Sammanfattning av uppdraget

Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor (U 1997:10) ges i uppdrag att utreda ekonomiska och andra konsekvenser av det snabbt växande antalet fristående gymnasieskolor samt att belysa förutsättningarna för konkurrens på lika villkor för fristående och offentliga gymnasieskolor. Kommittén skall lämna förslag till sådana författningsändringar som den anser behövs. Tiden för utredningens arbete utsträcks till den 1 mars 2001.

Bakgrund

Antalet fristående gymnasieskolor har ökat från 61 skolor läsåret 1998/99 till 87 läsåret 1999/2000, vilket utgör cirka 14 procent av det totala antalet gymnasieskolor i Sverige. Dessutom finns det 15 fristående gymnasiesärskolor. Drygt 50 procent av de fristående gymnasieskolorna finns i Stockholmsområdet och i Göteborgsregionen. Statens skolverk (Skolverket) har godkänt 27 ansökningar om rätt till bidrag för fristående gymnasieskolor fr.o.m. hösten 1999, vilket är 13 fler än under 1997 års ansökningsomgång. Aldrig tidigare har så många nya fristående gymnasieskolor fått rätt till bidrag i en ansökningsomgång.

Antalet ansökningar om rätt till bidrag för fristående gymnasieskolor inför läsåret 2000/01 har mer än fördubblats. Den 1 april 1999 hade 90 ansökningar kommit in till Skolverket. Under perioden 1998/99-2000/01 är det således möjligt att antalet fristående gymnasieskolor fördubblas.

Tilläggsuppdraget

Flera aktiebolag står som huvudmän för fler än en skola

En enskild fysisk eller juridisk person kan vara huvudman för en fristående skola. Enligt Skolverket drivs 45 procent av de befintliga fristående gymnasieskolorna i aktiebolagsform. Det finns exempel på aktiebolag vilka står som huvudman för flera fristående skolor. I vilken utsträckning är det förenligt med en verksamhet som bekostas med allmänna medel att driva en fristående skola med vinstintresse? Är aktiebolag en lämplig verksamhetsform för fristående skolor? Finns det problem med huvudmän som driver flera skolor? I vilken form bedrivs fristående skolor i andra länder? Behöver nya verksamhetsformer utvecklas? Frågor som dessa ger anledning att utreda om det är lämpligt att privata vinstintressen styr etableringen. I sammanhanget finns det också anledning att redovisa hur man i några andra länder ser på möjligheten för en enskild huvudman att driva flera fristående skolor.

Ekonomiska förhållanden

Kommunernas bidrag för elever i fristående gymnasieskolor förutsätts kunna bestämmas i förhandlingar mellan den enskilda skolan och dess elevers hemkommuner. I de fall man inte kommer överens om annat skall elevernas hemkommuner betala det belopp som regeringen har föreskrivit i förordningen (1996:1206) om fristående skolor. I bidragshänseende hänförs en utbildning vid en fristående gymnasieskola till det eller de nationella program som utbildningen har störst likhet med.

Beloppen för respektive gymnasieprogram beräknas med utgångspunkt i en årlig redovisning från Skolverket av kommunernas kostnader per gymnasieprogram. Genom att beloppen bygger på medianvärden kan ersättningen till fristående gymnasieskolor för vissa kommuner överstiga kommunens kostnader för motsvarande utbildning i den egna gymnasieskolan, medan ersättningen är lägre för andra kommuner. Som en följd av detta tillämpar en del kommuner principen att ge lika höga bidrag för elever i kommunens egen gymnasieskola som man ger till fristående gymnasieskolor, trots att kommunens kostnad för den egna gymnasieskolan skulle kunna vara lägre.

För statens del kan det ökade antalet elever i fristående gymnasieskolor medföra en viss kostnadsökning inom studiestödsområdet. Till elever i den kommunala gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Hemkommunen har däremot inte någon skyldighet att ge inackorderingsstöd till elever i en fristående gymnasieskola. Frågan om stöd till sådana elever prövas i enlighet med studiestödsförfattningarna och handläggs av Centrala studiestödsnämnden (CSN).

Konkurrens på lika villkor

I dag råder ett ojämlikt konkurrensförhållande mellan fristående och offentliga skolor. En elev som vill välja gymnasieskola har genom skollagens bestämmelser om interkommunal ersättning begränsade möjligheter att få sitt önskemål tillgodosett inom det offentliga skolväsendet, men om eleven tas in till utbildning vid en fristående gymnasieskola är hemkommunen alltid skyldig att lämna bidrag, eftersom sådana skolor automatiskt är riksrekryterande. Detta påverkar ekonomi och planering för kommunerna och för de kommunala gymnasieskolorna. Utredningen bör överväga om det är möjligt att tillämpa samma grunder för riksrekrytering oavsett huvudman.

De nuvarande bidragsreglerna, som beskrivits i det föregående, gör det möjligt för flera fristående gymnasieskolor att ibland få ett högre bidrag per elev än vad den offentliga gymnasieskolan i kommunen får, även när hänsyn tagits till kompensation för skolornas kostnader för mervärdesskatt - ett förhållande som på sikt kan snedvrida konkurrensen mellan fristående och offentliga skolor.

Likvärdiga ekonomiska villkor för kommunala och fristående skolor är en förutsättning för en verklig valfrihet. Enligt 9 kap. 10 § skollagen (1985:1100) får en fristående gymnasieskola ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har för den bidragsgrundande utbildningen, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten. Detta är dock inte möjligt för offentliga gymnasieskolor. Tillämpningen av den s.k. prislistan bör innebära att det i normalfallet inte finns någon anledning att ta ut särskilda elevavgifter. Det finns dock anledning att belysa vad fristående gymnasieskolors rätt att ta ut elevavgifter innebär i konkurrenshänseende.

Enligt förordningen (1996:1206) om fristående skolor skall bestämmelserna om urval i 6 kap.gymnasieförordningen (1992:394) respektive 6 kap. förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan tillämpas vid intagningen av elever.

Det nuvarande intagningssystemet kan dock leda till att möjligheterna att tas in på en fristående gymnasieskola blir begränsade. Därför finns det anledning att belysa hur intagningspoängen till utbildningar vid fristående gymnasieskolor påverkar valfriheten och den sociala strukturen vid skolorna. Segregerande tendenser kan uppstå och förstärkas, om fristående skolor i högre utsträckning än offentliga skolor tar in elever med goda studieförutsättningar.

Fristående gymnasieskolor är ofta små

Läsåret 1998/99 omfattade de fristående gymnasieskolorna i genomsnitt 130 elever per skola mot 74 elever per skola läsåret innan. När en ny skola startar inleds en flerårig tillväxtfas, som innebär att skolan fortsätter att växa under minst tre år men sannolikt under en ännu längre period. Många skolor planeras som relativt små enheter. Det innebär bl.a. begränsade möjligheter att erbjuda valbara kurser inom ramen för karaktärsämnen och i individuellt val.

Elevens rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet är en grundläggande princip som utan inskränkning gäller för både fristående och offentliga skolor. Enligt Skolverkets uppföljning har dock fristående gymnasieskolor i allmänhet betydligt lägre andel lärare med pedagogisk utbildning än offentliga gymnasieskolor. Små separata enheter kan, oavsett huvudman, även begränsa lärares möjligheter till kollegialt utbyte och utveckling. Det finns anledning att ställa samma kvalitetskrav på offentliga och fristående gymnasieskolor. Kommittén bör därför överväga om det finns lärdomar att dra av kvalitetskrav vid andra utbildningar, t.ex. Högskoleverkets kvalitetskrav på privata högskolor.

Under 1990-talet har inte bara antalet fristående utan även antalet kommunala gymnasieskolor ökat. Elevkullarna till gymnasieskolan förutses fortsätta att öka under ett antal år, vilket automatiskt ökar behovet av utbildningsplatser. När elevkullarna sedan minskar kan vissa anpassningsproblem uppstå. På sikt kommer konkurrensen om elever att bli allt hårdare, vilket ställer krav på skolornas kvalitet, stabilitet och varaktighet.

Mot bakgrund av ovanstående finns flera skäl att analysera vilka effekter den pågående och väntade ökningen av antalet fristående gymnasieskolor kan komma att medföra när det gäller såväl ekonomi och kvalitet som segregation. Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor (U 1997:10) ges i uppdrag att

· utreda de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna, för det statliga studiestödet och för de fristående gymnasieskolorna av de nuvarande reglerna för bidragsgivning till de fristående gymnasieskolorna · utreda förutsättningarna för konkurrens på lika villkor mellan offentliga och fristående gymnasieskolor · mot bakgrund av kommitténs iakttagelser enligt ovan lämna förslag till regler för bidragsgivning · utreda eventuella följder av att privata vinstintressen styr etableringen av fristående skolor · utreda konsekvenserna för den kommunala gymnasieplaneringen och -utbudet, i dag och på sikt, av det ökande antalet fristående gymnasieskolor · överväga om det är möjligt att tillämpa samma grunder för riksrekrytering oavsett huvudman · redovisa vad fristående gymnasieskolors rätt att ta ut elevavgifter innebär i konkurrenshänseende · redovisa hur intagningspoängen till utbildningar vid fristående gymnasieskolor påverkar valfriheten och den sociala strukturen vid skolorna · överväga om det finns lärdomar att dra av Högskoleverkets kvalitetskrav på privata högskolor · lägga fram förslag till de författningsändringar som föranleds av dess ställningstaganden.

Arbetets bedrivande

Kommittén skall i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och organisationer samt pågående utredningar som har relevans för detta utredningsuppdrag.

Tiden för utredningens arbete utsträcks till den 1 mars 2001.