Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäk- ringens finansiering och att arbetarskyddet tillförs ökade resurser ge— nom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i an- slutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften.

De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen — i likhet med vad som gäl- ler för ATP — skall finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall alltså i princip gälla de löpande utgifterna för försäk- ringen för samma år. Den nuvarande riskgraderingen av premierna er— sätts av en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte år.

Den särskilda arbetarskyddsavgiften skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljö— området. Fonden kommer att tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbe— tarskyddsavgiftcn innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och arbetsmedi- cinska institutet.

Såväl det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som arbetarskyddsavgiften föreslås införda den 1 januari 1972.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 22 2

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 3, 2.5, 38—41 och 48 55 lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är, såvida ej annat föranledes av vad i 4 eller 5 % sägs, försäkrad för yrkesskada.

I den mån Konungen så förordnar skall den, som åtnjuter undervis- ning vid anstalt för yrkesutbildning eller som eljest undergår yrkesut- bildning eller förberedande sådan utbildning eller deltager i praktisk yr- kesorientering, vid tillämpningen av denna lag anses som arbetstagare, ändå att han ej är i tjänst hos annan.

Kostnaden för försäkringen be- strides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom försäk- ringsavgifter, som erläggas av ar- betsgivaren. [ fall som avses i and- ra stycket anses den, som driver anstalten eller genom vilkens föl-."- sorg undervisningen eljest anord- nas, såsom arbetsgivare.

Kostnaden för försäkringen be- strides genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren. 1 fall som avses -i andra stycket an— ses den, som driver anstalten eller genom vilkens försorg undervis— ningen eljest anordnas, såsom ar- betsgivare.

25 51

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av egen utfästelse skyl— dig att vid yrkesskada utgiva av- löning, pension eller annan ersätt- ning, som helt eller delvis utgör understöd på grund av skadan, el- ler skall sådant understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring i annan försäkringsanstalt än som sägs i .l 5, avdrages från ersättning en- ligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pen- sionsinrättningen eller på grund av försäkringen utgives för tid, un-

1 Senaste lydelse 1967: 916.

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av egen utfästelse skyl- dig att vid yrkesskada utgiva av- löning, pension eller annan ersätt- ning, som helt eller delvis utgör understöd på grund av skadan, el- ler skall sådant understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av ska- dan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pen- sionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår. Avdrag på grund av understöd från kassa eller pensionsinrättning

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 22

Nuvarande lydelse

der vilken ersättningen utgår. Så- dant avdrag må dock endast äga rum, om arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 38 5 andra stycket erhållit lindring i försäk- ringsavgiften, samt, i fråga om un- derstöd från kassa eller pensions-. inrättning eller på grund av för- säkring, endast ske, om kostna- den för understödet till minst en tredjedel bestritts av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid sjukdom och begravning, vilket ut- gives av arbetsgivaren, må, ändå att motsvarande lindring i försäk- ringsavgiften ej skett, avdrag gö- ras, i fråga om understöd vid be- gravning dock med högst trehund- ra kronor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålun- da utgivet understöd avdragits från ersättningen enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

må dock endast ske, om kostna- den för understödet till minst en tredjedel bestritts av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid begravning, vilket utgives av ar— betsgivaren, må avdrag göras med högst trehundra kronor. Arbetsgi- varen äger utfå vad som på grund av understöd vid sjukdom och be- gravning, vilket utgivits av arbets— givaren, avdragits från ersättning— en enligt denna lag.

Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skall ej anses pension, som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och an- ställningstid eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som ut- går vid arbetsoförmåga till följd av skadan eller till efterlevande, må ej anses såsom sådant understöd till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräk- nat, tillkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan framtida höj- ning av pensionen, som tillförsäkrats ersättningstagaren vid ökning i lev- nadskostnaderna, skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för under— stöd från sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande av- sett understöd.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid an- givits, att å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av yrkes- skada, skall vid tillämpningen av första stycket lönen, till den del den- samma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av skadan; dock må livräntan utgå om och i den mån särskilda förhållanden föranleda därtill.

Understöd i form av naturaförmåner uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnas i denna paragraf givna bestämmelser i särskilt fall icke till- lämpliga, prövar riksförsäkringsverket, huruvida och med vilket belopp avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen skall äga rum.

38 52

Avgift för försäkringen skall av riksförsäkringsverket bestämmas till belopp, som med hänsyn till ar- betets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäk— ringstekniska grunder prövas vara erforderligt för att täcka den risk, som försäkringen avser.

Är arbetsgivare, kassa, pensions- inrättning eller försäkringsanstalt skyldig att utgiva understöd, för vilket enligt 25 9 avdrag må gö- ras, bestämmes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsva- rar den minskade försäkringsris- ken. I fråga om annan arbetsgi- vare än staten må dock sådan lind- ring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren be— gär det och, där så finnes erfor— derligt, för utgivande av understö— det ställer säkerhet, som riksför— säkringsverket godkänner.

Användes arbetstagare till ar— bete av två eller flera arbetsgivare gemensamt, svara de för försäk— ringsavgiften en för alla och alla för en.

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad ne- dan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av ob- ligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller na- turaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstaga- res lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas- beloppet. Hänsyn skall ej heller ta- gas till arbetstagare, vars lön un- der året understigit trehundra kro- nor, såvida fråga ej är om arbets- tagare som avses i 1 5 första styc- ket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

39 53

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrå— dets och riksförsäkringsverkets verksamhet skall för varje försäk- ring till statsverket erläggas till- läggsavgift med belopp, motsva- rande fem procent av försäkrings- avgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag som sägs i 25 5.

Övriga omkostnader för försäk- ringsrådets och riksförsäkringsver— kets verksamhet bestridas av stats- verket. I fråga om kostnaderna för

* Senaste lydelse 1967: 916. 3 Senaste lydelse 1967: 916.

Försäkringsavgift skall utgå ef- ter procentsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Pro- centsatsen skall vara så avvägd, att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestri- dande av

]. ersättningar på grund av obli- gatorisk försäkring enligt denna lag, lagen (1916: 235) om försäk- ring för olycksfall i arbete och la- gen (1929: 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 22

Nuvarande lydelse

förvaltningen av den i 41 5 omför- mälda fonden gäller dock vad där- om är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse

2. kostnader som föranledas av bestämmelserna i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa er- sättningar enligt lagen den 17 in- ni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962: 303) om förhöjning av vis— sa ersättningar i anledning av yr- kesskada m.m. och lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkes- skadelivräntor m. m.,

3. förvaltningskostnader, samt

4. erforderlig fondering. Med förvaltnings/costnader av- ses enbart omkostnaderna för för- säkringsrådets och riksförsäkrings- verkets verksamhet beträffande obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Konungen fastställer med riksda- gen lmr stor del av försäkrings- avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader.

Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst är, samt om förvaltningskostnadsandelen för samma år skall fattas senast. ett år dessförinnan. Riksförsäk- ringsverket skall vart femte år framlägga förslag till procentsats och förvaltningskostnadsandel för nästföljande sju år, i den mån be- slut härom icke redan fattats.

40 54

Envar är skyldig att på begä- ran Iämna färsäkringsrådet eller riksförsäkringsverket uppgift, som erfordras för att bedöma huruvi- da han är pliktig att erlägga för- säkringsavgi ft.

Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet och riksför- säkringsverket lämna sådan upp- gift om arbetet och de förhållan- den, under vilka det bedrives, samt om arbetstagarnas antal, arbetstid och avlöningsförhållanden, som erfordras för att bestämma försäk- ringsavgi ft eller ersättningsbelopp.

I den utsträckning försäkrings-

* Senaste lydelse 1967: 916.

Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet och riksför? säkringsvcrket lämna sådan upp- gift om arbetet och de förhållan- den, under vilka det bedrives, som erfordras för att bestämma ersätt- ningsbelopp.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 22

.N a varande lydelse

rådet eller riksförsäkringsverket prövar nödigt för ändamål, som avses i första eller andra stycket, åligger det uppgiftsskyldig att på begäran för granskning tillhanda- hålla försäkringsrådet eller riks- försäkringsverket förda avlönings- Iistor, handelsböcker eller motsva- rande anteckningar iämte därtill hörande handlingar. Granskningen skall såvitt möjligt ske så, att den icke medför hinder i den uppgifts- skyldiges verksamhet, samt skall, om han så begär och det lämpli- gen kan ske, verkställas hos ho- nom. Handelsböcker och andra handlingar, som överlämnats för granskning, skola återställas utan dröjsmål. Meddelande om .resul— tatet av granskningen skall läm— nas snarast.

Försäkringsrådct och riksförsäk- ringsverket äga, i den mån så fin- nes erforderligt för ändamål, som avses i andra stycket, att hos myn- dighet, som enligt gällande före- skrifter utövar tillsyn å arbetsgi- varens verksamhet, påfordra un- dersökning av de förhållanden, un- der vilka arbetct bcdrives, eller att, där så påkallas av särskilda om- ständigheter, själva företaga sådan undersökning.

Föreslagen lydelse

Försäkringsrådet och riksförsäk- ringsverket äga, i den mån så fin- nes erforderligt för ändamål, som avses i första stycket, att hos myn— dighet, som enligt gällande före— skrifter utövar tillsyn å arbetsgi- varens verksamhet, påfordra un- dersökning av de förhållanden, un- der -vilka arbetet bcdrives, eller att, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva företaga så- dan undersökning.

41 55

Grunderna för beräkning av för- säkringsavgifter och premiereserv för försäkringar i riksförsäkrings- verket bestämmas av Konungen.

Riksförsäkringsverkets beslut om försäkrings- eller tilläggsavgifts be- lopp skall, även där beloppet be- stämts provisoriskt, utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbe- talas vad för mycket blivit erlagt.

5 Senaste lydelse 1961: 256.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angående debitering och upphörd av avgifter för försäkringar i riks- försäkringsverket samt om utbetalning till verket av dylika avgifter be- stämmer Konungen med riksdagen. Försäkringsavgifterna skola in- gå till en fond, som förvaltas en- ligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

Försäkringsavgifterna skola in- gå till en fond, benämnd yrkesska- deförsäkringsfonden, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

48 56

I övrigt skall vad i 3—4] samt 44 55 är stadgat om obligatorisk försäkring i tillämpliga delar län- da till efterrättelse beträffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbets- givaren i stället avse försäkrings- tagaren.

Avgift för frivillig försäkring skall bestämmas till belopp, som efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för täckande av den risk försäkringen avser samt förvaltningskostnader.

Grunderna för beräkning av för- säkringsavgifter och premiereserv för försäkringen fastställas av Ko- nungen.

Försäkringsavgifterna skola in- gå till en fond, benämnd fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

I övrigt skall vad i 3—37 samt 40, 41 och 44 åå är stadgat om obligatorisk försäkring i tillämp- liga dclar lända till efterrättclse beträffande den frivilliga försäk- ringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i stället av- se försäkringstagaren.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Den äger, utom i av- seende som nämns under 2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada som inträffat dessförinnan.

2. Vid prövning enligt 39 5 skall beaktas att försäkringsavgiftema skall täcka även kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att hänföra till skada som inträffat före lagens ikraftträdande, samt förvaltningskostnader avseende sådan skada.

3. Med Konungens medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 5 andra stycket i sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares

' Senaste lydelse 19671916.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 22 8

skyldighet att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren begär det.

4. Av Konungen enligt 41 5 i sin äldre lydelse fastställda försäkrings- tekniska grunder skall, i den mån Konungen ej förordnar annat, allt- jämt tillämpas i förekommande fall.

5. Procentsatsen för uttag av försäkringsavgift för år 1972 samt förvaltningskostnadsandelen för samma år skall, utan hinder av be-l stämmelserna i 39 % tredje stycket, fastställas år 1971. Förslag som sägs i nämnda lagrum skall framläggas första gången före utgången av år 1972.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 22 9

2. Förslag till

Lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Härigenom förordnas, att den i 39 5 lagen (1954: 243) om yrkesskade- försäkring nämnda procentsatsen för uttag av försäkringsavgift skall för åren 1972—1974 vara 0,30 och att av försäkringsavgifterna en tjugon- dedel skall anses svara mot förvaltningskostnader. '

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 22 10

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, att 6 5 lagen (1954: 246), om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 51 Arbetsgivare är pliktig att till riksförsäkringsverket erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämp— ningen av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgi/t enligt 39 5 lagen om yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller" fortfarande i fråga om tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 917.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 22

5. Förslag till

12

Lag om ändring i lagen (19551: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Härigenom förordnas, att 14 5 lagen (1955: 469) angående omregle- ring av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för- säkring för olycksfall i arbete m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 145

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föran- ledes av bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 5.8, lagen om yrkesska- deförsäkring skola för året beräk- nas för honom.

Angående debitering och upp- börd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas vad i så- dant hänseende gäller rörande där om förmälda avgifter.

Den kostnad för varje kalen- derår, som föranledes' av bestäm- melserna i denna lag, skall bestri- das genom den försäkringsavgift, ' som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1971: 22

6. Förslag till

13

Lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa er- sättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Härigenom förordnas, att 6 & lagen (1962: 303) om förhöjning av vis- sa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m. skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 65

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranle- des av bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt till- lägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeför- säkring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och upp- börd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där om- förmälda avgifter.

Den kostnad för varje kalender- år, som föranledes av bestämmel- serna i denna lag, skall bestridas ge- nom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yr- kesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ik raftträdandet.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1971: 22

7. Förslag till

14

Lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskade-

livräntor m. m.

Härigenom förordnas, att 6 5 lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 65

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranle- des av denna lag, åligger det an- nan arbetsgivare än staten att er- lägga proportionellt tillägg till de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäkring.

Den kostnad för varje kalender- år, som föranledes av denna lag, skall bestridas genom den försäk- ringsavgift, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäk- ring skall för året beräknas för ar— betsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1971: 22

8. Förslag till

15

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 åå förordningen (1959: 552) an— gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

152

Angående debitering och upp- börd av avgifter från arbetsgiva- re enligt lagcn om allmän försäk- ring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkeSskadeförsäk- ring jämte tilläggsavgift enligt 39 å” sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt 14 5 lagen angående om— reglering av vissa ersättningar en- ligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235 ) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift och la- gen om lönegarantiavgift skall gäl- la vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäk— ringsverket enligt lagen om yrkes— skadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

Angående debitering och upp- börd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk för- säkring i riksförsäkringsverket en- ligt lagen om yrkesskadeförsiikring ävensom avgifter enligt förord- ningen angående byggnadsforsk— ningsavgift, lagen om lönegaranti- avgift och lagen (1971 : 00) om ar- betarskyddsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

4 53 Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 % angivna författningarna samt förordningen angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsan- derlag för avgift enligt lagen om yrkesskarleförsäkring skall, där frå— ga ej är om arbetstagare som av- ses i ] Si första stycket förord-

1 Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396. 2 Senaste lydelse 1970: 744. 3 Senaste lydelse 1962: 396.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1971: 22 16

N nvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos ar— betsgivaren under året icke upp- gått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 & första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som er— lagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande in- komst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksam- het eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den i januari 1972. Äldre bestämmelser gäl- ler fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

Vid debitering enligt 20 5 första stycket av arbetsgivares preliminära avgift för åren 1972 och 1973 skall hänsyn tagas även till de genom lagen (1971: 00) om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäk- ring vidtagna förändringarna i avgiftsuttaget för obligatorisk yrkesskade- försäkring samt till avgiftsuttaget enligt lagen ( 1971:00 ) om arbetar- skyddsavgift.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1971: 22

9. Förslag till

17

Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

dels att 11 % skall upphöra att gälla,

dels att 1 och 2 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15

Folkpensioneringsfonden, riks- försäkringsverkets yrkesskadeför- säkringsfond samt den fond, som avses i lagen om frivillig statlig pensionsförsäkring, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fond- fullmäktige.

Folkpensioneringsfonden, yrkes— skadeförsäkringsfomlen, särskilda yrkesskadefonden, fonden för fri- villig yrkesskadeförsäkring samt den fond, som avses i 22 kap. la- gen om allmän försäkring, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fondfullmäktige.

25

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

avgifter för försäkringar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om krigsförsäk— ring för ombord å fartyg tjänst- görande personer, lagen om yrkes— skadeförsäkring samt lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl.:

försäkringsavgifter enligt 38 och 39 5.6 lagen om yrkesskadeförsäk- ring samt tillägg som föranledas av tillämpningen av lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl.:

återbetalda belopp enligt 12 å andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 51 å andra stycket lagen om yrkesskadeförsäk- ring;

bötesmedel enligt 34 & lagen om försäkring för olycksfall i arbete; kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livrän- tor enligt 10 5 lagen angående ersättning för skada till följd av olycks- fall i arbete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 5 lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 55 lagen om yrkes— skadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i an- ledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1971: 22

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av ersättningar och andra kostna- der, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riks- försäkringsverket enligt förenämn- da lagar och enligt lagen om för- säkring för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar och andra kostna- der, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riks- försäkringsverket på grund av obli- gatorisk försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yr- kessiukdomar. lagen om krigsför- säkring för ombord å fartyg tjänst- görande personer, lagen om yrkes- skadeförsäkring och lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl., ävensom kostnader för omregle- ring, förhöjning och värdesäkring av ersättningar enligtldessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 & lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 5 lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 55 lagen om'yrkesskadeförsäkring av annan åvilande

ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkrings- verket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i avgifter för försäkringar enligt de i första stycket omför- mälda lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 eller 11 & stad- gas.

belopp, som av riksförsäkrings- verket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i försäkringsavgift eller till- lägg som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av förvaltningskostna- der enligt 39 5 andra stycket la- gen om yrkesskadeförsäkring; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 & stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Dock får överföring av tillgångar från yrkesskadeförsäkringsfonden till särskilda yrkesskade- fonden Och fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid senare tid- punkt som Konungen bestämmer.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 22 19

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, HOLMQVIST, ASPLlNG, SVEN-ERIC NILSSON, LUND- KVIST, GEIJER, MYRDAL, WlCKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. och anför.

Utredningen angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m.1' har avlämnat ett betänkande kallat Yrkesskadeförsäkringens finansiering (SOU 1970: 49). I betänkandet föreslås att reglerna för finansieringen av yrkesskadeförsäkringen ändras samt att via yrkesskadeförsäkringen medel ställs till förfogande för ökade åtgärder i syfte att förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens institut för folkhäl- san, arbetsmedicinska institutet, statskontoret, statistiska centralbyrån, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, universitetskanslersämbetet, arbetsmiljöutredningen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorgani- sationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruksförbund, Socialförsäkrings- bolagens förening, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO). Därjämte har Svenska bankföreningen och Kommunernas pensionsanstalt inkommit med yttranden över be- tänkandet.

Gällande ordning

F örsäkringsavgi fternas bestämmande

Enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring — i fortsättningen benämnd YFL — sker yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket (] å). Kostnaderna för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall bestridas. genom försäkringsavgifter, som erläggs av arbetsgivaren, och med bidrag. av statsmedel till omkostnaderna (3 5). Staten, som själv svarar för er- sättningar enligt YFL vid yrkesskada i statstjänst, betalar dock inte några avgifter för statligt anställda arbestagare [5 å och 3 & kungörelsen

¹ Utredningsman generaldirektören Yngve Samuelsson.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1971: 22 ' , 20

(1954: 670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring på arbetstagare i statens tjänst].

Avgiften skall av riksförsäkringsverket bestämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda för- hållanden, under vilka det bedrivs, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för att täcka den risk som försäkringen avser (38 5 första stycket).

Kravet på hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet anses tillgodosett genom att avgiftens storlek görs beroende av vilken näringsgren ett företag tillhör. Företagens klassificering efter näringsgren är sålunda av fundamental betydelse för avgifternas avvägning. Den nu tillämpade näringsgrensindelningen omfattar totalt 135 olika näringsgrensrubriker och utgör en på vissa punkter modifierad version av den av.Förenta Nationerna år 1948 fastställda och år 1958 reviderade internationella näringsgrensindelningen, International Standard Industrial Classification of All Economic Activities (ISIC). Alltsedan år 1960 använder sig riks— försäkringsverket av ett schablonmässigt förfaringssätt vid indelningens praktiska tillämpning. Sålunda betraktas vid avgiftsberäkningen en ar- betsgivares hela verksamhet i regel som en enhet. Verksamheten upp- delas alltså inte på de skilda verksamhetsgrenar, som kan finnas repre- senterade, utan hänförs till en enda näringsgren. Därvid blir den huvud- sakliga inriktningen av verksamheten bestämmande. För åtskilliga olika näringsgrenar kan, med hänsyn till föreliggande yrkesskaderisk, premie- satsen vara densamma. Sammanlagt förekom för år 1969 41 olika pre- miesatser. Dessa varierade från 0,05 till 1,35 % av ett avgiftsunderlag, som beräknas på sätt som beskrivs i det följande.

Vid avgiftens bestämmande skall hänsyn tas till de särskilda förhål- landen under vilka arbetet bedrivs. Detta sker genom att de företag, hos vilka riskförhållandena bedöms vara annorlunda än de för närings- grenen normala, vid premiebestämning behandlas fristående från nä- ringsgrenen i övrigt. Vid denna s.k. specialtariffering beaktas framför allt sådana avvikande riskförhållanden som kunnat konstateras på sta- tistisk väg. Detta förutsätter, att arbetsgivarens verksamhet är så stor, att slumpartade kastningar i en specialstatistik för hans företag kan an- ses nöjaktigt utjämnade. På senare tid -— särskilt under senaste decenniet — har specialtarifferingen alltmer avtagit. För närvarande har endast ca 50 arbetsgivare en från sin näringsgren avvikande premiesats. Deras sammanlagda avgift utgör i runt tal 15 % av den totala nettoavgiften till yrkesskadeförsäkringen.

Avgiften skall även bestämmas efter försäkringsmässiga grunder, så att den täcker den risk som försäkringen avser. Detta innebär bl. a. att avgifterna för visst år skall tillsammans motsvara ersättningskostnadema för under just det året inträffade skador, oavsett om ersättningarna utbetalas under det året eller senare. Avgiften skall således bl. a. täcka

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 22 21

kapitalavsättningar som behövs för att utge sådana framtida ersätt- ningar som kan grundas på skadan.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv' fast- ställs enligt 41 & första stycket YFL av Kungl. Maj:t. Så har skett genom kungl. brev av den 21 januari 1955. Storleken av premieuttaget beror bl. a. av hur nära de försäkringstekniska grunderna för beräkning av yrkesskadelivräntornas kapitalvärden (antaganden om dödlighet, reakti- veringssannolikhet för invalider och omgiftesfrekvens för änkor samt om kapitalförräntning) överensstämmer med faktiska förhållanden.

Enligt 38 å andra stycket YFL föreligger under vissa villkor möjlighet för en arbetsgivare att erhålla s.k. lindring i försäkringsavgiften. För närvarande finns ett mindre antal arbetsgivare, som på grund av egen utfästelse att vid yrkesskada utge understöd, motsvarande i lagen angivna ersättningar, har medgetts sådan lindring. Därvid har de helt befriats från avgiften, om utfästelsen avser all ersättning. Sådan total självrisk har ett 20-tal städer och ett mindre antal andra stora arbetsgivare. Par- tiell självrisk, avseende läkarvård m. m., som berättigar till en viss ned- sättning av avgiften, förekommer likaså endast för ett fåtal arbetsgivare.

Arbetsgivare, som önskar avgiftslindring, skall ställa av riksförsäkrings- verket godkänd säkerhct för utgivande av det understöd varmed lind- ringen motiveras. Bestämmelsen tillämpas så, att vid total självrisk fordras deposition av värdehandlingar till ett belopp, motsvarande dels kapitalvärdet av tillerkända livräntor och dels ett års försäkringsavgifter. Kommunala enheter har dock befriats från depositionsskyldighet, och deposition anses ej heller behövlig vid partiell självrisk. För varje ar- betsgivare, som på grund av självrisk utger livräntor, vare sig hans själv— riskförpliktelse för nytillkommande fall upphört eller ej, revideras före- kommande depositionsbelopp vid varje årsskifte med hänsyn till de för- ändringar (dödsfall, reaktivering, åldersförskjutningar m.m.) som under det senast förflutna året inträffat bland hans livräntetagare.

Utöver den avgift som enligt 38 5 första stycket YFL skall uttas av - arbetsgivare — i fortsättningen benämnd grundavgift — skall enligt 39 & såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet till statsverket erläggas en till- läggsavgift, motsvarande 5 % av grundavgiften beräknad utan hänsyn till avdrag föranledda av särskilda försäkringsvillkor.

För uppräkning och förstärkning av äldre yrkesskadelivräntor samt värdesäkring såväl av dessa som nyare sådana m.m. har arbetsgi- varna vidare att erlägga särskilda s.k. avgiftstillägg på grund av lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den I 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkes- skada m.m. och lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadeliv— räntor m.m. Avgiftstilläggen påförs med en för varje år enhetligt be-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 22 22

stämd procentsats av den sammanlagda grund- och tilläggsavgift, som för året skall beräknas för arbetsgivaren. För år 1969 utgjorde procent- satsen för avgiftstillägget 28.

De redovisade reglerna för försäkringsavgifternas bestämmande gäller enligt 48 & YFL i tillämpliga delar också beträffande den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Debitering och uppbörd

Angående debitering och upphörd av de för yrkesskadeförsäkringcn utgående avgifterna och tilläggen bestämmer Kungl. Maj:t med riks- dagen (41 å tredje stycket YFL). Gällande regler finns i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring rn. rn.

Beträffande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen föreskrivs i för— ordningen att arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300 kr., är skyldig att näst- följande år före januari månads utgång eller, i fråga om redare som har att redovisa sjömansskatt, före februari månads utgång lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning av avgiftsunderlag varpå avgift skall beräknas för honom. Uppgiften skall normalt lämnas till den lokala skattemyndighet inom vars tjänstgöringsområde arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt. Då arbetsgivaren är redare, som redovisar sjömansskatt, skall uppgiften avlämnas till sjömansskattekon- toret. Sedan uppgiften förberedande granskats och kontrollerats hos skattemyndigheten, översänds den till riksförsäkringsverket för vidare bearbetning.

Grundavgiften beräknas i proportion till under året av arbetsgivaren utgiven avlöningssumma efter eventuella avdrag för arbetstagarens kost- nader i anställningen. Lönesumman reduceras om lönen för en arbets- tagare, som arbetat hela året, skulle överstiga 7 1/2 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Då medräknas ej det överskjutande belop- pet. För arbetstagare, som enbart arbetat viss del av året beräknas lönen i förhållande till den arbetade tiden. Om någon arbetstagare upp- burit lägre lön under året än 300 kr., medräknas ej heller denna. Den på nu angivet sätt reducerade avlöningssumman bildar det s.k. avgifts— underlaget.

Sedan arbetsgivaren näringsgrensklassificerats och i förekommande fall åsatts en premiesats anpassad till hans riskförhållanden (special- tarifferats), sker på datamaskinell väg uträkningen av såväl grundav- g'iften som tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen ingår som en del i den s.k. arbetsgivaravgift som arbetsgivare har att erlägga för

• Sida 23
•  Original

Prop. 1971: 22 23

sina anställda. Arbetsgivaravgiften innefattar även tilläggspensionsav- gift, arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen, lönegarantiavgift och — i fö- rekommande fall -— byggnadsforskningsavgift. Om arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kr., påförs arbetsgivaren avgiften i samband med slutlig skatt. Riksförsäkringsverket lämnar under september månad året näst efter utgiftsåret vederbörande länsdatakontor uppgift om de arbets- givaravgifter, som skall påföras, i form av datamaskinellt framställt magnetband. Verket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel i riksstaten tillgodoföra sig ett belopp, som motsvarar arbetsgivaravgifter- nas summa minskad med vad som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder kan beräknas bli avskrivet på grund av bristande betalning. De skattedebiterade arbetsgivaravgifterna ställs till verkets förfogande unge- fär ett år efter utgiftsårets utgång.

Om arbetsgivaravgiften överstiger 1000 kr., debiteras och utkrävs den genom riksförsäkringsverkets försorg. Arbetsgivaren tillställs sär- skild räkning på vilken de i arbetsgivaravgiften ingående avgifterna till de olika socialförsäkringama är särskilt specificerade. Samtidigt påförs arbetsgivaren automatiskt för löpande utgiftsår en preliminär arbets- givaravgift, vilken i allmänhet grundar sig på samma avgiftsunderlag som legat till grund för den senaste slutliga arbetsgivaravgiften. Hänsyn tas dock till den allmänna löneutvecklingen och arbetsgivarens egna upp- gifter.

Fonder m. m.

Enligt 41 å fjärde stycket YFL skall grundavgiftema för yrkesskade- försäkringen ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder som be- stäms av Kungl. Maj:t med riksdagen. Fonden benämns riksförsäkringSF verkets yrkesskadeförsäkringsfond. I detta hänseende gällande bestäm- melser finns i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riks- försäkringsverkets fonder. Här anges bl.a. i vilka slag av tillgångar ' fondmedel får placeras. Över yrkesskadeförsäkringsfondens räkenska- per upprättas för varje kalenderår ett försäkringstekniskt bokslut. Till yrkesskadeförsäkringsfonden ingår också grundavgiftema för frivillig yrkesskadeförsäkring (48 & YFL). Dessa medel förvaltas gemensamt med medlen från den obligatoriska försäkringen. Fr. o. m. år 1955 före- ligger särskild redovisning beträffande frivillig försäkring, ehuru de medel som härrör därifrån inte direkt kan identifieras. Frivillig för- säkring före år 1955 saknar även bokföringsmässig särredovisning. En- ligt balansräkning per den 31 december 1969 uppgick yrkesskadeför- säkringsfondens tillgångar till omkring 895 milj. kr.

Reglementet lämnar utrymme för att fonden tas i anspråk även för att bekosta åtgärder inom det förebyggande arbetarskyddet. Enligt 11 å

• Sida 24
•  Original

Prop. 1971: 22 24

kan nämligen Kungl. Maj:t besluta att —- om fondens tillgångar vid för- säkringsteknisk utredning medger det med hänsyn till de förpliktelser som åligger fonden — viss mindre del av denna används för att bekosta åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade. Med stöd av detta. bemyndigande har Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen ställt medel till förfogande för olika arbetarskyddsända- mål. _

Av medlen i yrkesskadeförsäkringsfondcn har i enlighet med kungl. brev den 6 juni 1962 reserverats ett belopp av 5 milj. kr., vars avkast— ning skall användas för utbetalning av ersättning enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar för varje särskilt fall. Härmed avses exceptio- nella och ömmande fall av personskada, som av någon anledning be- dömts inte kunna inrangeras under gällande ersättningsbestämmelser om yrkesskada men som ändå skäligen bör ersättas efter liknande grunder. Denna fond, kallad särskilda yrkesskadefonden, har inga från yrkes- skadeförsäkringsfonden avskilda. tillgångar utan förvaltas tillsammans med denna och tillförs ränta motsvarande genomsnittsavkastningen på de gemensamma tillgångarna. Den har därigenom vuxit och uppgick vid utgången av 1969 till omkring '.' milj. kr. Från fonden har hittills skett en utbetalning. _

De avgiftstillägg som arbetsgivare har att erlägga för uppräkning och förstärkning samt värdesäkring av livräntor inflyter till en särskild kassa benämnd omregleringskassan. Bestämmelser härom finns i kun- görelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235") om försäkring för olycksfall i arbete m.m. Omregleringskassan är helt fristående från yrkesskadeförsäkrings— fonden och förvaltas av riksförsäkringsverket. Behovet av att hålla dess medel avskilda har närmast betingats av att de'ömsesidiga socialförsäk- ringsbolagen tidigare har haft rätt att meddela yrkesskadeförsäkring.

Den femprocentiga tilläggsavgiften för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet inlevereras av riksförsäkringsverket till statsverket och redovisas under inkomstti- teln »Bidrag till riksförsäkringsverket och försäkringsrådet».

Utredningen

Utredningens betänkande omfattar två av de tre huvudfrågor som in- går i utredningens uppdrag, nämligen frågan om metoderna för yrkes- skadeförsäkringens finansiering och frågan om en i samband med yr— kesskadeförsäkringsavgiften utgående särskild arbetsgivaravgift för ar- betarskyddsändamål. Den återstående uppgiften, att pröva hur yrkes-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1971: 22 25

skadestatistiken i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för statistikproduktionen avser utredningen att återkomma till i ett senare betänkande. Enligt utredningen kan de båda förstnämnda frå- gorna lösas för sig i en första etapp.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

Utredningen behandlar först frågan om den obligatoriska yrkesskade- försäkringen skall finansieras enligt kapitaltäekningssystem eller enligt fördelningsmetod. Utredningen konstaterar att den lagstiftning, som i vårt land genomförts i syfte att skydda arbetstagarna och deras anhöriga mot de ekonomiska följderna av skador i arbetet, ända till utgången av år 1968 haft drag av frivillighet. Det längst kvarstående inslaget av fri—! ' villighet var arbetsgivarnas rätt att välja försäkringsinrättning, riksför- säkringsverket eller något av de enskilda ömsesidiga socialförsäkrings— bolagen. Draget av frivillighet nödvändiggjorde ett finansieringssystem som garanterade att det vid varje tillfälle fanns medel avsatta till infrian— de av försäkringens förpliktelser. Avgifterna måste således räcka till be— hövlig fondering. I överensstämmelse härmed har försäkringen finan— sierats enligt den för frivillig försäkring traditionella kapitaltäcknings— principen. _ '

Sedan 1967 års riksdag beslutat att de ömsesidiga socialförsäkrings— bolagens rätt att meddela yrkesskadeförsäkring skulle upphöra vid 1968 års utgång och att socialförsäkringsbolagens försäkringsstock skulle fö— ras över till riksförsäkringsverket senast 1973, har enligt utredningen huvudmotivet för att bibehålla kapitaltäckningssystemet bortfallit. När försäkringen koncentrerats till riksförsäkringsverket för hela närings— livet får nämligen det framtida ekonomiska underlaget för livräntornas utbetalning även utan särskild kapitalbildning samma bärkraft som nä— ringslivet i dess helhet.

Utredningen pekar vidare på att yrkesskadeförsäkringen numera för— lorat sin tidigare dominerande ställning inom socialförsäkringssystemet genom utbyggnaden av de allmänna trygghetsanordningarna med skydd för den enskilde mot de ekonomiska följderna av sjukdom eller skada. Till belysning härav nämner utredningen att under år 1969 arbetsgivar— nas samlade avgifter till yrkesskadeförsäkringen uppgick till knappt 200 milj. kr. under det att arbetsgivarnas avgifter till allmänna sjukförsäk— ringen och den allmänna försäkringens tilläggspensionering utgjorde i runt tal sammanlagt 7 600 milj. kr. Omräknat i procent motsvarar av-l giften till yrkesskadeförsäkringen knappt 2,5 % av arbetsgivarnas totala avgifter till socialförsäkringen.

Utredningen framhåller att en fördelningsmetod gäller i fråga om den allmänna tilläggspensioneringens finansiering. Kostnaderna för tilläggs-' pensionerna för ett visst är uttas i princip från det årets arbetsgivare;

• Sida 26
•  Original

Prop. 1971: 22 26

Emellertid har en viss fondbildning ansetts önskvärd för att möta ka- tastrofsituationer och åstadkomma en viss utjämning mellan olika års- klasser av arbetsgivare. Det är in. a. o. fråga om en modifierad fördel- ningsmetod. Av samhällsekonomiska skäl har omfattningen av fondbild- ningen getts långt större proportioner än som varit behövligt vid en jäm— förelsevis renodlad fördelningsmetod.

När det gäller att säkerställa livräntornas värdebeständighet anser ut- redningen att det nu inom yrkesskadeförsäkringen tillämpade kapital- täckningssystemet ej håller måttet. Prisutvecklingen har under årens lopp framtvingat upprepade lagstiftningar om tillägg till yrkesskadelivräntorna för att upprätthålla deras köpkraft. Här har man frångått kapitaltäck— ningsprincipen i det att de årliga kostnaderna för de beslutade tilläggen uttas av varje års arbetsgivare enligt fördelningsmetod. Detta innebär således att vi inom yrkesskadeförsäkringen inte tillämpar ett renodlat ka- pitaltäckningssystem utan har ett system, där grundersättningen enligt YFL uttas enligt kapitaltäckningssystem och förhöjningen av ersätt- ningen enligt fördelningsmetod. Ett renodlat kapitaltäckningssystem kan inte heller i fortsättningen bli genomförbart med hänsyn till tidigare ge- nomförda engångsuppräkningar Och den numera lagstadgade värdesäk- ringen av utgående förmåner.

Utredningen framhåller att premieuttagets storlek med kapitaltäck— ningssystem blir beroende bl. a. av hur nära de försäkringstekniska grun- derna för beräkning av livräntornas kapitalvärden — dvs. antaganden om dödlighet och reaktivering för invalider, omgiftesfrekvens för änkor samt kapitalförräntning — överensstämmer med faktiskt rådande för- hållanden. En revision av riksförsäkringsverkets försäkringstekniska grunder har länge varit av behovet påkallad. Men även om nya grunder fastställs, måste utvecklingen följas och gjorda antaganden gång efter annan prövas, om de ej skall bli föråldrade. Sådana antaganden beträf- fande åtskilliga faktorer i fråga om förhållanden långt fram i tiden blir obehövliga vid en fördelningsmetod.

Utredningens slutsats blir att det inte finns några mera vägande skäl att bibehålla det nuvarande kapitaltäckningssystemet inom den obligato- riska yrkesskadeförsäkringen. Premierna inom försäkringen bör därför, i likhet med vad som är fallet inom den allmänna tilläggspensioneringen, i fortsättningen uttas enligt fördelningsmetod. I detta sammanhang fram- håller utredningen att man i Norge, där utvecklingen på ifrågavarande område varit i stort sett densamma som i Sverige, nyligen beslutat sig för att i fråga om yrkesskadeförsäkringen överge kapitaltäckningssyste- met till förmån för en på fördelningsmetod baserad finansieringsprin— eip.

En övergång till fördelningsmetod innebär enligt utredningen finan- siellt inga svårigheter, eftersom det i princip finns täckning för de in- träffade livräntefallen. Inte heller bör en sådan övergång utgöra hinder

• Sida 27
•  Original

Prop. 1971: 22 27

för ett inlemmande av yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäk- ringen, ett spörsmål som utredningen förmodar ej kan anses ha förlorat sin aktualitet.

Utredningen vill emellertid inte förorda en strikt övergång till en för- delningsmetod. Visserligen bortfaller i sådant fall de praktiska proble- men beträffande grundavgift och avgiftstillägg, eftersom man då med hjälp av faktiska kostnader och eventuella överskott från yrkesskadeför- säkringsfonden kan styra avgiftskurvan. En strikt övergång till fördel— ningsmetod skulle emellertid innebära att avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga och att avgifterna därefter skulle successivt stiga till dess ett jämviktsläge — på en nivå över avgiftsnivån enligt kapitaltäcknings— systemet — uppnås långt fram i tiden. Utredningen anser det inte lämp- ligt att försäkringens finansiering i sådan utsträckning skjuts på framti- den. En jämnare övergång underlättar vidare en lösning av frågan om en via yrkesskadeförsäkringen finansierad arbetarskyddsavgift. Enligt utred- ningen kan en viss sänkning av den nuvarande genomsnittliga avgifts- nivån vara motiverad, främst med hänsyn till det rådande ränteläget, men även med hänsyn till verkningarna av den av utredningen för- ordade reformen i fråga om ökat arbetarskydd genom bidrag från ar— betsgivarna. Denna extra insats från den nuvarande generationens sida kan nämligen på längre sikt förväntas få en skadenedbringande effekt.

Utredningens förslag i denna del går således ut på en övergång till ett modifierat fördelningssystem. Avgiftsnivån skall vid själva övergången ligga ett stycke under den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån. Där- efter eftersträvas en relativt lugn avgiftsutveckling så att avgiftsnivån även långt fram i tiden ligger lägre än den som följer enligt kapital- täckningsprincipen. Till den närmare utformningen av ett sådant modi- fierat system återkommer utredningen efter det allmänna avsnittet rö- rande frågan om en avgift för arbetarskyddsändamål.

Utredningen går härefter över till problemet om riskgradering eller riskutjämning vid försäkringspremiernas bestämmande. Utredningen an- för att ett avgiftssystem grundat på fördelningsmetod naturligt leder till ett system med ej riskgraderade premier. Det uppges dock vara i och för sig tänkbart med ett riskgraderat fördelningssystem eller ett ej riskgraderat kapitaltäckningssystem.

Utredningen konstaterar att riskgraderingen i sin nuvarande tillämp- ning är ofullständig. Redan klassificeringssystemet i dess grundläggande. skick uppfyller inte särskilt väl lagens krav på hur försäkringsavgifterna skall bestämmas. Den tillämpade branschindelningen .vid premiesätt- ningen är nämligen inte uppbyggd direkt med tanke på riskgradering inom yrkesskadeförsäkringen, utan den torde i första hand ha varit av- sedd att tillämpas i andra sammanhang av ekonomisk aktivitet. Detta har haft till följd, att det inom en och samma näringsgren kan finnas

• Sida 28
•  Original

Prop. 1971: 22 28

företag med vitt skilda yrkesskaderisker och vidare att näringsgrenar, som enligt indelningsgrunderna är helt avskilda, kan ha lika stor yrkes- skaderisk sinsemellan. Det finns också dels näringsgrenar som i fråga om arbetskraftens omfattning måste anses väl små för en någorlunda säker riskbedömning och dels mycket stora grupper, som med fördel skulle kunna uppdelas på olika riskområden. Härtill kommer att riks- försäkringsverket år 1960 i samband med omläggning av debiteringssyste-' met för yrkesskadeförsäkringen gått över till ett mera sammanträngt klassificeringsschema med ett mindre antal större enheter. Detta med- förde en från riskgraderingssynpunkt många gånger ogynnsam omlag- ring av tidigare använda gruppbeteckningar. Dessutom tillämpas det nya schemat på ett mera schablonmässigt sätt genom att man övergick till principen att en arbetsgivares hela verksamhet vid avgiftsberäkningen skulle betraktas som en enhet och hänföras till en enda näringsgren med den huvudsakliga inriktningen av företagets verksamhet såsom ut- slagsgivande. Dessa klassificeringsmetoder har i inte ringa mån försvå- rat den individuella premiesättningen. Det rådande debiteringssystemet gör det därför inte möjligt att fördela yrkesskadekostnaderna på ett sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en en- skild näringsgren ger ett adekvat uttryck för den risk försäkringen avser.

Enligt utredningen kan man f. ö. ifrågasätta huruvida — i det komplex av ömsesidigt beroende som föreligger inom olika grenar av näringsli- vet — det kan anses motiverat, att höga kostnader för yrkesskador inom en viss näringsgren endast angår denna näringsgren isolerad från alla andra. Utredningen frågar sig om det inte tvärtom är rimligt att anta, att kostnaderna inom en bransch på grund av de samband som råder inom olika grenar av produktionen mer eller mindre återverkar på andra branschers ekonomiska villkor. Det bör enligt utredningen inte vara någon orimlighet att de höga sl-zadekostnaderna delas av en större krets av avgiftspliktiga än vad som nu är fallet.

Utredningen anför att riskgraderingsmetoden ansågs som helt själv- klar vid tillkomsten av olycksfallsförsäkringslagen år 1916 och att någon ändring i det hänseendet inte ifrågasattes när YFL antogs. Utvecklingen har emellertid fört med sig betydande förändringar i fråga om såväl— socialförsäkringssystemet i stort som beträffande yrkesskadeförsäkring- en. Den samordning som år 1954 skedde mellan yrkesskadeförsäk- ringen och den allmänna sjukförsäkringen innebär, att den skadade även vid yrkesskada i princip får sin sjukhjälp från sjukförsäkringen un— der de första 90 dagarna av sjukdomen. Inom sjukförsäkringen sker ingen riskgradering motsvarande. den som förekommer inom yrkesskade- försäkringen, utan arbetsgivarna får betala enhetligt bestämda procen- tuella bidrag. Samordningen medför siffermässigt sett att den ojämför— _ ligt största delen av yrkesskadefallen slutreglerades inom sjukförsäk- ringens ram och alltså enligt en metod för premiesättningen som avviker

• Sida 29
•  Original

Prop. 1971: 22 29

från yrkesskadeförsäkringens. En annan förändring är att enligt stats- makternas beslut de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen inte meddelar yrkesskadeförsäkring efter 1968 års utgång. Enbart den omständighe— ten att yrkesskadeförsäkringen koncentrerats till en statlig inrättning ut— gör naturligtvis inte något avgörande skäl för att riskgraderingen skall slopas. Genom att det inte föreligger någon konkurrens mellan olika försäkringsinrättningar undanröjs emellertid en av grunderna för ett differentierat premiesystem. Som förut nämnts av utredningen har yr- kesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringssystemet under årens lopp helt förändrats och arbetsgivarnas totala utlägg för yrkesska- deförsäkringen utgör bara en mycket liten del av vad arbetsgivarna har att betala för den allmänna sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen tillsammans.

Utredningen erinrar om att det har gjorts gällande att en övergång till ett enhetligt premiesystem skulle medföra betydande förenklingar i fråga om försäkringens administration. Utredningen anser att detta onek- ligen skulle bli fallet, om man håller sig enbart till yrkesskadeförsäk- ringen. Vid en analys av vilka administrativa vinster som skulle kunna ernås genom en övergång till enhetliga premier, bör man emellertid inte bara ta hänsyn till dess verkan för ett visst organ inom statsför- valtningen utan även till dess sammanlagda effekt på alla de delar av förvaltningen som kan beröras därav. En närmare undersökning av hithörande problem visar att större delen av de funktioner som ifråga- kommer vid den nuvarande premiesättningen ändå av andra skäl måste bibehållas främst med tanke på yrkesskadestatistikens betydelse för ar- betarskyddet och statistiska centralbyråns företagsregister samt även med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden på detta område. Ut- redningen har i det föreliggande betänkandet inte närmare gått in på yrkesskadestatistikens framtida utformning eller vem som bör svara för statistikproduktionen. Till dess frågan härom lösts bör enligt utred- ningen riksförsäkringsverket svara för statistikproduktionen och liksom hittills tillhandahålla behövliga data för det centrala företagsregistrct. Detta innebär, att verket även i fortsättningen måste näringsgrensindela arbetsgivarna, fast detta inte är nödvändigt från premiesättningssynpunkt om differentieringen slopas. Utredningen anser sig dock kunna konsta- tera att en övergång till enhetspremier under alla omständigheter med- för att några av de nuvarande funktionerna kan begränsas. Härigenom uppstår viss kostnadsminskning även om den är av relativt underord- nad storlek.

Vid övervägande av de förhållanden som nu redovisats har utred— ningen kommit till den uppfattningen, att en övergång till ett system med enhets-premier bör genomföras, om inte några påtagliga skäl pekar i en annan riktning.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1971: 22 30

Frågan är då vilket värde det nuvarande avgiftssystemet har som sti- mulans åt det förebyggande arbetarskyddet inom företaget. I detta hänseende ifrågasätter utredningen om verkligen möjligheten att få den tariffenliga premiesatscn för en viss näringsgren nedsatt stimulerar en arbetsgivare inom denna näringsgren att införa kanske kostnadskrä- vande skyddsanordningar. Enligt utredningen är det snarare möjlighe- ten att för det egna företaget få en i förhållande till andra företag i samma bransch förmånlig premiesättning som har en sådan stimulans. Det skulle med andra ord vara specialtarifferingens effekt i denna rikt- ning som i första rummet är av betydelse. Under de senare åren har emellertid antalet arbetsgivare som specialtarifferats oavbrutet sjunkit. Utredningen anser helt allmänt att man inte bör överskatta premicdif- ferentieringens betydelse som stimulerande faktor för ett bra arbetar- skydd. I dagens samhälle bidrar en rad andra faktorer till att företagen — även efter ett slopande av differentierade premier — kan förväntas upprätthålla ett gott arbetarskydd. Samhällshänsyn och hänsyn till de anställda samt trycket från dessa verkar i sådan riktning. Vidare torde arbetsgivarna ha betydande intresse att begränsa de förluster som olycks— fall i arbetet eller yrkessjukdomar kan åsamka en arbetsgivare i form av materiella skador och driftsavbrott. Utredningen pekar också på den möjlighet till förbättrat arbetarskydd som skapas om man realiserar utredningens förslag om ekonomiskt bidrag från arbetsgivarnas sida till betydligt ökade insatser på arbetarskyddets område. Utredningen anser därför, att en riskutjämning inte bör möta betänkligheter från arbetar— skyddssynpunkt.

Mot en övergång till enhetspremier har också invänts att den omför— delning av premieuttaget som följer av en sådan förändring leder till att något över hälften av alla arbetsgivare, dvs. alla de som f. n. har ett premieuttag som understiger det genomsnittliga uttaget, skulle få opå— kallade uppjusteringar av avgiften, medan andra, dvs. de högriskiga fö— retagen, skulle få en ej motiverad premienedsättning. Utredningen anser emellertid på grundval av en undersökning, som utredningen verkställt, att detta argument inte bör verka avhållande. För majoriteten av de mindre företagen skulle avgift:;höjningen i kronor räknat bli ganska måttlig, 100 a 200 upp till 500 kr. per år.

Utredningens nyssnämnda undersökning har också tagit sikte på att genom en minskning av antalet riskklasser eller genom en samman— trängning av premiesatsskalan begränsa den effekt som en fullständig riskutjämning innebär. Enligt utredningens mening har dock en sådan lösning inga betydande fördelar framför det nuvarande systemet. Valet bör stå mellan att bibehålla detta — möjligen med någon justering därav — eller att övergå till ett system .med enhetliga premier. Utredningen för— ordar det sistnämnda alternativet. En sådan lösning innebär inte någon

• Sida 31
•  Original

Prop. 1971: 22 31

revolutionerande nyhet. Enhetlig premiesättning inom yrkesskadeför- säkringen tillämpas redan på vissa håll utomlands. I Norge övergår man vid 1971 års ingång till ett sådant finansieringssystem.

Utredningen anser att nuvarande självrisksystem bör avskaffas. Ut- redningen åberopar att arrangemanget med självrisk numera inte torde ha någon nämnvärd betydelse för arbetsgivarna. Självrisksystemet för- enklar inte heller arbetet på försäkringssidan utan utgör snarare ett ganska besvärande bihang till den reguljära verksamheten. Och på skade- regleringssidan måste ungefärligen samma arbete utföras som om själv- risk ej fanns, ty ersättningarnas storlek bestäms av riksförsäkringsverket, även om utbetalningarna görs av arbetsgivaren.

Ett speciellt skäl för självriskens avskaffande föreligger enligt utred- ningen vid en övergång till fördelningsmetod vid yrkesskadeförsäk- ringens finansiering. De mot försäkringsavgiften svarande depositionerna är avsedda att utgöra säkerhet för betalningen av ersättning för skador, som inträffar under det kommande försäkringsåret. Därvid väger liv- räntor till följd av dessa skador tyngst. Så länge avgiften beräknas en- ligt kapitaltäekningsprincipen ger den genomsnittligt sett täckning även för framtida livräntebetalningar. Men om denna princip överges och ett fördelningssystem införs, ger avgiften inte full kapitaltäckning. Detta innebär, att en mot avgiften svarande deposition ej är tillräcklig som försäkringsmässig garanti för senare betalningar. Om självrisken skall bibehållas med nu gällande depositionsregler, så skulle för depositions- ändamål strängt taget en särskild avgift behöva uträknas enligt kapital- täckningsprincipen för självriskarbetsgivama, fastän fördelningsmetoden i övrigt tillämpas för beräkning av deras tilläggsavgift liksom för andra arbetsgivares avgifter. Att märka är vidare att det inte är uteslutet att bibehållandet av möjligheten till självrisk kunde komma att påverka premienivån inom försäkringen i höjande riktning genom att ett stort antal utpräglade lågn'skföretag skulle föredra att själva svara för lagens ersättningar.

Utredningens förslag om avskaffande av självriskinstitutet innebär i första rummet, att inga nya medgivanden om sådana särskilda för- säkringsvillkor lämnas och att löpande medgivanden sägs upp. Beträf- fande de livräntor, som arbetsgivaren alltjämt har att betala ut på grund av tidigare självriskåtagande, bör arbetsgivaren få möjlighet att överlåta betalningsansvaret på riksförsäkringsverket genom att arbetsgivaren in- betalar livräntans kapitalvärde till verket. Den administrativt tyngande specialbehandlingen hos verket för övervakning av denna del av liv- räntebeståndet skulle därigenom kunna minska och större enhetlighet i administrationen vinnas. Många mottagare av sådana självrisklivrän- tor åtnjuter f. n. _,dessutom livräntetillägg från verkets omreglerings— kassa. Om självrisklivräntorna inköptes hos verket, skulle livräntetagaren

• Sida 32
•  Original

Prop. 1971: 22 32

vinna den fördelen att få både grundbeloppet och tillägget i en enda försändelse från samma utbetalare.

Utredningen erinrar om att nuvarande bestämmelser om en fempro- centig tilläggsavgift såsom bidrag till den obligatoriska yrkesskadeför- säkringens förvaltningskostnader går tillbaka till år 1916 då de — delvis efter utländskt mönster — infördes i olycksfallsförsäkringslagen. De har hela tiden gällt oförändrade. Med hänsyn till de förändringar som under utvecklingens gång skett beträffande försäkringens administration och omkostnader anser utredningen att tiden nu är inne att ompröva tilläggs— avgiftens storlek och konstruktion. En sådan omprövning föranleds också av utredningens förslag beträffande försäkringsförmånernas finan- siering.

Utredningen anser det inte lämpligt att efter en övergång till fördel- ningsmetod för finansieringen bibehålla det nuvarande systemet med ett procentuellt påslag på grundavgiften. En sådan anknytning skulle näm— ligen innebära att vid en höjning av grundavgiften även tilläggsavgiften skulle stiga utan att någon stegring av förvaltningskostnaderna därför behövde föreligga. En lämpligare lösning är enligt utredningen att låta avgiften för förvaltningskostnaderna bestämmas med utgångspunkt från det avgiftsunderlag, som f. n. tillämpas när det gäller att bestämma för- säkringsavgiften inom yrkesskadeförsäkringen, och få utgöra en pro- centuell andel därav.

Yrkesskadeförsäkringens totala förvaltningskostnader för år 1970 skulle enligt utredningen kunna uppskattas till i runt tal 14 milj. kr. Av detta belopp kan 75 % beräknas avse försäkringen av arbetstagare som inte är i statens tjänst, dvs. fall där tilläggsavgift f.n. utgår. [ nuläget inbringar tilläggsavgiften ca 8 milj. kr. Detta motsvarar ca 60 % av yr- kesskadeförsäkringens totala förvaltningskostnader och 75 år 80 % av de förvaltningskostnader som ej är att hänföra till statlig verksamhet.

Utredningen anser inte att det finns något bärande skäl för att yr- kesskadeförsäkringens förvaltningskostnader endast till viss del skall täckas av arbetsgivarna utan anser att dessa kostnader bör helt avgifts- finansieras i överensstämmelse. med vad som sker inom bl. a. försäk- ringen för allmän tilläggspension. Detta bör naturligen bara gälla om- kostnaderna för försäkringen såvitt angår arbetstagare som är i annan än statlig tjänst. Det kan nämligen inte anses rimligt att de privata ar- betsgivarna skall svara för förvaltningskostnaderna beträffande stats- oeh militärskadorna. För statens arbetstagare bör kostnaderna bestridas av statsmedel utom ramen för försäkringen.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära en viss kost- nadsbesparing för staten. Om man utgår från de av utredningen gjorda kalkylerna, skulle nämligen staten i fortsättningen ha att svara för ca 3,5 milj. kr. av de årliga förvaltningskostnadema under det att nu av

• Sida 33
•  Original

Prop. 1971: 22 33

totalkostnadema ca 6 milj. kr. faller på staten.

Den tekniska lösningen av förslaget beträffande förvaltningskostna— derna kan enligt utredningen lämpligast ordnas på liknande sätt som för allmänna pensionsfondens del. Den del av försäkringsavgiften, som skall täcka förvaltningskostnaderna, skall således inte särskiljas utan tillföras motsvarigheten till yrkesskadeförsäkringsfonden. Från fonden får se- dan medel uttas för att täcka arbetsgivarnas andel i de faktiska förvalt- ningskostnaderna.

Beträffande den frivilliga yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen inte några genomgripande förändringar. Enligt utredningen måste fri- villig försäkring i motsats till obligatorisk sådan ha full kapitaltäckning för sina åtaganden. Likaså förutsätter den frivilliga försäkringen en mera individuell, i första hand till skaderisk anknuten premiesättning. Ut- redningen framhåller att en övergång till enhetspremie för den obliga- toriska försäkringens del medför att den nuvarande näringsgrensvis upp- lagda kostnadsstatistiken upphör, varigenom möjligheten till sådan pre- miedifferentiering begränsas. Enligt utredningens uppfattning bör dock riksförsäkringsverket kunna lösa detta problem genom införande av ett mera begränsat antal riskklasser och genom viss minskning av spänn- vidden i premiesättningen.

Utredningen anser att också frivillig försäkring i princip bör helt stå för sina förvaltningskostnader. Fastställandet av de omkostnader som är att hänföra till frivillig försäkring måste enligt utredningen delvis bli en avvägningsfråga. Utredningen anser sig deck kunna förutsätta att heltäckningsprincipens införande leder till en premiehöjning av stor- leksordningen 20 procent, detta i den mån kostnaderna inte kan hän— föras till äldre skadefall och där ha täckning i eventuella överskotts- medel. För att under övergångstiden undvika en för stor premiehöjning föreslås en viss nedskrivning av förvaltningskostnaderna.

Utredningen föreslår vidare att de medel som inflyter på grund av frivillig försäkring inte längre skall förvaltas gemensamt med medlen från den obligatoriska försäkringen. Utredningen är medveten om att praktiska svårigheter kommer att uppstå vid .avskiljandet av den fri- villiga försäkringens tillgångar från den nuvarande yrkesskadeförsäk- ringsfondens övriga tillgångar. Med hänsyn till behovet av att för fram- tiden skapa ett fungerbart redovisningssystem förutsätter emellertid ut- redningen att utbrytningsfrågan även i avsaknad av exakta beräknings- underlag kan få en snar lösning.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Utredningen anför, efter att inledningsvis ha redogjort för bl. a. inne- börden i och avgränsningen av begreppet yrkesskada, att det vid tidi- gare diskussioner om en arbetarskyddsavgift väsentligen varit de rena yrkesskadoma som tilldragit sig intresset. Utredningen framhåller emel-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1971: 22 34

lertid att arbetarskyddets ansvar vuxit ut i takt med den tekniska utveck— lingen och rationaliseringen. Från att ursprungligen varit inriktat på att förebygga rena yrkesskador har nu _ bl. a. till följd av ökade kunskaper om yrkeshygien, arbetsmedicin m. m. — området för arbetarskyddet vid- gats till att omfatta en mer total syn på samband mellan olika faktorer i arbetsmiljön och deras hälsomässiga konsekvenser. Det har i bety- dande grad blivit en angelägenhet för arbetarskyddet att beakta arbets- tagarens hela hälsosituation.

Av den offentliga debatten och vad i övrigt på senare tid framkommit rörande arbetarskydd och arbetsmiljö har utredningen kommit fram till att det är synnerligen angeläget att arbetarskyddet — detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — får betydligt ökade resurser. Mellan yrkes- skadeförsäkringen och arbetarskyddet råder enligt utredningen ett nära samband. Det förefaller sannolikt att arbetsmiljön och de allmänna för- hållandena på arbetsplatsen i övrigt i varje fall indirekt kan ge upphov till eller medverka till uppkomsten av yrkesskador. Och även om ökadek insatser på arbetarskyddets område naturligen har sitt egentliga och

tresse av att arbetstagarnas hälsa förbättras och sjukdomsfrekvensen sjun— ker med bl. a. minskade försäkringspremier""öch andra—kostnader som följd. Givetvis är det inte möjligt att förutse, huruvida de insatta åt- gärderna verkligen kommer att ge praktiska resultat. Utredningen räk- nar emellertid med att så skall bli fallet. _

Utredningen förordar därför, att det via yrkesskadeförså'ikringen skapas ökade möjligheter att lämna ekonomiskt bidrag till kostnader för forskning, utbildning och upplysning på arbetarskyddets område. Syftet bör härvid vara att motverka uppkomsten inte bara av yrkesska- dor utan även av annan av arbetsmiljön betingad fysisk och psykisk ohälsa samt dessutom att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken arbetstagarnas hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstill- fredsställclse kommer att främjas.

När det gäller att dra upp den yttre ramen kring den här avsedda verksamheten bör enligt utredningen den principiella utgångspunkten vara, att de medel som ställs till förfogande inte skall användas för uppgifter som ligger inom olika myndigheters och institutioners or- dinarie verksamhet. För dessa bör kostnaden täckas av deras budget. Utredningen anmärker att dess förslag, om det genomförs, givetvis inte får tas till intäkt för en beskärning av de ordinarie riksstatsanvisningarna. Utredningen är medveten om att det i praktiken kan bli svårt att avgöra vilken aktivitet som bör bekostas i den ena eller andra ordningen. Dessa svårigheter anses dock kunna begränsas genom att man strikt håller sig till den nyssnämnda principen och genom att det organ som skall ha att besluta om medlens användning får en därför lämpad samman- sättning.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1971: 22 35

Utredningen anser sig inte böra i detalj gå in på hur tillgängliga me- del bör användas inom de olika aktiviteterna. Utredningen drar emeller- tid upp följande riktlinjer. å...-

Forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar av näringslivet, sär— skilt så att resultat som utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verk— . samhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning. Här kan: ofta försöksverksamhet på olika arbetsplatser komma i fråga. Forsk—i ningen bör vara inriktad på uppgifter, som kräver snabba och kraftigaj insatser, samt stora och långsiktiga projekt. Forskningsuppdrag som har. karaktär av grundforskning bör ej få finansieras i denna ordning. '

I fråga om utbildningen erinrar utredningen om att arbetsmedicinska' _ institutet till chefen för socialdepartementet överlämnat en den 14 maj ' 1970 dagtecknad utredningsrapport om utbildningen i företagshälsovård vid institutet. I denna rapport behandlas frågan om hur företagsläkarc och företagssköterskor, skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomi- personal samt arbetshygieniker bör utbildas och hur utbildningen bör finansieras. I anslutning till de synpunkter som rapporten innehåller ut- tala1 utredningen följande. De medel, som via yrkesskadcforsakrmoen

; kan ställas till arbetarskyddets förfogande bör inte få utnyttjas för

den grundlägggnde fortbildningen av företagsläkare och företagssköter- sko_r,*___sk_yddsingenjörer och andra tekniker, crgonomipersonal 0ch_ar- betshygieniker. Utredningen delar arbetsmedicinska institutets uppfatt- ning i dessa hänseenden. Utredningen är dock något tveksam om inte det samlade arbetsgivarkollektivet via yrkesskadeförsäkringen bör svara för kostnaden fiå—rÄEh—mndläggande teoretiska fortbildningen av före- tagsläkare, skyddsingenjörcr, företagssköterskor och crgonomipersonal, en kostnad som totalt torde uppgå till ca 0,8 milj. kr. per år. Utred- ningens experter har inte velatébiträda ett förslag i denna riktning. Med hänsyn härtill och då de principiella konsekvenserna synes svåröverskåd— liga förordas inte att man frångår institutets förslag. Däremot bör en-

ligt utredningens uppfattning medel kunna ställas till förfogande för

"-=ni_ngen_ vara, atti utbildningsfrågan avseende skyddsombuden — saväl när det gäller grundutbildning som beträffande kontinuerlig fortutbild- ning -— ägnas stor uppmärksamhet. Här torde finnas utrymme för be— tydande och kapitalkrävande insatser.

Vad angår upplysningen bör kostnaden för en brett upplagd infor- mation-;k om arbetarskydd, i den bemärkelse detta begrepp tagit—s— här, kunna falla" inom ramen för en arbetarskyddsavgift. Informationen bör kunna ske med anlitande av olika former av massmedia och bör rikta sig mot stora persongrupper inom arbetslivet. Informationen bör ha en

• Sida 36
•  Original

Prop. 1971: 22 36

lättfattlig och populär utformning. En annan aktivitet som också bör kunna tjäna som ett verksamt medel mot uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa kan vara periodvis återkom- mande arbetarskyddskampgajer. Erfarenheten visar att dessa, för att få någon effekt, drar betydande kostnader. Ett annat exempel på me— delsbehov som bör kunna täckas är en ytterligare upprustning av tid- skriften »Arbetsmiljö» — utgiven av Föreningen för Arbetarskydd — så att tidskriften på ett ännu bättre sätt skall kunna tillgodose det informa- tionsbehov som finns över en bred skala från skyddsombud till olika personalkategorier inom företagshälsovården.

Utredningen finner det svårt att med säkerhet fastställa hur mycket pengar som årligen behövs för de avsedda aktiviteterna, eftersom många faktorer är ovissa, inte minst tillgången på forsknings- och annan per- sonal. Av utredningen gjorda överslagsberäkningar tyder emellertid på att det önskvärda årliga medelsbehovet skulle uppgå till i runt tal 20 milj. kr.

Enligt utredningens mening är det mindre lämpligt att successivt bygga upp en fond vars avkastning skulle täcka det beräknade årliga behovet. Härför skulle krävas en kapitalanhopning av betydande mått. Detta skulle innebära att man får vänta alltför länge, innan fonden vuxit till sådan storlek att ränteavkastningen förmår täcka behoven. Utredningen förordar i stället en lösning som gör det möjligt att redan från början täcka det för begynnelseåret beräknade löpande behovet. Detta kan ske genom att arbetsgivarna samtidigt med att de årligen er— lägger premier för själva yrkesskadeförsäkringen får betala en på visst sätt konstruerad avgift, som motsvarar arbetarskyddets beräknade år- liga medelsbehov i enlighet med vad tidigare angivits. I den mån medlen inte förbrukas under året, får de fonderas till det nästkommande året. Arbetarskyddsavgiften föreslås bli på visst sätt sammankopplad med för- säkringsavgiften. Därigenom blir dess storlek automatiskt föremål för _, omprövning med jämna mellanrum.

De medel som via yrkesskadeförsäkringen skall få användas för ar- betarskyddsändamål bör enligt utredningen sammanföras i en särskild fond. En speciellt inrättad styrelse skall ha att bestämma om medlens användning och fördelning. Styrelsen bör bestå av en ordförande och sex ledamöter. Kungl. Maj:t utser ordförande och fyra ledamöter, två efter förslag av SAF och två efter förslag av LO. De båda återstående ledamöterna bör utgöras av chefen för arbetarskyddsstyrelsen och che- fen för arbetsmedicinska institutet, vilka alltså föreslås bli självskrivna ledamöter i styrelsen. Utredningen anser att organet bör byggas upp efter mönster av de statliga forskningsråden. Det bör alltså inte i egen regi driva någon forsknings—, utbildnings— och upplysningsverksamhet utan endast anvisa medel för olika projekt. Administrationen kan härigenom ges en begränsad omfattning.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1971: 22 37

Avgiftsutmg m. m.

Enligt utredningen står arbetarskyddsbidraget med sitt skadeförebyg- gande syfte så nära yrkesskadeförsäkringens ersättningsdel att bidraget bör i viss mån påverka framräkningen av försäkringsavgiften. Utred- ningen finner det därför motiverat att bidraget tillsammans med för— säkringsavgiften bildar en ny gemensam avgift, kallad yrkesskadeavgift.

Övergången till fördelningsmetod för försäkringens finansiering leder enligt utredningen närmast till att yrkesskadeavgiften fastställs för längre period än ett år i taget. Utredningen har kommit fram till att en om— prövning vart femte år bör vara en lämplig avvägning. Beslut om yr— kesskadeavgiftens storlek och uppdelning på försäkringsdel och arbetar- skyddsdel anser utredningen bör fattas av Kungl. Maj:t med riksdagen efter förslag av riksförsäkringsverket. Utredningen har övervägt en sammankoppling av omprövningsterminerna för yrkesskade- och till- läggspensionsavgifterna. Utredningen har emellertid funnit att en sådan koordination skulle skapa vissa svårigheter utan att medföra några vä- sentliga fördelar.

Efter utförda kalkyler har utredningen funnit att startnivån för yr- kesskadeavgiftens försäkringsdcl, om hänsyn inte tas till kravet på täck- ning av förvaltningskostnader och kostnader för uppräkning och värde— säkring av livräntor, bör ligga i närheten av 70 % av den genomsnitt- liga grundavgiften vid kapitaltäckningssystem. Utredningen vill därmed i inledningsskedet lämna tillräcklig marginal för olika faktorers inverkan på avgiftsbehovet. Utredningen räknar dock inte med att denna avgifts- nivå kan hållas på längre sikt. Några direkta normer för takten i av- giftsuppräkningen anser utredningen inte att det är möjligt att ange.

Utredningen beräknar att avgiftsunderlaget efter självriskens upphö— rande stiger till omkring 72 000 milj. kr. under år 1971 samtidigt som kapitalvärdet av till året hänförliga skadeersättningar enligt YFL upp- går till närmare 175 milj. kr. För att få 70-procentig täckning av denna kostnad behövs ett uttag på 0,17 %. Nuvarande tilläggsavgift för för-

valtningskostnaderna motsvarar 0,011 % av avgiftsunderlaget och täcker. . .

därvid omkring 75 % av de förvaltningskostnader på 10,5 milj. kr. som enligt vad förut angivits bör täckas genom arbetsgivaravgifterna. Över- gången till heltäckningsprincipen förutsätter därmed ett till 0,015 % av— rundat avgiftsuttag för förvaltningskostnadsändamål. Kostnaden för uppräkning och värdesäkring av förmåner enligt YFL eller motsvarande äldre lagstiftning kan för år 1.971, med utgångspunkt i att basbeloppet stiger till 6 600 kr., beräknas till cirka Sl milj. kr. För att täcka uppräk- ningskostnaderna behövs vid starten ett avgiftsuttag på 0,07 %. Utslagct på femårsperioden 1972—1976 kan dock uttagsbehovet vid en mera nor- mal basbeloppsutveckling inte väntas överstiga 0,065 %.

Enligt utredningens uppfattning bör således uttaget för den nya yr- kesskadeavgiftens försäkringsdel för inledningsperioden 1972-1976 fast-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1971: 22 38

ställas till 0,25 % (= 0.17 + 0.015 + 0,065 %) av avgiftsunderlaget.

Förutom försäkringsavgiften skall uttas medel för arbetarskydd. Kostnaderna för därmed avsedda ändamål har i dagens penningvärde uppskattats till omkring 20 milj. kr. för år, vilket motsvarar ett avgifts— uttag på 0,03 % av avgiftsunderlaget. Det sammanlagda årliga avgifts- uttaget blir då för startperioden 1972—1976 0,28 %. Av yrkesskadeav- giften skall för denna period 53/28 fastställas som bidrag till arbetar- skydd, medan återstoden på 25/28 utan särskild uppdelning skall utgöra försäkringsavgift. Utredningen framhåller i anslutning härtill att den nya yrkesskadeavgiften trots tillkomsten av arbetarskyddsdelen och utök— ningen av förvaltningskostnadstäckningen understiger den för år 1970 gällande genomsnittliga bruttoavgiften på 0,29—0,30 %.

Remissyttrandena

Utredningens betänkande har allmänt sett fått ett positivt bemötande under remissbehandlingen. Reniissinstanserna har i huvudsak godtagit såväl förslaget om ändrade regler för yrkesskadeförsäkringens finansie— ring som förslaget om att via yrkesskadeförsäkringen ställa ökade me- del till förfogande för förebyggande åtgärder på arbetsmiljöns område.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

Den föreslagna övergången från kapitaltäekningsmetod till fördel- ningsmetod när det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens finansiering tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran av de remiss-' organ som yttrat sig i frågan. Till dessa remissorgan hör riksförsäkrings- verket, försäkringsinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, LO, T CO, SR, SAF, Industriförbundet, SHIO, Svenska kommunförbundet, "Svenska landstingsförbundet och Sveriges iantbruksförbund.

Statskontoret uttalar, att utredningen anfört övertygande skäl för en övergång till fördelningsmetod.

Svenska kommunförbundet instämmer i utredningens uttalande att ett huvudmotiv för bibehållande av kapitaltäckningssystemet bortfallit i och med att de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens rätt att meddela yrkesskadeförsäkring upphört. Förbundet framhåller vidare att det ar- betsgivarkollektiv, som skall svara för avgifterna till yrkesskadeförsäk- ringen hos riksförsäkringsverket, är så stort, att användning av fördel— ningsmetoden är motiverad. Enligt förbundet bör dessutom en över— gång till denna metod underlätta ett eventuellt framtida infogande av yr- kesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen.

LO anför att förslaget innebär en anpassning av yrkesskadeförsäk— ringens finansiering till det finansieringssystem som gäller för de flesta andra socialförsäkringar. Fördeliningssystemet tillämpas eller är på väg att införas för yrkesskadeförsäkringens del i ett flertal länder. En av

• Sida 39
•  Original

Prop. 1971: 22 39

de väsentligaste fördelarna med fördelningsmetoden är enligt LO att man i framtiden lättare kan göra utgående förmåner värdebeständiga och att man skapar möjligheter att anpassa utgående livräntor efter höjningen av den allmänna standarden i samhället.

Riksrevisionsverket uttalar att en administrativ förenkling synes kunna uppnås genom tillämpning av fördelningsmetod.

Försäkringsinspektionen konstaterar att utredningens förslag inte kommer att medföra någon väsentlig omläggning av den förvaltnings- apparat som är knuten till yrkesskadeförsäkringen. Enligt inspektionen synes det därför inte i dagens läge finnas några starkare förvaltnings- mässiga skäl att frångå nuvarande ordning. Detta bör dock inte hindra förslagets genomförande. Genom valet av fördelningsteknik för yrkes- skadeförsäkringens finansiering får man nämligen en ökad överensstäm- melse med det finansieringssystem som gäller för den ekonomiskt sett helt dominerande allmänna försäkringen. Bl. a. får man liknande frihet att välja avgiftsnivå och att bestämma fondbildningens storlek som inom den allmänna försäkringen.

Förslagets inriktning på en inte obetydlig modifiering av fördelnings— metoden under en övergångstid kommenteras av bl. 3. Svenska kommun- förbundet, som anser det värdefullt att avgiftsuttagen hålls på en jäm— nare nivå än som skulle ske vid övergång till en strikt fördelningsmetod. Uttalanden till förmån för den föreslagna modifieringen görs också av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen och Svenska landstings— förbundet.

Sveriges lantbruksförbund hävdar att den avsedda startnivån för av— giftsuttaget är alltför hög. Enligt förbundet bör utvecklingen gå mot att yrkesskadeförsäkringen successivt infogas i den" allmänna försäkringen. Därför bör det vara möjligt att börja med en lägre avgiftsnivå än som föreslagits och att sänka premierna undan för undan tills yrkesskade— försäkringen kan avskaffas.

Utredningens förslag om att slopa den nuvarande differentieringen av premierna för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen vinner utta— lat stöd hos i stort sett samma instanser som yttrat sig i fråga om över— gången till fördelningsmetod. Flera instanser pekar på att förslaget med— för administrativa fördelar.

Statskontoret hänvisar till att statskontoret år 1966 'tillstyrkte yrkes— skadeutredningens förslag om ett system med enhetliga premier med hänsyn till att arbetslättnader kunde uppnås.

LO anför att förändringarna i finansieringsreglerna — och då inte minst övergången till ett system med enhetliga avgifter — leder till kost- nadsbesparingar för staten, som av utredningen beräknats till ca 2,5 milj. kr. per år. Den rationaliseringsvinst som sålunda uppstår bör en— ligt LO om möjligt komma arbetarskyddet till godo.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1971: 22 40

Riksförsäkringsverket framhåller att verket i olika sammanhang gett uttryck för den uppfattningen att arbetet med debitering och upphörd av de olika arbetsgivaravgifter som förekommer inom socialförsäkringen bör föras över på de lokala skattemyndigheterna. För att detta skall kunna ske bör avgiftsreglerna göras enklare och enhetligare. En väsent- lig förutsättning för decentraliseringen blir uppfylld om riskgraderingen av yrkesskadeavgifterna slopas i enlighet med det föreliggande förslaget. En enhetlig yrkesskadeavgift kan också ses som ett nödvändigt led i en utveckling mot en enhetlig arbetsgivaravgift till den obligatoriska social— försäkringen. För att en sådan avgift skall kunna tas ut på ett för de olika försäkringsgrenarna gemensamt underlag fordras ändringar fram- för allt i finansieringen av den allmänna pensioneringen. Verket anser att denna fråga bör tas upp till nya överväganden sedan ställning tagits till utredningens förslag.

Sveriges lantbruksförbund finner att införandet av en enhetspremie kan vara ett steg i rätt riktning mot ett infogande av yrkesskadeförsäk- ringen i den allmänna socialförsäkringcn. RLF uttalar sig på liknande sätt.

Svenska kommunförbundet anser att man kan anföra rättvisesynpunk— ter mot slopandet av riskgraderingen av avgifterna. Förändringen kom- mer att medföra en kostnadsövervältring från högriskiga till lågriskiga branscher och företag. Emellertid är den nuvarande näringsgrensindel- ningen relativt grov och ofullständig. Vidare slutregleras flertalet yrkes- skadefall inom sjukförsäkringens ram, och avgifterna till sjukförsäk- ringen är inte riskgraderade. Den stimulerande effekt som en premie- differentiering kan ha på det förebyggande arbetarskyddet inom främst högriskiga företag torde enligt förbundet vara ringa. Även om kommu— nerna hör till de arbetsgivare som kommer att drabbas av avgiftshöj- ning genom övergång till enhetlig premiesättning, vill förbundet inte motsätta sig förslaget. Avgiftshöjningen blir för primärkommunernas del måttlig och kan uppskattas till i genomsnitt 12—13 kr. per arbetsta- gare och år i dagens läge. För primärkommunema totalt innebär den en kostnadsökning i storleksordningcn 4 år 5 milj. kr. .

I anledning av utredningens uttalande att man inte bör överskatta premiediffcrentieringens betydelse som stimulerande faktor för ett bra arbetarskydd framhåller arbetarskyddsstyrelsen att möjligheten att få kompensation genom sänkta försäkringspremier säkert i många fall bidragit till att kostsamma arbetarskyddsåtgärder blivit vidtagna.

En negativ inställning till borttagandet av den differentierade pre- miesättningen kommer till synes i yttrandet från Svenska bankför- eningen. Föreningen åberopar att differentierad premiesättning allt- jämt har väsentlig betydelse såväl från företagsekonomiska utgångspunk- ter som med hänsyn till systemets stimulerande inverkan på det före- byggande arbetarskyddct. Företagsekonomiskt är det en allmänt veder-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1971: 22 41

tagen princip att en ekonomisk verksamhet skall bära de kostnader som är att hänföra till just denna verksamhet. Det föreslagna enhetliga pre- miesystemet kan inte heller med fog anses innebära några administra- tiva fördelar. Dessutom saknas varje skäl att frångå den i lagen om för- säkringsrörelse inskrivna principen att försäkringsavgifterna skall vara skäligt avvägda bl. a. med hänsyn till försäkringsrisken.

Utredningen föreslår att den nu existerande möjligheten för arbets- givare att stå självrisk upphör.

Svenska kommunförbundet anser att övergången till fördelningsme- tod motiverar slopandet av självriskmöjligheten.

Enligt LO är det utomordentligt viktigt att självriskprincipen av- skaffas, eftersom det inte längre finns någon anledning att arbetsgivare som f.n. har självrisk inte skall delta i det totala arbetsgivarkollekti— vets ansvar för yrkesskadeförsäkringens finansiering.

En annan uppfattning redovisar Svenska bankföreningen, som anser att borttagandet av självriskmöjligheten skulle innebära en avsevärd höjning av ifrågavarande arbetsgivares kostnad utan motsvarande nytta för det allmänna eller för någon av självriskåtagande berörd person. Föreningen föreslår att om enhetliga avgifter till yrkesskadeförsäkringen genomförs — vilket föreningen finner oriktigt — lagen i en övergångsbe— stämmelse skall medge företag, som under en avsevärd tid stått själv- risk, att behålla denna självrisk, liksom hittills efter prövning av riks- försäkringsverket.

En speciell fråga som tas upp av Kommunernas pensionsanstalt, Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet gäller möj- ligheten att Överlåta betalningsansvaret för självrisklivräntor på riks- försäkringsverket. Enligt nämnda remissinstanser är det angeläget att det finns möjlighet att överlåta ansvaret för livränteutbetalningarna inte bara, såsom utredningen föreslår, genom engångsinbetalning till "verket utan också genom fortlöpande inbetalningar. Särskilt gäller detta om nuvarande grunder för beräkning av kapitalvärdet på livräntor inte ändras, eftersom man torde kunna utgå från att ingen arbetsgivare kom— mer att begära att få sina självrisklivräntor avlösta så länge dessa grun- der gäller.

Utredningens förslag beträffande yrkesskadeförsäkringens förvalt- ningskostnader godtas av alla remissinstanser utom riksförsäkringsver- ket. Verket har ingen erinran mot att yrkesskadeförsäkringens ersätt- ning till staten för förvaltningskostnader höjs. Ersättningen bör emeller- tid enligt verket bestämmas som en andel av yrkesskadeavgiften och. liksom hittills inflyta på vederbörande inkomsttitel. Den lösning som ut- redningen valt — vilken överensstämmer med vad som gäller för till- läggspensioneringens del — har visat sig besvärlig och administrativt tyngande.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1971: 22 42

Utredningens förslag beträffande frivillig yrkesskadeförsäkring har mött erinringar bara i vad gäller dess inverkan i höjande riktning på försäkringspremierna. RLF och Sveriges lantbruksförbund anser att yr- kesskadeskyddet i princip bör vara tillgängligt på likvärdiga villkor för alla kategorier förvärvsarbetanc'le. Premierna för den frivilliga försäk- ringen borde därför inte vara högre än för den obligatoriska försäk- ringen. Enligt lantbruksförbundet skulle möjligen en skillnad i kostnads- hänseende kunna accepteras för en relativt kort övergångsperiod, under vilken yrkesskadeförsäkringen successivt krymps till sitt innehåll. Den premiehöjning som nu kan bli aktuell bör under alla omständigheter genomföras stegvis. RLF framhåller risken för att en premiehöjning av storleksordningen 20 % kan resultera i en avsevärd minskning av anslutningen till försäkringen.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Ett flertal remissorgan understryker att det finns ett stort och angelä- get behov av intensifierade insatser på det förebyggande arbetarskyddets område. Utredningens förslag om att via yrkesskadeförsäkringen skapa ökade resurser för utbildning, forskning och information på arbetar- skyddets område har också vunnit starkt stöd under remissbehandlingen. Särskild tillfredsställelse med förslaget uttalas av arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, statens institut för folkhälsan och LO.

LO erinrar om att förslaget bygger på en tanke som LO förde fram i sitt yttrande över yrkesskadeutredningens betänkande.

Arbetsmiliöutredningen anför att de kostnader, som föranleds av strä— van att göra arbetsmiljön så riskfri som det över huvud taget är- möj- ligt, är att betrakta som en form av produktionskostnader och att det därför är rimligt att det samlade arbetsgivarkollektivet bidrar till köst- naderna för forskning, utbildning: och information i arbetsmiljöfrågor.

SAF framhåller att det föreslagna arbetarskyddsbidraget måste be- traktas som en kostnadsökning för arbetsgivarna. Föreningen är emel- lertid väl medveten om behovet av ökade insatser på arbetsmiljöområ- det och är beredd att acceptera den kostnadsökning förslaget innebär.

Från flera håll betonas vikten av att arbetarskyddsbidraget kommer att utgöra ett reellt resurstillskott för de ändamål som utredningen an— gett och att det inte används till att avlösa kostnader för verksamheter som nu finansieras på annat sätt. Påpekanden av denna innebörd görs av LO, SAF, Svenska kommunförbundet och arbetsmiljöutredningen.

Arbetsmiljöutredningen finner det tveksamt om det i praktiken kom- mer att bli möjligt att på sätt som anges i betänkandet dra gränsen mellan en myndighets eller institutions ordinarie verksamhet som ej bör tillgodoses genom bidraget och annan aktivitet som bör kunna un- derstödjas. Detta gäller t. ex. för arbetsmedicinska institutets del. Arbets-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1971: 22 43

miljöutredningen pekar på att en lösning av problemet vad angår institu- tet kanske skulle kunna nås om den programbudgetering, som försöksvis prövas för arbetarskyddsverket, utvidgas till att omfatta också arbets— medicinska institutet.

Remissinstanserna har inte gått in på någon närmare diskussion av utredningens synpunkter på sambandet mellan arbetarskydd Och yrkes- skadeförsäkring. Svenska kommunförbundet anför att detta samband är mycket starkt. Arbetsgivarna har ansvar för arbetsmiljön och ett intresse av att nedbringa frekvensen av yrkesskador och annan av ar- betsmiljön betingad ohälsa genom förebyggande arbetarskyddsåtgärder. Ökad forskning, utbildning och upplysning på arbetarskyddsområdet kan förutsättas på sikt få en sådan nedbringande effekt. Dessa förhål- landen gör att förbundet- kan godta utredningens förslag, trots att för- bundet i annat sammanhang ställt sig avvisande till principen att av arbetsgivarna utta en specialdestinerad avgift, som tillförsäkrar ett visst forskningsområde en automatisk medelstilldelning utan att avvägning sker mellan skilda forskningsområdens anslagsbehov.

De riktlinjer utredningen dragit upp för användandet av de medel som ställs till förfogande genom arbetarskyddsbidraget godtas i allt vä- sentligt av remissorganen.

Vad gäller medlens användning för forskning framhålls bl. a. följande. Arbetsmedicinska institutet uttalar att det finns ett uppdämt behov av forskning inom hela det arbetsvetenskapliga området. Den nya sy— nen på sambandet mellan hälsa och arbetsmiljö som alltmer framträder innebär dessutom att det arbetsvetenskapliga forskningsområdet ständigt vidgas. Arbetsvetenskaplig forskning bedrivs inte bara inom arbetsme- dicinska institutet. Ett stort antal forskningsgrupper finns också inom andra forskningsinstitutioner och inom universiteten. I den mån som ökade resurser ställs till förfogande för arbetsvetenskaplig forskning bör det därför finnas stora möjligheter att snabbt få igång för arbetslivet väsentliga projekt. Arbetsmedicinska institutet ser det som en väsentlig uppgift att påta sig rollen som initierande och samordnande instans när det gäller att utveckla de sambandslinjer som bör tillskapas mellan olika forskargrupper inför en framtid med avsevärt högre aktivitet inom detta tvärvetenskapliga forskningsfält.

Arbetsmiliöutredningen instämmer i att forskningen bör vara prak- tiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i in— dustrin. Därvid erinras om den forskningspotential som, förutom hos arbetsmedicinska institutet, finns hos de tekniska högskolorna, försva- rets forskningsanstalt, statens provningsanstalt och de medicinska fakul- teterna m. fl. institutioner.

Arbetarskyddsstyrelsen förutsätter att även sådan teknisk forskning, som är direkt inriktad på förebyggande skyddsåtgärder tillgodoses. Som exempel nämner styrelsen styranordningar inom processindustrin och

• Sida 44
•  Original

Prop. 1971: 22 44

utformning av maskiner och verktyg för att motverka buller och vibra- tioner.

Statens institut för folkhälsan understryker angelägenheten av att en betydande del av de avsedda medlen verkligen anvisas till stöd åt forsk- ningen inom det arbetsvetenskapliga området. Tillskapandet av resur- ser för arbetsmedicinsk forskning kan också få stor betydelse för den verksamhet folkhälsoinstitutet har att bedriva, eftersom den arbetsme- dicinska forskningen i många avseenden är närbesläktad med forsk— ningen inom folkhälsoinstitutets område. Samtidigt leder förbättrade resurser till att sakkunskap inom folkhälsoinstitutet i ökad omfattning kopplas in på problem av relevans för arbetsvetenskapen.

SACO anför att den arbetsmedicinska forskning som skall finansie- ras genom arbetarskyddsbidraget bör samordnas med övriga forsknings— resurser. För att få till stånd en total planering av den arbetsmedicinska forskningen bör enligt SACO ett nära samarbete etableras med de me- dicinska forskningsråden.

I fråga om bidragets användning för utbildningsändamål finner LO det angeläget med stöd åt fort- och vidareutbildning av dem som är engagerade inom företagshälsovården. Ett område som enligt LO krä- ver särskild uppmärksamhet och stimulans är skyddsombudens utbild- ning såväl i vad avser grundutbildning som fortbildning. LO anser att det är av väsentlig betydelse att också en kvalificerad skyddsombuds- utbildning snarast kommer till stånd, förslagsvis i arbetsmedicinska in— stitutets regi.

Enligt SACO är det särskilt angeläget att arbetarskyddsbidraget an- vänds för att få till stånd en intensifierad fortbildning för samtliga per- sonalkategorier inom företagshälsovården. Beträffande utbildningen av skyddsombud kan dock enligt SACO:s mening utredningens förslag ska.- pa oklarhet inom företagen. Många företag har under senare år börjat bekosta utbildning av sina skyddsombud. Om utredningens förslag ge- nomförs, finns det risk för att dessa företag kommer att upphöra med sin grundutbildning. SACO anser därför att denna fråga bör ytterligare övervägas och diskuteras med berörda parter innan slutlig ställning tas.

Arbetarskyddsstyrelsen delar utredningens uppfattning att grundläg- gande teoretisk utbildning av företagsläkare, företagssköterskor, skydds- ingenjörer och andra tekniker inom företagshälsovården skall finansie— ras på annat sätt än genom arbetarskyddsavgiften. .

En annan åsikt redovisas av sacialsryrclsen, som anser att kostna- derna för den teoretiska vidareutbildningen av blivande företagsläkare m.fl. bör finansieras genom arbetarskyddsavgiften, varvid enligt sty— relsens mening i begreppet kostnadcr skall inräknas även studiefinan- siella förmåner under de teoretiska utbildningsavsnitten.

När det gäller upplysning och information finns enligt LO ett stort fält att bearbeta. Detta kan ske genom opinionsbildande kampanjer och

• Sida 45
•  Original

Prop. 1971: 22 45

genom information i skolor, massmedia etc. Inte minst viktigt är att olika organ som regelmässigt arbetar med information och utbildning får ekonomiska resurser via arbetarskyddsbidraget. Sådana organ är Ar- betarskyddsnämnden, Föreningen för arbetarskydd, Jordbrukets skydds— propaganda och andra liknande organ som finns inom skilda bransch— er.

SAF erinrar om att det "finns branscher som redan nu har väletable- rade arbetarskyddsinstitutioner som bedriver forsknings- och utveck- lingsarbete samt informations- och upplysningsverksamhet i syfte att minska yrkesskaderiskema och förbättra arbetsmiljön. Bl. a. finns inom byggnads- och anläggningsindustrin en särskild organisation, nämligen Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård (Bygghälsan). Föreningen anser det naturligt att institutioner av denna typ utan mera ingående prövning kan bli tillerkända sin »branschandel» av de medel som inflyter genom det av utredningen föreslagna bi- draget.

RLF och Sveriges lantbruksförbund förutsätter att vid medelstilldel- ningen hänsyn tas till att upplysning och utbildning i arbetarskydds- frågor inom jordbruk och skogsbruk drar jämförelsevis höga kostnader på grund av att arbetsplatserna oftast är små och starkt spridda.

Enligt utredningens förslag skall avgiften för arbetsgivarna svara mot det årliga medelsbehovet för arbetarskyddsändamål. Utredningens upp- skattning av medelsbehovet till f.n. ca 20 milj. kr. per år lämnar fler- talet remissinstanser utan erinran.

Statskontoret anmärker dock att det är svårt att på grundval av be- tänkandet bedöma vilka medel som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt främja arbetarskyddet. Förnyad ställning bör därför tas till bidra- gets storlek när resultatet av arbetsmiljöutredningens arbete föreligger samt när praktiska erfarenheter vunnits av möjligheterna att stödja forskningen på området och en ingående analys skett av utbildnings- och informationsbehoven. Statskontoret betonar vikten av att finansierade projekt följs upp och analyseras med hänsyn bl. a. till förväntad effekt.

TCO anser att forskning och utbildning i skyddsfrågor i vart fall på längre sikt torde bli underdimensionerade även med ett avgiftsuttag som svarar mot totalt ca 20 milj. kr. om året.

Utredningens förslag att avgiften för arbetarskyddsändamål skall kopplas samman med försäkringsavgiften har enligt riksförsäkringsver- ket inte övertygande skäl för sig. Lämpligare är enligt verket att ar- betarskyddsavgiften bestäms i direkt relation till avgiftsunderlagen och sålunda får karaktären av en fristående avgift.

Också arbetarskyddsstyreliren ifrågasätter den föreslagna samman- kopplingen. Styrelsen framhåller att arbetarskyddsavgiften är avsedd att täcka ett betydligt vidare fält än det som täcks av yrkesskadeförsäk- ringslagen. Det kunde därför vara rimligt med helt skilda författningar.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1971: 22 46

Med en sådan ordning skulle inga komplikationer behöva uppstå vid en eventuell integrering mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen.

Utredningen föreslår att inflytande arbetarskyddsmedel skall samman- föras i en särskild fond, som i Vissa avseenden handhas av riksförsäk- ringsverket. Dessutom inrättas en särskild styrelse _ ett statligt råd — med uppgift att bestämma om medlens användning och fördelning. Flertalet remissinstanser har inga invändningar häremot. I två remissyttranden ifrågasätts emellertid en annan ordning.

Riksförsäkringsverket anser att arbetarskyddsavgiften i flera avseen— den kommer att uppvisa likheter med byggnadsforskningsavgiften, som beräknas, debiteras och uppbärs av verket och därefter ingår till en för ändamålet bildad fond. Verket erinrar om att verket inte förvaltar denna fond och inte heller för dess räkenskaper eller verkställer utbe- talningar från denna. Enligt verket bör närmast arbetarskyddsstyrelsen vara huvudman för en arbetarskyddsfond.

Statskontoret anser sig inte kunna biträda förslaget om att inrätta ett statligt råd. Alternativa organisatoriska lösningar till rådet borde ha presenterats. Det kan ifrågasättas om inte en smidigare och effektivare administration skulle kunna uppnås om det föreslagna rådets uppgifter läggs på arbetarskyddsstyrelsen. En särskild nämnd inom arbetarskydds- styrelsen skulle kunna tillgodose önskemålet om speciell sakkunskap i samband med bidragsgivningen.

Arbetarskyddsstyrclsen anser för sin del att utredningens förslag är ägnat att underlätta det administrativa förfarandet.

Det föreslagna rådets sammansättning kommenteras i åtskilliga ytt- randen. .

LO och SAF finner den föreslagna sammansättningen tillfredsstäl- lande.

TCO och SACO godtar däremot inte förslaget utan ställer var för sin de] krav på representation i rådet.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att starka skäl talar för att i rådet även ingår representant för landstings- kommuner och pn'märkommuner såsom företrädare för det betydande kommunala arbetsgivarområdet.

Enligt socialstyrelsen bör också socialstyrelsen vara representerad i rådet. Detta anses motiverat bl. a. av styrelsens uppgift som tillsyns- myndighet för hälso- och sjukvården samt socialvården. Som ett ytter- ligare skäl anförs att företagshäjsovården bör vara samordnad med samhällets offentliga hälso- och sjukvårdsorganisation.

Universitetskanslersämbetet anser att styrelscorganet med den sam- mansättning som utredningen föreslår torde ha speciella förutsättningar att avgöra valet av forskningsprojekt utifrån samhällets behov. Ämbetet förutsätter emellertid att behov kommer att föreligga av att i någon

• Sida 47
•  Original

Prop. 1971: 22 47

form knyta ett organ med rådgivande funktion till styrelsen. Inom ett sådant rådgivande organ bör plats beredas för bl. a. företrädare för sta- tens råd för samhällsforskning, statens medicinska forskningsråd, sty- relsen för teknisk utveckling samt närmast berörd universitetsforskning.

Departementschefen

Inledning

Yrkesskadeförsäkringen finansieras i huvudsak genom arbetsgivar— avgifter, som beräknas enligt s.k. kapitaltäckningsmetod. Beräknings- systemet innebär att de premier som inflyter för ett visst år skall täcka försäkringens utgifter för de yrkesskador som inträffat just det året. Premieintäkterna måste således förslå även till de avsättningar som be— hövs för framtida livränteutbetalningar på grund av de inträffade ska- dorna.

Genom att tillämpa kapitaltäckningssystemet fixeras medelstillgången för ett skadefall vid vad som svarar mot de förmåner som nominellt fastställs det år fonderingen för skadefallet görs. Rättigheterna på grund av försäkringen saknar således i princip värdebeständighet. För att ge värdebeständiga förmåner krävs tillskott av medel, t. ex. genom yt- terligare utdebiteringar från arbetsgivarna. Beslut om tillskott fattades senast av 1967 års riksdag (prop. 1967: 147, 2LU 1967: 68). I enlighet härmed uttas av arbetsgivarna särskilda avgiftstillägg för uppräkning och förstärkning av äldre livräntor samt för värdesäkring av såväl äldre som nyare livräntor.

De förbättringar som enligt vad nyss sagts beslöts i yrkesskadeför- säkringen år 1967 tillgodosåg de mest angelägna reformbehoven. I frå- ga om metoderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering vidtogs där- emot inga väsentliga förändringar. I den lagrådsremiss som låg till grund för prop. 1967: 147 anförde jag att fördelar och nackdelar med olika avgiftssystem borde utredas närmare innan man tog ställning till en förändring i nämnda hänseende. En särskild utredningsman tillkallades för att verkställa den åsyftade utredningen. Denne fick till uppgift att pröva också vissa andra närliggande spörsmål, nämligen dels frågan om att ta ut en särskild avgift för arbetarskyddsändamål i samband med avgiften för yrkesskadeförsäkringen och dels frågan hur yrkesskadesta- tistiken i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för statistikproduktionen.

Utredningens nu föreliggande betänkande innefattar förslag rörande yrkesskadeförsäkringens finansiering och om en avgift för arbetarskydds- ändamål. Dessa frågor kan enligt utredningen lösas för sig i en första etapp. Till spörsmålen beträffande yrkesskadestatistiken avser utred-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1971: 22 48

ningen att återkomma senare. Utredningen anser att nuvarande ord- ning i fråga om yrkesskadestatistiken kan behållas till dess statistikfrå- gorna får sin lösning i ett senare sammanhang.

I anslutning till vad jag här nämnt vill jag erinra om att jag —— såsom redan framhållits i 1971 års statsverksproposition (bil. 7 s. 21) — har för avsikt att begära bemyndigande att tillsätta en utredning med uppgift att se över yrkesskadeförsäkringens förmåner. Denna utredning skall dessutom lägga fram förslag om överflyttning av handläggningen av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäkringsverket till de allmänna försäkringskassorna.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

När det gäller finansieringen av den obligatoriska yrkesskadeförsäk— ringen föreslår utredningen att det traditionella kapitaltäckningssystemet skall överges till förmån för ett fördelningssystem. Den principiella inne- börden av fördelningsmetodiken är att kostnaderna för de försäk- ringsersättningar som utgetts under visst år skall fördelas mellan de ar- betsgivare som är verksamma under året, oavsett om de skador som för- anlett kostnaderna inträffat under samma år eller tidigare. Bortsett från den reserv, som kan behövas för att möta tillfälliga ojämnheter i belastningen på försäkringens ekonomi, fordrar fördelningsmetoden i och för sig inte någon fondbildning.

Att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bygger på kapitaltäck- ningssystemet sammanhänger med att det i försäkringen länge funnits vissa inslag av frivillighet. Det längst kvarstående draget av frivillighet har varit rätten för arbetsgivarna att välja mellan riksförsäkringsverket och något av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen såsom försäkrings- givare. Denna valmöjlighet har numera upphört. Efter utgången av år 1968 meddelar socialförsäkringsbolagen inte längre yrkesskadeförsäk- ring och senast år 1973 skall deras försäkringsstock ha förts över på riks- försäkringsverket. Därigenom har, såsom framhållits av utredningen, hu— vudmotivet för bibehållande av kapitaltäckningssystemet bortfallit.

Fördelningsmetoden ligger till grund för den allmänna tilläggspen- sioneringens finansiering. Ett väsentligt skäl till att denna metod val- des var att man därigenom kunde tillgodose kravet på värdebestän— dighet hos utgående förmåner. Detta motiv gäller naturligtvis i lika mån när man skall avgöra i vilken ordning yrkesskadeförsäkringen skall fi- nansieras. Belysande är att kapitaltäckningssystemet inte tillämpas ren- odlat inom yrkesskadeförsäkringen i dag. Kostnaderna för förhöjning och värdesäkring av yrkesskadelivräntor enligt YFL eller dess föregång- are tas nämligen ut av varje års arbetsgivare enligt fördelningsmetod. Ett ytterligare betydelsefullt skäl som talar till förmån för fördelningssyste- met är, som påpekats i LO:s remissyttrande, att detta system skapar möj-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1971: 22 49

ligheter att anpassa utgående livräntor efter höjningen av den allmänna standarden i samhället. En övergång till fördelningsmetodik har f. ö. ock- så den fördelen att särskilda försäkringstekniska grunder för beräkning av yrkesskadelivräntornas kapitalvärden — det gäller här antaganden för framtiden rörande dödlighet, kapitalförräntning m.m. — i princip inte behöver fastställas.

Mot bakgrunden av det anförda är jag i likhet med remissinstanserna beredd att godta utredningens förslag om att finansieringen av den obliga— toriska yrkesskadeförsäkringen i fortsättningen skall ske enligt fördel- ningsmetod. Övergången till det nya systemet bör emellertid inte ske' oförmedlal. Som utredningen påvisat skulle en omedelbar tillämpning av ett strikt fördelningssystem innebära att avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga och att de därefter skulle stiga successivt till dess ett jämviktsläge skulle uppnås långt fram i tiden på en nivå som ligger avsevärt över avgiftsnivån enligt kapitaltäckningssystemet. Jag delar ut- redningens uppfattning att det inte är lämpligt att försäkringens finan- siering skjuts på framtiden i sådan utsträckning.

Enligt utredningen kan i inledningsskedet en viss sänkning av den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån vara motiverad. För egen del är jag emellertid inte benägen att förorda en sådan sänkning. I stället bör man enligt min mening sträva efter en från avgiftssynpunkt i det när- maste jämn övergång. Härigenom behöver inte försäkringens fonder minska i samma mån som utredningen avsett i samband med att de tas i anspråk för försäkringens förpliktelser på grund av skadefall som in— träffat före övergången. Avgiftsuppräkningar i framtiden kan därmed också begränsas. Till de närmare detaljerna i fråga om storleken av av- giftsuttaget skall jag senare återkomma.

Premien för yrkesskadeförsäkring skall enligt uttrycklig bestämmelse i YFL avvägas efter en försäkringsteknisk prövning av den ekonomiska risk som försäkringen avser. Därvid skall beaktas arbetets farlighet i allmänhet och de särskilda förhållanden under vilka det bedrivs. Be— stämmelsen tillämpas i första hand så, att avgiften — på sätt närmare beskrivits i avsnittet om gällande ordning -— gjorts beroende av vilken näringsgren arbetsgivarens verksamhet tillhör. Kravet på hänsyn till de särskilda förhållanden arbetet bedrivs under tillgodoses genom 5. k. spe- cialtariffering, dvs. arbetsgivaren kan på grund av särskilda omstän- digheter få en premiesats, som avviker från vad som gäller för närings- grenen i övrigt.

Av övergången till fördelningssystem för försäkringens finansiering föl- jer inte nödvändigtvis att riskgraderingen vid premiesättningen skall upphöra. Utredningen har emellertid stannat för att en ordning med enhetlig premiesats bör införas. Utredningen har enligt min mening an— fört goda skäl för sin ståndpunkt. Jag skall här beröra de viktigaste.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1971: 22 50

Utredningen för fram uppfattningen att de olika grenarna av närings- livet är så pass beroende av varandra i skilda hänseenden att höga kost- nader för yrkesskador inom en viss näringsgren mycket väl kan delas av en större krets avgiftspliktiga än vad som är fallet för närva- rande. Invändningar mot detta synsätt har anförts av en remissinstans, Svenska bankföreningen, som i stället hävdar den företagsekonomiska principen att varje verksamhet skall bära de kostnader som är att hän- föra till just den verksamheten.

För egen del har jag inte något att erinra mot den tankegång som ut— redningen gör sig till tolk för. Jag vill inskjuta att utredningen uppen- bart inte menar att man kan helt bortse från rättvisesynpunkter i före- varande sammanhang. Utrymmet för rent företags—ekonomiska övervä— ganden av den art som bankföreningen tagit upp bör däremot enligt min mening vara rätt begränsat. Man får komma ihåg att avgifterna för yrkesskadeförsäkringen bara utgör en liten del av arbetsgivarnas totala avgifter till socialförsäkringen. Som belyses i det följande för- håller det sig dessutom så, att nuvarande differentieringssystem inte le- der till att yrkesskadekostnaderna fördelas på ett sätt som för den en- skilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en enskild näringsgren ger ett adekvat uttryck för den risk som försäkringen avser.

En avgiftsberäkning som grundar sig på klassificering av arbetsgivarnas verksamhet enbart efter näringsgren är naturligtvis långt ifrån något finstämt medel för att nå fram "till en fördelning av yrkesskadekostna- derna efter riskförhållandena i arbetet. Hänsyn tas således inte till att yrkesskaderisken inom en näringsgren kan variera mellan olika före- tag och olika slags arbeten, utan arbetsgivaren får erlägga avgift efter den genomsnittliga risken inom näringsgrencn. Klassificeringssys- temet har vidare efter hand förenklats genom att antalet indelnings— grupper skurits ned starkt. Schemat tillämpas dessutom numera, efter en omläggning av debiteringssystemet inom riksförsäkringsverket, på ett i viss mån schablonmässigt sätt, i det att en arbetsgivares hela verk- samhet i regel betraktas som en enhet och hänförs till den närings- gren som svarar mot den huvudsakliga inriktningen av verksamheten. Utredningens konstaterande, att riskgraderingen i sitt nuvarande skick är ofullständig är uppenbarligen befogat.

Likaså med rätta har utredningen åberopat att den samordning som råder mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen innebär att den helt övervägande delen av yrkesskadefallen slutregleras inom sjuk— försäkringens ram. Kostnaderna för dessa fall finansieras således genom sjukförsäkringsavgifterna, som inte är riskgraderade. Utredningen har också framhållit att en tidigare förefint'lig grund för ett differentierat premiesystem har undanröjts i och med att det inte längre förekommer någon konkurrens mellan olika försäkringsinrättningar för yrkesskade- försäkring. '

• Sida 51
•  Original

Prop. 1971: 22 51

Den nuvarande riskgraderingens värde från arbetarskyddssynpunkt är av naturliga skäl svårt att mäta. Bestickande ter sig utredningens ut- talande att det närmast är möjligheterna till premienedsättning på grund av specialtarifferingen —- som numera utnyttjas i ringa omfattning — som kan ha en stimulerande effekt på det förebyggande arbetarskyddet. Oav- sett om detta är riktigt eller inte torde det knappast finnas skäl att anta att slopandet av premiedifferentieringen får till följd att företagen slår av på sina ambitioner att åstadkomma ett. fullgott arbetarskydd. Under alla omständigheter är det genom andra insatser som en förstärkning av arbetarskyddet måste genomföras, och jag vill då bl.a. peka på det förslag som jag i det följande lägger fram om bidrag från arbetsgivar- nas sida till ökade insatser på arbetsmiljöområdet.

Framhållas bör också att enligt vad utredningen funnit den omför- delning av premieuttaget, som följer av en övergång till enhetspre- mier, inte innebär några stora avgiftshöjningar för de allra flesta mindre företag som får en uppjustering av avgiften.

Av det anförda framgår att jag ansluter mig till förslaget om att av— skaffa riskgraderingen. Detta innebär att försäkringsavgiftens storlek blir beroende bara av arbetsgivarens kostnad för löner o.d. (avgiftsun— derlaget) samt den enhetliga procentsatsen för avgiftsuttaget. Härigenom skapas också möjlighet att Väsentligt förenkla arbetet med debitering och upphörd av olika arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen. Jag vill i detta sammanhang nämna att avsikten är att riksförsäkringsverket skall få i uppdrag att lägga fram förslag om överflyttning av avgiftsdebite- ring m.m. från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna.

F.n. kan arbetsgivare på grund av egen utfästelse att vid yrkesskada utge ersättning som svarar mot gottgörelsen enligt YFL — s. k. självrisk — befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga försiikringsavgift. Enligt utredningen är det inte förenligt med en övergång till för- delningsmetod för försäkringens finansiering att behålla denna ordning. Utredningen föreslår därför att självrisksystemet avskaffas. För egen del instämmer jag i utredningens förslag. Därvid vill jag särskilt betona vikten av att då fördelningsmetoden införs det arbetsgivarkollektiv, som skall svara för avgifterna till försäkringen, blir så stort och stabilt som möjligt.

Innebörden av förslaget i denna del är att inga nya medgivanden om sådana särskilda försäkringsvillkor som självrisken avser kommer att lämnas och att löpande medgivanden sägs upp. Som utredningen fö- reslagit bör arbetsgivare få möjlighet att på riksförsäkringsverket överlå- ta betalningsansvaret för livräntor som arbetsgivaren alltjämt har att be- tala på grund av tidigare självriskåtaganden. Vederlaget för verkets över- tagande av betalningsansvaret utgörs av kapitalvärdet av livräntorna, vilket arbetsgivaren således skall betala till verket.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1971: 22 52

Under remissbehandlingen har från kommunalt håll anförts önske- mål om möjlighet för de kommuner, som fortfarande under en över- gångstid kommer att vara skyldiga att erlägga självrisklivräntor, att komma överens med riksförsäkringsverket om att livränteutbetalningar- nu skall ske genom verkets försorg. En sådan ordning anser jag prak- tiskt lämplig såväl när det gäller kommuner som beträffande andra arbetsgivare med kvarstående självriskförpliktelser. Varken nuvarande lagstiftning eller den lagstiftning som utredningen föreslår lägger hin- der i vägen för överenskommelser av den art som åsyftas. Redan i dag finns en del kommuner och större företag som har avtal med riks- försäkringsverket om utbetalning genom verkets försorg av självrisk- livräntor. Enligt vad jag inhämtat är verket villigt att träffa överenskom- melser om att verket skall ta på sig uppgifterna i samband med utbetalning av självrisklivräntor. Självfallet kan dessa överenskommel- ser behöva ta sikte också på en reglering av sådana frågor som säker- het och räntegottgörelse för belopp som verket åtar sig att betala ut.

Som bidrag till omkostnaderna för försäkringsrådets och riksför- säkringsverkets verksamhet skall enligt YFL i dess nuvarande lydelse för varje försäkring erläggas en tilläggsavgift motsvarande 5 % av grund- avgiften för försäkringen. Övriga omkostnader för de nämnda myndig- heternas verksamhet bestrids av statsverket.

Utredningen har inte ansett det lämpligt att efter övergång till för- delningsmetod för försäkringens finansiering behålla systemet med ett procentuellt påslag på grundavgiften. I stället har utredningen föresla- git att förvaltningskostnaderna skall inräknas bland de övriga kostna- der som skall finansieras med en enhetlig arbetsgivaravgift. Därvid förutsätts att försäkringsavgiften skall täcka samma slags förvaltnings- kostnader som nu finansieras genom tilläggsavgiften.

Nuvarande tilläggsavgifter inbringar ca 8 milj. kr. per år, vilket mot- svarar 75 it 80 % av de förvaltningskostnader, som avser yrkesskadeför- säkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens tjänst. Enligt utredningen bör dessa förvaltningskostnader i sin helhet avgiftsfinansie- ras och således inkalkyleras vid avgiftsberäkningen. Ersättning för för- valtningskostnaderna föreslås utgå från den fond, till vilken yrkesskade- försäkringsavgifterna flyter in.

Utredningens förslag om i princip full avgiftstäckning av de för- valtningskostnader som det här gäller har genomgående godtagits av remissinstanserna. Den metod som föreslagits för beräkning av avgifts- behovet för förvaltningskostnadsändamål har emellertid i remissyttrandet från riksförsäkringsverket kritiserats som besvärlig och administrativt tyngande. Enligt verket bör försäkringens ersättning till staten för för- valtningskostnader bestämmas som en andel av yrkesskadeavgiften och som hittills inflyta på vederbörande inkomsttitel.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1971: 22 53

I likhet med utredningen anser jag att man bör undvika konstruktio- nen med en särskild tilläggsavgift för förvaltningskostnadsändamål. För— valtningskostnaderna bör ingå bland övriga kostnader som skall finansie- ras genom den enhetliga arbetsgivaravgiften till försäkringen. Därvid bör principen vara att omkostnaderna för försäkringsrådets och riksför- säkringsverkets verksamhet, såvitt avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens tjänst, skall täckas fullt ut. Jag har emellertid förståelse för önskemålet från riksförsäkringsverket om administrativ förenkling, som främst torde ta sikte på de beräkningar som kan krävas för att urskilja de kostnader hos försäkringsrådet och riksförsäkringsverket som skall täckas av försäkringen. Dessa beräk- ningar kan uppenbarligen inte göras med exakthet. En viss schabloni- sering måste tillgripas vid uppskattningen av yrkesskadeförsäkringens andel av de båda myndigheternas totala kostnader. Som framgår av det följande kommer jag att föreslå att procentsatsen för avgiftsutta— get till försäkringen skall fastställas för i regel fem år i sänder i en sär- skild lag. I denna lag kan lämpligen också anges hur stor andel av av- giften till försäkringen som under perioden skall anses helöpa på för- valtningskostnader. Med denna ordning behöver beräkning av kostna- derna inte göras mer än i regel vart femte år. Ersättningen för förvalt- ' ningskostnaderna bör via yrkesskadeförsäkringsfonden tillföras veder— börande inkomsttitel på riksstaten.

Beträffande finansieringen av den frivilliga yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen inga genomgripande förändringar. Den frivilliga försäkringen anses alltjämt böra bygga på kapitaltäckningssystemet. Denna försäkringsform förutsätter också en riskgraderad premiesättning. I sistnämnda hänseende erinrar utredningen om att möjligheterna till dif- ferentiering efter skaderisk begränsas genom att den nuvarande närings- grensvis upplagda kostnadsstatistiken kommer att upphöra som en följd av övergången till enhetlig premie-sättning för den obligatoriska för- säkringens del. Denna svårighet kan enligt utredningen undgås genom att riksförsäkringsverket minskar antalet riskklasscr och reducerar spänn- vidden i premiesättningen.

Utredningen föreslår att den frivilliga försäkringen, som f.n. bidrar genom tilläggsavgift på samma sätt som den obligatoriska försäkringen till försäkringsrådets Och riksförsäkringsverkets kostnader, i princip helt svarar för sina förvaltningskostnader. Den premiehöjande effekten av heltäckningsprincipens införande bör enligt utredningen begränsas ge- nom det föreliggande sparmomentet i försäkringen samt genom en viss nedskrivning av förvaltningskostnaderna under övergångstiden. Utred— ningen föreslår också att den frivilliga försäkringens tillgångar avskiljs från den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar och tillförs en särskild fond för frivillig yrkesskadeförsäkring.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1971: 22 54

Vad sålunda föreslagits för den frivilliga yrkesskadeförsäkringens del har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Jag finner den fö- reslagna ordningen följdriktig och förordar att den genomförs.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Mellan yrkesskadeförsäkring och arbetarskydd finns ett naturligt—doch nära samband. Åtgärder på arbetarskyddets område kan, i vart fall om de är tillräckligt vittgående, beräknas få en klart märkbar effekt också på yrkesskadeförsäkringens fälti form av en minskning av yrkesskador- nas antal och svårighetsgrad samt en reduktion av försäkringens kostna- der. I enlighet med denna tankegång har genom bestämmelser i regle- mentet angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder införts möjlighet för Kungl. Maj:t att besluta att viss mindre del av yrkes- skadeförsäkringsfonden tas i anspråk för att bekosta åtgärder inom det förebyggande arbetarskyddet. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen ställt medel till förfogande för olika arbetarskyddsändamål. Under år 1970 beviljades bidrag ur fonden med sammanlagt 782 000 kr.

Under remissbehandlingen av yrkesskadeutredningens betänkande (SOU 1966: 54) förde LO fram tanken på en omläggning och utvidg— ning av stödet till arbetarskyddet genom en särskild arbetarskyddsavgift, som skulle tas ut av arbetsgivarna över socialförsäkringen. Detta upp- sli-ig bedömde jag i prop. 1967: 147 vara värt att prövas närmare i sam- band med den tillämnade utredningen om bl.a. avgiftsfrågorna av- seende yrkesskadeförsäkringen. Utredningen har nu föreslagit att det genom en arbetsgivaravgift, som tas ut i anslutning till yrkesskadeförsäk- ringsavgiften, skall skapas ökade möjligheter att lämna ekonomiskt bi— drag till åtgärder ägnade att förebygga yrkesskador och annan av arbets- miljön betingad ohälsa. '

I huvudsak innebär utredningens förslag att arbetsgivarna samtidigt. med att de varje år erlägger premier för själva yrkesskadeförsäkringen skall betala ett bidrag, som är avpassat efter det beräknade årliga be- hovet av medel för forskning, utbildning och information på arbets- miljöområdet. Med hänsyn till bidragets skadeförebyggande syfte före- slås att bidraget tillsammans med avgiften till själva yrkesskadeförsäk- ringen bildar en gemensam avgift, benämnd yrkesskadeavgift. Bidraget avses utgöra en i särskild ordning bestämd andel av yrkesskadeavgiften och överföras till en särskild fond under förvaltning av ett nyinrättat statligt organ. Utredningen beräknar att det medelsbehov som skall till- godoses genom arbetsgivarbidraget uppgår till omkring 20 milj. kr. per år.

I likhet med utredningen och många remissinstanser vill jag starkt stry- ka under att det finns ett stort behov av ökade resurser för åtgärder in-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1971: 22 _ 55

om arbetsmiljöns område._Bl. a. hänger detta samman med att ett vidgat synsätt alltmer trängt igenom när det gäller arbetarskyddets ansvar för arbetstagarnas hälsosituation. Under senare år har betydande samhälle— liga satsningar gjorts i syfte att begränsa hälsoriskerna i arbetslivet. Bl. a. har de statliga arbetarskyddsorganens resurser förstärkts och en genom- gripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen pågår. Mycket återstår emellertid innan man har uppfyllt de anspråk som med fog kan ställas i fråga om insatser för en god arbetsmiljö. Inte minst viktigt är att stor uppmärksamhet ägnas åt åtgärder, som kan förebygga yrkessjukdomar och annan ohälsa som har samband med förhållandena på arbetsplatser- na. I detta hänseende framstår behoven av utökad forskning och utbild- ning samt förbättrad information i arbetsmiljöfrågor som särskilt på- tagliga. Jag har den uppfattningen att kostnaderna för insatser för att förebygga ohälsa i arbetet är att betrakta som ett slags produktionskost- nader. l konsekvens därmed finner jag det också naturligt att ökade arbetarskyddsinsatser finansieras genom avgifterufrån arbetsgivgrpg.__ Jag vill därför förorda en reform med den huvudinriktning som utredning— en föreslagit.

Som utredningen framhållit bör syftet med reformen vara att mot— verka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa samt dessutom att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom leken arbetstagarnas hälsa och säkerhet kommer att främjas. För för- verkligandet av denna målsättning har de offentliga organen på området, arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet, en central betydel- se. Dessa organ är under successiv utbyggnad. Jag vill här peka på den fortsatta förstärkning av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som föreslås i årets statsverksproposition. För arbetsmedicinska institu— tets del kommer senare denna dag att anmälas förslag om en särskild proposition angående bl. a. institutets utbildningsverksamhet för läkare, skyddsingenjörer och sjuksköterskor inom företagshälsovården. Jag kommer därvid att förorda en väsentligt utökad medelsanvisning för institutets verksamhet. Ytterligare förstärkningar av de offentliga arbe- tarskyddsorganen kommer emellertid att bli nödvändiga om dessa organ skall kunna fylla sina viktiga funktioner. Bl. a. kan erinras om de nya krav på insatser som arbetsmiljöutredningens förslag kan komma att leda till. Enligt min mening bör även kostnaderna för arbetarskydds— verkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet ses som ett slags produktionskostnader. Det finns därför skäl att också dessa kostnader i varje fall till en del finansieras genom bidrag från arbetsgivarna. Mot bakgrunden av vad jag nu anfört bör utredningens förslag om arbets- givarbidrag till arbetarskyddet utsträckas till att innefatta även ett visst bidrag till statens kostnader för arbetarskyddsstyrelscns, yrkesinspek- tionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet, varigenom den fortsatta utbyggnaden avdenna verksamhet underlättas.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1971: 22 56

Jag förordar därför, att det av utredningen föreslagna arbetsgivarbi— draget för arbetarskydd utökas och ges formen av en särskild arbetar— skyddsavgift. Medel motsvarande den del| av arbetarskyddsavgiften som utgör bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedi— cinska institutets verksamhet bör tillföras vederbörande inkomstitel på riksstaten. I övrigt bör arbetarskyddsavgiften i enlighet med utredningens ___fijslag föras över till en nybildad särskild arbetarskyddsfond.

Som en principiell utgångspunkt när det gäller att bestämma vilka verksamheter inom forskning, utbildning och upplysning rörande arbets— miljöfrågorna som skall stödjas från arbetarskyddsfonden har utred- ningen angett, att uppgifter som ligger inom olika myndigheters och in— stitutioners ordinarie verksamhet inte bör komma i fråga för medels— tilldelning. Sådan verksamhet bör enligt utredningen ha kostnadstäck- ning i vanlig ordning. Mot bakgrund av den utvidgning av arbetsgivar— avgiftens omfattning som jag förordat kan jag ansluta mig till utred- ningens uttalande. I detta sammanhang vill jag understryka att fonden självfallet inte syftar till att avlösa de arbetarskyddsinsatser som hittills bekostats av staten, enskilda företag eller på annat sätt. Den skall i stäl- let utgöra grunden för en reell ökning av resurserna för en förbättrad arbetsmiljö.

Utredningen har dragit upp vissa närmare riktlinjer för hur de medel som inflyter till arbetarskyddsfonden skall användas inom de oli- ka aktiviteterna forskning, utbildning och upplysning. Dessa synpunk- ter, som jag har redovisat i redogörelsen för utredningens betänkande, har nästan utan undantag godtagits av remissinstanserna. Jag kan ock- så i allt väsentligt instämma i vad utredningen här har anfört.

När det gäller medelstilldelningen ur fonden vill jag doek ta upp två uttalanden under remissbehandlingen. SAF har anfört att institutioner som Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälso— vård (Bygghälsan) utan mera ingående prövning bör kunna bli tillerkända sin branschandel av de medel som inflyter till fonden. Jag har ingen erinran mot att organisationer av den typ som Bygghälsan representerar kommer i fråga för medelstilldelning från fonden. Däremot anser jag in- te att fördelningen av fondmedel lämpligen bör ske utifrån principen att varje bransch inom näringslivet får viss andel av det totalbelopp . som skall delas ut. Det andra uttalandet som jag åsyftar kommer från SACO, som har framhållit att utredningens åsikt att även grundutbild- ning av skyddsombud bör innefattas bland de verksamheter, som kan få mcdelstilldelning, kan skapa oklarhet med hänsyn till att många fö- retag på senare år börjat bekosta utbildning av sina skyddsombud. Risk skulle finnas för att dessa företag upphör med sin grundutbildning av skyddsombud. För egen del gör jag liksom utredningen den bedömning- en, att utbildningen av skyddsombud är en synnerligen angelägen och vittomfattande uppgift som kräver stora insatser. För att få till stånd

• Sida 57
•  Original

Prop. 1971: 22 57

en så bred utbildningsbas som möjligt synes det nödvändigt att såväl grundutbildning som kontinuerlig vidareutbildning för skyddsombud ini- tieras och stöds genom arbetarskyddsfonden. Intresset av att den verk- samhet för utbildning av skyddsombud, som redan nu förekommer bl. a. hos en del arbetsgivare och genom arbetstagarnas fackliga organisatio- ner, inte avbryts utan i stället stimuleras bör därför beaktas i samband med medelstilldelningen.

Storleken av den årliga arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsfonden bör som utredningen funnit avpassas efter det'beräknade årliga behovet av medel för de ändamål som fonden skall tillgodose. I likhet med re— missinstanserna ansluter jag mig till utredningens förslag att arbetsgi- varavgiften till arbetarskyddsfonden nu fastställs till 0,03 % av avgifts— underlaget för yrkesskadeförsäkringen, vilket f. n. kan beräknas ge drygt 20 milj. kr. per år. Arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet anser jag f.n. bör utgöra 0,02 % av avgiftsunderlaget. Den sammanlagda arbetarskyddsavgiften kommer således att utgöra 0,05 % av avgiftsunderlaget.

Jag har redan uttalat mig för bildandet av den särskilda fonden för forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöområdet. Det åter- står att. beröra hur fondmedlen skall förvaltas. Utredningens förslag går ut på att en särskild styrelse inrättas, som skall ha till uppgift att be— stämma om fondmedlens användning och fördelning. Förvaltningsbe- styren i övrigt avses ankomma på riksförsäkringsverket. Efter att ha övervägt olika tänkbara lösningar, främst möjligheten att låta arbetar- skyddsstyrelsen handha förvaltningen, har jag stannat för den linje som utredningen har valt. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om styrelsens sammansättning. Jag vill dock redan nu framhålla att jag fäster stor vikt vid att arbetsmarknadens parter blir representerade i sty- relsen. Det är också av vikt att styrelsen kan anlita särskilda experter och sakkunniga samt att den biträds av ett kansli, som leds av en kva- lificerad föreståndare.

A vgiftsuttag m. m.

Utredningen har föreslagit att avgiften för själva yrkesskadeförsäk- ringen jämte bidraget till arbetarskydd skall sammanföras till en avgift med benämningen yrkesskadeavgift. På denna punkt har riksförsäkrings- verket och arbetarskyddsstyrelsen gjort invändningar. Dessa remissin- stanser förordar i stället att arbetarskyddsbidraget konstrueras som en särskild avgift. Som jag redan anfört bör arbetsgivarbidraget för arbetar— skyddet enligt min mening ges formen av en särskild arbetarskyddsav- gift och tas ut på samma avgiftsunderlag som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Detta innebär att beräkning. debitering och upp- börd av arbetarskyddsavgiften kan ske i anslutning till beräkning, de-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1971: 22 58

bitering och uppbörd av avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäk- ringen. Denna anknytning anser jag betydelsefull bl.a. ur praktisk syn- vinkel. Den kan emellertid åstadkommas utan att försäkringsavgiften och arbetarskyddsavgiften sammanförs till en gemensam avgift. Inte heller i övrigt har jag kunnat finna att en fullständig integrering enligt utredningens förslag innebär några avgörande fördelar framför ett system med en fristående arbetarskyddsavgift, som i vissa hänseenden är anpas- sad till konstruktionen av yrkesskadeförsäkringsavgiften. Däremot finns en viss risk för att en sammansmältning till en avgift kan skapa oklar- het. Den av arbetarskyddsstyrelsen framförda synpunkten att arbetar- skyddsbidraget är avsett att täcka ett betydligt vidare fält än vad YFL gör synes mig också värd beaktande. Jag förordar således att arbetar- skyddsavgiften tekniskt konstrueras som en särskild arbetsgivaravgift. Reglerna om arbetarskyddsavgiften bör då inte, som utredningen före- slagit, tas in i YFL utan bör i stället föras samman i en särskild författ— ning.

I enlighet med det anförda skall bestämmas en avgift till den obliga- toriska yrkesskadeförsäkringen och en arbetarskyddsavgift. Besluten om dessa avgifters storlek och uppdelning bör fattas av Kungl. Maj:t med riksdagen. Beslut rörande försäkringsavgiften torde 'i regel böra av- se en period av fem år. Före resp. periods början bör i fortsättningen riksförsäkringsverket avge förslag till procentsats för uttag av försäkä ringsavgift samt förslag'till ledning för bestämmande av försäkringsavgif- tens förvaltningskostnadsandcl. Också arbetarskyddsavgiftens storlek och uppdelning synes böra prövas om med jämna mellanrum, såvitt nu kan bedömas lämpligen i anslutning till omprövningarna av yrkes- skadeförsäkringsavgiften.

Utredningen har ansett att avgiftsbehovet för försäkringen, om hän- syn inte tas till kravet på täckning av förvaltningskostnader och kost- nader för uppräkning och värdesäkring av förmåner, bör för inlednings- perioden, varmed utredningen avser åren 1972—1976, beräknas till cir- ka 70 % av den genomsnittliga. grundavgiften vid kapitaltäckningssys- tem. Då avgiftsunderlaget för år 1971 kan beräknas till omkring 72 000 milj. kr. och kapitalvärdet av skadeersättningar, som är att hänföra till samma år, torde komma att uppgå till närmare 175 milj. kr., krävs en— ligt utredningcn ett avgiftsuttag på 0,17 % av avgiftsunderlaget. Här— till kommer uttag för förvaltningskostnadsändamål, som med-beaktande av heltäckningsprincipens införande kan beräknas till 0,015 %, samt uttag för uppräkning och värdesäkring, som kan beräknas till 0,065 %. Enligt utredningen bör således uttaget för själva yrkesskadeförsäkringen ' för inledningsperioden fastställas till 0,25 % av avgiftsunderlaget.

För egen del har jag i det föregående hävdat att man inte i samband med övergången till det nya finansieringssystemet för yrkesskadeför- säkringen bör sänka det nuvarande genomsnittliga avgiftsuttaget för

• Sida 59
•  Original

Prop. 1971: 22 59

försäkringen utan i stället sträva efter en från avgiftssynpunkt i det närmaste jämn övergång. Med denna utgångspunkt och med beaktan— de av att den för år 1970 gällande genomsnittliga bruttoavgiften var omkring 0,30 %, anser jag att det årliga avgiftsuttaget för yrkesskade- försäkringen under inledningsperioden bör bestämmas till 0,30 % av avgiftsunderlaget. Den andel av försäkringsavgiften som skall anses sva- ra mot förvaltningskostnader bör därvid fastställas till en tjugondedel. Jag anser vidare att inledningsperioden bör omfatta åren 1972—1974". Härigenom skapas möjlighet till samtidig omprövning av yrkesskade- försäkringsavgiften och avgiften till tilläggspensioneringen.

Behovet av medel till arbetarskyddsfonden bör som jag förut nämnt beräknas svara mot ett avgiftsuttag på 0,03 %. Det arbetsgivarbidrag som skall tillföras statsverket som bidrag till kostnaderna för arbetar- skyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet bör utgå med 0,02 % av avgiftsunderlaget. Det sammanlagda årliga avgiftsuttagct för arbetarskydd bör således i inledningsskedet vara 0,05 % av avgiftsunder- laget.

Som framgått av det sagda godtar jag utredningens förslag att över- gången till den nya ordningen för yrkesskadeförsäkringens finansiering liksom införandet av systemet med arbetsgivaravgift för arbetarskydds- ändamål sker den 1 januari 1972.

U pprätmde förfamzingsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartemcntet upprättats förslag till

1) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3) lag om arbetarskyddsavgift, 4) lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.,

5) lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vis- sa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

6) lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersätt- ningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7) lag om ändring i lagen (19671919) om värdesäkring av yrkesska- delivräntor m. m.,

8) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m; m.,

9) lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1971: 22 60

Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående för- fattningsförslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeför- säkring

Det nya systemet för yrkesskadeförsäkringens finansiering kräver änd- ringar bl. a. i YFL:s bestämmelser om försäkringsavgifter m. m. Uttaget av avgift till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall beräknas ef- ter en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats, som fastställs genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Procentsatsen har inte ansetts böra anges direkt i YFL. I stället har efter mönster av reglerna för avgif- ten till den allmänna tilläggspensioneringen valts metoden att ange pro- centsatsen för avgiftsuttaget i en särskild författning. I denna regleras också hur stor del av försäkringsavgiften som skall avse förvaltnings- kostnader.

35

Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke om statsbidrag till för- valtningskostnader har slopats, eftersom försäkringen i fortsättningen skall fullt ut svara för kostnaderna för försäkringsrådets och riksför- säkringsverkets verksamhet såvitt angår yrkesskadeförsäkring av ar- betstagare i annan än statlig tjänst. Staten skall utom ramen för för- säkringen svara för försäkringens förvaltningskostnader då det gäller ar- betstagare i statens tjänst. Bestämmelser härom avses skola utfärdas av Kungl. Maj:t.

25 %

Paragrafen reglerar frågan om sammanträffande av ersättning enligt YFL samt lön, pension eller annan gottgörelse, som tillförsäkrats den ersättningsberättigade såsom understöd på grund av skadan. Vid sådant sammanträffande skall under vissa förutsättningar avdrag ske på för- säkringssidan. De ändringar som föreslagits är betingade av att lindring i försäkringsavgiften enligt 38 5 till följd av självrisk inte skall kunna förekomma i det nya finansieringssystemet.

385

Genom de nya bestämmelserna i denna och följande paragraf blir försäkringen finansierad enligt fördelningsmetod och'med en enhetlig årlig premie. Härom hänvisas i första hand till den allmänna motive- ringen.

Regler om det avgiftsunderlag på vilket försäkringsavgift skall be- räknas har tagits in i andra och tredje styckena av förevarande pa- ragraf. Principerna för bestämmande av avgiftsunderlaget är oförändra-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1971: 22 61

de jämfört med dem, som tillämpats för uttag av nuvarande riskgrade- rade försäkringsavgifter. Avgiftsunderlaget kommer således att påverkas av inkomst upp till 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, trots att inkomst överstigande fem gånger basbeloppet i princip inte beaktas i ersättningssammanhang. Som framhållits av utredningen är det en betydande fördel från administra- tiv synpunkt med samma övre debiteringsgräns som för arbetsgivarav- gift enligt lagen om allmän försäkring. Till följd av att också den nedre debiteringsg'ränsen vid 300 kronors inkomst skrivs in i lagen blir bestäm- melsen med samma innehåll i 4 å andra stycket förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. överflödig och kan utgå.

Med hänsyn till att lindring i försäkringsavgiften inte avses skola före— komma inom det nya finansieringssystemet har nuvarande andra stycket i paragrafen fått utgå. Tredje stycket enligt den gällande lydelsen före- skriver solidariskt ansvar för försäkringsavgift i fall då arbetstagare an- vänds till arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt. Denna re- gel torde gälla även utan uttrycklig föreskrift. Någon motsvarande be- stämmelse finns inte i lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen kan därför utgå.

395

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om den särskilda tilläggsavgiften till statsverket för förvaltningskostnader. Mot bakgrunden av vad som anförts i den allmänna motiveringen har des- sa bestämmelser utgått.

I paragrafen har tagits upp en föreskrift om att försäkringsavgift skall utgå efter en enhetlig procentsats, som fastställs av Kungl. Maj:t och" riksdagen gemensamt. Som anförts tidigare skall procentsatsen fastslås i en särskild författning. I paragrafens första stycke har vidare angetts vilka ersättningar och kostnader som skall täckas genom för- säkringsavgifter och således inverka vid avvägningen av procentsat- sen.

I andra stycket har angetts att till förvaltningskostnader, som skall täckas av försäkringsavgifter, är att hänföra enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets befattning med obligato- risk yrkesskadeförsäkring. Som framhållits under 3 5 skall därvid inte medräknas omkostnader hos de båda myndigheterna som beror på för- säkring av arbetstagare i statens tjänst. Vidare har föreskrivits att Kungl. Maj:t och riksdagen skall fastställa hur stor del av försäkringsavgifter- na som skall anses svara mot förvaltningskostnader. Som närmare ut- vecklats i den allmänna motiveringen har den ordning, som härigenom uppnås, ansetts lämplig av administrativa skäl.

Beslut om procentsatscns och förvaltningskostnadsandelens storlek —

• Sida 62
•  Original

Prop. 1971: 22 62

vilka som regel torde böra avse en femårsperiod -— bör givetvis fattas viss tid före det år då tillämpningen skall börja. Som framhållits tidigare bör möjlighet skapas till omprövning i ett sammanhang av avgiften till yrkesskadeförsäkringen och avgiften till tilläggspensioneringen. När det gäller tilläggspensioneringen skall avgiftsprocenten enligt 19 kap. 5 5 lagen om allmän försäkring beslutas senast under andra året före det varunder beslutet skall börja tillämpas. Enligt samma lagrum skall riksförsäkringsverket vart femte år lägga fram förslag rörande procent- satserna under nästföljande sju år i den mån uttaget inte redan beslutats. Samma ordning har föreskrivits i tredje stycket av förevarande paragraf med avseende på procentsatsen för yrkesskadeförsäkringsavgiften och förvaltaingskostnadsandelen därav. Beslut i dessa hänseenden skall dock för inledningsperioden 1972—1974 fattas i år utan särskilt förslag av riks- försäkringsverket. Härom hänvisas till kommentaren till punkt 5 i över- gångsbestämmelserna.

405

I sin gällande lydelse föreskriver paragrafen skyldighet att lämna försäkringsrådet och riksförsäkringsverket de- uppgifter som behövs för bedömningen av frågor om försäkringsplikt, försäkringsavgift och ersättning. I 57 5 finns bestämmelser om straff för underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för oriktigt meddelande i uppgift. Vid sidan härav finns i förordningen (19591552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m. straffsanktione- rade regler om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för debitering av arbetsgivaravgifterna till den obligatoriska socialförsäkringen — så- ledes även arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen.

I prop. 1971: 10 föreslås en reform av påföljdssystemet i fråga om överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattningar. Beträffande överträ- delser som inte är av allvarligare art innebär förslaget att straff ersätts av skatte- eller avgiftstillägg eller förseningsavgift, som beslutas i ad-, ministrativ ordning. Reformen, som är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972, omfattar bl. a. arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens finansiering. I enlighet härmed föreslås i prop05itionen ändringar i bl. a. avgiftsförordningen.

Ett genomförande av den ordning som föreslås i den nämnda pro- positionen bör leda till att reglerna i 40 och 57 55 YFL anpassas ef- ter det nya systemet. Eftersom avgiftsförordningen innehåller de behöv- liga bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter för bedöm- ning av försäkringsplikt och försäkringsavgift synes anpassningen lämp- ligen böra ske genom att motsvarande bestämmelser i 40 & YFL får ut- gå. Straffsanktionen i 57 å YFL kommer härigenom att .avse enbart skyldigheten att lämna uppgifter för bestämmande av ersättningar en- . ligt YFL. De ändringar, som mot bakgrunden av det anförda föresla—

• Sida 63
•  Original

Prop. 1971: 22 63

gits i förevarande paragraf, har skett under förutsättning att riksdagen godtar prop. 1971: 10.

41 %

För att beräkna försäkringspremier och premiereserv enligt kapital- täckningsprincipen krävs särskilda försäkringstekniska grunder. Då nå— got sådant behov i princip inte föreliggcr efter övergång till finansiering enligt fördelningsmetod har det nuvarande första stycket i paragrafen fått utgå. Också nuvarande andra stycket har utgått. Regler med mot— svarande innehåll som i andra stycket finns i 31 och 38 %% förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m. Denna förordning är på grund av tredje stycket till- lämplig på avgifter till yrkesskadeförsäkringen.

485

I fråga om den frivilliga yrkesskadeförsäkringens finansiering gäller f. n. på grund av hänvisning i denna paragraf i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 3 och 38—41 55 beträffande den obligatoriska försäkringens finansiering. Eftersom den frivilliga försäkringen också i fortsättningen skall finansieras enligt kapitaltäckningsmetod och med riskgraderade pre- mier, medan fördelningsmetod och enhetspremier införs beträffande ob- ligatorisk försäkring, kan hänvisningen inte stå kvar oförändrad. De nya reglerna i 38 och 39 55 har därför undantagits från hänvisningen. Tre nya stycken föreslås i stället införda i paragrafen med placering före det stycke som innehåller hänvisningen. Det första av de nya styckena har utformats efter mönster av nuvarande första stycket i 38 å och fast- lägger för den frivilliga försäkringens del kapitaltäcknings— och riskgra- deringsprinciperna. I överensstämmelse med vad som anförts i den alll- männa motiveringen skall den frivilliga försäkringen fullt ut svara för sina förvaltningskostnader. Enligt det andra stycket skall det liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa försäkringstekniska grun— der och premierescrv för denna försäkring. Förebilden till föreskriften finns i nuvarande första stycket av 41 5. Det föreslagna tredje stycket, som har liknande lydelse som nuvarande fjärde stycket i 41 5, föreskri- ver inrättande av en särskild fond för den frivilliga försäkringens me— del. Därav följer att den frivilliga försäkringens tillgångar måste sär- skiljas från yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna föreslås ske med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972. För de livräntor, som hänför sig till skador som inträffat dessförin- nan, finns ekonomisk täckning såvitt angår grundlivräntan. För omreg- lering, förhöjning och värdesäkring av dessa livräntor finns däremot inte någon kapitaltäckning. Kostnaderna för dessa ersättningar finansieras

• Sida 64
•  Original

Prop. 1971: 22 64

in f. n. genom avgiftstillägg, som är-så avpassade att de enbart täcker de under året löpande utgifterna. Som en följd härav är det nödvändigt att den årliga försäkringsavgiften täcker även samma års köstnader för tilläggsförmåner till äldre livräntor. Sådana äldre livräntor medför ock- så vissa löpande förvaltningskostnader efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Även dessa kostnader bör täckas av försäkringsavgiften. Bestämmelser i dessa hänseenden "har tagits in under punkterna 1 och 2.

Slopandet av självrisken innebär att inga nya självriskmedgivanden får lämnas och att löpande medgivanden sätts ur kraft den 1 januari 1972. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör möjlighet infö- ras för arbetsgivare, som har att fortlöpande utbetala livräntor på grund av tidigare självriskåtagande, att överlåta betalningsansvaret på riks- försäkringsverket. Bestämmelser härom har tagits upp under punkt 3.

Under 41 5 har nämnts att behovet av särskilda försäkringstekniska grunder i princip upphör vid fördelningsmetodens införande. Under en övergångsperiod blir det dock nödvändigt att i vissa sammanhang ha tillgång till sådana grunder även såvitt gäller obligatorisk försäkring. Som exempel kan nämnas att man tfils vidare måste kunna försäkringstek- niskt fastställa storleken av ersättningsåtagandena i kvarvarande själv- riskfall. I anledning härav har under punkt 4 upptagits en regel om att" de nuvarande grunderna i förekommande fall skall ha fortsatt tillämp- ning i den mån Kungl. Maj:t inte förordnar annorlunda.

Under punkt 5 upptas ett undantag från föreskriften i 39 & tredje stycket om tiden för fastställande av avgiftsprocent och förvaltnings- kostnadsandel. Härigenom möjliggörs att beslut i dessa hänseenden så- vitt angår 1972 fattas under år 1971. I ett samtidigt med förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring framlagt lagförslag föreslås procentsats för uttag av försäkringsavgift för perioden 1972— 1974 samt förslag till förvaltningskostnadsandel för samma period. Nå- got särskilt förslag av riksförsäkringsverket i dessa hänseenden behövs därför inte för begynnelseperioden. Med avseende på den därpå följan- de perioden skall riksförsäkringsverket lägga fram förslag före utgången av år 1972. Också detta har angetts under punkt 5.

Förslaget till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Som mönster för detta förslag har stått lagar (1959: 292, 1963: 192 och 1968: 243) angående procentsatsen för uttag av avgift till för- säkringen för tilläggspcnsion. Beträffande procentsatsens och förvalt- ningskostnadsandelens storlek hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget lill lag om arbetarskyddsavgifl 1 5

Denna lag innehåller bestämmelser om den i den allmänna moti- veringen närmare berörda arbetsgivaravgiften för arbetarskyddsända-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1971: 22 65

mål. Den har konstruerats som en fristående avgift, som i vissa hän- seenden är anpassad till konstruktionen av yrkesskadeförsäkringsavgif- ten.

2 5 Paragrafen bestämmer kretsen avgiftsskyldiga på sådant sätt att över- ensstämmelse nås med vad som gäller'för den obligatoriska yrkesska- deförsäkringen.

Så

Paragrafen reglerar avgiftsunderlaget och procentsatsen för avgifts- uttaget. Avgiftsunderlaget stämmer överens med underlaget för yrkesska- deförsäkringsavgiften. Som anförts i den allmänna motiveringen synes den angivna procentsatsen — liksom f. ö. den fördelning som fram- går av 4 € — lämpligen böra prövas om i anslutning till omprövningarna av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

45

Arbetarskyddsavgiften skall i enlighet med vad som närmare utveck- lats i den allmänna motiveringen delas upp så att två femtedelar får ut- göra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yr- kesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning rörande arbetarskydd och arbetsmiljö. Detta har uttryckts i förevarande paragraf. I paragrafen har vidare angetts att den sistnämn- da andelen skall föras till en särskild fond. Också beträffande fonden och dess förvaltning kan hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. kompletterar YFL genom att bereda ombordanställda ekonomiskt skydd vid skada till följd av sådana utom arbetet ådragna olycksfall, som orsakats av krigs- åtgärd. För försäkringsskyddet erlägger arbetsgivaren enligt 6 & första stycket till riksförsäkringsverket ett tillägg till yrkesskadeförsäkringsav- giften. I andra stycket anges att förvaltningskostnadstillägg enligt 39 & YFL inte skall erläggas på tillägget enligt krigsförsäkringslagen. Med hänsyn till att tillägget för förvaltningskostnadsändamål enligt YFL fö- reslås slopat har andra stycket i 6 & fått utgå.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1971: 22 66

Förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omregle- ring av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni-1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Enligt 14 5 lagen (1955: 469) uttas kostnaderna under visst är för omreglering av vissa ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen ge- nom proportionellt tillägg till de premier som arbetsgivarna har att er- lägga för året jämlikt 38 och 39 åå YFL. Som framgår av den före- slagna nya lydelsen av 39 & YFL är avsikten att avgiftstillägg inte läng- re skall utgå och att försäkringspremierna i fortsättningen skall av- vägas så, att de förslår till att täcka också ersättning på grund av om- reglering. 14 å i 1955 års lag har ändrats i enlighet härmed. '

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vis— sa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Motsvarande gäller enligt 6 ä lagen (1962: 303) beträffande kostna- derna för förhöjning som beträffande kostnaderna för omreglering. Med avseende på detta ändringsförslag hänvisas därför till vad som anförts rörande det närmast föregående lagförslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Motsvarande gäller enligt 6 5 lagen (1967: 919) beträffande kostna- derna för värdesäkring som beträffande kostnaderna för omreglering. På grund härav hänvisas till vad som anförts i anslutning till förslaget till ändring i lagen (1955: 469). '

Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående upp- börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

1 &

Paragrafen har jämkats med hänsyn till att särskilda tilläggsavgifter för förvaltningskostnad enligt 39 & YFL och avgiftstillägg för omregle- ring enligt 14 å lagen (1955: 469) inte skall utgå i fortsättningen. Dess- utom har arbetarskyddsavgift förts in bland de avgifter för vilka för- ordningens bestämmelser gäller. Eftersom kretsen avgiftspliktiga och avgiftsunderlaget är desamma i fråga om arbetarskyddsavgift som i frå"- ga om arbetsgivaravgift till yrkesskadeförsäkringen kan beräkning, debi- tering och uppbörd av dessa båda avgifter helt samordnas."

4 & Bestämmelse med samma innehåll som paragrafens nuvarande andra stycke föreslås intagen i 38 5 tredje stycket YFL. Med hänsyn härtill har andra stycket fått utgå.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1971: 22 67

Övergångsbestämmelsema

De nya bestämmelserna skall naturligtvis inte gälla avgift som avser tiden före ikraftträdandet den 1 januari 1972. Detta har uttryckts i en övergångsbestämmelse.

Vid uttag av preliminär arbetsgivaravgift enligt 20 5 första stycket förordningen för åren 1972 och 1973 bör hänsyn tas till de förändringar i avgiftsuttaget till yrkesskadeförsäkringen som sker genom lagen om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring. Hänsyn bör också tas till av- giftsuttaget enligt lagen om arbetarskyddsavgift. En övergångsbestäm- melse har införts härom.

Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående för— valtningen av riksförsäkringsverkets fonder

Enligt 11 & reglementet bemyndigas Kungl. Maj:t att besluta att viss mindre del av yrkesskadeförsäkringsfondens tillgångar skall användas för att bekosta åtgärder som är ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intres- se förebygga förlust eller nedsättning i arbetsförmågan eller höja arbets— förmågan hos de försäkrade. Möjligheten att ta fonden i anspråk för ar— betarskyddsändamål har inte ansetts böra kvarstå när den särskilda ar- betarskyddsavgiften införs. Den nämnda paragrafen föreslås därför bli. upphävd.

1 %

I paragrafen anges att bl. a. yrkesskadeförsäkringsfonden skall för- valtas enligt reglementets bestämmelser. I den allmänna motiveringen har förordats att den frivilliga yrkesskadeförsäkringens tillgångar skall avskiljas från yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar och till- föras en särskild fond. I överensstämmelse med vad utredningen tänkt sig bör också den del av yrkesskadeförsäkringsfonden, som brukar be- nämnas särskilda yrkesskadefonden — en redogörelse för denna finns i avsnittet om gällande ordning — brytas ut och förvaltas som en fri- stående fond. Paragrafens uppräkning av fonder på vilka bestämmelser- na i reglementet skall tillämpas har kompletterats med namnen på de båda nya fonderna. Jämkning har vidare skett med hänsyn till att be- stämmelserna om fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen numera finns i 22 kap. lagen om allmän försäkring.

2 & Paragrafen innehåller bestämmelser om yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster och utgifter. Till avgiftsinkomster kommer i fortsättningen att hänföras avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt 38 och 39 55 YFL samt

• Sida 68
•  Original

Prop. 1971: 22 68

eventuella tillägg på grund av tillämpningen av lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän rn. fl. Yrkesskadeförsäkringsfonden tillförs således även medel av det slag som hittills tillkommit den s.k. omregle- ringskassan samt medel avsedda att täcka den obligatoriska försäk- ringens förvaltningskostnader. Som inkomster för fonden behöver inte längre upptas avgifter för försäkringar enligt lagen (1916: 235) om för- säkring för olycksfall i arbete eller lagen (1937: 348) om krigsförsäk- ring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. Första stycket i para- grafen har ändrats i enlighet härmed.

En jämkning har företagits i andra stycket med hänsyn till att ersätt- ning på grund av frivillig försäkring inte längre skall utgå ur yrkesskade- försäkringsfonden. Eftersom fonden i.fortsättningen skall bestrida också kostnaderna för omreglering, förhöjning och värdesäkring av utgående ersättningar samt förvaltningskostnader enligt 39 5 andra stycket YFL har dessa kostnader tillagts uppräkningen av fondens utgiftsposter. Öv- riga ändringar i paragrafen är av formell natur.

Övergångsbestämmelsen

Eftersom det kan bli svårt för riksförsäkringsverket att genomföra den under 1 5 angivna uppdelningen av den nuvarande yrkesskadeför- säkringsfondens tillgångar till den 1 januari 1972, föreslås Kungl. Maj:t bli bemyndigad att bestämma en senare tidpunkt för uppdelningen. En övergångsbestämmelse har tagits upp härom.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen till

]) lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 till _vrkesskadeförsäkringen m.m..

3) lag om arbetarskyddsavgift, 4) lag om ändring i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjö- män m.fl.,

5) lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m.,

6) lag om ändring i lagen ( I 962: 303) om förhöjning av vissa ersätt— ningar i anledning av yrkesskada m. m., .

7) lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskade- livräntor m. m.,

8) lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

• Sida 69
•  Original

Prop. 1971: 22 69

9) lag om ändring i reglementet (1 961 : 265 ) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman— de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 70
•  Original

1:55:er TRYCK. url-IL! 11 712007