RH 2026:13

Svea hovrätt (hovrättsråden Mattias Pleiner, Thomas Edling och Claes Lewenhaupt, referent) anförde i beslut den 17 december 2025 följande.

Skäl

Inledning

Frågan i målet är om det finns skäl att vägra fastställelse av gäldenärernas rekonstruktionsplaner på grund av att planerna inte har rimliga förutsättningar att förhindra att gäldenärerna blir insolventa eller säkra verksamhetens livskraft (4 kap. 23 § första stycket 2 och 25 § lagen om företagsrekonstruktion). Övriga förutsättningar för att fastställa planerna enligt 4 kap. 25 § lagen om företagsrekonstruktion är uppfyllda.

Reglerna om verksamhetens livskraft vid företagsrekonstruktion

Den nu gällande lagen om företagsrekonstruktion genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (direktivet).

Bestämmelser om tillgång till ramverk för förebyggande rekonstruktion finns i artikel 4. Medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer, om det råder sannolikhet för insolvens, har tillgång till ett ramverk för förebyggande rekonstruktion som ger dem möjlighet att rekonstruera i syfte att undvika insolvens och säkerställa sin livskraft utan att det påverkar andra lösningar för att undvika insolvens, och på så sätt bevara arbetstillfällen och upprätthålla företagets verksamhet (artikel 4.1).

Medlemsstaterna får behålla eller införa ett test avseende livskraft enligt nationell rätt, förutsatt att ett sådant test har till syfte att utesluta gäldenärer som saknar utsikter att uppnå livskraft och att det kan genomföras utan nackdel för gäldenärernas tillgångar (artikel 4.3 och skäl 26). I svensk rätt har detta utrymme utnyttjats genom att det tidigare gällande livskraftstestet för inledande av företagsrekonstruktion har skärpts till att det ska finnas grundad anledning att anta att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen (se 2 kap. 10 § lagen om företagsrekonstruktion och prop. 2021/22:215 s. 125 f.).

Vidare föreskrivs det i direktivet att medlemsstaterna ska säkerställa att rättsliga eller administrativa myndigheter kan vägra att fastställa en rekonstruktionsplan om planen inte skulle ha rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkra verksamhetens livskraft (artikel 10.3). Artikel 10.3 har i Sverige genomförts genom den i målet aktuella bestämmelsen i 4 kap. 23 § första stycket 2 lagen om företagsrekonstruktion, vars ordalydelse ansluter till direktivets.

Närmare om prövningen av verksamhetens livskraft vid fastställelse av en rekonstruktionsplan

Det finns i direktivet inte någon närmare beskrivning av hur bedömningen ska göras av om en rekonstruktionsplan har – eller inte har – rimliga utsikter att förhindra gäldenärens insolvens eller säkerställa verksamhetens livskraft. Det står klart att det är en framåtsyftande bedömning som ska göras. En språklig tolkning av bestämmelsen talar för att bedömningen inte ska vara särskilt sträng, utan snarast syftar till att utesluta ett fastställande av en rekonstruktionsplan som inte har rimliga möjligheter att lyckas (jfr Garcimartin, kommentaren till artikel 10.3 i Paulus och Dammann, European Preventive Restructuring – Article-by-Article Commentary, 2021, s. 175, p. 30).

En rekonstruktionsplan ska uppfylla de krav som anges i 4 kap. 7 och 8 §§ lagen om företagsrekonstruktion. Den ska bland annat behandla verksamhetens livskraft (se även artikel 8.1 h) i direktivet). En prövning av ett bolags livskraft handlar i stor utsträckning om att bedöma om bolaget på ett realistiskt sätt beskrivit orsakerna till betalningssvårigheterna och hur dessa ska åtgärdas framåt. En del i detta är att bedöma vilka osäkerheter och risker som finns med de planerade åtgärderna och de antaganden som gjorts om framtida utfall för att kunna avgöra om planen har rimliga utsikter att lyckas. I förarbetena har det i anslutning till det livskraftstest som föreskrivs i 2 kap. 10 § anförts att bedömningen tar sikte på dels förutsättningarna att få till stånd en lyckad företagsrekonstruktion, dels möjligheten för gäldenären att överleva efter rekonstruktionen (se prop. 2021/22:215 s. 127). Med hänsyn till att bedömningen av om det finns rimliga utsikter att rekonstruktionsplanen kan säkra verksamhetens livskraft görs i företagsrekonstruktionens slutskede, torde den bedömningen fokusera på gäldenärens överlevnad efter rekonstruktionen.

Förutsättningarna för olika bolag kan variera i stor utsträckning, t.ex. i fråga om kapitalstruktur, konkurrenssituation, beroende av externa faktorer och företagsledningens förmåga att genomföra förändringar. Det ligger i sakens natur att det vid bedömningen av verksamhetens livskraft måste göras en helhetsbedömning utifrån gäldenärens samlade förutsättningar. Vilka krav som kan ställas på konkretionen i de åtgärder eller de beräkningar i prognoser för framtiden som presenteras i en plan eller i utredningen till stöd för planen kan variera beroende på omständigheterna. Är det t.ex. fråga om en verksamhet som under en lång tid har varit olönsam, bör det ofta finnas skäl att ställa högre krav på att det förklaras varför de åtgärder som presenteras är tillräckliga för att vända utvecklingen. När det i stället är fråga om en tillfällig motgång kan det räcka långt att det beskrivs hur den har eller ska hanteras, om verksamheten i övrigt framstår som livskraftig. I praktiken torde ofta finansiell styrka också få betydelse.

Domstolen ska alltså pröva om rekonstruktionsplanen – vid en helhetsbedömning och med beaktande av samtliga omständigheter – har eller inte har rimliga utsikter att säkra verksamhetens livskraft. Om rekonstruktionsplanen och utredningen i övrigt inte ger tillräckligt underlag för att bedöma om planen har sådana utsikter, bör det i allmänhet få till följd att rekonstruktionsplanen inte fastställs. (Jfr dock prop. 2021/22:215 s. 391 där det anges att det måste finnas konkreta omständigheter som talar för att verksamhetens livskraft inte kan säkras genom planen för att det ska bli aktuellt att vägra fastställelse.)

Det förhållandet att en skulduppgörelse landat i att borgenärerna får betalning i liten utsträckning kan tala för att verksamheten inte heller framöver bedöms vara särskilt lönsam. Det får då anses följdriktigt att det ställs högre krav på gäldenären att redogöra för hur åtgärderna i rekonstruktionsplanen kan säkra livskraften. Samtidigt måste det alltid göras en helhetsbedömning med beaktande av gäldenärens situation. Något stöd för att i detta hänseende utgå från ett riktmärke om att gäldenären ska ha förmåga att betala åtminstone 25 procent av fordringarnas belopp finns inte i direktivet (jfr a. prop. s. 128 och 173 f.).

I litteraturen har det lyfts fram att det förhållandet att en kvalificerad majoritet av berörda parter är positivt inställda till en rekonstruktionsplan kan vara en god indikation på att livskraft föreligger (se t.ex. McCormack, The European Restructuring Directive, 2021, s. 180 f., p. 6.54, och Garcimartin, a.a. s. 175, p. 30). Det faktum att flertalet borgenärer ställer sig bakom planen, och kanske även ger uttryck för en vilja att investera i eller fortsätta göra affärer med bolaget, bör kunna utgöra en omständighet bland andra som kan beaktas vid bedömningen av om verksamheten har livskraft.

Betydelsen av att flera bolag i en koncern är föremål för rekonstruktion

Varken lagen om företagsrekonstruktion eller det bakomliggande direktivet innehåller några bestämmelser om rekonstruktion av en koncern. Tvärtom är utgångspunkten att en rekonstruktion ska beslutas för varje bolag i en koncern. En rekonstruktionsplan måste därför presenteras för vart och ett av bolagen med en redogörelse för de rekonstruktionsåtgärder som är nödvändiga i detta bolag för att komma till rätta med de ekonomiska svårigheterna och säkerställa att den verksamhet som bedrivs ska kunna fortsättas. I detta ligger att bedömningen av verksamhetens livskraft ska avse de enskilda bolagen, och inte koncernen i stort.

Att en bedömning ska göras för varje enskilt bolag hindrar inte att rekonstruktionerna samordnas och att rekonstruktionsplanerna tar hänsyn till koncernförhållanden. Tvärtom torde det ofta finnas ett beroende mellan olika koncernbolag. Det kan t.ex. vara så att olika delar av den operationella verksamheten lagts upp i skilda bolag eller att bolagen har varierande finansiell styrka och intjänandeförmåga.

Rekonstruktionsplanerna ska alltså ge tillräckligt underlag för att bedöma livskraften hos de olika koncernbolagen. Åtgärder behöver t.ex. presenteras för de olika bolagen, deras finansiella ställning måste belysas och det ska finnas en realistisk prognos för de enskilda bolagen som visar på livskraft. Ofta behöver även åtgärder på koncernnivå vidtas, t.ex. centrala kostnadsbesparingar eller ny finansiering. När så är fallet bör det redovisas på vilket sätt dessa åtgärder förväntas påverka respektive enhet.

Det anförda kan sammanfattas på så sätt att koncernförhållanden får betydelse som en av flera faktorer när ett bolags livskraft bedöms.

Bedömningen i detta fall

Frågan i målet är således om respektive bolags rekonstruktionsplan har – eller snarare inte har – rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent och säkra verksamhetens livskraft. Inledningsvis konstaterar hovrätten att utredningen här skiljer sig väsentligt från den som fanns vid tingsrätterna. Gäldenärerna har presenterat förhållandevis detaljerade uppgifter om de enskilda bolagen i flera olika avseenden. Det är därför i hovrätten möjligt att göra en bedömning av de olika bolagens livskraft.

På koncernnivå har flera åtgärder vidtagits som förbättrar förutsättningarna för alla koncernbolag. Det handlar t.ex. om att lånekostnaderna och driftskostnaderna (t.ex. för IT-system) har sänkts avsevärt samt att koncernen har säkrat ny finansiering om 55 miljoner kr vid en lyckad rekonstruktion. Åtgärderna minskar de rörelsedrivande bolagens kostnader och ökar den finansiella motståndskraften. Totalt rör det sig om betydande besparingar som genomförts på central nivå, men som alltså får stor påverkan på restaurangbolagens lönsamhet. Till detta kommer att det även vidtagits kostnadsreducerande åtgärder direkt i restaurangbolagen.

De olika bolagen har delvis olika utmaningar och också varierande säkerhetsmarginal för att nå ett positivt resultat enligt de prognoser som gjorts. För vissa bolag finns det en relativt stor säkerhetsmarginal, t.ex. för Brödernas Borlänge, Brödernas Hudiksvall, och Brödernas Stadion, medan det för andra finns en mindre sådan, t.ex. för Brödernas Enköping och Brödernas Mjölby. Gäldenärerna har presenterat konkreta åtgärder för ökad lönsamhet i samtliga bolag och också förklarat hur dessa insatser ska avhjälpa bolagens olika problem och på så vis kunna leda till att de gjorda prognoserna nås. Av stor betydelse för bedömningen är de nya uppgifter som presenterats beträffande bolagens omsättning. För en betydande andel av bolagen i koncernen går det att se en förbättrad omsättning under hösten 2025. Det får antas att den positiva utvecklingen i vart fall delvis beror på de vidtagna åtgärderna, t.ex. att restaurangernas erbjudande och inriktning anpassats efter de lokala förutsättningarna. En svaghet är dock att historiken av förbättrad omsättning, i flera bolag endast synlig som ett minskat tapp i förhållande till 2024 års nivå, är kort. Detta medför en viss osäkerhet om huruvida förbättringarna är uthålliga. Det ligger dock i sakens natur att längre historik ibland inte finns när det prövas om en rekonstruktionsplan kan säkra livskraften. Att det föreligger viss osäkerhet i detta avseende torde därför ofta få accepteras, om gäldenärens antaganden i övrigt är tillräckligt väl underbyggda. Till det sagda kommer att de gjorda prognoserna för restaurangbolagen inte framstår som aggressiva eller överdrivet optimistiska. Prognoserna ligger för 2026 generellt under eller i nivå med 2024 års omsättning. Även om det finns viss osäkerhet i prognoserna, framstår det därför inte som orealistiskt att de flesta bolag ska kunna hamna nära de prognoser som gjorts i fråga om omsättningen för 2026.

Vissa bolag har som nämnts mindre säkerhetsmarginal. Det finns för dessa alltså en mindre tolerans för negativ avvikelse och därmed en större osäkerhet kring om respektive verksamhet ska kunna bära sina kostnader. Gäldenärerna har i hovrätten angett att fyra bolag ska få stöd av koncernen under 2026 om totalt drygt en miljon kr. Även för dessa bolag har dock konkreta åtgärder presenteras, vilka i flera fall tycks ha gett viss effekt under hösten, särskilt för Brödernas Mariestad.

Vid bedömningen av om de olika bolagen har livskraft måste även deras koncerntillhörighet beaktas. Såvitt hovrätten kan bedöma klarar koncernen under en överskådlig framtid av en viss negativ avvikelse i förhållande till de prognoser som gjorts. Hovrätten beaktar då bl.a. den sänkta skuldsättningen och den nya finansieringen vid en fastställd rekonstruktion för gäldenärerna. För de bolag som har de största ekonomiska utmaningarna har det för deras överlevnad på lite längre sikt betydelse att koncernen både har möjlighet och vilja att stötta deras omställning under en övergångsperiod, t.ex. genom koncernbidrag.

Det måste även beaktas att det stora flertalet borgenärer godtagit rekonstruktionsplanerna och att en grupp av investerare har visat vilja att tillskjuta betydande kapital till koncernen. Det saknas också grund att tro att koncernledningen, som vidtagit ett stort antal åtgärder både för att öka omsättningen och minska kostnaderna, inte har förmåga att fortsätta arbetet med att förändra de enskilda bolagen och koncernens struktur.

Det finns vissa ytterligare osäkerheter. En sådan är att det inte närmare beskrivits hur bolagen är exponerade mot kostnadsutveckling i olika avseenden. Vidare skulle det faktum att skulduppgörelsen medför en förhållandevis stor nerskrivning av bolagens skulder kunna anses tyda på att de olika verksamheterna inte förväntas bli särskilt lönsamma efter rekonstruktionen. En ytterligare osäkerhet är att det resultat som berörts av bolagen genomgående är på EBITDA-nivå, alltså en form av operativt kassaflöde. Det sagda utgör omständigheter som i viss mån talar mot att rekonstruktionsplanerna kan säkra bolagens livskraft. Samtidigt går det i detta sammanhang inte att bortse från att koncernen, vid en beslutad rekonstruktion, har en starkare finansiell ställning på grund av kapitaltillskott och sänkta lånekostnader. Det prognostiserade överskottet på EBITDA-nivå – som inte framstår som orealistiskt – bör vidare ge ett utrymme att täcka kostnader som inte är inkluderade i EBITDA. De osäkerheter som finns i de nu nämnda avseendena är därför enligt hovrätten inte av sådan karaktär att de utesluter att planerna har rimliga möjligheter att lyckas.

Vid den helhetsbedömning som ska göras i fråga om varje bolags rekonstruktionsplan bedömer hovrätten sammantaget, även för de bolag där osäkerheten är större, att det inte går att dra den slutsatsen att respektive plan inte har rimliga utsikter att förhindra att gäldenären blir insolvent eller att säkra verksamhetens livskraft.

Det finns vid denna bedömning inte skäl att vägra fastställelse av rekonstruktionsplanerna. Skatteverkets överklaganden ska därför avslås.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandena.