HFD 2026 ref. 32

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

6Frågan är om en förvaltare är behörig att för en enskilds räkning ansöka om en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade när den enskilde motsätter sig en sådan insats.

Rättslig reglering m.m.

7Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom följer det av 11 kap. 4 § första stycket och 7 § första stycket föräldrabalken att rätten får besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne.

8Enligt 11 kap. 9 § första stycket har förvaltaren inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Av 12 kap. 2 § första stycket framgår att förvaltare, i den utsträckning det följer av deras förordnande, ska bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.

9Enligt 8 § första stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska insatser enligt lagen endast ges en enskild om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare, förvaltare eller framtids­fullmaktshavare begära insatser för honom eller henne.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Behörighet att ansöka om insatser

10Enligt föräldrabalken ska en förvaltare bevaka den enskildes rätt och sörja för hans eller hennes person om den enskilde är ur stånd att vårda sig själv. Att sörja för någons person innebär bl.a. att tillförsäkra att den enskilde får nödvändig vård och omsorg, vilket i sin tur innebär en rätt och skyldighet för förvaltaren att ansöka om adekvata insatser.

11När en förvaltare representerar huvudmannen i en icke-ekonomisk fråga, t.ex. inom det sociala området, utesluter inte bestämmelserna i föräldrabalken att även huvudmannen kan tillerkännas en viss självständighet att agera i samma fråga. Det innebär att det i sådana ärenden kan förekomma att såväl den enskilde som hans eller hennes förvaltare, enligt bestämmelserna i föräldrabalken, är behöriga att ansöka om insatser. Det kan då visserligen uppstå kolliderande rättshandlingar mellan förvaltaren och huvudmannen, men risken för negativa konsekvenser som en följd av detta kan förväntas vara försumbar med hänsyn till den officialprövning som ska göras av förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar (jfr prop. 1987/88:124 s. 133 och 172).

12Det kan också uppstå situationer, som i det nu aktuella målet, där förvaltaren ansöker om en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trots att den enskilde anser att någon sådan inte behövs. Eftersom förvaltaren är behörig att ansöka om insatsen med stöd av föräldrabalken ankommer det emellertid på kommunen att trots detta pröva ansökan och ta ställning till vilket stöd och vilken service som den enskilde kan antas ha behov av och vad som kan erbjudas.

13Om den enskilde efter ett sådant erbjudande ändå avböjer insatsen saknas möjlighet att tvångsvis genomföra den. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en rättighetslag­stiftning och insatser enligt den lagen kan endast ges efter begäran av den enskilde eller förvaltaren enligt 8 § (se punkt 9) och endast med den enskildes samtycke. Detta innebär dock inte någon inskränkning av förvaltarens behörighet enligt föräldrabalken att ansöka om insatser.

Bedömningen i detta fall

14B.J:s förordnande som förvaltare enligt föräldrabalken innefattar att han ska bevaka G.B:s rätt och sörja för hennes person. Behörigheten är inte inskränkt. Han är därför behörig att företräda henne och ansöka om insatsen. Kommunen har därmed inte haft rätt att avvisa förvaltarens ansökan.

15Överklagandet ska därför avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Askersjö, Gäverth, Westberg och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Andreas Thörnroos.

Förvaltningsrätten i Malmö (2025-01-22, Idarsson):

G.B. har en förvaltare vars förordnande bl.a. omfattar att bevaka hennes rätt och sörja för hennes person. Förvaltningsrätten konstaterar att förvaltaren inom ramen för sitt förordnande har kunnat ansöka om bostad med särskild service för G.B..

Huruvida G.B. har behov av insatsen eller inte, är inte föremål för rättens bedömning. Rättens prövning är begränsad till frågan om nämnden haft rätt att avvisa ansökan på den grunden att G.B. uttryckt att hon inte önskar den av förvaltaren sökta insatsen.

När en förvaltare ansöker om insatser för sin huvudmans räkning bör nämnden som utgångspunkt utreda behovet, även om huvudmannen uppger sig inte vilja ha den sökta insatsen. En annan sak är att den enskilde, mot sin vilja, inte kan tvingas att ta emot en beviljad insats (jfr. Kammar­rätten i Sundsvalls dom i mål nr 1221-19 den 8 maj 2020 och Kammar­rätten i Göteborgs dom i mål nr 3780-15 den 15 januari 2016).

Förvaltningsrätten anser att nämnden, oavsett G.B:s inställning till insatsen, borde utrett förvaltarens ansökan om bostad med särskild service. Nämnden har därmed inte haft rätt att avvisa förvaltarens ansökan enbart på den grunden att G.B. motsatt sig sökt insats. Överklagandet ska följ­aktligen bifallas på så sätt att beslutet upphävs och målet återförvisas till socialnämnden för vidare utredning och prövning i sak.

– Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för vidare utredning och ny prövning.

Kammarrätten i Göteborg (2025-03-19, Lundberg, Hofvander och Persson Kärki):

Förordnandet för G.B:s förvaltare omfattar att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Som anges i 11 kap. 9 § föräldrabalken företräder förvaltaren därmed G.B. i alla dessa angelägenheter.

En förvaltares rådighet är utan konkurrens från huvudmannen och är inte beroende av dennes samtycke. Bestämmelserna i 8 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade kan, enligt kammarrättens mening, inte anses innebära någon inskränkning i denna rådighet. Det är en annan sak att lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade saknar tvångsbestämmelser och att nämnden vid utredningen och prövningen av om sökt insats ska beviljas har att beakta den enskildes önskemål samt den omständigheten att huvudmannen i allmänhet har rätt att själv få bestämma i frågor som rör dennes boende (jfr prop. 1987/88:124 s. 172). Nämnden borde därför utrett och tagit ställning till förvaltarens ansökan om bostad med särskild service. Överklagandet ska därmed avslås.

– Kammarrätten avslår överklagandet.