RH 2010:150

Brott: Olaga frihetsberövande och rån

Fängelse: 2 år

Frivården har i hovrätten inkommit med en särskild personutredning och förordat att S döms till skyddstillsyn med kontraktsvård. Enligt den föreslagna behandlingsplanen ska hon genomgå vård och behandling på institution i minst sex månader, med viss eftervård och två års övervakningstid.

Hovrätten konstaterar att S är i starkt behov av vård och behandling samt att hennes önskan att komma till rätta med sina problem har framstått som uppriktig. Frågorna som hovrätten därmed har att ta ställning till är dels om straffvärdet tillåter att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, dels om den föreslagna behandlingsplanen är tillräckligt ingripande.

Högsta Domstolen har i NJA 1988 s. 413 utvecklat vilka förutsättningar som gäller för ådömande av kontraktsvård vid artbrott och höga straffvärden och med hänvisning till lagens förarbeten konstaterat att sådan påföljd som regel inte ska väljas i de fall då straffet annars skulle ha blivit fängelse i två år eller mer. I rättsfallet var fråga om en kvinna som dömdes för bl.a. grovt narkotikabrott och där den föreslagna behandlingsplanen omfattade institutionsvård om sammanlagt 12-16 månader med en eftervård under sex månader. Med hänsyn främst till den långvariga institutionsvården fann Högsta Domstolen att förutsättningarna för kontraktsvård var uppfyllda.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att de i målet aktuella gärningarna har ett högt straffvärde och dessutom är av sådan art att fängelse normalt är den påföljd som bör väljas. Brottslighetens straffvärde motsvarar även enligt hovrättens bedömning två års fängelse. Det utrymme som finns för att välja kontraktsvård som påföljd är därför högst begränsat. Mot denna bakgrund finner hovrätten att den föreslagna behandlingsplanen inte är tillräckligt ingripande för att kunna godtas som ersättning för ett fängelsestraff.