patientavgiften i regel 60-80 kronor. Såvitt gäller år 1995 Prop. 1994/95:100 har flertalet sjukvårdshuvudmän beslutat att inte företa några större för- Bil. 6 ändringar i avgiftsnivåema.
Läkemedelsfömrånen omfattar inte bara prisnedsatta och vissa kost- nadsfria läkemedel, utan även kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Till läkemedelsförmånen räknas också det skydd som finns för personer mot höga kostnader för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Merkostnadskommitte'n (S 1990z4) har lämnat förslag till olika alternativa åtgärder i fråga om bl.a. förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Utredningens betänkade är remiss- behandlat.
Högkostnadsskyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när den försäkrades sammanlagda utgifter för prisnedsatta läke- medel och öppenvårdsbesök under en lZ—månadersperiod uppgår till ett visst belopp. Fr.o.m. år 1995 är detta belopp enligt riksdagens beslut lägst 1 700 kronor (prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:5fU8, rskr. l994/95:119). Regeringen har vid framläggande av förslaget utgått från att det högre egenkostnadstaket tillämpas av samtliga sjukvårdshuvud- män på samma sätt som skedde när detta tak senast höjdes till I 600 kronor. Om så inte sker kommer regeringen att överväga en ändring av gällande bestämmelser i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m.
Regeringen har denna dag genom tilläggsdirektiv gett Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att bl.a. utreda och lämna förslag om en ändrad ansvarsfördelning för läkemedelsförmånen samt i anslutning härtill göra en samlad översyn av förrnånssystemet för läkemedel med inriktning på att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag enligt vad vi ovan redovisat. anser regeringen att det är angeläget att av statsfinansiella skäl i möjligaste mån dämpa kostnadsutvecklingen. Detta bör ske genom dels en ökning av konsumenternas kostnader för prisnedsatta läkemedel, dels en höjning av egenkostnadstaket för hög- kostnadsskyddet. Under anslaget B 2. redovisas förslag till åtgärder som tillsammans kommer att minska sjukförsäkringens kostnader med drygt 700 miljoner kronor under budgetåret l995/96.
Läkemedelsförmånen är ett av de områden där regelförändringar som leder till ytterligare besparingar kommer att genomföras under mandat- perioden.
Tandvård
På tandvårdsområdet pågår inom Socialdepartementet ett utrednings- arbete i syfte att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård, den s.k. tandvårdsförsäkringen. Den dåvarande regeringen överlämnade i början av år 1994 till riksdagen två propositioner (prop. 1993/94:93 och
56
221) med förslag om ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård. Prop. 1994/952100 Den första propositionen innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättnings- Bil. 6 system och godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll förslag till erforderlig författningsreglering, godtogs dock inte av riks- dagen som i samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjepropo- sitionen. Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets upp- fattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt för- slag avseende ersättning för vuxentandvård där de synpunkter som ut- skottet framfört beaktas (l993/94:SfU18 och 28. rskr. l993/94:452).
Regeringens avsikt är att fullfölja arbetet med att reformera ersättnings- systemet för vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen anfört bl.a. i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett system med premietand- vård. Utredningsarbetet inom Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter lagrådsgranskning. skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995. Inriktningen är att ett reformerat ersättningssystem skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996 och att kostnaderna för det re- formerade systemet år 1996 skall rymmas inom en ram på ca 2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600 miljoner kronor. Genom denna reformering av ersättningssystemet för vuxentandvård skapas vidare förutsättningar för att senare under mandatperioden minska försäkringskostnadema genom ytterligare strukturella förändringar inom tandvården.
Sedan slutet av år 1991 bedrivs försöksverksamheter med alternativa ersättningsystem för vuxentandvård inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. Dessa avses — efter att riksdagen godkänt detta hösten 1993 — pågå längst till utgången av år 1995. En kontinuerlig uppföljning av verk- samheterna och resultaten härav redovisas i de referensgrupper som finns och i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet ingår. Dessa erfaren- heter kommer att tas tillvara i det pågående utredningsarbetet.
Strukturprojekt för besparingar 1998
Såsom framgått ovan rörande läkemedelsförrnåner respektive tandvård avser regeringen att under mandatperioden genomföra ytterligare bespa- ringar inom dessa områden utöver de åtgärder som vidtas under bud- getåret l995/96. Vidare har regeringen, såsom framgått under avsnittet A. Familjer och barn, konstaterat att ytterligare besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver vad som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25 bet. l994/95zFiUl, rskr. l994/95:145). Strukturprojekten inom läkemedels- förmåner, tandvård och underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet skall sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder kronor.
57
Bruttobudgetering och ändrade fnansieringsprinciper för vissa Prop. l994/95:100 förmåner B"" 6
Regeringens förslag: Bruttoredovisning på statsbudgeten införs avse- ende utgifterna för föräldraförsäkringen, sjukpenning, rehabilitering, sjukvårdsförmåner och närståendepenning. Samtidigt ändras finansie- ringsprincipema för dessa förmåner. För den frivilliga sjukpenning- försäkringen genomförs motsvarande förändring avseende finansie- ring.
Skälen för regeringens förslag: 1 budgetpropositionsutredningens be- tänkande Ny budgetproposition (SOU 1990:83) framfördes förslag om att statsbudgetens inkomster och utgifter i möjligaste mån skall brutto- redovisas. I förslag från Talmanskonferensen Refomrera riksdagsarbetet framfördes liknande önskemål (l993/94zTKl. bet.]993/94zKU18, rskr. 1993/94315).
Inom F inansdepartementet pågår ett utredningsarbete rörande ett fram- tida budgetsystem för staten. l finansplanen tar regeringen upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Vikten av en ökad bruttoredovisning av statens inkomster och utgifter betonas särskilt.
Regeringen föreslår i enlighet härmed att bruttoredovisning tillämpas för följande utgifter med början budgetåret 1995/96:
A 3. Föräldraförsäkring, B 1. Sjukpenning och rehabilitering, B 2. Sjukvårdsförmåner m.m., B 3. Närståendepenning.
Kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen, inkl. föräldraförsäkring och närståendepenning finansieras enligt 19 kap. 2 & lagen (1962z38l) om allmän försäkring (AFL) till 85 % med sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (l981z69l) om socialavgifter (SAL) och lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. Finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift.
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att reglerna om finansiering enligt 19 kap. 2 & AFL ändras med början av budgetåret 1995/96, med innebörd att regeln att statsbidrag alltid lämnas med 15 % av utgifterna ändras till att statsbidrag får lämnas. Det senare blir enbart aktuellt i det fall utgifterna ett visst är överstiger intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna sjukförsäkringen.
Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller på rnotsvaran- de sätt enligt 21 kap. 2 & AFL, finansiering med 85 % avgifter och 15 % statsbidrag. Avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket er- läggs av de försäkrade. För reglering av över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas en särskild fond för den frivilliga sjukför- säkringen. Försäkringens fonder motsvarar i nuläget ca 25 års utgifter.
58
Regeringen anser dock att avgifter bör utgöra en rimlig del av finansie- Prop. l994/95:100 ringen av försäkringens utgifter. Däremot bör bestämmelserna om stats- Bil. 6 bidrag ändras på sådant sätt att statsbidrag får lämnas. För närvarande bör dock inget statsbidrag utgå. Regeringen föreslår därför att bestäm- melsema om finansiering ändras för den frivilliga sjukpenningförsäk- ringen. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen ]. godkänner inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder),
2. godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1.7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tand- vårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet,
3. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen om (19621381) om allmän försäkring, 19 kap. 2 & och 21 kap. 2 _S.
B 1. Sjukpenning och rehabilitering
l993/94 Utgiftl 5 318 913 490 l994/95 Anslag 3 268 000 000 1995/96 FörSlag2 34 663 000 000
varav 23 266 000 000 beräknat för juli 1995. —juni 1996
1) Anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
l) l"r.o.ni. budgetåret l995/96 föreslår regeringen att rcdovisningsprincipcma lör- ändras genom införandc av bruttobudgctcring. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning och rehabilitering in- klusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestäm- melser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti. särskilt högkostnads- skydd).
De grundläggande bestämmelsema finns i lagen (1962z38l) om allmän försäkring. lagen (1991:1047) om sjuklön. lagen (1981 1691) om socialav- gifter samt lagen (l994:1744) om allmänna egenavgifter.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika ut- giftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens överväganden.
Regeringens övervägande Prop. 1994/95:100 Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter 811" 6
— sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning — rehabilitering Enligt RFV har sjukpenningdelen i det s.k. partiella ohälsotalet minskat med 1,9 dagar mellan l:a kvartalet år 1993 och l:a kvartalet år 1994. Samtidigt har förtidspensioneringen ökat med 1,9 dagar. Enligt RFV har någon säkerställd minskning av sjukfrånvaron under de första fjorton dagarna (sjuklöneperioden) inte kunnat fastställas på grund av brister i rapporteringen av sjuklöneperioder från arbetsgivarna till RFV och försäkringskassoma. RFV bedömer att minskningen av sjukpenningdelen i ohälsotalet hit- tills har uppstått i huvudsak genom att frånvaro med en varaktighet under ett år har minskat. På denna punkt har förändringarna i försäk- ringssystemet samt den höga arbetslösheten spelat en viktig roll. Det är inte troligt att denna frånvaro kan minskas ytterligare i någon större omfattning. En förbättrad sysselsättningssituation kan tvärtom innebära en viss ökning av den kortare sjukfrånvaron. Framtida minskningar av ohälsotalet måste således åstadkommas genom att minska den långvariga sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Detta måste i huvudsak ske genom en mycket kraftig minskning av nybeviljade förtidspensioner. Rehabiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges dels som rchabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Utöver rehabiliteringsersättning omfattar anslagsposten även * ersättning vid köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster samt reha- biliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus * bidrag till arbetshjälpmedel * särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (Dagmar 435 för år 1995) * resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning
* läkarutlåtanden som utfärdats av privatläkare
Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på att insatserna från arbetsgivarna, försäkringskassoma och RFV inte varit tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med rchabiliteringsreforrnen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Även förutsättningama för samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörema har påverkats negativt av lågkonjunkturen.
RFV har under hösten 1993 tagit fram ett brett upplagt åtgärdsprogram för att effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatsema. En nännare redovisning av åtgärdsprogrammet har lämnats i verkets fördjupade an- slagsframställning våren 1994.
Enligt statistik från RFV uppgick det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning per sjukpenningförsäkrad till 0.89 dagar år 1993. För åren 1994-1996 beräknas antalet rehabiliteringsdagar uppgå till 1.15, 1.2 resp. 1.2. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än in-
60
komstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993 Prop. l994/95:100 utbetalades 80 miljoner kronor i särskilt bidrag. För åren 1994-1996 be- Bil. 6 räknas dessa kostnader uppgå till 80, 90 resp. 100 miljoner kronor.
För bidrag till arbetshjälpmedel uppgick kostnaderna för budgetåret 1993/94 till 86 miljoner kronor. RFV räknar med att det årliga utfallet framöver kommer att uppgå till 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälp- medel.
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassoma möjlig- het att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1993/94 är belastningen 599 miljoner kronor av avsatta 700 miljoner kronor. För budgetåret 1994/95 räknar RFV med att hela beloppet 700 miljoner kronor kommer att utnyttjas liksom för tid därefter.
Regeringen och Landstingsförbundet har för år 1995 avtalat om sär- skild ersättning motsvarande 435 miljoner kronor för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Därav skall två miljoner kronor avsättas för utvär- dering av medlens användning. De särskilda medlen bör i ökad utsträck- ning användas för rehabilitering av människor med psykiska störningar samt till projekt med inriktning mot att förbättra kvaliteten på sådana intyg/utlåtanden som utfärdas av behandlande läkare i samband med att patienter sjukskrivs.
Enligt regeringens bedömning bör kostnaderna för rehabiliteringsunder- sökningar vid RFV:s sjukhus föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under anslagsposten Rehabilitering. Anslaget B 5. Förtidspensioner minskas därmed med motsvarande be- lopp.
Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabili— tering fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabilite- ringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfaren- heter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt regeringens mening väsentligt att metoder för att redovisa resultat av gjorda rehabiliteringsinsatser utvecklas,
.—1 nsla gsberäknin g
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beak- tande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 34 663 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995./96 anvisar ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kronor.
61
B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. Prop. 1994/95:100 1994/95 Anslag (nytt) 2 046 000 000 B”' 6 l995/96 Förslag' 23 145 000 000 varav 15 406 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
1) Fr.o.m. budgetåret l995/96 föreslår regeringen att redovisningsprineipema för- ändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.
Anslaget finansierar försäkringskassomas och RFV:s kostnader för sjukvårdsförmåner m.m.
Området sjukvårdsförmåner omfattar sjukförsäkringens kostnader för vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas fr.o.m. budgetåret l994/95 den ersättning som sjukförsäkringen lämnar till sjukvårdshuvud- männen för sjukresor, ersättning till huvudmännen för sjukhusvård som lämnas enligt överenskommelse med annan stat samt finansieringen av verksamheten vid Handikappinstitutet.
Genom ett av riksdagen nyligen fattat beslut kommer även ersättning från sjukförsäkringen och anslaget B 2. att lämnas till sjukvårdshuvud- männen för kostnader avseende hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnas till personer som inte är bosatta i Sverige men som till följd av EES-avtalets ikraft- trädande har rätt till vårdförmåner här enligt vad som följer av förord- ning (EEG) nr 1408/71 (prop. 1994/95:88, bet. l994/95:SfU8. rskr. 1994/9511 19). Detta förhållande består när Sverige blir medlem i EU.
Riksförsäkringsverket
RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjuk- vårdsförrnånema med uppdelning på olika utgiftsposter. Verkets bedöm- ning återfinns under de tre anslagsposter som anges under regeringens överväganden i det följande.
Regeringens överväganden
Redovisningen av anslaget är uppdelat på nedanstående tre anslagsposter — ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
— läkemedelsförmånen
— tandvård
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs den högsta avgift som får
tas ut vid sjukhusvård av pensionärer med hel ålders- eller förtids- pension från 75 till 80 kronor per vårddag.
62
Skälen för regeringens förslag: Anslagsposten omfattar för när- varande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till finansiering av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförrnåner med anledning av socialförsäkringskonvention resp. EES-avtal/EU-med- lemskap samt ersättning för sjukhusvård vid RFV:s sjukhus.
Genom beslut av riksdagen genomfördes den 1 juli 1994 vissa an- slagsmässiga förändringar av betydelse för vilka ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen som skall redovisas under denna anslagspost. Sam- manfattningsvis innebär denna förändring att samtliga särskilda ersätt— ningar som utges som en följd av den s.k. Dagmaröverenskommelsen. med undantag för ersättningen för sjukresor, ersättningen för rehabilite- rings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till Handikappinstitutet. redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Den sär- skilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas under anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering.
Vid sin beräkning har RFV utgått från att några ändringar i de särskil- da ersättningarna för sjukresor och l—landikappinstitutet inte sker under åren 1995 och [996 i förhållande till år 1994. Vidare har verket utgått från att avdragen på pensioner vid sjukhusvård — vilka för år 1994 be- räknas uppgå till 505 miljoner kronor — inte förändras under de kom- mande två åren.
Regeringen har vid sin beräkning beaktat den överenskommelse som i början av december 1994 träffats mellan företrädare för regeringen och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från staten och sjukförsäkringen för år 1995 samt utgått från att motsvarande skall gälla även för år 1996. Vidare har vi tagit hänsyn till effekten av den föreslagna höjningen av avgiftstaket vid sjukhusvård för pensionärer med fem kronor per vård- dag. Denna höjning förutsätter ändring i 2 kap. l2 & lagen (l9622381) om allmän försäkring.
Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttokostnadema under den- na anslagspost till 1 384 miljoner kronor.
Låkernedelsförmånen inkl. hög/rosIrzuds'skyda'el
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften höjs till högst 135 kronor och till 35 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läke- medel. Samtidigt höjs egenkostnadstaket för det beloppsbaserade högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel från lägst ] 700 till lägst 1 800 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats har betydan- de förändringar genomförts i regelsystemet för läkemedelsfönnånen under de senaste åren. De ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1995 innebär att egenavgiften för ett prisnedsatt förskrivet läkemedel höjs från 120 till högst 125 kronor och från 10 till 25 kronor för varje
Prop. l994/952100 Bil. 6
ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Samtidigt har egenkost- Prop. l994/951100 nadstaket för högkostnadsskyddet avseende öppen sjukvård och medicin Bil. 6 höjts från lägst 1 600 till lägst ] 700 kronor.
Trots de vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna under senare år sker en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läke- medelsförmånen av olika skäl som RFV ingående redovisat i sin an- slagsframställning. Regeringen har därför denna dag gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i upp- drag att skyndsamt utreda förutsättningarna för att föra över kostnads- ansvaret för läkemedelsförmånen från RFV till sjukvårdshuvudmännen. l Utredningsuppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utform- ningen av systemet med läkemedelsförmånen, inkl. högkostnadsskyddet.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag anser regeringen att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvän- diga att företa utan att förutsättningarna för översynsarbetet påverkas. Regeringen förordar till följd härav ytterligare höjningar av egenavgifter- na för prisnedsatta läkemedel och av egenkostnadstaket för högkost- nadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Dessa för- ändringar som föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 kräver ändringar i 3 och 7 55 lagen (1981 :49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Regeringen har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s senaste bedömning av de förväntade faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen under år 1994. Vidare har vi dels beaktat en pris- utveckling utöver den allmänna, dels räknat med en mindre volymök- ning. Vi har också tagit hänsyn till de redan beslutade åtgärderna fr.o.m. den 1 januari 1995 samt till de nu föreslagna besparingsåtgärdema fr.o.m. den 1 juli 1995. Dessa åtgärder beräknas minska kostnaderna med sammanlagt drygt 1 100 miljoner kronor under budgetåret.
Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttokostnaden för läkemedels- förmånen till 17 784 miljoner kronor.
Tandvård
Den s.k. tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 år års ålder. Bam- och ungdom under 20 år har enligt tandvårdslagen(l985:125) rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.
De vuxnas kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan ersätts fr.o.m. den 1 september 1994 med 25 % för behandlingskostnader som över- stiger 500 kronor upp till 3 000 kronor, med 40 % mellan 3 000 och 7 000 kronor och med 70 % för kostnader däröver. Ersättning beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtek— niskt arbete. Ovanstående innebär således att någon försäkringsersättning inte lämnas för kostnader som understiger 500 kronor per behandlings- period.
Som tidigare redovisats avser regeringen att fullfölja arbetet med att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård. Inriktningen är att en proposition härom skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995 för att möjliggöra ett ikraftträdande av det förändrade systemet den ] januari 1996.
64
Vid beräkningen av anslagsposten för tandvård har vi utgått från de Prop. l994/952100 beräknade effekterna av de sänkta ersättningsnivåema i tandvårdstaxan Bil. 6 fr.o.m. den I september 1994, tandvårdsrefonnens genomförande per 1 januari 1996 samt beaktat en viss prisutveckling. På grundval härav beräknar vi bruttokostnaden till 3 977 miljoner kronor.
A nslagsberäkning
Med hänvisning till vad som ovan redovisats under de tre anslagsposter- na beräknar vi de totala bruttokostnadema för anslaget B 2. Sjukvårdför- måner m.m. till 23 145 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För lZ-månadersperioden juli l995-juni 1996 beräknas bruttokostnadema till 15 406 miljoner kronor
Förslag till lag om ändring i lagen (l962z38l) om allmän försäkring och till lag om ändring i lagen (l98lz49) om begränsning av läkemedel- skostnader, m.m. har upprättats inom Socialdepartementet. Förslagen har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3 resp. 6.4.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
l. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring
2. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (l98lz49) om begränsning av läkemedelskostna- der, m.m.
3. till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 23 145 000 000 kronor.
B 3. Närståendepenning
l993/94 Utgift 2 634 043 l994/95 Anslag 3 420 000 l995/96 Förslagl 41 400 000
varav 27 600 000 beräknat för juli l995 —juni 1996
1) Fr o m budgetåret l995/96 föreslår regeringen att redovisningsprineipema för- ändras genom införande av bruttobudgetcring. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. '
Ersättning i fomi av närståendepenning utges till närstående som avstår från förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år 1992 utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Närstående- penning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden. Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten.
Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst 240 dagar för vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården.
5 Riksdagen ] 994195. I saml. Nr IUI). Bilaga () 65
Fr.o.m. den 1 juli 1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till Prop. 1994/951100 högst 60 dagar för varje person som vårdas. Bil. 6 Bestämmelserna finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (ändrad senast 1994z3l8) och lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade.
Riksförsäkringsverket
Med anledning av det utökade antalet ersättningsdagar och den fortsatta utvecklingen beräknas ersättningen vid närståendevård uppgå till 41,4 miljoner kronor under budgetåret l995/96. Antalet ersatta dagar beräknas till ca 82 000 och den genomsnittliga ersättningen beräknas i december 1996 uppgå till 512 kronor per dag.
Närståendepenning, utveckling i belopp och ersatta dagar
Budgetår Belopp Antal brutto ersatta milj kr dagar
1990/91 9,9 22 624
1991/92 7.7 18 987
1992/93 13.3 31 669
1993/94 17.6 38 046
l994/95 prognos 24.3 50 000
l995/96 27.6 55 000 prognos 12 mån
1995/96 41.4 82 000 prognos 18 mån
Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodpro- dukter inom den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till högst 100 personer. Maximalt torde kostnaden för närståendepenning. förutsatt att samtliga 240 dagar utnyttjas, bli ca 10 miljoner kronor. RFV har inte gjort något särskilt tillägg för denna grupp vid anslagsberäk- ningen med hänvisning till att underlag saknas för bedömning av om och hur denna grupp kommer att förbruka de 10 miljoner kronorna över tiden.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s uppgifter beräknat kostnader- na under detta anslag till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Som regeringen tidigare redovisat skall utgiften för närståendepenning bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida.
66
Som ett led i reformen med enhetliga ersättningsnivåer för dagersätt- Prop. 1994/952100 ningar, avses ersättningsnivån för närståendepenning sänkas till 75 % Bil. 6 den ljanuari 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 41 400 000 kronor
B 4. Handikappersättningar
1993/94 Utgift 928 097 907 1994/95 Anslag 915 000 000 1995/% Förslag 1 416 800 000
varav 940 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader p.g.a. sitt handikapp. Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbe- loppet. Bestämmelsema finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Handikappersättningen finansieras helt över statsbudgeten.
Riksförsäkringsverket
Den 1 januari 1994 infördes assistansersättning för svårt funktionshindra- de personer. Detta reducerar behovet av handikappersättning i vissa fall. Utvecklingen påverkas också av den allmänna trenden att antalet ersätt- ningar ökar.
Antal handikappersättningar och prognos
Dec 1992 51 600 Dec 1993 52 600 Dec 1994 52 500 Dec 1995 52 400 Dec 1996 53 000 Dec 1998 54 000
RFV beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kronor för 1995 och 36 600 kronor för år 1996 kostnaderna för handikappersättningar under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 1 420 miljoner kronor.
67
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 gett Riksförsäk- Prop. 1994/95:100 ringsverket i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys Bil. 6 av hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den statliga assistansersättningen.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsbe- räkningar, och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräk- ning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 1 416 800 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 1 416 800 000 kronor.
B 5. Förtidspensioner
1993/94 Utgift 14 650 759 917 1994/95 Anslag 15 410 000 000 1995/96 Förslag 21 080 000 000
varav 14 175 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas för innevarande budgetår förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension, barntillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjär- dedel. Från och med den 1 juli 1993 utges förtidspension som hel. tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förtidspension utgör för ' ogift pensionstagare 96 % och för gift pensionstagare vars make har hel folkpension i form av ålders- eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension 78,5 % av basbeloppet. Vid beräkning av utgående pen- sionsf'örmåner används ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstill- skott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 105,5 % av det med 2 '.!-"b reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP.
Bestämmelserna om förtidspension och pensionstillskott finns i lagen (.1962z381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstill- skott.
68
Riksförsäkringsverket Prop. 1994/95:100
Antalet förtidspensioner ökade med 5 000 — 9 000 per år under l980- Bil" 6 talet och början av 1990-talet. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under år 1993 med 19 000. Under år 1994 har ökningstakten avtagit jämfört med år 1992 och år 1993.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensionering- en till 23 220 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Regeringens överväganden Besparingar på förtidspensionerna m.m.
Regeringens förslag: Folkpension i form av förtidspension sänks med 6 procentenheter av basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 % av basbeloppet till 1115 %. Hel folkpension i form av förtidspension för ogift försäkrad skall utgöra 90 % av basbeloppet.
För gift försäkrad vars make har hel folkpension i form av ålderspension. förtidspension eller en kombination av ålderspension och förtidspension skall hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 % av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller en kombi— nation av ålderspension och förtidspension utges hel förtidspension med 76.9 % respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- eller förtidspension utges hel förtidspension med 85,6 % av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension utges hel förtidspension med 72,5 % av bas- beloppet. 1 fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension skall hel pension utges med 78,33 % av basbeloppet. Uppbär maken här- utöver en fjärdedels ålderspension utges hel förtidspension med 72,5 % av basbeloppet. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Regeringens bedömning: Kostnader för rehabiliteringsundersök- ningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås bör fr.o.m budgetåret 1995/96 f1yttas från det nuvarande anslaget B 5. Förtidspensioner och föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under anslaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det ekonomiska läget i landet innebär att stora besparingar måste göras inom de flesta områden. Regeringen har i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åt- gärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/951FiU1, rskr. l994/95:145) föreslagit omfattande besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen
69
aviserade att en proposition med förslag i syfte att bl.a. förbättra bered- Prop. 1994/952100 ningen av beslut om sjukpenning och förtidspension kommer att före- Bil. 6 läggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995. Ytterligare åtgärder i syfte att stärka de offentliga finanserna är dock nödvändiga.
Utvecklingen av förtidspensioneringen har under lång tid karaktärise- rats av att en ökande andel av befolkningen uppbär sådan pension. Detta innebär att allt fler människor permanent hamnar utanför arbetsmarkna- den och att kostnaderna för förtidspensioneringen stiger.
Mot denna bakgrund anser regeringen att folkpension i form av förtids- pension bör sänkas med 6 procentenheter och pensionstillskott till för- tidspension samtidigt höjas i motsvarande grad. Detta innebär följakt- ligen att pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 % av basbe- loppet till 111,5 %. Den nuvarande grundnivån inom förtidspensione- ringen behålls därigenom intakt eftersom summan av folkpension och pensionstillskott ligger kvar på samma nivå som hittills. Detta innebär att det är de som har inkomster ovanför grundnivån i förtidspen- sionssystemet som får vidkännas besparingen. En viss kompensation sker också för de förtidspensionärer som uppbär bostadstillägg. Detta hänger samman med att det vid den inkomstberäkning som görs vid fastställan- de av bostadstillägg till pensionärer bortses från ATP—inkomster till den del som tilläggspensionen föranlett minskning av pensionstillskottet.
Hel förtidspension utges enligt nuvarande regler med 96 % av basbe- loppet. Förslaget innebär en sänkning till 90 % av basbeloppet. Motsvar- ande sänkning med 6 procentenheter bör göras i fråga om övriga nivåer för folkpension i form av förtidspension. Följaktligen bör för gift försäk- rad vars make har hel folkpension i form av ålderspension eller förtids- pension eller ålderspension och förtidspension hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 % av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension skall hel förtidspension utges med 76,9 % respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- eller förtidspension bör hel förtidspension utges med 85.6 av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i form av ålders- pension bör hel förtidspension utges med 72.5 % av basbeloppet. 1 fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension bör hel pension utges med 78.33 % av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålders- pension bör hel förtidspension utges med 72,5 % av basbeloppet.
Förslaget beräknas medföra en besparing på 580 miljoner kronor brutto beräknat på årsbasis. Nettobesparingen efter skatt beräknas till 350 miljoner kronor på årsbasis. För l8-månadersbudgeten l995/96 beräknas förslaget leda till en besparing under anslaget B 5. Förtidspensioner med 870 miljoner kronor. Utgifterna under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer beräknas öka med 60 miljoner kronor under budgetåret 1995/% till följd av förslaget.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1995.
70
Vid beräkningar av förtidspensionsutgiftema under budgetåret 1995/96 Prop. 1994/952100 har även hänsyn tagits till regeringens bedömning rörande folkpension Bil. 6 till gift pensionsberättigad som redogörs för under anslag B 7. Ålders- pensioner.
Från nuvarande anslaget B 5. Förtidspensioner bekostas bl.a. rehabilite- ringsundersökningar vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn. Kost- naderna för dessa undersökningar beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor (140 miljoner kronor 1995/96 12 mån). RFV har i sin anslagsframställning föreslagit att kostnaderna för dessa undersök- ningar skall flyttas till anslaget för sjukförsäkring och rehabilitering.
Under anslaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering finns medel anslagna för försäkringskassoma att köpa yrkesinriktade rehabili- teringstjänster. Budgetåret 1994/95 anslogs 700 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringen anser att kostnaderna för rehabiliteringsundersök- ningar vid RFV:s sjukhus bör föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
A nslagsberäkning
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad som redogörs för under avsnitt B 7. Ålderspensionärer och med beaktande av begräns- ningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling och till de före- slagna åtgärderna beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 21 080 miljoner kronor.
Förslag till lag om ändring i lagen (1961:381) om allmän försäkring har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
3. godkänner vad regeringen anfört om ändrad finansiering av kost- nader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn
4. godkänner vad regeringen anfört om folkpension i form av för- tidspension till gift pensionsberättigad vars make inte uppbär folk- pension
5. till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 21 080 000 000 kronor.
71
B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Prop. 1994/951100 l993/94 Utgift 3 965 291 B”" 6 1994/95 Anslag 3 300 000 1995/96 Förslag 9 150 000
varav 6 100 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Härifrån be- kostas vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för skadefall yppade före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilför- svaret eller vid brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl. För motsvarande skadefall inträffade efter juni 1977 belastas an- slaget i första hand med ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP.).
Från och med den den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjuk- penning i princip har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenning enligt LSP med undantag för den särskilda sjukpenningen enligt 13 & LSP.
Riksförsäkringsverket
För budgetåret 1995/% beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till ca 1,7 miljoner kronor, varav ca 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarför- säkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till ca 3 miljoner kronor. RFV föreslår att anslaget förs upp med 4,7 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 35 600 kronor för år 1995 och 36 600 kronor för år 1996.
Staten kan i vissa fall ådömas att betala skadestånd till enskild om t.ex. en statlig myndighet begått fel. Om den enskilde till följd härav drabbats av personskada med bestående invaliditet utges skadeståndet i fomt av livränta. Vid utgången av år 1993 administrerade RFV ca 150 skade- ståndslivräntor. Utgifterna uppgick samma år till 2,8 miljoner kronor. Utgifterna belastar inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.
RFV föreslår att nämnda skadeståndslivräntor fr.o.m. den 1 juli 1995 finansieras från anslaget B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. RFV erfar att lönekostnadspåläggen för statliga myndigheter skall upphöra fr.o.m den 1 juli 1995 och ersättas med arbetsgivaravgifter. En fortsatt finansiering av de aktuella skadeståndslivräntor för nämnda inkomsttitel skulle därmed komma att leda till ett underskott på denna inkomsttitel.
Regeringens överväganden
Regeringen avser att i 1995 års kompletteringsproposition återkomma med ett förslag som innebär att statliga myndigheter skall betala social- avgifter enligt samma regler som övriga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995. Mot bakgrund härav biträder regeringen RFV:s förslag att nämn- da skadeståndslivräntor skall finansieras från anslaget B 6. Med utgångs- punkt häri och i RFV:s kostnadsberäkningar och med beaktande av be- gränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 9,15 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbelut Prop. l994/952100
'l. Regeringen föreslår att riksdagen Bl 6
till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 150 000 kronor.
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen- företagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada ansågs före den 1 januari 1993 skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet. om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en för- säkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skulle enligt de före år 1993 gällande reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talar mot det.
Från och med den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en ar- betsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Sam- tidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30juni l993 tillämpas dock alltjämt äldre bestämmelser.
Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäk- ringen utgavs efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskost- nader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader, liksom ar- betsskadesjukpenning.
Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har i princip slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (l962:381') om allmän försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjuk- vård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.
För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efter- levande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersätt- ning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte
73
hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Prop. 1994/95:100 Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomstak som Bil. 6 gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet. Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet. År 1985 uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassoma till knappt 65 000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. År 1992 uppgick antalet ärenden till 82 000. År 1993 skedde en ökning till 91 200. Denna ökning är dock sannolikt tillfällig och beror på över- gångsreglema till de ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring som skedde fr.o.m. den 1 januari 1993. Antalet livräntor fortsätter att öka. 1 december 1987 var antalet liv- räntetagare 18 500 och i december 1993 hade antalet ökat till 96 300. Trots förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka ytterligare under en följd av år. År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1989 illustreras i följande diagram.
Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1989 — 1994, miljoner kronor (inkl. er- sättning enligt äldre lagstiftning)
År Sjukpenning livränta Frsättning enl. Summa äldre lag
1989 5 393 1 820 1 103 8 316 1990 6 149 2 540 1 150 9 839 1991 6744 3312 1239 11295 1992 6 569 3 812 1233 11614 1993 5 194 4 477 1 196 10 867 1994 prel 1 700 4 750 1 160 7 610
Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De senaste årens regeländringar kommer dock att minska utgifterna framför allt vad gäller arbetsskadesjukpenning.
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1993 var det ackumulerade underskottet drygt 21 500 miljoner kronor. Vid oförändrat avgiftsuttag kan under— skottet i arbetsskadefonden beräknas till ca 12 300 miljoner kronor år 1999. 1 bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader redo- visas bl.a. finansieringen av arbetsskadeförsäkringen.
Sedan den 1 januari 1993 gäller att vid beräkning av vissa pensionsför- måner. bl.a. folk- och tilläggspension i form av förtidspension. skall det fastställda basbeloppet minskas med 2 %. Vid frågans behandling i riks- dagen framhöll socialförsäkringsutskottet -— som tillstyrkte förslaget att vid beräkning av vissa pensionsförmåner basbeloppet skulle minskas
74
med 2 % — med anledning av en motion rörande arbetsskadelivräntorna Prop. 1994/951100 att om även livräntoma skulle minskas med 2 % skulle den effekten Bil. 6 uppkomma att kostnaden vältrades över på arbetsmarknadsförsäkringar- na. Utskottet ansåg att det fanns anledning för regeringen att uppmärk- samma problemet med kostnadsövervältringen till föjd av samordningen mellan pensionerna och arbetsskadelivräntorna och tillstyrkte därför bifall till motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (prop. 1992/93:50 och 1992/93:116, bet. l992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157). Regeringens avsikt var att som ett led i höstens budgetarbete pröva möjliga åtgärder med inriktning att de generellt verkande besparingarna på pensionsområdet även skulle få genomslag för pensionärer som upp- bär arbetsskadelivränta. Den under år 1993 tillsatta Sjuk- och arbetsskadeberedningen har i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Regeringens avsikt är att inom kort besluta om tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Mot bakgrund härav finns det för närvarande inte skäl att föregripa beredningens arbete och regeringen avstår därför från att lägga fram något förslag i denna del.
11. Försäkring vid ålderdom m.m.
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 7 — B 1 1.
Ålderspensionen skall ge ekonomisk trygghet för de äldre. De som pensionerar sig från ett aktivt förvärvsliv skall få en ersättning som gör det möjligt att leva på ungefär samma standard som tidigare. Den som inte tidigare förvärvsarbetat, eller gjort så i liten utsträckning, skall i pensionssystemet vara garanterad en skälig levnadsnivå utan att social- tjänstens behovsprövning skall bli aktuell.
1 det nuvarande pensionssystemet uppbär alla pensionärer folkpension. De som förvärvsarbetat får därutöver allmän tilläggspension (ATP). Till dem som har låg eller ingen ATP utgår pensionstillskott. Dessutom kan de med låga inkomster få bostadstillägg.
Mot bakgrund av det omedelbara behovet att reducera de offentliga utgifterna och därmed dämpa utvecklingen av statsskulden är det ofrån- komligt att ålderspensionärema skall beröras av neddragningar, i synner- het som ålderspensionema utgör en stor del av de offentliga utgifterna. Rättviseskäl talar också för att pensionärerna skall dela de bördor som en sanering av statsfinanserna innebär för de förvärvsaktiva. Utöver vad som anges i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/952FiU1, rskr. 1994/95:145) föreslås nu ytterligare besparingar genom att makar alltid skall få folkpension med 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den andra maken arbetar eller är pensionär. Därtill kommer utgiftsminskningar som ett resultat av succe- ssivt senarelagda utbetalningar och en striktare inkomstprövning av rätten till bostadstillägg för pensionär. Fördelningspolitiska hänsyns- taganden har vägt tungt för utformningen av regeringens förslag.
75
För att på sikt kunna uppnå de välfärdspolitiska målen och bibehålla Prop. 1994/952100 ett offentligt pensionssystem som ger alla såväl en inkomstbaserad pen- Bil. 6 sion som ett grundskydd behöver detta reformeras. För att kunna säker- ställa den långsiktiga trovärdigheten måste det allmänna pensionssyste— met bli mer följsamt mot samhällsekonomiska och demografiska föränd- ringar. 1 detta syfte fattade riksdagen beslut om riktlinjer för en reforme- ring av det nuvarande systemet (prop. 1993/94:250, bet.]993/94:Sfu24, rskr 1993/94:439). För att säkra den breda politiska enighet som präglat reformarbetet har en särskild genomförandegrupp tillsatts för att med- verka i den fortsatta beredningen av reformen och att vårda överenskom- melsen.
Utgiftsutveeklingen för de aktuella försäkringsgrenama framgår av följande tabell:
Ålderspension Efterlevandepension Särskilt Bostads- pensions- tillägg folkpen- ATP folkpen- A'l'l' tillägg
sion sion 1985 33 295 28 840 1 380 3 955 — 4 167 1990 45 570 54 270 1 549 7 216 -— 6 164 1991 49 830 61 840 1 668 8 253 6 7 702 1992 51 780 67 760 1 700 9 064 8 8 137 1993 51 820 70 755 1 655 9 455 11 9 724 1994 52 680 75 240 1 639 10 067 12 10 840
De samlade socialförsäkringsutgiftema inklusive ATP och delpension redovisas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader.
Vidtagna och planerade åtgärder
Enhetlig folkpension för gifta
Folkpension för gift ålderspensionär är enligt nuvarande regler olika stor beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensio- nen utgör 96 % av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet. oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan föränd- ring minskar ålderspensionsanslaget med 480 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag.
76
Bostadstillägg till pensionärer Prop. l994/95:100
. . B'l. Med tanke på det statsfinanSiella läget anser regeringen det vara nödvän- l 6
digt att även se över reglerna för det inkomstprövade bostadstillägget för pensionärer. 1 det följande redovisar vi ett antal förändringar från den 1 juli 1995 som i första hand syftar till att skärpa inkomstprövningen. Av störst betydelse är förslaget till höjd inkomstavtrappning med 5 procentenheter som minskar kostnaderna med 700 miljoner kronor per år. Vidare anser vi att arbetsinkomster alltid skall ingå i årsinkomsten för KBT, att bostadstillägg i ökad utsträckning bör samordnas med bo- stadsbidrag och att avdragsrätten för skuldränta begränsas.
Regeringen aviserar i denna proposition också att det särskilda grund- avdraget bör reduceras mot kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1996. För att mildra marginaleffektema för kapitalinkomster bör som en följd härav beräkningen av inkomst av kapital för KBT ändras på så sätt att den förhöjda avkastningen på 10 % slopas.
Särskilt grundavdrag för pensionärer
Regeringens bedömning: Det särskilda grundavdraget för pensio— närer bör avtrappas mot kapitalinkomster fr.o.m. 1997 års taxering.
Skälen för regeringens bedömning: Genom skattereformen 1990 av- skaffades det extra avdraget för folkpensionärer. I stället infördes ett särskilt grundavdrag. Reglerna finns i 48 & kommunalskattelagen (1928z370) och i punkt 1 av anvisningarna till nämnda lagrum. Avdraget uppgår till 151,5 procent av basbeloppet för ensamstående och till 134,0 procent av basbeloppet för gifta. Avdraget får inte överstiga summan av sådan uppburen pension som enligt vissa regler skall reducera grund- avdraget.
Avdraget avtrappas med 65 procent av den del av uppburen pension, frånsett inkomster från privata pensionsförsäkringar, som överstiger det för den skattskyldige gällande avdragsbeloppet. Detsammma gäller taxerad förvärvsinkomst för den som vid utgången av året före beskatt- ningsåret inte uppbar folkpension. En folkpensionär garanteras dock minst samma grundavdrag som skattskyldig utan pension. I samband med att det särskilda grundavdraget infördes beslutades att av statsfinan- siella skäl avdraget övergångsvis under åren 1991 och 1992 skulle redu- ceras även med 65 procent av inkomst av kapital till den del denna in- komst översteg 1 600 kronor samt mot inkomst av passiv näringsverk- samhet och — i enlighet med vad som gällde för det extra avdraget — mot förmögenhet.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det enligt regeringens mening motiverat att av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget något mindre fömiånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning av grundavdraget
77
mot kapitalinkomster bör därför återinföras fr.o.m. inkomståret l996. Prop. 1994/951100 Avtrappningen bör dock begränsas till att ske mot endast inkomst av Bil. 6 kapital och således inte mot förmögenhet och passiv näringsverksamhet. Något fribelopp föreslås dock inte.
Enligt regeringens beräkning medför denna förändring av det särskilda grundavdraget ökade intäkter för staten med 1 200 miljoner kronor per år.
Regeringen avser att under år 1995 lägga fram erforderliga förslag till lagändringar.
För att motverka de ökade marginalskatteeffekter som uppstår på grund av avtrappningen mot kapitalinkomster bör vissa justeringar göras i reg- lerna om bostadstillägg. Sistnämnda fråga behandlas under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer.
Ändrade utbetalningstia'punkter för pension
Folkpension, tilläggspension och bostadstillägg betalas med nuvarande regler ut mellan den 13:e och 17:e i utbetalningsmånaden. Det exakta datumet bestäms av vilken dag i månaden som pensionären är född —ju tidigare födelsedag desto tidigare utbetalningsdag. Eftersom utbetal- ningen sker i mitten av den månad som pensionen avser är följden att pensionen till hälften betalas ut i förskott och till hälften i efterskott, till skillnad mot lön som till största delen betalas ut i efterskott. Regeringens uppfattning är att pensionen så långt möjligt bör betalas ut i anslutning till normal tidpunkt för utbetalning av lön och att utbetalningarna bör göras den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden.
De aktuella pensionsutbetalningarna uppgick i december 1994 till 12,5 miljarder kronor netto. Vilken dag som pensionen betalas ut har betydel- se för statens upplåningsbehov och därmed ränteutgifter. En förskjutning av utbetalningarna med en dag ger en ränteeffekt på ca 30 miljoner kronor per år. Av statsfinansiella skäl finns det därför skäl att överväga en ändring av nuvarande utbetalningstidpunkter.
En förvärvsarbetande får normalt sin lön omkring den 25:e i utbetal- ningsmånaden. Det bör därför vara naturligt för den som går i pension att pensionen betalas ut vid motsvarande tidpunkt. Den som redan upp— bär pension har däremot många gånger hunnit anpassa sin ekonomi efter den tidigare utbetalningen, varför en senareläggning av utbetalningstid- punkten innebär en viss omställning. En sådan omställning är dock av engångskaraktär. När flyttningen väl har gjorts bör den senare utbetal- ningsdagen inte innebära några ekonomiska problem för någon pensio- när, eftersom det även då kommer att vara lika långt mellan pensionsut— betalningama som det är i dag. Att flytta utbetalningen med omkring 10 dagar innebär dock för många en stor ekonomisk påfrestning om den sker vid ett tillfälle. Det är därför rimligt att förändringen sker i flera steg med högst några dagar åt gången.
Ett skäl till att betala ut pensionen vid mitten av månaden, i stället för att betala ut den i samband med löneutbetalningama, är att belastningen på postkontoren inte skall vara så koncentrerad. Av samma skäl och av
78
säkerhetsskäl är därför utbetalningarna fördelade på fem dagar. Med åren Prop. l994/952100 har andelen pensioner som betalas ut på konto ökat betydligt. För när- Bil. 6 varande är det endast sju procent av utbetalningarna som sker via post- anvisning. Antalet minskar ytterligare framöver eftersom en övergång till generell kontoinsättning pågår. De tidigare nämnda skälen för att betala ut pensionen i mitten av månaden har i och med övergången till konto- insättning minskat i betydelse. Trots detta är det ofrånkomligt att belast- ningen på posthantering och betalningsströmmar ökar betydligt om även pensionsutbetalningarna sker den 25:e. Regeringen anser därför att pen- sionerna bör fördelas på två dagar och betalas ut den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden.
För staten innebär en senareläggning av utbetalningarna en räntevinst i och med att upplåningsbehovet minskar. Med en flyttning av pensionsut- betalningama till den 23:e och 24:e beräknas räntevinsten uppgå till 280 miljoner kronor netto per år.
Reformering av ålderspensionssystemel
Riksdagen beslöt den 8 juni 1994 att godkänna de förslag till riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet som lades fram i regeringens proposition Reforrnering av det allmänna pensionssys- temet (prop. 1993/94:250, bet. l993/94:8fU24, rskr. l993/94:439). Pro- positionens förslag baserades på den överenskommelse som träffades inom Pensionsarbetsgruppen mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartiema och Socialdemokratema. 1 propositionen, som inte innehöll några lagförslag, lades principerna för ett reformerat ålderspen- sionssystem fast.
De antagna riktlinjerna innebär att ATP-systemet på sikt omvandlas till ett system för inkomstrelaterad ålderspension. Finansieringen av de pen- sioner som fr.o.m. år 2000 skall börja betalas ut enligt reformerade reg- ler sker ur Allmänna pensionsfonden samt de särskilda premiereserv- kontona. Betalningsansvaret för folkpension som utgår som ålderspen- sion förs över från statsbudgeten till Allmänna pensionsfonden.
Finansieringen av ATP-pensioner i form av förtidspension och efter- levandepension förs över från ATP-systemet till statsbudgeten eller orga- niseras som en självständig försäkringsgren. Den utfyllnad till inkomst- relaterad pension i forrn av garantipension, som införs fr.o.m. sekel- skiftet, skall finansieras över statsbudgeten.
Det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med en ålderspensionsavgift som utgår dels som allmän egenavgift, dels som arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt lagen (1981:691) om socialav- gifter. Ålderspensionsavgiften skall uppgå till 18,5 % av avgiftsunder- laget. Den införs suceessivt och ersätter nuvarande tilläggs— och folk- pensionspensionsavgiftcr. Ålderspensionsavgift skall tas ut på alla in- komster som ger pensionsrätt. Underlaget för avgiften till pensionssyste- met skall således breddas till att omfatta alla pensionsgrundande in- komstslag. Det innebär att pensionsgrundande ersättningar från socialför- säkringen i form av t.ex. sjukpenning och föräldrapenning liksom dag-
79
penning från arbetslöshetskassa kommer att beläggas med ålderspen- Prop. 1994/95:100 sionsavgift. Avgiften betalas inom ramen för respektive försäkrings- eller Bil. 6 bidragssystem.
Den dåvarande regeringen beslutade i juni 1994 att tillkalla den s.k. Genomförandegruppen med uppgift att medverka i den fortsatta bered- ningen av pensionsreformen och att vårda överenskommelsen.
Riksdagen godkände i december 1994 regeringens förslag om vissa förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41 bet.l994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81) med anledning av pen- sionsreformen. Det innebär bl.a. att det fr.o.m. [ januari 1995 införs en allmän egenavgift i form av pensionsavgift, som uppgår till 1 % av de inkomster som ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Vidare skall den del av influtna medel från tilläggspensions- avgiften som är hänförlig till inkomstdelar över förmånstaket i pensions- systemet fr.o.m. år 1995 föras till statsbudgeten istället för till Allmänna pensionsfonden. Därtill skall fr.o.m. år 1995 en del av tilläggspensions- avgiftema sättas av till en särskild förvaltning för att användas i det premiereservsystem som enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall inrättas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemct. Detta system innebär att en viss del av inbetalda avgifter avsätts till individu- ella premiereservkonton. Regeringen har fattat beslut om direktiv till en särskild utredare som skall lämna förslag till hur detta system tekniskt bör utformas (dir. 1994:96).
Fram/lynning av det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssvstemets intjänanderegler
Regeringens förslag: Det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler bör flyttas fram ett år till den ljanuari 1997.
Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut med anled- ning av proposition 1993/95:250 skall lagstiftningen om det reformerade inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996.
Socialdepartementet kommer under våren 1995 att remittera en depar- tementspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande av inkornstrelate- rad pensionsrätt och beräkning av pension i det reformerade ålderspen- sionssystemet. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att dessa förslag till detaljutformning av det reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig remissbehandling. Ett ikraftträdande vid nästa årsskifte skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall inhäm- tas innan proposition med förslag till lagstiftning kan lämnas till riks- dagen, ge tillräcklig tid för remissbehandling. Eftersom de reformerade reglerna för intjänande av pensionsrätt bör träda i kraft vid ett kalender- årsskifte talar starka skäl för att det formella ikraftträdandet flyttas fram
80
till den 1 januari 1997. Därigenom ges även mer tid för administrativa Prop. 1994/952100 förberedelser. Mot denna bakgrund har Genomförandegruppen enats om Bil. 6 att föreslå regeringen att ikraftträdandet skjuts upp.
Framflyttningen får ingen inverkan på reformens genomförande i sak. Retroaktiv pensionsrätt baserad på inkomst och s k bamår kommer att beräknas fr.o.m. år 1960 för personer födda år 1935 eller senare. Pen— sionsrätt för vämpliktstjänstgöring och studier kommer att intjänas fr.o.m. år 1995. Tillsammans med remissynpunktema skall departe- mentspromemorian läggas till grund för en proposition till riksdagen med regler för intjänande och beräkning av reformerad ålderspension. 1 den fortsatta beredningen kommer vidare närmare förslag till den finan- siella infasningen av pensionsreformen och förslag om den lagtekniska utformningen av garantipensionen och det s.k. premiereservsystemet att läggas fram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer. godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av det formella ikraftträdandet av det refomterade ålderspensionssystemets in— tjänanderegler, godkänner inriktningen av de förändringar inom området försäk— ring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som rege- ringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder). IQ (4)
B 7. Älderspensioner
1993/94 Utgift 52 503 117 019 1994/95 Anslag 53 210 000 000 l995/96 Förslag 80 125 000 000
varav 53 450 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas ålderspension från folkpensioneringen, pen- sionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och bamtillägg till ålders- pension.
Ålderspension utges från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensio- nering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut en fjärdedels eller en halv eller tre fjärdedels ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folk- pension utges denna på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
Hel ålderspension för en ensamstående pensionär är för år räknat 96 % av basbeloppet och för två makar sammanlagt 157 % av basbeloppet.
(1 Rik—"ringen [994595 / .wnil. .N'r' Il”). Billiga 6 8]
För den som inte har ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen Prop. 1994/95:100 med pensionstillskott. Sådant utges med som högst 55,5 % av basbe- Bil. 6 loppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP. Vid beräkning av utgående pensionsfönnåner skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. Bestämmelser om folkpensionsförrnåner och pensionstillskott finns i lagen (l962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Antalet ålderspensionärer beräknas uppgå till 1 581 200 i december 1995. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för här aktuella pensionsfömiåner till 80 980 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Folkpension för gifta
Regeringens bedömning: Hel ålderspension bör för år räknat utgöra för ogift försäkrad 96 % av basbeloppet och för gift försäkrad 78,5 % av basbeloppet. l-lel förtidspension bör för år räknat utgöra för ogift försäkrad 90 % av basbeloppet och för gift försäkrad 72,5 % av basbeloppet. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1996.
Skälen för regeringens bedömning: De nuvarande reglerna i 6 och 7 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring (AFL) rörande folkpen- sion i forrn av ålderspension och förtidspension skiljer mellan ogifta och gifta försäkrade. Till gift försäkrad utges folkpension med lägre belopp om maken uppbär folkpension. Detta innebär att till försäkrad vars make uppbär hel folkpension utges folkpension med 78,5 % av basbeloppet medan till försäkrad vars make inte uppbär folkpension utges folkpen- sion med samma belopp som för ogift försäkrad dvs, 96 % av basbe- loppet. Till försäkrad vars make har tre fjärdedels eller halv folkpension utges hel folkpension med 82,9 % respektive 87,25 % av basbeloppet. Har maken en fjärdedels folkpension utges hel folkpension med 91,6 % av basbeloppet.
Som angetts i det föregående föreslås att folkpension i form av förtids- pension minskas med sex procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt 10 kap. 1 5 AFL skall gift pensionsberättigad. vilken stadigvar- ande lever åtskild från sin make, där ej särskilda skäl föranleder annat. likställas med ogift pensionsberättigad. Likaså skall försäkrad som stadigvarande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättiga- de varit gift eller har eller har haft barn likställas med gift pensionsbe- rättigad.
Av de ovan beskrivna reglerna framgår att storleken på folkpension till Prop. 1994/95:100 gifta pensionsberättigade bl.a. är beroende av om maken uppbär folk- Bil. 6 pension eller inte. En orsak till detta förhållande är att förvärvsmönstret för gifta vid tiden för införandet av det allmänna pensionssystemet var ett annat än dagens förvärvsmönster. Det var då vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare och han var i genomsnitt äldre än kvinnan. När så var fallet och mannen pensionerades minskade därför hushållets in- komster betydligt för att sedan öka när kvinnan pensionerades. Genom att betala ut pension som för ogift kunde hushållets inkomster stärkas fram till dess att kvinnan pensionerades.
Dagens förvärvsmönster ser annorlunda ut. Det är fortfarande så att mannen i genomsnitt är ett par år äldre än kvinnan men ofta har kvinnan en förvärvsinkomst och den ekonomiska påfrestningen av mannens pen- sionering är inte lika kännbar som tidigare. De nuvarande reglerna är sålunda inte tidsenliga i detta avseende.
Mot denna bakgrund samt utifrån dagens allvarliga statsfinansiella situation är det motiverat att anpassa dessa regler. Enligt regeringens bedömning bör folkpension till gift pensionsberättigad därför vara lika stor oavsett om maken har folkpension eller inte.
Sålunda bör hel folkpension i form av ålderspension utges med samma belopp till gift försäkrad oavsett om maken förvärvsarbetar eller uppbär hel eller partiell folkpension. I enlighet med vad regeringen föreslagit ovan vad gäller folkpension i form av förtidspension och pensionstill- skott till förtidspension. bör hel folkpension i form av förtidspension utges till gift pensionsberättigad med 72,5 % av basbeloppet.
Dessa ändringar bör träda i kraft den I januari 1996. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med författningsförslag under våren 1995.
Genom de förordade ändringarna beräknas kostnaderna för folkpension i form av ålderspension och förtidspension minska med 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Nettoeffekten efter skatt på statsbudgeten beräknas till 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förtidspen- sionskostnadema beräknas minska med 720 miljoner kronor och ålders- pensionskostnadcma med 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
A nslagsberäknin g
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 80 125 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen anfört om folkpension till gift pensions- berättigad 2. till Ålderspensioner för budgetåret l995/96 anvisar ett förslags- anslag på 80 125 000 000 kronor.
83
B 8. Efterlevandepensioner till vuxna Prop. 1994/95:100 1993/94 Utgift 1 649 193 392 B"" 6 1994/95 Anslag 1 650 000 000 1995/96 Förslag 2 429 000 000
varav 1 622 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspen- sion och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förut- satt att de inte fyllt 65 år. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdna- den om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensio- neringen utges för år räknat med 96 % av basbeloppet. Vid beräkning av efterlevandepensionens storlek skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensions- tillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP.
Bestämmelserna om efterlevandepension och pensionstillskott finns i lagen (1962z381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pen- sionstillskott. '
Riksförsäkringsverket
Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 50 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt till 5 200. Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till ca 50.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till vuxna från folkpensioneringen under budgetåret l995/96 till 2 440 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 2 429 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 429 000 000 kronor.
84
B 9. Särskilt pensionstillägg Prop. l994/95:100
1993/94 Utgift ll 091 391 B"" 6 1994/95 Anslag 12 000 000 l995/96 Förslag 18 200 000
varav 12 100 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för lång— varig vård av sjukt eller handikappat barn.
Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det sär— skilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet.
] december 1991 uppbar 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. 1 december 1992 var antalet 829. I december 1993 uppgick antalet för- månstagare till 961 personer. Det beräknade antalet personer med sär— skilt pensionstillägg i december 1994 uppgår till 980.
Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (l990:773) om särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensions- tillägg under budgetåret 1995/96 till 18 200 000 kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat utgifterna under detta anslag till 18,2 miljoner kronor för budgetåret l995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslags- anslag på 18 200 000 kronor.
85
B 10. Bostadstillägg till pensionärer Prop. l994/95:100
1993/94 Utgift 7 037 234 897 B'l' 6 1994/95 Anslag :; 700 000 000 1995/96 Förslag 15 200 000 000
varav 10 100 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget flnansieras t.o.m. år 1994 statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och sär- 'skilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT). Från och med den 1 januari 1995 ersätts KBT och SKBT med bostadstillägg till pen— sionärer (BTP) som bekostas från detta anslag. Bestämmelserna om BTP finns i lagen (l994z308) om bostadstillägg till pensionärer.
Det nya bostadstillägg som trädde i kraft den 1 januari 1995 är helt statligt. Enligt reglema för BTP lämnas bostadstillägg med 85 % av bostadskostnad mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Under en övergångstid av fyra år kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg där bostadskostnad ersätts utöver de statliga gränserna. Detta kommunala bostadstillägg prövas i övrigt enligt samma regler som det statliga bostadstillägget.
Reglerna för bostadstillägg har under de senaste två åren successivt förändrats. Den övre bostadskostnadsgränsen har höjts från 1 900 kronor till 4 000 kronor för en ensamstående pensionär samtidigt som kompen- sationsgraden, som tidigare vanligen var 100 %, har sänkts till 85 %.
Från den 1 mars 1993 berättigar även boende i de särskilda boendefor- mema ålderdomshem och sjukhem till bostadstillägg. För närvarande uppbär ca 33 000 pensionärer i dessa boendeformer KBT. Regelförän- dringama och en ökad benägenhet att ansöka om bostadstillägg har lett till att antalet pensionärer med bostadstillägg har ökat. ] december 1994 uppbar 607 000 pensionärer bostadstillägg.
Även i de nya reglerna för bostadstillägg inryms ett särskilt bostads- tillägg (SBTP) som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra. SBTP fyller ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster och å andra sidan Socialstyrelsens norm för socialbidrag. 1 december 1994 uppbar 14 000 personer särskilt bostadstillägg. Antalet beräknas med anledning av de nya statliga reglerna för bostadstillägg minska betydligt. Riks- dagen har uttalat att den norm för skälig levnadsnivå som tillämpas vid beräkning av SBTP skall vara sex procentenheter högre än Socialstyrel- sens norm. Detta medför att antalet pensionärer med SBTP ökar något (prop. 1994/95:25).
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för bostadstillägg till 16 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
86
Regeringens överväganden Prop. 1994/95:100 Bil. 6
A rbetsinkomst för ålderspensionärer
Regeringens förslag: För den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av bostadstillägg i årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv näringsverksamhet. De nya reglerna skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i lagen (l994z308) om bostadstillägg till pensionärer (BTP) skall arbetsin- komster som en ålderspensionär har inte räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP och därmed inte heller påverka bostadstillägget. Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet och tillkom den I juli 1989. Regeln följdes senare av en förändring i skattereglerna som innebär att motsvarande arbetsinkomster inte heller skall reducera det särskilda grundavdraget för pensionärer. Dessa regler tillkom för att minska marginaleffektema för arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta, eftersom det vid denna tidpunkt rådde arbetskraftsbrist. Marginaleffekten för en ålderspensionärs arbetsin- komster sänktes därmed till en nivå som motsvarar den genomsnittliga kommunalskattesatsen, dvs ca 31 %.
Att stimulera till förvärvsarbete är ur samhällelig synpunkt viktigt. Det kan ändå ifrågasättas om högre bostadstillägg skall betalas ut om in- komsten består av arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Regeringen finner att det i nuvarande statsfinansiella läge inte är rimligt att betala ut bostadstillägg till pensionärer utifrån en lägre inkomst än han eller hon faktiskt har och därmed betala ut bostadstillägg till dem som har ekonomisk förmåga att själva betala sin bostadskostnad. Rege- ringen anser därför, att alla arbetsinkomster från och med den 1 juli 1995 skall räknas in i årsinkomsten för bostadstillägg och därmed på- verka bosladstilläggets storlek.
Förslaget beräknas minska kosmadema för BTP med 100 miljoner kronor per år.
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag
Regeringens bedömning: När både bostadsbidrag till bamfamiljer och bostadstillägg utges, bör bostadstillägget samordnas med hela bostadsbidraget. Från den bostadskostnad som ligger till grund för bostadstillägget bör således hela bostadsbidraget, inklusive bostads- bidragets barndel. dras. De nya reglema bör tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995.
87
Skälen för regeringens bedömning: En pensionär med minderåriga Prop. 1994/95:100 barn kan vara berättigad till såväl bostadstillägg (BTP) som bostads- Bil. 6 bidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall överstiga bostadskostnaden samordnas BTP med bostadsbidraget. Vid beräkning av BTP reducerar beviljat bostadsbidrag bostadskostnaden. Vid samordningen bortses dock från bostadsbidragets inkomstprövade bamdel, eftersom detta inte är knutet till bostadskost- naden. Bcstämmelser om fastställande av bostadskostnadens storlek regleras i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om beräk- ning av bostadskostnad.
Eftersom hänsyn inte tas till bostadsbidragets bamdel vid samord- ningen kan BTP tillsammans med bostadsbidraget i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om bamdelen inte är knuten till bo- stadskostnaden, betalas beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas därför som ett stöd till bostadskostnaden. Det kan därför upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre belopp än bostadskostna- den. Regeringen anser därför att BTP fr.o.m. den 1 juli 1995 bör sam- ordnas med hela bostadsbidraget, inklusive bidragets barndel. Detta be- räknas minska kostnaderna för BTP med ca 100 miljoner kronor per år.
Avkastning av förmögenhet
Regeringens förslag: Den förhöjda avkastning på 10 % av för- mögenhetsvärdet, som beräknas för förmögenhet överstigande 75 000 kronor för ogift och 60 000 kronor för gift pensionär, slopas fr.o.m. den ljanuari l996.
Skälen för regeringens förslag: Under avsnittet Vidtagna och plane- rade åtgärder har regeringen aviserat att reglerna för det särskilda grund- avdraget bör ändras på så sätt att inkomst av kapital fr.o.m. den 1 januari 1996 bör reducera det särskilda grundavdraget. Marginalskatte- effekten för kapitalinkomster ökar därmed från 30 % till ca 50 %. Pen- sionärer som har bostadstillägg får bostadstillägget reducerat i förhållan- de till fömlögenheten. Utöver marginalskatteeffekten tillkommer för dessa pensionärer därför en ytterligare marginaleffekt. Storleken av den totala marginaleffekten är beroende av vilken verklig avkastning pensio- nären får på sitt kapital. Marginaleffekter på över 100 % förekommer med dagens regler. Med de föreslagna ändringarna beträffande beräk- ningen av det särskilda grundavdraget. skulle marginaleffekten öka ytter- ligare. För att mildra den totala marginaleffekten bör därför en ändring i reglerna för bostadstillägg göras.
Enligt nuvarande regler för bostadstillägg påverkar förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets storlek. Som inkomst upptas därvid 5 % av hela fömlögenhetsvärdet samt 10 % av den del av för- mögenhetsvärdet som överstiger 75 000 kronor för ogift pensionär och 60 000 kronor för gift pensionär.
88
Regeringen anser att den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % bör Prop. l994/952100 slopas fr.o.m. den I januari 1996. Som inkomst av förmögenhet bör Bil. 6 alltså upptas 5 % av fömtögenhetsvärdet oavsett förrnögenhetens storlek.
Den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en pensionär med BTP kommer i och med denna förändring att uppgå till ca 85 % vid en verklig avkastning på 6 %. Det innebär att marginaleffekten för en pen— sionär med bostadstillägg i vissa fall blir lägre än vad den är med nuva— rande regler.
De ändrade reglerna för beräkning av avkastning av förmögenhet be— räknas öka utgifterna för BTP med ca 400 miljoner kronor per år. För— ändringen av reglerna för det särskilda grundavdraget beräknas öka statens inkOmster med ca 1 200 miljoner kronor.
Beräkning av skuldränta
Regeringens bedömning: Vid beräkning av årsinkomst för BTP bör ränta på skuld från och med den 1 juli 1995 endast dras från det in- komstslag som skuldräntan hänför sig till. Ränta på skuld som inte avser fastighet bör därför bara dras av från inkomst av kapital.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt lagen (19942308) om bo— stadstillägg till pensionärer skall 5 % av förmögenhet schablonmässigt räknas med i årsinkomsten för BTP. Närmare föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning därav lämnas i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. Enligt dessa före— skrifter får skuldränta som avser fastighet högst dras från årsinkomsten med så stort belopp som motsvarar inkomsten av fastigheten. Eventuellt underskott får alltså inte dras från annan inkomst än fastighetsinkomst. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan skuldränta, som schablonmässigt be- räknas till 5 % av skulden, får således reducera andra inkomster än kapi— talinkomster, t.ex. inkomst av ATP.
Det får anses rimligt att skulder i BTP-sammanhang behandlas på sam— ma sätt som kapitaltillgångar och att skuldränta därmed får dras från inkomst av kapital. Regeringen anser dock att en sådan kvittningsrätt bör begränsas till samma inkomstslag på motsvarande sätt som gäller för fastigheter. Nuvarande system där en ATP-inkomst kan kvittas bort mot en skuldränta, är enligt vår åsikt olämplig och riskerar att uppfattas som en uppmaning till skuldsättning. Avdragsrätten bör därför från och med den 1 juli 1995 begränsas så att skuldränta bara får dras från inkomst av kapital. En sådan förändring minskar kostnaderna för bostadstillägg med 40 miljoner kronor per år.
Ca 100 000 av alla pensionärer med KBT har skulder som avser annat än fastighet. För 75 000 av dessa motsvaras inte skulderna av lika stora eller större kapitaltillgångar. För den senare gruppen är skuldens storlek i genomsnitt 50 000 kronor. Med en begränsning av avdragsrätten får
89
merparten av de 75 000 pensionärerna minskat bostadstillägg. Minsk- Prop. 1994/95:100 ningen varierar men blir i genomsnitt ca 600 kronor per år. Bil. 6
lnkomstavdrag
Regeringens förslag: Bostadstillägg minskas från och med den 1 juli 1995 med 40 % av den beräknade årsinkomsten upp till 1,5 basbe- lopp och med 45 % av årsinkomst överstigande 1,5 basbelopp.
Skälen för regeringens förslag: Avtrappningen av bostadstillägget sker med nuvarande regler med 35 % av årsinkomst upp till 1,5 basbe- lopp och med 40 % av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Ett och ett halvt basbelopp uppgår år 1994 till 52 800 kronor. Eftersom folkpension och ett pensionstillskott inte räknas med i årsinkomsten, motsvarar detta en total inkomst på 105 000 kronor.
Avtrappningen av bostadstillägget mot inkomsten bör vara avpassad så att det alltid är mer ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas ut till pen- sionärer med så höga inkomster att systemet därmed upplevs som stötan- de. De höjda bostadskostnadsgränser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 innebär att högre bostadstillägg kan betalas ut, vilket i sin tur får till följd, att en pensionär kan ha en högre inkomst innan bostadstillägget är helt bonreducerat. Under år 1995 kan en pensionär ha en månadsin- komst på 13 260 kronor, innan bostadstillägget är helt bortreducerat. För en förtidspensionär är gränsen ännu högre.
Regeringen anser att det med anledning av det ansträngda ekonomiska läget inte är rimligt att bostadstillägg betalas ut till pensionärer som har inkomster över 13 000 kronor per månad. 1 rådande situation är det därför nödvändigt, att pensionärer med en inkomst utöver folkpension och pensionstillskott får sitt bostadstillägg minskat snabbare än i dag. Vi anser således att inkomstavtrappningen i BTP-systemet fr.o.m. den 1 juli 1995 generellt bör höjas med 5 procentenheter. Det innebär, att bostads- tillägget trappas av med 40 % av årsinkomst upp t.o.m. 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Förslaget innebär en besparing med 700 miljoner kronor per år.
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg
Regeringens förslag: Den skäliga levnadsnivå som lägst skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen godkände i december 1994 den förbättring av det särskilda bostadstillägget som regeringen förorda-
90
de i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. Prop. 1994/95:100 l994/95:25, bet. l994/95zFiU1, rskr. l994/95:145). Förbättringen bestod Bil. 6 i att en skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122 % av bas- beloppet för ogift och 101 % för den som är gift. Detta har övergångsvis reglerats i förordning (199421 193) om tillämpningen av lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Bestämmelsen är dock av en sådan karaktär att den bör regleras i lag i stället för i förordning. 1 förslaget till ändring i lagen om bostadstillägg till pensionärer som träder i kraft den 1 juli 1995 bör därför regleras att den skäliga levnadsnivån skall vara lägst 122 % vid beräkning av särskilt bostadstillägg.
A nslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslagen till ändrade regler för bostadstillägg och förslaget till höjt pensionstillskott för förtidspensionärer under anslaget B 5. Förtidspensioner och med beaktande av begränsningen i basbe- loppets uppräkning samt dess utveckling och bostadskostnadsutveck- lingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 15 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.6.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
|. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308)om bostadstillägg till pensionärer, godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna för bostadstillägg. . till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 200 000 000 kronor. lx)
Lo.)
B 11. Ersättning till Posten AB m.m.
l993/94 Utgift 191 253 860 l994/95 Anslag 204 439 000 1995/% Förslag 282 025 000
varav 188 017 000 beräknat för juni 1995 -- juli 1996
Från anslaget betalas ersättning till Posten AB, respektive portokost- llader för utbetallling av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag. m.fl. förmåner. porto- och distributionskostnader vid utsänd- ning av information till allmänheten. för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden. samt för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassoma.
91
Riksförsäkringsverket Prop. l994/95:100
RFV beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 317 720 000 BIL 6 kronor.
Regeringens överväganden
RFV och försäkringskassoma betalar ut försäkringsförmåner dels genom kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via Posten AB. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är kontoinsättning det princi- piella utbetalningssättet. Detta innebär minskade portokostnader. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas en ytterligare besparing om ca 20 miljoner kronor. Vidare innebär slopandet av vårdnadsbidraget en besparing om 6,9 miljoner kronor för år räknat. Kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas mot denna bakgrund till 307 370 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utges från Allmänna pensionsfonden. Ersätt- ningen beräknas till 25 345 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 282 025 000 kronor.
Delpension
Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan under vissa förut- sättningar erhålla delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpen— sion skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensions- grundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskning- en förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni 1994, kunde del- pension betalas ut med 65 % av inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller 60 år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger numera först från den månad den försäkrade fyller 61 år. Samtidigt sänktes kompensationsgraden till 55 % av pensionsunderlaget. Enligt övergångsreglerna skall äldre be- stämmelser tillämpas om ansökan gjorts före ikraftträdandet och delpen- sion även beviljas för tid med början före den 1 januari 1995. Vidare ansåg utskottet att de som redan uppbär delpension skall ha möjlighet att trappa ner sin arbetsinsats ytterligare inom ramen för nu gällande regler. l praktiken innebär detta, att nedtrappningen måste ske under december 1994.
92
1 december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare Prop. 1994/952100 uppbar 48 000 personer delpension och i december 1993 var motsvaran- Bil. 6 de siffra 48 600. Antalet delpensionärer i december 1994 uppgick till ca 50 000. Tillströmningen av nya delpensioner har varit mycket svag, efter det att de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1994. Antalet delpensio— närer beräknas avta fram till år 1998 främst beroende på att nybe- viljandefrekvensen antas minska på samma sätt som skedde år 1981, då ersättningsgraden sänktes samt att antalet åldersklasser som kan få del— pension minskat med 20 %.
93
C. Hälso- och sjukvård Prop. 1994/951100 Bil. 6
Mål och inriktning
l—lälso- och sjukvården är en av grundpelama i ett välfärdssamhälle. 'Till dess uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring. Tillgången till en god hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor skall känna sig trygga.
Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen — HSL (19822763) styras av följande principer:
* God och trygg hälso— och sjukvård till alla Det skall finnas en bra och lättillgänglig hälso- och sjukvård för alla människor på lika villkor.
* Valfrihet och inflytande för patienten Patientens önskemål och behov skall så långt som möjligt styra ut— formningen av vården. Patientens möjligheter till infiytande över sin egen situation bör stärkas för att motverka det naturliga underläge som patienten befinner sig i.
* Gemensam finansiering Hälso- och sjukvården skall vara gemensamt finansierad via skatt- sedeln. Den som är sjuk skall få den vård och omsorg han behöver, oberoende av egen ekonomi. Patientavgifter bör främst ses som ett styrmedel och inte som en finansieringskälla.
* Rättvis fördelning — efter behov
Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist och efter behov. De äldre, barnen, de psykiskt störda och de långtidssjuka är grupper som sjukvårdshuvudmännen särskilt bör uppmärksamma.
* Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård För att resurserna ska kunna fördelas rättvist och efter behov måste hälso- och sjukvården vara demokratiskt styrd.
* F örnvelse— och effektiviseringssträvandena måste fortsätta Resurserna till hälso- och sjukvården är begränsade. Verksamheten måste ständigt anpassas till ändrade behov och nya förutsättningar. Fömyelsen och effektiviseringen måste därför gå vidare.
94
Folkhälsoarbetet Prop. l994/952100
. . Bil. 6 Genom våra kost-, tobaks- och alkoholvanor, motlon m.m. kan Vi som
enskilda individer i viss mån påverka vår hälsa och vårt välbefinnande. Men många, oftast mer avgörande, faktorer styr man som enskild inte över. Det gäller bl.a. det genetiska arvet, arbetslöshet och miljöfaktorer såsom vatten- och luftföroreningar. Samhället har här ett stort ansvar.
Sverige har anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. be- trakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.
Under åren 1990 och 1991 uppdaterades hälsomålen bl.a. med hänsyn till utvecklingen inom Europaregionen och till nya kunskaper. Hälso- målen följs upp genom olika s.k. indikatorer. En samlad uppföljning för Europaregionen har gjorts under år 1994. Den har nyligen presenterats och visar bl.a. att Sverige hävdar sig väl vid en internationell jämförelse.
Detta är glädjande men det finns samtidigt anledning att uppmärksam- ma att visa gruppers, t.ex. yngre lågutbildade kvinnors, hälsosituation i vårt land verkar försämras. Folkhälsoarbetet måste därför drivas vidare med oförminskad kraft och Folkhälsoinstitutets uppgifter och insatser koncentreras till att finna metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd. Det är också genom att förbättra dessa gruppers hälsa som de stora folkhälsovinstema kan göras.
Patientens ställning
Ett centralt mål för reforrnsträvandena i den svenska hälso- och sjuk- vården under senare år har varit att stärka patientens och medborgarens ställning, bl.a. genom att ge individen ökade möjligheter att välja vård- givare inom t.ex. primärvård och olika typer av specialistvård liksom att välja sjukhus vid sluten vård. Åtgärder har också vidtagits för att öka vårdens tillgänglighet, genom bl.a. vårdgarantiåtaganden.
Men patientens ställning och inflytande kan och bör stärkas ytterligare. Regeringen har därför i de ändrade direktiven till kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) uppdragit åt kommittén att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i vården.
lf'erksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring
Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring är mycket viktiga inslag i arbetet inom hälso- och sjukvården. För en utvecklad verksamhetsupp- — följning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de över- gripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas vårdens tillgänglighet och dess möjligheter att erbjuda kontinui-
95
tet i kontakterna. Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör Prop. 1994/95:100 formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna ut- Bil. 6 nyttjas på ett effektivt sätt. ' Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och för dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall del- målen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård uppnås. Från statens sida är det angeläget att genom tillsyn och uppföljning kunna bedöma om eller i vilken mån målen nåtts, dvs. om hälso- och sjukvården utvecklas positivt eller ej. Detta behövs bl.a. för att få under- lag för att bedöma behovet av åtgärder från regeringens och riksdagens sida. Däremot är det av mindre betydelse på vilket sätt sjukvårdshuvud- männen organiserar sin verksamhet för att nå målen. Syftet med kvalitetssäkringsarbetet är att nå en hög och jämn kvalitet i såväl omvårdnad som vid behandlingar och operationer. Stora variationer mellan vårdgivama inom den offentligt finansierade vården kan i dessa avseenden inte accepteras. Staten har en viktig uppgift att medverka i det arbete som pågår med att utarbeta kvalitetssäkringssystem. Detta arbete är mycket angeläget främst ur patientsäkerhetssynpunkt men ock- så ur ett personalpolitiskt perspektiv.
Rehabilitering
Rehabiliteringstanken, att människor skall återfå funktionsförmågan — helt eller så långt medicinskt möjligt — efter sjukdom eller skada och därmed kunna återvända till ett normalt liv, måste genomsyra all vård och omsorg. Detta förhållningssätt skall gälla även för patienter med mycket långvariga, kroniska eller obotliga sjukdomar eller skador, där det handlar om att lära sig att leva med sin sjukdom.
En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur såväl individens och de anhörigas som ur samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär det minskade kostnader inom sjukförsäkringen och för landstingens och kommunemas service och vårdinsatser.
Rehabiliteringsinsatser måste för att vara effektiva sättas in på ett tidigt stadium och samordnas. Detta fungerar inte alltid i dag. Arbetsgivaren och försäkringskassan har ansvar för att den yrkesverksamma befolk- ningen vid sjukdom eller skada får rehabilitering. Men när det gäller människor utanför arbetslivet, t.ex. äldre, handikappade och psykiskt störda finns det risk för att deras rehabiliteringsbehov inte uppmärksam- mas av vare sig försäkringskassa, landsting eller kommun.
För att undvika att rehabiliteringsbehov inte blir tillgodosedda har staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet kommit överens om att för år 1995 avsätta 300 miljoner kronor till rehabilitering av äldre och handikappade.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att sjukvårdshuvudmännen uppmärksammar behovet av insatser när det gäller äldre personers och de psykiskt stördas hälsosituation. När huvud-
96
ansvaret för omvårdnaden av dessa grupper numera finns hos kommu- Prop. 1994/95:100 nema är det speciellt viktigt att de ansvariga för sjukvård och medicinsk Bil. 6 rehabilitering inriktar sin verksamhet på ett sådant sätt och utformar sådana delmål som tillgodoser äldre personers och psykiskt stördas be- hov av en god medicinsk service. Socialstyrelsens uppföljning av Ädel- refonnen understryker behovet av detta. Flera av de åtgärder som rege- ringen har vidtagit eller planerar fokuseras också på de äldres hälsa och de psykiskt stördas situation.
.S'jukvårdshuvudmännens ansvar
Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Vården skall ges till alla på lika villkor.
En viktig förutsättning för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god tillgång till och kvalitet i hälso- och sjukvården är att de kan fördela resurserna efter befolkningens vårdbehov. De måste därför ha stor frihet att anpassa vårdutbudet efter lokala behov och förutsättningar, då variationerna ur såväl geografiska och befolkningsmässiga som hälsomässiga hänseenden är betydande.
Förnyelsearbetet måste gå vidare
Den svenska hälso- och sjukvården präglas för närvarande av ett inten- sivt förändringsarbete. Detta arbete bör fortsätta och är angeläget av flera skäl.
Det krävs ett kontinuerligt förändringsarbete för att anpassa hälso- och sjukvården till förändrade behov och nya förutsättningar. Mycket i den pågående utvecklingen talar också för att allt mer av medicinsk service kan tillgodoses i öppna vårdformer. Men fortfarande är en stor del av hälso- och sjukvårdens samlade resurser knutna till den slutna vården. Därför är det angeläget att den öppna vården/primärvården prioriteras och att nya samarbetsformer mellan öppen och sluten vård utvecklas. Detta kan på sikt innebära att gränsen mellan dessa vårdforrner blir mindre påtaglig. Att anpassa den slutna vårdens struktur till nya förut- sättningar och begränsade ekonomiska resurser är enligt regeringens bedömning en av de största utmaningarna för sjukvårdshuvudmännen under de närmaste åren.
Ett viktigt inslag i fömyelsearbetet är en bättre kontinuitet mellan de patienter som ofta behöver sjukvårdens tjänster och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården. Vi har för avsikt att uppmärksamma detta i samband med att vi lägger fram förslag till riks- dagen om att upphäva husläkarlagen.
Patientens möjlighet att välja vårdgivare är också ett angeläget inslag i fömyelsearbetet och en grundläggande utgångspunkt i en god hälso- och sjukvård.
Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den
. 97 7 Riksdagen l994/95. I saml. Nr !()0. Bilaga 6
offentliga sektorn bör uppmuntras. Nya verksamhetsfonner, som är mer Prop. l994/95:100 flexibla, bör prövas. Olika alternativ till den offentligt producerade Bil. 6 hälso- och sjukvården kan i detta sammanhang vara ett komplement.
Hälso- och sjukvårdens resurser
Sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar och behovet av att kunna kontrollera totalkostnadema och fördela sjukvårdsresursema främst efter behov innebär att huvudmännen måste kunna fördela resurserna dit där det finns behov av ytterligare insatser från sjukvårdens sida. De bör också kunna avgöra vilka insatser som behövs inom ett visst område för att en verksamhet skall få del av offentlig finansiering. Ett arbete med denna inriktning har inletts.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvår- den, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen.
Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolkningens behov, bör överbryggas.
Det är nödvändigt att det fortsatta fömyelsearbetet inom hälso- och sjukvården sker inom en resursram som är förenlig med arbetet att upp- nå balans i samhällsekonomin. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till vad vi tidigare anfört om den kommunala ekonomin. Eftersom vi anser att landsting och kommuner bör vara mycket återhållsamma med skatte- höjningar måste arbetet med att effektivisera den kommunala verksam- heten intensifieras för att medborgarnas behov av service och vård skall kunna tillgodoses.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjuk- vården har successivt minskat under senare år. Ersättningama från sjuk- försäkringen bidrar numera bara med ett par, tre procent av totalkost- naderna för hälso- och sjukvården. Patientavgifter bidrar med ungefär lika mycket. Vi vill i detta sammanhang understryka att vi anser att patientavgifter främst bör betraktas som ett styrinstrument och inte en finansieringskälla.
De minskade statsbidragen innebär att nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att styra utvecklingen av hälso- och sjukvården ur riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås.
Utvecklingen i nuvarande hälso- och sjukvårdssystem
Hälso— och sjukvårdens ekonomi och stt-*rning
Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt för- fogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industriali-
98
serade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga Prop. l994/95:100 volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra sam- Bil. 6 hällssektorer och under l980-talet har hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) ökat långsammare än under l970-talet i stort sett alla OECD-länder.
Enligt OECDs statistik avseende år 1992 uppgick hälso— och sjukvår- dens andel av BNP till 79% i Sverige. Detta kan jämföras med 75% år 1972 och 9,6% år 1982. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har såle- des minskat med 18% mellan 1982 och 1992.
Högst BNP-andel har USA med 14%, följda av Canada med lO,l% och Frankrike respektive Finland med 9,4%. I Danmark uppgick BNP- andclcn år 1992 till 6,5% och i Norge till 8,3%.
l de flesta OECD-länder betalas vården antigen genom skattefrnansie- rade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förrnånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för- och nackdelar. ! de flesta länder har därför respektive system modifierats och lånat drag av varandra. I vårt land pågår i flera landsting ett förändrings- arbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i förändra- de styr— och ersättningsformer utan att avkall görs på verksamhetens kvalitet och de övergripande målen för hälso- och sjukvården. De s.k. Dala-, Bohus- och Stockholmsmodellema är exempel på detta. Uppfölj- ningar och utvärderingar av dessa modeller har bl.a. inom ramen för HSU 2000 sammanställts och analyserats.
Utvecklingsarbetet inom hälso— och sjukvården utgår i huvudsak från den gängse uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan kommuner, lands- ting och staten. Men sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (199121 136) om försöksverksam- het med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. För närvarande pågår en sådan försöksverksamhet i fem kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Katrineholm och Sigtuna sedan den avbrutits i två kommuner. Håbo och Kävlinge. Socialstyrelsen har i december 1994 lämnat en andra uppföljningsrapport om försöken, Halvvägs; Läges- rapport från försöket med kommunal primärvård.
Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om försöksverksamhetens genomslag i praktiken. De förändringar som skett inom hälso- och sjuk- vårdssektom, t.ex. Ädelreformen och husläkarrefomren, i kombination med rådande ekonomiska förutsättningar innebär dessutom att det är svårt att urskilja vilka förändringar som är en följd av det ändrade huvudmannaansvaret. Hittills har inte heller några större skillnader kun- nat iakttas beroende på om kommun eller landsting är huvudman för primärvården.
Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård inletts den ljanuari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/922105, bet. l99l/92:SfU l7, rskr. l99l/92:347).
99
Försöksverksamheten bedrivs inom vissa områden i fem län, nämligen Prop. l994/95:100 Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Bil. 6 Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att minska de samhällsekonomiska kostnadema för socialförsäkringen genom att det s.k. ohälsotalet skall kunna minskas. Riksförsäkringsverket och Social— styrelsen har i uppdrag att gemensamt följa upp och utvärdera dessa försök.
Ytterligare steg i försöken att överbrygga sektorsgränser har tagits genom att det sedan den 1 juli 1994 också finns möjlighet att med stöd av lagen (l9941566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samord- ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst bedriva försöksverksamhet inom detta område. För närvarande pågår en sådan verksamhet i Stenungsunds kommun.
folkhälsoarbetet
Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den all- männa levnadsstandarden har höjts. Bättre kost. hygien. arbetsmiljö, boende, allmän skolgång och medicinska insatser har givit befolkningen gynnsammare livsvillkor. Detta avspeglar sig också i hälsotillståndet som generellt sett är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivs- längden är bland _de högsta och spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla åldrar kan behandlas och rehabiliteras.
Men skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är fortfarande stora. Det finns betydande skillnader mellan olika socioekonomiska grupper liksom mellan kvinnor och män och mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att skillnaderna ökar. Yngre lågutbildade kvinnor är en grupp vars hälsosituation tycks försämras. Detta framgår av den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen presenterade under våren 1994.
Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen, nedsatt psykiskt välbefinnande och allergier samt insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta dessa nega- tiva utvecklingstendenser krävs att det preventiva folkhälsoarbetet in- tensifieras och tydligare inriktas mot strukturella insatser. De hälso- främjande åtgärderna syftar i första hand till att skapa stödjande miljöer för hälsa som ger förutsättningar för att öka välbefinnandet så att mot- ståndskraften mot olika påfrestningar stärks och därigenom risken för ohälsa och sjukdom minskar. ] andra hand, som en positiv sidoeffekt. kan kostnaderna för sjukvården komma att minska.
Primärvården
Primärvården utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik. behandling och reha- bilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgäng-
100
lig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet Prop. l994/95:100 runt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisa- Bil. 6 tionen som utåt mot läns- och regionsjukvård samt socialtjänst, skol- hälsovård, hälso- och miljöskydd etc. Detta förutsätter dels en flexibel vårdorganisation, dels att vården utformas efter lokala behov och förut—
sättningar.
Utvecklingen under 1990-talet har medfört flera förändringar som på- verkar primärvårdens omfattning och inriktning. År 1989 kom Lands- tingsförbundet med sin rekommendation om ett fritt vårdsökande på samma vårdnivå inom landstinget eller en grupp av landsting. Alla landsting följde denna rekommendation, vilket bl.a. innebar att patienter- na inte längre var hänvisade till den närmaste vårdcentralen.
Genom Ädelreformen övergick många distriktssköterskor och under- sköterskor, som sedan början av 1980-talet knutits till primärvården främst för att bistå distriktssköterskoma i deras verksamhet, till primär- kommunal verksamhet. Sammanlagt överfördes nära 3 500 befattningar eller en femtedel av den personal som berördes av reformen från lands- tingen till de kommuner som inte själva hade huvudmannaansvaret för primärvården. Mer än 50 procent av den överförda personalen var distriktssköterskor och drygt 30 procent undersköterskor.
[ detta sammanhang använder vi begreppet sjukvårdshuvudmän som samlingsbegrepp för landstingen, de tre landstingsfria kommunema och de fem kommuner som på försök har huvudmannaansvaret för primär— vården. Men vi vill understryka att alla kommuner egentligen skulle kunna betecknas som sjukvårdshuvudmän till följd av Ädelreformen, då alla kommuner genom denna tagit över ansvaret för hemsjukvården i de särskilda boendefomrerna med undantag av läkarinsatser. Dessutom har hälften av landet kommuner också, enligt överenskommelse med respek- tive landsting, tagit över hemsjukvården även i det vanliga boendet.
Under 1970- och 1980-talen präglades primärvården i stor utsträckning av bristen på läkare. Trots att antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under l980-talet fanns även i slutet av detta årtioende en läkarbrist på grund av att många tjänster var vakanta eller upprätt- hölls av vikarier. Detta medförde att det många gånger kunde vara svårt att få kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. Men det bidrog också till en ändrad arbetsfördelning mellan olika personalgrupper inom vårdcentralen genom att uppgifter dclcgerades till distriktssköterskor, andra sjuksköterskor och undersköterskor. Arbetsformerna utvecklades också till förmån för ett ökat lagarbete.
Som en följd av bl.a. en god tillgång till specialistkompetenta läkare och husläkarrefonnen finns det numera det antal distriktsläkare/ husläka- re som sjukvårdshuvudmännen sedan länge ansett vara önskvärt, näm- ligen en läkare per 2 000 invånare. Det finns därmed numera drygt 4 300 specialistkompetenta läkare, främst specialister i allmänmedicin. inom primärvården.
En liknande förändring, som skedde år 1992 vad gäller äldre och fysiskt handikappade personer, genomförs från och med i år för psykiskt störda. Denna reform får effekter också för primärvårdsverksamheten.
101.
Ett bra stöd, till såväl de psykiskt störda som personal inom den kom- Prop. l994/95:100 munala verksamheten från hälso— och sjukvården, är en viktig förutsätt- ' Bil. 6 ning för att de psykiskt störda skall få ett bra omhändertagande i bo- stadsområdena. Detta kan bara uppnås genom ett stort engagemang från primärvården.
Med nuvarande kompetensfördelning i samhället ligger ansvaret för att utveckla vården på sjukvårdshuvudmännen. [ enlighet med regeringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperio- den lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Genom att primärvården hamnat i fokus för debatten har den i mindre utsträckning berörts av besparingskraven inom hälso- och sjukvårdssektorn. Detta är också i linje med riksdagens och regeringens riktlinjer, vilka länge förordat en förändring av resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården.
Det finns nu vissa tecken på att läns- och regionsjukvården åter expan— derar och att den öppna vården därmed riskerar att bli eftersatt. Vi vill dock framhålla vikten av att primärvården fortsätter att utvecklas bl.a. när det gäller de preventiva insatserna.
Den slutna vården
Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten läggs in på sjukhus, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser. Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet patien- ter reducerades med nästan hälften.
Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården. där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0.8 platser.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades. minskade också medel- vårdtiderna för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom lång- tidssjukvården/ geriatrikcn och genom en utvecklad samverkan med öppenvårdsrcsurserna och kommunernas äldreomsorg.
Genom Ädelreformen minskades antalet färdigbehandlade inom sjuk- husen och vårdtiderna kunde kortas ytterligare. År 1989 vårdades t.ex. en strokepatient i genomsnitt 58 dagar på sjukhus medan medelvärden för dessa patienter år 1993 var 16 dagar.
Enligt den intemationellajämförelse som OECD har publicerat var den genomsnittliga vårdtiden på akutsjukhus i Sverige år 1992 6,0 dagar. Endast Australien redovisar ett lägre antal dagar. Antalet intagningar per 1 000 invånare har därmed kunnat öka trots det minskade antalet vård- platser.
Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och på hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utveck- lingen av t.ex. dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att
102
minska behovet av vårdplatser. lngrepp som tidigare krävde att patienten Prop. l994/952100 togs in på sjukhus kan nu i fiera fall ske i öppen vård. Utvecklingen har Bil. 6 lett till att vi har börjat tala om "sjukhuset utan bäddar" och "sjukhuset utan väggar".
Förändringarna inom den slutna vården understryker nödvändigheten av att omstrukturera verksamheten. Det finns totalt sett alltför många sjukhusbäddar i landet vilka binder resurser som skulle kunna utnyttjas bättre.
Att tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder och att utmönstra föråldrade och ineffektiva metoder är ett viktigt inslag i fömyelsearbetet. Den verksamhet som Statens beredning för utvärde- ring av medicinsk metodik, SBU ansvarar för är därför angelägen. Verk- samheten, som nu har bedrivits i cirka sju år. syftar till att ge sjukvårds- huvudmännen underlag och stöd för förändringsarbetet och åstadkomma en kostnadseffektiv vård med hög kvalitet och patientsäkerhet.
För att den enskilde skall få sina vårdbehov, inklusive en effektiv och snabbt insatt medicinsk rehabilitering, tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och att insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten integreras och samverkar för att uppnå det bästa möjliga och snabbaste återhämtandet för den enskilde. Detta är speciellt viktigt när det gäller äldre och psykist störda personer, som ofta kan vara beroende av insatser från hälso- och sjukvården under lång tid. På vissa håll i landet, t.ex i Bohuslandstinget, har detta bidragit till att gränserna mellan den öppna och slutna vården håller på att luck- ras upp och förändras.
Långa köer till vissa operationer var ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet. Företrädare för staten och Landstingsförbundet träffade därför år 1991 en överenskommelse om att införa en vårdgaranti från och med år 1992. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kr till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin har förlängts under åren 1993 och 1994 och kommer att gälla även under innevarande år enligt Dagmaröverenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet för år 1995.
Vårdgarantin har varit framgångsrik. Utveckling underlättades genom att Ädelreformen genomfördes vid samma tid som vårdgarantin trädde i kraft samtidigt som många landsting började tillämpa nya ersättnings- forrner för klinikerna vid sjukhusen.
De köer som fanns i slutet på 1980-talet hade i slutet av år 1993 i det närmaste försvunnit. På vissa håll i landet finns dock nu tecken som tyder på att köerna till opererande specialiteter åter ökar.
Internationell samverkan inom hälso och sjukvårdsområde!
Den internationella samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet kom- mer i hög grad att påverkas genom Sveriges medlemskap i EU. Hälso- och sjukvården är dock i huvudsak en nationell fråga inom EU och det
finns inte någon gemensam lagstiftning inom detta område med undan- Prop. l994/95:100 tag av läkemedelsområdet. I samband med att Maastrichtfördraget trädde Bil. 6 i kraft upprättades dock ett formellt och strukturerat samarbete inom folkhälsoområdet genom artikel 129 i Fördraget om den Europeiska Unionen. Samarbetet skall främst inriktas på att förebygga de stora folk— sjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket, främja forskning om deras orsaker och överföring samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. ] artikeln understryks också vikten av samarbete med tredje land och andra internationella organisationer på folkhälsoområdet.
Bland dessa finns WHO, som är den organisation som Socialdeparte- mentet tidigare haft det mest omfattande samarbetet med. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländema, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella samarbetet kring smittskydd och hiv/aids är viktigt också för Sverige. Regeringen lägger även stor vikt vid och stöder aktivt WHO Europas arbete med att förverkliga en europeisk handlingsplan på alkoholområdet. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa.
Miljö- och hälsoministrama i WHO:s europaregion träffades i Helsingfors ijuni 1994 och antog en deklaration och ett handlingspro- gram om hälsorisker i miljön. Deklarationen omfattar dels åtgärder mot gränsöverskridande föroreningar, dels åtgärder i varje medlemsland.
Det internationella samarbetet sker också inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck- ling (OECD).
Att främja demokrati och respekt för de mänskliga fri- och rättigheter- na är grunden för Europarådets verksamhet. Under en lång rad år har Europarådet bl.a. arbetat med frågor som rör bioetik. För närvarande utarbetar den styrkommitté inom Europarådet som arbetar med dessa frågor ett förslag till en konvention om bioetik. Denna består dels av en ramtext, dels av separata protokoll i olika sakfrågor. 1 en första etapp utarbetas ett protokoll om forskning på människa och ett om transplanta- tioner. Senare följer protokoll om skydd för embryot samt genetiska tester.
Flertalet industrialiserade länder står inför likartade problem inom hälso- och sjukvårdsområdet, med en stagnerande ekonomi och en åldrande befolkning. Detta har särskilt uppmärksammats av OECD inom ramen för det arbete som görs för att reformera hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsländerna. En ministerkonferens med detta tema hölls i novem- ber 1994.
Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårds- området med Polen. Slovakien, Tjeckien och Ungem.
104
Vidtagna och planerade åtgärder Prop. l994/95:100 Bil. 6
Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet
Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett större antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för att samla in och redovisa adekvat information måste påskyndas.
För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvår- den behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnads- utveckling. Sådana data saknas i allmänhet.
Socialstyrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvali- teten inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte resurserna optimalt. Det kan t.ex. finnas onödigt stor akutverksam- het inom flera landsting. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika alternativa metoder och system är nödvändiga faktaunderlag infor beslut om resursfördelning, prioriteringar och ekono- miska styrsystem.
I samband med överenskommelsema om vissa ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. — de s.k. Dagmaröverens- kommelsema — har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälso— och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa områden t.ex. inrättandet av centrum för epidemiologi och social analys inom Social- styrelsen. Detta bör ses som led i arbetet med att förbättra informations- försörjningen. Men det behövs ytterligare insatser och en fortsatt nära samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna. De statistik- uppgifter och de redovisningssystem, som i dag finns tillgängliga, är otillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål relativt lätt kan göras.
Som ett led i arbetet med att förbättra redovisningen har Socialstyrel- sen fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla ett system för att regelbundet kunna redovisa förhållandena i hälso- och sjukvården till riksdagen och regeringen. Ett förslag till uppläggning och innehåll redovisades till den förra regeringen i början av år 1994.
Socialstyrelsen kommer inom ramen för detta uppdrag att regelbundet redovisa aktuella förhållanden i hälso- och sjukvården. Den regelbundna rapporteringen kommer att avlämnas vart tredje år. Första rapporten beräknas utkomma hösten 1995. Därtill kommer en hälso- och sjuk- vårdsstatistisk bilaga att produceras årligen. Denna kommer att innehålla material från tillgängliga register och speciella kartläggningar. En sam- ordning av den regelbundna rapporteringen med den statistiska bilagan kommer att ske fortlöpande.
1 nära samarbete med Landstingsförbundet och Svenska Läkaresäll- skapet arbetar Socialstyrelsen också med att utveckla öppenvårdsstatisti-
105
ken. Resultatet av detta arbete kommer att ha stor betydelse för det upp- Prop. l994/95:100 följnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med Bil. 6 anledning av Adel-reformen, försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården och psykiatrirefomren.
I avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet betonas att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom området metoder och hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet och produk- tivitet i vården". Det pågår också ett omfattande arbete för att bl.a. ut- veckla en infrastruktur för sjukvårdens infomrationsförsörjning.
Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utveck— lats och samlats in av Landstingsförbundet. Sedan år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till de åtgärder som omfattas av den centrala vårdgarantin.
1 de senaste årens Dagmaröverenskommelser har 21 miljoner kronor avsatts för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvamingssystetn för att förbätt- ra framförhållningen innan nya medicinska metoder tas i bruk.
Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården kommer att ha fortsatt hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso- och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sam- manhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta till vara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäkringsarbcte. förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvalitetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar.
Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993z9) fastlagt att all legiti- merad personal skall bedriva ett systematiskt. fortlöpande och dokumen- terat kvalitetssäkringsarbete. 1 föreskriften ges anvisningar om vad som bör ingå i kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledningens ansvar.
Nationella register om vårdkonsutntion m.m. saknar ofta uppgifter om vårdens kvalitet och behandlingsresultat. De försök som den medicinska professionen driver för att utveckla särskilda nationella kvalitetsregister bör därför stödjas.
Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för profes- sionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär.
l—"olkhälsoarbetet
Den höga arbetslösheten är kanske ett av de största hoten mot folk- hälsan. lnsatser för att komma tillrätta med arbetslöshet är därför av stor
106
vikt också ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen har också som framgår Prop. l994/952100 av bilaga 1 ], littera A. Arbetsmarknad föreslagit en rad åtgärder för att Bil. 6 minska arbetslösheten. Stimulanser till bygg- och anläggningssektorn, särskild satsning på ungdomsintroduktion och mer utbildningsinsatser förväntas ge positiva effekter på sysselsättningen.
En annan viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är ut- färdandet av den tobakslag som trädde ikraft den ljuli 1993. Lagen skärptes förra året och innehåller nu regler som förbjuder rökning i lokaler där allmänna sammankomster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Det är också förbjudet att röka på skolgårdar och i utomhusmiljöer i anslutning till förskolor eller fritidshem.
Vidare är arbetsgivaren numera skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Dessutom har en särskild utredare nyligen tillsatts för att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett förbud mot indirekt tobaksreklam.
Alkoholpolitiska kommissionen lade under våren 1994 fram sitt huvud- betänkande. Det har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
En följd av kommissionens arbete är att särskilda medel avsatts för att bilda en nationell ledningsgrupp för det alkohol och drogförebyggande arbetet under ledning av Folkhälsoinsitutet. Ledningsgruppen ska bl.a utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador.
Insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av HIV-viruset. Den internationella smittspridningen, i kombination med ett omfattande resande över landets gränser och pågående invandring från områden där förekomsten av hiv/aids är utbredd, innebär risk för fortsatt smittsprid- ning. Denna risk måste mötas med fortsatt kraftfulla åtgärder.
Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har avgörande betydelse för folkhälsan t.ex. en fortsatt restriktiv alkohol- och narkotika- politik, förbättringar av arbets-, boende- och skolmiljöer, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förutsätt- ningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Insat- serna bör koncentreras till att utveckla metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd och systematiskt påverka dem som be- driver folkhälsoarbete att lägga tyngdpunkten vid insatser som kan minska skillnaderna mellan olika grupper. Härigenom kan de stora folk- hälsovinstema göras.
Även centrum för epidemiologi och social analys (EpC) och folkhälso- enheten vid Socialstyrelsen har stor betydelse för det fortsatta folkhälso- arbetet. Socialstyrelsen presenterade under våren en folkhälsorapport och en uppföljning av landstingens folkhälsoansvar vilka låg till grund för den förra regeringens skrivelse 1993/94: 247 om folkhälsa. Skrivelsen, som nyligen behandlades i riksdagen, föranledde inga åtgärder från riks- dagens sida.
107
Primärvården Prop. l994/95:100 Den 1 januari 1994 trädde lagen (l993:588) om husläkare i kraft. Ett Bll' 6 husläkarsystem enligt vissa nationella riktlinjer har dämted kommit att införas i de flesta landsting och berörda kommuner.
Huvudsyftet med husläkarreforrnen är att människor skall få en bättre kontakt med en öppenvård som är lättare tillgänglig och erbjuder bättre kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. På de flesta håll i landet kunde dock dessa behov redan tillgodoses genom att läkartillgång- en inom primärvården väsentligt förbättrats under början av 1990-talet. Dessutom hade flertalet sjukvårdshuvudmän redan före lagens tillkomst infört eller planerat införa rätt att välja läkare inom primärvården. Vi anser därför att husläkarlagen är onödig, då den inte bidrar till att lösa eventuella problem utan snarare skapar sådana.
Regeringen har därför för avsikt att föreslå riksdagen att husläkarlagen skall upphävas. Ett första steg i den riktningen togs i samband med regeringens proposition 1994/941109 Vissa privatpraktiserande läkares och Sjukgymnasters etablering m.m., som riksdagen nyligen behandlat.
Riksdagens beslut med anledning av denna proposition innebär att de tidigare etableringsbestämmelsema i husläkarlagen tagits bort och änd- rats så att ett samverkansavtal måste träffas med sjukvårdshuvudmannen för att en läkare skall få etablera sig som husläkare. Samtidigt har be- stämmelsen om att landstinget skall fördela dem som har avstått från att förtecknas och inte själva valt en husläkare på husläkama inom lands- tinget upphört att gälla.
Regeringen avser också att i den kommande propositionen med förslag om husläkarlagens upphävande ange vissa riktlinjer för utvecklingen av primärvården.
Läkarvårdsersåttning och ersättning för sjukgymnastik
Finansieringen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjuk- gymnaster har enligt riksdagens beslut fr.o.m. den I januari 1994 över- förts till landstingen från sjukförsäkringen (prop. 1993/94:75, bet. l993/94:SoUl4, rskr. l993/941118). Samtidigt avskaffades de tidigare etableringsbegränsningarna för anslutning till den allmänna sjukförsäk- ringen. Bestämmelsema i lagen (199321651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik i den lydelse de hade under år 1994 innebar att vissa specialistläkare och sjukgymnaster som bedriver privat verksamhet får ersättning från landstingen om de upp- fyller de i respektive lag angivna kraven på kompetens och verksamhet. Som följd av dessa bestämmelser kunde dessa läkare och sjukgymnaster etablera sig med offentlig finansiering utan sjukvårdshuvudmannens tillstånd och möjlighet att påverka inom vilken del av sjukvårdsområdet det eventuellt kunde finnas behov av den privatpraktiserandes tjänster. Lagbestämmelsema har bidragit till ökade kostnader för sjukvårds- huvudmännen och till svårigheter att uppfylla målet i hälso- och sjuk- vårdslagen om en god vård på lika villkor för alla. Regeringen har där-
108
för i en proposition till riksdagen (prop. l994/951109) föreslagit att be- Prop. l994/95:100 stämmelserna i de aktuella lagama som reglerar rätten att etablera sig Bil. 6 som privatpraktiker med ersättning för sin verksamhet från sjukvårds- huvudmannen upphör att gälla. Enligt riksdagens beslut innebär de nya bestämmelserna att den som vill etablera sig som privatpraktiserande specialistläkare i öppen vård eller sjukgymnast får tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen har också för aVSikt att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag om bl.a. administrationen av dessa ersättningar, taxor- nas konstruktion och övergångsbestämmelser för de privatpraktiker som redan är etablerade.
Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom hälso— och sjukvårdens område
Sedan den 1 oktober 1994 gäller två nya lagar beträffande tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen, lag ( 1994:953) om åligganden för perso- nal inom hälso- och sjukvården och lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.
Lagstiftningen innebär att systemet för att ingripa mot försummelser, som begåtts av enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, så långt som möjligt anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för disciplinansvar har vidare begränsats till åtgärder som har särskild betydelse för patientsäkerheten. l förarbeten till lagstift- ningen betonas också att Socialstyrelsens tillsyn ytterst syftar till att förebygga onödiga risker i vården och att också bakomliggande orsaker till ett begånget fel skall undersökas och i förekommande fall tas upp med den som svarar för vården (prop. l993/941149, bet. l993/94:50U26, rskr. l993/94:410).
Verksamhetstillsyn över hälso- och sjukvården
Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller tillsynen över och kraven på hälso- och sjukvårdsverksamhet. Avsikten är att verksamhetstillsynen över offentlig och enskild vård så långt som möjligt skall vara densamma. Socialstyrelsen skall genom en anmäl- nings- och rapporteringsskyldighet få kännedom och fortlöpande infor- mation om vårdverksamheten och därmed förbättrade möjligheter att följa och stödja verksamheten för att förebygga onödiga risker i vården. Avsikten är också att i hälso- och sjukvårdslagen (19821763) förtydliga kraven på att all hälso- och sjukvårdsverksamhet skall bedrivas av perso- nal med adekvat utbildning och med behövlig teknisk utrustning i ända- målsenliga lokaler.
109
Patientfårsäkringen Prop. l 994/95:100 De offentliga sjukvårshuvudmännen och fyra stora svenska försäkrings- BIL 6 bolag har träffat avtal om en särskild patientförsäkring som gällt sedan den I januari l975. Genom försäkringen har sjukvårdshuvudmännen frivilligt åtagit sig att lämna ersättning för behandlingsskador som har haft direkt samband med hälso- och sjukvård. Försäkringen har administ- rerats av ett särskilt försäkringskonsortium. Liknande försäkringar har tecknats av privata vårdgivare.
Med hänsyn främst till de ändrade förhållandena inom hälso- och sjuk- vården med ett ökat antal vårdgivare och den risk detta medför för att patienter kan komma att stå utan möjlighet till ekonomisk ersättning då de drabbas av skador inom denna sektor tillsattes en statlig utredning Patientförsäkringsutredningen (S 1992:11) för att se över försäkrings- skyddet. Den nya EG-anpassade konkurrenslagen har också medfört att det tidigare konsortiet för patientförsäkring upphör med sin verksamhet i och med utgången av år 1994. Utredningen föreslår i betänkandet Patientskadelag (SOU l994:75) att en patientskadelag införs som skall motsvara de nuvarande frivilliga patientförsäkringama. För att garantera att patienterna erhåller ersättning enligt lagens bestämmelser föreslås att alla vårdgivare skall vara skyldiga att teckna en patientförsäkring som omfattar det lagreglerade skyddet. Staten och landstingen undantas från försäkringsskyldigheten men omfattas av patientskadelagens ersättnings- skyldighet. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1994. Av- sikten är att en proposition skall överlämnas till riksdagen under våren 1995 och att lagen skall träda i kraft den I januari 1996.
Vissa ändringar [ smittskvddslagen
lnom Socialdepartementet görs för närvarande en översyn av smitt- skyddslagen (1988:1472) . Resultatet kommer att presenteras i en depar— tementspromemoria med förslag till vissa ändringar i smittskyddslagen .
l promemorian behandlas bl.a. en rapport från Socialstyrelsen om smittskyddets funktion och en rapport från Europarådets tortyrkommitté om de tvångsisolerades rättigheter. Vidare behandlas ytterligare fram- ställningar från Socialstyrelsen, Domstolsverket och andra myndigheter.
Psykiatrin
Riksdagen beslutade ijuni l994 att godkänna propositionen om Psykiskt stördas villkor (prop. l993/942218, bet. l993/94:80U28, rskr. 1993/94396). Reformen syftar till att förbättra de psykiskt stördas livs— situation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Den innebär att ansvarsfördelningen och organisationen av stöd och service till psykiskt störda tydliggörs. För att underlätta genom- förandet av reformen har riksdagen beslutat att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall avsättas till olika behovsom- råden för psykiskt störda.
llO
Socialstyrelsen har i samband med riksdagens beslut fått i uppdrag att Prop. l994/95zl00 följa upp och utvärdera resultatet av psykiatrireformen. Styrelsen skall Bil. 6 årligen med början i maj 1996 delrapportera sitt uppdrag till regeringen. Uppdraget skall slutrapponeras senast den 1 maj 1998.
Den 18 oktober 1994 beslutade riksdagen att godkänna den av rege- ringen föreslagna ekonomiska regleringen för år 1995 med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt störda (prop. l993/94:253, bct. l994/95:80U4, rskr. l994/95:20). I propositionen redovisades en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Svenska kommunför- bundet om riktlinjer för avtal om överföring av verksamheter och ekono- miska resurser avseeende vissa psykiskt störda. Syftet med förslagen i propositionen är att kommunerna skall kunna erhålla resurser för att finansiera de nya uppgifter som övertas från landstingen.
Psykiatrisk tvångsvård m_m.
Regeringen gav i april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Socialstyrelsen delrapporterade sitt uppdrag i december 1992 och överlämnade den 15 december 1993 rapporten Psy- kiatrisk tvångsvård — effekter av ny lagstiftning.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att lagstiftningen har bidragit till att skapa förutsättningar för en fortsatt minskning av tvångsanvändning- en samt att rättSSäkerheten har stärkts och samhällsskyddet ökat. Social- styrelsen anser vidare att lagstiftningen måste ses över för att rättssäker- het och samhällsskydd bättre skall kunna tillgodoses. Utvärderingen visar också att vissa problem som gäller tillämpningen av lagstiftningen bör kunna åtgärdas genom en intensifierad information och tillsyn.
Regeringen delar Socialstyrelsens mening att en översyn behöver göras av reglerna i lagen ( 1991:1128 ) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (199111 129) om rättspsykiatrisk vård. Regeringen har för avsikt att läm- na en proposition med förslag till ändringar i lagstiftningen under våren 1995.
Kriminalvård och psykiatri
Fängelseutrcdningen lämnade ijanuari 1994 sitt slutbetänkande Krimi- nalvård och psykiatri (SOU 199415) till regeringen. l betänkandet lämnas förslag bl.a. om att s.k. stödavdelningar bör inrättas inom kriminalvården för insatser för den kategori intagna med personlighetsstömingar. vilka vållar särskilda problem vid straffverkställighcten och vilkas psykiska tillstånd inte anses behandlingsbart inom den landstingskommunala slut- na psykiatriska värden. För att förbättra omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare inom hälso- och sjukvården föreslår utredningen bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan kriminalvården och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning.
Regeringen vill understryka vikten av att intagna i kriminalvårdsanstalt ges den vård och det stöd som de har behov av utan onödiga dröjsmål.
lll
De nämnda förslagen kan enligt vår mening skapa bättre möjligheter för Prop. l994/951100 att intagna inom kriminalvården skall kunna erhålla sådana insatser. Bil. 6 Förslagen beträffande psykiskt störda intagna bereds för närvarande inom Justitiedepartementet tillsammans med Fängelseutredningens övriga förslag.
Transplantationer m.m.
Den tidigare aviserade propositionen om transplantationer m.m. avses föreläggas riksdagen under våren 1995. 1 propositionen tas bl.a. upp samtyckesregler vid organdonation. samtyckesregler vid obduktion samt en rad andra åtgärder som kan vidtas med avlidnas kroppar.
Fosterdiagnostik
Under våren 1995 avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om fosterdiagnostik. l denna behandlas bl.a. vissa riktlinjer för verksam— het med fosterdiagnostik, tidsgränser för sena aborter samt stödsamtal i samband med abort.
Läkemedelsförsörjningen
Den proposition (Prop.l994/95:9') om detaljhandel med receptfria läke- medel. grundad på Läkemedelsförsörjningsutredningens betänkande (SOU l994:106) Läkemedel och kompetens. som lades på riksdagens bord under våren 1994 har återtagits av regeringen. Läkemedelsförsörj- ningsutredningens slutbetänkande (SOU 19941110) Omsorg och kon- kurrens har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten är att en sam- lad proposition mot bakgrund av bl.a. förslagen i Läkemedelsförsörj- ningsutredningen skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1995.
Den civila hälso- och sjukvården i krig
Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av den civila hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller sjuk under kriser och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen är att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter. trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Socialstyrelsen. som funktionsansvarig myndighet. redovisar att de mål för den civila hälso- och sjukvården i krig. som lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut. kommer i stora delar att nås vid gällande försvarsperiods slut.
llZ
Tandvården Prop. l994/951100 Bil. 6
Tandhälsans utveckling
För det stora folkflertalet sker en fortsatt förbättring av tandhälsan. Den s.k. Jönköpingsundersökningen, vars resultat från 1993 nyligen har redo- visats, visar att en markant förbättring har skett för alla åldersgrupper upp till 40 — 45 års ålder under den senaste tioårsperioden. Undersök- ningarna påbörjades år 1973 och tandhälsoförbättringarna har för varje undersökning flyttat allt högre upp i åldrarna.
Många patienter i de äldre åldersgruppema har tänder som har varit utsatta för en stor mängd lagningar och olika former av kron— och bro- terapi. Många av dessa arbeten behöver göras om med tiden. Men även här kan en rätt insatt tandvård innebära att det reparativa underhållet minimeras.
För de flesta barnen och ungdomarna är utvecklingen likartad, dvs. tandhälsan förbättras kontinuerligt. En liten grupp barn och ungdomar har dock en fortsatt dålig tandhälsa. Det gäller framför allt invandrar- barn, socialt handikappade barn och barn som far illa. En polarisering har således skett mellan en stor grupp barn och ungdomar som har en bra tandhälsa och en liten grupp barn och undomar som har avsevärda problem med tandhälsan.
För samtliga åldersgrupper och oavsett tandstatus är det avgörande för de fortsatta vårdbehoven att både vårdgivare och patienter har rätt eko- nomiska och andra incitament för att bevara och återerövra tandhälsan och minimera de rekonstruktiva insatserna. Frågan om hur ersättnings- systemet för vuxna bör vara utformat för att nå detta syfte behandlas under avsnitt B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålder- dom. För barnen och ungdomama gäller att landstingen utarbetar sär- skilda vårdprogram för de grupper av bam som är missgynnade när det gäller tandhälsa. Socialstyrelsen bör i sin tillsyn av tandvården ägna dessa barn särskild uppmärksamhet.
Tandvård/ör långvarigt sjuka och funktionshindraa'e
Vissa långvarigt sjuka och funktionshindrade har större tandvårdsbehov än andra. För dessa patienter krävs förutom allmäntandvård och specia- listtandvård särskild odontologisk och annan kunskap för en adekvat diagnostik och behandling. Det krävs dessutom ofta ett nära samarbete med hälso- och sjukvården. Den odontologiska fakulteten vid Karolinska institutet har på Socialdepartementets uppdrag utrett kunskapsbehovet för de aktuella patientgrupperna. Frågan kommer att behandlas i samband med en kommande proposition om det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård.
8 Riksdagen [OU-1.595. lxmnl. Nl” lf)”. Bilaga 0
Tandvårdspersonalens situation Prop. ] 994/ 95: 100
. . . . Bil. 6 Den posrtrva tandhälsoutvecklrngen och vrssa andra faktorer kommer
med all sannolikhet att medföra att efterfrågan på tandvård kommer att minska påtagligt framöver. Dimensioneringen av tandläkarutbildningen har av den dåvarande regeringen anpassats till förändrade förhållanden. Ytterligare åtgärder kan dock behövas. Den aviserade refomten med premietandvård (se avsnitt litt. B) bör underlätta en övergång till andra arbetsformer som skapar ett större utrymme för andra insatser än tradi- tionellt kliniska och en mindre stressad arbetssituation. Detta bör också öka förutsättningarna för att skapa en större arbetstillfredsställelse genom att det är lönsamt att alla får arbeta "på toppen" av sin kompetens.
Regeringen vill i detta sammanhang erinra om den nya tandhygienist- utbildningen inom den kommunala högskolan som redovisades i proposi- tionen (l990/9lzl38) om vissa tandvårdsfrågor i mars 1991. De som genomgått denna utbildning får en bred allmän basutbildning inom tand- vården och kan utföra varierade arbetsuppgifter. Arbetsornrådet kan således innehålla uppgifter som tidigare utförts av såväl tandhygienister som tandsköterskor. Detta skulle ge en omväxling i arbetssituationen och en flexibilitet i vårdorganisationen.
alma/garn och andra dentala material
Riksdagen beslutade under våren 1994 att användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Kcmikalieinspektio- nen fick i uppdrag av den dåvarande regeringen att i samråd med Social- styrelsen noga följa avvecklingen av amalgam internationellt och ut- vecklingen av alternativa ersättningsmaterial. Myndigheterna skall hålla regeringen underrättad om utvecklingen samt vid behov föreslå åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1996. Regeringen avser vidare att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvud- männen om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdomstand- vården fr.o.m. den I juli 1995.
Övergången till nya material ställer stora krav på tandläkarna. Rege- ringen avscr att pröva förutsättningarna för att avsätta vissa medel för en särskild satsning på efterutbildningsinsatser inom detta område.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att inrätta ett biverk- ningsregister för dentala material.
EU:s direktiv Oln medicintekniska produkter som innefattar dentala material och tandtekniska arbeten har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Pågående utredningar
Hälso— och sjukvårdens organisation och finansiering
Regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000. S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjuk- vårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och
114
sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande sam- Prop. l994/952100 hällsnivån. Bil. 6
Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992230) grun- das på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller — en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkrings- givare.
En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i framtiden — Tre modeller (SOU l993:38) utvecklat och analyserat de angivna modellerna.
Regeringen kommer senare idag att besluta om tilläggsdirektiv till HSU 2000.
Kommittén skall i de fortsatta övervägandena och förslagen utgå från dagens system med landsting och kommuner som finansiärer och till- handahållare av hälso- och sjukvård. l kommitténs uppgifter ingår att överväga hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010 och sär- skilt beakta den demografiska utvecklingens betydelse för de äldres behov av hälso- och sjukvård. Den skall vidare överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.
l HSU 2000:s uppdrag ingår vidare bl.a. att överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt systemet för läkemedelsförmånen inklusive nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 1996.
Prioriteringar inom hälso— och sjukvården
Prioriteringsutredningens rapport, Vårdens svåra val (SOU l993z93) var under våren 1994 föremål för en mycket bred remiss i utredningens regi. Utredningen arrangerade under samma tid en rad öppna möten på olika håll i landet. Dessa riktade sig till olika personalkategorier samt admini- strativt och politiskt ansvariga inom vården i allmänhet.
Med utgångspunkt från de synpunkter och den kunskap som inhämtats på bl.a. detta sätt avser utredningen att i början av år 1995 avge sitt slutbetänkande.
Syftet med detta är att lägga grunden för en process som kan leda till tydligare definition av sjukvårdens roll i samhället, en tydligare avgräns- ning av dess ansvar och övergripande principer och riktlinjer för priorite- ringar.
F Örfattningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område
Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S l993:12) med uppdrag (dir. l993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som kan redovisa sitt uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast den ljuli 1995.
115
Behörighetskommittén Prop. l 994/952100 Behörighetskommittén (S l994:01) har i uppdrag (Dir.1994z2) att göra BIL 6 en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet. Mot bakgrund av översynen skall den lämna förslag bl.a. i frågan om legiti- mation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Översynen kommer också att omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k. kvacksalveri- lagen.
Kommittén skall särskilt beakta konsekvenserna av Sveriges medlem- skap i EU, den avreglering av vissa vårdutbildningar som skett genom högskolereformen och de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som öppnar sig för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Kommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1995.
Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m.
Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppgift (Dir.1994:118) att utreda frågor om ytterligare former av sanktioner då fel begåtts inom hälso- och sjukvården, förutsättningarna för interimis- tisk återkallelse av legitimation samt möjligheterna att inrätta ett riks- ' övergripande register över hälso- och sjukvårdspersonal med uppgifter om disciplinpåföljd och därmed sammanhängande frågor. Utredaren skall under 1995 lämna förslag till de förändringar som anses motiverade och utforma förslag till författningsreglering.
Förbud mot indirekt tobaksreklam
Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa ett sådant förbud med hänsyn till bl.a. tryckfrihetsförordningen , yttrandefrihetsgrundlagen och varumärkesrätten samt med hänsynstagan- den till Sveriges internationella åtaganden på det immaterialrättsliga området. Vidare skall utredaren utforma ev. förslag till lagreglering. Reglerna måste också anpassas till de nya förhållandena som följer av utvecklingen i samhället och Sveriges anslutning till EU. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast en 31 maj 1995.
Dopning
Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning för att göra en översyn av vissa frågor kring dopning. 1 uppdraget ingår att ta del av tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verk- ningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området.
116
Utredningen skall kartlägga och analysera dopningsproblemets omfatt- Prop. 1994/95:100 ning och karaktär och belysa följderna av missbruket på kort och lång Bil. 6 sikt. Utredningen skall vidare föreslå de förändringar i den rättsliga reg- leringen som den anser vara motiverade.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården
En särskild utredare kommer inom kort att utses för att kartlägga hur kvinnor och män bemöts när de söker råd och hjälp inom hälso- och sjukvården. En undersökning skall göras av i vilken utsträckning köns- tillhörighet i sig påverkar hur kvinnor respektive män bemöts och be- handlas. Utredaren skall vidare föreslå åtgärder som kan bidra till att utjämna eventuella skillnader som har sin grund i könstillhörighet och inte är relevanta för aktuell sjukdomsbild och vårdbehov.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Utredning om vård och stöd till psykiskt störda barn och ungdomar
Regeringen uttalade i propositionen (1993/94:218) om psykiskt stördas villkor att en utredning med parlamentarisk förankring bör tillsättas för att kartlägga psykiskt störda barns och ungdomars situation samt lämna förslag till nödvändiga åtgärder. Utredningen skall bl.a. pröva hur sam- arbetet mellan socialtjänsten, inklusive de särskilda ungdomshemmen (512-hemmen). och hälso- och sjukvården kan förbättras. Utredningen bör vara slutförd senast den 31 maj 1996.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att utforma direktiv till en sådan utredning.
C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
l994/95 Anslag 779 350 000 l995/96 Förslag 1 313 025 000 varav 875 350 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlig- het med överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvud- männen. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förord- ningen ( 1984:908 ) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och för- luster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att för- hindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956z296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och
117
lagen (l989z225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt Prop. l994/95:100 smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling Bil. 6 för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag. liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Riksförsäkringsverket
Enligt lagen (l989z225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden om sådan ersättning av försäkringskassoma. Ersättningar till smittbärare har under budgetåret l993/94 betalats ut med 4,4 miljoner kronor. De smittsamma sjukdomar som föranlett ersättning är främst salmonella och Shigella. Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet för ändamålet för budgetåret 1995/96 till 8,7 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del 11, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/932FiU30, rskr. 1992/93:447) har lett till att rundgången av medel mellan stat och lands- ting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårds- huvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat. För 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. En överenskom- melse för bidragen avseende år 1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den 30 november 1994. Överenskommelsen har godkänts av regeringen den 1 december 1994. i förhållande till år 1994 har särskilda medel avsatts för rehabilitering för äldre och funktionshin- drade. Medlen skall ställas till kommunemas och landstingens förfogan- de för att gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. Utbetalningen sker när huvudmännen redovisat en gemensam plan innefattande vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan huvud- männen inom ett landstingsområde.
1 överenskommelsen har en höjning gjorts av ersättningen för psyko- terapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till 60,0 miljoner kronor.
118
Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1995 från anslaget C 1. Prop. 1994/953100
_ Bil. 6 Bidrag tlll hälso- och sjukvård
Ändamål 'l'otalhelopp milj. kr.
Bidrag till hälso- och sjukvård 625.00
Rehabilitering för äldre och 150,00 funktionshindrade
Särskild ersättning för psyko- 60.00 terapeutisk verksamhet
Särskild ersättning för infonna- 21,00 tionsförsörining m.m.
Statens beredning för utvärdering av 5.00 medicinsk metodik, SBU
Vissa särskilda insatser:
o Särskild ersättning för hand- 0.50 ledning av kiropraktorer
o Särskild ersättning för vissa 0.25 patientövertöringar
o Särskild ersättning för riks- 6.25 sjukvård för HIV-smittade
Summa 868,00
Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1995/"% till 1 302 miljoner kronor till de ändamål. som har angivits i tabellen. För- handlingama avseende år 1996 har dock ännu inte påbörjats. Förhand- lingarna kan leda till vissa förändringar vad gäller ändamål och nivåer.
Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till smittbärare för budgetåret l995/96 till 8 745 000 kronor. Från detta anslag betalas också ut ersättningar enligt förordningen (19561296') om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra sprid- ning av en smittsam sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskydds- förordningen (1989z301) för läkemedel m.m. vid behandling för en sam- hällsfarlig sjukdom ersättas från detta anslag. Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret l995/96 för ersättning till smittbärare m.m. till 9 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäk- ring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknas oförändrat ?. 025 000 kronor avseende en artonmånaders period.
Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till 1 313 025 000 kronor.
119
Förslag till riksdagsbeslut ' Prop. l994/952100
Regeringen föreslår riksdagen BIL 6
till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kronor.
C 2. Insatser mot aids
l993/94 Utgift 182 241 909 Reservation 12 402 452 1994/95 Anslag 185 220 000 1995/96 Förslag 272 830 000
varav 181 887 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa sprid- ningen av hiv/aids.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:80U10, rskr. 1987/881165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från an- slaget F 18: Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under Utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag för preventivt hiv/aids arbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stock- holms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. lnstitutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor. som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutets pro- gram som gäller hiv/aids är huvudsakligen inriktat på att förmedla kun- skap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå.
Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning som även täcker verk- samheten under anslaget C 2. 1 sin revisionsrapport bedömer RRV att institutets årsredovisning i allt väsentligt är rättvisande.
120
Regeringens överväganden Prop. l994/95:100 Bil. 6
Resultatbedömning
lnstitutet har lämnat sin första resultatredovisning.
Regeringen konstaterar att det inte finns någon resultatredovisning för den del av medlen under anslaget som är bidrag till landsting och kom- muner. För att utveckla resultatredovisningen i denna del pågår för när- varande ett utvecklingsarbete i vilket Folkhälsoinstitutet samarbetar med RRV. Det är angeläget att finna former för resultatredovisningen av bidragen till kommuner och landsting då merparten av anslaget C2 be- står av sådana bidrag (123.8 miljoner kronor av 1850 miljoner kronor). 1 övrigt visar resultatredovisningen att den del av anslaget som används. i Folkhälsoinstitutets egna hiv/aids program uppfyller de mål som satts upp av regeringen.
Resultatbedömningen av Socialstyrelsens del av hiv/aids anslaget åter- ges under E. litterat "Socialt behandlingsarbete, alkohol och narkotika-
frågor".
Slutsatser
WHO räknar med att antalet människor smittade av hiv-infektion kom— mer att öka från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 895 anmälda fall av hiv-smitta och hittills 1089 anmälda aids-fall fram t.o.m september 1994, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epide- min inte under kontroll. Den omfattande intEmationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående in- vandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. lnsatsema måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och därvid främst bygga på lokala aktiviteter.
På sikt är regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids så långt möjligt ska integreras i kommunemas och landstingens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare.
Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad gäller det hiv/aids preventiva arbetet. Män som har sex med män och invand- rare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också angeläget att det pre- ventiva arbetet gentemot ungdomar intensifieras.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret l995/96.Beträff- ande stödet till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet intentionen att övergå från årliga bidrag till samarbetsavtal, som kan löpa mer än ett
121
år. Regeringen anser att det i princip är bra med avtal som löper under Prop. 1994/95:100 en längre tid. Det kan dock vara nödvändigt att en del av stödet fort- Bil. 6 sätter att vara obundet för att bibehålla organisationens folkrörelsekarak- tär och oberoende. 1 de fall organisationen enbart skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett entrepenadförhållande lätt kunna uppstå. Folk- hälsoinstitutet följer fortlöpande upp organisationsstöden. För att under- lätta uppföljningen bör organisationsstödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på redovisning från den mottagande organisationens sida.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna inom offensiv narkomanvård. Hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 september 1994 fanns totalt 680 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 september 1994 har sammanlagt 1 10 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts.
Fortsatt stöd bör, enligt regeringen, ges till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids i enlighet med tidigare meddelat regeringsupp- drag. Målen är att utveckla rehabiliteringen genom bättre samordning av samhällets resurser, utveckla samarbetet mellan psykiatrin och social- tjänsten och att öka samarbetet mellan forskning och fältarbetare. Ytter- ligare mål är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling.
Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5 miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid Smittskyddsinstitutet. Folkhälso- institutet föreslås få disponera 237 600 000 kronor och Socialstyrelsen 35 230 000 kronor av anslaget för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret l995/96 anvisar ett reservations- anslag på 272 830 000 kronor.
C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
l993/94 Utgift 282 054 746 1994/95 Anslag 167 916 000 1995/96 Förslag 245 465 000
varav 162 620 000 beräknat för juli 1995 — juni 1996
Socialstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjuk- vård m.m.i krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjuk-
122
vården även socialtjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget Prop. l994/951100 ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Från 'an- Bil. 6 slaget bekostas utgifter för funktionen inklusive ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen för utbildning och övning avseende den civila hälso- och sjukvården i krig.
De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut ( prop. 1991/92: 102 , bet. 1991/921FöU 12, rskr. 1991/92:337 ). Regeringen har tidigare denna dag under fjärde huvudtiteln redovisat principer för statsmakternas styrning av det civila försvaret samt också förslag till funktionsmål, som regeringen avser att senare fastställa i regleringsbrev.
Funktionens långsiktiga planering redovisas i Överstyrelsen för civil beredskaps (ÖCB) programplan för det civila försvaret l995/96 — 1999/00. ÖCB bedömer att beredskapsläget för funktionen vid försvars- periodens slut i vissa delar kommer att vara uppnådd men att vissa brister kvarstår framför allt inom hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redo- visat verksamheten under ifrågavarande anslag inom delområdet bered- skap. Under anslaget finns ett anslagssparande på 16,2 miljoner kronor. Styrelsens förklaring till minskat anslagsbehov är att behovet av läke- medel och sjukvårdsmatericl är lägre än tidigare beräkningar samt att förmånliga avtal om upphandling har kunnat slutas.
RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande, men framhåller att rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager är bristfälliga.
Regeringens överväganden
Sam man/atm ing
Övergripande mål
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inrikt- ning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/%.
Resurser
Ramanslag 1995.-"96 245 465 000 kronor Anslagskredit 3.5 %
Enligt riksdagens beslut inrättas Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995 ( prop. 1993/94:112 , bet.l994/951FÖU8. rskr.l994/95:175). Verket övenar ansvaret för driften av Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal i krig (Integer) samtidigt som Socialstyrelsen från nu- varande Vapenfristyrelsen övertar vissa uppgifter vad avser pliktper- sonal. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till detta. Till anslaget
67. under fjärde huvudtiteln har tillförts 2,7 miljoner kronor från ifråga- Prop. 1994/951100 varande anslag. Medlen har beräknats med utgångspunkt i de kostnader Bil. 6 Socialstyrelsen idag har för registret. l avvaktan på att pliktverket kan ta över registret förutsätter regeringen att verket köper ifrågavarande tjäns- ter av Socialstyrelsen.
Resultatbedömning
Av årsredovisning m.m. från Socialstyrelsen framgår att när det gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig har flera olika delmål upp- nåtts. All upphandling av sjukvårdsmateriel för krigsbehovet är klar. Upphandling av utrustning till 114 operationssalar är klar till ca 90 procent. Lagringsmålen för läkemedel är uppnådda. Beredskapen har således förbättrats sedan ingången av försvarsbeslutsperioden. Struktur- förändringarna inom hälso- och sjukvården och inom den sociala sektorn gör dock att metoderna för beredskapsplaneringen måste ses över.
Socialstyrelsen resultatredovisning i fråga om beredskap visar att styrelsen i stort uppfyller de verksamhetsmål och resultatkrav som rege- ringen angett. Regeringen delar RRV:s uppfattning att åtgärder bör vid- tas för att förbättra rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager såväl egna beredskapslager som lager i försvar hos and- ra myndigheter m.fl. En vidareutveckling av resultatredovisningen för olika delmål bör vidare ske.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig bör gälla även för budgetåret l995/96.
Socialstyrelsen har i anslagsframställningen för budgetåret l995/96 föreslagit att 244,8 miljoner kronor anvisas för funktionen. Regeringen föreslår att för budgetåret 1995/% anvisas 245,4 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1995/% anvisar ett ramanslag på 245 465 000 kronor.
C 4. Bidrag till Spri
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjuk- vårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Lands- tingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Det nuvarande avtalet om Spri omfattar perioden 1993 — 1995.
124
Regeringens överväganden Prop. l994/952100 I avvaktan på beredningen av ett nytt avtal om Spri föreslår regeringen BIL 6 att anslaget förs upp med ett oförändrat belopp (beräknat för 18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 800 000 kronor.
C 5. Bidrag till WHO
l993/94 Utgift 36 646 833 l994/95 Anslag 29 800 000 l995/96 Förslag 65 560 000
varav 32 780 000 beräknat för juli l995 —juni 1996
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till Världshälsoorganisatio- nens (WHO) verksamhet.
Regeringens överväganden
Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande för- pliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för Sveriges bidrag till WHO åren 1996 och l997 till 65 560 000 kronor. Detta belopp kan komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/% anvisar ett förslagsanslag på 65 560 000 kronor.
C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
1993/94 Utgift 2 591 000 199495 Anslag 2 591 000 [995596 Förslag 3 887 000
varav 2 59l 000 beräknat från juli 1995 —juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke- medelsbiverkningar.
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten Prop. l994/95:100 vid Världshälsoorganisationens (WHO:s) enhet för läkemedelsbiverk- Bil. 6 ningar (WHO Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1993 — juni 1994 ingavs och bearbetades 142 699 biverkningsrapporter.
Den medvetna satsning som gjorts för att göra WHO-centret, dess verksamhet och kompetens känd både nationellt och internationellt har medfört att centret fått en etablerad position och betydande möjligheter till inflytande över utvecklingen inom biverkningsområdet.
Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan linan- sieras genom bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna förutsatt fortsatt bidrag från WllO med USD 5 000 och oförändrat an- slag från statsbudgeten.
Regeringens bedömning
Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utges med 3 887 000 kronor belopp för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WIIO-enhetenjör rapportering av läkemedelsbiverk— ningar för budgetåret l995/96 anvisar ett anslag på 3 887 000 kronor.
C 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser
l994/95 Anslag 5 000 000 l995/96 Förslag 5 000 000 varav 5 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor skall få rätt att förskriva vissa läkemedel (prop. l993/94:100, bilaga 6. bet. l993/94:80U20, rskr. l993/94248).
Sedan den 1 januari 1994 finns i lagen (l98lz49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. bestämmelser om att läkemedel som får för- skrivas av distriktssköterskor omfattas av prisnedsättning och kostnads- befrielse. För att distriktssköterskor skall kunna förskriva läkemedel krävs dock att de får kompletterande utbildning i Iäkemedelslära.
För att stimulera landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år 1993 (prop. 1992/93:160) att ett statligt Stimulansbidrag
l26
om sammanlagt 15 miljoner kronor fördelade på tre budgetår skulle Prop. l994/95:100 lämnas. ] enlighet med riksdagens beslut (bet. 1992/93:80U22, rskr. Bil. 6 l992/93z355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret l993/94.
Regeringens överväganden
En försöksverksamhet inom Jämtlands läns landsting under åren l988 — 1993 ledde till att det numera är möjligt för alla distriktssköterskor med föreskriven utbildning att förskriva vissa läkemedel. Den utbildning som krävs har hittills inte ingått som en integrerad del i den grundläggande utbildningen för personalgruppen. Det statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för de redan verksamma distriktssköterskoma att kom— plettera sin utbildning i läkemedelslära för att de skall uppfylla de an- givna utbildningskraven.
Vi föreslår att medel till detta ändamål lämnas även för budgetåret l995/96 och beräknas till 5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kronor.
C.8 Bidrag till psykiatriområdet
1994/95 Anslag 200 000 000 l995/96 Förslag 594 000 000 varav 396 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996
För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatri- reformen har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. l993/94:2l8, bet.l993/94:SoU:28, rskr.l993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett Stimulansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbets- fonnerna inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunemas socialtjänst skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvård- nad och bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen användas för att bl.a. den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till kommunens perso- nal och specialistvård till de som ges omvårdnad m.m. vid de särskilda boendeformema.
Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjuk- vården, kommunerna och LVM-institutionema. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det
l27
sociala nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga Prop. l994/952100 till psykiskt störda. Den sistnämnda gruppen har ofta ett stort behov av Bil. 6 stödjande insatser i samband med att en familjemedlem har psykiska besvär.
Slutligen kan nämnas att medel även är avsatta för uppföljning och utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen), rehabilitering av tortyrskada- de flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa samt till ut- värdering av behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU).
Socialstyrelsen disponerar och administerar merparten av de aktuella medlen. Detta betyder att styrelsen — inom ramen för riksdagens och regeringens riktlinjer — fattar beslut om medlens användning. För att informera om bidragets ändamål och ansökningsförfarande har Socialsty- relsen gett ut infonnationsskriften Bättre villkor för psykiskt störda.
Regeringens överväganden
De medel som ställs till förfogande för psykiatrireforrnens genomförande är enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de bättre svarar mot de behov som människor med långvarig psykisk störning har. Vi anser därför att 594 miljoner kronor bör avsättas för åtgärder inom psykiatriområdet under budgetåret l995/96. De riktlinjer för medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas villkor bör gälla även vid fördelning av medel för bå 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000 kronor.
C 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården”
1993/94 Utgift 166 265 602 l994/95 Anslag 195 000 000 1995/96 Förslag 195 000 000
varav 195 000 000 beräknat för juli 1995 —juni 1996 |) Bidrag till husläkarsystcm
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att utveckla hälso- och sjukvården i samband med att ett husläkarsystem enligt vissa nationella grundprinciper avvecklas (prop. l993/94:100 bil. 6, bet. l993/94:50U20. rskr. 1993/94248).
Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimu- lansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla hälso- och sjuk- vården, främst primärvården. Syftet är att underlätta arbetet med att
128
vidareutveckla primärvården så att den också fortsättningsvis skall karak- Prop. l994/95:100 täriseras av lättillgänglighet, kontinuitet, närhet, helhetssyn och kvalitet. Bil. 6 En mindre del av det särskilda statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom primärvården.
Regeringens överväganden
Primärvården skall vara basen i den svenska hälso- och sjukvården. Vikten av att den utvecklas i enlighet med de riktlinger som riksdagen angivit har framhållits vid flera tillfällen under senare år. Men fortfaran- de tar, i såväl ett internationellt som hälsoekonomiskt perspektiv, den slutna vården i anspråk en oproportionerligt stor del av de samlade hälso- och sjukvårdsresursema. Den under senare år bättre tillgången till läkare har underlättat en positiv utveckling av primärvården framförallt vad gäller tillgänglighet och kontinuitet. Men utvecklingspotentialen är fortfarande stor bl.a. mot bakgrund av framstegen inom medicintek- niken.
Det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:80U22, rskr. 1992/93:355) och som sjukvårdshuvudmännen utgått från i sin planering bör även lämnas kommande budgetår som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att förbättra primär- vården.
Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret l995/96 beräknas till 195 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso— och sjukvården för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kronor.
9 Riksdagen 1994/95. ] sum/. Nr 100. Bilaga 6 129
D. Omsorg om äldre och personer med PtOP. l994/95:100 funktionshinder Bli. 6
Mål och inriktning för äldreomsorgen
Målen för äldreomsorgen är * att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov tillgodosedda * att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges Ålderspensionärema i Sverige — ca 1,5 miljoner människor — utgör i likhet med resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på bl.a. hälsa, ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller hälsan högt upp i åren och är väl- integrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda'insatser från samhällets sida. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämpoma och olika slag av demenssjukdomar blir allt vanligare förekommande. Även om den generella bilden av de äldres livssituation är ljus, finns inom äldregruppen de vars fysiska och psy- kiska hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av omfattande och kvalificerade omsorgs— och vårdinsatser.
Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreom- sorgen under det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveck- ling. resursutbyggnad. struktur- och organisationsförändringar vill rege- ringen betona behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av äldre— omsorgens organisation och kvalitet. Adel—reformen har ökat förutsätt- ningarna för helhetssyn, bättre kontinuitet och flexibilitet och därmed en effektivare resursanvändning. Relativt minskande resurser i förhållande till befolkningsutvecklingen ställer samtidigt allt större krav på ökad samordning mellan huvudmännen och på utveckling av kvaliteten inom äldrevården. I synnerhet måste detta vara utgångspunkten för omsorgen om de allra äldsta och för dem med omfattande behov av samordnade insatser från alla delar av vårdkedjan. Helhetssyn på äldreområdet inne- bär också att ta tillvara den resurs som anhöriga utgör genom att utveck- la och förbättra samhällets stödinsatser för denna grupp.
Utvecklingen inom äldreområdet
Uppföljning av Adel—reformen
Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kom- tnunema fått ett sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Detta ansvar innebär bl.a. att kommunerna fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser. Ett särskilt betalningsansvar infördes för medicinskt fär- digbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk
vård. Kommunerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, för Prop. 1994/951100 sjukvårdsinsatser i dessa samt i särskilda boendeformer för service och Bil. 6 vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende.
Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en fem- årsperiod följa och utvärdera Ädel-reformen. I oktober 1993 överläm— nade Socialstyrelsen rapporten Ädelreformen — Årsrapport l993z8. Av denna uppföljning, som omfattar Adel-reformens första ett och ett halvt år, framgår att det allmänna omdömet om reformen var positivt och att genomförandet varit betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förvänt- ningarna på reformen hade i många avseenden infriats. Det kommunala betalningsansvaret hade t.ex. medfört en drastisk minskning av antalet medicinskt färdigbehandlade. De särskilda statsbidragen för utbyggnad av gruppboende och andra äldreboendeforrner medförde en påtaglig ökning av antalet platser/lägenheter. På några områden pekades på pro- blem, framförallt vad avsåg fortsatt oklarhet mellan huvudmännen om ansvaret för rehabiliteringsinsatser och för hjälpmedelsförsörjningen.
Hösten 1994 överlämnade Socialstyrelsen ytterligare en årsrapport avseende den fortsatta uppföljningen av Adel-reformen (Ädelreformen — Årsrapport l994:13). Arbetet att följa och utvärdera reformen följer i stort sett samma mönster som tidigare. Ett tjugotal studier/projekt, som avser att följa olika aspekter på och konsekvenser av reformen, utgör basen för den nu redovisade årsrapporten. I rapporten sammanfattas en rad olika delstudier och ambitionen har varit att beskriva Adel-reformens konsekvenser med vårdkedjan som förebild.
] det följande redovisas Socialstyrelsens intryck och bedömningar från några av de områden som mer direkt kan hänföras till konsekvenser av Adel-reformen. Socialstyrelsens sammanfattande karakteristik från årets uppföljning är att slutsatserna från tidigare år har fördjupats och på vissa områden skärpts. På områdena rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning skapar oklarheter i ansvarsfördelningen mellan huvudmännen fortfarande problem. Före Adel-reformen fungerade rehabiliteringen av de äldre genom en kedja av insatser inom akutsjukvården, den geriatriska vården och primärvården. Efter reformen är denna Vårdkedja bruten och det dubbla ansvaret kräver samstämmighet mellan kommuner och landsting i resursuppbyggnad, arbetssätt och arbetsfördelning. Förändrad organisa- tion och minskade resurser inom den geriatriska vården i kombination med att flertalet av kommunerna ännu inte utvecklat sin del av rehabili- teringsverksamheten visar sig i problem på många olika områden.
När det gäller hjälpmedelsförsörjningen är det svårt att avgöra vad som är effekter av Ädel-reformen och vad som beror på nya organisations- fomter i kommunerna och landstingen. Redan före Ädel—reformen var hjälpmedelsverksamheten splittrad och den trend som beskrevs i förra årets Adel-rapport har inte förändrats. Enligt Socialstyrelsen läggs alltför stor vikt vid vem som har kostnadsansvar för ett visst hjälpmedel, vem som skall "ordinera" vad och alltför många gränser av olika slag hindrar eller försvårar samarbetet kring brukaren.
l3l
Ett annat problem som också bottnar i brister i samverkan mellan olika Prop. 1994/95:100 vårdgivare och vårdnivåer är att vårdplaneringen i enskilda ärenden Bil. 6 ibland tycks fungera dåligt. Detta torde ha många orsaker, bl.a. de allt kortare vårdtidema inom akutsjukvården. brister i informationsöver- föring, avsaknad av rutiner eller organisatoriska hinder. Brister i vård- planeringen kan vara en bidragande orsak till problem inom såväl reha- biliteringen som hjälpmedelsverksamheten.
Adel-reformens "tyngsta" inslag handlade om det kommunala över- tagandet av sjukhemmen. Enligt underlag från årets studier utgör sjuk- hemmen i allmänhet en väl fungerande länk i äldreomsorgskedjan. Läkarförsörjningen är tillfredsställande och uppvisar inte några skillnader jämfört med föregående år. Däremot finns kvarstående kvalitetsbrister specifikt inom sjukhemsverksamheten men brister avseende den medi- cinska kvaliteten förekommer också inom övriga särskilda boendeformer. Det finns fortfarande alltför många patienter med trycksår, kvarliggande katetrar och omfattande medicinkonsumtion. Socialstyrelsen konstaterade i förra årets rapport att det fanns oroväckande stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Dessa skillnader kvarstår. [ årets studie har SPRl granskat bl.a. konsumtionen av olika läkemedel hos dem som bor på sjukhem. När det gäller andelen boende som dagtid ordine— rats något lugnande läkemedel redovisas en spridning från 0 till 90 % mellan avdelningarna och när det gäller trycksår ligger variationsvidden mellan 0 och 38 %.
Socialstyrelsens slutomdöme om Adel-reformens konsekvenser är att den har skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldre- omsorgen och att den somatiska korttidssjukvården samtidigt har kunnat effektiviseras. På några av de områden som rör samverkan mellan huvudmännen — rehabilitering, hjälpmedel och hemsjukvård — finns kvarstående problem. När det gäller kvaliteten på medicinska insatser och omvårdnad inom framförallt sjukhemsvården krävs ökade ansträng- ningar från kommunerna.
Ädel-refonnen genomfördes för snart tre år sedan och redan i 1993 års rapport konstaterade Socialstyrelsen att möjligheterna att beskriva och värdera reformens konsekvenser är något begränsade. Det är svårt att veta vad som är specifika effekter till följd av reformen och vad som sammanhänger med andra förändringar i samhället eller i övrigt på äldreområdet. Refomiens eventuella effekter sammanblandas ibland med sådana som beror på helt andra faktorer. t.ex. sådana som mer samman- hänger rned den samhällsekonomiska utvecklingen. Möjligheten att jäm- föra situationen före och efter reformens genomförande begränsas av brist på uppgifter bakåt i tiden. Det visade sig också svårt att finna underlag för generella slutsatser om reformens konsekvenser. Ädel-refor- mens effekter påverkas till stor del av lokala förhållanden. vilket gör det svårt att dra slutsatser i ett nationellt perspektiv. Socialstyrelsen konsta- terade hösten l993 att den "genomsnittliga" bilden av Adel-reformen kan bli något av en konstruktion som döljer både positiva exempel och mer negativa aspekter och brister.
Regeringen kan efter de tre gångna åren konstatera att Adel-reformen Prop. 1994/952100 och dess verkningar i än högre grad torde samverka med en mängd Bil. 6 andra förändringar i samhället och på äldreomsorgsområdet. Ett mycket påtagligt faktum är bl.a. att Adel-reformen genomförts under en tid då kommunernas ekonomi försämrats och då även äldreomsorgen fått mind- re resurser.
Med utgångspunkt från Socialstyrelsens genomgång inte bara av Ädel- refomtens effekter utan också av äldres situation i stort gör regeringen följande bedömning av utvecklingen inom äldreområdet. Äldreomsorgens omfattning på nationell nivå har minskat sett i relation till befolknings- förändringama. Lokala studier från bl.a. Jönköping visar dock att det mesta tycks fungera bra inom hemtjänsten och annan äldreomsorg. lnter- vjuer med tjänstemän, vårdtagare och vårdpersonal visar att de flesta är nöjda eller nästan nöjda med äldreomsorgen i stort och med hemtjänst! hemsjukvård. Behovsbedömningama har blivit bättre men också mer strikta. De som redan är inne i systemet tycks kunna få omfattande hjälpinsatser och en hjälp som man oftast ger höga betyg. För helt nytill- komna vårdtagare tycks däremot tröskeln vara högre och det krävs idag mer uttalade behov av personlig omsorg för att få hjälp från hemtjäns- ten.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram anhöriginsatser- na. Anhöriga svarar i hög grad för omsorgsinsatser till äldre och yngre personer med funktionshinder. Det finns idag tecken som tyder på att familjen och andra närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare. Det är dock viktigt att påpeka att anhörigas insatser skall ske i frivilliga former och inte vara påtvingade till följd av brister i den kommunala vården. Socialtjänstkommittén (dir. 1991150) har utför- ligt belyst frågan om anhörigas insatser och samhällets ansvar att ge denna betydelsefulla resurs inom äldre- och handikappomsorgen stöd och avlastning. l kommitténs slutbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:l39) föreslås en ny lagbestämmelse som syftar till att ge kommu- nerna ett tydligare ansvar att stödja anhöriga.
En annan betydelsefull resurs är det arbete som frivilliga organisationer utför. De frivilliga organisationerna skall enligt regeringens uppfattning ses som ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna och landstingen bedriver. Socialtjänstkommittén har i ovan nämnda be- tänkande förslagit en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att det frivilliga sociala arbetet bör stödjas.
Flyttning till särskilda boendeformer utgör ett stort steg i en människas liv och i det längsta vill de flesta klara sig hemma i sin invanda miljö. Ett viktigt syfte med Ädel-reformen var att undvika flyttningar av äldre mellan huvudmännen och mellan olika boende- och vårdforrner i den s.k. "vårdtrappan". Det betonades att service och vård skulle flytta till den äldre. Ädel-reformen kan sägas ha gett större valmöjligheter genom att det nu samlade kommunala resursutbudet blivit rikare och mer om- fattande och att kommunerna förfogar över både medicinsk och social kompetens i det särskilda boendet. Ett samlat huvudmannaskap ger nu förutsättningar att anpassa vård och omsorg efter den boendes och inte organisationens behov.
Statsbidragen för nybyggnad och ombyggnad av särskilda boendefor— Prop. l994/95:100 mer har resulterat i ett nettotillskott med ca 7 000 bostäder vilket till- Bil. 6 sammans med tidigare års nytillskott torde ha skapat goda förutsättningar för kommunerna att tillgodose behovet av särskilt boende. En kraftfull utbyggnad av särskilda boendeformer får dock inte ske på bekostnad av möjligheterna till kvarboende i det egna hemmet. Tillgången till hem— tjänst, hemsjukvård och hjälpmedel av god kvalitet måste säkras, liksom en god tillgänglighet i bostaden.
Regeringen konstaterar vidare att det kommunala betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade — ett tidigare oprövat ekonomiskt styrsys- tem — har inneburit fortsatt minskning av antalet medicinskt färdigbe- handlade patienter. Denna fortsatta minskning i kombination med kortare vårdtider inom korttidssjukvården ställer dock ökade krav på resurser och kompetens inom andra delar av vårdkedjan.
På grundval av de resultat från olika studier som redovisas i Socialsty- relsens årsrapport kan regeringen konstatera att det finns kvarvarande kvalitetsbrister och samordningsproblem inom olika delar av äldreom- sorgen. Motsvarande kritik. främst mot brister i det medicinska ornhän- dertagandet men också kring oklarheter på rehabiliteringsornrådet, ledde hösten 1993 till att ett särskilt anslag på 50 miljoner kronor för utveck- ling av kvaliteten i äldrevården tillskapades; Ädel—50 projektet. Rege- ringen har erfarit att Socialstyrelsen under det gångna året fördelat medel till en mängd utvecklingsprojekt som berört flera av de områden som hade och fortfarande uppvisar brister. På rehabiliteringsområdet kan noteras ett ökat intresse och ansvarstagande från kommunema och på några håll har kommuner och landsting beviljats utvecklingsmedel för gemensamma rehabiliteringsprojekt.
Regeringen konstaterar att det delade ansvaret på rehabiliteringsom- rådet alltjärnt skapar vissa problem för huvudmännen. Allmänt sett hand— lar rehabilitering och ett rehabiliterande arbetssätt om att alla delar av vårdkedjan måste samarbeta för att den enskilde skall kunna uppnå och behålla bästa möjliga funktionsförmåga och undvika onödigt beroende av omsorg och vård och kanske en förtida flyttning från det egna boendet. För personer som insjuknar i en akut sjukdom som t.ex. stroke är örtte- delbart insatta rehabiliteringsinsatser och motivationsarbcte helt avgöran- de för möjlighetema att kunna komma hem igen och att sedan träningen upprätthålls i det egna hemmet för att bevara den funktionsförmåga som kunnat uppnås.
Regeringen anser mot den bakgrund som redovisats avseende fortsatta problem på rehabiliteringsområdet att en omprioritering av en del av stimulansbidragen inom äldreomsorgen bör göras. För att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Rege- ringen föreslår därför att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/% föreslagna medlen på anslaget D ]. Stimulansbidrag till särskil- da boendeformer och rehabilitering får användas för detta ändamål. Ett lika stort belopp har avsatts för samma ändamål inom ramen för de s.k. Dagmarförhandlingama för år 1995. Regeringen kommer i särskild ord-
134
ning att informera riksdagen om den nyligen träffade överenskommelsen Prop. 1994/951100 mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjuk- Bil. 6 vårdshuvudmännen m.m. för år 1995. Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den l januari 1995 och 150 miljoner kronor från den 1 juli 1995) får användas av kommuner och landsting för att gemensamt ut- veckla rehabiliteringen för äldre. De sammantagna medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen.
Samordnad boendeservice
Med stöd av riksdagens beslut i maj l985 (prop. 1984/85:142) beviljade regeringen under åren 1985-1990 sammanlagt 100 miljoner kronor till 103 lokala utvecklingsarbeten för samordnad boendeservice. Syftet var att förbättra möjlighetema för äldre, personer med funktionshinder och långvarigt sjuka att leva ett så normalt liv som möjligt i vanliga bostäder genom bättre samordning av offentliga, kommersiella och informella resurser i bostadsområdena.
På förslag av Boendeservicedelegationen (Ds 1990287), som handlade det statliga stödet vid dåvarande Bostadsdepartementet, beslutade rege- ringen den 28 februari 1991 att uppdra åt Boverket att i nära samverkan med Socialstyrelsen följa utvecklingsarbetet och till regeringen redovisa en samlad utvärdering senast den 1 april 1994.
l huvudrapporten Samverkan i lokalsamhället — erfarenheter från ut- vecklingsarbetet med samordnad boendeservice (Rapport l994z3) samt i tre underlagsrapporter och en projektkatalog, presenterar Boverket ut- värderingsresultatet.
Boverket konstaterar-att samordnad boendeservice, som från början var en del av en äldrereform, nu har utvecklats till ett boendesocialt instru- ment med betydelse för alla grupper av människor. Utvärderingen visar att det går att göra ekonomiska besparingar genom samverkan i lokal— samhället. Personal och lokaler utnyttjas bättre, frivilliga insatser stimu- leras och lokalsamhällets flexibilitet inför framtida förändringar ökar. Det går vidare att genom samverkan förbättra servicen, öka gemenskap och inflytande för de boende och det går att genomföra fysisk förnyelse med sociala förtecken. Ett tecken på framgång är också att majoriteten av de projekt som fick del av det statliga stödet har fortsatt i ordinarie verksamhet.
Boverket betonar vidare vikten av att lokalsamhället inte splittras upp av sektorsoptimerande resultatenheter, vilket ofta har blivit ett resultat av de senaste årens kommunala omorganisation. Boverket konstaterar sam- manfattningsvis att verksamheten med samordnad boendeservice är en viktig insats för att äldre personer skall kunna bo kvar längre i vanliga bostäder och i vanliga boendemiljöer.
135
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet Prop. l994/952100 Bil. 6
Målen för äldreomsorgen
De övergripande målen för samhällets service och vård till äldre lades senast fast i regeringens proposition om Äldreomsorgen inför 90-talet ( prop. 1987/88:176 , bet. l988/89:50U6, rskr. l988/89:55). De vägledan- de principema är:
* självbestämmande och integritet — äldre kvinnor och män skall ha rätt att själva bestämma över sina liv och få behålla sin integritet; service och vård måste utvecklas så att människor skall kunna välja att bo kvar i sitt eget hem och i sin egen miljö * trygghet — äldre skall kunna känna sig trygga; närhet till anhöriga och grannar samt personalkontinuitet och personaltillgång dygnet runt är viktigt * valfrihet — människor måste kunna påverka innehållet i och utform- ningen av samhällets service och vård; kommunerna bör sträva efter ett så varierat utbud av service och vård som möjligt, även i särskilda boendeformer.
Kommunernas ansvar för äldre medborgare regleras bl.a. i socialtjänst- lagen ( 1980:620 ), i hälso- och sjukvårdslagen (19821763) samt berörs även i plan- och bygglagen (1987le).
Kommunernas socialtjänst skall verka för att äldre människor får möj- lighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull till- varo i gemenskap med andra (19 å). Socialtjänsten skall genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service, omvårdnad samt dagverksamheter underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra (10 å). Kommunen skall dessutom inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall underlättas genom informa- tion och annat stöd (20 5). Kommunernas ansvar att erbjuda en god hälso-
och sjukvård i hemmet. i dagverksamhet och i särskilda boendeformer
regleras i hälso- och sjukvårdslagen.
Kommunen har vidare skyldighet att i en uppsökande verksamhet upp- lysa om socialtjänsten och erbjuda sin hjälp (8 5). lnsatsema för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med denne med respekt för hennes/hans självbestämmanderätt och integritet (1 och 9 55). Om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt är den enskilde berättigad till bistånd (6 5). Beslut om bistånd kan överklagas.
Kommunen skall vidare planera sina insatser för äldre och samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (20a 5). Man skall medverka i samhällsplaneringen och söka påverka utfonnning- en av nya och äldre bostadsområden samt verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer blir lätt tillgängliga för alla (7 5). Kom- munernas arbete med generell tillgänglighet regleras även i plan- och bygglagen. Deras åtaganden för individuell bostadsanpassning regleras i lagen ( 1992:1574 ) om bostadsanpassningsbidrag m.m.
l36
Måluppjfi'llelse inom äldreområdet Prop. 1994/952100 Samhällets åtaganden för äldre medborgare är som framgått omfattande, BIL 6 och kommunernas verksamhet är avgörande för måluppfyllelsen. Bedöm- ningar av måluppfyllelsen inom äldreområdet behövs bl.a. som underlag för välfärdspolitiska, fördelningsmässiga och samhällsekonomiska över- väganden.
Förutsättningama för kommunemas verksamhet har successivt för- ändrats. Befolkningsutvecklingen är en sådan förändring; från år 1984 till år 1994 har antalet 80-åringar och äldre ökat med nästan 100 000. Andra avgörande förändringar är en ny kommunallag från I januari 1992 (som bl.a. öppnat för resultatenheter i kommunal verksamhet och alter- nativa driftsformer), ett nytt statsbidragssystem (från specialdestinerat till generellt stöd), begränsat kommunalekonomiskt utrymme (med krav på effektivare resursutnyttjande) samt allmän inriktning mot avreglering, konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet. Även Adel-reformens ansvars- och verksamhetsförskjutning från landstingen till kommunerna, har lett till kraftig volymökning av den primärkommunala verksamheten.
De nämnda systemforändringama påverkar vården och omsorgen för äldre. men på vilket sätt och med vilka effekter är oklart. Målen för äldreomsorgen är svåra att kvantifiera och måluppfyllelsen är därmed svår att mäta. Försök till såväl kvantitativa som kvalitativa bedömningar görs bl.a. av Socialstyrelsen i olika pågående utredningsarbeten.
Den femåriga utvärderingen av Ädel-reformen visar som framgått att den skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreom- sorgen, även om problem kvarstår bl.a. vad gäller rehabilitering, hem- sjukvård och hjälpmedelsförsörjning. Ädelutvärderingen har också tyd- liggjort behovet av över tiden jämförbar statistik, för att kunna följa prestationsutvecklingen inom äldreomsorgen.
Socialstyrelsens projekt Aktiv uppföljning, som bl.a. innefattar djup- studier av äldreomsorgen i kommunerna inom Stockholms län, pekar bl.a. på behovet av ett brett underlag för korrekta bedömningar av mål- uppfyllelsen. Studier behövs som även fokuserar det ökande antalet äldre som inte beviljas vård eller hjälp. dvs. som står utanför vård- och om- sorgssystemen. Frågan om rättssäkerhet, vad gäller information om rätten att överklaga ett avslagsbeslut, är också en viktig aspekt att beakta vid bedömningar av hur väl kommunernas verksamhet lever upp till uppställda mål för äldreomsorgen.
Projektet Aktiv uppföljning visar vidare att kommunerna har måldoku- ment som överensstämmer med socialtjänstlagen , men målen är inte operationellt definierade och verksamhetsuppföljning saknas som regel. Inte minst saknas ofta modeller och metoder för uppföljning av kvalitet, även om alltfler kOmmuner börjat göra kvalitetsuppföljningar bland brukarna.
På uppdrag av regeringen följer Socialstyrelsen vidare utvecklingen av nya styrsystem inom socialtjänsten. För äldreomsorgen behandlas frågor om uppföljning och utvärdering avseende finansiering, resursfördelning och resursanvändning, kvalitet, individens valfrihet och inflytande samt
137
utvecklingen av förebyggande och öppna verksamheter. En rapport är Prop. l994/95:100 under utarbetande. Bil. 6 Mot bakgrund av frågans vikt är det enligt regeringens bedömning angeläget att modeller och metoder utvecklas för vårdtyngds- och be- hovsmätningar och för bedömningar av prestationer, kostnadsutveckling och måluppfyllelse inom äldreområdet. Tillgång på tillförlitlig statistik och annat faktaunderlag bör ägnas särskild uppmärksamhet. Socialstyrel- sen arbetar för närvarande med ett nationellt uppföljnings- och utvärde— ringssystem för den kommunala sektorn. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens samlade arbete.
Nyckeltal och prestationer inom äldreomsorgen
Ett begränsat antal nyckeltal för kommunernas prestationer inom äldre- omsorgen fmns tillgängliga. l det följande redovisas ett urval av sådana nyckeltal, som i första hand är avsedda att belysa variationen mellan kommunerna. Nyckeltalen avser förhållandena i kommunerna år 1993 och belyser a) andelen äldre med vård och service i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer, b) sambandet mellan hemhjälp och sär- skilda boendeformer, c) standarden i särskilda boendeformer, d) andelen äldre med färdtjänst samt e) bruttodriftkostnaden per vård- och service- tagare.
Variationen mellan kommunerna belyses dels genom kartor. dels gen- om sk. boxdiagram och dels slutligen genom spridningsdiagram som visar samspelet mellan två faktorer.
Förklaring till boxdiagrammen: Vänstra ändpunkten i boxdiagrammet visar minimivärdet, det högra maximivärdet. Boxens vänstra sida anger det värde som överskrids av 90 % av kommunerna. "Mittstrecket" anger medianvärdet och den högra sidan anger det värde som överskrids av l0 % av kommunerna.
Siffennaterialet kan relateras endast till vissa av målen för äldreom- sorgen. och är självfallet ett otillräckligt underlag för en mer fullständig analys av måluppfyllelsen inom de valda delområdena.
Den karta och de diagram som presenteras i det följande mäter således endast andelen personer som får hjälp och inte hur mycket service eller vård dessa får. Inte heller belyses servicens och/eller vårdens kvalitet.
a) Andelen äldre med vård och service
Nedanstående karta visar servicenivån i olika kommuner mätt i andel äldre som år l993 fick någon form av vård eller service, antingen i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer (åldersstandardiserat. dvs. hänsyn har tagits till åldersfördelningen inom kommunen i befolkningen 65 år och äldre).
l38
Kartan visar stora variationer i den kommunala servicenivån. Framförallt Prop. 1994/95:100 kommunerna i norra Sverige har högre servicenivå för äldre än Bil. 6 exempelvis kommunerna i storstadsområdena.
Personer med vård och hjälp Andel av befolkningen 65—w år, %
D Uppg saknas [3 O - 16.9
I 22.0 - 3029
I december 1993 fick i genomsnitt drygt 18 % av de äldre vård och service antingen i det egna hemmet (drygt 10 %) eller i särskilda boendeformer (cirka 8 %). Spridningen mellan kommunerna var stor; i en kommun gavs vård och service till ca 11 % (minimivärdet) medan motsvarande siffra i en annan kommun var drygt 30 % (maximivärdet). Efter det att de 10 % av kommunerna som har lägst resp. högst andel vård- och servicetagare har skurits bort, varierar andelen mellan 15 till 24 %.
139
b) Hemhjälp och särskilda boendeformer
I december 1993 fick i genomsnitt ca 10 % av alla 65 år och äldre hem— hjälp. Enligt Socialstyrelsen Ädelutvärdering har antalet personer med hemhjälp minskat med 19 % från år 1984 till år 1992. Antalet arbetade timmar ökade dock kraftigt mellan åren 1984 och 1990, varefter det planat ut och minskat något fram till år 1993. En omfördelning av hjälp- insatsema har skett mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vårdbehov.
Den andel av äldrebefolkningen som får hemhjälp skiftar avsevärt mellan kommunerna; i en kommun får knappt 3 % av de äldre hemhjälp (minimivärdet) medan drygt 19 % får det i en annan (maximivärdet).
År 1993 bodde ca 127 500 äldre, dvs. ca 8 %, i särskilda boende- former (tex. gruppbostäder, ålderdomshem, servicehus, sjukhem). Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har antalet ökat med 7 % mellan åren 1984 och 1993. Mot bakgrund av den demografiska utveckling som skett under samma tidsperiod innebär detta inte någon ökad täckningsgrad.
Ca 45 % av alla 65 år och äldre som får vård och service i någon form får den hjälpen i särskilda boendeformer (december 1993).
Spridningsdiagrammet nedan visar sambandet mellan hemhjälp och särskilda boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för respektive variabel.
Diagram: Samband mellan hemhjälp i ordinarie boende och hjälp i särskilda boen- deformer för personer i åldersgruppen 65-w år. (Varje stjärna representerar en kom- mun.)
160
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
140
120
100
80
60
Personer i särskilda boendeformer
40
20
20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 Personer med hemhjälp i ordinärt boende
Antal personer per 1 000 invånare
220
140
Diagrammet visar att det inte finns någon utbytbarhet mellan dessa Prop. 1994/95:100 hjälpfon'ner så att kommuner med låg andel hjälpta i vanligt boende har Bil. 6 hög andel i särskilt boende och vice versa. I stället finns det både kom- muner med hög andel hjälpta i båda stödfonnema, kommuner med låg i den ena och hög i den andra samt kommuner med låg andel i båda. Någon "lämpligaste" eller mest vanlig fördelning mellan dessa båda stödformer finns alltså inte.
e) Standarden i särskilda boendeformer Nästföljande diagram ger en bild av standarden i särskilda boende-
former.
Diagram: Andelen bocnde i särskilda boendeformer som delar bostad med annan än make/sambo, andelen boende utan egen toalett samt andelen bostäder med ett rum utan kokvrål-skåp eller kök i kommunema.
Rum utan kok—möjllgh %
Boendoutanegen Mott
0102030405060708090100 Andeli%
Källa: Socialdepartementet
Andelarna avser samtliga boende i särskilda boendeformer, dvs. både äldre och yngre funktionshindrade. Mest av allt varierar andelen bostäder utan kokmöjligheter mellan kommunerna. Även efter det att de 10 % av kommunerna som har lägst resp. högst andel sådana bostäder har skurits bort varierar denna andel mellan 23 och 79 %.
Av den andra boxen i diagrammet framgår att medianvärdet för boende utan egen toalett är ca 28 %. Variationen är dock mycket stor; i en kom- mun saknar alla som bor i särskilt boende egen toalett medan i en annan kommun har ca 94 % egen toalett.
Den tredje boxen visar att andelen boende som måste dela bostad/rum med annan än make/maka varierar i kommunerna mellan 0 och 64 %.
141
d) Färdtjänst
Färdtjänst är den service som flest äldre har tillgång till. Av diagrammet nedan framgår utvecklingen mellan åren 1985 till 1993.
Diagram: Åldersstandardiserade andelen färdtjänstberättigade personer av totala befolkningen i kommunerna i åldersgruppen 65 år och äldre för åren 1985, 1990 och 1993.
Källa: Socialdepartementet
Medianvärdet för andelen äldre med färdtjänsttillstånd ökade mellan år 1985 och år 1990 från ca 19 % till drygt 24 %. Därefter kan endast en mycket svag minskning noteras. År 1993 var spridningen mellan kom- munerna stor; i en kommun (max) hade drygt 38 % färdtjänst medan i en annan (min) endast 7 %.
e) Bruttodriftkostnad per vård— och servicetagare
Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har kostnaderna för äldreom- sorgen fördubblats under de senaste tio åren och ökat snabbare än den allmänna prisutvecklingen.
Prop. l994/95:100 Bil. 6
142
Diagram: Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare i tkr. år 1993 Prop. 1994/952100 Bil. 6
rm—Fi'r—F'i'ä—fvrn—f'f—l—F'lr—r—v—rlvt 50 100 150 200 250 300 Beloppitla'lvårdtagare
Källa: Socialdepartementet
Diagrammet redovisar spridningen mellan kommunema av bruttodrift- kostnaden per vård- och servicetagare år 1993. Kostnaden avser samtliga vård- och servicetagare, dvs. både äldre och funktionshindrade personer. Mediankostnaden var år 1993 ca 170 000 kronor. Efter det att de 10 % av kommunerna med högsta resp. lägsta kostnaden skurits bort varierade kostnaden mellan 135 000 och 207 000 kronor. Den maximalt högsta kostnaden per vård- och hjälptagare var ca 260 000 kronor och den lägsta ca 107 000 kronor.
Vad kan förklara dessa skillnader? Bl.a. följande faktorer spelar in. Personaltätheten, dvs. antal vård- och servicetagare per årsarbetare, ger det högsta utslaget. 1 kommuner med många ensamstående (t.ex. stor- städer) eller med ensidigt näringsliv med utsatta yrken och åtföljande ohälsoproblem finns ett större behov av vård och service än riksgenom- snittet, även om man har mindre andel av befolkningen i de äldsta åld- rama.
Även generösa respektive strikta behovsbedömningar samt avgifternas storlek torde påverka serviceefterfrågan och därmed bruttodriftkostnaden.
Ju större ansvar för sjukhem och andra institutioner för långtidssjuk- vård som en kommun övertagit, desto högre är bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare. Exempelvis har kommuner i norrlandslänen fått ett större samlat ansvar för sådan vård än kommuner i andra län.
Vidare visar det sig att kommuner med högre och växande andel 85-åringar och äldre tenderar att ha en lägre kostnad per vårdtagare än
kommuner med lägre andel och vice versa. En anledning kan vara att Prop. l994/95:100 kommuner med en stor och växande andel i de äldsta åldrarna upplever Bil. 6 ett starkt tryck på sin äldreomsorg och därför mer aktivt söker begränsa kostnadsutvecklingen.
Kommuner med större en andel vårdplatser köpta av landstinget upp- visar en högre kostnad per vård- och servicetagare.
Detsamma gäller för enskild vård. Vid en ökning av andelen vård— och servicetagare i enskild vård ökar den genomsnittliga bruttodriftkostnaden per vårdtagare.
Avslutningsvis kan konstateras att enligt Socialstyrelsens Ädelutvärde- ring har kommunernas produktivitetsutveckling för äldre- och handikapp— omsorgen från år 1984 till år 1994 varit positiv. Produktiviteten har ökat med nära 20 % över tidsperioden i sin helhet eller med 1 % per år. En nedgång noterades för år 1992, men under år 1993 lyckades kommuner- na öka produktionen så att en liten men dock positiv produktivitets- utveckling nåddes.
Sammanfattande kommentarer
Det ovan redovisade siffennaterialet ger endast en fragmentarisk bild av läget och utvecklingen inom äldreomsorgen, och måste naturligtvis kompletteras med annan typ av material som tex. uppföljningen av Ädel- reformen.
I rapporten Socialtjänsten och de nya styrsystemen som Socialstyrelsen sammanställer på uppdrag av regeringen, sammanfattas prestations- utvecklingen inom äldreomsorgen på följande sätt.
Under perioden 1991-1993 har antalet personer som får social hem- hjälp minskat, trots att de äldre blivit fler. Det har skett en omfördelning av resurser från de yngre pensionärerna till de äldre och från dem med mindre hjälpbehov till dem med större. Hemtjänstens innehåll har för- ändrats mot mer vård och omsorg och mindre serviceinriktade insatser. Service i form av matdistribution, telefonservice eller fotvård har mins- kat. Något fler än tidigare har dock fått trygghetslarm.
Antalet boende i särskilda boendefonner har ökat under åren 1992- 1993, särskilt i gruppen 90 år och äldre, vilket sannolikt beror på ut- byggnaden av särskilda boendeformer.
Antal personer med färdtjänsttillstånd har minskat något medan antal enkelresor ökar. Färre personer åker mer. En utbyggnad av resandet med specialfordon (med plats för rullstol) har också skett.
Kostnaderna för äldre- och handikappomsorgen har ökat både i fasta och löpande priser under perioden. Produktiviteten minskade mellan år 1991 och år 1992, men ökar något igen för år 1993. Minskningen år 1992 sker till följd av de stora omställningarna i samband med Ädel- refonnen. Att produktivitetsförändringarna inte är mer positiva kan bero på att antalet mer omsorgsbehövande äldre har ökat. De kräver mer vård och det är då vanligt med dubbelbemanning inom hemtjänsten. Omfatt- ningen av detta framgår inte av nuvarande statistik och kan därför inte vägas in i prestationerna.
144
Behov av variabler och nyckeltal som belyser den kommunala Prop. l994/95:100 handikappomsorgen Bil. 6
Den statistik som för närvarande finns genom kommunernas redovis- ningssystem ger mycket begränsade möjligheter att relatera kostnader och personal till kommunernas olika verksamheter och prestationer på handikappområdet. Nästan undantagslöst redovisar kommunerna sin äldre och handikappomsorg tillsammans och statistiken är inte ålders- uppdelad eller uppdelad på kön annat än på enstaka områden. Det sak- nas därför en sammanhängande statistik över hur många personer med funktionshinder som får stöd och service av kommunen, och hur stor del av kommunens resurser som satsas på handikappomsorgen. eftersom den befintliga statistiken inte är renodlad.
Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån (SCB) har i sin rapport Socialtjänsten och omsorgema i Sverige 1993 följt upp och utvärderat socialtjänsten på nationell nivå. SCB:s undersökningar om levnadsför- hållandena (de s.k. ULF-studiema) har legat som grund för uppfölj- ningen.
Socialstyrelsen konstaterar i rapporten beträffande handikappomsorgen, att det är svårt att beräkna antalet personer med funktionshinder och uppskatta hur stor del av dessa personer som behöver service, omsorg och vård från socialtjänsten. Orsaken till detta är bl.a. att sambandet mellan funktionshinder och behov av hjälp i det dagliga livet varken är enkelt. statiskt eller ens riktigt mätbart, eftersom så många faktorer på- verkar varandra. I vissa fall kan behoven tillgodoses genom att bostaden anpassas, att miljön blir tillgänglig, via ekonomiskt stöd som handikapp- ersättning och bilstöd osv.
Handikappreformen och LSS innebär att nya och förändrade krav ställs på kommunernas handikappomsorg. Nya målgrupper kommer till genom att omsorgema om utvecklingsstörda successivt överförs från landstingen till kommunerna. lnom ramen för handikappreformen har kommunerna också fått ett tydligare uttalat ansvar inom handikappområdet, t.ex. ge- nom en skyldighet att i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens arbete och insatser inom området. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av vilken effekt handikappreformen har haft när det gäller volym och kvalitet på kommunernas insatser för personer med funktionshinder. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen kontinuerligt utvecklingen.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att på sikt få ett redo- visningssystem som ger bättre möjligheter för regering och riksdag att få en uppfattning om hur kommunernas verksamhet på handikappområdet ser ut i förhållande till uppställda mål och vad den kostar. Socialstyrel- sen arbetar för närvarande med ett förslag till ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för den kommunala sektorn, som om några år kan ge goda möjligheter att följa den kommunala sektorns verksamhet inom olika ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa Socialstyrel- sens arbete på statistikutveeklingsområdet i detta avseende.
154
I tabellen sammanfattas utvecklingen inom äldre- och handikappom- Prop. 1994/95:100 sorgen åren l99l-l993. Bil. 6
_ Förändnng åren 199193
Social hemhjälp/hem- Både antalet och andelen med hem- sjukvård hjälp har minskat i alla åldersgrupper och antalet hjälptimmar minskar. För- skjutning från serviceinsatser i rikt- ning mot vård och omsorg.
Särskilda boendeformer Antalet äldre som bor i särskilda bo- endeformer har ökat med nästan 10 % mellan år l992 och år 1993. Andelen har ökat i varje åldersgrupp.
Färdtjänst Antal resor har .ökat med nästan 10 %.
Andelen med färdtjänsttillstånd har ökat i åldersgruppen 90-w och minskat i övriga. Kostnaderna har minskat.
Färre antal med hemhjälp, fler i sär- skilda boendeformer och fler färd- tjänstresor. Kostnaderna är ungefär oförändrade i fasta priser. Produktivi- teten har minskat år 1992 till följd av de stora omställningarna i samband med Ädel-reformen men ökar något under år 1993.
Internationellt arbete inom äldreområdet
EG:s första äldreprogram genomfördes under åren 1991 till 1993. Med anledning av Europeiska året för äldre och för solidaritet mellan genera- tionerna år 1993. som avslutade det första äldreprogrammet, tillsatte regeringen en särskild kommitté med uppgift att samordna det svenska deltagandet. Med stöd av EES-avtalet deltog Sverige som observatörer i EG-kommissionens rådgivande kommitté. Syftet med arbetet var att uppmärksamma den sociala dimensionen av Europasamarbetet, att belysa äldres positiva bidrag i samhället. att stärka solidariteten mellan genera- tionerna samt att öka medvetenheten om den utmaning för samhället som en åldrande befolkning innebär.
Den svenska kommittén avlämnade i december 1993 delbetänkandet Bona bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 199311 I ]) samt i samarbete med Socialvetenskapliga forskningsrådet rapporten Svensk äldreforskning. Europeiska äldreåret l993. l mars 1994 avlämna- de kommitte'n sitt slutbetänkande Gamla är unga som blivit äldre (SOU 1994239).
lll Riku/uge!) [UU-1595. I .raml. Nr IUI), Bilaga () 145
Kommittén konstaterar att det svenska genomförandet, med tonvikt på Prop. l994/95:100 temat Solidaritet mellan generationerna, fick stort gensvar i kommuner, Bil. 6 organisationer och myndigheter. 1 sina samlade bedömningar för kom- mittén bl.a. fram viktiga sakfrågor inom äldreområdet som, utifrån svensk utgångspunkt, bör beaktas i det fortsatta europeiska samarbetet. De fakta om äldre i Europa och om det generationsövcrgripande arbetet i Sverige som presenteras i betänkandena bör enligt kommittén komma till användning som utbildnings- och studiematerial.
Kommittén anser vidare att den nämnda redovisningen av svensk äld- reforskning bör kompletteras med en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk eller annan internationell anknytning. Regeringen har därför den 15 september 1994 beslutat att ge ett sådant uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 maj 1995.
Förslag till ett nytt femårigt äldreprogram inom EU, med planerad start år 1995, utarbetas för närvarande inom kommissionen. Sverige deltar i förberedelsearbetet med nationella experter. Tyngdpunkten i EU:s nya äldreprogram kommer. som i det första. att ligga på erfarenhets- och kunskapsutbyte. Utgångspunkten är den utmaning som Europa står inför på grund av den snabbt växande andelen äldre i befolkningen. lnom EU finns idag 70 miljoner personer över 60 år. År 2020 beräknas över 20 miljoner EU-invånare (beräknat utifrån medlemsländerna år 1993) vara över 80 år.
Ett slutligt förslag till nytt äldreprogram inom EU har ännu ej lagts fram av kommissionen. ] kommissionens vitbok om den framtida social— politiken, antagen den 27 juli 1994, aviseras dock att kommissionen inom kort kommer att föreslå fortsatta åtgärder inom EU för att möta utmaningarna från en åldrande befolkning, bl.a. skall de aktiva pensionä- rernas roll belysas. Enligt tidigare uttalanden från olika företrädare för och institutioner inom EU (SOU 1994:39) kommer det europeiska sam- arbetet sannolikt att även fokusera frågor om vård och omsorg för äldre. villkoren för äldre kvinnor, förebyggande insatser. den åldrande arbets- kraften och övergången från arbete till pensionering.
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla männi- skors lika värde och lika rätt. lnnebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i sam- hällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder — precis som andra medborgare — skall ges möjlig- heter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att de handikappoli- tiska målen kan förverkligas.
Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funk- tionshinder successivt kunnat förbättras. En grundläggande förutsättning
146
för detta har varit utvecklingen av en generell välfärdspolitik. Den gene- Prop. 1994/95:100 rella välfärdspolitiken, i kombination med särskilt riktade handikappoli- Bil. 6 tiska insatser och åtgärder för en ökad tillgänglighet, kommer även fort- sättningsvis att utgöra grundstenama i handikappolitiken. I ett internatio- nellt perspektiv kan också konstateras att de svenska insatserna inom handikappområdet är väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet.
Handikapporganisationema utgör en viktig del av folkrörelse-Sverige. Deras aktiva medverkan — såväl på lokal och regional som central nivå — har haft en avgörande betydelse för de förbättringar som åstadkom- mits. Organisationernas arbete har påverkat både synen på handikapp och utformningen av de olika stödsystemen inom området. Staten, kom- munerna och landstingen har ett ansvar att se till att organisationerna kan bedriva sitt arbete med rimliga ekonomiska villkor.
Handikappreformen har inneburit ett bättre socialt, praktiskt och eko- nomiskt stöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Men det finns också barn som inte har så svåra och komplicerade handikapp och som därför kanske inte på samma sätt uppmärksammas. Det gäller t.ex. barn med koncentrationssvårigheter, med motoriska problem, läs- och skriv- svårigheter m.m. Här behövs ökad kunskap och bättre generella insatser i de reguljära verksamheterna, i barnomsorgen, skolan, habiliteringen och rehabiliteringen, för att de skall få det stöd de behöver.
Tyngdpunkten i senare års refonninsatser inom handikappområdet har legat på att förbättra och utveckla det individuella stödet till personer med funktionshinder. Under de kommande åren måste även frågor om tillgängligheten i miljöer och olika verksamheter ges ökad uppmärksam— het. Regeringen har därför i årets regeringsförklaring uttalat att åtgärder skall vidtas för att öka tillgängligheten för funktionshindrade personer. De förslag som lämnades i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992252) är en viktig utgångspunkt för regering- en i detta arbete.
Det finns anledning att i detta sammanhang peka på de förslag till särskilda satsningar på reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsåtgär- der (ROT) som regeringen lade fram i propositionen om vissa ekono- misk-politiska åtgärder (prop. 1994/95:25). Innebörden av detta är bl.a. att sammanlagt 360 miljoner kronor satsas på upprustning av skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Vidare satsas 1 500 miljoner kronor för ROT-in- satser i fråga om bostäder, som bl.a. innefattar tillgänglighetsskapande åtgärder. Regeringen bedömer att dessa ROT-satsningar ger goda möjlig- heter att uppnå reella förbättringar när det gäller tillgängligheten i be- byggelsen.
147
Utvecklingen inom handikappområdet Prop. l994/95:100 Bil. 6
Handikappreformen
Med anledning av förslagen i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj 1993 om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder (bet. l992/93:SoUl9, rskr. 1992/93:321). Propositionen baserades främst på Handikapputredningens betänkande Handikapp — Välfärd — Rättvisa (SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen för handikapprefor- men började genomgående att gälla den 1 januari 1994.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med funktionshinder har införts, lagen (l993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen har bl.a. personer med utvecklingsstöming och personer med stora och varaktiga funktionshin- der fått rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS trädde i kraft upphörde lagen ( 1985:568 ) om omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (l965zl36) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Verk- samheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt den tidigare omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna. Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995.
För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, service- hus eller hos familj eller anhörig har en statlig assistansersättning införts. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assi- stans och skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ärenden om statlig assistansersättning administreras av Riksförsäkringsverket och de allmän- na försäkringskassoma. Rätten till assistansersättning regleras i lagen (l993:389) om assistansersättning och i förordningen (l993:109l) om assistansersättning.
Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har vidare sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpme- delsförsörjningen har särskilda statliga Stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i Stimulansbidrag till nämnda verksamheter under åren 1994 — 1997.
Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer som ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade speeialistresurser. Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och upp- följningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga upp och administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små och mindre kända handikappgrupper.
148
Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (l980:620) har vidare kommuner- Prop. l994/952100 nas ansvar inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär Bil. 6 att kommunerna fått en uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för personer med funktionshinder och i den upp- sökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet inom handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att planera sina insatser för personer med funktionshinder.
Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg i HSL fått en skyldighet att erbjuda döva m.fl grupper tolktjänst för var- dagstolkning. För att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har ett sär- skilt statsbidrag till verksamheten införts. Vidare har anslaget B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen under åttonde huvudtiteln tillförts ytterligare medel till utbildning av teckentolkar och tolklärare. Slutligen innebär 1994 års handikapprefonn även förbättringar i stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funk- tionshindrade barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio kontaktdagar per år. Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från att förvärvsarbeta för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. I vissa fall kan föräldrapenning utges till dess barnet fyller 23 år.
Uppföljning av handikappreformen
Regeringen uppdrog i maj 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med bl.a. Riksförsäkringsverket följa upp och utvärdera handikappreformen. Resul- tatet av uppföljningsarbetet skall redovisas årligen för regeringen. En slutlig redovisning, som bl.a. skall innefatta en sammanfattande utvär- dering av reformen, skall lämnas senast den 1 maj 1997. Vidare uppdrog regeringen i september 1993 åt Socialstyrelsen att göra en särskild kost- nadsuppföljning angående handikappreformen. En första redovisning av detta uppdrag skall lämnas till regeringen senast den 1 december 1995. Särskilda medel har anvisats för uppföljningsarbetet.
Socialstyrelsen avlämnade i oktober 1994 en första redovisning av sitt uppföljningsarbete. Uppföljningsrapporten beskriver genomförandet av huvuddelen av de olika delar som ingår i handikappreformen. Vidare anges hur det fortsatta uppföljnings- och utvärderingsarbetet kommer att bedrivas. I det följande redovisas huvuddragen i rapporten. Parallellt med detta gör regeringen vissa kommentarer till uppföljningsresultaten.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att personkretsen inom LSS enligt de inledande kartläggningar som styrelsen gjort inte tycks bli så omfattande som beräknades i den aktuella propositionen (prop. 1992/93:159) och av Handikapputredningen. I propositionen uppskatta- des att ca 100 000 personer skulle komma att omfattas av LSS. För- klaringar till detta kan enligt Socialstyrelsen vara att uppsökande verk- samhet och inforrnationsinsatser ännu är otillräckliga. Socialstyrelsen pekar bl.a. på att det varit svårt att göra bedömningar om personkretstill-
149
hörighet i fråga om personer med psykiska störningar, barn med funk- Prop. 1994/95:100 tionshinder samt funktionshindrade över 65 år. Styrelsen anmäler att Bil. 6 man även fortsättningsvis kommer att följa de problem som är för- knippade med bedömingar om personkretsen.
Det är enligt regeringens uppfattning svårt att redan nu dra några långt- gående slutsatser när det gäller handikappreformen. LSS innebär stora förändringar i kommunemas handikappomsorg. Det är naturligt att det inledningsvis finns en viss osäkerhet i tillämpningsfrågor, bl.a. vad gäller personkretsen. Det är viktigt att Socialstyrelsen och länsstyrelserna på regional nivå fortsätter att följa sådana problem som rör personkretsen. I sammanhanget bör nämnas att Socialstyrelsen enligt ett regeringsuppdrag särskilt skall följa hur psykiskt störda får del av stöd och service enligt LSS. Regeringen vill vidare understryka vikten av att huvudmännen, i enlighet med vad som sägs i 15 & LSS , genom t.ex. uppsökande verk- samhet och andra insatser inforrnerar om mål och medel enligt LSS.
Som redan nämnts innebär handikappreformen bl.a. att verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda enligt den tidigare omsorgslagen, med undantag för insatsen rådgivning och annat stöd, successivt skall överföras till kommunerna. Senast den 31 december 1995 skall huvud- mannaskapsförändringen vara genomförd. Förändringen är mycket om- fattande. Totalt handlar det om verksamhet som berör ca 37 000 om- sorgstagare, med ca 30 000 anställda. Omsorgsverksamhetens samman- lagda årliga kostnad beräknas f.n. uppgå till ca 12 miljarder kronor.
Enligt vad regeringen erfarit kommer huvudmannaskapsförändringen efter årsskiftet 1994/95 att ha genomförts i 16 landsting. Detta innebär att det under år 1995 återstår att genomföra huvudmannaskapsföränd- ringen i sju landstingsområden. Socialstyrelsen framhåller att föränd- ringarna i verksamheten till följd av överföringama hittills tycks vara små, utan några anmärkningsvärda negativa eller positiva konsekvenser.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att avvecklingen av vårdhemmen för personer med utvecklingsstöming fortskrider och att det i augusti 1994 fanns 2 100 personer kvar på vårdhem. Regeringen vill framhålla be- tydelsen av att avvecklingen av vårdhemmen fullföljs.
När det gäller personlig assistans framhåller Socialstyrelsen att insat- sen gett personer med omfattande funktionshinder förhöjd livskvalitet. Skälet till detta är enligt styrelsen att den enskilde i stor utsträckning själv kan bestämma vem som skall ge insatsen, hur den skall ges och när. Socialstyrelsen hänvisar till forskning som visar att personlig assi- stans ökar svårt funktionshindrade personers möjligheter till ett självstän- digt liv.
I rapporten pekar Socialstyrelsen på vissa skatte- och arbetsrättsliga problem som i den praktiska tillämpningen uppkommit i det fall en funktionshindrad person som assistent anställer en familjemedlem som han eller hon lever i hushållsgemenskap med. Riksdagen har mot bak- grund av dessa problem beslutat om vissa ändringar i reglerna för per- sonlig assistans ( prop. 1994/95:77 . bet. l994/95:50U7, rskr. l994/95:107). lnnebörden av dessa ändringar är bl.a. att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt lagen (l993:389) om personlig
150
assistans (LASS) avseende assistans som ges av en person som den Prop. l994/95:100 funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om Bil. 6 någon annan än den funktionshindrade personen (t.ex. en kommun eller ett kooperativ) är arbetsgivare för assistenten.
Enligt Socialstyrelsen finns vissa tecken som tyder på att statens kost- nader för personlig assistans kan bli högre än vad som beräknats. För- klaringen till detta är att det genomsnittliga antalet beviljade assistans- timmar ligger väsentligt högre än vad som antagits. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 3 november 1994 åt Socialstyrelsen och Riks- försäkringsverket att göra en studie angående beslut om statlig assistans- ersättning. Avsikten är att skapa klarhet i skälen för de höga nivåerna. Frågan om kostnadsutvecklingen för statlig assistans berörs mer ingåen- de under anslaget D 10. Kostnader för statlig assistansersättning.
1 sin rapport föreslår Socialstyrelsen att ansvarsgränsema för personlig assistans bör renodlas genom att staten övertar kostnadsansvaret även för tillfälligt ökade behov av assistans för dem som beviljats assistansersätt- ning. Vidare föreslår styrelsen att ersättning för sjukvikarier, i anslutning till den ordinarie assistentens sjukdom, skall inräknas i assistansersätt- ningen. Med nuvarande regelsystem ligger det på kommunen att svara för sådan ersättning. Slutligen framhåller styrelsen att det bör vara möj- ligt att få assistansersättning vid kortare sjukhusvistelser. Enligt 4 & LASS kan assistansersättning inte lämnas för tid då den funktionshindra- de vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten. en kommun eller ett landsting. Mot bakgrund av den osäkerhet som f.n. råder trär det gäller kostnadsutvecklingen i fråga om statlig assistanser- sättning är regeringen inte beredd att tillstyrka Socialstyrelsens förslag i dessa avseenden.
När det gäller habilitering, rehabilitering och hjälpmedel visar Social- styrelsens uppföljning att merparten av huvudmännen gjort särskilda insatser för att informera om ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) , HSL. Socialstyrelsen bedömer att de nya bestämmelsema i HSL haft en god effekt på de berörda verksamheterna.
Av redovisningen framgår vidare att intresset för de båda specifika stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering (125 miljoner kronor/år) och hjälpmedel (25 miljoner kronor/år) varit mycket stort. Bidragen fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter särskild an- sökan. När beslut om fördelning av bidragen fattades avseende medlen för första halvåret 1994 uppgick ansökningarna till många gånger högre belopp än vad som fanns att fördela. Ca en tredjedel av bidraget till specifika habiliterings- och rehabiliteringsinsatser har fördelats till verk- samhet inriktad mot små och mindre kända handikappgrupper. Det gene- rella stirnulansbidraget till habilitering och rehabilitering (300 miljoner kronorr'år) utges till landstingen, på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde.
Enligt regeringens uppfattning innebär förtydligandena i HSL om huvudmännens ansvar för habilitering och rehabilitering samt hjälp- medel, i kombination med de tillfälliga stimulansbidragen. goda möjlig- heter att påskynda utvecklingen av verksamheterna. Även om det enligt
151
regeringens bedömning ännu är för tidigt att dra några slutsatser av för- Prop. l994/95:100 ändringarna inom områdena, är de resultat som hittills framkommit posi- Bil. 6 tiva. Det stora intresset för de tillfälliga stimulansbidragen är mycket glädjande. Regeringen vill understryka vikten av att beslut om fördelning av stimulansbidragen, på både central och regional nivå, föregås av be- hovsanalyser och att de präglas av långsiktighet. Det är också väsentligt att samråd sker med både kommunerna och företrädare för handikapp- organisationema innan landstingen beslutar om utvecklingsinsatserna. Regeringen avser att, på basis av Socialstyrelsens och Handikappinstitu- tets fortsatta uppföljningsarbete, ingående följa resultaten av stimulans-
bidragen.
En grundläggande förutsättning för att tolktjänsten för döva och döv- blinda m.fl. skall utvecklas är att det finns tillgång till utbildade tolkar. Mot den bakgrunden tillfördes inom ramen för handikappreformen sär- skilda medel för att åstadkomma en utökning av utbildningen av både tolkar och tolklärare. Av Socialstyrelsens uppföljning framgår att nytill- skottet av tolkar under detta och nästa år kommer att bli mycket begrän- sat. om inte särskilda åtgärder vidtas. Enligt regeringens uppfattning inger detta oro. Det är viktigt att orsakerna till det låga årliga nytill- skottet av tolkar klargörs och att nödvändiga åtgärder vidtas. Regeringen har noterat att Tolk- och översättarinstitutet (TÖl) har för avsikt att un- der våren 1995 presentera en långtidsplan för tolkutbildningen, som syftar till att öka volymen vad gäller utbildningen av tolkar.
Frågor om habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst berörs ytterligare under anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Regeringen vill i detta sammanhang något beröra frågan om taltjänst för personer med röst-, tal- och Språksvårigheter. Genom en överens- kommelse mellan staten och Landstingsförbundet år 1990 om den då- varande hjälpmedelsersättningen åtog sig landstingen att successivt bygga upp en sådan taltjänst. Med anledning av ett uppdrag av regering- en har Socialstyrelsen nyligen redovisat en rapport angående taltjänstens utveckling. I rapporten konstateras att uppbyggnadstakten utifrån ett riks- perspektiv sker långsamt. Under de fyra år som gått sedan överenskom- melsen träffades har en fjärdedel av landstingen inrättat eller fattat beslut om att inrätta taltjänstverksamhet. Enligt styrelsen fordras ytterligare utvecklingsinsatser för att påskynda uppbyggnaden av taltjänstverksam- het. Enligt regeringens bedömning är det bekymmersamt att en så stor andel av landstingen. trots den överenskommelse som träffades år 1990. alltjämt saknar taltjänstverksamhet. Regeringen instämmer i Socialstyrel- sens uppfattning att det fordras ytterligare utvecklingsinsatser inom om— rådet. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen även fortsättningsvis följer utvecklingen inom området.
Ps_,r-'kiatrireformen
Den 1 januari 1995 träder psykiatrirefomren i kraft (prop. l993/94218, bet. l993/94:50U28, rskr. l993/942396). Reformen syftar till att förbättra psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap
152
och delaktighet i samhället. Reformen innebär att ansvarsfördelningen Prop. l994/95:100 mellan kommuner och landsting tydliggörs när det gäller vård och stöd Bil. 6 till psykiskt störda. Med syfte att underlätta genomförandet av psykiatri- reformen har riksdagen beslutat att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall anvisas området. ] årets budgetproposition föreslår regeringen i enlighet härmed att 600 miljoner kronor skall an- visas i statliga stimulansbidrag för att bl.a. utveckla arbetsformer inom socialtjänst och psykiatri. Medlen anvisas under anslaget C 8. Bidrag till psykiatriområdet.
lnom ramen för psykiatrireformen har vidare beslutats att sammanlagt 300 miljoner kronor av det tillfälliga stimulansbidraget till anordnande av gruppbostäder m.m. skall förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Dessa medel anvisas under anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering.
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom handikappområdet
Målen för kommunernas handikappomsorg
De övergripande målen för handikappomsorgen — att uppnå full delaktig- het och jämlikhet — lades senast fast i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade, vilken godkänts av riks- dagen (bet. l992/93:SoUl9, rskr. 1992/93:321).
Socialtjänstlagen , hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) preciserar dessa mål och anger i vissa fall hur de skall kunna uppfyllas.
Målen för socialtjänsten stämmer väl överens med de handikappolitiska målen, framförallt formuleringama i socialtjänstlagens 10 och 21 55. l LSS anges målen för kommunernas verksamhet inom handikappområdet i 5 5.
Utifrån dessa utgångspunkter kan följande mål för kommunemas verk- samhet inom handikappområdet urskiljas: — att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhälls- livet. — att verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra (LSS). — att medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes behov av särskilt stöd (SoL). — att genom färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, dag- verksamhet eller annan liknande social tjänst underlätta för den en- skilde att bo hemma och ha kontakter med andra (SoL).
153
Prestationer Prop. 1 994/ 95 : 1 00 För att personer med funktionshinder skall kunna leva ett så självständigt BIL 6 liv som möjligt krävs dels att tillgängligheten i vid mening förbättras genom generella insatser, dels att individuella åtgärder med inriktning på den enskildes funktionshinder och behov vidtas. Socialtjänstens insatser i form av social hemtjänst, särskilda boendeformer, färdtjänst m.m. är här av avgörande betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna få jämlika levnadsvillkor och kunna leva självständigt.
Nedanstående karta Visar andelen vård— och servicetagare i befolkning- en upp t.o.m. 64 år per kommun. Kartan och de följande diagrammen mäter endast andelen vård— och servicetagare och inte hur mycket hjälp dessa får. Inte heller belyses servicens kvalitet.
Personer med vård och hjälp Andel av befolkningen 0-64 år, %
[| Uppg saknas [] 0 - 0.27 0.28 - 0.36 & 0.37 - 0.47 ' 0.48 - 1.11
155
Kartan ger en bild av hur mycket service och omsorg samt sjukvård i Prop. l994/95:100 ordinärt boende eller i särskilda boendeformer (här uttryckt som "värd Bil. 6 och hjälp") kommunerna ger till funktionshindrade personer i ålders- gruppen 0 — 64 år. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att bland dessa vård— och servicetagare finns, förutom personer med fysiska funk- tionshinder, även personer med psykiska funktionshinder och personer som får vård och hjälp av andra orsaker, t.ex. sådana som behöver hem- hjälp och hemsjukvård vid tillfälliga sjukdomstillstånd, terrninalvård m.m. Dessa grupper är dock ganska små och påverkar inte i någon större utsträckning slutsatserna om den hjälp som lämnas till hela ålders- gruppen 0 — 64 år.
Kartan visar att framförallt kommunerna i norra Sverige erbjuder en större andel av personer i åldern 0 — 64 år vård och hjälp än kommuner- na i de tre storstadsområdena. Den totala andelen vård- och servicetagare utgör 0,37 % av totalbefolkningen i åldersgruppen 0 — 64 år. Den kom— mun som har den lägsta servicenivån ligger på 0,08 % av samtliga i åldersgruppen, och den kommun med högsta servicenivå ligger på 1,11 %.
Variationerna kan bero på många faktorer, t.ex. på olika behov i kom— munerna. Speciellt i små kommuner kan andelen funktionshindrade variera ganska kraftigt beroende på slumpmässiga faktorer. Det kan också röra sig om olika behovsbedömningar, olika ekonomiska förut- sättningar i kommunerna och olika ekonomiska prioriteringar. Efter- frågan på socialtjänstens insatser kan också variera beroende på om den enskilde har råd att betala för servicen, i vilken mån anhöriga ställer upp osv.
Att kunna bo självständigt och få den hjälp man behöver i bostaden är ett av de mål som socialtjänsten skall leva upp till enligt socialtjänst- lagen. För de flesta människor är det av avgörande betydelse att kunna få bo kvar i sin bostad även om man fått ett funktionshinder. För andra, t.ex. för många ungdomar med funktionshinder, kan det vara nödvändigt att flytta hemifrån för att kunna få leva ett självständigare liv. Det finns också bland personer med funktionshinder dem som har behov av en bostad med omfattande vård och service (särskild boendeform). Det är således viktigt att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen omfattar alla grupper. Nedanstående spridningsdiagram visar spridningen mellan kommunerna avseende andelen personer (0-64 år) som får hjälp och vård i ordinärt boende och andelen som får hjälp och vård i särskilda boende- former. 1 diagrammet har även lagts in medelvärdet för de två variabler- na.
156
Diagram. Fördelningen mellan kommunerna vad avser personer (0-64 år) med hem— Prop. 1994/952100 hjälp i ordinärt boende och hjälp i särskilda boendeformer. (Varje stjärna Bil. 6 representerar en kommun).
:> C)
(A) D
_! O
Personer i särskilda boendeformer N O
Personer med hem älp i ordinärt boende
Antal personer per 10 000 invånare 1 .
Diagrammet visar att i de flesta kommuner bor majoriteten vård- och servicetagare med funktionshinder i ordinärt boende och får hjälp från hemtjänsten eller assistans i annan form. 1 mycket få kommuner bor samtliga funktionshindrade i ordinärt boende med hjälp via hemtjänsten (se 1.). I några få kommuner bor dock fler funktionshindrade i särskilda boendeformer än i ordinärt boende (se Z.). Om detta beror på att det i dessa kommuner finns en övergenomsnittlig andel funktionshindrade personer med mycket stort behov av vård och hjälp är inte känt. Det saknas i dag statistik över vårdtyngden av personer som bor i särskilda boendeformer. Det är heller inte känt i vilken utsträckning kommunala beslut och kommunal policy styr förekomsten av särskilda boendeformer eller andelen personer med funktionshinder som får hjälp och vård i sådana boendeformer.
Spridningsdiagrammet visar också att det inte finns något genomgåen- de tydligt "kompensationsbeteende" i kommunerna, så att kommuner med stor andel boende i särskilda boendeformer har liten andel med hemhjälp i ordinärt boende och omvänt. Det förekommer både att kom- munerna ger många personer vård och hjälp i såväl ordinärt boende och i särskilda boendeformer som det omvända, dvs. att en liten andel får hjälp i båda formerna. Det är emellertid stor skillnad mellan kommuner- na hur många personer som erbjuds hjälp överhuvudtaget.
Socialstyrelsen konstaterar i sin tidigare nämnda rapport Socialtjänsten och omsorgema i Sverige 1993 att kommunala planer, som t.ex. bostads- försörjningsprogram och äldre- och handikapplaner, i ytterst begränsad omfattning beskriver yngre personers behov av särskilda boendeformer. Oftast konstateras att behovet av bostäder finns, men inte hur stort det ar.
157
I dag bor ca 19 % av alla funktionshindrade som får vård och hjälp i någon form i särskilda boendeformer. Motsvarande siffra för äldre är 45 %. Det är således betydligt färre av de funktionshindrade som bor i särskilda boendeformer än äldre personer. Ändå bor således nästan en femtedel av alla personer med funktionshinder i sådan bostadsform. Trots detta finns det ingen statistik som belyser vilken boendestandard dessa personer har, eller hur många yngre personer med funktionshinder som kunnat påverka valet av bostadsform. De uppgifter som finns om boendestandarden och som har redovisats under avsnittet Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet är inte åldersindelade. Fördelningen mellan kommunerna avseende bostädernas standard kan endast redovisas för samtliga särskilda boendeformer. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att få belyst hur många personer med funk- tionshinder i åldersgruppen 0 — 64 år som bor i särskilda boendeformer av olika standard.
Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationema och har stor betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna leva oberoende, delta i samhällslivet och kunna ha ett arbete. Nedan- stående boxdiagram visar fördelningen mellan kommunerna när det gäller andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i åldern 0 till 64 år för åren 1985, 1990 och 1993. 80 % av kommunerna faller inom "boxen". Slutpunktema avser högsta respektive lägsta andel. Mate- rialet är inte åldersstandardiserat eftersom statistik med åldersindelning i mindre grupper inom intervallet 0 — 64 år saknas.
Diagram: Andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i kommunerna i åldrarna 0 — 64 år för åren 1985, 1990 och 1993.
1993 k—L ___—1 1990 1— __| 1985 1——— ———1 l—'—1|||'—1 0.0 0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 Andel i %
Prop. l994/952100 Bil. 6
158
Liksom tidigare boxdiagram visar detta en mycket stor spridning Prop. l994/951100 mellan kommunerna när det gäller andelen personer med färdtjänsttill- Bil. 6 stånd. Boxdiagrammet visar vidare att medianservicenivån har ökat mellan åren 1985 och 1990 och därefter minskat något till år 1993. Sam- tidigt har spridningen mellan kommunerna ökat tydligt mellan åren 1985 och 1990 — i första hand bland de 80 % av kommunerna nämiast mediannivån — för att vara oförändrad år 1993. Spridningen bland de 10 % av kommunerna med lägst andel personer med färdtjänsttillstånd har minskat tydligt mellan åren 1985 och 1990.
Socialstyrelsen har i sin rapport Statistik för uppföljning och utvärde- ring av socialtjänsten (SOS:s rapport 199311) pekat på svårigheterna att få fram enhetlig statistik från kommunerna om kostnader och presta- tioner för olika verksamheter. Det finns för närvarande inga möjligheter att redovisa driftskostnadema för olika områden inom kommunernas handikappomsorg. Däremot kan bruttodriftskostnadema per vård- och hjälptagare inom äldre- och handikappomsorgen totalt redovisas. En sådan redovisning görs under rubriken Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet.
Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet
Aktuella utredningar inom handikappområdet
Avgiftsutredningen (Dir. l993:127) har som huvuduppgift att beskriva avgiftssystemen för olika stöd-, service- och vårdinsatser för personer med funktionshinder samt analysera hur avgifterna förändrats under senare år. Utredningsarbetet skall inriktas på sådana insatser som ges inom socialtjänsten. hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utredningen skall pröva bl.a. om det finns behov av att utveckla särskilda högkostnads- skydd för funktionshindrade personer. Avgiftsutredningen beräknas kun- na avsluta sitt arbete i februari 1995.
Samreseutredningen (K 1993:O6) har till uppgift att lägga fram förslag för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommu- nal färdtjänst och riksfärdtjänst. sjukresor samt kollektiva färdmedel. Med utgångspunkt i de förslag som lades fram av Handikapputredningen i betänkandet Ett samhälle för alla prövar Samreseutredningen bl.a. för- utsättningarna att lagstifta om ett enhetligt huvudmannaskap för kommu- nal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för ett samordnat system är att öka tillgängligheten i kollektiva färdmedel för personer med funktionshinder. Samreseutredningens arbete beräknas kunna avslutas till sommaren 1995.
Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten — reformerat bilstöd (SOU 199455). I betänkandet görs bl.a. en utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett varaktigt funk- tionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller
159
att anlita allmänna kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa Prop. l994/951100 förändringar när det gäller tillämpningen av dessa kriterier för rätt till Bil. 6 bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför bilstödets per- sonkrets rätt att enbart erhålla anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser inom stödet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i Socialdepartemen- tet.
Jämställdhetsfrågor
Handikapputredningen har i olika sammanhang kartlagt livsvillkoren för personer med funktionshinder. Utredningen visade på bristfälliga för- hållanden när det gäller funktionshindrades möjligheter att få arbete och att kunna påverka utformningen av sin service och hjälp. Andra studier visar att samma förhållanden gäller utbildning, rehabilitering, fritid och rekreation m.m. Det finns däremot påfallande få studier över funktions- hindrade kvinnors villkor ijämförelse med funktionshindrade mäns. Det finns emellertid tecken som tyder på att funktionshindrade kvinnor ofta har en mer eftersatt situation än vad som gäller för funktionshindra- de män.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition l993/941147 om jämställdhetspolitiken, Delad makt — delat ansvar, (bet. l993/94:AU17, rskr. l993/941290) har riksdagen beslutat om den framtida inriktningen av jämställdhetspolitiken. l propositionen pekar regeringen på flera om- råden där kunskapen om funktionshindrade kvinnors situation är brist- fällig. Som en följd av förslagen i propositionen har bl.a. 3 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till förfogande för utvecklings- verksamhet rörande kvinnor med handikapp.
Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta en handi- kappombudsman med uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindra- des rättigheter och intressen på olika samhällsområden och verka för att funktionshindrade inte missgynnas. [ propositionen som föregick riks- dagsbeslutet om inrättande av en handikappombudsman (prop.]993/94z219, bet. l993/94:50U27, rskr. 1993/94397) uttalades vikten av att Handikappombudsmannen i sitt arbete bl.a. särskilt upp- märksammar funktionshindrade kvinnors situation. Handikappombuds- mannen har under hösten 1994 haft en rad inledande kontakter med myndigheter, projekt och organisationer m.fl. i syfte att öka uppmärk- samheten på funktionshindrade kvinnors situation både på det nationella och internationella planet.
Regeringen anser att det finns behov av att få en bild av funktionshind- rade kvinnors villkor på olika samhällsområden och en uppfattning om på vilka områden kunskapen kan förbättras. Det är också angeläget att se över statistikbehovet och möjligheterna att göra en könsuppdelad statis- tikredovisning av situationen för personer med funktionshinder. Rege- ringen avser att under våren ta initiativ i dessa frågor.
160
Internationellt handikapparbete Prop. l994/952100 Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. På BIL 6 regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN ett arbete för att få till stånd internationella regler, s.k. Standard Rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler är nu antagna av FN:s generalförsamlig och medlemsländerna, däribland Sverige, har förklarat att de avser att tillämpa reglerna. För Sveriges del är det Handikappom- budsmannen som enligt sin instruktion har att regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga reglerna. Till reglerna har FN knutit ett system för en aktiv övervakning och uppföljning. Arbetet leds av en särskild rapportör som utsetts av FN.
Under en kort tid har Sverige haft obsevatörsstatus i EU:s handi- kapprogram HELIOS II. Representanter från regeringen och handikapp- rörelsen har deltagit som observatörer i HELIOS rådgivande organ och i olika arbetsgrupper. Medlemsskapet i EU ger Sverige möjligheter att delta fullt ut i detta och andra program och projekt inom EU som är av betydelse för personer med funktionshinder.
I HELIOS-programmet ingår Handynet, som är ett datoriserat fler- språkigt informations— och distributionssystem. som via datamedia skall kunna möta bl.a. funktionshindrades informationsbehov på framförallt hjälpmedelsområdet. Avsikten är att medlemsländerna skall upprätta nationella centrer för insamlig och samordning av den information som behövs för att hålla systemet aktuellt. Handikappinstitutet har haft rege- ringens uppdrag att påbörja förberedelserna för ett svenskt deltagande i Handynet. Ilandikappinstitutet redovisade uppdraget i en skrivelse till regeringen den 23 juni 1994.
I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet genom EU:s program TlDE (Technology Initiative for Disabled and Elderly) i uppdrag att genomföra en europeisk studie för att kartlägga situationen vad gäller hjälpmedels- teknologi i Europa och utifrån denna lägga fram förslag till åtgärder. Studien har kallats l-IEART (Horizontal European Activities in Rehabili- tation Technology). Det är Sveriges framskjutna position inom handi- kappområdet som anses vara den främsta anledningen till att uppdraget gick till en icke-medlem i EU. Hösten 1994 lade utredningen fram sina förslag för kommissionen.
D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering'
l993/94 Utgift I 175 744 000 Res. 678 660 000 1994/95 Anslag 900 000 000 1995/% Förslag 200 000 000
| Tidigare anslaget [) l. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under åren 1991-1995. Om befintliga bostäder tas i
ll Riksdagen I ()(/4.595. ] .ru/nl. Nr 100. lif/aga 6 161
anspråk för att skapa alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt Prop. l994/95:100 störda personer kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet Bil. 6 som färdigställts under perioden 1 juli 1994 — 31 december 1995. Vidare utbetalas under anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per nytillkommande enbäddsrum eller med 50 000 kronor per nybyggd bostadslägenhet som färdigställts under åren 1992- 1996. Bidragen utges enligt regler i förordningen (19941748) om till- fälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom soma- tisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen, inom ramen för Ädel- utvärderingen, en årlig uppföljning av stimulansbidragen. Från år 1991 till oktober 1994 har till Socialstyrelsen inkommit ca 4 500 ansökningar om bidrag.
Under år 1992 respektive år 1993 beviljades Stimulansbidrag med 495 750 000 kronor respektive 789 800 000 kronor enligt följande för-
delning:
Bidrag 1992 1993 Gruppbostäder 373 950 000 576 000 000 Ombyggnad av sjukhem m.m.:
a) nytillkommande 15 800 000 26 750 ()00 enbäddsrum
b) nybyggda bostads- 106 000 000 187 050 000
lägenheter
Bidragsansökningama under år 1993 fördelar sig på olika målgrupper enligt följande (1992 års siffror anges inom parentes): personer med åldersdemens 27 % (36 %), övriga äldre långtidssjuka 45 % (31 %). psykiskt långtidssjuka 3 % (3 %), fysiskt funktionshindrade l % (3 %) och personer med utvecklingsstöming 17 % (27 %) samt 7 % som avsåg bostäder för annan målgrupp.
Under åren 1991 till oktober 1994 har bidrag beviljats för 27 800 lägenheter och 1 300 enbäddsrum. Gruppbostäder är den vanligaste bo- endeformen och svarar för tre fjärdedelar av lägenheterna. Nettotillskottet av lägenheter/enbäddsrum är svårt att beräkna bl.a. efter- som många tillkommit genom ombyggnad. Socialstyrelsen uppskattar dock det sammanlagda tillskottet under bidragsperioden till mellan 13 000-15 000 lägenheter/rum.
Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga stats— bidrag till särskilda boendeformer (Ädelutvärderingen 94: 12) att intresset för stimulansbidragen är fortsatt stort, även om en viss minskning av ansökningar kan skönjas under år 1994. Andelen gruppbostäder som
162
tillkommer genom ombyggnad ökar, liksom andelen gruppbostäder i Prop. 1994/95:100 stora anläggningar som omfattar fler än fem boendeenheter. Tendensen Bil. 6 från år 1992 kvarstår, dvs. standarden på lägenheterna minskar, ytorna på gemensamma utrymmen minskar och gruppstorlekama ökar. Social- styrelsen noterar bl.a. att verksamheten kan komma att hämmas av brist på gemensamma utrymmen. vilka bl.a. skall kompensera lägre standard i lägenheterna. Jämfört med tidigare år noteras vidare en markant ökning av grupp— bostäder till målgruppen andra äldre långtidssjuka, medan ansökningarna är få för målgruppen långvarigt psykiskt störda och för fysiskt funk- tionshindrade. Stimulansbidraget till nya enbäddsrum vid ombyggnad av sjukhem utnyttjas inte heller i den omfattning som svarar mot behovet.
Regeringens överväganden
Ett av syftena med Ädel-refomien var att ge kommunerna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och integritet i vård och omsorg. Den kraftfulla satsning som nu görs för utbyggnad, upprustning och utveckling av särskilda boende- former för äldre och för personer med psykiska och fysiska funktions- hinder bidrar i hög grad till att dessa mål kan uppfyllas. Medlen anvisas inom en sammanlagd ram om 3 miljarder kronor. Den hittillsvarande utvecklingen har varit mycket positiv för personer med åldersdemens och övriga långtidssjuka äldre. Däremot har stimulansbidragen utnyttjats i mindre utsträckning för att utveckla nya boendeformer för personer med olika slag av funktionshinder.
Behovet av alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer är stort. Psykiatriutredningen lämnade i betänkandet Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73) förslag till åtgärder, bl.a. för att öka till- gången till sådana boendeformer. Enligt riksdagens beslut den 2 juni 1994 (prop. 1993/94:218 5.94 ff, bet. l993/94:50U28, rskr. 1993/94396) skall 300 miljoner kronor av det tillfälliga statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Enligt förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under perioden 1 juli 1994 — 31 december 1995.
Stimulansbidraget för tillskapandet av fler enbäddsrum vid sjukhem- men har utnyttjats i betydligt långsammare takt än förväntat, även om en viss ökning kan noteras under år 1993. Enligt Socialstyrelsen kan en anledning till det måttliga intresset vara att vissa kommuner ännu ej beslutat sig för vad man ska göra med sjukhemmen (förhyrda av lands- tingen). samtidigt som det är svårt att hitta ersättningsplatser för de plat- ser som försvinner vid ombyggnad. Många fastigheter är också tekniskt svåra att bygga om och mycket omfattande ombyggnadsåtgärder är inte heller alltid ekonomiskt försvarbarä.
Det finns dock stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem, där vissa erbjuder en undermålig boendestandard. Många sjuk-
163
hem har fortfarande en tydlig institutionsprägel och en majoritet av vård- Prop. l994/95:100 platserna finns i flerbäddsrum. Det är således angeläget att sjukhemmens Bil. 6 boende— och vårdmiljö förbättras.
Regeringen vill i detta sammanhang uppmärksamma de förslag om vissa stimulanser av byggnadsinvestcringar, som regeringen har lagt fram i årets ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25). lnom bostadssektom föreslås ett extra stöd på 15 % till reparationer. om- och tillbyggnad (ROT). Stödet inkluderar tillgänglighetsskapande åtgärder i det vanliga bostadsbeståndet. Bidraget föreslås utgå för arbeten som påbörjats under år 1995 och avslutats före utgången av år 1996. För särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psy- kiska funktionshinder föreslås 100 miljoner kronor för ombyggnads- bidrag på 20 %. Vidare föreslås 360 miljoner kronor till ett ROT-stöd på högst 30 % för skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder.
Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning att Ädel- reformen i stort blivit en framgång. Dock påtalar Socialstyrelsen bl.a. vissa brister i rehabiliteringen för äldre. Åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och trygghet för den enskilde. Oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting måste undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas.
Regeringen anser mot denna bakgrund att en omprioritering av del av stimulansbidragen inom äldreomsorgen bör göras. för att uppnå en effek- tivare behovstäckning med hjälp av det statliga stödet. För att åstadkom- ma en ändamålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Där- för föreslås att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/% tillgängliga medlen på anslaget får användas för detta ändamål. Ett lika stort belopp har genom den nyligen mellan staten och Landstingstörbun- det träffade överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårds- huvudmännen m.m. tör år 1995. avsatts till samma ändamål. Samman- taget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den 1 januari 1995 och 150 miljonor kronor från den I juli 1995) får använ- das av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabilite— ringen för äldre. De sammanlagda medlen föreslås disponeras av Social— styrelsen.
För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. samordnades dessa anslagsmässigt budgetåret l994/95. Av samma skäl föreslås att bidragen även samord- nas tidsmässigt, dvs. bidrag får lämnas i mån av tillgång till objekt som färdigställts före utgången av år 1996. Förändringen föranleder föränd- ring i förordningen (1994r748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbo- städer och sjukhem m.m.
164
Förslag till riksdagsbeslut Prop. l994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen Bil" 6
1. godkänner att 150 miljoner kronor från anslaget D ]. Stimulans- bidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för äldre i enlighet med vad som ovan sagts,
2. godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före ut- gången av år 1996,
3. till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilite- ring för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag 200 000 000 kronor.
D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet
1993/94" Utgift 279 530 000 Res. 50 870 000 l994/95 Anslag 672 500 000 1995/96 Förslag ] 035 000 000
varav 690 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
Anslaget avser statsbidrag till följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser — Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, — statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt — statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörj- ningen. Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av pro- positionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsför- sörjningen är tillfälliga och utgår under åren 1994 — 1997. Statsbidraget under punkten ] fördelas av Socialstyrelsen till landsting- en och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan bidragsåret. I samband med behandlingen av regeringens budgetproposition 1994 (prop.1993/94:100, bil 6) ansåg socialutskottet att regeringen borde se över fördelningsprincipema för statsbidraget till tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen och där- efter återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlig- het med vad socialutskottet föreslog (bet. 1993/94:SoU20. rskr. 1993/94:248). Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksam- heten i fråga.
165
Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering under punkterna l Prop. l994/95:100 och 2 utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt stats- Bil. 6 bidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har lämnat en första rapport till regeringen om uppfölj- ningen av statsbidraget.
1. Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering
Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i stor utsträckning fördelat det generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering till läns- sjukvården. Bidraget har använts för att utveckla nya verksamheter, metoder och arbetssätt, till samarbete och samverkansprojekt och till kompetensutveckling för personalen. lnsatsema har omfattat såväl de traditionella målgruppema för habilitering och rehabilitering, dvs. rörel- sehindrade, synskadade osv., som små och mindre kända handikapp- grupper. Socialstyrelsen efterlyser dock bättre kartläggningar av behovs- områden innan landstingen gör den lokala fördelningen av stimulans- bidraget.
lntresset att söka projektmedel till specrfka habiliterings- och rehabi- literingsinsatser har varit mycket stort. Ett antal sjukvårdshuvudmän, kommuner, handikapporganisationer och andra intressenter har fått projektmedel. Statsbidraget har använts till att sätta igång nya verksam- heter på eftersatta områden eller att förbättra den verksamhet som finns. En tredjedel av medlen har gått till projekt för små och mindre kända handikappgrupper, bl.a. för att bygga upp kunskapscentrer. Socialstyrel- sen anser att det är angeläget att analysera vilka områden som inte upp- märksammats i statsbidragshanteringen.
Regeringen konstaterar att Socialstyrelsens utvärdering visar att stimu- lansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av verksamheten. Projekt har kommit igång i syfte att minska ojämnhetema i landet mellan olika grupper av funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och rehabilitering. Det är också tillfredsställande att många av insatserna riktats till små och mindre kända handikappgrupper. Regeringen instämmer dock i Socialstyrelsens påpekande att det i vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.
166
2. Statsbidraget till tolktjänst Prop. 1994/95:100 När det gäller tolktjänsten visar Socialstyrelsens uppföljning bl.a. att Bll' 6 landstingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar för att möta de behov av tolktjänst som finns. Det är också påtagliga skillnader i service till tolkanvändama i olika landsting. Problemen hänger delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar. Socialstyrelsen bedömer att det krävs ytterligare årgärder för att förbättra tillgången på utbildade tolkar. Socialstyrelsen anser att landstingen bör inrätta tier tolktjänster med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse för tolkyrket. Styrelsen anser också att landstingens information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit alltför begränsad. Regeringen bedömer det otillfredsställande att utvecklingen av tolk— tjänsten inte sker i den takt som planerats och att tillskottet av nya tolkar är så litet. Tolk- och Översättarinstitutet (TÖl), som bl.a. disponerar statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda, vuxendöva samt till teckenspråkslärarutbildningen, anför i en promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns hinder för en utökning av antalet utbild- ningsplatser för tolkar bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som syftar till att öka utbildningsvolymen så att den motsvarar behovet av tolkar. Regeringen understryker att det är väsentligt att berörda myn- digheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar åtgärder för att intres- set för tolkyrket kan stärkas, så att t1er personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen kommer att, med stöd av medel ur Allmänna arvsfonden, ta initiativ till särskilda informationsprojekt i frågan. Rege- ringen avser att inbjuda företrädare för berörda myndigheter, handikapp- organisationer, landstingen samt yrkesorganisationema till en diskussion om tolktjänsten. Som tidigare nämnts fördelas statsbidraget till tolktjänsten på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde/landstingsfri kommun. Riks- dagen har gett regeringen tillkänna att den önskar en annan fördelnings- modell. Bakgrunden till riksdagens tillkännagivande är en motion 50205 (5) i vilken anförs att fördelningen bör göras utifrån antalet tolkanvända- re, eftersom vissa landsting, bl.a. Örebro, har ett större antal döva/hörsel- skadade i förhållande till folkmängden än många andra landsting. Socialstyrelsen gjorde i samband med sin utvärdering av tolktjänsten en enkät till landstingen om tolktjänstverksamheten. Av svaren framgår att det varit svårt för landstingen att uppskatta antalet tolkanvändare och framför allt antalet döva/hörselskadade och dövblinda i resp. landsting. En av orsakerna till detta är att många landsting inte gjort några invente- ringar som visar det verkliga behovet av tolk. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen utvecklingen av tolktjänsten genom ett särskilt program och rapporterar varje år till regeringen hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits inom ramen för handikappreformen. Det innebär att regeringen för första gången kommer att få en bild av hur tolktjänsten utvecklas och förändras
167
över tiden och ett fastare underlag för sina bedömningar. Regeringen Prop. 1994/952100 anser emellertid att den statistik som landstingen för närvarande redo- Bil. 6 visar om behovet av tolk fortfarande är så outvecklad att den inte bör användas som underlag för någon detaljerad fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell.
Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga kan man dra den slutsatsen, att Örebro län har ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror bl.a. på att en stor del av utbildningen för döva/hörselskadade är kon- centrerad till Örebro, vilket inneburit att många föräldrar med döva eller hörselskadade barn flyttat till länet för att deras barn skall få en sam- manhängande skolgång. Regeringen finner det rimligt att Örebro län kompenseras för detta genom att få ett bidrag per invånare som är 80 % högre än för riket i övrigt.
Slutsatser
Regeringen beräknar att 1 035 miljoner kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96. I enlighet med de riktlinjer som lades fast i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade bör medlen fördelas enligt följande:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser 810 000 000 varav * Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering 450 000 000 * statsbidrag till rådgivning och stöd 300 000 000 * statsbidrag till tolktjänst 60 000 000
2. Stimulansbidrag till specifika 187 500 000
utvecklingsinsatser inom habilterings- och rehabiliteringsområdet
3. Stimulansbidrag till utvecklings- 37 500 000 insatser inom hjälpmedelsförsörjningen
Totalt 1 035 000 000
Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av medlen till stimulans- bidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabi- literingsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bi- dragen till habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera en viss del av medlen till stimuleringsbidraget till utvecklings- insatser inom hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och uppföljning av bidraget. '
168
Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:100 Regeringen föreslår att riksdagen B”" 6
till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kronor.
D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1993/94 Utgift 57 555 793 1994/95 Anslag 4 900 000 1995/96 Förslag ] 000 000
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsan- passningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kost- nader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyft- anordningar m.m. för handikappade.
Genom riksdagens beslut (prop. l992/93:58, bet. 1992/93zBoU4, rskr. 1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en skyldighet att svara för bostadsanpassningsbidragsverksamheten. Bestäm- melserna om bostadsanpassningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. som trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen har ersatt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bo- stadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Enligt övergångsbestäm- melsema till lagen betalas under anslaget övergångsvis statligt bidrag där beslut fattats före den 1 januari 1993.
Boverket
Boverket har bett kommunerna uppskatta hur många ärenden och hur stora bidrag som har beviljats före den 1 januari 1993 och som kan förväntas leda till utgifter under budgetåret l995/96. Uppgifterna visar att kommunerna inte förväntar sig några utgifter under budgetåret l995/96. Boverket bedömer trots detta att vissa mindre utgifter kan upp- stå i pågående ärenden samt i omprövade ärenden. Boverket beräknar för budgetåret 1995/% ett medelsbehov till 1 000 000 kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen gav i april 1993 Boverket i uppdrag att följa upp och be- skriva utvecklingen när det gäller versamheten med bostadsanpassnings- bidrag m.m. Verket har i oktober 1994 i en rapport till Socialdeparte- mentet redovisat uppdraget. Rapporten omfattar bl.a. förslag till vissa författningsändringar. Förslagen bereds f.n. i Socialdepartementet.
Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga om de ärenden där beslut fattats före den 1 januari 1993 samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella kvarliggande överklagningsärenden bör medel till kommunernas kostnader för bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare ett budgetår.
169
För att undvika att medel skall behöva anslås för ytterligare budgetår Prop. l994/95:100 föreslår regeringen att ett tillägg görs i övergångsbestämmelsema till Bil. 6 lagen om bostadsanpassningsbidrag.
Tillägget innebär att för att statligt bidrag till kommunens kostnader för bostadsanpassningsbidrag skall kunna lämnas måste kommunens ansökan om bidrag ha inkommit till Boverket före utgången av februari 1996. Eventuella kvarvarande bostadsanpassningsbidrag som beviljas enligt äldre regler får staten anses bidra till genom det generella statsbi- draget på motsvarande sätt som gäller bostadsanpassningsbidrag enligt den nya lagen. Ett förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag har upprättats inom Socialdepartementet. För- slaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6. 7.
För budgetåret 1995/96 bör ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor föras upp för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen l. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. 2. till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor.
D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
l993/94 Utgift 124 879 210 1994/95 Anslag 150 000 0001 l995/96 Förslag 235 435 000
varav 158 000 000 beräknat förjuli 1995 _juni 1996
' inkl. 4 miljoner kronor som anvisats efter förhandlingar mellan staten och de lokala omvårdnadshuvudmännen.
Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdar- tjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till om- vårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen administreras av Nämnden för vårdartjänst (NV) och be- stämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med in- struktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst
Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
170
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor. universitet Prop. 1994/95:100 och högskolor Bil. 6
Nämnden för vårdartjänst (NV) ersätter genom statsbidrag kostnaderna för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen an- ställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Det övergripande målet för vårdartjänstverksamheten är att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergym- nasiala studier. l regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall med beaktande av största möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kon- trollen över kostnadema för vårdartjänsten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna.
Under budgetåret 1993/94 erhöll ca 1 600 studerande vårdartjänst. Antalet personer med behov av vårdartjänst har successivt ökat och NV uppskattar att antalet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret 1995/96. Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till samman- lagt 154 950 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Statsbidrag till omvårdnadsinsalser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade
Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelse- hindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ungdomar som fullgjort sin skolplikt har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. NV administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs, Umeå och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Kristianstads kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvud- männen. De övergripande målen för verksamheten är att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna. 1 regleringsbrevet för budgetåret l994/95 har NV givits två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade; NV skall med beaktande av största möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studie-
171
situationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den en- Prop. l994/95:100 skilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen Bil. 6 över kostnad5utvecklingen för verksamheten i syfte att säkra ett effektivt
användande av resurserna.
Under läsåret 1994/95 omfattar verksamheten 1 17 utbildnings-lhabilite- ringsplatser varav 76 elevhemsplatser. l linje med vad som angetts i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1993/94 — l995/96 anger NV i den enkla framställningen att det föreligger ett behov av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om en efterfrågan i nivå med de senaste årens skall kunna tillgodoses. Den huvudsakliga orsaken till detta är att alla utbildningar i gymnasieskolan fr.o.m. läsåret 1993/94 blivit treåriga. Då många av riksgymnasieelevema behöver längre tid för att slutföra sina gymnasiestudier förväntas denna förändring få en kraftig effekt på elevantalet under läsåret l996/97, då minst 20 nya elever be- räknas behöva plats på riksgymnasiema för svårt rörelsehindrade. Enligt NV behövs redan fr.o.m. hösten 1995 minst åtta nya utbildningsplatser samt 11 elevhemsplatser. Det totala antalet utbildningsplatser beräknas av NV för budgetåret 1995/96 till 125, varav 87 elevhemsplatser. NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnads- kostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelse- hindrade till sammanlagt 111 000 000 kronor budgetåret l995/96.
Regeringens överväganden
NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1993/94. Regeringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas under anslaget F 13. Nämnden för vårdartjänst.
Vad beträffar vårdartjänsten bör NV under budgetåret 1995/96 fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde.
] regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett uppföljningssystem för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till rege- ringen den 29 juni 1994 i form av en rapport som tagits fram i sam- arbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i reglerings- brev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppföljningssystemet. l detta arbete skall NV prioritera lösningar som möjliggörjämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksam- heternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
Regeringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1995/% till totalt 153 385 000 kronor.
När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även fort- sättningsvis sträva efter att omvårdnads- och utbildningsinsatsema skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
172
l regleringsbrev för budgetåret l993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta Prop. l994/95:100 ett uppföljningssystem för omvårdnadsinsatsema i anslutning till riks- Bil. 6 gymnasium för rörelsehindrade för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 31 mars 1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budget- året 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppfölj- ningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksamheternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
[ avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmän- nen beräknar regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 82 050 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 235 435 000 kronor.
D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
1993/94 Utgift 58 926 622 1994/95 Anslag 70 124 000 l995/96 Förslag 118 183 000
varav 78 789 000 beräknat för juli 1995 _juni 1966
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksarnheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning, Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolk- tjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, handi- kapporganisationernas rekreationsanläggningar, Föreningen Rekryte- ringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
Si'nskadades riksförbund (SRF)
[. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 14 933 000 kronor.
2. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. Till- gången på ledarhundar har legat under behovsnivån i flera år. Det har
därför uppkommit ett ackumulerat behov av hundar. SRF räknar med att Prop. l994/95:100 det behövs ungefär 25 hundar per år för att täcka detta behov. Därtill Bil. 6 kommer att ca 25-30 hundar per år behöver ersättas. SRF uppger att tillgången på ledarhundar nu ökar, vilket innebär att SRF skulle kunna öka inköpen för att i någon mån möta de behov som finns. SRF uppger att det under år 1994 fanns ca 245 ledarhundsekipage. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges till 48 514 000 kronor bud- getåret 1995/96. 3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individ- inriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning, punktskriftsprojekt m.m. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1995/96 till 30 001 000 kronor. SRF har i brev till Socialdepartementet den 13 oktober 1994 utöver tidigare äskanden för budgetåret l995/96 hemställt om ytterligare 1 800 000 kronor för att täcka kostnader för vissa momsinbetalningar.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av stats- anslaget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstid- ningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges till 8 775 000 kronor.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verk- samheten under budgetåret l995/96 beräknas av Sveriges dövas riksför- bund till 6 137 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst
6. Stiftelsen rikstolktjänst består av Sveriges dövas riksförbund, Före- ningen Sveriges dövblinda samt Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen förfogar över anslaget till rikstolktjänst och beslutar om hur rikstolk- tjänsten skall bedrivas. Stiftelsen beräknar kostnaderna för rikstolktjäns- ten till 8 850 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Naturhistoriska riksmuseet
7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet mäter och rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. De sammanlagda kostnaderna för budgetåret 1995/% beräknas till 1 100 000 kronor.
174
Bidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
8. Genom förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporgani- sationernas rekreationsanläggningar har regeringen meddelat föreskrifter om bl.a. villkoren för statsbidragets användning. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag från Socialstyrelsen. lnnevarande budgetår har bidrag fördelats till De handikappades riksförbund, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar samt Synskadades riksförbund.
Föreningen Rekrjvteringsgruppen (RG)
9. Föreningen rekryteringsgruppen bedriver tränings- och rehabiliterings- verksamhet med särskild inriktning på nyskadade. Under budgetåret 1995/96 kommer föreningen att prioritera den uppsökande verksamheten runt om i Sverige. Medelsbehovet för budgetåret l995/96 anges av föreningen till 7 034 000 kronor.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen har stor betydelse för personer med funktionshinder som där kan få oriente- ring och infomtation om hjälpmedel. För budgetåret 1995/% hemställs om 1 950 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Beräknade Beräknat belopp utgifter 1995/96 ( 18 mån")
1994/95 Regeringen ]. SRF hantverk för degåverksamheten 9 290 000 13 935 000 2. SRF för ledarhundar 17 250 000 38 625 000 3. SRF för viss övrig verksamhet2 11 414 (100 17 121 000 4. FSDB för tidningsutgivning 5 685 000 8 775 000 5. SDR lör teekenspråksavdelning 2 470 000 3 705 000 6. Bidrag till rikstolktjänsten 4 950 000 7 425 000 7. Palynologiska laboratoriet 675 000 1 012 000 8. Bidrag till rekreationsanläggningar 15 000 000 22 500 000 9. Bidrag till rekryteringsgruppen 2 260 000 3 390 000 lONHR för NHR-Center 1 130 000 1 695 000 Summa 70 124 000 118 183 000
' Tillkommer 7 500 000 kronor till ledarhundsverksamheten enligt förslag i tilläggs- budget till statsbudgeten för budgetåret l994/95. : Tillkommer 5.00 000 kronor i engångsanvisning enligt förslag i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret l994/95.
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
175
Synskadades riksförbund (SRF) Prop. l994/95:100 Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag BIL 6
till löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens eko- nomi har staten tillfört depån särskilda refonnmedel. SRF har också gjort vissa strukturella förändringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot den bakgrunden gör regeringen bedöm- ningen att verksamheten nu skall kunna bedrivas inom de givna ekono- miska ramarna. Med hänsyn till detta bör depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 13 935 000 kronor.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. En ledarhund ökar den synskadades oberoende och minskar många gånget behovet av stöd och hjälp i andra former. Det är också bakgrunden till att staten stöder verksamheten med statsbidrag.
Regeringen delar SRF:s bedömning att tillgången på ledarhundar nu förbättrats. Det är därför angeläget att SRF får möjlighet att köpa in flera hundar för att tillgodose angelägna behov. Med syfte att säkra SRF:s möjligheter till nya inköp har för innevarande budgetår regeringen i tilläggsbudgeten föreslagit att ledarhundsverksamheten skall tillföras 7 500 000 kronor i särskilda refonnmedel för att täcka de mest akuta be— hoven. Dessa medel bör ligga kvar även för budgetåret 1995/96. Rege— ringen bedömer emellertid att ytterligare medel behöver tillföras verk- samheten och förordar att 1 500 000 kronor i reformmedel anvisas verk- samheten för budgetåret 1995/96. Därmed bör verksamheten kunna svara mot de behov som finns. Regeringen har för avsikt att i komman- de regleringsbrev ålägga Socialstyrelsen att fortlöpande följa ledarhunds- verksamheten och att ge regeringen underlag för fortsatta beslut om medelstilldelning. Regeringen beräknar de sammanlagda kostnaderna för ledarhundsverksamheten till 38 625 000 kronor.
SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till den- na verksamhet. Regeringen har innevarande budgetår föreslagit att SRF skall tillföras 500 000 kronor i engångsanvisning för täckande av vissa kostnader för momsinbetalningar för att SRF skall kunna upprätthålla kvaliteten i verksamheten. Sammantaget bör 17 121 000 kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i in- formationssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget att det sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförrned- lingen och beräknar 8 775 000 kronor för detta för budgetåret 1995/96.
176
Sveriges dövas riksförbund (SDR) Prop. l994/951100
. . . . . B'l. SDR bedriver vrd srn teckenspråksavdelnmg olika verksamheter för att I 6
utveckla teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast i propositionen 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade pekat på betydelsen av att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Rege- ringen föreslår ett fortsatt stöd till SDst teckenspråksavdelning. För kommande budgetår bör teckenspråksavdelningen anvisas 3 705 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst
Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen bildades år 1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin anslagsframställning bl.a. på handikapporganisationernas ökade enga- gemang i Europasamarbetet vilket kommer att medföra ökade tolkkost- nader. Stiftelsen återkommer med sin anhållan om ökade medel till tolk- tjänst i EU-arbetet. Med hänsyn till det ekonomiska läget är regeringen inte beredd att föreslå ett utökat statsbidrag till rikstolktjänsten. För bud- getåret l995/96 bör 7 425 000 kronor anvisas till statsbidrag till riks- tolktjänst.
Naturhistoriska riksmuseet
Regeringen beräknar ett anslag på 1 012 000 kronor till Naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret.
Statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreations- anläggningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningama är att erbjuda personer med omfattande funktionshinder möjligheter till semester och rekreation i en tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit ett betydande ansvar för svårt funktions- hindrade personer. Det är också bakgrunden till att staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag.
Genom de refonnmedel som tillfördes anslaget budgetåret l994/95 bör anläggningarna ha fått bättre förutsättningar att driva verksamheten. Samtidigt reglerades villkoren för statsbidraget i förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporganisationemas rekreationsanläggningar.
Innevarande budgetår har sammanlagt 15 000 000 kronor fördelats till sju anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörel- sehindrade barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt Stiftelsen Sommarsol, som drivs av De handikappades riksförbund,
12 Riksdagen [994195 I saml. Nr It)/l. Bilaga 6 177
Stiftelsen Almåsa, som drivs av Synskadades riksförbund och Valjeviken Prop. l994/951100 som drivs av Neurologiskt handikappades riksförbund. Bil. 6
För budgetåret l995/96 bör 22 500 000 kronor anvisas till statsbidrag till handikapporganisationemas rekreationsanläggningar.
Föreningen rekmzteringsgruppen (RG)
Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och reha- biliteringslåger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 3 390 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens verksamhet.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställ- ningen är mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR- Center bör stödjas också i fortsättningen och föreslår att I 695 000 kronor anvisas för ändamålet budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret l995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kronor.
D 6. Bidrag till handikapporganisationer
1993/94 Utgift 129 248 000 l994/95 Anslag 129 248 000 1995/96 Förslag 193 872 000
varav 129 248 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget. Villkoren för statsbidraget regleras i förordningen (1994:951) om stats- bidrag till handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag av Socialstyrel- sen. Följande 39 organisationer har fått bidrag under innevarande bud- getår:
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation. De handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, För- bundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda. lljärnkraft Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade, Hjärt- och lungsjukas riksförbund. Hörselskadades riksförbund, ILCO — Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet, Neuro- logiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka. Riksför-
178
bundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade Prop. 1994/95:100 och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarrnsjuka, Bil. 6 Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ung- domar och vuxna, Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma-allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföreningen Autism, STROKE — Riks- förbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska eeliakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoria- sisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet, Riksförbundet HIV-positiva samt Svenska parkinsonförbundet.
Regeringens överväganden
Handikapporganisationemas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationema, som bilda- des för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmarna att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräg- lig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Organisationerna har också en omfattande upplysningsverksamhet om vad det innebär att leva med funktionshinder samt ger service och infomation till personer med funktionshinder och deras anhöriga.
Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin medverkan i det internationella handikapparbetet. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN med internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en stor roll. På motsvarande sätt medverkar handikapp- rörelsen i Europasamarbetet. Synskadades riksförbund, De handikappa- des riksförbund samt Sveriges dövas riksförbund har i en gemensam skrivelse till Utrikesdepartementet den 31 augusti 1994 ansökt om statsbidrag till extraordinära kostnader för att introducera svensk handi- kappolitik inom EU. Skrivelsen har senare överlämnats till Socialdepar- tementet.
Flera undersökningar visar att kvinnor med funktionshinder har svårt att göra sig gällande i olika sammanhang. Deras inflytande i t.ex. poli- tiskt, fackligt och annat samhällsarbete är mindre än för kvinnor utan funktionshinder. Det är viktigt att denna utveckling bryts. Det kan bl.a. ske genom att organisationerna i sitt intressepolitiska arbete ytterligare uppmärksammar kvinnofrågoma.
Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl legat still de senaste två åren. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekonomiska läget är regeringen inte heller för budgetåret 1995/96 beredd att föreslå någon höjning av statsbidraget. Regeringen föreslår oförändrat statsbidrag med 193 872 000 kronor för budgetåret 1995/96.
179
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1995/96 an- visar ett anslag på 193 872 000 kronor.
D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer
1993/94 Utgift 2 446 000 l994/95 Anslag 2 446 000 1995/96 Förslag 3 669 000
varav 2 446 000 för perioden juli 1995 — juni 1996
Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under innevarande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisa- tion, Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärsgemen- skap. Frågor om statsbidrag till pensionärsorganisationerna regleras i förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Beslut i fråga om bidrag meddelas av Socialstyrelsen som också betalar ut bidraget.
Regeringens överväganden
Pensionärsorganisationema har en opinionsbildande roll och fyller en viktig funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Pensionärsorganisationerna har också en viktig roll att fylla när det gäller att föra ut och informera om konsekvenserna för äldre av det svenska EU-medlemskapet.
En justering av grundbidraget behöver göras för det budgetår som löper under 18 månader från den I juli 1995.
För budgetåret l995/96 bör statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå till 3 669 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationer för budgetåret l995/96 an- visar ett anslag på 3 669 000 kronor.
D 8. Ersättning för texttelefoner
l993/94 Utgift 77 375 718 l994/95 Anslag 72 700 000 1995/96 Förslag 156 352 000
varav 119 663 000 beräknat för juli 1995 —juiii 1996
Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva. svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verk- samheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner.
Prop. 1994/95:100 Bil. 6
180
Från anslaget utbetalas även ersättning till operatören för förmedlings- Prop. l994/951100 tjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Under inne- Bil. 6 varande budgetår tillhandahålls förrnedlingstjänsten av Telia Tele- Respons AB som ersätts för sina kostnader för förtnedlingstjänsten och för ränta på nedlagt kapital budgetårsvis i efterskott.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att 675 text- telefoner och 1 400 anhörigtelefoner kommer att ordineras under bud- getåret 1995/96. Styrelsen räknar därvid med ett femtiotal ordinationer av texttelefoner för dövblinda under budgetåret l995/96. Införandet av statsbidraget till anhörigtelefoner den 1 juli 1992 har inneburit att de tidigare kraftiga årliga ökningarna i förrnedlingsverksamhetens omfatt— ning nu stagnerat. Omfattningen av förrnedlingsverksamheten samt kost- naderna för denna förväntas således bli oförändrade under budgetåret 1995/96 jämfört med såväl budgetåren 1994/95 som 1993/94. Det sam- manlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 156 352 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Socialstyrelsen skriver i sin anslagsframställning att ett antal aktörer inom teleområdet under budgetåret 1993/94 visat intresse för att vara med i en eventuell upphandling av förmedlingstjänsten. Styrelsen har också för avsikt att under hösten 1994 göra en sådan upphandling. För att kunna uppnå bästa möjliga villkor i en sådan upphandling anser sty- relsen det nödvändigt att anslagets konstruktion ändras så att även ersätt- ningen för förrnedlingstjänsten utbetalas kvartalsvis i efterskott.
Regeringens överväganden
Med syfte att öka kostnadskontrollen över förrnedlingsverksamheten uppdrog regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 åt Social- styrelsen att utreda och föreslå former för en prestationsanpassad ersätt- ning för förmedling av texttelefonsamtal. Enligt uppdraget skulle sty- relsen också föreslå åtgärder i syfte att uppnå en effektiv upphandling av sådan verksamhet. Socialstyrelsen har genom en rapport den 13 maj 1994 redovisat uppdraget för regeringen. När det gäller den prestations- anpassade ersättningen föreslår styrelsen i rapporten att ersättning till operatören för förrnedlingsverksamheten bör baseras på antalet gjorda beställningar av texttelefonsamtal via förmedlingscentralen. Vad beträffar åtgärder för att uppnå en effektiv upphandling av förrnedlingstjänsten redovisar styrelsen i rapporten den kravspecifikation för förmedling av texttelefonsamtal som utarbetats i samarbete med handikapporganisatio- nerna. Styrelsen gör bedömningen att upphandling av förmedlingstjäns- ten kan ske fr.o.m. budgetåret 1995/96 och då med den utarbetade Specifikationen som grund. Vad beträffar budgetåret l994/95 föreslår styrelsen att, i avvaktan på upphandling av tjänsten, avtal om presta- tionsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal bör träffas med Telia TeleRespons AB. Styrelsens rapport fick till följd att ett avtal
181
baserat på en fast ersättning om 87 kronor per anrop till förmedlings- Prop. l994/95:100 tjänsten slöts mellan Socialstyrelsen och Telia TeleRespons AB den 15 Bil. 6 juni l994.
l frågorna om prestationsanpassad ersättning för, och upphandling av, förmedling av texttelefonsamtal gör regeringen samma bedömningar som styrelsen. Socialstyrelsen bör därför under budgetåret l995/96. i överens- stämmelse med den utarbetade kravspecifikationcn och till lägsta möjliga kostnad, upphandla fönnedlingstjänsten i enlighet med lagen (1992: 1528) om offentlig upphandling. Avtal som upprättas som resultat av sådan upphandling bör i likhet med nu gällande avtal med Telia Tele- Respons AB baseras på en fast ersättning per anrop.
Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att den nuvarande anslagskonstruktionen är olämplig och därför bör ändras. Ersättning till operatören för förmedlingstjänsten bör fortsättningsvis utbetalas kvartals- vis i efterskott i stället för som tidigare budgetårsvis i efterskott inne- fattande ersättning för operatörens räntekostnader. En sådan förändring innebär en engångsvis kraftig ökning av kostnaderna för det första halv- året i anslagsperioden l995/96.
I likhet med Socialstyrelsen beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret l995/96 till 156 352 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1995/96 anvisar ett för- slagsanslag på l56 352 000 kronor.
D 9. Bilstöd till handikappade
l993/94 Utgift l64 462 542 l994/95 Anslag 191 000 000 l995/96 Förslag 610 000 000
varav 396 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstödet kan lämnas till fem olika persongrupper och omfattar grundbidrag. inkomstprövat an- skaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvud- sakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet.
Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassoma. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (l988z360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förord— ningen (l988:890) om bilstöd till handikappade.
182
Riksförsäkringsverket Prop. l994/95:100
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under perioden den 1 juli Bll' 6
1995 — 31 december 1996 till 595 000 000 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 föreslagit att förordningen (19871406) om arbetsmarknadsutbild- ning ändras fr.o.m. den 1 juli 1995 så att beslut om att bevilja körkorts- utbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade fortsätt- ningsvis fattas av de allmänna försäkringskassoma i stället för av Ar- betsmarknadsverket. Riksförsäkringsverket har tillstyrkt förslaget.
Regeringens överväganden
Bilstödet är en viktig stödform för många förflyttningshandikappade. När bilstödsreforrnen trädde i kraft den 1 oktober 1988 innebar detta dels att personkretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva bidragen inom stödet höjdes. Med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 gjordes en viss ytterligare höjning av bidragen.
Som nyss nämnts kan nytt bilstöd beviljas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Som också nämnts infördes det nuvarande bilstödet den 1 oktober 1988. Den andra sjuårsperioden börjar således den 1 oktober 1995. Därmed sker en påtaglig ökning av antalet beviljade bilstöd i förhållande till de närmast föregående åren. Utvecklingen av bilstöd antalsmässigt och ekonomiskt kan, med oförändrade regler, i stort antas följa samma mönster som under bidragets första sjuårsperiod. Ansökningsfrekvensen kan dock beräknas fördela sig något jämnare under den kommande sjuårsperiodens två första år.
För budgetåret 1995/96 bör i enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit 595 miljoner kronor anvisas för bidrag till handikappade för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m.
Vad gäller Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att förordningen (19871406) om arbetsmarknadsutbildning ändras så att beslut om kör- kortsutbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade efter den 1 juli 1995 skall fattas av de allmänna försäkringskassoma i stället för av Arbetsmarknadsverket gör regeringen följande bedömning.
Enligt regeringen har besluten om rätt till bilstöd och till körkortsut- bildning en sådan nära koppling att en och samma instans bör ansvara för båda åtgärderna. Regeringen tillstyrker därför Arbetsmarknadsstyrel- sens förslag att beslut om att bevilja körkortsutbildning fortsättningsvis bör fattas av de allmänna försäkringskassoma i samband med beslut om bilstöd. Den avsedda förändringen bör genomföras den 1 juli 1995 genom ett tillägg i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappa- de. I anslutning härtill bör medel för upphandling av den speciella kör- kortsutbildningen för svårt funktionshindrade, motsvarande för budget-
183
året 1995/96 15 000 000 kronor (varav 10 000 000 kronor för juli 1995 Prop. l994/951100 — juni 1996), föras över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska Bil. 6 åtgärder till anslaget D 9. Bilstöd till handikappade. Sammantaget innebär detta att 610 miljoner kronor bör anvisas till bil- stöd till handikappade under budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret l995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 610 000 000 kronor.
D 10. Kostnader för statlig assistansersättning
l993/94 Utgift 223 640 048 (6 mån.) 1994/95 Anslag 2 527 000 000 1995/96 Förslag 5 741 000 000
varav 3 808 000 000 beräknat förjuli 1995 —juni 1996
Från detta anslag betalas assistansersättning fr.o.m. den 1 januari 1994 till funktionshindrade som har behov av personlig assistans för sin dag- liga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning gäller svårt funktionshindrade som bedöms ha behov av insatsen personlig assistans, som inte har fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig.
Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktions- hinder och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen tillhandahåller assistansen eller genom att den enskilde får ekonomiskt stöd så att han själv kan anlita hjälp från ett kooperativ eller annat fristående organ eller själv vara arbetsgivare för den personlige assistenten. Avsikten är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistentemas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller någon annnan som svarar för assistansen debiterar den funktions- hindrade.
Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år. För år 1995 har detta belopp fastställts till 180 kronor per timme.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäk- ringskassoma administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) och i förordningen (l993:109l) om assistansersättning.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under perioden den 1 juli 1995 — 31 december 1996 till 6 400 000 000 kronor.
184
Regeringens överväganden Prop. l994/95:100 Riksförsäkringsverket pekade i en första delrapport den 21 juni 1994 om BIL 6 införandet av assistansersättning (RFV anser l994:4) på en del problem som uppstått i den praktiska tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och LASS angående per- sonlig assistans. Socialstyrelsen tog också upp dessa problem i sin års- rapport 1994 om handikappreformen (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994211). Vad gäller den situation när en funktionshindrad person själv anställer anhöriga som personliga assistenter pekade de båda verken på vissa tillämpningsproblem av skatte- och arbetsrättslig art. På grund av dessa problem vid anställning av en person som person- lig assistent som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med, har genom riksdagens beslut (prop. 1994/95:77, bet. 1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107) vissa ändringar gjorts främst i LSS och LASS. Ändringar- na innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en person som den funk- tionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om annan än den funktionshindrade är arbetsgivare eller uppdragsgivare till assis- tenten. Vidare skall, när den enskilde själv är arbetsgivare eller upp- dragsgivare, ekonomiskt stöd/assistansersättning inte lämnas för arbetstid som för en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen (l970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. I anslutning härtill har riksdagen beslutat om en komplettering i den senare lagen, vilken gäller också för personliga assistenter som tillhör arbetsgivarens familj.
l proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshind- rade framhölls att det var förenat med vissa svårigheter att bedöma kost- naderna för handikappreformen och att med hänsyn till detta en särskild uppföljning borde göras vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av reformen. Vidare påpekades att det mot bakgrund av assistansrefomiens omfattning fanns anledning att särskilt uppmärksamma den stödformen vid en kostnadsuppföljning.
Regeringen uppdrog den 30 september 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Social- vetenskapliga forskningsrådet (SFR) och handikapporganisationema och, vad gäller personlig assistans i samråd med Riksförsäkringsverket, göra en sådan kostnadsuppföljning av handikapprefomien. Kostnadsuppfölj- ningen skall avse verksamheten under åren 1994 och 1995. En delredo- visning av uppdraget avseende kostnadsuppföljningen för verksamheten år 1994 skall lämnas till regeringen senast den 1 december år 1995. En slutlig redovisning av uppdraget, innefattande kostnadsuppföljningen för verksamheten år 1995 samt bedömningen av den långsiktiga kostnadsut- vecklingen, skall lämnas senast den 1 december år 1996.
Det föreligger f.n. stor osäkerhet vad gäller kostnadsutfallet för den statliga assistansersättningen under reformens inledningsskede. Socialsty- relsen har i sin tidigare omnämnda årsrapport angett att kostnaden sannolikt blir högre än den som beräknades i propositionen 1992/93:159, beroende främst på det höga antalet beviljade assistanstimmar. Även de
185
prognoser som fortlöpande har gjorts både inom Riksförsäkringsverket Prop. l994/952100 och Socialdepartementet pekar på detta. Bil. 6
1 sin anslagsframställning har Riksförsäkringsverket som underlag för sitt angivna medelsbehov under budgetåret l995/96 antagit att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka torde komma att uppgå till 80 samt att 7 000 personer kommer att erhålla assistanser- sättning.
Sedan Riksförsäkringsverket i sin anslagsframställning gjort bedöm- ningen av medelsbehovet under budgetåret l995/96 har nya uppgifter framkommit främst vad gäller antalet beviljade assistanstimmar, som f.n. genomsnittligt uppgår till 70 timmar per vecka. Även personkretsens omfattning bedöms nu bli något lägre än vad som tidigare beräknats. Med dessa senare uppgifter som underlag har regeringen beräknat medelsbehovet under budgetåret 1995/96. '
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket gavs mot bakgrund av kost- nadsutvecklingen, genom regeringsbeslut den 3 november 1994, ett sär- skilt uppdrag att gemensamt och skyndsamt göra en studie angående assistansersättningen och belysa de bakomliggande orsakerna till utveck- lingen. Resultatet av studien redovisades till regeringen den 16 december 1994 och bereds f.n. inom Socialdepartementet.
Med beaktande av personkretsens numera beräknade omfattning och det nu genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka beräk- nar regeringen kostnaderna för statlig assistansersättning för perioden den 1 juli 1995 — 31 december 1996 till 5 741 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kronor.
D 11. Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola
l993/94 Utgift 2 700 000 1994/95 Anslag 1 000 l995/96 Förslag ] 000
Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola ombildades till aktiebolag den 1 juli 1992. Staten äger sedan bolagsbildningen 70 % av aktierna i bolaget och Sollefteå kommun resterande 30 %.
Regeringens överväganden
Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens proposition l993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB —
Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (bet. l993/94:50U12, rskr. l993/94:60). Syftet med förslagsanslaget var att täcka statens andel av det kapitalunderskott som
186
bedömdes uppstå på grund av fortsatta förluster i bolaget. [ proposi- Prop. 1994/95:100 tionen ifrågasatte regeringen statens fortsatta engagemang i producent- Bil. 6 ledet och uttalade möjligheten att statens ägarandel i bolaget skulle kunna överlåtas till annan part.
Mot bakgrund av den budget för bolagets verksamhet under år 1994 som presenterades i april 1994, reviderade regeringen sina förväntningar om bolagets ekonomiska situation och beslutade den 17 mars 1994 om medelstillskott med 2,7 miljoner kronor till bolaget. Medelstillskottet motsvarade 70 % av det ackumulerade underskottet om totalt 3.8 miljo- ner kronor t.o.m. utgången av år 1994.
I samband med behandlingen av propositionen om medelstillskott ut- talade sig socialutskottet i sitt betänkande 1993/94:12 för en översyn av tjänstehundsförsörjningen. Regeringen beslutade därför i februari 1994 att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att göra en översyn av hur behovet av tjänstehundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Arbetsgruppen bestod av företrädare för Socialdeparte- mentet, Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Finansdeparte- mentet. Då utskottet utgick från att en sådan översyn skulle ske under parlamentarisk medverkan knöts en referensgrupp bestående av fem riksdagsledamöter till arbetsgruppen.
Arbetsgruppen överlämnade i juni 1994 till regeringen rapporten Över- syn av tjänstehundsförsörjningen (Ds 1994:90). 1 rapporten beskrivs bl.a. hur antalet leverantörer av tjänstehundar och tillgången på tjänstehundar av god kvalitet ökat under senare år. Mot denna bakgrund gör arbets- gruppen bedömningen att behovet av ett statligt engagemang i pro- ducentledet fortfarande kan ifrågasättas.
Förhandlingar förs för närvarande mellan Socialdepartementet och Sollefteå kommun om en överlåtelse av statens ägarandel till kommunen. Inriktningen är att statens engagemang i bolaget skall upphöra under innevarande budgetår. l avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar bör anslaget kvarstå oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB — Statens Hundskola för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
187
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och PtOP- 1994/951100 narkotikapolitik Bli. 6
Socialtjänstens individ- och familjeomsorg
Mål och inriktning
Socialtjänstlagen speglar en stark tilltro till människans egen fömiåga och vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation.
Socialtjänsten skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andr