lagen.nu
Högsta förvaltningsdomstolen

960-26

Fråga om en upphandlande myndighet kan ställa krav som möjliggör intern referenstagning avseende kvalificeringskrav och hur användningen av sådana egenreferenser förhåller sig till bestämmelserna om uteslutning av leverantörer.

Domstol
Högsta förvaltningsdomstolen
Avgörandedatum
2026-11-20
Målnummer
960-26
Rättsområde
Offentlig upphandling
Källa
rattspraxis.etjanst.domstol.se

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Mål nr 960-26

meddelad i Stockholm den 20 november 2026

KLAGANDE

Växjö kommun Ombud: Advokaterna Kaisa Adlercreutz och Johan Lidén Advokataktiebolaget Albatross F O Petersons gata 30 421 31 Västra Frölunda

MOTPART

IST Sverige AB, 556265-4755

Ombud: Advokat Ponthus Andersson och biträdande jurist Camilla Brizzi Hellström Advokatbyrå KB Box 7305 103 90 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Jönköpings dom den 23 januari 2026 i mål nr 2984-25

SAKEN

Offentlig upphandling

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning.

BAKGRUND

1Vid en offentlig upphandling kan den upphandlande myndigheten i vissa fall utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen. Det kan ske vid brottslighet och andra missförhållanden av visst angivet slag, t.ex. om leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare upphandlat kontrakt och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder. Det finns särskilda rättssäkerhetsbestämmelser knutna till uteslutningsförfarandet.

2Den upphandlande myndigheten får också ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden, bl.a. avseende teknisk och yrkesmässig kapacitet. Ett sådant kvalificeringskrav kan innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha en sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras. Det är vanligt att den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna ska lämna referenser för att visa att de har en sådan kapacitet.

3Växjö kommun upphandlar ett it-stöd för administration och lärande genom ett förhandlat förfarande med föregående annonsering. I anbudsinbjudan ställde kommunen ett kvalificeringskrav på att leverantören ska ha erfarenhet av uppdrag av liknande art och omfattning som ska kunna visas genom två referensuppdrag. Om en leverantör hade haft ett avtal med kommunen inom de tre senaste åren skulle detta anges som ett av uppdragen, s.k. egenreferens.

4IST Sverige AB (IST) var vid tidpunkten för inbjudan kommunens befintliga leverantör av sådant it-stöd som upphandlingen avser. Bolaget omfattades därför av kravet på egenreferens. Efter referenstagningen meddelade kommunen att den ansåg att IST inte hade den kapacitet som krävdes och att bolaget därför inte hade kvalificerats för att få lämna anbud i upphandlingen.

5IST ansökte om överprövning av upphandlingen i Förvaltningsrätten i Växjö, som avslog ansökan.

Kammarrätten i Jönköping

6IST överklagade förvaltningsrättens avgörande till Kammarrätten i Jönköping, som beslutade att upphandlingen ska göras om. Kammarrätten ansåg att användandet av egenreferenser inte får medföra att den leverantörsskyddande reglering som finns för uteslutningsförfarandet inte får avsedd verkan. Kammarrätten uttalade att eftersom det har varit fråga om en kvalificeringsprövning och inte ett uteslutningsförfarande har IST inte haft möjlighet att bemöta skälen för diskvalificering innan ett sådant beslut har fattats. Enligt kammarrätten har kvalificeringskravet i fråga givits ett sådant innehåll att det medfört en otillåten konkurrensbegränsande verkan i strid med principerna om proportionalitet och likabehandling.

YRKANDEN M.M.

7Växjö kommun yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra kammar-rättens dom och avslå ansökan om överprövning och anför följande. Det finns inte något stöd för en tolkning av bestämmelserna om uteslutning i upphandlingslagstiftningen som innebär att en intern referenstagning är otillåten om den kan komma att behandla sådana förhållanden som får beaktas vid tillämpning av uteslutningsbestämmelserna. 8. IST Sverige AB anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Förutsättningarna för uteslutning enligt upphandlingslagstiftningen är uttömmande reglerade. Om ett obligatoriskt krav på åberopande av egenreferens ställs upp, kan den upphandlande myndigheten inte förkasta ett anbud från en anbudsgivare utifrån hur ett tidigare kontrakt har fullgjorts utan att beakta uteslutningsbestämmelserna.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

9Frågan är om en upphandlande myndighet kan ställa krav som möjliggör intern referenstagning avseende kvalificeringskrav rörande teknisk och yrkesmässig kapacitet och hur användningen av sådana egenreferenser i så fall förhåller sig till bestämmelserna om uteslutning av leverantörer.

Rättslig reglering m.m.

10Av 4 kap. 1 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling framgår att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.

11Bestämmelser om uteslutning av leverantörer finns i 13 kap. lagen om offentlig upphandling.

12Av 3 § 5 framgår att en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling om leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt någon av upphandlingslagarna och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder.

13Enligt 4 § ska en upphandlande myndighet, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten utgör skäl för uteslutning.

14Av 5 § första stycket framgår att en leverantör som på närmare angivet sätt kan visa att den är tillförlitlig inte ska uteslutas, trots att leverantören omfattas av en uteslutningsgrund enligt 1 eller 3 §.

15Bestämmelser om kvalificering finns i 14 kap. samma lag.

16I 1 § första stycket anges att en upphandlande myndighet får ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden. Kraven får avse endast behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 § (punkt 1), ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§ (punkt 2) eller teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 § (punkt 3).

17Enligt 1 § andra stycket ska de krav som myndigheten ställer vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmåga och den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha anknytning till det som ska anskaffas och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.

18I 5 § anges att ett krav enligt 1 § första stycket 3 får innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras enligt en ändamålsenlig kvalitetsstandard.

19Enligt artikel 58.4 första stycket i direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (upphandlingsdirektivet) får de upphandlande myndigheterna, när det gäller teknisk och yrkesmässig kapacitet, ställa krav för att se till att de ekonomiska aktörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och den erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard. Av andra stycket framgår att de särskilt får kräva att de ekonomiska aktörerna har tillräcklig erfarenhet, som visas med lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Kvalificeringskrav

20Vid en offentlig upphandling kan den upphandlande myndigheten ställa krav på att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras. I upphandlingsdirektivet har särskilt angivits att en upphandlande myndighet får kräva att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare kontrakt. Detta har inte förts in i den nationella lagstiftningen. Av förarbetena till 14 kap. 5 § lagen om offentlig upphandling framgår dock att avsikten är att ett sådant krav ska kunna ställas (prop. 2015/16:195 del 2 s. 1095). Varken i direktivet eller i den nationella lagstiftningen finns det något som hindrar den upphandlande myndigheten från att, i förekommande fall, kräva referenser från kontrakt som har fullgjorts i förhållande till den egna myndigheten. Utgångspunkten är alltså att upphandlande myndigheter får ställa krav på egenreferenser inom ramen för kvalificeringen.

21Högsta förvaltningsdomstolen kan konstatera att ett kvalificeringskrav avseende kapacitet och erfarenhet som ska visas genom referenser i viss mån motsvarar den uteslutningsgrund som finns i 13 kap. 3 § 5 lagen om offentlig upphandling avseende allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt. Den överlappningen är dock inget som gäller specifikt för kvalificeringskrav som omfattar krav på egenreferenser. Även en referens som lämnas av en annan aktör kan ha ett innehåll som leder till att leverantören i fråga inte anses uppfylla ett kvalificeringskrav avseende teknisk och yrkesmässig kapacitet.

22Avsikten med bestämmelserna om kvalificeringskrav är att den upphandlande myndigheten ska kunna säkerställa att leverantören har förmåga att fullfölja ett avtal. Bestämmelserna om uteslutning innebär i stället att leverantörer som har ägnat sig åt kriminell verksamhet eller i vars verksamhet det har förekommit vissa andra missförhållanden kan förhindras från att delta i förfaranden för offentlig upphandling. Sådana missförhållanden kan således få betydelse inte bara i relationen mellan en viss leverantör och den upphandlande myndigheten utan får – och i vissa fall ska – beaktas också av andra upphandlande myndigheter. De särskilda rättssäkerhetsgarantier som ställs upp i 13 kap. 4 och 5 §§ lagen om offentlig upphandling måste förstås mot den bakgrunden.

23Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening har bestämmelserna om uteslutning ingen bäring på utformningen eller tillämpningen av ett kvalificeringskrav. Reglerna har olika funktioner och ska tillämpas oberoende av varandra. Den upphandlande myndigheten måste dock vid såväl utformningen som tillämpningen av ett kvalificeringskrav följa regelverket som gäller för sådana krav, inklusive de allmänna principer som anges i 4 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.

Bedömningen i detta fall

24Växjö kommun har, för att kunna avgöra om leverantören klarar uppdraget, ställt ett kvalificeringskrav innebärande att leverantören ska ha erfarenhet från uppdrag av liknande art och omfattning som det efterfrågade uppdraget och kunna påvisa det genom två referensuppdrag. Om en leverantör har haft ett avtal med kommunen inom de tre senaste åren ska detta anges som ett av referensuppdragen.

25Det uppställda kvalificeringskravet ska prövas utifrån bestämmelserna i 14 kap. 1 § första stycket 3 och 5 § och de allmänna principerna i 4 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens bedömning är kvalificeringskravet, så som det har utformats, förenligt med de bestämmelserna.

26IST har vidare gjort gällande att kommunen har genomfört kvalificeringsfasen i strid med principerna om likabehandling, proportionalitet och transparens. För att kunna ta ställning till om kommunen har tillämpat kvalificeringskravet i enlighet med regelverket behöver ställning tas till de invändningar IST har gjort, vilket däribland omfattar att ta ställning till om invändningarna får beaktas.

27Kammarrätten har inte tagit ställning till invändningarna. Kammarrättens avgörande ska därför upphävas och målet visas åter dit för fortsatt handläggning.

I avgörandet har deltagit justitieråden Linda Haggren, Ulrik von Essen, Marie Jönsson, Mathias Säfsten och Johan Lundmark. Föredragande har varit justitiesekreteraren Max Uhmeier.