2

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika åtgärder på avgifts- och skatteområdet i syf­

te att stabilisera samhällsekonomin. Förslagen innebär bl. a., att den all­

männa arbetsgivaravgiften från ingången av år 1971 höjs från nuvarande

1 % till 2 % och att energiskatten på i första hand den privata förbruk­

ningen av elkraft samtidigt höjs från 7 % till 10 %. Från samma tidpunkt

föreslås en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från 2,9 % till

3,1 %. Vidare föreslås med verkan fr. o. m. den 1 november 1970, att be­

skattningen av motorbränslen höjs med 10 öre/liter för bensin och 8 öre/

liter för brännolja och gasol, att den särskilda skatten på sprit och vin höjs

med ca 10 % samt att den höjda mervärdeskatt, som sedan den 9 februari

i år gäller för vissa varor, utsträcks till att omfatta även vissa hushållskapi-

talvaror samt sprit och vin. Den höjda medvärdeskatten föreslås dessutom

ändrad från nuvarande 14 % till 15 %, dvs. till den höjd som kommer att

gälla för mervärdeskatten efter årsskiftet enligt beslut av vårriksdagen.

De föreslagna ändringarna kan beräknas medföra en inkomstökning för

staten av ca 1 850 milj. kr. för år enligt nuvarande förhållanden. Härav kan

ca 775 milj. kr. beräknas inflyta under det löpande budgetåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968: 419) om allmän

arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Arbetsgivare erlägger allmän ar­

betsgivaravgift med belopp motsva­

rande en procent av summan av

vad arbetsgivaren utgivit under året

som lön till arbetstagare i pengar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad. I fråga om sådan ar­

betstagare hos redare som avses i 1 §

första stycket förordningen den 16

maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

beräknas dock allmän arbetsgivar­

avgift efter den lägre procentsats

som Konungen fastställer med mot­

svarande tillämpning av 2 § andra

stycket förordningen den 18 decem­

ber 1959 (nr 555) angående redares

avgifter i vissa fall enligt lagen om

allmän försäkring.

Vid beräkningen----------------------- a

(Föreslagen lydelse)

Arbetsgivare erlägger allmän ar­

betsgivaravgift med belopp motsva­

rande två procent av summan av

vad arbetsgivaren utgivit under året

som lön till arbetstagare i pengar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad. I fråga om sådan ar­

betstagare hos redare som avses i 1 §

första stycket förordningen den 16

maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

beräknas dock allmän arbetsgivar­

avgift efter den lägre procentsats

som Konungen fastställer med mot­

svarande tillämpning av 2 § andra

stycket förordningen den 18 decem­

ber 1959 (nr 555) angående redares

avgifter i vissa fall enligt lagen om

allmän försäkring.

män försäkring.

4 §•

Fysisk person, som åtnjutit in­

komst av annat förvärvsarbete en­

ligt 11 kap. 3 § lagen om allmän för­

säkring i form av inkomst av här

i riket bedriven rörelse eller inkomst

av här belägen jordbruksfastighet

som brukas av honom, erlägger all­

män arbetsgivaravgift med belopp

motsvarande en procent av sådan

inkomst, i den mån arbetsgivare icke

har att erlägga allmän arbetsgivar­

avgift för inkomsten enligt 2 § den­

na förordning.

Fysisk person, som åtnjutit in­

komst av annat förvärvsarbete en­

ligt 11 kap. 3 § lagen om allmän för­

säkring i form av inkomst av här

i riket bedriven rörelse eller inkomst

av här belägen jordbruksfastighet

som brukas av honom, erlägger all­

män arbetsgivaravgift med belopp

motsvarande två procent av sådan

inkomst, i den mån arbetsgivare icke

har att erlägga allmän arbetsgivar­

avgift för inkomsten enligt 2 § den­

na förordning.

4

Till grund----------------------- föregått taxeringsåret.

Har inkomst-----------------------i beräkning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 decem­

ber 1970 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december

1970 och som upptages till beskattning vid 1972 eller senare års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1971 års taxe­

ring eller vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 19 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän för.

säkring skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

19

4

Avgift till sjukförsäkringen enligl

1 § skall utgå med två och nio tion­

dels procent av det belopp, varå av­

giften skall beräknas. Av avgiften

skola tio tjugoniondelar användas

till bestridande av de allmänna för­

säkringskassornas utgifter för sjuk­

vårdsersättning och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

Medlen fördelas mellan kassorna i

förhållande till deras utgifter för

vartdera ändamålet under året; och

skola därvid de utgifter för läkeme­

del, som åvila kassorna, anses ingå

i utgifterna för sjukvårdsersättning.

Konungen äger med riksdagen för­

ordna, att viss del av de medel, som

enligt vad nu sagts skola tillgodo-

föras de allmänna försäkringskas­

sorna, i stället skall ingå till en fond,

benämnd allmänna sjukför­

säkringsfonden, vilken för-

1 Senaste lydelse 1969: 650.

(Föreslagen lydelse)

kap.

§L

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § skall utgå med tre och en tion­

dels procent av det belopp, varå av­

giften skall beräknas. Av avgiften

skola tio trettio endelar användas

till bestridande av de allmänna för­

säkringskassornas utgifter för sjuk­

vårdsersättning och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

Medlen fördelas mellan kassorna i

förhållande till deras utgifter för

vartdera ändamålet under året; och

skola därvid de utgifter för läkeme­

del, som åvila kassorna, anses ingå

i utgifterna för sjukvårdsersättning.

Konungen äger med riksdagen för­

ordna, att viss del av de medel, som

enligt vad nu sagts skola tillgodo-

föras de allmänna försäkringskas­

sorna, i stället skall ingå till en fond,

benämnd allmänna sjukför­

säkringsfonden, vilken för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

5

(.Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

valtas enligt grunder som fastställas valtas enligt grunder som fastställas

i enahanda ordning.

i enahanda ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

I fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestäm­

melser.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1959: 555) angående redares avgifter

i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att o § förordningen (1959: 555) angående redares

avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring1 2

skall erhålla nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5

Av avgiften till sjukförsäkringen

skola tio tjugoniondelar användas

till bestridande av de allmänna för­

säkringskassornas utgifter för sjuk­

vårdsersättning och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning.

(Föreslagen lydelse)

:2.

Av avgiften till sjukförsäkringen

skola tio trettioendelar användas

till bestridande av de allmänna för­

säkringskassornas utgifter för sjuk­

vårdsersättning och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

I fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestäm­

melser.

1 Förordningen omtryckt 1962: 397.

2 Senaste lydelse 1969: 652.

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 156

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970

4) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor

Härigenom förordnas, att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt

på vissa varor skall ha nedan angivna lydelse1.

Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall utgå med

15 procent av beskattningsvärdet vid skattepliktig omsättning eller införsel

av följande varor, nämligen

1. personbil och med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri ut­

rustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram med undantag av for­

don som är avsett att användas i yrkesmässig trafik,

2. motorcykel, snöskoter samt campingvagn eller s. k. husvagn,

3. fartyg och fartygsmotor med undantag av fartyg eller motor till fartyg

som är avsett att användas i yrkesmässig trafik,

4. televisionsmottagare, även i kombination med radiomottagare, skivspe­

lare eller liknande, med undantag av s. k. monitor och annan mottagare för

bild- och ljudöverföring per tråd,

5. diskmaskin, frysskåp och frysbox, kylskåp och svalskåp, elektrisk tvätt­

maskin och torkcentrifug samt elektrisk spis av golvmodell och annan elek­

trisk spis med ugn,

6. rusdryck, med undantag av starköl, vid annan omsättning än i samband

med förtäring (utskänkning).

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.

1 Ändringarna innebär att procenttalet i första stycket höjs från 14 till 15 % och att i förord­

ningen införs två nya punkter, 5 och 6.

8

Kiingl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

6) Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxan (1968: 25)

Härigenom förordnas, att Anm. efter tulltaxenummer 22.10 tulltaxan

(1968: 25) skall ha nedan angivna lydelse.

22 kap. Drycker, alkohol och ättika1

Anm. För-----------75 centiliter:

Cognac............................................................................................................... 54: —

Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky............................................. 45: —

Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ....................... 39: —

Vin:

musserande:

champagne .............................................................................................. 25: —

annat ........................................................................................................ 16: —

andra slag med en alkoholhalt:

överstigande 14 volymprocent............................................................ 16: —

icke överstigande 14 volymprocent................................................... 7: —

För spritdrycker----------- sådan skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.

1 Omtryckt 1970: 7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

9

7) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1966:21) om särskild skatt

på motorbränslen skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 fi­

skarten utgår för bensin och bränn- Skatten utgår för bensin med fem­

olja med fem och för gasol med fyra ton, för brännolja med tretton och

öre för liter.

för gasol med tolv öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.

8) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 14 § förordningen (1957:262) om allmän

energiskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

1 in o m2. Skatten utgår

Skatten utgår med tio procent av

a) för elektrisk kraft, som för- kraftens beskattningsvärde.

brukas i industriell rörelse med en

förbrukning av mer än W 000 kilo­

wattimmar för driftställe under helt

beskattningsår, med tio procent av

kraftens beskattningsvärde och

b) för annan kraft med sju pro­

cent av kraftens beskattningsvärde.

Såsom driftställe skall anses varje

1 Omtryckt 1964: 350.

2 Senaste lydelse 1958: 71.

10

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

i tekniskt avseende självständig in­

dustriell anläggning, dock att när­

liggande anläggningar, som drivas

av samma ägare eller innehavare,

skola anses såsom ett enda driftstäl­

le om kraftanskaffningen är i hu­

vudsak gemensam.

Med beskattningsår----------------------- 30 juni.

Beskattningsvärdet är —------------------- icke skatt.

2 mom. Kan under löpande be­

skattningsår icke avgöras, huruvida

förbruknnigen i industriell rörelse

kommer att överskjuta 40 000 kilo­

wattimmar, men har förbrukningen

under den närmast före beskatt­

ningsåret tilländalupna tolvmåna-

dersperioden överskjutit nämnda

energikvantitet, skall förbrukaren

erlägga preliminär skatt med belopp

motsvarande tio procent av kraftens

beskattningsvärde. Vad i denna för­

ordning stadgas om skatt skall i till­

lämpliga delar gälla här avsedd pre­

liminär skatt.

3 m o m1. Där under ett beskatt­

ningsår förbrukningen i industriell

rörelse överskjutit 40 000 kilowatt­

timmar men skatt för den förbruka­

de kraften erlagts med lägre pro­

centtal av kraftens beskattningsvär­

de än tio, skall till statsverket i ef­

terhand inlevereras skatt med det

procenttal av beskattningsvärdet

varmed den erlagda skatten under­

stiger tio procent av samma värde.

Har under ett beskattningsår för­

brukningen i industriell rörelse icke

över skjutit 40 000 kilowattimmar

men har skatt för den förbrukade

kraften erlagts med tio procent av

kraftens beskattningsvärde, skall

snarast efter beskattningsårets ut­

gång skatt restitueras med det pro­

centtal av beskattningsvärdet var­

med skatten skall understiga tio

procent av samma värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Denna förordning träder i kraft den 20 december 1970. Äldre bestämmel­

ser tillämpas fortfarande, i fråga om skattepliktig distribution, på skatt

1 Senaste lydelse 1958: 71.

11

som efter den 19 december 1970 uttages för sådan förbrukning av elektrisk

kraft som till någon del hänför sig till tid före den 20 december 1970 och,

i fråga om skattepliktig egenförbrukning, på skatt för vilken redovisnings­

period omfattar tid före den 20 december 1970.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1970

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970:165) om ändring i lagen (1962: 398)

om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen (1970:

165) om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1971. Äldre bestämmelser gäl­

ler dock fortfarande i fråga om folk­

pensionsavgift, som påföres för år

1970 eller tidigare år.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1971. Äldre bestämmelser gäl­

ler dock fortfarande i fråga om folk­

pensionsavgift, som påföres för år

1971 eller tidigare år.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

,

H

olmqvist

, A

spling

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

eijer

, M

yrdal

,

O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbosi

,

C

arlsson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa finanspoli­

tiska åtgärder, m. in., och anför.

Den ekonomiska utvecklingen under åren 1969 och 1970 har präglats av

en internationell högkonjunktur med en stark ökning i efterfrågan och en

därav föranledd kraftig pris- och lönestegring. Denna utveckling har bl. a.

för vårt land medfört en försatt negativ bytesbalans och en framför allt

under ar 1969 starkt försämrad valutareserv. Vid en analys av förhållan­

dena visar det sig att vi under fjolåret och första halvåret av 1970 haft en

osedvanligt stark lagerökning, vilket förklarar en väsentlig del av det negati­

va utfallet av våra transaktioner med omvärlden. Denna lageruppbyggnad

tycks emellertid nu ha kulminerat, dels betingat av att priserna på vissa ut­

slagsgivande råvaror, bl. a. järn och stål, visat fallande tendens dels därför att

en stor lagerhållning i och för sig är en i dagens ränteläge särskilt kostnads­

krävande faktor.

Den svenska varuexporten har under 1970 visat en god utveckling och har

under senare månader t. o. in. överstigit den osedvanligt höga importen vär­

demässigt sett. Samtidigt har valutareserven legat oförändrad. Vi lever

emellertid med smala marginaler framför allt därför att vi gick in i år 1970

med en bytesbalansbrist på drygt 1 miljard kr. Rimligtvis bör vi utnyttja

var goda exportkonjunktur för att stärka valutareserven och våra allmänna

handels- och bytesrelationer med omvärlden. En förändrad situation har

också uppstått därigenom att vårt traditionella underskott på varuhandelns

område, som tidigare kunde balanseras genom vårt lika traditionella över­

skott på tjänsteområdet, numera på grund av åtaganden i u-hjälpsprogram-

met och den för varje år starkt svällande turismen inte längre fungerar

som utjämnande faktor.

Vid eu bedömning av orsakerna till underskottet i utrikesbalansen torde

knappast kostnadsutvecklingen sett i sin internationella jämförelse vara för

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

13

hög. Kostnadsläget har under nuvarande högkonjunktur inte varit någon

begränsande faktor för exporten. Kapacitetsutnyttjandet har varit högt upp­

drivet, och vad som hindrat en ytterligare produktionsökning har på vissa

områden varit bristen på arbetskraft. Industrins orderböcker är i dag bättre

fyllda än de varit på många år och på områden som varvsindustrin och re­

derinäringen har en överraskande snabb förbättring ägt rum. Situationen

är emellertid annorlunda för en del utlandskonkurrerande hemmaindustrier

som sko- och tekoindustrierna, där den allmänna kostnadsutvecklingen och

konkurrensläget i förhållande till billig import tvingat fram omställningar

och nedläggningar. Strukturomläggningen inom svensk industri är en allt­

jämt aktuell företeelse vilket förklarar att vi mitt i en utpräglad högkon­

junktur har att driva en intensiv och kostnadskrävande arbetsmarknads­

politik för sysselsättningens tryggande.

Lönehöjningarna har under året framför allt inom exportindustrin ge­

nom kraftiga löneglidningar varit påtagliga. Sett i sitt internationella sam­

manhang har i stort sett samma fenomen ägt rum i våra konkurrentländer

som en följd av den höga internationella efterfrågan. Denna utveckling paral­

lellt med en allmänt prisuppdrivande efterfrågan har ofrånkomligen föran­

lett en internationell prisstegring där vårt land sett i de senaste årens per­

spektiv inte framstår som speciellt framträdande.

Den privata konsumtionens ökning under år 1970 kommer på det hela

taget att framstå som modererad, vår bilkonsumtion som den tar sig ut­

tryck i köp av nya bilar kommer att ligga lägre än för ett år sedan, medan

däremot turismen starkt ökar. Den offentliga konsumtionen framför allt

på undervisningens, sjukvårdens och åldringsvårdens områden visar som

väntat en stadig och stark expansion.

Då man söker förklaringen till den negativa bytesbalansen pekar indicier­

na mot bl. a. den tidigare omnämnda lageruppbyggnaden i industri och

handel, stödd av en välkommen men importkrävande investeringsaktivitet,

framför allt inom industrisektorn. Eftersom emellertid lageruppbyggnaden

tycks ha kulminerat bör en för bytesbalansens vidkommande välkommen

rekyl så småningom inträda.

Detta konstaterande får emellertid inte föranleda oss att underskatta det

allvarliga i dagens ekonomiska situation eller befria oss från det ultimativa

kravet att återställa balansen i förhållandet med utlandet. Vi gick som

jag tidigare framhållit in i år 1970 med en balansbrist uppskattningsvis på

drygt 1 miljard kr. och vår målsättning måste vara att eliminera detta un­

derskott. Rekommendationen är i teorin enkel och kan uttryckas sålunda:

Vi bör medvetet styra över de reala resurserna till exportindustrin och den

utlandskonkurrerande hemmamarknadsindustrin samtidigt som vi håller den

privata och offentliga konsumtionen inom de gränser som är förenliga med

den målsättning som kravet på bytesbalansens återställande reser. I prakti­

ken har det att göra med moderation i löneanspråken och den offentliga

14

sektorns expansion. Därför erfordras en stram och restriktiv budgetbehand­

ling för att stabilisera prisutveckling och internationell konkurrenskraft.

Det betyder inte att situationen är så dramatisk att vi behöver bryta den

sociala reformverksamheten i form av gjorda åtaganden mot medborgarna.

Sysselsättningens upprätthållande och samhällets garanti för medborgarnas

trygghet i livets skiften är politiska åtaganden varom enighet råder.

De aktuella åtgärder som omgående bör genomföras för stabilisering av

ekonomin bör inriktas på att skäi'pa finanspolitiken, i syfte att dämpa den

efterfrågan som tar sig uttryck i en allt för högt uppdriven import. De däm­

pande åtgärderna bör således rikta sig mot såväl den privata konsumtionen

som mot företagen. De senare skapar i dagens efterfrågekonjunktur via en

onormal löneglidning risker för att de reguljära löneförhandlingarna blir

speciellt komplicerade och, i fråga om lönekraven, att dessa blir alltför upp­

drivna för att rymmas inom det samhällsekonomiska utrymmet. Eftersom

någon selektion inom företagssektorn med hänsyn till skiftande räntabilitet

inte i praktiken kan genomföras, kan den eftersträvansvärda dämpningen

ske endast genom en generell höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften.

Denna bör höjas med en procentenhet till två procent. Det betyder en in­

dragning av ca 900 milj. kr. och föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

Från samma tidpunkt bör vidare arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

höjas med 0,2 procentenheter till 3,1 procent för att täcka de underskott som

den nuvarande avgiftssatsen medför i finansieringen av kostnaderna för

tilläggssjukpenning.

En dämpning av den privata efterfrågan kan tänkas genomföras genom

en tidigareläggning av den vid årsskiftet avsedda höjningen av mervärde­

skatten. Motivet härför skulle vara att förhindra en utpräglad hamstrings-

rush. Det ligger en del i det argumentet då vi har erfarenhet av att en kom­

mande och på förhand bestämd höjning av den generella indirekta beskatt­

ningen brukar utlösa både en önskan hos konsumenterna att köpa före

skattehöjningen och en aktivitet hos handeln att uppmana till sådana för-

handsköp.

Denna för den reguljära handeln störande och ur andra synpunkter olus­

tiga hamstringspsykos är mest uppenbar då det gäller de s. k. kapitalvaror­

na. Av denna anledning beslutade riksdagen vid årets vårsession ett tidigare

ikraftträdande av mervärdeskattens höjning för ett begränsat varusortiment.

Riksdagen ansåg sig emellertid vid det tillfället inte kunna följa regerings-

förslaget fullt ut i fråga om det varusortiment som propositionen innehöll

(prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51).

I dagsläget och inför den aviserade höjningen av mervärdeskatten vid

årsskiftet 1970/71 anser jag att Kungl. Maj:t bör återkomma med förslag

om höjd mervärdeskatt snarast möjligt på de kapitalvaror som undantogs

av riksdagen i våras. Någon allmän tidigareläggning av mervärdeskattehöj­

ningen vill jag med hänsyn till att denna sammankopplats med eu direkt

skattesänkning, i huvudsak för de lägre inkomsttagarna, inte förorda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

16

Det beror ytterst på oss själva om den utveckling som gjort oss till en av de

ledande nationerna i fråga om trygghet och levnadsstandard skall grundläg­

gas och fortsätta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Den allmänna arbetsgivaravgiften

.Tåg har i det föregående anfört skälen för en höjning av den allmänna

arbetsgivaravgiften till 2 %. F. n. gäller att arbetsgivare betalar sådan avgift

med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmå­

ner i form av kost eller bostad. Vidare erlägger fysisk person som haft in­

komst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jord­

bruksfastighet som brukas av honom sådan avgift med belopp motsvaran-

1 % av denna sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän

arbetsgivaravgift för inkomsten. Bestämmelserna om allmän arbetsgivar­

avgift har tillämpats på sådana inkomster hänförliga till tiden efter den

31 december 1968 som upptagits till beskattning tidigast vid 1970 års taxe­

ring.

Den högre allmänna arbetsgivaravgiften bör i princip utgå för löner som

utges efter den 31 december 1970 och inkomster av tidigare angivet slag

som är hänförliga till tiden efter nämnda dag.

Såvitt gäller arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift äger förordningen

(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­

säkring, m. m., motsvarande tillämpning. Detta innebär bl. a. att avgiftsun­

derlaget bestäms av riksförsäkringsverket, som vidare beräknar avgiften och

i flertalet fall även uppbär den. Härvid erlägger arbetsgivaren preliminär

avgift under det kalenderår för vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas.

Enligt 20 § förordningen utgår i regel preliminär avgift för visst år med

belopp som motsvarar arbetsgivarens under nästföregående år debiterade

slutliga avgift. Är emellertid de för utgiftsåret gällande procentsatserna för

avgiftsuttaget högre eller lägre än procentsatserna för det år som den debi­

terade slutliga avgiften avser skall hänsyn tas till detta vid bestämmandet

av den preliminära avgiften. Kungl. Maj :t kan förordna att hänsyn skall

tas till även mera betydande ändringar som avgiftsunderlaget kan antas

undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt 27 § förord­

ningen utfärdar riksförsäkringsverket räkning på arbetsgivaravgiften och

räkningen översänds till arbetsgivaren senast den 18 januari under det år

avgiften skall erläggas.

I fråga om allmän arbetsgivaravgift som erläggs av rörelseidkare eller

jordbrukare gäller att underlaget bestäms av lokal skattemyndighet med

ledning av den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt och att av­

giften påförs i samband med slutlig skatt. Möjligheten att använda brutet

räkenskapsår kan i undantagsfall innebära att inkomst av rörelse eller

17

jordbruksfastighet under de två första månaderna av år 1971 tas upp till

beskattning redan vid samma års taxering. Principiellt skulle då allmän

arbetsgivaravgift efter 2 % av avgiftsunderlaget utgå för inkomster under

dessa månader. Av flera skäl, bl. a. frågans ringa fiskala betydelse, föreslår

jag att någon förhöjd avgift inte skall utgå för inkomster som tas upp till

beskattning vid 1971 års taxering.

Användandet av brutet räkenskapsår kan vidare komma att medföra att

rörelseidkare eller jordbrukare vid 1972 års taxering kommer att beskattas

även för inkomst som intjänats före den 1 januari 1971. Det är givetvis

inte meningen att avgift beräknad efter 2 % av underlaget skall utgå för

tiden före denna dag. Av den anledningen är det i sådana fall nödvändigt att

dela upp inkomsten på en del hänförlig till tiden före den 1 januari 1971

och en övrig del. I flertalet fall torde detta kunna ske genom proportione­

ring, varvid lika stor inkomst beräknas ha influtit under varje månad un­

der räkenskapsåret. Detta motsvarar det förfarande som användes när av­

giften infördes.

Jag är medveten om att den höjda allmänna arbetsgivaravgiften inte auto­

matiskt kommer att beaktas på debetsedlarna för preliminär skatt för åren

1971 och 1972 i de fall allmän arbetsgivaravgift påförs i samband med slut­

lig skatt. Detta anser jag böra godtas med hänsyn till att den ökade avgif­

ten i de allra flesta fall torde uppgå till förhållandevis små belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

I detta sammanhang vill jag, efter samråd med chefen för socialdeparte­

mentet, ta upp frågan om höjning av arbetsgivaravgiften till den allmänna

sjukförsäkringen.

Arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. 1 och 4 §§

lagen (1962:381) om allmän försäkring med 2,9 % av arbetsgivares löne­

kostnader med bortseende från den del av varje arbetstagares lön som för

år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Av avgiften skall 10/29 användas till bestridande av försäk­

ringskassornas utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden, 19/29, till

bestridande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad sjukpen­

ningen svarar mot inkomst av anställning.

I grunderna för finansieringen av sjukförsäkringen har räknats med att

75 % av kostnaderna för tilläggssjukpenning som nyss nämnts skall täckas

genom arbetsgivaravgiften. Riksförsäkringsverket har i sin framställning

om bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1971/72 anfört att arbets­

givaravgifterna för åren 1969 och 1970 kan beräknas ge ett underskott av

omkring 150 resp. 120 milj. kr. i förhållande till den del av kostnaderna för

tilläggssjukpenning som de sålunda avses täcka. I den mån arbetsgivarav­

18

gifterna överstiger eller underskrider den angivna andelen av kostnaderna

för tilläggssjukpenning skall reglering ske i föreskriven ordning genom

överföring resp. återföring från den allmänna sjukförsäkringsfonden. Efter

täckning av de beräknade underskotten för åren 1969 och 1970 kan behåll­

ningen i denna fond beräknas nedgå till omkring 180 milj. kr. Fonden kan

med en så låg behållning befaras bli otillräcklig för att täcka ytterligare

uppkommande underskott.

Från riksförsäkringsverket har inhämtats att, med oförändrad avgifts­

sats, fortsatta underskott kan beräknas uppstå i finansieringen av kostna­

derna för tilläggssjukpenningen för åren 1971 och 1972 med ett belopp på

mellan 100 och 150 milj. kr. för vart och ett av åren. För att täcka de under­

skott, som den nu gällande arbetsgivaravgiften till kostnaderna för tilläggs­

sjukpenning enligt verkets beräkningar skulle medföra under de närmaste

åren, förordar jag en höjning fr. o. m. den 1 januari 1971 av avgiftssatsen

med 0,2 procentenheter till 3,1 procent, vilket medför en ökning av sjukför­

säkringens årliga intäkter med i runt tal 150 milj. kr.

Förslaget leder till ändring i 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring och

5 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt

lagen om allmän försäkring.

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970

Mervärdeskatten

Som jag tidigare nämnt höjdes mervärdeskatten på vissa varor genom

beslut av årets vårriksdag (prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51). Bestämmelserna

härom finns intagna i förordningen (1970:4) om höjd mervärdeskatt på

vissa varor. Enligt denna förordning höjdes skatten den 9 februari 1970 till

14 % på följande varor.

1. Personbilar och med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustade lastbilar med tjänstevikt ej över 1 800 kg med undantag av fordon

som är avsedda att användas i yrkesmässig trafik.

2. Motorcyklar, snöskotrar och campingvagnar (husvagnar).

3. Fartyg och fartygsmotorer med undantag av fartyg och motorer till

fartyg som är avsedda att användas i yrkesmässig trafik.

4. Televisionsmottagare, även i kombination med radiomottagare, skiv­

spelare eller liknande, med undantag av s. k. monitorer och andra motta­

gare för bild- och ljudöverföring.

I prop. 1970: 7 föreslogs att höjningen av mervärdeskatten även skulle

omfatta vissa hushållskapitalvaror, nämligen diskmaskiner, frysskåp och

frysboxar, kylskåp och svalskåp, elektriska tvättmaskiner och torkcentri-

fuger samt elektriska spisar av golvmodell och andra elektriska spisar med

ugn. Förslaget i denna del antogs ej av riksdagen.

Jag har redan framhållit att motivet för den höjda mervärdeskatten var

20

I enlighet härmed förordar jag att grundavgiften höjs för sprit från 38

till 42 öre per volymprocent alkohol, för starkvin från 3 kr. 80 öre till 4 kr.

40 öre och för lättvin från 72 öre till 92 öre. Dessa ändrade grundavgifter

innebär vid, som jag förutsätter, oförändrade detaljhandelsmarginaler att

den särskilda skatten ökar för renat brännvin med 2 kr. 40 öre per hel­

butelj, för starkvin med 70 öre och för lättvin med 24 öre per helbutelj. Här­

till kommer mervärdeskatt på de genom ändringarna höjda utminuterings-

priserna före skatt. Den totala effekten kan beräknas bli en prishöjning på

ca 4: 75 kr. per helbutelj för renat brännvin och ca 50 öre per helbutelj för

lättviner i de lägre prisklasserna. De i enlighet härmed förordade ändring­

arna i den särskilda skatten på sprit och vin kan vid nuvarande konsumtion

beräknas medföra en inkomstökning för staten med inemot 200 milj. kr. för

år räknat vartill kommer mervärdeskatt på detta belopp.

Skattehöjningen bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål. Samtidigt

bör schablontullarna för sprit och vin som införs av resande höjas med be­

lopp svarande mot såväl den tidigare förordade höjningen av mervärde­

skatten som den nu behandlade höjningen av den särskilda skatten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Beskattningen av motorbränslen

Skatt utgår på bensin, brännolja och gasol för motordrift enligt förord­

ningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961: 653) om brännolje-

skatt, förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen (1957:262,

omtryckt 1964:350) om allmän energiskatt och förordningen (1966:21)

om särskild skatt på motorbränslen. Mervärdeskatt utgår inte på dessa

motorbränslen.

Skatt enligt de tre förstnämnda författningarna ingår i de s. k. automobil-

skattemedlen som är avsedda för bestridandet av det allmännas kostnader

för vägväsendet. Någon specialdestinering gäller inte för övrig drivmedels-

beskattning, men det kan nämnas att skatten i dess helhet för varje bränsle­

slag redovisas och erläggs på en gång enligt ett för varje bränsle gemensamt

förfarande.

I fråga om bensin och brännolja åvilar skattskyldighet tillverkare och im­

portör. Den som i större omfattning förbrukar, återförsäljer eller lagerhål-

ler bensin eller från depå försäljer brännolja liksom den som använder

brännolja för såväl drift av motorfordon som annat ändamål kan efter an­

sökan bli registrerad hos kontrollstyrelsen (efter årsskiftet riksskatteverket)

som skattskyldig. I sådant fall erläggs skatt på grundval av deklaration för

bestämda redovisningsperioder i samma ordning som gäller för tillverkare.

Ej registrerad importör av bensin eller brännolja erlägger skatten till tull­

verket i samband med varuinförseln. I fråga om gasolskatt åvilar skattskyl­

digheten ägaren av fordon inrättat för att drivas med gasol.

22

rer av kraft. Från beskattningen gäller vissa undantag, bl. a. i fråga om

kraft, som framställs av producent som förfogar över en generatoreffekt av

mindre än 50 kilowatt eller som framställs eller förbrukas på fartyg eller

annat transportmedel eller som levereras till kommunikationsföretag för

bandrift.

Skattesatsen 10 % för kraft för industriell förbrukning har gällt sedan

energiskatten infördes. För annan kraft höjdes skattesatsen från 5 % till

nuvarande 7 % den 20 mars 1958. Mervärdeskatt utgår inte på elkraft. Detta

innebär att elskatten sedan 1958 års ändring varit oförändrad. Under den

tid som därefter förflutit har inte endast en generell indirekt beskattning

av annan konsumtion tillkommit utan denna konsumtionsbeskattning har

undergått höjningar vid ett flertal tillfällen. Fr. o. m. den 1 januari 1971 kom­

mer mervärdeskatten att utgå med 15 %.

Redan dessa förhållanden motiverar en höjd konsumtionsbeskattning av

elkraften. Vad jag tidigare anfört och de övriga i det föregående förordade

skatteändringarna utgör ytterligare skäl för en sådan åtgärd. Praktiska för­

delar skulle därjämte uppnås, om samma skattesats införs för hela elkrafts­

beskattningen. Då jag emellertid å andra sidan inte anser att en höjning

av skatten på den industriella kraftförbrukningen bör komma i fråga, för­

ordar jag endast den ändringen att skattesatsen 7 % för annan kraft höjs

till 10 %. Därmed blir det i första hand en mot den privata konsumtionen

inriktad åtgärd. Med hänsyn till att det här är fråga om elkraft, för vilken

skatten i allmänhet grundas på mätaravläsning av energiförbrukningen hos

abonnenterna och sådana avläsningar i betydande utsträckning sker om­

kring årsskiftet förordar jag i överensstämmelse med vad som gällde vid

skattens införande och vid 1958 års ändring att den nu aktuella höjningen

skall träda i kraft den 20 december 1970 och gälla från första mätaravläs-

ningen efter den 19 december 1970. Det förekommer numera ganska allmänt

att mätaravläsning hos abonnenterna sker endast en gång om året, men

att flera avgiftsdebiteringar sker under året, varvid avgifter debiteras för

uppskattad kraftförbrukning på grundval av abonnentens förbrukning före­

gående år. I sådant fall bör den höjda skatten utgå på den första debiteringen

av kraftavgifter efter den 19 december 1970 som till sin helhet avser tid

efter nämnda dag. I praktiken betyder detta höjd skatt fr. o. m. den andra

debiteringen av kraftavgifter efter den 19 december 1970. I fråga om skatte­

pliktig egenförbrukning av elkraft bör höjningen träda i kraft från ingången

av den första redovisningsperiod för skatt som tar sin början efter den 19

december 1970. I detta fall kommer i praktiken höjd skatt att utgå fr. o. m.

den 1 januari 1971.

Enligt nuvarande bestämmelser är skattesatsen 7 % eller 10 % beroende

av kraftförbrukningens storlek vid varje industriellt driftställe. Därmed

avses varje i tekniskt hänseende självständig industriell anläggning. När­

liggande anläggningar, som drivs av samma ägare eller innehavare, anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

även som ett enda driftställe om kraftanskaffningen är i huvudsak gemen­

sam. Vid övergång till en enhetlig skattesats bör nämnda liksom andra med

driftställe sammankopplade bestämmelser i förordningen kunna utgå även

om begreppet driftställe kan ha viss betydelse för beskattningsvärdet. Jag

vill därför framhålla att ett slopande av dessa bestämmelser inte skall inne­

bära någon materiell ändring i beskattningen. I stället blir det en tillämp-

ningsfråga som kan knytas till den praxis som utbildats enligt författ­

ningens nuvarande lydelse. I enlighet härmed förordar jag att 14 § 2 och 3

inom. energiskatteförordningen upphävs.

Nu förordade skattesatsändring kan beräknas öka statens inkomster med

ca 60 milj. kr. för år räknat enligt nuvarande kraftförbrukning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

23

Särskild fråga

I detta sammanhang vill jag också, efter samråd med chefen för social­

departementet, ta upp en formell fråga i anslutning till 1970 års skatte­

reform. Övergångsbestämmelserna till lagen (1970: 165) om ändring i lagen

(1962:398) om finansiering av folkpensioneringen medför enligt sin nu­

varande lydelse att den nya individuella metoden för beräkning av folk­

pensionsavgift skulle gälla redan beträffande avgifter på grund av 1971

års taxering i stället för rätteligen avgifter på grund av 1972 års taxering.

En redaktionell ändring av övergångsbestämmelserna bör vidtagas.

Hemställan

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdeparte­

mentet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om

allmän arbetsgivaravgift,

2) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäk­

ring,

3) lag om ändring i förordningen (1959: 555) angående

redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäk­

ring,

4) förordning om ändring i förordningen (1970:4) om

höjd mervärdeskatt på vissa varor,

5) förordning om ändring i förordningen (1957: 209) om

skatt på sprit och vin,

6) förordning om ändring i tulltaxan (1968: 25),

24

7) förordning om ändring i förordningen (1966:21) om

särskild skatt på motorbränslen,

8) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om

allmän energiskatt,

9) lag om ändring i lagen (1970: 165) om ändring i lagen

(1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungi. Maj:ts proposition nr 156 år 1970

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 5 5 3