2

börande stad. Tingshusbyggnadsskyldiges samtliga tillgångar och skulder

föreslås övergå till staten utan att något vederlag betalas. Den specialkom­

mun som de tingshusbyggnadsskyldige utgör upphör därmed. I vissa fall

fullgörs tingshusbyggnadsskyldighet av primärkommun. För sådant fall fö­

reslås att staten tillförsäkras nyttjanderätt under tio år till lokaler som pri­

märkommunen upplåter för häradsrätt. För användningen av lokalerna

skall staten enligt förslaget betala ersättning som svarar mot kommunens

kostnader. I fråga om rådhusrättsstäderna innebär förslaget att staten får

hyresrätt till de lokaler som städerna f. n. upplåter för rådhusrätterna och

att städerna betalar staten ett bidrag till statens kostnader för lokalhåll­

ningen. Bidraget motsvarar nuvarande kostnader för domstolslokalerna un­

der tio år. Hyresrätten skall kunna bestå i tio år med vissa möjligheter till

förlängning. Staten skall betala marknadshyra för lokalerna.

För speciella fall förutsätts att de resultat som lagen leder till skall kunna

jämkas genom särskilda förhandlingar.

För att handha själva genomförandet av förstatligandet föreslås att en

särskild nämnd med statliga och kommunala ledamöter inrättas. Den skall

dock inte syssla med frågor som bör ankomma på byggnadsstyrelsen, sta­

tens förhandlingsnämnd eller annan myndighet.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

4

Utrustning som kommun anskaffat även för annan verksamhet än som

avses i första stycket får staten från och med den 1 januari 1971 använda

för underrätt i samma omfattning som egendomen förut använts för sådant

ändamål. Staten betalar de kostnader för drift och underhåll som föranledes

härav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Rådhusrätts lokaler m. m.

5 §

Bestämmelserna i 3 § äger motsvarande tillämpning i fråga om lokaler

som stad äger och som användes eller börjat ställas i ordning för rådhusrätts

verksamhet.

Hyresrätt som stad har till lokaler för rådhusrätts verksamhet övertages

av staten utan vederlag den 1 januari 1971.

6

§

I fråga om utrustning och telefonabonnemang som stad anskaffat för

rådhusrätts verksamhet äger 4 § motsvarande tillämpning.

Kostnadsbidrag

7 §

Stad som vid utgången av år 1970 fullgör lokalhållningsskyldighet för

rådhusrätt skall under tio år från och med den 1 januari 1971 betala kost­

nadsbidrag till staten. Bidraget skall utgå med belopp som varje år mot­

svarar hälften av stadens sammanlagda kostnader för rådhusrättens lokaler

under åren 1967 och 1968. Med kostnader avses härvid marknadshyran för

lokalerna samt de verkliga kostnaderna för uppvärmning, belysning och

städning.

Bidraget fastställes av myndighet som Konungen bestämmer.

Myndigheten kan träffa avtal med staden om att bidraget skall betalas i

annan ordning än som anges i första stycket.

Fastställande av hyra

8

§

För nyttjanderätt som avses i 3 § betalar staten hyra som svarar mot

kommunens kostnad för lokalerna.

För nyttjanderätt som avses i 5 § första stycket betalar staten marknads-

hyra.

Om överenskommelse ej träffas, bestämmes hyran av en för hela landet

gemensam nämnd, bestående av en ordförande och två andra ledamöter.

Samtliga ledamöter utses av Konungen. En av ledamöterna utses på förslag

av Svenska kommunförbundet.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast

lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämn­

den. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969: 244) om ändring i rätte­

gångsbalken,

dels att punkt 3 av övergångsbestämmelserna skall utgå,

dels att punkt 7 av övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7. Förekommer i ---------------------- —

b) bestämmelse som avser tings­

lag och ej angår fråga rörande tings­

husbyggnadsskyldighet och därmed

sammanhängande åligganden och

rättigheter skall bestämmelsen i stäl­

let gälla domsaga,

c) bestämmelse som —

(Föreslagen lydelse)

----------- för rådhusrätt,

b) bestämmelse som avser tings­

lag, skall bestämmelsen, om den an­

går fråga rörande tingshusbyggnads­

skyldighet och därmed samman­

hängande åligganden och rättigheter,

upphöra att gälla samt, om den an­

går annan fråga, i stället gälla dom­

saga,

— rådhusrätts domkrets.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i byggningabalken

Härigenom förordnas, att 26 kap. 4 § byggningabalken skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1970.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

6) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1965:576) om ställföreträdare för

kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. in. skall ha nedan angivna ly­

delse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

§•

Om sådant------- — •— — — — —

Med kommun likställas i denna lag

landstingskommun, municipalsam-

hälle, kommunalförbund, tingslag,

församling, kyrklig samfällighet,

skogsvårdsstyrelse, allmän försäk­

ringskassa och annan allmän inrätt­

ning.

— — reglera detta.

Med kommun likställas i denna

lag landstingskommun, kommunal­

förbund, församling, kyrklig sam­

fällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän

försäkringskassa och annan allmän

inrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1968: 267.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

A

ndersson

, L

ange

,

H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, B

engtsson

,

N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

, C

arlsson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om villkoren för sta­

tens övertagande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna och an­

för.

1. Inledning

1964 års riksdag begärde utredning av frågan om de närmare formerna

för ett statligt övertagande av skyldigheten att hålla lokaler för de allmän­

na underrätterna (1LU 35, rskr 324). I anslutning härtill förklarade riks­

dagen att ståndpunktstagandet i frågan om statens övertagande av lokal­

hållningen borde anstå till dess principerna för en ny domkretsindelning

har fastslagits. Med anledning av proposition om de allmänna underrät­

ternas organisation har 1969 års riksdag fastslagit vissa principer för dom­

kretsindelningen (prop. 1969: 44, 1LU 38, rskr 283).

Riksdagens begäran om utredning ledde till att en arbetsgrupp inom

justitiedepartementet (domstolsberedningen) år 1968 fick i uppdrag att utre­

da frågan om villkoren för statens övertagande av skyldigheten att hålla

lokaler för de allmänna underrätterna. Utredningens resultat har lagts fram

i en promemoria angående ett statligt övertagande av lokalhållningsskyl-

digheten för underrätterna (Stencil Ju 1969: 19). Promemorian innehåller

förslag till lag i ämnet. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern

(JK), samtliga hovrätter, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskonto­

ret, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, statens personalbostadsdelega-

tion, samtliga länsstyrelser, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveri­

ges häradshövdingar och stadsdomare (domarföreningen), Landsorganisa­

tionen i Sverige (LO) och Sveriges akademikers centralorganisation

12

bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. Enligt denna lag skall

tingslaget bekosta behövliga lokaler för häradsrättens kansli jämte möbler

och andra sådana inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och

städning av lokalerna. Vidare skall i eller i anslutning till kansliet finnas

anordningar för brandsäker förvaring av fastighetsböcker, arkivalier och

värdehandlingar. Övriga omkostnader för häradsrättens kansli skall staten

betala.

Tingslagen har regelmässigt påtagit sig uppgifter utöver vad som följer

av lagstiftningen. Så gott som undantagslöst anställer tingslag vaktmästare,

som sköter tingslagets fastigheter och som dessutom brukar biträda med

vissa göromål på domsagokansliet och vid tingssammanträden. Vissa tings­

lag svarar också för sådana kostnader för litteratur och telefoner som faller

utanför vad staten har att svara för.

Enligt lagen (1909:55 s. 1) angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse skall alla som

betalar kommunalskatt inom tingslaget ta del i kostnaderna för fullgörande

av tingshusbyggnadsskyldigheten enligt samma grunder som gäller för er­

läggande av kommunalskatt. Den särskilda skatt som tas ut för detta än­

damål kallas tingshusmedel. Vissa bestämmelser om förfarandet då tings­

husmedel tas ut har meddelats i förordningen (1945: 903) om utdebitering

av tingshusmedel.

Beslutanderätten i frågor om tingshusbyggnadsskyldigheten utövas i regel

genom ombud, som väljs av fullmäktige i de kommuner som ingår i tingsla­

get. Förvaltning och verkställighet ombesörjs av en styrelse som ombuden

utser. När tingslag sammanfaller med primärkommun förekommer det att

primärkommunens egna organ fullgör vad som ankommer på tingshusbygg-

nadsskyldige. I sådana fall kan det också förekomma att utgifterna för lokal­

hållningen tas upp i primärkommunens stat och bestrids med ordinarie

skatteinkomster.

Uppdelning av tingslag i tingshållningsdistrikt sker genom förordnande av

Kungl. Maj :t enligt lagen (1947:153) om tingshusbyggnadsskyldigheten i

vissa fall. Där sådan uppdelning förekommer är den ekonomiska förvaltning­

en i princip uppdelad på distrikten. Vad som föreskrivs i de särskilda för­

fattningarna om tingslag anses i dessa fall vara tillämpligt på distrikten.

1947 års lag reglerar också inverkan av domkretsändring på tingslags till­

gångar och skulder. I 1 § första stycket i lagen har Kungl. Maj :t tillagts be­

fogenhet att, när två eller flera tingslag förenas, meddela bestämmelser om

villkoren för samgåendet, såvida inte tingslagen själva kan komma över­

ens. Samma rätt anses tillkomma Kungl. Maj :t också när del av tingslag

läggs samman med annan domkrets.

Åsidosätter tingslag sina skyldigheter enligt 1942 års lag skall länsstyrel­

sen med stöd av 3 § samma lag göra framställning hos tingslaget om rättelse.

Fortsätter tingslagets försumlighet kan länsstyrelsen låta verkställa vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

3.1 Tingshusbyggnadsskyldige

För domstolsändamål används helt eller delvis 146 tingshus. Av dessa

är 50 belägna på tingsställe utanför kansliort. Personalbostäder finns i 124

fall, antingen i tingshus eller i friliggande bostadsbyggnad. Av tingshusen

används 100 uteslutande för domstolsverksamhet med eller utan personal­

bostäder. Av övriga 46 används varierande delar av byggnadsytan för andra

ändamål, nämligen i 31 tingshus mindre än 25 % av ytan, i tio tingshus

25—50 % och i fem tingshus mer än 50 %. I åtskilliga av dessa fall är staten

hyresgäst (t. ex. för polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet). I något fall

ligger tingshus på ofri grund. I några fall är tingshusbyggnadsskyldige inte

ensam ägare till fastigheten eller byggnaden.

Promemorian innehåller följande ekonomiska upp­

gifter om tingshusen:

sammanlagt taxeringsvärde (uppgift saknas för fyra

tingshus) ............................................................................... omkring 71 mkr

sammanlagt brandförsäkringsvärde..................................... » 210 »

driftkostnader (bränsle, lyse och vatten, städning och

renhållning) ................................................................................ »

2,9 mkr/åi

underhållskostnader ............................................................... »

1,5 »

»

sammanlagda hyresintäkter .................................................. »

1,5 »

»

För 25 domstolar har ordnats hyrda lokaler, därav i fyra fall som till­

skott till utrymmen i tingshus. De hyrda lokalerna är spridda på 39 orter,

varav 21 är kansliorter. Den sammanlagda hyreskostnaden uppgår till om­

kring 830 000 kr för år. Till komplettering av denna uppgift kan anmärkas,

att hyreskostnad redovisas bara i ungefär hälften av antalet hyr esf all. I åt­

skilliga fall utgår ingen ersättning för användning av lokalen. I allmänhet

gäller detta lokaler på tingsställe utanför kansliort, i ett fall lokaler på

kansliorten. Lokalerna är så gott som undantagslöst inrymda i kommunal

förvaltningsbyggnad.

En enda domstol drev vid inventeringen sin verksamhet i lokaler som in­

nehas med bostadsrätt. Insatsbeloppet uppgår till 17 600 kr och årskostna­

den (hyra, städning och belysning) till omkring 21 000 kr.

Inventarier har redovisats till ett sammanlagt — mycket ungefärligt —

värde av 14,5 milj. kr.

Fondmedel (t. ex. byggnadsfond, reparationsfond, pensionsfond), andra

banktillgodohavanden av inte helt tillfällig natur och liknande tillgångar

har redovisats till ett sammanlagt värde av omkring 38 milj. kr. Härtill

kommer tillgångar av annat slag, t. ex. bostadsrättslägenheter, fristående

fastigheter som används som personalbostäder, fastigheter anskaffade som

markreserv för kommande tillbyggnad av tingshus, tingshusbyggnader som

fall kommunal. För annan verksamhet än rådhusrättens används mindre än

25 % av ytan i två av byggnaderna, 25—50 % i fem av byggnaderna och mer

än 50 % i 19.

I promemorian redovisas följande ekonomiska uppgifter om rådhusrätter­

nas lokaler m. m.:

sammanlagda taxeringsvärdet för samtliga stadsägda

byggnader där rådhusrätt disponerar lokaler (uppgift

saknas för tre av byggnaderna)........................................

sammanlagda brandförsäkringsvärdet för samma

grupp av byggnader (uppgift saknas för två byggna­

der) .......................................................................................

på de lokaler som disponeras av rådhusrätterna be­

räknas härav belöpa (efter fördelning av värdena med

hänsyn till disponerad yta)

av taxeringsvärdet ..............................................................

av brandförsäkringsvärdet.................................................

sammanlagda beräknade hyresvärdet för lokaler som

disponeras av rådhusrätterna .........................................

sammanlagda omkostnader (bränsle, lyse och vatten,

städning och renhållning) .................................................

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

omkring 61 mkr

»

157

»

»

30 »

»

70 »

»

5 mkr/år

»

1,8

»

För fem rådhusrätter kompletteras lokalerna i stadsägd byggnad med

hyrda lokaler. Årskostnaden för dessa (hyra, städning och belysning) upp­

går till omkring 1,4 milj. kr. Av detta belopp hänför sig omkring 925 000 kr.

till lokaler för Stockholms rådhusrätt.

Inventarier har redovisats till ett sammanlagt uppskattat värde av 8,8 milj.

kr. Härtill kommer porträtt och annan utsmyckning av lokalerna.

Expeditionsvaktspersonalen vid rådhusrätterna är redan nu statsanställd.

Skötseln av rådhusrättslokaler ankommer inte på denna personal utan på

personal som är anställd av staden. Denna skötsel är i regel samordnad med

annan kommunal fastighetsskötsel. I några städer finns fastighetsskötare

som ägnar sin arbetstid helt eller till större delen åt rådhusrätts lokaler. I

Stockholm finns sålunda anställda en maskinist i lönegrad KA 13 och två

reparatörer med lön enligt kommunalarbetaravtalet. I Uppsala finns en fas­

tighetsskötare i lönegrad A 11. Göteborg har en tillsynsman i lönegrad KA

12. — Löner till städpersonal ingår i det förut angivna beloppet för omkost­

nader för lokalerna.

3.3 Överväganden och förslag

Med hänsyn till att utgångsläget i vissa avseenden är olika har tingshus-

byggnadsskyldigheten och lokalhållningsskyldigheten för rådhusrättsstäder-

na behandlats var för sig i promemorian.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

17

3.3.1 Tingshusbyggnadsskyldigheten

Inledningsvis konstateras, att den specialkommun som de tingshusbygg-

nadsskyldige bildar har som enda uppgift att fullgöra tingshusbyggnads­

skyldigheten. För denna uppgift har tingshusbyggnadsskyldige beskattnings­

rätt. Allmänt sett har anskaffningen av all egendom finansierats med de sär­

skilda skattemedlen.

1 promemorian diskuteras tre alternativ till lösning av frågan om den

fortsatta behandlingen av tingshusbyggnadsskyldiges egendom. Det första

alternativet innebär att staten hyr de domstolslokaler som behövs också se­

dan staten övertagit ansvaret för lokalhållningen. Mot denna lösning talar

främst att antingen tingshusbyggnadsskyldige skulle nödgas bestå med den

enda funktionen att äga och förvalta domstolsfastigheterna eller att samma

funktion skulle läggas på primärkommuner eller någon form av kommunal­

förbund, som skulle överta äganderätten till fastigheterna. Ingendera for­

men anses var någon lämplig organisatorisk lösning. Dessutom skulle det

uppkomma problem i fråga om avvecklingen av egendom som inte i fortsätt­

ningen behövs för domstolsverksamhet. Hyresalternativet avstyrks därför i

promemorian.

Det andra alternativet innebär att staten löser in den egendom som behövs

för domstolsverksamheten också i fortsättningen. Härigenom kommer den

som har ansvaret för rättskipningen också att äga de lokaler där verksam­

heten skall bedrivas. Också mot denna lösning reses invändningar i prome­

morian. Eftersom specialkommunens enda uppgift är att fullgöra tingshus­

byggnadsskyldigheten skulle vederlag för egendomen inte komma special­

kommunen som sådan till godo. Närmast till hands ligger då att vederlaget

utskiftas på de primärkommuner som ingår i specialkommunen. Detta skulle

emellertid innebära att utskiftade värden skulle komma andra ändamål och i

många fall — till följd av indelningsändringar — andra kommuner tillgodo

än vad de ursprungliga skattebetalarna avsett att tillgodose. Vidare skulle

avvecklingen av uppburet vederlag och, framför allt, av sådan egendom som

inte skulle bli föremål för inlösen medföra åtskilliga praktiska och organisa­

toriska problem. Även det andra alternativet avstyrks därför i promemorian.

Det tredje alternativet innebär att staten övertar specialkommunernas

egendom utan vederlag. Först berörs frågan om vilken egendom som skulle

omfattas av statens övertagande. Promemorian utgår därvid från följande

typindelning av befintlig egendom:

a) tingshus och andra domstolslokaler med inventarier,

b) fonder, andra bankmedel och liknande tillgångar,

c) fastigheter som förvärvats som reserv för framtida nybyggnad eller

tillbyggnad av tingshus,

d) personalbostäder som inte ligger i tingshus utan t. ex. i särskild bygg­

nad på tingshusfastighet eller på annan fastighet eller som utgörs av bostads­

rätts- eller hyreslägenhet,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 106

18

e) diverse egendom, t. ex. tingshus som inte längre används för domstols-

verksamhet, klockstapel på förutvarande tingsställe, markområde med min­

nessten på förutvarande tingsplats.

Mot varje uppdelning av egendomen i en vederlagsfri del och en del som

direkt eller i form av vederlag stannar kvar hos specialkommunen anförs

samma invändningar som mot det förut berörda andra alternativet. Vidare

åberopas att det är skäligt att all egendom övergår till staten utan vederlag,

eftersom staten genom att överta lokalhållningen avlastar tingslagens invå­

nare ett besvär för framtiden. Det påpekas vidare, att vissa gränsdragningar

leder till godtyckliga resultat, t. ex. en gränsdragning mellan å ena sidan

domstolsbyggnader med inventarier och å andra sidan fonder och markre­

server. Personalbostäder kan i flertalet fall betraktas som en lokalreserv för

domstolen. I sista hand kan de betraktas som en kapitalreserv .Ytterligare

en omständighet som talar för att staten bör överta också fondmedel, mark­

reserver och liknande egendom är att man har att vänta avsevärda investe­

ringar i nya eller utvidgade domstolslokaler som en följd av ändringar i dom­

kretsindelningen. Det är enligt promemorian rimligt att sådana tillgångar

som specialkommunerna avsatt för investeringar i domstolsbyggnader också

tas i anspråk för detta ändamål.

I fråga om egendomen under e), som har mindre ekonomiskt än kultur­

historiskt värde, är det övervägande skälet för statens övertagande att spe­

cialkommuner inte kan tänkas bestå med enda uppgift att förvalta sadan

egendom. Avveckling av egendomen kan medföra vissa problem. Det är där­

för skäligt att staten tar på sig ansvaret för egendomen och antingen förval­

tar eller avvecklar den. Det förutsätts i promemorian att staten härvid be­

aktar lokala intressen och, i donationsfall, om möjligt samråder med givaren.

I promemorian konstateras att den förordade lösningen enligt det tredje

alternativet innebär att alla specialkommuner behandlas lika oavsett skillna­

der i ekonomisk ställning och oavsett orsakerna till sådana skillnader. Med

hänsyn härtill kan resultatet i vissa fall förefalla orättvist. Häremot invänds

emellertid — med hänvisning till den likartade lösning som tillämpades vid

vägväsendets förstatligande — att den ekonomiska olikhet som råder mellan

tingslag delvis kan ha sin grund i skillnader i skatteunderlag och att det

torde vara svårt att fastställa i vad mån skillnader i ekonomisk ställning kan

bero på större eller mindre sparsamhet i förvaltningen. I promemorian dis­

kuteras som ett tänkbart sätt att nå viss matematisk rättvisa att man med

utgångspunkt i ett tänkt ”normaltingshus” i ”normalskick” gör en bedöm­

ning för varje särskilt tingslag om dess tillgångar kan anses svara mot nor­

malfallet eller över- eller understiga detta värde. Ett överskjutande värde

skulle i så fall komma de tingshusbyggnadsskyldige tillgodo och ett under­

stigande värde skulle föranleda tilläggsbetalning till staten. Mot en sådan

konstruktion invänds att det måste erbjuda stora svårigheter att fastställa

ett normalfall, eftersom domkretsarna skiljer sig från varandra t. ex. i fråga

om skattekraft och domstolarnas behov, att en överskottssituation skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

20

morian bedöms det ändå som ogenomförbart att för rådhusrättsstäderna till-

lämpa den huvudprincip som förordas för tinghusbyggnadsskyldiges egen­

dom. Till stöd för detta ställningstagande anförs tre huvudskäl. Dels är råd­

husrätter — med några få undantag — inrymda i byggnader som till lika

stor eller större del är upplåtna för andra ändamål, mestadels kommunal

förvaltning. Dels är rådhusrätternas lokaler, som inte finansieras med sär­

skilda skattemedel, inte en avgränsad del av städernas lokalbestånd. Dels är

rådhus, som inrymmer domstolslokaler, ofta monumentalbyggnader med

stort kulturhistoriskt värde och städerna har ofta stort intresse av att bygg­

naderna kvarblir i stadens ägo.

En motsvarande lösning, jämkad på så sätt att rådhusrättsstäderna behål­

ler äganderätten till de byggnader som inrymmer domstolslokaler och i stäl­

let överlämnar lokalernas värde till staten, konstateras vara förenad med sto­

ra svagheter. Om man utgår från ett redan fastställt värde för resp. fastighet

(taxeringsvärde eller brandförsäkringsvärde) svarar resultatet inte mot vad

staten tillgodogör sig genom att överta tingshusen. Om man å andra sidan

söker fastställa ett motsvarande värde måste detta ske genom förhandling

eller värdering i varje enskilt fall. Att fastställa ett sådant värde i fråga om

byggnader av denna särskilda typ och med denna speciella användning är

emellertid förenat med stora svårigheter och kan lätt ge anledning till

tvist.

I promemorian förordas i stället en tredje metod för avvecklingen av råd-

husrättsstädernas lokalhållningsskyldighet. Den innebär att domstolarnas

lokalbehov för en övergångstid tillgodoses genom en skyldighet för rådhus­

rättsstäderna att upplåta de lokaler som behövs för domstolsverksamheten.

Det föreslås att tiden bestäms till tio år med viss möjlighet till förlängning.

Vidare föreslås att städerna betalar ett bidrag till kostnaderna för lokalhåll­

ningen efter övertagandet. Bidraget bör ha en sådan storlek att rimlig lik­

formighet uppnås i behandlingen av de tingshusbyggnadsskyldige och råd­

husrättsstäderna. Den föreslagna metoden med kostnadsbidrag och skyldig­

het att övergångsvis upplåta lokaler stämmer i princip överens med den me­

tod som tillämpades då staten övertog huvudmannaskapet för polisväsen­

det. Systemet med kostnadsbidrag stämmer också överens med den regle­

ring som skedde när staten övertog städernas skyldigheter i fråga om råd­

husrätternas verksamhet. Vid dessa båda tidigare reformer bestämdes kost-

nadsbidraget att utgå under fem år, första året med belopp motsvarande

den genomsnittliga årskostnaden under vissa år och för varje följande år

avtrappat med en femtedel. I promemorian påpekas att ett bidrag, utformat

på detta sätt, inte skulle leda till rimlig och eftersträvad likformighet. Det

anmärks, att den egendom som tingshusbyggnadsskyldige enligt förslaget

skall överlämna kan beräknas motsvara i runt tal tolv års kostnader för

den verksamhet som staten övertar från specialkommunerna. I promemo­

rian föreslås därför att bidraget bestäms att utgå under tio år, för varje år

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

22

sättning föreslås den 1 juli 1968. Bestämmelserna bör enligt förslaget i till­

lämpliga delar gälla också i fråga om rådhusrättsstäderna.

I promemorian framhålls att den beslutade domkretsreformen kommer

att kräva avsevärda byggnadsinvesteringar. Investeringsbehovet beräknas i

promemorian komma att överstiga 100 milj. kr.

4. Remissyttrandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

4.1 Allmänt

Ett stort antal remissinstanser har uttalat sig i den icke remitterade frågan

huruvida lokalhållningsskyldigheten bör flyttas över på staten eller inte. Ett

flertal yttranden behandlar uteslutande denna fråga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, i likhet med några tings-

husbyggnadsskyldige, förklarat att de frågor som behandlas i det remitte­

rade förslaget bör utredas ytterligare genom en parlamentariskt samman­

satt kommitté.

Övriga remissinstanser har gått in i en bedömning av de frågor som be­

handlas i förslaget. Enskilda lokalhållare har emellertid i allmänhet begrän­

sat sig till att behandla frågor av betydelse för de egna förhållandena.

Av de remissinstanser som tagit ställning till förslaget i dess helhet har

JK, Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, riksre­

visionsverket och sexton länsstyrelser tillstyrkt huvudlinjerna i förslaget

eller lämnat dem utan erinran. I åtskilliga yttranden, t. ex. kammarkolle­

giets, betecknas huvudlinjerna som sakligt välgrundade och riktigt avvägda.

I åtskilliga andra yttranden konstateras att förslaget visserligen kan med­

föra orättvisa mellan och inom de båda huvudgrupperna av lokalhållare men

att förslaget ändå kan godtagas, framför allt av praktiska skäl. Svea hovrätt

påpekar att förslaget kan te sig orättvist för invånare i kommun, som efter

statens övertagande av huvudmannaskapet läggs samman med rådhusrätts-

stad. Enligt förslaget skall dessa fullgöra dubbla prestationer: i samband

med förstatligandet får de avstå sin andel i tingshusbyggnadsskyldiges egen­

dom och efter sammanläggningen skall de deltaga i kostnadsbidrag som

staden har att betala. Samma påpekande görs i ett avsevärt antal andra ytt­

randen, både tillstyrkande och avstyrkande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige och två

länsstyrelser ställer sig helt avvisande till förslaget. Hovrätten över Skåne

och Blekinge påpekar bl. a. att ett statligt övertagande inte innebär att nu­

varande lokalhållningsskyldige avlastas ett besvär för framtiden utan en­

dast att kostnaderna för framtiden tas ut av dem på annat sätt. Hovrätten

förordar en lösning enligt principerna att staten, då den övertar huvudman­

naskapet, omedelbart tar på sig kostnaderna för lokalhållningen genom att

betala hyra för lokaler m. m. samt att därefter från fall till fall avgörs efter

24

lokalhållare. Liknande tankegångar redovisas också i åtskilliga avstyrkande

yttranden. Modifikationerna kan grupperas på i huvudsak följande sätt:

A. Staten övertar utan vederlag endast sådan egendom som används i dom-

stolsverksamheten och betalar vederlag för annan egendom.

B. Staten betalar vederlag för sådan del av tingshus som används för an­

nat än domstolsverksamhet eller som personalbostad. I vissa yttranden

nämns fall, då tingshus fått särskilt stor omfattning för att tillgodose annan

myndighets lokalbehov.

C. Byggnadsfonder och likartade tillgångar övergår inte till staten. Som

alternativ förordar länsstyrelsen i Värmlands län, att fonderade medel i sta­

tens hand får bilda en fond för byggande av domstol inom vederbörande

tingslag. T ing shusby ggnads skyldige i Hedemora tingslag anser att undan­

tag eventuellt bör göras för medel som är avsedda för nära förestående ny-

eller tillbyggnad. Som motivering för att fonder o. d. inte bör förstatligas

anges främst att medlen samlats för att tillgodose domstolsverksamheten i

den egna bygden och att bygdens intresse vid en avvägning mot domstolsvä­

sendets väger tyngre.

D. Tingshus som inte längre behövs för domstolsverksamheten övertas

inte av staten. Till denna modifikation ansluter sig synpunkten att tingshus,

som genom den pågående domkretsreformen blir överflödiga för sitt ända­

mål, i åtskilliga fall kan komma till användning för primärkommunal verk­

samhet. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår, i likhet med flera andra läns­

styrelser och åtskilliga lokalhållare, att staten i sådana fall skall överlåta

tingshuset till den primärkommun där tingshuset är beläget. Bl. a. Svea hov­

rätt förordar att sådan överlåtelse sker utan ersättning.

E. Vederlag bör kunna utgå efter skälighetsbedömning eller för vissa slag

av egendom.

Hovrätten för Övre Norrland utvecklar sitt förslag så att resultatet av en

tänkt avräkning mellan specialkommuns prestationsskyldighet och dess

egendom i flertalet fall torde leda till noll och förordar som en praktisk lös­

ning att lokalhållare, som gör anspråk på vederlag, skall göra framställning

om förhandlingar med staten i samband med förstatligandet.

Remissinstanser vilkas ställningstagande leder till att egendom och/eller

vederlag skall tillkomma specialkommun förordar så gott som undantagslöst

att dessa värden skall tillfalla den eller de primärkommuner som ingår i

specialkommunen.

Förslaget i promemorian att viss egendom som inte direkt används i dom­

stolsverksamheten — t. ex. porträttsamlingar — skall kunna överlämnas till

lokal institution har genomgående fått ett positivt mottagande. Flera lokal­

hållare har anvisat lämplig mottagare för sådan egendom. JK uttalar att nu­

varande lokalhållare är närmast att företräda de lokala intressena. Frågan

hur man skall förfara med egendomen bör därför avgöras medan special­

kommunerna fortfarande finns kvar och kan göra sitt inflytande gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

26

också Göta hovrätt, två länsstyrelser och ytterligare fem rådhusrättsstäder,

däribland Malmö, godtagit förslaget.

I fråga om kostnadsbidragets storlek och beräkning framförs vissa an­

märkningar också i tillstyrkande yttranden. Statskontoret redovisar vissa

beräkningar med utgångspunkt från de grunduppgifter, som återgivits i

departementspromemorian. Beräkningarna bygger på fastigheternas brand­

försäkringsvärden och leder till två extremvärden för den egendom som

enligt förslaget skall tillfalla staten. Extremvärdena motsvarar femton resp.

drygt elva och ett halvt års kostnader för den verksamhet som skall övertas

från specialkommunerna. Statskontoret finner med stöd av dessa beräk­

ningar att promemorians motsvarande uppgift om tolv års kostnader är väl

underbyggd. Med hänsyn härtill och till den väntade expansionen i stadsre-

gionerna finner statskontoret att rådhusrättsstädernas kostnadsbidrag bör

utgå under lägst tolv och högst femton år. Statskontoret tillstyrker den

längre tidsperioden. Hovrätten för Nedre Norrland, som avstyrker förslaget

om kostnadsbidrag, förordar i fall av kostnadsbidrag en annan fördelning av

denna skyldighet. Det sammanlagda bidragsbeloppet för hela landet bör

fördelas på städerna enligt invånarantalet. Med en sådan metod kan man

enligt hovrättens mening undvika att städer som tillhandahållit små och

mindre välutrustade lokaler får bidra med lägre belopp än städer av mot­

svarande storlek som anskaffat rymliga och ändamålsenliga lokaler. Man

behöver med denna metod heller inte gå in på frågan om stad eftersatt sin

lokalhållningsskyldighet. Byggnadsstyrelsen föreslår, i likhet med bl. a. läns­

styrelserna i Jönköpings och Västernorrlands län, som en administrativt

enklare lösning att man i stället för marknadshyra contra kostnadsbidrag,

vilka belopp styrelsen förutsätter bli ungefär lika stora, inför ett kontrakts-

reglerat hyresförhållande där hyran sätts till noll kronor. I de fall då staten

övertar hyresrätt till lokaler eller då kommunala lokaler frånträds före tio­

årsperiodens utgång kan en bidragsskyldighet inträda. Länsstyrelsen i Jämt­

lands län ifrågasätter om kostnadsbidrag bör utgå under så lång tid som

tio år.

De förordade modifikationerna av kostnadsbidraget har i stort sett sam­

ma innehåll. Man vill konstruera kostnadsbidraget på samma sätt som mot­

svarande bidrag vid förstatligandet av polisväsendet, dvs. en femårig bi-

dragstid med bidraget nedtrappat med en femtedel varje år. Göta hovrätt

utgår från att syftet med bidraget främst är att mildra de ekonomiska verk­

ningarna för staten i övergångsskedet. Hovrätten anser det därför ligga när­

mare till hands att behandla rådhusrättsstäderna på samma sätt som vid den

tidigare huvudmannaskapsreformen än att tillmäta den i promemorian efter­

strävade likformigheten mellan land och stad avgörande betydelse. Länssty­

relsen i Västmanlands län påpekar liksom flera städer att rådhusrättsstä­

derna tidigare svarat för samtliga kostnader för rådhusrätternas verksamhet

och därigenom haft en bredare kostnadsbelastning än tingshusbyggnadsskyl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

När det gäller obligatoriska domstolsinventarier finner domarföreningen

det vara oegentligt att t. ex. antika möbler skall kunna ersättas med andra.

Föreningen påpekar också att utrustning i särskilt iordningställda vigselrum

bör finnas kvar om inte på annat sätt så åtminstone som garanterad deposi­

tion. Lokalen bör då givetvis också få användas vid vigslar som förrättas

av särskilt förordnad vigselförrättare. Göteborgs stad hävdar att rätten att

byta ut föremål bör kunna utövas också efter förstatligandet efter överens­

kommelse mellan staten och resp. stad.

Den föreslagna möjligheten för rådhusrättsstad att behålla äganderätten

till konst och annan utsmyckning hälsas med tillfredsställelse av så gott som

samtliga berörda instanser. Städerna Göteborg och Örebro anser emellertid,

med instämmande av länsstyrelsen i Örebro län, att sådan egendom bör för­

bli stadens utan särskild åtgärd.

4.4 Gemensamma frågor

Förslaget om ersättningsskyldighet i vissa fall har behandlats i ett stort

antal yttranden. Hovrätten för Övre Norrland och borgmästaren i Stock­

holms rådhusrätt anser att ersättning bör kunna utkrävas på grund av åt­

gärd eller underlåtenhet längre tillbaka i tiden än enligt förslaget. Länssty­

relsen i Värmlands län vill lägga förslaget i denna del till grund för en ana­

log rätt för tingshusbyggnadssskyldige att få ersättning av staten när de ge­

nom förstatligandet kommer i en särskilt oförmånlig ställning. Kammarkol­

legiet finner att skälen för den föreslagna ersättningsskyldigheten inte är

särskilt starka men vill inte motsätta sig förslaget. Ett övervägande antal

remissinstanser, bland vilka kan nämnas fyra hovrätter och ett flertal läns­

styrelser, avstyrker emellertid förslaget i denna del. En hovrätt undantar

dock bestämmelsen om ersättning för försummelse att fullgöra lokalhåll­

ningen under senare tid (12 § 3. i lagförslaget).

Kostnadsberäkningarna i promemorian kommenteras i byggnadsstyrelsens

yttrande. Med ledning av uppgifter i promemorian beräknar styrelsen över-

slagsmässigt att kostnaderna kommer att överstiga vad som angetts i pro­

memorian. Som exempel nämns att kostnaderna för underhåll av övertagna

fastigheter enligt gällande principer kan uppskattas till 2,5 milj. kr. (1,5

milj. kr. enligt promemorian). Efter liknande grunder antages att posten

för driftkostnader bör beräknas till 4—5 milj. kr. (3 milj. kr. enligt pro­

memorian). Byggnadsstyrelsen berör vidare förslagets verkningar i fråga

om personalbehov hos styrelsen. För handläggning av ärenden om ny-, till-

eller ombyggnad och andra lokalförändringar måste styrelsens utrednings-

byrå tillföras personalresurser motsvarande årliga lönekostnader om unge-

för 140 000 kr. För planering, ledning och kontroll av underhållsarbeten

i tingshus och andra fastigheter fordras en ökning av styrelsens personal­

resurser, som kan beräknas dra en lönekostnad av 300 000—500 000 kr.

30

sådant förslag. Det bygger i allt väsentligt på en promemoria som under år

1969 upprättades inom domstolsberedningen i justitiedepartementet. Pro­

memorian har remissbehandlats.

Innan jag går in på de förslag som lagts fram i promemorian vill jag läm­

na några uppgifter som belyser nuvarande lokalförhållanden och värdet av

den egendom som lokalhållarna tillhandahåller för underrätternas verksam­

het. Inledningsvis vill jag nämna att nuvarande häradsrätter och rådhus­

rätter den 1 januari 1971 ersätts av en ny, enhetlig underrättsorganisation.

De nya domstolarna kommer att kallas tingsrätter.

I hela landet finns f. n. sammanlagt 135 allmänna underrätter, varav 27

är rådhusrätter. För häradsrätterna disponeras 146 tingshus. 50 av dem lig­

ger på tingsställe utanför kansliorten. I 124 fall finns personalbostäder i

tingshus eller anslutande byggnad. Den alldeles övervägande delen av tings­

husen används enbart för domstolsändamål jämte — i vissa fal! — per­

sonalbostäder. Enligt en inventering som utfördes under hösten 1968 och

som redovisas i promemorian uppgick de sammanlagda taxeringsvärdena

för tingshusen till i runt tal 71 milj. kr. och brandförsäkringsvärdena till

210 milj. kr. De årliga driftkostnaderna för tingshusen uppgick till 2,9 milj.

kr. och underhållskostnaderna till 1,5 milj. kr.

För 27 domstolar hyrs lokaler, delvis som tillskott till tingshus. Enligt in­

venteringen uppgick hyreskostnaderna samt kostnaderna för städning och

belysning i dessa fall till sammanlagt 830 000 kr. om året.

Inventarier fanns till ett uppskattat värde av sammanlagt 14,5 milj. kr.

Tingshusbyggnadsskyldige har vidare betydande fonder och banktillgodoha­

vanden. Beloppen växlar dock något år från år. Enligt den inventering som

jag nyss nämnde fanns tillgångar av detta slag till ett värde av 38 milj. kr.

Också andra slag av tillgångar finns i många fall. Å andra sidan redovisa­

des skulder till ett belopp av 14,3 milj. kr.

Hos så gott som alla tingslag finns anställda en eller flera tingshus­

vaktmästare. Antalet anställda av denna kategori uppgick 1968 till 162, var­

av ett hundratal med heltidsanställning. Härtill kommer särskild städnings-

personal till ett antal av omkring 90.

Beträffande rådhusrättsstäderna är läget annorlunda, eftersom lokalhåll­

ningen här inte utgör någon från den kommunala förvaltningen i övrigt

helt fristående verksamhet. Någon särskild förmögenhetsmassa för dom-

stolsverksamheten finns sålunda inte. Samtliga rådhusrätter har lokaler i

byggnad som ägs av vederbörande stad men till skillnad från förhållandena

på landet är det bara i ett fåtal fall som domstolen förfogar över hela bygg­

naden. I regel används byggnaden också för annan verksamhet, framför allt

kommunal sådan. Om man fördelar taxeringsvärdena för de byggnader, som

inrymmer rådhusrätt, efter den disponerade lokalytan motsvarar rådhusrät­

ternas andelar av hela lokalytan ett sammanlagt värde av 30 milj. kr. Mot­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

åtskilliga skäl anföras för den ena eller andra lösningen. Vad som främst

talar för den lösning som förordats i promemorian är enligt min mening

följande. Om all egendom som tillhör tingshusbyggnadsskyldige övertas av

staten utan att någon annan egendom kommer i dess ställe kan den special­

kommun som de tingshusbyggnadsskyldige utgör avvecklas med en gång.

Anordningen med en specialkommun med särskild beskattningsrätt är otids­

enlig och orationell. Det står helt i överensstämmelse med utvecklingen på

andra samhällsområden att sådana speciella arrangemang bringas att upp­

höra. Vidare anser jag det vara följdriktigt att den växling av lokalhållare,

som nu skall ske enligt riksdagens beslut, genomförs på det sättet att den

nye lokalhållaren bara träder in i den förres ställe. Den egendom som tings­

husbyggnadsskyldige äger har anskaffats för medel som erhållits genom

utdebitering. I princip innebär den beslutade reformen ingenting annat än

att man byter huvudman och ersätter en finansieringsmetod med special­

beskattning med en annan metod som innebär att kostnaderna täcks genom

den allmänna beskattningen.

För den i promemorian förordade lösningen talar enligt min mening vidare

det skäl av statsfinansiell natur som har anförts i promemorian. Som där

har framhållits förestår betydande investeringar i om- och nybyggnad av

domstolslokaler som en följd av de ändringar i domkretsindelningen som

1969 års riksdag beslutat. Om staten inte hade övertagit lokalhållningen skul­

le dessa kostnader ha åvilat de tingshusbyggnadsskyldige. Därför är det

enligt min åsikt också helt rimligt att de medel som nuvarande lokalhållare

reserverat för byggnadsändamål i form av fonder och andra tillgodohavan­

den övergår till staten som skall genomföra byggnadsprogrammet i egenskap

av ny lokalhållare.

Mot den föreslagna lösningen har i några remissyttranden invänts att

den innebär stora orättvisor olika tingshusbyggnadsskyldige emellan, ef­

tersom de som har en god ställning i form av välhållna tingshus och reser­

verade medel behandlas på samma sätt som de som har dåliga tingshus

och inga tillgångar av betydelse i övrigt. I likhet med vad som har an­

förts i promemorian anser jag emellertid att det är omöjligt att konstruera

en metod som ger matematisk rättvisa mellan olika tingshusbyggnadsskyl­

dige. Härtill kommer att rättviseresonemanget är berättigat bara om de

ekonomiska olikheter som råder mellan tingshusbyggnadsskyldige beror

på större eller mindre omsorg och förutseende i förvaltningen och inte

på yttre omständigheter såsom skillnader i skatteunderlag o. d. Att säkert

påvisa orsakerna till förefintliga olikheter låter sig dock inte göra.

Sammanfattningsvis anser jag att man måste låta praktiska och stats­

finansi ella skäl av det slag som jag nu har anfört vara avgörande när man

tar ställning till förslaget i promemorian.

På grund av det anförda ansluter jag mig till den lösningen att tings-

husbyggnadsskyldiges samtliga rättigheter och andra tillgångar samt för-

34

kaler inte kan direkt överföra den principlösning, som föreslagits i fråga om

lokalhållningen för häradsrätterna.

Det förslag som läggs fram i promemorian innebär i huvudsak följande.

Rådhusrättsstad behåller äganderätten till de fastigheter där domstolslokaler

upplåtits. I stället betalar staden ett bidrag till statens kostnader för lo­

kalhållningen. Bidraget motsvarar stadens nuvarande kostnader under tio

år. Om annat inte avtalas betalas bidraget i årliga poster under de när­

maste tio åren. För att trygga statens lokalbehov för domstolarna under

en övergångstid tillförsäkras staten hyresrätt till de lokaler som vid för­

statligandet är avsedda för domstolsbruk. Hyresrätten skall kunna bestå i

tio år. Under särskilda förhållanden har staten rätt till förlängning. För

dispositionsrätten till lokalerna skall staten betala marknadshyra.

De allra flesta remissinstanserna har godtagit förslaget i promemorian.

Också enligt min mening bör frågan om lokalhållningen i rådhusrättsstä-

derna lösas så att städerna upplåter hyresrätt till nuvarande domstolsloka­

ler eller överlåter hyresrätten till lokaler som staden hyr för ändamålet

och att städerna betalar ett bidrag till staten. Jag delar också uppfattningen

att staten bör betala marknadshyra för de lokaler som upplåts och att

hyrestiden bör bestämmas till tio år med möjlighet till förlängning.

Beträffande kostnadsbidragets storlek och utformning har i remiss­

yttrandena framförts åtskilliga synpunkter.

I några yttranden förordas en sänkning av bidraget och i andra en höj­

ning. De som förordar en sänkning hänvisar i regel till den lösning som

man tillämpade när polisväsendet förstatligades, dvs. ett bidrag som av­

trappades under fem år. Enligt min mening är det emellertid rimligt att

man vid bestämmandet av bidragets storlek håller fast vid den utgångs­

punkt som förslaget i promemorian har, nämligen att söka åstadkomma

ekonomisk likformighet i behandlingen av lokalhållare på land och i stad.

Med hänsyn härtill anser jag i likhet med en klar majoritet bland remiss­

instanserna att bidraget inte bör sättas lägre än enligt förslaget.

En uppräkning av bidraget i förhållande till förslaget förordas av stats­

kontoret, som menar att bidraget bör motsvara femton års kostnader eller

i varje fall tolv års. Visst stöd för denna ståndpunkt har statskontoret

funnit i promemorian. De beräkningar som där har gjorts över värdet av

tingshusbyggnadsskyldiges egendom pekar mot att värdet svarar mot unge­

fär tolv års kostnader för tingshusbyggnadsskyldige. Statskontoret har dess­

utom åberopat den befolkningsexpansion som är att vänta i stadsregio-

nerna.

Som jag nyss har anfört bör man sträva efter att ekonomiskt sett få

ungefärlig likformighet i behandlingen av å ena sidan tingshusbyggnads­

skyldige och å andra sidan rådhusrättsstäderna. Det är emellertid orealis­

tiskt att tro att man kan åstadkomma en matematiskt rättvis avvägning.

Grundmaterialet är alltför osäkert för att detta skall vara möjligt. Beräk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

De administrativa uppgifterna i fråga om lokalhållningen efter ett för­

statligande har berörts av vissa remissinstanser. Många uttalar sig sålunda

för en viss decentralisering av lokalhållningen även sedan den övertagits

av staten. Man vill härigenom ta till vara de fördelar i form av smidig­

het och snabbhet vid lokalfrågornas handläggning som är förknippade med

nuvarande system, särskilt när det gäller förhållandena i tingslagen.

Efter ett förstatligande kommer lokalerna att förvaltas av byggnads­

styrelsen, dels centralt och dels genom styrelsens regionala organ. Enligt

min mening finns det ingen anledning anta annat än att en förvaltning

genom byggnadsstyrelsen kommer att fungera väl och effektivt. Jag räknar

med att styrelsen kommer att få tillräckliga resurser för sin nya uppgift.

De lokala synpunkterna på byggnads- och förvaltningsfrågor bör emel­

lertid också i det nya systemet kunna komma till uttryck på lämpligt

sätt. Både vid byggnadsplaneringen och i det löpande förvaltningsarbetet

lär det bli anledning för styrelsen att samråda med företrädare för de lokala

domstolarna. Härigenom kan det stora intresse för domstolarnas lokaler

som särskilt tingshusbyggnadsskyldige har visat tas till vara i viss utsträck­

ning. Också med hovrätterna såsom chefsmyndigheter för de allmänna un­

derrätterna bör ett samarbete komma till stånd. Vidare kommer styrelsen

naturligtvis att i den omfattning som behövs samråda med berörda kom­

muner på samma sätt som nu sker t. ex. vid planering och utformning av

polishus.

Enligt förslaget i promemorian skall staten ha rätt till ersättning i vissa

fall från nuvarande lokalhållare. Ersättningsanspråk kan enligt prome­

morian riktas mot tingshusbyggnadsskyldige som efter utgången av juni

1968

1. förfogat över sina tillgångar för annat ändamål än tingshusbyggnads­

skyldige haft att tillgodose,

2. utan tillräckliga skäl slutit avtal eller gjort utfästelser vilka avser

även tid efter förstatligandet och genom vilka staten tillskyndas avsevärt

förfång,

3. eftersatt sina åligganden i sådan grad att lokaler eller inventarier

för domstolen icke är i godtagbart skick vid statens övertagande,

4. vidtagit annan särskild åtgärd i syfte att överföra kostnader på

staten.

Ersättningsanspråk enligt 3 kan riktas också mot rådhusrättsstad.

Förslaget i denna del har väckt stark kritik bland remissinstanserna. På

åtskilliga håll tolkar man förslaget som ett utslag av misstro mot lokal-

hållarnas verksamhet. Mot förslaget har också invänts att det omfattar tid

innan förslaget gjorts offentligt och att förslaget innebär att anspråk kan

grundas på kommunala beslut, som tillkommit i laga ordning och vunnit

laga kraft.

Enligt min mening skall man inte läsa in något misstroende mot lokal­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

7. Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens överta­

gande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna

Allmänt

Lagförslaget följer i huvudsak samma disposition som det vid promemo­

rian fogade förslaget. I tur och ordning behandlas frågorna om tingshus-

byggnadsskyldiges tillgångar och skulder (1 och 2 §§), om lokaler och in­

ventarier m. m. i fall då primärkommun fullgör tingshusbyggnadsskyldighet

(3 och 4 §§) samt om lokaler, inventarier och kostnadsbidrag m. in. i fall

då stad svarar för lokalhållningen för rådhusrätt (5—7 §§). Därefter följer

ett avsnitt om hyressättningen för lokaler som staten får nyttjanderätt till

(8 §). Efterföljande paragrafer innehåller regler om förelägganden m. m.,

besvär över beslut enligt lagen och kostnader för avvecklingen av tingshus-

byggnadsskyldiges förvaltning (9—12 §■§).

Rubriken

Genom riksdagens beslut den 11 mars 1970 har avgjorts att staten skall

överta ansvaret för lokalhållningen. Lagförslaget utgår från detta förhållan­

de och innehåller en reglering av de grundläggande villkoren och formerna

för övertagandet. Detta återspeglas i rubrikens avfattning. Den överens­

stämmer med förslaget i promemorian.

Lokalhållningen har i rubriken använts som sammanfattande beteckning

för tingshusbyggnadsskyldigheten och den motsvarande skyldighet som åvi­

lar rådhusrättsstad.

1 §

Innebörden av denna paragraf är att staten träder i tingshusbyggnads-

skyldiges ställe som ägare av egendom som nu tillhör tingshusbyggnads-

skyldige, som innehavare av rättigheter som nu tillkommer tingshusbygg-

nadsskyldige osv. samt som ansvarig för tingshusbyggnadsskyldiges för­

pliktelser. Såväl fast som lös egendom samt rättigheter av olika slag övergår

automatiskt till staten. Som exempel kan nämnas tingshus- och andra fas­

tigheter, bostadshus, inventarier och annan utrustning, hyres- och bostads­

rätter, fordringar, fonder och andra banktillgodohavanden, kassamedel samt

telefonabonnemang. Ansvaret för tingshusbyggnadsskyldiges förbindelser

övergår också automatiskt på staten. Hit hör t. ex. låneskulder och pen­

sionsutfästelser samt förpliktelser som åvilar tingshusbyggnadsskyldige

som hyresgäst eller som part i andra ömsesidiga rättsförhållanden.

I enlighet med vad jag tidigare har nämnt kan det i undantagsfall vara

skäligt att viss egendom, som nu tillhör tingshusbyggnadsskyldige och som

39

på grund av den nya lagen blir statens egendom, överlåts till primärkommun

till större eller mindre del. Jag har i den allmänna motiveringen anfört att

frågor av detta slag bör kunna lösas genom förhandlingar med den kommun

som vill förvärva egendomen. Jag utgår från att kommun som är intresserad

av sådant förvärv framställer sina anspråk i samband med de kontakter som

måste förekomma mellan statens företrädare och tingshusbyggnadsskyldige

i anslutning till att staten övertar egendomen.

2

§

För att den övergång av rättigheter och skyldigheter som följer av 1 §

skall kunna genomföras är det nödvändigt att tingshusbyggnadsskyldige

lämnar redovisning om sin egendom och tillhandahåller ritningar, inventa­

rieförteckningar, bankböcker m. m. Denna paragraf innehåller den grund­

läggande bestämmelsen härom. Närmare föreskrifter bör meddelas av

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

3 §

I den allmänna motiveringen har jag berört de fall då primärkommun

fullgör tingshusbyggnadsskyldighet genom att tillhandahålla lokaler, som

ags av kommunen. Enligt förevarande paragraf får staten rätt att hyra lo­

kalerna fr. o. m. den 1 januari 1971 med möjlighet till förlängning. Para­

grafen avser inte bara lokaler som är upplåtna när förstatligandet sker utan

också lokaler som kommunen då är i färd med att ställa i ordning för dom­

stolen.

Paragrafen är tillämplig vare sig lokalerna används för domstolens kansli

eller de används bara för tingssammanträden utanför kansliorten.

Kommunerna har naturligtvis intresse av att i god tid få klarhet om sta­

ten tänker begagna sin rätt enligt denna paragraf. Med hänsyn härtill har

föreskrivits att staten skall göra sina anspråk gällande före den 1 oktober

1970.

Enligt andra stycket gäller statens hyresrätt under en tid av tio år från

förstatligandet, om annat inte avtalas. Under denna tid är således kom­

munen skyldig att ställa lokalerna till förfogande för domstolen. Vill staten

under löpande hyrestid frånträda lokalerna får särskild uppgörelse träffas

därom.

Under vissa förutsättningar bör staten ha en absolut rätt till förlängning

av hyrestiden. Dessa förutsättningar har angetts i andra stycket. Givetvis

kan det också i andra situationer vara angeläget för staten att få disponera

lokalerna under längre tid än som avtalats. Sådan förlängning av tiden får

emellertid regleras genom förhandling i vanlig ordning mellan staten och

kommunen.

Bestämmelser om den hyra som staten skall betala finns i 8 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

4 §

Enligt 1942 års lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli

omfattar tingshusbyggnadsskyldigheten bl. a. ”möbler och andra dylika in­

ventarier”. Samma sak gäller beträffande den skyldighet som stad har i

fråga om rådhusrätt. Med inventarier i dessa sammanhang brukar förstås

— förutom möbler — mattor, lampor, gardiner, hyllor, anslagstavlor o. d.

Utrustning av detta slag utgör alltså det obligatoriska inventariebestånd som

lokalhållarna skall svara för.

I viss omfattning förekommer att kommun, som avses i denna paragraf,

och stad med rådhusrätt tillhandahåller också annan utrustning för dom­

stolen. Exempel härpå är fotokopierings-, stencilerings- och bandinspel­

ningsapparater. Jag vill inte påstå att detta numera, sedan rådhusrätterna

förstatligats, är allmänt förekommande. Men på sina håll torde det före­

komma i större eller mindre utsträckning, vanligen i den formen att utrust­

ningen begagnas gemensamt av domstolen och kommunala myndigheter.

Denna paragraf omfattar både det obligatoriska inventariebeståndet och

utrustning av förut nämnt slag som kommunen anskaffat därutöver. I första

stycket behandlas utrustning som används uteslutande av domstolen och i

andra stycket utrustning som delas enligt vad jag nyss nämnde. Första

stycket innehåller också en bestämmelse om överlåtelse av telefonabonne­

mang. Uttrycket ”motsvarande behov” syftar på orden ”uteslutande för

häradsrätts behov” i första punkten.

Den lösning som anges i paragrafen stämmer i princip överens med den

som tillämpades när staten övertog huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

se 4 § lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående statens över­

tagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna (detta lagrum avser dock

bara icke-obligatoriska inventarier). I det fall som avses i första stycket

överlämnas alltså egendomen utan vederlag. I andra styckets fall får dom­

stolen använda egendomen som förut men staten skall betala ersättning för

drift- och underhållskostnader som belöper på denna användning. Jag utgår

från att frågan om ersättningens storlek skall kunna lösas genom överens­

kommelse.

5 §

Denna paragraf och de två närmaste innehåller de särskilda regler be­

träffande rådhusrättsstäderna som jag har berört i den allmänna motive­

ringen.

De lokaler som disponeras av rådhusrätterna tillhör vanligen vederbö­

rande stad men kan ibland också vara förhyrda. När rådhusrätts lokaler

ägs av staden innebär förslaget som nämnts att staten får hyresrätt till

lokalerna. Situationen är densamma som föreligger enligt 3 §, alltså när

primärkommun fullgör tingshusbyggnadsskyldighet genom att tillhanda­

hålla lokaler som kommunen äger. Med hänsyn härtill har frågan lagtek-

niskt lösts genom en hänvisning till 3 §.

41

I de fall då rådhusrättens lokaler är förhyrda övergår hyresrätten till

staten enligt andra stycket. Situationen blir alltså genom förstatligandet av

lokalhållningen densamma som när hyresrätt som innehas av tingshusbygg-

nadsskyldige övertas av staten på grund av 1 §.

6

§

Enligt denna paragraf äger 4 § motsvarande tillämpning i fråga om

utrustning och telefonabonnemang som stad har anskaffat för rådhus­

rätten. Detta betyder att utrustning — vare sig den hör till det obligatoriska

inventariebeståndet eller är av annan art — som används uteslutande av

domstolen överlåts till staten vederlagsfritt och att utrustning som begag­

nas gemensamt av domstolen och stadens myndigheter får användas av

domstolen också i fortsättningen mot att staten betalar ersättning för drift-

och underhållskostnader som hänger samman med användningen. Vad jag

har anfört vid 4 § om ersättningsfrågans reglering gäller naturligtvis ock­

så i dessa fall.

I inventariebeståndet ingår på sina håll, främst som en kvarleva från

magistratstiden, antika möbler, konstverk och andra prydnadsföremål. En­

ligt denna paragraf skall också sådan egendom övergå till staten. Såsom

anförts i promemorian kan det emellertid ibland vara skäligt att staden

får behålla egendom av detta slag. Föremål som ingår i det obligatoriska

inventariebeståndet, t. ex. möbler, torde dock böra ersättas med annan

egendom som är likvärdig från brukssynpunkt. Jag förutsätter att också

sådana frågor som jag nu har nämnt skall kunna lösas genom överenskom­

melse.

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

7 §

I denna paragraf regleras den ekonomiska prestationsskyldigheten för

stad som vid förstatligandet håller lokaler för rådhusrätt. Kostnadsbidrag

enligt paragrafen skall betalas oavsett om staden upplåter egna lokaler eller

hyr sådana för domstolens behov. I båda fallen omfattar de kostnader som

bidraget skall beräknas på också marknadshyran för lokalerna. Om loka­

lerna inte är åsatta någon hyra måste en beräkning ske med ledning av

hyresläget i orten för likvärdiga lokaler. Ofta torde den internhyra som

lokalerna har i stadens bokföring kunna tjäna som underlag.

Vid framtida ändringar i den kommunala indelningen får bidragsskyl-

digheten anses åvila den kommun, som motsvarar rådhusrättsstaden eller

i vilken den nuvarande stadens område ingår. Om kommunen delas får

frågan om hidragsskyldighetens fördelning lösas i indelningsärendet.

Huvudregeln om att bidraget skall utgå under tio år med lika stort be­

lopp varje år kan enligt tredje stycket frångås genom överenskommelse

mellan kontrahenterna. Det kan t. ex. avtalas att bidraget skall utgå un­

der ett mindre antal år än tio. Bidragets sammanlagda belopp skall emeller-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 106

42

tid vara oförändrat, överenskommelsen kan också gå ut på att bidraget

skall betalas på en gång. Även om det inte direkt framgår av paragrafen

torde hinder inte möta att avtala att domstolslokalerna — t. ex. ett rådhus

— överlåts till staten. Bidraget kan vid en sådan uppgörelse räknas in som

en skuldpost för staden.

8

§

Paragrafen reglerar frågorna om vilken hyra staten skall betala i fall

som avses i 3 och 5 §§ och hur hyran skall bestämmas.

Vid fastställandet av kommunens kostnad enligt första stycket bör

beaktas även kostnaden för upplånat kapital som investerats i fastigheten

samt förvaltningskostnader som belöper på denna. I många fall torde man

kunna nöja sig med en uppskattning.

Innebörden av andra stycket är att hyressättningen för rådhusrättslo-

lcaler i stadsägd fastighet skall följa vanliga regler för bestämmande av

hyra. Vad jag har anfört i denna fråga vid 7 § har giltighet också här.

Den skillnaden föreligger dock att i fall som avses i 8 § hyran beräknas

inklusive bränslekostnader.

I första hand bör parterna söka komma överens om vilken hyra som

skall betalas. Om överenskommelse inte kan träffas skall frågan hänskjutas

till en särskild nämnd. Den är uppbyggd efter förebild av motsvarande

organ som tillskapades i samband med förstatligandet av polisväsendet

(nämnden för hyressättning av vissa polislokaler m. m.).

9

§

Nuvarande lokalhållare skall enligt lagförslaget fullgöra prestationer i

olika avseenden i samband med förstatligandet. Regler om sådan skyldig­

het finns i 2—7 §§. Om någon lokalhållare skulle åsidosätta sina skyldig­

heter kan länsstyrelsen enligt förevarande paragraf inskrida med vites­

föreläggande. Länsstyrelsen kan också döma ut vitet.

10

§

Om länsstyrelsens ingripande enligt 9 § överhuvudtaget blir aktuellt i

något fall torde frågan uppkomma först sedan staten trätt in som lokal­

hållare och den specialkommun som tingshusbyggnadsskyldige utgör har

upphört. Med hänsyn härtill har i denna paragraf tagits in en regel om

vem som i sådan fråga skall företräda förutvarande tingshusbyggnads­

skyldige.

11

§

Besvär över beslut som meddelats av den myndighet som skall fastställa

kostnadsbidrag för rådhusrättsstad skall enligt denna paragraf föras hos

Kungl. Maj:t.

Frågan om besvär över länsstyrelsens beslut regleras i länsstyrelsein­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

är

1970

43

struktionen. Prövningen av besvär mot beslut enligt den nya lagen bör an­

komma på regeringsrätten. Förslag till den ändring som behövs i rege­

ringsrättslagen torde få läggas fram i annat sammanhang.

12

§

Alla avvecklingsåtgärder torde inte hinna vidtas innan staten övertagit

lokalhållningen den 1 januari 1971 och tingshusbyggnadsskyldiges tillgångar

övergått till staten. I den mån det därefter uppkommer kostnader för av­

vecklingen av tingshusförvaltningen skall staten enligt denna paragraf

svara för dessa.

Ikraftträdande m. m.

Statens övertagande av lokalhållningen sker den 1 januari 1971. Ett

omfattande förberedelsearbete kommer emellertid att krävas. Med hän­

syn härtill har föreslagits att lagen skall träda i kraft, dagen efter den, då

den utkommit från trycket.

Den nya ordningen för lokalhållningen medför att de bestämmelser som

reglerar det nuvarande systemet kan upphävas. I övergångsbestämmelser­

na har tagits upp författningar av detta slag som tillkommit med riksda­

gens medverkan.

Enligt förordningen (1945: 903) om utdebitering av tingshusmedel skall be­

slut om sådan utdebitering fattas senast den 31 oktober för nästföljande år.

Det finns naturligtvis ingen anledning att tingshusbyggnadsskyldige skall

fastställa någon stat för år 1971. Hithörande bestämmelser bör därför upp­

höra att gälla redan i och med att den nya lagen träder i kraft. Ett undan­

tag har dock gjorts för de regler som avser tingshusbyggnadsskyldiges

rätt att uppbära tingshusmedel och förskott av statsverket (5 §). Dessa

regler skall fortfarande gälla fram till förstatligandet.

Under 1 3 har tagits upp övriga författningar av förut angiven art som

bör upphävas i anslutning till förstatligandet.

Också i andra författningar än dem som uttryckligen anges i över­

gångsbestämmelserna regleras frågor om tingshusmedel. Genom den all­

männa föreskriften i sista stycket sätts sådana bestämmelser ur kraft i

och med förstatligandet av lokalhållningen. Ett undantag gäller dock

för tingshusmedel som redan har utdebiterats.

Enligt 17 kap. 12 § handelsbalken är tingshusmedel i likhet med ett

stort antal andra skatter förenade med förmånsrätt. Eftersom tingshus-

medel inte skall tas ut efter förstatligandet krävs en ändring i nyssnämnda

lagrum så att tingshusmedel inte längre kommer att ingå bland de skatter

som anges där. Därvid måste emellertid beaktas att förmånsrätten för

debiterade tingshusmedel inte upphävs. Frågan kommer att tas upp i

samband med det arbete som nu äger rum i justitiedepartementet med en

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

44

översyn av förmånsrättsordningen (SOU 1969: 5). I avvaktan därpå kan

regleringen i 17 kap. 12 § handelsbalken behållas oförändrad.

I detta sammanhang vill jag ta upp en övergångsfråga som hänger sam­

man med att enhetlig kommunbeteckning införs den 1 januari 1971. Då

kommer bl. a. beteckningen stad att försvinna och ersättas med kommun.

Enligt vissa bestämmelser i den nu föreslagna lagen åläggs stad som nu

har rådhusrätt förpliktelser som avser tiden efter utgången av år 1970.

Med hänsyn till vad som föreskrivs i lagen (1969: 780) med anledning av

införande av enhetlig kommunbeteckning, m. m. är det klart att sådana

förpliktelser kommer att åvila kommun som motsvarar den nuvarande

staden eller — i den mån Kungl. Maj :t inte bestämmer annat i samband

med indelningsändring — kommun som den nuvarande stadens område

går in i.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

7.2 Övriga lagförslag

De föreslagna ändringar som rör rättegångsbalken, kommunal tjänste­

mannalagen, ställföreträdarelagen och landstingslagen (2, 5, 6 och 7) är en

följd av att tingslag inte kommer att finnas kvar efter utgången av år 1970

vare sig som beteckning för enhet för tingshusbyggnadsskyldigheten eller som

beteckning för häradsrätts domkrets. I kommunaltjänstemannalagen och

ställföreträdarelagen har samtidigt beteckningen municipalsamhälle mönst­

rats ut som en följd av att enhetlig kommunbeteckning införs den 1 januari

1971.

Ändringarna i byggningabalken och lagen med vissa bestämmelser an­

gående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna (3

och 4) innebär att de bestämmelser i dessa författningar som reglerar det

nuvarande lolcalhåilningssystemet upphävs i och med att den nya ord­

ningen träder i kraft.

8. Hemställan

Som förut har nämnts föreligger förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av

lokalhållningen för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

7) lag om ändring i landsting slag en (1954: 319).

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

45

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen under 1—5 inhäm­

tas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Bilaga 1

Departementspromemorians förslag

till

Lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lokal­

hållningen för de allmänna underrätterna

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1

§

I anslutning till statens övertagande den 1 juli 1970 av lokalhållningen för

de allmänna underrätterna upphör från och med nämnda dag att gälla

1. 26 kap. 4 § byggningabalken,

2. lagen den 5 juni 1909 (nr 55, s. 1) ang. skyldighet att deltaga i kostna­

den för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse,

3. lagen den 18 juli 1942 (nr 658) om bestridande av kostnaderna för dom­

sagas kansli,

4. lagen den 18 april 1947 (nr 153) om tingshusbyggnadsskyldigheten i

vissa fall,

5. förordningen den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tings­

husmedel,

6. 3 och 4 §§ lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa bestämmel­

ser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna.

Tingshusbyggnadsskyldiges egendom m. m.

2

§

Tingshusbyggnadsskyldiges tillgångar övertages av staten utan vederlag

från och med den 1 juli 1970. Staten övertager samtidigt ansvaret för tings­

husbyggnadsskyldiges förbindelser.

3 §

Det åligger tingshusbyggnadsskyldige att till staten lämna de upplysningar

och överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagande en­

ligt 2 § samt överlämna lös egendom som tingshusbyggnadsskyldige har i

sin vård.

4 §

Hyresrätt som innehas av tingshusbyggnadsskyldige skall av dem över­

låtas till staten från och med den 1 juli 1970, om hyresvärden samtycker

eller hyresnämnd lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Tinghusbyggnadsskyldiges abonnemang på telefonanläggning skall över­

låtas till staten från och med samma tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

47

Domstolslokaler m. m. i vissa kommuner

5

§

Om kommun, som fullgör tingshusbyggnadsskyldighet, intill den 1 juli

1970 tillhandahåller kommunen tillhöriga lokaler för häradsrätts verksam­

het eller före denna dag börjat ställa i ordning sådana lokaler för att upp­

låta dem för häradsrättens verksamhet, skall lokalerna med nyttjanderätt

upplåtas till staten för samma ändamål, om staten begär det.

Om ej annat avtalats utgör tiden för upplåtelsen tio år från och med den

1 juli 1970. Om staten före upplåtelsetidens utgång väcker fråga om att för­

värva lokalerna eller beslutar uppföra eller förvärva andra lokaler i stället

för de upplåtna förlänges tiden, om staten begär det, till dess erforderliga

lokaler står till statens förfogande.

6

§

Utrustning som kommun intill den 1 juli 1970 tillhandahåller uteslutande

för häradsrätts behov skall överlämnas utan vederlag till staten nämnda dag.

Abonnemang på telefonanläggning som kommun ställt till förfogande en­

dast för häradsrätts behov skall samtidigt överlåtas till staten utan vederlag.

Utrustning som kommun anskaffat även för annan verksamhet än som

avses i första stycket får staten från och med den 1 juli 1970 nyttja för dom-

stolsändamål i samma omfattning som egendomen dessförinnan använts för

sådant ändamål. Staten betalar de kostnader för drift och underhåll av egen­

domen som föranledes av statens nyttjande.

Rådhusrätts lokaler m. m.

7 §

I fråga om överlåtelse av hyresrätt som stad har till lokaler för rådhus­

rätts verksamhet äger 4 § första stycket motsvarande tillämpning.

Bostadsrätt som stad har till lokaler för rådhusrätts verksamhet skall sta­

den överlåta till staten från och med den 1 juli 1970.

8

§

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till stad tillhöriga lokaler för råd­

husrätts verksamhet äger 5 § motsvarande tillämpning.

9 §

Vad som föreskrives i 6 § äger motsvarande tillämpning beträffande ut­

rustning och abonnemang på telefonanläggning som stad med rådhusrätt

tillhandahåller för rådhusrättens verksamhet.

Bidragsskyldighet för stad med rådhusrätt

10

§

Stad med rådhusrätt skall under tio år från och med den 1 juli 1970 utge

bidrag till statsverket enligt följande grunder.

Bidraget skall varje år utgå med belopp som motsvarar hälften av stadens

sammanlagda kostnader för rådhusrättens lokaler under åren 1967 och 1968.

48

Med kostnader avses härvid marknadshyran för lokalerna samt de verkliga

kostnaderna för lokalernas uppvärmning, belysning och städning.

Bidraget fastställes av myndighet som Konungen bestämmer.

Myndighet som avses i tredje stycket kan träffa avtal med stad om att

stadens bidrag skall erläggas under kortare tid än som anges i första stycket

eller uppdelas på annat sätt än som anges i andra stycket.

Fastställande av hyra m. m.

11

§

För nyttjanderätt som avses i 5 § betalar staten ersättning som svarar mot

kommunens självkostnad för lokalerna.

För nyttjanderätt som avses i 8 § betalar staten hyra som motsvarar vad

likvärdiga lokaler betingar i orten.

Om överenskommelse ej träffas bestämmes ersättningens eller hyrans

storlek av en för hela landet gemensam nämnd, bestående av en opartisk

ordförande och två ledamöter. Konungen förordnar ordförande och ledamö­

ter, en av ledamöterna på förslag av styrelsen för svenska kommunförbun­

det.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden. Ordfö­

randen skall dock säga sin mening först.

Ersättningsskyldighet

12

§

Staten kan uttaga särskild ersättning, om tingshusbyggnadsskyldige efter

utgången av juni 1968

1. förfogat över sina tillgångar för annat ändamål än tingshusbyggnads­

skyldige haft att tillgodose,

2. utan tillräckliga skäl slutit avtal eller gjort utfästelser vilka avser även

tid efter den 30 juni 1970 och genom vilka staten tillskyndas avsevärt för­

fång,

3. eftersatt sina åligganden i sådan grad att lokaler eller inventarier för

domstolen icke är i godtagbart skick den 1 juli 1970,

4. vidtagit annan särskild åtgärd i syfte att överföra kostnader på staten.

13 §

Vad som föreskrives i 12 § 3. äger motsvarande tillämpning beträffande

stad med rådhusrätt.

14 §

Fråga om ersättning enligt 12 eller 13 § prövas av Konungen. Innan sådan

fråga avgöres skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen samt tingshusbygg­

nadsskyldige eller staden.

Närmare bestämmelser om sättet för uttagande av ersättningen meddelas

av Konungen.

Arkivhandlingar

15 §

Tingshusbyggnadsskyldige skall för förvaring och vård överlämna sina

arkivhandlingar till häradsrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

49

Tillsyn m. m.

16 §

Åsidosätter tingshu sbyggnad ssky] dige, stad med rådhusrätt eller annan

kommun sina skyldigheter enligt denna lag skall länsstyrelsen förordna om

rättelse.

Efterkommes ej länsstyrelsens förordnande kan länsstyrelsen förelägga

vite och utdöma vitet.

17 §

I ärende som avses i 14 eller 16 § företrädes tingshusbyggnadsskyldige av

senast behöriga stämma eller styrelse.

Besvär

18 §

Talan mot beslut, som länsstyrelse eller myndighet som avses i 10 § tredje

stycket meddelat enligt denna lag, föres hos Konungen.

Mot beslut av nämnd som anges i 11 § tredje stycket får talan ej föras.

Avvecklingskostnader

19 §

De kostnader för avveckling av tingshusbyggnadsskyldiges förvaltning

som belöper på tiden efter den 30 juni 1970 betalas av staten.

Tillämpningsföreskrifter

20

§

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den etc.-----------

Har tingslags eller tingshållningsdistrikts omfattning ändrats under tiden

den 1 juli 1968—den 30 juni 1970 äger Konungen när anledning därtill före­

kommer föreskriva att 12 § skall tillämpas endast beträffande del av tings­

lag eller tingshållningsdistrikt som består den 30 juni 1970.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 25 mars 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet R^egner,

regeringsrådet

M^artenius,

justitierådet

B^ernhard,

justitierådet

H^esser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justi-

tieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 13 mars 1970,

hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlå­

tande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag med vissa bestäm­

melser i anledning av statens övertagande av lokalhållningen för de allmänna

underrätterna, 2) lag om ändring i lagen (1969: 255) om ändring i rätte­

gångsbalken, 3) lag om ändring i byggningaballcen, 4) lag om ändring i lagen

(1965: 655) med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvud­

mannaskapet för rådhusrätterna, 5) lag om ändring i kommunaltjänsteman-

nalagen (1965: 275).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Karin Bredberg-Olsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 dr 1970

51

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist,

G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfberg,

L^idbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lo­

kalhållningen för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i byggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (196b: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och anför.

Vissa mindre, redaktionella jämkningar bör göras i förslaget under 1.

Jag hemställer att få ta upp vissa organisations- och anslagsfrågor som

hänger samman med förstatligandet.

1. Särskilda problem möter i samband med själva övertagandet. Detta

gäller i synnerhet i fråga om tingshusbyggnadsskyldiges egendom. De till­

gångar som staten skall överta från tingshusbyggnadsskyldige är av mycket

skiftande slag. De omfattar fast och lös egendom, penningmedel, banktill­

godohavanden, hyres- och bostadsrätter, telefonabonnemang m. m. Också

de skulder och övriga förpliktelser som staten skall överta kan vara av olika

slag. Det kommer därför att krävas ett omfattande inventeringsarbete i

samråd med de nuvarande lokalhållarna. Inventeringen bör ske före års­

skiftet 1970/71. Om möjligt bör eventuella tvistefrågor som därvid uppkom­

mer också avgöras före samma tidpunkt. Andra frågor som kräver en snar

lösning gäller hyresrätt till domstolslokaler, försäkringar som avser fast

eller lös egendom, uppsägning av bankmedel och uppgörelser med tingshus­

byggnadsskyldiges borgenärer. Även på personalsidan uppkommer stora

problem som måste lösas. Sålunda krävs det en inventering av den personal

52

som är anställd hos nuvarande lokalhållare, anställningsbehovet för framti­

den måste utredas o. s. v.

Som jag har anfört vid remissen till lagrådet räknar jag med att det i en­

staka fall kan bli fråga om att träffa uppgörelse med kommuner och andra

om överlåtelse till dem av fast eller lös egendom, fonderade medel o. d. I något

eller några fall kan det också bli aktuellt att förhandla om ersättning till

kommun för att tingshus byggts på visst sätt på statens begäran.

I fråga om övertagandet av lokalhållningen för de nuvarande rådhusrät­

terna torde problemen bli väsentligt mindre. Också i dessa fall krävs emel­

lertid viss inventering och uppgörelser i olika frågor, t. ex. om utbyte av in­

ventarier och om överlåtelse till stad av konstföremål o. d. I övrigt kan näm­

nas att förhandlingar om hyressättningen för domstolslokaler kommer att

behöva tas upp i många fall.

Som jag tidigare har anfört bör Kungl. Maj :t få befogenhet att träffa upp­

görelse i de frågor som jag nu har nämnt. De generella bemyndiganden, som

riksdagen lämnat Kungl. Maj :t att sälja staten tillhörig fast egendom, med

de av riksdagen fastställda riktlinjerna härför, torde emellertid inte vara

tillräckliga för de speciella fall av överlåtelser som det är fråga om här.

Kungl. Maj :t bör därför få ett särskilt bemyndigande att oberoende av egen­

domens värde under de förutsättningar jag tidigare har angett överlåta fast

egendom, som staten övertar från lingshusbyggnadsskyldige, och att härvid

göra de avvikelser från eljest tillämpliga riktlinjer som motiveras av de

särskilda förhållandena.

Det åligger byggnadsstyrelsen att förvalta den fasta egendom som staten

övertar från nuvarande lokalhållare. Också de hyresfrågor som uppkommer

är det byggnadsstyrelsens sak att sköta.

De problem som är förknippade med genomförandet av reformen bör an­

gripas på olika sätt beroende på frågans art. När det gäller fast egendom och

förhyrningar faller det i regel inom byggnadsstyrelsens område att också

förhandla med kommuner och andra. Statens förhandlingsnämnd brukar

dock efter uppdrag föra förhandlingar med kommuner. Jag anser att för-

liandlingsnämnden också i detta fall bör anförtros vissa speciella förhand-

lingsfrågor.

Till stor del faller emellertid de problem som hänger samman med över­

tagandet utanför nu nämnda myndigheters kompetens. Med hänsyn härtill

har jag kommit till den uppfattningen att genomförandet av förstatligandet,

i den mån uppgiften inte ankommer på viss eller vissa myndigheter enligt

för dem gällande bestämmelser, bör anförtros åt ett särskilt organ i form av

en tillfälligt inrättad nämnd. I den bör ingå representanter för såväl staten

som kommunerna. Enligt min mening bör nämnden lämpligen bestå av ord­

förande och fyra andra ledamöter, av vilka två utses på förslag av kommun­

förbundet. Nämnden bör ha ett fast sekretariat. Den bör ha fullmakt att på

statens vägnar sluta avtal i vissa med övertagandet sammanhängande frågor

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1970

53

som inte faller inom byggnadsstyrelsens eller förhandlingsnämndens om­

råde. I övrigt bör nämnden avge förslag till Kungl. Maj :t i uppkommande

frågor. Ett nära samarbete bör ske med byggnadsstyrelsen och förhandlings-

nämnden.

Under förutsättning att riksdagen godtar nu framlagda förslag kommer

jag att så snart som möjligt föreslå Kungl. Maj:t att meddela de bestämmel­

ser som behövs för att nämnden skall komma i verksamhet. Jag räknar med

att dess arbete skall vara avslutat i början av år 1971.

2. Förstatligandet av lokalhållningen aktualiserar också vissa anslagsfrå­

gor. Medel behövs både för löpande underhåll och drift och för investering­

ar.

För budgetåret 1970/71 har under andra huvudtiteln till underrätterna an­

visats ett förslagsanslag av 161 567 000 kr. Detta anslag är inte beräknat

att täcka lokalkostnader för andra underrätter än vattendomstolarna, för

vilkas lokaler staten redan tidigare är ansvarig. På grundval av material

som har lagts fram i departementspromemorian om förstatligandet och i re­

missyttranden över den beräknar jag att de årliga kostnaderna för statens

lokalhållning för de allmänna underrätterna kommer att tills vidare uppgå till

ungefär 21 milj. kr. I detta belopp ingår löner till personal som nu är an­

ställd av tingshusbyggnadsskyldige och som bör beredas statlig anställning.

Kostnaden bör belasta nämnda förslagsanslag. Detsamma gäller kostnader­

na för den nämnd som jag tidigare har förordat samt de övriga kostnader

som kan uppstå i samband med genomförandet av förstatligandet. Anslaget

torde därför komma att i motsvarande mån överskridas under budgetåret

1970/71.

Genomförandet av den domkretsreform som beslöts av 1969 års riksdag

medför under de närmaste åren behov av nya domstolsbyggnader eller om-

eller tillbyggnad av befintliga tingshus på många håll i landet. Behovet av

investeringar för detta ändamål kommer att närmare utredas under inne­

varande år och jag kommer att hemställa att Kungl. Maj :t i nästa års stats-

verksproposition föreslår riksdagen att för budgetåret 1971/72 anvisa ett

investeringsanslag för domstolsbyggnader.

3. Enligt 1 § första stycket lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbal­

ken är fr. o. m. den 1 januari 1971 tingsrätt allmän underrätt. I 2 § första

stycket föreskrivs att i tingsrätt skall finnas lagman och eu eller flera råd­

män.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att Kungl. Maj :t i anledning av

dessa bestämmelser den 27 februari 1970 förordnat att i var och en av de

tingsrätter som inrättas skall fr. o. m. den 1 januari 1971 finnas en tjänst

för lagman. Vad beträffar tjänster för rådmän kommer jag senare i år att

hemställa att Kungl. Maj :t i särskild proposition föreslår riksdagen att

Kungl. Maj :t bemyndigas inrätta sådana tjänster i tingsrätt vars domkrets

omfattar större delar av två eller flera nuvarande domstolars områden. Vid

54

tingsrätt som i huvudsak kommer att ha samma domkrets som en nuvarande

häradsrätt eller rådhusrätt kommer den 1 januari 1971 att inrättas samma

antal tjänster för rådmän som det kommer att finnas tjänster för tingsdomare

eller rådmän vid ingången av budgetåret 1970/71.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av lo­

kalhållningen för de allmänna underrätterna,

2) lag om ändring i lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i bgggningabalken,

4) lag om ändring i lagen (1964: 645) med vissa bestämmelser angående

statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna,

5) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275),

6) lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun

vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

7) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i samband med förstatligandet av lokal­

hållningen för underrätterna, under de förutsättningar som jag har angett,

överlåta fast egendom m. in. som staten därvid övertar,

dels godkänna de riktlinjer i övrigt för genomförandet av förstatligandet

som jag har angett i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1970

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 I 69