M 3098-26

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom samt länsstyrelsens beslut och förklarar att dispens från biotopskyddsbestämmelserna inte krävs för avverkning av nio träd på fastigheten i Hässleholms kommun enligt ansökan hos Länsstyrelsen i Skåne läns dnr 14591-2024.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3098-26

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sösdala hembygds- och fornminnesförening (föreningen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med upphävande av mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska förklara att dispens från biotopskydd inte krävs eftersom aktuella träd inte utgör en allé. I andra hand har föreningen yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förklara att dispens inte krävs eftersom träden omfattas av undantag från biotopskyddet. I sista hand har föreningen yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska meddela dispens från biotopskyddet och, i den utsträckning domstolen finner skäligt, förenar dispensen med villkor om kompensationsåtgärder.

Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Biotopskyddet för alléer enligt bilaga 1 till förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. förutsätter enligt sin ordalydelse planterade träd. Föreningen har invänt att alla träden i fråga är självetablerade, det vill säga inte till någon del varit planterade.

Parterna har åberopat historiska ortofoton och flygbilder. Länsstyrelsen har gjort gällande att det av materialet framgår att träden står i en rak rad och att träden kastar jämnlånga skuggor vilket tyder på att träden är planterade. Föreningen har å sin sida gjort gällande att materialet visar att björkbestånd förekommit oregelbundet på tomten och att träden inte stått i rak linje samt därutöver att olikheter i ålder, storlek och avstånd mellan träden talar emot att träden planterats.

Utöver bildmaterial har föreningen inkommit med skriftliga utsagor från tre personer med långvarig koppling till bygden vilka bland annat har uppgett att träden i fråga är vad som blivit kvar sedan andra mindre träd och sly på tomten successivt har tagits bort, att de kvarvarande träden med tiden har bildat en rad samt att björkträd självsår sig mycket lätt i området.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3098-26

Domstolen gör följande bedömning.

Vad gäller det åberopade historiska bildmaterialet är dess upplösning och kvalitet inte god nog för att dra några slutsatser om tidpunkten för trädens etablering på platsen. Därutöver talar trädens variation i storlek och placering i viss mån emot samtidig etablering. Till detta kommer de av föreningen åberopade utsagorna om trädens historik. Sammantaget talar därmed underlaget emot att de avverkade träden varit att anse som en biotopskyddad allé. Den av länsstyrelsen åberopade tjänsteanteckningen föranleder ingen annan bedömning. Träden i fråga har därmed inte omfattats av biotopskydd och underinstansernas avgöranden ska ändras i enlighet med detta.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Fredrik Ludwigs, tekniska rådet Yvonne Eklund, hovrättsrådet Helen Blomberg och tf. hovrättsassessorn Fredrik Wållberg, referent.

Föredragande har varit Nina Hedvall Nordebo.

PARTER Klagande Sösdala hembygds- och fornminnesförening Ombud: E R

Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Skåne län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut 2025-02-26 i ärende nr 14591-2024, se bilaga 1 SAKEN Dispens från biotopskydd, fastigheten , Hässleholms kommun - återförvisat (mål M 1727-25)

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

BAKGRUND Länsstyrelsen i Skåne län beslutade den 26 februari 2025 att avslå en ansökan från Sösdala hembygds- och fornminnesförening (nedan föreningen) om dispens från biotopskyddsbestämmelserna för avverkning av nio alléträd på fastigheten i Hässleholms kommun.

Föreningen har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN m.m. Föreningen yrkar att domstolen upphäver länsstyrelsens beslut om avslag av ansökan om dispens med hänvisning till att dispens inte krävdes. I andra hand yrkar föreningen att dispens ska meddelas. Föreningen anför i huvudsak följande.

Träden fälldes inte någon gång under 2024, som påstås i länsstyrelsens beslut, utan i september 2023.

Träden var inte en allé i lagens mening De aktuella träden utgjorde inte en allé enligt den definition som återfinns i Naturvårdsverkets beskrivning och vägledning för biotopen allé (2014, s. 3-4). Det rör sig i stället om några enskilda träd som sparats för att bilda en lummig inramning till hembygdsparken. Detta innebär att de inte borde ha ansökt om dispens för att avverka träden, då inget biotopskydd föreligger.

Naturvårdsverkets vägledning (2014) fastslår att avståndet mellan träden i en allé kan variera, samt att det får avgöras i varje enskilt fall hur stort avstånden mellan träden ska vara för att träd ska omfattas av skyddet för alléer. Bilder från Google maps street view insamlade år 2011 och 2018, visar att det vore ytterst långsökt att betrakta björkarna som en allé. Bilderna visar att träden stod glest och i två fall i grupper om par.

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

En uppmätning av avstånden mellan stubbarna visar att avståndet varierar mellan 3,6 och 20,7 meter. Även om lagstiftningen tar höjd för att avståndet mellan träden kan variera, så får det anses som orimligt att en trädrad med så stora avståndsskillnader ska definieras som en sammanhängande allé. Det finns inga spår efter andra stubbar. Dessutom stod inte väsentligt i sidled. Även trädens storlek och diameter varierade stort, vilket motsäger att de sparats med avsikten att bilda en allé. Diametern på stubbarna varierar mellan 390 mm och 680 mm.

Träden har aldrig varit planterade eller skötta med syfte att skapa en allé, något som också styrks i samtal med äldre medlemmar i föreningen. Det tycks istället handla om att några av de björkskott som, under loppet av flera decennier, har rotat sig på deras tomt har fått lov att växa sig stora för att det inte ska se så kalt ut mot gatan. Ute i gräsmattan ska det tidigare ha funnits fler björkar, sannolikt också dessa självsådda, vilka de förmodar har avverkats undan för undan för att underlätta gräsklippning. Det kan orimligt vara lagstiftarens avsikt att träd som aldrig planterats eller skötts för att vara en allé förvandlas till en sådan på grund av dessa slumpmässiga omständigheter.

En reflektion i sammanhanget är att lagstiftningens definition av vad som är en allé skiljer sig från den allmänna uppfattningen där bilden av en allé är att den är dubbelradig liksom från definitionen i Svenska Akademiens ordlista, som anger att träden måste vara planterade.

Om träden ändå skulle betraktas som en allé så omfattas den inte av biotopskyddet. Delar av trädraden stod omedelbart intill byggnader inom tätort, vilket innebär att de generella bestämmelserna om biotopskydd inte gäller (se 8 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (FOM)).

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

De träd i en allé som står i omedelbar anslutning till bebyggelse i form av till exempel bostadshus, kyrkor eller andra befintliga byggnader (till exempel kapell, krematorier och ekonomibyggnader), i och utanför tätorter eller på en begravningsplats, omfattas av undantag från skyddet (se också Handbok 2012:1 Biotopskyddsområden, kapitel 6.6.2, Naturvårdsverket 2012). Det innebär att åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till pågående verksamhet i anslutning till en befintlig byggnad, eller för en byggnads eller begravningsplats funktion inklusive nödvändiga utveckling, eller för att förhindra skada, får vidtas även om det innebär att avverkning av träd måste ske. I de fall det är möjligt och lämpligt, och inte hindrar verksamheten, bör avverkade träd ersättas med nya träd. (Naturvårdsverket 2014).

Avverkningen utfördes för att förhindra skada på föreningens byggnader Holegården och järnvägskiosken som båda har avgörande betydelse för museiverksamheten, samt kyrkogårdsmuren på motsatta sidan av gatan.

Med hänsyn till trädens storlek, ålder och höjd bör trädens placering anses vara i omedelbar anslutning till byggnad eftersom de skulle ha kunnat orsaka skada på byggnaderna.

I Naturvårdsverkets vägledning 2012:1 Vad begreppet i omedelbar anslutning innebär är svårt att definiera exakt, liksom att precisera vilket avstånd det kan handla om. Ordet omedelbar understryker dock att det handlar om ett mycket kort avstånd, och att utrymmet för att utföra åtgärder intill befintlig bebyggelse är begränsat. Utrymmet bör dock inte vara så snävt att pågående verksamhet intill byggnaden inte kan fortgå på ett rimligt sätt. Avgörande för vilket avstånd som kan bedömas vara i omedelbar anslutning för enskilda biotoper bör vara om det finns risk för skada på byggnader, eller om biotopen förhindrar att byggnaderna kan användas på det sätt och för de ändamål

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

I Mark- och miljööverdomstolens dom 2012:12 fastställs att det som avgör

risk för skada på byggnader. Domstolen upphävde här beslutet från Mark- och miljödomstolen, då man till skillnad från den lägre instansen menade att ett avstånd på 25-

Avståndet från det närmaste trädet till Holegården är 9,2 meter och avståndet från trädraden till kyrkomuren är cirka 15 meter. Minsta avståndet till kiosken är 8,8 meter. Utifrån björkarnas ålder, diameter och höjd, hade de kunnat orsaka mycket stor skada på de två byggnaderna och kyrkomuren som är kallmurad, dvs uppförd utan murbruk och därmed extra ömtålig.

Minst tre av träden stod så nära byggnaden Holegården, att det var en uppenbar risk att de skulle skada huset om de föll i riktning mot detta. Avståndet mellan huset och det närmsta trädet är 9,2 meter och diametern på detta träd var ca 430 mm. Trädets höjd bedöms ha varit mer än 20 meter, så det kunde ha orsakat mycket stor skada på byggnaden. Även de två andra träden var på ungefär samma avstånd och bedöms ha haft ungefär samma höjd. Två av träden stod ca nio meter från den historiska kiosken, varav det närmaste var rötskadat. Som försäkringstagare är föreningen skyldig att undanröja träd som riskerar att falla över byggnader, annars gäller inte försäkringen vid en eventuell skada.

Samtliga träd stod ca. 15 meter från kyrkogårdsmuren och med tanke på deras storlek, skick och ålder kunde detta ha orsakat stor skada på denna. Större grenar har också fallit ned, både på gatan och inne på tomten. Som fastighetsägare är föreningen skyldig att undanröja träd som kan utgöra sådan fara.

Avverkning var nödvändig baserat på att björkarna uppnått den ålder då björkar ofta ruttnar inifrån utan att det syns på utsidan. Den bedömning som låg till grund för beslutet att avverka träden gjordes förvisso inte av yrkesverksam arborist, men likväl av personer i föreningen med mångårig erfarenhet av skogsförvaltning. Dessa personer har i sin bedömning tagit hänsyn till samma

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

gjort, bland annat att trädkronorna på de fällda björkarna var glesare än andra björkar i närområdet, att större grenar föll ner samt stammens och barkens skick.

Dessa personers kunskap och förmåga att bedöma skicket hos åldrande björkar kan likställas med den hos en arborist, i synnerhet som arborist inte är en skyddad titel. Dokumentation av stammarna efter avverkningen visar också att bedömningen före avverkningen var riktig; ett flertal träd var kraftigt rötskadade invändigt, vilket även tidigare insända bilder visat.

Om träden trots ovanstående skulle betraktas som en biotopsskyddad allé, så föreligger starka skäl att ge dispens Om trädraden ändock skulle definieras som en biotopskyddad allé i lagens mening, så föreligger det starka skäl att medge dispens för avverkning.

De särskilda intressen som föranlett avverkningen överväger den skada som avverkningen orsakat, vilket innebär att dispens ska ges. Intressena är både av enskild och allmän art (se 7 kap 25§ miljöbalken).

Samtliga nio björkar hotade att skada kyrkogårdsmuren på andra sidan gatan. Kyrkogården skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap (11-14 §§) såsom kyrkligt kulturminne och skall vårdas så att det kulturhistoriska minnet inte minskar eller förvanskas. Kyrkogårdsmuren, uppförd 1888, utgör ett stöd åt den kraftigt sluttande norra delen av kyrkogården. Den är en så kallad kallmur, dvs en mur uppförd utan murbruk, uppförd enligt instruktioner i ett kungligt brev från 1764. I vård- och underhållsplanen för Norra Mellby kyrka (Regionmuseet i Kristianstad, 2013) understryks murens kulturhistoriska värde. Ytterligare en farhåga från församlingen har varit att fallande träd skulle kunna skada människor som rör sig på trottoaren, eller bilar som står parkerade längs vägen.

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

Sex av träden hotade att göra mycket stor skada på byggnader, som har ett stort kulturhistoriskt värde. Byggnaden Holegården, som har fått ge namn åt hela har anor från 1600-talet och flyttades till sin nuvarande plats av hembygdsföreningen år 1965. I Holegården förvaras oersättliga föremål relaterade till gamla hantverksyrken. Byggnaden har med åren genomgått varsamma renoveringar och tillgänglighetsanpassningar för att uppfylla föreningens och nutidens behov. Att möjliggöra detta har inneburit stora ekonomiska investeringar under årens lopp. Byggnaden Holegården är oersättlig, dels på grund av de kulturhistoriska värden den besitter, men också för att föreningen ska kunna bedriva sin verksamhet.

Den historiska kioskens kulturhistoriska värde är knutet till tiden kring andra världskriget. Kiosken, av klassisk åttkantig modell, var Sösdalas första. Den kom sedermera att ersättas av en modernare byggnad och när hembygdsföreningen flyttade kiosken till Holegården för att renovera den, hade den stått och förfallit i skogen under många år. Kiosken utgör en del av ett kulturarv som först på senare tid har börjat värdesättas, och där mycket har gått förlorat därför att man inte har insett vikten av att bevara för framtiden.

Alléer omfattas av ett allmänt biotopskydd då de kan ha stor betydelse som tillflyktsorter, spridningskorridorer och ledlinjer för olika växt- och djurarter. Det faktum att alla alléer omfattas av skyddet innebär dock inte att varje specifik allé har utpekats som värdefull, eller att varje specifik allé spelar samma roll för den biologiska mångfalden. Det är biotoptypen i sig som kan vara värdefull. Björk är en vanligt förekommande art i området, varför varje enskild björks skyddsvärde måste anses litet. Fastigheten, Holegården i Norra Mellby, omgärdas av en lövskog med i huvudsak björk men även bok, ek, asp, ask, rönn, sälg och hassel i olika åldrar. Drygt 100 meter söder om platsen där björkarna avverkades finns ett naturreservat med företrädesvis ek och hassel. Nordöst om kyrkan finns ett annat skogsområde som också detta omfattas av särskilda naturvårdsbestämmelser. Sydväst om tomten finns ett större bestånd av björkar.

Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

I Norra Mellby finns därmed inte - och djurarter har svårigheter att ta sig över, och de nio glest placerade björkarna torde inte ha utgjort den enda tillflykten för hotade arter i området. Dessutom har föreningen i samråd med länsstyrelsen återplanterat träd där de gamla stod och dessa träd kommer framöver att erbjuda samma livsbetingelser för faunan som de gamla träden gjorde. Det är svårt att se under vilka omständigheter som en dispens från biotopskyddsbestämmelserna vore mer befogad.

Den ansökan om dispens som gjordes kom till i hast och utan grund i publikationer och lagstiftning av den karaktär som åberopats i detta överklagande.

Sammanfattningsvis menar föreningen att: 1. Det har aldrig funnits någon allé och dispens har inte behövt sökas. 2. Om träden skulle uppfattas som en allé så omfattades dessa träd på grund av sitt läge inte av något krav på dispens för att få fällas. 3. Om det mot all rimlighet skulle röra sig om en biotopskyddad allé så finns tydliga och starka särskilda skäl för att ansökan om dispens ska godkännas.

Att dispens söktes beror på att föreningen ville göra rätt och försäkra sig om att de lagar och regler som har tillkommit för att skydda den biologiska mångfalden följdes och som de som hembygdsförening vill värna.

DOMSKÄL I 7 kap. 11 § miljöbalken och bilaga 1 till 5 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (FOM) anges vilka områden som är att betrakta som biotopskyddsområde. Inom ett biotopskyddsområde får man inte vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet (7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken).

Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

Av 8 § FOM framgår att bestämmelserna om biotopskydd inte gäller markområden i omedelbar närhet av bebyggelse.

Allér är områden som tas upp i bilaga 1 till FOM och enligt definitionen anges följande avseende vad som är att betrakta som en allé enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till

Omfattas träden av definitionen av en allé? Av handlingarna i målet framgår att det i det aktuella fallet rör sig om nio träd med en rotdiameter ca 60-70 cm och att trädens ungefärliga ålder är cirka 45 år. Träden stod invid en väg längs en sträcka på cirka 76 meter och avståndet mellan träden har varierat.

Mark- och miljödomstolen bedömer efter att ha gått igenom det underlag som ingivits i målet att även om avståndet mellan vissa av träden är långt så var det någorlunda jämt avstånd mellan de flesta av träden och det kan inte uteslutas att det funnits fler träd där tidigare. Domstolen instämmer därför i länsstyrelsens bedömning att de aktuella träden omfattas av definitionen av en allé.

Är allén placerad i omedelbar anslutning till bebyggelse? Mark- och miljööverdomstolen har i dom i mål M 12606-23 uttalat att

inte ska få finnas något utrymme som i praktiken kan användas för något annat ändamål.

På den aktuella fastigheten var avståndet från allén till bebyggelsen cirka 9 meter och till kyrkogårdsmuren cirka 15 meter. Mellan husen och allén finns

Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4223-25

en klippt gräsmatta, mellan allén och kyrkogårdsmuren en väg. Mark- och miljödomstolen bedömer det uppenbart att allén inte kan anses varit i omedelbar anslutning till bebyggelsen på så sätt som avses i 8 § FOM. Markoch miljödomstolen ifrågasätter inte föreningens beskrivning av den skada som träden skulle kunnat medföra på byggnader och kyrkogårdsmuren. Det utesluter dock inte att andra åtgärder än avverkning hade kunnat vidtagits för att minska den risken. Biotopskyddet kan därmed enligt mark- och miljödomstolens bedömning inte anses få orimliga konsekvenser för närliggande bebyggelse på så sätt att allén av den anledningen skulle omfattas av undantaget i 8 § FOM (jämför MÖD 2012:12).

Finns särskilda skäl för dispens från biotopskyddsbestämmelserna? Klaganden har anfört att träden var i så dåligt skick att de behövdes tas ner och att det fallit grenar från träden. Till stöd uppgifterna om trädens skick har ett antal bilder ingivits i målet. Mark- och miljödomstolen anser att det trots de ingivna bilderna saknas en närmare bedömning av vilket skick varje enskilt träd varit i och det är inte heller visat att det inte gick att beskära eller stamma upp träden. Mark- och miljödomstolen instämmer därför även i bedömningen att det saknas skäl att meddela dispens från biotopskyddsbestämmelserna. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 2 mars 2026.

I domstolens avgörande har rådmannen Ann Westerdahl, ordförande, och tekniska rådet Emma Sjögren.