Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:6) om donationer

Denna författning innehåller föreskrifter och allmänna råd till donationsförordningen (1998:140).

Ett donationsförordnande används för att beteckna såväl donators viljeförklaring som den handling där denna förklaring är intagen. Handlingen ska vara skriftlig och undertecknad av donator, som kan utgöras av en fysisk eller juridisk person, eller kunna verifieras på annat sätt. En fysisk person kan även avge en viljeförklaring genom ett testamentariskt förordnande.

En donation ska anses mottagen av myndigheten när egendomen frivilligt avskilts och överlämnats av donatorn, det vill säga gåvan ska vara fullbordad. Myndigheten ska därefter ha förfoganderätt till donationen och med den följande rättigheter och skyldigheter.

Om en ändamålsbestämmelse saknas eller om den är allmänt hållen ska donationen användas inom ramen för myndighetens verksamhet.

Med medel från statens budget ska här avses anslag som tilldelats myndigheten, lån eller andra krediter i Riksgäldskontoret samt medel från statsbudgeten som erhålls från en annan statlig myndighet.

Egendom som är belånad till ett belopp som överstiger beräknad försäljningsintäkt efter täckande av samtliga kostnader fram till och med försäljningstillfället, är inte att betrakta som en donation som får tas emot.

För att göra åtaganden som ska infrias med bidrag som ännu inte har mottagits ska ett avtal eller motsvarande finnas som säkerställer att gjorda åtaganden inte behöver infrias med anslagsmedel.

Regeringens beslut om medgivande ska vara fattat innan myndigheten tar emot en donation som omfattas av 6 § donationsförordningen (1998:140).

Om myndigheten avser att avyttra mottagen egendom ska donationen finansiera kostnaderna för förvaltningen av egendomen fram till och med försäljningstillfället.

En av myndigheten mottagen donation får inte föras till en redan befintlig stiftelse om donatorn inte uttryckligen angett att så får ske.

Om donationen utgörs av kapital som ska placeras i finansiella instrument ska myndigheten fastställa en placeringspolicy som ett led för att uppnå en säker och ändamålsenlig förvaltning samt upprätthålla en tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning. Av policyn ska framgå placeringarnas fördelning på olika tillgångsslag (till exempel räntebärande placeringar och aktier). Placeringspolicyn ska hållas aktuell.

För myndigheter, som får placera medel på annat sätt än vad som följer av 11 § donationsförordningen (1998:140), gäller dessutom att placeringspolicyn ska innehålla donationsförvaltningens organisation, riktlinjer för värdepappersportföljens sammansättning och eventuella begränsningar. Den ska även reglera vem som ansvarar för och har beslutanderätt vid köp, försäljning och byte samt inom vilka beloppsgränser detta får ske.

Vid köp, försäljning eller byte av finansiella instrument ska myndigheten se till att avräkningsnotor erhålls i original. Oavsett kapitalförvaltare ska avräkningsnotan vara utställd i myndighetens namn. Värdepapperskonton hos värdepapperscentralen och värdepappersdepåer ska vara registrerade i myndighetens namn.

Finansiella tillgångar som avser donationer får inte belånas eller pantförskrivas.

Myndigheten ska även årligen fastställa och dokumentera det belopp som beräknas svara mot de närmaste två årens behov av likvida medel för aktuell verksamhet samt löpande följa utfallet. Motsvarande medel ska hållas på räntekonto i Riksgäldskontoret.

Vid upphandling av en tjänst hos värdepappersinstitut eller annan kapitalförvaltare ska myndigheten säkerställa en effektiv och sund hantering av myndighetens donationsmedel. Myndigheten ska tillse att upphandlad leverantör, såväl vid upphandlingstillfället som därefter, uppfyller de krav som ställs på ett värdepappersbolag, bankinstitut eller annat bolag som bedriver handel och tillhandahåller tjänster på värdepappersmarknaden och som står under Finansinspektionens tillsyn i Sverige eller motsvarande tillsyn i ett annat land.

Med ekonomisk avkastning avses i detta sammanhang ränta, utdelning, realisationsvinst och andra inkomster som donationen genererar.

Med myndighetens kostnader avses samtliga direkta och indirekta kostnader hänförliga till förvaltningen m.m. av donationen.

Vid ändring av ett villkor som enskild meddelat i donationsförordnande eller liknande handling bör myndigheten först kontakta donatorn om så är möjligt. Därefter prövas ändringen enligt permutationslagen (1972:205). Det räcker således inte att endast kontakta den enskilde donatorn för att en permutation ska kunna genomföras.

I det fall det inte längre föreligger ett nära samband mellan myndighetens verksamhet och den av myndigheten förvaltade stiftelsen ska myndigheten i egenskap av förvaltare avsäga sig förvaltningsuppdraget eller verka för att stiftelsens ändamål ändras genom permutation, om stiftelseförordnandet så medger.

Myndigheten måste ha mottagit regeringens beslut om medgivande innan stiftelsens egendom avskiljs från stiftaren och omhändertas av myndigheten i egenskap av förvaltare.

Med myndighetens kostnader avses samtliga direkta och indirekta kostnader för förvaltning av stiftelsen, om regeringen inte föreskrivit något annat.

Av myndighetens ekonomiska redovisning ska framgå hur myndighetens donationsmedel fördelar sig på olika tillgångsslag.

Ekonomistyrningsverket kan i enskilda fall pröva och meddela undantag från dessa föreskrifter.