Kungl. Maj:ts proposition angående ratificering av ändring i internationella arbetsorganisationens stadga
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1973 Prop. 1973: 5
Nr 5
Kungl. Maj:ts proposition angående ratificering av ändring i internationella arbetsorganisationens stadga; given Stockholms stott den 15 december 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN ASPLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner svensk ratificering av en akt angående ändring i internationella arbetsorganisationens stadga. Ändringen, som antogs av internationella arbetskonferensen den 22 juni 1972, innebär att antalet medlemmar i internationella arbetsbyråns styrelse ökas från 48 till 56.
1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15 december 1972.
Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLS- SON, FELDT.
Chefen för socialdepartementcet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag om ratificering av ändring i internationella arbetsorganisationens stadga och anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige som medlem av internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.
Organisationens beslutande församling — internationella arbetskonferensen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att vid godtagande av förslag, som uppförts på dess dagordning, välja mellan två former. Antingen skall ett sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, ciler också skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ctt konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser genomförts celler avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificering av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämk-
Prop. 1973: 5 | 3
ningar i rekemmendationer, som befunnits eller kan befinnas erforder-
Jiga vid antagande eller tillämpning av dem.
De konventioner och rekommendationer, som beslutas av internatio-
nella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta nationernas ge-
neralsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta nationernas gencralsekreterarc för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens femtiosjunde sammanträde hölls i
Gené&yve under tiden den 7—27 juni 1972. I sammanträdet deltog delegationer från 108 av ILO:s 123 medlemsstater jämte representanter för mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer. Socialeller arbetsministrar från flera i konferensen deltagande länder bevistade sammanträdet. Under ett kort besök vid konferensen höll jag ett anförande i generaldebatten. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation!.
Konferensens dagordning upptog följande ämnen. I. Generaldirektörens rapport.
HN. Proegram- och budgetförslag samt andra finansiella frågor.
HI. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av
konventioner och rekommendationer.
1V. Minimiålder för tillträde till arbete (första behandling).
V. De sociala återverkningarna av nya lasthanteringsmetoder i hamnar (första behandling). VI. De sociala återverkningarna av automation och annan teknisk utveckling (allmän diskussion).
1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1972 deltog följande personer i konferensen, nämligen
för Sveriges regering: som ombud departementssekreteraren, numera kanslirådet i socialdepartementet Ingemar Lindberg och rättschefen i inrikesdepartementet, numera regeringsrådet Ingrid Hilding samt som experter kanslirådet i inrikesdepartementet Olof Petersson och förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Genéve Lars Ståhlberg, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, socialattachén vid svenska ambassaden i London Bo Carlson, hovrättsassessorn Karl-Ingvar Rundqvist och departementssekreteraren Ulla Fredriksson, båda i socialdepartementet, kanslisekreteraren i inrikesdepartementet Elizabeth Lundberg samt aspiranten i utrikesdepartementet Erik Belfrage;
för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström samt som experter direktörerna i Svenska arbetsgivareföreningen Stig Sandell och Erik Forstadius, direktören i Sveriges stuvareförbund Ciaes Mangnäs samt ingenjören Yngve Svensson, Svenska arbetsgivarcföreningen;
för arbetstagarna: som ombud internationelle sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige "Thorbjörn Carlsson samt som experter jur. kand. Bert Ahlgren, Landsorganisationen, ombudsmannen i Svenska transportarbetareförbundet Gunnar Gustafsson samt jur. kand. Stig Gustafsson, Tjänstemännens centralorganisation. If Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 5
VII. Utbyte av siffrorna ”fyrtioåtta”, ”tjugofyra”, ”fjorton” och ”tolv” mot siffrorna ”femtiosex”, ”tjugoåtta”, ”aderton” och ”fjorton” i de bestämmelser i internationella arbetsorganisationens stadga, som hänför sig till styrelsens sammansättning.
Vidare framlades inför konferensen den rapport om Sydafrikas s.k. apartheidpolitik som generaldirektören årligen skall utarbeta. Rapporten föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.
Följande av konferensen fattade beslut, som hänför sig till punkt VII på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av ILO:s stadga underställas riksdagen, nämligen akt angående ändring i internationella arbetsorganisationens stadga.
Texten på engelska och svenska till nämnda akt torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 1. En särskild förteckning över samtliga resolutioner som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet som bilaga 2. Bland resolutionerna vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på en som behandlar ILO:s medverkan till skydd för och förbättring av arbetsmiljön.
Innan jag tar upp frågan om ratifikation av förenämnda akt vill jag i korthet beröra ett par av ILO:s verksamhetsområden, där man från svensk sida gjort vissa särskilt aktiva insatser, nämligen ILO:s världssysselsättningsprogram (World. Employment Programme) samt arbetsmiljön.
ILO:s världssysselsättningsprogram har två huvudkomponenter. Den ena består i att i samarbete med nationella forskningsinstitut utröna sysselsättningsproblemens omfattning och natur jämte medel att främja sysselsättning. Den andra komponenten innefattar praktisk tillämpning och består av rådgivningsanalys och rådgivning till enskilda u-länder. Inom ramen för World Employment Programme finns sålunda forskningsprojekt som bl.a. avser förhållandet mellan teknisk förändring och sysselsättning samt frågan om sambandet mellan sysselsättning och inkomstfördelning. Projekten syftar till att ge underlag för praktiska riktlinjer och policybeslut. Avsikten är att världssysselsättningsprogrammets forskningsverksamhet från svensk sida skall stödjas med ett bidrag på sammanlagt nära 5 milj. kr. för budgetåren 1972/73 och 1973/74.
När det gäller arbetsmiljöfrågorna vill jag på nytt erinra om den resolution om ILO:s medverkan till skyddet för och förbättringen av arbetsmiljön som konferensen antog. I resolutionens operativa del betonas bl. a. betydelsen av ILO:s aktiviteter i syfte att förbättra arbetsmiljön och utlovas 1LO:s fulla stöd och effektiva medverkan till varje samfälld världsomfattande kampanj för skydd och förbättring av den mänskliga miljön. Regeringarna samt arbetsgivarnas och arbetstagar-
nas organisationer uppmanas att intensifiera sina strävanden att förbättra arbetsmiljön, att intimt samverka vid utformning och genomförande av program för ekonomisk och social utveckling i syfte bl.a. att skydda den miinskliga miljön samt att engagera sig i intimt och regelbundet samråd rörande problem som kan föranledas av sådana program och som kan hindra förverkligandet av en högre levnadsnivå i samhället.
I samband med utformningen av nyssnämnda program bör regeringarna enligt resolutionen ta följande under övervägande. Arbetsinspek- "tionssystemet bör förstärkas och lämpliga sanktioner bör införas mot bl. a. överträdelser av säkerhetsnormer och hygieniska normer, Stadsbebyggelsen och industrin bör utvecklas under hänsynstagande till hela landets och miljöns utveckling. Godtagbara nivåer för användning av skadliga ämnen och biprodukter bör fastställas. Sådana nivåer bör bestämmas cfter samråd med arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer. Vidare bör program utarbetas för yrkesutbildning och för undervisning av arbetstagare för att göra den enskilde arbetstagaren mera medveten om de hälsorisker som kan uppstå i hans arbetsmiljö och lära honom vidta åtgärder för att skydda sig. Program bör också utarbetas för utbildning av chefspersonal syftande till att bibringa företagsledningen kunskap om medel och metoder att säkerställa förbättringar i arbetsmiljön och att skydda den mänskliga miljön i dess helhet. I resolutionen betonas även att regeringarna och arbetsgivarna har ett ansvar för att skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder vidtas för deras anställda samt att de är skyldiga att tillförsäkra de anställda ett reeilt inflytande över de lämpligaste formerna och metoderna för arbetarskydd.
Resolutionen slutar med en uppmaning till ILO:s generaldirektör att studera de problem som uppstår beträffande arbetsvillkor och arbetarskydd ävensom det eventuella sambandet mellan frekvensen av olycksfall i arbete och försämring av arbetsmiljön, varjämte arbetsbyråns styrelse anmodas att på dagordningen för en kommande konferens ta upp frågorna om arbetarskydd och förebyggande av olycksfall i arbete samt andra frågor, som berör arbetsmiljön, med sikte på möjligheten att antaga nya internationella instrument.
I arbetet på denna resolution, som ursprungligen föreslogs från fackligt håll, medverkade den svenska regeringsdelegationen aktivt. På dess initiativ tillkom bl. a. avsnittet om de anställdas medinflytande på arbetsmiljön. När resolutionsförslaget behandlades i konferensens plenum underströk det svenska regeringsombudet på de nordiska regeringarnas vägnar vikten av att ILÖ:s arbete på detta område intensifieras och präg- Jas av en helbetssyn på arbetsmiljön. Resolutionen antogs enhälligt den 27 juni 1972.
Jag noterar denna resolution med stor tillfredsställelse och hoppas
den skall få betydelse för 1LO:s fortsatta arbete. I mina anföranden inför olika internationella arbetskonferenser har jag vid upprepade tillfällen framhållit vikten av att frågor berörande arbetsmiljön tas upp till diskussion inom ILO. Redan vid arbetskonferensen 1970 berörde jag arbetsmiljöfrågorna. Vid 1971 års arbetskonferens uttalade jag bl. a. att internationella överenskommelser om en förbättring av arbetsmiljön kan bidra till att industriella konkurrenshänsyn inte lägger hinder i vägen för framsteg på detta område, Jag framhöll vidare att det inte var sannolikt att miljövårdskonferensen i Stockholm år 1972 skulle komma att ägna arbetsmiljöfrågorna någon mera ingående diskussion och att det därför var angeläget att dessa frågor togs upp till behandling vid en framtida arbetskonferens.
Vid 1972 års arbetskonferens fullföljde jag dessa tankegångar. Jag framhöll sålunda att arbetarskyddsfrågorna alltid varit en central del av ILO:s verksamhet. ILO:s generaldirektör hade i sin rapport till konferensen pekat på de risker som är förbundna med dagens arbetsmiljö. Arbetslivets utformning och arbetsprocesserna undergår allt snabbare förändringar som skapar en ny arbetsmiljö och nya villkor för arbetstagaren. Produktionens traditionella hälsorisker — buller, damm, giftiga ämnen, farliga maskiner etc. — kvarstår och har särskilt när det gäller kemiska ämnen fått ökad aktualitet. Samtidigt ger utvecklingen upphov till nya slag av risker i arbetslivet.
Det är därför, framhöll jag vidare, inte längre möjligt att behandla arbetarskyddsfrågorna uteslutande enligt traditionella metoder. Arbetsmiljösynpunkterna måste beaktas redan vid planeringen av arbetsplatsen. Arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa måste skyddas på varje stadium av produktionen och de måste också ges ett ökat inflytande på sin egen arbetsmiljö. En helhetssyn på arbetsmiljön måste tillämpas varvid hänsyn tas till alla de faktorer som påverkar arbetstagarnas arbets- och levnadsförhållanden. Sådana synpunkter hade också framförts inom en av styrelsen tillsatt kommitté för arbetarskyddsfrågor som haft till uppgift att göra en översyn av ILO:s insatser på arbetarskyddets området. Jag slutade med en förhoppning att ILO skulle ta upp arbetsmiljön till samlad behandling redan vid 1974 års konferens. Liknande synpunkter anfördes av de andra nordiska ländernas ministrar.
I sitt svar på de olika debattinläggen i anslutning till rapporten betonade generaldirektören bl.a., att arbetsmiljön är en viktig del av hela den mänskliga miljön och att det måste ankomma på ILO att ta sig an arbetsmiljöfrågorna. Hela problemet om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbetet måste göras till föremål för lika kraftfulla åtgärder som de som kommit till uttryck i världssysselsättningsprogrammet. Med hänvisning till den nyligen verkställda översynen av hela 11.0:s arbetarskyddsprogram samt till den i det föregående refererade
resolutionen om miliön framhöll generaldirektören att arbetsmilijöfrågorna skulle komma att inta en central ställning i 1ILO:s program för de närmaste åren.
Generaldirektörens svar visar att våra ansträngningar att arbetsmiljöfrågorna skall ges högre prioritet i ILO:s verksamhet börjar gc resultat. Det är de nordiska regeringarnas avsikt att i ILO:s styrelse fortsätta att driva dessa frågor främst i samband med behandlingen av ILO:s program och budget för tvåårsperioden 1974—1975. Vi fortsätter också i styrelsen från de nordiska regeringarnas sida med stöd av bl. a. arbetstagargruppen ansträngningarna att få upp hela arbetsmiljön till behandling på en kommande ILO-konferens. Jag vill betona att man från de nordiska regeringarnas sida kommer att fästa uppmärksamheten på vikten av att frågorna om medinflytande på arbetsplatsen också tas upp till behandling i detta sammanhang.
Innan jag lämnar ILO:s befattning med arbetsmiljöfrågorna vill jag meddela att ILO inom ramen för sitt verksamhetsprogram för år 1972 hade avsett att hålla ett expertmöte om skyddsföreskrifter inom varvsindustrin. På grund av de finansiella svårigheter som ILO f. n. har ansåg sig arbetsbyrån inte ha medel till att hålla detta expertmöte. I detta läge förklarade sig svenska regeringen med hänsyn till frågans stora betydelse villig att åtaga sig värdskapet och crbjöd sig att tillsammans med arbetarskyddsfonden bestrida kostnaderna för mötet. Mötet, som ägde rum den 4—8 december 1972 i Göteborg, bestod av 15 representanter för regeringar, arbetsgivare och arbetstagare från tio av de största varvsindustriländerna.
Akten argående ändring i internationella arbetsorganisationens stadga
Akten innebär en utökning av antalet medlemmar i internationella arbetsbyråns styrelse. För ILO gäller en den 9 oktober 1946 antagen stadga. Ändringar i stadgan träder enligt dess artikel 36 i kraft, när de aniagits av arbetskonferensen med en majoritet av två tredjedelar av de röster som avgivits av de vid konferensen närvarande ombuden och scdermera ratificerats eller godkänts av två tredjedelar av organisationens medlemmar, däribland fem av de tio i industriellt hänseende mest betydelsefulla medlemmarna som har fasta platser i arbetsbyråns styrelse.
ILO:s verksamhet leds närmast under konferensen av en styrelse, bestående av 48 medlemmar, av vilka 24 är regeringsombud, 12 arbetsgivarombud och 12 arbetstagarombud. Tio av de 24 regeringsplatserna är som nyss nämnts fasta platser avsedda för de största industriländerna, medan övriga 14 platser besätts genom val vid arbetskonferensen vart tredje år.
Prep. 1973: 5 8
Styrelsen erhöll sitt nuvarande medlemsantal år 1962 då arbetskonferensen beslöt höja antalet från 40 till 48. Artikel 7 i 1LO:s stadga ändrades i enlighet härmed. Riksdagen godkände ändringen år 1963 (prop. 1963: 29, 2LU 1963: 9, rskr. 1963: 89).
Sedan flera år tillbaka pågår inom ILO en diskussion om organisationens struktur. Diskussionen gäller bl. a. frågan om att avskaffa de fasta platserna och den s.k. vetorätt innehavarna av dessa platser har vid stadgeändringar, frågan om representation i styrelsen för företagsledare från länder med i huvudsak statsägd industri samt kompetensfördelningen mellan styrelsen och konferensen. I dessa frågor råder djupgående meningsskiljaktigheter i många hänseenden. I ett avseende är man emellertid i stort sett enig, nämligen i fråga om önskvärdheten av att utöka styrelsen och att ökningen bör omfatta åtta platser (fyra regeringsplatser, två arbetsgivarplatser och två arbetstagarplatser). Härigenom skulle styrelsens sammansättning åtminstone i viss mån anpassas till den ökning av organisationens medlemstal med ett 20-tal stater som ägt rum sedan år 1962, då den senaste revisionen företogs. Vidare skulle ökningen reducera de fasta platsernas relativa betydelse.
Mot denna bakgrund förelade styrelsen konferensen ett förslag om utökning av antalet platser i styrelsen från nuvarande 48 till 56. Förslaget hänsköts till ett av konferensens utskott och på dess rekommendation antog konferensen med 371 röster mot 0 och två nedlagda en akt rörande vissa ändringar i artikel 7 av ILO:s stadga. Genom bestämmelserna i denna akt ökas antalet regeringsrepresentanter i styrelsen från 24 till 28, antalet arbetsgivarrepresentanter från 12 till 14 och antalet arbetstagarrepresentanter likaledes från 12 till 14. Dessutom skall 18 av regeringsrepresentanterna (i stället för 14 såsom hittills varit fallet) väljas av regeringsdelegaterna vid konferensen. I detta val deltar inte delegaterna från de tio i industriellt hänseende mest betydande staterna, vilka är ständiga medlemmar av styrelsen.
Yttranden
Yttranden har i ärendet inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och ILO-kommittén. Samtliga remissinstanser tillstyrker svensk ratificering av akten. ILO-kommittén anför dessutom följande.
En fortsatt behandling av ILO:s strukturfrågor är avsedd att äga rum vid 1973 års arbetskonferens. Därvid torde bl.a. frågan om att avskaffa de fasta platserna komma upp till diskussion. Dessa platser innehas av Amerikas förenta stater, Frankrike, Indien, Italien, Japan, Kanada, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Såsom framgår har varken Afrika eller Latinamerika någon av de fasta platserna.
Från de nordiska regeringarnas sida har under strukturdiskussionerna hävdats att de fasta platserna är oförenliga med principen om demokrati och likställdhet mellan medlemsstaterna. Dessa platser är också ur regional synpunkt mycket ojämnt fördelade. En viss kontinuitet vad beträffar medlemsstaternas representation inom I1LO:s styrelse är visserligen önskvärd, men en sådan kan enligt kommittén uppnås på andra vägar än genom att tilldela vissa medlemmar fasta platser.
En utvidgning av styrelsen är motiverad med hänsyn till omfattningen av 1LO:s medlemskrets och behovet av utökad representation för vissa regioner. En utvidgning innebär också enligt kommittén att de fasta medlemmarnas relativa betydelse minskar. Utvidgningen av styrelsen löser visserligen inte i sig de mer kontroversiella strukturfrågorna men den kan skapa bättre förutsättningar för att lösa vissa av dem.
Vid det val till styrelsen som förrättades vid 1972 års arbetskonferens förelåg enligt kommittén en ganska omfattande enighet beträffande den regionala fördelningen av regeringsplatserna. Det föreligger också enighet om fördelningen av de nya regeringsplatser som inrättas genom ifrågavarande ändring i stadgan. Efter genomförande av stadgeändringen bör det finnas större förutsättningar än tidigare att formellt lägga fast denna fördelning och härigenom bereda alla regioner möjlighet att själva bedöma behovet av kontinuitet vid besättandet av de regeringsplatser som regionen disponerar över.
Slutligen framhåller kommittén att den nu beslutade utvidgningen av styrelsen ökar förutsättningarna för de nordiska länderna att enligt ett sedan länge tillämpat rotationssystem vara representerade i styrelsen.
Departementschefen
Med hänvisning till vad ILO-kommittén anfört tillstyrker jag svensk ratificering av ifrågavarande akt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna att Sverige ratificerar Akt av år 1972 angående
ändring i internationella arbetsorganisationens stadga.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga 1
(Översättning) Instrument for the Amendment of the Consti- Akt angående ändring i Internationella arbetstution of the International Labour Organisation organisationens stadga
The General Conference of the Interna- Internationella arbetsorganisationens alltional Labour Organisation, männa konferens,
Having been convened at Gencva by the vilken av styrelsen för internationella ar- Governing Body of the International La- betsbyrån sammankallats till Geneve och bour Office, and having met in its Fifty- där samlats den 7 juni 1972 till sitt femtioseventh Session on 7 June 1972; and sjunde sammanträde,
Having decided upon the adoption of samt beslutat antaga förslag, syftande till proposals for the substitution, in the pro- att i de bestämmelser av internationella arvisions of the Constitution of the Interna- betsorganisationens stadga, vilka hänför sig tional Labour Organisation relating to till styrelsens sammansättning, utbyta siffmembership of the Governing Body, of the rorna ”fyrtioåtta”, ”tjugofyra”, ”fjorton” figures "fifty-six”, "twenty-eight”, "”cigh- och ”tolv” mot siffrorna ”femtiosex”, ”tjuteen” and "fourtecen” for the figures "forty- goåtta”, ”aderton” och ”fjorton”, en fråga eight”, ”twenty-four”, "”fourteen” and som utgör sjunde punkten på sammanträ- "twelve”, a question which is the seventh dets dagordning, item on the agenda of the session,
adopts this twenty-second day of June of antager denna den tjugoandra dagen i the ycar one thousand nine hundred and juni månad år nittonhundasjuttiotvå följanseventy-two the following instrument for de akt angående ändring i internationella arthe amendment of the Constitution of the betsorganisationens stadga, vilken kan be- International Labour Organisation, which nämnas Akt av år 1972 angående ändring may be cited as the Constitution of the In- i internationella arbetsorganisationens stadternational Labour Organisation Instrument ga. of Amendment, 1972:
Article I Artikel I
In the text of the Constitution of the In- I nu gällande text av internationella arternational Labour Organisation as at pres- betsorganisationens stadga skall siffrorna ent in force, the figures "fifty-six”, "twenty- ”fyrtioåtta”, ”tjugofyra”, ”fjorton” och cight”, ”eighteen” and "”fourteen” shall be ”tolv” i artikel 7 mom. I och 2 bytas ut mot substituted for the figures ”forty-eight”, siffrorna ”femtiosex”, ”tjugoåtta”, ”ader- "twenty-four”, "fourteen” and twelve” in ton” och ”fjorton'”. paragraphs 1 and 2 of article 7.
Article 2 Artikel 2
As from the date of the coming into for- Från och med den dag, då denna akt träce of this Instrument of Amendment the der i kraft, skall internationella arbetsorga- Constitution of the International Labour nisationens stadga ha ändrad lydelse i en- Organisation shall have effect as amended lighet med föregående artikek. in accordance with the preceding Article.
Article 3 Artikel 3
On the coming into force of this Instru- När denna akt trätt i kraft, skall internament of Amendment, the Director-Gencral tionella arbetsbyråns generaldirektör låta
of the International Labour Office shall upprätta en officiell text till internationella cause an official text of the Constitution arbetsorganisationens stadga med däri geof the International Labour Organisation as nom bestämmelserna i denna akt vidtagna modified by the provisions of this Instru- ändringar i två med hans underskrift vement to be prepared in two original copies, derbörligen bestyrkta originalexemplar. Av duly authenticated by his signature. One of dessa exemplar skall det ena deponeras i inthese copies shall be deposited in the archives ternationella arbetsbyråns arkiv och det of the International Labour Office and the andra översändas till Förenta nationernas other shall be communicated to the Secre- generalsekreterare för registrering enligt artary-General of the United Nations for tikel 102 av Förenta nationernas stadga. registration in accordance with Article 102 Generaldirektören skall tillställa envar av of the Charter of the United Nations. The internationella arbetsorganisationens med- Director-General shall communicate a lemmar bestyrkt avskrift av texten. certified copy of the text to cach of the Members of the International Labour Organisation.
Article 4 Artikel 4
Two copies of this Instrument of Amend- Två exemplar av denna akt skall underment shall be authenticated by the signa- tecknas av konferensens ordförande och av tures of the President of the Conference internationella arbetsbyråns generaldirektör and of the Director-General of the Interna- och skall därmed vara autentiska. Av dessa tional Labour Office. One of these copies exemplar skall det ena deponeras i internashall be deposited in the archives of the tionella arbetsbyråns arkiv och det andra International Labour Office and the other översändas till Förenta nationernas geneshall be communicated to the Secretary- ralsekreterare för registrering enligt artikel General of the United Nations for registra- 102 av Förenta nationernas stadga. Genetion in accordance with Article 102 of the raldirektören skall tillställa envar av inter- Charter of the United Nations. The Direc- nationella arbetsorganisationens medlemmar tor-Genceral shall communicate a certified bestyrkt avskrift av akten. copy of the Instrument to each of the Members of the International Labour Organisation.
Article 5 Artikel 5
1. The formal ratifications or acceptan- 1. De formella ratifikationerna eller godces of this Instrument of Amendment shall kännandena av denna akt skall översändas be communicated to the Director-General till internationella arbetsbyråns gencraldiof the International Labour Office, who rektör, som skall lämna meddelande till orshall notify the Members of the Organisa- ganisationens medlemmar därom. tion of the receipt thereof.
2. This Instrument of Amendment will 2. Denna akt skall träda i kraft i enligcome into force in accordance with the het med bestämmelserna i artikel 36 av inprovisions of article 36 of the Constitution ternationcella arbetsorganisationens stadga. of the Organisation.
3. On the coming into force of this In- 3. När denna akt trätt i kraft, har interstrument, the Director-General of the In- nationella arbetsbyråns generaldirektör att ternational Labour Office shall so notify all därom underrätta envar av internationella the Members of the International Labour arbetsorganisationens medlemsstater och Organisation and the Secretary-General of Förenta nationernas generalsckreterare. the United Nations.
The English and French versions of the De engelska och franska texterna till dentext of this Instrument of Amendment are na akt skall äga lika vitsord. equally authoritative.
Bilaga 2
Resolutioner
. Resolution om upptagande av Folkrepubliken Bangladesh såsom medlem av internationella arbetsorganisationen. Tu. Resolution om internationella arbetsorganisationens medverkan till skydd för och förbättring av arbetsmiljön. HI. Resolution om internationella arbetsorganisationens program för industriell verksamhet. IV. Resolution om likabehandling av migrerande arbetstagare m. m. . Resolution om kvinnliga arbetstagare. VIL Resolution om kolonialt förtryck, rasdiskriminering och kränkning av fackliga rättigheter som utövas av Portugal i Angola, Mozambique och Guinea (Bissau). VIL Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde av ett ämne med beteckningen ”Minimiålder för tillträde till arbete”. VILL Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde av ett ämne med beteckningen ”Sociala återverkningar av nya lasthanteringsmetoder i hamnar”. IX. Resolution om de sociala verkningarna av automation och annan teknisk utveckling. Xx. Resolution om Arabrepubliken Yemens oguldna avgifter. XI Resolution om medgivande för Bolivia att rösta. XIH. Resolution om medgivande för Arabrepubliken Yemen att rösta enligt artikel 13: 4 i internationella arbetsorganisationens stadga. XN. Resolution om fastställande av avgifter för nya medlemmar av internationella arbetsorganisationen. XIV. Resolution om ökat lån för finansiering av internationella arbetsorganisationens nybyggnad. XV. Resolution om ändrade bestämmelser för revision. XVI. Resolution om ändrade bestimmelser rörande tillsyn över och Investeringar i fonder m. m. XVIL Resolution om standardisering av budgetnomenklaturen. XVIII. Resolution om sammansättningen av internationella arbetsorganisationens administrativa domstol.
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 72060£