med förslag till riktlinjer för ett informationssystem om arbetsskador, m.m.
Regeringens proposition Prop. 1977/78: 74
1977/78: 74
med förslag till riktlinjer för ett informationssystem om arbetsskador, m. m.
beslutad den I december 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
PER AHLMARK
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föresläs att ett datorbaserat informationssystem om arbetsskador skall ersätta nuvarande yrkesskadestatistik fr.o.m. den I januari 1979. Syftet är att förbättra underlaget för arbetarskyddets förebyggande arbete. Arbetarskyddsstyrelsen föreslås bli huvudman för systemet.
Systemet skall i princip omfatta alla skador, fysiska och psykiska. som förvärvsarbetande och vissa andra grupper ådragit sig i arbetet. I dessa frågor samt när det gäller skyldigheten att anmäla inträffade skador föreslås samordning med vad som gäller inom arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet.
Den officiella årsstatistiken jämte analyser och kommentarer kommer enligt förslaget kunna publiceras ca ett är snabbare än för närvarande. dvs. [5—18 månader efter skadeårets utgång. Dessutom föreslås en kvartalsstatistik, som skall ge en översiktlig bild av skadeutvecklingen. Den beräknas
kunna vara färdig ca tre månader efter kvartalets utgång. Det stora beho-
vet som arbetarskyddsstyrelsen och andra myndigheter samt arbetsmark-
nådens parter. branschorgan, forskare m.fl. har av statistiska samman-
ställningar och annan information anpassad till den egna verksamhetens krav, kan enligt förslaget tillgodoses avsevärt bättre än för närvarande.
I Riksdagen 1977/78.1 samt. Nr 74
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-12-01
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson. Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren. Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten. Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Ahlmark
Proposition med förslag till informationssystem om arbetsskador
I Inledning
Genom beslut den 28 december 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman! med uppdrag att ut-
reda frågan om yrkesskadestatistikens utformning m.m. Utredningen an-
tog namnet yrkesskadestatistikutredningen ($S 1972: 04).
Handläggningen under departementen av arbetarskyddsfrågor fördes den 1 januari 1974 över på arbetsmarknadsdepartementet.
Utredningen lämnade i februari 1976 sitt betänkande (SOU 1976: 17) Skador i arbetet, statistik och annan information. Samtidigt med betänkandet överlämnades en departementsstencil (Ds A 1976: 3) Informationskällor om arbetsmiljöbetingad ohälsa m. m.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av datainspektionen, överbefälhavaren. socialstyrelsen. riksförsäkringsverket (RFV). statens trafiksäkerhetsverk. sjöfartsverket, statskontoret. statistiska centralbyrån (SCB). riksskatteverket, statens avtalsverk, statens personalnämnd (SPN), dåvarande universitetskanslersämbetet (numera universitets- och högskoleämbetet, UHÄ), produktkontrollnämnden, statens strålskyddsinstitut. miljödatanämnden, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) arbetarskyddsstyrelsen (ASS), styrelsen för arbetarskyddsfonden. ILO-kommittén, statens invandrarverk (SIV), statens industriverk (SIND), statens brandnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus län och Norrbottens län. Cen-
tralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Försäkringskasseförbundet,
Kooperationens förhandlingsorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogs-
! Överdirektören Olle Gunnarsson
och lantarbetsgivareföreningen. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunförbundet samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
UHÄ har överlämnat yttranden av vissa institutioner och fakulteter vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå samt från karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. LO har överlämnat yttranden av Svenska metallindustriarbetareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundeti. Försäkringskasseförbundet har överlämnat yttranden av vissa försäkringskassor. Länsstyrelsen i Malmöhus kän har överlämnat yttranden av Skånes Handelskammare och länets länsläkarorganisation.
2¶Översikt av nuvarande yrkesskadestatistik
2.1 Inledning
Officiell statistik över olycksfall i arbetet har funnits i vårt land sedan år
1906. Fram till år 1917 var försäkringen för olycksfall i arbete inte obligato-
risk vilket bl. a. bidrog till att statistiken var långt ifrån fullständig. I sam-
band med att försäkringen blev obligatorisk genom lagen (1916: 235) om
försäkring för olycksfall i arbete, uppdrog Kungl. Maj:t ät riksförsäkringsanstalten att utarbeta den årliga berättelsen Olycksfall i arbete som ingick i
Sveriges officiella statistik. Denna publikation omfattade fr. o. m. år 1936
även en redovisning av de yrkessjukdomar som medförde rätt till ersättning enligt lagen (1929:131) om försäkring för vissa sjukdomar.
Olycksfallsstatistiken hade två syften nämligen att tjäna som underlag dels för differentierade försäkringsavgifter motsvarande olycksfallsrisken inom olika näringsgrenar. dels för åtgärder ägnade att minska olycksfalls-
skyddssyftet fick större tyngd sedan riksförsäkringsanstalten fr.o.m. år 1938 övertagit uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen från socialstyrelsen. När arbetarskyddsstyrelsen inrättades år 1949 överfördes chefsskapet över yrkesinspektionen till styrelsen men riksförsäkringsanstalten hade kvar ansvaret för statistikproduktionen till dess det ny-
bildade riksförsäkringsverket år 1961 övertog huvudmannaskapet för arbetet med yrkesskadestatistiken. Den I januari 1955 ersattes 1916 och 1929
års lagstiftning av lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. samordnades då med den allmänna sjukförsäkringen. vilket väckte frågan om vad statistiken skulle omfatta och hur den skulle ordnas. En utredning tillsattes och avgav är 1955 ett förslag till omläggning och utbyggnad av sjuk- och yrkesskadeförsäkringsstatistiken.
Dåvarande departementschefen anförde i prop. 1956:1, bil. 7 att han,
med hänsyn till vad som framkommit under remissbehandlingen, inte var beredd att ta ställning till förslagen om yrkesskadestatistik. Möjligheterna
till ytterligare förenklingar borde undersökas. Tills vidare borde dock årsstatistik för arbetarskyddets och försäkringsinrättningarnas behov upprättas. Den föreslagna kvartalsstatistiken borde däremot inte komma till
ständ. I övrigt borde det ankomma på riksförsäkringsanstalten att med ted-
ning av utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter ytterliga-
re överväga hithörande frägor.
Frågan om vilken myndighet som skall svara för yrkesskadestatistikproduktionen har under åren prövats vid olika tillfällen.
En utredning om organisatoriska riktlinjer för svensk statistik företogs av 1956 ärs statistikkommitté (SOU 1959:33). Kommitténs huvudsakliga uppgift var att undersöka möjligheterna att samordna och centralisera den svenska officiella statistiken. Bl.a. övervägdes frågan att överföra yrkes-
skadestatistiken från riksförsäkringsanstalten till statistiska centralbyrån
(SCB). Kommittén tvekade emellertid inför en sådan åtgärd med hänsyn till den anknytning som statistiken hade till riksförsäkringsanstaltens administrativa verksamhet. Denna synpunkt underströks av riksförsäkrings-
anstalten.
I prop. 1960: 104 uttalades att riksförsäkringsanstalten tills vidare skulle utarbeta yrkesskadestatistiken. Departementschefen gjorde ett allmänt uttalande i riktningen, att det skulle finnas ett påtagligt samband mellan den statistik som produceras av en myndighet och denna myndighets administrativa verksamhet. för att statistikproduktionen skulle få förläggas utanför centralbyrån.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallande chefen för social-
departementet år 1967 en sakkunnig för att utreda frågan om yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. Utredningen, som antog benämningen utredningen angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m.m. överlämnade i september 1970 betänkandet (SOU 1970: 49) Yrkesskadeförsäkringens finansiering med förslag till ändrad finansieringsform för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen samt förslag till hur finansieringen av kostnader för förbättrade åtgärder i syfte att förebygga yrkesskador och annan ohälsa inom arbetsmiljön borde kunna ske genom bidrag från arbetsgivar-
na. På grundval av utredningens förslag föreslogs i prop. 1971: 22 vissa änd-
ringar i yrkesskadeförsäkringslagen m. m. som antogs av 1971 ärs riksdag. Detta innebar att nya regler infördes om yrkesskadeförsäkringens finansiering och att arbetarskyddet fick ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som skulle tas ut av arbetsgivarna i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften.
De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebar att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skulle finansieras enligt en för-
delningsmetod. Avgitterna för ett visst år skulle i princip täcka de löpande
utgifterna för försäkringen för samma år. Den tidigare riskgraderingen av premierna ersattes av en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats.
I sitt fortsatta arbete med yrkesskadestatistiken konstaterade utredningen (stencil 1971:55) att genomgripande förändringar planerades avseende yrkesskadeförsäkringen, särskilt dess administration. och att arbetet härmed väntades ge resultat mot mitten av 1970-talet. Enligt utredningens uppfattning var en bedömning av hur statistikfrågan borde lösas beroende av resultatet av detta arbete. Utredningen begränsade sig därför till att ge rekommendationer och att i övrigt redovisa vissa frågor som borde utredas
vidare.
2.2 Riksförsäkringsverkets statistik
Den av RFV utarbetade officiella yrkesskadestatistiken publiceras så-
som tidigare nämnts i serien Sveriges officiella statistik. där den sedan 1955 har titeln Yrkesskador. Den omfattar samtliga under året inträffade skador. som anmälts i vederbörlig ordning. Statistiken omfattar ett 30-tal tabeller efter olika indelningsgrunder. Man skiljer på arbetsolycksfall, färdolycksfall och yrkessjukdomar. Skadorna fördelas efter företagens näringsgren och storleksklass, vidare efter orsak. händelseförlopp och svårhetsgrad (övergående fall. invaliditetsfall och dödsfall). Uppgift lämnas bl. a. om antal sjukersättningsdagar och om invaliditetsgrader med fördel-
ning på yrken, näringsgrenar och orsaksgrupper. Fallen indelas efter den
skadades kön och ålder. Vidare sker en uppdelning efter månad och veckodag då skadan inträffat samt efter det antal timmar. som vid olyckstillfället förflutit från arbetsdagens (skiftets. vaktens) början. Slutligen grupperas fallen med hänsyn till skadans lokalisation och art inom olika yrkesgrupper och i fråga om invaliditets- och dödsfall efter diagnos enligt läkarintyg. Yrkessjukdomarna indelas inom varje näringsgren i sjukdomsgrupper enligt särskilt schema. Hudsjukdomarna redovisas separat med hänsyn till orsakande ämnen eller art av inverkan. Även vissa frekvenstal för olika näringsgrenar och olycksfallsorsaker eller kombinationer av dessa äskådliggörs i ett antal tabeller.
Utgångsmaterialet för framställningen av yrkesskadestatistiken är i första hand den skadeanmälan som arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren är skyldig att på särskild blankett inge till allmän försäkringskassa. Anmälan skall göras om skadan medfört eller kan antas medföra rätt till sjukpenning från allmän försäkringskassa eller ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen och efter den 1 juli 1977 arbetsskadeförsäkringslagen resp. lagen om statligt personskadeskydd.
Beträffande de skador, som slutregleras av allmän försäkringskassa inom den s. k. samordningstiden utan att frågan uppkommit. att ersättning skall utgå från arbetsskadeförsäkringen, vidarebefordrar försäkringskassorna inkomna anmälningar en gång i månaden till RFV. sedan samordningstiden för dem utgått.
Skadeanmälningar, för vilka fråga uppkommit att ersättning skall utgå
från REV överlämnas till verket för reglering. I dessa fall utgör verkets handlingar det material på vilket statistiken har att bygga.
När det gäller att beräkna frekvens- och svårhetstal i yrkesskadestatisti-
ken utnyttjas de uppgifter som arbetsgivarna är skyldiga att lämna till REV
för beräkning av avgiftsunderlag för bl.a. allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring. Såsom en kompensation för den minskning i statistikens
användbarhet som den låga specifikationsgraden i näringsgrensindelningen och schematistieringen I dess tillämpning medför har i yrkesskadestatisti-
ken för åren 1960. 1961. 1965 och 1970 som ett komplement också genomförts en indelning av skadorna efter den skadades yrkestillhörighet. Antal skadefall inom skilda yrken har ställts i relation till antalet anställda enligt 1960, 1965 och 1970 års folkräkningar Avsikten är att i 1975 års yrkesska-
destatistik redovisa skadorna efter yrke med utnyttjande av 1975 års folkräkning.
Utöver den officiella yvrkesskadestatistiken utarbetar RFV vissa andra redogörelser rörande yrkesskador och yrkesskadeförsäkring.
Årligen uppgörs i samband med de försäkringstekniska räkenskaperna
valid- och efterlevandebestånd i fråga såväl om yrkesskador som skador enligt till yrkesskadeförsäkringen anslutna författningar liksom vissa tablåer över försäkringsverksamhetens ekonomiska förhållanden.
Som biprodukter uppgörs regelbundet särskilda statistiska sammanställ-
ningar angående yrkesskadeförsäkringen till Statistisk arsbok och ett flertal andra svenska och utländska publikationer såsom Svensk Försäkrings-
årsbok, Nordisk statistisk skriftserie. The Statesman's Yearbook samt Year Book of Labour Statistics.
Varje månad sammanställs även uppgifter på antalet inkomna arbetsskadeanmälningar till försäkringskassorna eller direkt till RFV.
Slutligen framställer RFV speciella statistiska redogörelser av skilda slag på begäran av myndigheter. institutioner eller enskilda inom ramen för
redan bearbetat material.
2.3¶Övrig yrkesskadestatistik
Arbetarskyddsmyndigheternas staustik
Den statistik arbetarskyddsstyrelsen framställer har huvudsakligen tillkommit som underlag för det förebyggande arbetet, exempelvis vid utarbe-
tande och uppföljning av anvisningar. Statistiken används också i plane-
ringen av tillsynsarbetet i yrkesinspektionsdistrikten och som underlag för
upplysnings- och informationsverksamhet samt vid behandlingen av vissa
ärenden.
Materialet för statistiken utgörs huvudsakligen av yrkesskadeanmälningar. Detta innebär att materialet är nägot mer omfattande än underlaget
för den olficiella statistiken vilken enbart omfattar godkända yrkesskador.
Verksamheten inom arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning är i princip
organiserad enligt två olika huvudlinjer. Man arbetar antingen branschspe-
cifikt (t.ex. skogssektionen) eller är specialinriktad på olika slag av maskiner, anordningar etc. (t. ex. sektionen för lyft- och transportanordningar). Specialistansvaret omfattar maskiner och anordningar av ifrågavarande typ oavsett i vilken bransch de används.
Statistik för de branschspecifika behoven framställs oftast genom spe-
cialbearbetningar av de till yrkesinspektionen insända yrkesskadeanmälningarna. Statistiken sammanställs årligen och utkommer inom ett halvt till ett år efter skadeårets slut.
Den specialinriktade statistiken bygger huvudsakligen på särskilda uppgilter som inhämtas från arbetsgivarna, när man genom yrkesskadeanmälningar fått vetskap om att en yrkesskada inträffat. Härigenom får man en mycket detaljerad information om den inträffade yrkesskadan.
De två specialinspektionerna inom yrkesinspektionen, tillsynsmännen över elektriska starkströmsanläggningar och sprängämnesinspektören, sammanställer statistik över yrkesskador inom resp. arbetsområde. Stati-
stiken används främst inom tillsynsarbetet men också som underlag för anvisningsarbetet inom industriverket och arbetarskyddsverket.
Sjöfartsverket sammanställer årligen en redogörelse för yrkesskadefall inom sjömansyrket. Statistik används som underlag för föreskrifter som verket utfärdar, för prioritering av sjöfartsinspektionens arbete samt för information och undervisning.
Arbetsmuarknadens yrkesskadestatistik
Förutom den officiella yrkesskadestatistiken görs en mängd interna statistiska sammanställningar inom statliga verk, branschorganisationer och företag.
Statliga verk med egen yrkesskadestatistik är följande: arbetsmark nadsverket. domänverket, luftfartsverket, postverket. statens vattenfallsverk. statens vägverk, televerket och statens järnvägar.
De statliga verkens yrkesskadestatistik omfattar samtliga anställda. Ofta bygger denna statistik på RFV-blanketten eller på den s.k. SAF-blanketten som nämns i det följande. Indelningar görs utifrån de verksamheter som bedrivs inom verken samt de skadades sysselsättning vid skadetillfället. I vissa fall görs dessutom speciella orsaksindelningar.
Inom LO- och SA F-området gör följande förbund egen statistik: inom
LO, Svenska målareförbundet och Svenska pappersindustriarbetareförbundet samt inom SAF Elektriska arbetsgivareförbundet. Motorbranschens arbetsgivaretörbund, Järnbruksförbundet, Smidesverkstädernas arbetsgivareförbund,. Sveriges stuvareförbund och Verkstadsför-
eningen. |
För företagsintern yrkesskadestatistik finns ett standardiserat system. som utarbetats av arbetarskyddsnämnden. En sammanställningsblankett
och en blankett Rapport om yrkesskada eller tillbud finns för detta ändamål. Dessa blunketter kan rekvireras via SAF och kallas därför SA F-blanketterna.
Branschorgan och partssammansatta organ med egen statistik är: Bygg-
hälsan. Svenska gruvföreningen och Svenska kommunförbundet. Även
vissa företag gör egen yrkesskadestatistik. Viss yrkesskadestatistik upp-
rättas också i anslutning till arbetsmarknadsparternas trygghetsförsäkring
(TFY).
Genomgående för arbetsmarknadens yrkesskadestatistik är att den utkommer relativt snabbt efter skadeårets utgång (1/2—1 år).
3¶Yrkesskadestatistikutredningens förslag
3.1 Inledning
Utredningsarbetets huvudsakliga syfte har varit att sedan betydelsen av yrkesskadestatistiken för yrkesskadeförsäkringens del minskat tillgodose angelägna önskemål om sådana förbättringar av statistiken att den blir bia hjälpmedel för bedömningar och ställningstaganden när det gäller insatserna för en tillfredsställande arbetsmiljö. I samband härmed skulle även vissa andra frägor såsom yrkesskadestatistikens administration, angelägenheten av en snabb redovisning av uppgifter om inträffade yrkesskadefall, m. m. utredas.
Utredningen framhåller bl.a. att de uppgifter om yrkesskador som insamlas via yrkesskadeförsäkringen i dag är det enda samlade materialet om skador som inträffar i arbetsmiljön. Uppgifterna bör därför registreras och behandlas på ett sådant sätt att de i så stor omfattning som möjligt kan användas i det förebyggande arbetarskyddet. Detta innebär bl. a. att man vid sidan av den officiella och mer översiktliga yrkesskadestatistiken mås-
te skapa möjligheter för specialbearbetningar av hela materialet eller delar därav. Utredningen anser därför att man måste skapa ett system som förutom att möjliggöra statistiska bearbetningar även medger framtagning av
enskilda skadeanmälningar eller skadeanmälningar för grupper av skadefall som kan vara av intresse för ytterligare analyser.
Detta system, som utredningen kallar informationssystem om yrkesska-
dor. föreslås omfatta dels ett centralt ADB-baserat register som främst
skall användas för yrkesskadestatistik och som i koncentrerad form skall
innehålla de uppgifter som inhämtats i yrkesskadeanmälan. dels ett regis-
ter som innehåller skadeanmälningarna. Målet för informationssystemet om yrkesskador är enligt utredningen att skapa underlag för arbetarskyd-
dets förebyggande arbete.
3.2 Informationssystemets omfattning Yrkesskadebegreppet
Yrkesskadestatistikutredningen föreslär för sin del att informationssystemet om yrkesskador skall omfatta alla yrkesskador. Förutom sådana skador som tidigare föll under yrkesskadeförsäkringen avser utredningen här också skador som inte lett till ersättning från yrkesskadeförsäkringen
men givit upphov till lyte eller men. Anmälningsskyldigheten skall därför
vara generell. Som en följd av detta vidgade yrkesskadebegrepp kommer antalet skador som klassas som yrkessjukdomar att öka och man fär därigenom möjlighet att på ett helt annat sätt än tidigare belysa yrkessjukdo-
marna och därmed sammanhängande exponering för olika faktorer i ar-
betsmiljön. Någon förändring av olycksfallsbegreppet föreslås inte. Yrkesskadestatistikutredningen har emellertid övervägt möjligheterna att till informationssystemet också inhämta uppgifter om bagatellskador och tillbud för att därmed få ett förbättrat underlag för arbetarskyddet. Utredningen konstaterar emellertid att det f.n. inte är praktiskt genomförbart inom rumen för en allmän riksomfattande statistik på ett statistiskt tillförlitligt sätt fånga in alla dessa stag av uppgifter. Utredningen framhåller dock vikten av att man inom olika branscher och företag bygger upp rutiner som kan
fånga in information om risker via uppgifter om bagatellskador och tillbud.
Härigenom kan man erhålla ett förbättrat underlag för det lokala skvyddsarbetet. Personkrets
Yrkesskadestatistikutredningen anser att informationssystemet om yrkesskador skall omfatta alla personer som drabbats av skador i arbetslivet. Detta innebär att även familjemedlemmar kommer att omfattas av systemet i den mån de är försäkrade enligt vrkesskadeförsäkringen. För ensam företagare föreslås samma generella anmälningsplikt som för arbetsgivare. Studerande under yrkesutbildning föreslås omfattade av systemet liksom värnpliktig personal m. fl. Utredningen framhåller dock att inordnandet av skador bland värnpliktig personal m.fl. i informationssystemet bör behandlas i särskild ordning. Beträffande vårdtagare föreslås ingen anmälningsskyldighet. bö |
Här bör tilläggas att genom lagarna om arbetsskadeförsäkring och om statligt personskadeskydd som trätt i kraft den I juli 1977 har den skyddade personkretsen utvidgats avsevärt. Lagen (1970:380) om arbetsskadeförsäkring (omtryckt 1977: 264) omfattar förutom arbetstagare också egenföretagare och uppdragstagare. Arbetsskadeförsäkringen gäller även dem som genomgår utbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd omfattar personer som skadats under militärtjänst, civilförsvarstjänst och räddningstjänst samt under vistelse på anstalt. Den omfattar även anhällna
och andra som mer kortvarigt tas in i anstalt. häkte eller polisarrest.
2t Riksdagen 1977[78.1 samt. Nr 74
Anmälan av yrkesskada
Utredningen föreslår att liksom nu gemensam blankett skall användas både för yrkesskadeförsäkringen och för informationssystemet om yrkesskador. Anmälan sker till den försäkringskassa vid vilken den skadade är inskriven. Skyddsombudet och. om så är möjligt. den skadade bör delta i utredningen och signera anmälan. Utredningen föreslår att en tidsgräns för att avge anmälan sätts vid I4 dagar. Anmälningsskyldigheten föreslås liksom nu åvila arbetsgivaren.
3.3¶Uppgifter i informationssystemet
Yrkesskadeanmälans innehåll m.m.
Utredningens förslag till innehåll i yrkosskadeanmälan har utarbetats med utgångspunkt från användarnas behov och önskemål. Ett krav från deras sida är att man överger den grova näringsgrensindelningen i dagens yrkesskadestatistik där verksamheten klassificeras' lika för hela företaget. I stället bör verksamheten inom företagens olika enheter åsättas en nä-
ringsgrenskod. Utredningen har valt att som minsta enhet vid näringsgrensklassifikation använda arbetsstället enligt den av SCB fastställda definitionen, dvs. en lokalt eller funktionellt avgränsad produktionsenhet eller
motsvarande inom företaget.
En övergång till standard för svensk näringsgrensindelning (SND föreslås. Därigenom ges förutsättningar för jämförelse med annan officiell statistik. Uppgifter om näringsgren på arbetsställenivå inom olika företag kan hämtas från SCB:s centrala företagsregister tillsammans med uppgifter om arbetad tid. Detta gör det möjligt att erhålla underlag för beräkning av den relativa yrkesskadefrekvensen på arbetsställenivå. SNI är emellertid uppbyggd för att klassificera ekonomiska produktionsenheter och blir därför ibland för grov för arbetarskyddsändamål. Detta medför att uppgifter ock-
så behöver inhämtas för att kunna göra en indelning efter den specifika
sysselsättning den skadade hade vid skadetillfället oberoende av branschtillhörighet. Ett annat behov från arbetarskyddssynpunkt är att kunna skilja på normal drift och produktion ä ena sidan och reparationer, service. montering etc. ä andra sidan. De uppgifter man inhämtar bör göra det möjligt att. förutom sysselsättningen. också kunna redovisa arbetets art och för vissa arbeten också arbetsmoment. Dessa uppgifter bör ses som en komplettering till yrkesuppgiften som också skall inhämtas.
Den för arbetarskyddet viktigaste funktionen med det föreslagna informationssystemet är att kunna belysa yrkesskadornas antal och orsaker.
Utredningen föreslär att skadeanmälan skall bestä av frågor med bundna
svarsalternativ samt vidare en uppmaning till beskrivning av skadans uppkomst, händelseförlopp m. m. Frågorna gäller var den skadade befann sig, hans sysselsättning samt vilka maskiner, verktyg. kemiska ämnen etc. som inverkade vid händelseförloppet m. m. Uppgifter om den skadades löne-
form, arbetstid och arbetstidens förläggning samt vid vilken tidpunkt skadan inträffade avses också inhämtas. Även uppgifter om den skadades erfarenhet är av intresse påpekar utredningen. nämligen dels den erfarenhet den skadade har av verksamheten i stort och dels den utbildning för och erfarenhet av det arbete vid vilken skadan skedde. Uppgifter om den skadade erhällit instruktion och information om det aktuella arbetet skall också inhämtas. Nu nämnda uppgifter skall i koncentrerad form överföras till ett ADB-register.
Utredningen anser att det slutliga innehållet i yrkesskadeanmiälan skall
bestämmas först efter det förslaget utprovats i praktiken. Därför föreslås
att arbetarskydds verket i samarbete med RFV och SCB genomför viss försöksverksamhet. Det skall därför ankomma på arbetarskyddsstyrelsen och REV att fastställa formulär för yrkesskadeanmälan.
Utredningen konstaterar slutligen att vissa intressenter önskar att i informationssystemet skall ingå uppgifter om miljöfaktorer som ljusförhållanden. buller. klimat. förekomst av kemiska ämnen och vibrationer, Utredningen framhäller emellertid att användbara uppgifter om sådana förhållanden kräver direkta mätningar vilket skulle ställa alltför höga krav på resurser i form av miätteknisk personal och tillgång till apparatur på arbetsplatserna. Utredningen pekar dock på att möjligheter på sikt finns att kunna erhälla sådana uppgifter genom det arbetsställeregister som byggs upp inom ramen för miljövärdens informationssystem (MI 08).
3.4 Statistik och annan information
Toch med att utredningen föreslår en övergång till svensk näringsgrens-
indelning med klassificering på arbetsställenivå, vilket sker med hjälp av
SCB:s centrala företagsregister, kan arbetstidsuppgifter erhållas därifrån. Produktionstiden kan därigenom förkortas avsevärt.
Råtabeller kan finnas tillgängliga ca 12 månader efter skadeårets utgång. En fullständig ärsstatistik med analyser och kommentarer beräknas enligt utredningen kunna publiceras I5 till 18 månader efter skadeårets utgäng i stället för nuvarande två och ett halvt år. Publicering föreslås ske i serien
Sveriges officiella statistik. Trots en sådan förkortning finns enligt utred-
ningen behov av en snabbstatistik som föreslås omfatta ett kvartal. Utred-
ningen påpekar dock att en kvartalsstatistik minskar i värde om inte samtidigt antalet arbetade timmar under kvartalet kan redovisas. En sådan redo-
arbetad tid från ett kvartal vill ett annat redovisas. Kvartalsstatistiken beräknas kunnu publiceras ca tre månader efter kvartalets utgång, detta
föreslås ske i serien Statistiska meddelanden. Huvudtanken i utredningens förslag är att den officiella statistiken skall bestä av tabeller av mer översiktlig karaktär som ger information om skadesituationen i stort. Där-
utöver skall de olika intressenterna ha möjlighet att erhålla särskilda uttag
ur yrkesskaderegistret utifrån deras behov av information. På detta sätt
kan statistiken anpassas till den enskilde konsumentens behov. Sådana konsumenter är främst arbetarskyddsverket. riksförsäkringsverket. socialstyrelsen, sjöfartsverket. SCB m.fl. myndigheter, arbetsmarknadens parter. partsorgan. forskare etc. Eftersom arbetarskyddsverket i sin verksamhet behöver omfattande och detaljerad statistik torde denna i många fall också kunna tillgodose andra konsumenters behov. I den mån så inte är fallet bör enligt utredningen varje konsument själv bekosta önskade ut-
tag. Arbetarskyddsstyrelsen bör kunna bistå konsumenterna med informa-
tion och råd angående en sådan statistik.
Utredningen föreslår att det bör finnas möjlighet för arbetarskyddsstv-
relsen att ur ADB-registret erhålla identifierade uppgifter om skadefall. Sä-
dana uppgifter kan exempelvis behövas för manuella specialbearbetningar. Yrkesskadeanmälningarna bör därför förvaras I ett manuellt register.
Utredningen har i tilläggsdirektiv erhållit i uppdrag att undersöka i vil-
ken utsträckning det är möjligt att förbättra undertaget för åtgärder på arbetsmiljöns område genom olika former av tillgänglig statistik eller annan redovisning av sjukdom eller ohälsa som kan ha samband med arbetet men som inte är yrkessjukdom I yrkesskadeförsäkringens mening.
Utredningen har med anledning härav kartlagt de register inom sjukvården och angränsande områden. vilka kan tänkas innehålla uppgifter om individers hälsotillstånd. Även register med uppgifter om förhållandet mellan exponering för en viss faktor i arbetsmiljön och dess följder för människan har inventerats. Med hänsyn till de många och ur aktualitetssynpunkt goda register som finns i Sverige torde det enligt utredningen finnas bättre förutsättningar än i de flesta andra länder att få fram underlag på vilka beslut om fortsatta miljöförbättrande åtgärder kan bygga. Utredningen har av tidsskäl inte utarbetat något konkret förslag utan föreslar att ett förtsatt utredningsarbete kommer till ständ i lämpliga former.
3.5 Organisatoriska fragor m. m. Huvudman för informationssystemtet
Yrkesskadestatistikutredningen föreslår att arbetarskyddsstyrelsen blir huvudman och registeransvarig för informationssystemet för yrkesskador. SCB föreslås få i uppdrag att svara för statistikproduktionen. För att tillgodose de olika avnämarnas behov av information om yrkesskador föresläs att en samrädsgrupp ullsätts med uppgift att biträda huvudmannen med synpunkter på informationssystemets innehåll och utveckling. Denna samrädsgrupp föreslås bestå av representanter för arbetsmarknadens parter samt för de myndigheter som är berörda av statistiken antingen som användare av eller producent för statistiken. För att underlätta det löpande sumarbetet mellan arbetarskyddsstyrelsen och SCB föreslår utredningen dessutom att en produktionsteknisk ledningsgrupp tillsätts.
Yrkesinspektionen
I enlighet med vad tidigare nämnts skall anmälan om yrkesskada enligt utredningsförslaget insändas till den försäkringskassa i vilken den skadade är inskriven. Försäkringskassan har att vidarebefordra ett exemplar av anmäålan till yrkesinspektionen. Innan så sker skall försäkringskassan liksom nu kontrollera att anmälan fullgjorts riktigt. I samband därmed skall kassan bedöma huruvida den anmälda skadan är yrkesskada. Det påpekas i betänkandet att försäkringskassan i huvuddelen av fallen utan närmare utredning kan avgöra om en yrkesskada föreligger. I mera tveksamma fall måste t.ex. läkarintyg och eventuellt andra handlingar infordras. För atl inte fördröja statistikproduktionen måste skadeanmälan inom sju dagar av kassan överlämnas till yrkesinspektionen där enligt utredningen kodning av anmälan skall ske. Detta innebär att även de tveksamma fallen vidarebelordras till yrkesinspektionen. Den senare gjorda slutliga bedömningen. som bl. a. innefattar uppgifter om diagnos. sjukskrivningstidens längd. beslutad invaliditet samt inträffat dödsfall. skall enligt utredningen sändas direkt ull SCB i dess egenskap av statistikproducent.
Den personal som skall koda anmälningarna om yrkesskador måste enligt utredningen ha goda kunskaper om den lokala arbetsmiljön. Utredningen föreslår därför att kodningen förläggs till yrkesinspektionen. Häri-
genom uppnås också fördelen av närhet till arbetsplatserna där skadorna
inträffat. Kodningspersonalen kan samarbeta med de inspektörer som kän-
ner till maskinpark, allmänna miljöförhållanden samt arbetets organisation
på arbetsstället och kan därigenom på ett säkrare sätt bilda sig en uppfattning om vad som hänt. För att motarbeta de nackdelar som följer av en decentraliserad kodning. främst i form av risk för oenhetlighet, behövs väl genomarbetade kodningsinstruktioner och någon form av centralt styrd utbildning för personalen. Vidare kommer central kontrollkodning att behö-
vas.
Kodningspersonalen har att kontrollera att anmälningarna är fullständigt ifyllda och om det behövs införskaffa ytterligare uppgifter. I mera svårtolkade fall skall kodaren ta kontakt med den yrkesinspektör som känner till företaget där skadan inträffat för att få hjälp med att tolka den beskrivning som finns I anmälan.
Därefter kodas unmälningarna och översänds kontinuerligt till SCB för dataregistrering. För kontrollkodning och senare arkivering skickas kopia av den färdigkodade anmälan, ull statistikenheten på arbetarskyddsstyrelsen. Utredningen beräknar att kodningsarbetet kräver en insats motsvarande 15 årsarbetskrafter.
Arbetarskyddsstyrelsen
Utredningen föreslår att arbetarskyddsstyrelsen i sin egenskap av huvudman för informationssystemet ansvarar för yrkesskaderegistret och anger de innehållsmässiga förutsättningarna för statistiken, Utredningen
föreslår att en statistisk enhet inrätias inom arbetarskydsstyrelsen.
I:nheten skall i samråd med experter inom arbetarskyddsstyrelsen och SCB bygga upp och utveckla klassifikationssystemen med arbetarskyddsinnehäll. I samarbete med SCB skall enheten också upprätta instruktioner och utbilda personal för kodningen ute i yrkesinspektionsdistrikten. Det skall vidare ankomma på enheten att ansvara för informationssystemets
uppläggning och innehåll. Enheten skall kunna tolka och analysera statisti-
ken och slå larm då statistiken utvisar för ändringar i skadebilden. Enheten
skall även sumordna övriga enheters behov av information om yrkesska-
dor samt initiera undersökningar kring yrkesskador.
Speciella uttag ur införmationssystemet om yrkesskador kommer utt behövas bäde för arbetarskyddsverket och övriga konsumenter. Enheten skall ansvara för hur sådana uttag skall göras. Enheten skall även i övrigt lämna upplysningar om statistiken och hjälpa övriga konsumenter med t.ex. analys av statistiken. Inom enheten skall också som tidigare nämnts utföras viss kontrollkodning av yrkesskadeanmälningarna för att säkerställa enhetlighet. |
Den föreslagna statistikenheten skall enligt utredningen bestä av en chef. tre handläggare och fyra övriga.
Statistiska centralbyrån
SCB skall enligt utredningens förslag vara producent av yrkesskadestatistiken. Detta innebär att SCB enligt av arbetarskyddsstyrelsen angivna förutsättningar skall ansvara för planering och genomförande av statistikproduktionen. Häri ingar bl. a. kodning av från försäkringskassan erhällna uppgifter om frånvarotidens längd. diagnos. invaliditet och dödstall. SCB skall vidare svara för dataregistreringen av såväl dessa uppgifter som de som tidigare kodats av yrkesinspektionen. Registret skall också kompletteras Med uppgifter som hämtas från bl. a. centrala företagsregistret. Stora delar av sistnämnda arbete kan göras maskinellt men vissa mindre delar kräver manuell hantering. SCB skull också svara för programmering och den tekniska framtagningen av tabeller och spectaluttag. Tabellerna skall därvid förses med erforderliga kommentarer om materialets fullständighet.
uppgifter om bortfall. eventuella mitfel etc. samt de konsekvenser detta för med sig för användningen av materialet. Som förut nämnts skall en produktionsteknisk ledningsgrupp tillsättas
för att underlätta det löpande samarbetet mellan arbetarskyddsstyrelsen och SCB. Utredningen anför också att en ämnesinriktad funktion behöver inrättas vid SCB.
Kostnader
Utredningen redovisar en beräkning av de kostnader som införandet av
informationssystemet och driften av detta. inkl. publiceringen av vrkesskadestatistiken. medför. Härtill kommer icke beräknade kostnader inom
företagen. yrkesinspektionen m.fl. Dessa kostnader torde dock enligt utredningen vara I stort sett jämförbara med motsvarande kostnader inom nuvarande system. Engångskostnader
kronor
| Försöksverksamhet samt utveckling av standarder för indelningar | 390.000 |
| Utbildning av kodare | 150 000 |
| Uppläggningskostnader | 500 000 |
Summa 1040 000
Driftkostnader
Personalkostnader
| — statistisk enhet vid arbetarskyddsstyrelsen | 700 000 |
| — kodarna | 1000-000 |
| = statistikproducenten (SCB) | 550 000 |
Databearbetningar m. m.:
| dataregistrering | 360 000 |
| — officiell statistik | 50000 |
| — riktad statistik | 350000 |
| —- Övrigt | 200 000 |
| Publicering m. m. | 00-000 |
Summa 3510 000
Som en jämförelse påpekar utredningen att kostnaderna för framställningen av yrkesskadestatistiken hos riksförsäkringsverket år 1975 uppgick till drygt 1.5 milj.kr.
4¶Remissyttrandena
4.1 Allmänna synpunkter
Utredningens förslag har över lag fått ett mycket gott mottagande hos remissinstanserna. Dessa understryker behovet av en tillförlitlig statistik. Detta väller såväl för att belysa arbetsmiljöns effekter på arbetstagarna som för att kunna förebygga olycksfall och ohälsa i arbetsmiljön.
LO framhåller bl.a. att fackföreningsrörelsen sedan länge krävt bättre yrkesskadestatistik. Bakgrunden till de fackliga kraven har bl. a. varit att en betydande underregistrering kunnat konstateras av framför allt yrkessjukdomar. Ur facklig synpunkt är det angeläget att utvecklingen av
olycksfall och yrkessjukdomar kan följas så att ett faktaunderlag erhålls
för prioritering av åtgärder på arbetsmiljöns område. LO instämmer därför i utredningens målsättning att åstadkomma en arbetarskvddsanpassad yrkesskadestatistik. I första hand är det angeläget att statistiken kan användas för intensitierade insatser på arbetsmiljöområdet och för att få möjligheter att utvärdera vidtagna atgärder.
TCO tillstyrker utredningsförslaget och understryker att det föreslagna yrkesskadebegreppet kommer att innebära en viktig och angelägen förbättring av informationen av yrkesskador. Liknande synpunkter anförs av
SACOISR och SAF. Organisationerna hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag att samla tillgänglig information om yrkesskador hos en ansvarig myndighet som även får resurser för statistisk bearbetning och annan forskning kring yrkesskadeproblematiken.
Statistiken bör enligt SAF utformas på ett sådant sätt att uppgifterna kan
bli till praktisk nytta och stöd i det förebyggande arbetarskyddet.
Landstingsförbunder godtar i stort sett utredningstörslaget. Förbundet framhåller bl. au. utt landstingen vid sidan av de förpliktelser som åvilar dem som arbetsgivare enligt lag är skyldiga att ta hand om vårdsökande.
Landstingen har därför starka intressen att bevaka när det gälter att upp-
täcka och eliminera miljöfaktorer som framkallar sjukdomstillstånd. Svenska kommunförbundet konstaterar med tillfredsställelse att förslaget är så utformat att det svarar mot de olika behov och önskemål av statistik som användare har i sin arbetarskyddsverksamhet.
Arbetarskvyddsstyrelsen understryker kraftigt det av utredningen påvisade behovet av en ny yrkesskadestatistik som underlag för det förebyggande arbetarskyddet. Styrelsen ställer sig också bakom de principer för en sådan statistik som utredningen lagt fram bäde när det gäller systemets omfattning och dess innehåll. Styrelsen är också beredd att i enlighet med utredningsförslaget påta sig huvudmannaskapet för yrkesskadestatistiken. Även sjöfartsverket , som är ansvarig tillsynsmyndighet i fråga. om de om-:
bordanställdas arbets- och fritidsmiljö. är positiv till utredningsförslaget.
Socialstyrelsen anser det vara värdefullt att utredningen försökt åstadkomma ett så heltäckande underlag som möjligt för att ge en bild av skademönstret i arbetet och därjämte eventuella risker för olika skador.
UHAÅÄ . som inhämtat yttranden från en rad läroanstalter. framhåller särskilt nödvändigheten av att yrkesskadestatistiken blir lätt tillgänglig för säväl utbildnings- som förskningsändamäl. Härigenom underlättas utredningar om arbetsmiljöproblem.
Statskontoret delar utredningens uppfattning att ett informationssystem med uppgifter från yrkesskadeanmälningarna utgör ett nödvändigt hjälpmedel i arbetarskyddsstyrelsens förebyggande arbete. Liknande synpunk-
ter anförs av REV som också ansluter till utredningens uppfattning att sys-
temet bör göras så öppet och flexibelt att framtida behov av information kan tillfredsställas.
SCB som anser att yrkesskadestatistiken bör rustas upp i enlighet med
utredningens förslag, betonar vikten av att den officiella statistiken utformas med hänsyn till flera olika intressenters synpunkter och önskemål.
4.2 Informationssystemets omfattning
Utredningens förslag att begreppet yrkesskada skall avse varje skada.
alltså även psykiska. som uppkommer till följd av skadlig inverkan i arbe-
tet tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Socialstyrelsen. SPN. SACOISR. TCO m.fl. stryker under förslaget att även psykisk ohälsa skall inordnas i informationssystemet. TCO ser utredningens förslag, att psykiska och psykosomatiska sjukdomar orsakade av psykisk påfrestning i arbetet skall omfattas av yrkesskadebegreppet. som en viktig och angelägen förbättring av informationen om yrkesskador. Liknande synpunkter anförs av SACO/SR.
Förslaget, att alla personskador 1 arbetsmiljön oavsett om de föranlett ersättning från försäkringen, skall ingå i informationssystemet, tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan, däribland LO, TCO. arbetarskyddsstyrelen och socialstyrelsen. LO understryker vikten av alt skador som inte föranlett sjukskrivning men väl lyte eller men, sveda eller värk redovisas. LO kan inte acceptera att så viktiga grupper av yrkesskador som exempelvis bullerskador och cksem inte skulle framkomma i statistiken. I dessa fall blir den skadade ofta inte sjukskriven.
Utredningens överväganden om möjligheterna att också inhämta uppgifter om bagatellskador och tillbud tas upp av flera remissinstanser. Socialstyrelsen poängterar vikten av att man i förebyggande syften genom t.ex. specialstudier söker få en uppfattning om 1 första hand tillbud då dessa kan indikera verkligt allvarliga risker i arbetsmiljön. Liknande syn-
punkter anförs av SACOJSR. Flertalet remissinstanser har förståelse för
de svårigheter som än så länge föreligger i detta hänseende. LO anser det vara en uppgift för arbetarskyddsmyndigheterna att få till stånd rutiner och informationssystem inom företag och branscher beträffande bagatellskador och tillbud. Sådan information kommer att bli av stort värde för det lokala skyddsarbetet. Även Landstingsförbundet understryker värdet av denna information. SFO anser att uppgifter om bagatellskador vid tillbud är så värdefulla att de kan motivera ett system för registrering. TCO framhåller att det skulle vara värdefullt för det förebyggande arbetsmiljöarbetet om bagatellskador och tillbud ingick i informationssystemet. Den pägäende utbyggnaden av företagshälsovården bör som utredningen påpekat ge väsentligt bättre förutsättningar för en sådan vidgad information. Liknande synpunkter anförs av SPN.
Personkretsen
Utredningens förslag att utöver alla arbetstagare också ensamföretagare och värnpliktiga skall omfattas av informationssystemet tillstyrks eller
lämnas utan erinran av remissinstanserna, däribland LO, TCO. SACOISR
och en rad myndigheter. LÖ och TCO finner det viktigt att personkretsen vidgas i enlighet med förslaget till arbetsmiljölag. SACO/SR finner det glädjande att utredningen föreslagit en utvidgning av personkretsen till att även omfatta fria yrkesutövare. Socialstyrelsen befarar dock en viss un-
derrapportering hos ensamföretagarna. SCB förordar specialundersök-
ningar i syfte att studera anmälningsfrekvensen hos bl. a. ensamföretagar-
3 Riksdagen 1977/[78.1 saml. Nr 74
na. LRF understryker i sitt remissyttrande vikten av att alla företagare och inte endast ensamföretagare skall ingå.
Uppgilisskyldighetens fullgörande
Utredningens förslag att anmälan om imträffad yrkesskada skall vara gemensam för såväl informationssystemet som för yrkesskadeförsäkringen tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. SAF finner det
praktiskt med endast en blankett. Även förslaget att skyddsombudet och om så är möjligt den skadade själv bör delta i utredningen kring ett inträffat skadefall tillstyrks genomgående. LO betonar i detta sammanhang att det
kan vara svårt för en ansvarig arbetsledare att objektivt medverka i utred-
ningsarbetet. Förutom skyddsombudet bör därför i första hand exempelvis personal inom företagshälsovärden anlitas. LO finner det också angeläget att anvisningar utarbetas för hur skadeanmälan skall ifyllas och att utbildning ges om hur utredningsarbetet skall genomföras. Liknande synpunkter anförs av TCO. Arbetarskyddssityretsen anför att det är av grundläggande
betydelse för systemet att anmälningarna om inträffade skador kommer in
snabbt, i föreskriven omfattning och med fullständiga uppgifter. Det är
därför angeläget med erforderliga resurser för information i dessa frågor.
Frågan måste tas upp i samband med arbetsmiljöutbildningen och parts-
samverkan samt internt inom företagen. SIV framhåller vikten av att om den skadade är invandrare, tvåspråkigt skyddsombud eller tolk anlitas vid
utredningen. Förslaget att anmälan om yrkesskada skall översändas till försäkrings-
kassan inom 14 dagar tillstyrks av bl.a. TCO. SACOISR och länsstyrelsen
till följd av ofta upplevd psykisk påfrestning i arbetet kan vara svåra att bedöma, understryker att även senare inkomna anmälningar måste behandlas. Statskontoret menar att någon tidsgräns bör sättas för när företagen skall ha lämnat in skadeanmälan. SAF och SFO anser den av utredningen föreslagna tidsgränsen för snäv. SAF framhåller att anmälans sakliga innehåll måste prioriteras före snabbheten i rapporteringen. Om en tidsgräns
över huvud taget bör fixeras bör den utökas till fyra veckor. Sjöfartsverket
påpekar problemen att klara 14-dagarsgränsen vid olyckor på fartyg till
sjöss. Verket föreslår att dispens skall ges tills första hamn nås eller annan
möjlighet till postgång ges.
4.3 Upppifter i informationssystemet
Utredningens förslag till innehåll i yrkesskadeanmälan tas upp av en rad remissinstanser. TCO stryker under att skadeanmälan måste ges en sådan
utformning att yrkessjukdomar som sammanhänger med psykisk påfrest-
ning i arbetet kan belysas på ett tillfredsställande sätt. SPN anför liknande
synpunkter och framhåller att en differentiering av psykiska sjukdomar mäste ske.
Förslaget till innehåll i yrkesskadeanmälan är enligt socialstyrelsen allt-
för inriktat på tekniska frågor i industriell verksamhet. Förslaget tillgodoser inte aktuella krav inom andra sektorer exempelvis vårdsektorn. Styrelsen framhäller som en brist att psykiska effekter av arbetsmiljön inte medtagits i utredningsförslaget.
LO finner detaljeringsgraden i utredningsförslaget tillfredsställande. Den medger en så pass utförlig bild av förhållandena under vilken en skada inträffat att statistiken kan bidra till klarläggande av orsakssammanhang-
et. Organisationen understryker därvid vikten av att en utförlig diagnos av
yrkesskadorna kan erhällas. SACO/SR anför att omfattningen av uppgifter i formuläret till yrkesskadeanmälan väcker vissa farhågor om tllförlitligheten i svaren, eftersom långa frågeformulär har en tendens att ge mer otillförlitliga svar. SFO menar att om anmälningsrutinerna blir för komplicerade finns risker för bortfall med åtföljande av reducering av statistikens
kvalitet.
Styrelsen för arbetarskyddstfonden understryker fördelen av att den tidi-
gare helt fria beskrivningen av skadans händelseförlopp m. m. ersätts av
en med frågor styrd fri beskrivning. Härigenom underlättas bl. a. jämförelser mellan olika registrerade anmälningar.
Flera remissinstanser lämnar synpunkter på utformningen av yrkesskadeanmälan utifrån egna önskemål och behov. Statens strålskvddsinstitut påpekar att den av utredningen föreslagna orsaksklassificeringen inte är
särskilt väl anpassad till strålningsområdet. Enligt trafiksäkerhetsverket
bör av yrkesskadeanmälan framgå om det är fråga om ett arbetsolycksfall
eller om olyckan inträffat vid färd till eller från arbetet. Verket understry-
ker bl. a. vikten av att med ledning av skadeanmälan kunna återfinna polisens utredning av olyckshändelsen. S/V anser det i motsats till utredningen värdefullt att inhämta uppgifter om den drabbades språktillhörighet och vistelsetid i Sverige. Sådana uppgifter kan ge underlag för konkreta ätgärder snabbt och effektivt.
Sjöfartsverket har en rad önskemål om anmälans utformning och instämmer därför i förslaget att ett särskilt formulär även i fortsättningen skall finnas för sjöfartsnäringen.
Ytterligare ett par remissinstanser tar upp fråga om branschanpassade
yrkesskadeanmälningar. Landstingsförbundet som i likhet med socialsty-
relsen anser utredningsförslaget alltför anpassat till den typ av skador och skadeorsaker som förekommer inom industrin ifrågasätter om inte behov
av olika typer av blanketter kan uppstå för olika typer av branscher. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen pekar på att i ett generellt formulär kan frågorna uppfattas olika beroende på företagets bransehtillhörighet. Enligt föreningen föreligger vidare risk att man med ett generellt formulär förlorar möjligheten att få in viktiga uppgifter som har särskild anknytning
till branschen. Föreningen vill därför förorda att ett system med branschanpassade formulär prövas.
Nägra remissinstanser berör utredningens förslag att näringsgrensindelningen skall göras med utgångspunkt från arbetsställets specifika verksamhet och att därvid SCB:s definition av arbetsställebegreppet skall användas. Med arbetsställe avses där en lokalt eller funktionellt avgränsad produktionsenhet eller motsvarande inom företaget. LO anser att ett av problemen med nuvarande yrkesskadestatistik är att denna klassificering görs
med utgångspunkt från hela företagets och inte arbetsställets specifika
verksamhet. För att yrkesskadestatistiken skall bli användbar för arbetarskyddsmyndigheten bör också definitionen av arbetsställebegreppet så långt möjligt överensstämma med SCB:s. Sociologiska institutionen vid universitetet i Stockholm anser det vara en klar förbättring att klassificeringen nu skall ske med utgångspunkt från arbetsstället. LO. SAF. statskontoret . arbetarskyddsstyrelsen och miljödatanämnden tar upp det s.k.
MI 08-projektet (försöksverksamhet med registrering av arbetsställen och
vissa riskfaktorer inom dessa) och understryker vikten av att garantier
skapas för att yrkesskadeinformationen kan utnyttjas på ett sådant sätt att sambearbetningar med övrig information i-MI 08 kommer till stånd. Miljödatanämnden och SAF anser det viktigt att det arbetsställebegrepp som
kommer att användas i yrkesskadestatistiken går att koppa till de arbets-
ställebegrepp som skall användas inom ett kommande arbetsställeregister
om riskfaktorer.
Utredningsförslaget att indelningen av verksamheten vid arbetsställen i
fortsättningen skall ske enligt standard för svensk näringsgrensindelning (SNI och att centrala företagsregistret skall utnyttjas i klassificeringsarbe-
tet mottas positivt av de remissinstanser som berört frågan. SCB ansluter
sig till förslaget att standard för svensk näringsgrensindelning skall användas och delar vidare utredningens uppfattning att uppgifter om arbetad tid och näringsgren skall hämtas från det centrala företagsregistret. LO påpekar att genom att utgå från arbetsstället enligt standard för svensk närings-
grensindelning kommer man att kunna avläsa exempelvis skadefrekvensen inom olika verksamhetsstag på arbetsställenivå. Organisationen anser det
angeläget att den föreslagna näringsgrensindelningen ger en indelning som motsvarar olika avtalsomräden och understryker bl. a. därför vikten av att en noggrann registrering kommer till stånd. SIND och länsstyrelsen i Norrbottens län är positiva till den föreslagna knytningen av yrkesskadestatistiken till den officiellt vedertagna standarden för näringsgrensindelning.
Några remissinstanser riktar uppmärksamheten på vissa problem med standard för svensk näringsgrensindelning och centrala företagsregistret.
SPN framhåller att denna standard inte är lika detaljerad för statlig och
kommunal verksamhet som den exempelvis är för industrin. Nämnden anser att utredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till den statlig sektorns pro-
blem och behov av uppgifter från yrkesskaderegistret. Landstings- och kommunförbunden påpekar att kommunal verksamhet inte ingår i centrala företagsregistret på samma detaljerade nivå som industrisektorns. Även socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen anser det otillfredsställande att centrala företagsregistret inte kan användas på samma sätt för den offentliga sektorn och föreslår därför att en förbättring av registret kommer till stånd.
4.4 Statistik och annan information
Utredningens förslag att en fullständig årsstatistik med analyser och kommentarer publiceras 15-18 månader efter skadeårets utgång hälsas med tillfredsställelse av en rad remissinstanser. LO betonar att det tidsutrymme som framtagandet av årsstatistiken kommer att ta i anspråk bör kunna medge noggranna och omfattande kommentarer till statistiken. En stör satsning bör göras beträffande urval av statistiktabeller och deras utformning och innehåll för att den reguljära ärsstatistiken skall bli så informativ som möjligt. Publiceringen av statistiken bör utföras på ett lättillgängligt och överskådligt sätt. Även 7CO understryker värdet av den avsevärda förkortning av produktionstiden som utredningsförslaget innebär.
SAF finner den av utredningen föreslagna omläggningen av statistiksystemet i allt väsentligt vara ändamålsenlig. Vidare understryker föreningen att förslaget innebär klara förbättringar i jämförelse med nu existerande system. SIND betonar värdet av den föreslagna snabbare publiceringen och den större vikt som tillmäts behovet av att också i kvalitativa termer kunna utröna orsakssammanhangen mellan uppkomna skador och sjukdomar.
Några remissinstanser tar upp frägan om en braänschanpassad årsstatistik. Svenska metallindustriarbetareförbundet har förståelse för att den officiella statistiken bör vara översiktlig men framhåller att varje användare av statistiken inte skall behöva beställa särskilda bearbetningar av materialet för att få den statistik de fortlöpande behöver. Detaljredovisning bör finnas tillgänglig exempelvis i form av råtabeller. Lundstingsförbundet anser att statistiken måste vara relativt branschanpassad även om den bara skall tillgodose konsumenternas mest elementära behov. Blir årsstatistiken alltför översiktlig ökar i stället behoven av riktad statistik vilket kan göra den översiktliga årsstatistiken överflödig.
Utredningens förslag, att årsstatistiken skall publiceras i serien Sverige officiella statistik, godtas i allmänhet av remissinstanserna. Miljödatanämnden pekar dock på att nämnden har i uppdrag att planera innehållet i en miljöstatistisk årsbok som skall produceras av SCB. Årsboken skall tas fram i syfte att presentera en bred allmän information om miljöförhållandena inkl. statistik om arbetsmiljön. Enligt SAF bör övervägas om inte redo-
visningen av årsstatistiken borde kunna samordnas med och infogas i denna miljöstatistiska ärsbok.
Utredningens förslag om en kvartalsstatistik som skall publiceras inom tre månader efter kvartalets utgång ull styrks av bl.a. LO, TCO.SAF och Svenska kommunförbundet. SAF finner utredningens förslag till kvartalsstatistik väl fylla yrkesskadestatistikens funktion att i första hand fungera
som ett stöd för en aktiv skyddsverksamhet. TCO anför att organisationen
tidigare framhållit en sådan kvartalsstatistik som synnerligen angelägen och hälsar mot denna bakgrund utredningens förslag med stor tillfredsställelse. Utredningsförslaget tillstyrks också av ett antal myndigheter däribland socialstyrelsen, REV, statskontoret och miljödatanämnden. Miljödatanämnden finner den föreslagna kvartalsstatistiken väl motsvara kravet på att sammanställningar kan göras inom rimlig tid och användas som grund för en aktiv skyddsverksamhet. Statskontoret finner det värdefullt
att uppgifter om yrkesskador på detta sätt kan sammanställas snabbare än hittills.
Några remissinstanser är tveksamma mot den föreslagna kvartalsstatistiken. SACO/JSR framhåller att denna torde vara alltför ostringent och osä-
ker för att vid regelbunden publicering nämnvärt kunna bidraga till en för-
bättring av arbetsmiljön. Landstingstörbundetr ifrågasätter värdet av kvartalsstatistiken med hänsyn till att näringsgrensindelningen inom det landstingskommunala verksamhetsområdet är ganska grov. Förbundet pekar i detta sammanhang också på svårigheter att ur de kvartalsvisa nationalräkenskaperna kunna erhålla uppgifter om arbetad tid inom landstingsscktorn. Enligt SFO bör frågan om kvartalsstatistik utredas ytterligare.
Några remissinstanser understryker behovet av att kunna erhålla särskilda uttag ur statistiksystemet utifrän deras behov av information. På grund av den officiella statistikens begränsningar. måste enligt LO. möjligheten för olika intressenter att göra särskilda uttag ur registret tillmätas stor betydelse. Sådana särskilda bearbetningar av statistiken bör kunna göras till rimliga kostnader då i annat fall vissa intressenter exempelvis fackförbunden av kostnadsskäl kan tvingas avstå från att utnyttja denna service. SAF utgår ifrån att förslaget skall kunna tillgodose branschorganisationernas behov av specialuppgifter så att deras arbete med egen yrkesska-destatistik i framtiden kan bli överflödig. SIND finner de betydande
möjligheterna att göra selektiva statistikuttag -- med anslutning till enskil-
da arbetsställen och individer — tilltalande. Enligt Svenska kommunförbundet bör förslaget skapa förutsättningar för uppbyggnad av en primär-
kommunal yrkesskadestatistik som tar hänsyn till den mångsidiga verk-
samhet som förekommer på detta arbetsområde.
Utredningens förslag till fortsatt utredningsarbete beträffande möjligheterna att i det förebyggande arbetet utnyttja tillgänglig statistik och annan redovisning av ohälsa eller sjukdom tillstyrks genomgående av remissin-
stanserna. Ur LO:s synvinkel är det angeläget att utreda möjligheten av att
lagra och statistiskt behandla medicinska data som kommer fram i hälsokontroller och i sjukvård. Framför allt samlas inom företagshälsovården erfarenheter om såväl hälso- som arbetsmiljöförhållanden som bör systematiskt bearbetas. Av läkare till arbetarskyddsmyndigheterna anmälda fall av sjukdom som kan ha samband med arbete bör bearbetas statisuskt och analyseras. Bland de register som enligt LO bör vidareutvecklas nämns socialstyrelsens cancerregister.
Utredningens kartläggning av befintliga register ger enligt TCO många goda utgångspunkter för ett fortsatt utredningsarbete. Organisationen framhåller också att de anställdas kunskaper och erfarenheter i ökad utsträckning bör tas till vara för att belysa hälsorisker i arbetsmiljön och anser att statistiska urvalsundersökningar utgör en i många sammanhang användbar metod.
AMiljödatanämnden erinrar om en inom ramen för miljövärdens informationssystem pågående undersökning som bl. a. syftar till att utarbeta systemmodeller för data från författningsreglerad hälsoövervakning av grupper av arbetstagare som utsätts för vissa hälsorisker. SCB anför bl. a. att inom byråns undersökningar om människors levnadsförhällanden sker en relativt bred uppgiftsinsamling om individernas kunskap och upplevelse av hälsorisker samt av vissa arbetsmiljöfaktorer. I sammanställningen av dessa uppgifter är det ofta svårt att relatera hälsouppgiftter till något entydigt arbetsmiljöbegrepp. Inom SCB har där för påbörjats ett utvecklingsarbete i syfte att närmare kunna redovisa sådana uppgifter som kan bidra till alt belysa samband mellan arbetsmiljö och ohälsa.
Socialstyrelsen pekar bl.a. på att styrelsen genom hälso- och sjukvårdens statistikberedning (HÄSST) bedriver en utredningsverksamhet som nära anknyter till den fortsatta utredningsverksamhet som yrkesskadestatistikutredningen föreslår. Styrelsen framhäller vidare att det ligger en viss fara I att splittra inhämtandet och bearbetningen av information om befolkningens hälsoförhållanden och dess orsaksmönster på alltför många händer. Enligt styrelsen krävs ett samlat och totalt grepp över sjuklighetsmönstret. Styrelsen bör svara för den erforderliga samordningen.
Arbetarskyddsfondens styrelse stöder en ökad satsning på metodutveckling och allmän forskningsverksamhet inom det epidemiologiska omrädet och anser att det mäste utbildas flera forskare på området. Styrelsen har därför tillsatt en programgrupp för granskning av detta fält.
4.5 Organisatoriska frågor
Utredningens förslag att arbetarskyddsstyrelsen skall vara huvudman för informationssystemet om yrkesskador tillstyrks genomgående av remissinstanserna. LO understryker vikten av att arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen ges ett omfattande faktaunderlag för prioritering av
sina insatser avseende den utvidgade rätten till förhandsgranskning av tek-
nisk utrustning och kemiska ämnen etc. som förslaget till ny arbetsmiljölag innebär. SAF finner den av utredningen föreslagna ordningen med arbetarskyddsstyrelsen som huvudman för yrkesskadestatistiken lämplig och välmotiverad med hänsyn till statistikens betydelse för de planerande verksam heterna inom arbetarskyddsområdet. SACO/SR hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag att samla tillgänglig information om yrkesskador hos en ansvarig myndighet.
RFV. som är ansvarig för den nuvarande yrkesskadestatistiken, ansluter sig till utredningens uppläggning av en reformerad yrkesskadeinformation.
Verket pekar på arbetarskyddsstyrelsens stora behov av en snabb och de-
taljrik information om yrkesskador och yrkessjukdomar.
Arbetarskyddsstyrelsen understryker kraftigt det av utredningen påvisade behovet av en ny yrkesskadestatistik som kan utgöra ett praktiskt underlag för det förebyggande arbetarskyddet. Styrelsen är också beredd att pätaga sig huvudmannaskapet för yrkesskadestatistiken.
Flera remissinstanser understryker behovet av kontinuerliga kontakter mellan informatiorssystemets huvudman och arbetsmarknadens parter
samt de myndigheter som är berörda av statistiken. Utredningens förslag
om ett formaliserat samråd med representanter från LO, TCO, SAF, rFikstförsäkringsverket, arbetarskyddsstyrelsen. SCB och socialstyrelsen tillstyrks av dessa organisationer och myndigheter eller lämnas utan erinran. Vidare anmäler UHA. sjöfartsverket. försäkringskasseförbundet och
Svenska kommunförbundet intresse att delta i detta samråd. LRF föreslår att en samrådskanal öppnas mellan de statistikansvariga och företagarna
på samma sätt som föreslagits för de anställda och deras arbetsgivare.
I fråga om utredningens förslag, att SCB får i uppdrag att svara för statistikproduktionen. är remissopinionen delad. Några remissinstanser. däribland TCO. Svenska kommunförbundet. REV och SCB tillstyrker förslaget. Några remissinstanser är tveksamma till utredningsförslaget i denna del. Statskomoret framhåller bl. a. att informationssystemet måste kontinuerligt vidareutvecklas framför allt med utgångspunkt i de nya krav som arbetarskyddsverket ställer på systemet. Det bör därför i stället ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att svara för utveckling och produktion av systemet. I det fortsatta utvecklingsarbetet får närmare prövas hur ADB-driften av arbetarskyddsstyrelsens informationshantering skall organiseras och i vilken omfattning SCB:s datamaskinanläggning därvid skall anlitas.
SAF ifrågasätter lämpligheten av en så långtgående arbetsuppdelning för
yrkesskadestatistikens framställning som skisserats i utredningsförslaget Både från uppgiftslämnarnas sida och från statistikens avnämare kan om utredningsförslaget genomförs lätt uppstå oklarhet om vilken av berörda myndigheter som svarar för skilda delar av informationssystemet och dess framställning. Enligt föreningen torde valet av ADB-kapacitet i allt väsentligt kunna ses som en ren kostnadsfråga. Landstingsförbundet anser att statistikproducenten mäste ha mycket goda fackkunskaper inom det områ-
Prop. 1977/78: 74 [ES 'n
de statistiken avser. Förbundet har i andra statistiksammanhang sett fördelar i att produktionen ligger nära beslutsfattare och tunga konsumenter av statistiken. Förbundet anser därför att resurserna inte bör delas upp på två verk utan förordar att arbetarskyddsstyrelsen får ansvaret för produktionen. Datakapacitet och viss experthjälp synes verket kunna få genom avtal med SCB.
Utredningens organisatoriska förslag i övrigt har endast i mycket liten utsträckning berörts av remissinstanserna. Behovet av erforderliga resurser understryks av säväl SCB som urbetarskyddsstyrelsen. Enligt styrelsen är de av utredningen föreslagna resurserna för yrkesinspektionens befattning med yrkesskadeanmälningarna för lågt beräknade. SCB utgår från att medel för byräns arbete med den nya statistiken kommer att ställas till förfogande på sedvanligt sätt inom ramen för SCB:s anslag.
Utredningens förslag att kodning m.m. av yrkesskadeanmilningarna skall ske vid yrkesinspektionen har berörts av arbetarskyddsstyrelsen och statskontoret. Arbetarskyddsstyrelsen är beredd att pröva den föreslagna ordningen. Det är emellertid behäftat med stora praktiska olägenheter från personalsynpunkt. För att man skall kunna undvika svårigheter vid semester, tjänstledighet och vakanser fordras att mer än en person inom varje yrkesinspektionsdistrikt behärskar kodningsarbetet. Statskontoret förordar
decentralisering men ställer sig tveksam till att särskild personal har till
uppgift att endast utföra kodningsarbetet. Statskontoret menar att man närmare bör belysa möjligheterna att låta yrkesinspektörerna ansvara för kodningsarbetet.
5¶Föredraganden
5.1 Inledande synpunkter
Dagens arbetsmiljö präglas av en snabb teknisk och social omvandling. Utvecklingen av svenskt arbetsliv har drivits på genom nya arbetsmetoder och organisationsformer. En stark mekanisering och en automatisering av arbetet har ofta skett. Kemiska produkter och processer används numera I en tidigare okänd utsträckning. Den snabba tekniska utvecklingen har ä ena sidan inneburit att en rad tunga och förslitande arbeten med stora risker för olycksfall har försvunnit. Å andra sidan har nya typer av risker uppstått. Den tekniska utrustning som används har t.ex. gett upphov till bulier och värmeproblem. Många skador i arbetet orsakas av olämpliga arbetsställningar. De kemiska hälsoriskerna i arbetslivet är betydande. Under senare tid har det kommit alarmerande rapporter om längtidsverkningar av vissa kemiska ämnen. Många upplever sitt arbete som psykiskt pressande. Trots att betydande insatser för att förbättra såväl den fysiska som den psykiska arbetsmiljön har gjorts är antalet skador i arbetslivet fortfarande stort.
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag ull arbetsmiljölag. Den nya lagen skall träda i kraft den I juli 1978. Hlagen riktas uppmärksamheten mot såväl olika fysiska faktorer i arbetsmiljön som omständigheter sammanhängande med arbetets uppläggning och innehåll. Grundläggande skall vara att man beaktar alla de sidor av arbetsmiljön som kan vara ogynnsamma för den fysiska och psykiska hälsan. Den nya lagstiftningen är väl ägnad att driva fram effektiva insatser mot dåliga arbetsmiljöer och den kommer att betyda en krafug stimulans för bättre arbetsmiljö. Det är här fråga om en utveckling grudvis där lagstiftningen ger impulser och stöd för myndigheterna och arbetsmarknadens parter och för alla dem som på arbetsplatserna aktivt engagerar sig i miljöfrägorna.
Såväl myndigheter som arbetsmarknadens parter och andra är i stort behov av ett tillfredsställande beslutsunderlag när det gäller att prioritera insatserna för en förbättrad arbetsmiljö. I detta arbete är kunskaper kring redan inträffade skador och deras orsaker en viktig del.
Nuvarande yrkesskadestatistik är uppbyggd för att tillgodose två behov. Den har tjänat som grund för den differentierade premiesättning som före är 1972 tillämpades inom yrkesskadeförsäkringen. Vid sidan härav har den varit och är fortfarande ett betydelsefullt hjälpmedel på arbetarskyddsområdet. Sedan yrkesskadestatistikens direkta anknytning till premiesättningen inom yrkesskadeförsäkringen i huvudsak upphört har frågan om ut-
formningen av denna statistik kommit i ett nytt läge. Behovet av statistisk
redovisning av olycksfall i arbetet och andra yrkesskador anknyter numera i första hand till arbetarskyddsverksamhetens krav. För försäkringens del har samtidigt betydelsen av statistiken minskat.
Yrkesskadestatistikutredningen har 1 sitt betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetet. statistik och annan information sökt analysera de önskemäl och behov i fråga om en modern yrkesskadestatistik som finns hos arbetarskydds- och andra myndigheter. arbetsmarknadens parter och andra intressenter. Utifrån detta har utredningen lagt fram förslag till ett informationssystem om yrkesskador med arbetarskyddsstyrelsen som huvudman.
Utredningens betänkande har nu remissbehandlats. Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Landsorganisationen i Sverige (LÖ) har därvid bl.a. framhållit att det är i hög grad angeläget att snarast erhålla en yrkesskadestatistik som kan ge en tillförlitlig bild av arbetsmiljöns effekter på arbetstagarna och kan användas som en tidig varningssignal om hälsorisker i arbetsmiljön. Liknande synpunkter anförs av Tjänstemännens centralorganistion (TCO) som också framhåller att det nya ska-
debegreppet inom arbetsskadeförsäkringen. som bl. a. omfattar psykiska
och psykosomatiska sjukdomar orsakade av arbetsförhållandena. innebär en viktig och angelägen förbättring av informationen om vyrkesskador.
Centralorganisationen SACO/SR hälsar med tllfredsställelse utredningens
förslag att samla tillgänglig information om yrkesskador hos en ansvarig myndighet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) tillmäter förslaget om
utvidgad yrkesskadestatistik stor betydelse. Myndigheterna och en rad intresseorganisationer sluter också i huvudsak upp kring utredningsförsla-
get.
Även jag instämmer i att en förbättrad information om inträffade skador i arbetet är angelägen. Enligt arbetsmiljölagen skall arbetsförhållandena anpassas efter människans förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt av-
seende. Detta riktar uppmärksamheten på att en helhetssyn på människans
hälsosituation mäste eftersträvas. Redovisningen av skademönstret i arbetslivet och riskerna för skador bör därför vara så heltäckande som möjligt. Av grundläggande betydelse är därför att — liksom fallet är inom arbetsskadeförsäkringen — alla skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall redovisas. Jag vill här understryka att av denna definition av skadebegreppet följer att med skadlig inverkan i arbetet avses inverkan av sådan i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka såväl den fysiska som den psykiska hälsan ogynnsamt.
Jag vill också framhålla att det är viktigt att en officiell yrkesskadestatis-
tik publiceras snabbare än vad nu är fallet. Detta är en förutsättning för att
statistiken skall kunna används i förebyggande syfte. Utredningens förslag innebär i denna del att en fullständig årsstatistik med analyser och kommentarer kan publiceras 15—18 månader efter skadearets utgång i stället som f.n. två och ett halvt är. Utredningen har också föreslagit att en preliminär snabbstatistik som skall omfatta ett kvartal publiceras ca tre månader efter kvartalets utgång. Härigenom kan man erhålla tidiga signaler när
olika områden.
En förbättring av den nuvarande yrkesskadestatistiken är vidare nödvändig av andra skäl. Vid sidan av en översiktlig årsstatistik som har till syfte att ge översiktlig intormation om arbetsskadorna har arbetarskyddsoch andra myndigheter, arbetsmarknadens parter, branschorgan"? forskare och andra ett stort behov av statistiska sammanställningar och annan information om inträffade skador som är anpassad till den egna verksumheten. Nuvarande yrkeskadestatistik medger detta bara 1 begränsad omfattning och då i allmänhet genom tidskrävande manuell bearbetning. Utredningens förslag i denna del innebär att avnämarnas behov av statistik
anpassad till behoven i de olika fallen kan till godoses bättre än för närvarande.
Mot bakgrund av vad som framkommit under utredningsarbetet och un-
der remissbehandlingen förordar jag att ett informationssystem om skador
i arbetet införs i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Arbetarskyddsstyrelsen bör bli huvudman för systemet och ha ett samlat ansvar för detta. Det nya systemet. som med anknytning till den terminologi som används inom arbetsskadeförsäkringen bör benämnas informationssystem om arbetsskador, bör genomföras med verkan från den I janu-
ari 1979. Systemet innebär avsevärt förbättrade möjligheter att genom analys av riskstrukturer i arbetslivet erhålla underlag för bedömningar och ställningstaganden när det gäller insatserna för en tilltredsställande arbets-
miljö.
5.2 Informationssystemets omfattning
Arbetsskadebegreppet
Yrkesskadestatistikutredningen föreslår att i det nya informationssystemet skall ingå alla skador som uppkommit till följd av skadlig inverkan i arbetet. Från denna regel skall dock undantas sådana skador som föranlett enbart omläggning eller läkarvård och inte föranlett sjukskrivning, s.k. bagatellskador. Förslaget innebär samtidigt att skador som visserligen inte föranlett sjukskrivning men däremot gett upphov till lyte eller men skall tas med. Det kan exempelvis gälla eksem, bullerskador och liknande. Utredningen tar också upp frågan om rapportering av tillbud men finner att det f.n. inte är praktiskt genomförbart att fånga in uppgifter härom.
Utredningens förslag tillstyrks av de remissinstanser som berört frägan. LO understryker vikten av att alla skador i arbetsmiljön, oberoende av om de faller under arbetsskadeförsäkringen eller ej, skall ingå i informationssystemet. Detta gäller exempelvis bullerskador och eksem där den skada-.
de ej blir sjukskriven och kan arbeta med oförändrad inkomst. TCO ser ut-
redningens förslag som en mycket viktig och angelägen förbättring av informationen om arbetsskador. Viktigt anses vara att uppgifter om ryggoch ledsjuk domar uppkomna genom dåliga arbetsställningar samt om psykiska och psykosomatiska sjukdomar kommer att ingå i det nya informationssystemet. Liknande synpunkter anförs av SACO/SR. Arbetarskydds styrelsen framhaäller vikten av att yrkesskador anmäls även när ingen ersältning utgår.
Flera remissinstanser, däribfand LO, TCO och SACO/SR. tar upp fräågan om att låta även bagatellskador och tillbud ingå i det förestagna informationssystemet. Organisationerna har förståelse för att utredningen avstått från att lägga fram konkreta förslag härom bl.a. med hänsyn till den än så länge mycket ofullständiga utbyggnaden av företagshälsovården.
Jag vill framhålla att det nya informationssystemet främst skall tjäna ar-
betarskyddets behov. Genom analys av riskerna i arbetslivet kommer man alt få ett förbättrat underlag för bedömningar och ställningstaganden i miljöarbetet. Systemet mäste därför vara så fullständigt som möjligt och i princip omfatta alla personskador i arbetslivet. En ny lag (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tomtryckt 1977: 264) har trätt i kraft den 1 juli 1977.
Enligt denna lag räknas som arbetsskada alla skador tll följd av olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet. Olycksfall vid färd till och från arbetet räknas som arbetsolycksfall. om färden föranletts av och stod i nära samband med arbetet. För smittosamma sjukdomar. som inte beror på
Prop. 1977/78: 74 | 29
olycksfall, gäller särskilda regler enligt förordningen (1977: 284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Har försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Enligt nyssnämnda förordning skall anmälan göras hos allmän försäkringskassa om skadan har medfört eller kan antagas medföra rätt till ersättning från allmänna försäkringen eller arbetsskadeförsäkringen. Anmälan skall även göras om skadan har föranlett eller kan antagas föranleda sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men.
Jag anser att skadebegreppet enligt arbetsskadeförsäkringen och den därpå grundade anmälningsskyldigheten väl motsvarar de anspråk som kan ställas på ett modernt informationssystem om arbetsskador. Genom den vida definitionen av arbetsskadebegreppet kommer också psykisk ohälsa att kunna ingå i systemet. Detta innebär också att skador. som medför besvär av något slag utan att för den skull ge rätt ull ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen. kommer att ingå i systemet. Jag förordar därför att arbetsskadebegreppet enligt arbetsskadeförsäkringen används i informationssystemet om arbetsskador.
Bagatellskador, dvs. sådana skador som enbart föranlett omläggning eller läkarvärd, skall enligt utredningsförslaget inte rapporteras som arbetsskada. Enligt nu gällande bestämmelser för anmälan om arbetsskada före-
ligger anmälningsskyldighet för bagatellskador i den mån behandlingen av skadan medfört ersättning från sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäk-
ringen. Detta innebär att anmälningsskyldighet föreligger när skadan behandlats av enskild läkare eller av läkare inom den offentliga sjukvården. Eftersom sådan ersättning inte utgår när skadan behandlats av företagshälsovärden kommer de där behandlade skadorna enligt utredningsförslaget
att falla utanför informationssystemet.
Enligt min mening finns det skäl som talar för att låta informationssystemet för arbetsskador omfatta alla bagatellskador. även om de behandlas av företagshälsovården. I många fall kan en bagatellskada vara en indikation
på att en större risk med kanske mer allvarliga följder föreligger. Det är
vidare uppenbart att det är företagshälsovården som har de bästa förutsättningarna att medverka vid rapporteringen av sådana skador. Emellertid är det än så länge bara ca en tredjedel av de anställda som har tillgång till företagshälsovård.
Varje år inträffar ett mycket stort antal bagatellskador. Det kan emellertid inte nu överblickas i vilken utsträckning dessa behöver bearbetas på samma utförliga sätt som övriga skador i arbetet. Jag är därför inte f.n. beredd att förorda någon utökning av anmälningsskyldigheten för bagatellskador. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att närmare utreda hithörande frägor och avge de förslag detta ger anledning till.
Jag vill också ta upp frågan om rapportering av tillbud. Det faktum att
ingen människa kommit till skada innebär inte att arbetsmiljön är säker
utan kan tvärtom indikera att en allvarlig risk föreligger. Studier av tillbud kan ge mycket viktig information för arbetarskyddets del. Det är emellertid svärt att nu införa en rapporteringsskykldighet för tillbud. Ett problem är att generellt definiera detta begrepp. Det kan också antas att rapporteringen blir ofullständig eftersom rätt ull ersättning inte föreligger En allmän anmälningsskyldighet skulle också stöta på svårigheter till följd av att företagshälsovården. som torde ha de bästa förutsättningarna att svara för rapporteringen. än så länge är ofullständigt utbyggd. Informationen om tillbud skulle därför avse endast en begränsad del av arbetslivet. Jag delar därför yrkesskadestatistikutredningens uppfattning alt det f.n. inte är praktiskt genomförbart att fånga in uppgifter om tillbud. Jag förordar därför att denna fråga tas upp på nytt när företagshälsovården byggts ut ytterligare. Jag vill emellertid understryka betydelsen av att alla de företag som har tillgång ull företagshälsovård bygger upp sådana interna system att man har möjlighet att fånga upp tillbud.
Personkrets
Utredningen föreslar att personkretsen I det nya informationssystemet I princip skall omfatta alla som är arbetstagare. Med arbetstagare jämställs familjemedlemmar i den mån de omfattas av lagen om arbetsskadeförsäkring. Systemet föreslås vidare omfatta ensamföretagare och studerande under yrkesutbildning. Utredningen har också tagit upp frågan om vårdta-
gare skall ingå I systemet men funnit att dessa inte bör göra det. Utredning-
en anser att värnpliktiga m.fl. bör ingå i personkretsen för informationssystemet men att hithörande frågor bör utredas ytter ligare.
Utredningens förslag om den personkrets som skall omfattas av informationssystemet om arbetsskador.har mottagits positivt av de remissinstanser som uttalat sig i frågan. LÖ understryker vikten av att personkretsen blir densamma som för arbetsmiljölagen och att den sålunda även skall omfatta ensamföretagare. Liknande synpunkter anförs av TCO som också tillstyrker att värnpliktig personal inom försvaret skall ingå i systemet. SA- CO/SR finner det glädjande att utredningen föreslagit en utvidgning av personkretsen till att även omfatta fria yrkesutövare. Lantbrukarnas riksförbund (I.RF) understryker att det är viktigt att alla företagare och inte endast ensamföretagare ingår.
Jag har tidigare betonat vikten av att det nya informationssystemet blir så fullständigt som möjligt. Utredningen hade enligt sina ursprungliga di-
rektiv att utgå ifrån att personkretsen i statistiken tills vidare bör vara i hu-
vudsak oförändrad. I tilläggsdirektiv vidgades utredningens uppgift till att bedöma möjligheterna att ge redovisningen sådan inriktning att den förmedlar information beträffande i princip samma personkrets som väntas bli omfattad av en ny lag om arbetsmiljön. Utredningens förslag. som mottagits positivt av remissinstanserna. ligger också 1 huvudsaklig linje härmed.
Den arbetsmiljölag som nyligen antagits av riksdagen är allmängiltig och omfattar så gott som allt arbete. Lagens tillämpningsområde täcks av till-
lämpningsområdena för lagen (1976: 380) om arbetsskadetörsäkring (omtryckt 1977: 264) och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd. Ar-
betsmiljölagen skall emellertid inte gälla för skeppstjänst och arbete i arbetsgivarens hushåll. Undantagen föranleds av att på dessa områden finns
särskild reglering av arbetsskyddet i lagen (1965:719) om säkerheten på
fartyg (ändrad senast 1975: 722) resp. lagen (1976: 943) om arbetstid m.m. i husligt arbete (ändrad senast 1975:732). De grupper. som jag här har nämnt omfattas dock av lagen om arbetsskadeförsäkring.
Jag förordar att informationssystemet om arbetsskador skall omfatta samma personkrets som lagarna om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Systemet kommer därigenom att omfatta alla som har förvärvsarbete celler därmed jämförligt arbete. Den föreslagna ordningen är också ändamälsenlig med hänsyn till det stora samordningsbehov som finns mellan ä ena sidan arbetsskadeförsäkringen och det därtill kopplade statliga personskadeskyddet samt å andra sidan informationssystemet.
Detta innebär följande i fråga om personkretsen i det föreslagna systemet. Alla skador som förvärvsarbetande ådragit sig it arbetet kommer att redovisas. Här avses förutom arbetstagare även arbetsgivare. dennes maka och familjemedlemmar samt ensamföretagare och uppdragstagare. Personkretsen kommer dessutom att omfatta alla som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för arbetsskada. I enlighet med lagen om statligt pesonskadeskydd ingår vidare de som fullgör tjänstepliktig verksamhet inom totalförsvaret. bl.a. värnpliktiga, vapenfria och civilförsvarspliktiga samt frivilliga inom totalförsvaret. Även de som utför räddningstjänst vid bl.a. brand. olycka i atomanläggning eller vid flygolycka ingår. Personkretsen omfattar också dem som har berövats friheten genom domstols eller myndighets beslut. dvs. bl.a. intagna i kriminalvårdsanstalter och allmänna eller statsunderstödda enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt elever vid ungdomsvårdsskolor, häktade, anhållna, gripna och andra som mer kortvarigt hålls i kriminalvårdsanstalt. häkte eller polisarrest.
Bestämmelser i dessa hänseenden finns förutom i ovannämnda lagar om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd i därtill hörande verkställighetsförordning (1977: 284).
5.3 Uppgifter i informationssystemet Anmälan av arbeisskada
I betänkandet föreslås att skyldigheten att anmäla inträffad arbetsskada liksom nu skall åvila arbetsgivaren. För att utredningen skall bli så nog-
grann som möjligt föreslås nu att skyddsombudet tillsammans med arbets-
givaren och om möjligt den skadade själv deltar i utredningsarbetet. An-
mälan skall så snart som möjligt och senast inom 14 dagar insändas till den försäkringskassa där den skadade är inskriven.
LO och TCO tillstyrker att skyddsombud och om möjligt den skadade själv deltar i utredningen av skadefallet. Organisationerna pekar också på behovet av information och utbildning i dessa frågor. LO betonar att det kan vara svårt för en ansvarig arbetsledare att objektivt medverka i utredningsarbetet. Förutom skyddsombud bör därför i första hand exempelvis personal inom företagshälsovården anlitas. Remissinstanserna är också i allmänhet positiva till att anmälan om inträffad yrkesskada skall göras inom 14 dagar. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) och SAF anser dock att tidsgränsen är för snäv. SAF menar att om en tidsgräns över huvud taget bör fixeras bör den bestämmas till fyra veckor.
Nu gällande regler för fullgörande av uppgiftsskyldigheten inom arbetsskadeförsäkringen innebär att anmälningsskyldigheten för inträffad arbetsskada åvilar arbetsgivare eller arbetsföreståndare. Samräd skall ske med skyddsombudet som har att signera anmälan. Skydds ombudet skall erhålla en kopia av anmälan. Den skall inom 14 dagar insändas till den försäkringskassa där den skadade är inskriven. Liknande bestämmelser gäller för anmälan av skada som omfattas av det statliga personskadeskyddet. De nu nämnda reglernä gäller sedan den I juli 1977. De gäller därmed även för den nuvarande yrkesskadestatistiken. Reglerna. som är i linje med utredningens förslag. är enligt min mening lämpliga också för informationssystemets del.
Jag delar de synpunkter som t. ex. LO och TCO anfört om behovet av information och utbildning för den personal som berörs av utredningen kring inträffade arbetsskador, Det är angeläget att riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen som ett led i sin allmänna informationsverksamhet i nära kontakt med arbetsmarknadens parter tar fram det informationsmaterial som behövs. Skyddsombudets medverkan i utredningen kring ett inträffat skadefall är av stor betydelse och ökar möjligheterna till en allsidig belysning av skadefallet. Det är vidare viktigt att skyddsombudet på detta sätt fär information om inträffade skador. Om skyddsombudet
inte skulle vara tillgängligt bör annan representant för de anställda medver-
ka I utredningen.
Formulär för arbetsskadeanmälan
Yrkesskadestatistikutredningen föreslär att liksom nu samma blankett för skadeanmälan används säväl för arbetsskadeförsäkringens del som för det föreslagna informationssystemet. Erforderliga uppgifter om skadans uppkomst, händelseförlopp och följder bör inhämtas med hjälp av dels s.k. fri beskrivning. dels med frågor med bundna svarsalternativ. Utredningen föreslår att formulär för skadeanmälan fastställs av RFV och arbetarskyddsstyrelsen samt beträffande skeppstjänst efter samråd med sjöfarts-
verket. Blanketterna skall tillhandahållas av arbetarskyddsstyrelsen, RFV.
Prop. 1977/78: 74 '» '-
försäkringskassorna och i förekommande fall sjöfartsverket.
En rad remissinstanser har haft synpunkter på anmälningsblankettens innehåll och utformning. Synpunkterna hänför sig huvudsakligen till olika myndigheters och organisationers egna intresseområden. Regeringen uppdrog genom beslut den 14 oktober 1976 åt arbetarskyddsstyrelsen att I samråd med RFV och statistiska centralbyrån (SCB) utföra viss utredningsoch försöksverksamhet som förberedelse för ett nytt informationssystem om yrkesskador. Uppdraget omfattade utformning och praktisk utprovning av ny blankett för skadeanmälan samt utveckling av nya standarder för indelning av yrkesskadorna efter arbetarskyddets behov. Styrelsen hade därvid att ta del av de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen av utredningens betänkande. Arbetet skulle bedrivas så att en ny blankett för yrkesskadeanmälan kunde tas i bruk den I juli 1977.
En ny blankett har därefter framställts och varit i bruk sedan nämnda datum. Den är gemensam för såväl arbetsskadeförsäkringen som den nuvarande yrkesskadestatistiken och utformad med tanke på att den skall användas även i det föreslagna informationssystemet. I likhet med flera remissinstanser anser jag det angeläget att arbetarskvddsstyrelsen och REV fortlöpande följer frågan om anmälningsblankettens innehäll och vid behov vidtar erforderliga ändringar och kompletteringar.
Statens invandrarverk (SIV) har i skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet föreslagit att regeringen ålägger arbetarskyddsstyrelsen att utforma anmälningsblanketten så att uppgifter om invandrares språktillhörighet och vistelsetid i Sverige framgår. Med anledning härav vill jag för min del förutsätta att frågan prövas när omtryckning av blanketten blir aktuell.
Övrig information till systemet
Näringsgrensindelningen i nuvarande yrkesskadestatistik är enligt utredningen alltför grov. Verksamhetens art bestäms på företagsnivå och återspeglar därmed inte alltid den verksamhet som bedrivs inom den avdelning eller motsvarande inom företaget där skadan inträffat. Enligt utredningen bör därför indelning ske med utgångspunkt från arbetsstället. Härmed avses en lokalt eller funktionellt avgränsad produktionsenhet eller motsvarande. Vidare föreslår utredningen att klassificering sker enligt standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) varigenom indelningen kan göras mera detaljerad. Uppgifter om arbetsställets näringsgrenstillhö-
righet föreslås tillsammans med uppgift om arbetad tid inhämtas från
SCB:s centrala företagsregister. Utredningen framhåller emellertid utt detta inte omfattar statliga myndigheter och att kommunal verksamhet endast redovisas mycket grovt. Utredningen föreslår därför att nuvarande näringsgrens klassificering för dessa verksamhetsområden skall bestå.
Remissinstanserna ställer sig i allmänhet positiva till utredningens förslag om övergång till standard för svensk näringsgrensindelning eller lämnar det utan erinran. Miljödatanämnden och SAF understryker vikten av
att arbetsställebegreppet i arbetsskadestatistiken gar att koppla till det arbetsställebegrepp som skall användas i ett planerat datorbaserat register om arbetsställen och vissa riskfaktorer där. Socialstyrelsen. arbetarskyddsstyrelsen. Landstingstörbundet och Svenska kommunförbundet uppmärksammar i likhet med utredningen de brister som f.n. finns i centrala företagsregistret och förordar att erforderliga ändringar görs så att statligå och kommunala myndigheter kan ingå I informationssystemet med en näringsgrensindelning på samma detaljnivå som inom den privata sektorn.
Utredningen hade bl.a. I uppdrag att undersöka hur produktionstiden för
statistiken skulle kunna förkortas och i vilken utsträckning befintliga register och annan statistikproduktion kan bidra med uppgifter som behövs för
arbetsskadestatistiken. Jag vill frarohälla att centrala företagsregistret kan användas I bäda dessa syften. Registret, som är indelat enligt standard för svensk näringsgrensindelning, innehåller väsentliga uppgifter för arbetsskadestatistiken om verksamhetens art och arbetad tid vilka fördelats på arbetsställenivå. Genom att dessa uppgifter tas direkt från centrala företagsregistret förkortas produktionstiden för statistiken avsevärt. Härtill. kommer att kodningen av dessa uppgifter i mycket stor utsträckning kan göras maskinellt. Jag vill också framhålla att standard för svensk näringsgrensindelning som regel används för näringsgrensklassificering i annan stutistikproduktion som berör arbetsmarknaden. Härigenom ökas möjligheterna till utnyttjunde av samt samkörning och tämförelser med andra register. Jag förordar därför att utredningsförslaget genomförs.
Som utredningen och vissu remissinstanser påpekat ingår statlig verksamhet inte alls i det centrala registret. Den kommunala verksamheten är endast mycket grovt indelad. Jag vill därför stryka under behovet av en enhetlig klassificering för hela arbetsmarknaden. Det bör ankomma på SCB. som är ansvarig för centrala företagsregistret, att undersöka möjligheten att förbättra centrala företagsregistret avseende statlig och kommunal verksamhet.
5.4 Statistik och annan information Inledande synpunkter |
Uppgifter om förhållanden kring redan inträffade skador i arbetslivet utgör en viktig del av det material som arbetarskyddet har i sin tjänst. Dessa uppgifter bör därför registreras och behandlas på ett sådant sätt att de i så stor omfattning som möjligt kan användas i det förebyggande arbetet.
Det material som insamlas via arbetsskadestatistiken om inträffade ar-
betsskador utgör et viktigt källmaterial dels vad gäller att upptäcka nva risker dels som underlag för fördjupade orsaksanalyser. Den information. som kan utvinnas genom statistiska sammanstiällningar och genom uppgif-
ter om enskilda skador i arbetslivet, är också av stor betydelse när det gäller prioritering mellan olika arbetarskyddsätgärder. Särskilt viktig är den-
Prop. 1977/78: 74 3 'n
na information för planeringen och genomförandet av arbetarskyddsstyrelsens forsknings- och utvecklingsverksumhet samt föreskrifts- och tillsynsarbete. Yrkesinspektionen behöver också få uppgifter om skadesituationen i enskilda företag som underlag för prioritering av tillsynsarbetet. För arbetsmarknadens parter är det av stor vikt att få inträffade skador redovisade efter den skadades fackförbundstillhörighet. De kan då använda det statistiska materialet i sin arbetarskyddsverksamhet. t.ex. i samband med undervisning och information. Många företag har behov av att få arbetsskadorna redovisade efter brunsch. dvs. statistik som underlag för jämförelser med andra företug med likartad produktion. Inte minst viktig
är produktstatistik, dvs. uppgifter om inträffade olycksfall och andra ska-
dor med de produkter företaget tillverkar.
Vidare kan framhållas att arbetarskyddsmyndigheterna och andra in-
tressenter. främst arbetsmarknadens parter. genom de insamlade uppgif-
terna får en möjlighet att kontrollera resultatet av utfärdade föreskrifter och andra arbetarskyddsåtgärder. Härigenom erhälls ocksä underlag för utvärdering av skyddsarbetet på ett sådant sätt att detta kan inriktas på de områden och åtgärder som ger den bästa törebyggande effekten.
Jag vill här också stryka under statistikens betydelse för den forskning och tekniska utveckling som bedrivs bl.a. vid universitet och högskolor.
Periodisk statistik
Nuvarande yrkesskadestatistik redovisas årligen i serien Sveriges otfticiella statistik. Den blir tillgänglig först ca 30 månader efter skadeårets utgäng. Med hänsyn till starka krav från statistikens avnämare om en snabbare redovisning av inträffade skador i arbetslivet föreslår utredningen sådana förändringar av produktionsrutinerna att en fullständig statistisk redovisning med analyser och kommentarer kan publiceras 15-18 månader efter skadeärets utgång. Enligt utredningsförslaget skall publicering även i fortsättningen ske i serien Sveriges officiella statistik.
Trots en sådan förkortning av produktionstiden anser utredningen att det behövs en preliminär snabbstatistik kvartalsvis över inkomna skudeunmälningar. En sådan redovisning beräknas kunna vara färdig ca tre månader efter resp. kvartals utgång. Den föreslås publiceras I serien Statistiska meddelanden.
Utredningens förslag om en förkortning av produktionstiden för årsstatistiken hälsas med tillfredsställelse av så gott som alla remissinstanser. LO anför bl.a. att statistiken bör ha en sådan inriktning att de viktigaste intressenternas behov tillgodoses. Liknande synpunkter anförs av SCB. SFÖ anser att årsstatistikens eftersläpning i tiden innebär en begränsning av användbarheten.
Utredningens förslag om en kvartalsstatistik har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. LÖ och TCO finner kvartalsstatistiken värdefull. SAF finner denna statistik väl fylla sin uppgift att i första
hand vara ett stöd för en aktiv skyddsverksamhet. SACO/SR. Eandstingsförbundet och SFO är dock tveksamma till värdet av den föreslagna kvartalsstatistiken. SACO/SR menar att denna statistik torde bli alltför osäker för att vid publicering nämnvärt kunna bidra till en förbättring av arbetsmiljön. SFO föreslår att frågan om kvartalsstatistik utreds ytterligare.
Ett villkor för att ett informationssystem om arbetsskador skall vara ett
effektivt instrument i arbetet att förbättra arbetsmiljön är enligt min me-
ning att uppgif terna är aktuella. Utredningens förslag innebär en förkortning av produktionstiden med nära hälften. Förslaget medför avse värt för-
bättrade möjligheter att utvärdera skyddsarbetet på ett sådant sätt att det i
högre grad kan inriktas på områden och atgärder som ger den bästa förebyggande etfekten. Den f.n. relativt långa produktionstiden beror bl. a. på att det tar lång tid att få fram uppgifter om arbetad tid. Dessa behövs bl.a. för bestämning av arbetsskadornas relativa frekvens inom olika näringsgrenar och för bestämning av svårhetsgrad. Utredningens förslag innebär att uppgifter om arbetad tid inhämtas från SCB:s centrala företagsregister
som även skall användas för att bestämma arbetsställets näringsgrenstill-
hörighet. Denna fråga har behandlats i avsnitt 4.3.
I fråga om årsstatistiken vill jag också anföra följande. Enligt utredningen bör syftet med denna vara att ge en allmän och översiktlig redovisning av de arbetsskador som inträffat under ett kalenderår. Jag instämmer i detta och vill med anledning av vad LO och SCB anfört framhålla att redovisningen av årsstatistiken bör utformas så att den tillgodoser de gemensamma informationsbehov som statistikens avnämare har. Liksom nu bör arbetsskadorna redovisas uppdelade på arbetsolycksfall. yrkessjukdomar och färdolycksfall. Arbetsskadorna bör också redovisas i absoluta tal och i
förhållande till exempelvis arbetad tid, sjukskrivningstidens längd. antal
sysselsatta m.m. Det får ankomma på arbetarskyddsstyrelsen som ansvarig för informationssystemet att närmare ange förutsättningarna för årsstatistikens innehåll. Styrelsen bör därvid beakta de behov av årsstatistik som andra myndigheter och arbetsmarknadens parter har.
Publicering av årsstatistiken bör liksom nu ske i serien Sveriges otficiel-
la statistik. Med anledning av vad SCB, miljödatanämnden och SAF anfört om publicering av arbetsmiljöstatistik i den planerade miljöstatistiska årsboken kan nämnas att denna avses innehålla en bred allmän information
om olika miljöförhållanden inkl. uppgifter om arbetsmiljön. Jag finner det naturligt att den planerade årsboken även innehåller uppgifter om olika förhållanden i arbetsmiljön. Det är emellertid angeläget att redovisning av
inträffade arbetsskador även i fortsättningen sker i sammanhållen form.
Den föreslagna kvartalsstatistiken svftar främst till att vara ett varningsinstrument vid nya risker 1 arbetsmiljön och vid förändringar i skadebilden. Det är ett gammalt krav inte minst från arbetsmarknadens parter att
ett sädant varningssystem kommer till stånd. En snabbstatistik har dock
som utredningen och vissa remissinstanser uppmärksammat, ett något be-
gränsat värde med nuvarande metodik. Detta är bl.a. beroende på att upp gifter om antalet skador relaterade till arbetad tid och skadornas följder en-
dast finns att tillgå i begränsad utsträckning. En annan orsak är att fördelningen av skadorna på näringsgrenar av olika skäl mäste bli mycket grov.
Enligt min mening fordras ytterligare utvecklingsarbete för att en kvartalsstatistik skall kunna fylla sin funktion som ett effektivt varningsinstrument. Utredningens principskiss är emellertid en god grund för att påbörja
denna statistik. Styrelsen bör med ledning av de erfarenheter som kan vin-
nas närmare klargöra förutsättningarna för statistikens fortsatta utveck-
ling.
Till frågan om samråd med SCB när det gäller såväl årsstatistiken som kvartalsstatistiken återkommer jag i det följande.
Riktad statistik
Utredningen föreslår att informationssystemet genom den otticiella sta-
tistiken skall ge en bild av skadesituationen i stort. För mer detaljerad eller specialiserad information föreslås att särskilda uttag skall kunna göras. Varje beställare bör själv bekosta önskade uttag.
De remissinstanser som berört förslaget om särskilda uttag från registret är i allmänhet positiva. LO anser att sådana möjligheter är av stor betydelse främst beroende på den officiella statistikens begränsningar. Statens industriverk (SIND) anser möjligheten till selektiva uttag tilltalande. Från LÖ påpekas dock att uttagen måste kunna göras till rimliga kostnader så att exempelvis fackförbunden inte av kostnadsskäl tvingas avstå från att utnyttja denna service. SAF utgår ifrån att förslaget innebär sådana möjligheter att branschorganisationernas arbete med egen yrkesskadestatistik blir överflödigt i framtiden. Kommunförbundet ser liknande fördelar för uppbyggnad av primärkommunal yrkesskadestatistik.
Nuvarande yrkesskadestatistik medger inte möjlighet till särskilda uttag annat än i begränsad omfattning och då genom en tidskrävande manuell bearbetning. Myndigheter, organisationer, företag och forskare har emellertid ett stort behov av statistiska sammanställningar och annan information som är anpassad till den egna verksamheten. Uttagen kan exempelvis avse skador inom olika avtalsområden. något som LO framhållit som önskvärt. Andra specialuttag kan avse skador vid en speciell maskintyp, eller kemiska ämnen som misstänks förorsaka ohälsa. Denna typ av produktstatistik är av stor betydelse för arbetarskyddsstyrelsen som underlag för t.ex. föreskrifter om maskiner och annan teknisk utrustning och kemiska ämnen. Den är av stort intresse också för de företag som tillverkar sådana produkter. Forskare kan via riktade uttag få ett bättre underlag för att prioritera och planera sin verksamhet.
Enligt min uppfattning är möjligheter till riktade uttag ur systemet av stör betydelse i arbetet med att kartlägga orsaker och orsakssamband vid
arbetsskador. Jag förordar därför i likhet med utredningen och remissin-
stanserna att informationssystemet byggs upp på ett sådant sätt att olika konsumenters behov äv specialstatistik sä långt möjligt kan tillgodoses.
För de uttag som görs på beställning av myndigheter. organisattoner och andra bör avgifter motsvarande full kostnadstäckning tas ut. Avgifterna bör bestämmas efter samråd med riksrevisionsverket.
Övrig information om arbetsmiljöbetingad ohälsa.
Genom tilläggsdirektiv fick utredningen i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning tillgänglig statistik och annan redovisning av sjukdom eller ohilsa kan utnyttjas för att förbättra underlaget för åtgärder på arbetsmil-
jöns område. Utredningen har av tidsskäl begränsat sig till att kartlägga be-
fintliga register inom sjukvården och på andra håll. Ett förtsatt utredningsarbete föreslås komma till stånd.
Remissinstanserna stryker genomgående under behovet av ett fortsatt utredningsarbete på detta område. TCO och SACO/SR anser att utredningens eenomgång av befintliga register ger värdefulla utgångspunkter för
det fortsatta utredningsarbetet. LO anför bl.a. att det är angeläget att utre-
da möjligheten att utnyttja medicinska data som kommer fram vid hälsokontroller och sjukvård. exempelvis inom företagshälsovården. Eftersom samtliga läkare är skyldiga att tll arbetarskyddsmyndigheterna anmila
ohälsa och sjukdom som kan ha samband med arbete bör även dessa upp-
gifter bearbetas och analyseras. Bland de register som behöver vidarceutvecklas nämner LO socialstyrelsens cancerregister. SCB. miljödatanämnden. styrelsen för arbetarskvddsfonden och socialstyrelsen pekar på en rad pågående projekt som syftar till att bättre kunna belysa samband mellan ohälsa och miljö. Enligt socialstyrelsen är det angeläget med ett samlat grepp över hela sjuklighetsmönstret. Styrelsen bör svara för den erforderliga samordningen.
Ogynnsam påverkan på människan av olika faktorer i arbetsmiljön har tilldragit sig stört intresse under senare år. Särskilt gäller detta långtidseffekter i form av exempelvis cancer. Sambanden metan ohälsa och arbetsmiljö har vidare uppmärksammats när det gäller hjärt-kärlsjukdomar och sjukdomar i rörelseapparaten. En rad andra exempel finns. Yrkesskade-
statistikutredningen har utfört en översiktlig kartläggning av de register som innehåller uppgifter om individers hälsotillständ. Även vissa register med uppgifter om förhållandet mellan exponering för en viss faktor i arbetsmiljön och dess följder för människan hur inventerats. I likhet med ut-
redningen och remissinstanserna finner jag det angeläget att det epidemiologiska försknings- och utvecklingsarbetet för att kontrollera hälsorisker i arbetsmiljön intensifieras.
Arbetarskyddsfonden har uppdragit åt en arbetsgrupp att se över behovet av arbetsmedicinskt orienterad epidemiologi. Uppgiften är att granska de nuvarande resurserna och att avge förslag ull ökade förskningsinsatser med utnyttjande av de register som finns. Gruppen skall vidare presentera
en mera långsiktig plan för arbetsmedicinsk epidemiologi. Den kommer
därmed att belysa de problem ställningar som innefattas i förenämnda till-
läggsdirektiv. Enligt vad jag har erfarit kommer arbetsgruppens förslag att föreligga i början av nästa år.
5.5 Organisatoriska frågor, m.m.
Nuvarande yrkesskadestatistik administreras och produceras av riksrörsäkringsverket som också är huvudman för arbetsskadeförsäkringen. Utredningen har övervägt olika alternativ för statistikens framtida administration. Övervägandena har främst gällt om riksförsäkringsverket. SCB eller arbetarskyddsstyrelsen bör vara huvudman för statistiken. Utredningen har stannat för arbetarskyddsstyrelsen. Statistikproduktionen föreslas bli förlagd till SCB. För att biträda huvudmannen med synpunkter på informationssystemets innehåll och utveckling föreslås en samrädsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och de myndigheter som är berörda av statistiken.
Förslaget att arbetarskyddsstyvrelsen skall vara huvudman för det nya informationssystemet tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Arbetarskyddsstyrelsen har förklarat sig beredd att påtaga sig huvudmannaskaupet.
Målet för informationssystemet är att skapa underlag för arbetarskyddets förebyggande arbete. Det krävs enligt min mening mycket goda fackkunskaper på arbetarskyddsområdet av den som skall svara för informationssystemets utveckling och administration. Systemet måste. som även statskontoret framhållit, ständigt vidareutvecklas med utgångspunkt i de krav som framför allt arbetarskyddsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet för arbetsmiljölagsuftningen ställer. I likhet med utredningen och remissinstanserna finner jag det därför naturligt att arbetarskyddsstyrelsen väljs som huvudman för informationssystemet.
Statistikens handläggningsordning
Utredningen föreslar att inträffade skadefall skall utredas av arbetsgivaren tillsammans med skyddsombudet och om möjligt under medverkan av den skadade. Vidare föreslås att anmälningsskyldigheten för inträffade skadefall även fortsättningsvis skall finnas hos arbetsgivaren. Utredningens förslag i dessa delar ullämpas redan som ett led i regleringen av skadefall enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Detsamma gäller om förslaget
att anmälan skall ske inom 14 dagar till försäkringskassan som har att vi da-
rebefordra en kopia till yrkesinspektionen. Bestämmelser om detta finns i förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.
Utredningen framhåller att det krävs goda kunskaper om den lokala ar-
betsmiljön av dem som skall koda uppgifterna i skadeanmälningarna om
skadans uppkomst och händelseförlopp Därför föreslås att yrkesinspektio-
nen svarar för detta arbete. Kodning av uppgifter om skadans följder och
vissa andra uppgifter föreslås ske hos SCB.
Frågan om kodningen skall utföras regionalt hos yrkesinspektionen eller
centralt hos arbetarskyddsstyrelsen har endast tagits upp av två remissinstanser. nämligen statskontoret som tillstyrker utredningsförslaget och ar-
betarskyddsstyrelsen som är beredd att pröva regional kodning. Styrelsen
fäster dock uppmärksamheten på vissa administrativa svårigheter som föl-
jer med regional kodning.
Med hänsyn till det stora antalet företag och förvaltningar som skall övervakas av yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen bör möjligheten att vid kodningsarbetet kunna utnyttja personalens kännedom om den lokala arbetsmiljön enligt min mening inte överbetonas. Hänsyn måste också tas till de nackdelar som är förenade med ett sådant system bl.a. I form av risk för oenhetlig kodning. Det är emellertid angeläget att en nära kontakt finns mellan den regionala arbetarskyddstillsynen och det arbets-
ställe där en skada inträffat. Yrkesinspektionen kan exempelvis behöva
medverka I utredningen kring ett skadefall. Den av arbetsgivaren insända
arbetsskadeanmälan kan också behöva kompletteras i något hänseende.
Jag är med hänsyn härtill beredd att förorda att kodningen av uppgifterna i
arbetsskadeanmilan sker hos vrkesinspektionen. Det får ankomma pä ar-
betarskyddsstyrelsen att genom kodningsinstruktioner motverka risken för oenhetlighet vid kodningen. Viss central kontrollkodning måste också utföras.
För yrkesinspektionen innebär den nu förordade ordningen följande. Från försäkringskassan kommer kontinuerligt arbetsskadeanmälningar.
Dessa skall kodas fortlöpande och därefter översändas till arbetarskydds-
styrelsen. Kodningen måste ske kontinuerligt. För att undvika svårigheter vid semester. vakanser ete. är det angeläget att mer än en person inom varje yrkesinspektionsdistrikt behärskar kodningsarbetet. Jag avser att i min anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 förorda att medel motsvarande femton tjänster beräknas för regional kodning.
Arbetarskyddssivrelsen
För arbetarskyddsstyrelsens del innebär informationssystemet att ar-
betsskadeanmälningar fortlöpande kommer från yrkesinspektionen där de har kodats med avseende på skadans uppkomst och händelseförlopp. Dessa uppgifter skall därefter dataregistreras, varefter de inkomna anmälningarna skall arkiveras i ett manuellt register. Uppgifter om skadans följder. dvs. diagnos. frånvarotidens längd och I förekommande fall invaliditetsgrad och dödsfall. inrapporteras av försäkringskassan direkt till arbe-
tarskyddsstyrelsen som har att se till att erforderlig kodning och dataregi-
strering sker av dessa uppgifter. Det återstår sedan att i statistiksystemet införa uppgifter om arbetsställets näringsgrenstillhörighet enligt standard för svensk näringsgrensindelning samt uppgifter om arbetad tid. Dessa
uppgifter erhälls från SCB:s centrala företagsregister.
Jag har tidigare understrukit att informationssystemet bör vara utformat på ett sådant sätt att man förutom ärs- och kvartalsstatistik även kan göra uttag speciellt anpassade för olika behov. Jag har framhållit att systemet bör vara så flexibelt som möjligt. Tanken bakom informationssystemet är
att det skall ges en offensiv utformning som ständigt kan förändras och ut-
ökas alltefter avnämarnas behov. För arbetarskyddsstyrelsen blir det en' väsentlig uppgift att bygga upp systemet på ett sädant sätt att dessa behov kan tillgodoses. Under uppbyggnadsperioden har arbetarskyddsstyrelsen
vidare att ange riktlinjer för arten och omfattningen av. det material som
skall publiceras i Sveriges officiella statistuk och — såvitt avser kvartalssta-
tistiken — i serien Statistiska meddelanden.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att SCB har till uppgift att bl.a. svara för samordning av den statliga statistikproduktionen samt att verka
för samordning mellan statlig och annan statistikproduktion. Enligt förordningen (1975:1429) om samråd och anlitande av statistiska centralbyrån i
frågor rörande statistikproduktion m.m. åhgger det statlig myndighet att samråda med SCB bl.a. i fråga om insamling av uppgifter till samt planering. produktion och publicering av statistik utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som utarbetar statistiken. Jag vill med anledning härav framhålla vikten av att arbetarskyddsstyrelsen redan under uppbyggnaden av informationssystemet samräder med SCB i dessa frågor. Därvid bör verken gemensamt med statskontoret utreda arbetsfördelningen mellan arbetarskyddsstyrelsen och SCB vad gäller gränsområdet mellan den officiella års- och kvartalsstatistiken och den myndighetsorienterade
statistiken. Såväl under uppbyggnadsperioden som därefter har styrelsen
att följa utvecklingen av arbetsskadorna och analysera och kommentera statistiken och särskilt uppmärksamma eventuella förändringar av skadebilden. Av stor betydelse blir för styrelsen att i sin egenskap av huvudman samordna egna och andra avnämares behov av särskilda uttag ur informationssystemet.
För att tillgodose de olika avnämarnas behov av information om yrkesskador har utredningen föreslagit att en samrådsgrupp tillsätts för att biträda huvudmannen med synpunkter på informationssystemets Innehäll och utveckling. I samrådsgruppen föreslås ingå representanter för LO. SAF. TCO. RFV. SCB och socialstyrelsen. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). sjöfartsverket. försäkringskassorna samt Landstings- och Kommunförbunden har under remissbehandlingen också anmält önske mäl att bli representerade i samrådsgruppen. Även LRF önskar ett formaliserat samråd.
En förutsättning för att informationssystemet skall motsvara de krav som kommer att ställas på det är, som utredningen och remissinstanserna framhållit. att ett nära samråd utvecklas mellan arbetarskyddsstyrelsen
och de myndigheter och organisationer som är i behov av information om inträffade arbetsskador. Det fär enligt min mening ankomma på styrelsen att närmare finna ut de lämpliga formerna för ett sådant samråd.
Utredningen har som tidigare nämnts föreslagit att statistikproduktionen skall förläggas tull SCB. Förslaget har tillstyrkts av bl.a. RFV och SCB. Statskontoret och Landstingsförbundet förordar emellertid att arbetar-
skyddsstyrelsen som huvudman för informationssystemet även bör svara
för själva produktionen av statistiken. SAF ifrågasätter om det är rationellt att på sätt som föreslås läta tre ämbetsverk inkopplas på olika produktionsled i systemet, nämligen RFV, arbetarskyddsstyrelsen och SCB.
Enligt min mening bör SCB svara för produktionen av den officiella sta-
tistiken. dvs. ärs- och kvartalsstatistiken 1 enlighet med de förutsättningar arbetarskyddsstyrelsen anger. Detta förutsätter att SCB får tillgång till er-
forderligt material för genomförande av dessa bearbetningar. Ett ställningstagande till frågan om hur informationen i övrigt skall pro-
duceras kräver enligt min mening fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete om den tekniska uppläggningen av systemet m.m. Det krävs också ytterligare överväganden om de rutiner som skall tillämpas för kodning och övrig hantering av arbetsskadeanmälningarna m.m. Hur uttag av information ur systemet skall ske behöver också övervägas ytterligare. Det är därför väsentligt att arbetarskyddsstyrelsen så snart som möjligt kan börja ar-
beta med dessa frågor. Jag avser att i särskild ordning föreslå att arbetar-
skyddsstyrelsen får resurser för detta den I januari 1978. Detta arbete bör ge erforderligt underlag för bedömning av dessa frågor. Det bör därefter ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att i samverkan med statskontoret avgöra detta.
Såväl utredningen som vissa remissinstanser. däribland datainspektionen. socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen, har tagit upp vissa integritets- och sekretesstfrågor. Sådana frågor övervägs f.n. inom justitiedepartementet I samband med där pågående arbete på en ny sekretesslagstiftning. Det kan ännu inte överblickas när arbetet är avslutat, och det kan finnas anledning för mig att återkomma till hithörande frågor innan informationssystemet om arbetsskador träder i funktion.
Jag förordar att informationssystemet om arbetsskador skall omfatta
skador som inträffar fr.o.m. den I januari 1979. Den första ärsstatistiken kan beräknas bli publicerad under andra kvartalet 1981.
Nuvarande statistik, som handhas av RFV. kommer att omfatta skador
som inträffar t.o.m. utgången av år 1978. Med nuvarande bearbetningsrutiner kan man räkna med att statistiken för nyssnämnda är blir färdig vid halvårsskiftet 1981, dvs. samtidigt med eller någon tid efter det att 1979 års skador publicerats. Det är enligt min mening angeläget att 1978 års skador kan redovisas före 1979 års statistik. Det är vidare av betydelse att statistiken för de skadefall för vilka den nya lagstiftningen om arbetsskadeförsäk-
ring gäller och som avser tiden före systemets ikraftträdande i så stor ut-
Prop. 1977/78: 74 | 43
sträckning som möjligt blir jämförbar med statistiken i det nya informa-
tionssystemet. Jag avser här tiden den I juli 1977—den 31 december 1978.
Det bör ankomma på RFV att tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen i dessa syften genomföra de förändringar och förenklingar i bearbetningen
och redovisningen av statistikunderlaget för åren 1976-1978 som är möjli-
ga.
Mälet bör vara att RFV:s arbete med bearbetningen av yrkes- och arbetsskadestatistiken skall vara helt avslutat vid utgången av budgetåret
1979/80 så att verksamheten då kan upphöra. Planeringen bör bedrivas så att något behov av ökade resurser ej uppkommer för RFV:s del för den aktuella perioden. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepar-
tementet.
Jag avser att i min anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 för-
orda att arbetarskyddsstyrelsen tillförs följnde resurser för att handha statistiken.
För att utveckla och leda arbetet med informationssystemet behövs
medel för tre handläggande tjänstemän och tre biträden. För den centrala
kodningen m.m. behövs medel motsvarande två handläggare och fem bi-
träden. För dataregistrering bör beräknas 340 000 kr. Vidare bör för kon-
sultmedverkan, datamaskinkostnader och terminalhyra anvisas 810000 kr.
Medel motsvarande tre handläggare och ett biträde samt kostnader för terminalhyra under första halvåret 1978, sammanlagt 321 000 kr. bör ställas till förfogande redan från den 1 januari 1978.
Jag har vid medelsberäkningen utgått från att statskontoret biträder ar-
betarskyddsstyrelsen vid utvecklingen av informationssystemet.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslar riksdagen att
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ett informationssystem om arbetsskador, m.m.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977