Prop. 1957:190
('dels angående god\xad kännande av överenskommelse mellan Sverige, Dan\xad mark, Finland och Norge om upphävande av pass\xad kontrollen vid de internordiska gränserna, dels ock med förslag till lag om ändring i utlännings\xad lagen den 30 april 195b (nr 193)',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
1
Nr 190
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående god
kännande av överenskommelse mellan Sverige, Dan mark, Finland och Norge om upphävande av pass kontrollen vid de internordiska gränserna, dels ock med förslag till lag om ändring i utlännings lagen den 30 april 195b (nr 193); given Stockholms slott den 8 november 1957.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed
dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade överenskommelse den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphä vande av passkontrollen vid de internordiska gränserna,
dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifoga de förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Ingvar Lindell
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den träffade överenskommelsen är ett led i strävandena att underlätta samfärdseln mellan de nordiska länderna, överenskommelsen syftar till att åstadkomma ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, innebärande att passkontroll av resande utlänningar icke skall ske vid de internordiska gränserna, utan endast vid det nordiska områdets yttergränser. Genomfö randet av överenskommelsen förutsätter ändringar i utlänningslagen. I la gen har framför allt avvisningsbestämmelserna ändrats. Ändringarna med för att avvisning vid Sveriges gränser kan ske även av utlänning som icke är önskvärd i Danmark, Finland eller Norge. Vidare har föreslagits ekono miskt ansvar för innehavare av fartyg och luftfartyg samt vissa andra per soner i fråga om ombordanställda utlänningar och fripassagerare som olov ligen inreser i riket.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
Overenskomst
mellem Danmark, Finland, Norge og Sverige om ophsevelse af paskontrollen
ved de faellesnordiske gränser
De kontraherende stater, som har fundet det onskeligt åt skabe
en friere samfeerdsel mellem de nor diske stater,
som tidligere har indfort fuldstaendig
pasfrihed for statsborgere i de nor diske stater,
som er enige om åt tilläde udlaendinge
åt rejse direkte fra en nordisk stat til en anden nordisk stat over et godkendt graenseovergangssted u- den åt gennemgå paskontrol, og
som i det vaesentlige vil tilstraebe åt an-
vende visumtvang i samme omfång og vil soge en ensartet praksis gen- nemfort med hensyn til meddelelse af visum til forretnings-, studie-, turistrejser og lignende kortvarige rejser, er blevet enige om folgende:
Artikel 1.
Ved udlaending forstås i denne overens komst enhver, som ikke er statsborger i Danmark, Finland, Norge eller Sverige.
Ved nordisk stat forstås i denne over enskomst Danmark (med undtagelse af Grönland og Faeroerne), Finland, Norge (med undtagelse af Svalbard og Jan Mayen) og Sverige.
Ved nordisk ydergraense forstås i den ne overenskomst:
a) landegraense mellem en nordisk stat
og en ikke-nordisk stat,
b) en i nordisk stat beliggende flyve-
plads, som har regelmaessig flyvefor- bindelse med en ikke-nordisk stat,
Sopimus
Suomen, Norjan, Ruotsin ja Tanskan
välillä passintarkastuksen poistamisesta
pohjoismaiden välisillä rajoilla
Sopimusvaltiot, jotka ovat todenneet vapaamman poh
joismaiden välisen matkustaja- liikenteen aikaansaamisen toivot- tavaksi;
jotka ovat aikaisemmin toteuttaneet
pohjoismaiden kansalaisia koske- van täydellisen passivapauden;
jotka ovat yksimielisiä siitä, että ul-
komaalaisten on sallittava mat- kustaa suoraan pohjoismaisesta valtiosta toiseen hyväksytyn raja- nylityspaikan kautta ilman passin- tarkastusta; ja
jotka pyrikivät pääasiallisesti yhtä laa-
jasti soveltamaan viisumipakkoa sekä aikaansaamaan yhdenmukai- sen käytännön myöntäessään vii- sumin liike-, opinto- ja turistimat- koja sekä muita samankaltaisia lyhytaikaisia matkoja varten, ovat sopineet seuraavasta:
1 artikla.
Ulkomaalaisella tarkoitetaan tässä so- pimuksessa jokaista, joka ei ole Suomen, Norjan, Ruotsin tai Tanskan kansa- lainen.
Pohjoismaisilla valtioilla tarkoitetaan tässä sopimuksessa Suomea, Norjaa (lu- kuunottamatta Svalbardia ja Jan Maye- nia), Ruotsia sekä Tanskaa (luukunotta- matta Grönlantia ja Färsaaria).
Pohjoismaisella ulkorajalla tarkoi tetaan tässä sopimuksessa
a) pohjoismaisen ja ei-pohjoismaisen
valtion välistä maarajaa,
b) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
lentoasemaa, jolta on säännöllinen lentoyhteys ei-pohjoismaiseen val- tioon,
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
3
l
Overenskomst
mellom Danmark, Finnland, Norge og Sverige om opphevelse av passkontrollen
ved de internordiske grenser
De kontraherende stater som har funnet det onskelig å skape en
friere samferdsel mellom de nordi ske stater,
som tidligere har innfort fullstendig
passfrihet for statsborgere i de nor diske stater,
som er enige om å tilläte utlendinger å
reise direkte fra en nordisk stat til en annen sådan stat over et god- kjent grenseovergangssted uten å vsere undergitt passkontroll og
som i det vesentlige vil streve etter å
anvende viseringstvang i samme omfång og som vil soke å etablere en likeartet praksis når det gjelder meddelelse av visering for forret nings-, studie-, turistreiser og 1ig- nende kortvarige reiser, er blitt enige om folgende:
Artikkel 1.
Med utlending forstås i denne overens komst enhver som ikke er statsborger i Norge, Danmark, Finnland eller Sverige.
Med nordisk stat forstås i denne over enskomst Norge (unntatt Svalbard og Jan Mayen), Danmark (unntatt Grön land og Fajroyene), Finnland og Sverige.
Med nordisk yttergrense forstås i denne overenskomst
a) landegrense mellom nordisk stat og
ikke-nordisk stat,
b) flyplass i nordisk stat som har regel-
messig flyforbindelse med ikke-nor disk stat,
Överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen
vid de internordiska gränserna
De fördragsslutande staterna, som funnit det önskvärt att skapa en
friare samfärdsel mellan de nordi ska staterna,
som tidigare infört fullständig passfrihet
för medborgare i de nordiska sta terna,
som äro eniga om att tillåta utlänningar
att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångsställe utan att undergå passkontroll och
som i det väsentliga vilja eftersträva att
använda viseringstvång i samma omfattning och vilja söka åstad komma en likartad praxis beträf fande meddelande av visering för affärs-, studie-, turistresor och lik nande kortvariga resor, ha enats om följande:
Artikel 1.
Med utlänning förstås i denna överens kommelse envar, som icke är medborgare i Sverige, Danmark, Finland eller Norge.
Med nordisk stat förstås i denna över enskommelse Sverige, Danmark (med undantag av Grönland och Färöarna), Finland, och Norge (med undantag av Svalbard och Jan Mayen).
Med nordisk yttergräns förstås i denna överenskommelse
a) landgräns mellan nordisk stat och
ickc-nordisk stat,
b) i nordisk stat belägen flygplats, som
har regelmässig flygförbindelse med icke-nordisk stat,
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
c) en i nordisk stat beliggende havn,
som har regelmaessig skibs- eller faer- geforbindelse med en ikke-nordisk stat,
d) en i nordisk stat beliggende havn
eller flyveplads, til hvilken der ikke- regelmsessig ankommer skib eller luftfar loj fra en ikke-nordisk stat, eller fra hvilken skib eller luftfartoj afgår til en ikke-nordisk stat.
Artikel 2.
Enhver af de kontraherende stater skal foretage paskontrol ved sine nordi ske ydergrsenser. Paskontrollen foretages i overensstemmelse med de retningslin- jer, som angives i bilag 1 til denne over- enskomst.
Enhver af de kontraherende stater skal anvende kontrolkort (ind- og ud- rejsekort) som hjselpemiddel ved kon- trol med
a) udlsendinge, som er viseringspligtige
i nogen af de kontraherende stater, såfremt denne kraever kontrolkort,
b) udlsendinge, som en kontraherende
, stat i förbindelse med beslutning om
udvisning har meddelt forbud mod åt vende tilbage til denne uden saerlig tilladelse. Kontrolkortene (ind- og udrej sekort) skal have det i bilag 2 til denne overens- komst angivne format og indhold.
Artikel 3.
Indrejsekortet skal beholdes af ind- rejsestaten. Kan udlsendingen ifolge en i passet indfort tilladelse opholde sig i nogen anden nordisk stat i mere end 3 måneder, skal indrejsekortet sendes til denne stat. Såfremt det fremgår af pas set, åt en sådan tilladelse er meddelt ud- laendingen af flere af de nordiske stater, skal indrejsekortet sendes til den stat, hvis tilladelse udlober sidst.
Tillader en kontraherende stat en ud- Isending åt opholde sig i staten mere end 3 måneder efter udlobet af den ved ind- rejsen til en nordisk stat tilladte opholds- tid, skal kortet sendes til denne stat.
c) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
satamaa, josta on säännöllinen laiva- tai lauttayhteys ei-pohjoismaiseen valtioon,
d) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
satamaa ja lentoasemaa, johon ei- pohjoismaisesta valtiosta saapuva alus tai ilma-alus tilapäisesti poik- keaa tai josta alus tai ilma-alus lähtee ei-pohjoismaiseen valtioon.
2 artikla.
Jokaisen sopimusvaltion on toimitet- tava passintarkastus pohjoismaisiila ul- korajoillaan. Passintarkastus toimitetaan tämän sopimuksen liitteessä 1 esitet- tyjen suuntaviivojen mukaisesti.
Jokaisen sopimusvaltion on käytet- tävä tarkastuskorttia (saapumis- ja läh- tökorttia) apuvälineenä tarkastaessaan
a) ulkomaalaista, joka on viisumivel-
vollinen jossakin sopimusvaltiossa, mikäli tämä valtio vaatii tarkastus korttia,
b) ulkomaalaista, jota joku sopimusval-
tio, hånen maastapoistamistaan kos- kevan päätöksen yhteydessä, on kiel- tänyt sinne palaamasta ilman erityi- stä lupaa. Tarkastuskortin (saapumis- ja lähtö- kortin) on kooltaan ja sisällöltään oltava sellainen kuin tämän sopimuksen liittee- stä 2 ilmenee.
3 artikla.
Saapumiskortti on saapumisvaltion säilytettävä. Jos ulkomaalaisella passiin merkityn luvan mukaisesti on oikeus oleskella toisessa pohjoismaisessa val tiossa kauemmin kuin kolme kuukautta, on saapumiskortti lähetettävä tälle val- tiolle. Jos passista ilmenee, että ulko- maalaiselle on myönnetty tällainen lupa useampaan pohjoismaiseen valtioon, on saapumiskortti lähetettävä sille valtiolle, jonka antama lupa päättyy viimeisenä.
Jos sopimusvaltio sallii ulkomaalai- sen oleskella maassa kolmea kuukautta kauemmin pohjoismaiseen valtioon saa- vuttaessa sallitun oleskeluajan päätyt- tyä, on kortti lähetettävä tälle valtiolle.
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
c) havn i nordisk stat som har regel-
messig båt- eller fergeforbindelse med ikkenordisk stat,
d) havn og flyplass i nordisk stat som
har ikke-regelmessig anlop av skip eller luftfartoj fra ikke-nordisk stat eller fra hvilken skip eller luftfartoy avgår til ikke-nordisk stat.
Artikkel 2.
Hver av de kontraherende stater skal företa passkontroll ved sine nordiske yttergrenser. Passkontrollen företas i overensstemmelse med de retningslinjer som er angitt i bilag 1 til denne overens- komst.
Hver av de kontraherende stater skal bruke kontrollkort (inn- og utreisekort) som hjelpemiddel ved kontroll av
a) utlending som er viseringspliktig i
noen av de kontraherende stater, der- som denne krever kontrollkort,
b) utlending, som av en kontraherende
stat i samband med beslutning om å fjerne ham fra vedkommende stat er blitt forbudt å vende tilbake dit uten sserskilt tillåtelse. Kontrollkortene (inn- og utreisekort) skal ha format og innhold som angitt i bilag 2 til denne overenskomst.
Artikkel 3.
Innreisekortet skal beholdes av inn- reisestaten. Har utlendingen etter en i passet innfort tillåtelse rett til å opp- holde seg i noen annen nordisk stat i mer enn 3 måneder, skal innreisekortet sen- des til denne stat. Fremgår det av passet åt utlending har fått slik tillåtelse i flere av de nordiske stater, skal innreisekortet sendes til den stat hvor oppholdstillatel- sen sist utlöper.
Tillåter en kontraherende stat en ut lending å oppholde seg i staten i mer enn 3 måneder etter ullopet av den oppholds- tid som er tilstått ved innreisen til nor disk stat, skal kortet sendes til denne stat.
c) i nordisk stat belägen hamn, som har
regelmässig båt- eller färjförbindelse med icke-nordisk stat,
d) i nordisk stat belägen hamn och flyg
plats, som har icke-regelmässig an- löpning av fartyg eller luftfartyg från icke-nordisk stat eller från vilken far tyg eller luftfartyg avgår till icke-nor disk stat.
Artikel 2.
Envar av de fördragsslutande staterna skall företaga passkontroll vid sina nor diska yttergränser. Passkontrollen före tages i överensstämmelse med de rikt linjer, som äro angivna i bilaga 1 till den na överenskommelse.
Envar av de fördragsslutande staterna skall använda kontrollkort (in- och utre- sekort) som hjälpmedel vid kontroll av
a) utlänning, som är viseringspliktig i
någon av de fördragsslutande stater na, såvida denna kräver kontrollkort,
b) utlänning, som av en fördragsslutan
de stat i samband med beslut om hans avlägsnande från vederbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kontrollkorten (in- och utresekort) skola ha format och innehåll, som fram går av bilaga 2 till denna överenskom melse.
Artikel 3.
Inresekortet skall behållas av inrese- staten. Äger utlänningen enligt i passet infört tillstånd rätt att uppehålla sig i någon annan nordisk stat i mer än tre månader, skall inresekortet sändas till
denna stat. Därest det framgår av passet, att sådant tillstånd har meddelats ut länningen i flera av de nordiska staterna, skall inresekortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast.
Tillåter en fördragsslutande stat ut länning att uppehålla sig inom staten mer än tre månader efter utgången av den vid inresan till nordisk stat tillåtna uppehållstiden, skall kortet sändas till denna stat.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Det påhviler den stat, som har kon- trolkortet, åt fore kontrol med, åt den tilladte opholdstid ikke overskrides. Ud- rejsekortet skal sendes til den stat, som på tidspunktet for udrejsen forer kon trollen med vedkommende udlsending.
Tarkastuskorttia hallussaan pitävän valtion on valvottava, että sallittua ole- skeluaikaa ei ylitetä.
Lähtökortti on lähetettävä sille val- tiolle, jolle asianomaisen ulkomaalaisen valvonta lianen maasta lähtiessään kuu- luu.
Artikel 4.
Såfremt en kontraherende stat vil op- haeve eller indfore visumtvang over for en ikke-nordisk stat eller foretage andre vsesentlige sendringer i sine visumover- enskomster med ikke-nordiske stater, skal den forstnéevnte stat på forhånd un- derrette de kontraherende stater om de på tam k te foranstaltninger, såfremt ikke tvingende grunde gor det nodvendigt straks åt gennemfore disse. I så fald skal de ovrige kontraherende stater under- rettes snarest muligt efter foranstalt- ningernes gennemforelse.
Det i stk. 1 anforte finder også anven- delse på indforelse af andre almindelige bestemmelser om udlsendinges ind- og udrejse samt ophold i den pågseldende stat.
4 artikla.
Jos sopimusvaltio haluaa viisumipakon poistamista tai sen käytäntöön otta- mista ei-pohjoismaisen valtion suhteen tai tehdä muita oleellisia muutoksia ei- pohjoismaisen valtion kanssa tekemiin- sä viisumisopimuksiin, ensinmainitun valtion on ennakolta ilmoitettava muille sopimusvaltioille suunnitelluista toimen- piteistä, elleivät pakottavat syyt vaadi niiden välitöntä toteuttamista. Viimeksi mainitussa tapauksessa on muille sopi musvaltioille tiedoiettava asiasta mah- dollisimman pian toimenpiteiden tote- uttamisen jälkeen.
Mitä edellä on sanottu, koskee myös ul- komaalaisten maahan tuloa, maasta läh- töä ja maassa oleskelua koskevien mui- den yleisten määräysten käytäntöön ot- tamista asianomaisessa valtiossa.
Artikel 5.
Enhver kontraherende stat skal krseve, åt en viseringsfri udlsending, som onsker åt opholde sig i vedkommende stat ud over 3 måneder, efter åt han er indrejst i en nordisk stat fra en ikke-nordisk stat, skal soge opholdstilladelse i den nordiske stat, hvor han opholder sig ved udlobet af 3 måneders-fristen.
Har en udlsending opnået opholds tilladelse i en nordisk stat, er tilladelsen alene gyldig for ophold i denne stat. In- den for det tidsrum, i hvilket opholds- tilladelsen gselder, skal de ovrige kontra herende stater, i hvilke udlsendingen er viseringsfri, tilläde barn uden opholds tilladelse åt opholde sig på deres område i et tidsrum af 3 måneder. Dette gselder ikke, såfremt udlsendingen har til hen- sigt åt opholde sig i staten ud over dette tidsrum eller vil soge eller modtage ar- bejde eller drive selvstsendig nsering der,
5 artikla.
Jokaisen sopimusvaltion on vaaditta- va, että viisumivapaa ulkomaalainen, joka haluaa oleskella asianomaisessa val tiossa vielä sen jälkeen, kun kolme kuu- kautta on kulunut hanen saapumisestaan pohjoismaiseen valtioon ei-pohjoismai- sesta valtiosta, hakee oleskelulupaa sii- nä pohjoismaisessa valtiossa, jossa hän oleskele kolmen kuukauden määräajan päättyessä.
Jos ulkomaalainen on saanut oleske- luluvan jossakin pohjoismaisessa val tiossa, se on voimassa oleskelua varten vain siinä valtiossa. Oleskeluluvan voi massa ollessa on muiden sopimusvaltioi- den, joissa ulkomaalainen on viisumiva paa, sallittava hänen ilman oleskelu lupaa oleskella asianomaisessa valtiossa kolmen kuukauden ajan. Tämä ei koske ulkomaalaista, joka aikoo oleskella maas sa sanottua aikaa kauemmin tai siellä hakea tai vastaanottaa työtä taikka har- joittaa itsenäistä elinkeinoa, ja jolta ky-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Det påhviler den stat som har kon trollkortet å håndheve kontrollen av åt den tillatte oppholdstid ikke overskrides.
Utreisekortet skal sendes til den stat som ved tidspunktet for utreisen har kontrollen av vedkommende utlending.
Artikkel 4.
___
Dersom en kontraherende stat vil opp- heve eller innfore visumtvang i forhold til ikke-nordisk stat eller företa andre vesentlige endringer i sine viseringsav- taler med ikke-nordisk stat, skal forst- nevnte stat på forhånd underrette de ov- rige kontraherende stater om de påtenkte tiltak, dersom ikke tvingende grunner gjor det nodvendig straks ågjennomfore tiltakene. I så fall skal de ovrige kontra herende stater underrettes snarest mulig etter gjennomforingen.
Hva som ovenfor er anfört skal også gjelde innforing av andre generelle be- stemmelser angående utlendingers inn- og utreise samt opphold i vedkommende stat.
Artikkel 5.1j
Hver kontraherende stat skal kreve åt visumfri utlending, som onsker å opp- holde seg i vedkommende stat utöver 3 måneder etter åt han er innreist i nordisk stat fra ikke-nordisk stat, soker opp- holdstillatelse i den nordiske stat der han befinner seg ved utlopet av 3-måneders- fristen.
Har utlending fått oppholdstillatelse i en nordisk stat, er denne bare gyldig for opphold i vedkommende stat. Så lenge oppholdstillatelsen er gyldig skal de ovri ge kontraherende stater, der utlendingen er visumfri, tilläte barn å oppholde seg uten oppholdstillatelse i vedkommende stat for et tidsrom av 3 måneder. Dette gjelder ikke dersom utlendingen har til hensikt å oppholde seg i staten utöver denne tid eller dersom han der vil soke eller motta arbeide eller drive selvstendig nseringsvirksomhct og det etter vedkom-
Det åvilar den stat, som innehar kon trollkortet, att handhava kontrollen av att den tillåtna uppehållstiden icke över- skrides.
Utresekortet skall sändas till den stat, som vid tidpunkten för utresan handhar kontrollen av vederbörande utlänning.
Artikel 4.
|
Därest en fördragsslutande stat vill upphäva eller införa viseringstvång i för hållande till icke-nordisk stat eller före taga andra väsentliga ändringar i sina viseringsöverenskommelser med icke nordisk stat, skall förstnämnda stat på förhand underrätta de övriga fördrags slutande staterna om de tilltänkta åt gärderna, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart genom föra dessa. I så fall skola de övriga för dragsslutande staterna underrättas sna rast möjligt efter åtgärdernas genom förande.
Vad ovan sagts skall även gälla infö randet av andra generella bestämmelser angående utlänningars in- och utresa samt uppehåll i vederbörande stat.
Artikel 5.
Envar fördragsslutande stat skall krä va, att viseringsfri utlänning som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre månader efter det han inrest i nordisk stat från icke-nordisk stat, söker uppe hållstillstånd i den nordiska stat, där han vistas vid utgången av tremånaders- fristen.
Har utlänning erhållit uppehållstill stånd i en nordisk stat, är detta endast giltigt för vistelse i denna stat. Under den tid uppehållstillståndet gäller skola övriga fördragsslutande stater, i vilka utlänningen är viseringsfri, tillåta ho nom att utan uppehållstillstånd vistas inom vederbörande stat under en tid av tre månader. Vad nu sagts gäller icke om utlänningen har för avsikt att vistas i staten utöver denna tid eller därstädes vill söka eller mottaga arbete eller driva självständig näring och det enligt den
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
og der efter den pågseldende stats lov- givning dertil krseves, åt opholdstilla- delse snges på et tidligere tidspunkt end ved 3 månedersfristens udlob.
Ved anvendelsen af bestemmelserne i stk. 1 skal det tidsrum, i hvilket der ikke krseves opholdstilladelse, regnes fra og med indrejsedagen, dog åt der, såfremt udlsendingen for sin sidste indrejse tidli gere har opholdt sig i en nordisk stat, fra det tidsrum, i hvilket opholdstilladelse ikke krseves, skal trsekkes det tidsrum, i hvilket udlsendingen har opholdt sig i en nordisk stat inden for de sidste 6 måne der for hans sidste indrejse.
Ved anvendelsen af bestemmelserne i stk. 2 skal det tidsrum, i hvilket der ikke krseves opholdstilladelse, regnes fra og med indrejsedagen i den pågseldende stat, dog åt der, såfremt udlsendingen for sin sidste indrejse tidligere har op holdt sig i denne stat, fra det tidsrum, i hvilket der ikke krseves opholdstilla delse, skal trsekkes det tidsrum, i hvil ket udlsendingen har opholdt sig i den samme stat inden for de sidste 6 må neder for hans sidste indrejse.
Artikel 6.
De kontraherende stater bor ved deres nordiske ydergrsenser afvise enhver ud-Isending,
a) som ikke er i besiddelse af gyldigt
pas eller anden rejselegitimation, der af vedkommende myndigheder i de kontraherende stater kan godksendes åt gselde som pas,
b) som savner fornoden indrejse- eller
arbejdstilladelse i indrejsestaten eller i den eller de ovrige nordiske stater, som udlsendingen har til hensigt åt besoge,
c) som må antages åt savne de nodven-
dige midler til sit ophold i den eller de kontraherende stater, hvori han agter åt opholde sig, samt til sin hjemrejse,
d) som må antages ikke åt ville ernsere
sig på haederlig måde,
e) som tidligere er blevet idomt friheds-
straf og kan antages åt ville begå en
symyksessä olevan valtion lainsäädän- nön rnukaan sen tähden vaaditaan, että oleskelulupaa haetan ennen kolmen kuukauden määräajan päättymistä.
Ensimmäisen kohdan määräyksiä so- vellettaessa on aika, jota varten ei vaa- dita oleskelulupaa, luettava saapumis- päivästä, kuitenkin niin että, jos ulko- maalainen aikaisemmin ennen viimeistä maahantuloaan on oleskellut jossakin pohjoismaisessa valtiossa, on ajasta, jota varten ei vaadita oleskelulupaa, vähen- nettävä se aika, jonka ulkomaalainen on oleskellut pohjoismaisessa valtiossa kuu- den kuukauden aikana ennen viimeistä maahantuloaan.
Toisen kohdan määräyksiä sovellet- taessa on aika, jota varten ei vaadita oleskelulupaa, luettava siitä päivästä, jolloin ulkomaalainen saapui asianomai- seen valtioon, kuitenkin niin että, jos ul komaalainen on aikaisemmin ennen viime istä maahantuloaan oleskellut tässä valti ossa, on ajasta, jota varten oleskelulupaa ei vaadita, vähennettävä se aika, jonka hän on oleskellut tässä valtiossa kuuden kuukauden aikana ennen viimeistä maa hantuloaan.
6 artikla.
Sopimusvaltioiden on pohjoismaisilta ulkorajoiltaan käännytettävä jokainen ulkomaalainen,
a) jolla ei ole voimassa olevaa passia tai
muuta sellaista henkilöllisyystodi- stusta, jonka sopimusvaltioiden asia- nomaiset viranomaiset ovat hyväk- syneet passiksi,
b) jolta puuttuu säädetty maahantulo-
tai työlupa saapumisvaltioon sekä siihen tai niihin pohjoismaisiin val- tioihin, joissa ulkomaalainen aikoo käydä,
c) jolta voidaan olettaa puuttuvan tar-
vittavat varat toimeentuloa varten siinä tai niissä sopimusvaltioissa, jois sa hän aikoo oleskella, sekä kotimat- kaa varten,
d) jonka voidaan olettaa elättävän it-
seään epärehellisin keinoin,
e) joka aikaisemmin on tuomittu va-
pausrangaistukseen ja jonka voidaan
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
9
mende stats lovgivning kreves åt opp- holdstillatelse sokes tidligere enn ved 3- måneders fristens utlop.
Ved anvendelsen av reglene i forste ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra og med innreisedagen, dog således åt dersom utlendingen for sin siste innreise tidligere har hatt opphold i nordisk stat, skal tiden for utlendingens opphold i nordisk stat i lopet av 6 måneder for hans siste innreise trekkes fra den opp holdsfrie tid.
Ved anvendelsen av reglene i annet ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra og med innreisedagen i vedkommende stat, dog således åt dersom utlendingen for sin siste innreise tidligere har hatt opphold i denne stat, skal utlendingens opphold i samme stat i lopet av 6 måne der for hans siste innreise trekkes fra den oppholdsfrie tid.
Artikkel 6.
De kontraherende stater bor avvise ved sine yttergrenser enhver utlending
a) som ikke har gyldig pass eller annet
legitimasjonspapir, som av vedkom mende myndigheter i de kontrahe rende stater er godtatt som pass,
b) som mangler nodvendig innreise-
eller arbeidstillatelse i innreisestaten eller i den eller de ovrige nordiske stater, som utlendingen har til hen- sikt å besoke,
c) som må antas ikke å ha tilstrekkelige
midler til å oppholde seg i den eller de kontraherende stater hvor han akter å oppholde seg, samt for sin hjcm- reise,
d) som må antas ikke å ville ernaere seg
på aerlig måte,
e) som tidigere er domt til frihetsstraff
og som kan antas å ville komme til å
ifrågavarande statens lagstiftning därför kräves att uppehållstillstånd sökes tidi gare än vid tremånadersfristens utgång.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall den uppehållstill- ståndsfria tiden räknas från och med in- resedagen, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i nordisk stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i nordisk stat under tiden sex månader före senaste inresan.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall den uppehållstill ståndsfria tiden räknas från och med in- resedagen i vederbörande stat, dock att om utlänningen före senaste inresan tidi gare vistats i denna stat, å den uppehålls tillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i samma stat under tiden sex månader före senaste in resan.
Artikel 6.
De fördragsslutande staterna böra vid sina nordiska yttergränser avvisa envar utlänning
a) som icke innehar giltigt pass eller an
nan legitimationshandling, som av vederbörande myndigheter i de för dragsslutande staterna godtagits att gälla såsom pass,
b) som saknar föreskrivet inrese- eller
arbetstillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka,
c) som må antagas sakna erforderliga
medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han äm nar vistas samt för sin hemresa,
d) som må antagas icke komma att är
ligen försörja sig,
e) som tidigare dömts till frihetsstraff
och kan antagas komma att begå
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
strafbar handling i en nordisk stat, eller som på grund av sin tidligere virksomhed eller iovrigt med grund kan befrygtes åt ville forove sabotage, spionage eller ulovlig efterretnings- virksomhed i nogen af de kontrahe- rende stater,
f) som er opfort i nogen af de kontra-
herende staters fortegnelser over ud- viste udlsendinge.
I övrigt kan enhver udlsending afvises, når der af andre grunde ikke bor med- deles ham tilladelse til åt indrejse i en eller flere af de kontraherende stater.
Bestemmelserna i litra b)-f) finder ikke anvendelse på en udlsending, som agter åt rejse til en kontraherende stat, hvortil han har indrejsetilladelse, eller i hvilken han har opholdstilladelse, som giver ham adgang til åt indrejse.
Artikel 7.
Bestemmelserne i artiklerne 2 og 6 finder ikke anvendelse på udlsendinge, der ankommer fra en ikke-nordisk stat som medlem af bessetningen på et skib. Bestemmelsen i artikel 2 finder heller ikke anvendelse på udlsendinge, der af- rejser til en ikke-nordisk stat som medlem af besaetningen på et skib. Dog skal en udlsending, der er ankommet fra en ikke- nordisk stat som medlem af besaetningen på et skib og afmonstres i en nor disk stat, indrejsebehandles i overens- stemmelse med artiklerne 2 og 6. End- videre skal en udlaending, der i en nor disk stat påmonstres et skib, som ikke udelukkende går i fart mellem nordiske stater, udrejsebehandles i overensstem- melse med reglerne i artikel 2.
Enhver af de kontraherende stater har ret til åt bestemme, åt et medlem af en skibsbesaetning uden sserlig tilladelse må opholde sig i land under skibets ssedvan- lige ophold i en havn.
De i denne artikel givne bestemmelser finder tilsvarende anvendelse på perso ner tilhorende et luftfartojs udenland- ske bessetning.
olettaa tekevän rangaistavan teon pohjoismaisessa valtiossa tai jonka aikaisemman toimintansa vuoksi tai muuten syystä voidaan epäillä tule- van harjoittamaan sabotaasia, va- koilua tai luvatonta tiedoitustoi- mintaa jossakin sopimusvaltiossa,
f) joka on merkitty jonkin sopimusval-
tion karkoitettujen ulkomaalaisten luetteloon. Muutenkin voidaan ulkomaalainen käännyttää rajalta, jos muista syistä katsotaan, ettei hänelle ole annettava lupaa saapua yhteen tai useampaan so- pimusvaltioon.
Edellä b)-f) kohtien sisältämät mää- räykset eivät koske ulkomaalaista, joka aikoo matkustaa sopimusvaltioon, jo hon hänellä on maahantulolupa tai maa- hantuloon oikeuttava oleskelulupa.
7 artikla.
Aluksen henkilöstöön kuuluvaan ulko- maalaiseen, joka saapuu maahan ei-poh- joismaisesta valtiosta, ei sovelleta 2 ja 6 artiklojen sisältämiä määräyksiä. Aluk sen henkilöstöön kuuluvaan ulkomaa- laiseen, joka lähtee ei-pohjoismaiseen valtioon, ei myöskään sovelleta 2 artik- lan sisältämää määräystä. Kuitenkin on aluksen henkilöstöön kuuluva ei-poh- joismaisesta valtiosta saapunut ulko maalainen, jonka päästökatselmus jossa kin pohjoismaisessa valtiossa on suori- tettu, käsiteltävä maahan saapuvana ulkomaalaisena 2 ja 6 artiklojen mukai- sesti. Niinikään on ulkomaalaista, joka jossakin pohjoismaisessa valtiossa otto- katselmuksen jälkeen otetaan toimeen alukseen, joka ei kulje yksinomaan poh- joismaiden välillä, käsiteltävä maasta lähtevänä ulkomaalaisena 2artiklansään- nösten mukaisesti.
Jokaisella sopimusvaltiolla on oikeus määrätä, että aluksen henkilöstöön kuu luva voi ilman erityistä lupaa oleskella maissa aluksen tavanmukaisen satamas- saolon aikana.
Tämän artiklan määryksiä sovelle- taan vastaavasti ilma-alusten ulkomaa- laiseen henkilöstöön.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
11
begå straffbar handling i nordisk stat, eller som på grunn av sin tidli- gere virksomhet eller av andre grun- ner kan fryktes å ville drive sabotasje, spionasje eller ulovlig etterretnings- virksomhet i noen av de kontra- herende stater,
f) som er oppfort i noen av de kontra- f)
herende staters fortegnelser over ut- viste utlendinger. For övrig kan enhver utlending avvi ses, som antas av andre grunner ikke bor gis tillåtelse til å reise inn i en eller flere av de kontraherende stater.
Bestemmelsene i punkt b) til f) gj elder ikke utlending som akter å reise til en kontraherende stat for hvilken han har innreisetillatelse eller oppholdstillatelse som gir ham rett til å reise inn dit.
straffbar gärning i nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksam het eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spio neri eller olovlig underrättelseverk samhet i någon av de fördragsslu- tande staterna, som är uppförd i någon av de för- dragsslutande staternas förteck ningar över utvisade utlänningar. För övrigt kan envar utlänning avvi sas, som av andra grunder anses icke böra givas tillåtelse att inresa i en eller flera av de fördragsslutande staterna.
Bestämmelserna i mom. b)-f) avse icke utlänning, som ämnar resa till en fördragsslutande stat, till vilken han har inresetillstånd eller i vilken han har vis telsetillstånd, som giver honom rätt att inresa.
Artikkel 7.
Bestemmelsene i artiklene 2 og 6 skal ikke anvendes på utlending som kommer fra ikke-nordisk stat som mannskap på fartoy. Bestemmelsen i artikkel 2 skal heller ikke anvendes på utlending som avreiser til ikke-nordisk stat som mann skap på fartoy. Dog skal utlending som ankommer fra ikke-nordisk stat som mannskap på fartoy og avmonstres i noen nordisk stat, innreisebehandles i overensstemmelse med artiklene 2 og 6. Videre skal utlending som i noen nor disk stat påmonstrer fartoy, som ikke utelukkende går i fart mellom nordiske stater, utreisebehandles etter reglene i artikkel 2.
Artikel 7.
Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6 äro icke tillämpliga på utlänning som ankommer från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Bestämmel sen i artikel 2 skall heller icke tillämpas beträffande utlänning, som avreser till icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Dock skall utlänning, som an kommit från icke-nordisk stat som be sättningsman på fartyg och avmönstras i någon nordisk stat, inresebehandlas i enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare skall utlänning, som i någon nordisk stat påmönstras fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan nordiska stater, utrese- behandlas enligt reglerna i artikel 2.
Hver kontraherende stat har rett til å bestemme åt en sjomann uten sgerskilt tillåtelse kan oppholde seg i land under fartoyets vanlige opphold i en havn.
De i denne artikkel gitte bestemmelser får tilsvarende anvendclse på personer tilhorende luftfarloys utenlandske mann skap.
Envar fördragsslutande stat har rätt att bestämma att besättningsman utan särskilt tillstånd må uppehålla sig i land under fartygets sedvanliga uppehåll i en hamn.
De i denna artikel givna bestämmel serna äga motsvarande tillämpning på personer tillhörande luftfartygs utländ ska besättning.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Såfremt en kontraherende stat fore tager stikprovevis kontrol ved sin gramse til en anden nordisk stat, skal det kunne pålsegges en udlsending åt forevise sit pas og åt give de oplysninger, som onskes.
Enhver kontraherende stat kan ved grsensen til en anden kontraherende stat afvise enhver udlamding, som ikke har tilladelse til åt indrejse i vedkommende stat.
Artikel 9.
En kontraherende stat må ikke tilläde en udlsending, som er udvist af en anden kontraherende stat, åt indrejse uden sserlig tilladelse. En sådan tilladelse krse- ves dog ikke, hvis en kontraherende stat vil sende en udlsending, som den har ud vist, gennem en anden kontraherende stats område.
Har en udlsending, som er blevet ud vist fra en nordisk stat, opholdstilladelse i en anden sådan stat, er denne stat plig- tig til efter anmodning åt modtage ud- Isendingen.
Artikel 10.
Enhver af de kontraherende stater forpligter sig til åt tilbagetage en udlsen ding, som i overensstemmelse med arti kel 6, litra a), litra b), for så vidt angår indrejsetilladelse, eller litra f) burde have vseret afvist af vedkommende stat ved dennes ydergrsense, og som uden tilla delse er indrejst fra denne stat til en an den nordisk stat.
Ligeledes forpligter enhver kontrahe rende stat sig til åt tilbagetage en udlsen ding, som uden gyldigt pas og uden sser lig tilladelse, hvor en sådan er nodven- dig, er indrejst direkte fra vedkommende stat til en anden nordisk stat.
De i stk. 1 og stk. 2 givne regler finder ikke anvendelse på en udlsending, som har opholdt sig i den stat, der krsever til- bagesendelse, i mindst 1 år regnet fra tidspunktet för hans ulovlige indrejse i staten, eller som efter ulovlig indrejse har fået opholds- og/eller arbejdstilla- delse der.
Artikel 8. 8 artikla.
Mikäli jokin sopimusvaltio suorittaa pistokoetarkastuksia pohjoismaisen val- tion vastaisella raj allaan, on ulkomaa- lainen velvollinen näyttämään passinsa ja antamaan pyydetyt tiedot.
Jokainen sopimusvaltio voi toisen sopi- musvaltion vastaiselta rajaltaan kään- nyttää ulkomaalaisen, jolla ei ole maa- hantulolupaa tähän valtioon.
9 artikla.
Sopimusvaltion ei ole sallittava ulko maalaisen, joka on karkoitettu toisesta sopimusvaltiosta, saapua maahan ilman erityistä lupaa. Tällaista lupaa ei kuiten- kaan vaadita, jos sopimusvaltio lialuaa toisen sopimusvaltion kautta kuljettaa ulkomaalaisen, joka on karkoitettu en- sinmainitusta valtiosta.
Jos ulkomaalaisella, joka on karkoi tettu jostakin pohjoismaisesta valtiosta, on oleskelulupa toisessa pohjoismaisessa valtiossa, on tämä valtio velvollinen vaa- dittaessa vastaanottamaan ulkomaalai sen.
10 artikla.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuu otta- maan takaisin ulkomaalaisen, joka 6 ar- tiklan a) ja b) kohtien mukaisesti, kun kysymyksessä on maahantulolupa, ja
f) kohdan mukaisesti, olisi asianomaisen valtion toimesta pitänyt käänyttää sen ulkorajalta ja joka ilman lupaa on tästä valtiosta matkustanut toiseen pohjois- maiseen valtioon.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuumyö- skin ottamaan takaisin ulkomaalaisen, joka ilman voimassaolevaa passia ja ilman erityistä lupaa, milloin sellainen vaaditaan, on matkustanut suoraan asianomaisesta valtiosta toiseen poh- joismaiseen valtioon.
Edellä sanottu ei koske ulkomaalaista, joka on oleskellut takaisin lähettämistä vaativassa valtiossa vähintäin vuoden laskettuna siitä ajankohdasta, jolloin hän luvattomasti saapui maahan, tai joka luvattoman maahantulonsa jälkeen on saanut oleskelu- ja/tai työluvan siellä.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Artikkel 8. Artikel 8.
Dersom en kontraherende stat företar stikkprovekontroll ved sin grense mot annen nordisk stat skal utlending kunne pålegges å vise sitt pass og gi de opp- lysninger som kreves.
Hver kontraherende stat kan ved grensen til annen kontraherende stat avvise annen utlending enn den som har tillåtelse til å reise inn i vedkommende stat.
Artikkel 9.
Kontraherende stat skal ikke tilläte utlending som er utvist fra en annen kontraherende stat å reise inn uten s;er- skilt tillåtelse. Slik tillåtelse kreves dog ikke om en kontraherende stat vil tran- sittere en utlending gjennom en annen kontraherende stat dersom utlendingen er blitt utvist fra forstnevnte stat.
Har utlending som er utvist fra en nordisk stat, oppholdstillatelse i en annen sådan stat, er denne stat pliktig til på anmodning å motta utlendingen.
Artikkel 10.
Hver av de kontraherende stater för plikter seg til å ta tilbake utlending som i overensstemmelse med artikkel 6 punkt
a) og punkt b), for så vidt angår innreise- tillatelse, og punkt f) burde ha vsert av vist av vedkommende stat ved dennes yttergrense og som uten tillåtelse er reist inn fra denne stat til annen nordisk stat.
Likeledes forplikter hver kontrahe rende stat seg til å ta tilbake utlending, som uten gyldig pass og uten sserskilt tillåtelse, der slik kreves, er reist direkte inn fra vedkommende stat til annen nordisk stat.
Ilva som ovenfor er nevnt skal ikke gjelde utlending, som har oppholdt seg i den stat som krever tilbakesendelse i minst 1 år regnet fra tidspunktet for hans ulovlige innreise i staten, eller som etter ulovlig innreise har fått oppholds- eller arbeidstillatelse der.
Därest en fördragsslutande stat före tager stickprovskontroll vid sin gräns mot annan nordisk stat, skall utlänning kunna åläggas att uppvisa sitt pass och lämna de upplysningar som begäras.
Varje fördragsslutande stat kan vid gränsen till annan fördragsslutande stat avvisa annan utlänning än sådan, som har tillstånd att inresa i vederbörande stat.
Artikel 9.
Fördragsslutande stat skall icke tillåta utlänning, som är utvisad från annan fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erford ras dock icke om en fördragsslutande stat vill genom annan fördragsslutande stat transitera en utlänning, som blivit utvisad från förstnämnda stat.
Har utlänning, som utvisats från en nordisk stat, uppehållstillstånd i annan sådan stat, är denna stat pliktig att på anmodan emottaga utlänningen.
Artikel 10.
Envar av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att återtaga utlänning, som i överensstämmelse med artikel 6 mom. a), mom. b), såvitt angår inrese tillstånd, och mom. f) borde ha avvisats av vederbörande stat vid dennas ytter- gräns och som utan tillstånd inrest från denna stat till annan nordisk stat.
Likaledes förbinder sig envar fördrags slutande stat att återtaga utlänning, som utan giltigt pass och utan särskilt tillstånd, där sådant är erforderligt, in rest direkt från vederbörande stat till annan nordisk stat.
Vad ovan sagls skall icke gälla utlän ning, som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under minst ett år räknat från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller som efter olovlig inresa har fått uppehålls- och/eller arbetstillstånd där.
14
Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Artikel 11.
Enhver af de kontraherende stater for- pligter sig til åt give hinanden underret ning og foretage eftersogning i overens- stemmelse med de regler, som er givet i bilag 3 til denne overenskomst.
Artikel 12.
Hvad der i denne overenskomst er an fört om udviste udlsendinge, skal også finde anvendelse på udlsendinge, som efter finsk eller svensk lovgivning „för- visats" eller „förpassats“ med forbud mod åt vende tilbage uden saerlig tilla- delse.
Artikel 13.
Med det formål åt samordne kontrollen med udlsendinge i de kontraherende sta ter og i övrigt rejse og drofte spörsmål, som er af betydning for det fselles pas- kontrolområde i de nordiske stater, ned- ssettes der et samarbejdsudvalg (Det nordiske udlsendingsudvalg). Udvalget skal bestå af en reprsesentant for hver af de kontraherende stater. Reprsesentan- terne kan tilkalde sserlige sagkyndige, såfremt det viser sig nodvendigt.
Artikel 14.
Efter forhandling kan Islands rege ring tilslutte sig denne overenskomst. Overenskomsten kan ligeledes efter for handling udvides til åt omfatte Fseroerne og Grönland.
Artikel 15.
Overenskomsten skal ratificeres og ratifikationsinstrumenterne deponeres iKobenhavn.
Overenskomsten trseder i kraft, så- snart samtlige ratifikationsinstrumenter er deponeret, dog tidligst 1. januar 1958.
Enhver af de kontraherende stater kan opsige overenskomsten med en frist på 6 måneder.
Enhver af de kontraherende stater kan med ojeblikkelig virkning ssette overenskomsten ud af kraft i forhold til en eller flere af de ovrige stater i tilfselde af krig eller krigsfare, eller såfremt andre
11 artikla.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuu an- tamaan toiselle sopimusvaltiolle tietoja ja suorittamaan etsintöjä tämän sopi- muksen liitteeseen 3 sisältyvien määräy- sten mukaisesti.
12 artikla.
Mitä tässä sopimuksessa sanotaan kar- koitetusta ulkomaalaisesta, olkoon voi- massa myös sellaiseen ulkomaalaiseen nähden, joka Suomen tai Ruotsin lain- säädännön mukaisesti on poistettu tai passitettu maasta ja jota on kielletty sin ne palaamasta ilman erityistä lupaa.
13 artikla.
Ulkomaalaisten valvonnan yhtenäi- stämiseksi sopimusvaltioissa ja yleensä sellaisten asioiden käsittelemiseksi ja harkitsemiseksi, jotka pohjoismaiden yh- teisen passintarkastusalueen kannalta ovat merkityksellisiä, asetetaan yhteis- työvaliokunta (Pohjoismainen ulkomaa- laisvaliokunta). Valiokuntaan kuuluu yksi edustaja kustakin sopimusvaltiosta. Edustajat voivat tarvittaessa kutsua eri- tyisiä asiantuntijoita.
14 artikla.
Islannin hallitus voi neuvottelujen jälkeen liittyä tähän sopimukseen. Sopi- mus voidaan niinikään neuvotteluteitse laajentaa koskemaan myös Färsaaria ja Grönlantia.
15 artikla.
Sopimus on ratifioitava ja ratifioimis- kirjat talletettava Kööpenhaminaan.
Sopimus tulee voimaan niin pian kuin kaikki ratifioimiskirjat on talletettu, kuitenkin aikaisintaan 1 päivänä tam- mikuuta 1958.
Jokainen sopimusvaltio voi irtisanoa sopimuksen 6 kuukauden irtisanomisai- kaa noudattaen.
Jokainen sopimusvaltio voi sodan tai sodanvaaran johdosta tai milloin muut erityiset kansainväliset tai kansalliset olosuhteet tekevät sen välttämättömäk- si välittömästi lopettaa sopimuksen so-
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
15
Ariikkel 11.
Hver av de kontraherende stater for plikter seg til å gi hverandre underret ning og företa ettersoking i overens- stemmelse med de regler som er angitt i bilag 3 til denne overenskomst.
Artikkel 12.
Det som i denne overenskomst er be- stemt om utvist utlending skal gjelde også utlending som etter finsk eller svensk lov er forvist (förvisats) eller forpasset (förpassats) med forbud mot å vende tilbake uten särskilt tillåtelse.
Artikkel 13.
For å samordne kontrollen av utlen- dinger i de kontraherende stater og for- ovrig ta opp og drofte saker som er av betydning for det felles passkontrollom råde i de nordiske stater, nedsettes et samarbeidsutvalg (Nordisk Utlendings- utvalg). Utvalget skal bestå av en re presentant for hver av de kontraherende stater. Representantene kan om nod- vendig tilkalle saerskilte sakkyndige.
Artikkel 14.
Etter forhandlinger kan Islands re- gjering slutte seg til denne overenskomst. Overenskomsten kan likeledes etter for handlinger utvides til å omfatte Fseroye- ne og Grönland.
Artikkel 15.
Overenskomsten skal ratifiseres og ra- tifikasjonsdokumentene deponeres i Ko- benhavn.
Overenskomsten trer i kraft så snart samtlige ratifikasjonsdokumenter er de- ponert, dog tidligst den 1. januar 1958.
Hver av de kontraherende stater kan si opp overenskomsten med en frist av 6 måneder.
Hver kontraherende stat kan med oye- blikkelig virkning sette overenskomsten ut av kraft i forhold til en eller flere av de ovrige stater i tilfelle av krig eller krigsfare eller såfremt andre sserlige in-
Envar av de fördragsslutande staterna förbinder sig att giva varandra under rättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med de regler, som äro angivna i bilaga 3 till denna överens kommelse.
Artikel 12.
Vad i denna överenskommelse sägs om utvisad utlänning skall gälla jämväl ut länning som enligt finsk eller svensk lag stiftning förvisats eller förpassats med förbud att återvända utan särskilt till stånd.
Artikel 11.
Artikel 13.
För att samordna kontrollen av ut länningar i de fördragsslutande staterna och i övrigt upptaga och dryfta ärenden, som äro av betydelse för det gemensam ma passkontrollområdet i de nordiska staterna, tillsättes ett samarbetsutskott (Nordiska utlänningsutskottet). Utskot tet skall bestå av en representant för en var av de fördragsslutande staterna. Representanterna kunna, om det visar sig erforderligt, tillkalla särskilda sak kunniga.
Artikel 14.
Efter förhandlingar kan Islands rege ring ansluta sig till denna överenskom melse. Överenskommelsen kan likaledes efter förhandlingar utvidgas till att om fatta Färöarna och Grönland.
Artikel 15.
Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras i Köpenhamn.
överenskommelsen träder i kraft så snart samtliga ratifikationsinstrument äro deponerade, dock tidigast den 1 ja nuari 1958.
Envar av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen med en frist av 6 månader.
Varje fördragsslutande stat kan med omedelbar verkan sätta överenskom melsen ur kraft i förhållande Lill en eller flera av de övriga staterna i händelse av krig eller krigsfara eller så framt andra
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
sserligc internationale eller nationale forhold ger dette nodvendigt. De andre staters regeringer skal i så fald ojeblik- kelig underrettes om de trufne foran- staltninger.
Til bekrseftelse heraf har de respektive staters befuldmaegtigede undertegnet fo- ranstående overenskomst og forsynet denne med deres segl.
Udfserdiget i Kobenhavn den 12. juli 1957 i et eksemplar på dansk, finsk, norsk og svensk, af hvilke det danske udenrigsministerium skal överläde be- krseftede afskrifter til de ovrige kontra- herende staters regeringer.
veltamisen yhteen tai useampaan sopi- musvaltioon nähden. Kysymyksessä ole- vien valtioiden hallitusten tulee tällöin välittömästi saada tieto suoritetuista toimenpiteistä.
Tämän vakuudeksi ovat kunkin val- tion valtuutetut edustajat allekirjoit- taneet tämän sopimuksen ja varusta- neet sen sine teillään.
Tehty Kööpenhaminassa 12 päivänä heinä 1957 yhtenä suomen-, norjan-, ruotsin- ja tanskankielisenä kappaleena, josta Tanskan ulkoasiainministeriö toi- mittaa oikeaksi todistetut jäljennökset muiden sopimusvaltioiden hallituksille.
sign. H. C. Hansen sign. Klaus Snellman
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
17
ternasjonale eller nasjonale forhold gjor dette nodvendig. De berorte staters re- gjeringer skal straks underrettes om de vedtatte tiltak.
Til bekreftelse på dette har de respek tive staters befullmektigede underskre- vet nservBerende overenskomst og försynt den med sine segl.
Utferdiget i Kobenhavn den 12. juli 1957 i ett eksemplar på norsk, dansk, finsk og svensk, hvorav det danske uten- riksdepartement skal overlate bekreftede avskrifter til de ovrige kontraherende staters regjeringer.
sign. Paul Koht
särskilda internationella eller nationella förhållanden göra detta nödvändigt. De berörda staternas regeringar skola i så dant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna.
Till bekräftelse härav ha de respektive staternas befullmäktigade ombud under tecknat förestående överenskommelse och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Köpenhamn den 12 juli 1957 i ett exemplar på svenska, danska, finska och norska språken, av vilket danska utrikesdepartementet skall över lämna bestyrkta avskrifter till de övriga fördragsslutande staternas regeringar.
sign. Stig Sahlin
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 190
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Bilag 1.
Almindelige retningslinier for
paskontrollen
Kontrollen med ind- og udrejsende skal ved landegransen ske på de der be- liggende paskonlrolsteder. Rejsende med jernbane kan også paskontrolleres under togets korsel fra og til gransen. Skibs- og flyvepassagerer skal paskontrolleres i den nordiske havn eller på den nordiske flyve- plads, livor passageren går fra borde eller om bord. Når en passager ved udrejse til en ikke-nordisk stat passerer nordiske havne eller flyvepladser, skal det i den sidste nordiske havn eller flyveplads kon- trolleres, åt han er udrejsebehandlet.
Ved udfnrelsen af indrejsekontrollen skal den paskontrollerende noje efterse passet og sserlig vaere opmaerksam på dettes gyldighedstid, og på åt det gadder for den eller de nordiske stater, som pas- indehaveren bär til hensigt åt besoge, samt åt der föreligger identitet mellem pasindehaveren og den person, til hvem passet er udstedt. Han skal endvidere have sin opmgerksomhed henledt på, åt passet kan vrere falsk eller forfalsket. Krseves der indrej setilladelse, skal han forvisse sig om, åt en sådan föreligger, og påse, åt den rejsende afleverer indrejse- kort, hvor dette er foreskrevet, eller afgi- ver de til kortets udfyldelse nodvendige oplysninger. Den paskontrollerende skal endvidere undersoge, om den rejsende er opfort i nogen af de kontraherende sta ters fortegnelser over udviste udlsen- dinge. Et sådant eftersyn behover dog ikke åt ske med hensyn til personer, der bor i granseområdet, og andre personer, som er paskontrolpersonalet vel bekendt, og ej heller vedrorende personer, med hensyn til hvilke det er åbenbart, åt eu sådan undersogelse ikke er nodvendig. Den paskontrollerende bor også have sin opmaerksomhed henledt på de gad- dende afvisningsbestenmielser og, så-
Liite 1.
Passintarkastuksen yleiset
suuntaviivat
Maahan saapuvien ja maasta lähte- vien matkustajien tarkastus maarajalla tapahtuu siellä olevilla passintarkastu- sasemilla. Rautatiematkustajien passin- tarkastus voidaan suorittaa myös kul- kiessa rajalta tai rajalle. Laiva- ja len- tomatkustajien passintarkastus on suo- ritettava siinä pohjoismaisessa sata- rnassa tai lentoasemalla, mihin matkus- taja saapuu tai mistä hän lähtel. Matku- stajan ollessa matkalla ei-pohjoismaiseen valtioon ja aluksen tai ilma-aluksen vielä poiketessa pohjoismaiseen satamaan tai lentoasemalle on tällöin tarkistettava, että hänet on käsitelty maasta lähtijänä.
Maahansaapumistarkastusta toimit- taessaan on passintarkastajan huolelli- sesti tarkastettava passi ja erityisesti kiinnitettävä huomiota sen voimassao- loaikaan ja siihen, että se on voimassa matkaa varten niihin pohjoismaisiin valtioihin, joissa passinhaltija aikoo käydä, sekä että passi on oikean henki- lön hallussa. Hanen on myös kiinnitet tävä huomiota siihen, että passi saattaa olla väärä tai väärennetty. Mikäli vii- sumi vaaditaan, hänen on tarkastettava, että sellainen on ja että matkustaja sää- detyissä tapauksissa jättää saapumiskor- tin tai antaa sitä varten tarvittavat tie- dot. Passintarkastajan on lisäksi tutkit- tava, onko matkustaja merkitty jonkin sopimusvaltion karkoitettujen ulkomaa- laisten luetteloon. Sellaista tutkimusta ei kuitenkaan tarvitse suorittaa, jos matkustaja on raja-asukas tai muu pass- intarkastushenkilökunnan hyvin tun- tema tai muutoin sellainen henkilö, jo hon nähden on ilmeistä, ettei sellainen tutkimus ole välttämätön. Passintarkas tajan on kiinnitettävä huomionsa voi- massaoleviin raj alta käännyttämistä kos- keviin määräyksiin ja, jos aihetta ilmaan- tuu, kyselemällä matkustajalta tai ryhty- mällä muihin toimenpiteisiin, selvitettä-
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
19
Bilag 1.
Allminnelige retningslinjer för
passkontroll
Inn- og utreisekontrollen skal företas ved landegrensen på vedkommende pass- kontrollstasjoner. Reisende med jern- banen skal kunne passkontrolleres også mens toget er i fart til og fra grensen. Passasjerer på skip og luftfartoy skal passkontrolleres i den nordiske havn eller på den nordiske flyplass hvor passasjeren stiger av eller på fartoyet. Når passasjerer som reiser til ikke-nordisk stat passerer nordisk havn eller flyplass skal det i den sist anlopte nordiske havn eller flyplass kontrolleres åt han er utreisebehandlet.
Yed gjennomforing av innreisekon- trollen skal passkontrolloren noye gran- ske passet og vaere sserskilt oppmerksom på dets gyldighetstid og åt det gj elder för den eller de nordiske stater som pass innehavaren har til hensikt å besoke, samt åt identitet föreligger meilom pass innehavaren og den person som passet er utstedt til. Plan skal videre ha sin opp- merksomhet rettet mot åt passet kan vaere falsk eller forfalsket. Kreves inn- reisetillatelse skal han forvisse seg om åt slik tillåtelse föreligger og se til åt den reisende om nodvendig avleverer inn- reisekort eller opplysninger til dette. Passkontrolloren skal videre undersoke om den reisende er oppfort i noen av de kontraherende staters fortegnelser over ntviste utlendinger. Dette behover dog ikke skje når det gjelder grenseboere og andre personer som er vel kjent av pass kontrollen eller personer som det er åpenbart unodvendig å företa slike un- dersokelser om.
Passkontrolloren bor også ha sin opp- merksomhet henvendt på gjeldende av- visningsbestemmelser og, om det blir hove til det, eksaminere den reisende eller företa andre til tak for å bringe på det rene om den reisende skal tillätes å reise
Bilaga 1.
Allmänna riktlinjer för
passkontrollen
Kontrollen över in- och utresande skall vid landgränsen ske på där befintliga passkontrollstationer. Järnvägsresenärer kunna passkontrollera:, även under tå gets gång från och till gränsen. Båt- och flygpassagerare skola passkontrolleras i den nordiska hamn eller på den nordiska flygplats, där passageraren av- respekti ve påstiger. När passagerare vid utresa till icke-nordisk stat passerar nordisk hamn eller flygplats skall det i den sist anlöpta nordiska hamnen eller flygplat sen kontrolleras att han är utresebehand- lad.
Vid utförandet av inresckontrollen skall passkontrollanten noggrant gran ska passet och särskilt uppmärksamma dess giltighetstid och att det gäller för den eller de nordiska stater, som pass innehavaren har för avsikt att besöka, samt att identitet föreligger mellan pass innehavaren och den person, för vilken passet är utfärdat. Han skall vidare ha sin uppmärksamhet riktad på att passet kan vara falskt eller förfalskat. Erfordras inresetillstånd, skall han förvissa sig om att sådant föreligger och tillse att den resande i föreskrivet fall avlämnar inre- sekort eller uppgifter till sådant. Pass kontrollanten skall vidare undersöka om den resande förekommer i någon av de fördragsslutande staternas förteck ningar över utvisade utlänningar. Sådan slagning behöver dock icke ske beträf fande gränsbor och andra personer, som äro väl kända av passkontrollpersonalen, ävensom personer beträffande vilka det är uppenbart att en sådan undersökning icke är nödvändig. Passkontrollanten bör även ha sin uppmärksamhet inriktad på gällande avvisningsbestämmelser och om anledning därtill gives utfråga den resande eller vidtaga andra åtgärder för alt utröna om den resande skall till-
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
fremt der er grund dertil, udsporge den rejsende eller foretage andre foranstalt- ninger til afgorelse af, om indrejse skal tillädes. Tillädes indrejse, forsynes passet med indrejsestempel med angivelse af dato og navn på paskontrolstedet. Af- vises den rejsende, kan antegnelse herom gores i hans pas.
Ved udrejsekontrol skal den paskon- trollerende noje efterse passet og, så- fremt der er sserlig grund dertil, under- soge, om den rejsende er efterlyst, eller der i övrigt er grund til åt hindre hans udrejse. Tillädes udrejse, forsynes den rejsendes pas med udrejsestempel med angivelse af stedet og datoen for ud- rejsen.
vä, voidaanko matkustajan maahantulo sallia. Jos maahantulo sallitaan, varu- stetaan matkustajan passi saapumislei- malla, jossa on merkintä päivämäärästä ja passintarkastuspaikkakunnasta. Mi- käli matkustaja käännytetään rajalta, voidaan tästä tehdä merkintä hänen passiinsa.
Matkustajan lähtiessä maasta on passintarkastajan huolellisesti tarkastet- tava passi sekä, jos erityistä aihetta on, tutkittava, onko matkustaja etsintä- kuulutettu tai onko muutoin syytä estää hänen lähtöänsä. Jos lähtö sallitaan, va- rustetaan matkustajan passi lähtölei- malla, jossa on merkintä päivämääräästä ja lähtöpaikkakunnasta.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
inn. Gis han tillåtelse til å reise inn, forsynes hans pass med innreisestempel med dato og navnet på passkontrollste- det. Avvises den reisende kan det gjores anmerkning om dette i hans pass.
Ved utreisekontroll skall passkontrol loren noye granske passet samt, om det er grunn til det, undersoke om den rei sende er etterlyst eller det for övrig finnes grunn til å nekte ham å reise ut. Får han utreisetillatelse forsynes den reisendes pass med utreisestempel, som angir ut- reisestedet og dato for utreisen.
låtas inresa. Tillätes inresa förses hans pass med inresestämpel angivande datum och namnet på passkontrollorten. Avvi sas den resande må anteckning härom göras i hans pass.
Vid utresekontroll skall passkontrol lanten noggrant granska passet samt om särskild anledning därtill föreligger un dersöka om den resande är efterlyst eller det eljest finnes skäl att vägra honom ut resa. Tillåtes utresa förses den resandes pass med utresestämpel angivande ut- reseorten och datum för utresan.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Bilag 2.
Kontrol ved ind- og udrejse
Blänket til ind- og udrejsekort skal fremstilles i to ved perforering sammen- hgengende dele. 'Jen ene del udgor ind- rej sekort og den anden udrej sekort. Hver del skal have et format af 105
X
148 mm. Blanketten skal trykkes
på kartonneret hvidt papir og i övrigt have det indhold og den udforelse, som er angivet nedenfor:
Liite 2.
Saapumis ja lähtökortti
Saapumis- ja lähtökorttilomakkeen on oltava kaksiosainen, osat lävistyksin toi- siinsa yhdistettyinä. Toinen osa on täl- löin saapumis- ja toinen lähtökortti. Kummankin osan koko on 105 x 148 ram. Lomake on painettava valkoiselle kartongille sekä sen on sisällöltään ja ulkoasultaan oltava alempana esitetyn mallin mukainen.
Använd stora bokstäver — texta!
Efternamn — Noin de famille -- Surname —
En grands caractéres latins!
Familienname
In block letters! In Blockschrift!
Medborgarskap — Nationalité actuelle — Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris tian names in full — Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport — Number of passport — Passnum- iner
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge- boren am
Antal medföljande barn: Enfants qui accompagnent l’intéressé: Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth — Geburlsort
ifylles av passkontrollen Tillstånd för
Yrke — Profession — Occupation •— Beruf
Danmark ................................................
Inresesliimpel
Finland........................................................
Norge.......................................................................
Sverige ...................................................................
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
23
Bilag 2.
Bilaga 2
Kontrollkort ved inn- og udreise
Skjema for inn- og utreisekort skal ut- fores i 2 sammenhengende deler med perforering. Den ene del ulgjor innreise- kort og den annen utreisekort. Hver del skal ha et format av 105
X
148 mm.
Skjemaet skal trykkes på hvit kartong og forovrig ha innhold og utstyr som nedenfor angitt.
Kontrollkort vid in- och utresa
Formulär till in- och utresekort skall utföras i två delar, sammanhängande genom perforering. Den ena delen utgör därvid inresekort och den andra utrese kort. Varje del skall ha ett format av 105
X
148 mm. Formuläret skall tryckas
på kartonnerat vitt papper och i övrigt givas det innehåll och utförande som nedan angives.
1 Använd stora bokstäver — texta! | En grands caractéres latins! j In block letters! In Blockschrift!
Efternamn - Nom de famille — Surname — Familienname
Medborgarskap — Nationalité actuelle — Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris tian names in full — Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport — Nuinber of passport — Passnum mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth —Ge boren am
Antal medföljande barn: Enfants qui accompagnent 1’int.éressé: Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth — Geburtsort
ifylles av passkontrollen Tillstånd för
Yrke — Profession — Occupation — Beruf
Inresestämpel
24
Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Använd stora bokstäver — texta! En grands caractéres latins! In block letters! In Blockschrift!
Efternamn — Nom de famille — Surname i ■ — Familienname
Medborgarskap — Nationalité actuelle — Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris tian names in full — Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport — Number of passport — Passnum mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge boren am
Antal medföljande barn: Enfants qui accompagnent 1’intéressé: Number of accompanying children: Anzahl der mltfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth — Geburtsort
Utresestämpel
Inresestämpel
Indrej sekort skal af den paskontrol- lerende forsynes med indrej sestempel og begyndelsesbogstavet til navnet på den stat, der ifolge bestemmelserna i artikel 3 skal opbevare kortet. (D. for Danmark, F. för Finland, N. for Norge og S. for Sverige). Samtidig skal såvel passet som udrej sekortet forsynes med tilsvarende antegnelser.
Ved udrejsen skal udrejsekortet for synes med udrej sestempel samt begyn delsesbogstavet til navnet på den stat, hvortil kortet efter artikel 3 skal sendes.
Afsendelsen af kortet skal ske hurtigt og på den måde, hver stat for sit ved- kommende finder formålstjenlig.
Udrejsekortet bor den rejsende opbe vare i sit pas under opholdet i de nordi ske stater.
Saapumiskortti on passintarkastajan varustettava saapumisleimalla ja sen valtion alkukirjaimella, jossa kortti 3 artiklan määräysten mukaisesti on säi- lytettävä. (D. Tanska, F. Suomi, N. Norja ja S. Ruotsi). Samalla on passi ja lähtökortti varustettava vastaavilla mer- kinnöillä.
Lähdettäessä on lähtökortti varustet tava lähtöleimalla sekä sen valtion alku kirjaimella, johon kortti 3 artiklan mu kaisesti onlähetettävä.
Kortti on lähetettävä kiireellisesti ja sillä tavalla kuin kukin maa katsoo tar- koituksenmukaiseksi.
Oleskellessaan pohjoismaissa matkus- tajan on säilytettävä lähtökortti passissa.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
25
Använd stora bokstäver — texta! En grands caraetéres latins! In block letters! In Blockschrift!
Efternamn — Nom de famille — Surname ■ i — Familienname U
Medborgarskap — Nationalité actuelle Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-— Citizenship — Staatsangehörigkeit tian names in full— Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport — Number of passport — passnum mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge boren am
Antal medföljande barn: Enfants qui accompagnent l’intéressé: Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth — Geburtsort
Utresestämpel Inresestämpel
Innreisekort skal av passkontrollaren forsynes med innreisestempel og begyn nelsesbokstaven i den stat der kortet etter bestemmelserne i artikkel 3 skal oppbevares (N for Norge, D for Dan mark, F for Finnland og S for Sverige). Samtidig skal også passet og utreisekor- tet forsynes med tilsvarende anmerkning.
Ved utreisen skal utreisekortet forsy nes med utreisestempel samt begynnel sesbokstaven på den stat, som kortet etter artikkel 3 skal sendes til.
Forsendelsen av kortet skal skje raskt og på den måte som liver stat for sin del finner hensiktsmessig.
Utreisekortet bor den reisende opp- bevare i sitt pass under besok i de nor diske stater.
Inresekort skall av passkontrollanten förses med inresestämpel och begynnel sebokstaven i den stat, där kortet enligt bestämmelserna i artikel 3 skall förvaras. (S. för Sverige, D. för Danmark, F. för Finland och N. för Norge.) Samtidigt skall även passet och utresekortet förses med motsvarande anteckningar.
Vid utresan skall utresekortet förses med utresestämpel samt begynnelsebok staven på den stat, till vilken kortet en ligt artikel 3 skall sändas.
Försändelsen av kortet skall ske snabbt och på det sätt varje stat för sin del finner ändamålsenligt.
Utresekortet bör den resande förvara i sitt pass under vistelsen i de nordiska staterna.
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
Bilag 3.
Retningslinier for underretning og
eftersogning mellem de forskellige
stater
I. Underretning
De kontraherende stater skal give hin-
anden underretning i de nedenfor naevn-
te tilfselde:
1) Når en i artikel 2 a) og b) omhand-
let udlsending under ophold i en nordisk
stat ansoger om forlsengelse af visum
eller om opholdstilladelse i en anden stat
end den, kontrollen påhviler (kontrol-
staten), skal den stat, som modtager an-
sogningen, underrette kontrolstaten her-
om. Når der er taget stilling til ansog-
ningen, skal afgorelsen meddeles kont
rolstaten. Medforer imedekommelse af
ansogningen, åt kontrollen efter bestem-
melsen i artikel 3 övergår til den stat, der
har udstedt tilladelsen, skal dette sam
tidig meddeles.
Såfremt en sådan udlsending, uden åt
tilladelse meddeles ham, tilbageholdes,
eller det tillädes ham åt forblive i en an
den stat end kontrolstaten, skal sidst-
nsevnte stat ligeledes underrettes herom.
2) Hvis en i litra 1) omhandlet ud-
Isending under ophold i en nordisk stat
for forste gang efter indrejsen får visum
til ophold i en anden nordisk stat, skal
den stat, som meddeler viseringen, un
derrette kontrolstaten. Medforer imode-
kommelsen af visumansogningen, åt
kontrollen efter bestemmelserne i artikel
3 övergår til den stat, der har meddelt
tilladelsen, skal dette samtidig bekrseftes.
3) Hvis der meddeles en udlaending,
som er udvist fra nogen nordisk stat,
indrejsetilladelse til en anden nordisk
stat, skal denne underrette den eller de
stater, hvorfra udlsendingen er udvist.
Liite 3.
Asianomaisten valtioiden väiisiä
tiedoituksia ja etsintöjä koskevat
suuntaviivat
I. Tiedoitukset
Sopimusvaltioiden on annettava toi-
silleen tietoja alempana mainituissa ta-
pauksissa.
1. Kun 2 artiklan a) ja b) kohdissa
mainittu ulkomaalainen oleskellessaan
pohjoismaisessa valtiossa anoo viisumin
pidennystä tai oleskelulupaa muussakuin
valvontavelvollisessa valtiossa, on ano-
muksen vastaanottaneen valtion tiedoit-
ettava siitä valvontavelvolliselle valtiolle.
Kun anomus on ratkaistu, on päätök-
sestä tiedoitettava tälle valtiolle. Jos
anomuksen myönteisestä ratkaisusta on
seurauksena, että valvonta 3 artiklan
säänösten mukaisesti siirtyy viisumin
myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla
vahvistettava.
Jos kysymyksessä olevan ulkomaalai-
sen sallitaan oleskelulupaa hänelle my-
öntämättä jäädä muuhun kuin valvon-
tavelvolliseen valtioon tai hånet muutoin
pidetään siellä, on valvontavelvolliselle
valtiolle, myöstästä tiedoitettava.
2. Jos 1 kohdassa mainitulle ulkomaa-
laiselle hånen oleskellessaan pohjoismai
sessa valtiossa ensimmäisen kerran
myönnetään viisumi oleskelua varten
toisessa pohjoismaisessa valtiossa, on
sen valtion, joka myöntää viisumin,
tästä ilmoitettava valvontavelvolliselle
valtiolle. Jos viisumin myöntämisestä
on seurauksena, että valvonta 3 artiklan
määräysten mukaisesti siirtyy viisumin
myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla
vahvistettava.
3. Mikäli ulkomaalaiselle, joka onkar-
koitettu jostakin pohjoismaisesta valtios-
ta, myönnetään maahantulolupa toiseen
pohjoismaiseen valtioon, on tämän siitä
tiedoitettava sille tai niille pohjoismaille,
josta tai joista ulkomaalainen on kar-
koitettu.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
27
Bilag 3.
Retningslinjer för underretninger og
ettersokinger mellom de respektive
stater
I. Underretninger
De kontraherende stater skal gi hver- andre underretning i nedennevnte til- felle:
1. Når utlending som nevnt i artikkel 2 a) og b) under opphold i nordisk stat soker om forlenget visering eller om opp- holdstillatelse i annen stat enn den kont rollen påhviler (kontrollstaten), skal den stat som mottar soknaden underrette kontrollstaten om dette. Når soknaden er avgjort skal beslutningen meddeles kontrollstaten. Innvilges soknaden og dette medforer åt kontrollen etter be- stemmelsene i ar ii k k cl 3 övergår til den stat, som har gitt tillåtelsen, skal dette samtidig bekreftes.
Dersom utlending som nevnt, uten å få tillåtelse, holdes tilbake eller tillätes å få bli i annen stat enn kontrollstaten, skal sistnevnte stat likeledes underrettes herom.
2. Når en i punkt 1 omhandlet utlen ding under besök i en nordisk stat inn vilges forstegangsvisering for besok i annen nordisk stat, skal den stat som gir visering underrette kontrollstaten. Medforer viseringen åt kontrollen etter bestemmelsene i artikkel 3 går over på den stat som gir tillåtelsen, skal dette samtidig bekreftes.
3. Når utlending som er utvist fra noen nordisk stat gis innreisetillatelse til annen nordisk stat, skal denne under rette den eller de stater hvorfra ntlen- dingen er utvist.
Bilaga 3.
Riktlinjer för underrättelser och efterforskningar mellan de olika
staterna
I. Underrättelser
De fördragsslutande staterna skola gi va varandra underrättelser i nedannämn- da fall.
l:o) Då sådan utlänning som nämnts i artikel 2 a) och b) under uppehåll i nor disk stat ansöker om förlängd visering eller om uppehållstillstånd i annan stat än den kontrollen påvilar (kontrollsta ten), skall den stat som mottager ansö kan underrätta kontrollstaten om detta. Då ansökan är avgjord, skall beslutet meddelas kontrollstaten. Medför ett bi fall till ansökan, att kontrollen enligt be stämmelserna i artikel 3 övergår till den beviljande staten, skall detta samtidigt bekräftas.
Därest utlänning, varom här är fråga, utan att tillstånd meddelas honom kvar- hålles eller tillätes förbliva i annan stat än kontrollstaten, skall sistnämnda stat likaledes underrättas härom.
2:o) Då en i mom. l:o) nämnd utlän ning under vistelse i en nordisk stat be viljas förstagångsvisering för vistelse i annan nordisk stat, skall den stat, som beviljar visering, underrätta kontrollsta ten. Medför beviljandet av visering att kontrollen enligt bestämmelserna i arti kel 3 övergår till den beviljande staten, skall detta samtidigt bekräftas.
3:o) Då en utlänning, som är utvisad från någon nordisk stat, meddelas inrese tillstånd till annan nordisk stat, skall denna underrätta den eller de stater, varifrån utlänningen är utvisad.
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
4) Såfremt en nordisk stat gennem
flytteanmeldelse eller på anden måde får
kendskab til, åt en udlsending er afrejst
til en anden nordisk stat for åt tage varigt
ophold der, skal sidstngevnte stat under-
rettes herorn.
5) Hvis en anden udkending end de
under litra 1) omtalte ansoger om op-
holdstilladelse i en nordisk stat og har
eller umiddelbart forinden har haft op-
holdstilladelse i en anden nordisk stat,
skal sidstnsevnte stat underrettes.
6) Samtidig med underretningen om,
åt en udlsending onskes optaget i eller
slettet i de ovrige staters fortegnelser
over udviste udlsendinge, skal så vidt
muligt grunden hertil i korthed angives.
II. Eftersagning
A
.
Udlsendinge, som skal ajgive
kontrolkort.
Indkommer udrejsekort ikke til kon-
trolstaten i rette tid, og föreligger der ej
heller meddelelse om, åt udlsendingen
har ansogt om tilladelse til åt opholde sig
i nogen af de nordiske stater, skal kon-
trolstaten foretage foranstaltninger til
udlsendingens eftersogning. I forste
rsekke skal der rettes foresporgsel om
udlsendingen til den stat, hvor det som
folge af de foreliggende oplysninger om
ham er sandsynligt, åt han opholder sig.
Savnes oplysninger om udlsendingen i
den stat, til hvilken foresporgslen rettes,
og er det ej heller sandsynligt, åt han op
holder sig i kontrolstaten, skal eftersog-
ningen fortssettes ved foresporgsler til de
ovrige nordiske stater. Findes udlsen
dingen i en af staterne, eller tilveje-
bringes der oplysninger, som gor det
sandsynligt, åt han har forladt de nordis
ke stater, skal samtlige stater, til hvilke
foresporgsler har vseret rettet, ufortovet
underrettes.
4. Mikäli jossakin pohjoismaisessa val-
tiossa saadaan muuttoilmoituksesta tai
muulla tavalla tietää, etta joku ulko-
maalainen on matkustanut toiseen poh-
joismaiseen valtioon jäädäkseen sinne
pysyväisesti, on viimeksimainitulle val
tiolle tästä tiedoitettava.
5. Jos muu kuin 1 kohdassa mainittu
ulkomaalainen hakee oleskelulupaa jos
sakin pohjoismaisessa valtiossa ja hänellä
on tai välittömästi sitä ennen on ollut
eleskelulupa toisessa pohjoismaisessa val
tiossa, on siitä tiedoitettava viimeksi
mainitulle valtiolle.
6. Milloin ulkomaalainen halutaan
merkittäväksi muiden sopimusvaltioiden
karkoitettujen ulkomaalaisten luette-
loihin tai poistettavaksi niistä, on sitä
koskevassa pyynnössä, mikäli mahdolli-
sta, lyhyesti mainittava myös sen
peruste.
II. Etsintä
A. Ulkomaalainen, joka on velvollinen
jättämään tarkastuskortin.
Ellei lähtökortti ajoissa saavu val-
vontavelvolliselle valtiolle eikä myös-
kään ilmoitusta siitä, että ulkomaalainen
on hakenut oleskelulupaa jossakin poh
joismaisessa valtiossa, on valvontavel-
vollisen valtion ryhdyttävä toimenpi-
teisiin ulkomaalaisen etsimiseksi. Ulko-
maalaista koskeva tiedustelu on tällöin
tehtävä ensiksi sille pohjoismaiselle val
tiolle, jossa hän käytettävissä olevien
tietojen mukaan todennäköisesti oleske-
lee. Jollei sillä valtiolla, jolta asiaa on
tiedusteltu, ole ulkomaalaista koskevia
tietoja eikä näytä todennäköiseltä, että
hän oleskelee valvontavelvollisen val
tion alueella, on etsintää jatkettava tie-
dustelemalla asiaa muilta pohjoismai-
silta valtioilta. Mikäli ulkomaalainen
tavataan jossakin pohjoismaisessa val
tiossa tai jos saadaan tietoja, joiden
nojalla voidaan pitää todennäköisenä,
että hän on poistunut pohjoismaista, on
kaikkiin niihin pohjoismaihin, joista
asiaa on tiedusteltu tästä viipumättä
ilmoitettava.
29
Kungl. Maj.ts proposition, nr 190 år 1957
4. Når en nordisk stat gjennom flytte-
melding eller på annen måte får kjenn-
skap til åt en bestemt utlending er reist
til annen nordisk stat for å ta varig opp-
liold der, skal sistnevnte stat underrettes
lierom.
5. Når en annen enn i punkt 1 om-
handlet utlending soker om oppholds-
tillatelse i en nordisk stat og han har
eller like for har hatt oppholdstillatelse
i en annen nordisk stat, skal sistnevnte
stat underrettes.
6. I underretning om åt en utlending
onskes opptatt i eller stroket av de ovri-
ge staters fortegnelser over utviste ut-
lendinger skal såvidt mulig grunnen til
anmodningen kort angis.
II. Ettersekinger
.4. Utlending som er pliktig til å avgi
kontrollkort.
Dersom ikke utreisekort mottas av
kontrollstaten i rett tid og det heller ikke
föreligger melding om åt utlendingen har
sokt om tillåtelse til å oppholde seg i
noen av de nordiske stater, skal kontroll
staten treffe tiltak for å ettersoke utlen
dingen. I forste rekke skal det rettes fore-
sporsel om utlendingen til den stat hvor
det på grunn av de upplysninger som
föreligger om ham er sannsynlig åt han
oppholder seg. Har man ikke opplys-
ninger om utlendingen i den stat som er
spurt, og föreligger heller ikke sannsyn
lige grunner til åt han oppholder seg i
kontrollstaten, skal ettersokningen fort-
sette gjennom foresporsler i de ovrige
nordiske stater. Dersom utlendingen
finnes i noen stat, eller det tilveiebringes
opplysninger som gjor det sannsynlig åt
han har forlatt de nordiske stater, skal
samtlige tilspurte stater uten opphold
underrettes.
4:o) Då en nordisk stat genom flytt-
ningsanmälan eller på annat sätt får
kännedom om att viss utlänning avrest
till annan nordisk stat för att taga var
aktigt uppehåll därstädes, skall sist
nämnda stat underrättas härom.
5:o) Då annan än under mom. l:o)
nämnd utlänning ansöker om uppehålls
tillstånd i en nordisk stat, och har eller
omedelbart dessförinnan haft uppehålls
tillstånd i annan nordisk stat, skall sist
nämnda stat underrättas.
6:o) I underrättelse att en utlänning
önskas upptagen i eller struken ur övriga
staters förteckningar över utvisade ut
länningar skall såvitt möjligt grunden till
begäran i korthet angivas.
II. Efterforskning
A. Utlänning som är skyldig att lämna
kontrollkort.
Inkommer icke utresekort till kon
trollstaten i rätt tid och föreligger ej heller
meddelande om att utlänningen ansökt
om tillstånd att uppehålla sig i någon av
de nordiska staterna, skall kontrollstaten
vidtaga åtgärder för utlänningens efter-
forskande. I första hand skall därvid för
frågan om utlänningen göras i den stat,
där det på grund av beträffande honom
föreliggande uppgifter är sannolikt att
han vistas. Saknas uppgifter om utlän
ningen i den tillfrågade staten, och före
ligger ej heller sannolika skäl att han
uppehåller sig i kontrollstaten, skall
efterforskningen fullföljas genom förfråg
ningar hos övriga nordiska stater. An
träffas utlänningen i någon stat eller
åvägabringas upplysningar, som göra
det sannolikt att han lämnat de nordiska
staterna, skola samtliga tillfrågade stater
ofördröj ligen underrättas.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Eftersögning skal ske:
1) ved direkte foresporgsel til en enkelt
stat inden en uge efter tilladelsens
udlob,
2) iovrigt,
a) såfrenat det drejer sig om en i for-
hold til samtlige nordiske stater
viseringspligtig udlsending eller en i
artikel 9 omhandlet viseringsfri ud
lsending, som har sserlig indrejse-
tilladelse til en eller flere nordiske
stater, inden 14 dage efter den
lsengst gseldende tilladelses udlob,
b) såfremt det drejer sig om en udlsen
ding, der alene er visumpligtig i for-
liold til en enkelt eller enkelte af de
nordiske stater, inden 4 måneder fra
dagen for indrejsen i en nordisk stat.
En foresporgsel bor indeholde oplys-
ninger om udlaendingens navn, fodsels-
dato, fodested, statsborgerskab og stil-
ling, dato för indrejsen i en nordisk stat,
viseringer eller tilladelser, såvel som
andre oplysninger af betydning. Det på-
hviler en stat, som har modtaget fore
sporgsel angående en udlsending, ufor-
tovet åt foretage foranstaltninger til
dennes eftersögning (efterlysning).
B. Andre udlxndinge end de under
A nxvntc.
På bogsering af en kontraherende stat
er de ovrige stater forpligtet til åt fore
tage eftersögning også af andre udlsen-
dinge end de ovenfor under punkt A
nsevnte. Eftersogningen skal ske ufor-
tovet, efter åt anmodning derom er
fremsat.
Anmodning om eftersögning skal inde
holde så fuldstsendige oplysninger om
udlsendingen som muligt.
Etsintään on ryhdyttävä
1) tiedusteltaessa suoraan vain yhdestä
valtiosta; viikon kuluessa määräajan
päätyttyä,
2) muissa tapauksissa
a) kysymyksen ollessa kaikkiin poh-
joismaihin nähden viisumivel-
vollisesta ulkomaalaisesta tai 9
artiklassa tarkoitetusta viisumi-
vapaasta ulkomaalaisesta, jolla on
erityinen maahantulolupa yhteen
tai useampaanpohjoismaiseenval-
tioon; neljäntoista päivän kulues
sa siitä kun kauimmin voimassaol-
leen oleskeluluvan voimassao-
loaika on päättynyt,
b) kysymyksen ollessa ainoastaan
johonkin pohjoismaiseen valtioon
nähden viisumivelvollisesta ulko
maalaisesta; neljän kuukauden
kuluessa siitä kun asianomainen
on saapunut pohjoismaiden alue-
elle.
Tiedustelun on sisällettävä seuraavat
tiedot: ulkomaalaisen nimi, syntymäaika,
syntymäpaikka, kansalaisuus ja ammat-
ti, saapumispäivä pohjoismaiden aluelle,
viisumit tai luvat sekä muut merkityk-
selliset tiedot. Jokaisen ulkomaalaista
koskevan tiedustelun vastaanottaneen
valtion on viipymättä ryhdyttävä toi-
menpiteisiin tämän etsimiseksi (etsin-
täkuuluttamiseksi).
B. Miiu kuin A kohdassa larkoitettn
ulkomaalainen.
Muut valtiot ovat sopimusvaltion
pyynnöstä velvollisia suorittamaan mui-
denkin kuin yllä A kohdassa terkoitet-
tujen ulkomaalaisten etsintää. Etsintä
on suoritettava viipymättä, sen jälkeen
kun pyyntö siitä on tehty.
Etsinnän suorittamista koskevan py-
ynnön on sisällettävä niin täydelliset
ulkomaalaista koskevat tiedot kuin mah-
dollista.
Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
31
Ettersokning skal skje
1) ved direkte foresporsel til en stat
innen 1 uke etter tiden for tillåtel
sens utlop,
2) i nvrige tilfelle
a) hvor det er spörsmål om en i for-
hold til samtlige nordiske stater
viseringspliktig utlending eller en
i artikkel 9 omhandlet viserings-
fri utlending, som innehar särskilt
innreisetillatelse for en eller flere
nordiske stater, innen 14 dager
etter utlopet av den lengst gjel-
dende tillåtelse,
b) hvor det er spörsmål om en utlen
ding som bare er viseringspliktig
i forhold til noen av de nordiske
stater, innen 4 måneder fra inn-
reisedagen i nordisk stat.
Foresporselen bor inneholde alle opp-
lysninger om utlendingens navn, fodsels-
dato, fodselssted, statsborgerskap og
yrke, dato for innreisen i nordisk stat,
viseringer eller tillåtelser og andre opp-
lysninger av betydning. Det påligger
hver stat som har mottatt foresporsel om
en utlending, uten opphold å treffe tiltak
för å ettersoke denne (efterlysning).
B. Annen utlending erm
nevnt under A.
Etter anmodning av kontraherende
stat er de ovrige stater pliktige til å iverk-
sette ettersokning også av annen utlen
ding enn som nevnt under punkt A.
Ettersokning skal skje uten opphold etter
åt anmodning er fremsatt.
Anmodning om ettersokning skal in
neholde så fullstendige opplysninger som
mulig angående utlendingen.
Efterforskning skall ske
1) vid direkt förfrågan endast i viss stat,
inom en vecka efter tillståndstidens
utgång;
2) i övriga fall
a) då fråga är om en i förhållande
till samtliga nordiska stater vise-
ringsskyldig utlänning eller en i
artikel 9 åsyftad viseringsfri ut
länning, som innehar särskilt in
resetillstånd för en eller flera nor
diska stater, inom 14 dagar efter
det längst gällande tillståndets
utgång;
b) då fråga är om en gentemot en
dast någon av de nordiska stater
na viseringsskyldig utlänning, in
om fyra månader från dagen för
inresan i nordisk stat.
Förfrågan bör innehålla uppgifter om
utlänningens namn, födelsedatum, fö
delseort, medborgarskap och yrke, datum
för inresan i nordisk stat, viseringar eller
tillstånd ävensom andra upplysningar av
betydelse. Det åligger varje stat, som
mottagit förfrågan angående en utlän
ning, att ofördröj ligen vidtaga åtgärder
för dennes efterforskande (efterlysning).
B. Annan utlänning än
som avses under A.
På begäran av fördragsslutande stat
äro övriga stater skyldiga att verkställa
efterforskning jämväl av annan utlän
ning än sådan som avses under punkt A
här ovan. Efterforskning skall ske oför
dröj ligen efter det framställning därom
gjorts.
Framställning om efterforskning skall
innehålla så fullständiga uppgifter som
möjligt angående utlänningen.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Förslag
till
Lag
om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)
Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den
30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
5 §.
Vid inresa och utresa skall utlän
ning uppvisa sitt pass för polismyn
dighet. Utlänning skall ock vid in
resa och utresa på anfordran lämna
polismyndighet de upplysningar som
begäras.
Utlänning som ----------- -------------e
(Föreslagen lydelse)
5
§•
Vid inresa och utresa skall utlän
ning, om Konungen ej annorlunda
förordnat) uppvisa sitt pass för po
lismyndighet. Utlänning skall ock vid
inresa och utresa på anfordran läm
na polismyndighet de upplysningar
som begäras.
er polisman.
18 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, in
nehar pass och tillstånd att inresa;
18 §.
2) om han —
3) om han —
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, in
nehar pass och tillstånd att inresa
i riket samt, därest han ämnar be
söka Danmark, Finland eller Norge,
jämväl tillstånd att inresa dit;
------- upplysningar; eller
— — att inresa.
19 §•
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må ock avisas,
1) om han ämnar här riket söka
sitt uppehälle och det skäligen kan
antagas att han icke kommer att hår
ärligen försörja sig;
19 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må ock avvisas,
1) om han kan antagas komma att
sakna erforderliga medel för sin vis
telse här i riket eller, därest han äm
nar besöka Danmark, Finland eller
Norge, för sin vistelse därstädes även
som för sin hemresa;
2) om han ämnar söka sitt uppe
hälle här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge och det skäligen
kan antagas att han icke kommer att
ärligen försörja sig;
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2) om han, enligt vad känt är, un
der de senast förflutna två åren yrkes
mässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt
utnyttjat annans otuktiga levnadssätt
eller yrkesmässigt bedrivit olovlig in
försel eller utförsel;
3) om han under loppet av de se
nast förflutna fem åren utom riket
blivit dömd till frihetsstraff för för
mögenhetsbrott eller förfalskning el
ler undergått honom omedelbart
ådömt frihetsstraff för sådant brott
och det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket fortsätta så-
<lan brottslig verksamhet; eller
å) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kommer
att här i riket bedriva sabotage, spio
neri eller olovlig underrättelseverk
samhet.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättnings-
tillstånd och ej heller den som varit
svensk medborgare och icke äger
medborgarskap i annat land.
3) om han, enligt vad känt är, un
der de senast förflutna två åren yr
kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs
sigt utnyttjat annans otuktiga lev
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
å) om han tidigare inom eller utom
riket blivit dömd till frihetsstraff och
det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket eller i Dan
mark, Finland eller Norge fortsätta
brottslig verksamhet; eller
5) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kom
mer att här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge bedriva sabotage,
spioneri eller olovlig underrättelse
verksamhet.
Utlänning må jämväl, på begäran
av den centrala utlånningsmyndighe-
ten i Danmark, Finland eller Norge,
avvisas i annat fall, om det kan an
tagas att han eljest begiver sig till
det land, som framställt sådan be
gäran.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättnings-
tillstånd.
20
§.
Avvisning skall -—---------
Finner polismyndigheten
Vad i andra stycket sägs skall ock
gälla, då polismyndigheten eljest fin
ner det vara tveksamt, om utlänning,
mot vilken avvisningsanledning före
kommer, bör avvisas.
20
§.
av polismyndighet.
icke föreligger.
Vad i andra stycket sägs skall ock
gälla, då anledning förekommer till
avvisning enligt 19 § andra stycket
ävensom då polismyndigheten finner
det vara tveksamt, om utlänning, mot
vilken avvisningsanledning förekom
mer, bör avvisas.
55 §.
55 §.
Utlänning som -—-------------------- finnes lämpligast.
Vad i första stycket sägs utgör icke
hinder för att utlänning, som ankom
mit till riket från Danmark, Finland
:i Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr ISO
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
67 §.
Avvisas, förpassas-----------
Återföres i----------------------
eller Norge, i enlighet med överens
kommelse, som Konungen träffat
med sagda länder, befordras till nå
got av dem.
67 §.
- — — ur riket.
Därest utlänning, som är anställd
ombord å fartyg eller luftfartyg eller
som utan tillåtelse medföljt detta,
lämnar fartyget eller luftfartyget un
der dess uppehåll hår i riket och olov
ligen inreser i riket, är fartygets eller
luftfartygets innehavare skyldig att
svara för de kostnader som åsamkas
det allmänna för utlänningens uppe
hälle här i riket under de närmaste
tre månaderna och för hans beford
ran ur riket.
1 fråga om fartyg som har ut
ländsk innehavare äro befälhavaren
och den som anlitats för inklarering
av fartyget pliktiga att, om det ej
är uppenbart obilligt, på innehava
rens vägnar svara för kostnad som i
tredje stycket sågs.
Denna lag träder i kraft den dag
Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
3Ö
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 september 1957.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Hansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om överens
kommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av
passkontrollen vid de internordiska gränserna och om ändring i utlännings
lagen samt anför.
Efter förslag av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfär-
sel m. in. genomfördes i juli 1952 för Sveriges vidkommande den ordningen,
att dansk, finsk och norsk medborgare, som ankom till riket direkt från
annat nordiskt land, befriades från skyldigheten att inneha pass vid inresa
och vistelse i riket under tid, då uppehållstillstånd icke erfordrades för ho
nom. Beträffande skyldigheten att inneha uppehållstillstånd skulle alltjämt
samma regler gälla för danska, finska och norska medborgare som för andra
utlänningar. Motsvarande lättnader genomfördes samtidigt för svenska med
borgare, som önskade besöka Danmark, Finland eller Norge.
Danska, finska, norska och svenska medborgare är sålunda sedan juli
1952 icke underkastade någon egentlig passkontroll vid passerandet av grän
sen mellan respektive länder. De kan dock bli föremål för avvisning, därest
anledning därtill föreligger. Den 1 juli 1954 genomfördes ytterligare lätt
nader för medborgare i Danmark, Finland, Norge och Sverige genom att de
under vistelse i annat nordiskt land än hemlandet helt befriades från skyl
digheten att inneha pass och uppehållstillstånd. Nu nämnda lättnader har
från och med den 1 december 1955 införts jämväl i förhållande till Island.
Redan i sitt betänkande år 1952 (SOU 1952: 4) framhöll Nordiska parla
mentariska kommittén, att slutmålet borde vara att slopa all passkontroll
vid de internordiska gränserna, och i sitt betänkande år 1954 (Nordisk pass
frihet, Del III, Upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nor
diska länderna, SOU 1954: 7) har kommittén framlagt förslag härutinnan.
Enligt förslaget skall sålunda passkontrollen vid gränserna mellan de nor
diska länderna helt avskaffas och samtliga länder väsentligen tillämpa vise-
ringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig viseringspo-
litik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande kortvariga
36
resor. Kommittén har därjämte framlagt ett förslag angående hur utlän ningskontrollen borde samordnas. Över kommitténs förslag bär yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och organisationer. Det stora flertalet remissinstanser har därvid tillstyrkt kommitténs förslag.
Frågan om passkontrollens slopande vid gränserna mellan de nordiska län derna har också tagits upp av Nordiska rådet, som i rekommendation nr 9 den 16 augusti 1954 hemställde till regeringarna i de nordiska länderna, att Nordiska parlamentariska kommitténs förslag snarast måtte genomföras.
För att närmare undersöka möjligheterna att genomföra förslaget sam mankom därefter den 30 november och 1 december 1954 experter från Dan mark, Finland, Norge och Sverige till ett möte i Köpenhamn. Vid mötet för des vissa preliminära diskussioner om förslagets genomförande. Sedermera har liknande möten med experter hållits den 28 och 29 april 1955 i Stock holm, den 28 och 29 november 1955 i Oslo samt den 5 och 6 september 1956 i Helsingfors. Vid sistnämnda möte har såsom representanter för Sverige deltagit byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson, chefen för statens utlänningskommission, byråchefen N. Hagelin samt by råchefen i statens utlänningskommission S. Bundsen.
Vid experternas möten utarbetades ett utkast till en överenskommelse mellan de berörda länderna. Ett genomförande av förslaget nödvändiggör för Sveriges del ändringar i såväl utlänningslagen som utlänningskungörel- sen, varjämte vissa viseringsavtal mellan Sverige och icke-nordiska stater torde få jämkas. Förslag till sådana ändringar (stencilerat) har den 1 ok tober 1956 avgivits av de nämnda svenska experterna, som därjämte i eu särskild promemoria närmare belyst innebörden av utkastet till överens kommelsen och författningsändringarna. Över experternas förslag har ytt randen inhämtats från ett flertal myndigheter och organisationer.
Frågan om passkontrollens slopande behandlades därefter vid Nordiska rådets femte session i Helsingfors i februari innevarande år. Därvid läm nades inför trafikutskottet en redogörelse för utkastet till överenskommelse. I sitt förslag till rådet underströk utskottet angelägenheten av att det fort satta arbetet bedreves på sådant sätt, att bestämmelserna om utvidgad pass frihet för icke-nordbor kunde träda i kraft den 1 januari 1958. Utskottet underströk även vikten av reformen med hänsyn till att införandet av ett nordiskt passområde vore en förutsättning för en rad planerade lättnader på tull-, valuta- samt införsel- och utförselkontrollens område. På utskot tets hemställan lade rådet meddelandena i ärendet till handlingarna.
Efter ytterligare överläggningar mellan de nordiska länderna underteck nades den 12 juli 1957 en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränser na. överenskommelsen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bi laga B).1
Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
1 Denna bilaga har fogats vid propositionen.
Kungl. Muj.ts proposition nr 190 år 1957
37
Gällande rätt
Enligt utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193) gäller i fråga om ut lännings rätt att inresa i och utresa ur riket samt att här uppehålla sig och inneha anställning bl. a. följande.
Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall, därest Konungen så förordnat, vara försedd med pass (4 §). Vid inresa och utresa skall utlänning uppvisa sitt pass för polismyndighet; utlänning skall på an- fordran lämna polismyndigheten de upplysningar som begärs (5 § första stycket). Utlänning som vistas i riket är skyldig att på kallelse av polismyn dighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här (5 § andra stycket). Konungen äger utfärda bestämmel ser om anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning i riket (6 §). Enligt 7 § äger Konungen förordna att utlänning icke utan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas såsom visering, uppe hållstillstånd eller bosättningstillstånd. Visering meddelas för inresa och vistelse i xdket viss tid (8 §). Uppehållstillstånd medför rätt att vistas i ri ket den tid som angivits i tillståndet; det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt angivits (9 §). Bosättningstillstånd medför rätt att inresa och att utan tidsbegränsning vistas i riket (10 §). I 15 § stadgas att Konungen äger förordna att utlänning icke utan tillstånd, arbetstillstånd, får här i riket inneha anställning eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verk samhet som föranledes av anställning utomlands.
I anslutning till bestämmelserna i utlänningslagen har meddelats utför liga regler i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Dessa regler innebär för närvarande bl. a. följande.
Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling som må gälla som pass. Undantag härifrån stadgas beträffande medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge som ankommit till riket direkt från något av dessa län der. Beträffande skyldighet att för inresa eller uppehåll i riket inneha vise ring har undantag gjorts, förutom för medborgare i de nordiska länderna, för åtskilliga andra utlänningar. Visering fordras icke för inresa om utlän ning erhållit uppehållstillstånd, i vilket angivits att det innefattar rätt till inresa.
Annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge äger icke uppehålla sig i riket över tre månader utan att inneha uppehålls tillstånd; utan tillstånd må dock utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare och utlänning som är gift med svensk medborgare eller med utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare samt ogifta barn under tjugoett år till sådan utlänning vistas i riket intill sex månader efter an komsten. Den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inrese- dagen; har utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i riket, skall å den uppehållstillståndsfria tiden avräknas tiden för utlänningens vistelse i riket under sex månader före senaste inresan.
38
I princip fordras, för att utlänningen här i riket skall få inneha anställ
ning eller utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands, att
arbetstillstånd meddelats. Undantagna är bl. a. medborgare i de nordiska
länderna. I vissa tall krävs att arbetstillstånd meddelats innan utlänningen
får inresa i riket.
Beträffande inrese- och utresekontrollen stadgas i utlän-
ningskungörelsen att utlänning icke utan tillstånd av utlänningskommis-
sionen, länsstyrelse eller polismyndighet äger inresa i eller utresa ur riket
å annan ort än sådan där passkontroll är anordnad, passkontrollort. Frän
denna regel undantages utlänning som fått s. k. nödfallsvisering, i vissa
fall utlänning som avmönstras eller påmönstras fartyg, medborgare i Nor
ge, som tillhör befolkningen å norskt område nära gränsen till Sverige och
som innehar ett av vederbörande norska myndighet utfärdat intyg, inne
hållande vissa angivna uppgifter, samt slutligen utlänning som innehar
gränspassersedel. Gränspassersedel kan utfärdas för medborgare i Finland
eller Norge, tillhörande befolkningen å finskt eller norskt område nära grän
sen till Sverige, av landsfiskalen i motsvarande svenska gränsområde och
innebär tillstånd att överskrida gränsen å annan ort än passkontrollort.
När annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge inreser i eller utreser ur riket, skall han till polismyndigheten i in
rese- eller utreseorten å särskild blankett lämna vissa uppgifter om sig.
Polismyndigheten skall förse utlänningens legitimationshandling med an
teckning om dagen för inresan eller utresan. Blanketterna insändes till ut-
länningskommissionen.
Såsom ytterligare kontroll över utlänningars vistelse här i landet har fö
reskrivits att den som upplåter bostad åt utlänning är skyldig att avkräva
utlänningen uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. Uppgift kravs
dock icke om utlänningen är under 16 år och ej heller om upplåtelsen sker
utan vederlag och det med säkerhet kan bedömas att vistelsen ej blir längre
än tre dagar. Vidare skall den som anställer utlänning i sin tjänst omedel
bart avfordra honom uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. An
mälningar om bostad och arbete skall av den som upplåtit bostad eller an
ställt utlänningen lämnas till polismyndigheten. Till denna skall också an
mälas när utlänningen flyttar eller slutar sin anställning.
Bestämmelser angående de omständigheter under vilka en utlänning får
avvisas upptages i utlänningslagen. Avvisning skall ske vid utlänning
ens ankomst till riket eller omedelbart därefter. Enligt 18 § kan utlänning
avvisas a) om han icke, då så erfordras, innehar pass och tillstånd att in
resa, b) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet
uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar, eller c) om
han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift
rörande törhållande, som kan inverka på hans rätt att inresa. Utlänning
må vidare, enligt 19 §, avvisas a) om han ämnar här i riket söka sitt uppe
hälle och det skäligen kan antagas att han icke kommer att här ärligen för
sörja sig, b) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
39
yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga lev
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel, c) om
han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket blivit dömd
till frihetsstraff för förmögenhetsbrott eller förfalskning eller undergått
honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det skäligen
kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta sådan brottslig verk
samhet, eller d) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller
eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket bedriva sabotage,
spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Avvisning med stöd av 19 §
får ej ske beträffande den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bo-
sättningstillstånd, och icke heller beträffande den som varit svensk med
borgare och icke äger medborgarskap i annat land.
Beslut om avvisning meddelas enligt 20 § av polismyndighet; uppkommer
fråga om avvisning av någon som påstår sig vara politisk flykting, skall
dock ärendet avgöras av utlänningskommissionen efter hörande av utlän
ningsnämnden.
Enligt 55 § bör utlänning som avvisas befordras till land, varifrån tian
ankommit till Sverige; utlänning som förpassas, förvisas eller utvisas bör
befordras till sitt hemland eller, om detta icke kan utrönas, till land, från
vilket han ankommit hit. Föreligger hinder mot verkställigheten eller el
jest särskilda skäl emot den, kan utlänningen befordras till det land som
finnes lämpligast.
I fråga om utlänning som kommit till Sverige med fartyg eller luftfar
tyg stadgas i 56 § att han om han avvisas får återföras till fartyget eller
luftfartyget, om detta omedelbart eller inom den närmaste framtiden skall
avgå till utlandet. Utlänningen kan också sättas ombord på annat fartyg
eller luftfartyg med samme innehavare. Detsamma skall gälla verkställighet
av förpassning eller utvisning, såframt utlänningen underlåtit att vid in
resan uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden medde
lats inom sex månader efter inresan. Visst undantag har stadgats för att
skydda politiska flyktingar. I anslutning till bestämmelserna i 56 § stadgas
i andra stycket av 67 § att innehavaren av fartyget eller luftfartyget är skyl
dig att utan ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket.
Utöver vad som framgått av den nu lämnade redogörelsen meddelas i ut-
länningskungörelsen vissa särskilda bestämmelser angående utlänning som
är besättningsman å fartyg eller luftfartyg. För ut
länning, som ankommit till riket såsom besättningsman på fartyg eller här
i riket påmönstrats till utlandet destinerat fartyg, må sålunda under den tid
han äger uppehålla sig i riket utan uppehållstillstånd såsom pass gälla sjö-
fartsbok eller därmed jämförlig handling. En utländsk sjöman, som är
mönstrad å ett i svensk hamn inkommet svenskt eller utländskt fartyg,
äger tillfälligt i den utsträckning polismyndigheten må finna skäl medge
vistas å den ort, där fartyget ligger eller inom del av orten eller, där syn
nerliga skäl föreligger, under högst fyra dagar å annan ort i riket. Polis
myndighet, som meddelat sådant tillstånd, skall tillse att utlänningen före
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
40
tillståndstidens utgång återvänder ombord på fartyget. Utländsk besätt
ningsman, som erhållit dylikt så kallat landgångstillstånd, anses icke inrest
i riket. Vad i utlänningslagen eller utlänningskungörelsen sägs om inresa i
riket skall beträffande sådan utlänning äga tillämpning först då han läm
nar fartyget. Bestämmelserna om utresa ur riket skall, när utlänning här
i riket påmönstras till utlandet destinerat fartyg, äga tillämpning då ut
länningen beger sig ombord på fartyget.
För av- och påmönstring i Sverige av utländsk sjöman kräves icke något
tillstånd av ortens polismyndighet. Befälhavare å fartyg, som ankommit
från utrikes ort, åligger emellertid att, innan utländsk besättningsman å
fartyget här i riket avmönstras, till polismyndigheten i orten göra anmä
lan om avmönstringen samt att för mönstringsförrättaren styrka, att sådan
anmälan gjorts. Polismyndighet, som mottagit dylik anmälan, skall pröva
huruvida utlänningen skall tillåtas inresa i riket. Tillätes utländsk besätt
ningsman, som tillhör en viseringspliktig nation, att inresa i riket, må po
lismyndigheten bevilja honom visering (s. k. sjömansvisering) för vistelse
i riket under högst fjorton dagar. I detta fall är sjöfartsbok tillräcklig legi-
timationshandling.
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
Nordiska parlamentariska kommittén
Kommittén har sett som sitt slutgiltiga mål på passfrihetens område att
få genomförd en ordning, enligt vilken all passkontroll vid gränserna mel
lan de nordiska länderna avskaffas och passkontroll utövas endast vid in
resa till och utresa från det nordiska området. Kommittén har kommit till
det resultatet, att detta kan ske utan att den för länderna nödvändiga utlän
ningskontrollen eftersättes, om länderna i viss utsträckning samordnar den
na kontroll. Enligt kommitténs uppfattning kan en sådan samordning ge
nomföras utan några mer omfattande ändringar av utlänningskontrollens
organisation i varje enskilt land.
Kommittén har föreslagit, att passkontrollen vid gränserna mellan de
nordiska länderna skall avskaffas, att samtliga länder väsentligen skall till-
lämpa viseringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig
viseringspolitik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande
kortvarigare resor och att en samordning skall ske av utlänningskontrollen.
Samordning borde enligt kommittén ske på följande punkter:
1. bestämmelser införes om att viseringsfria icke-nordbor ej äger uppe
hålla sig i det nordiska området utöver en bestämd tidsperiod (3 månader)
utan att ansöka om uppehållstillstånd i något av länderna;
2. inreseföreskrifterna ändras sålunda, att en icke-nordbo, som blivit ut
visad från ett nordiskt land, icke äger inresa till annat nordiskt land utan
särskilt tillstånd;
3. ländernas spärrförteckningar samarbetas till en gemensam lista;
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
41
4. awisningsbestämmelserna koordineras i syfte att skapa största möj liga överensstämmelse;
5. kontrollkort skall tills vidare avlämnas av icke-nordbor vid inresa till och utresa från det nordiska området; närmare avtal träffas om kortregist reringen etc.;
6. utlänningskontrollmyndigheterna ålägges att lämna varandra upplys ningar om anmälda utlänningars flyttning från det ena landet till det andra.
Kommitténs förslag i fråga om utlänningskontrollen byggde sålunda på att in- och utresekort, s. k. kontrollkort, skulle användas av alla icke nordbor. I Sverige, Finland och Norge bygger utlänningskontrollen redan för närvarande i huvudsak på dylika kontrollkort.
överenskommelsens huvudsakliga innehåll
Överenskommelsen har till syfte att skapa ett gemensamt passkontroll område i Norden. Med nordisk stat förstås Danmark, Finland, Norge och Sverige; undantagna är vissa delar av Danmark och Norge, nämligen Grön land, Färöarna, Svalbard och Jan Mayen. Enligt artikel 14 har emellertid Island möjlighet att efter förhandlingar ansluta sig till överenskommelsen. Denna kan också efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland.
I överenskommelsen användes ordet utlänning för att ange den som icke är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller Sverige. Vid den här läm nade redogörelsen för överenskommelsens innehåll användes ordet utlän ning i samma begränsade mening.
I ingressen anges överenskommelsens huvudprincip, nämligen att de för- dragsslutande staterna är eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångs ställe utan att undergå passkontroll. Det må understrykas att in- och utresa skall ske på godkänt gränsövergångsställe. Även om passkontrollen slopas, har det nämligen ansetts lämpligt ur såväl ordnings- som kontrollsynpunkt att kräva, att en utlänning skall passera gränsen på vissa bestämda orter. Endast härigenom blir det möjligt att utöva sådan stickprovskontroll, som förutsättes i överenskommelsens artikel 8, och så länge tull- och valutakon troll upprätthålles framstår det som nödvändigt att vidmakthålla kravet på att en utlänning får passera gränsen endast på vissa bestämda orter. Dessa orter benämnes i överenskommelsen gränsövergångsställen.
En av principerna i överenskommelsen är att alla tillstånd skall ges en dast nationell giltighet. Visering skall sålunda meddelas av varje land för sig. För närvarande föreligger vissa skillnader de olika länderna emellan i fråga om upprätthållandet av viseringstvång. Finland kräver exempelvis visering för medborgare i vissa utomeuropeiska länder, beträffande vilka övriga nordiska länder upphävt viseringstvånget, och Danmark har införl
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
viseringsfrihet i större utsträckning än övriga nordiska länder. I ingressen har uttryckligen angivits att de fördragsslutande staterna skall så långt möjligt upprätthålla en likartad viseringspolitik, både så att krav på vise ring upprätthålles i förhållande till samma länder och så att praxis vid meddelande av visering blir så enhetlig som möjligt.
I artikel 1 ges vissa definitioner. De grundläggande bestämmelserna om passkontroll upptages i artikel 2. Envar stat åtager sig att företaga passkontroll vid sina nordiska yttergrän- ser. Med yttergräns förstås (enligt artikel 1) landgräns mellan nordisk stat och icke-nordisk stat samt flygplatser och hamnar som har regelmässig eller icke regelmässig trafik med icke-nordisk stat. Passkontrollen skall företagas i enlighet med riktlinjer som finns angivna i bilaga 1 till över enskommelsen.
I artikel 2 fastslås vidare i vilken utsträckning kontrollkort skall komma till användning. Sådana kort skall användas beträffande varje utlänning, som är viseringspliktig i förhållande till någon av de fördragsslutande sta terna, såvida denna stat påfordrar att kontrollkort skall användas. Kon trollkort skall härutöver användas endast beträffande utlänning, som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från ve derbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kon trollkortens format och utseende har angivits i bilaga 2 till överenskom melsen.
Artikel 3 upptager bestämmelser om hur man skall förfara med kontroll korten. Principen är att inreselandet skall behålla kontrollkortet och handha kontrollen över att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Inkommer icke utresekort inom rätt tid, åligger det kontrollstaten att vidtaga åtgär der för efterforskning.
Vissa undantag har gjorts från denna princip. Om det redan vid inresan framgår av passet, att en utlänning har fått uppehållstillstånd i annan stat än inresestaten i mer än tre månader, skall kontrollkortet omedelbart sän das till denna stat, som då blir kontrollstat. Har flera sådana tillstånd med delats, skall kortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast.
För det fall att en stat tillåter utlänning att uppehålla sig inom staten mer än tre månader efter utgången av den vid inresan tillåtna uppehållsti den, går kontrollplikten över på denna stat.
Enligt artikel 4 är fördragsslutande stat skyldig att underrätta övriga stater om ändringar i viseringspolitiken samt om andra generella bestäm melser angående utlänningars in- och utresa och uppehåll i vederbörande stat.
I artikel 5 behandlas frågan när skyldighet att söka uppehållstillstånd inträder, överenskommelsens innebörd är att viseringsfri utlänning skall ha uppehållstillstånd, om han önskar vistas i nordisk stat efter tre måna ders vistelse i Norden. Uppehållstillstånd skall sökas i den stat där utlän ningen befinner sig vid utgången av tremånaderstiden.
Detta stadgande innebär en inskränkning av vad som nu gäller så till vida
43
som viseringsfri utlänning för närvarande har rätt att vistas i varje nordiskt
land i tre månader.
Såsom redan nämnts skall alla tillstånd ges endast nationell giltighet. I
artikel 5 utsäges emellertid i anslutning härtill att utlänning, som erhållit
uppehållstillstånd i ett nordiskt land, så länge uppehållstillståndet gäller
skall äga besöka annat nordiskt land under en tid av tre månader utan att
där behöva söka uppehållstillstånd. Vissa undantag har gjorts med hänsyn
till norska bestämmelser.
I artikel 5 meddelas även vissa regler om beräkning av tremånaderstiden
för de fall då utlänningen tidigare vistats i nordisk stat.
I artikel 6 har givits bestämmelser angående avvisning av utlänning. Syf
tet har varit att åstadkomma enhetliga regler i de olika länderna. Därvid har
en sammanjämkning av skiljaktigheter i de olika ländernas lagstiftning blivit
nödvändig. Under mom. a)—f) i artikeln anges fall då utlänning bör avvisas
vid nordisk stats yttergräns. Dessa fall avser utlänning a) som icke innehar
pass eller annan legitimationshandling som godtagits att gälla som pass, b)
som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten
ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt
att besöka, c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i
den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hem
resa, d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig, e) som tidigare
dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i
nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäli
gen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig under
rättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är upp
förd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade ut
länningar.
Utöver de angivna avvisningsgrunderna, vilka bör iakttagas av var och
eu av de fördragsslutande staterna, innehåller överenskommelsen en allmän
awisningsklausul, vilken innebär att envar utlänning kan avvisas som av
andra grunder anses icke böra ges tillåtelse att inresa i en eller flera av de
fördragsslutande staterna. Denna bestämmelse öppnar möjlighet för stater
na att i sin lagstiftning införa andra avvisningsgrunder än de redan angivna.
Från bestämmelserna stadgas visst undantag beträffande utlänning som
ämnar resa till stat, till vilken han har inresetillstånd in. m.
I artikel 7 behandlas in- och utresa av besättningsmän på fartyg och luft
fartyg. Innebörden av bestämmelserna är att utlänning, vilken ankommit
från icke-nordisk hamn som besättningsman, skall inresebehandlas endast
om han avmönstras i nordisk stat. Utresebehandling skall ske när utlänning
i nordisk stat påmönstras fartyg som icke uteslutande går i fart mellan nor
diska stater.
I artikel 8 meddelas vissa bestämmelser angående stickprovskontroll vid
de internordiska gränserna.
Enligt artikel 9 skall utlänning som är utvisad från nordisk stat icke till
låtas inresa i annan nordisk stat utan särskilt tillstånd. I artikeln stadgas
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
44
vidare att, om utlänning som utvisats från nordisk stat liar uppehållstill
stånd i annan nordisk stat, denna stat är pliktig att på anmodan emottaga
utlänningen.
De fördragsslutande staterna förpliktar sig, enligt artikel 10, vidare att i
vissa fall återtaga utlänningar som i enlighet med artikel 6 borde ha avvi
sats men inrest och utan tillstånd begivit sig från inresestaten till annan
nordisk stat. Även i vissa andra fall skall nordisk stat vara skyldig att åter
taga utlänning.
Enligt artikel 11 förbinder sig de fördragsslutande staterna att ge var
andra underrättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med
vad som anges i en särskild bilaga. I bilagan har angivits de grundläggande
reglerna. Det är avsett att detalj bestämmelser utfärdas av det samarbetsor-
gan som förutsättes komma till stånd enligt artikel 13. Detta organ, Nordiska
utlänningsutskottet, skall bestå av en representant för var och en av de för
dragsslutande staterna och skall ha till uppgift att samordna kontrollen
samt i övrigt upptaga tolkningsspörsmål och andra frågor som är av bety
delse för det gemensamma passkontrollområdet.
överenskommelsen, som träffats under förbehåll av ratifikation, skall
träda i kraft tidigast den 1 januari 1958.
överenskommelsen kan uppsägas med en frist av sex månader. I vissa fall
kan överenskommelsen sättas ur kraft med omedelbar verkan, nämligen i
händelse av krig eller krigsfara eller såframt andra särskilda internationella
eller nationella förhållanden gör detta nödvändigt.
Experternas förslag till lagändringar
Experterna har sett som sin uppgift att — utan att taga ställning till frå
gan om passkontrollen bör slopas eller ej — i samråd utarbeta ett förslag
hur man på bästa sätt bör lösa de frågor som uppkommer vid ett genom
förande av Nordiska parlamentariska kommitténs förslag. Därvid har med
hänsyn till de skilda bestämmelserna i fråga om utlänningskontrollen som
för närvarande gäller i respektive länder olika ståndpunkter måst sainman-
jämkas. De förslag till ändringar i utlänningslagen och utlänningskungö-
relsen som utarbetats ansluter till det av experterna upprättade utkastet till
överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska
gränserna. Utkastet överensstämmer i huvudsak med den senare träffade
överenskommelsen.
Utgångspunkten för experternas arbete har varit kommitténs förslag an
gående samordning av utlänningskontrollen.
I Nordiska rådets rekommendation nr 9 den 16 augusti 1954 har emel
lertid föreslagits, att man i stället för att bygga kontrollen på kontrollkort
borde genom samarbete mellan vederbörande myndigheter på annat sätt
försöka upprätta den efter omständigheterna nödvändiga och önskvärda
kontrollen beträffande icke-nordbor. Vid experternas förhandlingar har vi
dare från danskt håll bestämt hävdats, att —- bl. a. med hänsyn till den un
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
45
der senare år synnerligen omfattande resandetrafiken mellan Danmark och
Tyskland — det av praktiska skäl icke kunde komma i fråga att fordra
kontrollkort av alla icke-nordbor vid passerandet av Nordens yttergränser,
och att kontrollkort därför borde krävas endast beträffande viseringsskyldi-
ga utlänningar. I anledning av Nordiska rådets rekommendation och på
grund av den från danskt håll intagna ståndpunkten har experterna grundat
sitt förslag på ett system, enligt vilket kontrollkort i princip skall lämnas
endast av viseringsskyldiga icke-nordbor. I denna del ansluter experternas
förslag till överenskommelsens artikel 2.
Slopandet av passkontrollen vid de internordiska gränserna har föranlett
en ändring av 5 § utlänningslagen. Experterna föreslår att paragra
fen får det innehåll, att utlänning vid inresa och utresa skall uppvisa sitt
pass för polismyndighet om ej Konungen annorlunda förordnar.
Beträffande den närmare regleringen av gränspasseringen föreslår exper
terna, att i utlänningskungörelsen intages de undantag från huvudregeln om
att inresa i eller utresa ur riket skall ske å passkontrollort som föranledes
av överenskommelsen.
I 18—20 §§ utlänningslagen föreslår experterna de ändringar som föran
ledes av överenskommelsens artikel 6 angående avvisning. Experterna utta
lar att det blir ofrånkomligt med i stort sett enhetliga regler i de olika län
derna. Det framhålles också att överenskommelsens genomförande torde
komma att medföra en försvagning av utlänningskontrollen inom de nor
diska länderna, vilket motiverar en viss skärpning av awisningsbestäm-
melserna.
I 18 § har, förutom en mindre jämkning av 1 och 2 mom., tillagts ett andra
stycke av innebörd, att annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland
eller Norge, som utvisats från något av dessa länder och icke äger återvända
till det land, från vilket han utvisats, må avvisas såvida han icke erhållit
särskilt tillstånd att inresa i riket (jfr artikel 6 mom. a), b) och f) samt
artikel 9).
I 19 § har som 1 mom. införts stadgande motsvarande mom. c) i artikel
6; nuvarande 1 mom. blir i förslaget 2 mom. och har jämkats så att avvis
ning kan ske även beträffande den som ämnar söka sitt uppehälle i Danmark,
Finland eller Norge; nuvarande 2 mom. blir med oförändrat innehåll 3 mom.;
nuvarande 3 inom., i förslaget 4 mom., jämkas till att avse utlänning som
tidigare utom riket blivit dömd till frihetsstraff och vilken kan antagas
komma här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge att fortsätta sin
brottsliga verksamhet; och i nuvarande 4 mom., förslagets 5 mom., införes
som avvisningsgrund även att utlänningen kan befaras komma att bedriva
sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Danmark, Finland
eller Norge.
I överensstämmelse med andra stycket av artikel 6 har experterna i ett
andra stycke i 19 § föreslagit att utlänning jämväl på andra grunder än dem
som anges i första stycket av paragrafen må avvisas, därest synnerliga skäl
föreligger därtill. I dansk och norsk rätt finns för närvarande allmänna av-
Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
46
visningsklausuler som lämnar utrymme för en mycket fri prövning. I prak
tiken lär emellertid bestämmelserna tillämpas mycket sällan. Under de för
handlingar som föregått upprättandet av experternas utkast har represen
tanterna från Danmark och Norge förklarat att de ansåge önskvärt, att en
dylik allmän klausul funnes i samtliga länders lagstiftning, och från finsk
sida har man anslutit sig till denna ståndpunkt. Experterna uttalar att
därest en liknande awisningsgrund skall införas i svensk lagstiftning, den
synes böra förses med så starka garantier att den icke under några förhål
landen kan missbrukas. Bestämmelsen torde därför böra begränsas till fall,
då synnerliga skäl föreligger. Vidare synes det icke kunna komma i fråga att
låta polismyndighet besluta om avvisning med stöd av en sådan bestäm
melse. Enligt vår nuvarande lagstiftning uppkommer ibland ytterst vansk
liga bedömningar i awisningsärenden då det gäller s. k. politiska flyktingar.
För sådana fall stadgas i 20 § andra stycket utlänningslagen, att det är ut-
länningskommissionen — efter hörande av utlänningsnämnden — som skall
besluta i ärendet i stället för polismyndigheten. Ett liknande förfarande
skulle kunna tänkas, därest man anser sig böra införa en allmän awisnings-
klausul. För att vinna ytterligare garantier ur rättssäkerhetssynpunkt synes
dock böra stadgas, att utlänningsnämnden alltid skall höras i sådana ärenden.
I överensstämmelse härmed föreslås en ändring av 20 §.
I nuvarande andra stycket av 19 § utlänningslagen, i förslaget tredje styc
ket, har i experternas förslag undantagsbestämmelsen för utlänning som
varit svensk medborgare fått utgå.
Nuvarande bestämmelser i 55 § utlänningslagen kompletteras, i anledning
av stadgande i artikel 10, med en bestämmelse om att utlänning, som avvi
sas, förpassas, förvisas eller utvisas, må befordras till Danmark, Finland eller
Norge, därest Konungen träffat överenskommelse därom.
I samband med övervägandena om anordnande av kontrollen över dem
som inreser till riket med fartyg eller luftfartyg har experterna upptagit
spörsmålet om en befälhavare skall kunna drabbas av ekonomiska påföljder,
därest han gör sig skyldig till försummelser, ävensom om detta ekonomiska
ansvar bör utsträckas till att gälla också fartygets innehavare och beträf
fande utländska fartyg eventuellt den av innehavaren här i riket anlitade
skeppsklareraren. Av experternas redogörelse för dansk och norsk rätt
framgår att enligt danska utlänningslagen besättningsman icke får avmönst
ras utan tillstånd av polismyndigheten och befälhavaren är ansvarig för
att avmönstring icke sker utan sådant tillstånd. Befälhavaren är vidare plik
tig att efterkomma de föreskrifter, som justitieministern meddelar för pass
kontrollens genomförande. Vidare stadgas, att befälhavaren, rederiet eller
dess representant i landet är skyldig att ersätta de utgifter, som till följd av
överträdelse av nyssnämnda bestämmelser påföres det allmänna genom ut
länningens olovliga uppehåll i landet och vid hans hemsändande. Detsamma
gäller luftfartygs befälhavare, luftfartsföretaget eller dess representant i
landet. Även i Norge kräves för närvarande tillstånd av ortens polismyn
dighet för av- eller påmönstring. Därest en utländsk besättningsman lämnar
Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
47
sin anställning ombord å fartyget, är fartygets innehavare skyldig att er
sätta de kostnader, som inom tre månader påföres det allmänna genom att
vederbörande uppehållit sig i riket och må avlägsnas därifrån. Denna inne
havarens förpliktelse gäller även om vederbörande sjöman avmönstras med
polismyndighetens tillstånd. I den nya norska utlänningslagen av år 1956
bär beträffande utländskt fartyg stadgats, att även befälhavaren och mäkla
ren skall kunna göras ansvariga å innehavarens vägnar. Vidare har inneha
varen ålagts samma ekonomiska ansvar som för en besättningsman, därest
en utländsk fripassagerare går i land från ett fartyg utan tillstånd av po
lismyndigheten. Vad som sägs om fartyg skall gälla även luftfartyg.
Experterna erinrar om ett uttalande under förarbetena till 1954 års utlän
ningslag, vari framhölls, att enligt då gällande lagstiftning Sverige vore ett
av de länder i vilka redarnas förpliktelser för personer, som landsattes från
deras fartyg eller luftfartyg, vore mest begränsade. Detta medförde att re
derierna i stor utsträckning läte personer, som icke mottoges annorstädes,
landstiga här och att statsverket sedan åsamkades stora kostnader för deras
hemsändande. Det förekomme bl. a., att fripassagerare landsattes här från
fartyg, som vore på väg från en utländsk hamn till en annan och endast
tillfälligtvis anlöpte Sverige. Fall hade till och med inträffat då svensk hamn
angjorts endast för att låta fripassagerare landstiga.
Slopas passkontrollen ter sig enligt experterna de nuvarande bestämmel
serna i 56 och 67 §§ som alltför snäva. Om de nordiska länderna skall bilda
ett passkontrollområde framstår det som önskvärt med enhetliga regler på
förevarande område. Bestämmelserna tvingar befälhavaren att iakttaga gäl
lande föreskrifter beträffande ilandsättning av fripassagerare och avmönst
ring av besättningsmän. Erfarenheterna från Danmark och Norge torde be
styrka detta förhållande. Det erinras jämväl om att man även i andra län
der ålagt befälhavare, redare och agenter omfattande ekonomiska förplik
telser. Vid de mellan experterna slutförda förhandlingarna har framhållits
önskvärdheten av att man även i Sverige måtte införa liknande regler om
ekonomiskt ansvar för befälhavare, fartygsinnehavare och mäklare.
I enlighet härmed föreslås ett tillägg till 67 §. Enligt förslaget skall, därest
utländsk besättningsman lämnar sin anställning ombord å fartyg eller luft
fartyg under dess uppehåll här i riket och olovligen inreser i riket, fartygets
eller luftfartygets innehavare vara skyldig att svara för de kostnader som
under de närmast följande tre månaderna efter inresan åsamkas det all
männa för utlänningens uppehälle här i riket ävensom kostnaderna för hans
befordran ur iiket. Detsamma skall gälla beträffande passagerare, som utan
befälhavarens tillåtelse medföljt fartyget eller luftfartyget och olovligen in
reser i riket. I fråga om utländskt fartyg skall vidare enligt förslaget farty
gets befälhavare ävensom av innehavaren här i riket anlitad skeppsklare-
rare svara lika med innehavaren för kostnad som här avses.
Jämte dessa ändringar i utlänningslagen har experterna upprättat förslag
till ändring i utlänningskungörelsen. Av vad som föreslås beträffan
de utlänningskontrollen må här, utöver vad som framgått av den lämnade redo
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
48
görelsen, nämnas att skyldigheten att vid inresa för polismyndigheten upp
visa pass inskränkes till att avse utlänning som inreser från annat land än
Danmark, Finland eller Norge, att kontrollkort skall lämnas endast av ut
länning som icke äger inresa i Danmark, Finland, Norge eller Sverige utan
att inneha visering och av utlänning som i samband med förpassning, för
visning eller utvisning ur något av nyssnämnda länder förbjudits att åter
vända till det land, varifrån han förpassats, förvisats eller utvisats. Vidare
ålägges befälhavare å fartyg, vilket icke uteslutande går i fart mellan Sverige
och Danmark, Finland eller Norge och som ankommit till riket från utrikes
ort, hl. a. att till tullmyndigheten lämna skriftlig uppgift angående antalet
passagerare, besättningsmän och fripassagerare, att tillse att icke någon
passagerare lämnar fartyget förrän passkontroll ägt rum och att omedel
bart till polismyndigheten anmäla när utländsk besättningsman rymt eller
underlåtit inställa sig vid fartygets avgång. Befälhavaren skall också, in
nan utländsk besättningsman påmönstras, göra anmälan om påmönstringen
till polismyndigheten. Vidare skall befälhavaren före fartygets avgång lämna
tullmyndigheten uppgift angående antalet passagerare och förändringar i
besättningens sammansättning samt rapportera om samtliga utländska be
sättningsmän är ombord.
Experterna har vidare föreslagit, att tullmyndigheterna skall medverka vid
kontrollen av fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan Sverige och Dan
mark, Finland eller Norge, bl. a. genom att underrätta polismyndigheten om
fartygets ankomst och avgång från riket och att tillse att passagerare icke
lämnar ankommande fartyg förrän passkontroll ägt rum eller, sedan sådan
kontroll företagits, går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå.
Viseringsskyldigheten föreslås omfatta icke-nordbo som eljest ej skulle be
höva visering, därest han tidigare utvisats från Danmark, Finland eller Norge
och icke utan särskilt tillstånd äger återvända till det land, från vilket han
utvisats.
Bestämmelserna om krav på uppehållstillstånd föreslås avfattade i enlighet
med artikel 5 i överenskommelsen. Därvid föreslås att den nuvarande särskil
da regeln om rätt för utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare
och vissa andra utlänningar att vistas här under sex månader utan uppehålls
tillstånd upphäves.
Därest kontrollkorten slopas för alla viseringsfria icke-nordbor måste kon
trollen beträffande dessa, d. v. s. det stora flertalet utlänningar, läggas om,
framhåller experterna. Man blir nödsakad att bygga kontrollen huvudsakligen
på bostads- och arbetsanmälningar. Skall utlänningskontrollen grundas på
bostadsanmälan måste denna göras mera effektiv än för närvarande. Enligt
nu gällande bestämmelser skall anmälan göras såväl beträffande nordbor
som icke-nordbor. Då antalet nordbor som besöker Sverige är mycket stort,
blir materialet omfattande och svårarbetat. Även i övriga nordiska länder
fordras i princip bostadsanmälan beträffande nordbor. Vid de förhandlingar
som förts mellan experterna har ifrågasatts, om man icke skulle i samtliga
nordiska länder kunna slopa bostadsanmälningsskyldigheten beträffande
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
49
nordbor. Några mera betydande olägenheter härav torde icke vara att förvän
ta. Visserligen skulle svårigheterna att efterforska utvisade nordbor eller
nordbor, som är efterspanade för brott, bli större, men man finge i stället lita
till undersökningar av de lokala polismyndigheterna. Man torde också ha
visst fog för antagandet, att redan för närvarande en utvisad eller efterlyst
nordbo — som tämligen obehindrat kan förflytta sig mellan de nordiska län
derna — söker att undandraga sig anmälningsskyldigheten eller lämna vilse
ledande uppgifter. Expertdelegationerna föreslår därför att skyldigheten att
lämna särskild bostadsanmälan beträffande nordbo måtte slopas.
Experterna uttalar att, om bostadsanmälningsskyldigheten bortfaller be
träffande nordbor, möjligheten att effektivisera anmälningsskyldigheten i
fråga om övriga utlänningar och att övervaka att skyldigheten fullgöres blir
betydligt större. För att kunna bygga utlänningskontrollen på bostadsanmäl-
ningarna måste emellertid ytterligare åtgärder vidtagas. Experterna föreslår
slopande av den nuvarande undantagsbestämmelsen att vederlagsfri upplå
telse av bostad intill tre dagar icke behöver anmälas. Vidare föreslås att bo
stadsanmälan skall omfatta fler uppgifter än för närvarande, bl. a. angåen
de dagen för inresan i riket och om uppehållstillstånd som meddelats i nor
diskt land. Även andra åtgärder för att effektivisera bostadsanmälan har be
handlats i experternas promemoria.
För att bostadsanmälan skall kunna läggas till grund för den inre utlän
ningskontrollen blir det nödvändigt att liksom hittills samla korten centralt,
framhåller experterna. Med stöd av korten skall kontrolleras, att utlänningen
icke uppehåller sig i riket utan att inneha tillstånd, då så erfordras. Genom
att korten förvaras centralt ges större möjlighet att utröna var utlänningen
uppehåller sig. Från svenskt håll har därför kraftigt understrukits vikten av
att även övriga nordiska länder upprättar centrala bostadsregister. Sådana
saknas nämligen för närvarande i såväl Danmark och Finland som Norge.
Enligt vad som framkommit vid de förda förhandlingarna är man i övriga
nordiska länder icke benägen att i vidare mån införa centrala bostadsregis
ter än att Finland och Norge möjligen kommer att inrätta sådana register
beträffande viseringsskyldiga utlänningar. Avsaknaden i de övriga nordiska
länderna av centrala bostadsregister innebär en allvarlig brist i det tänkta
systemet för utlänningskontrollen och kan för Sveriges del komma att med
föra betydande olägenheter, uttalar experterna.
Sammanfattningsvis uttalar experterna bl. a., alt förslagets genomförande
kommer att medföra en försämrad utlänningskontroll. Möjligheterna att
hindra asociala, kriminella eller eljest icke önskvärda utlänningar att inresa
till Sverige försämras. Experterna framhåller vidare att alla åtgärder, som
innebär en uppluckring av inresekontrollen, kan komma att medföra sto
ra påfrestningar för de socialvårdande myndigheterna med åtföljande kost
nader. Det föreslagna efterforskningsförfarandet blir enligt experterna san
nolikt både komplicerat och kostsamt.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 190
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Remissyttranden
över experternas förslag har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten
över Skåne och Blekinge, chefen för försvarsstaben, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
statspolisintendenten, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden,
arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfarlsstyrelsen och generaltull
styrelsen ävensom av Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening
och svenska sjöfolksförbundet.
Överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttranden av polismästaren
och kriminalpolisintendenten i Stockholm samt en promemoria av polisinten
denterna Å. Hasselrot och Nils Andermark. Länsstyrelserna utom länsstyrel
sen i Malmöhus län har envar bifogat yttranden från landsfogden eller t. f.
landsfogden i länet. Härutöver har överlämnats, av länsstyrelsen i Malmöhus
län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, passkontrollföre
ståndaren och biträdande passkontrollföreståndaren i Hälsingborg, polische
ferna i Landskrona, Trelleborg och Ystad, landsfiskalen i Höganäs distrikt
samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län yttranden av poliskammaren i Göteborg samt landsfiskalerna
i Strömstads och Tanums distrikt, av länsstyrelsen i Värmlands län yttran
den av landsfiskalerna i Charlottenbergs och Järnskogs distrikt, samt av läns
styrelsen i Norrbottens län yttranden av landsfiskalen i Haparanda distrikt
och Tornedalskominunernas förbund. Generaltullstyrelsen har överlämnat
yttranden av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tullkam
rarna i Hälsingborg, Trelleborg, Charlottenberg och Haparanda samt gräns
tullkammaren i Karlstad.
I det övervägande antalet yttranden avstyrkes förslaget om upphävande av
passkontrollen vid de internordiska gränserna. Tillstyrkande uttalar sig läns
styrelserna i Göteborgs och Bohus län och i Västerbottens län samt poliskam
maren i Göteborg, landsfogden i Göteborgs och Bohus län, landsfiskalerna i
Strömstads och Tanums distrikt, arbetsmarknadsstyrelsen, tullkammaren i
Hälsingborg, gränstullkammaren i Karlstad, Tornedalskominunernas förbund
och svenska sjöfolksförbundet. Vidare har följande myndigheter förklarat att
de i huvudsak icke har något att erinra mot förslaget ur de synpunkter ve
derbörande myndighet har att beakta, nämligen utlänningsnämnden, luft
fartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen, tulldirektionen i Malmö
och tullkammaren i Trelleborg.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län håller icke för osannolikt att vissa
organisatoriska svårigheter beträffande utlänningskontrollen kan uppstå.
Länsstyrelsen anser dock att erfarenheten från tidigare förenklingar i det
nordiska passväsendet visar, att då uttalade farhågor varit överdrivna och
att svårigheterna snabbt kunnat övervinnas. Länsstyrelsen i Västerbottens län
finner att skapandet av ett gemensamt passkontrollområde mot de nordiska
yttergränserna är ägnat att befrämja samarbetet och stärka samhörigheten
51
mellan de nordiska staterna; befarade olägenheter bör därför icke utgöra hin
der för passkontrollens slopande. Länsstyrelsen anser emellertid att det rå
dande oroliga utrikespolitiska läget bör föranleda försiktighet vid val av tid
punkt för upphävande av passkontrollen. I några yttranden, av landsfiskalen
i Tanums distrikt och av tullkammaren i Hälsingborg, framhålles att en ef
fektiv passkontroll för närvarande icke kan upprätthållas och någon avsevärd
försämring därför icke skulle inträda genom att passkontrollen helt upphäv
des vid de internordiska gränserna.
Av de myndigheter som i sina yttranden över Nordiska parlamentariska
kommitténs betänkande i princip tillstyrkte upphävande av passkontrollen
är det nu åtskilliga som anför betänkligheter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i
Stockholms län att länsstyrelsen alltjämt hyser stark sympati för tanken att
helt upphäva all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna;
länsstyrelsen är emellertid benägen att i allt väsentligt instämma i vad ex
perterna anfört om de olägenheter som är förbundna med de föreliggande
förslagen. Enligt länsstyrelsen bör ytterligare överväganden komma till
stånd på det nordiska planet för att undanröja de hinder som kan möta vid
realiserande av tanken på passkontrollens slopande vid gränserna mellan
de nordiska länderna. Även länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens
län anser att ytterligare förhandlingar bör föras för att en godtagbar kon
trollanordning skall åstadkommas. Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvs
borgs län, vilka tidigare i princip tillstyrkt förslaget, framhåller att den kon
troll över utlänningar som anordnas enligt förslaget icke är tillfredsställan
de. Den föreslagna ordningen måste befaras komma att medföra omfattan
de olägenheter för Sveriges del. Dessa länsstyrelser avstyrker förslaget,
bland annat under hänvisning till det försämrade internationella läget.
Samma inställning kommer till uttryck i det yttrande som avgivits av läns
styrelsen i Kopparbergs län.
I de avstyrkande yttrandena åberopas främst att den kontroll som föresla
gits i fortsättningen skola ske av utlänningar är otillräcklig för att tillgodose
Sveriges intressen. Man pekar på att kontrollkort skall användas endast i
mycket begränsad utsträckning och att centrala bostadsregister icke kommer
att upprättas i de andra nordiska länderna. Man framhåller vidare att ge
nomförandet av gemensam passkontroll ovillkorligen kräver i det närmaste
fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utrikespolitik, vilket för när
varande icke är fallet. Vinsten med upphävande av passkontrollen blir icke
heller särdeles stor för de resande, så länge tull- och valutakontroll sker vid
passerande av gränsen och utlänningen kommer att underkastas en kontroll
inom landet som kan vara lika besvärande som den nuvarande passkontrol
len.
Chefen för försvarsstaben anför:
Den kontroll, som expertkommittén föreslår i det framlagda förslaget, är
i hög grad bristfällig. Det kan först konstateras att en stor del av kontrollen
kommer att avhändas svenska myndigheter. För alla viseringsfria icke-nord-
hor, som först inresa till ett annat nordiskt land, kommer kontrollen att
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
52
åvila de andra nordiska staterna. Vårt land kommer endast att vara orien
terat i de fall en icke-nordbo ansökt om och erhållit visum.
Resultatet av föreslaget kontrollsystem kommer att vara, att viseringsfria
icke-nordbor passerar Nordens yttergränser utan annan kontroll än stämp
ling av passen. Därefter måste orientering om att dessa utlänningar vistas
i vårt land inhämtas genom bostads- och arbetsanmälningar. I motsats till
vad nu är fallet, kommer då icke någon svensk myndighet att ha kännedom
om, när dessa utlänningar inresa till eller utresa från landet.
Den skärpning av den inre kontrollen, som föreslagits, blir även den ofull
ständig rörande viseringsfria icke-nordbor. Det finns nämligen — som redan
omnämnts — ett ganska stort klientel, som övernattar i medförd tältutrust-
ning, husvagn eller motorfordon. För dessa finns ingen anmälningsskyldig
het.
I yttrandet framhålles, att polismyndigheterna för att erhålla eu bättre
kontroll med all sannolikhet kommer att tvingas till att utföra en utvidgad
inre kontroll. Kontrollen kan ske genom att infordra uppgifter från svenska
medborgare som är värdar för utlänningen, genom att besöka utlänningen
på hotell o. s. v. En sådan kontroll kan komma att medföra irritation.
Chefen för försvarsstaben uttalar vidare:
Expertkommittén har icke påvisat den inverkan, som de nordiska stater
nas utrikespolitiska orientering har vid genomförande av en för Norden
gemensam passkontroll. Passkontrollen utgör nämligen ett hjälpmedel för
ett lands säkerhetsmyndigheter, då det gäller att hindra utlänningar, vilka
kunna utgöra ett hot mot rikets säkerhet, att komma in i och vistas i vårt
land. Därutöver har passkontrollen till uppgift att kunna förhindra såväl en
utlänning som en svensk medborgare som begått brott mot rikets säkerhet
att undandra sig straff genom att försvinna ur riket.
Det är tänkbart att Danmarks och Norges anslutning till Nato och Fin
lands vänskaps- och biståndspakt med Sovjet kan i visst fall medföra en
nyans i uppfattningen i förhållande till Sverige, då det gäller frågor på pass
kontrollområdet. Detta kan leda till icke önskvärda komplikationer i sam
arbetet.
Överståthållarämbetet yttrar:
De av överståthållarämbetet i utlåtandet den 10 juni 1954 uttalade be
tänkligheterna mot ett slopande av passkontrollen mellan de nordiska län
derna ha, enligt ämbetets förmenande, fått ökad styrka på grund av de efter
gifter ur kontrollsynpunkt man av praktiska skäl tvingats göra vid avtals-
förslagets utformande. Överståthållarämbetet avser därmed närmast det för
hållandet, att in- och utresekort skulle komma till användning allenast be
träffande viseringspliktiga utlänningar. Detta skulle för Sveriges del med
föra, att kontrollen över flertalet utlänningars vistelse här i landet helt skulle
vila på en inre kontroll, som i sitt första led skulle vara beroende av eu rik
tigt fullgjord, på utlänningarna själva och deras bostadsupplåtare vilande
anmälningsskyldighet. Den utbyggnad av kontrollmyndigheternas resurser,
som därvid kräves för att icke utlänningsövervakningen skall förlora det
mesta av sin effektivitet, lärer av skilda orsaker icke kunna påräknas.
överståthållarämbetet anför ytterligare:
Såsom överståthållarämbetet i förutnämnda utlåtande framhållit förutsät
ter genomförandet av en gemensam passkontroll ovillkorligen en i det när
maste fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utlänningspolitik. Nå
gon sådan enhetlighet är icke för handen och torde väl icke heller vara att
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
53
påräkna inom den närmaste framtiden. Det kan enligt överståthållarämbe-
tets mening, särskilt i en tid, då den politiska spänningen i världen kräver
skärpt vaksamhet, icke ur svensk synpunkt vara tillrådligt att genomföra
en åtgärd, som kan tänkas göra vår inre säkerhet beroende av annat lands
handhavande av inresekontrollen.
Spion- och sabotagefaran framhålles även bl. a. av hovrätten över Skåne
och Blekinge samt länsstyrelsen och landsfogden i Kopparbergs län.
Utlänningskommissionen uttalar att passkontrollens utflyttning till de
nordiska yttergränserna skulle för Sveriges del innebära, att Sverige i prak
tiken överlämnade åt sina grannländer att bestämma vilka utländska med
borgare, som finge inresa i riket. Kommissionen fortsätter:
Detta får särskild betydelse mot bakgrunden av de skiljaktigheter som
fortfarande råda i de olika staternas utrikespolitik och de därav föranled
da olikheterna i respektive staters utlänningspolitik. Den föreslagna ordning
en skulle otvivelaktigt medföra, alt de svenska intressena icke koimne att
bliva tillgodosedda på samma sätt som nu är fallet. Vidare må framhållas att
Sverige skulle förlora möjligheterna att förhindra utlänningar, som vistades
i grannländerna, att utan tillstånd, där sådant krävdes, begiva sig hit och
vistas här relativt lång tid utan de svenska myndigheternas vetskap. Detta
kan få allvarliga konsekvenser icke bara ifråga om kriminella och asociala
element utan även och framför allt ifråga om politiskt icke önskvärda ut
länningar.
Kommissionen ifrågasätter vidare lämpligheten i att rasera ett så smidigt
kontrollorgan som våra passkontroller för närvarande utgör. Passkontrol
lerna kan nu vid ett skärpt utrikespolitiskt läge relativt snabbt utbyggas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:
Den nu föreslagna begränsningen i skyldigheten att avlämna kontrollkort
kommer att avsevärt försvåra och jämväl försämra den inre utlänningskon
trollen. Denna måste därför effektiviseras, vilket kommer att kräva bety
dande kostnadsökningar. Utlänningskontrollen måste byggas upp på bostads-
och arbetsanmälningar, vilka säkerligen kommer att förorsaka berörda ut
länningar mera besvär och obehag än den nuvarande passkontrollen. De
fördelar i form av förenklad utlänningskontroll och ökad bekvämlighet för
utlänningarna, som man velat åstadkomma genom upphävandet av pass
kontrollen vid de internordiska gränserna, skulle sålunda gå förlorade vid
genomförandet av det nu föreliggande förslaget samtidigt som effektiviteten
av kontrollen skulle minska.
Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller också all utlänningskon
trollen blir försämrad och att vinsten med ett slopande av passkontrollen
icke blir stor. De skäl som åberopats för den föreslagna ordningen synes hov
rätten otillräckliga. För den nordiska tanken torde det enligt hovrätten vara
tillfyllest att man skapar i möjligaste mån lika regler och upprätthåller ett
intimt samarbete i utlänningskontrollen. Hovrätten föreslår att man på an
nat sätt än genom slopandet av den nationella passkontrollen söker främja
eu friare samfärdsel inom Norden.
Utöver vad som framgått av ovannämnda yttranden uttalas betänkligheter
mot att begränsa användandet av kontrollkort till att endast avse viserings-
skyldiga icke-nordbor bl. a. av hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrel
Kungl. AIaj:ts proposition nr 190 år 1957
54
serna i Stockholms, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens lön, statspolis-
intendenten samt utlänningskommissionen.
Kommissionen anför:
Genom kontrollkorten erhålles kännedom om vilka utlänningar som vid
varje tidpunkt finnas i landet. Korten utgöra därjämte ett utmärkt grund
material för immigrationspolitiska bedömanden. De möjliggöra i kombina
tion med bostadsanmälningarna ett snabbt ingripande mot i riket icke önsk
värda utlänningar. Kontrollkorten har sitt speciella värde därigenom att
passkontrolltjänstemannen granskar uppgifterna mot utlänningens pass och
ser till att kortet blir fullständigt ifyllt och läsligt. Den smidiga och för
hållandevis billiga form av utlänningskontroll, som upprätthålles med till
hjälp av dessa kort, skulle gå helt förlorad vid ett genomförande av den fö
reslagna ordningen. Något annat hjälpmedel, som möjliggör upprätthållandet
av en kontroll likartad med den, som för närvarande upprätthålles genom
kontrollkorten, föreslås icke i utredningen. En möjlighet vore att ålägga ut
länningarna skyldighet att omedelbart efter ankomsten till riket anmäla sig
hos polismyndigheten. Kommissionen vill emellertid för sin del icke förorda
införandet av en sådan ordning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om olägenheterna av att inre-
sekontrollen huvudsakligen måste byggas på bostads- och arbetsanmälningar
kan helt förebyggas, detta så mycket mer som man icke synes kunna räkna
med att centrala bostadsregister upprättas i övriga nordiska länder. Sist
nämnda omständighet innebär enligt länsstyrelsen en allvarlig brist.
Angelägenheten av att centrala bostadsregister upprättas i alla nordiska
länder understrykes också av utlänningskommissionen, kriminalpolisinten
denten i Stockholm, polischefen i Landskrona samt landsfogdarna i Älvs-
borgs och Jämtlands län.
Den föreslagna ordningen för utlänningskontrollen kräver enligt chefen
för försvarsstaben en väsentlig ökning både av den kommunala polisorgani
sationen och av de centrala säkerhetsorganen. Samma mening uttalas av bl. a.
statspolisintendenten, som även framhåller att ökningen icke uppväges av
den lilla inbesparing av passkontrollpersonal som kan ske. Även av bl. a.
poliskammaren i Malmö uttalas att den föreslagna ordningen blir mer per
sonal- och kostnadskrävande än nuvarande passkontroll.
Beträffande de föreslagna ändringarna i 18 § utlänningslagen
har hovrätten över Skåne och Blekinge anmärkt, att bestämmelserna i pa
ragrafen icke synes täcka det fall, då utlänning, som vid inresa till Sverige
uppger sig ämna resa till annat nordiskt land, har inresetillstånd avseende
Sverige eller äger hit inresa utan tillstånd men saknar erforderligt tillstånd
att inresa i det nordiska land som han därutöver ämnar besöka. Hovrätten
påpekar att enligt artikel 6 mom. b) de fördragsslutande staterna bör av
visa envar utlänning som saknar föreskrivet inresetillstånd avseende inrese-
staten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för
avsikt att besöka.
I fråga om 19 § tillstyrker utlänningskommissionen den i förslagets 4
mom. föreslagna skärpningen av motsvarande nu gällande bestämmelser.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det bör övervägas att som
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
55
avvisningsgrund enligt 4 mom. jämställa brott begångna i Sverige med brott
som begåtts utomlands. Hovrätten anför:
Den mot nuvarande stadgandet i 19 § första stycket 3 svarande awis-
ningsgrunden i 1945 års utlänningslag ägde tillämpning vid såväl utom som
inom riket begångna brott, medan nu gällande lag endast upptar utom riket
begångna brott som avvisningsgrund. Vid tillkomsten av 1954 års utlän
ningslag yttrade departementschefen, att han i likhet med 1949 års utlän-
ningskommitté ansåge, att frågan om en utlänning på grund av brott här i
riket icke skulle tillåtas vistas här borde prövas i annan form än det sum
mariska avvisningsförfarandel.
Enligt de före 1954 års lag gällande utvisningsreglerna kunde emellertid
bl. a. den utvisas som här i riket dömts till fängelse ej under sex månader,
eller ock förklarats övertygad om gärning, varå fängelse i sex månader kun
de följa men erhållit villkorligt anstånd med straffets ådömande eller jäm
likt 5 kap. 5 § befunnits strafflös. I 1954 års lag överfördes dessa utvisnings-
fall till domstols prövning och erhöllo benämningen förvisning. Därvid änd
rades förutsättningarna för utlänningens avlägsnande ur riket till att avse
fall då det gällde brott, varå straffarbete kunde följa.
En utlänning, vilken i Sverige dömts till fängelse för förmögenhets- eller
förfalskningsbrott som enligt straffskalan ej kan leda till svårare straff än
fängelse (såsom vid snatteri, bodräkt, egenmäktigt förfarande, självtäkt,
bedrägligt beteende, häleriförseelse, oredligt förfarande, undandräkt, olov
ligt förfogande, behörighetsmissbruk, olovligt brukande, ringa urkundsför
falskning" m. in.) kan således varken förvisas eller, om han ånyo kommer
hit, avvisas. Har han däremot för enahanda brott dömts till frihetsstraff
utom riket kan han avvisas här.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Den oegentlighet som sålunda föreligger i den nuvarande lagstiftningen
accentueras, då de brott, som kunna grunda en avvisning, ej längre begrän
sas till förmögenhets- och förfalskningsbrott. Det synes därför böra över
vägas om ej ett tillrättaläggande bör ske härutinnan. Anledning till ändring
av förvisningsgrunderna synes ej motiverad; det torde vara lämpligt att för
avlägsnande ur riket kräva starkare skäl än för avvisning. Däremot torde
brott i Sverige böra gälla såsom avvisningsgrund i samma mån som brott
utom riket. Detta torde också vara erforderligt för vinnande av överens
stämmelse med artikel 6 i överenskommelsen.
Mot den i andra stycket av 19 § intagna allmänna awisningsregeln finnes
enligt hovrätten anledning till starka betänkligheter. Bestämmelsen innebär
ett avsteg från den rättssäkerhet för utlänningar som man eftersträvat i
vår utlänningslagstiftning. U tlänningskommissionen avstyrker denna awis-
ningsgrund under åberopande av liknande skäl. Landsfogden i Norrbottens
län anser däremot att denna avvisningsgrund bör stadfästas oberoende av
om förslaget i övrigt genomföres.
Hovrätten över Skåne och Blekinge och utlänningskomwissionen anser att
den nu i sista stycket av 19 § intagna undantagsregeln beträffande den som
varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land bör
bestå.
Landsfiskalen i Charlotlenbergs distrikt ifrågasätter, beträffande 2 0 §,
om icke beslut om avvisning av person, som vid ankomsten till riket av
56
läkare konstateras vara sinnessjuk och i behov av omedelbar vård, bör
kunna meddelas av polismyndighet i stället för utlänningskommissionen,
även om ingen annan avvisningsgrund föreligger.
De föreslagna bestämmelserna i 6 7 § beträffande ekonomisk ansvarighet
för fartygs och luftfartygs innehavare och befälhavare tillstyrkes av hov
rätten över Skåne och Blekinge oberoende av förslagets genomförande i öv
rigt. I fråga om skeppsklarerares ansvarighet anser hovrätten erforderligt
att man närmare utreder hur den regressrätt som måste föreligga för skepps-
klarerare, som ålagts utgiva ersättning för kostnader som uppkommit utan
hans förvållande, gentemot det utländska rederiet och eventuellt befälha
varen bör säkerställas.
Ändringarna i 67 § tillstyrkes vidare, förutom av de myndigheter som
tillstyrkt förslaget i sin helhet, av utlänningskommissionen, polismästaren
och kriminalpolisintendenten i Stockholm, landsfiskalen i Höganäs distrikt,
polischefen i Ystad och sjöfolksförbundet. Bl. a. utlänningskommissionen
anser införande av de föreslagna bestämmelserna vara av stort värde obe
roende av förslaget i övrigt.
Avstyrkande uttalar sig redareföreningen och fartggsbefålsföreningen. Re
dareföreningen yttrar att medan ett realiserande av förslaget om friare
samfäidsel skulle innebära en ökad frihet för icke-nordiska medborgare
som reser från det ena landet till det andra, skulle förslaget för de ombord-
anställdas del och även för rederierna medföra en åtstramning av hittills
tillämpade regler. Redareföreningen anför vidare:
Utöver skärpningen av kontrollbestämmelserna i fråga om de ombord
anställda föreslår kommittén vidare en övervältring från statsverket på far
tygens befälhavare, rederier och agenter av vissa kostnader, som föranledas
av att utländska besättningsmän och fripassagerare obehörigen kvarbliva
här i riket vid fartygets avgång. Rortsett från att dessa kostnader äro av så
dan natur, att de skäligen böra bäras av det allmänna, har förslaget intet
att skaffa med frågan om friare former för icke-nordiska medborgares re
sor mellan de nordiska länderna. Överhuvudtaget ha frågorna om farty
gens besättningar föga samband med kommitténs egentliga arbetsuppgift.
Vid ärendets fortsatta behandling bär fragan om passkontroll för icke-nor
diska medborgare vid resor mellan de nordiska länderna icke sammankopp
las med frågan om kontroll av fartygens besättningar.
Redareföreningen framhåller även att förslaget icke överensstämmer med
ett utkast till internationell konvention om fripassagerare, som utarbetats
inom Comité Maritime International.
Fartygsbefålsföreningen
uttalar:
Förslaget att befälhavaren skall svara för de ekonomiska följderna av
att besättningsmän eller passagerare olovligen tager sig i land i en nordisk
stat och förorsakar denna kostnader finner föreningen helt oantagbart så-
som stridande mot rådande rättsgrundsatser och billighetens krav. Inne
bo.1'^11 i förslaget är, att befälhavaren skulle åläggas en polisiär uppsikts-
plikt som ej ager någon motsvarighet inom näringslivet i övrigt. Ett genom
forande av en sådan uppsiktsplikt skulle innebära vakthållning dygnet runt
hos utlänningar bland passagerarna och manskapet ombord vid färd i nor
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
57
diska vatten eller ock deras inspärrande och behandling som fångar, vilket
naturligen är ogörligt såväl beträffande passagerarna som beträffande be
sättningsmännen, vilka erfordras för fartygets navigering och framförande.
Misslyckanden vid uppsikten skulle kunna medföra ekonomiska konsekven
ser av högst varierande storlek. De skulle vidare kunna drabba befälhava
ren betydligt hårdare än vad en offentlig funktionär med vakthållning till
yrke, fångvakt eller polisman, drabbas i motsvarande situation. Någon pro
portion mellan försumlighetsgrad och påföljdsstorlek skulle ej heller före
ligga-
Den skärpning av nu gällande regler som föreslås, synes ej heller vara
sakligt grundad. Behov av en dylik skärpning har sålunda icke konstaterats
föreligga.
Remissmyndigheterna har även behandlat experternas utkast till änd
ringar i utlänningskungörelsen. Av vad därvid yttrats må här nämnas föl
jande.
De föreslagna utvidgade åliggandena för far tygsbefäl ha
va re att lämna rapporter och utöva kontroll tillstyrkes av sjöfartsstyrel-
sen, bortsett från vissa närmast formella påpekanden beträffande utform
ningen av stadgandena. Generaltullstijrelsen, som anser att befälhavare å
krigsfartyg och vissa andra fartyg bör undantagas från bestämmelserna,
ifrågasätter en utvidgning av fartygsbefälhavarnas åligganden till att omfat
ta även tillsyn att passagerare icke går ombord eller lämnar fartyg, som
skall avgå, sedan passkontroll ägt rum.
Utvidgningen av befälhavarens åligganden avstyrkes av redareföreningen
och fartygsbefälsföreningen.
Redareföreningen anför:
Kommittén konstaterar, att tillvägagångssättet vid kontrollen av besätt
ningsmedlemmar, som med fartyg ankomma till något av de nordiska län
derna, varierar mycket, icke blott i de olika nordiska länderna utan även i
de olika hamnarna inom varje nordiskt land. Anledningen härtill synes en
ligt kommittén vara, att det saknas detaljerade bestämmelser om hur kon
trollen skall tillgå. Det har därför i stor utsträckning överlåtits åt de lo
kala polismyndigheterna att själva fastställa formerna för kontrollens ut
övande. ------ - — Redareföreningen vill i detta sammanhang framhålla att
det sålunda tillämpade systemet lett till en smidighet i tillämpningen, utan
att några olägenheter förmärkts därav. —------ Kommittén säger sig emel
lertid ha haft som mål att »finna fram till mera generella riktlinjer», som
kunna utgöra underlag för en »enhetlig ordning för kontrollens bedrivan
de». Därvid har kommittén i stor utsträckning bortsett från de mer liberala
regler och den friare praxis, som hittills gällt och tillämpats i vissa nordiska
länder och hamnar, och i huvudsak valt de mer restriktiva regler, som till-
lämpats på vissa andra håll.
Redareföreningen kan icke dela denna principiella inställning. Enligt för
eningens uppfattning bör ett system icke ändras endast av formella skäl,
såframt det fungerat till belåtenhet i praktiken. Icke heller ligger det i linje
med utredningens huvuduppgift — främjandet av en friare samfärdsel -
att öka de polisiära svårigheterna för samfärdseln till sjöss.
Särskilt vänder sig Redareföreningen mot förslagen, att det skulle åligga
fartygs befälhavare att vid fartygets ankomst och' avgång lämna skriftliga
uppgifter angående den ombord anställda personalen och att till polisinyn-
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
digheten i orten göra anmälan, innan utländsk besättningsman påmönstras.
Med den brådska, som råder vid fartygs ankomst och avgång och med hän
syn till omfattningen av det skrivarbete, som redan åvilar fartygsbefälet,
är det ur sjöfartens synpunkt ett önskemål att i görligaste mån nedbringa
formaliteterna och att i varje fall icke utöka desamma.
Fartygsbefälsföreningen yttrar att fartygsbefälhavaren redan nu är an
strängd av en mångfald uppgifter och icke rimligen kan belastas med ytter
ligare åligganden under fartygets uppehåll i hamn. Föreningen anför vidare:
Anses emellertid trots detta en anmälningsplikt böra åvila befälhavaren,
bör den i konsekvens med grunderna för utredningen få anses fullgjord ge
nom anmälan till den första och sista nordiska hamn, som fartyget utan
mellankommande avbrott i ulomnordisk hamn anlöper, och bör passkon
trollen fullföljas i den hamn där anmälan göres. Skall anmälningsplikt till
polis- eller tullmyndighet föreligga, bör den därjämte vara inskränkt till
passagerarna. Ifråga om besättningen bör den anmälningsskyldighet till of
fentlig funktionär — mönstringsförrättaren — som nu råder, då besätt
ningsman tillträder eller frånträder befattning ombord, vara tillfyllest.
I fråga om förslagets innebörd för tullverket förklarar generaltull
styrelsen att den i princip icke har något att erinra mot en ökad medverkan
från tullverkets sida vid främlingskontrollen. Den föreslagna skyldigheten
för tullmyndighet att i god tid underrätta polismyndighet om fartygs an
komst eller avgång bör emellertid enligt styrelsens mening begränsas till
att göra anmälan snarast möjligt efter det tullmyndigheten fått kännedom
om fartygets ankomst. Liknande uttalande gör tulldirektionen i Göteborg,
som dessutom anser att underrättelseskyldigheten bör begränsas till fartyg
som medför passagerare. Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trel
leborg anser att bestämmelsen om underrättelseskyldighet bör utgå såsom
omöjlig att tillämpa.
Beträffande den föreslagna skyldigheten för tullmyndighet att i vissa fall
tillse att passagerare icke lämnar eller går ombord å fartyg uttalar general-
tullstyrelsen, att skyldigheten bör begränsas till fall där tillsyn kan utövas
av tullverket utan olägenhet och större kostnad för verket. Styrelsen anför:
Särskild bevakning av fartyg, framför allt avgående fartyg, är ofta icke
ur tullkontroltsynpunkt påkallad. Eu tillsyn från tullverkets sida över att
passagerare icke lämnar ankommande fartyg, förrän passkontroll ägt rum,
eller går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå, sedan passkontroll
företagits, innebär icke någon ändring i förhållande till vad som för när
varande tillämpas i fråga om passagerarfartyg.
Vad angår andra fartyg ställer sig saken annorlunda. Det rör sig här
mestadels om lastfartyg, som medför endast enstaka passagerare, ofta
hustrur eller andra anhöriga till ombord anställda, samt om lustfartyg. Så
dana fartyg anlöpa icke sällan ort, som icke är passkontrollort och som ej
heller har någon å orten bosatt polisman. Det kan i dylika fall uppstå avse
värd tidsutdräkt, innan passkontrollen å ankommande fartyg blivit utförd.
Liknande kan inträffa vid fartygs avgång. Om denna sker å ort, som ej är
tullplats, skulle en tulltjänsteman behöva inställa sig för bevakning av far
tyget, intill dess det avginge, vilket komme att bli i hög grad personal- och
kostnadskrävande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
59
Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trelleborg anser att ifråga
varande skyldighet icke bör sträcka sig längre än enligt nuvarande före
skrifter.
Departementschefen
Sedan flera år tillbaka pågår arbete i syfte att underlätta samfärdseln
mellan de nordiska länderna. De förberedande utredningarna har verkställts
av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. som
successivt framlagt flera förslag. Hittills har lättnader genomförts främst
för medborgare i de nordiska länderna.
I den proposition varigenom utlänningslagen år 1954 förelädes riksdagen
uttalade jag, att förutsättningar icke funnes för en på fritt folkutbyte grun
dad utlänningspolitik. Å andra sidan borde beaktas att kontrollen över ut
länningars inresor och utresor, deras vistelse i landet och arbetsförhållan
den skapade olägenheter för den enskilde och utgjorde en börda för det
allmänna. Utlänningskontrollen finge icke vara något självändamål; den
borde i all den utsträckning det kunde ske utan fara för väsentliga sam
hällsintressen förenklas och nedskäras, så snart mera normala förbindelser
mellan folken kunde upprättas. Jag uttalade också, att alla torde vara eniga
om att vårt land borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje
tidpunkt visade sig möjligt.
De relativt likartade ekonomiska och sociala förhållandena i de nordiska
länderna, vilka utgjort bakgrunden för de genomförda lättnaderna för nor
diska medborgare, har också föranlett överväganden om icke de nordiska
länderna skulle kunna bilda ett gemensamt passkontrollområde. De fakto
rer som är bestämmande för de nordiska ländernas utlänningskontroll är i
stort sett av likartad karaktär. Redan nu tillgodoser därför den kontroll,
som varje land utövar, i stor utsträckning även de övriga ländernas in
tressen. Förutsättningar torde därför finnas för att söka genomföra en
ordning, enligt vilken passkontroll sker endast vid utlännings inresa i eller
utresa ur det nordiska området. De nordiska länderna skulle kunna nöja
sig med den passkontroll som verkställes i ett av länderna. Nordiska parla
mentariska kommittén har från dessa utgångspunkter föreslagit, att pass
kontrollen vid de internordiska gränserna skulle upphävas och detta för
slag har kraftigt tillstyrkts av Nordiska rådet.
För passkontrollens slopande kan åberopas flera skäl. Införande av ett
gemensamt nordiskt passkontrollområde kan sålunda bana väg för lättna
der i resetrafiken mellan de nordiska länderna även i andra avseenden, där
för närvarande varje land upprätthåller kontroll. Slopas passkontrollen, ska
pas förutsättningar för en förenklad tull- och valuta- samt införsel- och
utförselkontroll. Förslag härom har framlagts av Nordiska parlamentariska
kommittén. Del må här nämnas att generaltullstyrelsen den 8 mars 1957 er
hållit bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen
60
angivit i skrivelse till Kungl. Maj :t verkställa prov med samverkan mellan
svenska och norska tullstationer. Avsikten med denna verksamhet är att
söka nå fram till en ordning, varigenom resande mellan Sverige och Norge
skulle undergå tullkontroll endast en gång. Av de olika möjligheter att lösa
denna fråga som föreligger, kan enligt vad generaltullstyrelsen framhåller
de mest rationella alternativen — innebärande att norsk personal i vissa
fall verkställer all klarering av trafiken — icke prövas så länge passkon
trollen upprätthålles vid svensk-norska gränsen.
Det kan även framhållas att den nuvarande kontrollen vid de internor-
diska gränserna — efter tillkomsten av de s. k. skandinavingångarna — icke
kan anses vara effektiv. Detta gäller särskilt vid de orter där det största
antalet resande passerar gränsen, såsom Hälsingborg och Malmö. Icke-nord-
bor, som av särskilda orsaker önskar undandraga sig kontrollen, har viss
möjlighet härtill genom att passera genom skandinavingångarna. Upphävan
de av passkontrollen torde därför icke i och för sig innebära någon så av
sevärd försämring av utlänningskontrollen som från vissa håll gjorts gäl
lande. Det kan visserligen sägas att en bristande effektivitet hos kontrollen
icke är något skäl att avskaffa den. Olägenheterna torde emellertid icke
kunna avhjälpas utan att kategoriklyvningen mellan nordbor och icke-nord-
bor upphäves, och att återinföra kontroll av nordbor vid resa mellan de
nordiska länderna torde icke böra komma i fråga, i varje fall icke med
mindre ett förändrat utrikespolitiskt läge skulle motivera en sådan skärp
ning.
Såsom förut angivits har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge
slutits en överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de inter-
nordiska gränserna. Denna överenskommelse innebär, att kontrollen av
utlänningarna skall ske endast vid passerandet av gränsen mellan nordiskt
och icke-nordiskt land. De fördragsslutande staterna överlåter åt varandra
att vid sina yttergränser företaga en kontroll med beaktande av samtliga
länders intressen.
För att garantera en likartad tillämpning av utlänningskontrollen inom
hela det nordiska området skulle det mest ändamålsenliga vara, att ett ge
mensamt högsta utlänningsorgan tillskapades med uppgift att besluta å alla
fördragsslutande staters vägnar. Förutsättningar för en sådan lösning fin
nes emellertid icke för närvarande. Överenskommelsen innebär att tillstånd
som meddelas enligt utlänningslagstiftningen endast äger giltighet för del
land som meddelat tillståndet. Införandet av det nordiska passkontrollom
rådet förutsätter med hänsyn härtill ett intimt samarbete mellan de nor
diska staterna. Staterna har också förbundit sig att följa likartade princi
per i sin lagstiftning och en likartad praxis vid handhavandet av utlän
ningskontrollen. De olikheter som nu kan finnas bör därför så långt möj
ligt undanröjas.
Förslaget att upphäva passkontrollen vid de internordiska gränserna till
styrktes i princip av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över
Nordiska parlamentariska kommitténs betänkande. Även i yttrandena över
det nu utarbetade förslaget har man i princip anslutit sig till tanken att
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
61
slopa denna passkontroll. Emellertid har från flera håll riktats allvarliga
invändningar mot det sätt på vilket kontrollen föreslagits utformad.
Därvid har framhållits, att utlänningskontrollen skulle bli så försämrad
att väsentliga svenska intressen icke bleve tillgodosedda. Man har även pe
kat på att vinsten med att slopa passkontrollen vid de svenska gränserna
icke bleve synnerligen stor, dels därför att de resande alltjämt vore tvungna
att undergå tull- och valutakontroll och dels därför att den skärpta kon
troll inom landet, som bleve nödvändig, för utlänningarna vore lika besvä
rande som passkontrollen.
Även om införandet av det nordiska passkontrollområdet i enlighet med
bestämmelserna i överenskommelsen i viss utsträckning kan sägas innebära
en nedskärning av utlänningskontrollen i Sverige, bör denna lättnad icke i
och för sig anses vara en nackdel. Själva målsättningen för det nordiska
samarbetet på detta område innebär att resandetrafiken skall underlättas
för utlänningar. Anmärkningarna beträffande det kontrollsystem som över
enskommelsen förutsätter riktar sig framför allt mot det förhållandet, alt
s. k. kontrollkort skall komma till användning endast i begränsad omfatt
ning. För att den avsedda ordningen skall vara praktiskt genomförbar, tor
de man emellertid ej kunna kräva att kontrollkort lämnas av alla utlän
ningar som passerar gränserna. Att vid dansk-tyska gränsen kräva kon
trollkort av samtliga icke-nordbor lär med nuvarande resandeström icke
vara praktiskt genomförbart. Från danskt håll har man också bestämt mot
satt sig en sådan ordning. I åtskilliga andra länder har man numera från
gått systemet med kontrollkort. Betydelsen av kontrollkorten torde för övj
rigt ej böra överdrivas. Genom att kontrollkort avfordras utlänningen får
man visserligen uppgift om när utlänningen inrest i det nordiska området
och besked när han utreser. Någon närmare kontroll över utlänningarna
vinnes dock ej. Det kan härutöver framhållas, att redan för närvarande
finns stora möjligheter för utlänning, som verkligen önskar undandraga
sig utlänningsmyndigheternas kontroll, att resa in i landet utan att lämna
uppgifter till kontrollkort, nämligen om han passerar genom skandinavin-
54ång.
Anmärkningarna mot det föreslagna kontrollsystemet avser även det för
hållandet, att Sverige i stor utsträckning överlåter åt myndigheter i andra
nordiska länder, vilka icke i allo kan tänkas beakta svenska intressen, alt
avgöra om utlänningar skall få inresa i Norden och därmed alltså även i
Sverige. Mot detta har jag redan anfört, att de fördragsslutande staterna
åtagit sig att följa likartade principer i sin utlänningspolitik. De i överens
kommelsen intagna bestämmelserna lämnar också viss garanti för att varje
land utövar passkontroll vid sina yttergränser på ett tillfredsställande sätt,
framför allt därigenom att ett land i vissa fall kan bli skyldigt att återtaga
utlänning som borde ha avvisats. Det samarbetsorgan som enligt överens
kommelsen skall tillsättas — nordiska utlänningsutskottet — torde även
kunna medverka till att skiljaktigheter som må föreligga i fråga om ut-
länningspoliliken blir undanröjda. Det kan också framhållas att överens
kommelsen icke innebär något hinder mot att utlänning avvisas vid de
62
internordiska gränserna, överenskommelsen förutsätter att varje land kan
företaga stickprovskontroll beträffande de resande som passerar landets
gränser.
Mot de påståenden som gjorts om att slopandet av passkontrollen vid de
internordiska gränserna icke skulle medföra någon egentlig lättnad för re
sandetrafiken kan anföras, att införande av ett gemensamt passkontrollom
råde som nämnts kan förväntas komma att medföra lättnader i tull- och
valutakontrollen vid gränserna. Men det må därjämte framhållas att enligt
vad generaltullstyrelsen upplyser någon regelbunden tull- och valutakon
troll icke heller nu förekommer vid de inre nordiska gränserna, vare sig
beträffande nordiska eller icke-nordiska medborgare. Kontrollen sker endast
stickprovsvis. Den skärpning av den inre kontrollen som i vissa avseenden
bör ske torde för de resande vara mindre betungande än bibehållandet av
kravet på passkontroll och avlämnande av kontrollkort vid varje passering
av ett nordiskt lands gräns.
Med hänsyn till vad jag nu anfört torde från svensk sida hinder icke an
ses möta mot att passkontrollen upphäves vid de internordiska gränserna.
Överenskommelsen torde därför böra underställas riksdagen för godkän
nande.
Godkännes överenskommelsen torde vissa ändringar i utlänningslagen bli
erforderliga. Innan jag redogör för dem, skall jag i korthet ange efter vilka
riktlinjer utlänningskontrollen i Sverige i fortsättningen tor
de få anordnas.
Inresa i eller utresa ur riket bör ske å passkontrollort, såvida icke utlän-
ningskommissionen eller länsstyrelsen medgivit tillstånd att gränspassering
får ske å annan ort. Från denna huvudregel bör undantagas utlänningar som
reser direkt till eller från Danmark, Finland eller Norge. Även i sådant fall
bör emellertid fordras att in- eller utresa sker å vissa bestämda platser.
Lämpligen torde dessa böra överensstämma med tullplatserna. Undantag
bör vidare såsom för närvarande stadgas för utlänning som erhållit nöd-
fallsvisering och besättningsmän å fartyg. Dessutom bör lättnader medges
för norska och finska gränsbor.
I enlighet med vad förut anförts bör skyldighet att uppvisa pass stadgas
endast för utlänning som kommer från annat land än Danmark, Finland
eller Norge. Denna bestämmelse skall gälla även nordbor som inreser från
icke-nordiskt land. Annan utlänning än den som är medborgare i nordiskt
land bör dock vara skyldig att på anfordran av polismyndighet uppvisa sitt
pass även vid inresa direkt från Danmark, Finland eller Norge. Likaledes
skall varje utlänning, vare sig han är skyldig att inneha pass eller ej, vara
pliktig att på anfordran lämna polismyndighet de uppgifter som begäres.
I övrigt bör kontrollen över de resande ordnas efter de riktlinjer som an
ges i bilaga 1 till överenskommelsen. Det må framhållas att hinder icke
bör möta mot att i spärrförteckningarna upptages även andra personer än
utvisade, förvisade eller förpassade icke-nordbor. Spörsmål härom torde
kunna upptagas av det nordiska utlänningsutskottet.
Frågan om de fall i vilka avvisning av utlänning bör ifrågakomma be
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
handlas i det följande vid redogörelsen för de föreslagna ändringarna i ut
länningslagen.
Kontrollkort skall avfordras endast utlänning som kommer från annat
land än Danmark, Finland eller Norge. I enlighet med överenskommelsens
artikel 2 bör användningen av kontrollkort vid utlänningars in- och utresa
begränsas till att gälla utlänning, som icke äger inresa i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge utan att inneha visering. Vidare bör kontrollkort före
skrivas för icke-nordbo som förpassats, förvisats eller utvisats ur Sverige,
Danmark, Finland eller Norge och förbjudits att återvända till det land, var
ifrån han förpassats, förvisats eller utvisats. För att få kontroll över utlän
ningar som förpassats eller utvisats från Danmark, Finland eller Norge bör
även föreskrivas viseringsskyldighet, dock icke för nordbor. Kontrollkort
kommer enligt denna ordning att vid inresa i Sverige krävas även i vissa
fall, då utlänningen äger inresa i Sverige utan visering, om nämligen vise
ring skulle fordras för resa till Danmark, Finland eller Norge. Därvid bör
dock den begränsningen uppställas, att så skall ske endast om det land, i
vilket utlänningen är viseringspliktig, kräver alt kontrollkort användes. För
användningen av kontrollkort i sistnämnda fall, vilka — med hänsyn till
att överenskommelsen förutsätter en likartad viseringspolilik i de nordiska
länderna — torde komma att gälla eu begränsad grupp utlänningar, bör ut-
länningskommissionen utfärda anvisningar. På utlänningskommissionen
torde även få ankomma att meddela anvisningar till vilken myndighet i
Danmark, Finland eller Norge kontrollkorten skall sändas, därest de ej
skall samlas hos kommissionen.
Som jag redan anfört bör genomförandet av överenskommelsen medföra
en i vissa avseenden skärpt inre kontroll. Slopas användningen av kontroll
kort för den stora mängden resande, blir man hänvisad till att bygga den inre
kontrollen på bostads- och arbetsanmälningar. Den kontroll som baserar sig
på bostadsanmälningar bör göras mer effektiv än för närvarande. Denna
effektivisering av anmälningsskyldigheten synes mig böra ske i huvudsak
efter de av experterna angivna riktlinjerna.
I fråga om efterforskning av utlänningar lämnas anvisningar i bilaga 3
till överenskommelsen. Begäran om efterforskning i nordiskt land torde
lämpligen böra göras hos den centrala utlänningsmyndigheten i varje land.
1 övrigt torde det nordiska utlänningsutskottet kunna medverka till att en
så smidig handläggning som möjligt åstadkommes i dessa ärenden.
Beträffande inrese- och ulresekontrollen av besättningsmän å fartyg och
luftfartyg bör de svenska bestämmelserna jämkas till överensstämmelse med
artikel 7 i överenskommelsen. Härutöver synes det emellertid lämpligt, att
kontrollen över resande som ankommer till eller lämnar riket med fartyg
eller luftfartyg skärpes. I huvudsaklig överensstämmelse med vad experter
na föreslagit torde fartygsbefälhavare böra förpliktas lämna uppgifter om
och öva tillsyn över passagerare, besättningsmän och fripassagerare. En yt
terligare skärpning av kontrollen torde kunna åstadkommas, om fartygs in
nehavare ålägges ekonomiskt ansvar för utlänningar vilka, sedan de ankom
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
63
64
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
mit till riket med fartyget, olovligen inreser. Till denna fråga återkom
mer jag längre fram. Vidare bör en utvidgning ske av tullmyndigheternas
medverkan vid utlänningskontrollen.
Bestämmelserna om den tid en viseringsfri utlänning må vistas i landet
utan uppehållstillstånd torde böra jämkas till överensstämmelse med arti
kel 5 i överenskommelsen. I viss utsträckning innebär detta att utlänningen
får vistas i Sverige utan uppehållstillstånd under kortare tid än för närva
rande, eftersom tremånaderstiden skall räknas från inresan i det nordiska
området och den tid han vistats i annat nordiskt land alltså inräknas. För
den som har uppehållstillstånd i Danmark, Finland eller Norge skall dock
tremånaderstiden räknas från inresan i riket. Begränsningen torde icke ha
någon större praktisk betydelse. Det stora flertalet utlänningar gör besöks-,
affärs- eller turistresor, vilka mestadels varar kortare tid än tre månader i de
nordiska länderna.
En ändring av bestämmelserna om utlännings rätt att vistas i riket utan
uppehållstillstånd på sätt här antytts kommer emellertid att medföra, att
regleringen av denna fråga icke står i överensstämmelse med de avtal om
viseringsfrihet som Sverige slutit med en rad icke-nordiska stater. Enligt
dessa avtal tillätes i regel den icke-nordiska statens medborgare att vistas
i riket intill tre månader i följd utan särskilt tillstånd. Liknande avtal bär
träffats mellan de övriga nordiska länderna och icke-nordiska stater.
Förberedelser har vidtagits för att med vederbörande stater överenskom
ma om en sådan jämkning av avtalen om viseringsfrihet, att de kommer
att överensstämma med den reglering av frågan om utlänningars uppehåll i
Norden som påkallas av införandet av ett gemensamt nordiskt passkontroll
område.
Jag övergår härefter till att behandla de ändringar i utlännings
lagen som föranledes av överenskommelsen.
Det i 5 § gjorda tillägget överensstämmer i sak med experternas förslag.
Den nya lydelsen möjliggör upphävande av passkontrollen vid de internor-
diska gränserna. I samband med en ändring av bestämmelserna i utlännings-
kungörelsen om skyldigheten att uppvisa pass torde, såsom redan nämnts,
stadgas att utlänning på anfordran av polismyndighet är skyldig att uppvisa
sitt pass.
Upphäves passkontrollen vid de internordiska gränserna blir det, såsom
experterna framhållit, nödvändigt att avvisningsbestämmelserna göres i hu
vudsak lika i alla de länder som ingår i det gemensamma passkontrollområ
det. Det skulle eljest kunna bli möjligt för en utlänning, som avvisats i ett
land, att inresa i ett annat nordiskt land och därefter bege sig till förstnämn
da land. Visserligen föreligger enligt överenskommelsen icke något hinder
för ett land att avvisa en utlänning även vid gräns mellan de nordiska län
derna; sedan den regelbundna passkontrollen upphävts, torde dock denna
möjlighet få endast begränsad betydelse. Enligt överenskommelsens ar
tikel 6 har de fördragsslutande staterna åtagit sig att i där angivna fall
avvisa utlänningar vid de nordiska vttergränserna. För Sveriges del medför
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 är 1957
65
överenskommelsen att de nuvarande awisningsreglerna i vissa avseenden
måste skärpas.
Enligt överenskommelsen skall Sverige i viss utsträckning taga hänsyn till
de andra nordiska ländernas intresse av att utlänningen icke reser in i dessa
länder. I 18 § utlänningslagen har i anledning härav under 1) angivits att ut
länning kan avvisas, förutom om han saknar pass eller föreskrivet tillstånd
att inresa i Sverige, jämväl om han saknar inresetillstånd avseende Danmark,
Finland eller Norge därest han har för avsikt att besöka något av dessa
länder.
I experternas förslag har i ett nytt stycke i 18 § stadgats att utlänning i
vissa fall kan avvisas, om han utvisats från Danmark, Finland eller Norge
och icke erhållit särskilt tillstånd att inresa i riket. En särskild bestämmelse
härom torde dock icke erfordras. I enlighet med artikel 9 i överenskommel
sen torde nämligen i utlänningskungörelsen böra intagas föreskrift om att
utlänning i sådant fall som avses i artikel 9 icke får inresa i Sverige utan
visering. Till följd härav kan sådan utlänning, som här avses, avvisas redan
med stöd av 18 § 1), därest han icke innehar visering.
Den föreslagna lydelsen av 19 § 1), 2), 3) och 5) överensstämmer i sak
med experternas förslag.
Bestämmelsen i artikel 6 e) om avvisning på grund av tidigare brottslighet
är lesultatet av en kompromiss mellan de olika ländernas uppfattning. I
Danmark och Norge gäller i delta avseende betydligt strängare regler än i
Svelige. Enligt den danska utlänningslagen kan sålunda en utlänning avvi
sas, när hans inresa på grund av begångna »borgerlige forbrydelser» icke är
önskvärd, och enligt den norska utlänningslagen kan utlänning avvisas, när
det på grund av att han tidigare ådömts straff i Norge eller utlandet eller
av andra orsaker kan befaras, att han kommer att begå straffbara gärningar
i Norge.
Såsom experterna föreslagit bör i enlighet med överenskommelsen avvis
ning på grund av brott enligt 19 § 4) kunna ske även i andra fall än då ut
länningen dömts för förmögenhetsbrott och förfalskning. Fortfarande bör dock
krävas att utlänningen gjort sig skyldig till så allvarligt brott, att han blivit
dömd till frihetsstraff. Icke heller har, såsom för närvarande, upptagits nå
gon bestämmelse om att hänsyn till tidigare straff får tagas endast om det
ådömts inom viss tid före prövningen av frågan om avvisning. För avvisning
enligt 19 § 4) torde emellertid böra krävas att det skäligen kan befaras att
utlänningen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om relativt lång tid har
förflutit från det tidigare brottet, torde avvisning därför icke böra ske annat
än om andra omständigheter medför att nya brott kan befaras.
I överensstämmelse med gällande rätt har experterna föreslagit att endast
biott som förövats utom riket skall kunna åberopas i awisningsärende. Mot
förslaget har i denna del av hovrätten över Skåne och Blekinge anförts alt
del knappast står i överensstämmelse med artikel 6 e) i överenskommel
sen. I remissyttrandet har även framförts andra skäl för all jämställa brott
som begåtts inom riket med utomlands förövade brott.
5 liiliang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 190
66
Skapas ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, blir det, som jag redan
har anfört, nödvändigt att varje nordiskt land vid passkontrollen vid ytter-
gränserna tillvaratager även de andra nordiska ländernas intressen. Lika
väl som från svensk sida bör krävas att en utlänning, som t. ex. i Danmark
dömts för grövre brott, kan avvisas vid gräns mellan Danmark och icke
nordiskt land för att förhindra att han inreser i Sverige och där fortsätter
sin brottsliga verksamhet, torde den svenska lagstiftningen böra möjlig
göra, att utlänning som dömts i Sverige hindras från att inresa i Norden
även i annat fall än att utlänningen i samband med domen förvisats från
Sverige. I 19 § 4) torde därför böra stadgas att utlänning må avvisas, om han
tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen
kan befaras, att han kommer att fortsätta sin brottsliga verksamhet i riket
eller i Danmark, Finland eller Norge. Jag vill i anslutning härtill framhål
la, att i de fall, då svensk myndighet prövat frågan om förvisning eller ut
visning av utlänning men ej funnit skäl till sådan åtgärd, bör givetvis det
brott som föranlett prövningen icke kunna medföra avvisning enligt ifråga
varande bestämmelse.
Mot den av experterna föreslagna allmänna avvisningsklausulen i 19 §
har några remissmyndigheter uttalat starka betänkligheter. En bestäm
melse med den föreslagna utformningen är enligt min mening främmande
för vår lagstiftning och allmänna inställning till dessa frågor. Redan vid
tillkomsten av 1954 års utlänningslag uttalade jag, att en allmän awisnings-
grund skulle innebära ett avsteg från strävandena att stärka utlännings
rättsställning.
I överenskommelsen har emellertid i andra stycket av artikel 6 utsagts, att
utlänning kan avvisas även utan att någon av de särskilt angivna grunderna
föreligger, om han av annan anledning anses icke böra ges tillåtelse att in
resa. Bestämmelsen ansluter till gällande bestämmelser i dansk och norsk
lagstiftning. Ett så allmänt stadgande som den danska eller norska bestäm
melsen bör dock av nyss angivna skäl icke införas i den svenska lagen. De
från dansk och norsk sida framförda önskemålen om att möjlighet skulle
finnas att vid svenska gränsen avvisa utlänning även på annan grund än
som särskilt anges i 18 eller 19 §, torde man emellertid kunna tillmötesgå
på annat sätt. Avsikten med ett stadgande av detta slag torde vara att Sve
rige skulle kunna avvisa personer som, om de sökte inresa i Danmark eller
Norge, skulle ha avvisats. Förutsättningen för att utlänningar, som ur ett
visst lands synpunkt icke är önskvärda, skulle kunna hindras från att resa
dit genom ett annat land är emellertid, att de nordiska länderna tillämpade
denna vaga awisningsbestämmelse på samma sätt. Enligt min mening kan
de danska och norska önskemålen tillfredsställas, om i den svenska lagen
öppnas möjlighet att på framställning avvisa vissa särskilt angivna utlän
ningar när de söker inresa i Sverige. Dessa utlänningar kan då upptagas i
spärrförteckning. I enlighet härmed har i förslaget, i ett nytt andra stycke
av 19 §, stadgats att utlänning på begäran av den centrala utlänningsmyn-
digheten i Danmark, Finland eller Norge må avvisas, om det kan antagas
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
67
att utlänningen, därest han erhölle tillåtelse att inresa, skulle bege sig till
det land som framställt begäran om avvisning.
Beslut angående avvisning torde i dessa fall böra meddelas av den centrala
utlänningsmyndigheten efter börande av utlänningsnämnden. 20 § i utlän
ningslagen har därför utformats i enlighet med experternas förslag.
Det i 19 § nu upptagna undantagsstadgandet beträffande utlänning som
varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land har med
hänsyn till överenskommelsens innehåll icke kunnat upptagas i departe-
mentsförslaget.
Ändringen av 55 § överensstämmer i sak med vad experterna föreslagit.
Som jag redan har framhållit torde upphävandet av passkontrollen vid
de internordiska gränserna böra leda till en skärpt kontroll beträffande ut
länningar som inreser eller utreser med fartyg eller luftfartyg. Jag har även
angivit alt jag finner det lämpligt att ålägga fartygsbefälhavare viss npp-
giftsskyldighet. I samband därmed berörde jag frågan om fartygsinnehava-
rens ekonomiska ansvar.
Experterna har föreslagit att fartygs eller luftfartygs innehavare under
vissa omständigheter skall vara skyldig att svara för kostnader som åsam
kas det allmänna till följd av att utlänning olovligen inreser i riket; även
befälhavare å fartyg och skeppsklarerare skall i vissa fall svara för sådan
kostnad.
I likhet med ett stort antal remissmyndigheter finner jag det lämpligt att
i utlänningslagen intages stadgande' om ekonomiskt ansvar för fartygs eller
luftfartygs innehavare samt för fartygs befälhavare och skeppsklarerare.
Mot vad från redarehåll yttrats kan framhållas, att bestämmelser om eko
nomiskt ansvar för fartygs innehavare sedan lång tid finnes i Norge, att
bestämmelserna i den nya norska lagen av 1956 utvidgats till att avse även
fripassagerare och att ansvaret utsträckts till utländskt fartygs befälhavare
och skeppsklarerare. Det må anmärkas att Skipsfartens Arbeidsgiverfor-
ening icke haft något i princip att erinra mot den i Norge genomförda ut
vidgningen av det ekonomiska ansvaret. Även den danska lagen stadgar i
vissa fall ekonomiskt ansvar för fartygs innehavare, befälhavare och skepps
klarerare.
Också i fråga om utformningen av bestämmelserna kan jag i huvudsak
ansluta mig till experternas förslag. Av redareföreningen har framhållits,
att vad som föreslås beträffande fripassagerare icke står i överensstäm
melse med det förslag till internationell konvention, som nyligen utarbetats
inom Comité Maritime International. Till detta må sägas att det föreliggan
de utkastet till konvention avser att möjliggöra för befälhavare att avlämna
fripassagerare till myndighet i land och att reglera vilken stat som skall
vara skyldig alt slutligen mottaga fripassageraren. Även om en konvention
av sådant innehåll skulle komma alt träffas och vår svenska lagstiftning
anpassas därtill, torde likväl den nu föreslagna bestämmelsen icke bli obe
hövlig. Det är nämligen att märka att bestämmelsen främst avser atl för
hindra att fripassagerare landstiger utan att föreskrivna formaliteter iakt-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
tages. Det ekonomiska ansvaret för innehavaren skall endast inträda i fråga
om utlänning som olovligen inreser i riket.
Enligt förslaget är det fartygets eller luftfartygets innehavare som skall
svara för kostnaden. I fråga om utländskt fartyg föreslås emellertid alt er
sättning för kostnaden skall kunna uttagas av fartygets befälhavare eller
av skeppsklarerare som i riket anlitats av innehavaren. Även i detta fall
torde emellertid innehavaren böra i sista hand vara ansvarig. Detta har i
lagtexten uttryckts med att befälhavaren eller skeppsklareraren svarar å
innehavarens vägnar. I den män befälhavare eller skeppsklarerare fått utge
kostnad, bör de kunna vända sig mot innehavaren med krav på gottgörelse.
Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart överenskommel
sen efter skedd ratificering blir gällande. Då någon bestämd dag härför icke
kan anges på förhand, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
om dagen för ikraftträdandet.
I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga (bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
detta protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Ulla Larsson
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
69
Bilaga A
Förslag
till
Lag
om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)
Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den
30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
5 §•
(Föreslagen lydelse)
5 §•
Vid inresa och utresa skall utlän- Vid inresa och utresa skall utlän
ning uppvisa sitt pass för polismyn- ning, om Konungen ej annorlunda
dighet. Utlänning skall ock vid inre- förordnat, uppvisa sitt pass för polis-
sa och utresa på anfordran lämna po- myndighet. Utlänning skall ock vid
lismyndighet de upplysningar som inresa och utresa på anfordran läm-
begäras.
Utlänning som
na polismyndighet de upplysningar
som begäras.
—-------- eller polisman.
18 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, in
nehar pass och tillstånd att inresa;
18 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, in
nehar pass ävensom tillstånd att in
resa i riket samt, därest han har för
avsikt att besöka Danmark, Finland
eller Norge, jämväl tillstånd att in
resa i det land han sålunda ämnar
besöka;
2) om han —------------------- upplysningar; eller
3) om han----------- —---------- att inresa.
19 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må ock avvisas,
19 §.
Utlänning, som ankommer till ri
ket, må ock avvisas,
1) om det kan antagas att han
kommer att sakna erforderliga me
del för sitt uppehälle här i riket el
ler, därest han ämnar vistas i Dan-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
(Gällande lydelse)
1) om han ämnar här i riket söka
sitt uppehälle och det skäligen kan
antagas att han icke kommer att här
ärligen försörja sig;
2) om han, enligt vad känt är, un
der de senast förflutna två åren yr
kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs
sigt utnyttjat annans otuktiga lev
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
3) om han under loppet av de se
nast förflutna fem åren utom riket
blivit dömd till frihetsstraff för för
mögenhetsbrott eller förfalskning el
ler undergått honom omedelbart
ådömt frihetsstraff för sådant brott
och det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket fortsätta sd-
dan brottslig verksamhet; eller
i) om det med hänsyn till hans fö
regående verksamhet eller eljest skä
ligen kan befaras att han kommer att
här i riket bedriva sabotage, spioneri
eller olovlig underrättelseverksam
het.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättnings-
tillstånd och ej heller den som varit
(Föreslagen lydelse)
mark, Finland eller Norge, för sitt
uppehälle därstädes ävensom för sin
hemresa;
2) om han ämnar söka sitt uppe
hälle här i riket eller i Danmark, Fin
land eller Norge och det skäligen kan
antagas att han icke kommer att är
ligen försörja sig;
3) om han, enligt vad känt är, un
der de senast förflutna två åren yr
kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs
sigt utnyttjat annans otuktiga lev
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
4) om han tidigare inom eller utom
riket blivit dömd till frihetsstraff och
det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket eller i Dan
mark, Finland eller Norge fortsätta
sin brottsliga verksamhet;
5) om det med hänsyn till hans fö
regående verksamhet eller eljest skä
ligen kan befaras att han kommer att
här i riket eller i Danmark, Finland
eller Norge bedriva sabotage, spione
ri eller olovlig underrättelseverksam
het.
Utlänning må jämväl, på begäran
av den centrala utlånningsmyndig-
heten i Danmark, Finland eller Norge,
avvisas i annat fall än som avses i
första stycket, om det kan antagas
att utlänningen, därest han erhåller
tillåtelse att inresa, begiver sig till
det land, från vilket framställts be
gäran om avvisning.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättnings-
tillstånd.
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
svensk medborgare och icke äger
medborgarskap i annat land.
20
§.
20
§•
Avvisning skall ske vid utlännings Avvisning skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller omedelbart ankomst till riket eller omedelbart
därefter; beslut om avvisning med- därefter. Beslut om avvisning jämlikt
delas av polismyndighet.
18 § eller 19 § första stycket medde
las av polismyndighet, om ej annat
följer av andra eller tredje stycket
denna paragraf. Beslut om avvisning
jämlikt 19 § andra stycket meddelas
av den centrala utlänningsmyndighe-
ten efter utlänningsnämndens höran
de.
Finner polismyndigheten skäl till Finner polismyndigheten i fall som
avvisning föreligga men påstår ut- avses i 18 § eller 19 § första stycket
länningen att han i det land, från vil- skäl till avvisning föreligga men pa
ket han kommit, löper risk att bliva står utlänningen att han i det land,
utsatt för politisk förföljelse eller att från vilket han kommit, löper risk att
han där icke åtnjuter trygghet mot bliva utsatt för politisk förföljelse el-
att bliva sänd till land, i vilket han ler att han där icke åtnjuter trygg
löper sådan risk, och är påståendet het mot att bliva sänd till land, i
icke uppenbart oriktigt, skall ärendet vilket han löper sådan risk, och är
underställas den centrala utlännings- påståendet icke uppenbart oriktigt,
myndigheten. Den centrala utlän- skall ärendet underställas den centra-
ningsmyndigheten har att, efter ut- la utlänningsmyndigheten. Den cen-
länningsnämndcns hörande, besluta i trala utlänningsmyndigheten har att,
ärendet så snart det kan ske; är efter utlänningsnämndens hörande,
ärendet synnerligen brådskande, må besluta i ärendet så snart det kan
den centrala utlänningsmyndigheten ske; är ärendet synnerligen bråds-
meddela beslut, ehuru yttrandet från kande, må den centrala utlännings-
utlänningsnämnden icke föreligger, myndigheten meddela beslut, ehuru
yttrandet från utlänningsnämnden
icke föreligger.
ya{j i________________________________ bör avvisas.
55
§.
55
§.
Utlänning som-------------------------------------- finnes lämpligast.
Vad i första stycket sägs utgör
icke hinder för att utlänning, som
ankommit till riket från Danmark,
Finland eller Norge, i enlighet med
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
67 §.
Avvisas, förpassas-----------
Återföres i---------------------
överenskommelse, som Konungen
träffat med sagda länder, befordras
till något av dessa länder.
67 §.
Därest utländsk besättningsman
lämnar sin anställning ombord å far
tyg eller luftfartyg under dess uppe
håll här i riket och olovligen inreser
i riket, är fartygets eller luftfartygets
innehavare skyldig att svara för de
kostnader som åsamkas det allmän
na för utlänningens uppehälle hår i
riket under de närmast följande tre
månaderna efter inresan ävensom
kostnaderna för hans befordran ur
riket. Detsamma skall gälla beträf
fande passagerare, som utan befälha
varens tillåtelse medföljt fartyget el
ler luftfartyget hit till riket och olov
ligen inreser i riket.
I fråga om utländskt fartyg vare
fartygets befälhavare ävensom av in
nehavaren här i riket anlitad skepps-
klarerare skyldig att på innehava
rens vägnar svara för kostnad som i
nästföregående stycke sägs.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
73
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 oktober
1957.
Närvarande:
justitieråden W alin ,
S jöwall ,
H agbergh ,
regeringsrådet K lackenberg .
Enligt lagrådet den 9 oktober 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats
rådet den 20 september 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in
hämtas över upprättat förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30
april 1954 (nr 193).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra
gits av hovrättsassessorn C. Holmberg.
Lagrådet yttrade:
Med det remitterade förslaget avses att så långt möjligt behandla Dan
mark, Finland, Norge och Sverige som ett enda passområde och i vissa hän
seenden lagfästa denna ordning. Tills vidare står öppet, huruvida även Is
land kan tänkas ansluta sig till den nya ordningen.
Det är tydligt att möjligheten att upprätthålla det föreslagna systemet är
beroende av utrikespolitiska förhållanden som enligt sakens natur kunna
växla. Man kan också vara tveksam, om icke modifikationer kunna av andra
skäl visa sig behövliga. Med hänsyn härtill vore det enligt lagrådets mening att
föredraga, om lagen, i stället för att direkt upptaga bestämmelser som röra
Danmark, Finland och Norge, finge innehålla en i enlighet med föreliggande
önskemål begränsad fullmakt för Konungen att från lagens allmänna reg
lering göra de undantag som betingas av den nordiska gemensamheten. Lag
rådet förbiser icke härvid den möjlighet till ändring under utomordentliga
förhållanden som 70 § ger. Om undantaget till förmån för den nordiska ge
menskapen förutsätter att avtal föreligger med staterna i fråga, kommer
saken regelmässigt att underställas riksdagens prövning. En sådan metod
som nu nämnts har använts exempelvis i 7 kap. 5 § 1904 års lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m., jfr även 10 § i
1950 års lag om svenskt medborgarskap. Användes detta tillvägagångssätt,
skulle också lagtexten bättre återgiva verkligheten, nämligen att genom
nordisk konvention gjorts väsentliga avsteg från vad som eljest gäller.
74
Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957
Önskemålet kan tillgodoses på följande sätt: Till 5 § fogas ett nytt stycke,
innehållande att Konungen äger efter avtal med Danmark, Finland, Island
eller Norge medgiva undantag från första stycket i paragrafen. -—- 18 § i
lagen bibehålies oförändrad. — Ur 19 § första stycket i det remitterade
förslaget utgå de ändringar som direkt angiva Danmark, Finland och Norge
som intresseområden. Det föreslagna andra stycket utgår likaledes. — 20 §
i lagen lämnas oförändrad. — Efter 21 § införes en ny paragraf, betecknad
21 a §, enligt vilken Konungen, efter avtal med nordisk stat, skulle äga för
ordna att utlänning må avvisas enligt 18 §, om han icke, där så erfordras,
innehar jämväl tillstånd att inresa i fördragsslutande stat, eller enligt 19 §
även när sådan farhåga som där sägs föreligger med avseende å vistelse i
fördragsslutande stat, så ock att utlänning jämväl i annat fall, på begäran
av den centrala utlänningsmyndigheten i fördragsslutande stat, må efter
prövning som i 20 § (eventuellt andra stycket) sägs avvisas, om det kan
antagas att han eljest begiver sig till den stat som framställt sådan begäran.
Beträffande prövningen må hänvisas till vad lagrådet anför under 20 § i det
följande. -— Andra stycket i 55 § kan lämpligen innehålla, att Konungen
efter sådant avtal som nyss nämnts äger förordna att vad i första stycket
sägs ej skall utgöra hinder mot att utlänning som ankommit till riket från
fördragsslutande stat befordras till sådan stat.
20
§.
För de fall, då avvisning kan enligt 19 § andra stycket i det remitterade
förslaget komma i fråga på grund av begäran av den centrala utlännings
myndigheten i Danmark, Finland eller Norge, föreslås i 20 § första stycket,
att beslut om avvisning skall meddelas av den centrala utlänningsmyndig
heten efter utlänningsnämndens hörande. Motiveringen till experternas förslag
kan synas tyda på att utlänningskommissionen alltid skall besluta huruvida
utlänningen skall tillåtas inresa eller ej och att utlänningsnämnden städse
skall höras innan beslut i ena eller andra riktningen meddelas. Det synes
alltför omständligt, att denna ordning skall behöva tillämpas även när avvis
ning ej anses böra äga rum. Kommissionen bör kunna utan nämndens hö
rande medgiva inresa, eventuellt genom direktiv till polismyndigheterna.
Lagrådet anser för sin del, att prövningen i fall som avses i 19 § andra
stycket kan följa de regler som nu givas i 20 § första, andra och tredje
styckena. Så snart det är fråga om politisk flykting är andra stycket till-
lämpligt. I andra möjligen tveksamma fall är tredje stycket tillämpligt,
och instruktionsledes kan direktiv givas enligt vad nyss sagts. Till yttermera
visso har utlänningen klagorätt och kan på den vägen snabbt erhålla rät
telse, om tillämpning av den danska, finska eller norska centrala utlän-
ningsmyndighetens begäran i det särskilda fallet skulle vara obillig.
Skulle en sådan reglering som nu nämnts icke anses tillfyllest, kan lämp
ligen såsom tredje stycke i paragrafen intagas föreskrift, att om anledning
förekommer till avvisning i fall som avses i 19 § andra stycket, frågan
skall underställas den centrala utlänningsmyndigheten och prövas enligt
Kungl. Maj. ts proposition nr i90 år 1957
75
vad i 20 § andra stycket sägs. Även med denna lösning lärer utlänningskom-
missionen vara oförhindrad att ge polismyndigheterna sådana direktiv som
förut nämnts. I fall då enligt dylika direktiv inresa får äga rum föreligger
ej, såsom den här föreslagna bestämmelsen förutsätter, anledning till av
visning. Kommissionen skulle vidare genom stadgandet få möjlighet att i
synnerligen brådskande fall meddela beslut om avvisning, ehuru yttrande
från utlänningsnämnden icke kunnat inhämtas.
67 §.
Under denna paragraf föreslås införande av skyldighet för innehavare av
fartyg och luftfartyg att svara för vissa kostnader, därest utländsk besätt
ningsman här lämnar sin anställning ombord och olovligen inreser i riket
eller om s. k. fripassagerare olovligen inreser i riket. Beträffande utländska
fartyg föreslås därjämte, att även befälhavaren och av innehavaren här
anlitad skepp sklarerare skola svara för samma kostnader.
Bestämmelsen rörande utländska besättningsmän synes böra omfatta ej
endast personer som tillhöra den egentliga besättningen utan jämväl andra
ombord anställda (jfr sjömanslagen 70 och 71 §§). Motsvarande bestäm
melse i den norska fremmedloven (§4) gäller utlänning som går i land
från en »stilling» ombord å fartyg eller luftfartyg. Stadgandet torde vidare
icke böra anknyta till att ett anställningsavtal rättsligt upphör att gälla
utan bör vara tillämpligt även å den som blivit akterseglad eller rymt. Vi
dare må framhållas, att den enligt det remitterade förslaget uppställda för
utsättningen att besättningsman lämnar sin anställning under fartygets
eller luftfartygets uppehåll här i riket synes för snäv. Bestämmelsen torde
böra vara tillämplig även om vederbörande lämnar fartyg som befinner sig
utanför den svenska territorialgränsen (på angränsande internationellt vat
ten eller angränsande danskt, finskt eller norskt territorium). Det måste
dock förutsättas, att den olovliga inresan har direkt samband med att ve
derbörande lämnat fartyget. Detta torde likväl ej behöva särskilt utmärkas
i lagtexten.
Bestämmelsen om fripassagerare synes böra gälla den som utan tillåtelse
medföljt fartyget eller luftfartyget; behörig tillåtelse kan ibland lämnas
även av annan än befälhavaren. I övrigt torde bestämmelsen böra jämkas i
anslutning till vad nyss sagts om anställd som lämnar fartyg medan det
befinner sig utanför territorialgränsen.
Beträffande stadgandet om ekonomisk ansvarighet för befälhavaren å
utländskt fartyg och för skeppsklarerare föreligger enligt lagrådets mening
viss tveksamhet, helst som skeppsklarerarnas organisation icke beretts till
fälle att yttra sig över experternas förslag. Lagrådet håller före att möjlig
het i allt fall bör finnas att medge undantag från den föreslagna regeln,
när den skulle verka uppenbart obilligt. I fråga om regelns utformning i öv
rigt förordar lagrådet alt uttrycket utländskt fartyg utbytes mot »fartyg
som bar utländsk innehavare» för att under stadgandet må rymmas även
svenskt fartyg som upplåtits åt utländsk innehavare. Vad med »skeppskla-
76
rerare» skall förstås enligt det remitterade förslaget är ej klart. Ansvarighe
ten torde böra inträda, oavsett om vederbörande är rederiets fasta agent
här i riket, auktoriserad skeppsklarerare eller annan som ombesörjt inkla-
rering av fartyget. En förutsättning för ansvarighet måste härvid anses
vara, att han inklarerat fartyget vid tillfälle som har samband med den
olovliga inresan av besättningsman eller annan.
Under åberopande av det anförda förordar lagrådet, att förevarande para
graf får innehålla, tredje stycket att därest utlänning, som är anställd om
bord å fartyg eller luftfartyg, lämnar detta och olovligen inreser i riket, far
tygets eller luftfartygets innehavare är skyldig att svara för de kostnader
som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle under de närmaste
tre månaderna och hans befordran ur riket och att detsamma gäller när
någon, som utan tillåtelse medföljt fartyg eller luftfartyg, lämnar det och
olovligen inreser i riket, samt fjärde stycket att i fråga om fartyg som har
utländsk innehavare befälhavaren och den som anlitats för inklarering av
fartyget äro pliktiga att, om det ej är uppenbart obilligt, å innehavarens
vägnar svara för kostnad som i tredje stycket sägs.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
Ur protokollet:
Torsten Johansson
Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957
77
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 november 1957.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 29 oktober
1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 september 1957 remit
terade förslaget till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 195k (nr
193).
Föredraganden anför följande.
Lagrådet har yttrat, att det vore att föredraga, om lagen, i stället för att
direkt upptaga bestämmelser som rör Danmark, Finland eller Norge, finge
innehålla en i enlighet med föreliggande önskemål begränsad fullmakt för
Konungen att från lagens allmänna reglering göra de undantag som be
tingas av den nordiska gemensamheten.
I nu gällande utlänningslag har den principen följts, att i lagen uttöm
mande upptagits de bestämmelser som tar sikte på att hindra utlänningar,
som på grund av sina individuella egenskaper icke är önskvärda, att uppe
hålla sig här. De bestämmelser som erfordras för den mer generella utlän
ningskontrollen har utformats på annat sätt med hänsyn till att möjlighet
bör finnas att nedskära denna kontroll.
Även om, såsom lagrådet förutsatt, den fullmakt som lagen skulle ge
Kungl. Maj:t, skulle noggrant precisera på vilka grunder avvisning finge
ske utöver vad som anges i lagens 18 och 19 §§, finns enligt min mening
icke skäl att nu göra avsteg från principen att i lagen uttömmande anges
under vilka förutsättningar en utlänning kan nekas tillträde till riket. Den
na princip har iakttagits även i våra tidigare utlänningslagar. Jag vill där
för förorda att den metod som följts i det remitterade förslaget bibehålies.
Vad angår prövningen av fråga om avvisning i fall som avses i 19 §
andra stycket torde det vara påkallat att denna prövning omgärdas med
vissa särskilda garantier. Jag är dock beredd att tillstyrka eu modifiering
av det remitterade förslaget på denna punkt och vill förorda, att pröv
ningen anordnas i enlighet med vad lagrådet i andra hand föreslagit.
78
Till vad lagrådet anfört under 67 § kan jag i huvudsak ge min anslutning.
Något praktiskt behov av att låta de föreslagna bestämmelserna omfatta även
den som lämnar fartyg eller luftfartyg utanför territorialgränsen torde emel
lertid icke föreligga.
Utöver de ändringar som framgår av det förut sagda torde i förslaget
böra vidtagas vissa ändringar av formell natur.
Man torde kunna räkna med att ratifikation av överenskommelsen sker å
sådan tid att överenskommelsen kan träda i kraft den 1 april 1958.
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av överenskommelsen den 12 juli 1957
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkon
trollen vid de internordiska gränserna;
dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga det
i enlighet med det föregående jämkade lagförslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957
Ur protokollet:
Ulla Larsson
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
570478