om vissa frågor rörande glasindustrin

Prop. 1980/81: 89 Regeringens proposition

1980/81: 89

om vissa frågor rörande glasindustrin;

beslutad den 29 januari 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett fortsatt och utökat industripolitiskt åtgärds-

program för den manuella glasindustrin under perioden 1981/82— 1983/84.

En viktig del i det föreslagna programmet är insatser för att främja exporten. En avsevärd ökning av nuvarande exportfrämjande ätgärder

föreslås. Vidare läggs förslag fram om införande av särskilda strukturga-

rantier i syfte att underlätta finansieringen av branschens marknadsföringsansträngningar. Fortsatt stöd till konsultinsatser föresläs. varvid visst stöd för designverksamhet föresläs ingå. För att höja den tekniska kompetensen inom branschen föreslås teknisk fortbildning av vissa personalkategorier. Fortsatt investeringsstöd med avskrivningslån för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre arbetsmiljö

föreslås. |

För de föreslagna åtgärderna tas upp en ram av 36.5 milj. kr. för hela

treårsperioden. För särskilda strukturgarantier beräknas 25 milj. kr. För budgetåret 1981/82 föreslås 10,5 milj. kr. I propositionen redovisas också vissa frågor rörande planglasindustrin

och förpackningsglasindustrin.

| Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 89

Prop. 1980/81: 89 [ET

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1981-01-29

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård. Asling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson.

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om vissa frågor rörande plasindustrin

I Inledning

Glas tillverkas i Sverige huvudsakligen i tre branscher. nämligen den manuella glasindustrin. planglasindustrin och förpackningsglasindustrin. Inom samtliga dessa tre branscher har under 1970-talet skett stora strukturella förändringar. I fråga om den manuella glasindustrin har riksdagen vid flera tillfällen under 1970-talet beslutat om särskilda stödåtgärder. Dessa åtgärder inled-

des budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram (prop.

1970:41, SU 1970:61 och BaU 1970:23. rskr 1970:165 och 188). Exportprogrammet har därefter förlängts vid flera tllfällen. Fr.o.m. budgetåret 1972/73 kompletterades åtgärderna med dels bidrag till konsulhtinsatser i omställningsfrämjande syfte, dels statliga lånegarantier, s.k. strukturgarantier (prop. 1972:46. NU 1972:32. rskr 1972:195). Vären 1977 beslutade riksdagen om ett treårsprogram för budgetären 1977/78—1979/80 med ökade insatser (prop. 1976/77:61,. NU 1976/77:37, rskr 1976/77:283). Därvid

infördes — avskrivningslån för = effektivitetshöjande investeringar i

produktionsutrustning och för investeringar som syftar till att förbättra arbetsmiljön. Åtgärderna har förlängts till att omfattu budgetåret 1980/81

(prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 42. NU 1979/80:43. rskr 1979/80:395). Åtgärderna administreras av statens industriverk.

Den centrala anläggningen Glasma AB för tillverkning av färdigblandad glasråvara, s.k. mäng, för den manuella glasindustrin har kommit till stånd genom insatser inom ramen för de branschinriktade åtgärderna och statligt lokaliseringsstöd. Riksdagen beslutade våren 1979 hemställa hos regeringen om att en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriomrädet skulle upprättas

(NU 1978/79:28, rskr 1978/79:207). Härvid framhölls bl. a. att målet när det

gäller den manuella glasindustrin borde vara att bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att hittillsvarande

sysselsättningsnivå kunde behållas. I fråga om åtgärder för den manuella

glasindustrin betonades betydelsen av att forsknings- och utvecklingsarbete inom branschen beaktades och anfördes att särskilda insatser för att främja exporten sannolikt behövdes. Vidare underströks vikten av att den

manuella glasindustrin också i fortsättningen kunde få ullgång till yrkes-

kunnig arbetskraft. Enligt riksdagens mening var det naturligt att arbetet med en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet innefattade också en nordisk aspekt. Riksdagen hemställde därför att regeringen skulle ta initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande

gemensamma problem på glasindustrins område.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 20 april 1979 ät statens industriverk att utarbeta förslag till en samlad plan för samhällets insatser för glasindustriområdet i enlighet med vad näringsutskottet hade anfört. I uppdraget angavs att de nordiska aspekterna speciellt med avseende på planglasindustrin borde tas upp i enlighet med vad utskottet anfört.

Inom industriverket har arbetet med anledning av uppdraget delats upp i tre delar, nämligen manuell glasindustri. planglasindustri och emballageglasindustri. Industriverket lämnade i augusti 1980 rapporterna (SIND 1980:9) Manuella glasbruk i strukturomvandling, (SIND 1980:8) Planglasindustrin — planglas och isolerrutor inför 80-talet samt (SIND PM 1980:12) Emballageglasindustrin — en förstudie. I oktober [980 lämnade industriverket rapporten (SIND PM 1980:22) Manuella glasbruk i strukturomvandling: Forskning och utveckling. Rapporterna om manuell glasindustri och planglasindustri har remissbehandlats.

Yttranden över rapporten om manuella glasbruk i strukturomvandling har avgetts av skolöverstyrelsen. statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kommerskollegium (KK), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län. Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund. vilka tre organisationer har avgett ett gemensamt yttrande, Svenska glasbruksföreningen, Sveriges exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen. Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Emmaboda och Nybro kommuner, vilka båda kommuner har av-

gett ett gemensamt yttrande, samt Finspångs, Lessebo, Ronneby och Uppvidinge kommuner.

Prop. 1980/81:589 4

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden från andra instanser. Sålunda har KK bifogat yttranden från handelskamrarna i Kalmar län. I Kronobergs och Blekinge län samt från Stockholms handelskammare. Länsstyrelsen i Kalmar lån har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden och Kalmar läns utvecklingsfond.

Yttranden över rapporten om forskning och utveckling för den manuella glasindustrin har avgetts av skolöverstyrelsen, AMS. STU. Svenska glasbruksföreningen. Glastorskningsinstitutets styrelse. SAF. Svenska fabriksarbetareförbundet. Sveriges industritjänstemannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund. vilka tre organisationer har avgett ett gemensamt yttrande.

Yttranden över rapporten om planglasindustrin har avgetts av KK. NO. SPK. AMS. bostadsstyrelsen. statens räd för byggnadsforskning. ståtens planverk,. STU. länsstyrelsen i Hallands län, SAF. Svenska fabriksarbetareforbundet. Sveriges arbetsledareförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen, Sveriges industriförbund och

TCO.

KK har till sitt yttrande fogat ett yttrande från Skänes handelskammare. Länsstyrelsen + Kalmar lån har till sitt yttrande fogat ett yttrande från Emmaboda kommun och länsstyrelsen i Hallands län har till sitt yttrande

fogat ett vitrande från näringslivskommitten i Hallands län.

Sammanfattningar av industriverkets rapporter om glasindustrin bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1—4.

Sammanfattningar av inkomna remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 och 6.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län har gemensamt utarbetat rapporten Regionala och lokala konsekvenser av förändringar inom den manuella glasindustrin. Rapporten har sammanfattats i ett särskilt avsnitt i industriverkets rapport Manuella glasbruk i strukturomvandling.

Den i utredningen om manuella glasbruk i strukturomvandling genomförda samhällsekonomiska analysen har industriverket redovisat > januari 1981 i en särskild rapport (SIND 1980: 24) Samhällsekonomiska analyser av sysselsättningsproblem — exemplet manuell glasindustri.

Vidare har kommit in vissa skrivelser rörande glasindustrin från organisaltioner.

2 Föredragandens överväganden

Glasindustrin består i huvudsak av tre avgränsade delar, nämligen manuell glasindustri. planglasindustri och förpackningsglasindustri.

Den manuella glasindustrin tillverkar hushålls- och prydnadsglas samt belysningsglas. Den i vissa andra länder förekommande högautomatiserade tillverkningen av hushållsglas saknar motsvarighet i Sverige.

Planglasindustrins buvudprodukt är glas för fönster i byggnader och fordon.

Förpackningsglastillverkningen är huvudsakligen inriktad på förpackningar för livsmedelsindustrins behov, bl.a. dryckesförpackningar. Vidare tillverkas glas för medicinska ändamål.

Statens industriverk har med anledning av riksdagens beslut våren 1979 fått I uppdrag av regeringen att utarbeta förslag till en samlad plan för

samhällets insatser på glasindustriområdet. Industriverket har mot bak-

grund av de stora olikheterna i problembild och branschstruktur som gäller för glasindustrins olika delar bedrivit utredningsarbetet uppdelat på manuell glasindustri, planglasindustri och förpackningsglasindustri. Separata rapporter avseende dessa tre delar av glasindustrin har lämnats av imdustri-

verket i augusti 1980. Därutöver har industriverket i oktober 1980 lämnat

en rapport om forskning och utveckling för den manuella glasindustrin. Rapporterna rörande manuct glasindustri och planglasindustri har remissbehandlats.

Statens industriverk har således inte funnit det ändamälsenligt att behandla glasindustrins olika delar i ett sammanhang och har därför inte utarbetat något förslag till samlad plan för samhällets insatser på området.

För egen del vill jag beträffande behovet av en samlad plan anföra följande. I likhet med industriverket finner jag det naturligt att glasindu- 'strins olika delar behandlas var för sig med hänsyn till de stora skillnader som föreligger i fråga om struktur och problem. Industriverkets utredningsarbete har täckt hela glasindustriområdet och behovet av insatser från samhällets sida har bedömts utifrån en analys av varje branschområde för sig. Jag bedömer därför att ett tillräckligt underlag har tagits fram för en samlad bedömning av behovet av åtgärder för glasindustrin genom den genomgång av glasindustriområdet i sin helhet som industriverket har företagit.

Jag övergår nu till att behandla de olika delarna av glasindustrin och tar först upp den manuella glasindustrin.

2.1. Den manuella glasindustrin

Under 1970-talet har problemen inom den manuella glasindustrin föranlett införandet av successivt breddade och förstärkta statliga åtgärder för branschen. Kostnaderna för i huvudsak exportfrämjande åtgärder, konsult-

insatser, investeringslån och strukturgarantier uppgick under budgetåren

1970/71—-1979780 till 32.5 milj. kr. Beviljade lånegarantier uppgick t. o. m. budgetåret 1979/80 till 20 milj. kr. i strukturgarantier och 1,6 milj. kr. i exportlånegarantier. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 4

milj. kr. för branschfrämjande åtgärder i form av exportfrämjande åtgärder

och konsultbidrag. Av tidigare beviljade medel för fån till investeringar var vid budgetårets början 6,9 milj. kr. inte utnyttjade. Vidare omfattas branschen liksom tidigare av systemet med strukturgarantier.

Prop. 1980/81: 89 6

Inom den manuella glasindustrin tillverkas som nämnts huvudsakligen hushälls- och prydnadselas. Tillverkningen av belysningsglas har gätt tillbaka och sker numera vid endast ett glasbruk.

Av industriverkets utredning framgår att antalet anställda hösten 1980 uppgick till ca t900 personer. Nedläggningar hade då under loppet av ett år skett av Flygsfors och Alsterföors glasbruk inom Orrefors-gruppen och av Skrufs glasbruk inom Kosta Boda-gruppen. Efter dessa nedläggningar tillverkas glas vid 19 bruk. Antalet företag är tolv. Branschstrukturen framgår av följande sammanställning.

Företag — Glas- Anställda Fördelning i

Orrefors ägs av Incentive AB. Kosta Boda och Reijmyre ingår i Upsala

Ekeby-koncernen. De fristående glasbruken ägs vart och ett av en begrän-

sad krets privatpersoner.

Den nuvarande strukturen är resultatet av betydande omstruktureringar under 1970-talet. I slutet av 1960-talet bestod branschen av ett stort antal fristående bruk. År 1971 bildades Åforsgruppen genom fusion av tre glasbruk. När Upsala Ekeby år 1975 övertog företagsgruppen bestod den av fyra bruk. Senare ändrades namnet till Kosta Boda.

Vid ärsskiftet 1974-75 bildades med hjälp av bl.a. det statliga strukturstödet Krona-Bruken AB genom samgående av fem bruk. Den nya gruppen gick i konkurs år 1977, varvid två av bruken inlemmades i Kosta Bodagruppen och ett bruk övertogs av Orrefors.

Incentive blev delägare i Orrefors år 1971 och ökade ägarandelen till 90977 år 1976. Sedan är 1978 är Orrefors helägt av Incentive.

Stora investeringar har gjorts inom de båda flerbruksföretagen bl.a. i form av s.k. kontinuerliga vannor med hög kapacitet och effektivitet i syfte att trygga företagens långsiktiga lönsamhet. Enligt industriverket kan

det dåliga resultatet för branschen år 1978 till stor del förklaras av stora

inkörningskostnader av de kontinuerliga vannorna i Kosta och Orrefors.

De gjorda investeringarna inom branschen är finansiellt mycket betungande. Branschens upplåning har ökat och lett till allt större räntekostnader.

Genomförda investeringar och svag utveckling på avsättningssidan har lett till en betydande överkapacitet. av industriverket beräknad till 50 milj.

kr. eller 14 Zz av kapaciteten år 1980.

Nödvändiga investeringar i ny teknik, som ersättning för förslitna anläggningar. i miljöteknik och avseende vardagsrationaliseringar har enligt industriverkets rapport släpat efter. Branschen belastas av vissa föreläg-

ganden avseende vitre miljöproblem som miste lösas genom investeringar.

Enligt en grov uppskattning skulle koöstnadsnivån mom branschen kunna sänkas med 50 milj. kr. Investeringsbehovet uppgår härvid enligt en likaså grov uppskattning till mellan 75 och 100 milj. kr. under en femårsperiod. Besparingen avser huvudsakligen kostnader för arbetskraft och energi.

Utvecklingen under 1970-talet för hushålls- och prydnadsglas samt prognos för utvecklingen t.o.m. är 1985 enligt statens industriverk sammanfattas i följande tablå.

Milj. kr. Volymmässig förändring

är 1979 14 per är

1970-1979 1979-1985

enligt

industri-

verkets

prognos Tillförsel till den svenska

Importökningen har säledes varit väsentligt större än ökningen för expor-

ten. År 1979 vad dock fortfarande exportvärdet större än importvärdet. På

hemmamarknaden har utvecklingen för den svenska industrin varit svag.

För sin pro2nos har industriverket antagit en ärlig tillväxt 1979-1985 av bruttonationalprodukten med mellan 3 och 3.55 och en motsvarande

ökning av den totala privata konsumtionen med 147. Bedömningen av

exportens utveckling 1979-1985 har gjorts under antagande om oförändrade marknadsföringsinsatser och att relativpriserna för svensktillverkat glas inte försämras. Kraftiga marknadsföringsinsatser på speciellt utvalda exportmarknader bör enligt industriverket kunna ge någon procentenhet

högre exporttillväxt än angivna 55 men effekterna antas inte kunna upp-

nås förrän 2—3 är efter det att åtgärderna har satts in.

Industriverket räknar med en fortsatt förbättring av produktiviteten per anställd inom den manuella glasindustrin, för perioden 1979— 1985 angiven till mellan 4 och 54 per är. Den produktionsökning med endast 1.54 per

år som industriverket räknar med innebär således att en minskning i

sysselsättningen måste ske till följd av en sugande produktivitet. Den har

av industriverket angivits till ungefär 50 arbetsullfällen årligen.

Vid sina överväganden har industriverket prövat tre alternativa utvecklingsvägar. Ett alternativ har därvid varit att bevara sysselsättningen oförändrad inom branschen i enlighet med ett av de mål som riksdagen har uttalat sig för. Enligt industriverkets bedömning skulle detta förutsätta

20-25 milj. kr. i årliga lönesubventioner förutom stöd för att få avsättning

för den höga produktionsvolymen. Industriverket har inte bedömt det som realistiskt att kunna bibehålla nuvarande sysselsättningsnivå med hänsyn till att det skulle förutsätta stöd i sådan omfattning att ätgärderna skulle bryta mot internationella regler. Industriverket bedömer säledes det beskrivna alternativet som orealistiskt att genomföra.

Enligt ett andra alternativ. som industriverket har beskrivit som marknadsanpassad utveckling utan bransehstöd. förutsätts nuvarande branschatgärder upphöra vid utgången av innevarande budgetär. Sysselsättningsminskningen bedöms därvid bli avsevärd. Konsekvenserna för branschen och för hela den bygd i vilken branschen till stor det är lokaliserad skulle bli betydande. Industriverket anser att detta skulle leda till en så negativ utveckling att det innebär samhällsekonommiska förluster.

Det tredje utveckhlinpsalternativet som industriverket har ställt upp beskrivs som en marknadsanpassad utveckling med branschstöd. Under inverkan av fortsatta och förstärkta statliga åtgärder förutsätts enligt detta alternativ överkapactteten inom branschen bli minskad samtidigt som möjligheterna till rationaliseringar I produktionen tas till vara. Kapacitetsneddragningen bedöms innebära en nettominskning av sysselsättningen med 285 anställda under treärsperioden 1981— 1983. Industriverket föreslår att detta handlingsalternativ genomförs och tar därmed ställning för att åtgärder ecnomförs som kan öka branschens internationella konkurrenskraft.

Industriverkets konkreta förslag till branschåtgärder för treårsperioden 1981/82—-1983/84 omfattar kraftiga förstärkta export- och konsultinsatser uppgaende till 22.5 milj. kr.. ytterligare 10 milj. kr. för lån till investeringar samt särskilda strukturgarantier för att tiligodose behovet av rörelsekapital för export inom en garantiram av 25 milj. kr. För tvåårig räntebefrielse vid

sädana garantier föreslår verket 5 milj. kr. Slutligen föreslår industriverket i sin rapport om forskning och utveckling stöd till teknisk fortbildning med

t.5 milj. kr. Totalt innebär dessa förslag således 39 milj. kr. i anvisade medel under treårsperioden och 25 milj. kr i garantier. Utöver branschåt-

gärder föreslår industriverket att särskilda lånemedel ställts till förfogande

för utvecklingsfonderna i Kalmar, Kronobergs och Östergötlands län för att genom satsningar inom glasindustriorternas lokala arbetsmarknader skapa alternativ sysselsättning.

Flera remissinstanser. bl.a. länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län och de anställdas orrganisationer, tar avstånd från industriverkets bedömningar och anser att verket borde har redovisat åtgärder enligt det

enligt några av dessa remissinstanser genom kraftigt ökat avsättningsstöd

kunna medverka till att branschens nuvarande överkapacitet elimineras genom en avsevärd ökning av exporten. Sveriges exportråd, som svarar för genomförandet av exportfrämjandeprogrammet för glasindustrin, varnar ä andra sidan i sitt remissvar, mot bakgrund av sina erfarenheter. för att ställa alltför stora förväntningar på effekterna av exportfrämjande åtgärder.

Prop. 1980/81: 89 | [0]

För egen del vill jag anföra följunde.

Lönsamhetsläget är otllfredsställande för branschen som helhet även om stora skillnader finns mellan de enskilda glasbruken. Totalt har brunschen uppvisat förluster under samtliga är under 1970-talet. Fr.o.m. är 1977 har lönsamhetsläget markant försämrats och är f.n. sådant att ätgärder från branschens sida måste vidtas. Samtidigt måste enligt min mening även fortsatta åtgärder från samhällets sida övervägas.

Branschens utveckling under 1970-talet har kännetecknats av försämrad konkurrenskraft. Importkonkurrensen. bl.a. I form av maskintillverkat

hushållsglas, har vuxit. Importandelen på den svenska marknaden för hushälls- och prydnadsglas har ökat från 3297 år 1970 till 43 "+ år 1979.

Branschens bristande konkurrenskraft är i hög grad knuten till inrikt-

ningen på arbetskraftsintensiv tillverkning och vårt internationellt sett

höga kostnadsläge. Konkurrenskraften påverkas också av att den produktionstekniska standarden inom branschen enligt industriverket inte är fullt i nivå med den inom utländsk glasindustri. Bristen på lönsamhet under stora delar av 1970-talet har vidare lett till en situation med likviditetsbrist och stora räntekostnader.

En annan väsentlig förklaring till branschens svårigheter är att den totala efterfrågan på hemmamarknaden har ökat med endast ett par procent årligen i volym under 1970-talet. Även utan en ökad import skulle således utrymmet för expansion ha varit så begränsat på hemmamarknaden att den fortlöpande stegringen i arbetsproduktivitet med all sannolikhet skulle ha lett till en minskad sysselsättning inom branschen.

Exporten av hushålls- och prydnadsglas har ökat måttligt under 1970talet och har inte mer än delvis kunnat uppväga branschens svaga utveck-

ling på hemmamarknaden. Exporttillväxten har skett under medverkan av

det statliga exportfrämjandeprogrammet. Exportsatsningarna har dock förutsatt betydande insatser även från glasföretagens sida.

Sammanfattningsvis har flertalet av branschens företag efter otillräcklig lönsamhet under en följd av år nu begränsade möjligheter att av egen kraft genomföra de åtgärder som behövs för alt ändra den nuvarande situationen.

Riksdagen har beträffande den manuella glasindustrin uttalat sig för att branschens långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet skall bevaras så att nuvarande sysselsättningsnivå kan behållas. Konkurrenskraft

och konstnärlig kvalitet skall således ses som grunden för att sysselsätt-

ningen skall kunna tryggas på sikt. Industriverket har i sin rapport pekat på

möjligheter att åstadkomma vad riksdagen har uttalat sig för. nämligen

långsiktig konkurrenskraft. Dessa möjligheter består främst i minskning av

nuvarande överkapacitet genom dels en viss kapacitetsneddragning. dels avsättningsökningar och i ökad effektivitet genom en produktionsteknisk upprustning. Att dessa möjligheter tas till vara är enligt min mening en förutsättning för att sysselsättningen inom branschen skall kunna tryggas

på sikt.

Prop. 1980/81: 89 10

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om importbegränsning kan vara en väg att stödja branschen, Industriverket anför i sin rapport att lågprisimporten utgör ett så allvarligt hot att åtgärder allvarligt bör övervä-

gas. Verket har dock avstätt från att lägga fram några förslag på omrädet.

Flera remissinstanser tar upp behovet av importbegränsningar. Glasbruks-

föreningen aviserar sålunda sin avsikt att återkomma till regeringen beträf-

fande den marknadsstörande importen. Importen av hushåälls- och prydnadsglas kommer f.n. i stor utsträckning från EG- och EFTA-länder. Tre länder. Frankrike. Finland och Storbritannien, svarar tillsammans för 53 52 av denna import. Samtidigt är importen av lågpriskaraktär åtminstone än så länge av ganska begränsad betydelse. Mot denna bakgrund kan enligt min mening importbegränsande atgärder inte vara särskilt verkningsfulla.

Min bedömning är säledes + likhet med industriverkets att det bästa sättet att stärka den manuella glasindustrin är att främja en utveckling som förbättrar branschens konkurrenskraft. I deta syfte mäste möjligheterna att förbättra produktionsteknik och produktionsmetoder tas till vara. Jag vill emellertid understryka att denna linje mäste kombineras med att ett avsevärt inslag av hantverksmässighet bevaras. Branschens internationella konkurrenskraft får nämligen anses vara i hög grad beroende av skicklig hantverksmässighet och den kvalitet som följer härav. Som bäde industriverket och många remissinstanser har strukit under är denna inriktning också av stor betydelse för berörda regioner från turistsynpunkt.

En viktig utgångspunkt vid överväganden om statliga åtgärder för branschen är enligt min mening den stora roll branschen spelar som livsnerv för en rad mindre orter. Detta har påvisats i bl. a. den utredning om regionala och lokala konsekvenser av förändringar inom den manuella glasindustrin

som länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län har genomfört. I många

fall har glasbruken en stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden. Ett väsentligt inslag därutöver är den turism som har uppstått som följd av det stora intresse som allmänheten visar den manuella glasindustrin.

En annan viktig utgångspunkt gäller fortlevnaden för de små företags-

enheterna inom glasindustrin. Statliga åtgärder bör utformas så att de stärker fortlevnaden på lång sikt av dessa enheter vid sidan av de större glasbruksföretagen. Förutom inriktningen av åtgärderna är det enligt min mening nödvändigt att de ges en sådan omfattning att även de små före-

tagsenheternas existens tryggas. Det kan nämligen på goda grunder he-

faras att det är i första hand de små glasbruken som riskerar att slås ut om

inte tillräckligt branschstöd sätts in från samhällets sida. När det gäller den

fortsatta driften av glastindustrins mindre enheter anser jag vidare att

lösningar där verksamhet tas över och drivs vidare av löntagarna, exempelvis i form av arbetskooperativ, bör kunna vara ett alternativ till andra företagsformer. Ytterligare en utgångspunkt är den stora betydelse som den manuella

glasindustrin har från konstnärlig och kulturell synpunkt.

Alt bringa ned överkapaciteten kan som jag har berört göras dels genom att minska kapaciteten i form av anläggningar och sysselsättning något. dels genom ökad avsättning, inte minst på export. Branschens lönsamhetsläge och likviditetsmässiga situatton är som jag tidigare har berört sådan att företagen inte kan antas klara en rationalisering och exportsatsning enbart på egen hand. Jag delar industriverkets uppfattning att ett avbrytande av nuvarande branschåtgärder skulle leda till en alltför snabb nedgång inom

lönsamhetsläget och den brist på handlingskraft som torde följa härav sannolikt innebära en alltför snabb sysselsättningsminskning. Jag bedömer därför att en avsevärd ökning av de statliga insatserna för den manuella glasindustrin bör genomföras under treärsperioden 1981/82—1983/84 i huvudsak i enlighet med industriverkets förslag. Jag anser emellertid att de av industriverket föreslagna särskilda strukturgarantierna bör få en gene-

rell inriktning och i princip omfatta även satsningar på den svenska mark-

naden.

Vilka utsikterna är för branschen att efter treärsperioden ha uppnått konkurrenskraft och förmåga att klara sig utan fortsatt statligt stöd är inte möjligt att bedöma nu. Ett kraftigt stöd för rationalisering och exportfrämjande synes dock vara ett alternativ att föredra framför de andra handlings-

tur och branschomfattning med omfattande driftssubventioner eller att acceptera att branschen minskar I snabb takt, vilket sannolikt skulle bli följden om det statliga branschstödet inte ökas.

I samband med att förslaget om treärsprogrammet för perioden 1977/ 78-1979/80 lades fram för fyra år sedan underströk jag att statliga åtgärder för branschen mäste ses som ett tidsbegränsat stöd och som ett komplement till företagens egna ansträngningar. Jag vill understryka att detta synsätt gäller även för det nu aktuella treårsprogrammet.

Jag redovisar nu mina förslag till industripolitiska åtgärder.

Branschfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin består f.n. av exportfrämjande åtgärder och bidrag till konsultundersökningar i omställningsfrämjande syfte. För innevarande budgetår har 4 milj.kr. avsatts till branschfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin.

Av detta belopp används ca 3 milj.kr. för exportfrämjande åtgärder. Enligt gällande riktlinjer kan stöd utgå till kollektiva och i särskilda fall till företagsindividuella satsningar. I praktiken utgår merparten av stödet till de två stora flerbruksföretagen Kosta Boda och Orrefors.

Statens industriverk har föreslagit att insatserna för exportfrämjande

åtgärder och konsultbidrag höjs med 3,5 milj.kr. till 7.5 milj.kr. per år och

vidare att stöd till fortbildning av teknisk personal och driftspersonal införs

med 500 000 kr. per år. Sammanlagt föreslår således verket en resursinsats

om 8 milj.kr. per år eller 24 milj.kr. för en treårsperiod. Ökningen avser enligt förslaget i första hand de exportfrämjande åtgärderna.

Som jag tidigare har berört förespråkar flera remissinstanser en större statlig satsning på exportfrämjande åtgärder än den som industriverket har föreslagit. Glasbruksföreningen förordar ett exportprogram som inte understiger 10 milj. kr. och liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län och av vissa kommuner. Sveriges exporträd tilistyrker en medelsram enligt förslaget. KK erinrar om de begränsningar i handlingsfriheten som från handelspolitiska utgångspunkter finns vad gäller användandet av statliga stödätgarder.

Riksdagen uttalade våren 1979 att särskilda insatser för att främja den

manuella glasindustrins export sannolikt behövs. För egen del finner jug att en ökad och långsiktigt stabil export är en grundförutsättning för att en

inhemsk glasproduktion skall kunna bibehållas på sikt. För många glas-

bruk är en omfattande export ett villkor för överlevnad. Jag förordar därför fortsatta och avsevärt ökade exportfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin under treårsperioden 1981/82—1983/84. Exportfrämjande in-

satser bör dock från både statens och företagens sida begränsas till ätgär-

der som innebär rimliga utsikter ull resultat i förhållande till de insatta

resurserna. De måste också utformas så att de inte strider mot Sveriges internationella åtaganden. Den mycket höga nivå för statliga exportsatsningar som flera av remissinstanserna förespråkat anser jag inte lämplig.

Som jag redan har berört utnyttjas f.n. en övervägande del av exportprogrammet av branschens två stora flerbruksföretag. De mindre glasbruken kan endast i mindre utsträckning dra nytta av åtgärderna. Jag vill erinra om att riksdagen våren 1979 slog fast att statliga insatser för att främja exporten borde utformas så att såväl de större som de mindre brukens olikartade behov kan bli tillgodosedda. Flera remissinstanser har

tagit upp denna fråga och krävt en inriktning av åtgärderna som främjar de

mindre glasbrukens exportmöjligheter. Enligt min mening är det i och för

sig naturligt att exportprogrammet har en viss inriktning på de två stora

företagsgrupperingarna, som utgör en stor del av branschen. Jag vill emellertid understryka vikten av att de exportfrämjande åtgärderna utformas på ett sådant sätt att goda möjligheter ges för även de mindre enheterna att dra nytta av programmet.

Ett betydelsefullt led i de exportfrämjande åtgärderna är att ta fram

underlag för exportarbetet i form av marknadsundersökningar avseende

olika exportmarknader. Jag bedömer att marknadsundersökningar kom-

mer att spela en roll även i det utökade exportfrämjandeprogram som jag

just har förordat.

Industriverket har föreslagit att generösare villkor skall gälla för stöd till marknadsetableringar. Sveriges exporträd anser emellertid att gällande regler är tillräckligt generösa i detta hänseende. Jag förordar att oförändrade grunder för stöd skall gälla för de fortsatta exportfrämjande åtgärderna.

Prop. 1980/81: 89 | 13

"Till behovet av finansieringsstöd I samband med intensifierade marknadsföringsansträngningar återkommer jag strax.

Förutom exportfrämjande åtgärder ingär i de nuvarande branschfrämjande åtgärderna för den manuella glasindustrin även bidrag ull konsultundersökningar 1 omställningsfrämjande syfte. Bidragen kan användas också för undersökningar som syftar till att i företagen införa redan utvecklad produktionsteknik och/eller anpassa sådan teknik till företagens behov.

Industriverket har föreslagit fortsatt verksamhet med konsultbidrag och att därvid stöd skall inrymmas till designverksamhet för den manuella glasindustrin.

Jag vill erinra om att riksdagen vären 1979 angav som ett av målen vad gäller den manuella glasindustrin att bevara denna industris konstnärliga kvalitet. Som framhålls i industriverkets utredning har de svenska formgivarnas framgång en avgörande betydelse för den svenska glasindustrins konkurrenskraft. Samtidigt måste formgivningen anpassas till den konsthantverksindustriella produktionstorm som den svenska manuella glasindustrin representerar. Åtgärder behövs enligt utredningen för att stimulera rekryteringen av unga konstnärer till glasindustrin och för att över huvud taget främja den konstnärliga utvecklingen och formgivningen inom områ-

det. Bland möjliga åtgärder nämns ärliga pristävlingar och stipendier.

För att hävda sin konkurrenskraft mäste enligt min mening de svenska glasbruken utveckla produkter med en egen profil som skiljer dem från andra tillverkares produkter. Jag bedömer det därför väsentligt att I ett åtgärdsprogram för branschen den konstnärliga sidan uppmärksammas genom ett visst stöd tull designverksamheten. Jag förordar att i enlighet med industriverkets förslag medlen för branschfrämjande åtgärder för manuell glasindustri får användas för stöd även av detta slag. Den närmare utformningen av stödåtgärder till designverksamheten bör ankomma på regeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

I de branschfrämjande ätgärderna för manuell glasindustri ingick under perioden 1970/71—-1972/73 vissa utbildningsinsatser. I sin rapport angående forsknings- och utvecklingsfrågor för den manuella glasindustrin anför industriverket att den tekniska kompetensen inom de enskilda företagen behöver höjas. Verket föreslår att ett särskilt stöd för fortbildning av

i första hand teknisk personal och driftspersonal inom branschen vid Glasforskningsinstitutet i Växjö eller vid fristående utbildningsinstitut in-

förs inom en kostnadsram av 500000 kr. per år under en treårsperiod.

Utbildningsinsatserna föresläs inriktas på främst följande personalgrupper:

— tekniker, — förmän, verkmästare, operatörer, formgivare, marknadsförare, — kvalificerade glasarbetare.

Förslaget om ett särskilt stöd för utbildning har mottagits positivt av

sumtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Aven jag finner att ett sådant stöd behövs för att stärka och utveckla den manuella glasindustrin. Det bör kunna medverka till att det av riksdagen uttalade önskemålet om att den manuella glasindustrin också i fortsättningen kan få tillgång till

yrkeskunnig arbetskraft tillgodoses. Det bör också genom att den tekniska

kompetensen inom branschen höjs underlätta för företagen att tillgodogöra sig resultaten av och öka intresset för den forskning och utveckling som bedrivs på glasområdet. Jag förordar därför att ett stöd ull utbildning med av industriverket föreslagen inriktning lämnas under treärsperioden 1981/ 82-1983/84. Jag beräknar kostnaden härför ull högst 500000 kr. per är. Samtliga branschinriktade åtgärder för den manuella glasindustrin är som jag har framhållit tidsbegränsade. När det gäller det föreslagna utbildningsstödet vill jag särskilt understryka att genomförandet organiseras så att åtgärden utan större olägenheter kan avslutas efter tre ar.

Totalt för branschfrämjande åtgärder för manuell glasindustri — exportfrämjande ätgärder. konsultbidrag, stöd till designverksamhet och utbildningsstöd — beräknar jag för treårsperioden 1981/82-—1983/84 22.5 milj. kr. För budgetäret 1981/82 bör alltså, i enlighet med vad jag har beräknat i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 17 s. 42) under anslaget Branschfrämjande åtgärder, tas upp 6,5 milj. kr. till den manuella glasindustrin, vilket är en ökning med 2,5 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

Jag återkommer nu till frågan om finansieringsstöd vid intensifierade marknadsföringsansträngningar inom den manuella glasindustrin. F.n. finns inga speciella kreditgarantier med exportinriktning för bran-

schen i fråga. Åren 1970/71—1976/77 fanns statliga lånegarantier för finansiering av cxportåtgärder inom tekoindustrin och den manuella glasindu-

strin. Stödet var ett komplement till övriga exportfrämjande åtgärder för dessa branscher och kunde utgå för tröskelkostnader vid exportprojekt. Återbetalningstiden för lån mot sådan garanti var i normalfallet så kort som fem år. Garantin var inte kombinerad med någon subvention i form av räntebefrielse.

Den manuella glasindustrin omfattas tillsammans med vissa andra branscher sedan budgetåret 1972/73 av systemet med strukturgarantier (prop.

1972:46, NU 1972:32, rskr 1972: 195). Syftet med strukturgarantierna är

att underlätta en planmässig strukturomvandling av berörda branscher. Garantin innebär att staten ikläder sig borgensansvar för lån som beviljas företag vid företagssamgåenden, exempelvis vid förvärv av andra företag eller driftsenheter, eller vid samverkansprojekt med flera företag involve-

rade. Räntebefrielse kan beviljas om särskilda skäl föreligger. Särskilda strukturgarantier infördes för tekoindustrin under budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77: 105 bil. 1. NU 1976/77:41, rskr 1976/77: 305). Syftet

var att dels medverka till en förbättring av tekoföretagens finansiella förhållanden, dels ge incitament till lönsamhetsbefrämjande strukturella

ätgärder från företagens sida. Den viktigaste skillnaden gentemot strukturgarantier är att särskild strukturgaranti kan utgå till företag individuell, alltså utan krav på samgående eter samverkan mellan företag. I övrigt är villkoren för de båda garantislagen hkartade. I bagge fallen behöver säkerhet inte lämnas annat än om särskilda skäl föreligger. Garanti får i bägge fallen lämnas motsvarande högst det egna kapitalet. men särskild strukturgaranti kan överstiga det egna kapitalet om särskilda skål föreligger. Län mot strukturgaranti kan beviljas amoörteringstrihet i högst fem ar men endast om särskilda skäl föreligger. I fråga om lån mot särskild strukturgaranti gäller genereH amorteringsfrihet under två ar. Aterbetalningstiden är vid strukturgaranti högst tio år eller om särskilda skäl föreligger, högst 15 år. Äterbetalningstiden vid särskild strukturgaranti är högst tolv år inkl. två års amorteringsfrihet. Vad slutligen räntebefrielse beträffar kan sädan numera för bägge slagen av garantier beviljas under högst tre år om särskilda skäl föreligger. De särskilda strukturgarantierna för tekoindustrin infördes dock ursprungligen med generell, tväärig räntebefrielse.

För båda slagen av garanti gäller som huvudsaklig bedoömningsgrund för stöd att långsiktiga möjligheter att upprätthålla en lönsam produktion bedöms föreligga.

För att projekt skall stödjas med strukturgaranti krävs att detaljerade planer presenteras. Som villkor för särskild strukturgaranti gäller att företaget har fastställt en konkret plan för utveckling och rationalisering.

Ökade försäljningsansträngningar kan förväntas medföra större finansieringsbehov än vad branschen f.n. klarar av. Industriverket föreslår.

efter förebild från åtgärderna för tekoindustrin. att statliga lånegarantier i

form av särskilda strukturgarantier införs för exportansträngningar inom den manuella glasindustrin. Garantiramen föreslås uppga till 25 milj. kr. för den aktuella treårsperioden. Vidare föreslås generell räntebefrielse under två år till en beräknad kostnad av 5 milj. kr. Industriverket föreslår att villkoren i fråga om säkerhet. beloppsgräns. amorteringsfrihet och amorteringstid skall motsvara dem som gäller för särskilda strukturgarantier för tekoindustrin.

Vid remissbehandlingen har KK uppmärksammat nödvändigheten av att stödåtgärderna utformas i linje med Sveriges internationella åtaganden. Det fåtal övriga remissinstanser som berört förslaget har haft en positiv

inställning. Glasbruksföreningen framhåller att förekommande säkerheter

vid de föreslagna strukturgarantierna inte bör belasta företagens nuvarande banksäkerheter.

Med hänsyn till angelägenheten av att en ökad avsättning i enlighet med

vad jag tidigare har anfört kommer till stånd och till de uppenbara svårighe-

terna inom branschen att på egen hand finansiera dessa ansträngningar

förordar jag att särskilda strukturgarantier införs för den manuella glasin-

dustrin under treårsperioden 1981/82—-1983/84. Som jag tidigare har anfört bör garantierna ha en gencrell inriktning och i princip omfatta även satsningar på hemmamarknaden.

Prop. 1980/81: 89 6

Sampgäende och samverkan mellan företag har inte fått den betvdelse inom den manuella glastndustrin som avsågs var strukturpaverkande ätgårder i form av strukturgarantier och bidrag till Konsultundersökningar infördes är 1972. Enligt min mening finns det emellertid anledning att utgå ifrån att strukturstöd behövs även under den kommande trearsperioden. bl.a. för att underlätta för de mindre gläsföretagen att genom samarbete etfektivisera sin marknadsföring. Jag förordar därför att förekommande fall av samgående- och samverkansprojekt inom den manuella glasindustrin skall kunna stödjas med de särskilda strukturgarantier som jag just har förordat. Det nuvarande systemet med strukturgarantier bör därför upphöra att galla för branschen med utgången av budgetåret F980/81.

Ett villkor för att bevilja garanti bör vara att en konkrer plan finns för företagens marknadsföringsprojekt eller. i fråga om projekt med struktur-

inriktning, för genomförandet av de strukturella förändringarna. Vid be-

dömningen av marknadsförimesprojekt bör vidare stort avseende fästas vid vilka effekter som kan väntas uppstå för andra företag i branschen.

Med hänsyn till att glasföretagens negativa räntenetto f.n. i mänga fall är en svår belastning bör räntebefrielse lämnas generellt under två är för län mot de föreslagna garantierna.

Jag förordar att I övrigt samma villkor som för särskilda strukturgarantier för tekoindustrin skall gälla för de föreslagna garantierna för den manuella glasindustrin. Det innebär bl.a. att säkerhet behöver lämnas endast om särskilda skäl förehgger. Garanti fär inte överstiga der egna

kapitalet om inte särskilda skal föreligger. Amorteringsfrihet skall gälla

under de två första åren. Aterbetalning skall därefter ske under högst tiv

år.

Jag beräknar ramen för särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri till 25 milj. kr. för perioden 1981/82—-1983/84. För raäntebefrielse beräknar jag medelsbehovet ull 2 milj. kr. per är eller totalt 6 milj. kr. under treårsperioden. Jag återkommer till anslagstrågorna i det följande.

Från anslaget Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till

företag inom vissa industribranscher betalas utgifter för förluster i sam-

band med strukturgarantter och särskilda strukturgarantier för tekoindu-

strin. Uppkommande förluster i samband med särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri bör få bestridas från samma anslag.

Län till investeringar inom manuell glasindustri infördes under budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:61. NU 1976/77:37. rskr 1976/

77:283). Stödet kan utgå till effektivitetshöjande investeringar i

produktionsutrustning. för investeringar som I första hand syftar till att förbättra arbetsmiljön och för investeringar som görs vid enskilda produk-

tionsenheter som en direkt konsekvens av att mäng köps från en central råvaruanläggning. Länen, som kan lämnas för högst 509: av investerings-

kostnaden. är amorterings- och räntefria och skrivs av under högst tio är.

För treårsperioden 1977/78—-1979/80 anvisades sammanlagt 15 milj. kr.

Vid utgängen av budgetåret 1979/80 hade 8,1 milj. kr. utnyttjats. varav 3 milj. kr. för den gemensamma råvaruanläggningen Glasma AB.

Statens industriverk föreslår mot bakgrund av det beräknade investeringsbehovet inom branschen på 75 milj. kr. att ytterligare 10 milj. kr. anvisas, varigenom totalt med outnyttjade medel nära 17 milj. kr. skulle stå till förfogande under fyraärsperioden 1980/81-1983/84. Vidare föreslår industriverket att lånen får lämnas för energibesparande investeringar i ugnsanläggningar för smältprocessen och för investeringar avseende för-

bättrad yttre miljö. Lån för det senare ändamålet föreslås kunna utgå för

högst 8058 av investeringen.

Vid remissbehandlingen har Glasbruksföreningen anfört att en anledning till att lånen hittills inte utnyttjats mer är. förutom osäkerheten inom branschen, att företagen ofta saknar tillräckliga möjligheter i fråga om den egna insatsen. Glasbruksföreningen anser att de möjliga och angelägna kostnadssänkningar i produktionen som utedningen har redovisat, vilka förutsätter investeringar på 15—20 milj. kr. per år under en femärsperiod, inte torde kunna åstadkommas med den föreslagna nivån för stödet. Föreningen hemställer därför om utvidgad låneram och höjd lånegräns.

Investeringsbehovet är av allt att döma stort inom branschen. Detta

gäller såväl i och för sig lönsamma investeringar I effektivare produktions-

teknik som företagsekonomiskt mindre intressanta investeringar avseende bl.a. den yttre miljön. Med hänsyn härtill och till branschens lönsamhetsläge och finansiella situation bedömer jag det som nödvändigt att under en treårsperiod tillskjuta ytterligare medel för lån till investeringar. Jag beräknar härför 8 milj. kr., varav 2 milj. kr., för budgetåret 1981/82. Jag äter-

kommer till anslagsfrågan för nästa budgetår i det följande.

jande för energibesparande investeringar anser jag att nuvarande regler för lånen medger en sådan användning i den mån investeringen kan ses som en klar effektivitetshöjning, dvs. om kostnadsbesparingen på energisidan är tillräckligt stor.

Det treåriga program för den manuella glasindustrin som jag nu har

redovisat bör ha följande omfattning.

1981/82 = 1982/83 — 1983/84 — Totalt Branschfrämjande åtgärder 6.5 7.5 8.5 202,5 Lån till investeringar 2 3 3 8 Räntebefrielse vid särskilda

strukturgarantier 2 2 2 6

10,5 12,5 13,5 36,5

Totalt förordar jag för programmet alltså en ram av 36,5 milj. kr.

I industriverkets rapport om forskning och utveckling inom den manuella glasindustrin behandlas framför allt den glasforskning som be- 2 Riksdagen I98081. I saml. Nr 89

drivs inom Stiftelsen Glasforsknings ram vid Glasforskningsinstitutet i Växjö. Den svenska glasindustrin bedriver tillsammans med den nordiska glasindustrin gemensam glasforskning, som finansieras till hälften av medlemsavgifter från branschens olika företag. Den andra hälften utgörs av statligt stöd från STU. Därutöver drivs uppdragsforskning med kommersiell inriktning. Enligt rapporten tror den manuella glasindustrin att nyttan av grundforskning inom glasområdet är begränsad. Glasindustrin har inte utnyttjat sina möjligheter att styra forskningens inriktning. Ett visst främlingsskap har uppstått mellan institutet och branschen. Frånsett de bägge flerbruksföretagen är glasbrukens egen forsknings- och utvecklingsverksamhet begränsad. Behovet av sådana insatser betecknas dock som stort. Enligt rapporten borde möjligheter finnas för Glasforskningsinstitutet att genom ökade internationella kontakter dra bättre fördel av forskningsresultat utomlands.

Industriverkets slutsats är att den manuella glasindustrin behöver höja den tekniska kompetensen inom de enskilda företagen samtidigt som det är

väsentligt att en viss glasteknologisk forskning kan upprätthållas inom landet. Industriverket anser att nuvarande stöd från STU bör fortsätta i hittillsvarande former.

Betydeisen av en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet för

glasindustrin understryks också av många remissinstanser. Flera instanser betonar vikten av ett tillräckligt statligt stöd på detta område.

Jag delar industriverkets bedömning att nuvarande stöd till Glasforskningsinstitutet bör behållas och att det är angeläget att branschen mer aktivt än nu utnyttjar sin möjlighet att styra inriktningen på forskningsarbetet. Härtill bör det av mig föreslagna utbildningsstödet för att höja den tekniska kompetensen inom branschen kunna medverka. Vidare bedömer jag att det är viktigt med internationella kontakter inom forskningsverksamheten. Det är därför angeläget att bibehålla kompetensnivån vid Glasforskningsinstitutet så att de utländska erfarenheterna kan tillgodo-

göras på rätt sätt.

I fråga om regionalpolitiska insatser vill jag anföra följande.

Industriverket har föreslagit att speciella lånemedel skall ställas till vissa

utvecklingsfonders förfogande för att inom glasindustriorternas lokala ar-

betsmarknader skapa alternativ sysselsättning. Anledningen till detta är att

ett flertal mindre orter i framförallt Kronobergs och Kalmar län är starkt beroende av sysselsättningen vid glasbruken. En snabb neddragning av

tiska och sociala anpassningsproblem.

Som jag tidigare har anfört är den stora roll branschen spelar som livsnerv för en rad mindre orter en viktig utgångspunkt vid mina överväganden om statliga åtgärder för branschen. Åtgärderna har därför utformats så och getts en sådan omfattning att de avses stärka möjligheterna till

fortlevnad på lång sikt även för de små glasbruken.

Prop. 1980/81: 89 19

Av de kommuner där industriverket anser att regionalpolitiska åtgärder är befogade ingår Uppvidinge i stödområde. För övriga orter gäller att om

avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommer till följd av

exempelvis industrinedläggning i samband med omfattande branschratio-

nalisering kan regionalpotitiskt stöd till företag på orten utgå efter prövning av regeringen i varje enskilt fall.

Jag anser således att det nuvarande regionalpolitiska stödet bör användas för att skapa ny sysselsättning i den mån problemen blir så allvarliga att arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte är tillräckliga. Behov av att ge

utvecklingsfonderna speciella lånemedel föreligger enligt min mening säle-

des inte.

2.2 Planglas- och isolerruteindustrin

I sin utredning rörande planglas- och isolerruteindustrin har industriver-

ket behandlat planglas- och isolerrutetillverkningen var för sig.

Det planglas som framställs av planglasindustrin utgörs beroende på tillverkningsmetod av maskinglas och floatglas.

Tillverkningsmetoderna skiljer sig i första hand vid själva formningen av

glasbandet. Vid tillverkning av maskinglas enligt den s.k. Pittsburgh-

metoden dras glasmassan uppåt ur vannan medelst valsar och formas successivt under transporten genom ett kylschakt. Vid floatmetoden formas glaset genom att glasmassan efter valsning får flyta ut horisontellt på en bädd av smält metall.

Planglaset används främst till fönster i byggnader och fordon av olika slag. Planglastillverkningen i Västeuropa domineras av tre multinationella företag nämligen Saint-Gobain-PONT-å-Mousson (Saint-Gobain), BSN- Gervais Danone och Pilkington Brothers Limited. Under år 1980 har det amerikanska företaget Guardian Industries Corp. börjat bygga en floatglasanläggning i Luxemburg.

Både Saint-Gobain och Pilkington har produktionsenheter i de nordiska länderna. F.n. har Saint-Gobain tillverkning av maskinglas vid Scanglas A/S i Korsör i Danmark. Pilkington tillverkar floatglas vid Pilkington

Floatglas AB:s anläggning i Halmstad i Sverige och som hälftenägare maskinglas vid Lahtis Glasbruk AB i Finland. Tidigare har Saint-Gobain tillverkat maskinglas vid Emmaboda Glasbruk AB i Sverige och vid A/S Drammens Glasbruk i Norge. Planglastillverkningen i Drammen upphörde år 1976 och i Emmaboda år 1978.

Under första delen av 1970-talet producerades i Sverige ca 50000 ton maskinglas per år. Därefter minskade produktionen till 30000 ton och

upphörde helt år 1978. Pilkington startade sin floatglasanläggning i Halm-

stad år 1976 och under de två därpå följande åren producerades ca 140 000

ton floatglas årligen.

Utvecklingen av den totala produktionen. utrikeshandeln och tillförseln

under perioden 1970-1978 framgår här av redovisad tabell, som även inkluderar bearbetat glas.

Produktion, utrikeshandel och tillförsel for planglasindustrin i Sverige ären 1970— 1978 i I 000-tal ton

Bakom den förhållandevis jämna importnivån under perioden 1970—-

1978 döljer sig betydande förskjutningar från maskinglas till floatglas. Detta gäller i ännu högre grad exporten, som under första hälften av 1970-

talet var nästan obefintlig och ökade kraftigt i och med att floatglasverket i

Halmstad startades.

Floatglastekniken är överlägsen som produktionsmetod och de kvarvarande maskinglasverken i Lahtis och Korsör kommer sannolikt att få svårigheter. Pilkington har patent på floatglasmetoden. Patentet löper ut i början av 1980-talet. Därefter kan konkurrensen mellan glastillverkarna

ske på mera likvärdiga villkor. Då någon ny revolutionerande tillverkningsteknik inte är känd f.n.. inriktas den tekniska utvecklingen på att

utveckla och förbättra floatmetoden.

Vad konkurrensen beträffar så konkurrerar inom planglastillverkningen

ett fåtal företag med varandra på en oligopolistisk marknad. De övervakas av olika länders samt EG:s kartellmyndigheter.

Som ett led i kampen om marknadsandelar växer integrationen framåt till distribution och till vidareförädling av planglaset ull isolerrutor i betydelse. Genom etableringen av ett floatglasverk i Halmstad har ett modernt planglasverk lokaliserats till Norden. Konkurrenskraften för nordisk glasindustri har därigenom stärkts.

Den tekniska utvecklingen och forskningen inom planglasindustrin bedrivs i stor utsträckning vid stora centrala forskningscentra. Saint-Gobain-

koncernen har tre centra. utanför Aachen, Paris och Lyon. Pilkington har

sin forsknings- och utvecklingsverksamhet förlagd vid St. Helens i Storbritannien. Utvecklingsarbetet inriktas på att utveckla och förbättra floatglas-

metoden dels med avseende på processtekniken, dets på att få fram metoder att belägga glasytan så att värmeutstrålningen från insidan till den yttre

luften minskas.

Industriverket konstaterar i sin utredning att omstruktureringen av planglasindustrin för svenskt vidkommande är klar för överblickbar tid.

För Danmarks och Finlands del kan dock omstruktureringar bli aktuella

under de närmaste åren.

Industriverket anser vidare att det på goda grunder kan förutsättas att de

multinationella företag som nu äger och driver planglasverk i Norden inte kommer att acceptera att ansvaret för en planering avseende etableringar. sysselsättning. produktutveckling m.m. överförs ull de nordiska staterna, om inte dessa samtidigt förvärvar äganderätten ult företagen. På grundval av analysen av branschens teknologiska status. internationella karaktär och konkurrensförhållanden anser industriverket därför att det inte finns nägra motiv eller förutsättningar för att upprätta en samlad plan för de nordiska ländernas insatser inom planglastillverkningen som innefattar genomförandet av en gemensam nordisk Iindustriplanering. Av samma orsak ser industriverket inga skäl till en speciell satsning på forskning och produktutveckling med avseende på processerna för framställning av planglas.

Isolerrutor introducerades i Norden under 1960-talet och dess användning har ökat starkt sedan dess. Isolerrutor är två eller tre glasrutor som

sammansätts så att det uppstär ett slutet resp. två slutna luftmellanrum

mellan rutorna. I Sverige är isolerrutornas marknadsandel ca 70 76. I Danmark och Norge är den nästan 100 Ze.

I Sverige finns relativt få isolerruteproducenter. ca 20 företag. Flest är antalet företag i Danmark som har ungefär 85 producenter. Finland och Norge har 30 resp. 35 företag.

Den totala isolerruteproduktionen i Norden beräknas 1978 ha uppgätt till 5,8 milj. m? (mätt i tvåglas isolerrutor) varav Sverige svarade för 1.3 milj.

m”. Danmark producerade mest i Norden — 2,2 milj. m” — och Finland minst — 0,6 milj. m". Norge producerade 1,7 milj. m?.

Halla de nordiska länderna är stora delar av produktionen koncentrerad till några få företag. Saint-Gobain svarar genom Emmaboda Glas AB för hälften av den svenska marknaden resp. genom A/S Drammens Glasverk för en fjärdedel av den norska marknaden. I Danmark domineras marknaden av ett par större företag utanför Saint-Gobain- och Pilkingtonkoncernerna. I Finland slutligen finns Pilkingtonkoncernen representerad genom tsolerrutetillverkningen vid Lahtis glasbruk. Den största tillverkaren av isolerrutor i Finland är Lasitukku OY som svarar för ca 5092 av produktionen.

De nordiska ländernas utrikeshandel med isolerrutor sker med undantag för Danmark huvudsakligen inom Norden. Den svenska importen ökade under senare delen av 1970-talet och uppgick år 1978 till ca 5000 ton vilket utgjorde ungefär 15 96 av tillförseln. År 1979 hade importen ökat ytterliga-

re och var då nästan dubbelt så stor som år 1978. Drygt 90 Zz importerades från nordiska länder. Exporten från Sverige har minskat under 70-talet och

uppgick år 1979 till 500 ton, vilket torde vara i storleksordningen 2 % av den inhemska produktionen.

Den tekniska utvecklingen av isolerrutor är inne i ett mycket aktivt skede hos de enskilda företagen. Samtidigt pågår hos de svenska myndigheterna ett arbete med att i samråd med företagen utarbeta regler för typgodkännande och tillverkningskontroll.

I fråga om isolerrutetillverkningen konstaterar industriverket att glaset som material i fönsterrutor i stort sett inte är hotat. En ökad samverkan och integration mellan fönsterglas- och fönstertillverkare har ägt rum och förväntas fortsätta. Tekniken för beläggning av glasrutan, gasfyllning samt försegling av rutorna är under fortsatt utveckling. Nya produkter lanseras som underlättar användandet av underhållsfritt material såsom plast och aluminium i

bågar och karmar. Detta kan medföra ökad integration av tillverkningen av

isolerrutor och fönster. Fönsterglastillverkningen karaktäriseras f.n. som en smäskaleindustri. Mer sofistikerade produkter kan dock ge stora företag konkurrensfördelar. I samtliga nordiska länder har regionalpolitiskt stöd utgått till isolerrutetillverkare. Överkapacitet har enligt industriverket delvis uppkommit som

ett resultat därav. Produktutveckhingen har intensifierats inom företagen

såsom en följd av konkurrensen samt av avnämarnas och myndigheternas

ökade krav på funktionsnivån. Ökat samarbete mellan företagen och myndigheterna samt mellan myndigheterna It de nordiska länderna vad gäller

typgodkännande och kontrollprocedurer har konstaterats. Industriverket förutser att strukturförändringar även fortsättningsvis kommer att äga rum I samtliga nordiska länder på grund av den snabba utvecklingen av nya produkter kombinerad med en stagnerande marknad. Beroende på dess stora betydelse för sysselsättningen på orten intar isoler-

rutetillverkningen i Emmaboda en särställning. Strukturförändringarna påskyndas av rådande överkapacitet som hotar att öka. Stark äterhållsamhet bör därför iakttus med lokalhseringsstöd till företag inom denna del av branschen anser industriverket.

Åtgärder för att skapa enhetliga regler för typgodkännande av produkterna och system för produktionskontroll anser industriverket vara av stor

betydelse för branschens utveckling. Det arbete som Nordiska kommittén för byggbestämrmelser (NKB) har inlett på detta område bör enligt industri-

verket intensifieras, eftersom enhetliga normer och bedömningsgrunder i de nordiska länderna skulle främja handeln och konkurrensen mellan före-

tagen och gemensam forskning och utveckling inom Norden. Vid remissbehandlingen har åtta remissinstanser lämnat synpunkter på industriverkets slutsatser och förslag rörande en samlad plan för planglas-

industrin. Sex remissinstanser, däribland NO, länsstyrelsen i Hallands län

och SAF, delar industriverkets bedömning att det inte föreligger några motiv för att upprätta en samlad plan för de nordiska ländernas insatser inom planglastillverkningen. Några av dessa remissinstanser har därutöver lämnat synpunkter på vissa frågeställningar i detta sammanhang. Skånes

handelskammare och Näringslivskommittén i Hallands län har framhållit

vikten av att konkurrensen inom Norden inte snedvrids genom statliga stödåtgärder i Danmark och Finland. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar

i sammanhanget att nya förutsättningar inom planglasindustrin kan komma

Prop. 1980/81: 89 23

att kräva en nära samverkan mellan de nordiska länderna. NO framhäller att en statlig planering med syfte att förhindra en nödvändig strukturrationalisering sannolikt skulle leda till högre priser, sämre produkter och sämre konkurrenskraft.

Två remissinstanser, Svenska fabriksarbetareförbundet och TCO deltar inte industriverkets bedömning. Fabriksarbetareförbundet anser att industriverkets slutsats att den svenska planglastillverkningen är färdigstrukturerad för överblickbar framtid är otillräckligt analyserad. Dessutom pekar förbundet på risken av att konkurrensen hårdnar i och med att patenten på floattekniken inom kort börjar löpa ut. Detta skulle kunna leda till ett ökat motstånd mot den svenska exporten på de utomnordiska exportmarknaderna. Som en följd härav skulle den anställningstrygghet som normalt förknippas med en ny anläggning som Halmstadsverket drastiskt komma

att minska. Avslutningsvis framhåller Fabriksarbetareförbundet att utred-

ningen inte tillräckligt har undersökt vilka industriella förhållanden som

skulle öka överlevnadsmöjligheterna för en nordisk planglasindustri.

Ingen av remissinstanserna har direkt redovisat nägra synpunkter på industriverkets bedömning att det inte föreligger någon anledning att föreslå en speciell satsning på forskning och produktutveckling med avseende på processerna för framställning av planglas. I allmänna termer har TCO

framhållit att utvecklingen av planglasindustrin under 1970-talet aktualiserar bl. a. frågeställningen hur den långsiktiga sysselsättningen skall tryggas

I utlandsägda företag när forsknings- och utvecklingsarbetet är koncentrerat till moderföretaget.

Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig över industriverkets bedömning att stark återhållsamhet med lokaliseringsstöd till isolerrutetillverk-

ningen bör iakttas med hänsyn till bl.a. rådande överkapacitet, delar denna bedömning. Detsamma gäller i fråga om bedömningen att det är av stor betydelse för branschens utveckling att åtgärder vidtas för att skapa enhetliga regler för typgodkännande av produkterna och system för produktionskontroll och att det är önskvärt att NKB:s verksamhet intensi-

fieras inom detta område för att uppnå snabba resultat. Statens planverk

reviderar f.n. typgodkännanderegler för isolerrutor. Vad beträffar samordningen av byggbestämmelser i Norden anser planverket att de generella krav som berör fönster och isolerrutor torde vara väl harmoniserade och

att eventuella kvarstående olikheter successivt kommer att tas upp i NKB-

arbetet. De mer detaljerade typgodkännandereglerna torde spela en större roll för den internordiska handeln, anser planverket. NKB har utarbetat internordiska ramavtal beträffande typgodkännande och kontroll. Dessa ramavtal skall kompletteras med internordiska regler för speciella produkter. Denna verksamhet har påbörjats och torde enligt planverket kom-

ma att omfatta även fönster och isolerrutor. Planverket informerar i sitt

remissvar att verket avser att verka för att dessa produkter snarast möjligt tas upp på NKB:s projektprogram.

Prop. 1980/81: 89 24

Jag bedömer efter att ha tagit delav dels det underlag som industriverket har redovisat i frågan om en plan för de nordiska ländernas insatser för planglasindustrin. dels de remissvar som har lämnats håröver att några motiv för en sadan plan inte finns. Som industriverket har framhållit är floatgluset såväl kvulitetsmässigt som kostnadsmässigt överlägset maskinglaset. Oavsett var ett floatglasverk skulle ha etablerats i Norden skulle därför maskinglasverk ha slagits ut. Floatglastillverkningen startade betydligt tidigare och snabbare i andra länder än i Norden och floatglaset svarar fortfarande för en större andel av planglasförsörjningen i Europa och i Nordamerika än i Norden. Genom etableringen av floatglasverket i Halmstad har den nordiska konkurrensstyrkan på planglasmarknaden ökat. Den fortsatta strukturomvandlingen i Norden, som torde komma att beröra anläggningar I Danmark och Finland. torde inte nämnvärt kunna påverkas av samnordiska industripolitiska åtgärder. En samordning av industripolitiken i denna fråga på nordisk nivå torde därför inte leda till nägra fördelar.

Riksdagen har uttalat att regeringen skall ta initiativ till överläggningar

med övriga nordiska länder rörande gemensamma problem på glasindu-

strins område. Förhållandena inom planglasindustrin har under senare tid aktualiserats inom Nordiska rådet. Fen skrivelse till rådet har den Nordiska fabriksarbetarefederationen i september 1978 bl. a. föreslagit rädet att verka för en gemensam industriplanering på planglassidan som avvärjer ”konkurrensens utslagning” och mer lånssiktigt ställer krav på sysselsätt-

liteter. Med anledning av denna skrivelse väcktes i Nordiska rådet ett medlemsförslag av innebörd att Nordiska rädet skulle begära en skyndsam prövning hos Nordiska ministerrådet av förslagen till gemensamma nordis-

ka åtgärder inom glasindustrisektorn. Nordiska rådet beslutade i mars 1980 att rekommendera ministerrädet att företa en genomgång av problemen för

glasindustrin i Norden med sikte på att motverka monopoltendenserna och undersöka möjligheterna att bevara nordisk glasindustri. Ministerrådet beslöt i december 1980 att inte överväga några gemensamma industripoli-

tiska åtgärder. Ministerrådet motiverade sitt beslut med att ett omfattande faktamaterial, bl.a. industriverkets utredning, föreligger och att den rå-

dande och väntade situationen inte ger anledning att överväga gemensam-

ma åtgärder. I anslutning till sitt beslut påpekade ministerrådet att de

allmänna frågeställningar som är förknippade med multinationella företags

agerande på olika marknader har varit föremål för en gemensam nordisk

utredning och fortsättningsvis torde komma att diskuteras på ett nordiskt plan.

Vad beträffar statliga insatser för forskning och produktutveckling med

avseende på processerna för framställning av planglas delar jag likaså industriverkets bedömning att sådana inte erfordras. Som industriverket har framhållit bedrivs forsknings- och utvecklingsverksamheten inom om-

rådet vid de stora multinationella plangtasföretagens forskningscentra. Forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område kräver stora insatser av kapital och kvalificerad personal. Därav följer att detta arbete även fortsättningsvis bedrivs centralt av de stora planglastillverkarna i världen. Forsknings- och utvecklingsarbete med annan inriktning förekommer i mer begränsad omfattning vid de två multinationella företagens enheter i Sverige. Denna verksamhet är i första hand inriktad på forskning och utveckling kring vidarebearbetning av planglas till isolerrutor och fönster. För att bibehålla och om möjligt stärka de svenska enheternas konkurrensförmäga bedömer jag det angeläget att forsknings- och utvecklingsarbetet så längt

möjligt bedrivs vid produktionsenheterna i Sverige.

I fråga om isolerruteindustrin delar jag liksom remissinstanserna industriverkets bedömning att stark äterhållsamhet med lokahseringsstöd bör iakttas med hänsyn till att det redan finns en viss överkapacitet inom denna bransch. Enligt AMS tillämpas detta redan och lokaliseringsstöd beviljas därför inte i de fall där konkurrensförhållandena påtagligt skulle påverkas.

I fråga om typgodkännande och system för produktionskontroll av isolerrutor instämmer jag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet likaså i industriverkets och flertalet remissinstansers bedömning att det är av stor betydelse för branschens utveckling att det skapas enhetliga regler

härför på nordisk nivå. Likaså delar jag uppfattningen att det är önskvärt

att NKB:s verksamhet rörande typgodkännande och produktionskontroll

intensifieras så att snabba resultat uppnås. Enligt planverket torde de

generella kraven i byggbestämmelserna som berör fönster och isolerrutor vara väl harmoniserade och eventuella kvarstående olikheter kommer att

tas upp successivt. I fråga om typgodkännande och kontroll har. enligt planverket, NKB utarbetat ramavtal. Dessa ramavtal skall kompletteras

med internordiska regler för speciella produkter. Denna verksamhet har påbörjats och torde enligt planverket även komma att omfatta fönster och isolerrutor. Då planverket i sitt remissvar har informerat om att verket avser att arbeta för att dessa produkter snarast möjligt tas upp på NKB:s

arbetsprogram anser jag att några åtgärder från regeringens sida inte är nödvändiga i denna fråga.

2.3 Förpackningsglasindustrin

Tillverkningen av förpackningsglas är numera koncentrerad til! glasbruken i Hammar i Örebro län och Limmared i Älvsborgs län. Glasbruken, som ingår i PLM AB, sysselsätter vardera ca 400 personer. På dessa orter är glasbruken de enda arbetsplatserna av betydelse. Tillverkningen är i

Hammar inriktad på dryckesförpackningar och i Limmared på glas för

livsmedelsindustrins behov i övrigt samt för medicinska ändamål.

Industriverket pekar på att glas för de flesta förpackningsändamål har

konkurrens från andra material, exempelvis bleckplåt. aluminium. plast

och papper. Prognoser avseende förpackningsglas är därför känsliga för bl.a. eventuella förändringar i styrmedlen på förpackningsområdet.

Enligt de prognoser avseende utvecklingen till är 1985 som redovisas i industriverkets förstudie om förpackningsglasindustrin förutses efterfrågan på förpackningsglas minska. Industriverket räknar med att överkapacitet som motsvarar sysselsättning för 125-180 personer kommer att ha

uppstått år J985. I förstudien pekar industriverket på att de två bruksor-

terna är starkt beroende av sysselsättningen vid glasbruken. En nedlägg-

ning skulle kunna sätta den berörda ortens existens i fara. Även mättliga

neddragningar i takt med den naturliga avgången skulle enligt industriverket sannolikt få besvärande återverkningar för de berörda samhällena.

Mot bakgrund av de svårigheter som riskerar att uppkomma inom förpackningsglasindustrin föreslår industriverket i förstudien att denna följs

upp av en utredning som bl. a. täcker en större del av förpackningsomrädet

än den genomförda förstudien.

Regeringen bemyndigade den 5 juni 1980 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare (Jo 1980:05) för att utreda återvinning av vissa dryckesförpackningar m. m. Utredaren har i december 1980

lämnat delbetänkandet (Ds Jo 1980: 13) Återvinning av dryckesförpackningar, som i första hand behandlar frågan om produktion och återvinning

av aluminiumburkar i Sverige. Utredaren avser att i det fortsatta arbetet bredare belysa dryckesförpackningsmarknaden och konsekvenserna av olika ekonomiska styrmedel. Möjligheterna att successivt övergå till användning av returförpackningar för öl och läskedrycker skall ytterligare utredas. Enligt utredaren återstår dessutom att lämna förslag ull ett återtagningssystem för vin- och spritflaskor.

För egen del vill jag anföra följande.

Som industriverket framhåller i sin förstudie är förpackningsglas bara en del av de förpackningar som används i Sverige. Utvecklingen på glasområdet kan därför inte bedömas isolerat från utvecklingen på förpack-

ningsområdet i stort. På förpackningsglasområdet gäller vidare mycket speciella strukturförhållanden i och med att all tillverkning sker inom ett enda företag, som

dessutom dominerar även inom med förpackningsglas konkurrerande för-

att uppkommande strukturproblem i första hand kan lösas genom förändringar inom företaget i fråga.

Med hänsyn till vad jag här har anfört och till att ett utredningsarbete med förhållandevis bred inriktning på förpackningsområdet redan pågår är jag f.n. inte beredd att föreslå regeringen att ytterligare utredningsuppdrag

ges i dessa frågor.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslär riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för den

manuella glasindustrin,

dels bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om planglasindustrin och förpack-

ningsglasindustrin.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

FJORTONDE HUVUDTITELN

B. Industri m. m.

B 20. Lån till investeringar inom manuell glasindustri 1979/80 Utgift 849 900 Reservation 11 044 300 1980/81 Anslag -

1981/82 Förslag 2000 000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört (s. 16) i fråga om lån till investeringar inom manuell glasindustri bör ett anslag av 2 milj. kr. tas upp för budgetåret 1981/82.

Riksdagen har år 1979 medgivit att den 30 juni 1980 inte utnyttjade medel på anslaget får disponeras till utgången av detta budgetår (prop. 1978/ 79: 100 bil. 17 s. 209, NU 1978/79:28, rskr 1978/79: 207). De medel som kan kvarstå odisponerade vid utgången av budgetäret 1980/81, bör få disponeras för beslut om lån även fortsättningsvis under den nu aktuella programperioden. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens godkännande härav.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om disposition av vid utgången av

budgetåret 1980/81 tillgängliga medel på anslaget Lån till investe-

ringar inom manuell glasindustri.

2. till Lån till investeringar inom manuell glasindustri för budget-

året 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 2000 000 kr.

Prop. 1980/81: 89 28

B 21. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri

Nytt anslag (förslag) 2000000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört ts. 14) i fråga om särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri förordar jag en garantiraum av 25 milj. kr. för budgetiåren 1981/82-—-1983/84. Regeringen bör alltså inhämta riksdagens bemyndigande att inom en ram av 25 milj. kr. ikläda staten ckonomiska förpliktelser i samband med särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri.

För kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri bör ett förslagsanslag benämnt Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för manuellt glasindustri föras upp i statsbudgeten. Jag förordar att 2 milj. kr. anvisas för budgetåret 1981/82 på detta anslag.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1981/82—-1983/84

ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för

manucl glasindustri, som innebär åtaganden om högst 25000 000

kr.,

2, till Kostnader för rämebefrielse vid särskilda strukturgarantier

Jör manuell glasindustri för budgetåret 1981/82 anvisa ett

förslagsanstag av 2 000000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört

för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Bilaga I

SIND 1980: 9 Manuella glasbruk i strukturomvandling

15 Sammanfattande analys och slutsatser samt förslag

15.1 Uppdraget

Genom industridepartementets skrivelse 1979-04-20 erhöll SIND regeringens uppdrag att utarbeta förslag till en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet i enlighet med vad näringsutskottet, NU,

anfört (NU 1978/79:28). Målet enligt NU:s betänkande bör vara att bevara den manuella glasin-

dustrins långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att nuvarande sysselsättningsnivå kan bibehållas. (Vid riksdagens beslutsdatum den 21 mars 1979 sysselsattes ca 2050 anställda personer, eller ca 1850 helårsanställda, inom den manuella glasindustrin.)

Utöver dessa tre uttalade målsättningar som utredningen tolkat som huvudmålsättningar anges vissa andra riktlinjer.

I betänkandet angavs att vid bedömning av lämpliga former för fortsatt stöd bör betydelsen av FoU-arbete beaktas.

Vidare anförs I motionen att den manuella glasindustrin behöver ökad

utbildningskapacitet på grundnivå och att det bör undersökas om inte en

högre utbildning är motiverad.

Dessutom anförs att ett fortsatt stöd för exportfrämjande åtgärder i olika former är nödvändigt och att detta stöd skulle samordnas under ett gemensamt bolag med uppgift att marknadsföra svenskt konsthantverk.

Beträffande de nordiska aspekterna anförs att dessa bör tas upp speciellt med avseende på planglasindustrin. Utredningen finner ingen praktisk

knytning mellan målet för den svenska manuella glasindustrin och övriga

nordiska företag I denna bransch, varför de nordiska aspekterna har lämnats utanför denna utredning.

15.2 Branschens utveckling, nuläge och förutsättningar

15.2.1 Branschstrukturen

Ägarmässigt kan den manuella glasindustrin ses som tre delar: Kosta Boda AB, AB Orrefors Glasbruk samt de fristående bruken.

Kosta Boda och Reijmyre ingår i Upsala Ekeby koncernen och svarade

1979 för 42 procent av dess omsättning. Upsala Ekeby är sålunda i hög grad beroende av resultatutvecklingen inom glasrörelsen. För Upsala Ekeby är det av vital betydelse att tillfredsställande lönsamhet kan uppnås

inom glasverksamheten. Med hänsyn till glasverksamhetens stora betydelse för Upsala Ekeby finns det inom övriga delar av Upsala Ekeby icke

några resurser som varaktigt kan kompensera bristande lönsamhet inom

glasverksamheten.

Orreforsgruppen, som ägs av Incentive, svarar för en mycket blygsam . andel av dess verksamhet. Orrefors verksamhet är en artfrämmande del i

Incentives övriga verksamhet. Att Incentive engagerade sig 1 Orrefors hade andra grunder än rent affärsmässiga. Efter genomförd omställning

kommer Incentive att kräva en rimlig avkastning på Orrefors verksamhet.

De fristående glasbruken ägs vart och ett av en begränsad krets privatpersoner. Dessa ägare saknar väsentliga ekonomiska resurser som kan

stötta glasrörelsen i den mån tillfredsställande lönsamhet ej kan uppnäs.

Orreforsgruppen har genomfört nedläggning av Strömbergshyttan och Flygsfors samt Alsterfors (1980-05-27). Den sistnämnda nedläggningen

kombineras med en viss investering i Gullaskruv och en överflyttning av

Alsterfors personal och produktion till detta bruk. Orrefors har avtalat med huvuddelen av personalen om pendling i företagets regi.

Efter denna omstrukturering omfattar Orrefors följande ullverkningsen-

heter:

Orrefors Glasbruk 342 anställda Sandviks Glasbruk 134 anställda Gullaskrufs Glasbruk 41 anställda Orreforsgruppen totalt 517 anställda

Kosta Boda AB har ganska nyligen sålt fabriksfastigheten vid Målerås

glasbruk till kommunen och varslat om nedläggning av Skrufs glasbruk

(1980-04-30) och avställt glasproduktionen 1980-06-19.

Efter nedläggningen av Skrufs glasbruk omfattar Kosta Boda följande tillverkningsenheter:

Kosta Glasbruk 440 anställda Boda Glasbruk 154 anställda Johansfors Glasbruk 77 anställda

Målerås Glasbruk 31 anställda

Åfors Glasbruk 103 anställda tillskott från Skruf 20") Kosta Boda totalt 831 anställda Reijmyre”"") 118 anställda Upsala Ekeby totalt 949 anställda +) Beräknat tillskott från Skrufs Glasbruk ++) Reijmyre hänförs vanligen till de fristående bruken trots att det är direkt under-

ställt Upsala Ekeby

Någon strukturell förändring inom gruppen fristående glasbruk har inte

ägt rum under den tidsperiod som ovan beskrivits avseende flerbruksföretagen.

De 10 fristående glasbruksföretagen omfattar 11 tillverkningsenheter inklusive Reijmyre Glasbruk. I gruppen ingår ett belysningsglasbruk, AB Rosdala Glasbruk.

Sammantaget sysselsätts 436 anställda i de fristående glasbruken. (1

Prop. 1980/81: 89 | 31

sysselsättningsuppgiften exkluderas Reijmyre Glasbruk, eftersom det tagits upp i samband med redovisningen av Kosta Boda.)

En summering av sysselsättningen i de tre redovisade grupperna ger sysselsättningen i branschen totalt.

Orreforsgruppen 3 bruk 517 anställda Kosta Boda 5 bruk R31 anställda Reijmyre Glasbruk I bruk 118 anställda Övriga fristående glasbruk 10 bruk 436 anställda Totah 19 bruk 1902 anställda

Från tidpunkten för uppdraget till juni 1980 har således antalet anställda i

branschen minskat med ca 150 personer.

Strukturomvandlingen i den manuella glasindustrin kan inte betraktas

som sjutförd i och med att den ovan redovisade sammansättningen och storleken uppnåtts.

15.2.2 Marknadens utveckling

Den svenska produktionen av HP-glas uppgick till ca 280 mkr 1979. Beloppet utgör summan av tillverkarnas fakturerade försäljning till svenska marknaden, utländska dotterbolag. agenter och andra importörer samt

brukens egen bodförsäljning. Fördelning av produktionsvärdet för HP-glas 1979

Orrefors

marknaden 84 mkr

116 mkr 30 §

42 §

Produktionsvärdet har under 1970-talet ökat från 100 mkr till 280 mkr. Den uppskattade prisnivån för svenska glasprodukter, ”glasprisindex”, har stigit med 180 procent, medan konsumentprisindex stigit med ca 130 procent. Åren 1974/75 skedde en språngvis ökning i ”glasprisindex” utveckling. Denna sammanhänger med kraftigt ökade energipriser. Den totala vikten av levererat glas beräknas uppgå till ca 10000 ton 1979 mot ca 12 000 ton 1970.

Prop. 1980/81: 89 32

Den totala tillverkningen fördelar sig på produktområden enligt nedan.

På den svenska marknaden svarar svenskullverkat glas för 57 procent av försäljningen. Den svenska andelen är störst för prydnadseltas i kristall. 90 procent. och minst för tumblers i icke-kristall, 16 procent.

Den totala svenska glasexporten omfattar 126 mkr och är saledes nägot större än importvärdet, 114 mkr.

Importen har dock vuxit snabbare än exporten. Importhotet ökar speciellt på servisglas men man kun inte bortse från risken av ökad import av prydnadsglas. En koncentration till större enheter i distributionsledet innebär också en risk tör ökande importvolym eftersom störa detaljhandelsen-

heter förfogar över goda inkopsresurser.

Den svenska glasbranschen har förlorat marknadsandelar bl.a. på en så viktig marknad som USA. Företagen har klart uttalat sina ambitioner att satsa mer på närmarknaderna som tidigare bearbetats för lite.

Den av utredningen upprättade prognosen över efterfrågan efter svenskt

hushälls- och prydnadsglas fram till mitten av 1980-talet visar på en årlig

efterfrågeökning på i genomsnitt 1,5 procent. Därvid har antagits mark-

nadsåtgärder med nuvarande omfattning. (När det gäller utvecklingen på

längre sikt, se avsnitt 15.2.6.)

Denna prognos är baserad på en stagnerande hemmamarknad, en nägot ökad bodförsäljning och en exportökning på 5 procent.

Vidare har konstaterats att branschen exklusive belysningsglas i utgängsläget (1980) har en överkapacitet på ca 50 mkr räknat i försäljningsvärde. Om detta skulle avsättas på export skulle det krävas en 40-procentig ökning.

Produktiviteten per anställd förväntas öka med 4—5 procent per år. Den prognostiserade efterfrågeökningen på 1,5 procent per år räcker alltså inte till för att kompensera effektivitetsökningen. Sammantaget indikerar upp-

gifterna ett behov av att minska antalet anställda i branschen med ungefär

50 personer per är.

Utredningen bedömer att andra antaganden till följd av exempelvis kraftiga marknadsföringsinsatser på export vad gäller marknadstillväxten inte påtagligt kan krympa gapet mellan efterfråge- och produktivitetsutvecklingen före 1983.

15.2.3 Arbetskraften

Hösten 1979 var totalt ca 2000 personer anställda i den svenska manuella glasindustrin, I runda tal 650 kvinnor och I 350 män.

"Tjänstemännen utgjorde knappt I5 procent av totala arbetsstyrkan vilket är en relativt låg andel i jämförelse med totala industrins drygt 25 procent.

Männens åldersfördelning torde ganska väl motsvara den allmänna äldersfördelningen. Kvinnorna torde dock vara något överrepresenterade inom de äldre åldersgrupperna. I den företagsvisa genomgången har dock framkommit högst betydande skillnader mellan enskilda glasbruk vad be-

träffar åldersfördelningen.

Kvinnorna är hänvisade till de mindre kvalificerade yrkesgrupperna och arbetar nästan uteslutande inom efterbehandlingsavdelningarna. Andelen

kvinnor inom hyttan är alltjämt mycket låg. bortsett från den minst kvalifi-

cerade yrkesgruppen.

Tyngdpunkten i framtidens rationaliseringar kommer att inriktas framför allt på efterbehandlingsenheterna. Ansträngningar görs för att mekanisera och eliminera befattningar med bl.a. besvärlig arbetsmiljö. Åtgärderna

kommer i första rummet att medföra en minskning av antalet sysselsatta

inom de mindre kvalificerade yrkesgrupperna. Rationaliseringsinsatserna

kommer därför sannolikt att slå hårdast mot kvinnorna.

Den övertaliga personalen har i allmänhet inte sådana kvalifikationer att den utan vidare kan föras över till bristbefattningar inom företagen. Detta är en förklaring till att det trots den krympande sysselsättningen inom

branschen föreligger brist på kvalificerade yrkesarbetare.

Även fortsättningsvis torde företagen få vissa bekymmer med att rekrytera kvalificerad personal till hyttorna. För att underlätta rekryteringen av personal till den manuella glasindustrin behövs utbildningsinsatser, bl. a. vidareutbildning.

15.2.4 Produktion och produktionsteknik

Den svenska manuella glasindustrin är mycket arbetsintensiv och besit-

ter en relativt låg produktionsteknisk standard jämfört med övrig svensk

industri. I viss mån gäller jämförelsen även utländsk glasindustri.

Den beräkning av produktionskapacitet och marknadsefterfrågan som utförts under maj 1980 gav vid handen ett överskott av produktionskapacitet på ca 50 mkr mätt i glasbrukens försäljningsvärde i 1979 års priser.

För att klara den internationella konkurrensen är det dock nödvändigt att öka produktiviteten, vilket medför ett minskat arbetskraftsbehov om man inte kan öka sina marknadsandelar.

Investeringar måste göras för att ersätta förslitna delar av anläggningarna, för att höja såväl den tekniska som arbetsmiljömässiga standarden. Detta gäller i högsta grad efterbearbetningen. Även i hyttorna finns det en eftersläpning när det gäller arbetsmiljön speciellt avseende värmestrålning och buller, vilket bl. a. försvårar rekrytering av arbetskraft.

Branschen belastas också av vissa förelägganden avseende yttre miljö-

problem som måste lösas genom omfattande investeringar. Erforderliga investeringar för att förbättra arbetsmiljön och för att lösa yttre miljöpro-

3 Riksdagen 198081. I saml. Nr 89

Prop. 1980/81: 89 34

blem är företagsekonomiskt improduktiva investeringar.

Enligt konsultutredningen finns det en besparingspotential som grovt uppskattat skulle sänka kostnadsnivån för branschen med ca 50 mkr. Huvuddelen utgörs av inbesparad arbetskraft och energi.

En grov uppskattning av kapitalbehovet för erforderliga investeringar uppgär till 75— 100 mkr för en femärsperiod. Dessa beräkningar baserades

på de bruk som var i drift i oktober 1979.

15.2.5 Företagsekonomiska förutsättningar

Med undantag för några företag är verksamheten starkt förlustbringande. Totalt sett belastas branschen av en för stor skuldbörda som I dagens ränteläge ger ett betydande negativt räntenetto. Utvecklingstendensen är starkt oroande. Utvecklingen kan illustreras med vinsten efter kalkylmässiga avskrivningar men före statligt stöd och koncernbidrag.

1976 1977 1978 1979

Förlust i mkr 4 17 30 14

En prognos (upprättad maj 1980) för (980 talar för en förlust av ca 24

mkr, dvs. ca 13000 kr. per anställd. Om resultatet uttryckes som vinst

efter planmässiga avskrivningar men före statligt stöd och koncernbidrag

ger prognosen för 1980 en förlust på ca 16 mkr.

1978 påverkades resultatet i hög grad av betydande inkörningskostnader för de nyinstallerade vannorna i Orrefors och Kosta. Första halväret 1979 belastades till viss del av fortsatta inkörningskostnader. 1979 var marknadsmässigt ett hyggligt år för glasbruken.

Ett vägt genomsnitt av lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet ger för företagen 1978 värdet 101,2, dvs. intäkterna lämnar inte något bidrag

till täckande av kapitalkostnaderna.

Som tidigare nämnts belastas branschen totalt sett av en för stor skuldbörda som i dagens ränteläge ger ett betydande negativ1i räntenetto. Likviditetsbrist kan alltså inte lösas genom upplåning eftersom en bristande lönsamhet icke tål en högre räntebelastning. Likviditetsbristen är alltså i

sin vida bemärkelse ett lönsamhetsproblem som inte kan lösas med volymökning. Företagen måste lösa sina likviditetsproblem med volymanpassning kombinerat med lönsamhetsförbättringar som kan generera kapital för volymökning. Som nämnts i avsnitt 15.2.4 finns det en besparingspotential när det gäller de två tunga kostnadsposterna, löner och energi. Det är för branschen nödvändigt att stigande löner kompenseras med

ökad produktivitet och att åtgärder vidtages för att minska cnergiförbruk-

ningen. I annat fall kommer priserna på branschens produkter att stiga

snabbare än för andra branscher och förmodligen också snabbare än hos

konkurrenterna, vilket innebär minskat marknadsutrymme.

Under 1970-talet har produktiviteten 1 branschen stigit snabbare än marknadstillväxten. Detta kan inge vissa förhoppningar om den fortsatta utvecklingen under förutsättning att en kraftigt ökande export kan uppnäs och att branschens lik viditetsproblem för en sådan volymökning kan lösas.

15.2.6 Samhällsekonomiska utgångspunkter

Utredningen har genomfört en samhällsekonomisk analys för att belysa

konsekvenserna av strukturförändringar t den manuella glastndustrin.

Analysen avser en jämförelsevis måttlig minskning av sysselsättningen i

branschen, netto 285 personer. En sådan neddragning leder, om den ge-

nomförs nu, till samhällsekonomiska förluster t form av resursbortfall. Den avgörande faktorn är att möjligheterna till alternativ sysselsättning inom

regionen är starkt begränsade. Arbetskraftsefterfrågan i andra branscher är mycket låg vilket får till följd att de lokala arbetsmarknaderna inte kan

suga upp personal som måste lämna glasbruken. Med lokal arbetsmarknad menas arbetstillfällen inom pendlingsavstånd från respektive ort. Som acceptabelt avstånd har räknats en restid med bil på ca 30 minuter. En omfattande analys av glasbruksorternas lokala arbetsmarknader ligger till grund för bedömningarna av den alternativa sysselsättningen.

Den samhällsekonomiska analysen är beräkningsmässigt begränsad till en treårsperiod. 1 normalfallet är det den tidsrymd under vilken omställningen efter en nedläggning har slutförts och läget stabiliserats, dvs. de

personer som inte fått arbete inom perioden brukar erfarenhetsmiässigt falla inom den grupp som långsiktigt hamnar utanför arbetskraften.

Enligt kalkylen ger en fortsatt användning av arbetskraften i manuella glasindustrin ett bidrag på 23 mkr årligen till samhällsekonomin för säväl omställningsperiod som efter omställning. En omatlokering av arbetskraften till alternativ sysselsättning ger ett bidrag till samhällsekonomin på 13 mkr och ca 17 mkr för respektive period. Detta innebär att den fortsatta

användningen av arbetskraften i branschen ger ett bidrag på omkring 70 mkr för treårsperioden. På samma sätt ger en omallokering av arbetskraf-

ten till alternativ sysselsättning ett bidrag på omkring 40 mkr under samma

tid.

Jämförd med andra ”krisbranscher” såsom varvs- och stålindustri har

den manuella glasindustrin ett relativt högt förädlingsvärde per anställd.

Branschgenomsnittet låg 1979 på uppemot 100000 kr.

Följande jämförelse visar att en fortsatt användning av arbetskraften i manuella glasindustrin ger det högsta bidraget ull samhällsekonomin. Bidragsförlusten vid den marknadsanpassade nedskärningen med branschstöd framgår av tabellen nedan. För treårsperioden innebär detta ett sam-

hällsekonomiskt bortfall på 25—30 mkr i 1979 års priser.

Prop. 1980/81: 89 36

Tabell 15.1 Jämförelse mellan fortsatt användning av arbetskraften i den manuella glasindustrin och den marknadsanpassade utvecklingen med branschstöd. Löpande priser

Omställnings- Efter

perioden omställning

mkr mkr Real analys

Bidrag vid fortsatt

användning i manuell glasindustri 23,6 23,0 Alternativ syssel-

sättning 13.0 17.3

Bidragsförlust 10,6 5,7

Starkt förenklad kan den samhällsekonomiska kalkylen illustreras med två kurvor. AB visar produktionen (egentligen förädlingsvärdet) i de av

omstrukturering berörda företagen, dvs. illustrerar bidraget till samhällsekonomin vid bibehållen företagsstruktur. Den stigande kurvan, CD, visar

värdet av den alternativa sysselsättningen.

CD visar effekterna av att den från glasbruken friställda arbetskraften efter hand får sysselsättning i andra branscher där de bidrar till en produktionsökning. Kurvan planar ut något efter omställningsperioden, men jäm-

Figur 15.1 Utvecklingen över tiden av bidraget till samhällsekonomin vid bibehållen företagsstruktur respektive vid marknadsanpassad utveckling med branschstöd. Löpande priser

I

25) Bidrag vid bibehållen företagsstruktur

15 Bidrag vid marknadsanpessad utveckling -J- med branschstöd

C

|

10 I

—

1980 1981 1982 1983 VOR 1084 — 1985 1886 1887 — 1858 1369 1990 ca

Prop. 1980/81: 89 37

fört med ”bibehållen företagsstruktur” stiger den. Före tidpunkten E är avkastningen högre i glasbruken.

Av kurvorna framgår att skärningspunkten E ligger bortom treårsperio-

den. Det innebär att arbetskraften med nuvarande alternativa sysselsätt-

ningsmöjligheter ger högst avkastning om den behålls i glasbruken.

Kalkylen omfattar enbart det korta perspektivet 1980—83. Mot bak-

grund av osäkerhet om det manuella glasets efterfrågeutveckling på lång sikt, hemma och på exportmarknaderna, har utredningen inte bedömt det meningsfullt att försöka kvantifiera efterfrågan i ett längre perspektiv.

Glasutredningen kan dock med utgångspunkt från vissa indikatorer och grundläggande förutsättningar ange följande utvecklingstendenser på längre sikt.

Ingenting tyder på att exportefterfrågan på svenskt manuellt glas kom-

mer att öka så kraftigt att den kan eliminera kapacitetsöverskottet. Detta gäller även om förstärkta marknadsföringsinsatser skulle sättas in. När det gäller hemmamarknaden blir importkonkurrensen svår även fortsättnings-

vis. Samtidigt kan man av konkurrensskäl förutsätta att det krävs en stark

produktivitetstillväxt för att motverka kostnadsstegringarna. Allt detta talar för att behovet av arbetskraft snarare kommer att minska än öka.

Slutsatsen blir att de problem som den manuella glasindustrin har i dag sannolikt kommer att bestå för stora delar av branschen även i ett längre perspektiv. Detta innebär att möjligheterna att höja produktionen efter treårsperioden i syfte att bereda fler personer arbete eller dämpa sysselsättningsnedgången i glasindustrin är starkt begränsade. Insatser i form av

branschstöd kan dock mildra effekterna.

Man kan inte utesluta att det kan finnas andra strukturalternativ som i samhällsekonomisk mening är bättre än de studerade alternativen. Den genomförda analysen utvärderar inte den optimala strukturen för branschen.

Det bör framhållas att resultatet av analysen inte kan tolkas så att nuvarande branschstruktur bör behållas. Däremot bör man ur samhällelig synpunkt sätta in åtgärder för att mildra effekterna av nedläggningarna. Detta kan ske dels genom branschstöd dels genom regionalpolitiska åtgärder.

Det är inte särskilt meningsfullt att i dag föreslå att strukturförändringen skall genomföras vid en bestämd tidpunkt. Förutsättningarna både vad gäller arbetsmarknad och förädlingsvärde kan då se helt annorlunda ut.

Två samtidigt verkande åtgärder kan minska förlusterna och underlätta omställningen. Begränsa nedläggningstakten genom branschstöd är den

ena. Den andra åtgärden är att öka möjligheterna för alternativ sysselsättning.

Möjligheten att undvika samhällsekonomiska förluster och mildra de negativa sociala konsekvenser som den marknadsanpassade nedskärning-

en medför är att sätta in åtgärder för att skapa sysselsättning utanför

glasindustrin. dvs. höja kurvan DE. Strävan bör vara att minimera resursbortfallet och underlätta omställningen socialt. Ett flertal mindre orter i glasriket är för sim existens nästan helt beroende av ortens glasbruk. Detta medför svåra arbetsmarknadspolitiska och sociala anpassningsproblem vid en successiv neddragning av branschen.

15.3 Handlingsalternativ

IS3A Uppdragets målsättning Riksdagen har hemställt om förslag till en samlad plan för samhällets insatser som i fråga om den manuella glasindustrin syftar till att bevara branschens längsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet samt bibehålla den nuvarande sysselsättningsnivån. Målformuleringen innehäller således tre delmäl: — konkurrenskraft. konstnärlig kvalitet och bibehållen sysselsättning Begreppet konkurrenskraft kan ges många tolkningar. En vanlig tolkning är följande: En bransch (eller ett företag) som arbetar i en marknadsekonomi är konkurrenskraftig om den i konkurrens med andra företag eller andra länders industrier kan fortleva och utvecklas utan speciella permanenta statliga stödinsatser. Detta kräver fortlöpande effektiviseringsinsatser och anpassning av produktion och produkter. Sysselsättningen i kvantitativa och kvalitativa termer blir då beroende på företagens förmåga alt hävda sig på marknaden. I en expansiv marknad kan produktionen öka i samma takt eller kraftigare än rationaliseringseffekten. Sysselsättningen blir då oförändrad eller stigande. 1 andra fall kan motsatsen gälla. försäljningsökningen understiger produktivitetsstegringen och sysselsättningen minskar. Företagen kan dock fortfarande vara konkurrenskraftiga i denna situation. Beträffande produkternas konstnärliga kvalitet är denna relevant i sammanhanget i den mån den förbättrar företagens konkurrensförmåga genom att produkterna blir mer attraktiva på marknaden. Konstnärlig kvalitet är emellertid ett ganska oprecist begrepp. Det kan avse själva produktutform-

ningen (designen) men också framställningssättet (hantverksmässig till-

verkning, handgjort glas). I detta sammanhang är det i första hand designen som är relevant, i mindre utsträckning den hantverksmässiga tillverkningen. Den senare är kostnadskrävande (löneintensiv) vilket höjer produkternas pris och därmed begränsar marknadsutrymmet. Den hantverksmässiga tillverkningen inom svenskt glas hotas från två håll. Dels kan länder med lägre arbetskostnader framställa handgjort glas till kostnader som väsentligt understiger de svenska, dels har den tekniska utvecklingen

fortskridit så att det i dag och ännu mer i framtiden är möjligt att framställa

maskingjort glas som utseendemässigt och kvalitetsmässigt är väl i klass

med det handgjorda men till lägre pris. Den svenska glasindustrin måste

anpassa sig till förändringar i omvärlden. Hantverksmässigt utförande är

Prop. 1980/81: 89 39

fortfarande ett visst försäljningsargument men produkterna får då inte ha ett alltför högt pris i förhållande till jämförbara maskingjorda produkter av hög kvalitet. Konstnärlig utformning och god glaskvalitet tenderar att bli väsentliga försäljningsargument.

Som framgätt av tidigare detaljanalyser är situationen i den svenska manuella glasindustrin sådan att det enligt SIND:s mening inte är möjligt att göra en plan för samhällets insatser för branschen som helt tillgodoser de sysselsättningspolitiska målsättningar riksdagen ställt upp. Delar av

branschen är i dag ej konkurrenskraftiga och en realistisk marknadsbe-

dömning tyder på att tillväxtmöjligheten i reala termer är starkt begränsade. I dag föreligger en icke obetydlig överkapacitet i förhållande till efterfrågan på företagens produkter, samtidigt krävs betydande effektivitetshöjande insatser. Lönerna är branschens största kostnadspost. Allt detta talar för att en ytterligare reducering av sysselsättningen blir nödvändig om

man på sikt skall nå balans på marknaden. Skäl kan finnas för bibehållande av produktionskapacitet och sysselsätt-

ning i vissa industriella verksamheter utöver vad som är motiverat ur

marknadsekonomisk synvinkel. Sådana fall kan vara då försörjningsmäs-

siga och beredskapspolitiska motiv är starkt framträdande, som exempel kan nämnas delar av TEKO-industrierna och skotillverkningen. Ett per-

manent statligt stöd kan då erfordras om andra alternativ inte föreligger.

När det gäller den manuella glasindustrin kan enligt SIND:s mening sådana motiv inte åberopas. Motiven för samhällsstöd är i stället i första hand regionalekonomiska (bruksortsproblemet) och sysselsättningspolitiska

samt i viss mån kulturpolitiska.

SIND tolkar riksdagens mening så att den manuella glasindustrins problem främst är ett regionalekonomiskt problem och följaktligen bör be-

handlas som ett sådant.

Mot bakgrund av ovanstående har verket valt att i fortsättningen disku-

tera olika handlingsalternativ från samhällets sida som motsvarar de två

väsentliga delmålen i riksdagens uttalande: bevarad sysselsättning respek-

tive konkurrenskraftig industri.

15.3.2 Bevarad sysselsättning i branschen

Enligt näringsutskottets mening skall man söka ”bevara branschens långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att nuvarande

sysselsättningsnivå kan bibehållas”. ”Nuvarande sysselsättningsnivå” kan tolkas på olika sätt. En rimlig tolkning är att den nivå som rådde vid

riksdagens beslutsdatum (mars 1979) avses, dvs. ca 2050 anställda perso-

ner. Sannolikt avses inte det antal anställda som råder när föreliggande utredning läggs fram, ca 1900 personer. Andra bedömare har i debatten framfört andra sysselsättningstal. Hur sysselsättningsmålet skall tolkas med avseende på antal glasbruk togs inte upp av riksdagens utskott. SIND

har inte närmare analyserat detta.

Prop. 1980/81: 89 40

Oavsett vilket sysselsättningstal som väljs innebär uppdragets malsättning en fixering av en lägsta gräns för sysselsättningen i branschen som skulle figga högre än i dagsläget, dvs. bruken måste rekrytera folk. Det kan finnas skäl att se närmare på förutsättningarna att uppfylla detta.

Utgångsläget är att vi har svårt att hävda oss prismässigt för jämförbara

produkter. Även med väsentligt ökade stödinsatser på marknadsföringssi-

dan skulle det ta mänga år att nå målet. Marknadsföringen måste ändra

inriktnig för att sälja högprissatta produkter med konstnärligt värde. Detta måste lyckas i konkurrens med låglöneländernas goda förutsättningar att tillverka jämförbara produkter till betydligt lägre priser, vilket vi redan i dag upplever som ett mycket svärhanterligt konkurrensförhältande. Det tar tid att bygga upp resurser i företagen för att genomföra de väsentligt utökade aktiviteterna. Vad skulle hända med branschens struktur under tiden?

Om man utgär från att fångsiktig konkurrenskraft skall bygga på konstnärlig kvalitet. och därmed avser hantverksmässigt utförande, så skulle

nuvarande rationaliseringsinsatser i branschen inte genomföras i fortsätt-

ningen. En ökad satsning på hantverksmässigt utförande innebär i stort sett en återgång till det vi lämnat pga. den mycket hårda internationella

importkonkurrensen.

För att klara den internationella konkurrensen är det nödvändigt att öka effektiviteten vilket i sin tur medför ett minskat arbetskraftsbehov. Såvida inte marknadsandelen för svenskt glas kan ökas kraftigt.

Med utgångspunkt från de förutsättningar som framgår av tidigare av-

snitt kan man följaktligen inte bedöma det som realistiskt att uppnå målet om bibehållande av nuvarande sysselsättningsnivå. De styrmedel som

skulle behövas måste i så fall få sådan omfattning och inriktning att

åtgärderna bryter mot internationella regler.

15.3.3 Marknadsanpassad utveckling utan branschstöd

Ett annat huvudmål kan vara en konkurrenskraftig industri på markna-

dens villkor. Det är utifrån denna målsättning naturligt att som ett steg i analysen se på vad som spontant kan förväntas ske i branschen om nuva-

rande statliga stöd avvecklas. De som överlever är definittronsmässigt

konkurrenskraftiga.

Risken är att en avveckling av branschstödet kan förväntas bli inledningen till en spontan utveckling som företagen på egen hand inte kan stoppa varför följden ytterst blir konkurser. Även en del långsiktigt livskraftiga

företag kan slås ut. De rationatliseringsmöjligheter som finns i branschen

kan företagen inte på egen hand ta till vara. När i tiden är omöjligt att ange.

Det är heller inte meningsfullt att spekulera i på vilken nivå, i produktionsvolym eller antal anställda, som läget i branschen stabiliseras, dvs. kon-

kurrenskraft uppnåtts.

Det är inte meningsfullt att spekulera närmare i vilka konsekvenser ett

Prop. 1980/81: 89 41

bortdragande av det statliga stödet skulle få för enskilda flerbruksföretag

och/eller fristående företag. Mot bakgrund av branschens och företagens situation står det helt klart att en sådan ätgärd i dagsläget leder till dels en snabbare krympning av branschen, dels en minskning av antal sysselsatta som väsentligen skulle överstiga de 285 arbetsullfälten som blir fallet i ”En marknadsanpassad utveckling med branschstöd”, vilket belyses i nästa avsnitt.

Den ovan skisserade sannolika utvecklingen vid ett borttagande av branschstöd leder till samhällsekonomiska förluster. För att söka motver-

ka dessa återstår i detta fall regionalpolitiska insatser.

15.34 Marknadsanpassad utveckling med hranschstöd

Med utgångspunkt från vad som på olika sätt blivit känt om flerbruksföretagens planer eller inriktning för de närmaste ären har SIND byggt upp

ett scenario för strukturomvandlingen t. o. m. 1983. En viktig förutsättning för att omvandlingen ska ske i lugnare tempo är ett fortsatt stödprogram

under åtminstone en treårsperiod. Utgångspunkterna år följande:

Kosta Boda har deklarerat ett behov att minska sin överkapacitet utöver vad avvecklingen av Skrufs Glasbruk medför.

Efter att Alsterfors glasbruk avvecklats kan man förutsätta att Orrefors

omstrukturering är klar för perioden 1980-83 och förmodligen även på

längre sikt om inga drastiska förändringar i omvärlden kommer att ske.

För de fristående glasbruken finns inga individuella planer som påverkar branschens struktur. I utredningen har dock antagits att en viss minskning av sysselsättningen kommer att ske inom de fristående glasbruken.

SIND har utgått från den i utredningen beräknade nuvarande överkapa-

citeten på ca 50 mkr i försäljningsvärde. SIND:s bedömning är att detta i kombination med vad som deklarerats från företagen eller av SIND ansetts bli en sannolik utveckling kommer brutto att medföra en reducering av 360 anställda t.o.m. 1983. Enligt den arbetskraftsprognos som upprättats kommer dock 75 av dessa att erhålla anställning i andra glasbruk. De anställs som ersättning för naturlig avgång och för att fylla vakanser.

Dessutom efterfrågas arbetskraft i samband med planerad volymökning i

vissa glasbruk. Härigenom kan produktionen öka med ca 10 mkr i de kvarvarande bruken. Nettoeffekten blir att ca 285 anställda kommer att lämna branschen och produktionen reduceras med ca 40 mkr.

Av andra faktorer som vägts in kan nämnas en erforderlig produktivitetshöjning som är ett villkor för ekonomisk överlevnad.

Det är ur branschsynpunkt angeläget att en kapacitetsneddragning kom-

mer till stånd. Från denna utgångspunkt bör detta ske inom treårsperioden så att en livskraftig kärna kan bibehållas.

När man prövat olika nedläggningsalternativ finner man att skillnaderna blir tämligen marginella under förutsättning att inte något av huvudbruken läggs ner.

15.3.5 Regionalpolitiska åtgärder

Den manuella glasindustrins problem kan beskrivas som ett bruksorts-

problem, dvs. ett flertal mindre orter i glasriket är för sin existens nästan helt beroende av ortens glasbruk. Detta medför svåra arbetsmarknadspoli-

tiska och sociala anpassningsproblem vid en snabb neddragning av branschen.

Anledningen till detta är främst glasindustrins starka regionala koncen-

tration. 90 procent av de anställda finns i Kronobergs och Kalmar län där

fyra kommuner för sin sysselsättning är starkt beroende av glasbruken.

De berörda länsstyrelserna har gjort en delutredning om regionala och

lokala konsekvenser vid en nedbantning av den manuella glasindustrin.

Denna visar att detta skulle få svåra konsekvenser för enskilda orter. Orterna har ofta endast en arbetsplats av betydelse — glasbruket. Alternativa sysselsättningsmöjligheter är därför få.

Enligt SIND:s prognoser kommer sysselsättningen i den manuella glas-

industrin att fortsätta att minska. Åtgärder krävs således för att skapa

alternativ sysselsättning.

Förutom branschstöd föreslår industriverket att speciella lånemedel

ställs till förfogande för satsningar att inom glasindustriorternas lokala arbetsmarknader skapa alternativ sysselsättning. Kommuner där sådana

insatser kan vara befogade är Uppvidinge, Lessebo, Nybro och Emmaboda samt Finspång. Något längre gående regionalpolitiskt stöd kan med

nuvarande regler ej utgå till dessa.

För att stödet snabbt ska få effekt föreslår industriverket att de speciella

lånemedlen kanaliseras via de tre utvecklingsfonderna i Kalmar, Kronobergs och Östergötlands län.

Fonderna, med dess kompetens om näringslivsfrågor i dessa regioner är

ett lämpligt forum. varigenom denna resurs bör kanaliseras.

För beslut om dessa lån ska enligt verkets mening samråd ske med respektive länsstyrelse och länsarbetsnämnd samt industriverket. Lånen ska kunna lämnas med ränte- och amorteringsbefrielse upp till tre år.

Lånen ska i huvudsak kunna lämnas till fondernas nuvarande målgrupp och inkludera personlån för aktieteckning.

Åtgärder: Speciella lånemedel, 10 mkr under en treårsperiod.

15.3.6 Agarefrågan

Som framgått av tidigare avsnitt består den manuella glasindustrin av tre block: Kosta Boda AB. AB Orrefors Glasbruk samt de fristående glasbru-

ken.

Det går inte med nuvarande ägarstruktur att strukturera om branschen i

samverkan mellan dessa block där de företagsindividuella intressena måste

stå i förgrunden.

Prop. 1980/81: 89 43

Vill man styra över blockgränserna krävs en ägarmässig samverkan.

Olika förslag har framlagts i den riktningen och kan beaktas oavsett vilket av de tre tidigare nämnda handlingsalternativ som diskuteras.

Förslagen kan formuleras som tre alternativ:

1) En ny fusion mellan Kosta Boda och Orrefors.

2) Bildandet av ett Glas AB för hela eller stora delar av branschen.

3) Bildandet av utvecklingsbolag lokaliserat till ”glasriket”.

Fusion

En fusion mellan Kosta Boda och Orrefors skulle kunna ge fördelar avseende en samordnad exportförsäljning och när det gäller styrningar av produktionen till specialiserade tillverkningsenheter.

Vilka förutsättningar finns det för en ny fusion?

De nuvarande flerbruksföretagen Kosta Boda och Orrefors har uppstätt genom att ett antal fristående glasbruk fusionerats samman. För två år sedan avtalades ett samgående mellan de bägge flerbruksföretagen. Under en kortare tid drevs även företagen under gemensam ledning. Av olika skäl kom samgåendet att spricka efter ca tre månader. SIND har inte undersökt förutsätltningarna men bedömer att ett spontant samgående eller djupare samverkan mellan de bägge flerbruksföretagen inte är aktuellt.

Man kan utgå från att varken Intencive eller Upsala Ekeby kan betraktas som en potentiell intressent som går in i branschen med ett vidgat ägande.

Utanför branschen är det i dag svärt att finna intressenter som är villiga att gå in i den manuella glasindustrin. Den nya koncernen skulle behöva stor ekonomisk styrka för att kunna ta

till vara fördelarna. Om det skulle skapa förutsättningar för att bevara

sysselsättningsnivån på lång sikt är svårt att sia om, men det är inte

otänkbart att bygga upp en sådan koncern efter en genomförd rationalise-

ringsfas. Oavsett hur man bedömer för- och nackdelar skulle en sådan

fusion endast kunna komma till stånd om staten lockade med stora ckonomiska insatser och därmed styrde utvecklingen.

Glas AB

Vid diskussionerna om bildande av ett Glas AB har framförts tankar om ett sädant bolag skulle kunna bildas med Kosta Bodas och Orrefors till-

verkningsenheter som enda produktionsställen. Detta skulle enligt verkets

mening inte ge några andra för- och nackdelar än den ovan beskrivna fusionen.

Detta innebär att en ny företagsgrupp i så fall borde omfatta en större

krets av företag.

Bildandet av Glas AB. en typ av investmentbolag, skulle kunna ske med

tillskjutande av anläggningstillgångar genom apportförfarande. Därigenom

skulle de två stora företagen, jämte ett antal fristående företag, bli aktieägare i det nya huvudföretaget.

Prop. 1980/81: 89 44

Staten kunde i samband med bildundet gå in med aktieteckning i bolaget. Huvuddelen av branschen skulle på så sätt tillföras ekonomiska resurser i ett sammanhang med målsättning att därefter vara självbärande.

För att inte förlora marknadsandelar kunde marknadsföringen ske över flera kanaler där man utnyttjar kända varumärken och där man profilerar sig efter något olika inriktningar.

Den övergripande målsättningen för ett sådant investmentföretag kan

fastställas efter något olika inriktningar. En övergripande målsättning skulle kunna vara att skapa förutsättningar

för en strukturomvandling där man anpassar sig till rådande marknadsförhällanden men samtidigt försöker reglera omställningsprocessen så att de samhällsekonomiska konsekvenserna minimeras. Efter en successiv omställning skulle man kunna inrikta sig på en struktur som ger bästa etfektivilet inom branschen.

Om mälinriktningen i stället skulle vara att snarast nå företagsekono-

misk effektivitet. då skulle de samhällsekonomiska förlusterna inte komma att nedbringas.

De uppenbara nackdelarna med konstruktionen är att man lägger alla

äggen i en korg”. Om man inte lyckas styra företaget rätt enligt givna målsättningar kan de negativa ekonomiska konsekvenserna bli betydande på grund av koncentrationen till ett företag. Med et statligt delägarskap kan detta lätt medföra krav på fortsatta statliga bidrag under lång tid.

Utvecklingsbolag

De fackliga organisattonerna har föreslagit bildandet av ett utvecklingsbolag, ”Glasutveckling AB”. för den manuella glasindustrin. Vidare skulle ett exportbolag bildas. gemensamt ägt av deltagande företag samt nämnda utvecklingsbolag. Tanken är att Glasutveckling går in i nedläggningshotade

bruk, såvida inte ägare och lokala fackliga organisationer är eniga om att

stå utanför. I de fall utvecklingsbolaget träder in skall, enligt det fackliga förslaget, ägarna erbjudas skälig ersättning. Glasutveckling skall också kunna erbjuda utredningshjälp för att klargöra vilka insatser som skulle behövas i ett glasbruk.

Enligt ovan redovisade fackliga förslag skall Glasutveckling administre-

ra branschstödet. I förslaget diskuteras inte på vad sätt och i vilken omfattning medel i övrigt skule tillföras Utvecktlingsbolaget.

Bildandet av ett övergripande utvecklingsbolag efter det mönster som ovan beskrivs tillför inte branschen någon ny resurs i egentlig mening.

Genom att industriverkets branschstödpengar enligt förslaget skulle kanaliseras över detta bolag skulle bolaget erhålla vissa styrmedel. Om

samma bolag skulle äga några företag i branschen, och därmed stå i konkurrensförhållande till ”utomstående” företag, skulle statens medel

för branschstödet inte förvaltas av en neutral part.

I sin yttersta konsekvens skulle detta kunna innebära att vid fördelning

av stödmedlen skulle ”egna” ekonomiskt svaga företag kunna prioriteras.

Enligt de skisserade förutsättningarna skulle ett tänkt utvecklingsbolag endast köpa in nedläggningshotade företag. Därigenom skulle bolaget endast kunna påverka ägarstrukturen i ekonomiskt utslagna företag.

Det föreslagna bolaget får enligt verkets mening ingen slagkraft att styra

en strukturomvandling. Bolaget skulle också komma att skapa nya pro-

blem inom övriga delar av branschen vid fördelning av branschstödmedel.

I förslaget till utvecklingsbolagets konstruktion återfinns tanken om bildande av ett gemensamt exportbolag efter I stort sett samma grunder som framförts i NU:s betänkande.

Enligt verkets mening går det inte att genomföra något av dessa förslag med nuvarande ägarstruktur. De företagsindividuella intressena vid exportförsäljning går inte att samordna i ett gemensamt försäljningsbolag. Verkets erfarenhet av kollektivt exportstöd kontra företagsindividuellt stöd ger belägg för den uppfattningen.

15.4 Industriverkets förslag

Av de handlingsalternativ som belysts under 15.3 anser verket att åtgärder för en bevarad sysselsättning i denna bransch inte är rimliga att genomföra i enlighet med vad som beskrivits under 15.3.2. En överslags-

mässig beräkning över de lönesubventioner som skulle krävas ger ett årligt belopp på 20-25 mkr. Därtill kommer subventioner som krävs för att få

avsättning för den höga produktionsvolymen.

En marknadsanpassad utveckling utan branschstöd som beskrivits under 15.3.3 kan leda till ödesdigra konsekvenser för branschen och hela den bygd där branschen huvudsakligen är lokaliserad. Det är inte möjligt att med någon större precision ange storleksordningen på de regionala stödinsatser som skulle behövas för att skapa de sysselsättningstillfällen som krävs för att motverka den mycket kraftiga nedbantning av glasindustrin det här är fråga om. Ett rimligt antagande är att sysselsättningsminsk-

ningen blir åtminstone dubbelt så stor som vid den marknadsanpassade

utvecklingen med branschstöd. Det samhällsekonomiska resursbortfallet blir mer än dubbelt så stort vid denna kraftiga nedskärning, dvs. ca 25 mkr. för omställningsperioden och ca 15 mkr. för perioden efter omställning. Finansiella analyser visar att den budgetmässiga ”förlusten” för staten blir ungefär lika stor som det ovan angivna reala bortfallet. Slutsatsen av denna mycket överslagsmässiga beräkning blir att staten, genom minskade skat-

teintäkter och kraftigt ökat behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i

alternativet utan branschstöd, finansiellt förlorar 60-70 mkr. över en

treårsperiod. Det då inbesparade (dvs. nuvarande) branschstödet uppgår till knappt 5 mkr.

Verket har inte haft mandat att gå in i förhandlingar för att undersöka förutsättningarna för bildandet av ett nytt bolag av typen investmentbolag

Prop. 1980/81: 89 46

för huvuddelen av brunsehen. Verket kan därför inte uttala sig om de

ekonomiska förutsättningarna för ett sådant bolag men att det skulle kräva

en statlig medverkan av betydande storlek är mycket troligt. Under 15.3.4 beskrivs en marknadsanpassad utveckling med branschstöd. Verkets konkreta förslag till ett sådant branschstöd för en treårsperiod 1981/82—-1983/84 är följande: 1. Exportstöd och konsultinsatser för omställningsfrämjande åtgärder ut-

gär för budgetåret 1980/81 med 4 mkr. Verket föreslär att detta stöd höjs

till 7.5 mkr. per är och beräknar att beloppet skall fördelas med 6 mkr. för exportstöd och 1.5 mkr. för konsuhbidrag. För exportistödet skulle gälla något generösare villkor för marknadsetableringar och i konsultbidragen skulle inrymmas ett visst belopp för att stödja designverksamhe-

ten.

Totalt anslag för treårsperioden: 22,5 mkr. 2. För avskrivningslån under perioden 1977/78—-1979/80 har anslagits 15

mkr. Av dessa medel resterar ca 7 mkr. vid utgången av budgetåret 1979/80. Verket föreslår att ytterligare 10 mkr anslås för avskrivningslån, varige-

nom resterande medel jämte nytt anslag skulle uppgå till 17 mkr. för tre-

årsperioden. Verket föreslår att avskrivningslån får gälla för energibesparande inves-

teringar i ugnsanläggningar för smältprocessen. I första hand skall de

medel som anvisas för generella energibesparande åtgärder utnyttjas av

företagen. Verket föreslår att avskrivningslån även får gälla för investeringar avseende förbättrad yttre miljö. Verket föreslår att följande procenttal får gälla för avskrivning: Investeringar för effektivare produktion och förbättrad arbetsmiljö: max. 50 procent. Investeringar för förbättring av den yttre miljön: max. 80 procent. Villkoren för avskrivningslån i energibesparande syfte bör vara desamma som gäller för generella energibesparande åtgärder.

Nytt anslag för treårsperioden: 10 mkr.”). 3. För att lösa behovet av ökat rörelsekapital för export föreslår verket att särskilda strukturgarantier anvisas för detta speciella ändamål med ett belopp på 25 mkr. för treårsperioden.

Verket föreslår vidare att villkoren för säkerhet, beloppsgräns, amorte-

ringsfrihet och amorteringstid blir desamma som för teko-stödet men att räntebefrielsen fixeras till 2 år.

+ Anm: Orsaken till att anslaget för den gångna treårsperioden inte har utnyttjats i högre grad kan tillskrivas den osäkerhet som rått i branschen om kommande strukturförändringar.

4. För de strukturgarantier avseende bl.a. företagssamgäende som är

anvisade för branschen föreslår verket ingen ändring.

5. För forskning och utveckling samt för visst tänkbart utbildningspro-

gram knutet till Glastorskningsinstitutet i Växjö. eller fristående. ber

verket att få inkomma med förslag under hösten 1980 när en utredning

för detta avsnitt beräknas föreligga.

6. Verket föreslår att 10 mkr. anslås för regionalpolitiska åtgärder under i första hand en treårsperiod enligt vad som beskrivits under 15.3.5.

Verkets förslag ull anslag för treårsperioden 1981/82—-1983/84 kan sam-

manfattas sålunda:

Fi xportstöd och konsuttinsatser 22.5 mkr Avskrivningslän. nytt anslag 10.0 mkr Räntebefrielser för särskilda strukturgarantier 5.0 mkr”) Räntebefrielse för regionala länemedel 3.0 mkr”)

Totalt 40,5 mkr

Därtill ber verket att senare få inkomma med förslag till anslag för forsk-

ning och utveckling.

+) Beloppen baseras på en antagen genomsnittsränta på 10 procent.

Bilapga 2

SIND 1980: 8

Planglasindustrin — planglas och isolerrutor inför 80talet

2 Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer

2.1 Sammanfattning

Planglasindustrin

De olika produkter som framställs inom planglasindustrin är huvudsakligen av två slag:

— maskinglas och

— floatglas.

Därutöver tillverkas bl.a. spegelglas. trådglas och gjutglas. Både maskin- och foatglas används främst till fönster i byggnader och fordon av olika slag.

Planglas tillverkas i Norden bäde enligt Pittsburgh- och floatglasmetoden. Vid Pittsburghmetoden formas glaset i vannan och under själva kylprocessen dras glaset vertikalt. Formningsprocessen är annorlunda vid

floatglasmetoden dä glasbandet tlyter på en bädd av tenn. Ytan blir polerad

redan under formningsprocessen. Floatmetoden är tekniskt-ekonomiskt överlägsen.

Planglastillverkningen i Västeuropa domineras av tre multinationella företag nämligen Saint-Gobain-Pont-å-Mousson (Saint-Gobain). BSN-Gervals Danone (BSN) och Pilkington Brothers Limited (PB). Under 1980 har det amerikanska företaget Guardian Industries Corp. börjat bygga en floatglasanläggning i Luxemburg. Enligt ett flertal bedömare i branschen kommer anläggningen att medföra en betydande överkapacitet för floatglas i Västeuropa under den följande 5-årsperioden.

Både Saint-Gobain och PB har ekonomiska intressen, direkt eller indirekt, i de nordiska länderna, dels vad gäller planglastillverkning och dets vad gäller vidareförädling av glaset till isolerrutor och bilrutor.

För närvarande har Saint-Gobain tillverkning av maskinglas vid Scanglas A/S anläggning i Korsör i Danmark. Tidigare under 1970-talet tillverkades också maskinglas vid Emmaboda Glasverk AB (EGV) i Sverige och vid A/S Drammens Glassverk i Norge.

PB tillverkar floatglas vid Pilkington Floatglas AB:s (PFAB) anläggning i

Halmstad i Sverige och som hälftenägare maskinglas vid Lahtis Glasbruk

AB i Finland.

I Sverige producerades under första delen av 1970-talet ca 50 kton!

maskinglas årligen. 1976 sjönk produktionen till årygt 30 kton för att helt

I kton = 1000 ton

Prop. 1980/81: 89 49

upphöra under 1978. PFAB:s tillverkning av floatglas i Halmstad startade 1976 där det dä producerades ca 50 kton. Under de två därpä följande åren uppgick produktionen till ca 140 kton vardera. Importen av maskinglas uppgick till ca 28 kton är 1970, nådde en topp 1973 med 37 kton och minskade ull ca 24 kton för 1979. Imponen av floatglas mer än fyrdubb-

lades mellan 1970— 1975 (från 6 kton till 27 kton). Åren 1976 och 1977 sjönk

floatglasimporten kraftigt ned till 15 kton (PFAB:s etablering) medan preliminära siffror för 1979 visar en fördubbling av volymen. Exporten av

planglas var helt marginell under början av perioden. Först 1976 då PFAB

startade sin floatglastillverkning ökade exportvolymen lavinartat. från 31

kton 1976 till 142 kton 1979.

I produktionen uppgick saluvärdet för maskinglas tavsalukvantiteten). floatglas och bearbetat planglas 1978 till ca 310 mkr. Därutöver tillverkades ca 5 kton maskinglas som levererades internt där uppgift över saluvärdet saknas. Importen för planglasindustrin uppgick samma år till ca 113 mkr medan exporten var drygt 210 mkr.

I Danmark startade tillverkningen av maskinglas vid Korsörarläggningen 1969. Produktionsvolymen har under perioden 1970-78. bortsett från

några få år, varit relativt stabil på en nivå omkring 50 kton årligen. Bäde

import- och exportkvantiteterna visar på ett livligt handelsutbyte. Importen av maskinglas sjönk från 21 kton 1970 till 8 kton 1979 medan floatglas-

importen ökade från 2 kton 1970 till 48 kton 1979. Exporten av maskinglas har under åren 1971-77 varierat omkring en nivå på 35 kton årligen. 1978

ökade exportvolymen av maskinglas (till 46 kton) och då främst till Italien,

Sverige och Storbritannien. 1979 års preliminära siffror visar samma vo-

lym.

Produktionen av maskinglas i Finland uppgick 1970 till ca 45 kton, sjönk till 37 kton åren 1973 och 1974 och ökade återigen till 45 kton 1975 och 1976. Under 1977 sjönk produktionen återigen ner till ca 40 kton för att öka

(enligt preliminära siffror) till ca 50 kton för år 1978, Importen av maskin-

glas har, med undantag av 1974 (15 ktom, varit ganska liten. omkring 4 kton. Importen av floatglas har däremot ökat kraftigt från I kton år 1970 till knappt 40 kton för 1979. Exporten av maskinglas har varierat kraftigt under perioden. Ären 1970-73 uppgick exportvolymen till ca 10 kton årligen. År 1974 sjönk volymen till I kton för att år 1975 åter uppgå till drygt 10 kton. En kraftig ökning av exportkvantiteten skedde även under

1976 till 32 kton men under de tre därpå följande åren har exportvolymen uppgått till en nivå på omkring 23 kton årligen.

I Norge har det under åren 1970 till 1975 tillverkats omkring 10 kton maskinglas årligen. För 1976 och 1977 har inga produktionssiffror varit

tillgängliga. Sistnämnda år, 1977, släcktes vannan i Drammen och ma-

skinglastillverkningen upphörde. Importen av maskinglas har under peri-

oden varierat mellan 8—-10 kton årligen bortsett från 1973 och 1974 då volymen uppgick till 17 respektive 13 kton. Importen av floatglas var

4 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 89

Prop. 1980/81: 89 S0

obetydlig i början av 1970-talet (ca 2 kton). Frän 1975 och de därpå följande ären ökade floatglasimporten kraftigt för att 1977—79 uppgä till ca 40 kton årligen. Exporten av maskinglas har i Norge varit helt obetydlig.

Under första hälften av 1970-talet producerades totalt omkring 150 kton maskinglas årligen i de nordiska länderna. 1975 sjönk produktionen till omkring 140 kton och 1978 producerades ca 110 kton. Produktionen av floatglas uppgick till ca 50 kton 1976 och drygt 145 kton 1978. Utrikeshandeln mellan de enskilda länderna i Norden och Västeuropa har under hela 1970-talet varit intensiv.

Vid Emmaboda Glasverk AB, numera Emmaboda Glas AB (EGAB).

tillverkades maskinglas t.o.m. 1978. Därutöver bedrevs och bedrivs I dag tillverkning av isolerrutor och andra glasprodukter samt grossistverksamhet. Genomsnittligt antal anställda uppgick 1970 tll 532 personer, ökade till 685 personer år 1974 och 1978 uppgick antalet i Emmaboda till 570

personer.

Vid Pilkington Floatglas AB tillverkas enbart floatglas och antalet an-

ställda uppgår till knappt 400 personer.

Isolerrutetillverkning bedrivs av såväl fristående isolerruteföretag som

av grossister, snickerifabriker (fönstertillverkare, husfabriker) och glas-

mästerier. Sveriges Planglasgrossisters förening består av 12 medlemsföre-

tag. I Snickerifabrikernas Riksförbund ingår ca 240 snickerifabriker som

tillverkar fönster i större eller mindre utsträckning. Sveriges Isolerruteproducenters Förening bildades 1979 och består av 16 medlemsföretag. Glasmäåsteriförbundet omfattar ca 600 medlemmar. Dessa avnämare är i mänga

fall integrerade med varandra. Exempetvis tillverkar EGAB f.n. isolerru-

tor och bedriver grossistverksamhet medan man tidigare även producerade maskinglas. Ett flertal grossister har egen isolerrutetillverkning, vissa husfabriker har egen fönstertillverkning och/eller isolerrutetillverkning.

Den tekniska utvecklingen och forskningen bedrivs inom planglasindustrin i hög utsträckning vid stora centrala forskningscentra. Saint-Gobainkoncernen har tre centra; utanför Aachen, Paris och Lyon. PB har ett center vid St. Helens i Storbritannien. Utvecklingsarbetet inriktas på att utveckla och förbättra floatglasmetoden dels med avseende på processtek-

niken och dels på att få fram metoder att belägga glasytan så att värmeutstrålningen från insidan till den yttre luften minskas.

Isolerrutetillverkning

Efter isolerrutans introduktion i Norden under 1960-talet har dess användning starkt ökat. 1978 bedömdes isolerrutans marknadsandel uppgå

till ca 70 procent i Sverige medan den exempelvis i Danmark och i Norge var betydligt högre (närmare 100 procent).

Den klassiska isolerrutan består av två glasskivor åtskilda av ett slutet luftmellanrum. I samband med 1970-talets ökade krav på energihushällning har treglas-rutor utvecklats.

si

Isolerrutan kan förseglas på oltka sätt. Genom att:

— löda fast metallband

— smälta samman glasets kanter

= ”"fimma” med speciella fogmassor.

"Tillverkningen kan ske både manuellt och maskinellt. Det räder en bred enighet om att några större stordriftsfördelar inte uppnås vid produktionsprocessen.

I Sverige finns det relativt få isolerruteproducenter, ca 20 företag. I Finland och Norge uppgår antalet företag till 30 respektive 35. I Danmark däremot finns inte mindre än ca 85 företag som tillverkar isolerrutor.

Den totala produktionen av isolerrutor i Norden beräknas 1978 ha uppgått till ca 5,8 miljoner m”, mätt i tvåglas-isolerrutor (vilket motsvarar knappt 120 kton). Därav svarade Danmark för ca 2,2 miljoner. Norge 1.7 miljoner, Sverige 1,3 miljoner och Finland 0,6 miljoner m”.

Gemensamnt för de nordiska länderna är att stora delar av produktionen är koncentrerad till några få företag. Saint-Gobain kontrollerar ca 1/4 av den norska marknaden genom A/S Drammens Glassverk och hälften av den svenska marknaden genom Emmaboda Glas AB. I Danmark domineras marknaden av ett par större företag utanför Saint-Gobain- och Pilkingtonkoncernerna. I Finland är Pilkingtonkoncernen representerad genom isolerrutetillverkning vid Lahtis Glasbruk AB.

Utrikeshandeln är. bortsett från Danmark, inriktad mot samhandel mellan de nordiska länderna.

Den svenska importen ökade under scnare delen av 1970-talet och uppgick 1979 till 9,3 kton. Drygt 90 procent kom från de övriga nordiska länderna; Danmark 3,3 kton, Norge 3 kton och Finland 2,6 kton. Exporten från Sverige har minskat från 3,2 kton 1970 till 0,5 kton är 1979.

Danmarks import minskade från 15 kton 1970 till knappt 2 kton 1979. Importandelen, mätt i volym, från de övriga nordiska länderna uppgick 1979 till ca 35 procent. Den danska exporten har ökat från 0,4 kton 1970 till 6.1 kton 1979. Av exporten gick 2,8 kton till Sverige medan resten Ilevererades till Västtyskland, Frankrike - Monaco och Storbritannien.

Den finländska importen har under hela 1970-talet varit obetydlig. För exporten gäller samma förhållande 1970-75. De senaste ären, 1978 och 1979, har dock exporten uppgått till 2,2 respektive 3.0 kton, vilka har levererats till Sverige och Norge.

Norges import sjönk från 10,2 kton 1970 tll I kton 1979. Exporten var obetydlig i början av 1970-talet medan den ökade under slutet för att 1979

uppgå till ca 3 kton, vilken huvudsakligen gick till Sverige.

Den tekniska utvecklingen av isolerrutor är inne i ett mycket aktivt skede hos de enskilda företagen samtidigt som de svenska myndigheterna och företagen diskuterar och gemensamt söker utarbeta regler för typgodkännande och tillverkningskontroll.

Prop. 1980/81: 89 52

Efterfrägeutveckling

Den framtida efterfrågan på fönster, tsolerrutor och planglas i Sverige bestäms i huvudsak utifrån byggandets utveckling, dels nybyggnation och dess fördelning på smähus respektive flerfamiljshus, dels på ROT'-sektorns utveckling och dels marknadsutveckhlingen för isolerrutor.

Med utgängspunkt från 1978 års förbrukning av fönster och därtill höran-

de råglasbehov har tre alternativ över efterfrågeutvecklingen för planglas beräknats. Alternativen har skilda antaganden vad gäller nvbyggnationen.

dess fördelning på småhus och flerfamiljshus samt ROT-sektorns utveck-

ling. Räglasbehovet beräknas öka med 9,9 procent, 20.7 procent eller 36,8 procent totalt fram till 1985. Ett tekniskt genombrott i isolerrutetillverkningen mot dubbelrutor med beläggning skulle dock kunna leda till en minskning av efterfrågan på råglas. Råglasbehovet beräknas i de olika

alternativen då minska med 4,7 procent. öka med 4,7 procent eller med

18.6 procent.

2.2 Slutsatser och rekommendationer

Utredningens slutsäåtser och rekommendationer baseras på en problemanalys i kapitel 6. I kapitlet analyseras företagsstrategier och samhälleliga aspekter inom planglasindustrin och isolerrutebranschen. Följande slutsatser har dragits i analysen.

I Planglasindustrin A Företagsstrategier 1. Floatglastekniken har slagit igenom och dominerar inom planglastill-

verkningen. Sannolikt kommer de kvarvarande maskinglasverken,

t.ex. de i Lahtis och Korsör, att få svårigheter att överleva.

ta PB:s patent på floattekniken löper ut i början av 1980-talet. varigenom

konkurrensen mellan glastillverkarna kan ske på likvärdiga villkor.

3. Någon ny, revolutionerande tillverkningsteknik, är inte känd. Den tekniska utvecklingen inriktas på att utveckla och förbättra floatmetoden,

dels med avseende på slutprodukten (beläggningar m. m.) och dels med

avseende på processtekniken tenergibesparingar m. m.). 4. Någon konkurrensbegränsande samverkan mellan företagen eller domi-

nans av ett enda företag har ej kunnat konstateras. Ett fåtal företag.

varav PB och Saint-Gobain dominerar, konkurrerar med varandra på en

oligopolitisk marknad. De övervakas av olika länders samt EG:s kar-

tellmyndigheter.

tor m. m. samt av distributionen växer i betydelse som ett led i kampen

om marknadsandelar.

! ROT-sektorn = reparation, ombyggnad och tillbyggnad.

Prop. 1980/81: 89 53

B Samhälleliga aspekter

1. Genom etableringen av ett floatverk it Halmstad har ett modernt planglasverk lokaliserats till Norden. Konkurrenskraften för nordisk glasindustri har därigenom stärkts. Cirka 400 nya arbetsullfällen har tillkommit. to . Maskinglasverken i Emmaboda och Drammen har nedlagts. De nepa-

tiva effekterna på sysselsättningen har motverkats genom vidareut-

nettominskning av sysselsättningen har skett. - Under de närmaste åren är det sannolikt att maskinglasverken i Korsör och Lahtis läggs ner. Sysselsättningsproblemen vid en nedläggning kommer dock inte att bli lika framträdande som de hotade bli i Emmaboda. . Forskning och proauktutveckling sker i huvudsak inom de multinationella företagens centrala forsknings- och produktutvecklingsavdelningar. I de lokala enheterna i Norden förekommer en del utvecklingsarbete inom vidareförädlingen. Glasforskningsinstitutet i Växjö sysslar myc-

ket litet med problem inom planglasindustrin.

- Med undantag för visst tullskydd för den finska maskinglasindustrin har

inga statliga stödåtgärder vidtagits i samband med genomförda struktur-

skett och överenskommelser om sysselsättningsgarantier förekommit i samband med tillstånd om nyetableringar för företagsförvärv.

IH Isolerrute- och fönstertillverkning A Företagsstrategier 1. Annat material som ersättning för glas i fönstret, t.ex. plast, är att räkna med endast i mindre utsträckning och för speciella ändamål. Glaset är i stort sett ohotat. ta Den i Sverige förhärskande 3 mm-rutan får ökad konkurrens från 4 mm-rutan som dominerar i Norge samt i länder utanför Norden. 3. 3-glasfönster är standard i nya hus och i äldre hus i takt med att fönster byts ut. 4. 2-glasisolerruta med en ruta belagd på innersidan kan uppfylla nuvarande norm för k-värde men torde inte slå ut 3-glasfönstret med tanke på sänkta k-värden som en fortsatt reell energiprishöjning sannolikt kommer att leda till. 5. En ökad samverkan och integration mellan fönsterglas- och fönster-

tillverkare har ägt rum och kan förväntas fortsätta.

6. Tekniken för beläggning av glasrutan, gasfyllning samt försegling av rutorna är under utveckling.

7. Nya produkter lanseras som underlättar användandet av underhållsfritt material såsom plast och aluminium i bågar och karmar. Detta kan

medföra en ökad integration av tillverkningen av isolerruta och föns-

ter.

8. Fönsterglastillverkning kan karakteriseras som en småskaleindustri.

Tillverkningstekniken är enkel och kapitalbehovet litet. Närhetsförde-

Järna I distributionen är stora. Mer sofistikerade produkter enligt (7)

kan dock ge större företag konkurrensfördelar. 9. Marknaden karakteriseras av konkurrens meltan mänga företag. Han-

deln mellan de nordiska länderna är fri men en begränsande faktor är

svårigheter med transport på längre avstånd.

10. Samråd och information myndigheterna emellan i de nordiska län-

derna förekommer. Däremot har man ännu inte utformat gemensamma

normer och regler för typgodkännande m. m.

B Samhälleliga aspekter

I. Konkurrensen sker mellan ett stort antal företag som föranlett många

nedläggningar och en betydande rationalisering. Priserna på isolerrutor

har ökat långsammare än för byggmaterial i övrigt. Lönsamheten har

tidvis varit mycket låg.

2. Produktionen av fönsterglas tenkelglas och isolerrutor) har i stort sett

varit stabil medan sysselsättningen minskat. Även i fortsättningen för-

väntas en liknande utveckling för såväl produktion som sysselsättning.

Säväl Emmaboda kommun som Emmaboda Glas AB:s verksamhet i

Emmaboda är särskilt sårbar genom EGAB:s stora andel av sysselsätt-

ningen på orten.

' . I samtliga nordiska länder har regtonalpolitiskt stöd utgått till isolerrute-

tillverkare. Överkapacitet har uppkommit delvis som en följd härav.

4. Produktutveckling har intensifierats inom företagen säsom en följd av

konkurrensen samt av avnämarnas och myndigheternas ökade krav på

funktionsnivån.

An . Ökat samarbete mellan företagen och myndigheterna samt mellan myn-

digheterna i de nordiska länderna vad gäller typgodkännande och kon-

trollprocedurer har konstaterats.

Utifrån analysen och slutsatserna har följande REKOMMENDATIO- NER lämnats i kapitel 6.

I planglasindustrin

Omstruktureringen av planglasindustrin är för svenskt vidkommande kilar för överblickbar tid. För Danmarks och Finlands del återstår dock omstruktureringar som kan bli aktuella under de närmaste åren. De förslag till åtgärder i form av främst gemensam nordisk planering av planglasindustrin har växt fram ur händelserna i Emmaboda i samband med omstruk-

tureringen av glastillverkningen och de problem dessa förde med sig för de

anställda och för kommunen. Såväl facket som kommunen kämpade länge härt för att bevara planglastillverkningen i Emmaboda, i första hand genom att bygga ett floatverk därstädes, i andra hand, då PB etablerade i Halm-

stad, genom att uppskjuta en släckning av maskinglasvannorna. Facket

Prop. 1980/81: 89 55

har. som försvarslinje två, sedan det stätt klart att maskinglasverket trots protester skulle nedläggas, hävdat att Saint-Gobam skulle uppfylla sin sysselsättningsgaranti genom att upptaga tillverkning av nya produkter. Såsom redan skildrats har detta också skett, dock icke i den utsträckning att sysselsättningen helt kunnat vidmakthållas I glasföretaget.

En planering på nordisk basis av planglasindustrin vad avser etableringar. sysselsättning. produktutveckling m.m. skulle förutsätta ett överförande av äganderätten till existerande och framtida planglasverk till de nordiska staterna. Det kan nämligen på goda grunder förutsättas att de multinationella företag som nu äger och driver planglasverk i Norden inte

kommer att acceptera att ansvaret för planeringen överföres till de nordis-

ka stalerna, om inte dessa sumtidigt förvärvar äganderätten till företagen.

Såsom framgått av den genomförda analysen av branschens teknologiska status, internationella karaktär och konkurrensförhällanden finns därför inga motiv eller förutsättningar för upprättande av en samlad plan för de nordiska ländernas insatser inom planglastillverkningen innefattande genomförandet av en gemensam nordisk industriplanering.

Glasframställning och vidareförädling av glas — planglas, emballageglas och manuellt glas — har betydande omfattning 1 de nordiska länderna. Säväl grundforskning som tillämpad forskning och produktutveckling inom det glaskeramiska området har därför betydelse för dessa industrier. Såsom redovisats I problemanalysen om planglastillverkningen finns däremot inte anledning att föreslå någon speciell satsning på forskning och produktutveckling med avseende på processerna för framställning av planglas.

IH Isolerrute- och fönstertillverkning

fortsättningsvis äga rum inom itsolerrutebranschen i samtliga nordiska

länder. Detta beror på den snabba utvecklingen av nya produkter kombi-

nerad med en stagnerande marknad. Det är svårt att förutsäga hur dessa

förändringar kommer att påverka enskilda företag och regioner. Uppen-

bart är dock att isolerrutetillverkningen i Emmaboda är speciellt sårbar och därmed intar en särställning beroende på dess stora betydelse för

sysselsättningen på orten.

Strukturförändringarna påskyndas av rådande överkapacitet som hotar att öka. Det finns med hänsyn härtill anledning att särskilt noga beakta det regionalpolitiska stödets sekundära effekter för företag i andra regioner.

Sålunda är det uppenbart att ett nytt ”Emmabodaproblem"”” kan återuppstå om lokaliseringsstöd ges till konkurrerande företag. Stark återhållsamhet

bör därför iakttagas med lokaliseringsstöd i denna bransch.

Av stor betydelse för branschens utveckling är åtgärder för att skapa

enhetliga regler för typgodkännande av produkterna och system för pro-

duktionskontrolt. Det arbete som nu inletts på detta område inom Nordiska kommittén för byggbestämmelser (NKB) — ett samarbetsorgan för de

fem olika ländernas centrala byggmyndigheter — går ut på att förbättra samordningen av byggbestämmelser i Norden. Ett mera allmänt införande av typgodkännanden och produktionskontroll — som detta arbete åsyftar = skulle underlätta utveckling och marknadsföring av åndamälsenliga produkter. Enhetliga normer och bedömningsgrunder i de nordiska län-

derna skulle dessutom främja handeln och konkurrensen mellan företagen samt gemensam forskning och utveckling inom Norden. Önskvärt är att

NK B:s verksamhet intensifieras inom detta område för att uppnå snabba resultat.

Prop. 1980/81: 89 57

Bilaga 3

SIND PM 1980: 12 Emballageglasindustrin — en förstudie

Sammanfattning

Starkt koncentrerat ger förstudien ett antal utgångspunkter som är väsentliga för en bedömning av svensk emballageglasindustri. — En svag emballagemarknadsutveckling kan förväntas. I förening med

konkurrens från andra förpackningsmaterial resulterar detta i en minsk-

ning av efterfrågan efter emballageglas i Sverige.

— Importen fortsätter att ta ytterligare andelar. Dock i relativt längsam

takt. Transportkostnaderna utgör I viss utsträckning ett skydd för hem-

maproduktionen. — Nuvarande höga exportvolymer av tomma förpackningar är svära att

behålla. Det befarade bortfallet kan sannolikt delvis kompenseras med

export av fyllda förpackningar (dryckesförpackningar). — En utvärdering av de under 1979 inledda satsningarna på fyllda förpack-

ningar kan göras först under slutet av 1980.

— 1980 är kapacitetsutnyttjandet gott — SIND:s kalkyler visar

att redan 1982 saknas enligt huvudalternativet beläggning för 70 miljoner

förpackningar, d.v.s. ca 1,5 produktionslinje, eller 90-100 personer.

Även det optimistiska alternativet ger ett överskott på personal i stor-

leksordningen 20—30 personer.

— PEÅM har i företaget expansiva produkter som delvis bör kunna kompen-

sera för neddragningar 1 de svenska glasbruken.

- PLIM:s glasbruk är inte kortsiktigt hotande på företagsekonomiska

grunder.

Förslag

SIND:s prognoser över efterfrågan efter svenskt emballageglas fram titl 1985 visar på en fortsatt vikande marknad. ”Nya” dryckesförpackningar kan under vissa förutsättningar begränsa nedgången men det är ännu för tidigt att bedöma effekterna.

Den s.k. återflaskan är en produkt som om den införs för vin- och

spritförpackningar skulle höja efterfrägenivån med omkring 25 procent (räknat på prognosen för 1985). Äterflaskan kan dock av flera skäl sanno-

likt inte bli aktuell före 1985, varför den av SIND prognostiserade överkapaciteten (enligt huvudprognosen nära 120 miljoner förpackningar 1985) kvarstår under perioden, oavsett om återglas införs eller inte. Enligt prognosen resulterar detta i ett minskat personalbehov 1985 på 125 till 180

personer.

Industriverket finner i den genomförda förstudien att den vikande efterfrågan efter emballageglas inte kan ses isolerat som ett emballageglasproblem. Emballageglaset är för de flesta ändamål en av flera alternativa förpackningsmaterial. Glaset konkurrerar med exempelvis emballage av bleckplåt, aluminium. plast och papper. Det är säledes inte särskilt meningsfullt att genomföra partiella studier och föreslå atgärder på delområden utan att beakta substitutsforhällandena.

Emballageglas tillverkas vid PEM:s glasbruk i Hammar och Limmared.

I dessa orter är glasbruken de enda arbetsplatserna av betydelse. Alternativa sysselsättningsmöjligheter inom pendlingsavstånd är få. Detta gäller speciellt Limmared som ligger i Sjuhäradsbygden. Sysselsättningsneddragningar får därför negativa återverkningar i de berörda orternas lokala arbetsmarknader. Till emballageglasprobiemet är således också knutet ett

bruksortsproblem.

Mot denna bakgrund föreslår industriverket att föreliggande förstudie följs upp av en bredare utredning på emballageområdet. Därvid bör konsckvenserna för emballageindustrin av eventuellt förändrade styrmedel" på

dryckesförpackningsområdet särskilt beaktas.

I den föreslagna utredningen bör vidare de regionala konsekvenserna av omstruktureringar i emballagebranschen belysas.

+ Jordbruksdepartementet har uppdragit åt särskild utredare att överväga frågor om återvinning av vissa dryckesförpackningar.

Bilaga 4

SIND PM 1980: 22

Manuella glasbruk i strukturomvandling: Forskning och utveckling

Sammanfattning

Den svenska glasindustrin bedriver tillsammans med den nordiska glas-

industrin gemensam glasforskning inom Stiftelsen Glasforskning och dess underorgan.

Antalet forskare är ett femtontal och den ärliga budgeten omsluter omkring 3 miljoner kronor. Personalens kompetens är kvalificerad och utrustningen är högklassig.

Verksamheten finansieras dels av medlemsavgifter från branschens olika företag och dels genom bidrag från Styrelsen för Teknisk Utveckling

(STU). Bidraget från STU regleras i ett flerärigt avtal som styr forskning-

ens inriktning inom ett ramprogram. Knappt en tredjedel av verksamheten är uppdragsforskning som drivs med kommerstell inriktning.

Glasindustrin har ej utnyttjat sina möjligheter att styra forskningens inriktning. Detta här i stor utsträckning lämnats åt forskarna själva. Bland annat till följd av glasindustrins bristande styrning av forskningen har ett visst främlingsskap uppstått mellan Glasforskningsinstitutet och glasindustrin.

De svenska manuella glasbrukens egen FoU-verksamhet är mycket be-

gränsad. Egentliga FoU-insatser görs i huvudsak endast vid de bägge stora

flerbruksföretagen. Insatserna inriktas främst på att öka produktiviteten. Behovet av FoU-insatser är dock stort.

Den manuella glasindustrin tror för egen del att nyttan av grundforskning inom glasområdet är begränsad. Även en betydande ökning av grundkunskapen inom glas skulle, menar företrädarna för den manuella glasindustrin, inte innebära något väsentligt bidrag till den industriella utvecklingen för den manuella glasindustrin.

En jämförelse har gjorts med branschforskningen inom den keramiska industrin. Denna bransch omfattar ett färre antal relativt stora företag. Företagens egna tekniska kompetens är mer utvecklad. Samarbetet mellan företagen vad gäller teknisk utveckling är mer öppen.

De olika företagen är direkt engagerade i branschforskningen och styr forskningsinsatserna i enlighet med deras egna intressen.

En summarisk undersökning har gjorts om den västtyska glasforskningens organisation. Till skillnad från vad som gäller i Sverige är branschforskningsinstitutets egna forskningsresurser mycket begränsade.

Branschforskningsinstitutet arbetar främst med att organisera forskningsprojekt. Själva forskningsinsatserna genomförs av institutioner knutna till högskolor och universitet eller privata företag. Något offentligt

Prop. 1980/81: 89 60

stöd till ramförskning förekommer ej. Allt offentligt stöd inriktas på bestämda projekt. Stor vikt läggs på att projekten är förankrade i de enskilda företagen och på att uppgjorda tidsplaner infrias. Nägon ambition att bygga

upp egna forskningsresurser finns sålunda ej.

Det sammanfattande intrycket för utredarna är: — Glasforskningsinstitutet måste sträva efter att engagera glasindustrin i sina forskningsprojekt. Insatserna av karaktären grundforskning bör begränsas ytterligare till förmån för mera jordnära projekt. —- Glasindustrin måste själv hårdare engagera sig i styrningen av Glasforskningsinstitutet. - Glasforskningsinstitutet bör öka sina internationella kontakter och dra

bättre fördel av de forskningsresultat som där uppnås.

—- Ökade anslag till branschgemensamma forskningsinsatser leder ej med

nuvarande arbetssätt till att FoU-insatserna inom den manuella glas-

industrin gagnas. STU:s egna insatser ligger dock utanför detta omdömes räckvidd. - Allmänt borde Glasforskningsinstitutet i valet mellan att bygga upp egna forskningsresurser och att externt upphandla forskningsinsatser till bestämda projekt i ökad utsträckning köpa forskningsinsatser utifrån. — Ett område bör dock tillföras nya resurser. Detta gäller teknisk fortbildning på alla nivåer inom företagen. Glasforskningsinstitutets egen personal skapar en värdefull resurs som bör användas till att genom utbildningsinsatser höja den tekniska kompetensen inom den manuella glasindustrin.

Industriverkets förslag

Den manuella glasindustrin behöver höja den tekniska kompetensen inom de enskilda företagen. Samtidigt är det väsentligt att en viss glasteknologisk forskning kan upprätthållas inom landet. Industriverket anser att nuvarande stöd från STU bör fortsätta i hittillsvarande former. Industriverket ser det som angeläget att stödja fortbildningen av teknisk

personal och driftspersonal inom den manuella glasindustrin. Denna fortbildningsverksamhet kan drivas av Glasforskningsinstitutet eller av fristående utbildningsinstitut. Industriverket anser att denna fortbildning bör

ges statligt stöd. Utbildningsinsatserna bör inriktas på främst följande personalgrupper:

— Tekniker — Förmän, verkmästare. operatörer, formgivare, marknadsförare

— Kvalificerade glasarbetare. Verkets konkreta förslag till branschstöd för treårsperioden 1981/82 till 1983/84 är följande:

Prop. 1980/81: 89 61

Verket föreslår att stöd för fortbildning av teknisk personal och driftspersonal inom den manuclla glasindustrin utgår med 0,5 Mkr per år under

treårsperioden. Angivna stöd föreslås förmedlat genom statens industri-

verk.

Totalt anslag för treårsperioden: 1,5 Mkr.

Prop. 1980/81: 89 62

Bilaga 5

Sammanställning av remissyttranden över rapporterna

(SIND 1980: 9)

Manuella glasbruk i strukturomvandling och

(SIND PM 1980: 22) om forskning och utveckling för

den manuella glasindustrin

1 Allmänna synpunkter på utredningens förslag till målsättning för branschens utveckling och statliga åtgärder under en treårsperiod

Ett antal remissinstanser, bl. a. länsstyrelser, de anställdas organisationer och nästan samtliga kommunala instanser, har starka invändningar mot statens industriverks (SIND:s) bedömningar och förslag och anser att

SIND borde ha redovisat åtgärder enligt det utvecklingsalternativ som stär

1 överensstämmelse med vad riksdagen uttalat sig för och som innebär

oförändrad sysselsättning i branschen.

Industrins centrala organisationer har principiella invändningar mot fort-

satt statligt stöd men är dock. liksom branschorganisationen Svenska

glasbruksföreningen, i huvudsak positiva till SIND:s förslag. Glasbruksföreningen anser dock de föreslagna resursinsatserna otillräckliga på vissa punkter.

Övriga myndigheter som yttrat sig i frågan är i huvudsak positiva till SIND:s förslag.

De remissinstanser som är negativa till SIND:s förslag i fråga om branschens utveckling anför i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utredningen har — — — gjort en allvarlig avvikelse från uppdraget som det formulerats av riksdagen där det klart sägs att nuvarande nivå i branschen bör behållas. — — — Branschmedlen framstår som otillräckliga om man menar allvar med att behålla branschen

på en livskraftig nivå. Länsstyrelsen ställer sig tveksam tull den klassning som görs av det fysiska tillståndet i byggnader och maskiner vid Reijmyrce glasbruk. Den är alltför ytlig och stämmer inte med verkligheten som är klart bättre än vad som framgår av bedömningen.

Tyngdpunkten bör ligga på insatser för att göra glasbruksföretagen konkurrenskraftiga. Reijmyre glasbruk är ensamt i Skandinavien med tillverkning av eldfast glas som används i en rad produkter där det ställs stora krav

på hållbarhet mot temperaturväxlingar och kemisk resistens. Produktionen

har stort värde från beredskapssynpunkt. Det materialtekniska området är under snabb utveckling. Det är naturligt att det strukturstöd som föreslås. inriktas bland annat på utveckling av Reijmyres produktion av eldfast glas.

Reijmyres produktion av hushålls- och prydnadsglas utgör ett nödvän-

digt komplement till produktionen av eldfast glas. Produktionen utgör

också förutsättningen för den omfattande turismen i Rejmyre. Nämnda samband gör att stora insatser bör göras för att bevara även denna produktion i Rejmyre.

I den män det vid beslut om fördelning av strukturstödet blir nödvändigt att välja mellan företag och glasbruksorter bör beaktas orten Rejmyres speciella förhållanden.

Beträffande Retjmyre är länsstyrelsens bestärnda uppfattning att det i

första hand är nödvändigt att finna förmer som gör det möjligt för bruket att fortsätta och förnya sin verksamhet. Bruket ligger isolerat från annan

glasindustri och kan av det skälet inte på samma sätt som småalandsbruken ingå I strukturändringen med inskränkningar och nedläggningar utan att de lokalt får mycket starkt negativa konsekvenser.

Länsstyrelsen I Kronobergs län: SIND anför en pessimistisk syn på

branschens framtid. Detta återspeglar sig i det förslag som SIND lägger

fram. Länsstyrelsen anser att SINP borde ha anvisat offensiva åtgärder

och då framför allt kraftfulla exportsatsningar. Först når ordentliga sats-

ningar har genomförts och utvärderats kan enligt länsstyrelsens mening

branschens framtida storlek diskuteras.

SIND behandlar strukturproblemen i huvudsak utifrån treårsperioden 1981/82—-1983/84. — — — Det är — — — en alltför kort tidsperiod när lång-

siktiga strukturproblem skall lösas.

Länsstyrelsen anser att SIND — — — borde ha redovisat alternativet om oförändrad sysselsättning med de åtgärder och kostnader som alternativet skulle innebära. Detta alternativ skulle då av remissinstanserna kunnat

vägas mot SIND:s alternativ om s.k. marknadsanpassad utveckling med branschstöd. — — — SIND har sålunda frångått riksdagens uppdrag att

utreda alternativet om oförändrad sysselsättning inom den manuella glasindustrin. — — — Med hänsyn till att SIND enligt länsstyrelsens mening inte föreslagit ett tillräckligt offensivt ätgärdsprogram för den manuella

glasindustrin, kan länsstyrelsen inte utan vidare acceptera en sådan ned-

skärning av branschen. En fortsatt kraftig minskning av antalet glasbruksarbetare i en region med svåra strukturproblem i andra branscher får oacceptabla konsekvenser för befolkningen i glasbrukskommunerna. Länsstyrelsen anser att SIND i första hand borde ha anvisat vägar för kraftfulla exportsatsningar. Eftersom exportansträngningar många gånger

ger resultat först efter ett par år. bör kompletterande ätgärder sättas in som

ger branschen möjligheter till andhämtning under den närmaste treårsperioden.

Det finns ett ömsesidigt starkt beroende mellan turism och glasindustri. Turismen har uppstått som en följd av glasbrukens existens och glasbruken är i hög grad beroende av en omfattande turism.

En nedskärning av den manuella glasindustrins produktionskapacitet

enligt SIND:s huvudalternativ kommer med all sannolikhet att innebära nedläggningar av mindre glasbruk och en koncentration av produktionen till de stora bruken. Enligt länsstyrelsens mening är en sådan utveckling

olycklig, eftersom "Glasriket" med dess stora och varierade utbud av glas liksom av intressanta bruks- och hantverksmiljöer härigenom får en mins-

kad attraktionskraft på turister. Detta får inte bara konsekvenser på turistnäringen i området. Rimligen bör även den för glasbruken så lönsamma och viktiga bodförsäljningen drabbas. Enligt utredningen ”Turism i Glasriket” (Högskolan i Kalmar) uppgick år 1978 antalet besökare vid glasbru-

ken i området tll ca 1,4 miljoner. Turismen beräknas totalt ge ett tillskott

på ca 700 arsarbetskrafter till sysselsättningen i de fyra glasbrukskommunerna. SEND hörde i sin totalbedömning av elasindustrin tagit hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan branschen och turistnärnmgen i området.

Eftersom den manuella gläsindustrin är så starkt geografiskt koncentrerad borde den samhällsekonomiska analysen tagit större hänsyn till

lokala och regionala aspekter med utgångspunkt från den analys som redovisas i den utredning som länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs

län genomfört "Regionala och lokala konsekvenser av förändringar inom

den manuella glasindustrin”. Bla. borde närmare ha beaktats att vid nedläggningar av glasbruk drabbas i första hand äldre och kvinnor inom ett

område med även i övrigt svåra sysselsättningsproblem.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Industriverkets förslag uppfyller inte riksdagens målsättning om en bevarad sysselsättning. bevarad konstnärlig kvalitet och konkurrenskraft. Industriverket bör därför omedelbart få i

uppdrag att skyndsamt utarbeta ett förslag ull branschstöd som uppfyller riksdagens målsättning. Länsstyrelsen anser — — — det vara — — — viktigt att slå vakt om de enskilda glaäsbruken och de enskilda glasbruksorterna. Det är en väsentlig

brist i industriverkets utredning att verket inte redovisar en konkret under-

sökning av förutsättningarna för att samtliga nu bestående glasbruk skall

kunna bibehållas som lönsamma företag för framtiden.

Länsstyrelsen bedömer möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen i

berörda glasbruksorter som mycket begränsade. Förutsättningarna att skapå nya arbetstillfällen inom pendlingsavstånd är något större men länssty-

relsen är tveksam till en sådan utveckling. Erfarenhetsmässigt leder pendling efter hand till utflyttning. särskilt av yngre personer. Detta leder i sin tur till en försämring av ortsbefolkningens äldersstruktur och som en följd härav en gradvis försvagning av underlaget för servicen på orten. För

mänga glasbruksorter är en minskad svsselsättning inom branschen ett

direkt hot mot ortens existens. Det skulle dessutom vara ett hårt slag mot strävandena att stödja utvecklingen i glesbygden och i de mindre samhällena. Till detta skall läggas att många av de anställda vid bruken är äldre

personer vilka vid en eventuell friställning skulle få mycket svärt att erhålla ny anställning.

Vidare vill tänsstyrelsen peka på att en fortsatt krympning av branschen

innebär en minskad rekryteringsbas. Den traditionella inriktningen mot

glasarbetaryrket försvinner på de orterna som drabbas av att glasbruket

läggs ner eller att verksamheten inskränks. Möjligheterna för kvarvarande

bruk att rekrytera yrkeskunniga arbetare minskar därför. Redan i dag är

det brist på kvalificerad personal.

Länsstyrelsen finner det beklagligt att industriverket även ser målet om en bevarad konstnärlig kvalitet helt utifrån konkurrenskraften. Länsstyrel-

sen vill för egen del framhålla att det är av mycket stort värde att den unika

kultur och miljö som inrymmes inom den manuella glasindustrin bibehålls.

— —- —- I detta sammanhang vill länsstyrelsen också peka på den betydelse

bevarad konsthantverkstradition har för områdets turistiska attraktivitet.

Det finns ett ömsesidigt starkt förhållande mellan turismen och glasindu-

strin. Turismen har uppstått som följd av glasbrukens existens och glasbru-

ken är i hög grad beroende av en omfattande turism. — — — Glasindustrins betydelse för turismen i området liksom kopplingen mellan turismen och den manuella glasindustrin har inte tillräckligt beaktats i förslaget.

Med hänsyn till den manuella glasindustrins särskilda roll som kulturbä-

Na 65 Prop. 1980/81 : 89

rare anser länsstyrelsen att det kulturellt/konstnärliga stödet bör ges större

utrymme. Smådrift och stordrift har behandlats i utredningen. — — — Länsstyrel-

sen anser att smådrift har fördelar från kommunal-, samhälls-, företagsekonomisk och social synpunkt samt rent allmänt från regionalpolitisk synpunkt. — — — Länsstyrelsen vill bestämt avvisa tankar på ytterligare fusioner i glasriket. Tidigare fusioner har enbart inneburit flera nedlagda glasbruk, minskad sysselsättning och förlorade marknadsandelar.

Reservation inom länsstyrelsen i Kalmar län: Ledamöterna Bengt Chris-

tersson, Tor Johansson. Anita Jonsson och Bernt Nilsson samt tjänstgörande suppleanterna Göran Adolfsson, Ingvar Gustavsson och Ove Lothsson reserverade sig mot länsstyrelsens yttrande i sin helhet till förmån för ett yttrande i enlighet med följande skrivning: ”Eänsstyrelsen finner det

mycket anmärkningsvärt att industriverket i sin utredning helt nonchalerat

riksdagens givna uppdrag och klart uttalade målsättning om att bevara den manuella glasbruksindustrins längsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga

kvalitet så att nuvarande sysselsättningsnivå kan bibehållas. Därför föreslår länsstyrelsen att industriverket omedelbart fär i uppdrag att skynd-

samt utarbeta ett förslag till branschstöd som uppfyller riksdagens målsätt-

ning.

Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaför-

bundet och Sveriges arbetsledareförbund: De fackliga organisationerna vill — — — som sin uppfattning framhålla, att den framlagda utredningen

präglas av en starkt defensiv syn. Vi hemställer till regering och riksdag att

avslå industriverkets förslag till förmån för den utvecklingslinje vi förordar. SIND har, trots de fackliga varningarna — och förslag till alternativlösningar — under utredningstiden, argumenterat sig fram till en avvecklings-

linje. — — — Till en del är resultatet en följd av att SIND inte ser det som möjligt att komma förbi de två stora ägarnas (Incentives och Upsala Ekebys) planer och motständ mot alla andra tankar. — — —- Därför blir också deras planer på en krympning av sysselsättningen och en upptrappning av ugnstekniken samt en traditionell mekanisering styrande för vad SIND kommer fram till. — — — Det är en avgörande brist i SIND:s utredning att man inte har haft förmåga att ställa sig utanför de stora arbetsgivarnas historiebeskrivning.

Utredningen har inte i erforderlig utsträckning beaktat de möjligheter till framtida struktur som grändar sig på att företagen gjorts skuldfria och sanerats med hänsyn till kapitalkostnaderna genom föreslaget utvecklingsbolag.

SIND gör, enligt de fackliga organisationerna, ett grundläggande fel när

man likställer en hög hantverksnivå med en ”"återgång till det vi lämnat”. SIND har härigenom intagit en passiv och osjälvständig hållning till de två

stora ägargrupperna genom att okritiskt acceptera dessas argumentering.

Från fackligt håll har vi klargjort att även en hantverksmässig karaktär på glasindustrin måste hävdas med hjälp av ny teknik, både i materialet och i

produktionen.

Möjligheten för svensk småglasindustri ligger i — som vi ser det — att branschen genom bibehåltande av hantverksmässigheten, förbättrad de-

sign och hög kvalitet ständigt måste hålla ett försprång gentemot konkurrensen utifrån. På detta sätt vänder man småskaligheten till en fördel i

S Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 89

stället för en nackdel. Detta är ett överlevnadsvillkor. då de länga serierna redan har erövrats av de stora europeiska glasbruken. Pe har också ett försteg genom mycket större hemmamarknader. Det bör vidare finnas utvecklingsmöjligheter för småpglasindustrin i Sverige genom ett samarbete att tekniskt utveckla upnstekniken och materialhanteringen utan att släppa på de olika glasbrukens oberoende från varandra. Nya glasmaterial och nya användningsomraden har inte diskuterats av

SIND.

Av naturliga skäl ger den mindre skalan fördelar I de små serierna där det är möjligt att tå ut ett pris som även skulle kunna täcka en arbetsintensiv produktion. SIND har inte utrett dessa möjligheter. Därför är det en ofullständig utredning. Som en sammanfattning av SIND:s förslag vill vi beteckna det som ”en marknadsanpassad avveckling med traditionellt branschstöd”. Det förslag vi förordat kunde med samma utredningsspråk betecknas som ”en marknadsanpassad utveckling med ett icketraditionellt bransehstöd”.

Landsorganisationen ti Sverige hänvisar för sin del ull det yttrande som

lämnats av Svenska fabriksarbetareförbundet m. 11.

Tjänstemännens centralorganisation: Industriverkets rapport har klart

visat att det är samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt motiverat att bibehålla och under en övergångstid utveckla branschstödet till den manuella glasindustrin. Denna har för närvarande en mycket stor betydelse för

sysselsättningen i de berörda kommunerna. TCO vill vidare starkt understryka att samtidigt som branschstödet genomföres måste initiativ tas för att skapa nya arbetstillfällen i de främst berörda delarna av Kronobergs och Kalmar län, Målsättningen bör därvid vara att skapa mer differentiera-

de lokala arbetsmarknader samtidigt som glasindustrin kan fortleva. Industriverkets utredning om den manuella glasindustrin illustrerar riskerna med det stora konsultberoende verket har. Detta har TCO varnat för i flera sammanhang. I den nu aktuella rapporten har utomstående konsulter ansvarat för bedömningarna på strategiskt viktiga områden. Industriverket är därför helt beroende av konsulternas bedömning när det gäller branschens framtidsmöjligheter. Den ganska pessimistiska svn utredningen har står i motsats till lokala fackliga organisätioners bedömning. Dessa menar — i enlighet med TCO:s mening — att en offensiv satsning från de berörda företagens sida skulle kunna hålla uppe sysselsättningen på nuvarande

nivå. Det är mycket otillfredsställande att industriverket inte har egen

branschkompetens. Konsulterna saknar ju i regel erfarenhet av industripo-

litikens mål och medel och kan därför lätt bli alltför påverkade av aktuella företagsekonomiska svårigheter.

Den manuella glasindustrins problem hänger också samman med ägar-

nas agerande. Industriverket har inte diskuterat hur man skall komma till

rätta med deras agerande utan endast hänvisat till detta som en restriktion. Enligt vad som kan bedömas ser ägargrupperingarna verksamheten i den manuella glasindustrin som en kapitalplacering. Ur facklig synpunkt är det ett krav att företagen drivs i syfte att trygga den långsiktiga sysselsättning-

en. TCO vill avslutningsvis erinra om att statsmakterna bestämt att målet

för branschen bör vara att bevara den långsiktiga konkurrenskraften och

Prop. 1980/81: 89 SS 67

konstnärliga kvaliteten så att nuvarande sysselsättningsnivå kan bibehäl-

las. Enhgt TCO:s uppfattning har utredningen ej framlagt förslag som gör

att målsättningen kan uppnås.

Emmaboda och Nybro kommuner: Aven — — — är det mycket anmärkningsvärt att industriverket ej har presenterat ett genomarbetat förslag i enlighet med närningsutskottets uttalade målsättning.

Industriverkets förslag har som utgångspunkt en beräknad överkapacitet på 50 milj. kr. Enligt vår uppfattning fär ej denna ”överkapacitet” tas till

intäkt för en reducering av antalet anställda, utan åtgärderna borde ha inriktats på hur denna ”överkapacitet” kan avsättas på marknaden.

Utredningen har ej tillräckligt beaktat turismens betydelse i området.

Glasbrukens bodförsäljning spelar en stor roll för glasbruken och utgör i sig en betydande turistattraktion. Glasriket beräknas ta emot ca I 500000

turistbesök per är. Det råder således ett ömsesidigt förhållande mellan

dagens turism i Glasriket och glasbruken. Turismen synes ha uppstått som

följd av glasbruken och glasbruken kan inte överleva utan en omfattande

turism. ”Turisttrycket” bedöms vara klart högre än vad området kan

svara för i fråga om Övernattningskapacitet. Utredningen borde därför

enligt vår mening föreslagit åtgärder som även inkluderar turistverksamheten. Vidare bör det undersökas om försäljning och ev. tillverkning av hantverksprodukter i andra material än glas i glasbruksorterna kan öka det turistiska värdet och därmed stimulera till ökad glasförsäljning.

Vi finner det mycket allvarligt att industriverket så ensidigt har betonat

målsättningen om konkurrenskraft. Vi befarar alt en ökad mekanisering innebär bl. a. att ”Glasriket” förlorar sin turistiska attraktion. Vilka turis-

ter vill komma till glasriket och sc på hur maskiner ”spottar” fram glas? Dessutom kan ej våra glasbruk konkurrera med de utländska på marknaden maskintillverkade glas, där stordriftens fördelar väger så tungt.

Föreslagna medel 40,5 milj. kr. är klart otillräckliga och avser en alltför

kort period, men föreslagna åtgärder bör verkstältas och kompletteras med

åtgärder som uppfyller näringsutskottets målsättningar.

Vi kräver att föreslagna medel 40,5 milj. kr. för branschstöd snarast beviljas och att industriverket omedelbart får i uppdrag att skyndsamt lägga förslag till branschstöd som uppfyller näringsutskottets målsättningar för branschen, dvs. bevarad sysselsättning, bevarad konstnärlig kvalitet och konkurrenskraft. Utredningen bör närmare granska förslag om . ökad export och marknadsföring

PJ . ökad bodförsäljning genom ex. turistbefrämjande åtgärder

13 . turismens betydelse i området

BB . Glasutveckling AB nn . att särskilt beakta konsekvenserna av minskad hantverksmässighet och sociala konsekvenser för bruksorterna.

Finspångs kommun: Medel bör — — — anvisas för branschens utveckling och inte som nu föreslagits — en temporär avveckling.

För Reijmyre glasbruks vidkommande innebär utredningen med förslag

till åtgärder en något verklighetsfrämmande bild. Av utredningen framgär

ej att Reijmyre glasbruk tillverkar eldfast glas. vilket är av stor betydelse

vid bedömning av brukets framtid. Det eldfasta glaset användes till laboratoriegias, behållare I mjölkningsanläggningar. luckglas t tvättmaskiner. luckglas i braskaminer och till andra produkter där det ställs stora krav på

hållbarhet mot temperaturväxlingar och kemisk resistens. — — — Reijmyre

är den ende tillverkaren i Skandinavien av eldfast glas och förbrukningen i Sverige kan uppskattas ha ett värde av ca 50 milj. kr per är, Om Reiimyres eldfasta glasproduktion skulle upphöra blev Sverige helt beroende av import och detta skulle medföra stora svärigheter ej minst I händelse av en avspärrning. Tillverkning av eldfast glas är betydligt mera komplicerad än av vanligt hushållsglas. För att få en tekniskt modern produktionsutrustning så att Reumyre kan konkurrera med utländska utlverkare och få en god lönsamhet krävs investeringar inom de närmaste aren på närmare 10 milj. kr. Reijmyre glasbruks företagsledning har meddelat att principbeslut fattats I bolagets styrelse om investeringar I en ny större smältvanna och produkttionsutrustning för eldrast glas på ca 10 milj. kr. Finspångs kommun vill därför understryka att det är av utomordentlig stor betydelse för sysselsättningen och kommunen i sin heihet att det föreslagna glasbruksstödet utformas så att erforderliga finansiella resurser ställs till Reiimyre glasbruks förfogande så att denna investering skall kunna genomföras. om inte koncernen har möjlighet att helt eller delvis finansiera denna. Sarskilt viktig är den hantverksmässiga prydnads- och hushällsglastillverkningen med tanke på det stora antal turister. ca 250000. som ärligen besöker glasbruket. Denna turism år inte enbart av stor betydelse för Reijmyre glasbruk utan utgör även ett betydelsefullt underlag för Rejmyres servicerörelser och den verksamhet som bedrivs av småhantverkare på orten.

Finspångs kommun har under de senaste aren gjort omfattande investe-

ringar i Rejmyre. främst då i ett nytt avloppsreningsverk för 4 milj. kr. I år

här päbörjats. I den kommunala bostadsstiftelsens regi. uppförande av

affärshus och radhus om 26 lägenheter till en beräknad kostnad av 12,5 milj. kr. Genom dessa stora satsningar har Finspångs kommun velat skapa de bästa samhälleliga förutsättningar för en gynnsam utveckling av Reljmyre glasbruk. och Östergötlands läns landsting har tillsammans med kommunen uppfört kombinerat sjukhem och älderdomshem. Dessutom finns det i Rejmyre apotek, försäkringskassa och bank.

Lessebo kommun: Det är uppenbart att utredningen inte mer än i ringa omfattning följt — —- — direktiv eller målsättningar — — —. Särskilt vad avser sysselsältningsmålsättningen har avgörande avsteg gjorts. Lessebo kommun tvingas således konstatera att utredningsuppdraget inte fullföljts. De uppgifter som lämnas för 1977 och 1978 är sannolikt inte representa-

tiva för den ekonomiska situationen för branschen som helhet. — — — 1977

och 1978 förelåg inkörningsproblem av vannorna i Kosta och Orrefors. — — — Ett längre tidsperspektiv maste anläggas för att ge en mer rättvisande bild härvidlag.

I utredningen anges att det ej kan påvisas att smådrift eller stordrift ger

klara för- eller nackdelar för ett företag. Enligt kommunens äsikt talar mycket för att de små enheterna kan hävda sig mycket väl.

Den samhällsekonomiska analysen tar inte sin utgångspunkt i de specifika problem vilka är karaktäristiska för glasbrukskommunerna, varför de negativa effekterna av förlust av arbetstillfällen kraftigt underskattas. Möj-

ligheterna till alternativ sysselsättning fär) överdrivna. Kommunen anser att stöd till exportbefrämjande åtgärder bör utgä i betydligt större omfattning. En mångdubblering av exportstödet förefaller rimligt. Likaså är det föreslagna regionalpolitiska stödet om 10 milj. kr. satt I relation tll föranstaltad svsselsättningsminskning helt otillräckligt.

Lessebo kommun tolkar denna brist på konstruktiva förslag utanför bidragsflöran söm ett uttryck för uppgivenhet och pessimism.

Kommunen finner följande faktorer tala för ett bibehållande av den sysselsättningsnivå som rådde i mars 1979. I. Exportökning genom systematisk hearbetning av närmarknader och USA i gemensamt exportbolag. 2. Stärkt ställning på hemmamarknaden genom importrestriktioner frän öststaterna. Begreppet "svensk design” förbehålls produkter producerade inom landet. 3. Utbildningen stärks. Yrkesteknisk högskoleutbildning. 4. Planerade turistsatsningar i Glasriket ger ökat tillskott.

5. Statliga exportlånegarantier och andra bidrag/lån under ett övergångs-

skede. 6. En ytterligare reducering av branschen kan få till följd att exportsatsningar och personalrekrytering försvåras. Bodförsäljningen minskar genom försämrad turistisk attraktionskraft.

Lessebo kommun anser att branschen ur dimensioneringssyvnpunkt nätt

sin miniminivå vid tiden för riksdagens beslut 1979 vad avser möjligheterna

till kraftfulla exportsatsningar. personalrekryteringen och turism. Ytterligare nedskärningar kan därför på sikt hota den manuella glasindustrins överlevnad.

Uppvidinge kommun: Enligt Uppvidinge kommun har industriverket frångått direktiven och i stället presenterat ett förslag om marknadsanpassad utveckling med branschstöd vilket under den kommande treårsperioden sannolikt kommer att medföra en reducering med 360 arbetstillfällen inom näringen. Kommunen anser att industriverket borde utrett och presenterat olika alternativ för att bibehålla glasindustrin i nuvarande omfattning och kostnader härför.

Den i utredningen nämnda kvinnliga arbetskraften mäste ses som ett argument att satsa på befintlig glasindustri inom kommunen då det är svärt att skapa alternativ sysselsättning för denna arbetskraft. När det gäller den äldre arbetskraften är glasindustrins tillverkning sådan att erfarenhet och rutin är mycket avgörande. medan det däremot föreligger svårigheter att skapa alternativa sysselsättningar även för dessa.

Bodförsäljningen utgör — —- — en betydelsefull del av glasbrukens försäljning och så länge den manuella glasindustrin kan bibehållas i nuvarande omfattning och även bibehålla sin hantverksmässiga och konstnärliga standard kommer säkert glasbruken och turismen att ha en mycket stor ömsesidig betydelse för varandra.

För att, utöver industriverkets förslag. underlätta för branschen föreslär — — —- Uppvidinge kommun följande stödinsatser:

. Branschstöd motsvarande TEKO-stödet för äldre arbetskraft. . Utökade lån och bidrag till energibesparande åtgärder.

'ötts . Stöd även till de mindre glasbruken för avhjälpande av de miljöproblem

som finns inom branschen.

De remissinstanser som är positiva till eller inte har några erinringar mot det utvecklingsalternativ for branschen som SIND förordar anför i huvudsak följande.

Kommerskollegium: Den bild SIND:s utredning ger av situationen för den svenska manuella glasindustrin (närmast hushålls- och prydnadsglas)

Prop. 1980/81: 89 70

tyder på att branschens tillväxtmöjligheter i reala termer är starkt begrän-

sade. Det föreligger vidare en icke obetydlig överkapacitet inom branschen

i förhållande till efterfrågan på företagens produkter. För att motverka kostnadsstegringen ställs samtidigt krav på betydande eftektivitetshöjande insatser. Den av riksdagen uppställda målsättningen om en oförändrad sysselsättningsnivå torde mot den bakgrunden vara svår att tillgodose.

Sverige har på det handelspolitiska planet iklätt sig en rad förpliktelser

vad gäller statliga stödåtgärder. Dessa förpliktelser tar sig främst uttryck i

bestämmelser inom ramen för GATT och EFTA-konvention samt genom våra frihandelsavtal med EG. Därutöver har OECD-länderna (inkl. Sverige) antagit vissa rekommendationer om hur selektivt statsstöd bör vara utformat.

Enligt GATT:s artikel XV1 är för andra varor än vissa råvaror export-

subventioner förbjudna. Den i GATT nyligen överenskomna s.k. subventionskoden vilken utgör en tolkning av bl.a. nämnda artikel innehåller en illustrativ lista över sådana förbjudna exportsubventioner. Andra subventionsformer än renodlade exportsubventioner är i och för sig inte förbjudna

enligt subventionskoden. Dock har andra länder rätt att vidta motåtgärder

om sådan subventionering förorsakar skada på andra länders intressen.

Enligt EFTA-konventionen föreligger förutom förbud mot ett flertal angivna exportsubventioner även förbud mot andra slags stödåtgärder som

direkt eller indirekt skadar handeln mellan länderna. 1968 antogs en tolk-

ningsöverenskommelse beträffande grundbestämmelserna i EFTA på det-

ta område. Härvid gäller undantag från förbudet för bl. a. allmänt export-

främjande stöd av typ nationella veckor, varuhuskampanjer och industri-

mässor samt regionalpolitiskt stöd, I den mån det inte inkräktar på sunda konkurrensförhållanden i EFTA-handeln.

Sveriges frihandelsavtal med EG innehåller ett generellt utformat förbud

mot sådana stödåtgärder som snedvrider konkurrensen så att handelsutby-

tet påverkas.

Utöver de förbud som gäller för exportsubventioner torde enligt kollcgiets mening stödåtgärdernas selektiva effekter — pris/volympåverkan på enskilda varor producerade av en viss bransch — vara det som främst kan

komma att uppmärksammas internationellt. Av särskild relevans är härvid

i vilken utsträckning de gynnade företagen kan väntas öka sina marknadsandelar utöver vad som kan anses normalt. Utredningen räknar för den manuella glasindustrin med möjligheten av en femprocentig eller något större ökning av exportvolymen per år fram till 1985 — på hemmamarknaden väntas en ärlig volymökning av ca en procent.

De avan redovisade handelspolitiska bindningarna innebär klara be-

gränsningar i handlingsfriheten vad gäller användandet av statliga stödåtgärder. Detta gäller särskilt åtgärder i stil med det här föreslagna export-

stödet till en så starkt exportinriktad bransch. Den svenska stödaktiviteten

på detta område har i och för sig hittills inte föranlett några handelspolitiska reaktioner i andra länder men kollegiet får i sammanhanget erinra om att

de handelspolitiska aspekterna på statligt stöd kommer att aktualiseras innevarande höst genom bl. a. den granskning av medlemsländernas stat-

liga stödåtgärder som skall äga rum i EFTA. Vidare förutses efter initiativ

av EG överläggningar mellan Sverige och EG rörande stödfrågor.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden kan ifrågasättas lämpligheten av att utöka och introducera nya och i hög grad exportinriktade stödåtgärder som utredningen föreslagit. Kollegiet är emellertid samtidigt medvetet

om behovet, inte minst från regtonalpolitisk synpunkt. av fortsatta stödinsatser från statens sida och vill därför inte motsätta ste ett fortsatt bränsehstöd. Syftet med ett sådant stöd bör emellertid då vara att möjliggöra en anpassning av industrins struktur till marknadens utveckling. Stödet bör vidare vara temporärt och enligt kollegiets mening begränsas till den föreslagna treårsperioden. Beträffande stödets utformning får kollegiet understryka de påtagliga risker för handelspoliuska komplikationer som enligt kollegiets bedömning föreligger framför allt då åtgärderna får karaktären av exportsubvention — risker som enligt kollegiet inte kan negligeras.

Näringsfrihetsombudsmanmen NOJ: NO har i olika sammanhang, bl. a. I remissyttrande över "Den manuella glästodustrin i Sverige” (SIND PM

1976: 3), understrukit vikten av att statliga stödätgärder blir tidsbegränsade

och att de alltså avvecklas så snart branschen i fråga fått tillräckligt

livskraftig struktur och konkurrenskraft. Det statliga stödet till den manuella glasindustrin infördes i början av 1970-talet och har därefter successivt

utvidgats och förlängts. Enligt utredningen behövs fortsatt stöd under "åtminstone en treårsperiod” (sid. 255), Mot bakgrund av att stöd utgätt under hela 1970-talet och att utredningen nu föreslår ytterligare stöd hade det varit värdefullt om utredningen mer än som gjorts försökt analysera effekterna av det tidigare lämnade stödet bl.a. utifrån de uppställda målen för detta. NO vill inte motsätta sig utt stödet förlängs i tre år ON men anser

att en noggrann utvärdering av stödets effekter därefter bör göras innan

frågan om en ytterligare förlängning av detta aktualiseras. NO vill vidare ifrågasätta om inte målet att åstadkomma en rationell branschstruktur skulle främjas genom att stödet under den kommande treårsperioden suc-

cessivl avtrappades.

Ett alternativ skulle enligt utredningen vara att verka för en fusion

mellan de båda flerbruksföretagen Kosta Boda och Orrefors. Även om en

betydande importkonkurrens föreligger på glasomradet. vore enligt NÖ:s uppfattning ett samgående mellan de två dominerande inhemska glastillverkarna olyckligt från konkurrenssynpunkt. Ett sädant samgående skulle vidare kunna få negativa effekter på innovation och produktutveckling och på den konstnärliga utvecklingen i företagen. NO noterar därför med tillfredsställelse att utredningen inte anser att samhället bör vidta nägra åtgärder i syfte att underlätta en fusion mellan Kosta Boda och Orrefors.

Statens pris- och kartellnämnd: Nämnden finner att industriverkets utredning väl belyser den manuella glasindustrins produktions- och marknadsförhållanden. Nämnden kan också i stort instämma I de bedömningar

och de förslag tull konkreta åtgärder som industriverkets utredning innehäl-

ler.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar industriverkets uppfattning att de statliga stödinsatserna bör inriktas på att få till stånd långsiktig konkurrenskraft och därmed stabil sysselsättning inom den manuella glasindustrin. En

marknadsanpassad utveckling utan branschstöd skulle — som framhålles i

rapporten — snabbt leda till en krympning av den manuella glasindustrin

och stora påfrestningar för berörda lokala arbetsmarknader, som ofta är

mycket starkt beroende av glasbruken. Det är mot denna bakgrund angeläget att en fortsatt minskning av sysselsättningen inom den manuella glasindustrin planeras så, att omvandlingen sker i socialt acceptabla former och att alla möjligheter att skapa nya arbetstillfällen på berörda orter samt att

erbjuda berörd personal andra arbetstillfällen tas tillvara. Det är därvid också väsentligt att underlätta pendling ull närliggande orter genom förbättrad kollektivtrafik.

Kalmar läns handelskammare och Kronobergs och Blekinge handelskammare: Föreliggande utredning har enligt handelskammaren på ett konkret och rättvisande sätt redovisat den manuella glasindustrins nuvarande konkurrensförutsättningar. Utredningen utgör därför ett tillförlithget underlag för myndigheternas beslut om åtgärder inom branschen. Handelskammaren ansluter sig i hög grad till de analyser och slutsatser som redovisas I utredningen.

Malsättningen för branschen bör enligt utredningens direktiv vara att

bibehålla den manuella glasindustrins långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att nuvarande sysselsättningsnivå kan bibehällas. För en bibehållen konkurrenskraft erfordras emellertid enligt handelskammarens mening en ökad produktivitet utan att man för den skull skall minska kravet på konstnärlig kvalitet i slutprodukten. Enligt utredningens bedömning ökar produktiviteten per anställd med 4—5 "7 per är. Eftersom

den prognosticerade efterfrågeökningen på 1,54 per år inte räcker till för

att kompensera denna effektivitetsökning kommer nuvarande sysselsättningsnivå ej att kunna bibehållas i branschen. Det ter sig därför enligt handelskammaren omöjligt att samtidigt förena de tre uppställda delmålen om langsiktig konkurrenskraft, konstnärlig kvalitet och bibehällen syssel-

sällningsnivå.

Enligt handelskammaren är det helt orealistiskt att bevara sysselsättningen I branschen. Härför skulle erfordras onormalt stora subventioner och den manuella glasindustrin i landet skulle sannolikt aldrig bli ekonomiskt självbärande. Handelskammaren stödjer principiellt en marknadsan-

passad utveckling utan branschstöd. Men med tanke på branschens stora regionalpolitiska betydelse för enskilda bruksorter kan handelskammaren acceptera att visst branschstöd utgär även under den kommande treårspe-

rioden i syfte att anpassa glasbruksindustrins struktur inför framtiden. För en sund utveckling av branschen krävs enligt utredningen en minskning av antalet anställda med ca 285 personer t.o.m. 1983. Under denna övergångsperiod kan handelskammaren acceptera att visst branschstöd utgår för den manuella glasindustrin. Handelskammaren tillstyrker utredningens förslag — — — (till branschåtgärder) — — — men betonar att dessa i första hand endast skall utgå under en övergångsperiod t. o. m. 1983. Därefter bör

de återstående konkurrenskraftiga delarna av branschen kunna fortleva

utan statliga stödinsatser.

Kooperativa förbundet (KF): KF har i tidigare remissvar avseende den

manuella glasindustrin i Sverige betonat flera viktiga styrkefaktorer för branschen. Design och kvalitet är av högsta internationella klass, arbetar-

stammen inom bruken är skicklig och kontakterna mellan producentled

och distributionsled fungerar bra. Branschen stär dock inför betydande

problem. med krav på ytterligare statliga stödåtgärder.

KF delar utredningens uppfattning att besparingsinsatser är nödvändiga

mot bakgrund av den ansträngda finansiella situationen och marknadsut-

sikterna. En viss neddragning av produktionskapaciteten torde vara ofrån-

komlig. Att upprätthålla nuvarande sysselsättningsnivå med hjälp av olika

handelshinder för importen och mer omfattande statliga engagemang löser enligt KF:s uppfattning inte branschens långsiktiga problem. KF förutsät-

ter härvid att en eventuell anpassning av produktionskapacteten kan ske i sädan takt att de lokala effekterna kan mildras genom regionalpolitiska insatser. De samhällsekonomiska kalkyler utredningen presenterat under-

stryker vikten av ett sådant hänsynstagande.

Den föreslagna inriktningen av branschstödet för den kommande treärs-

perioden sammanfaller till väsentliga delar med de synpunkter KF tidigare

givit uttryck för. Exportsatsningar ges betydande utrvmme. liksom investeringar i energisparsyfte och i forbåattrad arbetsmiljö. Med hänsyn till konkurrenssituationen inom branschen torde inriktningen på företagsindividuella insatser i nuvarande läge vara att föredra.

Svenska arbetsgivareföreningen: Avsättningsproblemen är stora inom landet och bedömningen i utredningen att exportandelen skulle komma att öka något får betecknas som tveksam. Utsikterna för glasindustrin att själv bli lönsam får anses vara små. Om industrin skall kunna bibehållas utan fortsatta nedläggningar och nedskärningar måste ekonomiskt tillskott komma från annat hall. — Vi anser det principiellt betänkligt att — såsom företrädare för ett fritt näringsliv — förorda samhälleligt stöd. I detta fall

råder emellertid speciella förhållanden. Som framgår av SIND:s utredning

har riksdagen hemställt om förslag till samlad plan för samhällets insatser som syftar till att bevara branschens långsiktiga konkurrenskraft och

konstnärliga kvalitet samt bibehålla den nuvarande sysselsättningsnivån. Med utgångspunkt häri tillstyrks SIND:s förslag till åtgärder.

Svenska glasbrukstföreningen: SIND:s utredning om den manuella glasindustrin har på ett klargörande och enligt föreningens uppfattning rättvi-

sande sätt redovisat den manuella glasindustrins aktuella läge. — — — Det sätt på vilket SIND valt att verkställa departementets uppdrag bör enligt vår uppfattning ge ett ullförlitligt underlag för blivande beslut i frågorna. Genom att anlita utomstående, väl kvalificerade specialister för uppdrag

på noggrant avgränsade delområden har det varit möjligt att tillföra utredningen inte bara ett väldokumenterat basmatertal utan också okonventionella idéer och uppslag. Synpunkter från utomstående sakkunniga har därigenom kunnat bidraga till att slå häl på ett konventionellt tänkande inom branschen.

Utredningens prognos över efterfrågan på svenskt hushålls- och prydnadsglas visar för de närmaste åren på en ärlig efterfrågeökning på i genomsnitt 1.5 7 med nuvarande marknadsätgärder. Utvecklingen efter det denna prognos gjordes pekar dock mot att efterfrågeökningen svårligen kan nå denna nivå såvida inte marknadsföringen på exportomräådet ges väsentligt ökade resurser jämfört med nuläget.

Enligt konsultutredningen avseende produktion och produktionsteknik finns en besparingspotential som skulle kunna sänka kostnadsnivån för branschen med ca 50 milj. kr. per är. Kapitalbehovet för att nå detta mål har samtidigt beräknats uppgå till 75 a 100 milj. kr. under en 5S-årsperiod. En kostnadssänkning i denna storleksordning skulle avsevärt öka konkurrenskraften för svenskt glas och torde sannolikt vara nödvändig om uppställda mäl för glasexporten skall kunna nås. Föreningens bedomning är att nu redovisade beräkningar är realistiska. Det investeringskapital som erfordras står emellertid ej till förfogande i branschen och möjlighet att generera eget investeringskapital i denna storleksordning finns ej.

Föreningen ansluter sig i allt väsentligt till såväl de analyser SIND för sin del gjort som till de slutsatser SIND lagt fram.

Haundlingsalternativet med bevarad sysselsättning. — - — Erforderliga subventioner skulle få en onormal storleksordning. Om de infördes torde möjligheten att få den manuella glåsindustrin i ländet att någonsin bli självbärande vara utesluten.

Handlingsalternativet med marknadsanpassad utveckling utan branschstöd. — — — Samtidigt vill föreningen dock framhålla att ur näringspolitisk synpunkt är en marknadsanpassad utveckling utan bransechstöd i och för sig målet för den manuella glasindustrin. Branschens medansvar för en hel bygd och för enskilda bruksorter och de där verksamma gör dock att det är omöjligt att nu förorda en handlingslinje som medför så allvarliga sysselsättningsproblem som kan förväntas med detta alternativ.

Hundlingsalternativet med marknadsanpassad utveckling med branschstöd. Den nettominskning med ca 285 anställda fråm t.o.m. 1983 som SIND räknar med är enligt vär uppfattning ofrånkombig för en sund utveckling av branschens företag.

Föreningen tillstyrker att ett samhällsstöd till branschen läggs upp efter

de riktlinjer SIND föreslagit. — — — Mot bakgrund av den för branschföretagen utomordentligt ansträngda finansiella situationen och med hänsyn till

de krav som icke minst från samhällets sida ställs på den manuella glasin-

dustrin och dess förmåga att upprätthålla rimlig verksamhet är stödets totala nivå dock ej godtagbar om uppställda mål skall nås. — — — Förening-

en hemställer samtidigt — — —- om utvidgade ramar för exportstöd och avskrivningslän — — —.

Sveriges grossistförbund hänvisar till och instämmer i det yttrande som avgivils av Sveriges industriförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen: Orga-

nisationens målsättning är enligt sina stadgar att verka för fri enskild företagsamhet grundad på fri marknadshushållning under socialt ansvar. Den viktigaste förutsättningen för full sysselsättning är ett expansiv! näringsliv. Statsmakterna måste därför i första hand bedriva en ekonomisk politik som främjar företagsamhet och investeringar. Den ekonomiska politiken och den allmänna näringspolitiken är samhällets bästa redskap för att skapa full sysselsättning. Näringspolitiken får därför inte ha så starka selektiva inslag som f.n. Stödet till svaga branscher och företag riskerar att allvarligt snedvrida konkurrensnormerna. Vidare anser organi-

sationen att arbetsmarknadspolitiken måste främja rörlighet på arbets-

ringar. Parallellt med rörelsefrämjande insatser bör samhället emellertid genom regionalpolitiken stödja områden med svag sysselsättningsutveckling.

De generella åtgärderna för att vidmakthålla en hög sysselsättning är inte alltid tillräckliga. I tider med akuta sysselsättningsproblem i vissa branscher är det naturligt att statsmakterna direkt angriper arbetslösheten.

Förutsättningen för samhällets åtgärd mäste vara att omställningsprocessen i den nödvändiga strukturomvandlingen blir så mjuk som möjligt. Vi

har tolkat utredningens förslag just som en serie åtgärder för att underlätta en nödvändig strukturomvandlingsprocess på ett så skonsamt sätt som

möjligt. Av detta skäl tillstyrks i huvudsak utredningens förslag.

Sveriges industriförbund: Stödet ull den manuella glasindustrin löper

f.n. på sitt elfte år och i den nu aktuella utredningen föreslås en ytterligare

Prop. 1980/81: 89 nn -

förlängning på tre är. Samtidigt framgår det av utredningen att de framtida

konkurrensutsikterna för stora delar av branschen inte är goda. Mot denna bakgrund kan det hävdas att det ursprungliga industripolitiska malet inte

kunnat uppnås och att idag de industripolitiska motiven för fortsatt statligt stöd till den manuella glasindustrin får anses vara svaga. Uppenbarligen

har detta stått klart för regeringen och riksdagen. — — — Målformuleringen har — — — en uttalad sysselsättningspolitisk tyngdpunkt.

Enligt utredningen skulle ett bibehållande av nuvarande sysselsättning i branschen kräva betydande statliga lönesubventioner och därtill subventioner för att få avsättning för produktionsvolymen. Det kan enligt industriförbundets uppfattning inte anses vara rimligt att enbart av sysselsätt-

ningsskäl bevara sådana industriella verksamheter som utan hjälp av statliga subventioner saknar förutsättningar att uppnå internationell kKonkur-

renskraft. Det finns heller inte nägra andra vägande motiv för att längsiktigt bevara produktionskapacitet och sysselsättning inom den manuella glasindustrin på en högre nivå än som är förenlig med företagsekonomisk lönsamhet. Den sysselsättningsminskning inom branschen som en fortsatt anpassning till rådande konkurrens- och marknadstörhällanden ger upphov

till måste därför accepteras.

En omedelbar avveckling av det nuvarande bransehstödet skulle enligt utredningen sannolikt medföra en så snabb minskning av sysselsättningen

att svåra arbetsmarknads- och sociala problem skulle uppstå lokalt på

bruksorterna. I ett medelfristigt perspektiv skulle detta enligt utredningen också vara samhällsekonomiskt mer kostsamt än att med hjälp av statliga stödinsatser låta sysselsättningsminskningen ske i ett lugnare tempo. Sveriges industriförbund delar därför utredningens uppfattning att branschstödet bör finnas kvar under ytterligare en begränsad tidsperiod. Sveriges industriförbund vill — — — förorda att statsmakterna i anslutning till ett beslut om fortsatt — — — stöd uttalar att inga statliga subventioner kommer att utgå till branschen efter denna periods utgång. Stödet bör under denna period vara klart inriktat på att tillvarata alla de potentiella rationaliser-

ingsmöjligheter som finns inom de företag som fortfarande har förutsättningar att utvecklas och där ägare och ledning i medvetande om att det

statliga stödet kommer att upphöra ändå har en framtidstro.

Sveriges köpmannaförbund: Den svenska glasindustrin har sedan lång tid tillbaka byggt upp ett kunnande som även nått internationellt erkännande. Mycket talar därför för att de stöd som industriverket föreslår bör realiseras.

Utan att i detalj analysera de synpunkter som utredningen redovisar beträffande detaljhandeln vill vi framhålla vikten av att det även framledes upprätthålls en aktiv konkurrens mellan glasbruken i Sverige. — - —- Ett direkt statligt engagemang bör — — — undvikas. I stället ser vi det som angeläget att förutsättningar skapas för drift av minst två jämbördiga glasbruk alternativt flerbruksföretag. Exempel inom andra branscher visar

att detaljhandeln kommer i en alltför stark beroendeställning då det enbart

finns ett dominerande tillverkande företag på konsumentvaruområdet. Däremot ser vi gärna att det utvecklas fristående serviceföretag — om nödvändigt med statligt stöd — som kan erbjuda hjälp med marknadsföring. forskning och exportkunnande.

Ronneby kommun finner i likhet med utredningen att det inte är realis-

tiskt att upprätta en plan för samhällsinsatser i branschen som garanterar

en oförändrad sysselsättningsniva. Lönsamhetsproblem i kombination

med överkapacitet samt behov av effektivitetshöjande insatser talar för en

sådan slutsats. Regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska skäl innebär

samtidigt att marknadskrafterna inte fritt kan tillåtas styra utvecklingen

framför allt då den samhällsekonomiska kalkylen visar att samhället hårigenom åsamkas höga kostnader. I likhet med industriverket vill därför Ronneby kommun förorda handhlingslinjen ”marknadsanpassad utveckling med branschstöd”. Även beträffande utformningen av ett branschstöd tillstyrker Ronneby kommun utredningens förslag — — —.

2 Åtgärder mot marknadsstörande lågprisimport

I fråga som det avsnitt i SIND:s utredning som rör marknadsstörande lågpristmport efterlyser flera remissinstanser åtgärder.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ett annat allvarligt förhållande som här

bör uppmärksammas är den allt mer förekommande försäljningen i bl. a.

varuhusen av glas med beteckningen "Swedish design”. Konsumenten kan förledas tro att det är glas som tillverkats I Sverige. På något sätt måste

åtgärder vidtas för att komma åt denna missledande marknadsföring.

Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund: Utredningen pekar på att det i andra länder inte är onormalt med olika typer av importrestriktioner.

Sverige skulle säledes genom ett liknande system få förbättrade konkur-

rensförhållanden på hemmamarknaden. Det är därför anmärkningsvärt att SIND inte på nägot sätt kommenterat detta förhållande i förslagsdelen.

Svenska glasbruksföreningen: Samhällets stödåtgärder måste med kraft sättas in på offensiva åtgärder av den typ SIND redovisat. Men den viktiga frågan om glasimporten i vårt land kan ej förbigås. Exportökningen har varit för svag och den oskyddade hemmamarknaden har varit vidöppen för impart. Den svenska exporten av hushålls- och prydnadsglas var ännu år 1979 värdemässigt något större än värdet av importen. Siffrorna för ärets första sex månader visar nu att importvärdet för första gången är större än exportvärdet. Under hand som andra länder med egen manuell glastill-

verkning med olika, ofta väl dolda, tekniska handelshinder håller tillbaka

glasimport av för dem icke önskvärt slag blir vär oskyddade hemmamark-

nad alltmer intressant för andra exportländer. Utredningen tar upp dessa frågor till behandling och betydande arbete har nedlagts för att kartlägga de alltmer besvärande importproblemen, Man är dock inte beredd att lägga fram några förslag till åtgärder. Föreningen avser att senare återkomma

med en redovisning av de frågor som sammanhänger med den marknads-

störande glasimporten.

Lessebo kommun: Utredningen föreslär att åtgärder vidtas som kan mildra effekterna av lågprisimporten. Dessvärre har förslaget fallit bort ji den samlade redovisningen av slutsatser 1 avsnitt 15. Lessebo kommun vill på denna punkt instämma i utredningens förslag. Införandet av temporära

skyddstullar från ovan nämnda öststater framstår som angeläget för vår egen industris överlevnad. Likaså måste begreppet "svensk design” för-

Prop. 1980/81: 89 v ”

behällas glas som framställs inom landet. Tendensen att förlägga tillverkningen utomlands skulle därmed sannolikt minska nagot.

Uppvidinge kommun: Som framgått av utredningen har de flesta med värt land jämförbara länder betydligt högre skyddstullar mot tågpristimport. För att skydda landets manuella glasindustri mäste frågan om tidsbegränsade skyddstullar. främst från vissa i utredningen namngivna stater, noga övervägas.

Kommerskollegium pekar emeHertid på att tullhöjningar inte är effektiva mot marknadsstörande lågprisimport. För att få verklig effekt måste i så

fall tullskyddet sättas så högt att det blir rent prohibitivt. Om det emellertid trots detta skulle bli aktuellt att överväga höjning av tullarna som komplement till det av utredningen föreslagna branschstödet, vilket i så fall bör särskilt utredas, vill kollegiet erinra om att tullarna för hushålls- och prydnadsglas är bundna i GATT — — —. En tullhöjning skulle därför kräva omförhandlingar i GATT och sannolikt medföra krav på kompensation från andra länder.

3 Åtgärder för att främja exporten

Utredningens förslag har i huvudsak mottagits positivt. Nägra remissinstanser anser dock att det föreslagna stödet är otillräckligt. Sveriges exporträd tillstyrker förslaget men varnar för att ställa alltför stora förväntningar på effekten av enbart exportstödsåtgärder. Andra remissinstanser betonar behovet av samordning och gemensam marknadsföring, liksom att åtgärderna skall komma även de mindre glasbruken till godo. Kommerskollegium framhåller att fortsatt individuell inriktning och ökat stöd innebär handelspolitiska risktaganden.

Kommerskollegium: Kollegiet har i tidigare sammanhang framhållit att de individuella bidragen med hänsyn till våra handelspolitiska åtaganden på stödområdet bör ges en begränsad omfattning och främst täcka tröskelkostnader av initial karaktär. En fortsatt satsning av exportstödet på huvudsakligen företagsindividuella projekt innebär enligt kollegiet handelspolitiska risktaganden som dessutom accentueras av den föreslagna fördubblingen av stödbeloppet. I samma riktning verkar enligt kollegiet utredningens förslag om särskilda strukturgarantier med ett belopp på 25 milj. kr. för att täcka behovet av ökat rörelsekapital vid export.

Länsstyrelsen i Kronoborgs län: Som länsstyrelsen tidigare framhållit är det absolut nödvändigt att snarast sätta in kraftfulla exportsatsningar. Detta är ett livsvillkor för den manuella glasindustrins framtid. SIND föreslår att exportstödet (inkl. konsultinsatser för omställningsfrämjande

åtgärder) höjs från nuvarande 4 till 7.5 milj. kr. per år. Med hänsyn tll

exportens strategiska betydelse för branschen och den outnyttjade exportpotentialen anser länsstyrelsen att SIND:s föreslagna höjning är alldeles för blygsam. Denna bedömning ligger i linje med vad glasbruken efterlyser. nämligen ”en höjning av exportstödet till minst 10 milj. kr. per år och nva stödformer”.

Exportstödet bör få en sådan utformning att det stimulerar glasbruken att tillsammans I en samordnad exportorganisation göra ordentliga satsningar på utlundsmarknaderna. Härvid är det viktigt att stödet inte upplevs som byräkratiskt. Då är det risk att de mindre glasbruken avstär från att söka stödet.

F.xportökningar stälter stora och betungande krav på rörelsekapital. För att öka exportförsäljningen med 10 milj. kr. behövs enligt utredningen 5 milj. kr. 1 ökat rörelsekapital. Länsstyrelsen ullstyrker SIND:s förslag att särskilda strukturgarantier anvisas för detta ändamat. Det föreslagna beloppet uppgår till 25 milj. kr. Mot bakgrund av länsstyrelsens krav på

intensifierade exportansträngningar är det tveksamt om det föreslagna

beloppet är tillräckligt. De svenska glasbruken saknar, som utredningen konstaterar. nödvändiga resurser för att på egen hand klara denna finansi-

ering.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Det borde finnas förutsättningar att sälja en större volym svenskt glas på export. Sveriges andel av världsmarknaden uppgick 1975 till endast ca 2.5 4. Länsstyrelsen anser det nödvändigt att

insatserna för marknadsföringen ökas. Överkapaciteten bör genom mas-

siva marknadsföringsinsatser kunna nedbringas till en sådan nivå att det räder balans mellan kapacitet och efterfrågan. Länsstyrelsen finner därför

att det föreslagna exportstödet bör prioriteras och väsentligen höjas så att nuvarande marknadsandelar kan ökas.

Landsorganmsationen i Sverige: Landsorganisationen vill — —- — erinra om den idé — som också överensstämmer med de nu nämnda förbundens förslag — som framfördes i 1976 års yttrande rörande bildandet av ett

särskilt statligt exportbolag inriktat på svensk kvalitetsproduktion såsom glas, hemtextilier. möbler etc. Ett sådant bolag med inriktning på att kunna

sälja hela ”inredningsmiljöer” grundade på svensk design borde ha goda förutsättningar att få framgång.

Svenska glasbruksföreningen: Nivån på det föreslagna exportstödet är 6

milj. kr. per år under en treårsperiod. Detta skall ses mot bakgrund av de marknadsföringskostnader som företagen f.n. lägger ner. Enbart dessa kostnader kan beräknas uppgå till ca 25 milj. kr. för en export år 1979 på 126 milj. kr., en exportvolym som dock är otillräcklig. För att ästadkomma

en exportökning med 5 4 per år på en allt kärvare marknad krävs export-

insatser av betydligt kraftfullare slag än hittills. Exportstödet måste anpassas till dessa marknadskrav och inte understiga 10 milj. kr. per är. Stödet bör dessutom kombineras med smidigare bestämmelser för dess användning. Individuella uppföljningar av helkollektiva exportsatsningar bör kunna medges väsentligt högre stödandel än 50 4. Samma gäller i fråga om

exportsatsningar som görs i samverkan med andra branscher såsom pors-

lin. bestick, textil m. fl.

Möjlighet till en kompletterande konstruktion exempelvis med avskriv-

ningslån för vissa former av exportmarknadsinsatser bör också övervägas.

Stödformen (strukturgarantier för ökat rörelsekapital vid export) är vär-

defull. Det är dock angeläget att stödet får en sådan administrativ upplägg-

ning att förekommande säkerheter ej belastar sökandeföretagets normala

banksäkerheter.

Sveriges exportråd: Exportrådet har ansvar för verkställigheten av exportstödsprogrammet för den manuella glasindustrin fr.o.m. budgetåret

Prop. 1980/81: 89 sa 79

1973/74. Exportstödet har ökat från 575000 kr. vid stödpertodens början 1970/71 till 3 milj. kr. för innevarande budgetar och uppgar totalt till 14725 milj. kr.

För de svenska glasbruken är exportförsäljningen av avgörande betydelse för möjligheterna att leva vidare. En målsättning för exportstödsprogrammet har därför varit att hos utvecklingsbara företag genom ökat exportengagemang minska beroendet av den svenska marknaden. Exportandelen utgör nu 45.557 av den totala produktionen av hushälls- och prydnadsgtas. Ar 1975 var motsvarande silfra 277 räknat i löpande priser. Volymmässigt har inte exportförsäljningen ökat — den har först nu kommit upp på samma nivå som 1974 efter en kraftig nedgång.

De gemensamma åtgärderna har. som ett komplement till företagens egna ätgärder, lett till synbara langsiktiga resultat på vissa marknader. På

andra marknader har stödet i viss mån bidragit ull bibehållna positioner

trots vikande konjunkturer och andra svårigheter. En annan effekt av exportprogrammet är det närmare sumarbete + marknadsföringen metlan olika företag som programmet initierat. Detta gäller i synnerhet för de fristående bruken. Det är osannolikt att gemensamma kraftfulla exportätgärder skulle komma till ständ utan en aktiv insats från den exporifrämjande organisationen.

Som cen följd av — — — svårigheter att åstadkomma en breddning av den gemensamma marknadsföringen. anslås numera största delen av exportstödet till företagsindividuella ätgärder. Exportrådet kräver då (en) marknadsplan av företagen för att kunna bedöma var åtgårderna skall sättas in.

Härigenom har man också uppnått en bättre och långsiktigare marknads-

planering bland företagen. Tillsammans med företagen eftersträvas en koncentration av insatserna genom utt prioritera vissa marknader för att inte splittra de begränsade resurserna. Som ett resultat av detta kan man nu börja skönja en något större koncentration av exportförsäljningen till vissa marknader. — — — De individuella exportstöden har möjliggjort satsningar som företagen annars inte skulle kunna genomföra.

Exportstöd som sätts in tull företag i verklig kris — ekonomiskt och personellt — är inte till hjälp för dessa företag. Exportaktiviteter som erbjuds inom cexportstödsprogrammet kan utnyttjas effektivt endast av företag som passerat ur krisen eller från början är livskraftiga, har attraktiva produkter och en vilja att satsa på export. Därför anser vi att det ligger en viss fara I att ställa alltför stora förväntningar på effekten av enbart exportstödsåtgärder. Som framgär ovan har en volymökning ej kunnat

uppnås trots exportsatsningar på senare är.

I syfte att uppnå den volymmässiga ökningen om 57 per år som SIND räknat med i den presenterade marknadsprognosen bedömer vi att det kommer att krävas mycket kraftiga insatser på marknadsföringssidan. En

förutsättning för att det uppställda målet skall kunna uppnäs är självtallet

att företagen använder ett utökat exportstöd till meraktiviteter utöver marknadsplanen i dess nuvarande omfattning. Även under sädana förutsättningar föreligger risk att den 5-procentiga volymökningen ej kan upp-

nås.

SIND föreslår att 22.5 milj. kr. anslås för exportstöd och konsultinsatser

för treårsperioden 1981/82— 1983/84. Exportrådet tillstyrker sådant stöd att utgå till de utvecklingsbara företagen i branschen och under förutsättning

att beslutet tages snarast möjligt för hela treårsperioden. Beslut för ett år i taget försvårar den långsiktiga planering som eftersträvas. Denna utökning

av exportstödet komrer till största delen att tillfalla de båda flerbruksföre-

tagen. De fristaende bruken har begränsade möjligheter att satsa vierligare medel på marknadsföringen. Gällande regel om minimum 50 procents företagsinsats för erhållande av individuella exportistöd begränsar de fristående brukens möjligheter att utnyttja exportstödet ytterligare. Var uppfattning är dock att denna regel bör bibehållas för individuella exportstöd. En minskning av företagsbidraget skulle kunna bidraga till mindre seriösa satsningar I vissa fall. Vid borttagande av regeln om 50 procents företagsinsats vid individuelta atgärder finns inte längre samma möjlighet att styra exportstödet ull de utvecklingsbara och livskraftiga företagen inom branschen.

Ansträngninparna hittills har gått ut på att få glasbruk att sumarbeta med varandra. Eftersom de olika glasbrukens produkter a allmänhet år direkt konkurrerande är det inte allud en fördet att samarbeta. Exporträdet ser uppenbara fördelar med åtgärder som riktar sig till företag med olika produktområden men med samma mälgrupp. exempelvis alt glasprodukterna marknadsförs tillsammans med andra presentartiklar och heminredningsprodukter. Sådana strävanden har ej underlåttats av den snåvt branschinriktade stödformen.

Med nuvarande ågarstruktur och produkunriktning ser vi inga möjligheter att utöka den gemensamma marknadsföringen på exportmarknaderna till ett gemensamt exportbolag. Dessutom anser vi inte alt ett sådant exportbolag skulle främja den totala glasexporten bl.a. på grund av alt efterfrägestruxtur och marknadsorganisation skiljer sig starkt ät i olika länder.

I industriverkets förslag anges att något generösare villkor för marknadsetablering bör gälla. Enligt vår mening är gällande regler tillräckligt generösa. Stöd utgår redan i dag för kostnader vid marknadsetablering (bildande av säljbolag etc... till olika former av kostnader utover investeringar under första året. exempelvis advokatarvoden, löner, hyror, resekostnader och olika tvper av driftskostnader.

Emmaboda och Nybro kopumiuner: IL utredningen beskrivs marknadsföringen som bristfällig och osystematisk. De svaga marknadsandelarna på närmarknaderna, t.ex. Beneluxländerna, Storbritannien m. fl.. borde kunna förbättras betydligt genom en aktiv och systematisk marknadsföring. Industriverket har föreslagit ökade anstag ull exportbefrämjande åtgärder. För att öppna nya marknader borde marknadsföringen kunna ske genom en för branschen gemensam kanal. Sävitt vi kan bedöma är föreslaget

exportstöd ej utformat på sadant sätt att gemensam marknadsföring stimu-

leras. Exportstödet synes tidigare ha utnyttjuts av flerbruksföretagen.

Effekten bedöms ha varit mindre god. Ett riktat exportstöd borde fram-

deles i första hand komma de mindre bruken till direkt nytta.

Lessebo konumun finner för sin del — — — att en systematisk marknads-

föring med tillskott av resurser I ett gemensamt exportbolag bör kunna

höja exportandelen högst avsevärt. I vart fall bör det föreslagna exportstö-

det utformas så att gemensam marknadsföring stimuleras. Då en export-

ökning ställer höga krav på rörelsekapital bör exportlänegaranti från staten tillförsäkras branschen.

Uppvidinge kommun: Vad gäller exporten anser kommunen att en sam-

ordning av insatserna är nödvändig dels för att återta förlorade marknadsandelar och dels för att finna nya marknader. Fördelarna med ett gemen-

Prop. 1980/81: 89 or bil

samt exportbolag kan ifrågasättas men stöd bör utgå för att ge alla de

mindre glasbruken möjligheter till en omfattande marknadsföring av sina produkter på exportmarknaderna.

4. Lån till investeringar

Några remissinstaser tar upp förslaget rörande lån till investeringar. Dessa anför i huvudsak följande.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU): Inom avsnittet om företagen — — — granskas investeringarna och utredningen finner att det finns flera

lönsamma investeringsprojekt inom den manuella glasindustrin. STU in-

stämmer i behovet av att satsning görs i dessa lönsamma investeringar.

Speciellt bör påpekas vikten av investeringar i mjukvara såsom organisa-

tionsutveckling, utbildning och teknisk kompetens vilka vid lönsamhetsproblem oftast först drabbas av neddragningar.

Svenska glasbruksföreningen: Anledningen till det kvarstående outnytt-

jade anslaget är förutom osäkerheten i branschen den att företagen alltför ofta saknar egna insatsmöjligheter — — —. —- — De möjliga men också

minst sagt angelägna kostnadssänkningar i produktionen som utredningen redovisat och som förutsätter investeringar på 15 å 20 milj. kr. per år under

en femårsperiod torde ej kunna nås med nu föreslagen nivå och konstruktion beträffande avskrivningslånen.

5. Nuvarande strukturgarantier

Av remissinstanserna är det endast Svenska glasbruksföreningen som tar upp frågan. Föreningen tillstyrker SIND:s förslag att den befintliga

stödformen bibehålls.

6. Särskilda regionalpolitiska lån

Industriverkets förslag har i huvudsak mottagits positivt, fränsett att regionala och lokala myndigheter i några fall har bedömt satsningen som otillräcklig. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att stöd enligt gällande bestämmelser kan utgå även utanför stödområdet.

Arbetsmarknadsstyrelsen: För att skapa ökade möjligheter till alternativ sysselsättning föreslår industriverket i rapporten särskilda regionalpolitis-

ka insatser inom Uppvidinge, Lessebo, Nybro, Emmaboda och Finspångs kommuner. Förslaget innebär att speciella lånemedel — 10 milj. kr. under en treårsperiod — kanaliseras via utvecklingsfonderna i berörda län. Styrelsen ser för sin del inga bärande skäl för att i detta sammanhang föra över ansvaret för regionalpolitiska insatser från länsstyrelsen, som reguljärt

arbetar i nära kontakt med utvecklingsfonden. Styrelsen vill också erinra 6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 89

- Prop. 1980/81: 89

om alt gällande förordning om regionalpohuskt stöd innehåller bestämmelser om förutsättningar för sådant stöd även ull verksamhet utanför stödområdet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Den riktade regionala statliga utlåningen tar sikte på att redan nu etablera nya arbetsplatser på vlasbruksorterna. Länsstyrelsen ser detta som principiellt riktigt. Tyvärr visar erfarenheten att statliga krediter i den utformning som är tänkt inte kan förväntas locka fram de investeringar och ge de nya arbetsplatser som är avsikten. Nivån på de skisserade regionala lånen är lägre än vad som gäller lokulise-

ringsstödet i stödområde I och där (exempelvis Ydre och Kinda i Östergöt-

land) här stödet hittills avsatt synnerligen blygsamma spår. Om glasbruken kommer att krympa sin verksamhet och nya arbetsplatser blir nödvändiga anser länsstyrelsen att berörda orter/kommuner under viss tid exempelvis tre år inplaceras I gällande stödområde 3. Dårav följer att lokaliseringsstödet kan användas på en relativt kraftfull nivå. Vidare innebär det att staten inte behöver införa nägon ny stödform. Aktuella

anslag till lokaliseringsstöd torde räcka också för insatser på glasbruksor-

terna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Om offensiva ätgärder inte ger tillräckliga effekter för att hålla uppe sysselsättningen inom branschen. mäste kraftfulla regionalpolitiska åtgärder sättas in. SIND:s förslag om att ställa

speciella lånemedel på 10 milj. kr. till förfogande i syfte att skapa alterna-

tiv sysselsättning är enligt länsstyrelsens mening alldeles otillrackliga för

att kompensera det beräknade bortfallet på ca 285 arbetstillfällen. Enligt de principer som tillämpas inom ramen för det statliga regionalpolitiska stö-

det, skulle SIND:s föreslagna räntebefrielse på ca 3 milj. kr. överslagsmäs-

sigt i stödområde I ge ca 120 nya arbetstillfällen, i stödområde 3 ca 25 nya arbetstillfällen och i stödområde 6 ca 10 nya arbetstillfällen.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Föreslagna regionalpolitiska insatser bedöms få marginell betydelse för möjligheterna att skapa alternativ sysselsättning.

Svenska glasbruksföreningen: Förslaget som möjliggör för utvecklingsfonderna i glaslänen att aktivt arbeta för skapandet av alternativ sysselsätt-

ning stöds helt av föreningen.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen: Ut-

redningens förslag om speciella lånemedel tillstyrks.

Sveriges industriförbund: Stödet till företagen bör kombineras med för-

stärkta regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder med syfte att bere-

da de personer som friställs inom den manuella glasindustrin ny sysselsätt-

ning inom andra verksamhetsområden. Viktigt i det sammanhanget är att insatserna inte alltför hårt inriktas på att skapa alternativ sysselsättning

enbart på de lokala arbetsmarknaderna ide olika bruksorterna. Även om

sådana åtgärder självfallet måste finnas med så bör ändå tyngdpunkten i

denna del av stödprogrammet ha en vidare regional snarare än lokal

betoning. De regional- och arbetsmarknadspolitiska insatserna kan troligen behöva komma att fortsätta efter det att det företagsinriktade stödet upphört.

Prop. 1980/81: 89 me 83

Emmaboda och Nybro kommuner: Förslaget om regionalpolitiska insatser med 10 milj. kr. är ett bra förslag och hälsas därför med tillfredsställelse. Regionalpolitiskt stöd behövs som kompensation för redan vidtagna strukturförändringar.

Ronneby kommia menar I motsats till utredningen att även utvecklings-

fonden i Bickinge måste ges möjligheter till samma insatser som i övriga län. Glasbruksindustrin i Ronneby får inte ställas åt sidan när det giller

möjligheter till stöd från samhällets sida, inte minst mot bakgrund av de

sysselsättningsproblem som finns och kan förväntas i länet. Storleken på

industrin i Blekinge kan dock motivera att stödet till Blekinge administreras av fonden i Blekinge i samverkan med exempelvis utvecklingsfonden i Kronobergs län.

Uppvidinge kommun: Inom Uppvidinge kommun förehgger stort behov av regionalpolitiskt stöd som kompensation för de strukturomvandlingar som redan förekommit. De föreslagna medel torde — — — vara för små för att de uttalade målsättningarna skall kunna uppfyllas. — — — Kommunen

anser — — — att ett betydande regionalpolitiskt stöd måste utgå för sats-

ningar inom turism- och servicenäringarna i "Glasriket. för att ta tillvara de möjligheter till ökad sysselsättning det ligger häri för såväl turism- och servicenäringarna som för glasbruken.

7. De fackliga organisationernas förslag rörande investmentbolag och utvecklingsbolag

De remissinstanser som tar upp förslagen om investmentbolag och utvecklingsbolag har övervägande kritiska synpunkter.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO): NO delar —-—-— utredningens uppfattning att något initiativ till bildande av ett branschomfattande Glas AB inte bör tas från samhällets sida, eftersom detta skulle medföra en ännu mer längtgående begränsning av konkurrensen inom glasindustrin än fusionsalternativet.

De berörda fackliga organisationerna har till utredningen framfört för-

slag om bildande av ett särskilt utvecklingsbolag med uppgift att administrera branschstödet och gå in som delägare i nedläggningshotade glasbruk för att driva dessa vidare. Bildandet av ett dylikt bolag skulle enligt NO:s

uppfattning kunna medföra att överkapaciteten bibehålls och att från sam-

hällssynpunkt önskvärda strukturförändringar inom glasindustrin snarare

get inte bör genomföras.

Statens pris- och kartellnämnd: Nämnden ställer sig — liksom industriverket — tveksam till att särskilda bolag bildas, som med aktivt statligt deltagande skall styra strukturomvandlingen av den manuella glasindustrin.

De fördelar, som eventuellt skulle ligga i en långtgående produktions-

samordning inom den svenska glasindustrin, bör vägas mot de nackdelar en ökad företagskoncentration kan få ur konkurrenssynpunkt. Det finns risk för att — om inte de genom samordningen lägre produktionskostna-

derna leder till lägre priser i konsumentledet och därigenom totalt sett en ökad marknadsandel för svenska produkter — den svenska glasindustrins ställning vtterligare försvagas i förhållande till sina utländska konkurrenter.

Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund: SIND har framställt vårt förslag angående glasutveckling på ett mycket tendensiöst sätt, genom att påstå att effekten av värt förslag blir att vi skapar en räddningsplanka för ineffektiva och olönsamma bruk.

Det finns därför anledning att i korthet redovisa förslaget om glasutveck- Jing. Glasutveckling är ett uttryck för de fackliga organisationernas offensiva syn på glasindustrins framtid. Vi vill genom glasutveckling möjliggöra. för både flerbruksföretagen och de fristående glasbruken, att i större utsträckning komma in på olika utlandsmarknader. Genom det av oss föreslagna exportbolaget tillförs branschen i samlad form en kompetent försäljningsorganisation. Vi vill vidare med glasutveckling säkerställa att

glasindustrin kontinuerligt får tillgång till yrkesutbildad arbetskraft. Glas-

utveckling förutsätts få en aktiv roll i strukturomvandlingen. Det skall t.ex. vara möjligt för glasutveckling att gå in som delägare i företag som hotas av nedläggning. Dessa insatser skall dock inte syfta till att hålla dödsdömda företag under armarna. däremot torde ett direkt engagemang av Glasutveckling i nedläggningshotade företag vara betydelsefullt, då finansiella insatser, som ofta är nödvändiga, härigenom underlättas. Avslutningsvis kommer Glasutveckling att innebära ett kompetenstillskott genom att de anställda får ctt inflytande, vilket i sig torde vara mycket betydelsefullt för att uppnå en längsiktig konkurrenskraft för den manuella glasindustrin.

SIND:s framställning tyder på sådana uppenbara missförstånd att det

lett till en klar vrångbild. Man har inte med särskih stort allvar lyssnat på synpunkterna från den fackliga sidan.

Svenska glasbruksföreningen: Det måste anses som tveksamt om en bransch som den manuella glasindustrin som i så hög grad är beroende av

inte minst konstnärligt skapande insatser har rätta förutsättningar att sam-

las i ett framgångsrikt investmentbolag.

SIND:s bedömning av — — — (förslaget om ett utvecklingsbolag) — — — delas i allt väsentligt av föreningen. De med en dylik bolagskonstruktion följande problemen är uppenbara. Samtidigt vill vi understryka att vi nu liksom tidigare är klart positiva till varje samverkan som har rimliga

förutsättningar att bidra till ökad export. Icke minst angelägen är sådan

samverkan som kan förbättra möjligheterna för de mindre bruken att öka

exporten. Sådan samverkan förekommer mellan olika företag sedan länge och fortsatt utbyggnad pågår. Men det är en utbyggnad som bäst sker

inifrån företagen och knappast genom administrativa beslut från annat håll.

Sveriges industriförbund: Med anledning av utredningens diskussion om branschens ägarförhällanden vill Sveriges industriförbund beträffande förslaget att sammanföra alla de olika företagen i ett gemensamt investment-

bolag ”Glas AB”. framhålla att detta, såsom påpekas i utredningen. säker-

ligen förutsätter statligt delägarskap. Erfarenheterna från andra branscher

där situationen är likartad och där staten engagerat sig ägarmässigt pekar på att de strukturella förändringar som måste ske ofta fördröjs och att krav

reses på fortsatta statliga subventioner under lång tid för att bevara icke konkurrenskraftig produktionskapacitet. Beträffande förslaget att inrätta

ett utvecklingsbolag. ”Glasutveckling AB”, vill vi framhålla att detta i

väsentlig grad synes syfta till att garantera bevarandet av produktionskapacitet som saknar eller har mycket svag konkurrensförmäga. Sveriges

industriförbund tar därför avstånd frän båda dessa alternativ.

Lessebo kommun anser — — — att de fackliga organisationernas förslag om ett utvecklingsbolag måste utredas närmare. Skulle det visa sig att nuvarande ägareförhållanden omöjliggör en samlad exportsatsning. bör regering och riksdag fatta nödvändiga beslut för branschens överlevnad.

8. Forskning och utveckling samt teknisk utbildning

Frågor rörande forskning och utveckling för den manuella glasindustrin har SIND i huvudsak behandlat i en särskild rapport. som även innefattar ett förslag om stöd till fortbildning av teknisk personal och driftspersonal.

Rapporten har remitterats till endast ett begränsat antal remissinstanser.

Flera remissinstanser, främst styrelsen för teknisk utveckling, Glasforskningsinstitutet samt industrins och de anställdas organisationer, har lämnat ingående synpunkter på FoU-verksamheten inom branschen. För-

slaget om teknisk fortbildning stöds av en enhällig remissopinion.

Skolöverstyrelsen anser — — — att det är viktigt att viss glasteknologisk forskning finns i landet. Det bör finnas kunskaper och teknisk kompetens på de olika företagen och det är önskvärt att kunskaperna och erfarenhe-

terna tas till vara genom samverkan mellan de olika företagen.

Skolöverstyrelsen delar industriverkets mening att det är angeläget att stödja fortbildning av teknisk personal och driftspersonal inom den manuella glasindustrin och att fortbildningen ges statligt stöd. Skolöverstyrelsen vill i sammanhanget erinra om möjligheterna att i gymnasieskolan anordna s.k. högre specialkurs för kvalificerade glasarbetare med den tväåriga kursen i manuell glastillverkning som grund.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det — — — — mot bakgrund av den ak-

tuella utvecklingen inom den manuella glasindustrin — angeläget att få till

stånd forsknings- och utvecklingsinsatser som svarar mot glasföretagens behov och som på ett smidigt sätt kan föras ut till företagen. Styrelsen delar utredningens uppfattning om den betydelse för den manuella glasin-

dustrin en teknisk fortbildning kan ha.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU): 1 utredningen konstateras att flertalet medlemmar i Stiftelsen Glasforskning avstår från sina möjligheter att styra det gemensamma FoU-arbetet. I krisbranscher där de enskilda

företagen har stora interna problem torde det tyvärr vara naturligt att företagsledningen ägnar mindre uppmärksamhet åt styrning av branschorganen. Detta ställer forskningspersonalen inför stora problem då den inte upplever ett aktivt gensvar på sitt arbete från företagen. En följd blir även

att tillgängliga personal- och utrustningsresurser inte utnyttjas optimalt. Behovet av aktivt deltagande i styrningen bör därför poängteras för före-

tagsledningen. Den företagare som aktivt deltar i styrarbetet torde även ha

större förutsättningar att inom sitt företag snabbt tillgodogöra sig tekniska utvecklingsresultat.

De fackliga organisationerna har liten förstäelse för Glasforskningsinsti-

tutets grundforskning. Enligt STU:s uppfattning kan inte det arbete som bedrivs vid institutet karaktäriseras som grundforskning. Däremot bör arbetssättet vid angripande av problem kunna anges som tekniskt-vetenskapligt.

STU instämmer med Stiftelsen Glasforskning om att en neddragning av

verksamheten skulle påverka effektiviteten i FoU-verksamheten mycket menligt.

Vid utvecklingen av de kontinuerliga vannorna förekom med hänsyn till förväntade konkurrensfördelar mycket litet av samarbete mellan de företag som införde denna teknik. Detta fick till följd att samma dyrköpta erfarenheter vid utveckling och inkörning av processerna gjordes vid flera

företag. I efterhand kan därför konstateras att ett större samarbete och

erfarenhetsutbyte hade varit till fördel för alla parter. För kommande utvecklingsprojekt bör därför de positiva effekterna av samarbete tas bättre tillvara.

En jämförelse har gjorts med forskning och utveckling inom den väst-

tyska glasindustrin. Såsom inledningsvis konstateras har den västtyska

glasindustrin en väsentlig betydelse för den totala sysselsättningen. Enbart detta medför att det är tveksamt att dra alltför många paralleller mellan svensk FoU och västtysk. STU anser att det hade varit värdefullt med

någon analys av hur FoU bedrivs i även något eller några andra länder där

glasindustrin intar en mindre central plats i samhället.

Den kollektiva forskningen inrymmer vanligen både forskning dvs.

kunskapsuppbyggnad och teknisk utveckling. Verksamheten bör även

vara anpassad till målgruppen. Detta innebär att en acceptabel teknisk-

vetenskaplig nivå på arbetet måste förenas med kravet på att resultaten

skall kunna förmedlas till målgruppen. Forskningsuppdragen skall även vara användbara för de små företagen om sådana ingår i kollektivet. Enligt STU:s uppfattning ligger Glasforskningsinstitutets värde mer i att verksamheten bedrivs på ett sätt som effektivt stöder de små företagen än i att

FoU-arbetets teknisk-vetenskapliga nivå hålls hög. Såsom tidigare angivits har STU förståelse för svårigheterna att bedriva

långsiktigt syftande forskning i en bransch med akuta ekonomiska svårigheter. Samtidigt måste dock poängteras faran med att överge den längsiktiga forskningen för att satsa på de dagsaktuella problemen. En parallell bör här kunna dras till investeringar kontra underhåll.

STU delar åsikten om behovet av ökade internationella kontakter. En neddragning av den egna forskningsverksamheten kan dock sänka kompetensnivån på institutet så att de utländska erfarenheterna inte kan tillgodogöras på rätt sätt. En inte oväsentlig del av verksamheten vid Glasforskningsinstitutet bestär av kunskapsuppbyggnad. Det är därvid viktigt att dessa kunskaper sprids till alla inom glasbranschen som kan ha nytta av dem. STU delar

därför uppfattningen att en ökad satsning bör göras på utbildningsverksam-

heten. STU tar inte nu ställning till i vilken form utbildningen bör bedrivas. STU delar sammanfattningsvis industriverkets bedömning

att nuvarande stöd till Glasforskningsinstitutet bibehålls, att branschen mer aktivt bör utnyttja sin möjlighet att styra forskningsinriktningen, att fortbildning av glasindustrins personal bör främjas.

Glastorskningsinsututers. styrelse anser att relationerna mellan Glasforskningsinstitutet och de manuella medlemstföretagen beskrivs på ett sätt som ger ett alltför negativt intryck.

Styrelsen. de anställda vid institutet hksom även STU har haft intrycket att just de goda relationerna mellan institutet och företagen varit en stor tillgång för verksamheten under de snart 35 är institutet existerat.

Enligt styrelsens asikt kan de problem, som tydligen uppstått på senare tid. i stor utsträckning hänföras till branschens akuta ekonomiska svarig-

Utredningen säger att medlemsföretagen brister då det gäller styrningen av institutets verksamhet och det är riktigt att sällan några konkreta förslag till FOU-insatser till instiiutet läggs fråm.

Denna situation är dock den vanhga för alla bransehforskningsinstitut

och I stor utsträckning även för de större industriföretagens utvecklingsavdelningar. Genom att man vid institutet systematiskt bygger upp kompetens år det naturligt att Aertalet förslag vill FOU-projekt tillkommer på initiativ från instituten och i mindre utsträckning från produktionssidan.

Fit effektivare utnyttjande av institutets resurser synes inte i större utsträckning kunna förväntas genom ”ökad styrning” från industrins sida, men däremot genom att betydhet större resurser sätts in för direktkontakter och ömsesidig information så att institutets medarbetare får förbättrad insikt i företagens närliggande behov av FoU och teknisk service och kan

inrikta verksamheten på dessa behov.

En ökad satsning på utbildning vid företagen inom institutets kompetensområde skulle underlätta effektivt samarbete mellan företag och instilut.

Styrelsen vill även fästa uppmärksamhet vid att de kostnader. dels i form av konsultationsarvoden ull institutet och kanske i än högre grad för brukens egna arbetsinsatser och ev. produktionsbortfall, som uppstår i samband med överföring av FoU-resultat till produktion, f.n. allvarligt minskar de manuella brukens vilja och förmåga att utnyttja institutets förslag. idéer och tjänster.

De manuella företagen borde i nuvarande läge få möjlighet att erhålla bidrag för att minska sina kostnader i samband med överföring av FoUresultat till praktisk användning.

Vid bedömning av institutets verksamhet måste klargöras att resurserna är relativt små. Hela omsättningen för institutet och servicebolag är ca 3 milj. kr. Antalet anställda är 15 personer, härav tre med akademisk utbildning, en med speciell glasteknisk utbildning samt tre ingenjörer. Antalet medlemsföretag är f.n. 38. varav 12 manuella bruk. Samtliga ställer givetvis vissa krav på insatser.

Eftersom såväl institutets styrelse som STU uttryckt åsikten. att effektiv FoU-verksamhet vid ett branschforskningsinstitut knappast kan bedrivas. om omfattningen minskar väsentligt under den som f.n. gäller för Glasforskningsinstitutet, har en medveten satsning skett för att successivt kompensera minskningen I den manuella branschen genom att rikta verksamheten även mot andra områden, som kan utnyttja den kompetens och utrustning som byggts upp under institutets 35-åriga tillvaro.

I utredningen sägs att institutet lägger ned betydande arbete på grundforskning. I verkligheten har dock institutet inte resurser för sådan forskning. Den kollektiva FoU-verksamheten som stöds av STU och industrin ägnas praktiskt taget uteslutande ät tillämpad forskning och idéutveckling. Det hade varit värdefullt. om utredningen framhållit, att de resultat som

sädan forskning ger och den kunskapsbank, som därigenom uppbygps. är en väsentlig förutsättning för industribranschens utveckling tfr [VA:s studie: "Kunskap och konkurrenskraft”. IVA:s meddelande nr 223, 1979).

Uttalandet att ökade grundkunskaper” tnom glas inte skulle innebära nägot väsentligt bidrag ull den industriella utvecklingen för den manuelta glasindustrin är förvånande och det är snarast genant för utredningen. att

den icke dementerar ett sådant uttalande. Det är snarare så att bristen på

glastekniska kunskaper och kanske speciellt materialegenskaper är ett

handikapp för svensk manuell glasindustri I jämförelse med motsvarande

industri i andra länder t.ex. Tyskland och öststaterna. Grundkunskaper krävs också för att genomföra jordnära” projekt.

Utredningen har studerat det tyska HVG. HVG är huvudsakligen till för

att organisera, men inte självt driva FOU. Verksamheten skiljer sig säledes

väsentligt från den som drivs vid branschforskningsinstitut och är därför inte något lämpligt jämförelseobjekt.

Det hade varit värdefullt om utredningen studerat verksamheten vid de glasbranschinstitut som finns ; Europa 1. ex. det tyska institutet i Wörtsburg, det engelska BGIRA i Sheffield, det belgiska i Charleroi, det italienska i Venedig. det tjeckiska i Hradec Kralove eller det polska i Warsawa-Krakow.

Dessa Institut är väsentligt större och mer välutrustade än Glasforskningsinstitutet i Växjö. Om vi bortser frän de östeuropeiska och möjligen från det italienska. finansieras dessa huvudsakligen av stora maskinella

glasföretag samt vissa statliga anslag. Av denna anledning ägnar sig dessa

institut i mycket ringa grad åt manuella glasbruk och driver i huvudsak långsiktiga och relativt vetenskapligt avancerade projekt av intresse för storföretagen.

Det är intressant att konstatera att åtskilliga utländska manuella glasproducenter uttrycker intresse för institutet i Växjö, därför att man där bygger

upp kunskap för att lösa uppgifter just inom de manuella brukens intres-

seområde med inriktning på praktisk tillämpning och teknisk service.

Styrelsen föreslär att glasforskningsinstitutet får ökade resurser för kon-

täktverksamhet, information samt insatser i samband med överföring av

FoU-resultat till praktisk användning vid företagen.

Anslaget föreslås uppgå till 200000 kr. för vart och ett av de tre närmaste

åren, alltsä totalt 600000 kr.

Alternativt föreslås att STU under motsvarande period höjer sin finansieringsdel för institutets ramprogram från nuvarande 50 till 60 § för den del som utgörs av de manuella brukens insats.

Styrelsen ser med tillfredsställelse förslaget om stöd för utbildning och

anser att detta bör användas för undervisning och framtagning av undervisningsmaterial med utnyttjande av institutets personal och övriga resurser. En sådan utbildningsverksamhet skulle leda till ett effektivare utnyttjan-

de av institutet genom ökade kunskaper på företagen om glasets teknologi

och matcrialegenskaper och om de tekniska problem, som finns och uppträder inom glasindustrin.

Kooperativa förbundet (KF): Man kan befara att branschens ansträngda finansiella situation tillsammans med osäkerhet beträffande marknadsförutsättningar och strukturförändringar medfört betydande negativa åter-

verkningar för FoU-verksamheten. Ökade statliga insatser torde enligt

KF:s uppfattning därför bli avgörande för branschens långsiktiga utveck-

ling. Arbetsmiljöfrågorna bör beredas central plats i samband med bran-

Prop. 1980/81: 89 ee 89

schens tekniska förnyelse. Den materialtekniska kompetensen kan utvecklas i samspel med andra material och branscher. Slutligen vill KF starkt betona vikten av att konsumenternas intressen och behov tillåts päverka produktutveckling och sortimentsplanering.

Svenska arbetsgivareföreningen: En orsak till svårigheterna för glasforskningsinstitutet att överföra sitt kunnande till glasbruken kan vara att

dessa har haft en relativt hög omsättning på sin tekniska personal och

tvingas rekrytera sådan med allmänteknisk utbildning men utan egentlig utbildning i glasbranschens speciella teknologier.

Mot bakgrund av dessa förhållanden framstår utrednitgens förslag att eventuellt stöd till branschen bör utgå för utbildning genom glasforsknings-

institutets försorg av teknisk personal och driftspersonal inom den manu-

ella glasindustrin som naturligt.

Föreningen tillstyrker förslaget men vill framhålla att innan några som

helst bidrag utbetalas bör en detaljerad utbildningsplan föreligga. Utbild-

ningens innehåll för olika målgrupper, utbildningens längd och förläggning

i tiden under stödperioden och fördelningen av de olika kostnadselementen för utbildningen måste ha de berörda parternas fulla acceptans för att stödet skall bli utnyttjat på rätt sätt. Det kan i sammanhang härmed erinras om att ett utvecklingsprogram för glasindustrin genomfördes i början av 70-talet, vari ingick utbildningsstöd — — —. En stor del av utvecklingsstödet åtgick då till industriverkets egen administration av utvecklingsprogrammet. En redovisning och utvärdering av den tidigare utbildningsinsatsen har varit naturlig i anslutning till de nu framlagda förslagen.

Svenska glasbruksföreningen: SIND har i den nu framlagda delutred-

ningen redovisat det faktiska läget beträffande FoU för landets glasindustri. Redovisningen har kompletterats med en del jämförande material från

förhållandena i Västtyskland, Västeuropas största glasnation. Såväl vid en jämförelse med förhållandena i Västtyskland som jämfört med andra glas-

nationer i Europa framstår de resurser som byggts upp inom Glasforskningsinstitutet i Växjö som aktningsvärda. Kompetensen hos personalen är

avsevärd och likaså är den tekniska utrustningen betydande även vid en

internationell jämförelse.

Emellertid är det uppenbart att den ekonomiska belastning det inneburit för vår manuella glasindustri att aktivt medverka i forskningsinstitutets uppbyggnad och verksamhet medfört andra problem. Svårigheter har förelegat att på ett praktiskt och effektivt sätt omsätta institutets kunnande i resultat på glasbruken. Orsakerna till att man härvidlag inte alltid varit så

framgångsrik är säkerligen flera.

Främsta orsaken torde vara glasbrukens ekonomiska situation. En i och för sig angelägen kontakt och konsultation med Glasforskningsinstitutet

kan snabbt utveckla sig till en fråga om kostnader som skall betalas

tämligen så omgående. Den återbäring som bruket rimligen bör erhålla efter en konsultation och eventuell investering i form av förbättrad teknik

eller på annat sätt ligger ofta så långt fram i tiden att bruket i en trängd ekonomisk situation kanske hellre väljer att avstå från konsultationen.

En annan orsak till svårigheterna att omsätta institutets kunnande i

praktiska resultat på bruken är uppenbarligen den generationsväxling som

skett under senaste decenniet i branschen. Denna generationsväxling berör inte bara företagsledningarna utan också den tekniska personalen på många bruk. Ett antal nya medarbetare har tillförts glasbruken och i flera fall har den tekniska personalen rekryterats från annan bransch än glasin-

dustrin. Den i och för sig utomordentligt angelägna kontakten med plasforskningsinstitutet för den nya personalen har dock ofta fått stå tillbaka för andra mer akuta uppgifter på bruket, uppgifter som omgående mäste lösas.

Det förslag som SIND nu lägger fram, att statligt stöd lämnas för fortbildning av teknisk personal och driftspersonal, ligger helt i linje med vad föreningen anser vara högst angeläget. För föreningen synes det naturligt att denna fortbildningsverksamhet bedrivs med Glasforskningsinstitutet

som huvudman. Vi vill emellertid samtidigt framhålla som angeläget utt

stödet till den föreslagna fortbildningsverksamheten får en sädan utformning att nu förefintlig grundutbildning av glasarbetare i glasskolan och på

företagen positivt påverkas.

Föreningen vill slutligen understryka hur väsentligt det är att stödåtgärderna beträffande FoU utformas så att elasbruken inte av ekonomiska skäl skall nödgas avstå från att utnyttja den kompetens och de resurser som

byggts upp inom Glastorskningsinstitutet.

Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund: Enligt vår uppfattning saknas de större företagens ledande roll inom glasforskningen. Mänga av företagen visar också otillräckligt intresse för institutets ramprogram. Detta kan bero på att det f.n. saknas expanstva produktidéer där glasmateriat är insatsvara. Vi anser det därför nödvändigt att samhället går in som beställare av grundläggande forskning. Detta kan t.ex. ske genom att Glasforskningsinstitutet uppdras att föra hem och dokumentera de rön som görs utomlands. SIND pekar på att grundforskning äger rum utomlands.

Samhällets insatser som beställare fritar inte glasbruken från uppgiften atl forma verksamheten med hänsyn till inriktning, antal projekt osv.

SIND:s uppfattning att de fackliga organisationerna skulle brista i förstå-

else för institutets grundforskning finner vi något förvånande. De fackliga

organisationerna har I olika sammanhang hävdat betydelsen av långsiktig utveckling av glasmaterial och glasteknologi. I detta sammanhang vill

förbunden betona vikten av en ökad facklig representation i de tre aktuella

styrelserna.

De fackliga organisationerna stöder utredningens förslag till utbildningsinsatser. Vi förutsätter därvid att de föreslagna beloppen utgår netto till

utbildningsändamål. Förbunden anser vidare att förutom den i utredningen berörda personalen skall också forskarna ges möjlighet att utvecklas ge-

nom utbildning om det praktiska arbetet och dess förutsättningar.

Enligt vår uppfattning hade SIND också bort beröra hur glasskolan skall

innefattas i utbildningsarbetet och den kontaktskapande verksamheten.

Förbunden vill slutligen kraftigt betona vikten av forsknings- och utvecklingsarbetet inom den manuella glasindustrin. Glasforskningsinstitutet måste I framtiden integrera grundforskning, tillämpad forskning. design

och teknisk produktionsutveckling. Glasforskningsinstitutet skall kunna

hyra ut kunskaper på dessa områden till företagen. Kompetensen måste alltså vara lättillgänglig för företagen. Här finns också anledning att integrera verksamheten med ett framtida glasutvecklingsbolag. som förbunden föreslagit — — —.

—- —- — De fackliga organisationerna förutsätter att statliga medel ställs till Glasforskningsinstitutets förfogande i sådan omfattning att forskning

kring glasets alternativa användningsområden och teknisk utveckling i industrin blir meningsfull.

Prop. 1980/81: 89 91

9 Tillgången på utbildad arbetskraft och behovet av annan utbild-

ning än den tekniskt inriktade

Mänga remissinstanser tar upp frågor rörande bristen på kvalificerad arbetskraft. Flertalet remissinstanser anser att problemet bör mötas med ökade utbildningsinsatser. De anställdas organisationer betecknar det som

anmärkningsvärt att SIND inte närmare har behandlat dessa frågor (från-

sett förslaget om utbildning av teknisk personal och driftspersonal).

Skolöverstyrelsen: 1 utredningen görs gällande att det finns 33 elever vid glasskolan varav en betydande del går den konstnärliga linjen. Skolöverstyrelsen vill här erinra om att den utbildning som bedrivs inom gymnasicskolans ram i Nybro är inriktad på manuell glastillverkning i ordets egentliga mening. Den konstnärliga linje som nämns mäste vara den orienterande utbildning som är avsedd för formgivare och glaskonstnärer. Det är emellertid troligt att utbildningen även är attraktiv för många andra elever med konstnärliga ambitioner I gymnasieskolan.

I utredningen konstateras vidare att det är angeläget att det finns en konstnärlig inriktning på utbildningen för elever som i framtiden skall

formge glasprodukterna. Vidare konstateras att det finns svärigheter att

rekrytera elever till rent hantverksmässig utbildning. Skolöverstyrelsen är medveten om en viss konkurrens mellan konstnärlig och hantverksmässig

utbildning, och anser för sin del inte att den hantverksmässiga utbildningen får åsidosättas. Kvaliteten kan inte bibehållas utan hantverksmässig skick-

lighet.

Skolöverstyrelsen utgär från att elevgruppen har en allsidig sammansättning och att elever rekryteras med hänsyn till de krav som kommer att ställas i yrkesutövningen. Den syn som kommer till uttryck i betänkandet

att utbildningen skulle rikta sig till s.k. lågpresterade och dåligt studiemoti-

verade delas således inte av skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen anser bl. a. med hänsyn till att rekryteringen till skolan i Nybro omfattar hela Sverige — ibland internordiska elever — att fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun bör ses över för den här aktuella utbildningen.

Skolöverstyrelsen delar — — — uppfattningen att en kvalificerad yrkesarbetare från varje glasbruk bör få en pedagogisk instruktörsutbildning men ifrågasätter om inte instruktionsarbete borde kombineras med produktivt arbete. Genom ett sådant förfarande skulle instruktören ges möjlighet att hålla sig äå jour med utvecklingen.

Skolöverstyrelsen anser det värdefullt om de avtalsslutande parterna

inom branschen tecknar ett utbildningsavtal och vill i sammanhanget fram-

hålla att läroplaner alltid utfärdas i samråd med berörda parter.

Avslutningvis konstateras (i industriverkets utredning) ”Även fortsätt-

ningsvis torde företagen få vissa bekymmer att rekrytera kvalificerad

personal till hyttorna. ”Skolöverstyrelsen kan dela denna uppfattning och

anser liksom utredningen att det behövs utbildningsinsatser, bl. a. vidareutbildning. men anser att det också krävs andra åtgärder bl.a. en bred information om den manuella glasindustrins arbetsmiljö och möjligheter för att säkerställa rekrytering av elever och arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Utredningen konstaterar att det, trots nedgång-

en i sysselsättring, föreligger brist på kvalificerad arbetskraft inom den manuella glasindustrin, varför möjligheterna till yrkesutbildning bör förstärkas. Ungefär en tredjedel av samtliga sysselsatta inom den manuella glasindustrin är kvinnor och dessa är i huvudsak hänvisade till mindre kvalificerade uppgifter inom efterbehandlingsavdelningarna. Enligt utredningen kommer tyngdpunkten i de framtida rationaliscringarna främst att ligga på efterbehandlingsavdelningarna. Det finns därför enligt styrelsens mening starka skäl för utbildningsinsatser som på sikt också kan teda till en ökad andel kvinnor i kvalificerade uppgifter vid glasbruken.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Yrkesutbildningen på glasbruksom-

Detta är särskilt viktigt för Rejmyre. En anknytning till gymnasieskolan i

övrigt i Finspång är lätt att åstadkomma. Där finns administrativa och

pedagogiska basresurser som kan komma glasbruksutbildningen till godo.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Glasutbildningen har under många år

förekommit i olika former dels genom utbildning vid de skilda glasbruken och dels inom den inbyggda glasskolan vid Orrefors glasbruk. Vid glasskolan föreligger svårigheter att rektytera ungdomar till utbildning inom

den hantverksmässiga produktionen. Detta är kanske en spegelbild av de

inte alltför ljusa framtidsutsikterna för den manuella glasindustrin. Som tidigare nämnts är just tillgången på kvalificerade glasarbetare av strategisk betydelse för branschen. Med hänsyn till rekryteringssvårigheterna föreslår länsstyrelsen ett lokalt utbildningsstöd, dvs. enskilda glasbruk fär ersättning för att utbilda ungdomar. Glasskolan skulle för vissa delar vara utbildningsansvarig. Ersättningen till företagen bör motsvara kostnader för

en elevplats i gymnasieskolan.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Som - — — nämnts har branschen trots den krympande sysselsättningen brist på kvalificerade yrkesarbetare. Även framöver bedöms företagen få vissa bekymmer att rekrytera kvalificerad personal. Länsstyrelsen anser det därför angeläget att utbildningsinsatserna förstärks så att behovet av kvalificerade yrkesarbetare kan tillgodoses. Insatser bör vidtagas för att öka rekryteringen till glasskolan. Den utbildning som syftar till arbete inom den hantverksmässiga produktionen bör prioriteras.

Svenska arbetsgivareföreningen: Den utbildning för glasindustrins yrken som ges dels i företagen och dels vid glasskoltan i Orrefors har tillkom-

mit efter försök och utredningar. med partsmedverkan, under många år. Den bör bedrivas i de former som nu etablerats så länge att resultaten kan

utvärderas.

Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaför-

bundet och Sveriges arbetsledureförbund: Vi menar att den brist på kvalificerade glasarbetare, som uppstått, bl. a. har sin grund i sättet att minska produktionen, strukturförändringar och allmän oro i branschen. Företagen har ofta valt att lägga ned hela bruk i stället för att göra partiella neddrag-

ningar i de olika enheterna. De grupper ur vilka den kvalificerade personalen rekryterats har genom detta valt att lämna branschen för att finna mera

stadigvarande försörjning på annat håll. Vår uppfattning är att antalet

tillverkningsenheter nu understiger den nivå vid vilken den i traditionell bemärkelse kvalificerade personalen på sikt kan behållas och förnyas.

SIND har på en mycket avgörande punkt inte slutfört sitt uppdrag. Verket har — trots uppmaningar från den fackliga sidan — inte närmare granskat villkoren för att få tillgäng till yrkeskunnigt folk till branschen. Detta är anmärkningsvärt eftersom alla är överens om att det finns en brist inom branschen på yrkesutbildad arbetskraft.

Sveriges exportråd: I utredningen nämns behovet av stöd för utbildning i

exportmarknadsföring. Bland de fristående bruken råder på vissa håll stor

brist på kvalificerad personal inom marknadsföringsområdet. Behov av

såväl utbildning som anställning av exportmarknadsförare föreligger.

Tjänstemännens centralorganisation: Trots att de fackliga organisationerna presenterat konkreta förslag när det gäller utbildningsfrågor har verket ej berört detta viktiga område. Detta är anmärkningsvärt.

Emmaboda och Nybro kommuner: Vi vill — — — framhålla angelägenheten av att en utökad utbildning av instruktörer och handledare kommer till

stånd. Vidare bör förslag till en yrkesteknisk högskoleutbildning presenteras. Vi vill också påminna om att en tvåårig gymnasieutbildning bedrivs

vid en nybyggd glasskola. Härigenom har förutsättningar skapats för att tillgodose glasindustrin med yrkeskunnig arbetskraft.

Finspångs kommun: Vad avser utbildningen bör påpekas den möjlighet som nu finns genom lärlingsutbildning enligt förordning om försöksverk-

samhet med gymnasial lärlingsutbildning (SFS 1980: 533). Här skapas möj-

lighet att genom samarbete mellan företag och skola även i ”udda” yrken bereda ungdomar fullständig gymnasial yrkesutbildning, varvid avtal tecknas mellan arbetsgivaren och skolstyrelsen om kursplanen.

Detta innebär för eleven att han/hon erhåller lön under utbildningstiden enligt gällande branschavtal samt att eleven efter avslutad utbildning er-

håller tillsvidareanställning i företaget.

Det skall även framhållas att något hinder ej bör finnas för den lokala

gymnasieskolan att inrätta lärlingsplatser även om linjer och platser finns

tillgängliga på den riksyrkesskola som finns i Nybro för glasbruksarbetare.

Den situation får nämligen inte uppstå att en eventuell elev skall tvingas bedriva sin utbildning långt från hemorten och för den skull hellre avstår

från denna utbildning.

Lessebo kommun: Under nuvarande förhållanden torde det vara ytter-

ligt svårt att i större omfattning locka ungdomarna till utbildning inom glasyrket.

De fackliga organisationerna föreslår att en utökad utbildning av instruk-

törer och handledare kommer till stånd för att stärka gymnasieutbildningen.

Lessebo kommun vill tillstyrka förslaget. med det tillägget att även den s.k. yrkesintroduktionsutbildningen inkluderas i dessa åtaganden.

För att kunna upprätthålla hantverkets yrkesskicklighet — vilket i sin tur är en förutsättning för såväl branschens konkurrens- som, vid nyrekrytering, attraktionskraft — krävs goda vidareutbildningsmöjligheter. Inom

Glasriket ryms, förutom glasutbildning på gymnasial nivå, även två hög-

skolor och glasforskningsinstitut. De utbildningsmässiga förutsättningarna för en eftergymnasial glasutbildning borde rimligen finnas här. Lessebo kommun anser att möjligheterna att anordna yrkesteknisk högskoleutbild-

ning med det snaraste bör granskas.

Ronneby kommun understryker utredningens konstaterande att svårigheter föreligger att rekrytera kvalificerad arbetskraft will glasbruksindustrin. Svärigheterna är enligt kommunens uppfattning sannolikt speciellt stora i Ronneby eftersom endast ett företag finns representerat i regionen. Det är därför av största vikt att en samverkan sker mellan länsarbetsnämnden i Blekinge och Kronobergs respektive Kalmar län i syfte att tillfreds-

ställa efterfrågan på arbetskraft i så stor utsträckning som möjligt. I sam-

manhanget bör även svårigheterna att rekrytera elever till utbildning inom den hantverksmässiga produktionen ytterligare uppmärksammas.

Uppvidinge kommun: För att bevara den manuella glasindustrins konkurrenskraft på sikt erfordras, bl.a. med tanke på den höga medeläldern i

branschen, en utbildningsplan och ett aktivt utbildningsstöd. Här vill kom-

munen föreslå ett utbildningsstöd motsvarande bidrag för gymnasieplats

som knytes direkt till varje enskilt glasbruk som är villigt att ställa upp med utbildningsplatser. För den mera teoretiska utbildningen torde handledare vid den befintliga glasbruksskolan tfämpligen anlitas.

10 Arbetsmiljön

Några remissinstanser tar upp frågor rörande arbetsmiljön. Dessa anför i huvudsak följande

Arbetsmarknadsstyrelsen: Som påpekas i utredningen förligger — — — i

många fall brister vad gäller arbetsmiljön vid bruken, vilket — — — försvårar rekryteringen av arbetskaft. Förbättringar i detta avseende är således

nödvändiga för att på sikt säkra en tillräcklig tillgång till kvalificerade

yrkesarbetare.

Arbetarskyddsstyrelsen: Arbetsmiljöproblemen i den manuella glasindustrin gäller faktorer som värmestrålning, klimat, buller och kemiska hälsorisker (t. ex. bly, arsenik och fluorvätesyra, tills nyligen även asbest).

Vissa arbetsmiljöproblem kan underlättas genom samarbete mellan glasbruken. Sålunda innebär en gemensam pelleteringsanläggning att man inte

behöver mängkammare på varje glasbruk. Man kan då begränsa dam-

mande arbetsmoment som satsning och blandning av glaskemikalier till en anläggning. Andra moment som t. ex. syrapolering måste av praktiska skäl vara kvar vid de glasbruk som tillverkar polerat glas.

På grund av glasindustrins geografiska lokalisering till i huvudsak två län är tillsynsverksamheten också begränsad till i huvudsak två yrkesinspektionsdistrikt. Yrkesinspektionen har under en följd av år bedrivit tillsyn för

att driva fram arbete med att förbättra arbetsmiljön, inte minst för att nedbringa blyexponeringen, som har varit ett stort problem. främst för

mängblandare och iläggare. Yrkeshygieniska mätningar har varit ett viktigt

led i denna verksamhet. Vidare har man tagit aktiv del i försöken att minska spridningen av blydamm genom användning av blysilikat i stället för blymönja och genom införande av central pelletering. Slutligen har användningen av asbest på glasbruken nu upphört.

Det är styrelsens uppfattning att arbetsmiljöproblemen inom glasindu-

strin bör kunna lösas på ett acceptabelt sätt oavsett strukturen hos glasindustrin, även om den svaga ekonomiska bärkraften hos glasbruken har försvårat investeringar i bättre arbetsmiljö. Från arbetsmiljösynpunkt behöver därför ingen struktur anses på förhand utesluten.

Prop. 1980/81: 89 95

11 Den yttre miljön

Några remissinstanser tär upp frågor rörande den yttre miljön. Dessa anför i huvudsak följande.

Statens näaturvärdsverk har inga prineipiella invändningar mot den redovisning av de yttre miljöfrågorna som görs i SIND-utredningen. Dev är svärt att I dag säga hur stora miljökostnaderna kommer att bli de närmaste ären. När Kosta och Orrefors åtgärdat sina utsläpp har de största investeringarna vid enskilda bruk gjorts. Fövrigt beror storleken av och takten för framtida miljöinvesteringar på ett Hertal fåktorer bl. a. branschens framtida struktur. Den i utredningen nämnda miljökostnaden (ca 2 milj. kr./ar) kan

vara riktig men måste betraktas som en grov uppskattning.

Koncessionsnämnden för miljöskydd: Från de synpunkter koncessionsnämnden har att beakta har nämnden ingen erinran mot industriverkets

förslag till plan för samhällets insatser i fraga om den manuella glasindu-

strin.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Branschens dåliga lönsamhet har lett till att investeringar för såväl den inre som den yttre miljön i många glasbruk har blivit eftersatta. Länsstyrelsen tillstyrker därför SIND:s förslag om avskrivningslån för inre och yttre miljöinvesteringar (inkl. energibesparande investeringar i ugnsanläggningar). För att glasbruk som redan nu är tvingade att genomföra vatten- och luftrenande atgärder inte skall

komma i ett sämre ckonomiskt läge gentemot glasbruk som kan skjuta på

dylika investeringar och därmed kunna komma i åtnjutande av det föreslagna stödet, föreslår länsstyrelsen att det särskilda investeringsstödet för den manuella glasindustrin under innevarande budgetår även kan användas för yttre miljöinvesteringar. Detta anser länsstyrelsen vara möjligt med

hänsyn till att avsatta medel inte till fullo utnyttjats.

12 Övriga synpunkter

Några remissinstanser tar därutöver upp en del övriga frågor. Dessa remissinstanser anför därvid följande.

Statens pris- och kartellnämnd: Bland de punkter i utredningen nämnden vill fästa uppmärksamheten vid är den roll de prissättningsprinciper som tillämpas inom detaljhandeln haft för marknadsutvecklingen för de inhemska glasvarorna. Av utredningen framgår att detaljhandeln i sin prissättning regelmässigt tillämpar procentuella pålägg baserade på glasbrukens nettopriser. Användningen av fasta procentuella omräkningstal vid genomförande av leverantörsprishöjningar leder dels till att detaljhandelns priser höjs utan något direkt samband med kostnadsförändringarna

inom handeln, dels att det svensktillverkade glaset prismässigt missgynnas

i förhållande till det importerade. eftersom det svenska glaset är dyrare.

Enligt nämndens mening bör handelns prissättningsbeteende ytterligare undersökas med sikte att få till stånd en mer kostnadsanknuten prissätt-

ning som leder till en utjämning av priserna mellan inhemska och importerade glasvaror.

Prop. 1980/81: 89 96

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen: Glas-

bruksstudien aktualiserar ett genomförande snarast möjligt av de förslag

till ytterligare reformering av familjeföretagens beskattning, som f.n. är under utredning. Skyndsamma reformer för att underlätta familjeföretagens förutsättningar att överleva och utvecklas är nödvändiga inte minst

för den härt pressade glasbruksnäringen.

Prop. 1980/81: 89 97

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över rapporten

(SIND 1980: 8) Planglasindustrin — Planglas och

isolerrutor inför 80-talet

1 Plan för planglasindustrin

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till industriverkets bedöm-

ning att det inte finns några motiv eller förutsättningar för en samlad plan för planglasindustrin.

Skånes handelskammare/Näringslivskommittén i Hallands län delar utredningens uppfattning i denna del. Kammarens/Näringlivskommitténs ställningstagande baseras därvid främst på det förhållandet att branschen konkurrensmässigt är utomordentligt väl strukturerad och således därigenom effektivt motverkar olika i sammanhanget inte önskvärda utvecklingstendenser. Det är emellertid för den fortsatta utvecklingen ytterst angeläget att den konkurrenssituation som nu föreligger icke kommer att snedvri-

das genom olika samhälleliga insatser såvitt avser planglasindustrin i de andra nordiska länderna. Utredningen redovisar visserligen inte närmare

vilka omstruktureringar som kan bli aktuella under de närmaste åren i

dessa länder men synes närmast utgå ifrån att de befintliga maskinglasverken kommer att läggas ned. Om så inte blir fallet utan samhället av sysselsättnings- eller andra liknande skäl bidrar till att skapa förutsättning-

ar för etablering av en floatprocess i något av länderna får den överkapacitet som då uppstär på den nordiska marknaden mycket snabbt allvarliga konsekvenser av sysselsättningskaraktär i Sverige både vad gäller räglas-

produktionen och inom vidareförädlingsledet. Handelskammaren/Näringslivskommittén får således betona vikten av att endast renodlat marknads-

mässiga aspekter läggs till grund vid överväganden rörande produktion i framtiden av planglas i Danmark och Finland.

Näringsfrihetsombudsmannen: På rågiassidan är det uppenbarligen risk

för att Pilkington så småningom kan komma att bli ensamtiltverkare I Norden. Om så blir fallet förefaller risken för monopolmissbruk dock inte vara alltför stor med tanke på att konkurrerande tillverkare av betydenhet

finns i Europa och att Pilkingtons patent på floattekniken snart löper ut. En

av konkurrenterna, Saint Gobain, har redan nu en stark ställning i föräd-

lingsledet i Norden. Importkonkurrensen kommer med all sannolikhet att

vara en realitet under dessa förutsättningar. En statlig planering för plan-

glasindustrin med syfte att — som Nordiska fabriksarbetarefederationen angett — ”avvärja konkurrensens utslagning” kan knappast leda till annat än högre priser, sämre produkter och sämre konkurrenskraft, om avsikten är att bibehålla alla befintliga tillverkningsenheter och kanske sammanföra

dem i någon form av gemensamt agerande. Insatser för att genom övergång

till annan verksamhet mildra verkningarna av en industriell anpassning till nya förutsättningar bör givetvis ske både från samhällets och företagens sida. Att detta är möjligt visas bl. a. av vad som uppnåtts i Emmaboda och

Drammen. Detta kan inte kräva någon sådan närmast planekonomisk

satsning som bl. a. fabriksarbetarefederationen tycks ha åsyftat.

7 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 89

Länsstyrelsen i Hallands län: I lukhet med utredningen bedömer cj heller länsstyrelsen sådana ingrepp som nödvändiga. — — —.

I den mån nya förutsättningar skulle bli aktuella för planglasindustrin vill dock länsstyrelsen framhålla vikten av en nära samverkan mellan de nordiska länderna.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen: Utred-

ningen kommer mot denna bakgrund fram till samma uppfattning som

organisationerna tidigare framfört, nämligen att det saknas både motiv och förutsättningar för en gemensam nordisk planering och styrning av utvecklingen inom planglasindustrin.

Svenska fabriksarbetareförbundet: Industriverkets slutsats att den svenska planglastillverkningen vore färdigstrukturerad för överblickbar framtid är enligt Svenska fabriksarbetareförbundet otillräckligt analyserad.

Utredningen beskriver hur konkurrensen sannolikt hårdnar när floatpa-

tenten inom kort börjar utlöpa. Den befintliga överkapaciteten i Västeuro-

på förstärks genom Lux Guard's satsning i Luxemburg med starkt statligt

stöd. Från Pilkingtons anläggning i Halmstad exporteras stora kvantiteter

glas till Storbritannien, västeuropeiska kuststater och Nordamerika. Från

flera av dessa utomnordiska exportmarknader signaleras ett ökande mot-

stånd mot den svenska exporten. Samtidigt importerar Sverige, i stor utsträckning genom Scan Gobain. stora kvantiteter floatglas för isolerrutetillverkning.

I en framtid kan detta komma att drastiskt minska den anställningstrygghet som normalt förknippas med en ny anläggning som Halmstadsverket.

Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen: Från

bl. a. fackligt håll har föreslagits någon form av samnordisk planering av planglasindustrin vad gäller etablering, sysselsättning m.m. Enligt utred-

ningens analys av branschens teknologiska status, internationella karaktär

och konkurrensförhållanden finns dock inga motiv eller förutsättningar för upprättande av en sådan samlad planering.

SHIO-Familjeföretagen delar utredningens bedömning.

Tjänstemännens centralorganisation: Industriverket fick den 20 april 1979 i uppdrag av regeringen att utarbeta ”en samlad plan för samhällets

insatser på glasindustriområdet ”. Bakgrunden till regeringens uppdrag var bl. a. ett riksdagsbeslut i frågan.

I industriverkets nu föreliggande utredning sägs beträffande planglasindustrin att ””omstruktureringen av planglasindustrin är för svenskt vidkommande klar för överblickbar tid". Vidare sägs att ”inga motiv eller förut-

sättningar finns för upprättande av en samlad plan för de nordiska länder-

nas insatser inom planglastillverkningen innefattande genomförandet av en gemensam nordisk industriplanering”. Industriverket anför inga ändrade förutsättningar som motiv till sitt ställningstagande utan anser uppenbarligen att riksdagens beslut inte haft någon grund.

Ej heller har den av riksdagen begärda samlade planen för glasindustrin

tagits fram. TCO anser att regeringen i rådande läge skyndsamt måste

utarbeta denna samlade plan i samråd med de fackliga organisationerna.

Prop. 1980/81: 89 99

2 Forskning och utveckling inom planglastillverkningen

Endast cen remissinstans, Styrelsen för teknisk utveckling. har redovisat några synpunkter på industriverkets slutsatser rörande behovet av spe-

ciella satsningar på forskning och utveckling inom planglastillverkningen.

Styrelsen för teknisk utveckling: Såsom framgår av utredningen styrs utvecklingen av glastillverkningsprocessen i mycket hög grad från utlandet

genom de multinationella företagen. Dessa har centrala utvecklingscentra

med avsevärda torsknings- och utvecklingsresurser. F.n. finns endast ett glastillverkningsföretag etablerat i Sverige. Av detta skäl saknas f.n. motiv för ett svenskt övergripande FoU-stöd till utveckling av tillverkningsprocessen för planglas.

3 Regionalpolitiskt stöd

Samtliga remissinstanser som haft synpunkter på industriverkets hedömning rörande det regionalpolitiska stödet har delat industriverkets

uppfattning.

Skånes handelskammare och Näringslivskommittén + Hallands län:

Handelskammaren/Kommittén är i det sammanhanget särskilt angelägen

understryka utredningens uppfattning att stark återhållsamhet måste iakttas med lokaliseringsstöd i detta sammanhang. Handelskammarens/Kommitténs erfarenheter sammanfaller väl med utredningens uppfattning att lokaliseringsstöd kan medföra mycket allvarliga effekter av sekundär karaktär för företag i andra regioner och således bör användas ytterst sparsamt.

Näringsfrihetsombudsmannen: När det gäller förädling av planglas i

form av isolerrutetillverkning ger rapporten vid handen att marknadsförhållandena från konkurrenssynpunkt i stort sett är tämligen tillfredsställande. Konkurrensen konstateras vara betydande, etableringströskeln är låg.

närhet till marknaden är en fördel av större betydelse än storskalighet och prisutvecklingen har varit förhållandevis mättlig. Samhälleliga stödåtgär-

der anses dock ha rubbat konkurrensförhållandena och medfört tendenser till överkapacitet. Produktutvecklingen är snabb och fortsatta strukturför-

ändringar väntas. Utredningen rekommenderar stark återhållsamhet med lokaliseringsstöd eftersom problemen annars övervältras på företag i andra

regioner. Från konkurrenssynpunkt är det också av vikt att eventuella stödåtgärder inte går längre än att extra kostnader för viss lokalisering kompenseras.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Med hänsyn till rådande överkapacitet inom isolerrute- och fönstertillverkningen understryker utredningen. att det finns skäl att särskilt noga beakta det regionalpolitiska stödets sekundära

effekter för företag i andra regioner och att stark återhållsamhet bör iakttas med lokaliseringsstöd i denna bransch, bl. a. med hänsyn till isolerrutetill-

verkningen i Emmaboda. Arbetsmarknadsstyrelsen delar denna uppfatt-

ning och beviljar normalt sett ej lokaliseringsstöd till denna bransch. Sty-

relsen har vid handläggning av sådana stödärenden regelmässigt haft samråd med statens industriverk. Lokaliseringsstöd som påtagligt kunnat påverka konkurrensförhållanden i branschen har ej heller utgätt under de

senaste ären.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Till följd av att staten givit stöd till etablering av företag inom isolerrutebranschen har konkurrensförhällandena rubbats. Dessa stödåtgärder har bl.a. bidragit till rådande överkapacitet och även medfört negativa sysselsättningseffekter för industrin inom andra delar av landet. Bland annat har Emmaboda Glas AB indirekt drabbats med sysselsättningsminskning som följd. Länsstyrelsen anser därför att det finns stor anledning att här särskilt noga beakta det statliga stödets effekter för företag i andra regioner. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att statligt stöd till konkurrerande företag kan medföra en uppenbar risk för allvarliga sekundära konsekvenser, som man från samhällets sida måste väga in i varje stödprojekt.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till den svära arbetsmarknaden i

Emmaboda delar länsstyrelsen helt utredningens uppfattning att stor återhällsamhet bör iakttagas med lokaliseringsstöd och andra former av statligt stöd till denna bransch. Utvecklingen inom näringsgrenen är sådan att det nu allvarligt måste övervägas införande av etableringskontroll för närings-

grenen. Emmaboda kommun: Enligt kommunens mening är ”stark återhållsam-

het” med lokaliseringsstöd till konkurrerande företag i branschen ett otill-

räckligt tillgrepp. I stället bör totalt stopp för statligt stöd överhuvudtaget omedelbart införas för samtliga isolerruteproducerande företag i Sverige, utom för tillverkningen i Emmaboda med hänvisning till den sysselsätt-

ningsgaranti som tecknats 1974 mellan Saint-Gobain och regeringen. Det

är obestridligt ett primärt samhällsintresse att pågående och kommande

anpassning av produktionen i branschen till marknaden — som stagnerar — sker vid företag och orter där de negativa konsekvenserna blir minst. Vid de företag där isolerrutetillverkningen endast är en del av företagets totala produktion kan en nedläggning av just den produktionen ha en förhållandevis marginell betydelse för företagets fortbestånd. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen: Vi anser inte heller att statligt stöd i syfte att bevara sysselsättningen bör ges till befintliga företag som på grund av svag konkurrensförmåga står inför nedläggning eller mer omfattande neddragning av produktionskapaciteten. Svenska fabriksarbetareförundet: Utredningen konstaterar i avsnittet om handel med isolerrutor att Sverige utgör den stora nordiska importmarknaden. Främst Norge och Danmark, men även Finland är de stora exportörerna hit. Den svenska importvolymen nära fördubblades under 1979. Under antagande att den svenska produktionen inte minskade under 1979 (statistik

föreligger ej) skulle efterfrågan på isolerrutor i Sverige ännu 1979 vara

ökande. SIND:s prognoser pekar också mot en ökad efterfrågan fram till

1985.

Mot bakgrund av att åtminstone de norska och danska lönekostnaderna motsvarar de svenska torde det vara möjligt att ersätta en del av importen med svensk tillverkning. Industriverket manar till försiktighet med lokaliseringsstöd till den svenska isolerruteindustrin. Vi menar att de förhållanden som möjliggjort grannländernas export till Sverige borde utförligare ha kartlagts mot bakgrund av vad som sagts

ovan.

Prop. 1980/81: 89 101

Sveriges urbetsledareförbund: Fönster och fönsterglastillverkningen är idag en småskalig industri. Tillverkningstekniken är enkel och kapitalbehovet litet. Fördelarna med att produktionen ligger nära marknaden är stora. Därför bör även i framtiden produktionsenheterna vara geografiskt spridda över landet.

SALF vill dock understryka att samhället måste vara ytterst återhäll-

samt med lokaliseringsstöd, för att motverka överkapacitet inom planglasindustrin. Risken finns annars att problemen flyttas mellan företag och landsändar.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen: SHIO-Familjeföretagen delar utredningens uppfattning att stark återhållsamhet mäste iakttas med lokaliseringsstöd i denna bransch. Vi vill dessut-

om påpeka att detta problem inte är begränsat just till isollerrutebranschen

utan torde gälla glasindustrin. för att inte säga hela näringslivet som helhet. De negativa sekundära effekterna av en selektiv lokaliserings- och regio-

nalpolitik tas alltför sällan med i beräkningarna.

4 Typgodkännande och produktionskontroll

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över industriverkets bedömning,

rörande betydelsen av enhetliga regler för typgodkännanden och system

för produktionskontroll samt behovet av att det nordiska samordningsar-

betet inom ramen för nordiska kommittén för byggbestämmelser (NKB) intensifieras har delat industriverkets bedömning.

Kommerskollegium: Allmänt sett vill kollegiet dock understryka vad

utredningen själv anför beträffande de framförda rekommendationerna angående tillskapandet av i Norden samordnade regler för typgodkän-

nande och system för produktionskontroll (kvalitetsaspekter) för isoler-

rutor nämligen att dessa åtgärder bör vara ägnade att underlätta utveckling

och marknadsföring av ändamålsenliga produkter och främja handeln och konkurrensen inom berörd bransch. Kollegiet tillstyrker således dessa rekommendationer och delar även utredningens uppfattning om önskvärdheten av att verksamheten inom nordiska kommittén för byggbestäm-

melser (NK B) intensifteras på detta område.

Skånes handelskammare och Näringslivskommittén i Hallands län: Handelskammaren/Näringslivskommittén får därjämte understryka vad

utredningen framhåller beträffande behovet av enhetliga regler för typgod-

kännande av produkter och system för produktionskontroll. En harmoni-

sering härvidlag är ägnad att stärka industrins ställning på exportmarkna-

derna och främjar en sund konkurrens.

Näringsfrihetsombudsmannen: NO vill i anslutning härtill endast betona

vikten av att olika godkännandeförfaranden i största möjliga utsträckning baseras på funktionskrav och att detaljstyrning av konstruktioner undviks.

Det får inte heller bli så att stora, etablerade företags produkttyper och

möjligheter styr kravutformningen och ger försteg i konkurrensen. I annat

fall kan produktutvecklingen låsas — vilket är särskilt betänkligt på ett område som det aktuella där produktutvecklingen är snabb — och små eller

nyetablerade företags konkurrensmöjligheter elimineras. Det är också som utredningen framhåller viktigt att söka harmonisera normer och bedöm-

ningsgrunder i olika länder. Detta bör även gälla en vidare krets av länder än de nordiska. Nationella bestämmelser kan komma att fungera som handelshinder och försvaga konkurrensen.

Byggforskningsråder: I Byggforskningsrådets arbete med fönsterproblemen har under hand framkommit skaderapporter på isolerglas i Sverige.

Likaså har rapporter från Danmark och Västtyskland visat på relativt

omfattande skador och korta livslängder hos isolerglas. Det är därför

mycket angeläget att få till stånd utveckling av metoder för tillverkning av

fönster med isolerrutor som har likvärdig livslängd som övriga fönster. Provningsförfarande och typgodkännanderegler bör snabbt tas fram.

Statens planverk: Planverket utarbetar för närvarande typgodkännanderegler för isolerrutor i samarbete med Isolerruteproducenternas förening i Sverige (SIP). Härvid är det önskvärt med en utförligare redovisning av hittillsvarande erfarenheter beträffande rutornas livslängd. För att ge ett visst skydd för att isolerrutor har god kvalitet lämnar tillverkarna idag ovannämnda 5S-ärsgaranti. Aven om typgodkännande ges anser planverket att denna garanti bör bibehållas och helst utvidgas till en 10-årsgaranti.

Fördelar finns med att isolerrutor kan typgodkännas och tillverkningskontrolleras. Vissa möjligheter att uppnå jämnare kvalitet vid tillverkning uppnäs. Detta gäller kanske i första hand de mindre tillverkarna. De större tillverkarna säger sig redan nu i stort sett följa de föreslagna reglerna. Dvs. att netto-resultatet av typgodkännandet kanske inte blir så stort på tillverkarsidan. Därutöver finns ett stort behov av att glasmästeriarbeiet — insättningen av rutorna — förbättras såväl konstruktivt som utförandemässigt. Detta kan endast delvis påverkas genom att isolerrutor typgodkännas.

Vad beträffar samordningen av byggbestämmelser i Norden torde de generella krav som berör fönster och förseglade rutor vara väl harmoniserade och eventuella kvarstående olikheter kommer successivt att tas upp i

NKB-arbetet. För den internordiska handeln spelar de mer detaljerade

typgodkännandereglerna en större roll. NKB har utarbetat förstag till internordiskt ramavtal beträffande typgodkännande och kontroll. Detta ramavtal skall kompletteras med internordiska regler för speciella produkter. Denna verksamhet har påbörjats och torde även komma att omfatta fönster och förseglade rutor. Planverket avser att verka för att dessa produkter snarast möjligt tas upp på programmet.

Emmaboda kommun: Föreslagen intensifiering av NKB:s arbete angående samordning av byggbestämmelser etc. är angelägen och nödvändig. Genom införande av gemensamma enhetliga nordiska bestämmelser förhindras undermåliga produkter att nå marknaden.

Sveriges arbetsledareförbund: SACF delar utredningens uppfattning att

ett ökat samarbete mellan företag och myndigheter vad gäller typgodkän-

nande och kontrollprocedurer är nödvändig för att konkurrensen inte skall

snedvridas.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen:

SHIO-Familjeföretagen delar utredningens uppfattning härvidlag. I detta sammanhang vill vi peka på de insatser som redan nu vidtagits inom glasbranschen genom skapandet av Glasbranschrådet. Glasbranschrådet är en forskningsstiftelse som genom en utvecklingsavgift på planglas skall få ekonomiska resurser att initiera och stödja forskning och utveckling. Initiativtagare till detta råd är det till SHIO-Familjeföretagen anslutna branschorganet Glasmästeriförbundet. Samverkande i rådet är dessutom Sveriges Planglasgrossisters Förening.

Prop. 1980/81: 89 103

5 Övriga synpunkter

Ett flertal remissinstanser har utöver synpunkter på utredningsförslagen pekat på bostadsbyggandets betydelse för förbrukningen av planglas och

isolerrutor.

Skånes handelskammare och Näringslivskommittén + Hallands län: Därtill får handelskammaren/näringslivskommittén för egen del foga att det ur branschens synvinkel skulle vara ytterst angeläget och välkommet

med mera långsiktig planering av bostadsbyggandet i vårt land.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Av avgörande betydelse för den framtida ef-

terfrågan på planglas, vilket främst används till fönster, är utvecklingen av

byggandet. Arbetsmarknadsstyrelsen har i olika sammanhang starkt understrukit behovet av ett ökat bostadsbyggande och vikten av ett högt och jämnt utnyttjande av produktionskapaciteten inom byggsektorn. Även för berörda glasindustribranscher är detta väsentligt. Under andra hälften av

70-talet utnyttjades inte möjligheterna till ett ökat bostadsbyggande. Avse-

värda investeringar i bostadsbyggande bortföll jämfört med uppställda planer. Under perioden 1975-1979 byggdes ca 30000 färre lägenheter än planerat. vilket motsvarar ett bortfall av investeringsvolym på ca 15 miljarder kronor. Utredningen anser att det främst är arbetskraftsbristen som

förklarar nedgången i bostadsbyggandet under slutet av 1970-talet och att det indikerar att tillgången på arbetskraft torde bli den begränsade faktorn

när det gäller utvecklingen av bostadsbyggandet under 1980-talet. Enligt styrelsens mening är detta en alltför förenklad beskrivning av problemet. Nedgången av bostadsbyggandet under de senaste ären beror enligt styrel-

sens uppfattning i första hand på de problem som skapats av kostnadsut-

vecklingen, kreditivfrågor och olika typer av planhinder. Den ryckighet

som kännetecknat bostadsbyggnadsvolymen sedan mitten av 1970-talet har medfört en långsiktigt alltför stor avgång av byggnadsarbetare och försvärat rekryteringen till branschen, något som i hög grad bidragit till den

brist som f.n. råder på arbetskraft i stora delar av landet.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Den framtida efterfrågan på isolerrutor

hänger i hög grad ihop med utvecklingen på byggsidan. Länsstyrelsen vill i

detta sammanhang uttrycka sin oro över det låga bostadsbyggandet. Minskar bostadsbyggandet ytterligare kan det få allvarliga konsekvenser för bland annat isolerruteindustrin. Det minskade bostadsbyggandet under 1980 har i kombination med nyetableringen av isolerrutetillverkning resulterat i att Emmaboda Glas AB tvingats permittera flertalet av de anställda

under elva dagar under de kommande två månaderna.

Emmaboda kommun: Slutligen skall nämnas att det akuta läget med

neddragning av produktionen i Emmaboda genom införande av korttids-

vecka huvudsakligen är föranlett av den låga bostadsproduktionen i Skandinavien. Stimulansåtgärder för ökad byggnation i Sverige måste enligt kommunens mening snarast vidtagas genom regeringens försorg.

Två remissinstanser har tagit upp frågan om förbättrade energiegen-

skaper hos nya glastyper.

Skånes handelskammare och Näringslivskommittén + Hallands län: I det sammanhanget får handelskammaren/kommittén även efterlysa en mera realistisk syn på fönstret i energisammanhang. Genom den snabba

Prop. 1980/81: 89 104

utveckling som varit på fönstersidan - vilken också beskrivs i utredningen — finns enligt handelskammarens/kommitténs mening ur energisynpunkt grundad anledning omvärdera fönstrets roll i byggnader m. m. Enligt vad handelskammaren/kommittén inhämtat kan relativt sett stora fönsterytor med s.k. energisparglas i väsentlig mån bidra till en god energianvändning i byggnader. Detta förhållande bör också i motsvarande män komma till uttryck i framtida byggnormer.

Frågan om priskontroll har tagits upp av

Statens pris- och kaärtellnämnd: SPK följer pris- och kostnadsutvecklingen på planglas och isolerrutor också genom överläggningar med de prisledande företagen. Pilkington Floatglas AB och Emmaboda Glas AB. Till följd av SPK:s prisövervakning har icke kostnadsmotiverade prishöjningar kunnat förhindras. Risken för monopolprissättning på planglas till följd av Pilkingtons allt mer dominerade ställning på marknaden har kunnat motverkas.

Mot bakgrund av den starka koncentration som räder på marknaderna för planglas och isolerrutor är det nödvändigt att samhället även fortsättningsvis har en intensiv prisövervakning på dessa områden. Byggkoncenträtionsutredningen (SOU 1977:43) framhöll att det allmännas inflytande över prissättningen hos företag som arbetar på marknader med hög koncentration i första hand bör uppnäs genom frivilliga överenskommelser mellan samhället och aktueHa företag. Avtalet mellan staten och Cementa AB kunde — enligt utredningen —- tjäna som förebild. Enligt detta avtal skall Cementa tillämpa en prissättning som innebär att dess ställning på den svenska marknaden ej missbrukas. Det förutsätts att de rationaliseringsmöjligheter, som uppstår i tillverkning och distribution, i skälig utsträckning skall påverka prissättningen. Cementa har förbundit sig att

fortlöpande informera SPK om företagets kostnads- och marknadssitua-

tion och att till nämnden meddela planer på prishöjningar på cement till den svenska marknaden samt skälen för dessa. Anmälan om planerad prishöjning skall ske senast 30 dagar före ikraftträdandet.

Frågan om forskning och utveckling inom isolerrute- och fönsterindu-

strin samt eventuellt behov av stimulansätgärder tas upp av

Styrelsen för teknisk utveckling: Isolerrute- liksom fönstertillverkningen

är under stark utveckling. Denna utveckling sker vid många relativt små

företag. Av utredningen synes framgå att isolerrutetekniken vunnit större marknadsandelar i övriga Norden än i Sverige. Det bedöms även att

mycket utvecklingsarbete återstår. Det bör därför vara angeläget att inom

detta område ge innovationsstöd.

Huvudanvändningsomräådet för planglas är som fönsterglas. Möjligheterna till nya tillämpningsområden liksom de speciella krav som kan ställas inom dessa bör undersökas. Såsom exempel på nyare tillämpningar kan nämnas solfångare där kraven på glaset i mänga fall avviker från vad som

krävs vid fönsterapplikationer.

STU vill även instämma i behovet av fortsatt forskning och utveckling inom omrädet fönsterteknik och fönstrens energibalans. Morgondagens

fönster bör bättre fylla de funktions- och underhållskrav som finns anled-

ning att ställa än vad dagens fönster gör. Vidare erfordras ett omfattande

Prop. 1980/81: 89 105

arbete för att avgöra fönstrets roll i byggnadens energibalans. Framför allt den senare frågan bör lösas genom internationellt samarbete mellan olika

forskningsorgan.

Slutligen 1as risken med dumping av planglas från utomnordiska tillverkare upp av

Skånes handelskammare och Näringslivskommittén åa Hallands län: Till följd av tillverkningsprocessens höga fasta kostnader sker marginalproduktionen till förhållandevis sett ringa kostnad för tillverkaren. Detta i sin

tur har lett till en relativt omfattande import till Norden av överskottsglas från vissa utomnordiska glasbruk. Det kan här ofta vara frågan om rena dumpingpriser. Naturligtvis finns vissa fördelar ur brukarsynpunkt förknippade med detta system men sannolikt innebär ändå den instabilitet.

som systemet medför på sikt, en försvagning av den nordiska marknaden, vilket knappast är ägnat att främja den inhemska produktionen. I takt med

den kärvare marknadssituationen har också olika mer eller mindre dolda

rabattsystem kommit att vinna insteg. Även dessa system kan naturligtvis

på sikt verka i riktning mot en alltmer instabil marknad och komma att påverka den inhemska industrin om inte effektiva motmedel kommer till användning.

Prop. 1980/81: 89 106

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll. sossooosessessss ess reise era -

I. Inlednifg sosooceseeesrrrrerrreerr rr rr rer rss ser ss res ss ss sa 2. Föredragandens överväganden BJ

2.1 Den manuella gläsindustrif oosoososoooesssssssssssss ess sets An

2.2 Pilanglas- och isolerruteindustrin

2.3 Förpackningsglasindustrin 25 3. Hemställäf sosooooossese esse rereerr rer rer rr esse sees ss ss ess 27

4. Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82 = siossoossosssssss sosse ina 27

S. Beslut ooocossooeserererrerer ere rs rss rr rr ers ss sees sees sets 28 Bil. i SIND 1980:9 Manuella glasbruk i strukturomvandling 29 Bil. 2 SIND 1980:8 Planglasindustrin — planglas och isolerrutor inför

VO-talet sossseserrrrr rer rer rer reser rr ere rer rss rr rr reses sea 48 Bil. 3 SIND PM 1980: 12 Emballageglasindustrin — en förstudie 57

Bil. 4 SIND PM 1980:22 Manuella glasbruk i strukturomvandling:

Forskning och utveckling =sosososeseererserrersarsers ser res rasa 59 Bil. 5 Sammanställning av remissyttranden över rapporterna om den

manuella glasindustrin

Bil. 6 Sammanställning av remissyttranden över rapporten om planglasindustrift ooossosseeserrrerrrrrrrrsee reser esse rss ers ss ena

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981