om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Regeringens proposition
1983/84: 113
. om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74);
beslutad den 2 februari 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
ANDERS THUNBORG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att civilförsvarslagens regler om besiktning och underhåll av skyddsrum kompletteras med bestämmelser som gör kommu-
nerna skyldiga att mot ersättning genom återkommande besiktningar kon-
trollera skyddsrummen och se till att fel och brister åtgärdas. I propositionen föreslås också en bestämmelse som gör en ägare av en anläggning eller byggnad skyldig att mot ersättning vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.
I Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr I13
Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)!
dels att nuvarande 53 §& 2 mom. skall betecknas 53 § 3 mom.,
dels att 408 I mom., 42§, nya 53§ 3 mom., 65 och 83 55 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 53§ 2 mom., och en ny
paragraf, 55a§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40§
I mom.? Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7
kap. åligger det kommun att
a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen
biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för
civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta lednings-
centraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilför-
svaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanord-
ningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvars-
styrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat
åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22§ andra stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
e) i den omfattning som tillgäng-
liga medel medger genom återkom-
mande besiktningar kontrollera att
skvyddsrummen i kommunen har en
tillfredsställande — skyddsförmåga
och se till utt fel och brister åtgär-
das;
f) tillhandahälla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt,
i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av
anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;
! Lagen omtryckt 1975: 712. > Förutvarande punkten e) upphävd genom 1969: 63.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse
g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;
h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom: samt
i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu-
eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörk-
läggning.
428 För kostnad, som kommun fått För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt vidkännas på grund av åtgärd enligt
408 1 mom. b) eller c) eller 54§ 40§ I mom. b), c) eller e) eller 54 § första stycket eller för vård och un- första stycket eller för vård och underhåll av de i 408 I mom. c) derhåll av de i 408 I mom. cc
nämnda anordningarna, äger kom- nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersättning av stats- munen erhålla ersättning av stats-
medel, i den mån kostnaden kan medel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens be- anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn i skälig ut- stämmande skall hänsyn i skälig utsträckning tagas till det värde som sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred. eller byggnadens användning i fred.
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för
kommun att vidtaga åtgärd enligt 40§ I mom. b) eller c) ej göras gällande mot kommunen.
Ersättningen bestäms av rege- Ersättningen bestäms och betaringen eller myndighet som rege- las ut av regeringen eller myndighet ringen utser. som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
53§
2 mom. Ägaren av en anläggning
eller byggnad, i vilken skyddsrum
har anordnats, är skyldig att efter
anmodan vidta de åtgärder som be-
hövs för att ge skyddsrummet en
tillfredsställande skyddsförmåga.
För detta har han rätt att få ersätt-
ning av statsmedel enligt de grun-
der som anges i 55a 8.
2 mom. Skall ort eller plats ej 3mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort, må längre utgöra skyddsrumsort, får
regeringen eller myndighet, som re- regeringen eller myndighet, som re-
"Senaste lydelse 1983: 334.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
geringen bestämmer, förordna, att geringen bestämmer, förordna, att
där befintliga skyddsrum likväl sko- där befintliga skyddsrum likväl
la utrustas, vårdas och underhållas. skall utrustas, vårdas, underhållas
och omfattas av åtgärder enligt 2
mom.
55a§
För skäliga kostnader enligt 53§
2 mom. utgår ersättning av stats-
medel. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föranletts av
att ägaren eftersatt vården och un-
derhållet av skyddsrummet, gjort
otillåtna ingrepp i det eller på an-
nat sätt varit försumlig.
Ersättningen bestäms av länsstv-
relsen och betalas ut sedan kom-
munen godkänt åtgärderna.
658"
Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller bygpnad för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verksamhet eller för att se om anläggningen eller
byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.
För utrönande om och i vad mån Kommunen får besikta en anskyddsrum bör anordnas eller för- läggning eller byggnad för att ta
beredas inom anläggning eller reda på om skyddsrum bör anordbyggnad äger kommunen besiktiga nas eller förberedas inom anlägganläggningen eller byggnaden. ningen eller byggnaden eller för att
kunna kontrollera skyddsrummen
enligt 40§ I mom. e).
8385 Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 698. Talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelses beslut om kost- Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 548, nadsfördelning enligt 49 eller 548, om ersättning enligt 53 eller 56§ el- om ersättning enligt 53, 55a eller ler om föreläggande av vite vid un- 568 eller om föreläggande av vite
derlåtenhet att fullgöra skyldighet vid underlåtenhet att fullgöra skylenligt 15§ föres talan hos kammar- dighet enligt 158 föres talan hos
rätten genom besvär. I samma ord- kammarrätten genom besvär. I ning föres talan mot beslut, som samma ordning föres talan mot be-
Med nuvarande lydelse avses 658 enligt författningsförslag nr 2 i prop. 1983/84: 114. 5 Senaste lydelse 1983: 334.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
länsstyrelse enligt denna lag eller slut, som länsstyrelse enligt denna
med stöd därav utfärdade bestäm- lag eller med stöd därav utfärdade melser i särskilt fall meddelat om bestämmelser 1 särskilt fall meddeföreläggande, föreskrift, willständ lat om föreläggande, föreskrift, till-
eller godkännande i vad angår inrät- stånd eller godkännande i vad angår
tande, utrustning, vård eller under- inrättande, utrustning, vård eller
håll av skyddsrum, dock ej beslut underhåll av eller andra åtgärder i
enligt 31 §. fråga om skyddsrum, dock ej be-
slut enligt 318.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regering-
en genom besvär, om ej annat följer av 69§. Detsamma gäller i fråga om
talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 588.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att
beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 113
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-11-03
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bod-
ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg
Föredragande: statsrådet Thunborg
Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
I Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Holmqvist, fyra sakkunniga (Fö
1975: 03) med uppdrag att lämna förslag till bestämmelser för övergång till
ett ändrat system för skyddsrumsbyggande och finansiering av detta. De sakkunniga antog benämningen 1975 års skyddsrumsutredning. Det nya skyddsrumssystemet infördes i sin helhet den 1 juli 1979. I uillläggsdirektiv (Dir. 1980: 1) i januari 1980 uppdrog regeringen åt utredningen att bl.a. överväga vilka åtgärder som i fredstid bör vidtas för att avhjälpa felaktigheter i befintliga skyddsrum och kommunernas medverkan i detta arbete.
Utredningen har redovisat denna del av sitt uppdrag i promemorian (Ds
Fö 1981: 6) Besiktning, underhåll och förbättringar av skyddsrum.
Regeringen överlämnade promemorian till 1978 års försvarskommitté att beaktas i kommitténs arbete. I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/87 föreslog kommittén bl.a. att de bemyndiganden för
skyddsrum som ges varje år bör ge utrymme för att kontrollera det äldre skyddsrumsbeståndet och vidta de åtgärder som behövs för att hålla det i stånd. Skyddsrumsutredningens förslag och försvarskommitténs slutbetänkande lades till grund för förslag till 1981/82 års riksmöte. I propositionen (prop 1981/82: 102 bil. 2 s. 249 — 256) anförde föredraganden, statsrådet
Gustafsson, bl.a. följande: ''1975 års skyddsrumsutredning har vidare
föreslagit att alla skyddsrum skall kontrolleras regelbundet för att säker-
ställa att de har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i
ordning från fredsanvändning till användning i krig. Felaktigheter som
upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår att
vissa brister och felaktigheter, som inte kan hänföras till försumlighet hos
Prop. 1983/84: 113 eos 7
ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del till utredningens förslag. Däremot bör inte, som utredningen också föreslår, en särskild besiktningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarsstyrelsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. I stället bör det vara möjligt att anlita de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum, för att även ta hand om kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet”. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.
För att kunna genomföra riksdagens beslut behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen. I försvarsdepartementet har upprättats en promemoria (1983-06-29, PM nr 12/83) i ämnet med förslag till lagändringar. Till protokollet i detta ärende bör nämnda promemoria fogas som bilaga I.
Promemorian har remissbehandlats. En inom försvarsdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
2 Allmän motivering
2.1 Utgångspunkt
Det har länge stått klart att investeringarna i skyddsrum måste kompletteras med åtgärder för kontroll av att skyddsrummen behåller det avsedda skyddsvärdet. Frågan om underhållsbesiktning av skyddsrum har utan påtagligt resultat behandlats i en rad olika sammanhang. I 1982 års försvarsbeslut läggs emellertid fast dels att det befintliga skyddsrumsbeståndet fortlöpande skall besiktas, dels att de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna bör kunna anlitas för att ta hand om denna besiktning, dels att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen som inte beror på försummelse av ägaren skall få avhjälpas mot viss ersättning av statsmedel.
F.n. finns inga lagbestämmelser vare sig om kommunernas skyldighet att besikta skyddsrum eller om fastighetsägarnas ansvar för att rätta till brister och felaktigheter som inte beror på fastighetsägarnas egen försumlighet.
I försvarsdepartementets promemoria har föreslagits att civilförsvarslagen (1960: 74) kompletteras med bestämmelser i dessa hänseenden.
Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna och även jag anser att den föreslagna regleringen är lämplig.
Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).
2.2 Besiktning
Mitt förslag: Kommunerna skall mot ersättning av stätsmedel i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i Kommunerna har en tillfredsställande skyddsförmäga och se till att fel och brister ätgärdas.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian bil. I s. 19 och 20).
Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker promemorieförslaget (se bil. 2 avsnitt 2).
Skäl för mitt förslag: De personer som använder ett skyddsrum i fredstid är ofta helt andra än de som kommer att använda dem under krig. Felaktighe-
ter av betydelse för skyddsförmågan upptäcks alltså inte utan vidare. Det
är dessutom endast ett fåtal personer som äger tillräckliga specialkunskaper för att avgöra om en anordning It ett skyddsrum är riktig eller felaktig. Om inte särskilda åtgärder vidtas upptäcks alltså brister sannolikt
först i en beredskapssituation, då det i allmänhet är för sent att rätta till
felen. Man kan inte heller utan vidare förutsätta att fastighetsägare avhjäölper kostnadskrävande fel utan anmaning. Det är också sannolikt att vissa fel blir besvärligare att rätta till, om inte åtgärder vidtas i tid. Mot den
bakgrunden är det nödvändigt att det skapas möjligheter för nägon myndig-
het att upptäcka bristerna. Det sker enklast genom att införa regler som ger denna myndighet rätt att genom besiktningar kontrollera befintliga skydds-
rum.
Det synes vara lämpligt att kommunerna åläggs en skyldighet att genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunerna har en tillfredsställande skyddsförmåga och om så inte är fallet se till att de fel och brister som finns i skyddsrummen åtgärdas. I det följande avsnittet
kommer jag att föreslå en skyldighet för fastighetsägaren att efter anmodan vidta dessa åtgärder. Kommunerna bör få ersättning för sina kostnader för
besiktningsverksamheten. Vad nu sagts kräver ändringar i civilförsvarsla-
gen.
Närmare föreskrifter om hur besiktningsverksamheten skall gå till och
hur ersättningen skall beräknas får meddelas i verkställighetsföreskrifter ull lagen. I fråga om omfattningen av den föreslagna besiktningsverksamheten och de åtgärder som den kan medföra vill jag anföra följande. Det bör enligt min mening inte förflyta alltför lång tid mellan besiktningarna. Ett lämpligt mål bör vara att cirka en tiondel av skyddsrumsbeståndet besiktas varje år. I likhet med skyddsrumsbyggandet bör emellertid omfattningen av denna
verksamhet ytterst styras av tillgången på medel som prövas i det årliga
budgetarbetet. I det sammanhanget får också göras en avvägning mellan
nybyggnadsåtgärder och nämnda verksamhet.
Om kommunen vid besiktningen upptäcker fel och brister i skyddsrummen bör kommunen inom ramen för tillgängliga medel anmoda fastighetsägaren att rätta till dessa. Om fastighetsägaren underlåter att vidta de
anmodade åtgärderna bör kommunen anmäla detta till länsstyrelsen som
med stöd av 788 civilförsvarslagen har möjlighet att förelägga vite för att
tvinga fram att fastighetsägaren fullgör sina skyldigheter. Det har övervägts att låta kommunen få möjligheten att förelägga vite. Enligt min
mening bör den frågan prövas i det lagstiftningsarbete som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsansvaret för civilförsvaret
på lokal nivå under beredskap och krig.
2.3 Åtgärder för skyddsrummens skyddsförmåga
Mitt förslag: Fastighetsägare åläggs att mot ersättning av statsmedel
vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom i
vad avser ersättningsfrågan. Enligt promemorieförslaget bör ersättning endast utges för kostnader som överstiger en tiondel av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (se promemorian bil. I s. 20. 21 och
223).
Remissinstanserna: Flertalet godtar promemorieförslaget. Flera gillar dock
inte lösningen av ersättningsfrågan utan anser att ersättning skall utgå för
heta kostnaden (se bil. 2 avsnitt 3).
Skäl för mitt förslag: Ett skyddsrum anses felaktigt om det inte uppfyller
de tekniska bestämmelser efter vilka det har byggts. Felaktigheterna kan ha många orsaker. Felen kan bero på otillfredsställande vård och underhåll, fel i projektering eller utförande, ingrepp som gjorts efter färdigställandet eller annan yttre påverkan.
Även till synes små defekter kan ha stor betydelse för skyddsrummets skyddande egenskaper. Hett skyddsrum som är behäftat med fel är risken att skadas eller dödas vid ett anfall naturligtvis större än i ett felfritt
skyddsrum. I vissa fall ökar risken avsevärt. Skyddsrummet erbjuder då
inte längre det skydd som avsågs när det byggdes.
När det gäller möjligheterna att rätta till fel och brister erbjuder den nuvarande lagstiftningen två lösningar, som dock båda förutsätter medgivande av ägarna till de anläggningar och byggnader som rymmer skydds-
rummen.
Den ena innebär att ett avtal träffas mellan civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelsen och anläggningens eller byggnadens ägare att denne utför de arbeten som behövs mot viss ersättning. Ansvarct för den fortsatta vården och underhållet förändras inte härigenom.
Den andra lösningen innebär att kommunen utför erforderliga åtgärder
enligt 40§ I mom. c) civilförsvarslagen. En tillämpning av detta lagrum
förutsätter emellertid att utrymmet i fråga först döms ut som skyddsrum. 1 och med att åtgärder vidtas så att utrymmet åter kan godkännas som
skyddsrum övergår ansvaret för vården och underhållet på kommunen enligt 40 § I mom. d). Detta gäller även om anläggningens eller byggnadens ägare utför åtgärden i fråga enligt 54 § andra stycket civilförsvarslagen. Det är därför inte lämpligt att utnyttja denna möjlighet i fråga om andra byggnader än kommunens egna.
Ingendera lösningen är tillräckligt effektiv när det gäller att komma till
rätta med de ganska omfattande brister som finns i det äldre skyddsrumsbeståndet. Andra vägar måste sökas och den väg som då ligger närmast till hands är att införa en skyldighet för ägaren av den anläggning eller bygg-
nad i vilken skyddsrummet finns, att efter anmodan vidta de åtgärder som
behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga. Några olägenheter med en sådan lösning finns inte under förutsättning att
ägaren erhåller ersättning av staten för de åtgärder som han tvingas vidta.
Ersättning bör till skillnad från promemorieförslaget utges för hela kostna-
den. I specialmotiveringen till 55a§ kommer detta att närmare kommente-
ras.
2.4 Ikraftträdande
Jag förordar att de föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen får träda i kraft den I juli 1984. Någon särskild övergångsbestämmelse behövs inte.
3 Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.!
! Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen frånsett att 538 2mom. första meningen i förslaget hade följande lydelse: Ägaren av en anläggning eller byggnad. i vilken skyddsrum har anordnats enligt I mom. första stycket, är skyldig att efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.
4 Specialmotivering
Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
408 I mom. Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap.
åligger det kommun att
e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas:
I den nya punkten ce) har tagits in den bestämmelse som behövs för att slå fast att kommunerna är skyldiga att besikta de skyddsrum som finns i kommunen och se till att fel och brister åtgärdas.
I lagtexten anges inte hur ofta ett skyddsrum skall besiktas. Den enda precisering som görs är att det skall vara återkommande besiktningar och i den omfattning som tillgängliga medel medger. I den allmänna motiveringen har detta närmare redovisats.
Att den enskilde är skyldig att tåla besiktningen följer av 65 § andra
stycket.
42§ För kostnad. som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 §
I mom. b). 0 eller e) eller 548 första stycket eller för vård och underhåll av de 1408 I mom. c) nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersätt-
ning av statsmedel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättning-
ens bestämmande skall hänsyn i skälig utsträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 408 I mom. bj) eller c) ej göras gällande mot kommunen.
Ersättningen bestäms och hetalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Tillägget av punkten e) i första stycket innebär att kommunen får rätt till ersättning av statsmedel för de kostnader som kommunen har för besiktningen av skyddsrum. Vilken myndighet som skall besluta om och betala ut ersättningen får bestämmas av regeringen med stöd av tredje stycket.
2 mom. Ågaren av en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats enligt I mom. första stycket, är skyldig att efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga. För detta har han rätt att få ersättning av statsmedel enligt de grunder som anges i 55a8.
Prop. 1983/84: 113 12 Z
3 mom. Skall ort elter plats ej längre utgöra skyddsrumsort, får regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordna att där befintliga skyddsrum likväl skall utrustas, vårdas, underhållas och omfattas av åtgärder enligt 2 mom.
Fett nytt 2 mom. i paragrafen har tagits in en bestämmelse som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad som innehåller ett skyddsrum att efter anmodan vidta de förbättringsåtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.
F.n. gäller enligt 53 § att den som äger en anläggning eller en byggnad i vilken ett skyddsrum har anordnats skall vårda och underhålla skyddsrummet och dess utrustning. Ingrepp som förändrar skyddsrummets skyddsförmåga får inte göras. Enligt gällande tekniska bestämmelser för skyddsrum (TB 78) får man t. ex. inte — ta upp hål i skyddsrummets begränsningsväggar — göra ingrepp i bärande konstruktion, infästningsanordningar för skydds-
rumsutrustning eller ventiler — hantera eller förvara radioaktiv, giftig, brandfarlig eller explosiv vara
eller sådan vara som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft.
Fredsanvändningen får inte heller hindra att skyddsrummet kan ställas i ordning inom 48 timmar.
Fel som beror på sådana ingrepp skall rättas till av anläggningens eller byggnadens ägare på dennes bekostnad. Ägaren är också skyldig att ta bort eller förändra olämplig fredsanvändning på egen bekostnad.
Det finns emellertid brister i skyddsrummens skyddsförmåga som inte beror på att vården och underhållet har eftersatts. Enligt 308 civilförsvarslagen skall ett skyddsrum utföras och utrustas så att det erbjuder skydd mot verkningarna av de stridsmedel som kan antas komma till användning i krig. Det innebär att skyddsförmågan ständigt måste anpassas till ny teknik.
De åtgärder som fastighetsägarna är skyldiga att vidta enligt det nya momentet gör det möjligt att göra en sådan anpassning.
Som anförts i den allmänna motiveringen inträder ägarens skyldighet att vidta nu nämnda åtgärder först sedan han har anmodats av myndighet att vidta åtgärden i fråga.
Förutvarande 2 mom. har flyttats till 3 mom. och kompletterats med en föreskrift som ger möjlighet att ålägga ägarna till fastigheter med skyddsrum på orter som inte längre är skyddsrumsorter att vidta sådana åtgärder som avses i 2 mom.
55a§ För skäliga kostnader enligt 53§ 2 mom. utgår ersättning av statsmedel. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit försumlig.
Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan kommunen godkänt åtgärderna.
I paragrafens första stycke slås fast att ägaren av en fastighet, i vilken ett skyddsrum har aänordnats, har rätt ull ersättning för åtgärder som han vidtar enligt 53§ 2 mom.
I promemorian föreslogs att ägaren alltid själv skall stå för kostnaden upp till en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för att
bl.a. slippa tynga administrationen med utbetalningar av små belopp. Flera remissinstanser har gjort invändningar mot detta. Jag delar dessa remissinstansers synpunkter i frågan. Enligt min mening bör det således
inte införas någon gräns för dessa ersättningar. Även mindre kostnader bör betalas.
Ersättning utgår dock inte för åtgärder som föranletts av ägarens egen
försumlighet. Hit hör främst ett eftersatt underhåll. Också otillåtna ingrepp, t.ex. demontering av skyddsrumsdörrar eller håltagning i skydds-
rummets väggar, får ägaren rätta till på egen bekostnad. Annan försum-
melse kan bl. a. vara en olämplig fredsanvändning av skyddsrummet.
Enligt andra stycket bestäms ersättningen av länsstyrelsen: Den betalas ut när kommunen har godkänt de vidtagna åtgärderna.
65§
Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verksamhet eller för att se om anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.
Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligt 40§ 1 mon. e).
Genom en ändring i andra stycket har införts en regel som ger stöd för kommunens rätt att genomföra de besiktningar som den har att utföra enligt 40 § I mom. e).
83§
Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 693. Talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 3288 föres
hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 548, om
ersättning enligt 53, 53a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 158 föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad
angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.
12 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 113
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69§. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lägen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 588.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
I 8385 civilförsvarslagen finns besvärsbestämmelser. I andra stycket föreskrivs bl. a. att talan mot länsstyrelsens beslut om ersättning enligt 53 eller 568 förs hos kammarrätten. Detsamma bör gälla för beslut om ersättning enligt nya 55a 8. Fandra stycket föreskrivs också att talan mot länsstyrelsens beslut som meddelats om bl. a. föreläggande om värd och underhåll av skyddsrum skall föras hos kammarrätten. Detsamma bör gälla beslut som länsstyrelsen meddelat med stöd av 538 2 mom. om föreläggande att vidta åtgärder för att ge skyddsrummen en tilltredsställande skyddsförmåga. Ett tillägg om vad som nu sagts har förts in I andra stycket.
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i civilförsvarstagen (1960: 74).
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1983/84: 113 "oo o1S
Bilaga 1
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PM nr 12/83 Enheten för civilt 1983-06-29
totatförsvar (CT) Björn Janson, rättssekretariatet Aage Frank, CT
Förslag om ändring i civilförsvarslagens (1960:74) bestämmelser om besiktning och underhåll av skyddsrum
1. Iniedning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Holmqvist, fyra sakkunniga (Fö 1975:03) med uppdrag att lämna förslag till bestämmelser för övergång till ett ändrat system för skyddsrumsbyggande och finansiering av detta. De sakkunniga antoc benämningen 1975 års skyddsrumsutredning. Det nya skyddsrumssystemet infördes i sin helhet den 1 juli 1979. I tilläggsdirektiv (Dir. 1980:1) i januari 1980 uppdrog regeringen åt utredningen bl.a. att överväga vilka åtgärder som i fredstid bör vidtas för att avhjälpa felaktigheter i befintliga skyddsrum och kommunernas medverkan vid besiktning m.m. i sådant syfte.
Utredningen har i promemorian (Ds Fö 1981:6) Besiktning, underhåll och förbättringar av skyddsrum betonat vikten av att befintliga skyddsrum
underhålls så att de kan ge avsett skydd. För att säkerställa att
skyddsrummen har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig bör enligt utredningen alla skyddsrum underhållsbesiktigas regelbundet. Felaktigheter som upptäcks vid sådana besiktningar bör rättas till. Utredningen föreslår bl.a. att den provisoriskt anordnade verksamheten för besiktning av äldre skyddsrum överförs i en fast organisation och att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.
Regeringen överlämnade promemorian till 1978 års försvarskommitté att
beaktas i kommitténs arbete. I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/87 föreslog kommittén bl.a. att de bemyndiganden för skyddsrum som ges varje år bör ge utrymme för att kontrollera det äldre
skyddsrumsbeståndet och vidta de åtgärder som behövs för'att hålla det i stånd.
Skyddsrumsutredningens förslag och försvarskommitténs slutbetänkande lades till grund för förslag till 1981/82 års riksmöte. I propositionen (prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 249-256) anförde föredraganden, statsrådet Gustafsson, bl.a. följande: "1975 års skyddsrumsutredning har vidare föreslagit att alla skyddsrum skall kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i kria. Felaktigheter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår att vissa brister och felaktigheter, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del till utredningens förslag.
Däremot bör inte, som utredningen också: föreslår, en särskild besikt-
ningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarsstyrelsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. I stället bör det vara möjligt att anlita de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna, och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum, för att även ta hand om kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet". Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.
För att kunna genomföra riksdagens beslut behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen. I denna promemoria tas frågan om dessa ändringar upp.
2. Nuvarande ordning
Enligt 53 § 1 mom. civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712, ändrad senast 1983:334) är den som äger en anläggning eller byggnad som är försedd med skyddsrum skyldig att vårda och underhålla skyddsrummet och dess utrustning.
Enligt 40 § 1 mom. c) civilförsvarslagen åligger det kommunerna att inrätta och utrusta skyddsrum som anordnas i befintliga anläggningar eller byggnader utan samband med tillbyggnad eller på mark som är avsedd för gata, torg, park eller andra allmänna platser. Kommunen är enligt
40 § 1 mom. d) skyldig att vårda och underhålla dessa skyddsrum.
Länsstyrelsen skall enligt 9 § civilförsvarskungörelsen (1960:377, änd-
rad senast 1982:218) dels se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret, dels genom inspektioner m.m. hålla sig underrättad om civilförsvarets till-
stånd och i anslutning härtill verka för att ett effektivt civilförsvar
upprätthålls inom länet.
Verkställighetsföreskifter om hur skyddsrum skall utföras och utrustas meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Sedan år 1938 har sju olika samlingar av bestämmelser utoetts. Nu gällande bestämmelser benämns "Tekniska
bestämmelser för skyddsrum - 1978 års upplaga (TB 78)".
Länsstyrelsen kan med stöd av 78 § civilförsvarslagen vid lämpligt vite
förelägga ägare av anläggningar eller byggnader med skyddsrum att uppfylla sina skyldigheter enligt civilförsvarslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen kan även i sådana fall ombesörja att föreskrivna åtgärder vidtas samt ta ut kostnader för detta av byggnadens ägare.
Försvarsenheterna vid vissa länsstyrelser utför sedan bör jan på 1970talet underhållsbesiktningar. Syftet med dessa är att fel och brister i
skyddsrummen som beror på dålig vård och eftersatt underhåll skall bli
tillrättade. Länsstyrelserna har inte själva några resurser för detta
ändamål utan civilförsvarsstyrelsen har årligen ställt särskilda medel
till länsstyrelsernas förfogande. Viss inspektionsverksamhet bedrivs också direkt av civilförsvarsstyrelsen. Denna verksamhet har endast
berört ett fåtal skyddsrum per år och tjänat främst det syftet att ge
styrelsen en allmän uppfattning om skyddsrumsbeståndets beskaffenhet i landet som underlag för beslut om åtgärder som kan behöva vidtas i beredskapshöjande syfte.
3. Överväganden och förslag
Skyddsrummen innehåller många känsliga delar, t.ex. gummipackningar, avstängningsventiler för vatten och avlopp, fläktar, övertrycksventiler och stötvågsventiler, som måste fungera för att skyddsrummet skat! ge avsett skydd. Ett olämpligt utnyttjande i fredstid kan också göra att det tar för lång tid att ställa skyddsrummet i ordning för användning I krig.
Det har länge stått klart att investeringarna i skyddsrum måste kompletteras med åtgärder för kontroll av att skyddsrummen behåller det avsedda skyddsvärdet. Frågan om underhållsbesiktning av skyddsrum har utan
påtagligt resultat behandlats i en rad olika sammanhang. I 1982 års försvarsbeslut läggs emellertid fast dels att det befintliga skyddsrumsbeståndet fortlöpande skall besiktigas, dels att de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna bör kunna anlitas för att ta hand om denna besiktning, dels att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inte kan hänföras till försummelse av ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.
Ett skyddsrum anses felaktigt om det inte uppfyller de tekniska bestämmelser efter vilka det har byggts. Felaktigheterna kan ha många orsaker. Felen kan bero på otillfredsställande vård och underhåll, fel i projektering eller utförande, ingrepp som gjorts efter färdigställandet eller
annan yttre påverkan.
Ett stort antal skyddsrum är i dag mellan 30 och 40 år gamla. Större
kunskap eller ny teknik gör att man i dag ställer högre krav på skyddsförmågan i vissa avseenden än man gjorde i äldre tekniska bestämmelser.
Även till synes små defekter kan ha stor betydelse för skyddsrummets skyddande egenskaper. I ett skyddsrum som är behäftat med fel är risken att skadas eller dödas vid ett anfall naturligtvis större än i ett felfritt skyddsrum. I vissa fall ökar risken avsevärt. Skyddsrummet erbju-
der då inte längre det skydd som avsågs när det byggdes.
När det gäller skyddsrum är de som nyttjar dem i fredstid ofta helt andra än de som kommer att använda dem under skyddsrumsdrift. Felaktig-
heter av betydelse för skyddsförmågan upptäcks alltså inte utan vidare.
Det är dessutom endast ett fåtal personer som äger tillräckliga specialkunskaper för att avgöra om en anordning i ett skyddsrum är riktig eller felaktig. Om inte särskilda åtgärder vidtas upptäcks alltså brister sannolikt först I en beredskapssituation, då det i allmänhet är för sent att rätta till felen. Man kan inte heller utan vidare förutsätta att fastighetsägare avhjälper kostnadskrävande fel utan anmaning. Går det för lång tid mellan besiktningstillfällena tenderar omfattningen av felaktigheterna att öka och i alltför hög grad nedsätta skyddsförmågan och därmed den beredskap som skyddsrummen är avsedda att utgöra. Det är också sannolikt att vissa fel blir besvärligare att rätta till om inte
åtgärder vidtas i tid. Tillräckligt korta intervaller metlan besiktning-
arna bör även öka fastighetsägarnas intresse för skyddsrumsfrågor
och därmed deras förståelse för vikten av att vårda skyddsrummen. Det torde vara lämpligt att minst 10 2 av skyddsrummen besiktigas årligen.
Den som äger anläggning eller byggnad i vilken skyddsrum anordnats är
enligt 53 § civilförsvarslagen skyldig att vårda och underhålla skydds-
rummet och dess utrustning. Ingrepp som förändrar skyddsrummets skydds-
förmåga får inte göras. Enligt gällande tekniska bestämmelser för
skyddsrum (TB 78) får man t.ex. inte
- ta upp hål i skyddsrummets begränsningsväggar
- — göra ingrepp i bärande konstruktion, infästningsanordningar för
skyddsrumsutrustning eller ventiler
- — hantera eller förvara radioaktiv, giftig, brandfarlig eller explosiv
vara eller sådan vara som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft.
Fredsanvändning e.d. får inte heller hindra att skyddsrummet kan ställas i ordning inom 48 timmar.
Fel som beror på sådana ingrepp skall således rättas till av anläggningens eller byggnadens ägare på dennes bekostnad. Ägaren är också skyldig
att ta bort eller förändra olämplig fredsanvändning på egen bekostnad.
Det kan emellertid finnas fel som inte är att hänföra till bristande
vård eller underhåll och som inte beror på försummelse från fastighets-
ägarens sida. Det är en svaghet i nuvarande lagstiftning att den inte ' anvisar några vägar att komma till rätta med den typen av fel.
En första förutsättning för att kunna lösa problemet är att det skapas möjligheter för civilförsvarsmyndigheterna att upptäcka bristerna. Det sker enklast genom att införa regler som ger civilförsvarsmyndigheterna rätt att besiktiga befintliga skyddsrum.
Det synes vara lämpligast att kommunerna åläggs skyldighet att utöva tillsyn över och besiktiga skyddsrum inom den egna kommunens område. För att genomföra detta krävs en lagregel. Den kan lämpligen tas in i civilförsvarslagen.
Kommunen bör få ersättning av statsmedel för sina kostnader för besiktningsverksamheten. Också rätten till ersättning bör slås fast i 1lagen.
Det får ankomma på civilförsvarsstyrelsen att meddela föreskrifter och anvisningar för besiktningsverksamheten samt att ange ekonomiska ramar för den.
Inom länet får länsstyrelsen svara för tillsynen och ha det övergripande ansvaret för besiktningsverksamheten. Länsstyrelserna bör också lämna riktlinjer för kommunernas verksamhet.
När det gäller möjligheterna att rätta till de fel och brister som upptäcks vid besiktningar erbjuder den nuvarande lagstiftningen två lösningar, som dock båda förutsätter medgivande av ägarna till de anläggningar och byggnader som rymmer skyddsrummen.
Den ena innebär att ett avtal träffas mellan civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelsen och anläggningens eller byggnadens ägare att denne utför de arbeten som behövs mot viss ersättning. Ansvaret för den fort-
satta vården och underhållet förändras inte härigenom.
Den andra lösningen innebär att kommunen utför erforderliga åtgärder
enligt 40 § 1 mom. c) civilförsvarslagen. En tillämpning av detta lagrum
förutsätter. emellertid att utrymmet i fråga först döms ut som skyddsrum. I och med att åtgärder vidtas så att utrymmet åter kan godkännas
som skyddsrum övergår ansvaret för vården och underhållet på kommunen
enligt 40 § 1 mom. d). Detta gäller även om anläggningens eller bygg-
nadens ägare utför åtgärden i fråga enligt 54 § andra stycket civilför-
svarslagen. Det är därför inte lämpligt att utnyttja denna möjlighet i andra byggnader än kommunens egna.
Ingendera lösningen är tillräckligt effektiv när det gäller att komma till rätta med de ganska omfattande brister som finns i det äldre
skyddsrumsbeståndet. Andra vägar måste sökas och den som då ligger
närmast till hands är att införa en skyldighet för ägaren av den anläggning eller byggnad i vilken skyddsrummmet finns, att svara för förbättringarna av skyddsrummets skyddsförmåga. Några olägenheter med en sådan lösning finns inte under förutsättning att ägaren erhåller ersättning av
staten för de åtgärder han tvingas vidta.
För att genomdriva en sådan skyldighet krävs lagbestämmelser som bör tas in i civilförsvarslagen.
I vad avser den närmare utformningen av de nödvändiga lagreglerna hänvisas till specialmotiveringen.
4 — Specialmotivering
40 §
1 mom. Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enli..gt 4 och 7 kap. åligger det kommun att Rs e) genom återkommande besiktningar utöva tillsyn över de skyddsrum som
finns i kommunen ===—=———=—————
I den nya punkten e) har tagits in den bestämmelse som behövs för att slå fast att kommunerna är skyldiga att besiktiga de skyddsrum som finns i kommunen.
I lagtexten anges inte hur ofta ett skyddsrum skall besiktigas. Den enda precisering som görs är att det skall vara återkommande besiktningar. Om ytterligare preciseringar behövs, bör sådana tas in i den organisationsplan som anges i 10 § civilförsvarslagen.
Att den enskilde är skyldig att tåla besiktningen följer av 65 § andra stycket. 42 §
För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1
mom. b), c) eller e) eller 54 § första stycket eller för vård och under-
håll av de i 40 YI mom. c) nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla
ersättning av statsmedel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn i skälig utsträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.
Ersättningen bestäms och utbetalas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Tillägget av punkten e) till första stycket innebär att kommunen får rätt till ersättning av statsmedel för de kostnader som kommunen har för besiktningen av skyddsrum. Vilken myndighet som skall besluta om och betala ut ersättningen får bestämmas av regeringen med stöd av tredje stycket.
53 §
2 mom. Den som äger anläganing eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnåts, är skyldia att på föreläggande av kommunen vidta de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets skyddsförmåaa. Härför har han rätt att av statsmedel utfå ersättning enligt de arunder som anaes 1 55 a 5.
3 mom, Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrummsort, får regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordna att där befintliga skyddsrum likväl skola utrustas, vårdas, underhållas och
omfattas av åtgärder enligt 2 mom.
I ett nytt 2 mom. i paragrafen har tagits in en bestämmelse som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad som innehåller ett skyddsrum att vidta de förbättringsåtgärder som kommunen finner vara erfordeliga. Åtgärderna skall vara av betydelse för skyddsrummet skyddsförmåga. Det innebär först och främst att åtgärderna skall syfta till att ge skyddsrummet den skyddsförmåga som krävdes vid tiden för skyddsrummets tillkomst. Åtgärderna kan dock gå längre och göra det möjligt att anpassa skyddsförmågan till de krav som gäller vid den tidpunkt då förbättrings-
åtgärderna vidtas.
Av 78 § följer att länsstyrelsen kan förelägga vite för att tvinga fram
att ifrågavarande skyldighet fullgörs.
Förutvarande 2 mom. har flyttats till 3 mom. och kompletterats med en föreskrift som ger möjlighet att ålägga ägarna till fastigheter med
skyddsrum på orter som inte längre är skyddsrumsorter att vidta sådana
åtgärder som avses i 2 mom.
55a §
För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom. utgår ersättning till den del
kostnaderna överstiger en tiondel av det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gäller det år då ersättningen
betalas ut. Ersättning utaår dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt varden och underhållet av skyddsrummet, gjort
otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit försumlig.
Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan kommunen godkänt åtgärderna.
I paragrafens första stycke slås fast att ägaren av en fastighet, i vilken ett skyddsrum har anordnats, har rätt till ersättning för åtgärder som han vidtar enligt 53 § 2 mom. Vissa begränsningar finns dock.
För det första får ägaren alltid själv stå för kostnaden upp till en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Härigenom slipper man tynga administrationen med utbetalningar av: små belopp. Vidare undviker man tvister om en åtgärd är en förbättring eller ett
avhjälpande av brister i vården och underhållet. Många gånger är till-
rättandet av mindre felaktigheter att hänföra till normalt underhåll.
Ersättning utgår inte heller för åtgärder som föranletts av ägarens egen
försumlighet. Hit hör främst ett eftersatt underhåll. Också otillåtna
ingrepp, t.ex. demontering av skyddsrumsdörrar eller håltagning i skyddsrummets väggar, får ägaren rätta till på egen bekostnad. Annan försummelse kan bl.a. vara en olämplig fredsanvändning av skyddsrummet.
Enligt andra stycket bestäms ersättningen av länsstyrelsen. Den betalas ut när kommunen har godkänt de vidtagna åtgärderna.
65 §
För utrönande ----- byggnaden. För utrönande om och i vad mån skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggning eller byggnad eller för fullgörandet av tillsynen enligt 40 § 1 mom. e) har kommunen rätt att besiktiga anTäggningen elTer byggnaden.
Genom en ändring i andra stycket har införts en regel som ger stöd för kommunens rätt att genomföra de besiktningar som den har att utföra enligt 40 § 1 mom. e).
83 §
Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §. Talan mot kommunalt myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ samt 53 § 2 mom. föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §, ersättning enliot 53, 55a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad anaår inrättande, utrustning, vård eller underhåll! av skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §. | memeeeeseeeeeeeerorrorenen lagen Talanh se=eeeeeeesorsesersen enes r 58 § Under ====s==eesesessesssssen efterrättelse
I 83 § civilförsvarslagen finns besvärsbestämmelser. I första stycket föreskrivs bl.a. att talan mot kommunal myndighets beslut enligt 25 och 32 §§ förs hos länsstyrelsen. Beslut av kommunal myndighet enligt nya 53 § 2 mom. bör också kunna överklagas hos länsstyrelsen. Detta kräver ett tillägg i första stycket.
1 83 § andra stycket föreskrivs bl.a. att talan mot länsstyrelsens beslut om ersättning enliat 53 eller 56 § förs hos kammarrätten. Detsamma bör gälla för beslut om ersättning enligt nya 55a §.
5 Lagförslag
Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)! dels att nuvarande 53 § 2 mom. skall betecknas 53 § 3 monm., dels att 40 § 1 mom., 42 §, nya 53 § 3 mom., 65 och 83 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 53 § 2 mom., och en ny
paragraf, 55a § av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 §
1 mom.2 Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap.
åligger det kommun att |
a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen
biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de
särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat
har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för
civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organisationspian inrätta och utrusta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets för sörjning med vatten så ock under Civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilför svarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
C) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad 211er på mark, som är avsedd för gata, torg, park aller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 5 andra stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
lagen omtryckt 1975:712.
?Förutvarande punkten e) upphävd genom 1969:63.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
e) genom återkommande
besiktningar utöva tillsyn över de skyddsrum som finns i kommunen;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret; g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning; h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt i) å trafikled eller annan allmän plats där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.
42 43
För kostnad, som kommun fått För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt vidkännas på grund av åtgärd
40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 § enligt 40 § 1 mom b), c) eller första stycket eller för vård och e) eller 54 § första stycket underhåll! av de i 40 § 1 mom. c) eller för vård och underhåll av
nämnda anordningarna, äger kommunen de i 40 § 1 mom. c) nämnda
erhålla ersättning av statsmedel, i anordningarna, äger kommunen den mån kastnaden kan anses skäliga. erhålla ersättning av ståts-
Vid ersättningens bestämmande skall medel, i den mån kostnaden kan hänsyn i skälig utsträckning tagas anses skälig. Vid ersättningens
till det värde som åtgärden kan ha bestämmande skall hänsyn i
för anläggningen eller byggnadens skälig utsträckning tagas till
användning i fred. det värde som åtgärden kan ha
för anläggningen eller byggnadens användning i fred.
3 Senaste lydelse 1983:334.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet
för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras
gällande mot kommunen.
Ersättningen bestäms av regeringen Ersättningen bestäms och eller myndighet som regeringen utbetalas av regeringen eller utser. myndighet som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
53 §
2 mom. Den som äger anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats, är skyldig att på föreläggande av kommunen
vidta de åtgärder som är av
betydelse för skyddsrummets
skyddsförmåga. Härför har han
rätt att av statsmedel utfå
ersättning enligt de grunder som anges i 55a §.
2 mom. Skall ort eller plats ej 3 mom. Skall ort eller plats ej
längre utgöra skyddsrumsort, må längre utgöra skyddsrumsort, får
regeringen eller myndighet, som regeringen etler myndighet, som regeringen bestämmer, förordna, att regeringen bestämmer, förordna, där befintliga skyddsrum 1ikväl att där befintliga skyddsrum
skola utrustas, vårdas och under- likväl skola utrustas, vårdas,
hållas. underhållas och omfattas av åtgärder enligt 2 mom.
55a §
För skäliga kostnader enligt
53 § 2 mom. utgår ersättning
till den det kostnaderna överstiger en tiondel av det basbelopp enligt lagen (1962:381)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om allmän försäkring som gäller
det år då ersättningen betalas
ut. Ersättning utgår dock inte
för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit för-
sumlig.
Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan
kommunen godkänt åtgärderna.
65 §
För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civilförsvaret, eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller byggnaden.
För utrönande om och i vad mån För utrönande om och i vad mån
skyddsrum bör anordnas eller för- skyddsrum bör anordnas eller beredas inom anläggning eller bygg- förberedas inom anläggning eller nad äger kommunen besiktiga anlägg- byggnad eller för fullgörandet ningen eller byggnaden. av tillsynen enligt 40 § 1 mom. e) har kommunen rätt besikta anläggningen eller byggnaden.
83 §§
Över beslut av civilförsvarschef Över beslut av civilförsvarschef
eller polismyndighet i ärende, som eller polismyndighet i ärende,
avses i denna lag, må besvär anföras som avses i denna lag, må besvär
hos länsstyrelsen, om ej annat föl- anföras hos länsstyrelsen, om ej jer av 69 §. Talan mot kommunal annat följer av 69 §. Talan mot
4 Senaste lydelse 1983:334.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
myndighets beslut enligt 27 och kommunal myndighets beslut 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom enligt 27 och 32 SS samt 53 §
besvär. 2 mom. föres hos länsstyrelsen
genom besvär.
Mot länsstyrelses beslut om kost- Mot länsstyrelses beslut om
nadsfördelning enligt 49 eller 54 §, kostnadsfördelning enligt 47 om ersättning enligt 53 eller 56 §§ eller 54 §, om ersättning enligt
eller om föreläggande av vite vid 53, 55a eller 56 §§ eller om
underlåtenhet att fullgöra skyldig- föreläggande av vite vid underhet enligt 15 § föres talan hos låtenhet att fullgöra skyldighet
kammarrätten genom besvär. I samma enligt 15 § föres talan hos ordning föres talan mot beslut, som kammarrätten genom besvär. I länsstyrelse enligt denna lag eller samma ordning föres talan mot med stöd därav utfärdade bestämmel- beslut, som länsstyrelse enligt ser i särskilt fall meddelat om denna lag eller med stöd därav
föreläggande, föreskrift, tillstånd utfärdade bestämmelser i säreller godkännande i vad angår inrät- skilt fall meddelat om föreläg-
tande, utrustning, vård eller under- gande, föreskrift, tillstånd
håll av skyddsrum, dock ej beslut eller godkännande i vad angår enligt 31 §. inrättande, utrustning, vård eller underhåll av skyddsrum,
dock ej beslut enligt 31 §.
1 övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 58 §.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill! må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten för
Övre Norrland, civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut,
bostadsstyrelsen, statens planverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Västmanlands,
Kopparbergs och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Byggförbundet. Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Svenska Riksbyggen och Sve-
riges Allmännyttiga Bostadsföretag.
1 Allmänt
De förslag som lämnas i promemorian får i sina huvuddrag ett positivt mottagande av remissinstanserna. Riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen,
länsstyrelsen i Södermanlands län, Hyresgästernas Riksförbund, Byggförbundet och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, har tillstyrkt förslagen utan erinran. Övriga remissmyndigheter har också tillstyrkt förslagen men de har haft vissa invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen.
Enligt civilförsvarsstyrelsen krävs regler med högre detaljeringsgrad för
att bl.a. kommunerna skall kunna fullgöra sina åligganden. Styrelsen anser
att det i lagen bör föras in en bestämmelse om att regeringen eller myndighet som regeringen utser bemyndigas att utfärda närmare eller ytterligare föreskrifter och allmänna råd till de föreslagna bestämmelserna i lagen.
Hovrätten för Övre Norrland anser att den föreslagna lagregleringen är
rimlig och på ett naturligt sätt kompletterar nuvarande bestämmelser om besiktning och underhåll av skyddsrum. Samtidigt framhåller hovrätten det angelägna i att i sin helhet se över civilförsvarslagstiftningen som
tillkommit i skilda sammanhang och vid olika tidpunkter och är svåröver-
skådlig.
2 Besiktning
Civilförsvarsstyrelsen anser att de föreslagna ändringarna i civilförsvars-
lagen utgör en god grund för en ändamålsenlig besiktningsverksamhet.
Styrelsen framhåller att det är viktigt att övergången till det nya systemet för underhållsbesiktning m. m. av skyddsrum görs på ett smidigt sätt så att de besiktningsmän som nu finns vid länsstyrelserna kan biträda och stödja
kommunerna med sin kunskap och sina erfarenheter under en övergångs-
tid. Även därefter krävs enligt styrelsen personella resurser vid länsstyrelserna bl. a. för kontinuerlig tillsyn av verksamheten, tolkning och rådgiv-
ning i tekniska frågor i samband med besiktningar och då åtgärder genom-
förs för att förbättra skyddsrummens skyddsförmåga, för att fatta beslut i
ersättningsfrågor och för att handlägga besvärsärenden. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Försvarets rationaliseringsinstitut sätter i fråga om kommunernas till-
syns- och besiktningsskyldighet bör omfatta även skyddsrum i militära fredsetablissement. Tillsyn, besiktning och underhåll av dessa skyddsrum är f.n. en liten, integrerad del i de uppgifter som fullgörs vid förvaltningen
av fastigheterna. Myndigheterna har tillgång till personal med kompetens för underhåll m. m. av befästningar. Institutet bedömer att om kommunernas besiktningsskyldighet även kommer att omfatta skyddsrum vid militära myndigheter så kommer besparingarna vid varje enskild sådan myndighet att bli marginella och svåra att tillgodogöra sig. Om däremot de militära etablissementen undantas från kommunernas tillsyns- och besiktningsskyldighet så bör detta medföra att planering och genomförande av byggnadsinspektörernas tillkommande verksamhet underlättas och att kostnaderna för staten blir lägre.
Försvarets rationaliseringsinstitut förordar också att periodiciteten för besiktning av skyddsrum regleras i lagen för att därigenom förebygga en okontrollerbar utveckling av kostnaderna för besiktningsverksamheten. Också länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en fastställd tidsintervall för
besiktningarna bör införas i civilförsvarslagen. Statens planverk framhåller att det behövs en förbättrad samordning
mellan bl.a. civilförsvarslagen och byggnadslagstiftningen så att byggbestämmelser kan mönstras ut ur olika specialförfattningar och i stället samordnas genom att meddelas i anslutning till byggnadslagstiftningen. Den nu föreslagna arbetsuppgiften för byggnadsnämnden ligger i linje med denna inställning genom att ansvaret för ytterligare en byggnadsteknisk fråga på det lokala planet tillförs nämnden. Planverket har inget att erinra mot förslaget men framhåller att det är angeläget att den föreslagna ersättningen till kommunerna utnyttjas till att förstärka byggnadsnämndernas
resurser.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller betydelsen av att föreskrifter och anvisningar för besiktningsverksamheten lämnas i god tid före det att verksamheten förs över till kommunerna, att de blivande besiktningsmän-
nen i kommunerna ges utbildning och att en samordning av register,
kvarterskartor och övrig dokumentation kommer till stånd mellan civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna och kommunerna.
Länsstyrelsen i Västmanlands län argumenterar för att riksdagens beslut om att föra över besiktningsverksamheten till kommunerna borde ändras
så att länsstyrelserna i stället får ta hand om denna verksamhet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller vikten av att de framtida
Prop. 1983/84: 113 Nad [ES
besiktningsmännen ges en god utbildning för att därigenom få cn garanti för att skyddsrummen även i fortsättningen besiktas på ett sätt som är likvärdigt med det som sker nu.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det är viktigt att civilförsvarsstyrelsens och länsstyrelsernas riktlinjer för besiktningsverksamheten utformas så att man får enkla och smidiga villkor för ersättning till kommunerna för utförda besiktningar. Svenska kommunförbundet anför att frågan om att använda byggnadsinspektörerna för kontroll av det äldre skyddsrumsbeståndet innehåller från
kommunal synpunkt viktiga aspekter. Å ena sidan utgör den kommunala anknytningen till civilförsvarsverksamheten ett värde i sig. Å andra sidan är den nuvarande byggnadsinspektörsorganisationen vare sig kompetenseller volymmässigt dimensionerad för att ta hand om besiktningsverksam-
heten. Kommunal besiktning av äldre skyddsrum ställer krav på dels
insatser för utbildning av inspektörerna, dets flexibla regler för ersättning till kommunerna för utförda tjänster. Kommunförbundet framhåller att förutsättningarna för kommunerna att åta sig besiktningsverksamheten är högst varierande och att några schablonmässiga ersättningsregler därför
inte kan komma i fråga. Kommunförbundet anser att den enda rimliga ersättningsprincipen är att ge varje kommun full täckning för en redovisad
självkostnad.
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) tillstyrker de i promemorian föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen och anser att det ligger i
linje med övriga intentioner på bostadsförsörjningsområdet att kommunerna, som i detta sammanhang har ett övergripande planeringsansvar, tar över tillsynsansvaret över befintliga skyddsrum. SABO förutsätter att sådana utbildningsinsatser görs att den i promemorian redovisade bristen på kompetens hos kommunerna på detta område climineras.
3 Åtgärder för skyddsrummens skyddsförmåga
Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att i 55a§ förs in en ny princip för att bestämma ersättning av statsmedel på det sättet att fastighetsägaren
alltid själv skall ta på sig den del av kostnaden som svarar mot en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, dvs. för närvarande omkring 1900 kr. Hovrätten anser det vara principiellt betänkligt att nu föra in en sådan ny regel för att i statsfinansernas intresse begränsa skälig ersättning till fastighetsägarna för åtgärder som staten hittills har ansetts skola svara för fullt ut. Hovrätten anser det dessutom vara optimistiskt att
vänta sig administrativa förenklingar i detta sammanhang. Vidare anser hovrätten att det borde vara minst lika angeläget att betala full ersättning
för värdefulla men förhållandevis billiga höjningar av de befintliga skydds-
rummens kvalitet som att utge ersättningar för byggande av nya och
betydligt dyrbarare skyddsrum. Frågan bör enligt hovrättens mening över-
vägas ytterligare. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län, Sveriges Fustighetsägareförbund och
Svenska Riksbyggen.
Hovrätten för Övre Norrland är vidare tveksam till förslaget att det förutvarande 2 mom. i 538 civilförsvarslagen flyttas till 3 mom. och kom-
pletteras med en föreskrift, som ger möjlighet att ålägga ägarna till fastig-
heter med skyddsrum på orter, som inte längre är skyddsrumsorter, att inte bara — som nu — utrusta, vårda och underhålla skyddsrummen utan att
också vidta de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets skyddsför-
måga, dvs. inte enbart vid tiden för skyddsrummets tillkomst utan dessut-
om vid den tidpunkt då förbättringsåtgärden skall vidtas. Hovrätten framhåller att det givetvis kan finnas goda skäl för att hålla skyddsrummen i
gott skick även när orten inte längre bedöms bli särskilt utsatt för stridshandlingar eller hot om skadegörelse. Däremot vill hovrätten sätta i fråga om det inte är att gå för långt att för dessa äldre skyddsrum i sådana orter kräva en anpassning till senare uppställda och sannolikt betydligt mera
”
långtgående skyddskrav. Såväl statsmedel som fastighetsägarens själv-
risk” enligt den föreslagna nya 55a § borde i första hand användas för att se till att skyddsrummen i skyddsrumsorterna behäller sin förmåga att ge befolkningen det avsedda skyddet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är viktigt att fastighetsägare som har ännu inte färdigställda s.k. dispensskyddsrum ges möjlighet till ersättning för att färdigställa dessa skyddsrum. Denna grupp av skyddsrum bör enligt länsstyrelsens mening inordnas i ersättningssystemet på samma sätt som liknande skyddsrum i f.d. innerområden där det tidigare har gjorts undantag från skyddsrumsbyggnadsplikt.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det är besiktningsmannen som bäst känner till vilka åtgärder som vidtagits. Därmed kan han bedöma skäligheten i fastighetsägarens anspråk. Den byggnadsinspektör som utfört kontrollen bör därför bestämma hur stor ersättningen skall vara. Länsstyrelsens bestut blir formellt och helt grundat på uppgifter från besiktningsmannen. Denne kommer att ha huvudansvaret för ersättningens storlek.
4 Övrigt
Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att enligt förslaget i promemorian skall 53 § förses med ett nytt 2 mom. där en bestämmelse tas in som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad att på föreläggande av kommunen vidta de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets skyddsförmåga. Enligt 78§ kan länsstyrelsen förelägga vite för att tvinga ägaren att fullgöra sin skyldighet. Innan vite föreläggs måste länsstyrelsen
göra en besiktning av skyddsrummet. Förslaget till ändring av civilförsvarslagen kommer därför att innebära en ökad arbetsbelastning för läns-
styrelsens försvarsenhet eftersom extratjänsterna på länsstyrelsen som
besiktningsmän av befintliga skyddsrum sannolikt kommer att försvinna.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är önskvärt att det i byggnadsstadgan förs in en möjlighet för Kommun att förelägga ägare av anläggning
eller byggnad med skyddsrum vite. Därigenom skulle den administrativa delen av underhällsbesiktningsverksamheten förenklas.
Svenska kommunförbundet anser att det inte är självklart att civilför-
svarsstyrelsen skall meddela föreskrifter för besiktningsverksamheten. Mycket talar i stället för att den myndighet som har det övergripande ansvaret för plan- och byggfrågor, dvs. statens planverk, även skall ha huvudansvaret för att utfärda allmänna råd inom detta område. Därmed
skulle viss analogi nås med verksamheter inom övriga kommunala områ-
den, dvs. att den som har det övergripande myndighetsansvaret för freds-
tida verksamhet även bör svara för beredskapsfrågor. Under alla förhållanden förutsätter kommunförbundet att samråd sker i behövlig omfattning
mellan berörda myndigheter.
Också Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) kommenterar promemorians förslag om att civilförsvarsstyrelsen skall meddela föreskrifter och anvisningar för besiktningsverksamhet m.m. Enligt SABO:s mening skulle den positiva effekt som nås genom att kommunerna tar över tillsynsansvaret för skyddsrummen och att denna verksamhet därmed integreras i bostadsförsörjningsplaneringen ytterligare förstärkas om det
fick ankomma på statens planverk att utfärda föreskrifter och anvisningar. Under alla omständigheter förutsätter även SABO att ett ingående sam-
rådsförfarande sker mellan berörda centrala myndigheter.
Svenska Riksbyggen föreslår att ansvaret för skyddsrumsutrustningen helt förs över till kommunerna. Ansvaret att förvara och kontrollera skyddsrumsutrustningen, som i dag åvilar fastighetsägaren, kräver särskilda insatser t. ex. i form av ökad bevakning.
Utdrag
LAGRÄDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1984-01-16
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, justitierådet Rydin, regeringsrådet Voss.
Enligt lagrådet den 11 november 1983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Thunborg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till tag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Jan-
son.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
408 Av 538 2 mom. och 55 a §i förslaget framgår, att ägaren av en anläggning eller byggnad med skyddsrum är berättigad till ersättning av statsmedel för av honom efter anmodan vidtagen åtgärd för att ge skyddsrummet en
tillfredsställande skyddsförmåga utom för det fall att åtgärden föranletts av
alt ägaren eftersatt vården av skyddsrummet eller eljest varit försumlig.
Vidare framgår av 428 i förslaget att kommun för kostnad, som den fätt
vidkännas för kontroll av skyddsrummens i kommunen skyddstförmåga och för övervakning av att fel och brister åtgärdas, är berättigad till ersättning av statsmedel. Mot bakgrund härav fär det anses med erforderlig tydlighet framgå att det i I mom. av förevarande paragraf under e) upptagna uttrycket ”tillgängliga medel” avser de statsmedel som ställts till förfogande för angivna ändamäl beträffande skyddsrum i kommunen. Vidare får det anses klart att den genom hänvisningen till tillgängliga medel uppdragna begränsningen avser såväl kommunens kontroll- och övervakningsverksamhet som de förbättringsåtgärder som ägaren har att vidtaga och för vilka han är berättigad till ersättning av statsmedel.
53§
I lägrummets I mom. första stycket stadgas efter lagändring 1975 skyldighet för ägaren till nyuppförd anläggning eller byggnad att inrätta och
utrusta skyddsrum. Med ny anläggning eller byggnad torde förstås sådan
som har uppförts efter lagändringen. Det föreslagna nya 2 mom. gäller i fråga om anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats enligt I mom. första stycket. Skyldigheten att efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga kommer således att avse endast skyddsrum som har uppförts efter berörda lagändring. Om avsikten är att skyldigheten skall gälla även i fråga om äldre skyddsrum bör hänvisningen till I mom. första stycket utgå.
: Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-02-02
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström,
Bodström, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick-
bom
Föredragande: statsrådet Thunborg
Proposition om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till lag om änd-
ring i civilförsvarslagen (1960: 74).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på den föreslagna 40 § civilför-
svarslagen. Lagrådet anser därvid att utrycket ”tillgängliga medel” med
hänsyn till innehållet i 535 2mom. och 55a§ i förslaget med erforderlig tydlighet avser de statsmedel som ställs till förfogande för angivna ändamål beträffande skyddsrum i kommunen. Vidare får det enligt lagrådet anses
klart att den genom hänvisningen till tillgängliga medel uppdragna begräns-
ningen avser såväl kommunens kontroll- och övervakningsverksamhet
som de förbättringsåtgärder som ägaren har att vidta och för vilka han är berättigad till ersättning av statsmedel.
Jag instämmer i vad lagrådet anfört och anser inte att det behövs något
ytterligare förtydligande på denna punkt.
I fråga om den föreslagna 53 §2 mom. civilförsvarslagen har lagrådet — med hänvisning till utformningen av I mom. första stycket i samma paragraf — anfört att skyldigheten att efter anmodan vidta de åtgärder som
behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga éndast kommer att avse skyddsrum som har uppförts efter 1975 års ändringar i civilförsvarslagen. Om avsikten är att skyldigheten skall gälla även i fråga
om äldre skyddsrum bör enligt lagrådet hänvisningen till I mom. första stycket i det föreslagna nya 2 mom. utgå.
Som framgår av den allmänna motiveringen i lagrådsremissen är avsikten med den nya bestämmelsen att skyldigheten för ägaren att vidta åtgärder för skyddsrummets skyddsförmåga skall omfatta alla äldre skyddsrum,
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3 november 1983.
dvs. även sådana som har anordnats före 1960 års lag. Jag godtar därför
lagrådets förslag att hänvisningen till I mom. första stycket tas bort.
Lagförslaget i övrigt har lämnats utan erinran av lagrådet.
Jag vill också i detta sammanhang behandla frågan om besiktningsmän-
nen vid länsstyrelserna. F.n. finns ett tjugotal besiktningsmän vid länsstyrelserna för besiktning av skyddsrum. Deras verksamhet betalas av medel
som civilförsvarsstyrelsen ställer till länsstyrelsernas förfogande. Omfatt-
ningen av verksamheten prövas i det årliga budgetarbetet. När kommuner-
na tar över besiktningsverksamheten måste nuvarande besiktningsorganisation vid länsstyrelserna avvecklas. Civilförsvarsstyrelsen har i sitt re-
missvar över den promemoria (bil. 1) som legat till grund för lagförslaget
bl. a. anfört (se bil. 2. avsnitt 2) att det är viktigt att övergången till det nya systemet för underhållsbesiktning m.m av skyddsrummen görs på ett smidigt sätt så att de besiktningsmän som nu finns vid länsstyrelserna kan
biträda och stödja kommunerna med sin kunskap och sina erfarenheter under en övergångstid. Enhgt styrelsen krävs även därefter personella resurser vid länsstyrelserna bl. a. för kontinuerlig tillsyn av verksamheten, för tolkning och rådgivning i tekniska frågor i samband med besiktningar och genomförandet av åtgärder för förbättringar av skyddsrummens
skyddsförmåga samt för handläggning av ersättningsfrågor och besvärs-
ärenden. Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Stockholms län.
Jag delar i huvudsak nämnda remissinstansers synpunkter i frågan.
Enligt min mening bör övergången göras så smidig som möjligt. Besikt-
ningsmännen vid länsstyrelserna bör således övergångsvis vara kvar med
de uppgifter som civilförsvarsstyrelsen tagit upp i sitt remissvar. Det får ankomma på civilförsvarsstyrelsen att ange i vilken takt verksamheten bör avvecklas. Enligt min mening bör dock verksamheten inte fortgå under alltför lång tid. För budgetåret 1984/85 medger de medel som i budgetpro-
positionen har begärts för ändamålet att det nuvarande antalet besiktnings-
män behålls.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget med vidtagna ändringar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984