KamR Stockholm mål 4566-20

KLAGANDE

Sidecore AB, 556751-5308

Ombud: FN

MOTPART

Säkerhetspolisen

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 22 juni 2020 i mål nr 9078-20, se bilaga A

SAKEN

Offentlig upphandling

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten avslår överklagandet.

YRKANDEN M.M.

Sidecore AB (Sidecore) yrkar i första hand att upphandlingen rättas på så sätt att bolagets anbud tas upp till utvärdering och i andra hand att upphandlingen görs om. Sidecore hänvisar till de grunder och omständigheter som bolaget har fört fram i förvaltningsrätten och tillägger i huvudsak följande.

Kravet i punkten 2.4 i anbudsinbjudan att anbudet ska vara undertecknat av behörig företrädare ifrågasätts inte, men den mycket detaljrika instruktionen för hur undertecknandet ska gå till är inte ändamålsenlig och är oproportionerlig i förhållande till syftet att binda anbudsgivaren civilrättsligt och straffrättsligt.

Sidecores anbud har undertecknats av två behöriga företrädare som tillsammans tecknar firma. Anbudet har undertecknats med e-signatur via tjänsten TellusTalk där verifiering av e-signaturen har skett genom BankID. Bolagets företrädare är bundna av anbudet och ansvariga om osanna uppgifter har lämnats. Anbudet uppfyller därmed kravet i punkten 2.4. Säkerhetspolisens syfte med kravet på signering av anbudet har uppfyllts på ett effektivt sätt.

Kravet att skriva under anbudets sista sida och skanna in den kan inte likställas med att egenhändigt underteckna ett originaldokument. E-signering med BankID är ett betydligt säkrare sätt att säkerställa vem som har signerat ett komplett dokument än vad som åstadkoms med signering och skanning av en enskild sida. E-signaturer kan, till skillnad från skannade signaturer, likställas med signaturer i original. Verifiering/validering av signeringens äkthet kan enkelt göras med tredjemansprogramvara från Adobe eller TellusTalk. Säkerhetspolisen ställer högre krav på bevisning av e-signaturers äkthet än vad som ställs för skannade signaturers äkthet. Det är orimligt och strider mot likabehandlingsprincipen.

Till stöd för sin talan ger Sidecore in utskrifter från programmen TellusTalk och Adobe Reader.

Säkerhetspolisen anser att överklagandet ska avslås och åberopar samma grunder som tidigare med följande tillägg.

Kravet på egenhändigt undertecknande är en proportionerlig, lämplig och effektiv åtgärd för att binda anbudsgivaren civilrättsligt och straffrättsligt.

Säkerhetspolisen har haft fog för att diskvalificera Sidecores anbud redan av det skälet att det inte är undertecknat för hand. E-signaturer kan varken jämställas med eller anses uppfylla kravet på ett undertecknande för hand.

Övriga anbudsgivare har uppfyllt kravet på egenhändigt undertecknande i enlighet med instruktionerna. Sidecore borde ha kontaktat Säkerhetspolisen under anbudsförfarandet om bolaget ansåg att det var omöjligt att uppfylla kravet, i stället för att i strid med kravet skicka in ett anbud som påstås vara e-signerat. Säkerhetspolisen hade i så fall kunnat justera kravet och meddela alla anbudsgivare att även e-signaturer, på avsändarens risk, kunde godtas.

Eftersom så inte skedde skulle det strida mot likabehandlingsprincipen om

Sidecores anbud nu skulle kvalificeras för utvärdering.

E-underskriften måste kunna verifieras/valideras som tillhörig de angivna företrädarna. Sidecores e-signatur har inte gått att verifiera/validera med programvaran från Adobe som bolaget hänvisar till i sitt överklagande. Problemen är inte hänförliga Säkerhetspolisen, vilket stöds av att TellusTalk i Adobes supportforum anges ha problem med sina e-signaturer. Anbudet hade därför inte kunnat kvalificeras för att gå vidare till utvärdering, även om e-signaturer skulle ha varit en godkänd form för undertecknande.

Sidecore står risken för att e-signaturen inte kunde verifieras/valideras.

Sidecore har därför inte visat att de lidit skada eller riskerat att lida skada på grund av kravet.

Till stöd för sin talan ger Säkerhetspolisen in dess teknikavdelnings utlåtande gällande felmeddelandet för e-signaturen.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Kammarrätten har att pröva om det uppställda kravet på undertecknande är förenligt med principerna om proportionalitet och likabehandling, och om Sidecore har lidit eller riskerat att lida skada på grund av kravet.

Vilket krav på undertecknande har uppställts i upphandlingen?

I punkten 2.4 i anbudsinbjudan anges bl.a. följande. Anbudet ska vara undertecknat av behörig företrädare för anbudsgivaren. Bilaga 3 Anbudssvar — Anbudets undertecknande ska skrivas ut, signeras och skannas därefter och bifogas elektroniskt till anbudet.

Kammarrätten konstaterar att det inte anges i anbudsinbjudan att anbudet ska vara egenhändigt undertecknat. Enligt kammarrättens mening har Säkerhetspolisen endast uppställt ett visst formkrav för undertecknande. Det är klarlagt att Sidecores anbud inte har uppfyllt detta formkrav.

Enligt likabehandlingsprincipen får en upphandlande myndighet inte anta ett anbud som inte uppfyller alla obligatoriska krav (HFD 2016 ref. 37). Anbudet ska därmed förkastas, förutsatt att formkravet är förenligt med proportionalitetsprincipen.

Är det uppställda formkravet proportionerligt?

Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande myndigheten inte får ställa högre krav på leverantören eller leveransen än vad som behövs och vad som får anses ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen. Kravet ska således ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det behov som ska täckas (prop. 2006/07:128 s. 132).

Av EU-domstolens praxis framgår att en proportionalitetsprövning ska göras i tre steg. För det första ska det bedömas om åtgärden är en lämplig och effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade syftet. För det andra ska det bedömas om åtgärden är nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet, såtillvida att det inte finns något mindre ingripande alternativ. För det tredje ska det bedömas om den negativa effekten som åtgärden får är oproportionerlig eller överdriven jämfört med det eftersträvade syftet. (EUdomstolens avgörande i mål C-234/03 Contse, EU:C:2005:644)

Det är Säkerhetspolisen som ska visa att det aktuella formkravet för undertecknande är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet, dvs. att det inte finns något mindre ingripande alternativ. Säkerhetspolisen har uppgett att det eftersträvade syftet är att säkerställa att anbudsgivaren blir bunden av anbudet och att företrädarna kan hållas straffrättsligt ansvariga för innehållet.

Den upphandlande myndigheten har stor frihet vid utformandet av formkraven i upphandlingen. Kammarrätten anser att det aktuella formkravet är klart och tydligt formulerat i anbudsinbjudan och enkelt för anbudsgivarna att uppfylla. Däremot står formkravet för undertecknande, jämfört med alternativet att undertecknande sker elektroniskt, inte i rimlig proportion till syftet att binda anbudsgivaren. Att elektroniska underskrifter kan användas är i dag grundläggande för ett fungerande samhällsliv. En inskannad underskrift har inte heller samma höga bevisvärde som en underskrift i original vid eventuella framtida tvister eftersom det endast är en kopia av en namnteckning. Vid en jämförelse med den typ av avancerad elektronisk signatur som Sidecore uppges ha använt utgör Säkerhetspolisens formkrav för undertecknande en lägre nivå av säkerhet.

Formkravet är inte nödvändigt när ett anbud undertecknas elektroniskt. Det uppställda formkravet går enligt kammarrätten utöver vad som krävs för att uppnå det eftersträvade syftet och strider därför mot proportionalitetsprincipen.

Vad innebär att verifiera/validera en elektronisk signatur?

Sidecore anser att Säkerhetspolisen handlar i strid med likabehandlingsprincipen genom att uppställa ett högre krav på kontroll av en elektronisk signatur genom att signaturen ska kunna verifieras/valideras, när det inte uppställs något krav på kontroll av en skannad underskrifts äkthet.

Säkerhetspolisen invänder att en elektronisk signatur måste kunna verifieras/valideras som tillhörig de angivna företrädarna för att underskriften ska ha bindande verkan till anbudsgivaren.

Kammarrätten anser att åtgärden att verifiera/validera en elektronisk signatur inte är att likställa med att kontrollera äktheten av en traditionell underskrift, om än inskannad sådan, så som Sidecore har gjort gällande. Elektroniska signaturer och traditionella namnunderskrifter är olika till sin natur och utförs på olika sätt.

Definitionen av elektronisk underskrift har i artikel 3 punkterna 9-10 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den

23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen, angetts vara uppgifter i elektronisk form som är fogade till eller logiskt knutna till andra uppgifter och som används av undertecknaren, en fysisk person som skapar en elektronisk underskrift, för att skriva under. I punkten 41 samma artikel anges att validering är en process genom vilken en elektronisk underskrifts giltighet kontrolleras och bekräftas.

De tekniska grunderna för elektronisk signering har beskrivits utförligt i departementspromemorian Digitala signaturer — en teknisk och juridisk översikt. Av promemorian framgår bl.a. att framställning och verifiering av digitala signaturer baseras på avancerade kryptografiska metoder och s.k. hashfunktioner. Asymmetrisk kryptering är en förutsättning för digitala signaturer, där sändaren skapar signaturen med sin privata nyckel och mottagaren verifierar med den korresponderande öppna nyckeln. Den digitala signaturen kan i sig inte förhindra incidenter i form av att någon utomstående förändrar meddelandet etc. Däremot går det, med hjälp av signaturen, direkt att upptäcka om någon sådan incident har inträffat. Detta görs genom verifiering av den digitala signaturen (Ds 1998:14, s. 18-23).

En elektronisk signatur är alltså direkt kopplad till den informationsmängd som har signerats och är inte fristående på samma sätt som en traditionell underskrift. För att uppfatta och bedöma uppgifterna och den elektroniska signaturen måste man använda sig av ett tekniskt elektroniskt hjälpmedel. Åtgärden att verifiera/validera en elektronisk signatur utgör ett moment vid mottagandet av data som har signerats elektroniskt där den elektroniska signaturens giltighet kontrolleras och bekräftas. Åtgärden är därför enligt kammarrättens mening inte jämförbar med en kontroll av äktheten av en traditionell namnunderskrift.

Säkerhetspolisens krav att en elektronisk signatur ska kunna verifieras/valideras, även om ingen kontroll för en inskannad underskrifts äkthet görs, strider därför inte mot likabehandlingsprincipen.

Har Sidecore lidit skada?

För att Sidecore ska anses ha lidit skada i upphandlingen krävs att bolaget har visat att dess anbud har signerats på det sätt som bolaget uppger. Till stöd för detta har bolaget bl.a. gett in en handling benämnd ”Signerat dokument” vari anges ett s.k. hashvärde för anbudssvar och referensvärden för respektive företrädares signering via tjänsten BankID.

Säkerhetspolisen har fört fram att det endast finns ett påstående om att Sidecore har signerat anbudet elektroniskt och att det inte har gått att verifiera/validera e-signaturen med den programvara som Sidecore har hänvisat till. Felet har enligt Säkerhetspolisen bekräftats av Adobe support. Anbudet hade därför enligt Säkerhetspolisen oavsett formkravet för undertecknande inte kvalificerats för utvärdering.

Kammarrätten anser att det inte finns anledning att ifrågasätta Säkerhetspolisens uppgift att e-signaturen inte har kunnat verifieras/valideras. Sidecore har inte heller kunnat visa att anbudet har signerats på det sätt som påstås, dvs. med en elektronisk signering verifierad med en avancerad elektronisk signatur. Det är därför inte visat att Säkerhetspolisen har brutit mot bestämmelserna i LOU på ett sådant sätt att bolaget har lidit eller riskerat att lida skada. Eftersom det saknas skäl för ingripande ska överklagandet avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 9).

Eva Östman Johansson Haike Degenkolbe Maria Norman Amanatidou kammarrättsråd kammarrättsråd tf. assessor ordförande referent (skiljaktig mening, se nedan)

Disa Rodhe föredragande jurist

Skiljaktig mening Haike Degenkolbe är skiljaktig och för fram följande.

Säkerhetspolisen har uteslutit Sidecores anbud från utvärderingen med motiveringen att anbudet inte är signerat enligt ställt krav. Enligt Säkerhetspolisen innebär kravet att anbudet ska vara egenhändigt undertecknat.

Jag anser i likhet med majoriteten att Säkerhetspolisen inte har uppställt något krav på egenhändigt undertecknande av anbudet. Kravet att underteckna anbudet kan därför även uppfyllas genom att underteckna anbudet elektroniskt.

En elektronisk underskrift får inte förvägras rättslig verkan eller giltighet som bevis vid rättsliga förfaranden enbart på den grunden att underskriften har elektronisk form (se artikel 25 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen).

Säkerhetspolisen har därmed brutit mot likabehandlingsprincipen genom att utesluta Sidecores anbud på den grunden att anbudet inte är egenhändigt undertecknat.

Vad gäller formkravet i punkten 2.4 — att anbudets undertecknande ska skrivas ut, signeras och skannas därefter och bifogas elektroniskt till anbudet — anser jag i likhet med majoriteten att det strider mot proportionalitetsprincipen.

Enligt min mening är formkravet en lämplig och effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade syftet när anbudet undertecknas för hand, skannas in och bifogas anbudet elektroniskt. Formkravet är däremot inte lämpligt och effektivt när anbudet undertecknas elektroniskt. Formkravet är inte heller nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet, eftersom en anbudsgivare som undertecknar anbudet med en avancerad elektronisk signatur likväl blir civilrättsligt och straffrättsligt bunden av anbudet. Formkravet går därmed utöver vad som krävs för att uppnå det eftersträvade syftet. Skäl att förkasta Sidecores anbud på den grunden att anbudet inte uppfyller formkravet i punkten 2.4 finns därför inte.

Frågan är därefter om Sidecores anbud uppfyller kravet i punkten 2.4, att anbudet ska vara undertecknat av behörig företrädare.

Sidecore uppger att anbudet har undertecknats med avancerade elektroniska signaturer via tjänsten TellusTalk och att verifiering av esignaturerna har skett genom BankID av två behöriga företrädare som tillsammans tecknar firma. För att styrka detta har Sidecore dels gett in handlingen Signerat dokument som visar att elektronisk signering har gjorts och verifierats genom BankID. Dessutom har Sidcore i kammarrätten gett in handlingar från TellusTalk och Adobe som visar att de elektroniska signaturerna är giltiga, dvs. att de är validerade. Jag anser att Sidecore därigenom har visat att anbudet uppfyller kravet i punkten 2.4 att anbudet ska vara undertecknat av behörig företrädare.

Vad gäller kravet på validering av en elektronisk signatur instämmer jag med majoriteten att det inte strider mot likabehandlingsprincipen att en elektronisk signatur måste kunna valideras trots att inget krav på kontroll av en inskannad underskrift för hand uppställs. Den omständigheten att Säkerhetspolisen, efter att ansökan om överprövning hade getts in, inte lyckades validera Sidecores elektroniska signaturer, visar dock inte att signaturerna inte var giltiga vid tidpunkten för undertecknandet eller när anbudet gavs in till Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen har inte heller uteslutit Sidecores anbud på den grunden att de elektroniska signaturerna inte gick att validera, utan förkastade bolagets anbud redan den 17 april 2019 för att anbudet inte var undertecknat för hand. Eftersom Sidecore har gett in bevis i kammarrätten för att de elektroniska underskrifterna alltjämt är giltiga, strider det inte mot likabehandlingsprincipen att nu kvalificera Sidecores anbud för utvärdering.

Jag anser sammanfattningsvis att Sidecore har lidit skada på grund av att Säkerhetspolisen i strid med likabehandlingsprincipen har förkastat Sidecores anbud på den grunden att anbudet inte var egenhändigt undertecknat.

Enligt min mening föreligger det därför skäl för ingripande enligt LOU. Eftersom bristen inte kan antas ha påverkat det konkurrensuppsökande skedet, anser jag att det är tillräckligt att förordna att upphandlingen får avslutas först sedan rättelse gjorts på så sätt att en ny utvärdering görs, varvid Sidecores anbud ska beaktas.

Bilaga A

SÖKANDE

Sidecore AB, 556751-5308 Holländargatan 23 111 60 Stockholm

Ombud: NN

Adress som ovan

MOTPART

Säkerhetspolisen

Box 12312 102 28 Stockholm

SAKEN

Offentlig upphandling

FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Förvaltningsrätten avslår ansökan om överprövning.

YRKANDEN M.M.

Säkerhetspolisen (SÄPO) genomför en upphandling av ramavtal avseende upphandlingskonsulter, dnr 2020-3408. Upphandlingen genomförs som ett öppet förfarande enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU. Sidecore AB:s anbud kvalificerade sig inte till utvärdering med motiveringen att anbudet inte är signerat enligt ställt krav.

Sidecore AB (Sidecore) ansöker om överprövning och yrkar i första hand att förvaltningsrätten ska förordna att upphandlingen ska rättas på så sätt att en ny utvärdering genomförs där Sidecores anbud utvärderas och i andra hand att upphandlingen ska göras om. Sidecore anför i huvudsak följande. Genom att kräva att anbudet ska skrivas ut, signeras, skannas och bifogas elektroniskt har SÄPO tillämpat ett krav som inte är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet och därmed brutit mot proportionalitetsprincipen (jfr Förvaltningsrätten i Stockholms domar i mål nr 43951-10 och 3681-11). Till följd av detta har Sidecore lidit, eller riskerar i vart fall att lida, skada genom att inte tilldelas ramavtal i upphandlingen. Sidecores anbudssvar har undertecknats av bolagets firmatecknare med kvalificerade e-signaturer där verifiering av signaturerna skett genom Bank-ID. Anbudssvaret uppfyller syftet att säkerställa att bolagets behöriga företrädare står bakom det lämnade anbudet. Det är vidare inte riktigt att

SÄPO har begärt att anbudsgivare ska lämna ett egenhändigt undertecknat anbud. En skannad kopia av ett dokument är inte samma sak som ett egenhändigt signerat dokument i original. SÄPO har endast krävt att anbudsformulärets sista sida, som inte innehåller någon anbudsinformation, skulle signeras ”för hand”. Det är mycket enkelt att manipulera signaturen på ett skannat dokument och även mycket enkelt att byta ut övriga sidor i ett skannat dokument. Metoden som SÄPO har valt är mycket osäker och är inget ”säkert och trovärdigt” sätt att bekräfta ett dokuments äkthet. Det är oklart varför SÄPO ansett sig behöva validera Sidecores anbudsformulär som e-signerats men inte validera äktheten på den vinnande anbudsgivares skannade dokument. Det är ett avsteg från principen om likabehandling. Det är även oproportionerligt att begära högre säkerhet på ett dokument som signerats elektronisk än på ett skannat dokument. Det är dock mycket enkelt att validera ett dokument signerat med en e-signatur. Validering kan göras med produkten Adobe Reader och då valideras både signaturens äkthet och att inget manipulerats i det elektroniskt signerade dokumentet, men det kan krävas att en aktuell version av produkten laddas ned och används. SÄPO har felaktigt uteslutit Sidecores anbud.

SÄPO bestrider bifall till Sidecores yrkanden eftersom SÄPO inte har brutit mot någon av de grundläggande principerna i LOU eller någon annan bestämmelse. Sidecore har inte lidit skada eller riskerat att lida skada på grund av kravet på egenhändigt undertecknande av anbud eftersom bolagets elektroniska undertecknande inte kunde valideras av tekniska skäl som inte är hänförliga till SÄPO. Någon grund för att vidta rättelse eller göra om upphandlingen finns således inte. SÄPO anför till stöd för sin inställning i huvudsak följande. Det är ostridigt att Sidecore inte har uppfyllt ställt krav på egenhändigt undertecknat anbud när bolaget i stället för att underteckna anbudet för hand har undertecknat anbudet elektroniskt. SÄPO menar att anbud undertecknade för hand är ett egenhändigt undertecknat anbud som binder anbudsgivare till anbudet och håller anbudsgivaren ansvarig för lämnande av osanna uppgifter och straffansvarig enligt bestämmelser i brottsbalken. Kravet på egenhändig namnteckning är en proportionerlig, lämplig och effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade syftet om att myndigheten enkelt, säkert och trovärdigt ska kunna binda en anbudsgivare vid de uppgifter som lämnats i anbudssvaret och att anbudsgivaren på ett lika enkelt, säkert och trovärdigt sätt ska kunna bekräfta sitt inlämnande av anbud av behörig företrädare. En egenhändig namnteckning är likaså ett nödvändigt krav för ovanstående syfte. Den negativa effekt kravet innebär, i fråga om att elektroniska signaturer diskvalificeras, är inte oproportionerlig eller överdriven. Faktum är att det föreliggande fallet har visat på tekniska problem med elektroniska signaturer som tydligt motiverar kravet att anbudssvaret ska vara undertecknat för hand. Det elektroniska undertecknandet som Sidecore gav in kunde inte tekniskt valideras som tillhörigt till Sidecores behöriga företrädare. Trots att SÄPO följde de anvisningar som bifogades med den elektroniska signaturen uppstod ett fel varvid signaturen av dokumentet inte kunde valideras. Felet har bekräftats hos Adobe Support. Oavsett kravet på egenhändigt undertecknande av anbud hade således inte Sidecore kunnat kvalificeras till att gå vidare till utvärderingen.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Av 4 kap. I $ LOU framgår att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.

Enligt 20 kap. 6 § LOU ska rätten besluta att en upphandling ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i LOU och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Prövningen i förvaltningsrätten är en kontroll av om det på grundval av vad sökanden har anfört i målet finns anledning att vidta sådana åtgärder som anges i 20 kap. 6 § LOU. Det är den som ansöker om överprövning som på ett klart och tydligt sätt ska ange vilka omständigheter talan grundas på och visa att upphandlande myndighet har agerat i strid med LOU (jfr RÅ 2009 ref. 69).

Förvaltningsrättens bedömning

Sidecore menar att SÄPO har brutit mot proportionalitetsprincipen genom att i upphandlingen ställa krav på att anbudets undertecknande ska skrivas ut, signeras, skannas och bifogas elektroniskt till anbudet.

I de aktuella upphandlingsdokumenten anges i Anbudsinbjudan under punkten 2.4 Undertecknande av anbud att anbudet ska vara undertecknat av behörig företrädare för anbudsgivaren. Vidare anges att Bilaga 3 Anbudssvar — anbudets undertecknande ska skrivas ut, signeras och skannas därefter och bifogas elektroniskt till anbudet. Under rubriken Undertecknande av anbud i Bilaga 3 Anbudssvar hänvisas till ska-krav under punkt 2.4 i Anbudsinbjudan. Under rubriken anges vidare att ”Härmed intygas att i denna svarsblankett och i anbudet lämnade uppgifter är korrekta”. Det finns även markerade rader för bl.a. underskrift av behörig företrädare samt namnförtydligande och befattning.

I LOU finns inget krav på att leverantören måste underteckna en anbudsansökan eller ett anbud. Det är alltså en fråga för de upphandlande myndigheterna att avgöra om en anbudsansökan eller ett anbud ska undertecknas och i så fall hur (jfr prop. 2015/16:195 s. 665). Om en upphandlande myndighet har uppställt krav på att anbud ska vara undertecknat på visst sätt blir det ett formkrav för anbudets giltighet. Av likabehandlingsprincipen följer att en upphandlande myndighet inte kan efterge eller bortse från sådana krav som uppställts i förfrågningsunderlaget

(jfr HED 2016 ref. 37). Ett anbud som inte uppfyller samtliga uppställda obligatoriska krav i en upphandling får därmed inte antas utan ska förkastas, förutsatt att kraven inte är oproportionerliga eller på annat sätt strider mot de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna.

En upphandlande myndighet kan för att säkerställa att ett lämnat anbud är bindande ställa krav på att ett anbud ska vara undertecknat av behörig firmatecknare. Kammarrätten i Stockholm har uttalat att krav på att anbudet ska lämnas elektroniskt samtidigt med krav på skriftlig bekräftelse av anbudet genom undertecknande av behörig firmatecknare är två med varandra förenliga krav. Kammarrätten har vidare ansett att det inte kan anses vara oproportionerligt att vid anbudslämnande i elektronisk form bekräfta anbudslämnarens behörighet genom undertecknande av firmatecknare (se Kammarrätten i Stockholms dom i mål nr 1383-14).

SÄPO har angett att syftet med det uppställda kravet avseende egenhändigt undertecknande är att säkerställa att anbud lämnas på behöriga grunder och att anbudsgivaren därigenom blir bunden av det lämnade anbudet. Även med beaktande av vad Sidecore har fört fram finner förvaltningsrätten inte skäl att ifrågasätta att det ställda kravet är både lämpligt och effektivt för att uppnå det angivna syftet. Sidecore kan därtill inte anses ha visat att kravet inte varit nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet. Det uppställda kravet kan med enkelhet uppfyllas av samtliga anbudsgivare och den negativa effekt som kravet kan få kan inte anses vara oproportionerlig eller överdriven i förhållande till det eftersträvade syftet. Förvaltningsrätten anser därmed att kravet inte kan anses strida mot proportionalitetsprincipen.

SÄPO har på ett klart och tydligt sätt angett vad som krävs för att uppfylla kravet på undertecknande av anbud. De e-signaturer som bolaget har använt sig av kan enligt förvaltningsrättens bedömning inte likställas med att anbudet är undertecknat på det sätt som krävts. Förvaltningsrätten anser därmed att Sidecores anbud inte uppfyller det obligatoriska kravet på undertecknande såsom det utformats i upphandlingsdokumenten. Till följd av detta och med beaktande av likabehandlingsprincipen har SÄPO gjort rätt som inte kvalificerat Sidecores anbud till utvärderingen.

Sammanfattningsvis finner förvaltningsrätten att det som Sidecore har fört fram inte innebär att SÄPO har brutit mot de grundläggande principerna i

4 kap. 1 § LOU eller någon annan bestämmelse i LOU på ett sätt som medfört eller skulle kunna medföra skada för bolaget. Skäl för ingripande enligt LOU finns därför inte. Ansökan om överprövning ska därmed avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR

Detta avgörande kan överklagas. Information om hur man överklagar finns i bilaga 1 (FR-05).

Karin Larsson Linnerhed Förvaltningsrättsfiskal

Kerstin Sandin har handlagt målet.