om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader
Regeringens proposition
1982/83: 18
om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader; | beslutad den 2 september 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i : bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen medger att statens fordran på rättegångskostnader mot Frostvikens norra sameby m. fl. efterges.
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 18,
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-09-02
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ulisten, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson. Elmstedt, Tillander, Ahriand, Molin
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader
Inledning
Högsta domstolen meddelade den 29 januari 1981 dom i det s.k. skatte-
fjällsmålet. Därmed avslutades en process som pågått sedan år 1966 mellan Frostvikens norra sameby m. fl. och staten. Tvisten gällde bättre rätt till renbetesfjäll i Jämtland m. m. .
I stämningsansökan yrkade sameparterna i första hand bättre rätt än staten till vissa renbetesfjäll och i andra hand att vissa särskilt angivna
rättigheter måtte tillerkännas dem. Staten, som företräddes av justitiekans-
lern, bestred bifall till sameparternas talan. I dom den 1 november 1973
ogillade Jämtbygdens tingsrätt sameparternas samtliga yrkanden men för-
klarade att staten skulle svara för sina egna kostnader i målet.
Mot tingsrättens dom fullföljdes talan av sameparterna i huvudsaken och av staten beträffande rättegångskostnaderna och vissa proccessuella frågor. Hovrätten för Nedre Norrland gjorde genom dom den I oktober 1976 ingen
annan ändring i tingsrättens dom än att staten tillerkändes ersättning av
sameparterna för sina kostnader i tingsrätten. Vidare ålades sameparterna att ersätta staten för dess rättegångskostnader i hovrätten.
Hovrättens dom överklagades av sameparterna samt beträffande vissa
mindre processuella frågor av staten. Högsta domstolen fastställde hovrättens dom i huvudsaken men gjorde några mindre ändringar i processuellt hänseende till sameparternas nackdel. Sameparternas talan blev härige-
nom i alla delar ogillad. : .
Sameparterna ålades att ersätta statens rättegångskostnader enligt den i
18 kap. 1 § rättegångsbalken stadgade huvudregeln att den tappande parten skall ersätta motpartens rättegångskostnader. Statens rättegångskostnader utgör för rättegången i tingsrätten 155828
kr. jämte 6 22 ränta från den I november 1973, för rättegången i hovrätten
292277 kr. 45 öre jämte 6 Z ränta från den I oktober 1976 samt för
rättegången i högsta domstolen 795282 kr. jämte 6 26 ränta från den 29
januari 1981. Rättegångskostnaderna inkl. ränta -per den 1 juli 1981 utgör
1418383 kr. |
I skrivelse till regeringen den 12 februari 1981 har sameparterna anhållit
att staten avstår från sin fordran på rättegångskostnad. Sameparterna har
hävdat att rätten till renbetesfjällen i Jämtlands län är en fråga som kunnat avgöras endast genom domstols dom och inte genom lagstiftning. Med ett sådant betraktelsesätt blir det enligt sameparternas mening helt naturligt
att staten står för sina egna rättegångskostnader.
Efter remiss har yttranden över ansökningen avgetts av justitiekanslern och kammarkollegiet. Remissinstanserna ställer sig positiva till att i vart fall en del av statens fordran efterges. Kammarkollegiet anser att cftergiften bör begränsas till hälften av rättegångskostnaderna i de olika instanserna och justitiekanslern hävdar att sameparterna bör betala ett belopp om 600 000 kr. Som skäl för en begränsad eftergift åberopar remissinstanserna bl.a. att samesidans processföring I högsta domstolen förorsakat att såväl
utredningsarbetet som huvudförhandlingen har kommit att ta omotiverat lång tid.
Föredraganden
För egen del får jag anföra följande.
Processen gällde en svårbedömd rättsfråga, vars avgörande har varit av stor betydelse för att få klarlagt vilka rättigheter som tillkommer samerna vid utövandet av renskötseln på renbetesfjällen. De klarlägganden som utredningarna i målet och domarna har gett bör vidare för framtiden ge god vägledning rörande rättsläget i renbetesfrågor.
Remissinstanserna har i princip biträtt framställningen och jag anser
också för egen del att rättegången rört en sådan speciell och för staten
betydelsefull fråga att det finns skäl att ställa sig positiv när den nu har
prövats ingående för första gången. Omständigheterna har enligt min me-
ning varit sådana att staten i detta fall bör helt efterge sin fordran på
rättegångskostnader.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att medge att statens fordran på rättegångskostnader mot Frostvi-
kens norra sameby m. fl. efterges.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982