P 16900-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen upphäver Miljö- och byggnadsnämnden i Orusts kommuns beslut den 21 november 2024 (§ 193, dnr MBN/2023:1303) i den del som avser rättelseföreläggande (punkten 1).

2Mark- och miljööverdomstolen fastställer Miljö- och byggnadsnämnden i Orusts kommuns beslut den 21 november 2024 (§ 193, dnr MBN/2023:1303) i den del som avser byggsanktionsavgift (punkten 2).

SVEA HOVRÄTT DOM P 16900-25

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

G.G. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva Miljö- och byggnadsnämnden i Orusts kommuns beslut om rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift. Han har anfört detsamma som vid mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. Föreläggandet är inte tillräckligt tydligt och precist utformat och fel lagrum har angetts avseende byggsanktionsavgiften.

Under alla förhållanden ska byggsanktionsavgiften upphävas med tillämpning av övergångsbestämmelserna i förordningen (2025:979) om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338), PBF. Eftersom den nya bestämmelsen om hur avgiften ska beräknas i denna slags ärenden bara innefattar åtgärder som har en area-påverkan blir påföljden i förevarande fall noll kronor (se 9 kap. 13 § första stycket 4 PBF i dess lydelse efter den 1 december 2025).

Miljö- och byggnadsnämnden i Orusts kommun (nämnden) har motsatt sig ändring. Nämnden har anfört i huvudsak följande. De installationer som har utförts innebär att en anmälningspliktig åtgärd har påbörjats utan startbesked. Rättelseföreläggandet är tillräckligt tydligt. Även om det hänvisas till fel paragraf i beslutet avseende byggsanktionsavgift är det tydligt utifrån de handlingar som bifogats beslutet vilken paragraf som har använts.

När det gäller frågan om nya eller äldre regler ska tillämpas i målet har nämnden anfört bland annat följande. De nya regler i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, som trädde i kraft den 1 december 2025 har inte inneburit någon förändring i sak vad gäller anmälningspliktens existens, och de medför därmed inte någon lindrigare påföljd såvitt gäller föreläggandet om rättelse. När det gäller byggsanktionsavgiften är det oklart hur stor byggnadsarea som berörs av åtgärden, eftersom detta inte har varit föremål för utredning eller bedömning vid beräkningen av avgiften. Oavsett denna osäkerhet kan konstateras att en tillämpning av de nya bestämmelserna i PBF, om beräkning av byggsanktionsavgift i vart fall inte skulle medföra någon lindrigare påföljd.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16900-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Ska prövningen ske med tillämpning av nya eller äldre bestämmelser?

Vid tiden för nämndens beslut krävdes en anmälan till nämnden för att installera en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt och det var otillåtet att påbörja en sådan åtgärd innan startbesked getts (se 10 kap. 3 § 2 PBL samt 6 kap. 5 § första stycket 5 PBF, båda i dess lydelse före den 1 december 2025).

Nya bestämmelser avseende bland annat lov- och anmälningsplikt har införts i PBL och PBF den 1 december 2025. Enligt de nya reglerna har anmälningsplikten avseende installation av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp inskränkts. Anmälningsplikt gäller numera bara för installation av en sådan anläggning inom en byggnad, inte när installationen sker inom en tomt (se 6 kap. 1 § 5 PBF i dess lydelse efter den 1 december 2025).

Fråga uppkommer därmed om anmälningspliktens omfattning i ett sådant här fall, när det gäller rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift, ska prövas enligt de nya eller de äldre reglerna. Enligt de nu aktuella övergångsbestämmelserna till PBF ska äldre bestämmelser tillämpas på prövningen i sak i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet (se tredje punkten första meningen i övergångsbestämmelserna till förordningen [2025:979] om ändring i PBF). Med tillämpning av denna övergångsbestämmelse ska således den äldre mer vidsträckta regeln om anmälningsplikt läggas till grund för bedömningen av i vilken utsträckning åtgärden kräver anmälan och därmed inte får påbörjas förrän startbesked meddelats.

De nu aktuella förordningsändringarna utgör emellertid en del av en omfattande reform, där merparten av de nya reglerna införts i PBL. Reglerna om anmälningsplikt i PBF kompletterar bestämmelserna i PBL och grundas på bemyndiganden i den lagen, bestämmelser som också har justerats inom ramen för den sagda reformen (se bland annat 9 kap. 55 §, 10 kap. 3 §, 11 kap. 20 § och 16 kap. 8 § PBL i dess lydelse efter den 1 december 2025). Enligt de nu aktuella övergångsbestämmelserna till PBL ska, i fråga om tillsynsåtgärder och påföljder med anledning av en åtgärd som innebär en

SVEA HOVRÄTT DOM P 16900-25

överträdelse av de äldre bestämmelserna, de nya bestämmelserna tillämpas om åtgärden enligt dessa inte är en överträdelse eller leder till en lindrigare påföljd (se andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen [2025:974] om ändring i PBL). Övergångsbestämmelsen till PBL går således tvärt emot den nyss nämnda övergångsbestämmelsen till PBF och anvisar i stället, i ett fall som det nu aktuella, en tillämpning av de nya reglerna, om dessa är mer förmånliga för den enskilde. Övergångsbestämmelsen till PBL tillkom under behandlingen i riksdagens civilutskott, varvid följande angavs kring utskottets ställningstagande: ”Genom ändringarna kompletteras till att börja med en övergångsbestämmelse i förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen. Avsikten är nämligen inte att den som har vidtagit en åtgärd som var otillåten enligt äldre bestämmelser men som är tillåten enligt de nya bestämmelserna ska drabbas av en påföljd eller behöva vidta rättelse. Detta bör enligt utskottet tydligt framgå av en övergångsbestämmelse.” (Se bet. 2025/26:CU2, s. 14.)

Enligt Mark- och miljööverdomstolen kan det knappast ha varit riksdagens avsikt att det nämnda ställningstagandet bara skulle gälla med avseende på tidigare otillåtna åtgärder för vilka krav på bygglov gällt men inte beträffande tidigare otillåtna anmälningspliktiga åtgärder. Den av lagstiftaren angivna principen för valet av regelverk i denna slags övergångssituationer förefaller även ligga mer i linje med de krav som följer av legalitetsprincipen, eftersom det motsatta synsättet skulle kunna innebära att förordningsstadgade sanktioner eller krav på rättelse kunde utdömas utan tydligt stöd i lag. Mot denna bakgrund finner Mark- och miljööverdomstolen att den fortsatta bedömningen ska ske enligt den mindre långtgående regeln om anmälningsplikt i 6 kap. 1 § 5 PBF i dess lydelse efter den 1 december 2025.

Fanns det fog att förelägga om rättelse på det sätt som skett?

Föreläggandet utformades alltså vid en tidpunkt då anmälningsplikten omfattade både installationer av anläggningar för vattenförsörjning eller avlopp inom en byggnad och dito inom en tomt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att föreläggandet, i konsekvens härmed, inte heller har utformats så att det bara tar sikte på åtgärder inom byggnaden utan tvärtom förefaller omfatta även rördragningar och annat i marken, dvs. inom tomten. Efter den 1 december 2025 finns dock inte laga grund för föreläggandet

SVEA HOVRÄTT DOM P 16900-25

om rättelse avseende anläggning inom tomten, eftersom åtgärden, i den delen, inte längre är en överträdelse av anmälningsplikten (jfr Högsta domstolens dom den 25 februari 2026 i mål nr P 6066-24 ”Ballongfararen” och Mark- och miljööverdomstolens dom den 19 december 2025 i mål nr P 2402-25). Detta innebär i sin tur att det inte är tydligt att rättelseföreläggandet, så som det har utformats, är lagligen grundat och nämndens beslut i punkten 1 ska därför upphävas.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning innebär inte att domstolen har tagit ställning till åtgärdens tillåtlighet utan endast att domstolen slår fast att det är oklart om rättelseföreläggandet (punkten 1 i nämndens beslut) i sin helhet är lagligen grundat, sett i ljuset av ändringarna i PBL och PBF.

Fanns det förutsättningar att ta ut byggsanktionsavgift på det sätt som skett?

Av utredningen framgår att G.G. har installerat bland annat handfat och dusch samt rördragningar till dessa i byggnaden. Som mark- och miljödomstolen har funnit får han därmed, utan anmälan till nämnden, anses ha vidtagit åtgärder som tillsammans är en del i genomförandet av en installation av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp inom en byggnad. Han har således påbörjat en anmälningspliktig åtgärd utan startbesked. Förfarandet utgör grund för att kunna påföra honom en byggsanktionsavgift enligt såväl de nya som de äldre bestämmelserna i PBL och PBF.

Nämnden har här klargjort att det aldrig gjorts någon utredning om hur stor byggnadsarea som berörts av åtgärden. I konsekvens med detta fastställde nämnden avgiften till endast grundbeloppet (0,05 prisbasbelopp), utan rörligt tillägg för visst antal kvadratmeter av berörd area (se 9 kap. 13 § andra stycket 2 PBF, i dess lydelse före den 1 december 2025). Det är därmed tydligt att den uttagna byggsanktionsavgiften inte går utöver vad som motsvaras av anmälningspliktens omfång, även enligt dess nya inskränkta räckvidd. Byggsanktionsavgiften är således fullt ut lagligen grundad och en beräkning av avgiften enligt de nya reglerna skulle inte heller leda till en lägre avgift (se 9 kap. 13 § första stycket 4 PBF, i dess lydelse efter den 1 december 2025, varvid

SVEA HOVRÄTT DOM P 16900-25 beräkningen skulle få ske med tillämpning av ett tillägg baserat på en berörd byggnadsarea om noll kvadratmeter). Mark- och miljööverdomstolen fastställer därför nämndens beslut i punkten 2 om att påföra G.G. byggsanktionsavgift. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs, Marianne Wikman Ahlberg och Jonas Högström, referent, samt tekniska rådet Mats Kager. Föredragande har varit Anna Mirzadeh-Cederlund.

Bilaga A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Målnummer Meddelad i Vänersborg P 1687-25 2025-11-03

PARTER

Klagande

G.G.

Ombud: J.S.

Motpart

Miljö- och byggnadsnämnden i Orust kommun 473 80 Henån

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 17 mars 2025 i ärende nr 51835-2025, se bilaga 1

SAKEN

Rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift på fastigheten X i Orust kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 1687-25

BAKGRUND

Miljö- och byggnadsnämnden i Orust kommun (nämnden) beslutade den 21 november 2024 (§ 193, dnr MBN/2023:1303) att

1med stöd av 11 kap. 20 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, förelägga fastighetsägaren G.G. att senast inom 3 månader från det att beslutet har vunnit laga kraft, vidta rättelse genom att riva den olovligt installerade anläggningen för vattenförsörjning eller avlopp.

2med stöd av 11 kap. 51 och 53 a §§ PBL, samt 9 kap. 1 och 6 §§ planoch byggförordningen (2011:338), PBF, påföra fastighetsägaren G.G. en byggsanktionsavgift om 2 865 kronor för att ha påbörjat en anmälningspliktig åtgärd utan startbesked på fastigheten Köperöd 1:17.

G.G. och M.G. överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Västra Götalands län (länsstyrelsen). Länsstyrelsen beslutade den 17 mars 2025 att avvisa överklagandet från M.G. och att avslå överklagandet från G.G..

G.G. har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

G.G. har yrkat att mark- och miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver nämndens beslut om rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift.

Han har till stöd för talan anfört i huvudsak följande.

Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 1687-25

Enligt 6 kap. 5 § 5 p PBF krävs en anmälan för installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt. Mål om byggsanktionsavgift har ett straffrättsligt inslag och det är nämnden som har att visa att överträdelsen har ägt rum.

Nämnden påstår i sitt beslut att vatten och avlopp är indraget utan att redogöra för hur installationen har genomförts eller hur den har anslutits till vatten och avlopp. Det hade varit enkelt för förvaltningen vid sitt tillsynsbesök att undersöka hur och om handfat, duschväggar och rör var påkopplade till vatten och avlopp, men en sådan redogörelse saknas.

Han står fast vid att vatten och avlopp inte är indraget i den aktuella byggnaden. Nämnden har inte heller visat att vatten och avlopp är indraget i byggnaden.

DOMSKÄL

Enligt 10 kap. 3 § 2 PBL får en åtgärd som kräver anmälan inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett startbesked. Vid en installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt krävs det en anmälan enligt 6 kap. 5 § första stycket 5 PBF. Av 11 kap. 51 § PBL följer att tillsynsmyndigheten ska ta ut en byggsanktionsavgift om någon bryter mot bestämmelsen i 10 kap. 3 § PBL.

Det är i målet ostridigt att det i byggnaden uppförts handfat och duschväggar samt att rör finns dragna i byggnaden. Det står vidare klart att dessa har uppförts innan startbesked lämnats. Klaganden har bestritt att handfatet, duschen och rören är anslutna till externa vatten- och avloppsledningar.

Fråga är om att klaganden har påbörjat en åtgärd som kräver startbesked, nämligen installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt, i strid med 10 kap. 3

Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 1687-25

§ 2 PBL. Mark- och miljödomstolen finner att uppförandet av handfat, duschväggar, armaturer och rör i byggnaden innebär att klaganden har vidtagit åtgärder vilka tillsammans är en del i genomförandet av en installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp (jmf MÖD 2016:12). Mark- och miljödomstolen bedömer sammantaget att de utförda arbetsmomenten innebär att den anmälningspliktiga åtgärden har påbörjats på ett sådant sätt att det finns förutsättningar att ta ut en byggsanktionsavgift.

Mark- och miljödomstolen noterar att nämnden i beslutet har angett att byggsanktionsavgiften tas ut med stöd av 9 kap. 6 § PBF som avser nybyggnad. Nämnden har i beslutet dessutom hänvisat till bilaga avseende beräkning av byggsanktionsavgift. I bilagan framgår att nämnden beräknat byggsanktionsavgiften med stöd av 9 kap. 13 § andra stycket PFB, som avser installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp. Mark- och miljödomstolen finner mot denna bakgrund att det måste ha stått klart för klaganden med vilket lagstöd nämnden beräknat och tagit ut byggsanktionsavgiften samt att hänvisningen till 9 kap. 6 § PBF har varit en felskrivning från nämndens sida.

Mark- och miljödomstolen gör inte någon annan bedömning än den underinstanserna har gjort avseende beräkningen av byggsanktionsavgiften. Vad G.G. anfört i överklagandet utgör inte grund för nedsättning eller befrielse från påförd byggsanktionsavgift.

Mark- och miljödomstolen bedömer därtill att nämnden haft fog för att förelägga G.G. om rättelse enligt 11 kap. 20 § PBL eftersom han har vidtagit en åtgärd i strid med PBL genom att påbörja en anmälningspliktig åtgärd utan anmälan och startbesked.

Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 1687-25

Sammanfattningsvis finner mark- och miljödomstolen att nämnden haft fog för sitt beslut om byggsanktionsavgift och rättelseföreläggande. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 24 november 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Catrin Ångman, ordförande, och tekniska rådet Gunnar Åkerlund deltagit. Föredragande har varit beredningsjuristen Sara Törnkvist.