Prop. 1976/77:61
om åtgärder för den manuella glasindustrin.;beslutad den 13 januari 1977.
Prop. 1976/77: 61
Regeringens proposition 197 6 / 77 : 61
om åtgärder för den manuella glasindustrin;
beslutad den 13 januari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av rcgeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN NILS G. ÅSLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås fortsatta och ökade industripolitiska insatser för den manuella glasindustrin.
Det program med exportfrämjande åtgärder och strukturstöd för branschen som enligt nu gällande riksdagsbeslut löper t.o.m. utgången av innevarande budgetår föreslås bli förlängt med ytterligare tre bud- getår inom en väsentligt ökad anslagsram.
Vidare föreslås ett särskilt investeringsstöd under tre år'med avskriv- ningslån för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre arbetsmiljö.
Det totala medelsbehovet för de föreslagna åtgärderna beräknas till 25 milj. kr., varav 15 milj. kr. till investeringsstöd. För budgetåret 1977 / 78 föreslås sammanlagt 12 milj. kr. bli anvisade.
Prop. 1976/77: 61
IJ
Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-01-13
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten. Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Åsling
Proposition om åtgärder för den manuella glasindustrin
1. Inledning
Den manuella glasindustrin har under det senaste decenniet genom- gått flera besvärliga perioder. Vid sidan av konjunkturbetingade fakto- rer har problemen i hög grad haft sitt ursprung i den tilltagande kon- kurrensen från maskintillverkat glas. Den hantverksmässiga tillverkning- en har på flera produktområden trängts tillbaka på såväl den svenska som den internationella marknaden. Denna utveckling har ställt de svenska glasbruken inför betydande omställningsproblem och flera glas- bruk har tvingats lämna marknaden.
Mot den bakgrunden. har riksdagen vid flera tillfällen under 1970- ta— let beslutat om Särskilda stödåtgärder för den manuella glasindustrin. Dessa åtgärder inleddes budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram (prop. 1970: 41, SU 1970: 61 och BaU 1970: 23, rskr 1970: 165 och 188). Exportprogrammet har därefter förlängts och löper enligt nu gällande riksdagsbeslut t. o. m. utgången av innevarande budgetår. Fr.o.m. budgetåret 1972/73 kompletterades åtgärderna med dels bidrag till konsultinsatser för omställningsfrämjande åtgärder, dels strukturgarantier (prop. 1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195). Även dessa åtgärder löper ut med utgången av innevarande budgetår.
Fr.o.m. den 1 juli 1976 har statens industriverk programansvar för de 'exportfrämjande åtgärderna medan ansvaret för verkställigheten åvi- lar Sveriges exportråd. Övriga åtgärder administreras odelat av statens industriverk.
Under år 1975 inträffade en klar försämring av läget inom branschen.
Prop. 1976/77: 61 3
Den redan tidigare pressade lönsamheten försvagades ytterligare på grund av vikande efterfrågan och snabbt stigande produktionskostnader. Vid sidan av kostnads- och marknadsbetingade svårigheter har under se- nare tid problemen accentuerats även i andra avseenden. Detta gäller inte minst i fråga om arbetsmiljön.
Med anledning härav tillsatte statens industriverk sommaren 1975 en särskild arbetsgrupp med uppgift att närmare kartlägga situationen och utvecklingstendenserna inom den manuella glasindustrin samt överväga ytterligare åtgärder för att förbättra branschens konkurrenskraft. Ar— betsgruppen, som bestod av företrädare för industriverket, glasindustrin och de anställdas organisationer, publicerade i februari 1976 rapporten (SIND PM 1976: 3) Den manuella glasindustrin i Sverige. Rapporten har överlämnats till industridcpartemcntet.
Efter remiss har yttranden över arbetsgruppens rapport avgetts av kommerskollegium (KK), näringsfrihetsombudsmannen, arbetsmark- nadsstyrclsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för teknisk ut- veckling (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län, Centralorganisationcn SACO/SR, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svensk industriförening, Svenska ar- betsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund, vilka har av- gett gemensamt yttrande, Svenska glasbruksföreningen, Sveriges export- råd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa- tion (SHlO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Vidare har Svenska fabriksarbetareförbundet yttrat sig i ärendet.
Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden från and- ra instanser. Sålunda har KK bifogat yttranden från handelskamrarna i Kalmar län, i Kronobergs och Blekinge län samt från Stockholms han- delskammare. AMS har bifogat yttranden från länsarbetsnämnderna i Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län. Länsstyrelsen i Östergöt- lands län har bifogat yttranden och promemorior från Finspångs kom- mun, länsarbetsnämnden i Östergötlands län, Östergötlands företa— gareförcning samt Rejmyre Glasbruk. Länsstyrelsen i Kronobergs län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Kronobergs län, Jönkö- pings-Kronobergs läns PCO-distrikt, Kronobergs läns företagareför- ening, Kronobergs och Blekinge handelskammare samt Uppvidinge och Lessebo kommuner. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Kalmar län, Kalmar läns företagareförening, Kalmar läns handelskammare, sydöstra FCC-distriktet, Högsby FCO, Nybro FCO samt Nybro, Emmaboda och Högsbo kommuner. Vidare har SHlO bifogat yttrande från Kronobergs hantverks— och industri- distrikt.
Till industridepartementet har inkommit flera särskilda skrivelser i vilka tas upp i första hand frågor rörande en inom branschen planerad gemensam anläggning för framställning av färdigblandad råvara, s.k.
Prop. 1976/77: 61 4
mäng. l skrivelser den 23 augusti 1976 och den 20 december 1976 har sålunda en särskild projektstyrelse i branschen hemställt om statligt fi- nansiellt stöd till nämnda anläggning.
Pukebergs Glasbruk AB har i en skrivelse den 8 oktober 1976 tagit upp bl. a. vissa arbetsmiljöaspekter i anledning av den planerade an- läggningen.
Länsstyrelsen i Kalmar län har i en skrivelse den 8 november 1976 tagit upp frågan om val av lokaliseringsort för anläggningen.
2. Hittills beslutade branschpolitiska åtgärder
Statsmakterna har vid flera tillfällen under senare år beslutat om sär- skilda branschpolitiska åtgärder för den manuella glasindustrin. Målsätt- ningen har härvid varit att medverka till att skapa långsiktig konkur— renskraft i branschen.
I början av 1970-talet infördes för glasindustrin exportfrämjande åt- gärder och stöd till utbildning. Något senare tillkom s.k. omställnings- främjande åtgärder och strukturgarantier.
Inom ramen för exportfrämjande åtgärder har t.o.m. budgetåret 1975/76 totalt ca 5,5 milj. kr. i form av bidrag och lånegarantier be- viljats glasbruk som satsat på exportaktiviteter. Det utbildnings—program som löpte under treårsperioden 1970/71—1972/73 syftade till att höja kompetensnivån inom branschen i fråga om bl. a. teknik, ekonomi, ad- ministration och planering. Utbildningsprogrammet har omfattat sam- mantaget ca 800 kursdeltagare och ca 500 000 kr. har utgått i form av bidrag. Sedan budgetåret 1972/73 har vidare utgått bidrag till konsult- undersökningar för omställningsfrämjande åtgärder. Denna verksamhet har omfattat såväl projekt gemensamma för hela branschen eller delar av branschen som omställningsåtgärder inom enskilda företag. Om- ställningsstödet har inriktats på frågor rörande bl.a. företagens be- hov av samarbete eller samgående med andra tillverkare och företa- gens behov av specialisering och rationalisering. Även systemet med statliga lånegarantier, s.k. strukturgarantier infördes för den manuella glasindustrin fr.o.m. budgetåret 1972/73. Strukturgarantierna syftar till att finansieringsmässigt underlätta samarbete eller samgåenden i bran— schen. Fr.o.m. den 1 juli 1976 har statens industriverk programansvar för de exportfrämjande åtgärderna medan Sveriges exportråd svarar för verkställigheten av de olika aktiviteterna. Övriga branschfrämjande åt- gärder administreras helt av statens industriverk.
Genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) kanaliseras statligt stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet av betydelse för branschen.
T. 0. m. utgången av budgetåret 1975/76 har till den manuella glasin- dustrin beviljats bidrag med totalt ca 6,3 milj. kr. för exportfrämjande åtgärder, utbildning samt omställning. Härutöver har 1,6 milj. kr. be-
Prop. 1976/77: 61
viljats i form av lånegarantier för exportfrämjande åtgärder. Vid ut- gången av budgetåret 1975/76 hade dessutom nära 10 milj. kr. i form av strukturgarantier lämnats till branschen.
3. Arbetsgruppens rapport
Den manuella glasindustrin omfattar tillverkning av hushålls- och prydnadsglas, belysningsglas, arkitekturglas, tekniskt glas samt eldfast glas. Utanför branschen ligger således tillverkningen av emballageglas, planglas och fiberglas.
Den svenska manuella glasindustrin omfattade år 1974 tolv företag med tillsammans 22 arbetsställen. Antalet helårsanställda uppgick till drygt 2 300. Till detta kan läggas 15 mindre glasbruk —— en del verk- samma under endast en del av året -—— vilka sysselsatte totalt nära 300 personer. De tre största företagsgrupperna svarar för ca 70 % av branschens totala produktion och sysselsättning. Branschens totala salu- och förädlingsvärde uppgick år 1974 till 210 milj. kr. resp. 110 milj. kr.
Glasindustrin är geografiskt starkt koncentrerad till Småland, främst Kronobergs och Kalmar län. I dessa två län svarade år 1974 fyra kom- muner för tillsammans drygt 80 % av branschens totala sysselsättning. I flera tätorter utgör glasbruken den enda industriella verksamheten och även den enda mer betydande arbetsgivaren.
Den manuella glasindustrin har under den senaste tioårsperioden mött en tilltagande internationell konkurrens från maskintillverkat glas. Den hantverksmässiga tillverkningen har på flera produktområden trängts tillbaka. Detta gäller såväl den svenska som den internationella marknaden. Frammarschen för maskinblåst glas har varit särskilt snabb - under den senaste femårsperioden. De utländska maskinglasbruken har med lägre produktionskostnader och med successivt förbättrad produk- tionsteknik kunnat göra omfattande inbrytningar på de produktområ- den som tidigare har varit förbehållna munblåst glas. De sålunda helt förändrade marknadsförutsättningarna har ställt den svenska manuella- glasindustrin inför betydande anpassnings- och omställningsproblem. Behovet av att inrikta produktionen på mer prisokänsliga produkter har accentuerats. Stora ansträngningar har gjorts att i ökad utsträckning marknadsföra kvalitativt högtstående produkter med avancerad design.
I takt med att det relativa lönekostnadsläget har försämrats gentemot utländska tillverkare, har emellertid även andra förändringar skett i de svenska glasbrukens produktinriktning. Flera glasbruk har sålunda minskat den manuella insatsen bl. a. genom övergång till mer mekani- serade tillverkningsmetoder såsom centrifugering, gjutning och press-- ning. Härigenom har kraven på den hantverksmässiga yrkesskicklighe- ten totalt sett minskat.
Trots den tilltagande utländska konkurrensen har branschen totalt IT Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 61
Prop. 1976/77: 61 6
sett hävdat sig relativt väl under första hälften av 1970-talet. Andelen av den inhemska marknaden har kunnat bibehållas på en oförändrad nivå, 65 %, vilket emellertid är en något lägre andelän i mitten av 1960-talet. Sysselsättningen har minskat endast obetydligt och antalet produktionsenheter har varit oförändrat.
De svenska glasbruken har sedan lång tid tillbaka en betydande ex- port. Under perioden 1970—1974 ökade exportvärdet med i genomsnitt ca 15 % per år och dess andel av produktionen var i stort sett oföränd- rad, ca 40 %. År 1974 uppgick exportvärdet till 87 milj. kr. Den största marknaden för svenskt glas är sedan lång tid tillbaka Förenta staterna, som tillsammans med den australiska marknaden svarar för nära 40 % av den totala exporten. Flera viktiga exportmarknader uppges vara myc- ket svårbearbetade.
Lönsamhetsmässigt har dock utvecklingen varit otillfredsställande. Även om stora skillnader finns mellan de enskilda glasbruken kan för branschen som helhet noteras förluster under samtliga är under perio— den 1970—1975. Bedömningen för år 1976 innebär en ytterligare för- sämring i detta avseende.
Den manuella glasindustrin kan karaktäriseras som en mycket arbets- intensiv bransch. I och med att produktionen traditionellt inte har varit särskilt kapitalkrävande har det ur finansiell synvinkel varit relativt lätt att etablera glastillverkning. Behovet av kapitaltillskott till branschen har emellertid under senare tid ökat snabbt. Detta gäller bl. a. investe- ringar i ny produktionsteknik, marknadsföring och produktutveckling. Dessutom föreligger behov av omfattande arbetsmiljöinvesteringar. Den svaga lönsamhet som under lång tid har rått inom stora delar av branschen är en viktig förklaring till att flera angelägna investeringar inte har kommit till stånd.
I sin framtidsbedömning för branschen framhåller arbetsgruppen att flera faktorer talar för en positiv utveckling. Den fortgående standard- stegringen och dubbelbosättningen samt ett ökat intresse för hemsektorn är sålunda faktorer som i kombination med produktutveckling, ökade tekniska resurser och en effektivare marknadsföring bör kunna resultera i en ökad avsättning. Arbetsgruppen anser emellertid att möjligheten för den manuella glasindustrin att överleva inte ligger i en expansion av produktionsvolymcn utan i ett tillvaratagande av de marknadssegment där hantverksmässiga traditioner och upparbetad good Will ger konkur- rensfördelar.
Branschen står i dag inför betydande investeringsbehov. Om dessa in- vesteringar genomförs kan emellertid den överkapacitet som i dag synes föreligga inom branschen komma att förstärkas. Detta, tillsammans med existerande miljöproblem och en svag ekonomisk ställning för vissa glas- bruk, kommer sannolikt att resultera i nedläggning av fem till sex pro— duktionsenheter under de närmaste åren. Det totala antalet helårsan—
Prop. 1976/77: 61 7
ställda skulle därmed sannolikt komma att minska med 300—500 per- soner. På längre sikt förutses en fortsatt krympning av sysselsättningen.
Arbetsgruppens förslag innebär ett femårigt åtgärdsprogram för den' manuella glasindustrin. Härvid föreslås att nu löpande branschfrämjan— de åtgärder förlängs och utvidgas. Som nya element i ett åtgärdspro- gram föreslås bl. a. ett finansiellt stöd till branschen.
Redan det nu löpande programmet omfattar vissa exportfrämjande åtgärder. Enligt arbetsgruppen behövs emellertid ökade insatser för att på ett mer avgörande sätt öka den svenska glasexporten. Enligt nu gällande regler för exportstödct avser merparten av bidragen kollek- tiva exportaktiviteter, vilket begränsar möjligheterna till meningsfulla insatser. De exportfrämjande åtgärderna föreslås inriktade på företags- individuella insatser. Anslagsramen för exportstödct föreslås ökad från nuvarande 700000 kr. per år till 3 milj. kr. per år under en femårs- period.
En ökad tillämpning av de produktionstekniska framsteg som har gjorts inom glastillverkningen förutsätter enligt arbetsgruppen att de en- skilda bruken har tillgång till erforderlig teknisk expertis. Mot den bak— grunden föreslås att det nuvarande stödet till omställningsfrämjande åt— gärder skall kunna innefatta även bidrag till tekniska utredningar. An— slagsramen för omställningsstödet föreslås samtidigt utökad från nuva- rande 400 000 kr. till 1,6 milj. kr. per år under en femårsperiod.
Sammanlagt innebär arbetsgruppens förslag att 23 milj. kr. anvisas under en femårsperiod för export- och omställningsfrämjande åtgärder.
Även insatser för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete framhålls som angelägna. Företagens möjligheter att av egen kraft finansiera en intensifierad verksamhet på detta område bedöms som otillräckliga. Ar- betsgruppen föreslår att branschens behov i detta avseende blir föremål för särskild utredning.
I fråga om glasindustrins behov av kapitaltillskott anger arbetsgrup- pen ett flertal angelägna områden, bl. a. arbetsmiljö, produktionsutrust- ning, byggnader, produktutveckling och marknadsföring. Som ett av de mest angelägna investeringsobjekten anger arbetsgruppen en för branschen gemensam råvaruanläggning. Glasbruken har emellertid be— gränsade möjligheter att inom ramen för existerande finansieringsmöj- ligheter klara det kapitaltillskott som behövs för den närmaste framti— den. Arbetsgruppen föreslår därför ett särskilt finansiellt stöd till branschen med sådana ränte-, amorterings- och säkerhetsvillkor att fö- retagens upplåningsmöjligheter i övrigt inte påverkas. Lånemöjlighe- terna för de enskilda företagen bör enligt arbetsgruppen kopplas till en total strukturplan för branschen.
Arbetsgruppen föreslår även ett program för utbildning av kollektiv- anställd personal inom kvalificerad produktion. Ett sådant utbildnings-
Prop. 1976/77: 61 g
program bör enligt arbetsgruppen särskilt utredas och knytas till den gymnasiala yrkesutbildningen för glasarbetare.
I övrigt föreslår arbetsgruppen att en rådgivande nämnd för program— met inrättas vid statens industriverk.
4. Remissyttranden över arbetsgruppens rapport
Samtliga remissinstanser som uppehåller sig vid a r b e t s g r u p— p e n 5 b e d 6 m n i n g av den manuella glasindustrins utveckling och problem delar uppfattningen att branschen befinner sig i ett bekymmer- samt läge. Enighet råder även om att situationen påkallar fortsatta och vidgade statliga åtgärder för att förbättra glasindustrins långsiktiga kon- kurrenskraft. _ '
Länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län m. fl. remissinstanser erinrar om den betydelse som den manuella glasindustrin har för ett stort antal mindre tätorter inom resp. län. Kraftfulla insatser bedöms därför som angelägna om inte betydande samhällsproblem skall uppstå.
Några remissinstanser framhåller särskilt vikten av en ökad samver- kan inom branschen. Lessebo kommun menar att de stora glasbruks- grupperna med en väl utbyggd planering och organisation har haft god avsättning för sina produkter. Ett ökat samarbete i fråga om bl. a. tek- niska frågor, arbetsmiljö, produktutveckling och marknadsföring borde enligt kommunen ge ett större antal glasbruk ökad slagkraft vilket rim- ligen borde garantera såväl avsättning som sysselsättning.
Länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig kritisk till arbetsgruppens ana- lys, slutsatser och förslag till åtgärder. Länsstyrelsen anser bl.a. att grundvalen för förslagen inte bör inrymma ett accepterande av en fort- -- satt sysselsättningsmässig krympning av branschen. Denna grundsyn de— las av bl. a. Lessebo kommun och Svenska fabriksarbetareförbunder.
Några remissinstanser, SAF -Industriförbundet och Svenska glasbruks- föreningen, ifrågasätter om de föreslagna åtgärderna kan ge annat än temporära resultat. SAF—Industriförbundet menar att den främsta orsa- ken till branschens problem står att finna i lönekostnadsutvecklingen, som har gett särskilt kraftiga effekter inom denna mycket arbetskrafts— intensiva bransch. Detta, enligt SAF-Industriförbundet, grundläggande problem har inte behandlats av arbetsgruppen och går inte heller att komma till rätta med genom de av arbetsgruppen föreslagna åtgärderna.
Svenska fabriksarbetareförbundet menar för sin del att arbetsgruppen alltför starkt har försökt framtona lönekostnadsutvecklingen som orsak till branschens besvärliga situation. Orsaken förefaller enligt förbundet i stället främst vara företagens strävan att minska lönekostnademas an- del av produktionsvärdet genom minskad efterbearbetning och även i övrigt genom en övergång till mindre arbetskrävande produkter. De svenska glasbruken klarar enligt förbundet inte den utländska konkur-
Prop. 1976/77: 61 9
rensen på dessa produktområden. Denna utveckling innebär att företa- gen har bäddat för en successiv krympning av branschen. En ytterligare konsekvens av den ändrade produktinriktningen har enligt förbundet va- rit att yrkesskickligheten i branschen på flera områden har gått förlorad. ' Förbundet menar att arbetsgruppen i sin analys inte har förmått utveck— la denna problematik. Liknande synpunkter framförs även av länsstyrel- sen i Kalmar län. '
Flera remissinstanser framför således viss kritik såväl mot omfatt- ningen av och inriktningen i arbetsgruppens förslag till åtgärder som mot den analys som har bildat utgångspunkt för förslagen. Nästan samt- liga remissinstanser anser sig emellertid i princip kunna tillstyrka ar- betsgruppens förslag tillåtgärder.
Förslaget om fortsatta exportfrämj ande åtgärder till- styrks av samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga. Han- delskamrarna i Kalmar län och i Kronobergs och Blekinge län framhål- ler vikten av samordning av den internationella marknadsföringen för att en positiv utveckling ska uppnås. Liknande synpunkter framförs av bl. a. STU och Svenska fabriksarbetareförbundet. Flera remissinstanser, bl.a. KK, Sveriges Exportråd och Svenska fabriksarbetareförbundet menar att ett exportstöd bör kunna utgå till såväl kollektiva som företagsindividuel- la exportsatsningar. Exportrådet framhåller att med det höga kostnads- lägc som svenskt glas har i dag avsättningsmöjligheter finns endast på högprismarknader där exportaktiviteterna kräver betydande finansiella insatser. För genomförandet av effektiva aktiviteter på dessa marknader anser exportrådet att den anslagsram och den programperiod som ar- betsgruppen har föreslagit är ett minimum. LO erinrar i sitt yttrande om att organisationen tidigare och i annat sammanhang har föreslagit att bildandet av ett exportbolag med starkt statligt inflytande borde ut- redas. LO aktualiserar nu ånyo detta förslag. Exportbolaget skulle enligt LO inrikta sig på branscher med exklusiva kvalitetsprodukter såsom glas, hemtextilier och möbler.
Den av arbetsgruppen föreslagna ökningen av anslagsramen för o m- ställningsfrämjande åtgärder tillstyrks i princip av de remissinstanser som har tagit upp denna fråga. Även den inriktning av omställningsstödet som föreslås av arbetsgruppen tillstyrks. '
Behovet av ökat forsknings- och utvecklingsarbete inom den manuella glasindustrin har tagits upp av flera remissinstanser. Härvid framhålls vikten av ökade insatser på detta område och tillstyrks förslaget att behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser särskilt ut- reds. STU ger i sitt yttrande en redogörelse för det forsknings- och ut- vecklingsarbete som f. n. bedrivs inom detta område. Vad gäller den kol- ' lektiva forskningen som bedrivs vid Glasforskningsinstitutet har det to- tala stödet under treårsperioden 1973/74—1975/76 uppgått till 2,4 milj. _ kr., varav hälften har finansierats med statliga medel via STU. För in-
Prop. 1976/77: 61 10 nevarande treårsperiod har den totala medelsramen ökat till nära 3,4 milj. kr. STU erinrar även om att STU under innevarande budgetår pla- nerar en utredning rörande behov och inriktning av framtida forsknings— och utvecklingsinsatser inom svensk glasindustri och då framför allt den manuella glasindustrin.
I fråga om behovet av en ökad investeringsaktivitet inom branschen är remissopinionen samstämmig. Flera av de remissinstanser som tagit upp denna fråga ansluter sig även till arbetsgruppens uppfattning att branschen har begränsade möjligheter att av egen kraft genomföra er- forderliga investeringar. Länsstyrelsen i Kalmar län, Svenska fabriksar- betareförbundet, KF rn. fl. menar dock att arbetsgruppens kalkyl över behovet av kapitaltillskott till branschen är alltför schablonmässig. Ar- betsgruppens förslag om fi n a n s i e 1 1 t 5 t ö d möter emellertid ingen erinran. Bland de mest angelägna behovsområdena för en ökad investe- ringsaktivitet nämner flera remissinstanser arbetsmiljön. Som ett kon- kret och angeläget investeringsprojekt framhåller bl. a. arbetarskydds- styrelsen och STU den inom branschen planerade gemensamma råvaru- anläggningen.
Några remissinstanser diskuterar i sina yttranden arbetsgruppens för- slag till st r u k t u r p 1 a n för branschen. KF understryker behovet av att föreslagna stödåtgärder kopplas till en sådan plan. Stödåtgärder för branschen utan en sådan plan kan enligt KF komma att befästa i stället för att lösa långsiktiga problem i branschen. Även Svenska fabriksarbe- tareförbundet förordar att en. strukturplan för branschen utarbetas. Det- ta bör enligt förbundet ske i nära samarbete med berörda fackliga or- ganisationer. .
Arbetsgruppens förslag att frågan om utbildn i n g f ö r k 0 [- le k t iv a n s t äl 1 d p e r s 0 n a i särskilt utreds möter ingen erinran. KK framhåller i sitt yttrande vikten av att yrkesskickligheten i bran- schen vidmakthålles eftersom överlevnadsmöjligheterna väsentligen lig- ger i ett tillvaratagande av de marknadssegment där bl. a. hantverksmäs- siga traditioner ger konkurrensfördelar. SHIO framhåller i sitt yttrande att den tvååriga specialkurs för glasbruken som finns i Nybro är en vik- tig resurs för hela branschen. Organisationen finner det emellertid önsk- värt att ytterligare sprida den under andra året vid glasbruken integre- rade delen av undervisningen. Beträffande den konstnärliga utbildningen erinrar SHIO om att glasbruksskolan redan nu bereder elever vid Konst- . fackskolan utbildning under en termin samt att en nyinrättad special- kurs i produktutformning på försök har inrättats fr.o.m. höstterminen 1976. Denna ettåriga utbildning är avsedd speciellt för formgivare och tekniker inom glas- och träområdena.
Vad slutligen gäller den av arbetsgruppen föreslagna råd giv an- d e n äm n d en har samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt förslaget.
Prop. 1976/77: 61 11
5. Statens industriverk
Statens industriverk framhåller i sin anslagsframställning för budget- året 1977/78 att den manuella glasindustrin under ett flertal år har be- funnit sig i ett besvärligt konkurrenslägc som har krävt betydande om- ställningsåtgärder från företagens sida. Trots att en betydande om- strukturering i branschen har skett under senare är, bl. a. med hjälp av statliga stimulansåtgärder, fortsätter problemen. Industriverket anser att hittills beslutade statliga åtgärder inte har varit tillräckliga för att åstad- komma långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet i branschen.
l anslagsframställningen har industriverket tagit upp arbetsgruppens förslag i vad avser branschfrämjande åtgärder. I likhet med arbets- gruppen föreslår industriverket att anslaget för exportfrämjande åtgär- der ökas från nuvarande 700 000 kr. per år till 3 milj. kr. per år och att anslaget för omställningsfrämjande åtgärder ökas från nuvarande 400 000 kr. till 1,6 milj. kr. per år.
6. Skrivelserna från företrädare för den manuella glasindustrin m. m.
I skrivelsen den 23 augusti 1976 tar den särskilda projektstyrelsen — bestående av företrädare för de anställda och företagen inom den ma- nuella glasindustrin — upp frågan om en för branschen g e m e n s a m a n l ä g g n i n g för framställning av färdigblandad rå- vara s.k. mäng. I skrivelsen framhålls att arbetsmiljöproblemen kring glasbrukens råvarublandning är akuta. Styrelsen anger två modeller för att lösa dessa problem, nämligen antingen omfattande investeringar i mängkammaranläggningar vid de enskilda bruken eller en enda och för branschen gemensam råvaruanläggning. Den senare lösningen har den fördel-en att miljöproblemen koncentreras till ett ställe. Detta ger möj- lighet till en rationell och effektiv lösning av arbetsmiljöproblemen sam- tidigt som en i övrigt mer rationell anläggning erhålls jämfört med alter- nativet där råvarublandningen sker vid de enskilda bruken. Oavsett vil— ken av de två lösningarna som väljs, uppges det totala investeringsbeho- vet bil ungefär detsamma. Företagen i branschen har emellertid begrän- sade möjligheter att själva svara för finansieringen. Projektstyrelsen an- ser det angeläget att en central råvaruanläggning snabbt kommer till stånd och att staten medverkar finansiellt så att projektet kan genom- föras. Till skrivelsen har projektstyrelsen fogat utredningsmaterial rö- rande den planerade anläggningen.
Pukebergs Glasbruk AB tar i skrivelsen den 8 oktober 1976 upp vissa frågor rörande glasindustrin och då bl.a. frågan i vilken utsträckning arbetsmiljöproblem en inom branschen kan lösas genom den pelleteringsteknik som avses bli tillämpad vid den planerade gemensam- ma råvaruanläggningen.
Prop. 1976/77: 61 12
Länsstyrelsen i Kalmar län tar i skrivelsen den 8 november 1976 upp frågan om val av lo k al is e r i n g 5 o r t för den planerade råvaru- anläggningen. Länsstyrelsen erinrar om att den har studerat olika lokali- seringsalternativ och att Emmaboda och Nybro härvid har kommit att framstå som lämpliga orter. Mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen i Emmaboda anser länsstyrelsen det angeläget att råvaruanläggningen förläggs dit. Vidare förordar länsstyrelsen att staten medverkar i finan- sieringen av anläggningen med lokaliseringsstöd.
I skrivelsen den 20 december 1976 redovisar projektstyrelsen ett fö r sla g till fin a n sie r i n g av råvaruanläggningen. Förslaget innebär att staten medverkar genom lokaliseringsstöd samt därutöver med ett särskilt ränte- och amorteringsfritt avskrivningslån. Den totala investeringskostnaden för råvaruanläggningen beräknas till 15 milj. kr. 1 skrivelsen tas även upp frågan om 1 0 k al i s e r in g 5 o rt för an- läggningen. Projektstyrelscn anser härvid Emmaboda vara lämplig ort.
7. Föredraganden
Den manuella glasindustrin har under det senaste decenniet utsatts för stora påfrestningar. Vid sidan av konjunkturbetingade faktorer har problemen i hög grad haft sitt ursprung i den tilltagande internationella konkurrensen från maskintillverkat glas. Den hantverksmässiga tillverk- ningen har härigenom trängts tillbaka på flera produktområden. Denna utveckling har ställt de svenska glasbruken inför betydande omställ- nings- och anpassningsproblem och flera glasbruk har tvingats att upp- höra med sin verksamhet.
Strukturomvandlingens intensitet har samtidigt varierat. Under perio- den 1970—1974 var utvecklingen inom den manuella glasindustrin i flera hänseenden relativt stabil. Sysselsättningsnivån var i stort sett kon- stant och antalet produktionsenheter var oförändrat. Produktionsvärdet nära nog fördubblades och exportvärdet ökade med 15 % per år. På hemmamarknaden lyckades de svenska glasbruken totalt sett behålla en oförändrad marknadsandel.
Under de senaste åren har dock situationen för de svenska glasbru- ken försämrats. Den redan tidigare pressade lönsamheten försvagades ytterligare under år 1975 då den internationella efterfrågan på svenskt glas minskade samtidigt som importen steg mycket kraftigt. Det försva— gade marknadsläget kan ses som ett resultat dels av den internationella lågkonjunkturen, dels av att det relativa kostnadsläget gentemot utländs- ka tillverkare ytterligarc försämrades. Det internationella konkurrens- läget begränsar f. n. möjligheterna att kompensera kostnadsstegringarna genom prishöjningar.
Vid sidan av kostnads- och marknadsbetingade svårigheter finns inom branschen även andra problem av varierande styrka. Till de mest akuta
Prop. 1976/77: 61 13
hör arbetsmiljöproblemen, främst i hyttorna och inom råvaruhante- ringen.
Statsmakterna har vid flera tillfällen under 1970-talet beslutat om särskilda stödåtgärder för branschen. Branschfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin inleddes budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram. Exportprogrammet har därefter för- längts. Budgetåret 1972/73 kompletterades åtgärderna med dels bidrag till konsultinsatser för omställningsfrämjande åtgärder, dels strukturga- rantier. Enligt gällande riksdagsbeslut löper de branschfrämjande åtgär- derna för manuell glasindustri t.o.m. utgången av innevarande bud- getår.
Betydande insatser har således redan nu gjorts för att underlätta en nödvändig omställnings- och anpassningsprocess. Det är emellertid up- penbart att hittills vidtagna åtgärder — från såväl statsmakternas som företagens sida — inte har varit tillräckliga för att uppnå en tillfreds- ställande konkurrenskraft och därmed långsiktig trygghet för de anställ- da inom branschen.
Sommaren 1975 tillsatte statens industriverk en särskild arbetsgrupp med uppgift att närmare kartlägga situationen och utvecklingstenden- serna inom den manuella glasindustrin samt överväga ytterligare åtgär- der för att förbättra branschens konkurrenskraft. Arbetsgruppen publi- cerade i februari 1976 rapporten (SIND PM 1976: 3) Den manuella glasindustrin i Sverige. Rapporten har överlämnats till industrideparte- mentet och har därefter remissbehandlats.
Arbetsgruppen föreslår ett femårigt åtgärdsprogram med fortsatta branschfrämjande åtgärder och dessutom bl. a. ett finansiellt stöd till branschen.
I likhet med arbetsgruppen och en samstämmig remissopinion anser jag att det läge som den manuella glasindustrin befinner sig i motiverar ytterligare statliga åtgärder. I framtiden kommer med stor sannolikhet successivt skärpta krav att ställas på den svenska manuella glasindustrin. Detta gäller i fråga om bl.a. marknadsföringsinsatser, produktutveck- ling, produktionsteknisk utveckling, effektivare produktionsutrustning . och förbättrad arbetsmiljö. Enligt min bedömning är det endast ett fåtal glasbruk som av egen kraft kommer att kunna bemästra de problem som hänger samman härmed. Syftet med det åtgärdsprogram som jag kom- mer att förorda är att på bästa sätt medverka till att den långsiktiga kon- kurrenskraften i branschen stärks väsentligt för att de anställda ska kunna ges en tryggad sysselsättning. Jag kommer att förorda även sär- skilda ätgärder för att snabbt komma till rätta med de mest akuta arbets— miljöproblemen.
Jag vill emellertid understryka att statliga åtgärder för branschen måste ses som ett tidsbegränsat stöd och som ett komplement till före- tagens egna ansträngningar. Mycket talar för att en i olika avseenden
Prop. 1976/77: 61 14 ökad samverkan inom branschen blir avgörande för glasbrukens lönsam- het och långsiktiga konkurrenskraft. Stödet bör därför ges en sådan ut- formning att samverkan och samarbete stimuleras.
Jag övergår nu till att närmare behandla de särskilda åtgärder som är aktuella.
De svenska glasbruken har under lång tid avsatt en väsentlig del av sin produktion på utländska marknader. Denna andel har under 1970- talet legat på omkring 40 % (värdemässigt). Även om'exportandelen och exportberoendet varierar mellan de enskilda glasbruken, framstår det som helt klart att möjligheterna till en framgångsrik export alltmer har kommit att bli en avgörande överlevnadsfaktor för flertalet glasbruk. Den omorientering i produkthänseende mot mer konstnärligt präglade och prisokänsliga produkter som i viss mån har skett har emellertid inne- burit att företagen i ökad utsträckning har fått inrikta sig på begränsade köparkategorier. En bibehållen eller ökad export har därmed förutsatt en vidgning av antalet avsättningsmarknader, något som hittills endast i begränsad utsträckning har kunnat förverkligas. Detta har dessutom inneburit betydande ekonomiska påfrestningar för glasbruken.
De exportfrämjande åtgärderna som tidigare har beslutats av riks- dagen torde ha underlättat branschens exportsträvandcn. Jag anser dock, i likhet med arbetsgruppen och de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, att fortsatta och väsentligt vidgade exportfrämjande åtgär- der nu bör komma i fråga för den manuella glasindustrin. För att branschen skall kunna uppnå en ökad och långsiktig stabil export torde det dock samtidigt vara nödvändigt med ett ökat och i fasta former etablerat samarbete vad avser den internationella marknadsföringen. I detta avseende delar jag den uppfattning som har framförts av flera remissinstanser, bl. a. av handelskamrarna i Kalmar län samt i Krono- bergs och Blekinge län. Endast ett fåtal företag i branschen torde i dagsläget ha egna resurser för att klara ett framgångsrikt exportarbete. Jag finner det angeläget att det exportkunnande och den exporterfaren- het som redan nu finns inom vissa glasbruk gen-om olika samarbetsaktivi- teter ges en ökad spridning i branschen.
Arbetsgruppen har i sin rapport förordat att exportstödct koncentre- ras till företagsindividuella projekt. I remissyttrandena från bl. a. kom- merskollegium, Sveriges exportråd och Svenska fabriksarbetareförbun- det anförs att exportstöd bör kunna utgå till såväl företagsindivi- duella som kollektiva exportsatsningar. Jag vill erinra om att riksdagen vid 1975 / 76 års riksmöte har beslutat om ändring i riktlinjerna för ex- portprogrammet för den manuella glasindustrin i detta avseende (NU 1975/76: 53 s. 57, rskr 1975/76: 387). Beslutet innebär att, vid sidan av stöd till kollektiva projekt, även företagsindividuellt utformat exportstöd i särskilda fall kan utgå. Jag finner nu gällande riktlinjer i detta avseen- de ändamålsenliga. Jag vill i sammanhanget erinra även om den änd-
Prop. 1976/77: 61 15
ring av reglerna för exportstödct som jag har förordat vid min anmä- lan av anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder i budgetpro- positionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 66). Genom att etablering av försäljningsorganisationer utomlands föreslås kunna rymmas i de ex- portfrämjande åtgärderna bör effekten av exportstödet öka.
Det s. k. Strukturstödet —— bidrag till konsultinsatser för omställnings- främjande åtgärder samt statliga lånegarantier, s.k. strukturgarantier — infördes för den manuella glasindustrin fr.o.m. budgetåret 1972/73 och löper enligt gällande riksdagsbeslut till utgången av innevarande budgetår. Strukturstödet har varit ett viktigt medel för att underlätta den omställnings- och omstruktureringsprocess som har varit nödvän- dig. Behov föreligger emellertid alltjämt av intern rationalisering samt ökad samverkan och vidgat samarbete i olika avseenden mellan glas- bruksförctagen.
l arbetsgruppens rapport har föreslagits att bidrag till konsultinsatser skall kunna utgå även till utredningar av teknisk natur. Denna ändrade inriktning i omställningsstödet har tillstyrkts av en bred remissopinion. För egen del vill jag erinra om att jag vid min anmälan av anslaget Företags- och branschfrämjande åtgärder i budgetpropositionen 1977 (pI'Op. 1976/77: 100 bil. 17 s. 67) har förordat att användningsområdet för konsultinsatserna vidgas för samtliga branscher, som är föremål för denna branschfrämjande åtgärd, till att omfatta även undersökningar som syftar till att i företagen införa redan utvecklad prod-uktionsteknik och/eller anpassa sådan teknik till företagens behov.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört i fråga om exportfrämjande åtgärder och bidrag till konsultinsatser för omställningsfrämjande åt— gärder förordar jag att dessa åtgärder förlängs för den manuella glasindustrin med tre budgetår, dvs. t.o.m. utgången av budgetåret 1979/80. Resurserna bör samtidigt väsentligt utökas. Jag beräknar det totala medelsbehovet till 10 milj. kr. för hela treårsperioden. Likaledes förordar jag att systemet med strukturgarantier förlängs för den ma- nuella glasindustrin att gälla under ytterligare tre budgetår fr.o.m. budgetåret 1977/78. Vid min anmälan av anslaget Kostnader för ränte- befrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher .i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 75) har jag förordat att den totala ramen för strukturgarantier höjs från nuvarande 125 milj. kr. till 155 milj. kr. Jag har härvid räknat med att behövligt ut- rymme för strukturgarantier även till den manuella glasindustrin kommer att föreligga under det närmast kommande budgetåret. Den ram för räntebefrielse vid strukturgarantier som jag vid min anmälan av nyss- nämnda anslag har förordat anser jag vara tillräcklig även för den ma- nuella glasindustrin.
Den manuella glasindustrin kännetecknas av en i huvudsak hantverks- mässig produktionsteknik. Produktionen är därmed relativt arbetsinten-
Prop. 1976/77: 61 16
siv, vilket i kombination med under senare är snabbt stigande lönekost- nader har medfört en från produktionskostnadssynpunkt försvagad kon- kurrenskraft gentemot- utländska tillverkare. I detta perspektiv måste den svenska manuella glasindustrin i allt väsentligt fortsätta anpassning- en mot produktområden där hög kvalitet och konstnärlig prägel utgör starkare säljargument än priset. Förutsättningar härför bör enligt min bedömning föreligga. Även med ett bibehållande av den manuella ka- raktären i väsentliga tillverkningsmoment, finns det med nu tillgänglig produktionsteknik utrymme för rationaliserings- och mekaniseringsåt- gärder av kostnadssänkande natur. Den pressade lönsamheten under lång tid för flertalet glasbruk har emellertid resulterat i svårigheter bl.a. vad gäller finansieringen av mer avancerad produktionsutrust- ning. För att den manuella glasindustrin skall kunna bli långsiktigt livskraftig, måste relativt omfattande rationaliserings- och mekanise- ringsåtgärder genomföras.
Vid sidan av den typ av investeringar som jag nu har nämnt finns inom branschen ett akut behov av omfattande investeringar för att förbättra arbetsmiljön. Förhållandena är i detta avseende mycket otill— fredsställande, framför allt inom råvaruhanteringen och kring smältpro— cessen.
Visserligen finns möjlighet att erhålla särskilda garantilån för att för- bättra arbetsmiljön, enligt förordningen (1975: 632) om lånegaranti för arbetsmiljöförbättringar, s.k. AG-lån, men enligt vad jag har inhämtat har dessa garantilån av glasindustrin utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning. Anledningen härtill synes vara dels de begränsade belopp med vilket garantilån kan utgå, dels begränsade möjligheter för flertalet glasbruk att klara de i och för sig gynnsamma amorte- rings- och räntevillkor som är knutna till dessa lån. Den pincipiella grundsyn som måste anläggas är att kostnaderna för att förbättra ar- betsmiljön är en del av produktionskostnadema och att dessa således skall bäras av företagen själva. De investeringar som behövs för att uppnå en acceptabel arbetsmiljö i glasbruken är emellertid av sådan omfattning att många glasbruk i praktiken har små eller inga möjligheter att själva genomföra dessa med de finansieringsmöjligheter som i dag föreligger. Den gemensamma anläggning för råvarublandning som nu planeras anser jag vara ett viktigt steg i strävandena att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen i branschen. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att ett särskilt investeringsstöd sätts in för den manuella glasindustrin under en tid av tre år. Ett sådant stöd är angeläget både för att höja branschens effektivi- tet och för att förbättra arbetsmiljön i branschen. I denna fråga har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
För effektivitetshöjande investeringar i produktionsutrustning och för
Prop. 1976/77: 61 17
investeringar som syftar till att förbättra arbetsmiljön bör ett direkt stöd kunna lämnas i form av avskrivningslån. Avskrivningslån bör kunna utgå med högst 50 % av investeringskostnaderna.
Stöd i form av avskrivningslån för Effektivitetshöjande investeringar i produktionsutrustning bör komma i fråga enbart för företag som- ge— nom den planerade investeringen, eventuellt i kombination med ytter- ligare åtgärder, kan bedömas lönsamma och långsiktigt konkurrenskraf- tiga. En så hög andel avskrivningslån som 50 % bör komma i frågaen- dast i de fall investeringen int-e endast har påtagligt effektivitetshöjande effekt utan dessutom sker i anslutning till andra åtgärd-er som är av vä- sentlig betydelse för branschens effektivitet och konkurrenskraft. Detta kan i praktiken komma att innebära att en relativt hög bidragsandel kan beviljas enbart i de fall som investeringen sker i anslutning till samverkan ' i konkreta och fasta former mellan två eller flera företag. I övriga fall bör som regel gälla att avskrivningslånets andel av investeringskostna— derna skall vara lägre.
Hur en samverkan konkret bör utformas vad gäller omfattning och - inriktning varierar naturligtvis från fall till fall. Medan för vissa företag ett ägarmässigt samgående kan vara den lämpligaste formen, är i andra fall ett samarbete av mera begränsad omfattning, t. ex. i fråga om ge- mensam marknadsföring, kanske den bästa lösningen. Ytterligare andra ' former kan vara avtal om produktbyten, produktutveckling eller ge- mensamt produktionstekniskt utvecklingsarbete. Jag vill dock understry- ka att samverkan inte skall ses som ett självändamål utan som ett medel för att uppnå lönsamhet och långsiktig konkurrenskraft.
Vid beslut om stöd i form av avskrivningslån till investeringar som i första hand syftar till att förbättra arbetsmiljön bör, i enlighet med vad jag tidigare har anfört, den allmänna regeln vara att företagen själva så långt möjligt skall svara för finansieringen. Vidare bör gälla att endast företag som i det längre perspektivet kan bedömas ha förutsättningar för lönsam verksamhet bör komma i fråga för avskrivningslån. Avskriv- ningslån för arbetsmiljöinvesteringar bör vidare komma i fråga endast för sådana projekt som är avsedda att lösa de mest akuta arbetsmiljö- problemen och då i första hand i hyttoma och inom råvaruhanteringen.
Avskrivningslånen, som bör beviljas av statens industriverk, bör vara ränte- och amorteringsfria och normalt skrivas av med ett lika stort be- lopp varje år under en period av högst tio år. En förutsättning för av- skrivningslån bör vara att industriverket ges full insyn i företagets eko- nomiska utveckling och i de samverkansplaner som kan komma att. ut- göra villkor för beviljande av avskrivningslån. Det ankommer på rege- ringen att meddela närmare föreskrifter för beviljande av avskrivnings- lån. För stöd till effektivitetshöjande investeringar och arbetsmiljöinves- teringar i form av avskrivningslån beräknar jag medelsbehovet till totalt 15 milj. kr. under en treårsperiod, räknat fr. o. m. budgetåret 1977/78.
Prop. 1976/77: 61 18
För att möjliggöra en ändamålsenlig fördelning av det investerings- stöd som jag nu har förordat bör en översiktlig plan upprättas för investeringsstödets fördelning på olika behovsområden. Detta arbete bör åvila statens industriverk och ske efter samråd med företrädare för företag och anställda i branschen.
En särskild projektstyrelse inom branschen har i en skrivelse i au- gusti 1976 tagit upp bl.a. de miljöproblem som sammanhänger med blandning av råvaror till s.k. mäng. Projektstyrelsen framhåller härvid att problemen kan lösas antingen genom investeringar i mängkammar- anläggningar vid de enskilda bruken eller genom att en för branschen gemensam anläggning för framställning av mäng byggs. Investerings- kostnaderna i de två alternativen bedöms beloppsmässigt likvärdiga. En gemensam anläggning har enligt projektstyrelsen flera fördelar och sty- relsen anser att de miljöproblem som i dag är förenade med råvaru- blandningen inom den manuella glasindustrin bäst löses med en för branschen gemensam anläggning. Jag delar denna uppfattning och i likhet med projektstyrelsen och flera av de remissinstanser som yttrat sig över arbetsgruppens rapport finner jag det angeläget att nämnda an- läggning kommer till utförande.
I fråga om investeringsstöd till den planerade råvaruanläggningen vill jag anföra följande. Diskussioner har under hösten 1976 förts mellan projektstyrelsen och en konsult engagerad av industridepartementet. Syftet har härvid varit att få fram en lämplig modell för finansieringen av råvaruanläggningen. Projektstyrelsen har i december 1976 redovisat ett förslag till finansiering som förutsätter dels att lokaliseringsstöd be- viljas med 6 milj. kr., dels att staten skjuter till 2 milj. kr. i form av ett särskilt avskrivningslån. Den totala kostnaden för anläggningen har av projektstyrelsen beräknats till 15 milj. kr. inkl. rörelsekapital.
Vad gäller lokaliseringsort för anläggningen anser projektstyrelsen Emmaboda vara lämplig.
] likhet med projektstyrelsen och även länsstyrelsen i Kalmar län bedömer jag Emmaboda vara lämplig lokaliseringsort för råvaruanlägg- ningen. Frågan om lokaliseringsstöd bör dock prövas i sedvanlig ord- ning. Det investeringsstöd som enligt projektstyrelsens kalkyl därut- över behövs anser jag bör kunna utgå inom ramen för det särskilda in- vesteringsstöd i form av avskrivningslån som jag nyss har förordat för bl.a. arbetsmiljöförbättrande åtgärder. En förutsättning för att särskilt statligt finansiellt stöd skall lämnas till uppförandet av råvaruanlägg- ningen bör dock vara en fullgod uppslutning kring projektet. I enlighet med vad jag tidigare har angivit bör det ankomma på statens industri- verk att pröva frågan om särskilt investeringsstöd till anläggningen. De nu föreslagna avskrivningslånen bör kunna komma till användning även för vissa investeringar som måste ske vid de enskilda bruken som en
Prop. 1976/77: 61 19
direkt konsekvens av att en central råvaruanläggning utnyttjas för inköp av mäng.
I arbetsgruppens rapport framhålls behovet av forsknings— och ut- vecklingsarbete inom branschen. Arbetsgruppen föreslår att detta utreds särskilt. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har i sitt yttrande över arbetsgruppens rapport nämnt att ett sådant utredningsarbete planeras bli genomfört vid STU under innevarande budgetår.
Det statliga stödet till den kollektiva forskningen för branschen är redan nu betydande. Sommaren 1976 tecknades mellan STU och Stiftel- sen glasforskning ett treårigt avtal för det forsknings- och utvecklings- arbete som bedrivs vid Glasforskningsinstitutet. Avtalet som löper till utgången av budgetåret 1978/79 innebär att institutets resurser väsent- ligt har ökats, från totalt 2,4 milj. kr. under föregående avtalsperiod till nära 3,4 milj. kr. under innevarande avtalsperiod. Det statliga stödet täcker 50 % av kostnaderna för denna forskning. Den kollektiva forsk- ning som bedrivs vid Glasforskningsinstitutet avser i första hand mate- rialteknik. Härutöver kan STU inom ramen för behovsområdet Produk- tionsteknik bevilja enskilda eller grupper av företag stöd för produk— tionstekniskt utvecklingsarbete. Det är emellertid angeläget att ökade insatser görs för produktionsteknisk utveckling inom den manuella glas- industrin.
Statsrådet Johansson har vid sin anmälan av anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling i budgetproposi- tionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 227) räknat med ökade re— surser för produktionsteknisk forskning och utveckling inom den manu- ella glasindustrin och då i första hand för samarbetsprojekt. För de närmast kommande tre budgetåren har beräknats totalt 1,2 milj. kr.
Arbetsgruppen har i sin rapport framhållit vikten av yrkesskicklighet inom den manuella glasindustrin och föreslår mot den bakgrunden ett program för utbildning av kollektivanställd personal inom kvalificerad produktion. Ett sådant program bör enligt arbetsgruppen närmare utre- das och knytas till den gymnasiala yrkesutbildningen för glasarbetare. Jag delar uppfattningen att yrkesskickligheten inom den manuella glas- tillverkningen är av stor vikt. I själva verket är det en grundläggande förutsättning för att branschen skall kunna arbeta inom konkurrens- kraftiga produktområden.
Ansvaret för den grundläggande yrkesutbildningen åvilar i huvudsak samhället. Inom skolöverstyrelsen utarbetas f.n. i samarbete med ar- betsmarknadens parter, förslag till nya tim- och kursplaner för en två— årig utbildning i manuell glastillverkning. Denna utbildning avses ersät— ta den tvååriga specialkurs som nu anordnas. Undervisningen under and- ra årskursen kommer att organiseras i form av inbyggd undervisning, vilket innebär att det arbetstekniska momentet förläggs till enskilda glas— bruk. Skolöverstyrelsen räknar med att de nya tim- och kursplanerna.
Prop. 1976/77: 61 20
skall föreligga i början av detta år. Som redovisas i remissyttrandet från Sveriges hantverks- och industriorganisation finns redan nu, utöver grundläggande yrkesutbildning för glasarbetare, fr.o.m. hösten 1976 även en specialkurs i produktutformning inom glas- och träområdena.
Vad gäller fortbildning för dem som redan är verksamma inom glas- industrin vill jag erinra om de möjligheter som finns att utnyttja det all- männa utbildningsutbudet inom den kommunala vuxenutbildningen. Inom den del av utbildningen som i särskilt hög grad är yrkesinriktad pågår ett utvecklingsarbete inom skolöverstyrelsen. Samtliga läroplaner som skall gälla efter den 1 juli 1977 skall ha fastställts av skolöversty- relsen efter samråd med arbetsmarknadens parter. Det förbättrade ut- budet inom kommunal vuxenutbildning är dock inte avsett att ersätta företagens interna fortbildningsverksamhet. Jag vill erinra även om den pågående utredningen (A 1975: 01) om företagsutbildningen, som skall kartlägga bl. a. personalutbildningen med hänsyn till företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Enligt vad jag har inhämtat beräknas utredningens arbete vara avslutat våren 1977.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört och efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Mogård finner jag inte anled- ning att förorda ytterligare utbildningsåtgärder för den manuella glas- industrin.
Arbetsgruppen föreslår att en rådgivande nämnd inrättas med uppgift att fungera som referensgrupp vid statens industriverk under program- perioden. Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser. Även för egen del finner jag det ändamålsenligt att en sådan nämnd inrättas. Enligt vad jag har inhämtat från industriverket håller redan nu en rådgivande nämnd för manuell glasindustri på att bildas.
Anslagskonsekvensema för nästa budgetår av de förslag som jag nu har lagt fram tar jag upp i det följande. Härvid beaktar jag även kost- naderna vid statens industriverk för administration av de åtgärder som jag har föreslagit. Beträffande förstärkta resurser för produktionstek- nisk forskning och utveckling har, som jag nyss har nämnt, anslags- frågan för budgetåret 1977/78 redan tagits upp i budgetpropositionen 1977.
8. Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för den manuella glasindustrin.
Prop. 1976/77: 61 21 9 Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78
DRIFTBUDGETEN FJORTONDE HUVUDTITELN
B. Industri m. 111.
B 7. Företags- och branschfrämjande åtgärder
I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 72) har regeringen föreslagit riksdagen att under denna anslagsrubrik anvisa ett reservationsanslag av 45 610 000 kr.
Med hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om branschfräm- jande åtgärder för dcn manuella glasindustrin förordar jag att rubrice- rat anslag för budgetåret 1977/78 räknas upp med 3 milj. kr. Jag har härvid beräknat 2 milj. kr. för exportfrämjande åtgärder och 1 milj. kr. för omställningsfrämjande åtgärder.
Jag hemställer att regeringen med ändring av sitt förslag i budget- propositionen föreslår riksdagen
att till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1977/78 anvisa ett med 3 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 48 610 000 kr.
KAPITALBUDGETEN
V. FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
V:14. Lån till investeringar inom manuell glasindustri Nytt anslag (förslag 9 000 000)
Inom ramen för ett treårigt investeringsstöd för manuell glasindustri bör, som jag tidigare har anfört, utgå avskrivningslån till dels effektivi- tetshöjande investeringar, dels vissa arbetsmiljöinvesteringar inom en ram av totalt 15 milj. kr. För budgetåret 1977/78 bör 9 milj. kr. anvi- sas.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lån till investeringar inom manuell glasindustri för bud- getåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 9 000 000 kr.
Prop. 1976/77: 61 . 22
10. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.
NORSYEDTS TRYCKERI STOCKHOLM [916 160019