NJA 1988 s. 413

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Zingmark) meddelade dom d 3 maj 1988.

Beträffande åtalet för grovt narkotikabrott antecknades i domskälen: J.G. har anfört: Hon missbrukar amfetamin sedan lång tid tillbaka. Debuten gjordes 1977. Försäljning är ett nödvändigt ont för att finansiera hennes eget missbruk. Hon har nyttjat amfetamin i genomsnitt tre dagar i veckan under den angivna tidsperioden och har innehaft minst 200 g för eget bruk. Minst 148 g har hon överlåtit till andra, vars namn hon inte vill uppge. Det har gällt för henne kända personer som hon bedömt vara missbrukare. Hon har således inte förlett någon att börja använda amfetamin. Narkotikan har anskaffats i Stockholm för pengar som hon fått överlämnade till sig av köparna. Hon har under perioden gjort 30-35 inköpsresor till Stockholm.

Genom J.G:s erkännande, som vinner stöd av utredningen i övrigt, är visat att J.G. gjort sig skyldig till narkotikabrott i enlighet med åklagarens påstående. Med hänsyn till den innehavda mängden amfetamin och till den del härav som överlåtits till andra bör förfarandet bedömas som grovt brott. Under rubriken Påföljdsfrågan anförde TR:n i domskälen: J.G. förekommer i kriminalregistret under 14 avsnitt. Hon har senast dömts d 27 febr 1987 för narkotikabrott till fängelse 8 mån. Från straffverkställigheten, som påbörjats d 1 mars 1987, har hon villkorligt frigivits d 20 juni 1987 med återstående strafftid av 4 mån och med prövotid till d 20 juni 1988.

Skyddskonsulenten i Uppsala södra distrikt har i yttrande anfört, att J.G. uppfyller kraven på s k kontraktsvård enligt 28 kap 1 § BrB enär hon har ett långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel, i huvudsak amfetamin, har begått brott som i väsentlig grad är orsakade av hennes missbruk, har stort behov av behandling för att bli missbruksfri, själv samtycker till behandling samt är lämplig elev till den behandling som Stiftelsen DayTop Ribbingelund erbjuder. Med hänvisning härtill föreslås, att J.G. ådöms skyddstillsyn med föreskrift om behandling enligt bifogad plan.

Efter att tidigare flera gånger ha dömts för narkotikabrottslighet har J.G. nu gjort sig skyldig till mycket allvarlig sådan främst genom att till ett stort antal personer vid ett stort antal tillfällen överlåta ett farligt narkotikum som amfetamin. Att försäljning, som hon gjort gällande, skett för att möjliggöra eget missbruk framstår därvid inte som en förmildrande omständighet. TR:n anser att skyddstillsyn, även i förening med kontraktsvård, inte är en tillräckligt ingripande påföljd för brotten. J.G. bör därför dömas till fängelse, varvid villkorligt medgiven frihet bör förklaras helt förverkad.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.G. för stöld, häleri, grovt narkotikabrott, olaga vapeninnehav och olovlig körning till fängelse 2 år, varjämte villkorligt medgiven frihet förklarades helt förverkad. Fängelsestraffet skulle till en tid av 45 dagar anses verkställt i anstalt. Vidare förordnades att J.G. skulle vara kvar i häkte.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom, dock att fängelsestraffet till en tid av 87 dagar skall anses verkställt i anstalt.

J.G. skall stanna kvar i häkte till dess att domen vinner laga kraft mot henne.

Nämndemannen Brundgård var skiljaktig och anförde: Jag finner att en mera ingripande påföljd för brotten än skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet för J.G. att underkasta sig den vård och behandling som anges i behandlingsplanen för henne inte är påkallad. Jag dömer därför J.G. till skyddstillsyn med sådan föreskrift och bestämmer fängelsestraffet enligt 28 kap 3 § 3 st BrB till 2 år.

J.G. (offentlig försvarare advokaten B.H.) sökte revision med yrkande att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn i förening med föreskrift om behandling enligt en särskild plan.

Riksåklagaren medgav ändringsyrkandet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen G.L.).

Domskäl

Domskäl. Såsom domstolarna funnit har J.G. gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott, stöld i tre fall, häleri, olaga vapeninnehav och olovlig körning, grovt brott, i tre fall. Narkotikabrottet har bestått i att hon under tiden juni 1987-d 19 mars 1988 olovligen innehaft minst 375 g amfetamin och vid ett stort antal tillfällen därav överlåtit sammanlagt 148 g till minst 18 personer.

Frågan i målet gäller om J.G. i stället för fängelse bör ådömas s k kontraktsvård. Bestämmelser härom infördes genom ändringar i BrB, som trädde i kraft d 1 jan 1988. Kontraktsvård är kopplad till påföljden skyddstillsyn på så sätt, att vården ådöms genom en föreskrift som meddelas med stöd av 28 kap 6 § jämförd med 26 kap 15 § BrB i samband med skyddstillsyn. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Eftersom kontraktsvård är kopplad till skyddstillsyn krävs för ådömande därav att förutsättningarna för skyddstillsyn är för handen. Det innebär bl a att det med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden skall finnas anledning anta att sådan påföljd kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet samt att skyddstillsyn dock inte får ådömas, om mera ingripande påföljd är påkallad (28 kap 1 § 1 st BrB). I anslutning härtill föreskrivs (4 st) att, om det kan antas att missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som påkallar vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts, rätten skall, när den bedömer frågan huruvida skyddstillsyn är en tillräckligt ingripande påföljd, särskilt beakta om den tilltalade förklarar sig villig att undergå lämplig behandling, som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten av dom på skyddstillsyn. Om det lindrigaste straff som är stadgat för brottet är fängelse i ett år eller däröver, får dömas till skyddstillsyn endast om särskilda skäl därtill föreligger (3 st). Om den planerade behandlingen i fall som avses i 1 § 4 st är av avgörande betydelse för att skyddstillsyn bedöms vara en tillräckligt ingripande påföljd, skall enligt 3 § 3 st i domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Då skyddstillsyn förenas med behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa, kan domstolen förordna om längre övervakningstid än vad som eljest gäller, dock att tiden inte får sättas längre än vad som behövs för att behandlingen skall kunna slutföras och inte får överstiga prövotiden (5 § 4 st).

Beträffande den närmare innebörden av förutsättningarna för ådömande av kontraktsvård kan anmärkas följande. Kontraktsvård har ansetts huvudsakligen få aktualitet vid brott, som har samband med alkohol- eller narkotikamissbruk. Vid bedömningen av om kontraktsvård är en ändamålsenlig påföljd måste domstolen beakta missbruksproblemens art. Det har förutsatts att en noggrann bedömning sker av lämpligheten i det särskilda fallet. Den bärande tanken bakom kontraktsvård är att fängelse skall kunna ersättas med behandling, som är särskilt avpassad efter den tilltalades behov. Detta förutsätter att den tilltalade själv vill ha hjälp och vård för att komma från sitt missbruk, varvid hotet om fängelsestraff antas bidra till hans motivation. Vid prövningen måste domstolen beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll. I förarbetena till de nya bestämmelserna har förutsatts att kontraktsvård som regel inte tillämpas i fall då påföljden annars skulle ha blivit fängelse i två år eller mer, men det har inte uteslutits att det kan förekomma fall som motiverar undantag härifrån. Härav följer att kontraktsvård inte bör komma i fråga vid alltför grov brottslighet. Den omständigheten att enligt vedertaget betraktelsesätt hänsynen till allmän laglydnad med betydande styrka talar för en frihetsberövande påföljd har avsetts inte i och för sig hindra att den fängelsepåföljd som normalt skulle ha följt på brottet ersätts av kontraktsvård. Förutsättning härför är dock att den uppgjorda behandlingsplanen kan godtas som en ersättning för det fängelsestraff som annars skulle ha ådömts. (Se prop 1986/87:106, särskilt s 35 f, 47 f och 67 f.)

I fråga om J.G:s personliga förhållanden är upplyst bl a följande. J.G. är 38 år och ensamstående. Hon har tre barn, födda 1967, 1968 och 1984. Hon har inte någon kontakt med de två äldsta barnen. Det yngsta barnet, en son, är omhändertagen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. J.G. har en lägenhet i Enköping. Hon har genomgått 9-årig grundskola och en ettårig storhushållsteknisk utbildning. Åren 1971-1976 hade hon tidvis kortare vikariat och under tiden 1976-1980 fast anställning som kokerska. Sedan 1980 har hon inte haft något arbete. – J.G. började använda narkotika år 1977. Missbruket har främst avsett amfetamin. Hon har under några perioder undergått behandling med anledning av narkotikamissbruket. Hon förekommer under 14 punkter i kriminalregistret. Den första domen meddelades år 1970. Brotten utgörs främst av förmögenhetsbrott men även, särskilt under senare år, av narkotikabrott. Hon dömdes till fängelse första gången år 1981. Åren 1981-1987 har hon dömts till fängelse åtta gånger.

J.G. har vid huvudförhandlingen i HD anfört följande. Hon är helt inställd på att undergå behandling enligt den upprättade behandlingsplanen. Hon vill återfå vårdnaden om sin son. Hennes syskon och far stöder henne. Att hon misslyckats vid tidigare behandlingar har berott på att det då inte fanns någon utslussning, genom vilken hon kunde få hjälp.

Skyddskonsulenten i Uppsala södra distrikt A.P. har i ett d 22 april 1988 dagtecknat yttrande till TR:n föreslagit att J.G. ådöms skyddstillsyn med föreskrift om behandling enligt en för henne upprättad plan. Som skäl härför har anförts: J.G. är en narkoman, som gått igenom narkomanins olika toleransstadier från experimentstadium 1977 över ett anpassningsstadium med regelbundet drogmissbruk till ett fysiologiskt stadium av narkomani. Vid en första övergångsfas 1985 gjorde hon ett försök att lämna missbruket genom behandling på Lida behandlingshem. Då hon misslyckades med behandling återgick hon till att identifiera sig som narkoman och accepterade den narkomana livsstilen, vad gäller vänner och kriminalitet. Hon har under hösten 1987 och vårvintern 1988 kommit till en andra övergångsfas, som innebär en ambivalens att lämna den välkända och "trygga" missbrukaridentiteten. Sammanfattningsvis anser skyddskonsulenten att J.G. uppfyller kraven för kontraktsvård, enär hon har ett långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel, i huvudsak amfetamin, har begått brott som i väsentlig grad är orsakade av hennes missbruk, har stort behov av behandling för att bli missbruksfri, själv samtycker till behandling samt är lämplig elev för den behandling som Stiftelsen DayTop, Ribbingelund, erbjuder.

A.P. har inför HD framhållit följande. Situationen beträffande behandlingen av J.G. är densamma i dag som då yttrandet avgavs. DayTop är en privat stiftelse som ofta utnyttjas både av kommuner och av kriminalvården. Det är i första hand personalen på Ribbingelund som har bedömt att J.G. är en lämplig elev för behandlingen. Behandlingen enligt den uppgjorda planen är mycket ambitiös och krävande. Det finns plats omgående för J.G. på behandlingshemmet.

Den ifrågavarande behandlingsplanen, som är dagtecknad d 25 april 1988, har upprättats av assistenten N.G. och godkänts av A.P. Planen innehåller bl a följande. Vårdgivare skall som nämnts vara stiftelsen DayTop, Ribbingelund. Behandlingstiden är indelad i tre faser, varav fas 1 avser inslussning under 1-2 mån, fas 2 behandling under 8-10 mån och fas 3 utslussning under 2-5 mån. Institutionsvården anges sammanlagt uppgå till 12-16 mån beroende på vårdtagarens utveckling och efter beslut av vårdgivaren. Härtill kommer eftervård under 6 mån. I fråga om behandlingens innehåll anges följande: Miljöterapeutisk behandling i tre steg samt eftervårdskontakt. Fas 1: Information, fysisk träning, öva samtal i grupp. Fas 2: Gruppindelning och deltagande i miljö- eller psykoterapeutisk samtalsgrupp. Psykoterapin är byggd på transaktionsanalys och gestaltterapi. Deltagande i praktiskt arbete, ekonomisk sanering. Möjlighet att läsa på grund- eller komvux. Fas 3: Praktik på arbetsplatser och i skolor. Social planering samt fortsatta gruppsamtal. Under eftervården träffas gruppen och terapeuten en gång per månad. J.G. skall under behandlingen etablera och bygga upp kontakten med sin son. - Föreskrifter ges om absolut drogförbud både på och utanför Ribbingelund och om kontroll därav genom urinprov och visitationer. Såsom ordningsregler anges att drogbruk, våld eller hot om våld samt sexuella relationer till medintagen är förbjudet och normalt medför utskrivning, att permissioner på egen hand inte ges de första två månaderna men senare efter individuell prövning samt att brott mot ordningsregler, maskning m m leder till konfrontation och förändrad behandling. Planen innehåller också föreskrifter om i vilken utsträckning J.G. skall ha kontakt med övervakaren eller skyddskonsulenten under behandlingstiden. J.G. har skriftligen förklarat att hon, om hon döms till skyddstillsyn, är villig underkasta sig vård och behandling i enlighet med planen.

J.G. är narkotikamissbrukare sedan drygt tio år tillbaka. Av hennes nu aktuella brott har, utöver narkotikabrottet, i vart fall huvuddelen sin grund i narkotikamissbruket. Det är tydligt att hon är i behov av vård för att komma från sitt missbruk. Den behandling som redovisats i den upprättade behandlingsplanen är avpassad efter hennes behov. På grund härav och i betraktande av vad som i övrigt blivit upplyst om J.G:s personliga förhållanden får, såsom HovR:n funnit, skyddstillsyn förenad med föreskrift om undergående av nämnda behandling. anses vara den påföljd som bäst kan bidra till att hon avhåller sig från fortsatt brottslighet.

För att skyddstillsyn skall kunna ådömas i fall då det lindrigaste straff som är stadgat för brottet är fängelse i ett år eller däröver krävs också, såsom tidigare nämnts, att särskilda skäl därtill föreligger. Den brottslighet som J.G. har gjort sig skyldig till innefattar bl a grovt narkotikabrott. För sådant brott är inte stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. J.G:s befattning med narkotika kan emellertid inte anses utgöra någon mera svårartad form av grovt narkotikabrott. Den behandling som J.G. har att undergå enligt behandlingsplanen innefattar långvarig institutionsvård och är utan tvekan krävande. Skyddstillsyn förenad med föreskrift om sådan behandling måste därför anses vara av ingripande natur. Med hänsyn till det anförda får särskilda skäl anses föreligga att, trots det för grovt narkotikabrott gällande straffminimum, bestämma påföljden för J.G. till skyddstillsyn. Inte heller eljest kan av hänsyn till brottens beskaffenhet anses föreligga hinder mot sådan påföljd.

På grund av det anförda bör skyddstillsyn med föreskrift om behandling enligt upprättad behandlingsplan i förevarande fall kunna ersätta fängelsestraff.

Den tid som J.G. skall stå under övervakning bör sättas längre än vad som i allmänhet gäller vid skyddstillsyn. Vårdgivaren bör åläggas att göra anmälan till skyddskonsulenten och åklagaren, om J.G. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att påföljden för J.G. bestäms till skyddstillsyn. J.G. skall undergå behandling vid stiftelsen DayTop, Ribbingelund, enligt behandlingsplan som upprättats d 25 april 1988.

Om fängelse hade valts som påföljd, skulle fängelse 2 år ha ådömts.

Assistenten N.G. i Uppsala södra skyddskonsulentdistrikt förordnas till övervakare för J.G. Skyddskonsulenten i nämnda distrikt skall ansvara för övervakningen. Övervakningen skall pågå under två år räknat från dagen för HD:s dom.

Stiftelsen DayTop åläggs att göra anmälan till skyddskonsulenten och åklagarmyndigheten i Enköpings distrikt, om J.G. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.