Kungl. Mai:ts proposition med förslag till godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1973 Prop. 1973: 116
Nr 116
Kungl. Mai:ts proposition med förslag till godkännande av överens-
kommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
tillägg till den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upp-
hävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna; given Stock-
De holms slott den 6 april 1973:
Kungl. Maj:t vill härmed, -under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt. |
GUSTAF ADOLF
ERIC HOLMQVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en den 2 april 1973 undertecknad överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Tilläggsöverenskommelsen är föranledd av Danmarks anslutning till de europeiska gemenskaperna och syftar till att göra det möjligt för Danmark att anpassa sina förpliktelser enligt den nordiska passkontrollöverenskommelsen till de förpliktelser som Danmark åtar sig som medlem av de europeiska gemenskaperna.
I Riksdagen 1973.1 saml. Nr 116
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna och anför.
Inledning
Överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid de interpordiska gränserna (passkontrollöverenskommelsen) undertecknades den 12 juli 1957 av Sverige, Danmark, Finland och Norge. Den trädde i kraft den 1 maj 1958. Island anstöt sig till överenskommelsen fr. o. m. den 1 januari 1966.
Genom passkontrollöverenskommelsen skapades ett gemensamt nordiskt passkontrollområde. Passkontroll skulle inte längre ske vid de internordiska gränserna utan endast vid det nordiska områdets yttergränser. Den stat som verkställer passkontrollen gör detta på alla de nordiska staternas vägnar och skall i förekommande fall avvisa utlänningar (dvs. icke nordbor) även i annan nordisk stats intresse. Underlåtes avvisning, föreligger i vissa fall skyldighet för den stat som har underlåtit avvisping att återta den utlänning som bort avvisas.
Vidare föreskrivs i passkontrollöverenskommelsen att viseringsfri utlänning som önskar uppehålla sig i nordiskt land mer än tre månader skall söka uppehållstillstånd. Från denna tid om tre månader skall avräknas den tid som utlänningen har vistats i nordisk stat inom sex månader före senaste inresan.
Danmark är sedan 1 januari 1973 medlem av de curopeiska gemenskaperna (EG). På grund av detta medlemskap har Danmark att fr. o. m. den 1 juli 1973 tillämpa vissa inom EG gällande bestämmelser som på några punkter är oförenliga med passkontrollöverenskommelsen. Sålunda kommer Danmark inte att fullt ut kunna fullgöra sin skyldighet enligt passkontrollöverenskommelsen att avvisa utlänningar i de andra
Prop. 1973: 116 . 3
nordiska ländernas intresse. Vidare måste Danmark i betydande utsträckning låta medborgare i de övriga EG-staterna vistas utan uppehållstillstånd i Danmark under en tid av tre månader, och EG-bestämmelserna medger därvid inte att avräkning sker för tidigare vistelse i annat nordiskt land. I fråga om vissa ”gränsarbetare” och säsongarbetare måste Danmark också medge vistelse i Danmark utan uppehållstillstånd
för längre tid än tre månader. |
För att undanröja den motsättning som f.n. föreligger mellan passkontrollöverenskommelsens bestämmelser och EG-reglerna har cxperter från de nordiska länderna förhandlat om ändringar i passkontrollöverenskommelsen. Förhandlingarna ägde rum i Köpenhamn den 6—7 oktober 1971 och i Oslo den 11—-12 januari 1972.!
Förhandlingarna resulterade i ctt förslag till överenskommelse om tilllägg till passkontrollöverenskommelsen. Enligt denna tilläggsöverenskommelse får en fördragsslutande stat göra vissa avvikelser från passkontrollöverenskommelsen i den mån det behövs till fullgörande av förpliktelse som den 1 juli 1973 åvilar nämnda stat i förhållande till icke fördragsslutande stat. I realiteten innebär detta att Danmark får göra de avvikelser som betingas av medlemskapet i EG. Rätten att göra sådana avvikelser är emellertid begränsad till de förpliktelser som föreligger enligt de den 1 juli 1973 gällande EG-reglerna.
Om EG-reglerna därefter utvecklas på ett sätt som gör det omöjligt för Danmark att fullgöra sina förpliktelser enligt passkontrollöverenskommelsen och tilläggsöverenskommelsen, får Danmark däremot inte enligt tilläggsöverenskommelsen göra nya avvikelser från passkontrollöverenskommelsen. Härom måste nya överenskommelser träffas mellan de nordiska länderna.
Tilläggsöverenskommelsen, vars text torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga, undertecknades i Köpenhamn den 2 april 1973.
Den nordiska passkontrollöverenskommelsen
Passkontrollöverenskommelsen undertecknades den 12 juli 1957. Den trädde i kraft den 1 maj 1958 (prop. 1957: 190).
Genom överenskommelsen skapades ett gemensamt passkontrollområde som omfattade Sverige, Danmark, Finland och Norge. Vissa delar av Danmark och Norge, nämligen Grönland, Färöarna, Svalbard och Jan Mayen, undantogs.
Enligt art. 14 i passkontrollöverenskommelsen fick Island möjlighet att efter förhandlingar ansluta sig till överenskommelsen. Det angavs
1 I förhandlingarna har från svensk sida deltagit bitr. utrikesrådet Hans Danelius, numera försäkringsdomaren Ingemar Cosmo, byråchefen Olof Wiman, polisintendenten Bror Rydén och hovrättsassessorn Harry Tjernberg.
också att denna efter förhandlingar kunde utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland. . -
Överenskommelsen utvidgades till att omfatta Färöarna fr. o. m. den 1 januari 1961.
Sedan förhandlingar ägt rum, anslöt sig Island till överenskommelsen fr.o.m. den 1 januari 1966. so
En utförlig redogörelse för överenskommelsens innehåll finns intagen i prop. 1957: 190. 1 det följande skall endast vissa bestämmelser beröras, vilka är av särskild betydelse i detta sammanhang.
Enligt art. 2 i passkontrollöverenskommelsen åtar sig varje fördragsslutande stat att företa passkontroll vid sina nordiska yttergränser. Med yttergräns förstås enligt art. 1 landgräns mellan nordisk stat och icke-. nordisk stat samt flygplatser och hamnar som har regelmässig eler icke regelmässig trafik med icke-nordisk stat.
I art. 5 behandlas frågan när skyldighet att söka uppehållstillstånd i inträder. Överenskommelsens innebörd är att utlänning (dvs. icke nordbo), som är befriad från skyldighet att ha visering, skall ha uppchållstillstånd, om han önskar vistas i nordiskt land efter tre månaders vistelse i Norden. Uppehållstillstånd skall sökas i den stat där utlänningen befinner sig vid utgången av tremånaderstiden. Det skall således inte föreligga en rätt att utan uppehållstillstånd vistas tre månader i varie nordiskt land för sig, utan tremånaderstiden skall beräknas för de nordiska länderna som cen helhet. Den uppehållstillståndsfria tiden skall räknas från dagen för inresan i Norden. Om utlänningen inom sex månader före senaste inresan tidigare har vistats i nordisk stat, skall dock från den uppehållstillståndsfria tiden avräknas den tid utlänningen sålunda tidigare har tillbringat i nordisk stat. ar
I art. 6 ges bestämmelser om avvisning av utlänning. Under ) mom. a)-—[) i artikeln anges fall då utlänning bör avvisas vid nordisk yttergräns. Dessa fall avser utlänning, a) som inte innehar giltigt pass eler annan legitimationshandling som godtagits att gälla som pass, b) som saknar föreskrivet inrese- eler arbetstillstånd avscende inresestaten samt den eller de övriza nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka, c) som kan antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den celler de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hemresa, d) som kan antagas icke komma att ärligen försörja sig, ec) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå strafibar gärning i nordisk stat eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. Utöver de angivna avvisningsgrunderna, vilka bör iakttas av var och en av de fördragsslutande sta- '
terna, innehåller art. 6 en allmän avvisningsklausul, vilken innebär att envar utlänning kan avvisas som av andra grunder anses inte böra till-' låtas att resa in i en eller flera av de fördragsslutande staterna.
I art. 9 föreskrivs att utlänning som är utvisad från nordisk stat inte skall tillåtas resa in i annan nordisk stat utan särskilt tillstånd. Undantag gäller för fall då en fördragsslutande stat vill genom annan fördragsslutande stat transitera en utlänning som har blivit utvisad från förstnämnda stat.
Vidare är de fördragsslutande staterna enligt art. 10 förpliktade att i vissa fall återta utlänningar som borde ha avvisats enligt art. 6 men som har rest in och utan tillstånd begivit sig från inresestaten till annan nordisk stat. Även i vissa andra fall skall enligt art. 10 en fördragsslutande stat vara skyldig att återta utlänning. Återtagningsplikten skall dock inte gälla utlänning som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under minst ett år räknat från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller som efter olovlig inresa har fått uppehålls- och/eller arbetstillstånd där.
EG:s bestämmelser om den fria rörligheten av personer
Fördraget om upprättandet av europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), det s. k. Romfördraget, innehåller bestämmelser bl. a. om arbetskraftens fria rörlighet samt om etableringsfrihet och fri tjänsteutövning inom gemenskapen.
Arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen innebär enligt art. 18 punkt 2 i Romfördraget att varje på nationalitet grundad diskriminering av arbetstagarna i medlemsstaterna, såvitt gäller sysselsättning, lön och övriga arbetsvillkor, skall avskaffas. Den fria rörligheten skall — med förbehåll för de begränsningar som motiveras av allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa — enligt art. 48 punkt 3 innefatta rätt a) att söka faktiskt erbjudna anställningar, b) att för detta ändamål fritt förflytta sig inom medlemsstaternas område, c) att uppehålla sig i medlemsstat för att där inneha anställning i överensstämmelse med de regler som gilter för anställning av inhemska arbetstagare och d) att kvarstanna inom en medlemsstats område efter att där ha innehaft anställning på niärmare fastställda villkor.
AV art. 48 punkt 4 framgår att bestämmelserna om arbetskraftens fria rörlighet inte är tillämpliga på anställning i offentlig tjänst.
Inskrärkningar för medborgare i medlemsstat att fritt etablera sig på annan medlemsstats område skall enligt art. 52 i Romfördraget gradvis avvecklas. Avveckiingen skall också omfatta inskränkningar för medborgare i medlemsstat med hemvist inom någon medlemsstats område att upprätta agenturer, filialer eller dotterbolag. Etableringsfriheten in-
efattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet och It Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 116
även rätt att bilda och driva företag på de villkor etableringslandets Jagstiftning föreskriver för egna rättssubjekt.
Även inskränkningar i det fria utförandet av tjänster inom gemenskapen skall enligt art. 59 punkt 1 i Romfördraget gradvis avvecklas för medborgare i medlemsstat som har hemvist i annan medlemsstat än mottagaren av tjänsteprestationen. Enligt art. 59 punkt 2 kan fördragets bestämmelser om tjänster göras tillämpliga på tjänsteprestationer som utförs av medborgare i tredje land med hemvist inom gemenskapen.
Som tjänster anses enligt art. 60 i Romfördraget prestationer som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna rörande den fria rörligheten av varor, kapital och personer. Prestationerna skall i princip utföras utan att tjänsteutövaren etablerar sig i mottagarens hemland. Utan hinder av bestämmelserna rörande etableringsrätt skall emellertid den som tillhandahåller tjänst i och för utövandet av prestationen ha rätt att tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där prestationen utförs på samma villkor som landet ställer upp för sina egna rättssubjekt.
Både i fråga om arbetskraftens fria rörlighet och i fråga om ctableringsfriheten och det fria utövandet av tjänster finns enligt Romfördraget möjligheter att göra inskränkningar med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa (art. 48 punkt 3, art. 56 punkt 1 och art. 66).
I anslutning till Romfördragets bestämmelser har EG:s råd den 15 oktober 1968 antagit en förordning (nr 1612/68) angående arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen och ett direktiv (nr 68/360) angående avveckling av inskränkningarna för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjemedlemmar att förflytta sig och vistas inom gemenskapen.
Enligt förordningen skall medborgare i medlemsstat, oavsett vistelseort, ha rätt att anta och inneha avlönad anställning i annan medlemsstat i enlighet med de bestämmelser i lagar, förordningar och föreskrifter som gäller för arbetstagare i denna stat. Skyldighet föreligger enligt direktivet för medlemsstat att lämna annan medlemsstats medborgare, som beger sig dit i syfte att söka erbjuden anställning, och hans familjemedlemmar tillträde till sitt område mot uppvisande av giltigt identitetskort eller hemlandspass. Som familjemedlemmar räknas hustru och barn under 21 år samt vissa andra närstående personer.
Vidare skall enligt direktivet medlemsstat tillerkärna arbetstagare som är medborgare i annan medlemsstat och hans familjemedlemmar rätt att vistas på dess område. Till bevis för arbetstagares och familjemedlemmars rätt att vistas i landet skall medlemsstat utfärda ett uppehållstillstånd. Medlemsstat skall tillerkänna följande arbetstagare rätt att vistas i staten utan uppcehällstillstånd, nämligen a) arbetstagare som utövar avlönad anställning under en beräknad tid av högst tre månader, b) arbetstagare som är sysselsatt i en medlemsstat men har sitt hemvist i
annan medlemsstat och i regel återvänder dagligen eller minst en gång i veckan (gränsarbetare) samt c) säsongarbetare, som innehar arbetsavtal försett med bevis av behörig myndighet i det land där han avser att arbeta.
I fråga om etableringsfriheten och rätten till fritt utförande av tjänster antog EEC:s råd den 18 december 1961 allmänna program för avveckling av inskränkningar. Enligt dessa program skulle bestämmelser i lagar och administrativa föreskrifter om inresa, utresa och uppehåll för medborgare i medlemsstaterna ändras i den mån de inte motiverades av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa och i den utsträckning bestämmelserna hindrade dessa medborgare att uppta eller utöva självständig förvärvsverksamhet eller hindrade dessa medborgare, specialiserad personal eller personal i förtroendeställning som medföljer den som tillhandahåller tjänst eller utför tjänst för hans räkning att utföra tjänster.
Inom ramen för de allmänna programmen utfärdade rådet den 25 februari 1964 ett direktiv (nr 64/220) för avveckling av restriktioner i fråga om inresa och vistelse för medlemsstaternas medborgare inom £cmenskapen på ctableringens och tjänteprestationernas område. Direktivet reglerar rätten för medborgare i en medlemsstat, som önskar etablera sig celler utföra tjänst inom annan medlemsstat, att resa in och vistas i denna stat.
Medborgare i medlemsstat, som är bosatt eller önskar bosätta sig i annan medlemsstat för att där utöva självständig förvärvsverksamhet celler som önskar att där tillhandahålla eller ta emot tjänsteprestation, skall enligt direktivet ha rätt att resa in mot uppvisande av identitetskort eller hemlandspass. Detsamma gäller, oavsett nationalitet, make och barn under 21 år till sådan medborgare samt vissa andra familjemedlemmar.
Medlemsstat skall enligt dircktivet tillerkänna medborgare i annan medlemsstat, som bosätter sig på dess område för att där utöva självständig förvärvsverksamhoet, rätt att vistas där permanent när restriktionerna för verksamheten i fråga har avskaffats i enlighet med Romfördraget. Den som utför eller tar emot tjänsteprestation skall ha rätt att vistas i den stat, där prestationen utförs, under den tid prestationen varar. Familjemedlemmarna skall ha samma ritt till vistelse som den de är beroende av.
För den som utövar självständig förvärvsverksamhet eller utför celler tar emot tjänsteprestation under mer än tre månader skall medlemsstat till bekräftelse av rätten att vistas på dess område utfärda ett uppcehållstillstånd. Detsamma gäller för vederbörande persons familjemedlemmar.
Det kan nämnas att etableringsfriheten och det fria utförandet av tjänster förverkligas gradvis inom EG genom att rådet utfärdar nya direktiv som omfattar nya verksamhetsgrenar.
Genom ett direktiv den 25 februari 1964 (nr 64/221) har EEC-rådet utfärdat regler om de särskilda åtgärder i fråga om utlänningars inresa och vistelse som motiveras av allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa. I direktivet anges att allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa inte får åberopas för ekonomiska ändamål. Såvitt gäller allmän ordning och allmän säkerhet får de åtgärder som vidtas grundas enbart på det personliga uppförandet hos den som blir föremål för åtgärderna. Det förhållandet att han dömts till straff får inte automatiskt föranleda sådana åtgärder. Direktivets tillämpningsområde har i visst hänseende utvidgats genom EG-rådets direktiv den 18 maj 1972 (nr 72/194). Förslag till viss ytterligare utvidgning har även framlagts av EG-kommissionen den 29 juni 1972,
EG-kommissionen har den 14 juli 1971 framlagt ett förslag till ett nytt direktiv för avveckling av restriktioner i fråga om inresa och uppehåll för medlemsstaternas medborgare inom gemenskapen på etableringens och tjänsteprestationernas område. I huvudsak motsvarar förslaget bestämmelserna i direktiv nr 64/220. Något nytt direktiv har ännu inte utfärdats på grund av förslaget.
Det kan också nämnas att EG-kommissionen den 29 juni 1970 har utfärdat en förordning (nr 1251/70) om arbetstagares rätt att kvarstanna i medlemsstat efter slutad anställning. Förordningen ger medborgare i medlemsstat, som haft anställning i annan medlemsstat under längre tid, och hans familjemedlemmar rätt att stanna kvar i denna stat även efter det att anställningen upphört, t. ex. på grund av att arbetstagaren uppnått pensionsåldern. Förslag till ett direktiv med motsvarande bestimmelser för personer som bedrivit självständig förvärvsverksamhet och deras familjemedlemmar har framlagts av kommissionen den 29 juni 1972.
Tilläggsöverenskommelsen
Danmark blev den 1 januari 1973 medlem av EG. Som en följd härav har Danmark att fr. o. m. den 1 juli 1973 inom ramen för EG tillämpa vissa regler vilka är oförenliga med den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Bristande överensstämmelse mellan passkontrollöverenskommelsens bestämmelser och EG-reglerna föreligger på följande fyra punkter.
a) Enligt art. 5 första stycket passkontrollöverenskommelsen skall fördragsslutande stat kräva att viseringsfri utlänning, som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre månader från det han rest in i nordisk stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd i den nordiska stat, där han vistas vid utgången av tremånadersfristen. Av EG-reglerna följer däremot att vissa speciella kategorier av arbetstagare (gränsarbetare och säsongarbetare) skall ha rätt att vistas i ch medlemsstat utan uppcehållstillstånd även om vistelsen överskrider tre månader.
b) Enligt art. 5 tredje stycket passkontrollöverenskommelsen skall från den uppehållstillståndsfria tiden om tre månader avräknas den tid som utlänningen vistats i nordisk stat under tiden sex månader före scnaste inresan. Enligt EG-reglerna föreligger ett krav på uppehållstillstånd efter tre månaders vistelse i något EG-land, och EG-reglerna lämnar inte något utrymme för att därvid avräkna tid för tidigare vistelse i något annat land.
c) Enligt art. 6 i passkontrollöverenskommelsen skall fördragsslutande stat ibland avvisa en utlänning av skäl som uteslutande hänför sig till en annan fördragsslutande stat. Sålunda skall t. ex. avvisning ske i en fördragsslutande stat, om en utlänning tidigare har dömts till frihetsstraff och kan antas komma att begå straffbar gärning i annan fördragsslutande stat. Vidare skall en fördragsslutande stat avvisa en utlänning som är uppförd i annan fördragsslutande stats förteckning över utvisade utlänningar. Enligt EG-reglerna får avvisning ske av hänsyn till den egna statens allmänna ordning, allmänna säkerhet eller folkhälsa men däremot inte av hänsyn till den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller folkhälsan i annan stat.
d) Enligt art. 9 i passkontrollöverenskommelsen skall en fördragsslutande stat inte tillåta utlänning, som är utvisad från annan fördragsslutande stat, att resa in utan särskilt tillstånd. Enligt EG-reglerna föreligger i vissa fall rätt till inresa, såvida inte en avvisning kan stödjas på hänsyn till den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller folkhälsan. Därvid avses emellertid uteslutande den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten och folkhälsan i den stat där avvisning sker, medan avvisning inte får grundas uteslutande på förhållandena i en annan stat.
Genom den tilläggsöverenskommelse till passkontrollöverenskommelsen, som undertecknades den 2 april 1973, medges Danmark rätt att göra avsteg från passkontrollöverenskommelsen på nämnda fyra punkter. I tilläggsöverenskommelsen har bestämmelsen givits en mera generell utformning. Det sägs sålunda rent allmänt att avvikelser får göras till fullgörande av förpliktelser som åvilar fördragsslutande stat i förhållande till icke fördragsslutande stat.
Om Danmark i den situation som avses under c) underlåter att avvisa en utlänning och denne därefter beger sig till annan fördragsslutande stat, har Danmark genom tilläggsöverenskommelsen åtagit sig att inom ett år återta utlänningen. Detsamma gäller om Danmark eljest till följd av EG-bestämmelserna har låtit en utlänning resa in i Danmark och utlänningen sedan beger sig till annan fördragsslutande stat utan att ha föreskrivet arbetstillstånd i denna stat.
En annan viktig begränsning är att avvikelser från förpliktelserna enligt passkontrollöverenskommelsen skall få göras endast i den mån det behövs för att fullgöra förpliktelser mot icke fördragsslutande stat, dvs.
Danmark får inte göra mera vittgående avvikelser än som är nödvändigt med hänsyn till EG-reglerna. Vidare får avvikelser endast ske till fullgörande av förpliktelser som föreligger den 1 juli 1973.
Om EG-reglerna på detta område vidareutvecklas efter den 1 juli 1973, kan Danmark inte på tilläggsöverenskommelsen grunda rätt att göra ytterligare avvikelser från sina förpliktelser enligt passkontrollöverenskommelsen. För att sådana nya avvikelser skall få göras, erfordras nya överenskommelser mellan de nordiska staterna.
Det föreligger emellertid ett klart intresse för Sverige och för de andra nordiska stater, som inte är medlemmar av EG, att i förväg bli underrättade om sådana nya EG-regler som påverkar samarbetet enligt passkontrollöverenskommelsen. En skyldighet för Danmark att underrätta de övriga fördragsslutande staterna om införande av nya bestämmelser om utlänningars in- och utresa samt uppehåll i Danmark föreligger redan enligt art. 4 andra stycket passkontrollöverenskommelsen. Underrättelse skall lämnas i förväg, om inte tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart genomföra de tilltänkta åtgärderna. I sådant fall skall de övriga fördragsslutande staterna underrättas snarast möjligt efter åtgärdernas genomförande.
I fråga om förslag till nya EG-bestämmelser har Danmark enligt art. 2 i tilläggsöverenskommelsen påtagit sig en ytterligare förpliktelse, nämligen att på begäran av annan fördragsslutande stat hålla överläggningar med denna stat och de övriga fördragsslutande staterna. Har inom ramen för fördragsslutande stats samarbete med icke fördragsslutande stat förslag framlagts till bestämmelser, som är oförenliga med passkontroilöverenskommelsen i förening med tilläggsöverenskommelsen, skall enligt art. 2 i tilläggsöverenskommelsen på fördragsslutande stats begäran överläggningar äga rum mellan de fördragsslutande staterna. Överläggningarna skall hållas innan beslut fattas med anledning av förslaget, om inte tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart fatta sådant beslut. I sistnämnda fall skall överläggningarna äga rum så snart som möjligt sedan beslut har fattats. Vid överläggningarna skall de fördragsslutande staterna söka klargöra verkningarna av de nya bestämmelserna för det nordiska passkontrollsamarbetet samt överväga vilka ändringar i passkontrollöverenskommelsen eller i tilläggsöverenskommelsen som kan bli erforderliga. Det kan tilläggas att proceduren i art. 2 inte är avsedd att användas annat än i fråga om sådana nya EG-regler som, om de genomförs, skulle medföra nya avsteg från Danmarks förpliktelser enligt passkontrollöverenskommelsen. Däremot skall proceduren inte tillämpas på EG-bestimmelser som sakligt sett inte påverkar möjligheterna för Danmark att fullgöra sina förpliktelser mot de övriga nordiska länderna.
Som förut nämnts har enligt EEC:s direktiv nr 64/220 en medborgare i en medlemsstat, som önskar etablera sig eller utföra tjänst inom annan
medlemsstat, rätt att resa in och vistas i denna stat. En förutsättning härför är dock att restriktionerna för ifrågavarande förvärvsverksamhet har avskaffats inom EG. Restriktionerna för olika näringsgrenar eller yrken avvecklas successivt inom EG, och allteftersom detta sker får således dircktivet nr 64/220 ett vidgat tillämpningsområde.
Mot denna bakgrund kunde det hävdas att, i den mån Romfördragets regler om etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster genomförs för nya näringsgrenar och yrken efter den 1 juli 1973, detta indirekt utvidgar Danmarks förpliktelser enligt direktiv nr 64/220 och påverkar samarbetet enligt passkontrollöverenskommelsen. Detta skulle kunna medföra att art. 2 i tilläggsöverenskommelsen blev tillämplig och att överenskommelser efter hand skulle ingås om nya avsteg från passkontrollöverenskommelsen. |
Detta skulle emellertid vara en mycket opraktisk ordning, eftersom det skulle nödvändiggöra ständiga nya tilläggsöverenskommelser. Något behov härav föreligger inte heller, eftersom det redan nu är klart att EG:s målsättning är att avskaffa restriktioner för alla näringsgrenar och yrken. Med hänsyn härtill har det under förhandlingarna om tilläggsöverenskommelsen rått enighet om att sådana EG-dircktiv som endast innefattar ett genomförande av Romfördragets regler om etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster inom nya näringsgrenar och yrken inte skall anses nödvändiggöra ändringar i passkontrollöverenskommelsen eller tillägg till denna.
Tilläggsöverenskommelsen skall efter ratifikation träda i kraft den 1 juli 1973, den dag då EG-bestämmelserna på detta område blir bindande för Danmark. Tilläggsöverenskommelsen förblir i kraft för fördragsslutande stat så länge passkontrollöverenskommelsen är i kraft för ifrågavarande stat. Tilläggsöverenskommelsen kan således endast uppsägas gemensamt med passkontrollöverenskommelsen.
Dcpartementschefen
Genom 1957 års nordiska passkontrollöverenskommelse skapades ett gemensamt nordiskt passkontrollområde. Detta omfattade till en början Danmark, Finland, Norge och Sverige. Sedan den 1 januari 1966 ingår även Island i detta område.
Genom passkontrollöverenskommelsen blev det möjligt att avskaffa passkontrollen vid de internordiska gränserna. Passkontroll sker i princip endast vid de nordiska yttergränserna, och det åligger den nordiska stat som verkställer kontrollen att därvid i vissa hänseenden tillvarata äver de övriga nordiska ländernas intressen.
Inom ramen för Romfördraget om upprättandet av den europeiska ekonomiska gemenskapen har vissa regler antagits rörande rätten till inresa och vistelse i EG-stat. En sådan rätt föreligger i vissa fall, när det:
anses nödvändigt för ett effektivt genomförande av Romfördragets bestämmelser om arbetskraftens fria rörlighet och om etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster. En medborgare i en EG-stat har sålunda under vissa förutsättningar rätt att resa in i annan EG-stat för att där ta anställning eller för att där utöva näringsverksamhet eller lämna eller motta tjänster. En motsvarande rätt gäller för medlemmar av hans familj.
Sedan den 1 januari 1973 är Danmark medlem av EG. Som en följd härav blir EG:s bestämmelser på detta område bindande för Danmark fr.o.m. den 1 juli 1973. Dessa bestämmelser hindrar dock inte att de nordiska länderna även framdeles bildar ett gemensamt passkontrollområde. I huvudsak kan bestämmelserna i passkontrollöverenskommelsen alltjämt tillämpas. I vissa hänseenden är emellertid överenskommelsens regler oförenliga med EG-bestämmelserna. För att Danmark skall kunna fullgöra sina förpliktelser som medlem av EG krävs därför att passkontrollöverenskommelsen anpassas till EG-reglerna på några punkter. |
En tilläggsöverenskommelse till passkontrollöverenskommelsen har utarbetats, som ger Danmark möjlighet att göra de avsteg från passkontrollöverenskommelsen som följer av landets förpliktelser som medlem av EG.
Genom tilläggsöverenskommelsen får Danmark rätt att ge vissa gränsarbetare och säsongarbetare rätt att utan uppehållstillstånd vistas i Danmark under en tid som överskrider tre månader. Vidare får Danmark möjlighet att låta medborgare i EG-stat under vissa förutsättningar vistas i Danmark utan uppehållstillstånd under en tid av tre rmånader utan hinder av att han dessförinnan vistats en kortare eller längre tid i annat nordiskt land. Dessa båda ändringar är utan väsentlig betydelse för samarbetet enligt passkontrollöverenskommelsen.
Av större vikt är att Danmark medges rätt att i vissa fall underlåta att avvisa en person som enligt passkontrollöverenskommelsen bort avvisas av hänsyn till annan fördragsslutande stats intressen. Det kan exempelvis röra sig om en person som är utvisad ur Sverige men som inte kan anses utgöra en fara för allmän ordning eller allmän säkerhet i Danmark. Medges en sådan person rätt till inresa i Danmark, föreligger självfallet en risk för att han — med utnyttjande av passfriheten mellan Danmark och Sverige — åter beger sig till Sverige utan att detta uppmärksamrnras av de svenska myndigheterna.
I praktiken torde Gock fall av detta slag komma att bli sällsynta. En skyldighet för Danmark att medge inresa för en person som är utvisad ur Sverige kan för det första inte föreligga annat än i fråga om medborgare i EG-stat eller medlem av sådan medborgares familj. En ytterligare förutsättning är att vederbörande medborgare i EG-stat beger sig till Danmark för att där ta anställning eller för att där bedriva näringsverk-
samhet eller lämna eller motta tjänster. Slutligen är Danmark enligt EG-bestämmelserna oförhindrat att avvisa vederbörande person om han -kan anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa i Danmark. Utvisning torde på grund härav kunna ske i flertalet fall då fråga är om en person som utvisats ur Sverige.
Skulle emellertid Danmark till följd av EG-bestämmelserna någon gång vara skyldigt att låta en person inresa, som med tillämpning av nu gällande regler skulle ha avvisats, och beger sig ifrågavarande person därefter till Sverige eller annat nordiskt land, har Danmark genom tilläggsöverenskommelsen åtagit sig att inom en tid av ett år återtaga personen i fråga. Denna återtagningsplikt gäller oavsett vilken av avvisningsgrunderna i art. 6 passkontrollöverenskommelsen som skulle ha varit tillämplig på honom.
Därutöver har emellertid Danmark åtagit sig en återtagningsskyldighet även i vissa fall då det inte enligt passkontrollöverenskommelsen skulle ha förelegat någon skyldighet att avvisa personen i fråga. Danmark har nämligen gentemot övriga EG-stater blivit skyldigt att låta medborgare i dessa stater inresa för att arbeta eller utöva självständig förvärvsverksamhet i Danmark, och detta strider i flertalet fall inte mot Danmarks förpliktelser enligt passkontrollöverenskommelsen. Rent faktiskt innebär ändå denna skyldighet mot övriga EG-stater en ökad risk för Sverige och övriga nordiska länder att medborgare i EG-stater först beger sig till Danmark med stöd av EG-bestämmelserna och därefter fortsätter till Sverige eller annat nordiskt land utan att där inneha arbetstillstånd. På grund av de faktiska nackdelar som detta medför för Sverige och övriga nordiska länder har Danmark åtagit sig en återtagningsplikt även i dessa fall.
De avvikelser från passkontrollöverenskommelsen som Danmark tilllåts göra enligt tilläggsöverenskommelsen är enbart sådana som knyter sig till de EG-bestämmelser som gäller den 1 juli 1973. För de nya EG-bestämmelser som därefter kan tillkomma behövs, i den mån de är oförenliga med passkontrollöverenskommelsen, nya avtal mellan de nordiska länderna om eventuella avvikelser från denna överenskommelse. Tilläggsöverenskommelsen innebär således inte att Sverige åtar sig någon förpliktelse att låta framtida EG-bestimmelser automatiskt förändra innehållet i det nordiska samarbetet på passkontrollområdet. I den mån de nya EG-reglerna inte innebär annat än att restriktioner för vissa näringserenar och yrken avvecklas och att den fria rörligheten av personer utvidgas i motsvarande mån, skall dock nya tilläggsöverenskommelser mellan de nordiska länderna inte anses erforderliga.
Innan nya bestämmelser utfärdas inom EG, förekommer ett omfalttande förberedelsearbete inom EG:s institutioner. I den mån bestämmelserna kan få återverkningar på den nordiska passkontrollöverenskommelsen, finns på svensk sida ett klart intresse av att på ett så tidigt sta-
dium som möjligt få informationer och tillfälle till överläggningar. Detta intresse har beaktats i tilläggsöverenskommelsen. Har förslag lagts fram till nya bestämmelser inom EG, har Danmark redan enligt gällande bestämmelser i passkontrollöverenskommelsen en underrättelseplikt i förhållande till övriga fördragsslutande stater. Genom tilläggsöverenskommelsen åtar sig Danmark dessutom en skyldighet att på begäran ingå i överläggningar med nämnda stater rörande konsekvenserna av de nya EG-bestämmelserna för det nordiska passkontrollsamarbetet. Denna konsultationsförpliktelse är från svensk synpunkt ett värdefullt inslag i tilläggsöverenskommelsen.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla -att Danmarks inträde i EG inte medför några radikala förändringar av förutsättningarna för det nordiska passkontrollsamarbetet. De modifikationer som måste göras är alla av tämligen begränsad räckvidd och synes kunna accepteras på svensk sida. Jag förordar därför att Sverige tillträder tilläggsöverenskommelsen till den nordiska passkontrollöverenskommelsen.
Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna överenskommelsen den 2 april 1973 mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till den nordis-
ka överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av pass-
kontrollen vid de internordiska gränserna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga
ÖVERENSKOMMELSE OVERENSKOMST SOPIMUS
mellan Sverige, Danmark, mellem Danmark, Finland, Suomen, Islannin, Norjan, Finland, Island och Norge om Island, Norge og Sverige om Ruotsin ja Tanskan välillä tillägg till överenskommelsen tilleg til overenskomsten af lisäykseksi 12 päivänä heinäden 12 juli 1957 mellan 12. juli 1957 mellem de samme kuuta 1957 tehtyyn sopimuksamma stater om upphävande stater om ophavelse af pas- seen samoijen valtioiden väav passkontrollen vid de inter- kontrollen ved de fzellesnor- lillä passintarkastuksen poisnordiska gränserna. diske grenser. tamisesta pohjoismaiden vä-
lisillä rajoilla.
De fördragsslutande sta- De kontraherende stater Sopimusvaltiot ovat sopiterna har enats om följande er blevet enige om fglgende neet seuraavista lisäyksistä tillägg till överenskommel- tilleg til overenskomsten af Suomen, Norjan, Ruotsin ja sen den 12 juli 1957 mellan 12. juli 1957 mellem Dan- Tanskan välillä passintarkas- Sverige, Danmark, Finland mark, Finland, Norge og tuksen poistamisesta pohoch Norge om upphävande Sverige om ophevelse af joismaiden välisillå rajoilla av passkontrollen vid de in- paskontrollen ved det felles- 12 päivänä heinäkuuta 1957 ternordiska gränserna (ne- nordiske grenser (nedenfor tehtyyn sopimukseen (kutsudan kallad passkontrollöver- benevnt paskontroloverens- taan alempana passintarkasenskommelsen), till vilken komsten), som Island har tussopimukseksi), johon Is- Island anslutit sig den 24 tilsluttet sig den 24. septem- lanti on liittynyt 24 pätvänä september 1965. ber 1965: syyskuuta 1965.
Artikel 1 Artikel 1. Artikla 1
I den mån det erfordras I det omfang, det er nod- Mikäli sopimusvaltion till fullgörande av förplik- vendigt til opfyldelse af for- täytettäväksi tulee sellainen telse som den 1 juli 1973 pligtelser, som den 1. juli velvollisuus, joka sillä on 1. åvilar fördragsslutande stat 1973 påhviler en kontrahe- 7. 1973 suhteessaan ci-sopii förhållande till icke för- rende stat i forhold til en musvaltioon, saa sopimusdragsslutande stat, får den ikke kontraherende stat, kan valtio tehdä seuraavat poikfördragsslutande staten gö- den kontraherende stat ggre keukset passintarkastussopira följande avvikelser från felgende afgivelser fra pas- muksesta. passkontrollöverenskommel- Kkontroloverenskomsten: sen.
a) Utan hinder av artikel a) Uanset bestemmelsen i a) 5 artiklan ensimmäisen S första stycket skall för- artikel 5, stk. 1, kan en kon- kappalieen estämättä voi sodragsslutande stat kunna traherende stat frafalde kra- pimusvaltio lIuopua vaatifrånfalla kravet på uppe- Yet om opholdstilladelse for masta oleskelulupaa määrähållstillstånd för särskilda serlige grupper af arbejds- tyiltä työntekijäryhmiltä. kategorier av arbetstagare. tagere.
b) Utan hinder av artikel b) Uanset bestemmelsen b) 5 artiklan kolmannen 5 tredje stycket skall för- i artikel 5, stk. 3, kan en kappalcen estämättä voi sodragsslutande stat vid beräk- kontraherende stat ved be- pimusvaltio laskiessaan olesning av den uppehållstill- regningen af det tidsrum, i keluvapaata aikaa = jättää
SAMKOMULAG OVERENSKOMST milli Islands, Danmerkur, mellom Norge, Danmark, Fin- Finnlavds, Noregs og Svi- land, Island og Sverige om bjööar um vidauka vid sam- tillegg til overenskomsten av komulag sömu rikja frå 12. 12. juli 1957 mellom de jäli 1957 um afnåm vegabréfa- samme stater om opphevelse eftirlits viö landameri milli av passkontrollen ved de in- Noröurlandanna. ternordiske grenser.
Samningsrikin hafa oröi De kontraherende stater sammåla um eftirfarandi er blitt cnige om fölgende viöauka vid samkomulag tillegg til overenskomsten milli Danmerkur, Finnlands, av 12. juli 1957 mellom Noregs og Svibjödar frå 12. Norge, Danmark, Finland jäli 1957 um afnåm vega- og Sverige om opphevelse bréfacftirlits viö landameeri av passkontrollen ved de inmilli Nordurlandanna (hér å ternordiske grenser (nedenoftir nefnt vegabréfaeftirlits- för kalt passkontrolloverenssamningurinn), sem Island komsten), som Island sluttet gerdist adili ad 24, septemb- seg til 24. september 1965. er 1965.
I gr. Ariikkel I.
AG bvi leyti sem bad er I den utstrekning det cr naudsynlegt til ad fullnegja ngdvendig for å kunne oppskuldbindingum, sem 1. jåli fylle forpliktelser som den 1. 1973 hvila å samningsriki juli 1973 påhviler kontragagnvart riki, sem ekki cr herende stat i forhold til ikadili ad samningnum, getur ke kontraherende stat, kan samninesrikiö — gert — eftir- den kontraherende stat gisfarandi fråvik frå vegabréfa- re fölgende avvikelser fra eftirlitssamningnum: passkontrolloverenskomsten.
a) Prått fyrir åkvedi 1. a) Uten hinder av artikkel mälsgr. 5. er. gctur samn- 5 förste ledd kan kontraheingsriki fallid frå kröfu um rende stat frafalle kravet om dvalarleyfi fyrir sérstaka oppholdstillatelse for visse flokka vinnubega. kategorier av arbeidstakere.
b) Prått fyrir åkvedi 3. b) Uten hinder av artikkel mälsgr. 5. gr. getur samn- 5 tredje ledd kan kontraheingsriki viö Gtreikning å rende stat ved beregning av bvi timabili, sem dvalarleyfis den tid som det ikke kreves er ekki krafizt fyrir, låtiö oppholdstillatelse for unnia-
ståndsfria tiden kunna un- hvilket der ikke kreves op- huomioimatta ajan, jonka derlåta att avräkna tid för holdstilladelse, undlade at asianomainen on aikaisemtidigare vistelse i fördrags- fratrekke tiden for tidligere min oleskeliut sopimusvaltislutande stat. ophold i en kontraherende OSSa.
stat.
ce) Utan hinder av artikel c) Uansct bestemmelserne c) 6 artiklan estämättä voi 6 skall fördragsslutande stat i artikel 6 kan en kontrahe- sopimusvaltio jättää käänkunna underlåta att avvisa rende stat undlade at afvise nyttämättä rajalta ulkomaautlänning, om icke avvis- en udlkending, hvis afvisning laisen, ellei käännyttäminen ningen grundas på hänsyn ikke kan begrundes i hensy- perustu seikkaan, joka kostill allmän ordning, allmän net til offentlig orden, sik- kee yleistä järjestystä. vleistä säkerhet och folkhälsa i den kerhed og sundhed i den turvallisuutta ja kansanterfördragsslutande staten. kontraherende stat. veyttä sopimusvaltiossa.
Har stat med tillämpning Har en stat efter denne Jos valtio tätä poikkeusav denna undantagsbestäm- undtagelsesbestemmelse miääräystä soveltaessaan ei melse underlåtit att avvisa undladt at afvise en udlen- ole käännyttänyt rajalta ulutlänning, är den dock, med ding, er den dog, med den komaalaista, on se kuitenkin den begränsning som anges begransning som angives i 10 artiklan — kolmannessa i artikel 10 tredje stycket, artikel 10, stk. 3, pligtig at kappaleessa mainituin raskyldig att återtaga utlän- tilbagetage udlandingen, joituksin velvollinen ottanipgen om denne inrest i hvis denne er indrejst i en maan takaisin ulkomaalaiannan fördragsslutande stat. anden kontraherende stat. sen, jos tämä on matkusta- Detsamma giller om för- Det samme grelder, hvis en nut toisen sopimusvaltioon. dragsslutande stat eljest till kontraherende stat i gvrigt Sama pätec, jos sopimusvalfullgörande av sina förplik- til opfyldelse af sina for- tio muuten velvoituksiensa telser mot icke fördragsslu- pligtelser over for en ikke täyttämiseksi ei-sopimusvaltande stat icke avvisat ut- kontraherende stat ikke har tiota kohtaan ei ole käännytlänning som saknar före- afvist en udkending, som tänyt rajalta ulkomaalaista, skrivet arbetstillstånd i an- derefter er indrejst i anden jolta puuttuu säädetty työnan fördragsslutande stat, kontraherende stat uden at lupa = 1toiseen = sopimusvalom utlänningen inrest i sist- vere i besiddelse af forc- tioon, jos ulkomaalainen on nämnda stat. skrevet arbejdstilladelse der. matkustanut = viilmemainit-
tuun valtioon.
d) Utan hinder av artikel d) Uanset bestemmelsen i d) 2 artiklan ensimmäisen 9 första stycket skall för- artikel 9, stk. 1, kan en kon- kappaleen estämättäi voi sodragsslutande stat kunna till- traherende stat tillade en ud- pimusvaltia sallia ulkomaalåta utlänning, som utvisats lending, som er udvist af en laisen, joka on käännytetty från annan fördragsslutande anden kontraherende stat, at toisesta sopimusvaltiosta, stat, att inresa utan särskilt indrejse uden sezerlig tilladel- saapua maahan ilman eritillstånd, om avvisning kan se, hvis afvisning kan und- tyistä lIupaa, jos rajalta underlåtas med tillämpning lades efter bestemmelsen i käännytys voidaan jättää teav bestämmelserna under c). litra c). kemättä soveltaen kohdan
c) määräystä.
Artikel 2 Artikel 2 Artikla 2
Har inom ramen för för- Er der inden for ram- Mikäli sopimusvaltion yhdragsslutande stats samarbe- merne af en kontraherende teistyön puitteissa ci-sopite med icke fördragsslutan- stats samarbejde med ikke musvaltion kanssa tehdään de stat förslag framlagts till kontraherende stat fremsat ehdotus määräyksiksi, jotka bestämmelser, som är oför- forslag til bestemmelser, eivät sovellu passintarkas-
hjä liöa aö draga frå tima te å trekke fra tiden for tidvegna fyrri dvalar I samn- ligere opphold i kontraheingsriki. rende stat.
c) Pbrått fyrir åkvedi 6. c) Uten hinder av artikkel gr. getur samningsriki låtid 6 kan kontraherende stat hjäå liöa ad visa åtlendingi unnlate å avvise en utlending frå, enda mundi åkvördun om ikke avvisningen begrunum fråvisun hans ekki reist nes med hensynet til offentå tilliti til allsherjarreglu, lig orden, sikkerhet eller öryggis eda heilbrigdis I bvi folkehelsen i den kontrahesamningsriki. rende stat.
Nå hefur riki samkviemt Dersom en stat i medhold undanbåguåkvaedi bessu låt- av denne unntaksbestemmelid hjä lida aö visa åtlend- se har unnlatt å avvise en utingi frå, og er bad hå samt, lending, plikter den likevel, med beirri takmörkun, sem med den begrensning som greinir I 3. målsgr. 10. gr., falger av artikkel 10 tredje skuldbundid til ad taka aft- ledd, å ta tilbake utlendingur viö Utlendingnum, ef cn såfremt denne har reist hann er kominn inn I annad inn i annen kontraherende samningsriki. Sama gildir, ef stat. Tilsvarende gjelder dersamningsriki til ad fullnegja som kontraherende stat til skuldbindingum sinum gagn- oppfyllelse av sine forplikvart riki, sem ekki er aöili telser mot ikke kontraherenad samningnum, hefur ekki de stat ikke har avvist utvisad frå dÖtlendingi, sem lending som derctter har siöar er kominn inn i annaö reist inn i annen kontrahesamningsriki ån bess aö rende stat uten å ha ngdvenhafa tilskilid vinnuleyfi bar. dig arbeidstillatelse der.
d) DPrått fyrir åkvadi 1. d) Uten hinder artikkel 9 mäålser. 9. gr. getur samn- förste ledd kan kontrahereningsriki — Jleyft ötlendingi, de stat gi en utlending som sem annaU samningsriki hef- er blitt utvist fra annen ur visad ur landi, ad koma kontraherende stat, adgang inn i landid ån sérstaks til innreise uten särskilt tilleyfis, of låta må hjå lida latelse, dersom avvisning kan av visa honum frå sam- unnlates i medhold av bekvamt åkvedum I staflid c). stemmelsen i bokstav c.
2. gr. ÅArtikkel 2.
Nå cr å svidi samstarfs Dersom det innenfor ramsamningsrikis viö riki, sem men av kontraherende stats ckki er adili a samningn- samarbeid med ikke kontraum, lögö fram tillaga um herende stat blir fremlagt åkvadi, sem ekki samrymast forslag til bestemmelser som
enliga med = passkontroll- som er uforenelige med pas- tussopimukseen yhdessä täöverenskommelsen i för- kontroloverenskomsten sam- män sopimuksen kanssa, on ening med denna överens- menholdt med denne over- ehdotukscsta, sen jälkeen kommelse, skall, sedan öv- enskomst, skal der, cfter at kun muille sopimusvaltioiile riga fördragsslutande stater de gvrige kontraherende sta- on siitä tiedotettu passintarenligt artikel 4 andra styc- ter efter artikel 4, stk. 2, i kastussopimuksen 4 artiklan ket passkontrollöverenskom- paskontroloverenskomsten toisen kappaleen mukaan, melsen underrättats om för- er underrcettet om forslaget, sopimusvaltion — pyynnöstä slaget, på fördragsslutande på begaering af en kontrahe- neuvoteltava muiden sopistats begäran överläggning- rende stat finde forhand- musvaltioiden kanssa. Neuar mellan de fördragsslutan- linger sted mellem de kon- vottelujen on täpahduttava de staterna äga rum. Över- traherende stater. Forhand- ennen kuin päätös ehdotukläggningarna skall äga rum lingerne skal finde sted, in- sesta tehdään, mikäi civät innan beslut fattas med an- den beslutning treffes ved- pakottavat syyt vaadi piäledning av förslaget, såvida rgrende forslaget medmind- töksen tekemistä välittömäsicke tvingande skäl gör det re tvingende grunde gör det ti. Viimeksi mainitussa tanödvändigt att omedelbart ngdvendigt straks at treffc pauksessa on neuvottelujen fatta sådant beslut. I sist- sådan beslutning. I sidst- tapahduttava rmahdollisimnämnda fall skall överlägg- nevnte tilfaeide skal forhand- man pian sen jJälkeen kun ningarna äga rum så snart lingerne finde sted snarest piätös on tehty. som möjligt sedan beslut muligt, efter at beslutningen fattats. er truffct.
Vid överläggningarna Ved forhandlingerne skal Nceuvotteluissa on sopiskall de fördragsslutande de Kontraherende stater sö- musvaltioiden pyrittävä selstaterna söka klargöra verk- ge at klarggre virkningerne ningarna av de nya bestäm- af de nyc bestemmelser for ien vaikutukset pohjoismaimelserna för det nordiska det nordiske paskontrolsam- seen — passintarkastusyhteispasskontrollsamarbetet samt arbejde samt overveje hvil- työhön sekä harkittava mitöverväga vilka ändringar i ke endringer i paskontrol- kä muutlokset — passintarpasskontrollöverenskommel- overenskomsten eller i den- kastussopimukseen ja tähän sen eller i denna överens- ne overenskomst, der kan sopimukseen saattavat tulla kommelse som kan bli cr- blive nöädvendige. tarpecllisiksi. forderliga.
Denna överenskommelse Denne overenskomst skal Tämä sopimus on ratifioiskall ratificeras och ratifika- ratificeres, og ratifikations- tava ja ratificimisasiakirjat tionsinstrumenten — deponce- instrumenterne skal depone- talletettava — Kööpenhamiras i Köpenhamn. neres i Kgbenhavn. nassa.
Överenskommelsen träder Overenskomsten treder i Sopimus tulee voimaan 1 i kraft den 1 juli 1973. Den kraft den 1. juli 1973. Den pälvänä heinäkuuta 1973. Se förblir i kraft för fördrags- forbliver i kraft for en kon- jä voimaan sopimusvalslutande stat så Jänge pass- traherende stat, så lange tioon nähden siihen asti kuin kontrollöverenskommelsen paskontroloverenskomsten passintarkastussopimus on är i kraft för ifrågavarande er 1 kraft for den pågelden- voimassa kyseiseen valtioon stat. de stat. nähden.
Överenskommelsen skall Overenskomsten skal de- Sopimus on talletettava deponeras i det danska ut- poneres i det danske uden- Tanskan ulkodepartementrikesdepartementet, och be- rigsministerium, og bekref- tiin ja sen vahvistetut jäljen-
vegabréfaeftirlitssamningn- 'er uforenlige med passkonum og samkomulagi bessu, trolloverenskomsten sam-
og skulu bå, eftir ad hinum menholdt. med denne til-
samningsrikjunum hefur leggsoverenskomst, skal etsamkvaemt 2. målsgr. 4. gr. ter at de övrige kontrahevegabréfacftirlitssamningsins rende stater i samsvar med verid tilkynnt um tillöguna, artikkel 4 annet ledd i pass-
eftir kröfu samninegrikis, fa- kontrolloverenskomsten — er
ra fram viöredur milli samnp- underrettet om förslaget, på
ingsrikjanna. Viöredurnar begjering av en kontrahe-
skulu. fara fram' ådur en rende stat dreftelser finne åkvördun er tekin um til- sted mellom de kontraherenlöguna, nema brynar åstedur de stater. Dräitelsene skal geri bad. naudsynlegt, ad finne sted for det treffes taka slika åkvöröun strax. I beslutning i anledning av sidast nefndu tilviki skulu forslaget med mindre tvinviöredur fara fram svo gende grunner gjör det nöd-
fljött sem unnt er eftir ad vendig uten opphold aå trefåkvördun cr tekin. fe slik beslutning. I sistnevn-
te tilfelle skal dreftelsene
finne sted så snart som mu-
lig ctter at beslutning er
truffet.
I viörxöunumskulu samn- Under drgftelsene skal de
inasrikin Icitast vid ad skyra kontraherende stater såke å
hver åbrif hin nyja akved- klargjöre hvilke virkninger
i muni hafa å hidö norrana de nyc bestemmelsene vil ha
samstarf um vegabréfaeftir- for det nordiske passkon-
lit, og ihuga, hverjar breyt- trollsamarbeidet og overveie ingar muni burfa ad gera hvilke endringer i passkona vegabréfacftirlitssamningn- trolloverenskomsten eller i
um cda åå samkomulagi denne = tilleggsoverenskomst bessu. som kan bli nödvendige.
Samkomulag betta skal Nerverende OVCrensfullgilda og fullgildingar- komst skal ratifiseres og ra-
skjölunum skal komid fyrir tilikasjonsdokunmentene de-
til gceymslu i Kaupmanna- poneres i Kgbenbavn.
hörn. Overenskomsten — trer i
Samkomulagid ödlast kraft den 1. juli 1973. Den gilul 1. juli 1973. Pad helzt forblir i kraft for koatrahe-
1 2ildi ad bvi er vardar rende stat så lenge passko
samningsriki ä medan veg- trofloverenskomsten er i abréfaeftirlitssamningurinn kraft for vedkommende stat. er I cildi ad bvi er vardar Overenskomsien skal de-
bad rikt. poneres i det danske uten-
Samkomulagid skal geym- riksdepartement, og bekrefa I danska utanrikisrådu- tede avskrifter av den skal
styrkta avskrifter av den :tede afskrifter af den skal nökset on annettava muiden skall tillställas övriga för- tilstilles de gvrige kontra- sopimusvaltioiden = hallitukdragsslutande staters rege- herende staters regceringer. sille. ringar.
Till bekräftelse härav har Til bekreftelse heraf har Tämän vahvistukseksi de fördragsslutande statcer- de kontraherende staters be- ovat sopimusvaltioiden valnas befullmäktigade ombud fuldmegtede — undertegnet tuutetut allekirjoittaneet täundertecknat denna överens- denne overenskomst. män sopimuksen. kommelse.
Som skedde i Köpen- Udf&rdiget i KgÖgbenhavn Tehty Kööpenhaminassa hamn den 2 april 1973 i ett den 2. april 1973 i et eksem- 2 päivänä huhtikuuta 1973 exemplar på svenska, dans- plar på dansk, finsk, is- yhtenä suomen-, islannin-, ka, finska, isländska och landsk, norsk og svensk. norjan-, ruotsin- ja tanskannorska språken. kielisenä kappaleena.
Prop 1973: 116
neytinu, og stadfest eftirrit overlates til de gvrige konaf bvi skal låta rikisstjörn- traherende staters regjeringum hinna samningsrikj- er. anna I te,
Pessu til stadfestu hafa Til bekreftelse av dette fulltråar samningsrikjanna har de respektive staters beundirritad samkomulag fullmektigede underskrevet betta. nerverende overecnskomst.
Gjört i Kaupmannahöfn Utferdiget i Kygbenhavn hin 2. april 1973 I einu den 2. april 1973 i ett ekeintaki å fslenzku, dönsku, semplar på norsk, dansk, finnsku, norsku og sensku. finsk, islandsk og svensk.
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730225